Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!
Någon här som valt att bryta med en förälder/sina föräldrar? Kan ni berätta lite hur det gick till och hur det togs emot? Är själv 33 år och har växt upp i en familj där allt utåt sett varit perfekt men tyvärr har min mamma narcissistiska personlighetsdrag (och dolt missbruk av alkohol) som gör att jag numera funderar på att bryta helt. Hon kan pendla mellan att vara helt fantastisk ena sekunden till att sekunden efter bete sig iskallt, förminska ens känslor och anklaga en för att inbilla sig illa. Det är alltid fel på alla andra medans hon är helt perfekt. För 2 år sedan ställde jag ett ultimatum där hon skulle bli nykter från alkoholen för att vi (min nya familj & jag) skulle fortsatt komma dit på besök, och hon tog faktiskt det till sig och sökte vård men nu har det hela planat ut. När jag frågar pappa hur det går säger han att ”det nog går bra, hon kan dricka med måtta nu” och hon är inte den man kan gå till med samma fråga och förvänta sig ett ärligt svar. Jag orkar inte mer, han är så medberoende och förnekar totalt hennes missbruk och jag känner bara att jag är för gammal för dethär. Men jag pendlar mellan att vilja säga upp kontakten helt och att känna enorm skuld för att lämna henne mitt i en sits där hon inte mår bra. Min pappa pratar ofta om det, att det är synd om henne. Så därför har jag växt upp med att vi pratar inte om hennes smygdrickande eller taskiga beteende, mina syskon & jag är uppväxta med att tassa på tå. Men nu är jag vuxen och det är annorlunda, jag måste ju inte ha henne i mitt liv? Skulle hon genuint säga till mig att hon inte är nykter men kämpar och verkligen jobbar hårt för det så hade jag 110% stöttat och stannat kvar, missbruk är ju trots allt en sjukdom. Men om du inte ens vill försöka bli fri för din familjs skull, har du ändå rätten att kräva att de stannar kvar?
Jag orkar verkligen inte med att ännu en gång åka dit och varje gång känna lukten av alkohol som hon försöker dölja som om jag är 5 år och inte skulle märka av det. Det är så pinsamt också, för min sambo känner också av det. Vad hade ni gjort? Och hur vet man när det är dags att sluta kämpa och släppa taget även om blodsband? Känns så tabu att ens ta upp för man förväntas att alltid ställa upp och stanna kvar hos sin biologiska familj..
Ta paus utan att säga det. Känn sedan efter hur det känns för dig. Ta inget förhastade beslut som du inte är säker på.
Jag har tänkt tanken, men hur gör jag när hon skriver eller ringer och bjuder in oss för att ses? För det gör hon rätt ofta, och jag brukar alltid få en enorm ångest inför det och antingen hitta på en ursäkt till att slippa eller åka dit med en klump i magen. Det går typ inte att undvika henne?
Säg sanningen.”Jag har gett dig ett ultimatum men du fortsätter. Jag mår inte bra av detta och vill inte utsätta min familj för det. Jag kommer därför ta en paus till nåt blir annorlunda. Jag vill inte att du hör av dig innan det”. Nåt sånt. Och sen blocka hennes nummer om hon ändå hör av sig.
Säg bara att du är trött/det är mycket på jobbet/i livet och att du inte orkar.
Låter tufft! Vet inte vad jag hade gjort i din situation. Förväntas ni umgås särskilt mycket? Om inte så behöver du kanske inte bryta, utan låta tiden gå mellan gångerna ni ses/hörs. Lycka till hur du än gör!
Först och främst, du har givetvis all rätt att bryta kontakten. Jag tolkar dock din fråga som att du önskar att ha kvar relationen men inte under de förutsättningar som är nu.
Och det måste ju inte bli svart eller vitt. Bryta eller ha kvar. Utan man kan ju ”pausa” relationen och då förklara vad din långsiktiga förhoppning är och att du hoppas att din mamma vill samma sak. Men atttills ni är där behöver du pausa er relation för att det är för tufft utifrån de förutsättningar som den innebär i den här formen.
Att man tar tydlig ställning men också avslutar med att lägga bollen hos motparten. Då har du inte ”brutit” utan faktiskt bett om någonting annat.
Tack så mycket för inputen, L. Och jag tror det är så som du beskriver, att egentligen (i en drömsituation) så kan vi ha en relation en dag. Och där jag känner att jag kan lita på henne. Problemet är att vi bor över 1 timmes bilfärd ifrån varann, vi ses kanske 1-2 gånger varannan månad men hon vill gärna ha mycket kontakt via telefon och Messenger. Grejen är att även om hon skulle gå med på mitt ultimatum om att bli nykter så finns det ingen chans för mig att verkligen kontrollera så det stämmer, och hon är ju beredd att ljuga för mig. När förra ultimatumet ställdes för 2 år sen lovade hon att söka hjälp och bli nykter, ändå ligger det Bag-in-box-viner där nu när vi besöker dom, och ölburkar. Hon dricker inte framför oss men plötsligt kan hon gå iväg 5 minuter och sen plötsligt luktar hon lite alkohol. Så det kommer inte att gå att jag 100% kan lita på hennes ord, och därför vet jag inte om det är möjligt att ha en distansrelation där allt beror på hennes agerande..
Du kanske kan förklara att du inte vill ha så mycket kontakt via Messenger mm just nu?
Utan att ni ses när ni har möjlighet att ses fysiskt?
Om den dagen kommer att du kan lita på henne igen då kanske du orkar (och om du vill) ha den typen av kontakt?
Har viss erfarenhet av närstående med alkoholproblem och upplever att det fungerar bättre att förklara utifrån ett Jag perspektiv snarare än ett du perspektiv.
Inte tex ”Du höll inte ditt löfte om att vara nykter” utan mer ”för mig känns och upplevs det som ett stort svek när du lovar en sak och det sen inte hålls”. Alltså förklara på vilket sätt missbruket skadat eftersom personen alltsom oftast är oförmögen att se det själv.
Er relation måste ju inte se ut på exakt det sätt din mamma önskar utan du måste ju också få styra formerna för den ifall du väljer att ha den kvar.
Om du väljer att försöka pausa/ ha kvar relationen med en långsiktig förhoppning om något annat är mitt tips att vara tydlig med vad du gör och varför. Både för din mammas och pappas skull men också för din egen.
Och angående att din mamma smygdricker när ni är där. Personligen hade jag förklarat mina förväntningar innan vi sågs (dvs att personen är nykter och eller undviker vissa beteenden) och att om det inte blir så väl när ni ses så kommer du att åka hem/ be personen att åka hem.
Då har man varit tydlig med vad man förväntar sig och bollen ligger återigen hos den andra personen.
Mitt svar hamnade i modd men hoppas det går igenom snart
Hon vill ha mkt kontakt skriver du. Hon lovar å hon håller det inte.
Tar för givet att det lilla du skriver här bara är en bråkdel av hela situationen, å det där lilla räcker för att ge en bild av att du ger å ger å hon bara tar?
Har själv en sådan mamma och det är DRÄNERANDE. Det tog mig så många år att inse att JAG inte kan hitta ett sätt att få det att funka för det är ju inte JAG som är problemet. Man kan inte förändra andra människor. Jag tänkte länge att saker skulle bli så annorlunda när jag fick barn å familj. Att hon åtminstone skulle va en bra mormor. Att vi skulle conecta till viss del i mammarollen osv men nope, det blev bara värre!!! Och ännu tydligare då man själv får så mkt kärlek å offrar allt för sina barn, det ger ett nytt sken på relationen- hur fan kan min mamma göra såhär? Hur kan hon bete sig så illa mot sina barn å sen barnbarn?
Jag har sen många år kontakt med min mamma men har satt tydliga gränser som jag uttalat för henne men viktigast, som jag ser till att hålla. Hon får aldrig chans att trampa på mig. Och jag har relationen vid liv men den är väldigt grund, den finns mest för att mina barn ska få chans att ha nån slags relation å jag inte vill lämna henne helt.
Vet inte om du läser idag, men gör du det så..
Jag pausade relationen med mina föräldrar efter flera försök att ställa krav. Sedan sökte jag faktiskt psykolog för att prata om hur jag kan ha en relation med dom, nu har vi setts tre gånger och hörs via text då och då. Min psykolog har hjälpt mig med hur jag kan ha en relation, på de villkor som finns idag, för mina föräldrar kommer inte att ändra sig har jag förstått. Kanske kan du göra detsamma? Ja det är tufft att stå emot, men jag behöver göra det för min egna skull, och det kanske på längre sikt blir en bättre/djupare relation, om inte annat så är relationen inte dränerande längre, det är OKEJ att träffa dom. Jag känner inte ångest varje gång jag ser deras namn på telefonen längre. Mitt råd är att prata med utomstående, och se hur du, utifrån det läge som finns idag, kan ha en relation som du kan stå ut med/må bättre i.
Åh, tusen tack för att du delar med dig med hur det gått för dig i liknande situation, det känns alltid lättare (tycker jag) om man får höra att man inte är ensam. Jag ska till mig av det du skrivit och ditt förslag, det låter faktiskt väldigt rimligt och som ett bra alternativ. ?
Ja ta en längre paus. Du har rätt att få må bra. Tror att ju mer åren går ju mer lider och mår anhöriga dåligt. Man ska inte offra sin hälsa för någon som gör en illa. Det är inte ok. Ta hand om dej. Kram.
Det finns en amerikansk författare som heter Peg Streep som skrivit om dessa mammor vissa av oss har. Hennes bok heter Daughter Detox :Recovering from An Unloving Mother and Reclaiming Your Life. Den boken förändrade mitt liv och jag kunde se på min mamma med öppna klara ögon. Och det hjälpte mig att frigöra mig från henne. Så jag kan inte nog rekommendera den boken. Den finns på Amazon: https://www.amazon.se/-/en/Peg-Streep/dp/0692973974
Mitt råd är att du läser boken och sedan tar en paus och funderar på hur mycket kontakt du skulle må bra av, eller om det innebär ingen kontakt alls. Det ÄR ok att välja bort en mamma som mest gör en illa.
Kunde varit jag som skrivit detta. Du är inte ensam! Min mamma är likadan och tar sjukt mkt energi.
Har valt att ha min mamma på distans för mitt eget mående. Har hänt mkt under uppväxten men har insett att människan är sjuk i en sjukdom. Det har gjort det lättare för mig att acceptera allt. Kanske inget bra råd men det har gett mig lite ro i mitt liv.
Jag kan inte säga vad du ska göra. Men jag bröt med min pappa för 18 år sedan. Det var jätte tufft men för min del vet jag att jag gjorde rätt. Jag behövde gå i terapi för att bearbeta. Men det som gjorde det lättare för mig var att det fanns ingen runt honom som jag hade en relation med, dvs jag har inga syskon tex som har kontakt med honom där jag får höra saker, min farmor och farfar hade gått bort flera år tidigare. Så när jag tog samtalet med honom så hörde han sen bara inte av sig nå mer. Förrän flera år senare och då gav jag honom en chans igen, för jag tänkte att han kanske ändrats. Men tyvärr inte.
Det finns stunder när jag känner mig hemsk för att jag valde mig själv och mitt eget mående över en relation med honom, men innerst inne vet jag att jag gjorde rätt.
Jag är 55 år och genom livet har jag haft flertalet vänner som valt att bryta med familjen. Alla har ångrat sig och backat bandet utom en vän till mig som växte upp med en ensamstående mamma och var utsatt för våld i hemmet från mamman och mammans olika partners. Hon bröt definitivt med mamman och har aldrig ångrat detta.
Mina andra vänner bröt pga syskonbråk eller alkoholmissbruk. De tog kontakt med familjen igen efter allt mellan 6 månader och 20 år. Jag tror att det var bra att försonas eftersom vi ofta pratar om våra döda föräldrar och även dessa vänner minns dem med kärlek.
Vet inte om man ska läsa in för mycket i att många ångrar sig. Relation mellan förälder och barn är så komplex, även om man som barn mår otroligt dåligt av ens förälders beteende och man vet logiskt att det är föräldern som bär ansvaret, så är det för de flesta ett otroligt svårt beslut att bryta och även när man väl brutit så plågas många av dåligt samvete. För man ”ska” älska sin förälder, för ens förälder ska egentligen finnas i ens liv. Man känner att man överger föräldern, även om det är något man gör för att själv kunna leva och må bättre/bra.
De flesta har också en grundkärlek till sin förälder. Och ofta så har ju inte en personen varit 100% genomrutten, de flesta människor är mer nyanserade än så och även med en förälder som varit dålig överlag så kan man ha bra och fina minnen. Man älskar dem samtidigt som man mår dåligt av dem. Är ju också extremt vanligt att när någon är döende eller redan död, att man fokuserar på de sakerna som var bra. Så funkar vi som människor överlag, man ”ska inte” prata illa om de döda och man vill ändå hellre minnas det som var bra.
Tror många lätt blandar ihop ånger med dåligt samvete och en önskan om att saker skulle ha varit annorlunda.
Det jag glömde skriva där, var att grejen med att man nog inte ska läsa in för mycket i det och att många nog blandar ihop ånger med dåligt samvete och en önskan om att saker skulle ha varit annorlunda; det är att om man tar beslutet att bryta med en förälder så är det för de flesta noga övervägt och inget lättvindigt beslut. Man tar det för att vara i kontakt gör för ont, är för tungt, inte går. Man tar det beslut man kan utifrån hur situationen är där och då och vad man känner att man måste göra. Det är lätt att glömma det sen när man har skuldkänslor och önskar saker var bättre.
Jag bröt med min pappa för 4 år sen. Då var jag 27 år och hade 2 småbarn. Han började behandla mina barn som jag själv blev behandlad. Han pratade väldigt illa om mina barn. Dock var han även våldsam under min uppväxt. Jag skrev ett sms att jag behövde vara ifrån honom. Han förstod men pratade illa om mig till alla. Ibland har han skickat sms men jag har inte svarat. Det har vart tuff speciellt för att mina syskon fortfarande har kontakt med honom. De anpassningar jag har gjort är typ att jag firar aldrig högtider på samma dag utan typ dagen efter så ingen behöver välja sida.
Jag hatar min pappa för allt våld men det har funnits fina stunder och jag har alltid strävat efter att vara en perfekt dotter men jag orkade inte mer.
Du har ingen skyldighet (eller möjlighet) att ”rädda” henne. Förstår ditt dåliga samvete men försök se detta. Dina främsta skyldigheter nu är dig själv och dina barn (som jag läser in att du har, förlåt om det är fel). Vill hon inte ha hjälp eller ändra sig kommer hon inte göra det. Rädda dig själv, se till att du mår bra och låt inte dina eventuella barn uppleva det där.
Jag bröt med min mamma för ett par år sedan pga ungefär samma sak. Hon sökte faktiskt hjälp, går i terapi och kan nu enligt min syster (som också bröt med henne ett tag) dricka med måtta. Hon var nog inte alkoholist utan blev bara jäkligt otrevlig när hon drack under några år. Hon mår nog bättre än någonsin och det gör jag med. Så jag skulle säga att det har lett till något väldigt bra. Om hon påverkar ditt mående och vardag så bryt.
Har en mamma med schizofreni som gjort hemska saker mot mig. Trots det håller jag kontakt om än sporadiskt. Vi pratar ca 1 gång i veckan och ses ca 1 gång i månaden. Bor på ett sådant avstånd att man inte spontant kan ses utan det är 1,5 timme enkel väg. Känns som att det är något sådant mellanting du behöver? Min mamma tar fruktansvärt mycket energi men jag anser det ändå viktigt att ha henne i mitt liv. Hon kommer nog inte finnas många år till och mina barn uppskattar henne då hon ofta ger något gott/en liten peng och för mig läker det gamla sår när jag ser att mina barn blir glada och att dom har minnen från sin mormor. Försök fokusera på det positiva!
Petronella, är det du?
Ifrån Plaskeby?
Jag har gått från 6000 kr på sparkontot till 650000 kr på börsen på 4,5 år. Finns det intresse av att läsa om min historia på ett instagramkonto?
Tips på vad kontot skall heta isf…
Charkwoman
Inte för att va sån, men nej det låter inte så spännande.
Eller det beror på. Har du alltså inte lagt in mer pengar? Isf intressant ja.
Har du sparat och lagt in typ 10 k i månaden så inte så intressant eller unikt.
?
???
Shark menade jag såklart ?
Ja hon har ju massor med pengar att lägga på chark nu!
Trollkvinnan.
Nä inte igen.
Okej ”Amanda” och ”Lina”
Hahaha ja! ”Amanda”
Du har frågat förut och inte fått nån respons.
Kan inte känna att det är av intresse, nej.
Finanstwitter (fintwit) har många intresserade. Där kan du själv ta del av tips, och prata med likasinnade. Winwin
Tänker på tex Miljonmålet som spammat varenda tråd på fb:s ekonomiforum för kvinnor för att få följare. SÅ tjatigt och inget som borde belönas.
Men tyvärr har det ju gjort det då hon fått många följare och skrivits om i media. Tröttsamt.
Vilken app är bäst ”målarbok för vuxna”? Helst med siffror att följa, eller måla fritt men då motiv och inte (bara) mandala
Har en app nu som bryter i färgläggningen med frågan om jag vill se reklam för en boost. Kan leva med lite reklam, men inte så det avbryter i målningen
Happy color! Den är så bra 🙂
Tack! Har laddat ner den nu och ska testa sen!
Happy color är så bra tycker jag! Avslappnande ?
Tack! Har laddat ner den nu och ska testa sen!
Vad är det med Elsa Bratt och hennes behov av att outa sina barn hela tiden? Varför ska hennes över 20000 följare veta att barnen idag har fått utbrott, bajsat på sig och bråkat massor?
Fruktansvärt hur hon exponerar sina barn. Och ingen kritiserar henne nånsin?!
Ingen får det, är kvinnohat eller homofobi tydligen.
Skulle behöva hjälp/råd gällande en situation kring svartsjuka. För ett tag sedan fick min sambo en ny kvinnlig kollega som han klickade väldigt bra med, de är idag goda vänner. Jag vet vart jag har min sambo, han är otroligt kärleksfull och bekräftande, så det finns ingen oro kring det för mig. Men när detta var helt nytt så mådde jag extremt dåligt under en period, tappade allt självförtroende och gick in i en depression. Detta tajmade tyvärr också med att denna nya kollegan kom in i bilden vilket gjorde att jag (där och då) började utveckla en svartsjuka kring henne. Jag tyckte det var riktigt jobbigt att de blivit så tighta, tyckte det var jobbigt att höra om saker som hade hänt på jobbet och hans positiva berättelser om henne. Jag fick nästan panikångest när de pratade i telefon (ej ofta och alltid jobbrelaterat) men det var som att hennes namn/närvaro triggade en extrem fysisk ångest. Jag jobbade extremt hårt på detta för att bli av med det, vi pratade jättemycket om det och jag gick hos psykolog för att ta mig ur det. Det gick bra, jag lyckades må bättre och börja förstå att det var i mitt egna huvud allt utspelade sig och kunde distansiera mig från hela grejen. Jag träffade henne även som en del av att avdramatisera det hela för mig och inse att det inte fanns något att oroa sig över. Månaderna har gått och det har släppt helt (trodde jag). Han lyssnade på mig och respekterade mina känslor (jag försökte att inte ställa krav eller förbud men uttryckte vad jag hade för gränser och vad som kändes jobbigt för mig och utifrån det tonades deras vänskapsrelation ner lite vilket underlättade för mig). Jag har efter detta inte haft den känslan kring henne, fram tills igår. Igår kommer min sambo hem från jobbet och säger ”jag ska tatuera mig på måndag!” Varpå jag svarar ”jaha, vad kul! Hur kommer det sig?” (Då han inte sagt innan att han har planer på det). Och då berättar han att denna kollegan ska tatuera honom gratis, då hon är tatuerare. Jag vet inte varför men så fort jag hörde det så kom allt tillbaka igen, hjärtklappning, hög puls, tryck över bröstet, tårar i ögonen. Jag visade det inte utan sa bara ”jaha, okej. Vad kul. Ska ni göra det hemma hos henne eller vart?” Varpå han svarar nej vi ska göra det på jobbet. Och jag säger okej, vad ska du tatuera då? Han säger vet inte, har inte tänkt på det. Och det är här jag behöver er hjälp. Jag är så tudelad. Jag blev av någon anledning SÅ ledsen. Jag visade det inte, utan vi gick och la oss men jag satte mig senare i soffan och grät. Jag tror det är flera orsaker, dels känner en del av mig att jag inte vill att han ska ha en permanent tatuering på sig som jag alltid kommer associera till henne och dels hade jag nog innerst inne önskat att han inte själv hade velat bli tatuerad av henne pga han vet att jag tycker det känns jobbigt. Så det är en blandning av sorg, besvikelse, osäkerhet och svartsjuka. Ni som läser detta, hjälp mig. Är det jag som har problem och behöver gå tillbaka till psykolog för att försöka jobba vidare på detta på egen hand, och acceptera att han vill göra detta och försöka förstå att det inte finns något att vara svartsjuk över här och istället se det fina med att min sambo ska göra något som han blir glad av. Eller ska man lyfta det med honom, berätta att det känns jobbigt men då med risk för att det blir värre? Om jag lyfter det är jag rädd att han antingen kommer tycka att det inte är rimligt (vilket det kanske inte är) eller att han avstår från att göra det vilket jag nog kommer få dåligt samvete över. Vill inte vara en svartsjuk styrande flickvän, men fan vad vissa saker kan göra ont i en 🙁 Hjälp mig, har ni upplevt liknande? Alla råd mottages❤️
Jadu. Det där är inte ok någonstans för mig, en ny kvinnlig vän som tar en massa områden (snack, planer, tatuering).
Jag skulle sagt totalt nej till denna vänskap och till att de ska höras öht, men jag vet också att en massa svenska kvinnor är helt fria från svartsjuka. Så jag kommer att få mothugg. Men lyssnar du på mig så ställer du krav att hon ska bort.
Jag ger lite mothugg. Skulle aldrig vägra min sambo en vänskap han genuint tyckte om. Jag har inte rätten att bestämma sånt. Och om rädslan att han blir kär är stor, så kommer den bara flyttas vidare till nästa kvinna han klickar med. Jag hade aldrig accepterat att min man satte sådana krav på mig heller.
Jag är en kvinna i samborelation sedan flera år med en man. Vi har båda nära vänner som är män och kvinnor. Han har fått flera nya vänner (kvinnor) via olika jobb som han umgås med privat, men jag tycker de är härliga och träffar dem gärna. Flera av mina närmsta kollegor som jag blivit vän med är män och vi umgås även utanför jobbet.
Och nu kommer jag vara brutal: det är du som har problem och det är vara du som kan hjälpa dig själv. Förhoppningsvis stöttar din sambo dig i det. Men han kan visa dig hänsyn tills han förvandlas till en blå ost och det kommer ändå inte räcka för dig. I en relation mellan vuxna människor kan man inte förbjuda varandra vänskap. Kag skulle vilja säga såhär: en man som kan vara vän med kvinnor är en man som respekterar kvinnor. Det är en god egenskap hos din sambo!
Ell; så bra skrivit. Tycker precis som du.
Å gud, har typ varit med om liknande. Är heller inte svartsjuk i vanliga fall men det var ngt med en viss person som på ngt sätt triggade massa jobbiga känslor i mig. En bekant till mig är hobby-tatuerare och hon och min sambo började prata på en fest och klickade ganska bra. Redan då blev jag svartsjuka bara pga hon är SJUKT snygg (och i mina ögon ”kan få vem som helst”)…skämdes över känslan. Några veckor senare så meddelar min sambo att han ska hem till den här tjejen för att hon ska tatuera honom, ett motiv på axeln. Kommer ihåg att jag höll på att gå sönder av ångest men sa inget då. Detta är fem år sedan och känslan gick över! Det var inget mer än en tatuering i mitt fall! Han var totalt ointresserad av henne och vi lever lyckliga. DOCK, tycker jag definitivt att du kan nämna hur du känner men försöka göra det utan att begränsa. Om känslan inte går över kanske du kan gå och prata med någon?
Varför sa du ”vad kul” när han berättade om tatueringsplanerna? Det verkar ju riktigt korkat. Ska han göra en tatuering bara för att? Snabbt bestämma sig för ett motiv som han ska bära med sig resten av livet? Är kollegan en seriös professionell tatuerare eller nån som har ett hemmakit? Vilka färger kommer att användas?
Visa honom den här videon, så kanske han tar reson: https://www.youtube.com/watch?v=nGggU-Cxhv0&t=9s
Också, de ska göra det på jobbet, vad är det för jobb, är det en steril miljö? Tycker verkligen inte man ska ta så lättvindigt på en tatuering, oavsett om det finns svartsjuka med i bilden.
Hade sagt ifrån. Passerar mina gränser.
Jag går mot strömmen här och tycker att det är du som är orimlig. Så länge han inte på något sätt indikerar att han värdesätter henne högre än dig så har du inte anledning att vara svartsjuk.
Hur är det när ni umgås alla tre? Vad tycker du och kvinnan om varandra rent ”vänskapsmässigt”?
Det är så fint att hitta vänner i vuxen ålder och jag tycker inte man ska begränsa sin partner (som man väl alltid vill väl om något) i det bara för att vännen har fel kön.
Ja det låter som din ångest kommit tillbaka. Det låter verkligen jättejobbigt men är inte sunt eller logiskt. Du behöver nog söka hjälp igen om du känner att du inte kan hantera/ignorera känslan. Måste va jobbigt för din sambo också.
Men inte sånt här trams igen! Åh nej min man har en kvinnlig kollega, då älskar han inte mig längre och trampar på mina känslor.
Och den här kvinnliga mobben som hakar på och påstår att de aldrig skulle tillåta det…. Tillåta vad? Att er partner pratar och har trevligt med nån av motsatt kön? Att det finns kollegor av motsatt kön? Och hur ska man ”inte tillåta det”? En vuxen människa pratar väl och umgås med vem hen vill?
Och i just ditt specifika fall förstår jag verkligen inte problemet. De jobbar ihop, verkar inte ha överdrivet mycket kontakt utöver jobbet och nu ska hon tatuera honom, på deras arbetsplats dessutom, inte ensamma i nån liten intim studio.
Och ni kvinnliga gnällspikar, hur hade ni svarat på detta inlägg om det var en kvinna som skriver att hennes man ville förbjuda henne att prata med en manlig kollega och att han inte ville tillåta att hon tatuerar sig?
Känner igen mig så väl i situationen och känslorna, fram till tatueringen.
Det jag tänker är 1. Har han tatueringar sen innan? 2. Är han impulsiv på detta sättet, att han bokar tid att tatuera sig inom en vecka.
Och JA du måste prata med honom! Så klart inte säga vad han får eller inte får göra, men förklara hur det får dig att må. För som sagt, det är nåt permanent
Jag både förstår dig och inte. Jag kan känna att när jag inte mår bra så blir minsta lilla sak jobbigt, oavsett vad det är. På jobbet, privat, socialt, saker som går sönder, det är som jag inte orkar med några motgångar. Man är inte sitt vanliga starka jag.
Men jag är inte svartsjuk oavsett hur mina relationer ser ut. Förmodligen för att jag kunde vara din mans kvinnliga kollega och inte se på honom på något annat sätt än en bra kollega och vän. Jag tänker liksom aldrig på en manlig kollega på annat sätt och jag har bara manliga kollegor.
Det hade varit jättejobbigt att aldrig få lära känna nya människor och få nya vänner. Men jag tycker absolut inte du ska säga till din kille att det är ok om du inte tycker det. Du vill han ska vara ärlig mot dig men du är det inte tillbaka. Ska han vara tankeläsare och tänka hur tar hon detta egentligen? Jag hade blivit knäpp om någon sagt ok om något men menar att det verkligen inte är ok. Visst kommer tatueringen alltid finnas där men vad skulle det ha för betydelse vem som gjort den? Själv tycker jag det är gräsligt fult med tatueringar men man äger ingen annan, varken hans kropp eller tankar. Var du glad att det är dig han går hem till efter jobbet och bli inte den som istället får honom att må dåligt och försöka hitta någon som förklarar ditt beteende för honom. Bättre att du gör det själv.
Tror på er❤️
Jag jobbar på en mansdominerad arbetsplats. Jag och en till kvinna, sen 18 män. Jag ser absolut mina kollegor som vänner och har roligt varje arbetspass tillsammans med dom, vissa mer än andra då man klickar bättre. Hoppas ingen fru tror att jag tänker stjäla någon ?
Jag tycker du ska söka hjälp så du slipper må dåligt. Din kille har en kul kollega/vän och det måste man kunna få ha. Man måste kunna få umgås med det motsatta könet, och han verkar ju väldigt inkännande o respektfull.
Hade min man varit sån hade jag tröttnat till slut och känt mig kvävd.
Din kille är med dig för att han vill det! Hon är inget hot❤️
Lyssna på magkänslan bro
NEJ, varför då!? Ibland mste man inse att oron man känner inte är rimlig. Då behöver man erkänna den och se vad den hör ihop med, men inte lyssna på den. Så jävla tramsigt råd!
Ts verkar inte vara en svartsjuk person överlag, utan verkar tvärt om väldigt rimlig och medveten. Tycker inte alls hon bara ska behöva svälja sin svartsjuka, tycker snarare pojkvännen kan förklara varför han tycker det är en så bra ide att bli tatuerad av sin random kollega.
Varför visas det en massa random saker såsom memes och random Facits från sidor man inte följer på ens Facebook flöde? Går det att få bort helt?
Deras algoritm har ballast ur helt. Jag får bara italienska klipp från olika fotbollsmatcher. Jag kan inte italienska och är inte intresserad av fotboll…
Hahah förlåt men detta lät så roligt!
Märker ni en jättestor skillnad på billiga vs dyra: sminkprodukter, hudvårdsprodukter, hårprodukter osv.? Ibland kan jag mest bara tycka att de dyrare bara har mer status och lite lyxigare förpackning och känsla, men inte själva effekten/slutresultatet
Lite beroende på vad produkten är till för! Har haft akne till och från sen jag var tonåring och jag tycker att det blivit stabilt sen jag kunde börja köpa dyrare produkter. Tycker också att vissa fuktkrämer som är dyrare lägger sig bättre på huden, men det kan ju iofs handla om hudens kvalitet…dvs samma produkt som funkar bra för mig funkar kanske sämre för ngn annan. 🙂
Ja VERKLIGEN, både vad gäller hud och hår! Jag har rosacea (rodnad i ansiktet) och det tog mig 20 år innan jag hittade rätt vad gäller hudvård. Vad gäller hårvård använder jag Kevin Murphy och Kerastase och mitt midjelånga hår är återfuktat och glansigt, prioriterar verkligen den kostnaden. Ska tillägga att jag äter bra och tränar också, det har en enorm inverkan på huden. Finns inga mirakelprodukter, men bättre ingredienser som kostar mer.
Lägger till: även vad gäller makeup! Lancôme, Clarins och YSL passar min hud och mina fransar bäst. Har testat billigare hypade mascaror och concealern, men får utslag och mascarorna fäller.
Jag har smink från isadora o max factor och är jättenöjd.
Varför svarade du på min kommentar med detta, som om inte båda sanningar kan existera? Bra för dig att billiga märken funkar bra, det gör de inte för mig?
Anonym 20:32 kanske vill betona att det som passar hen är den enda sanningen.
När det gäller hudvård: ja. Så stor skillnad på produkter. Fick en gång ett serum från Medik8 som kostade 1800 kronor och min hy var som en nyfödds ? Nu använder jag nästan uteslutande LaRoche Posay som inte är skitbilligt men inte heller svindyrt och min hy mår sååå bra. Hade problem med perioral dermatit som blev bättre med LaRoche.
Ja Kevin Murphys hårprodukter är de bästa jag testat och sen kanske inte la Roche-Posay räknas som en dyr hudvård men det är dyrare än vad jag brukat köpa iaf och det är det bästa märket jag har haft.
När det gäller smink tycker jag att de ”vanliga” märkena är tillräckligt bra, isadora och de där. Men mascaran från sensai finns det ännu inget som slår enligt mig.
Alltså jag tror en kräm från apoteket kan vara bättre änn en från dior. Men typ dollarstore och sånt smink tror jag innehåller en del ämnen som inte är bra.
Jo, de gånger jag hittat bra rabatt på dyra märken och unnat mig det så tycker jag nog de är bättre. Tråkigt bara att vänja sig med sådant, när man inte har råd att köpa likadan när den är slut ? men tycker också en del billiga produkter är riktigt bra!
Smink: nja, ej kört de dyraste
Hudvård: nej, inte värt med dyraste. Nu kör jag Common Clouds. Rekommenderar.
Hår: dyrt schampoo som är rätt för ens hår gör skillnad för mig. Kan dock ha billigt torrschampo däremellan.
Jag har ganska mycket eksem i ansiktet och använder laroche posay. Dyr men är det bästa av allt jag provat hittills. Smink märker jag sällan skillnad på men är inte någon sminkguru heller.
Jag tänker även som någon ovanför, att det beror på syftet med produkten, vad den ska vara till för.
Vilka produkter från La Roche använder du?
Är en bara en kräm. Riche toleriane någonting. Använder den som dag och nattkräm. Den funkar bra när ansiktet stramar av eksem. Mjukar upp eller vad man ska säga.
Har absolut några billiga favoriter (typ Lumene CC, paulas choice BHA), men hittar oftare favoriter bland dyrare produkter. Framförallt för hudvård och smink, är inte lika petig med hårvård.
Oj är Paulas choise billigt för dig? Jag att det hör till ’dyr’ hudvård
Tycker inte att det går att generalisera med dyrt/billigt. En dyrare mascara från YSL som andra har hyllat köpte jag och var så besviken över. För andra funkar den men inte på mig då den bara smular och lägger sig under.. så jag går nog tillbaka till min vanliga mascara från maybelline sen
Samma med hudvård och hårvård men där lägger jag nu förtiden mer pengar då fin hud gör så mycket för utseendet (enligt mig)
Använder inte så mkt olika saker men schampoo och balsam är jättestor skillnad! Köper bara frisörmärken.
ABSOLUT!
Men med det sagt, det finns ju hundratusentals märken, produkter, användningsområden samt hårtyp, hudtyp osv. Det är ju mkt som spelar in.
Det finns inget som säger att en dyr alltid är bättre än en billig men det mesta jag använder är i mellan segmentet å kan inte mäta sig med sånt du köper på Ica. Men givetvis finns det dyra produkter, tex hudvård å smink från dior å Chanel som inte är lika bra som billigare märken. Å det finns massa budgetmärken som är riktigt bra, men fortf inte icahyllan då så beror på vad man menar
Hudvård: nej, men jag har inga problem eller sjukdomar hos min hud och då funkar det lika bra med nivea som med Exuviance o dyrare grejer.
Hårvård: har tunt och kort hår och det är ingen idé att lägga massa pengar på dyra produkter då. Hade jag haft långt och tjockt hår hade jag absolut satsat en slant på bra schampo, hårmask mm.
Ja!
Om man har rätt mycket porer i ansiktet: kommer de senare iphone-modellernas kamera göra så de syns ännu tydligare eller släta ut dem likt ett filter lite grann? Jag har iphone 11 pro nu men funderar på iphone 15 pro
Alla har lika många porer i ansiktet, men vissa har större. Använd Facetune för att släta ut om du känner att du vill det.
Ja jag har väldigt stora porer, det blir värre på sommaren också tyvärr.. Vet du om Facetune kan släta ut enbart hyn i en video, och inte resterande saker såsom bakgrund?
Jodå! Man slätar liksom ut med fingret där man vill! Finns en gratisversio av appen
Nej fasen nu läste jag slarvigt!!! På bild, inte video tyvärr, men där kan du använda filtret Paris på Instagram och spara ner videon utan att lägga upp.
Tack för svar!
Ja jag har väldigt stora porer, det blir värre på sommaren också tyvärr.. Vet du om Facetune kan släta ut enbart hyn i en video, och inte resterande saker såsom bakgrund?
Jag har stora porer i ansiktet tyvärr.. Speciellt på sommaren. Funkar Facetune även på video?
Oj gud nu råkade alla mina tre kommentarer godkännas som var i moderation. Och en av dem råkade jag ha autoifyllnad på ”Anonym” ?
Linda Skugge. Är det en konst att sälja sex!? Hennes uttalanden blir bara konstigare. Mår man inte bra sök hjälp. Speciellt när man har barn. Inte normalt med of. Varför inte jobba plugga istället.
”Den nya feminismen” – att sälja sin kropp. Det är verkligen andra tider nu!
Hon verkar ha slutat skriva i icakuriren. Synd.
När till och med flashbackarna varnar för hennes bilder för att de är för äckliga. Ja då är det nog riktigt på allvar illa ställt med Linda Skugge.
Vet att det tidigare nämdes olika spekulationer kring assistanshunden essie . Har läst utdrag från länsstyrelsen i Uppsala kring anmälningar gällande familjen och flickans illa behandling mot hunden. Hoppas Essie får upprättelse ❤️
Hoppas verkligen jag med men är rädd att hon inte lever. Speciellt eftersom pappan har raderat mer eller mindre alla inlägg på Facebook-sidan och farfarn skrev att: det är tyst gällande Essie just nu på grund av att det är ett polisiärt ärende där förundersökning pågår. Ja men visst – säger jägaren från Vilhelmina som dagen efter Essies försvinnande körde norrut och blurrade resvägen.
Så hemskt, hon lever garanterat inte.
Det var en fruktansvärd läsning vad hon eventuellt fått utstå som hund hos familjen
Verkligen ? gör ont i hela mig.
Berätta mer
Kan inte berätta allt för det blir för långt men en liten sammanfattning:
Den 20 juni anmäler Hundhjälpen Uppland (som har lärt upp Essie) familjen till Länsstyrelsen för misshandel av Essie. Ungefär 10-15 dagar senare skickar Länsstyrelsen ett brev till familjen gällande anmälan de har fått in. De skriver att de ska komma på besök för att se om anklagelserna stämmer eller inte. Den 11 juli ”försvinner” plötsligt Essie och Länsstyrelsen lägger ner anmälan eftersom hunden är anmäld försvunnen.
Familjen har haft över 50 olika assistenter till sin dotter men alla har slutat på grund av hennes utåtagerande sätt. De har också sett misshandeln av Essie. Patrik (pappan) skriver ett långt inlägg på Facebook och säger att Essie har drabbats av våld men skyller på assistenterna och säger att de är ansvariga till att se till att deras dotter inte slår hunden. Enköpingsposten skriver artiklar i tidningen om det uppmärksammade fallet och rykten om misshandel. Det dröjer inte länge förrän inlägget från Facebook tas bort och Patrik skriver ett nytt där han dementerar att ryktena om misshandel är falska.
FB börjat gräva djupare och upptäcker att Essie inte är registrerad på Jordbruksverket. Däremot är en annan hund – Molly – registrerad. En tre år gammal Golden Retriever. Patrik läser FB och skyndar sig till Jordbruksverkets hemsida och registrerar Essie men under Golden Retriever som ras. Några timmar senare ändrar han till Labrador.
Och karusellen fortsätter.
Vad hände? Står det på FB eller kan ni skriva här?
De bråkar en del nu men det finns mycket information där. När Essie försvann var det lögner från pappans sida där han sade att alla grannar var ute och letade med ljus och lykta och att de satte upp lappar överallt. Men inga grannar letade och familjen satte inte upp en enda lapp. Frun åkte iväg och farfarn likaså.
Ja och det ska visst finnas en katt kvar som flyttat med kvinna A till nya boendet. En katt klarar inte heller av sparkar och våld med knivar, hammare och allt hon verkar använt mot sin personal.
Essie tror jag är död…
Det är i så fall en ny katt då de sade att den gamla katten blev omplacerad på grund av misshandel.
Får man ha djur på boende? Brukar vara förbjudet. Mycket för att personalen inte ska ta hand om dem. Ofta har de tillräckligt att göra ändå. Vet ställen de förbjudits ha djur personalen ser det inte som deras jobb. Om man inte kan ta hand om dem själv.
Det är det – inte överallt men på vissa ställen. Familjen blev ju erbjuden ett boende till A som kan hantera hennes aggressiva och utåtagerande beteende men de tackade nej. Vill de inte sin dotters bästa?
Det där är något jag missat ?
Nej men fy! Hur kan de tillåta det?! Vilka sjuka människor (föräldrarna).
Men gud vad hemskt, även för personalen. Vilket jobb. Synd att man inte kan göra nåt åt såna människor, som med aggressiva djur.
Tror antingen att A skadade Essie så illa att hon dog eller avlivades pga för skadad. Eller så valde pappan att hunden skulle ”försvinna” pga anmälan om djurmisshandel.
Har ni någon vän som har växt upp med en toxisk förälder och själv kan bete sig toxiskt ibland?
Min vän kan vara dryg, hetsig, överdramatisk, skuldbeläggande, aggressiv, grälsjuk och ha sjuka humörsvängningar. Det konstiga är att hon har väldigt många vänner och blir lätt omtyckt vart hon än går.. Jag tycker inte hon har så mycket respekt för mig tyvärr och jag vet inte hur jag ska göra med henne. Hon är ju superrolig att umgås med förutom när hon är sån.
Jag har försökt markera lite för henne att det inte är ok när hon beter sig illa, men hon tar inte till sig. Samtidigt är jag inte jättebra på att sätta gränser heller p.g.a. mina tidigare livserfarenheter. Jag märker ju hur hon behandlar andra vänner bättre..
Vad skulle ni ha gjort?
Vad menar du med att ”markera lite”? Du kanske behöver vara tydligare, känns som att hon kanske inte förstår vad du försöker säga…?
Jag har bl.a. sagt ”men ta det lugnt”, ”nu är du lite dryg”, ”nu skuldbelägger du”. Också: kollat på henne på udda sätt, blivit tyst även indirekt sagt och antytt flera gånger. Jag har även berättat att jag inte tycker om när folk (p.g.a. min uppväxt) blir arga och aggressiva, att jag liksom inte klarar av sånt
Tror det är bra att du markerar med ord och förklarar än ger blickar och blir tyst. Det har många svårt att tolka ”på rätt sätt”.
Sjukt jobbig situation ?
Har en likadan vän. Sagt upp bekantskapen men hon har tagit sig tillbaka. Men är det en person som bara ger dej bekymmer så bryt.
Vad menar du med ”men hon har tagit sig tillbaka”? Blir du inte av med henne?
Problemet är att vi även är ett tjejgäng där hon ingår. Tänker att ett alternativ annars är att alltid inkludera en annan när vi umgås för då ser hon till att bete sig lite bättre.. Men fasen att människor och ens egna vänner ska visa sig vara såna här..
Vi bor nära varandra. Hon kan vara dum 5 gånger sedan bättre 2 gånger. Som en del skriver det är inte bara svart eller vit.
?POSITIV TRÅD?
Skriv en komplimang eller positiva ord du skulle vilja att någon sa till dig! Låt oss motverka mörkret som brukar leta sig in här ?
Vad fint!
Jag skulle önska att någon sa att jag är värdefull och älskad…
Du är värdefull och älskad!!
Tack snälla du!
Du ÄR värdefull och älskad ?
Det är du med, kattfan! Är det förresten ett fan av katter eller en jävla katt liksom?
Det var en jävla katt det började med, sen blev jag ett fan av katter ?
Typiskt djur att vara jäkelskap som man sedan blir trofasta fan av!
Du är värdefull och älskad! Du är helt enkelt bäst!
Åå vilken fin trådstart! ? Kanske man kan med sig det här utanför internet och sprida positiva kommentarer veckan som kommer!
Bra idé! Jag gör det!
Att jag är en bra mamma. Även när jag har dåliga/trötta dagar och tvivlar på allt hos mig själv.
Det är du helt säkert! De allra flesta känner så, vet hur jobbigt det är. ?
Du är en bra mamma!! Barnen behöver se att man som människa inte alltid är på topp, det lär dom empati. Keep up the good work ??❤️
Jag tror att det är ett tecken på att man är en bra mamma, att man funderar på om man är det. En dålig mamma oroar sig inte över att inte vara en bra mamma liksom. Kämpa på?❤️
Jag skulle vilja höra ”du gör ditt bästa, det är okej”. Sätter extrema krav och hög press på mig själv. Oerhört svårt att släppa det trots pågående terapi. Vill alltid vara där för andra, hjälpa och lyssna, och drar till mig de som inte ger så mycket tillbaka.
Det är bra nog att göra sitt bästa!! Du gör vad du kan och har kapacitet till, det är mer än okej, det är väldigt bra! ?
Om du sätter höga krav pådig själv är jag säker på att du gör ditt bästa. Men vet du? För det mesta behövs inte ditt bästa. Även på 80% är du bättre än många många andra. Ta ett djupt andetag och riktigt känn efter hur mycket du duger, oavsett hur mycket eller lite du presterar. Du har ett egenvärde. Du är inte din prestation.
Tack era jäkla gullfinkar! ☺️
Vad är en gullfink?
”Jag blir så inspirerad av dig” skulle jag bli jätteglad om någon sa till mig
På vilket sätt vill du inspirera? Jag är helt övertygad om att du inspirerar folk runt dig. ?
Vilka roliga skämt jag har och att jag faktiskt är bra som jag är
Personer som försöker lätta stämningen är mina bästa personer! Bra jobbat underbara du!
Man ska inte underskatta humor och det bästa som finns är en person som knappt får fram skämtet dom drar för att dom själva skrattar så mycket ? älskar’t ❤️
Jag önskar att någon sa till mig att jag är viktig för dom.
Samma här.
Detta är ett allmänmänskligt behov, jag lovar er att folk tänker så om er, men ofta är det långt till att uttala orden. Sänder er en varm kram genom etern. ?
Det har du ingen aning om ju…
Nej, så låt oss stanna vid denna negativa tanke om att ingen bryr sig och riktigt marinera oss i detta. Mår vi bättre nu?
Jag menar att det är ett konstigt löfte att lova något som man inte vet något om. Tycker verkligen inte det är något tröstande i det, mest förminskande…
Det gick inte ha att en enda positiv tråd ?
Ja så kanske det är, men hade varit fint att få höra det av någon ❤️ tack för kramen
/21:04
Alla är viktiga, på ett eller annat sätt och kanske för personer man inte ens knappt känner. Din närvaro och aura kanske är precis det en okänd person på bussen man åker med varje dag, behöver och ser fram emot. Man vet aldrig. Kanske är det en person på ens jobb, i affären man handla eller så, som du glädjer utan att veta om det. Man kan vara viktig i det lilla eller i det stora. ?
❤️
Inte Breivik.
Jag får jätteofta komplimanger och cred. Om allt möjligt; personliga egenskaper och även om utseendet och det bästa jag vet att få höra är att jag är väldigt snäll.
Trots så mycket fint så dras jag fullständigt ner av någon som inte är snäll mot mig.
Att människor kunde acceptera mig för den jag är. Jag duger aldrig för någon.
Då omger du dig med fel människor. Du är bra som du är, punkt. Men du behöver känna det inom dig, annars kommer du fortsätta dra till dig människor som inte heller tycker att du duger som du är.
Det finns platser och människor man inte väljer vilka som man vill ha nära sig.
Hur noga är ni med att följa upp/fylla på vaccinationer i vuxen ålder, typ kikhosta, stelkramp osv?
Borde vara bättre. Stelkramp har jag koll på. Reser jag utomlands tar jag förstås reda på vilket vaccin jag behöver för resan.
Inte alls… var först nyligen som jag förstod att man borde göra det. Känns som att jag har missat det helt. Tog vaccin mot kikhosta nyligen i samband med graviditet.
Ja jag har också missat detta tydligen. Hade kikhosta som liten men tror inte att jag är vaccinerad efter det. Har inte varit och kommer inte bli gravid så får inga påminnelser där heller.
Hypokondriker här! Tagit allt som ska tas!
Vad har du tagit?
Tutti balutti! Stelkramp, alla påfyllnadsvaccin från barndomen + tbe och ett gäng tropiska pga resor. Om man inte har kvar sitt vaccinkort från barndomen kan man kontakta sin grundskola för kopior.
Dålig! Tagit stelkramp/kikhosta i alla fall. Funderar på poliovaccinet med.
Vill ta mot bältros. Haft det och vill inte ha det igen. Satt i örat! Kostar några tusen men är värt det.
Jag har också haft i örat, hur gammal var du? Jag 37.
Ja runt 40. Men där ställde verkligen vården upp. Halva ansiktet hängde ju ner.
Du har väl ändå lite skydd i och med att du haft det. Men kanske går att ta vaccin ändå.
Det är tyvärr så att man är mer benägen att få det fler ggr som vuxen efter första. En jäkla pina. Aldrig haft så ont.
Är du född på femtiotalet eller senare och fick vaccinationer enligt programmet behöver du inte fylla på vaccinet mot pertussis. Tetanus (stelkramp) brukar man fylla på vid behov (alltså vid tex ett kattbett) om det gått 20 år sedan du fick det senast (i skolan i åk 6 eller åk 8 beroende på din ålder)
Fast mellan 1979-1996 så ingick inte kikhosta i vaccinationen. Jag är född då och fick sjukdomen som liten på grund av det. Det skyddet avtar ju efter ett visst antal år förstår jag det som ?
Stört att man inte kunde få chichosta istället och typ rossla till nära Chanel och Hermès. I’ll let myself out…
Ja. Jag är född 86, hade kikhosta när jag var fem, fick det igen när jag var 27. Så vidrigt, hostade av revben, höll i sig i nästan två månader. Vaccinerade mig förra året i samband med graviditet.
Är född 1994 och har fått det… genom bvc.
Helt meninglöst att ta stelkrampvaccinet efter att man blivit biten av en katt.
Helt meningslöst är det verkligen inte
Tog tbe (eller är det tbc man får av fästingarna? Blandar alltid ihop..) förra sommaren och fick då veta att man ska förnya stelkramp. Gjorde det inte för jag var osäker på om han bara sa så för att tjäna pengar på ett till vaccin. Tänkte kolla upp det själv och glömde det. Tills nu då.
Och på tal om det så är jag även alltid osäker om det heter fästing eller fästning och måste alltid tänka två gånger när jag ska säga något om fästingar eller fästningar.
Man bits av fästing men sitter tryggt i en fästning! Om inte fästningen övertas av fästingar. -_-
Nej. Läste att man bör fylla på… typ någon gång i år? Eller förra året. men har inte gjort det än.
Har inte fyllt på och troligen kommer inte göra det. Mina föräldrar har aldrig haft påfyllningar heller, förutom influensa. Min mamma är 76 och min pappa 77. Min svägerska jobba inom vården och har aldrig nämnt påfyllningar.
Älskar sånt här! ”Någon jag känner jobbar i vården och har aldrig sagt något så då måste det vara så” ”min mamma är gammal”
Vilken källkritik! Bravo!
Man ska fylla på vart 10 år med difteri, pertussis och tetanus +/- polio. Annars är man inte skyddad. Tetanus kan fyllas på efter exponering då det är en sjukdom som tar några dagar att utveckla
yes! älskar vaccin.
och har hälsoångest.
Glöm inte att fylla på mässlingen!!!
De hade ett inslag på Rapport häromdagen där de uppmanade kvinnor att ta HPV-vaccinet på nytt nu eftersom de har ändrat formulan till en mer effektiv variant än den som vi tidigare fick ?
Vilka följer ni på youtube? Min lista:
Hudterapeuten Elvira
JJ Olatunji
Margareta Grääs
Hairtalkbyemelie (älskar när hennes kille är med)
Sabina Olsson (önska hon uppdaterade oftare, saknar hennes uppdateringar)
Alexandria ASMR (ni måste se hennes toxic friend serie, så jäkla rolig!!)
Uppdrag: Mat
Familjen Torsgården
Mauri
Amelia Dimoldenberg
Bdave
Julie and Camilla (lite osäker på vad jag tycker om dom egentligen)
Tänk till (gillar serien det du inte vågar fråga)
Toni and Ryan
The unplaned podcast (gillar inte matt and abby men dom har intressanta gäster)
Adrian Bliss
Topp 1 i Sverige
Badrumsskåpets hemligheter
Oj. Jag har glömt bort Youtube. Förut kollade jag ikapp alla jag följde varje söndag, det de hade lagt ut under veckan då. Men den enda jag kommer på nu är Vendela Nilsson, och då är det ändå längesen jag kollade. Borde kanske börja, det var lite trevligt.
Vad är det som gör att du är lite osäker på vad du tycker om Julie and Camilla?
Så många tycker om dem men jag stör mig lite på en av dem, vet egentligen inte varför ??
Såg ni videon när de skrev typ ”vår son kommer ha det bra för hans mammor är rika och kan alltid bjuda på resor gjorde runt” eller nåt i den stilen? Mitt när priserna skenade och deras följare kämpade för att sätta mat på bordet? De fick otroligt mycket kritik och raderade videon.
Men var inte den extremt ironisk? Togs väl bort då för att det inte landade bra..
Jag har börjat få upp dem lite random när jag kollar på korta klipp på youtube och jag tycker deras kanal verkar vara superfin. ?
Jag vet inte riktigt. Det blir FÖR gulligt och tillgjort. Sen all totalrenovering på huset som är jättefint sen innan och så slänger dom allt på tippen. Så jäkla onödigt, men som sagt jag tittar ju så gillar det lite.
Sen har dom sagt att dom inte ska visa deras barn osv på kanalen men det gör dom lite här och där. Money Talking tyvärr.
Kan det inte kännas föör gulligt då för att man inte är van vid hälsosamma relationer? De visar ju hur ett förhållande ska vara – man stöttar varandra, hjälps åt osv osv.
The Daily dropout
Dancing bacon
Lucia jewelery jar
Qpark
Princess casserrol
Och favoriten coockatoo luck family. Kille från Kanada med hans underbara papegoja Josef.
Bästa jag hittat på Youtube.
Mauri
Emil Hansius
Pewdiepie
Jacksepticeye
Raphael Gomes
Anis och berra
Jazzybums
En massa konton som målar akvareller eller lär ut procreate
Oj jag följer rätt random konton ?
GMM (sen flera åååår tillbaka och känner mest blaha kring många videos de lägger ut men fortsätter följa)
Simple living Alaska (ett par som bor off grid i Alaska)
JLC (samma känsla som GMM, hade lika gärna kunnat sluta följa)
Mindseed (brukar göra spökjakter, ser inte deras andra videos)
Nukes top 5 (samlar ihop läskiga videos)
Ghost town living (man som köpt en spökstad)
Will Tennyson (hälsa/träning)
Roaming wild Rosie (utländsk kvinna som köpt torp i Sverige)
Cecilia på Svalbard (kommer inte på hennes efternamn)
Eniz Ellis (mäklare som visar makalösa bostäder)
Project fear (amerikanska spökjägare)
Jag tycker jlc har steppat upp det sista. Ett tag kändes det som dom trodde sig sitta på enormt höga hästar, det gick så bra för dom så dom behövde inte anstränga sig. Lite att pissa på sin publik, kan jag tycka.
Vet inte om dom hade tröttnat och fått en nytändning, eller om fansen började tröttna och bankkontona minska. Eller nåt annat. Tycker det är kul att se deras videos igen, i vilket fall.
Lucas pappa Ulrik är ju så himla härlig dessutom!
Haha alltså varför svarar folk när frågan uppenbart inte är ställd till en? Samma en som frågar om någon vuxit upp i ett skitit hem, så svarar någon att de vuxit upp med en pedantisk mamma. Liksom va??
Jag följer bland annat
Amala Ekpunobi
Marcus Dibs
Brett Cooper
Michael Knowles
Amir Odom
Gabi Belle
Jamie French
Rachloveslife
De enda jag slaviskt följer är Anis och Berras reaktionsvideos och Mauri.
Tittar lite sporadiskt på PewDiePie’s videos.
Såg dock att Agneta Sjödin ska släppa en serie nu 14 augusti som låter spännande, ”Utomjordiskt”, så den tänkte jag börja följa. Älskar Agneta Sjödin!
Behöver hjälp!
Försöker hitta en brittisk influenser-mamma.
Hon gjorde typ roliga videos om föräldraskap osv. Minns att hon fick typ missfall eller gjorde en abort och skrev mycket om det?
Hon hade en beagle också?
Hairtalkbyemelie – det här är INTE menat att bli en sparka-på-främling-tråd men jag har tänkt på detta sedan Emelies Parisresa och det söker mig än. Under vloggens gång kallade hon ett butiksbiträde ”den jävla idioten” för att hon lagt ner fel läppstift i hennes påse. Jag blev chockad, uttrycker sig man sig verkligen så? Gå tillbaka till butiken och returnera och be om rätt produkt. Det var även fler tillfällen i vloggen där hon uttryckte sig likartat om andra. Buffligt, osympatiskt och hånfullt. Det låter så oerhört giftigt och påvisar en människosyn som är mycket nedvärderande. Jag har inte kunnat titta på hennes videos sen dess – och NEJ, ingen här bryr sig om det. Det jag undrar är om fler reagerade på detta?
Oj inser att jag bara kollar på hennes badrumsskåp-serie och inget annat. Den serien gillar jag men då är det ju mer fokus på andra. Får ta och kolla in den du skriver om..
Alltså jag har fått en rätt dålig bild av henne. Dels då hon vissa gånger (speciellt förut upplever jag) uttrycker sig som du säger. Också för att jag varit i samma sammanhang som henne och där har hon inte alltid varit jättetrevlig. Kanske har haft otur med vad jag sett av henne? Vissa verkar ju tycka att hon är jättegullig.
Tycker också det är intressant hur besatt av märken hon är. Hon klär sig lite som en nyrik.
Har fått känslan av att hon är en jordnära och mysig tjej. Har inte sett just det klippet men jag kan tänka mig att hon inte sa det helt seriöst. Vissa (inklusive jag) är ganska grov i munnen ibland men det är inget personligt med någon utan att man bara blir allmänt irriterad.
Jag får en onice känsla av henne när jag kollar hennes vloggar. Hon känns lite dömande, oskön och bitchig. När hennes pojkvän är med känns det som att hon är väldigt bossig, som att han ska gå all in i hennes intressen. Men han kanske gillar’t eftersom han svansar med.
Gillade henne i badrumsskåpet, tyckte hon var bra på att intervjua och skapa avslappnad stämning. Men nu tycker jag nog att det bitchiga lyser igenom även i dem videosarna.
Jag får en onice känsla av henne när jag kollar hennes vloggar. Hon känns lite dömande, oskön och bitc**ig. När hennes pojkvän är med känns det som att hon är väldigt bossig, som att han ska gå all in i hennes intressen. Men han kanske gillar’t eftersom han svansar med.
Gillade henne i badrumsskåpet, tyckte hon var bra på att intervjua och skapa avslappnad stämning. Men nu tycker jag nog att det bitc**ga lyser igenom även i dem videosarna.
Vi flyttade ini vår lägenhet tidigare i sommar och njöt verkligen av hur lugnt och tyst det var. Det visade sig delvis vara för att lägenheten under var rom. Nu har det flyttat in en väldigt högljudd barnfamilj som skriker och lever rövare 24/7.
Jag lever på hoppet att det dämpas lite när både vi och de har kommit i ordning ordentligt med möbler, mattor och annat ljuddämpande. Är det naivt att tro?
Fy fasiken vilken mardröm. Förstår helt och hållet vilken terror det är för er.
Tror det är naivt, ja…har själv haft såna grannar nämligen så jag utgår bara från dem. De sket i att det fanns grannar precis intill.
Jag skulle råda er att söka ny lägenhet. Dessa barnfamiljer kan härja många år, och ibland kommer det en ny knatte och så börjar allt om.
Drastiskt. Skulle börja med att prata med grannen. Men det verkar de flesta livrädda för idag.
Tyvärr tror jag inte det kommer hjälpa särskilt mycket. Bor själv i en lyhörd lägenhet, blev väldigt förvånad för jag trodde nybyggen var välisolerade… Jag planerar att köpa hus, enda sättet att slippa lyssna på sina grannar spola i toan, hosta och stänga köksluckor m.m… 🙁
Mård, jag är med dig! Vi tittar på hus nu. ORKAR inte lyssna på grannens nattliga datorspel eller den andra grannens piano/SAXOFON/panflöjt????-övningar längre! Får! En! Stroke!
Unpopular opinion… skulle betala överpris för en lgh i en BRF utan barnfamiljer eller festprissar. Alltså kanske miljonen över egentligt värde om jag hade pengarna. ?
Himla osis för dig då om det sen flyttar in en barnfamilj i huset du betalat så mycket för att bo i.
För övrigt så låter mina grannars hund 10 gånger mer än mina barn.
And here we go
Hade kunnat skriva exakt samma sak under TS inlägg.
Varsågod!
Tror du missuppfattade! Menar alltså att jag gärna betalar mer för en lgh i ett hus där varken högljudda fester eller barnfamiljer är tillåtna. Drömmen! Typiskt föräldrar till skrikande barn att reagera negativt på att vi andra inte orkar med era barn.
Låter rätt så bra, i tanken hade jag kunnat bo där också. Men.. Vad händer om någon i huset blir gravid? Vräks man då? (Ja, mina fantasier måste alltid vara logiska och rationella, det är en störning jag har. Kan inte fantisera utan att det går ihop med verkligheten..)
Jepp! Då behöver man sälja. Precis som för seniorboenden. Är man inte senior kan man inte äga/bo i lgh. Varför funkar ”diskriminering” bara åt det hållet? ☺️
Men det är ju skillnad. Är du senior när du köper så är du ju det resten av livet sen. Du vaknar ju inte en dag och är nitton igen.
Men om regeln är ”inga barnfamiljer” så består ju även den regeln?
Haha jo men om en person är utan barn och köper lägenheten men sen blir gravid, så skulle det liksom inte vara rimligt att vräka den personen. Tänk om den inte hittar ett annat boende; ska den bli hemlös då?
Då får man se till att inte bli gravid eller få barn, eller hitta nytt. Inget konstigt. I djurfria boenden skaffar man ju inte hund liksom.
Haha älskar öppet spår
Ska barnfamiljer få hälsa på de som bor i huset? Känns som att det är mycket praktiskt som behöver lösas innan det blir verklighet av boendet.
Du får köpa ett hyreshus och ha den regeln. Du har redan många potentiella hyresgäster i den här tråden ?
Jepp, skulle inte bli några problem att fylla det kan jag säga.
Trist bara det där med hyreslagen och så.. ??♀️?
Finns privata hus där lägenheterna inte går till kön… om du inte tror folks väljs ut att bo i vissa hus så är du naiv.
Det finns privata hus där lägenheterna inte går till kön. Om du tror att folk inte välja ut till dessa ibland är du naiv. Kolla bara på hur det ser ut bland de boende så skulle du se. Finns alltid kryphål till allt.
Hahaha vad lever du i för värld? Tvinga folk att sälja en bostad de själva köpt?
Okej, men om jag inte vill bo i hus med yngre som har högljudda fester eller hundägare vars pälsbollar skäller så fort nån åker med hissen, hur gör jag då? Ska vi skapa specifika hus för olika målgrupper, som man sen måste flytta från så fort ens livssituation ändras?
Det vore nog det bästa. Då stör man inte varann.
Kvinnor i ett hus och män i ett annat. Unga i ett och gamla i ett. Barn får bo själva i ett barnhus. Hundar har man i en hage i skogen.
Gamla har redan boenden. Ett utan män kan va bra ja. Ungdomar för sig, barnfamiljer för sig. Inte alla hus såklart, vill man bo blandat så varsågod. Men tror man trivs bäst med likasinnade.
Tänkte det med. Klarar inte av ohyfsade barn. Det är föräldrarna som valt att skaffa barn och som inte förmår uppfostra dem, men alla andra som måste lida f*n medan de slänger leksaker över hela innergården och skriker och gormar mellan 07-20. Går inte ens att ha öppet fönster där vi bor, tortyr. 6 veckor kvar till villa.
Forza!!! Förstår dig
Du kanske har något tips på hur man kan bli bättre på barnuppfostran? Vi går hos barnpsykolog + i föräldragrupp för att bli bättre på att hjälpa vårt barn som har problem med känsloreglering. Hittills har det dock inte gjort att hen har mindre utbrott. Pratar även med barnpsykologen om min skam inför grannar, men hon säger att vi inte kan gör mer än vad vi gör. Du kanske har någon input där också? Just det, vi har tyvärr inte ekonomisk möjlighet att köpa villa för att inte utsätta andra för våra ”ouppfostrade” barn.
Styrka till er! Ni gör ett grymt jobb! Jag träffar många npf-föräldrar i mitt jobb och de är mina hjältar. Som de och deras barn kämpar och som omgivning är oförstående och dömande!
Ni och ert barn gör inget fel. Låt ingen få er att tro det! ❤️
Aaa precis All-ice, denna tråd handlar specifikt om din självupptagna värld! Väx upp, sluta triggas av främlingar på internet som snackar om saker som möjligtvis, kanske, eventuellt, på något vis påminner om din situation. I övrigt hoppas jag att det löser sig framöver för DIN specifika situation – som alltså inte specifikt avhandlas ovan – för jag kan förstå att det är jobbigt och sliter.
Men herregud. Väx upp själv. På tal om självcentrerad… fröken ”inga barn får låta i närheten av mitt lägenhetshus!”
Men varför bli så kränkta över att man stör sig på barnskrik och stök? Ta verkar ju beskriva en icke skötsam familj, de är jättejobbiga att ha som grannar, mkt möjligt att ni skulle tycka det med. Alla är inte duktiga föräldrar som gör sitt bästa, tyvärr.
Jag är inte kränkt av ts alls. Tyckte svaret till allice var otrevligt och väldigt onödigt. Thats it.
Ts beskrivning av familjen var ”en väldigt högljudd barnfamilj som skriker och lever rövare 24/7”. Ville bara nyansera diskussionen genom att säga att det skulle kunna vara en näst intill perfekt beskrivning av oss, och vi jobbar ihjäl oss för att vara duktiga föräldrar med lugna, skötsamma barn.
Triggades jag? Hmm, kanske lite. Jag ville framför allt belysa (i diskussionen som helhet) att man inte vet vad andra dealar med när man klagar på gormande barn vars slängda leksaker gör att brf:ens robotgräsklippare stannar IGEN. Barnen och föräldrarna kan nämligen verka helt normala (över genomsnittet) men ändå kämpa så att man håller på att gå under. Tack för dina lyckönskningar.
Det finns väl redan? Seniorboenden för 55+.
Men asså vi är under 40!
33 här! Tyvärr långt kvar, enda hopp är hus långt ifrån närmsta vrålapor
Ni får väl köpa noice-cancelling hörlurar. Billigare än hus!
Ja du, själv gillar jag verkligen inte hundar men måste ändå stå ut med att mina grannar har en som skäller i i tid och otid och att så många ägare inte har vett att plocka upp efter dem på gatorna.
Världen kretsar liksom inte enbart runt mig och vad jag vill. ??♀️
Men då får du gärna diskutera det och föreslå hundfrisören hus. Varför bli kränkt?
Hundfria.
Känns som den enda som ev är kränkt är du? (Hundägare?)
Nej jag har inte hund och jag är inte kränkt. Tycker jag uttrycker mig lugnt, inte som vissa här
Som verkar bli så arga. Har inget emot hundar om de är tysta och uppfostrade.
Ja hundar är så jobbiga
Ja gud! Lugna, lagom tysta människor. Min dröm är att bli sjukt rik så jag kan köpa ett hyreshus och bestämma vem som flyttar in.
Köp ett dockskåp istället, det skulle nog passa dig bättre.
Varför så kränkt? Vill bara bo i lugn och ro.
Folk härinne älskar verkligen att slänga sig med ordet kränkt.
Men vad ska jag säga då, triggade? Folk diskuterar vad de stör sig på och drömmer om lösningar och så blir vissa så arga och kastar ut sig
förolämpningar och konstiga grejer (som dockhus). Lugna ner er.
Lugna ner dig själv du.
Verkar vara du som inte är lugn här.
Hur läser du egentligen? Jag är lugn och inte arg. Finns flera anonym här. Men det arga verkar komma från de som har barn (?) Ingen har sagt att de inte får finnas liksom, vi diskuterar hur vi skulle vilja ha det, inget fel med det.
Åh vad hemskt, känner med dig! Flyttat från helvetiska grannar för 1,5 år sen. Förra sommaren var lugn här men denna alltså.. (folk låter ute därför är sommaren värst).
Önskar det skulle finnas barnfria områden. Ni behöver inte bli kränkta, tror bara man trivs bäst med som är lika en själv, barnfamiljer störs inte va varann osv.
Jo hahah. Vi är just nu i Spanien och grannen har barn och medan mina små änglar (haha okej dom är rövare) somnar senast 21.00 och är knäpptysta hela natten skriker vår ryska granne på barnen i typ två timmar och dom bara gråter(inget våldsamt) utan mer övertrött gråt och jag stör mig. Stör mig även på alla fyllon som kommer hem och bankar sönder hela huset mitt i natten och hur ska du stoppa det. Dom har varken barn eller fest men lever loppan i trapphuset. Jag stör mig hemma när vår 80+ grannar borrar i flera timmar men det får jag också leva med. Tror du lever i någon drömvärld om du tror du ska slippa ljud. En barnfamilj kan vara tyst och vanliga singelpar kan bråka högljutt och galet (min kompis hade grannar som skrek på varandra till 23-00 minst en gång i veckan. Säger inte att barnfamiljer är inte jobbiga men oftast sover ju barnen vid 20.00 och då är det värre med sånna som spelar musik hela nätterna.
Låt mig drömma! ?
Man behöver inte ta åt sig. För mig stör barn mest och jag skulle önska att bo utan dem. No hate. Det skulle ju också gå att lösa om man skapar ett sånt boende.
Du och dina gnälliga medsystrar här låter som min bittra granne som kom upp och var vidrigt otrevlig mot mig en morgon när min fyraåring haft en natt med feberfrossa och kräkningar. Det var då SÅ synd om henne för att hon sovit så dåligt….
Men det är ju synd om en när man inte får sova pga sina grannar.
Och vad ska en mamma som varit vaken hela natten med ett sjukt barn göra åt det? Och vad ska en fyraåring med 40 graders feber göra åt det?
Ingenting ska ni göra. Det är bara ett konstaterande, att det är hemskt att inte få sova.
Och det måste man tala om för grannen?
Tror både mamman och barnet håller med om det.
Då får man gnälla av sig till sin partner, vän eller nån annan. Man får inte och ringer på och gnäller hos en slutkörd förälder och ett sjukt barn. Är ganska säker på att varken mamman eller barnet ville ha en sån natt.
Det är nog ganska ovanligt. Skillnad på att va sjuk en natt och att bete sig så som ts grannar verkar göra. Finns ju tyvärr många som inte sköter sina barn.
Flytta ut i skogen då.
Haha jag fick en utskällning av en granne när jag var sjuk och hostade på natten. Jo, jag fattar att jag stör. Hostan stör mig också liksom. Men vad fan ska jag göra? Kväva mig själv??
Bo inte i lägenhet då, om du inte står ut med grannar som har en annan livssituation än du själv.
Har barnfamiljer ensamrätt på ro i ett lägenhetshus? Skärp dig knasapa.
Bor man i lägenhet så får man räkna med att någon granne kan ha barn, en annan kan ha hund, en tredje kanske renoverar, någon lyssnar på musik, en annan har middagsbjudning. Tål man inte det så ska man nog inte bo i lägenhet.
Många har inget val. Man kan, oavsett livssituation, försöka ha lite respekt och omtanke för sina grannar. Inte låta barnen göra vad som helst, plocka upp hundens bajs, inte spela piano mitt i natten. Ingen säger att vissa inte får finnas i lägenhetshus.
Ja, antagligen så har inte dina grannar heller något alternativ. Grannar låter, man får helt enkelt göra sitt bästa att visa respekt åt båda håll. Hade en granne vägg i vägg med ett spädbarn, hördes givetvis nattetid. Men vad ska föräldrarna göra, ett barn gråter ibland. Ett äldre barn kanske bråkar om tandborstningen på kvällen. En tonåring smäller i dörren. Ett par grälar.
Givetvis ska man visa respekt och inte härja nattetid, men man får också vara lite tolerant när man delar hus med andra levande varelser.
Ja men många visar ju inte respekt. Låter ungarna skrika och härja, sent på kvällen, i trapphus och utomhus. Sen får man ju fantisera om barnfria hus, stör väl ingen? Ni kan diskutera och drömma om hundfria, musikpris, tonårsfria eller vad ni vill. Chilla lite.
”Chilla lite”, behövs inte, är inte det minsta ochill faktiskt.
Ok vad bra. Vissa i tråden låter väldigt väldigt upprörda.
Skrev inget om specifikt barnfamiljer. Skrev att människor har olika livssituationer. Några har småbarn, några har tonåringar som spelar hög musik och är uppe sent, några har hund som skäller när folk går i trapphuset, nån jobbar natt och sover på dagtid. Tål man inte fragment av andras liv, vilket liv det än är så nej, då är inte lägenhet så smart.
Klokt! ❤️
Ojsan, det var värst vad min fråga engagerade.
För att förtydliga så tycker jag givetvis att även barnen har rätt att bo här och jag kommer inte att klaga eller störa dom på något sätt. Jag undrade mest om delar av oväsendet kanske kunde dämpas med möbler och mattor, eftersom både vi och familjen är nyinflyttade.
Ingen behöver känns sig kränkt eller påhoppad och jag lovar att jag är en trevlig granne, som dessutom har möjlighet att flytta om det blir outhärdligt.
Allt gott
/TS
Prata med familjen. Som nyinflyttad vet man inte hur lyhört det är. De kanske inte störde någon i förra boendet och vet inte att de hörs. Våra grannar sa till och jag är tacksam för det. Försöker låta barnen leka i ett rum som inte är ovanpå deras sovrum mm.
Om det är förskolebarn så har väl förskolan varit stängd nu. Snart är semestern slut och vardagen tillbaka, ksn bli mindre ljud då.
Är väl så det är att bo i lägenhet. Vill man slippa oväsen man själv inte kan påverka så får man köpa villa med grannarna på behörigt avstånd.
Skulle inte behöva vara så om alla visade lite hänsyn till varann.
Att visa hänsyn innebär också att förstå att det kommer att höras att andra bor runt en och inte kräva total tystnad dygnet runt.
Har jag väl inte sagt emot? Men nu pratades det om stökiga familjer tex, och hög musik osv. Saker man kan påverka. Det måste inte va kaos och man stå ut med allt. En bra boendemiljö är möjlig, gäller att ha en bra hyresvärd också som är tydlig och agerar.
Är ju svårt för grannen om denne har kikhosta, spädbarn, hundvalp, behöver renovera sin lägenhet osv.
Inte sånt som menas såklart.
Vilka är dina favoritrestauranger i Malmö, Lund och Köpenhamn?
Dos Hermanos i Lund!
Lund; Klostergatans vin och delikatess och
Gastronome! Ved är bra men överskattat…
Malmö: Beroende på vad man vill ha men på Mando blir man inte besviken på köttet på deras klassiska planka, salladen och lökringarna är ? Andra tips är Atmosfär, Escama gastrobar, Namu och bistro royal!
Bise i Malmö är amazing.
Mila – blivit besviken på Bise fler än en gång. Vad är det du gillar med dem? Har du käkat middag eller tilltugg?
Är det sant?! 😮 Jag har ätit middag där två gånger och varit så nöjd med allting. God mat och fantastisk personal. Dock var det säkert ett år sedan jag var där sist så kanske förändrats hmm synd isf!
Brasserie Sture i Malmö
Är det bra? Velat gå länge men känts lite dyrt för husman?
Malmö/Lund (finns i båda); Africa Daily Market, sååå effing gott!
Obs på att det inte är någon fancy restaurang, men sjukt god mat! Rekommenderar starkt för en lunch eller så.
Är det den vid Värnhem?
I Malmö är den som foodtruck och i Lund som restaurang, båda lika god mat, så vilken som ? Kommer inte ihåg adresserna, men finns på deras hemsida/google.
(Behöver inte va fancy)
Five flower noodle bar i Lund
Klostergatans vin och delikatess i Lund
La cucina i Lund
Aiko i Lund eller Malmö
Lyran i Malmö
Maya cantina i Malmö (om de fortf finns kvar)
Atrium i Malmö (mysigt fik dock, men de serverar numera middag, ej testat)
I Köpenhamn gillar jag
-Marchal
-La Rocca
– Café Victor
– Fishmarket
Malmö: Quan och Köket Lu.
Lyran i Malmö
Camilla , skulle vara intressant att göra en granskning av Nelbae Home (säljer inredning och kläder).
De kommer från Jönköping där jag bor och jag och mina kompisar har länge tänkt att de antagligen köper in saker från Shein. Förstår inte hur de går runt för har aldrig sett en kund inne i butiken.
Tyckte ett bord liknade det du camilla visade som hade så dåligt material.
Måste vara att att dom går runt på överpriserna på sina Sheinprodukter ?
Men det här fattar jag inte! Folk säger hela tiden att ”allt som säljs i Sverige är kontrollerat och inte giftigt”. Men vad hindrar en butik från att köpa in från tex Shein eller Temu och sälja vidare? Produkterna testas väl inte av någon?
Vem träffar Jasmine Gustafsson?
Jag vet inte riktigt. Det blir FÖR gulligt och tillgjort. Sen all totalrenovering på huset som är jättefint sen innan och så slänger dom allt på tippen. Så jäkla onödigt, men som sagt jag tittar ju så gillar det lite.
Sen har dom sagt att dom inte ska visa deras barn osv på kanalen men det gör dom lite här och där. Money Talking tyvärr.
Någon här som också vuxit upp i ett smutsigt hem? Vi hade massa djur och morsan rökte under spisfläkten. Mycket prylar och hundkiss på golven. En speciell doft i huset kan man säga…Skämdes över att ta hem kompisar som ung.
Flyttade hemifrån tidigt tack och lov. Mina föräldrar har det fortfarande smutsigt men inte lika som när vi var små.
Jag har. Ingen rökning eller husdjur. Mina föräldrar särskilt mamma har varit deprimerande under långa perioder. Var ofta väldigt stökigt (hoarder-tendenser) och smutsigt hemma och jag skämdes mycket när jag var tonåring. Har också upptäckt i vuxen ålder att hennes syn på städning är något helt annat än andras. Hon kan säga att hon städat köket men det innebär egentligen bara att hon torkat halva bordet (resten är fyllt av tidningar) och dammsugit golvet. Har alltid ifrågasatt varför min pappa inte städar men jag har förstått att städningen är ett kontrollbehov för mamma så hon tillåter inte heller att ngn annan gör det, och om man gör det så kan hon bli helt till sig och vara nere i flera dagar. 🙁 Tog mig tio år efter att jag flyttat hemifrån att förstå att jag inte är mina föräldrars hus och smuts.
Inte smutsigt, men väldigt mycket grejer. Mamma behöll (och fortsätter behålla) massa konstiga saker som inslagningspapper, kartonger, påsar, förpackningar, ja allt möjligt… Dessutom står möbler huller om buller, utemöbler inne och småpryttlar precis över allt. Var inte kul att ta hem kompisar och kommer inte bli kul den dagen huset ska tömmas….
Samma hos oss! Det har för det mesta varit städat och fräscht så, men såå mycket grejer! Får stress idag av att komma hem till dom och man får plocka undan saker på stolarna i köket för att fler än dom 3 som bor där nu ska kunna sitta.
Jag har liknande tendenser, men jag stoppar mina grejer i skåp, klädkammare osv. Nu har jag börjat rensa. Rensa, rensa, rensa. Är livrädd att hamna i samma sits.
Ja, jag växte upp delvis i ett hem där det fanns missbruk. Ett soffbord fullt av överfulla askkoppar, tomma ölburkar, halvt urdruckna vodkaflaskor och en överfull diskho hörde till vardagen. Jag vet inte om det är därför jag är så noga med att ha det kliniskt rent omkring mig, får ångest av att befinna mig i smutsiga och röriga miljöer.
Min mamma var pedant och det var inte det lättaste.
Ja! Min mor var och är en riktig slarver och en enklare hoarder. Bara en sådan basal som att torka av matbordet efter man ätit var något som bara gjordes de få gånger vi storstädade (vilket var sällan), likaså dammsugning, vilket resulterade i grusiga och äckliga golv där vi ständigt kände den vidriga känslan av att ha sand under fötterna. Detta är bara två exempel och inget annat var rent i hemmet i övrigt. Jag minns en gång när jag var liten och hade en av mina första vänner på besök som sa ”oj så stökigt ni har det!”, och efter detta började jag verkligen skämmas varje gång jag ville umgås med vänner hemma. Som vuxen är jag otroligt pedant och plockar och putsar konstant hemma i min lägenhet. De få gånger jag hälsar på min mor blir jag bara arg och frustrerad av att vistas i hennes hem för det är lika vidrigt som förr. Jag skyndar mig hem igen och tvättar mina kläder och duschar det första jag gör för jag känner mig så äcklig efter vistelsen.
Någon som följer Annawii och kan säga hur hon mår? Följde henne tidigare men avföljde en period och nu verkar hon inte godkänna my följare.
*nya
Ok. Mitt I-lands problem. Sportify smart shuffle.
Spelar jag mina favoriter på shuffle så slänger Sportify in andra låter som förslag. De skall spegla min historik och lyssningsbeteend?
Enligt deras årliga sammanställning så lyssnar jag mest på J-Rap K-Rap/Pop Mandopop.
I kväll har Sportify tyckt att jag behöver lyssna på Miley Cyrus, The Weekend, Harry Styles, Adele. Vad i hela… Vi är inte ens på rätt kontinen.
Ni som lyssnar på musik från västeuropa och från USA får ni också ”tokiga” förslag?
Börjar bli konspiratorisk?
Jag får mycket finsk musik i min smart shuffle, oklart varför ?
Kyllä
Haha. Lite random finska bara sådär?
Tror du att det heter Sportify? ?
Haha. Nej! Varför blev det så?
Jaja, bjuder på den?
Det heter Sportify.
Haha jag hatar Spotify smart shuffle!! Blev så himla förvånad när det började spela random musik innan min syster sa att Spotify släppt en ny funktion ? tack och lov att vanlig shuffle finns kvar ??
Va? Hur gör du då?
Det är bara att klicka på shuffle så kan man slå av och på smart. 🙂
Klicka en gång till på shuffle så de små stjärnorna försvinner. Ska ara ”vanlig” shuffle symbol. Hatar också smart shuffle
Strålande! Stort TACK!!!
Jag har bara lyckats slå av/på men nu ser jag lilla stjärnan också.
Nu skall det lyssnas på musik hela dagen utan irritation och avbrott??
Någon här som en gång för alla blivit av med halsbränna? Det har kommit och gått för mig de senaste åren, jag är 37 år. Under min graviditet nyligen var den riktigt vidrig och jag var nära på att kräkas nästan varje natt. Trodde det skulle gå över efter förlossningen men har ändå problem ganska ofta. Dricker samarin de flesta kvällar men det hjälper inte tillräckligt. Försöker hålla en bra kost utan för mycket fet mat men ibland verkar det inte spela någon roll… Vad kan man göra? Kört en kur Omeprazol någon gång men det hjälper bara tillfälligt. :/ Gaviscon och liknande tabletter hjälper inte tillräckligt många timmar på natten. Finns det bättre medicin? Kanske någon alternativ medicin? Öppen för det mesta.
Har du det jämt eller främst vid sänggåendet? Om det senare, sov med hög kudde och se om det hjälper. Mvh, knarrrrkar Novalucol
Kan hända dagtid men 98% av gångerna är det på natten. Har redan två kuddar men de har iofs blivit lite platta hmm.
Har läst många gånger att halsbränna faktiskt kan bero på för LÅG magsyra, och att man ist behöver ta tillskott av det, t.ex. Holistic magsyrabalans. Kan vara värt att testa om du inte är säker på att du verkligen har för mycket magsyra.
Har också sett lite info om det! Hört att man kan ställa magsyran genom att dricka äppelcidervinäger en gång per dag. Provade det ett tag men jag tyckte det brände så himla obehagligt i magen någon minut efter intag? 🙁
Jag äter esomeprazol istället för omeprazol. Den är receptbelagd, så antar att den är bättre? Den har hjälpt mig iaf, tagit bort nästan allt. Har ätit den i drygt 7 år och samma effekt ännu.
Jag är inte helt sugen på att långtidsmedicinera om jag ska vara ärlig. Hört det i längden kan ge mer problem. :/
Klokt. Otäcka biverkningar och jobbig nedtrappning.
Jag hade ofta halsbränna när jag var överviktig. Åt Omeprazol dagligen men gick ner all övervikt och inga besvär sedan dess.
Jo jag är överviktig dock har jag bantat fram och tillbaks hela livet så känner helt ärligt att jag inte kommer bli normalviktig igen, om jag inte får typ Ozempic. :/
Jag hade mycket halsbränna efter mina graviditeter, i flera år led jag av det och mina tänder blev dåliga pga det. Visade sig att jag hade ett bråck på magmunnen. Äter omeprazol dagligen sedan dess, har hjälpt mig.
Skulle inte förvåna mig om jag har det med, är tydligen väldigt vanligt. Dock osugen på att medicinera dagligen livet ut.
Silicea Mag-Tarm Gel. Mycket bra för halsbränna och magbesvär. Äckligt, men man vänjer sig.
Tack, ska testa!
Minns ni
”Windows kan inte hitta filen vill du ha yoghurt istället?”
Hej
Jag är +40 år och problem med rocacea. Rodnad på kinderna och finnar. Vilka produkter/märken har hjälpt er? Även tacksam för tips på behandlingar (helst i Sthlm eller Jönköping)
För lite mindre utbrott fungerar Inotyol allra bäst för mig (japp, salvan som ofta används till röda barnrumpor). Lägger på den efter rengöring på kvällen. För större utbrott är Elyzol bäst (kräm med svavel, finns hos apoteket).
Nu blandade jag ihop salvorna – Elyzol är ingen svavelkräm, men funkar för vissa med rosacea. Jag tycker att svavelkräm är det bästa alternativet om man vill slippa antibiotika (som ges vid svåra utbrott).
Kolla in la Roche-Posay, de har en linje för detta. annars salva från VC.
Testa hudkollen och få något på recept. Efter måånga års testande med allt som gick att köpa i butik så gick jag via hudkollen och fick rätt behandling. Enda som hjälpt på riktigt. Ångrar att jag inte gjorde det tidigare, hade sparat mycket pengar och tid.
Få soolantra utskrivet. Enda som hjälpt mig.
Nån som vet varför det tog slut mellan Sandra Lindberg och Måns? Verkade inte dom rätt lyckliga?
* Lindahl.
Hon pratade lite i en podd om att han inte tog initiativ till att de skulle hitta på saker. Kanske inte var hela anledningen till uppbrottet men en liten del av det förstod jag det som.
Jag är också nyfiken på detta! I början var hon ju ledsen över att det var slut och hade hoppet att det skulle gå att laga. Men den verkar något ha kommit fram som gjort att ingen i hennes familj längre tycker om honom. Spännande ?
Njaaa det tror jag inte. Klart de inte pratar om hur bra han var eller säger att de saknar honom när de vet hur ledsen Sandra blev. Jag tror tyvärr att de bara gled isär/slutade vara kär.
Det var väl bara hur han hanterade uppbrottet som gjorde att hon/familjen tappade respekten för honom. Han bara stack och hörde inte av sig eller något. Och det kom ju från ingenstans. Hon hade försökt honom osv under hela deras förhållande när han pluggade men när han plötsligt fick ett jobb och tjänade egna pengar så ville han göra. De hade ju typ planera en date-night och dagen innan hade han varit som vanligt och sagt att han älskade henne och de hade planer för helgen, men från ingenstans tar han upp att han är osäker på förhållandet men kunde inte förklara varför och så flyttade han ut och hörde knappt av sig mer eller ens förklarade varför.
Försörjt*
Sju dagar över BF och inga känningar än. Hur står man ut? Humöret pendlar upp och ner värre än en bergochdalbana.
Och snälla människor i närheten av en gravid som gått över tiden. Fråga för farao inte när bebis kommer eller om det inte är dags snart?!
Finns väl ingen höggravid i världshistorien som någonsin kunnat tänka sig att vara lite extra gravid en vecka eller två mitt i högsommar?
Förlåt för rant. Behöver nog lite omtanke och pepp.
Vet hur det känns! Gick över tiden med 10 dagar och blev igångsatt. Kände ingenting och längtade så efter vår lilla bebis. Om det är en klen tröst ser jag nu tillbaka på dagarna med värme ❤️ jag passade på att unna mig allt som jag gillar. Gå i mina favoritbutiker, äta mat jag älskar, spela tv-spel och vilade mycket.
Bebisen kommer snart så ta hand om dig och unna dig sånt du tycker om ❤️
Hemskt är det. Bröt ihop på en koll 5 dagar efter bf, var så svullen och hade ont. Detta var en torsdag och tjatade mig till en igångsättning på måndagen, senare samma dag kom molvärkar och på söndagen föddes hon. Ville eg inte bli igångsatt så glad att jag slapp, men där och då var man ganska desperat att få ut ongen.
Blev igångsatt 22 dagar över tiden. Var helt uppgiven och kände till slut att det får komma ut en blomkål om det så vill, jag skiter i vilket så länge jag slipper detta nu. Detta var 80tal, idag har jag förstått att man inte låter mammor gå så länge över.
(Ville alltså inte bräcka på något vis, förstår absolut frustrationen!!!)
Fy fasen.
Gick över 13 dagar. Det är så länge min region låter en gå över.
Inga tårar eller bönande hjälpte för att få igångsättning tidigare.
Känner med dig! Kämpa på, snart händer det.
Och ja, allas kommentarer betackar man sig för. Jag fick över 10 dagar med mitt första barn och fick höra detta dagligen under dessa dagar. När jag träffade på en bekant på Ica ca en vecka över tiden utbrast hon ”men har bebisen inte kommit än?” Varpå jag svarade ”jo men jag tyckte inte den var så söt så jag stoppade in den igen”.
Blir så fruktansvärt provocerad av en vän där allt ska vara så perfekt hela tiden och där ”inget är jobbigt” utan ALLT handlar om inställning även när andra människor går igenom kriser.
Jag vet inte varför men hennes sätt provocerar mig något fruktansvärt, för hennes man kan ju beklaga sig medan i hennes värld är ”allt så bra” och det är bara ”positiva tankar” och jag är absolut ingen pessimistisk person men vissa dagar är skitjobbiga med barn och livet i ren allmänhet men aaaaaaldrig hennes.
Vet inte om det handlar om att jag tycker det blir skenheligt eller varför jag blir så provocerad för ingen annan vän provocerar mig så.
Kanske du känner att hennes åsikter inte är äkta? Försök umgås mer med andra som förstår dig och får dig att må bra.
Missunnsamhet? Varför provocerar det dig att din vän mår bra och aktivt väljer att se det positiva i olika situationer? Känns mer som något som ligger hos dig… man brukar ju säga att det folk stör sig mest på hos andra har att göra med det man stör sig på mest hos sig själv.
Absolut inte mer att hon har en falsk fasad för att hon vill ge sken av något som inte alltid stämmer och är motsägelsefull dessutom. Det är nog det.
Eller så försöker hon bara se det positiva för att inte foskusers på det dåliga. Att tänka positivt kan vara nyttigt för en.
Självklart men det är svårt att förklara, hon sätter sig på höga hästar och saknar ödmjukhet. Är nog det.
Du låter inte heller särskilt ödmjuk eller trevlig att umgås med.
Enligt er här får man inte ha tankar innerst inne för då blir man ”oskön”. Man kan veta hur man beter sig men ändå störa sig på någon, det speglar inte hur man är att umgås med.
Hon kanske försöker få dig mer positiv. Är du väldigt negativ av dig så att det kan bli störigt för henne?
Hade en väninna som hela tiden sa till mig, med kronisk smärtsjukdom och febertoppar att jag skulle tänka positivt och ge mig ut och motionera, så skulle jag må bättre. När hon en gång var sjuk och febrig sa jag samma sak till henne. Hon blev skitsur…
Nu hoppas jag att du inte läser detta drygt för det är absolut inte drygt menat. Men om du funderar, vad hade känts bättre för dig om hon inte var positiv hela tiden? Och varför? Hade dina tuffa dagar verkligen känts lättare om hon hade varit mer negativ?
Hade en vän som provocerade mig något enormt men inte på samma sätt som din. Sa upp kontakten och det är det bästa jag gjort. Så skönt att bli av med den relationen och hennes sätt att beklaga sig på.
Känner också sådana personer.
Det känner jag igen. Har en som är likadan som vägrar lyssna på tråkiga saker som sker. Hen vill enbart leva i sin ”positiva” bubbla så efter semestern kommer jag enbart prata med hen om vädret.
Blir också fruktansvärt provocerad av sådana personer som är positiva till ALLT!
Det går inte, de lever i en slags bubbla att allt är guld och gröna skogar…
Det kan ju också hända att hon har en positiv fasad pga hennes uppväxt. Jag är ett fasadbarn av rang, växte upp i en familj med den perfekta ytan men blev misshandlad hemma under många många år. Nu även som vuxen har jag svårt att låta någon på riktigt se att något är jobbigt, så kan tänka mig att jag också upplevs på samma sätt…
Vilka sommarpratare rekommenderar ni?
Jag har lyssnat på:
Alma Sparrevik – jättebra
Trolle Rhodin – intressant och lättlyssnat
Paasikivi – intressant
Titti Schultz – så besviken, stolpigt
Olof Lundh – somnade
Andrev Walden – WTF?!
Birgitta Ohlsson – bra!
Stella Österlen- hade velat ha mer djup
Andrev var ju asbra! Lyssnat två gånger redan. Ser fram emot Amir Rostami, en gammal kollega så det ska bli kul att höra ? gillade även Malena Ivarsson ?
Det jag spontant kommer på i huvudet är Jennie Walldéns & Vivis (mammasanningar).
Lasse Berg!
Omar Alshogre – satt i syriskt fängelse och flydde sen till Sverige, blev så berörd!
Jennie Walldéns – sorgligt och positivt på samma gång om adoption, kände inte till hennes historia, otrolig berättarröst.
Birgitta Olsson – om hennes cancer och kvinna inom politiken.
Kenzas – om att växa upp med en alkoliserad förälder.
Sigge Eklund – inte likt något annat sommarprat.
Blev så berörd av alla!
Sigge Eklund
Andrev Walden var det bästa!!! Herregud vad jag skrattade
Andrev walden är det bästa sommarpratet sedan Olof wretling ?
Finns bara ett sommarprat – Filip & Fredrik 2007. Alla andra pratar bara om sig själva, så otroligt tråkigt och ointressant. Nån måste lyfta blicken snart hoppas jag.
Tvättar Benjamin Ingrosso aldrig håret? D
?
Tror du nån här inne vet det?
Hört talas om vax?
Jag behöver lite råd och vänder mig till er fina människor ❤️ Jag älskar mitt jobb och mina kollegor. Men det har varit väldigt turbulent i teamet sedan jag började för två år sedan. Alla originalmedlemmar har lämnat och nu har mina två bästa vänner lämnat teamet och idag fick jag reda på att ytterligare en (min kvinnliga bästa vän) ska lämna. Framtiden är osäker gällande om vi får behålla uppdraget och ledningen verkar bry sig mer om kunden än om oss. Hur hade ni gjort? Hade ni stannat kvar bland kollegor och med en chef ni älskar – eller hade ni sett er om för annat? Jag är så trött på alla dessa förändringar.
Man kan ju alltid se sig om, kolla vad för alternativ som finns liksom. När man varit på någon intervju så känner man ofta vad som känns bäst – stanna eller byta.
Hur gammalt är det äldsta klädesplagg du äger? Ett som du en gång har köpt nytt, alltså inte second hand eller vintage eller ärvt. Jag har en jacka som är runt 20 år gammal. ✌?
Fyra år.
Det mesta: 6-8 år gammalt
Har linnen/toppar som är iaf 15 år.
Oj, jag använder fortfarande vissa klädesplagg som jag köpte i slutet av 90-talet. En klänning får olika fall beroende på vilken vikt jag har för tillfället, vilket får mig att älska den mer♥️ ( Jojobantar inte utan rör mig olika mycket i omgångar helt enkelt.)
Har en Kloak-t-shirt som jag köpte någon gång på 90-talet.
Har en magtröja som jag köpte i London för över 20 år sedan, den är för liten men jag har inte mage att slänga dem.
Har ett par shorts som är över 12 år gamla som jag använder varje vecka.
Ett par andra shorts som jag spelade fotboll i för typ 20 år sen som fortfarande passar och jag använde senast i veckan. Så min garderob innehåller ett gäng plagg som är över 10 år.
Har några par newbodystrumpor som jag fick när jag bodde hemma (16 år sedan). De är relativt välanvända (och lagade någon gång).
Sambon har en fjällrävenjacka från -79 som används dagligen
Jag har en från 77!
Jag har en från 76
Min är från 68!
Jag har en skinnjacka som är 17 år gammal och fortfarande används.
Mitt äldsta plagg är min jeansjacka som jag köpte för 21 år sen (har fått fin patina hehe), sen har jag en läderjacka köpt för 10 år sedan som jag fortfarande använder frekvent. Har också par klänningar och kjolar som hängt med 10-15 år.
Haha har en tröja jag haft sen jag var 10, är 31 nu! Använder fortfarande (?!) förmodligen för att den blivit mer töjd med tiden och att den säkert satt lite stort då, jag själv är ju absolut inte samma storlek idag direkt ?
Det äldsta som jag kommer på är min mjukisoverall från fotbollen 2005. Då var den gigantisk för att jag var lång och smal så fick ta en stor storlek pga längden men drunknade i den i övrigt. Idag är den definitivt inte gigantisk utan mer tajt. Kanske väldigt tajt. Men har kvar den iaf.
Tycker det är så respektlöst att folk inte kan stava ens namn rätt, när det bokstavligen står klart och tydligt på flera ställen.
Sen när man ber dem att ändra det lite snabbt på en presentation innan det visas för offentligheten osv, så orkar de inte för det är oviktigt för dem. Men hur kul är det att få sitt namn felstavat, speciellt av en klasskamrat som man ändå har pluggat tillsammans med ett tag, kollega man har jobbat ihop med ett tag eller t.o.m. vänner
Totalt respektlöst. Jag är jättenoga med sånt.
Jag med
När folk skriver till en tex på messenger, och stavar fel. Alltså du måste klicka på mitt namn, rättstavat, för att skriva till mig men skriver ändå fel. Nonchalant, tycker jag.
Ja precis hur nonchalanta kan folk vara egentligen
En fd kollega skrev tre olika namn på mig i ett mail till mig samt flera kollegor. Inget av namnen stämde. Vi hade jobbat ihop i många projekt.
Men ja!!! Hur svårt ska det vara?! Fruktansvärt respektlöst och det irriterar mig som fan. En del kör det nog som härskarteknik dock, men då gör jag samma tillbaka och det har faktiskt haft önskad effekt för de stör sig väl också på det.
En annan gång var det en som envisades med att stava fel på mitt namn ett par gånger över en sms-konversation. Rätt formell sådan därav att namn användes. Avslutade med ”mvh Sara utan h”, för att personen skrivit med H, trots att jag avslutat varje sms med ”mvh sara”.
(Heter inte Sara, men samma princip).
Tillägg: i vissa fall märker man alltså om personen använder det som härskarteknik, inte så att jag går runt och antar att alla gör det.
När folk har fått namnet rättstavat ifrån mig och ändå stavar fel, tycker jag det känns slappt och nonchalant. Men personen ifråga kan ju ha dyslexi.
Jag har oturen att ha ett namn med alternativa stavningar på både för- och efternamn. Jag funderar på att ta fram ett diplom och ge de som lyckas stava båda namnen rätt, det händer inte så ofta. ?
Ja men om 8/10 stavar fel så har inte 8/10 dyslexi.
Brukar gr beröm till de som stavar rätt när de skriver mitt namn på tinder. Där står det ju också klart och tydligt hur jag stavar mitt namn. Ändå stavar de fel så de som stavar rätt kan få ett ”åh jag gillar dig, du stavade rätt på mitt namn!” Eller liknande.
Jag heter Fanny vilket framgår tydligt av både min mejladress och signatur, ändå får jag så ofta ”Hej Jenny” ?
Heter Ebba men får ofta ”hej Emma”
Brukar bara svara:
Hoppsan du har nog mailar fel person. ?
Jag tycker Annelie och Annette är svårt att hålla isär. Blandar lätt ihop de namnen.
Jag har blivit kallad Anne flera gånger i jobbsituationer, istället för Anna, som ju är ett av de vanligaste namnen vi har haha. Riktigt irriterande och nonchalant.
Angående tråden om hudvårdsrutiner. Ska man alltså smörja in sig på morgonen innan sminkning?! Behöver inte krämen då tid för att smälta in i ansiktet? Sitter sminket bättre? Hade ingen aning om detta, så help me out!
Ja på alla dina frågor
Jag har haft tre bihåleinflammationer väldigt nära varandra. Sista gången så fick jag även väldigt ont i huvudet. Trodde det skulle gå över i samband med penicillinkuren som sattes in men värken är kvar. Vi pratar rejäl huvudvärk där jag känner mig tung och ganska borta och yr, den kommer och gå lite under dagen så stundtals är det lite bättre. Sover på två kuddar för värken eskalerar liggandes. Efter en vecka med huvudvärk (tredje veckan med bihåleinflammation) så ringde jag vårdcentralen igen och berättade om mitt mående. Jag fick en telefontid med läkare och hans svar var att man kunde ha huvudvärk och en inflammation kan ha satt sig på balansnerven. Vila ingen fysisk aktivitet och drick två liter vatten per dag. Vänta ut värken 2 veckor till och är den sen kvar återkom.
Nu till min fråga, jag som varje dag har denna hemska huvudvärk är det liksom standard att
vänta ut 3 veckor? Springer verkligen inte till doktorn stup i kvarten men börjar bli lite orolig att något är fel men har fått till mig att vänta….
Sverige har konstiga sätt att behandla sjukdomar, det är säkert ”standard”, ja.
Googla hur andra länder behandlar åkomman?
Jag har blivit hjälpt av nässköljning med koksalt.
Även jag vill slå ett slag för nässkölj, trycket och svullnaden lättar och dämpar huvudvärken
Om du får feber bör du söka direkt. Annars får du nok hålla ut lite, är ju inte konstant i två veckor utan bör bli bättre
Hej!
Vi är ett gäng som ska åka till Nice om två veckor. Det vore kul att göra någon heldagsutflykt till tex Monte Carlo.
Ett problem är att vi är så många (7 vuxna och 5 barn) och det verkar som att 8 personer är max för alla grupputflykter med guide.
Är det någon som känner till något tillförlitligt bolag man kan anlita? Vi önskar med guide.
Tack på förhand!
Vilka är era favoritcitat ur Nile city, ni som gillar den lite udda humorserien?
Några av mina:
”Du skriver brandmatriel, va”
”Det finns 365 dagar att välja på och du väljer What’s love got to do, got to do with it? Hallå, farfar? Etta på Charlestonlistan”
”Vi har plockat isär cykeln i molekyyyyler och satt ihop den igen”
”Mitt city, Ditt city, mitt I city”
Gud, citerar den hela tiden (min man och syster också, 80-talister allihop…) ?
”Blås i trollflöjten!”
”Du ser ju hur jävla glad han är va”
”Det kom blooood från Maja!”
”29 maj! Walk on the wild side, den kan dom!”
”Den näst siste mohikanen”
Du anar ugglor som får kläder!”
”Det finns inga genvägar till det perfekta
ljudet!”
Haha jag och syrran också, givetvis 80-talister. Finns många sköna citat.
Jag gillar Mastodontfilms-Määäts”.
Vem är det B Mitkus menar har ljugit för honom?
Amanda, var är du?
Trollar inte. Kan drömma om bröllop. Speciellt nu på sommaren. Stor fest alla är glada dansar hela natten. Min pappa är död. Min kära morbror eller Min gudfar för mej till altaret. Är inte ens religiös. Är rädd för att det inte skulle hålla både äktenskapet och livslång kärlek är sällsynta. Vill kalla Min partner Min man ha ringar på fingret. En stor fest födelsedagsfest är inte samma sak. Har nog sett för många romantiska filmer.
Varför skulle det vara troll? Låter väl fint? Många gifter sig, inget fel eller konstigt med det. Nej inte alla äktenskap eller förhållanden håller men det kan man inte veta innan. Har man varit tillsammans några år och har det bra tillsammans så varför inte satsa?
Min syster skilde sej efter ett lång äktenskap och har sett skilsmässor i min närhet. Att de inte håller. Vågar inte tro på kärleken. Kanske bättre tänka på att vi har det bra. Min systers skilsmässa har fått mej att fundera mycket. Är säker på att min partner är den rätta kan inte tänka mej leva utan honom. Fantiserar om vigsel med bara Min närmaste vän med man och stor fest. Ingen kan väl garantera att kärleken håller.
Nä det kan man inte garantera. Men det tar inte slut lättare för att man gifter sig.
Är det inte konstigt att Julia F. inte verkar träffa Bingos syster med familj alls när de är hemma Sverige ( från LA) alls? Nu är Bingo i Revsund med killarna men Julia är på ”cowboyfest” med Bingos kompis Oskar. Utklädd till tänderna i genomskinlig blus som visar tuttarna. Det verkar som om hans familj inte är särskilt förtjusta i henne. Såsom Nova smått skrattade i senaste poddavsnittet om hennes planer på att åka till Dubai och utbilda sig till make up artist…
Konstigt gäng hela familjen. Båda verkar korkade.
Någon som har provat både Finacea och Soolantra för rosacea och skulle vilja dela med sig utav sin erfarenhet? Vilken funkade bäst? Har papulopustular rosacea.
Hej hur visar sig just papulospustular rosacea?
Jag har sådana genomskinliga knottror som jag inte haft tidigare vid min rosacea. Jag har inte provat någon av dessa tyvärr men vet att andra här förut har tipsat om Soolandra.
Jag själv behöver hjälp med samma och har tänkt kontakta läkare i veckan ?
Anhöriga eller vänner till någon med ätstörning:
Vad säger man till någon som är öppen med sin ätstörning och som får professionell hjälp..men som är för smal och uppenbart inte mår bra?
Är så rädd att råka säga något som triggar eller för att hon mår sämre?
Jag säger inte så mycket till min dotter. Jag frågar hur det går med hennes kontakt med sin ätstörningssköterska och ibland (extremt sällan) frågar jag hur det går med maten. Men mest stöttar jag. Säger att hon är stark som söker hjälp, att hon kommer bli frisk osv. Har ALDRIG kommenterat hennes kropp eller storlek. Säger aldrig nåt om hur hon äter när hon är hemma och hälsar på.
Föregående inlägg 
Någon här som valt att bryta med en förälder/sina föräldrar? Kan ni berätta lite hur det gick till och hur det togs emot? Är själv 33 år och har växt upp i en familj där allt utåt sett varit perfekt men tyvärr har min mamma narcissistiska personlighetsdrag (och dolt missbruk av alkohol) som gör att jag numera funderar på att bryta helt. Hon kan pendla mellan att vara helt fantastisk ena sekunden till att sekunden efter bete sig iskallt, förminska ens känslor och anklaga en för att inbilla sig illa. Det är alltid fel på alla andra medans hon är helt perfekt. För 2 år sedan ställde jag ett ultimatum där hon skulle bli nykter från alkoholen för att vi (min nya familj & jag) skulle fortsatt komma dit på besök, och hon tog faktiskt det till sig och sökte vård men nu har det hela planat ut. När jag frågar pappa hur det går säger han att ”det nog går bra, hon kan dricka med måtta nu” och hon är inte den man kan gå till med samma fråga och förvänta sig ett ärligt svar. Jag orkar inte mer, han är så medberoende och förnekar totalt hennes missbruk och jag känner bara att jag är för gammal för dethär. Men jag pendlar mellan att vilja säga upp kontakten helt och att känna enorm skuld för att lämna henne mitt i en sits där hon inte mår bra. Min pappa pratar ofta om det, att det är synd om henne. Så därför har jag växt upp med att vi pratar inte om hennes smygdrickande eller taskiga beteende, mina syskon & jag är uppväxta med att tassa på tå. Men nu är jag vuxen och det är annorlunda, jag måste ju inte ha henne i mitt liv? Skulle hon genuint säga till mig att hon inte är nykter men kämpar och verkligen jobbar hårt för det så hade jag 110% stöttat och stannat kvar, missbruk är ju trots allt en sjukdom. Men om du inte ens vill försöka bli fri för din familjs skull, har du ändå rätten att kräva att de stannar kvar?
Jag orkar verkligen inte med att ännu en gång åka dit och varje gång känna lukten av alkohol som hon försöker dölja som om jag är 5 år och inte skulle märka av det. Det är så pinsamt också, för min sambo känner också av det. Vad hade ni gjort? Och hur vet man när det är dags att sluta kämpa och släppa taget även om blodsband? Känns så tabu att ens ta upp för man förväntas att alltid ställa upp och stanna kvar hos sin biologiska familj..
Ta paus utan att säga det. Känn sedan efter hur det känns för dig. Ta inget förhastade beslut som du inte är säker på.
Jag har tänkt tanken, men hur gör jag när hon skriver eller ringer och bjuder in oss för att ses? För det gör hon rätt ofta, och jag brukar alltid få en enorm ångest inför det och antingen hitta på en ursäkt till att slippa eller åka dit med en klump i magen. Det går typ inte att undvika henne?
Säg sanningen.”Jag har gett dig ett ultimatum men du fortsätter. Jag mår inte bra av detta och vill inte utsätta min familj för det. Jag kommer därför ta en paus till nåt blir annorlunda. Jag vill inte att du hör av dig innan det”. Nåt sånt. Och sen blocka hennes nummer om hon ändå hör av sig.
Säg bara att du är trött/det är mycket på jobbet/i livet och att du inte orkar.
Låter tufft! Vet inte vad jag hade gjort i din situation. Förväntas ni umgås särskilt mycket? Om inte så behöver du kanske inte bryta, utan låta tiden gå mellan gångerna ni ses/hörs. Lycka till hur du än gör!
Först och främst, du har givetvis all rätt att bryta kontakten. Jag tolkar dock din fråga som att du önskar att ha kvar relationen men inte under de förutsättningar som är nu.
Och det måste ju inte bli svart eller vitt. Bryta eller ha kvar. Utan man kan ju ”pausa” relationen och då förklara vad din långsiktiga förhoppning är och att du hoppas att din mamma vill samma sak. Men atttills ni är där behöver du pausa er relation för att det är för tufft utifrån de förutsättningar som den innebär i den här formen.
Att man tar tydlig ställning men också avslutar med att lägga bollen hos motparten. Då har du inte ”brutit” utan faktiskt bett om någonting annat.
Tack så mycket för inputen, L. Och jag tror det är så som du beskriver, att egentligen (i en drömsituation) så kan vi ha en relation en dag. Och där jag känner att jag kan lita på henne. Problemet är att vi bor över 1 timmes bilfärd ifrån varann, vi ses kanske 1-2 gånger varannan månad men hon vill gärna ha mycket kontakt via telefon och Messenger. Grejen är att även om hon skulle gå med på mitt ultimatum om att bli nykter så finns det ingen chans för mig att verkligen kontrollera så det stämmer, och hon är ju beredd att ljuga för mig. När förra ultimatumet ställdes för 2 år sen lovade hon att söka hjälp och bli nykter, ändå ligger det Bag-in-box-viner där nu när vi besöker dom, och ölburkar. Hon dricker inte framför oss men plötsligt kan hon gå iväg 5 minuter och sen plötsligt luktar hon lite alkohol. Så det kommer inte att gå att jag 100% kan lita på hennes ord, och därför vet jag inte om det är möjligt att ha en distansrelation där allt beror på hennes agerande..
Du kanske kan förklara att du inte vill ha så mycket kontakt via Messenger mm just nu?
Utan att ni ses när ni har möjlighet att ses fysiskt?
Om den dagen kommer att du kan lita på henne igen då kanske du orkar (och om du vill) ha den typen av kontakt?
Har viss erfarenhet av närstående med alkoholproblem och upplever att det fungerar bättre att förklara utifrån ett Jag perspektiv snarare än ett du perspektiv.
Inte tex ”Du höll inte ditt löfte om att vara nykter” utan mer ”för mig känns och upplevs det som ett stort svek när du lovar en sak och det sen inte hålls”. Alltså förklara på vilket sätt missbruket skadat eftersom personen alltsom oftast är oförmögen att se det själv.
Er relation måste ju inte se ut på exakt det sätt din mamma önskar utan du måste ju också få styra formerna för den ifall du väljer att ha den kvar.
Om du väljer att försöka pausa/ ha kvar relationen med en långsiktig förhoppning om något annat är mitt tips att vara tydlig med vad du gör och varför. Både för din mammas och pappas skull men också för din egen.
Och angående att din mamma smygdricker när ni är där. Personligen hade jag förklarat mina förväntningar innan vi sågs (dvs att personen är nykter och eller undviker vissa beteenden) och att om det inte blir så väl när ni ses så kommer du att åka hem/ be personen att åka hem.
Då har man varit tydlig med vad man förväntar sig och bollen ligger återigen hos den andra personen.
Mitt svar hamnade i modd men hoppas det går igenom snart
Hon vill ha mkt kontakt skriver du. Hon lovar å hon håller det inte.
Tar för givet att det lilla du skriver här bara är en bråkdel av hela situationen, å det där lilla räcker för att ge en bild av att du ger å ger å hon bara tar?
Har själv en sådan mamma och det är DRÄNERANDE. Det tog mig så många år att inse att JAG inte kan hitta ett sätt att få det att funka för det är ju inte JAG som är problemet. Man kan inte förändra andra människor. Jag tänkte länge att saker skulle bli så annorlunda när jag fick barn å familj. Att hon åtminstone skulle va en bra mormor. Att vi skulle conecta till viss del i mammarollen osv men nope, det blev bara värre!!! Och ännu tydligare då man själv får så mkt kärlek å offrar allt för sina barn, det ger ett nytt sken på relationen- hur fan kan min mamma göra såhär? Hur kan hon bete sig så illa mot sina barn å sen barnbarn?
Jag har sen många år kontakt med min mamma men har satt tydliga gränser som jag uttalat för henne men viktigast, som jag ser till att hålla. Hon får aldrig chans att trampa på mig. Och jag har relationen vid liv men den är väldigt grund, den finns mest för att mina barn ska få chans att ha nån slags relation å jag inte vill lämna henne helt.
Vet inte om du läser idag, men gör du det så..
Jag pausade relationen med mina föräldrar efter flera försök att ställa krav. Sedan sökte jag faktiskt psykolog för att prata om hur jag kan ha en relation med dom, nu har vi setts tre gånger och hörs via text då och då. Min psykolog har hjälpt mig med hur jag kan ha en relation, på de villkor som finns idag, för mina föräldrar kommer inte att ändra sig har jag förstått. Kanske kan du göra detsamma? Ja det är tufft att stå emot, men jag behöver göra det för min egna skull, och det kanske på längre sikt blir en bättre/djupare relation, om inte annat så är relationen inte dränerande längre, det är OKEJ att träffa dom. Jag känner inte ångest varje gång jag ser deras namn på telefonen längre. Mitt råd är att prata med utomstående, och se hur du, utifrån det läge som finns idag, kan ha en relation som du kan stå ut med/må bättre i.
Åh, tusen tack för att du delar med dig med hur det gått för dig i liknande situation, det känns alltid lättare (tycker jag) om man får höra att man inte är ensam. Jag ska till mig av det du skrivit och ditt förslag, det låter faktiskt väldigt rimligt och som ett bra alternativ. ?
Ja ta en längre paus. Du har rätt att få må bra. Tror att ju mer åren går ju mer lider och mår anhöriga dåligt. Man ska inte offra sin hälsa för någon som gör en illa. Det är inte ok. Ta hand om dej. Kram.
Det finns en amerikansk författare som heter Peg Streep som skrivit om dessa mammor vissa av oss har. Hennes bok heter Daughter Detox :Recovering from An Unloving Mother and Reclaiming Your Life. Den boken förändrade mitt liv och jag kunde se på min mamma med öppna klara ögon. Och det hjälpte mig att frigöra mig från henne. Så jag kan inte nog rekommendera den boken. Den finns på Amazon:
https://www.amazon.se/-/en/Peg-Streep/dp/0692973974
Mitt råd är att du läser boken och sedan tar en paus och funderar på hur mycket kontakt du skulle må bra av, eller om det innebär ingen kontakt alls. Det ÄR ok att välja bort en mamma som mest gör en illa.
Peg Streep har skrivit flera artiklar på Psychology Today också: https://www.psychologytoday.com/us/blog/tech-support/202403/unloved-daughters-anger-and-the-processing-of-memories
Kunde varit jag som skrivit detta. Du är inte ensam! Min mamma är likadan och tar sjukt mkt energi.
Har valt att ha min mamma på distans för mitt eget mående. Har hänt mkt under uppväxten men har insett att människan är sjuk i en sjukdom. Det har gjort det lättare för mig att acceptera allt. Kanske inget bra råd men det har gett mig lite ro i mitt liv.
Jag kan inte säga vad du ska göra. Men jag bröt med min pappa för 18 år sedan. Det var jätte tufft men för min del vet jag att jag gjorde rätt. Jag behövde gå i terapi för att bearbeta. Men det som gjorde det lättare för mig var att det fanns ingen runt honom som jag hade en relation med, dvs jag har inga syskon tex som har kontakt med honom där jag får höra saker, min farmor och farfar hade gått bort flera år tidigare. Så när jag tog samtalet med honom så hörde han sen bara inte av sig nå mer. Förrän flera år senare och då gav jag honom en chans igen, för jag tänkte att han kanske ändrats. Men tyvärr inte.
Det finns stunder när jag känner mig hemsk för att jag valde mig själv och mitt eget mående över en relation med honom, men innerst inne vet jag att jag gjorde rätt.
Jag är 55 år och genom livet har jag haft flertalet vänner som valt att bryta med familjen. Alla har ångrat sig och backat bandet utom en vän till mig som växte upp med en ensamstående mamma och var utsatt för våld i hemmet från mamman och mammans olika partners. Hon bröt definitivt med mamman och har aldrig ångrat detta.
Mina andra vänner bröt pga syskonbråk eller alkoholmissbruk. De tog kontakt med familjen igen efter allt mellan 6 månader och 20 år. Jag tror att det var bra att försonas eftersom vi ofta pratar om våra döda föräldrar och även dessa vänner minns dem med kärlek.
Vet inte om man ska läsa in för mycket i att många ångrar sig. Relation mellan förälder och barn är så komplex, även om man som barn mår otroligt dåligt av ens förälders beteende och man vet logiskt att det är föräldern som bär ansvaret, så är det för de flesta ett otroligt svårt beslut att bryta och även när man väl brutit så plågas många av dåligt samvete. För man ”ska” älska sin förälder, för ens förälder ska egentligen finnas i ens liv. Man känner att man överger föräldern, även om det är något man gör för att själv kunna leva och må bättre/bra.
De flesta har också en grundkärlek till sin förälder. Och ofta så har ju inte en personen varit 100% genomrutten, de flesta människor är mer nyanserade än så och även med en förälder som varit dålig överlag så kan man ha bra och fina minnen. Man älskar dem samtidigt som man mår dåligt av dem. Är ju också extremt vanligt att när någon är döende eller redan död, att man fokuserar på de sakerna som var bra. Så funkar vi som människor överlag, man ”ska inte” prata illa om de döda och man vill ändå hellre minnas det som var bra.
Tror många lätt blandar ihop ånger med dåligt samvete och en önskan om att saker skulle ha varit annorlunda.
Det jag glömde skriva där, var att grejen med att man nog inte ska läsa in för mycket i det och att många nog blandar ihop ånger med dåligt samvete och en önskan om att saker skulle ha varit annorlunda; det är att om man tar beslutet att bryta med en förälder så är det för de flesta noga övervägt och inget lättvindigt beslut. Man tar det för att vara i kontakt gör för ont, är för tungt, inte går. Man tar det beslut man kan utifrån hur situationen är där och då och vad man känner att man måste göra. Det är lätt att glömma det sen när man har skuldkänslor och önskar saker var bättre.
Jag bröt med min pappa för 4 år sen. Då var jag 27 år och hade 2 småbarn. Han började behandla mina barn som jag själv blev behandlad. Han pratade väldigt illa om mina barn. Dock var han även våldsam under min uppväxt. Jag skrev ett sms att jag behövde vara ifrån honom. Han förstod men pratade illa om mig till alla. Ibland har han skickat sms men jag har inte svarat. Det har vart tuff speciellt för att mina syskon fortfarande har kontakt med honom. De anpassningar jag har gjort är typ att jag firar aldrig högtider på samma dag utan typ dagen efter så ingen behöver välja sida.
Jag hatar min pappa för allt våld men det har funnits fina stunder och jag har alltid strävat efter att vara en perfekt dotter men jag orkade inte mer.
Du har ingen skyldighet (eller möjlighet) att ”rädda” henne. Förstår ditt dåliga samvete men försök se detta. Dina främsta skyldigheter nu är dig själv och dina barn (som jag läser in att du har, förlåt om det är fel). Vill hon inte ha hjälp eller ändra sig kommer hon inte göra det. Rädda dig själv, se till att du mår bra och låt inte dina eventuella barn uppleva det där.
Jag bröt med min mamma för ett par år sedan pga ungefär samma sak. Hon sökte faktiskt hjälp, går i terapi och kan nu enligt min syster (som också bröt med henne ett tag) dricka med måtta. Hon var nog inte alkoholist utan blev bara jäkligt otrevlig när hon drack under några år. Hon mår nog bättre än någonsin och det gör jag med. Så jag skulle säga att det har lett till något väldigt bra. Om hon påverkar ditt mående och vardag så bryt.
Har en mamma med schizofreni som gjort hemska saker mot mig. Trots det håller jag kontakt om än sporadiskt. Vi pratar ca 1 gång i veckan och ses ca 1 gång i månaden. Bor på ett sådant avstånd att man inte spontant kan ses utan det är 1,5 timme enkel väg. Känns som att det är något sådant mellanting du behöver? Min mamma tar fruktansvärt mycket energi men jag anser det ändå viktigt att ha henne i mitt liv. Hon kommer nog inte finnas många år till och mina barn uppskattar henne då hon ofta ger något gott/en liten peng och för mig läker det gamla sår när jag ser att mina barn blir glada och att dom har minnen från sin mormor. Försök fokusera på det positiva!
Petronella, är det du?
Ifrån Plaskeby?
Jag har gått från 6000 kr på sparkontot till 650000 kr på börsen på 4,5 år. Finns det intresse av att läsa om min historia på ett instagramkonto?
Tips på vad kontot skall heta isf…
Charkwoman
Inte för att va sån, men nej det låter inte så spännande.
Eller det beror på. Har du alltså inte lagt in mer pengar? Isf intressant ja.
Har du sparat och lagt in typ 10 k i månaden så inte så intressant eller unikt.
?
???
Shark menade jag såklart ?
Ja hon har ju massor med pengar att lägga på chark nu!
Trollkvinnan.
Nä inte igen.
Okej ”Amanda” och ”Lina”
Hahaha ja! ”Amanda”
Du har frågat förut och inte fått nån respons.
Kan inte känna att det är av intresse, nej.
Finanstwitter (fintwit) har många intresserade. Där kan du själv ta del av tips, och prata med likasinnade. Winwin
Tänker på tex Miljonmålet som spammat varenda tråd på fb:s ekonomiforum för kvinnor för att få följare. SÅ tjatigt och inget som borde belönas.
Men tyvärr har det ju gjort det då hon fått många följare och skrivits om i media. Tröttsamt.
Vilken app är bäst ”målarbok för vuxna”? Helst med siffror att följa, eller måla fritt men då motiv och inte (bara) mandala
Har en app nu som bryter i färgläggningen med frågan om jag vill se reklam för en boost. Kan leva med lite reklam, men inte så det avbryter i målningen
Happy color! Den är så bra 🙂
Tack! Har laddat ner den nu och ska testa sen!
Happy color är så bra tycker jag! Avslappnande ?
Tack! Har laddat ner den nu och ska testa sen!
Vad är det med Elsa Bratt och hennes behov av att outa sina barn hela tiden? Varför ska hennes över 20000 följare veta att barnen idag har fått utbrott, bajsat på sig och bråkat massor?
Fruktansvärt hur hon exponerar sina barn. Och ingen kritiserar henne nånsin?!
Ingen får det, är kvinnohat eller homofobi tydligen.
Skulle behöva hjälp/råd gällande en situation kring svartsjuka. För ett tag sedan fick min sambo en ny kvinnlig kollega som han klickade väldigt bra med, de är idag goda vänner. Jag vet vart jag har min sambo, han är otroligt kärleksfull och bekräftande, så det finns ingen oro kring det för mig. Men när detta var helt nytt så mådde jag extremt dåligt under en period, tappade allt självförtroende och gick in i en depression. Detta tajmade tyvärr också med att denna nya kollegan kom in i bilden vilket gjorde att jag (där och då) började utveckla en svartsjuka kring henne. Jag tyckte det var riktigt jobbigt att de blivit så tighta, tyckte det var jobbigt att höra om saker som hade hänt på jobbet och hans positiva berättelser om henne. Jag fick nästan panikångest när de pratade i telefon (ej ofta och alltid jobbrelaterat) men det var som att hennes namn/närvaro triggade en extrem fysisk ångest. Jag jobbade extremt hårt på detta för att bli av med det, vi pratade jättemycket om det och jag gick hos psykolog för att ta mig ur det. Det gick bra, jag lyckades må bättre och börja förstå att det var i mitt egna huvud allt utspelade sig och kunde distansiera mig från hela grejen. Jag träffade henne även som en del av att avdramatisera det hela för mig och inse att det inte fanns något att oroa sig över. Månaderna har gått och det har släppt helt (trodde jag). Han lyssnade på mig och respekterade mina känslor (jag försökte att inte ställa krav eller förbud men uttryckte vad jag hade för gränser och vad som kändes jobbigt för mig och utifrån det tonades deras vänskapsrelation ner lite vilket underlättade för mig). Jag har efter detta inte haft den känslan kring henne, fram tills igår. Igår kommer min sambo hem från jobbet och säger ”jag ska tatuera mig på måndag!” Varpå jag svarar ”jaha, vad kul! Hur kommer det sig?” (Då han inte sagt innan att han har planer på det). Och då berättar han att denna kollegan ska tatuera honom gratis, då hon är tatuerare. Jag vet inte varför men så fort jag hörde det så kom allt tillbaka igen, hjärtklappning, hög puls, tryck över bröstet, tårar i ögonen. Jag visade det inte utan sa bara ”jaha, okej. Vad kul. Ska ni göra det hemma hos henne eller vart?” Varpå han svarar nej vi ska göra det på jobbet. Och jag säger okej, vad ska du tatuera då? Han säger vet inte, har inte tänkt på det. Och det är här jag behöver er hjälp. Jag är så tudelad. Jag blev av någon anledning SÅ ledsen. Jag visade det inte, utan vi gick och la oss men jag satte mig senare i soffan och grät. Jag tror det är flera orsaker, dels känner en del av mig att jag inte vill att han ska ha en permanent tatuering på sig som jag alltid kommer associera till henne och dels hade jag nog innerst inne önskat att han inte själv hade velat bli tatuerad av henne pga han vet att jag tycker det känns jobbigt. Så det är en blandning av sorg, besvikelse, osäkerhet och svartsjuka. Ni som läser detta, hjälp mig. Är det jag som har problem och behöver gå tillbaka till psykolog för att försöka jobba vidare på detta på egen hand, och acceptera att han vill göra detta och försöka förstå att det inte finns något att vara svartsjuk över här och istället se det fina med att min sambo ska göra något som han blir glad av. Eller ska man lyfta det med honom, berätta att det känns jobbigt men då med risk för att det blir värre? Om jag lyfter det är jag rädd att han antingen kommer tycka att det inte är rimligt (vilket det kanske inte är) eller att han avstår från att göra det vilket jag nog kommer få dåligt samvete över. Vill inte vara en svartsjuk styrande flickvän, men fan vad vissa saker kan göra ont i en 🙁 Hjälp mig, har ni upplevt liknande? Alla råd mottages❤️
Jadu. Det där är inte ok någonstans för mig, en ny kvinnlig vän som tar en massa områden (snack, planer, tatuering).
Jag skulle sagt totalt nej till denna vänskap och till att de ska höras öht, men jag vet också att en massa svenska kvinnor är helt fria från svartsjuka. Så jag kommer att få mothugg. Men lyssnar du på mig så ställer du krav att hon ska bort.
Jag ger lite mothugg. Skulle aldrig vägra min sambo en vänskap han genuint tyckte om. Jag har inte rätten att bestämma sånt. Och om rädslan att han blir kär är stor, så kommer den bara flyttas vidare till nästa kvinna han klickar med. Jag hade aldrig accepterat att min man satte sådana krav på mig heller.
Jag är en kvinna i samborelation sedan flera år med en man. Vi har båda nära vänner som är män och kvinnor. Han har fått flera nya vänner (kvinnor) via olika jobb som han umgås med privat, men jag tycker de är härliga och träffar dem gärna. Flera av mina närmsta kollegor som jag blivit vän med är män och vi umgås även utanför jobbet.
Och nu kommer jag vara brutal: det är du som har problem och det är vara du som kan hjälpa dig själv. Förhoppningsvis stöttar din sambo dig i det. Men han kan visa dig hänsyn tills han förvandlas till en blå ost och det kommer ändå inte räcka för dig. I en relation mellan vuxna människor kan man inte förbjuda varandra vänskap. Kag skulle vilja säga såhär: en man som kan vara vän med kvinnor är en man som respekterar kvinnor. Det är en god egenskap hos din sambo!
Ell; så bra skrivit. Tycker precis som du.
Å gud, har typ varit med om liknande. Är heller inte svartsjuk i vanliga fall men det var ngt med en viss person som på ngt sätt triggade massa jobbiga känslor i mig. En bekant till mig är hobby-tatuerare och hon och min sambo började prata på en fest och klickade ganska bra. Redan då blev jag svartsjuka bara pga hon är SJUKT snygg (och i mina ögon ”kan få vem som helst”)…skämdes över känslan. Några veckor senare så meddelar min sambo att han ska hem till den här tjejen för att hon ska tatuera honom, ett motiv på axeln. Kommer ihåg att jag höll på att gå sönder av ångest men sa inget då. Detta är fem år sedan och känslan gick över! Det var inget mer än en tatuering i mitt fall! Han var totalt ointresserad av henne och vi lever lyckliga. DOCK, tycker jag definitivt att du kan nämna hur du känner men försöka göra det utan att begränsa. Om känslan inte går över kanske du kan gå och prata med någon?
Varför sa du ”vad kul” när han berättade om tatueringsplanerna? Det verkar ju riktigt korkat. Ska han göra en tatuering bara för att? Snabbt bestämma sig för ett motiv som han ska bära med sig resten av livet? Är kollegan en seriös professionell tatuerare eller nån som har ett hemmakit? Vilka färger kommer att användas?
Visa honom den här videon, så kanske han tar reson:
https://www.youtube.com/watch?v=nGggU-Cxhv0&t=9s
Också, de ska göra det på jobbet, vad är det för jobb, är det en steril miljö? Tycker verkligen inte man ska ta så lättvindigt på en tatuering, oavsett om det finns svartsjuka med i bilden.
Hade sagt ifrån. Passerar mina gränser.
Jag går mot strömmen här och tycker att det är du som är orimlig. Så länge han inte på något sätt indikerar att han värdesätter henne högre än dig så har du inte anledning att vara svartsjuk.
Hur är det när ni umgås alla tre? Vad tycker du och kvinnan om varandra rent ”vänskapsmässigt”?
Det är så fint att hitta vänner i vuxen ålder och jag tycker inte man ska begränsa sin partner (som man väl alltid vill väl om något) i det bara för att vännen har fel kön.
Ja det låter som din ångest kommit tillbaka. Det låter verkligen jättejobbigt men är inte sunt eller logiskt. Du behöver nog söka hjälp igen om du känner att du inte kan hantera/ignorera känslan. Måste va jobbigt för din sambo också.
Men inte sånt här trams igen! Åh nej min man har en kvinnlig kollega, då älskar han inte mig längre och trampar på mina känslor.
Och den här kvinnliga mobben som hakar på och påstår att de aldrig skulle tillåta det…. Tillåta vad? Att er partner pratar och har trevligt med nån av motsatt kön? Att det finns kollegor av motsatt kön? Och hur ska man ”inte tillåta det”? En vuxen människa pratar väl och umgås med vem hen vill?
Och i just ditt specifika fall förstår jag verkligen inte problemet. De jobbar ihop, verkar inte ha överdrivet mycket kontakt utöver jobbet och nu ska hon tatuera honom, på deras arbetsplats dessutom, inte ensamma i nån liten intim studio.
Och ni kvinnliga gnällspikar, hur hade ni svarat på detta inlägg om det var en kvinna som skriver att hennes man ville förbjuda henne att prata med en manlig kollega och att han inte ville tillåta att hon tatuerar sig?
Känner igen mig så väl i situationen och känslorna, fram till tatueringen.
Det jag tänker är 1. Har han tatueringar sen innan? 2. Är han impulsiv på detta sättet, att han bokar tid att tatuera sig inom en vecka.
Och JA du måste prata med honom! Så klart inte säga vad han får eller inte får göra, men förklara hur det får dig att må. För som sagt, det är nåt permanent
Jag både förstår dig och inte. Jag kan känna att när jag inte mår bra så blir minsta lilla sak jobbigt, oavsett vad det är. På jobbet, privat, socialt, saker som går sönder, det är som jag inte orkar med några motgångar. Man är inte sitt vanliga starka jag.
Men jag är inte svartsjuk oavsett hur mina relationer ser ut. Förmodligen för att jag kunde vara din mans kvinnliga kollega och inte se på honom på något annat sätt än en bra kollega och vän. Jag tänker liksom aldrig på en manlig kollega på annat sätt och jag har bara manliga kollegor.
Det hade varit jättejobbigt att aldrig få lära känna nya människor och få nya vänner. Men jag tycker absolut inte du ska säga till din kille att det är ok om du inte tycker det. Du vill han ska vara ärlig mot dig men du är det inte tillbaka. Ska han vara tankeläsare och tänka hur tar hon detta egentligen? Jag hade blivit knäpp om någon sagt ok om något men menar att det verkligen inte är ok. Visst kommer tatueringen alltid finnas där men vad skulle det ha för betydelse vem som gjort den? Själv tycker jag det är gräsligt fult med tatueringar men man äger ingen annan, varken hans kropp eller tankar. Var du glad att det är dig han går hem till efter jobbet och bli inte den som istället får honom att må dåligt och försöka hitta någon som förklarar ditt beteende för honom. Bättre att du gör det själv.
Tror på er❤️
Jag jobbar på en mansdominerad arbetsplats. Jag och en till kvinna, sen 18 män. Jag ser absolut mina kollegor som vänner och har roligt varje arbetspass tillsammans med dom, vissa mer än andra då man klickar bättre. Hoppas ingen fru tror att jag tänker stjäla någon ?
Jag tycker du ska söka hjälp så du slipper må dåligt. Din kille har en kul kollega/vän och det måste man kunna få ha. Man måste kunna få umgås med det motsatta könet, och han verkar ju väldigt inkännande o respektfull.
Hade min man varit sån hade jag tröttnat till slut och känt mig kvävd.
Din kille är med dig för att han vill det! Hon är inget hot❤️
Lyssna på magkänslan bro
NEJ, varför då!? Ibland mste man inse att oron man känner inte är rimlig. Då behöver man erkänna den och se vad den hör ihop med, men inte lyssna på den. Så jävla tramsigt råd!
Ts verkar inte vara en svartsjuk person överlag, utan verkar tvärt om väldigt rimlig och medveten. Tycker inte alls hon bara ska behöva svälja sin svartsjuka, tycker snarare pojkvännen kan förklara varför han tycker det är en så bra ide att bli tatuerad av sin random kollega.
Varför visas det en massa random saker såsom memes och random Facits från sidor man inte följer på ens Facebook flöde? Går det att få bort helt?
Deras algoritm har ballast ur helt. Jag får bara italienska klipp från olika fotbollsmatcher. Jag kan inte italienska och är inte intresserad av fotboll…
Hahah förlåt men detta lät så roligt!
Märker ni en jättestor skillnad på billiga vs dyra: sminkprodukter, hudvårdsprodukter, hårprodukter osv.? Ibland kan jag mest bara tycka att de dyrare bara har mer status och lite lyxigare förpackning och känsla, men inte själva effekten/slutresultatet
Lite beroende på vad produkten är till för! Har haft akne till och från sen jag var tonåring och jag tycker att det blivit stabilt sen jag kunde börja köpa dyrare produkter. Tycker också att vissa fuktkrämer som är dyrare lägger sig bättre på huden, men det kan ju iofs handla om hudens kvalitet…dvs samma produkt som funkar bra för mig funkar kanske sämre för ngn annan. 🙂
Ja VERKLIGEN, både vad gäller hud och hår! Jag har rosacea (rodnad i ansiktet) och det tog mig 20 år innan jag hittade rätt vad gäller hudvård. Vad gäller hårvård använder jag Kevin Murphy och Kerastase och mitt midjelånga hår är återfuktat och glansigt, prioriterar verkligen den kostnaden. Ska tillägga att jag äter bra och tränar också, det har en enorm inverkan på huden. Finns inga mirakelprodukter, men bättre ingredienser som kostar mer.
Lägger till: även vad gäller makeup! Lancôme, Clarins och YSL passar min hud och mina fransar bäst. Har testat billigare hypade mascaror och concealern, men får utslag och mascarorna fäller.
Jag har smink från isadora o max factor och är jättenöjd.
Varför svarade du på min kommentar med detta, som om inte båda sanningar kan existera? Bra för dig att billiga märken funkar bra, det gör de inte för mig?
Anonym 20:32 kanske vill betona att det som passar hen är den enda sanningen.
När det gäller hudvård: ja. Så stor skillnad på produkter. Fick en gång ett serum från Medik8 som kostade 1800 kronor och min hy var som en nyfödds ? Nu använder jag nästan uteslutande LaRoche Posay som inte är skitbilligt men inte heller svindyrt och min hy mår sååå bra. Hade problem med perioral dermatit som blev bättre med LaRoche.
Ja Kevin Murphys hårprodukter är de bästa jag testat och sen kanske inte la Roche-Posay räknas som en dyr hudvård men det är dyrare än vad jag brukat köpa iaf och det är det bästa märket jag har haft.
När det gäller smink tycker jag att de ”vanliga” märkena är tillräckligt bra, isadora och de där. Men mascaran från sensai finns det ännu inget som slår enligt mig.
Alltså jag tror en kräm från apoteket kan vara bättre änn en från dior. Men typ dollarstore och sånt smink tror jag innehåller en del ämnen som inte är bra.
Jo, de gånger jag hittat bra rabatt på dyra märken och unnat mig det så tycker jag nog de är bättre. Tråkigt bara att vänja sig med sådant, när man inte har råd att köpa likadan när den är slut ? men tycker också en del billiga produkter är riktigt bra!
Smink: nja, ej kört de dyraste
Hudvård: nej, inte värt med dyraste. Nu kör jag Common Clouds. Rekommenderar.
Hår: dyrt schampoo som är rätt för ens hår gör skillnad för mig. Kan dock ha billigt torrschampo däremellan.
Jag har ganska mycket eksem i ansiktet och använder laroche posay. Dyr men är det bästa av allt jag provat hittills. Smink märker jag sällan skillnad på men är inte någon sminkguru heller.
Jag tänker även som någon ovanför, att det beror på syftet med produkten, vad den ska vara till för.
Vilka produkter från La Roche använder du?
Är en bara en kräm. Riche toleriane någonting. Använder den som dag och nattkräm. Den funkar bra när ansiktet stramar av eksem. Mjukar upp eller vad man ska säga.
Har absolut några billiga favoriter (typ Lumene CC, paulas choice BHA), men hittar oftare favoriter bland dyrare produkter. Framförallt för hudvård och smink, är inte lika petig med hårvård.
Oj är Paulas choise billigt för dig? Jag att det hör till ’dyr’ hudvård
Tycker inte att det går att generalisera med dyrt/billigt. En dyrare mascara från YSL som andra har hyllat köpte jag och var så besviken över. För andra funkar den men inte på mig då den bara smular och lägger sig under.. så jag går nog tillbaka till min vanliga mascara från maybelline sen
Samma med hudvård och hårvård men där lägger jag nu förtiden mer pengar då fin hud gör så mycket för utseendet (enligt mig)
Använder inte så mkt olika saker men schampoo och balsam är jättestor skillnad! Köper bara frisörmärken.
ABSOLUT!
Men med det sagt, det finns ju hundratusentals märken, produkter, användningsområden samt hårtyp, hudtyp osv. Det är ju mkt som spelar in.
Det finns inget som säger att en dyr alltid är bättre än en billig men det mesta jag använder är i mellan segmentet å kan inte mäta sig med sånt du köper på Ica. Men givetvis finns det dyra produkter, tex hudvård å smink från dior å Chanel som inte är lika bra som billigare märken. Å det finns massa budgetmärken som är riktigt bra, men fortf inte icahyllan då så beror på vad man menar
Hudvård: nej, men jag har inga problem eller sjukdomar hos min hud och då funkar det lika bra med nivea som med Exuviance o dyrare grejer.
Hårvård: har tunt och kort hår och det är ingen idé att lägga massa pengar på dyra produkter då. Hade jag haft långt och tjockt hår hade jag absolut satsat en slant på bra schampo, hårmask mm.
Ja!
Om man har rätt mycket porer i ansiktet: kommer de senare iphone-modellernas kamera göra så de syns ännu tydligare eller släta ut dem likt ett filter lite grann? Jag har iphone 11 pro nu men funderar på iphone 15 pro
Alla har lika många porer i ansiktet, men vissa har större. Använd Facetune för att släta ut om du känner att du vill det.
Ja jag har väldigt stora porer, det blir värre på sommaren också tyvärr.. Vet du om Facetune kan släta ut enbart hyn i en video, och inte resterande saker såsom bakgrund?
Jodå! Man slätar liksom ut med fingret där man vill! Finns en gratisversio av appen
Nej fasen nu läste jag slarvigt!!! På bild, inte video tyvärr, men där kan du använda filtret Paris på Instagram och spara ner videon utan att lägga upp.
Tack för svar!
Ja jag har väldigt stora porer, det blir värre på sommaren också tyvärr.. Vet du om Facetune kan släta ut enbart hyn i en video, och inte resterande saker såsom bakgrund?
Jag har stora porer i ansiktet tyvärr.. Speciellt på sommaren. Funkar Facetune även på video?
Oj gud nu råkade alla mina tre kommentarer godkännas som var i moderation. Och en av dem råkade jag ha autoifyllnad på ”Anonym” ?
Linda Skugge. Är det en konst att sälja sex!? Hennes uttalanden blir bara konstigare. Mår man inte bra sök hjälp. Speciellt när man har barn. Inte normalt med of. Varför inte jobba plugga istället.
”Den nya feminismen” – att sälja sin kropp. Det är verkligen andra tider nu!
Hon verkar ha slutat skriva i icakuriren. Synd.
När till och med flashbackarna varnar för hennes bilder för att de är för äckliga. Ja då är det nog riktigt på allvar illa ställt med Linda Skugge.
Vet att det tidigare nämdes olika spekulationer kring assistanshunden essie . Har läst utdrag från länsstyrelsen i Uppsala kring anmälningar gällande familjen och flickans illa behandling mot hunden. Hoppas Essie får upprättelse ❤️
Hoppas verkligen jag med men är rädd att hon inte lever. Speciellt eftersom pappan har raderat mer eller mindre alla inlägg på Facebook-sidan och farfarn skrev att: det är tyst gällande Essie just nu på grund av att det är ett polisiärt ärende där förundersökning pågår. Ja men visst – säger jägaren från Vilhelmina som dagen efter Essies försvinnande körde norrut och blurrade resvägen.
Så hemskt, hon lever garanterat inte.
Det var en fruktansvärd läsning vad hon eventuellt fått utstå som hund hos familjen
Verkligen ? gör ont i hela mig.
Berätta mer
Kan inte berätta allt för det blir för långt men en liten sammanfattning:
Den 20 juni anmäler Hundhjälpen Uppland (som har lärt upp Essie) familjen till Länsstyrelsen för misshandel av Essie. Ungefär 10-15 dagar senare skickar Länsstyrelsen ett brev till familjen gällande anmälan de har fått in. De skriver att de ska komma på besök för att se om anklagelserna stämmer eller inte. Den 11 juli ”försvinner” plötsligt Essie och Länsstyrelsen lägger ner anmälan eftersom hunden är anmäld försvunnen.
Familjen har haft över 50 olika assistenter till sin dotter men alla har slutat på grund av hennes utåtagerande sätt. De har också sett misshandeln av Essie. Patrik (pappan) skriver ett långt inlägg på Facebook och säger att Essie har drabbats av våld men skyller på assistenterna och säger att de är ansvariga till att se till att deras dotter inte slår hunden. Enköpingsposten skriver artiklar i tidningen om det uppmärksammade fallet och rykten om misshandel. Det dröjer inte länge förrän inlägget från Facebook tas bort och Patrik skriver ett nytt där han dementerar att ryktena om misshandel är falska.
FB börjat gräva djupare och upptäcker att Essie inte är registrerad på Jordbruksverket. Däremot är en annan hund – Molly – registrerad. En tre år gammal Golden Retriever. Patrik läser FB och skyndar sig till Jordbruksverkets hemsida och registrerar Essie men under Golden Retriever som ras. Några timmar senare ändrar han till Labrador.
Och karusellen fortsätter.
Vad hände? Står det på FB eller kan ni skriva här?
De bråkar en del nu men det finns mycket information där. När Essie försvann var det lögner från pappans sida där han sade att alla grannar var ute och letade med ljus och lykta och att de satte upp lappar överallt. Men inga grannar letade och familjen satte inte upp en enda lapp. Frun åkte iväg och farfarn likaså.
Ja och det ska visst finnas en katt kvar som flyttat med kvinna A till nya boendet. En katt klarar inte heller av sparkar och våld med knivar, hammare och allt hon verkar använt mot sin personal.
Essie tror jag är död…
Det är i så fall en ny katt då de sade att den gamla katten blev omplacerad på grund av misshandel.
Får man ha djur på boende? Brukar vara förbjudet. Mycket för att personalen inte ska ta hand om dem. Ofta har de tillräckligt att göra ändå. Vet ställen de förbjudits ha djur personalen ser det inte som deras jobb. Om man inte kan ta hand om dem själv.
Det är det – inte överallt men på vissa ställen. Familjen blev ju erbjuden ett boende till A som kan hantera hennes aggressiva och utåtagerande beteende men de tackade nej. Vill de inte sin dotters bästa?
Det där är något jag missat ?
Nej men fy! Hur kan de tillåta det?! Vilka sjuka människor (föräldrarna).
Men gud vad hemskt, även för personalen. Vilket jobb. Synd att man inte kan göra nåt åt såna människor, som med aggressiva djur.
Tror antingen att A skadade Essie så illa att hon dog eller avlivades pga för skadad. Eller så valde pappan att hunden skulle ”försvinna” pga anmälan om djurmisshandel.
Har ni någon vän som har växt upp med en toxisk förälder och själv kan bete sig toxiskt ibland?
Min vän kan vara dryg, hetsig, överdramatisk, skuldbeläggande, aggressiv, grälsjuk och ha sjuka humörsvängningar. Det konstiga är att hon har väldigt många vänner och blir lätt omtyckt vart hon än går.. Jag tycker inte hon har så mycket respekt för mig tyvärr och jag vet inte hur jag ska göra med henne. Hon är ju superrolig att umgås med förutom när hon är sån.
Jag har försökt markera lite för henne att det inte är ok när hon beter sig illa, men hon tar inte till sig. Samtidigt är jag inte jättebra på att sätta gränser heller p.g.a. mina tidigare livserfarenheter. Jag märker ju hur hon behandlar andra vänner bättre..
Vad skulle ni ha gjort?
Vad menar du med att ”markera lite”? Du kanske behöver vara tydligare, känns som att hon kanske inte förstår vad du försöker säga…?
Jag har bl.a. sagt ”men ta det lugnt”, ”nu är du lite dryg”, ”nu skuldbelägger du”. Också: kollat på henne på udda sätt, blivit tyst även indirekt sagt och antytt flera gånger. Jag har även berättat att jag inte tycker om när folk (p.g.a. min uppväxt) blir arga och aggressiva, att jag liksom inte klarar av sånt
Tror det är bra att du markerar med ord och förklarar än ger blickar och blir tyst. Det har många svårt att tolka ”på rätt sätt”.
Sjukt jobbig situation ?
Har en likadan vän. Sagt upp bekantskapen men hon har tagit sig tillbaka. Men är det en person som bara ger dej bekymmer så bryt.
Vad menar du med ”men hon har tagit sig tillbaka”? Blir du inte av med henne?
Problemet är att vi även är ett tjejgäng där hon ingår. Tänker att ett alternativ annars är att alltid inkludera en annan när vi umgås för då ser hon till att bete sig lite bättre.. Men fasen att människor och ens egna vänner ska visa sig vara såna här..
Vi bor nära varandra. Hon kan vara dum 5 gånger sedan bättre 2 gånger. Som en del skriver det är inte bara svart eller vit.
?POSITIV TRÅD?
Skriv en komplimang eller positiva ord du skulle vilja att någon sa till dig! Låt oss motverka mörkret som brukar leta sig in här ?
Vad fint!
Jag skulle önska att någon sa att jag är värdefull och älskad…
Du är värdefull och älskad!!
Tack snälla du!
Du ÄR värdefull och älskad ?
Det är du med, kattfan! Är det förresten ett fan av katter eller en jävla katt liksom?
Det var en jävla katt det började med, sen blev jag ett fan av katter ?
Typiskt djur att vara jäkelskap som man sedan blir trofasta fan av!
Du är värdefull och älskad! Du är helt enkelt bäst!
Åå vilken fin trådstart! ? Kanske man kan med sig det här utanför internet och sprida positiva kommentarer veckan som kommer!
Bra idé! Jag gör det!
Att jag är en bra mamma. Även när jag har dåliga/trötta dagar och tvivlar på allt hos mig själv.
Det är du helt säkert! De allra flesta känner så, vet hur jobbigt det är. ?
Du är en bra mamma!! Barnen behöver se att man som människa inte alltid är på topp, det lär dom empati. Keep up the good work ??❤️
Jag tror att det är ett tecken på att man är en bra mamma, att man funderar på om man är det. En dålig mamma oroar sig inte över att inte vara en bra mamma liksom. Kämpa på?❤️
Jag skulle vilja höra ”du gör ditt bästa, det är okej”. Sätter extrema krav och hög press på mig själv. Oerhört svårt att släppa det trots pågående terapi. Vill alltid vara där för andra, hjälpa och lyssna, och drar till mig de som inte ger så mycket tillbaka.
Det är bra nog att göra sitt bästa!! Du gör vad du kan och har kapacitet till, det är mer än okej, det är väldigt bra! ?
Om du sätter höga krav pådig själv är jag säker på att du gör ditt bästa. Men vet du? För det mesta behövs inte ditt bästa. Även på 80% är du bättre än många många andra. Ta ett djupt andetag och riktigt känn efter hur mycket du duger, oavsett hur mycket eller lite du presterar. Du har ett egenvärde. Du är inte din prestation.
Tack era jäkla gullfinkar! ☺️
Vad är en gullfink?
”Jag blir så inspirerad av dig” skulle jag bli jätteglad om någon sa till mig
På vilket sätt vill du inspirera? Jag är helt övertygad om att du inspirerar folk runt dig. ?
Vilka roliga skämt jag har och att jag faktiskt är bra som jag är
Personer som försöker lätta stämningen är mina bästa personer! Bra jobbat underbara du!
Man ska inte underskatta humor och det bästa som finns är en person som knappt får fram skämtet dom drar för att dom själva skrattar så mycket ? älskar’t ❤️
Jag önskar att någon sa till mig att jag är viktig för dom.
Samma här.
Detta är ett allmänmänskligt behov, jag lovar er att folk tänker så om er, men ofta är det långt till att uttala orden. Sänder er en varm kram genom etern. ?
Det har du ingen aning om ju…
Nej, så låt oss stanna vid denna negativa tanke om att ingen bryr sig och riktigt marinera oss i detta. Mår vi bättre nu?
Jag menar att det är ett konstigt löfte att lova något som man inte vet något om. Tycker verkligen inte det är något tröstande i det, mest förminskande…
Det gick inte ha att en enda positiv tråd ?
Ja så kanske det är, men hade varit fint att få höra det av någon ❤️ tack för kramen
/21:04
Alla är viktiga, på ett eller annat sätt och kanske för personer man inte ens knappt känner. Din närvaro och aura kanske är precis det en okänd person på bussen man åker med varje dag, behöver och ser fram emot. Man vet aldrig. Kanske är det en person på ens jobb, i affären man handla eller så, som du glädjer utan att veta om det. Man kan vara viktig i det lilla eller i det stora. ?
❤️
Inte Breivik.
Jag får jätteofta komplimanger och cred. Om allt möjligt; personliga egenskaper och även om utseendet och det bästa jag vet att få höra är att jag är väldigt snäll.
Trots så mycket fint så dras jag fullständigt ner av någon som inte är snäll mot mig.
Att människor kunde acceptera mig för den jag är. Jag duger aldrig för någon.
Då omger du dig med fel människor. Du är bra som du är, punkt. Men du behöver känna det inom dig, annars kommer du fortsätta dra till dig människor som inte heller tycker att du duger som du är.
Det finns platser och människor man inte väljer vilka som man vill ha nära sig.
Hur noga är ni med att följa upp/fylla på vaccinationer i vuxen ålder, typ kikhosta, stelkramp osv?
Borde vara bättre. Stelkramp har jag koll på. Reser jag utomlands tar jag förstås reda på vilket vaccin jag behöver för resan.
Inte alls… var först nyligen som jag förstod att man borde göra det. Känns som att jag har missat det helt. Tog vaccin mot kikhosta nyligen i samband med graviditet.
Ja jag har också missat detta tydligen. Hade kikhosta som liten men tror inte att jag är vaccinerad efter det. Har inte varit och kommer inte bli gravid så får inga påminnelser där heller.
Hypokondriker här! Tagit allt som ska tas!
Vad har du tagit?
Tutti balutti! Stelkramp, alla påfyllnadsvaccin från barndomen + tbe och ett gäng tropiska pga resor. Om man inte har kvar sitt vaccinkort från barndomen kan man kontakta sin grundskola för kopior.
Dålig! Tagit stelkramp/kikhosta i alla fall. Funderar på poliovaccinet med.
Vill ta mot bältros. Haft det och vill inte ha det igen. Satt i örat! Kostar några tusen men är värt det.
Jag har också haft i örat, hur gammal var du? Jag 37.
Ja runt 40. Men där ställde verkligen vården upp. Halva ansiktet hängde ju ner.
Du har väl ändå lite skydd i och med att du haft det. Men kanske går att ta vaccin ändå.
Det är tyvärr så att man är mer benägen att få det fler ggr som vuxen efter första. En jäkla pina. Aldrig haft så ont.
Är du född på femtiotalet eller senare och fick vaccinationer enligt programmet behöver du inte fylla på vaccinet mot pertussis. Tetanus (stelkramp) brukar man fylla på vid behov (alltså vid tex ett kattbett) om det gått 20 år sedan du fick det senast (i skolan i åk 6 eller åk 8 beroende på din ålder)
Fast mellan 1979-1996 så ingick inte kikhosta i vaccinationen. Jag är född då och fick sjukdomen som liten på grund av det. Det skyddet avtar ju efter ett visst antal år förstår jag det som ?
Stört att man inte kunde få chichosta istället och typ rossla till nära Chanel och Hermès. I’ll let myself out…
Ja. Jag är född 86, hade kikhosta när jag var fem, fick det igen när jag var 27. Så vidrigt, hostade av revben, höll i sig i nästan två månader. Vaccinerade mig förra året i samband med graviditet.
Är född 1994 och har fått det… genom bvc.
Helt meninglöst att ta stelkrampvaccinet efter att man blivit biten av en katt.
Helt meningslöst är det verkligen inte
Tog tbe (eller är det tbc man får av fästingarna? Blandar alltid ihop..) förra sommaren och fick då veta att man ska förnya stelkramp. Gjorde det inte för jag var osäker på om han bara sa så för att tjäna pengar på ett till vaccin. Tänkte kolla upp det själv och glömde det. Tills nu då.
Och på tal om det så är jag även alltid osäker om det heter fästing eller fästning och måste alltid tänka två gånger när jag ska säga något om fästingar eller fästningar.
Man bits av fästing men sitter tryggt i en fästning! Om inte fästningen övertas av fästingar. -_-
Nej. Läste att man bör fylla på… typ någon gång i år? Eller förra året. men har inte gjort det än.
Har inte fyllt på och troligen kommer inte göra det. Mina föräldrar har aldrig haft påfyllningar heller, förutom influensa. Min mamma är 76 och min pappa 77. Min svägerska jobba inom vården och har aldrig nämnt påfyllningar.
Älskar sånt här! ”Någon jag känner jobbar i vården och har aldrig sagt något så då måste det vara så” ”min mamma är gammal”
Vilken källkritik! Bravo!
Man ska fylla på vart 10 år med difteri, pertussis och tetanus +/- polio. Annars är man inte skyddad. Tetanus kan fyllas på efter exponering då det är en sjukdom som tar några dagar att utveckla
yes! älskar vaccin.
och har hälsoångest.
Glöm inte att fylla på mässlingen!!!
De hade ett inslag på Rapport häromdagen där de uppmanade kvinnor att ta HPV-vaccinet på nytt nu eftersom de har ändrat formulan till en mer effektiv variant än den som vi tidigare fick ?
Vilka följer ni på youtube? Min lista:
Hudterapeuten Elvira
JJ Olatunji
Margareta Grääs
Hairtalkbyemelie (älskar när hennes kille är med)
Sabina Olsson (önska hon uppdaterade oftare, saknar hennes uppdateringar)
Alexandria ASMR (ni måste se hennes toxic friend serie, så jäkla rolig!!)
Uppdrag: Mat
Familjen Torsgården
Mauri
Amelia Dimoldenberg
Bdave
Julie and Camilla (lite osäker på vad jag tycker om dom egentligen)
Tänk till (gillar serien det du inte vågar fråga)
Toni and Ryan
The unplaned podcast (gillar inte matt and abby men dom har intressanta gäster)
Adrian Bliss
Topp 1 i Sverige
Badrumsskåpets hemligheter
Oj. Jag har glömt bort Youtube. Förut kollade jag ikapp alla jag följde varje söndag, det de hade lagt ut under veckan då. Men den enda jag kommer på nu är Vendela Nilsson, och då är det ändå längesen jag kollade. Borde kanske börja, det var lite trevligt.
Vad är det som gör att du är lite osäker på vad du tycker om Julie and Camilla?
Så många tycker om dem men jag stör mig lite på en av dem, vet egentligen inte varför ??
Såg ni videon när de skrev typ ”vår son kommer ha det bra för hans mammor är rika och kan alltid bjuda på resor gjorde runt” eller nåt i den stilen? Mitt när priserna skenade och deras följare kämpade för att sätta mat på bordet? De fick otroligt mycket kritik och raderade videon.
Men var inte den extremt ironisk? Togs väl bort då för att det inte landade bra..
Jag har börjat få upp dem lite random när jag kollar på korta klipp på youtube och jag tycker deras kanal verkar vara superfin. ?
Jag vet inte riktigt. Det blir FÖR gulligt och tillgjort. Sen all totalrenovering på huset som är jättefint sen innan och så slänger dom allt på tippen. Så jäkla onödigt, men som sagt jag tittar ju så gillar det lite.
Sen har dom sagt att dom inte ska visa deras barn osv på kanalen men det gör dom lite här och där. Money Talking tyvärr.
Kan det inte kännas föör gulligt då för att man inte är van vid hälsosamma relationer? De visar ju hur ett förhållande ska vara – man stöttar varandra, hjälps åt osv osv.
The Daily dropout
Dancing bacon
Lucia jewelery jar
Qpark
Princess casserrol
Och favoriten coockatoo luck family. Kille från Kanada med hans underbara papegoja Josef.
Bästa jag hittat på Youtube.
Mauri
Emil Hansius
Pewdiepie
Jacksepticeye
Raphael Gomes
Anis och berra
Jazzybums
En massa konton som målar akvareller eller lär ut procreate
Oj jag följer rätt random konton ?
GMM (sen flera åååår tillbaka och känner mest blaha kring många videos de lägger ut men fortsätter följa)
Simple living Alaska (ett par som bor off grid i Alaska)
JLC (samma känsla som GMM, hade lika gärna kunnat sluta följa)
Mindseed (brukar göra spökjakter, ser inte deras andra videos)
Nukes top 5 (samlar ihop läskiga videos)
Ghost town living (man som köpt en spökstad)
Will Tennyson (hälsa/träning)
Roaming wild Rosie (utländsk kvinna som köpt torp i Sverige)
Cecilia på Svalbard (kommer inte på hennes efternamn)
Eniz Ellis (mäklare som visar makalösa bostäder)
Project fear (amerikanska spökjägare)
Jag tycker jlc har steppat upp det sista. Ett tag kändes det som dom trodde sig sitta på enormt höga hästar, det gick så bra för dom så dom behövde inte anstränga sig. Lite att pissa på sin publik, kan jag tycka.
Vet inte om dom hade tröttnat och fått en nytändning, eller om fansen började tröttna och bankkontona minska. Eller nåt annat. Tycker det är kul att se deras videos igen, i vilket fall.
Lucas pappa Ulrik är ju så himla härlig dessutom!
Inga alls. Jag föredrar bloggformatet.
”Vilka Youtubers följer ni?”
”Inga, föredrar bloggar”
Haha alltså varför svarar folk när frågan uppenbart inte är ställd till en? Samma en som frågar om någon vuxit upp i ett skitit hem, så svarar någon att de vuxit upp med en pedantisk mamma. Liksom va??
Jag följer bland annat
Amala Ekpunobi
Marcus Dibs
Brett Cooper
Michael Knowles
Amir Odom
Gabi Belle
Jamie French
Rachloveslife
De enda jag slaviskt följer är Anis och Berras reaktionsvideos och Mauri.
Tittar lite sporadiskt på PewDiePie’s videos.
Såg dock att Agneta Sjödin ska släppa en serie nu 14 augusti som låter spännande, ”Utomjordiskt”, så den tänkte jag börja följa. Älskar Agneta Sjödin!
Behöver hjälp!
Försöker hitta en brittisk influenser-mamma.
Hon gjorde typ roliga videos om föräldraskap osv. Minns att hon fick typ missfall eller gjorde en abort och skrev mycket om det?
Hon hade en beagle också?
Hairtalkbyemelie – det här är INTE menat att bli en sparka-på-främling-tråd men jag har tänkt på detta sedan Emelies Parisresa och det söker mig än. Under vloggens gång kallade hon ett butiksbiträde ”den jävla idioten” för att hon lagt ner fel läppstift i hennes påse. Jag blev chockad, uttrycker sig man sig verkligen så? Gå tillbaka till butiken och returnera och be om rätt produkt. Det var även fler tillfällen i vloggen där hon uttryckte sig likartat om andra. Buffligt, osympatiskt och hånfullt. Det låter så oerhört giftigt och påvisar en människosyn som är mycket nedvärderande. Jag har inte kunnat titta på hennes videos sen dess – och NEJ, ingen här bryr sig om det. Det jag undrar är om fler reagerade på detta?
Oj inser att jag bara kollar på hennes badrumsskåp-serie och inget annat. Den serien gillar jag men då är det ju mer fokus på andra. Får ta och kolla in den du skriver om..
Alltså jag har fått en rätt dålig bild av henne. Dels då hon vissa gånger (speciellt förut upplever jag) uttrycker sig som du säger. Också för att jag varit i samma sammanhang som henne och där har hon inte alltid varit jättetrevlig. Kanske har haft otur med vad jag sett av henne? Vissa verkar ju tycka att hon är jättegullig.
Tycker också det är intressant hur besatt av märken hon är. Hon klär sig lite som en nyrik.
Har fått känslan av att hon är en jordnära och mysig tjej. Har inte sett just det klippet men jag kan tänka mig att hon inte sa det helt seriöst. Vissa (inklusive jag) är ganska grov i munnen ibland men det är inget personligt med någon utan att man bara blir allmänt irriterad.
Jag får en onice känsla av henne när jag kollar hennes vloggar. Hon känns lite dömande, oskön och bitchig. När hennes pojkvän är med känns det som att hon är väldigt bossig, som att han ska gå all in i hennes intressen. Men han kanske gillar’t eftersom han svansar med.
Gillade henne i badrumsskåpet, tyckte hon var bra på att intervjua och skapa avslappnad stämning. Men nu tycker jag nog att det bitchiga lyser igenom även i dem videosarna.
Jag får en onice känsla av henne när jag kollar hennes vloggar. Hon känns lite dömande, oskön och bitc**ig. När hennes pojkvän är med känns det som att hon är väldigt bossig, som att han ska gå all in i hennes intressen. Men han kanske gillar’t eftersom han svansar med.
Gillade henne i badrumsskåpet, tyckte hon var bra på att intervjua och skapa avslappnad stämning. Men nu tycker jag nog att det bitc**ga lyser igenom även i dem videosarna.
Vi flyttade ini vår lägenhet tidigare i sommar och njöt verkligen av hur lugnt och tyst det var. Det visade sig delvis vara för att lägenheten under var rom. Nu har det flyttat in en väldigt högljudd barnfamilj som skriker och lever rövare 24/7.
Jag lever på hoppet att det dämpas lite när både vi och de har kommit i ordning ordentligt med möbler, mattor och annat ljuddämpande. Är det naivt att tro?
Fy fasiken vilken mardröm. Förstår helt och hållet vilken terror det är för er.
Tror det är naivt, ja…har själv haft såna grannar nämligen så jag utgår bara från dem. De sket i att det fanns grannar precis intill.
Jag skulle råda er att söka ny lägenhet. Dessa barnfamiljer kan härja många år, och ibland kommer det en ny knatte och så börjar allt om.
Drastiskt. Skulle börja med att prata med grannen. Men det verkar de flesta livrädda för idag.
Tyvärr tror jag inte det kommer hjälpa särskilt mycket. Bor själv i en lyhörd lägenhet, blev väldigt förvånad för jag trodde nybyggen var välisolerade… Jag planerar att köpa hus, enda sättet att slippa lyssna på sina grannar spola i toan, hosta och stänga köksluckor m.m… 🙁
Mård, jag är med dig! Vi tittar på hus nu. ORKAR inte lyssna på grannens nattliga datorspel eller den andra grannens piano/SAXOFON/panflöjt????-övningar längre! Får! En! Stroke!
Unpopular opinion… skulle betala överpris för en lgh i en BRF utan barnfamiljer eller festprissar. Alltså kanske miljonen över egentligt värde om jag hade pengarna. ?
Himla osis för dig då om det sen flyttar in en barnfamilj i huset du betalat så mycket för att bo i.
För övrigt så låter mina grannars hund 10 gånger mer än mina barn.
And here we go
Hade kunnat skriva exakt samma sak under TS inlägg.
Varsågod!
Tror du missuppfattade! Menar alltså att jag gärna betalar mer för en lgh i ett hus där varken högljudda fester eller barnfamiljer är tillåtna. Drömmen! Typiskt föräldrar till skrikande barn att reagera negativt på att vi andra inte orkar med era barn.
Låter rätt så bra, i tanken hade jag kunnat bo där också. Men.. Vad händer om någon i huset blir gravid? Vräks man då? (Ja, mina fantasier måste alltid vara logiska och rationella, det är en störning jag har. Kan inte fantisera utan att det går ihop med verkligheten..)
Jepp! Då behöver man sälja. Precis som för seniorboenden. Är man inte senior kan man inte äga/bo i lgh. Varför funkar ”diskriminering” bara åt det hållet? ☺️
Men det är ju skillnad. Är du senior när du köper så är du ju det resten av livet sen. Du vaknar ju inte en dag och är nitton igen.
Men om regeln är ”inga barnfamiljer” så består ju även den regeln?
Haha jo men om en person är utan barn och köper lägenheten men sen blir gravid, så skulle det liksom inte vara rimligt att vräka den personen. Tänk om den inte hittar ett annat boende; ska den bli hemlös då?
Då får man se till att inte bli gravid eller få barn, eller hitta nytt. Inget konstigt. I djurfria boenden skaffar man ju inte hund liksom.
Haha älskar öppet spår
Ska barnfamiljer få hälsa på de som bor i huset? Känns som att det är mycket praktiskt som behöver lösas innan det blir verklighet av boendet.
Du får köpa ett hyreshus och ha den regeln. Du har redan många potentiella hyresgäster i den här tråden ?
Jepp, skulle inte bli några problem att fylla det kan jag säga.
Trist bara det där med hyreslagen och så.. ??♀️?
Finns privata hus där lägenheterna inte går till kön… om du inte tror folks väljs ut att bo i vissa hus så är du naiv.
Det finns privata hus där lägenheterna inte går till kön. Om du tror att folk inte välja ut till dessa ibland är du naiv. Kolla bara på hur det ser ut bland de boende så skulle du se. Finns alltid kryphål till allt.
Hahaha vad lever du i för värld? Tvinga folk att sälja en bostad de själva köpt?
Okej, men om jag inte vill bo i hus med yngre som har högljudda fester eller hundägare vars pälsbollar skäller så fort nån åker med hissen, hur gör jag då? Ska vi skapa specifika hus för olika målgrupper, som man sen måste flytta från så fort ens livssituation ändras?
Det vore nog det bästa. Då stör man inte varann.
Kvinnor i ett hus och män i ett annat. Unga i ett och gamla i ett. Barn får bo själva i ett barnhus. Hundar har man i en hage i skogen.
Gamla har redan boenden. Ett utan män kan va bra ja. Ungdomar för sig, barnfamiljer för sig. Inte alla hus såklart, vill man bo blandat så varsågod. Men tror man trivs bäst med likasinnade.
Tänkte det med. Klarar inte av ohyfsade barn. Det är föräldrarna som valt att skaffa barn och som inte förmår uppfostra dem, men alla andra som måste lida f*n medan de slänger leksaker över hela innergården och skriker och gormar mellan 07-20. Går inte ens att ha öppet fönster där vi bor, tortyr. 6 veckor kvar till villa.
Forza!!! Förstår dig
Du kanske har något tips på hur man kan bli bättre på barnuppfostran? Vi går hos barnpsykolog + i föräldragrupp för att bli bättre på att hjälpa vårt barn som har problem med känsloreglering. Hittills har det dock inte gjort att hen har mindre utbrott. Pratar även med barnpsykologen om min skam inför grannar, men hon säger att vi inte kan gör mer än vad vi gör. Du kanske har någon input där också? Just det, vi har tyvärr inte ekonomisk möjlighet att köpa villa för att inte utsätta andra för våra ”ouppfostrade” barn.
Styrka till er! Ni gör ett grymt jobb! Jag träffar många npf-föräldrar i mitt jobb och de är mina hjältar. Som de och deras barn kämpar och som omgivning är oförstående och dömande!
Ni och ert barn gör inget fel. Låt ingen få er att tro det! ❤️
Aaa precis All-ice, denna tråd handlar specifikt om din självupptagna värld! Väx upp, sluta triggas av främlingar på internet som snackar om saker som möjligtvis, kanske, eventuellt, på något vis påminner om din situation. I övrigt hoppas jag att det löser sig framöver för DIN specifika situation – som alltså inte specifikt avhandlas ovan – för jag kan förstå att det är jobbigt och sliter.
Men herregud. Väx upp själv. På tal om självcentrerad… fröken ”inga barn får låta i närheten av mitt lägenhetshus!”
Men varför bli så kränkta över att man stör sig på barnskrik och stök? Ta verkar ju beskriva en icke skötsam familj, de är jättejobbiga att ha som grannar, mkt möjligt att ni skulle tycka det med. Alla är inte duktiga föräldrar som gör sitt bästa, tyvärr.
Jag är inte kränkt av ts alls. Tyckte svaret till allice var otrevligt och väldigt onödigt. Thats it.
Ts beskrivning av familjen var ”en väldigt högljudd barnfamilj som skriker och lever rövare 24/7”. Ville bara nyansera diskussionen genom att säga att det skulle kunna vara en näst intill perfekt beskrivning av oss, och vi jobbar ihjäl oss för att vara duktiga föräldrar med lugna, skötsamma barn.
Triggades jag? Hmm, kanske lite. Jag ville framför allt belysa (i diskussionen som helhet) att man inte vet vad andra dealar med när man klagar på gormande barn vars slängda leksaker gör att brf:ens robotgräsklippare stannar IGEN. Barnen och föräldrarna kan nämligen verka helt normala (över genomsnittet) men ändå kämpa så att man håller på att gå under. Tack för dina lyckönskningar.
Det finns väl redan? Seniorboenden för 55+.
Men asså vi är under 40!
33 här! Tyvärr långt kvar, enda hopp är hus långt ifrån närmsta vrålapor
Ni får väl köpa noice-cancelling hörlurar. Billigare än hus!
Ja du, själv gillar jag verkligen inte hundar men måste ändå stå ut med att mina grannar har en som skäller i i tid och otid och att så många ägare inte har vett att plocka upp efter dem på gatorna.
Världen kretsar liksom inte enbart runt mig och vad jag vill. ??♀️
Men då får du gärna diskutera det och föreslå hundfrisören hus. Varför bli kränkt?
Hundfria.
Känns som den enda som ev är kränkt är du? (Hundägare?)
Nej jag har inte hund och jag är inte kränkt. Tycker jag uttrycker mig lugnt, inte som vissa här
Som verkar bli så arga. Har inget emot hundar om de är tysta och uppfostrade.
Ja hundar är så jobbiga
Ja gud! Lugna, lagom tysta människor. Min dröm är att bli sjukt rik så jag kan köpa ett hyreshus och bestämma vem som flyttar in.
Köp ett dockskåp istället, det skulle nog passa dig bättre.
Varför så kränkt? Vill bara bo i lugn och ro.
Folk härinne älskar verkligen att slänga sig med ordet kränkt.
Men vad ska jag säga då, triggade? Folk diskuterar vad de stör sig på och drömmer om lösningar och så blir vissa så arga och kastar ut sig
förolämpningar och konstiga grejer (som dockhus). Lugna ner er.
Lugna ner dig själv du.
Verkar vara du som inte är lugn här.
Hur läser du egentligen? Jag är lugn och inte arg. Finns flera anonym här. Men det arga verkar komma från de som har barn (?) Ingen har sagt att de inte får finnas liksom, vi diskuterar hur vi skulle vilja ha det, inget fel med det.
Åh vad hemskt, känner med dig! Flyttat från helvetiska grannar för 1,5 år sen. Förra sommaren var lugn här men denna alltså.. (folk låter ute därför är sommaren värst).
Önskar det skulle finnas barnfria områden. Ni behöver inte bli kränkta, tror bara man trivs bäst med som är lika en själv, barnfamiljer störs inte va varann osv.
Jo hahah. Vi är just nu i Spanien och grannen har barn och medan mina små änglar (haha okej dom är rövare) somnar senast 21.00 och är knäpptysta hela natten skriker vår ryska granne på barnen i typ två timmar och dom bara gråter(inget våldsamt) utan mer övertrött gråt och jag stör mig. Stör mig även på alla fyllon som kommer hem och bankar sönder hela huset mitt i natten och hur ska du stoppa det. Dom har varken barn eller fest men lever loppan i trapphuset. Jag stör mig hemma när vår 80+ grannar borrar i flera timmar men det får jag också leva med. Tror du lever i någon drömvärld om du tror du ska slippa ljud. En barnfamilj kan vara tyst och vanliga singelpar kan bråka högljutt och galet (min kompis hade grannar som skrek på varandra till 23-00 minst en gång i veckan. Säger inte att barnfamiljer är inte jobbiga men oftast sover ju barnen vid 20.00 och då är det värre med sånna som spelar musik hela nätterna.
Låt mig drömma! ?
Man behöver inte ta åt sig. För mig stör barn mest och jag skulle önska att bo utan dem. No hate. Det skulle ju också gå att lösa om man skapar ett sånt boende.
Du och dina gnälliga medsystrar här låter som min bittra granne som kom upp och var vidrigt otrevlig mot mig en morgon när min fyraåring haft en natt med feberfrossa och kräkningar. Det var då SÅ synd om henne för att hon sovit så dåligt….
Men det är ju synd om en när man inte får sova pga sina grannar.
Och vad ska en mamma som varit vaken hela natten med ett sjukt barn göra åt det? Och vad ska en fyraåring med 40 graders feber göra åt det?
Ingenting ska ni göra. Det är bara ett konstaterande, att det är hemskt att inte få sova.
Och det måste man tala om för grannen?
Tror både mamman och barnet håller med om det.
Då får man gnälla av sig till sin partner, vän eller nån annan. Man får inte och ringer på och gnäller hos en slutkörd förälder och ett sjukt barn. Är ganska säker på att varken mamman eller barnet ville ha en sån natt.
Det är nog ganska ovanligt. Skillnad på att va sjuk en natt och att bete sig så som ts grannar verkar göra. Finns ju tyvärr många som inte sköter sina barn.
Flytta ut i skogen då.
Haha jag fick en utskällning av en granne när jag var sjuk och hostade på natten. Jo, jag fattar att jag stör. Hostan stör mig också liksom. Men vad fan ska jag göra? Kväva mig själv??
Bo inte i lägenhet då, om du inte står ut med grannar som har en annan livssituation än du själv.
Har barnfamiljer ensamrätt på ro i ett lägenhetshus? Skärp dig knasapa.
Bor man i lägenhet så får man räkna med att någon granne kan ha barn, en annan kan ha hund, en tredje kanske renoverar, någon lyssnar på musik, en annan har middagsbjudning. Tål man inte det så ska man nog inte bo i lägenhet.
Många har inget val. Man kan, oavsett livssituation, försöka ha lite respekt och omtanke för sina grannar. Inte låta barnen göra vad som helst, plocka upp hundens bajs, inte spela piano mitt i natten. Ingen säger att vissa inte får finnas i lägenhetshus.
Ja, antagligen så har inte dina grannar heller något alternativ. Grannar låter, man får helt enkelt göra sitt bästa att visa respekt åt båda håll. Hade en granne vägg i vägg med ett spädbarn, hördes givetvis nattetid. Men vad ska föräldrarna göra, ett barn gråter ibland. Ett äldre barn kanske bråkar om tandborstningen på kvällen. En tonåring smäller i dörren. Ett par grälar.
Givetvis ska man visa respekt och inte härja nattetid, men man får också vara lite tolerant när man delar hus med andra levande varelser.
Ja men många visar ju inte respekt. Låter ungarna skrika och härja, sent på kvällen, i trapphus och utomhus. Sen får man ju fantisera om barnfria hus, stör väl ingen? Ni kan diskutera och drömma om hundfria, musikpris, tonårsfria eller vad ni vill. Chilla lite.
”Chilla lite”, behövs inte, är inte det minsta ochill faktiskt.
Ok vad bra. Vissa i tråden låter väldigt väldigt upprörda.
Skrev inget om specifikt barnfamiljer. Skrev att människor har olika livssituationer. Några har småbarn, några har tonåringar som spelar hög musik och är uppe sent, några har hund som skäller när folk går i trapphuset, nån jobbar natt och sover på dagtid. Tål man inte fragment av andras liv, vilket liv det än är så nej, då är inte lägenhet så smart.
Klokt! ❤️
Ojsan, det var värst vad min fråga engagerade.
För att förtydliga så tycker jag givetvis att även barnen har rätt att bo här och jag kommer inte att klaga eller störa dom på något sätt. Jag undrade mest om delar av oväsendet kanske kunde dämpas med möbler och mattor, eftersom både vi och familjen är nyinflyttade.
Ingen behöver känns sig kränkt eller påhoppad och jag lovar att jag är en trevlig granne, som dessutom har möjlighet att flytta om det blir outhärdligt.
Allt gott
/TS
Prata med familjen. Som nyinflyttad vet man inte hur lyhört det är. De kanske inte störde någon i förra boendet och vet inte att de hörs. Våra grannar sa till och jag är tacksam för det. Försöker låta barnen leka i ett rum som inte är ovanpå deras sovrum mm.
Om det är förskolebarn så har väl förskolan varit stängd nu. Snart är semestern slut och vardagen tillbaka, ksn bli mindre ljud då.
Är väl så det är att bo i lägenhet. Vill man slippa oväsen man själv inte kan påverka så får man köpa villa med grannarna på behörigt avstånd.
Skulle inte behöva vara så om alla visade lite hänsyn till varann.
Att visa hänsyn innebär också att förstå att det kommer att höras att andra bor runt en och inte kräva total tystnad dygnet runt.
Har jag väl inte sagt emot? Men nu pratades det om stökiga familjer tex, och hög musik osv. Saker man kan påverka. Det måste inte va kaos och man stå ut med allt. En bra boendemiljö är möjlig, gäller att ha en bra hyresvärd också som är tydlig och agerar.
Är ju svårt för grannen om denne har kikhosta, spädbarn, hundvalp, behöver renovera sin lägenhet osv.
Inte sånt som menas såklart.
Vilka är dina favoritrestauranger i Malmö, Lund och Köpenhamn?
Dos Hermanos i Lund!
Lund; Klostergatans vin och delikatess och
Gastronome! Ved är bra men överskattat…
Malmö: Beroende på vad man vill ha men på Mando blir man inte besviken på köttet på deras klassiska planka, salladen och lökringarna är ? Andra tips är Atmosfär, Escama gastrobar, Namu och bistro royal!
Bise i Malmö är amazing.
Mila – blivit besviken på Bise fler än en gång. Vad är det du gillar med dem? Har du käkat middag eller tilltugg?
Är det sant?! 😮 Jag har ätit middag där två gånger och varit så nöjd med allting. God mat och fantastisk personal. Dock var det säkert ett år sedan jag var där sist så kanske förändrats hmm synd isf!
Brasserie Sture i Malmö
Är det bra? Velat gå länge men känts lite dyrt för husman?
Malmö/Lund (finns i båda); Africa Daily Market, sååå effing gott!
Obs på att det inte är någon fancy restaurang, men sjukt god mat! Rekommenderar starkt för en lunch eller så.
Är det den vid Värnhem?
I Malmö är den som foodtruck och i Lund som restaurang, båda lika god mat, så vilken som ? Kommer inte ihåg adresserna, men finns på deras hemsida/google.
(Behöver inte va fancy)
Five flower noodle bar i Lund
Klostergatans vin och delikatess i Lund
La cucina i Lund
Aiko i Lund eller Malmö
Lyran i Malmö
Maya cantina i Malmö (om de fortf finns kvar)
Atrium i Malmö (mysigt fik dock, men de serverar numera middag, ej testat)
I Köpenhamn gillar jag
-Marchal
-La Rocca
– Café Victor
– Fishmarket
Malmö: Quan och Köket Lu.
Lyran i Malmö
Camilla , skulle vara intressant att göra en granskning av Nelbae Home (säljer inredning och kläder).
I detta fall har man inte ens ansträngt sig utan använt Sheins bild rakt av (sök med foto på Shein)
https://www.nelbaehome.se/collections/nyheter/products/kopia-cardigantopp-med-knappning-svart-1
Också tänkt på detta!
De kommer från Jönköping där jag bor och jag och mina kompisar har länge tänkt att de antagligen köper in saker från Shein. Förstår inte hur de går runt för har aldrig sett en kund inne i butiken.
Tyckte ett bord liknade det du camilla visade som hade så dåligt material.
Måste vara att att dom går runt på överpriserna på sina Sheinprodukter ?
Men det här fattar jag inte! Folk säger hela tiden att ”allt som säljs i Sverige är kontrollerat och inte giftigt”. Men vad hindrar en butik från att köpa in från tex Shein eller Temu och sälja vidare? Produkterna testas väl inte av någon?
Vem träffar Jasmine Gustafsson?
Jag vet inte riktigt. Det blir FÖR gulligt och tillgjort. Sen all totalrenovering på huset som är jättefint sen innan och så slänger dom allt på tippen. Så jäkla onödigt, men som sagt jag tittar ju så gillar det lite.
Sen har dom sagt att dom inte ska visa deras barn osv på kanalen men det gör dom lite här och där. Money Talking tyvärr.
Någon här som också vuxit upp i ett smutsigt hem? Vi hade massa djur och morsan rökte under spisfläkten. Mycket prylar och hundkiss på golven. En speciell doft i huset kan man säga…Skämdes över att ta hem kompisar som ung.
Flyttade hemifrån tidigt tack och lov. Mina föräldrar har det fortfarande smutsigt men inte lika som när vi var små.
Jag har. Ingen rökning eller husdjur. Mina föräldrar särskilt mamma har varit deprimerande under långa perioder. Var ofta väldigt stökigt (hoarder-tendenser) och smutsigt hemma och jag skämdes mycket när jag var tonåring. Har också upptäckt i vuxen ålder att hennes syn på städning är något helt annat än andras. Hon kan säga att hon städat köket men det innebär egentligen bara att hon torkat halva bordet (resten är fyllt av tidningar) och dammsugit golvet. Har alltid ifrågasatt varför min pappa inte städar men jag har förstått att städningen är ett kontrollbehov för mamma så hon tillåter inte heller att ngn annan gör det, och om man gör det så kan hon bli helt till sig och vara nere i flera dagar. 🙁 Tog mig tio år efter att jag flyttat hemifrån att förstå att jag inte är mina föräldrars hus och smuts.
Inte smutsigt, men väldigt mycket grejer. Mamma behöll (och fortsätter behålla) massa konstiga saker som inslagningspapper, kartonger, påsar, förpackningar, ja allt möjligt… Dessutom står möbler huller om buller, utemöbler inne och småpryttlar precis över allt. Var inte kul att ta hem kompisar och kommer inte bli kul den dagen huset ska tömmas….
Samma hos oss! Det har för det mesta varit städat och fräscht så, men såå mycket grejer! Får stress idag av att komma hem till dom och man får plocka undan saker på stolarna i köket för att fler än dom 3 som bor där nu ska kunna sitta.
Jag har liknande tendenser, men jag stoppar mina grejer i skåp, klädkammare osv. Nu har jag börjat rensa. Rensa, rensa, rensa. Är livrädd att hamna i samma sits.
Ja, jag växte upp delvis i ett hem där det fanns missbruk. Ett soffbord fullt av överfulla askkoppar, tomma ölburkar, halvt urdruckna vodkaflaskor och en överfull diskho hörde till vardagen. Jag vet inte om det är därför jag är så noga med att ha det kliniskt rent omkring mig, får ångest av att befinna mig i smutsiga och röriga miljöer.
Min mamma var pedant och det var inte det lättaste.
Ja! Min mor var och är en riktig slarver och en enklare hoarder. Bara en sådan basal som att torka av matbordet efter man ätit var något som bara gjordes de få gånger vi storstädade (vilket var sällan), likaså dammsugning, vilket resulterade i grusiga och äckliga golv där vi ständigt kände den vidriga känslan av att ha sand under fötterna. Detta är bara två exempel och inget annat var rent i hemmet i övrigt. Jag minns en gång när jag var liten och hade en av mina första vänner på besök som sa ”oj så stökigt ni har det!”, och efter detta började jag verkligen skämmas varje gång jag ville umgås med vänner hemma. Som vuxen är jag otroligt pedant och plockar och putsar konstant hemma i min lägenhet. De få gånger jag hälsar på min mor blir jag bara arg och frustrerad av att vistas i hennes hem för det är lika vidrigt som förr. Jag skyndar mig hem igen och tvättar mina kläder och duschar det första jag gör för jag känner mig så äcklig efter vistelsen.
Någon som följer Annawii och kan säga hur hon mår? Följde henne tidigare men avföljde en period och nu verkar hon inte godkänna my följare.
*nya
Ok. Mitt I-lands problem. Sportify smart shuffle.
Spelar jag mina favoriter på shuffle så slänger Sportify in andra låter som förslag. De skall spegla min historik och lyssningsbeteend?
Enligt deras årliga sammanställning så lyssnar jag mest på J-Rap K-Rap/Pop Mandopop.
I kväll har Sportify tyckt att jag behöver lyssna på Miley Cyrus, The Weekend, Harry Styles, Adele. Vad i hela… Vi är inte ens på rätt kontinen.
Ni som lyssnar på musik från västeuropa och från USA får ni också ”tokiga” förslag?
Börjar bli konspiratorisk?
Jag får mycket finsk musik i min smart shuffle, oklart varför ?
Kyllä
Haha. Lite random finska bara sådär?
Tror du att det heter Sportify? ?
Haha. Nej! Varför blev det så?
Jaja, bjuder på den?
Det heter Sportify.
Haha jag hatar Spotify smart shuffle!! Blev så himla förvånad när det började spela random musik innan min syster sa att Spotify släppt en ny funktion ? tack och lov att vanlig shuffle finns kvar ??
Va? Hur gör du då?
Det är bara att klicka på shuffle så kan man slå av och på smart. 🙂
Klicka en gång till på shuffle så de små stjärnorna försvinner. Ska ara ”vanlig” shuffle symbol. Hatar också smart shuffle
Strålande! Stort TACK!!!
Jag har bara lyckats slå av/på men nu ser jag lilla stjärnan också.
Nu skall det lyssnas på musik hela dagen utan irritation och avbrott??
Någon här som en gång för alla blivit av med halsbränna? Det har kommit och gått för mig de senaste åren, jag är 37 år. Under min graviditet nyligen var den riktigt vidrig och jag var nära på att kräkas nästan varje natt. Trodde det skulle gå över efter förlossningen men har ändå problem ganska ofta. Dricker samarin de flesta kvällar men det hjälper inte tillräckligt. Försöker hålla en bra kost utan för mycket fet mat men ibland verkar det inte spela någon roll… Vad kan man göra? Kört en kur Omeprazol någon gång men det hjälper bara tillfälligt. :/ Gaviscon och liknande tabletter hjälper inte tillräckligt många timmar på natten. Finns det bättre medicin? Kanske någon alternativ medicin? Öppen för det mesta.
Har du det jämt eller främst vid sänggåendet? Om det senare, sov med hög kudde och se om det hjälper. Mvh, knarrrrkar Novalucol
Kan hända dagtid men 98% av gångerna är det på natten. Har redan två kuddar men de har iofs blivit lite platta hmm.
Har läst många gånger att halsbränna faktiskt kan bero på för LÅG magsyra, och att man ist behöver ta tillskott av det, t.ex. Holistic magsyrabalans. Kan vara värt att testa om du inte är säker på att du verkligen har för mycket magsyra.
Exempel på info jag läst: https://4health.se/har-du-for-lite-magsyra-testa-sa-har
Har också sett lite info om det! Hört att man kan ställa magsyran genom att dricka äppelcidervinäger en gång per dag. Provade det ett tag men jag tyckte det brände så himla obehagligt i magen någon minut efter intag? 🙁
Jag äter esomeprazol istället för omeprazol. Den är receptbelagd, så antar att den är bättre? Den har hjälpt mig iaf, tagit bort nästan allt. Har ätit den i drygt 7 år och samma effekt ännu.
Jag är inte helt sugen på att långtidsmedicinera om jag ska vara ärlig. Hört det i längden kan ge mer problem. :/
Klokt. Otäcka biverkningar och jobbig nedtrappning.
https://www.rvn.se/globalassets/mitt-lakemedel/terapirekommendationer/mage-tarm/patientfolder-omeprazol-och-andra-protonpumpshammare-att-sluta-med-behandling.pdf
https://nyheter.ki.se/nyupptackt-mekanism-kan-forklara-okad-risk-for-demens
Jag hade ofta halsbränna när jag var överviktig. Åt Omeprazol dagligen men gick ner all övervikt och inga besvär sedan dess.
Jo jag är överviktig dock har jag bantat fram och tillbaks hela livet så känner helt ärligt att jag inte kommer bli normalviktig igen, om jag inte får typ Ozempic. :/
Jag hade mycket halsbränna efter mina graviditeter, i flera år led jag av det och mina tänder blev dåliga pga det. Visade sig att jag hade ett bråck på magmunnen. Äter omeprazol dagligen sedan dess, har hjälpt mig.
Skulle inte förvåna mig om jag har det med, är tydligen väldigt vanligt. Dock osugen på att medicinera dagligen livet ut.
Silicea Mag-Tarm Gel. Mycket bra för halsbränna och magbesvär. Äckligt, men man vänjer sig.
Tack, ska testa!
Minns ni
”Windows kan inte hitta filen vill du ha yoghurt istället?”
Hej
Jag är +40 år och problem med rocacea. Rodnad på kinderna och finnar. Vilka produkter/märken har hjälpt er? Även tacksam för tips på behandlingar (helst i Sthlm eller Jönköping)
För lite mindre utbrott fungerar Inotyol allra bäst för mig (japp, salvan som ofta används till röda barnrumpor). Lägger på den efter rengöring på kvällen. För större utbrott är Elyzol bäst (kräm med svavel, finns hos apoteket).
Nu blandade jag ihop salvorna – Elyzol är ingen svavelkräm, men funkar för vissa med rosacea. Jag tycker att svavelkräm är det bästa alternativet om man vill slippa antibiotika (som ges vid svåra utbrott).
Kolla in la Roche-Posay, de har en linje för detta. annars salva från VC.
Testa hudkollen och få något på recept. Efter måånga års testande med allt som gick att köpa i butik så gick jag via hudkollen och fick rätt behandling. Enda som hjälpt på riktigt. Ångrar att jag inte gjorde det tidigare, hade sparat mycket pengar och tid.
Få soolantra utskrivet. Enda som hjälpt mig.
Nån som vet varför det tog slut mellan Sandra Lindberg och Måns? Verkade inte dom rätt lyckliga?
* Lindahl.
Hon pratade lite i en podd om att han inte tog initiativ till att de skulle hitta på saker. Kanske inte var hela anledningen till uppbrottet men en liten del av det förstod jag det som.
Jag är också nyfiken på detta! I början var hon ju ledsen över att det var slut och hade hoppet att det skulle gå att laga. Men den verkar något ha kommit fram som gjort att ingen i hennes familj längre tycker om honom. Spännande ?
Njaaa det tror jag inte. Klart de inte pratar om hur bra han var eller säger att de saknar honom när de vet hur ledsen Sandra blev. Jag tror tyvärr att de bara gled isär/slutade vara kär.
Det var väl bara hur han hanterade uppbrottet som gjorde att hon/familjen tappade respekten för honom. Han bara stack och hörde inte av sig eller något. Och det kom ju från ingenstans. Hon hade försökt honom osv under hela deras förhållande när han pluggade men när han plötsligt fick ett jobb och tjänade egna pengar så ville han göra. De hade ju typ planera en date-night och dagen innan hade han varit som vanligt och sagt att han älskade henne och de hade planer för helgen, men från ingenstans tar han upp att han är osäker på förhållandet men kunde inte förklara varför och så flyttade han ut och hörde knappt av sig mer eller ens förklarade varför.
Försörjt*
Sju dagar över BF och inga känningar än. Hur står man ut? Humöret pendlar upp och ner värre än en bergochdalbana.
Och snälla människor i närheten av en gravid som gått över tiden. Fråga för farao inte när bebis kommer eller om det inte är dags snart?!
Finns väl ingen höggravid i världshistorien som någonsin kunnat tänka sig att vara lite extra gravid en vecka eller två mitt i högsommar?
Förlåt för rant. Behöver nog lite omtanke och pepp.
Vet hur det känns! Gick över tiden med 10 dagar och blev igångsatt. Kände ingenting och längtade så efter vår lilla bebis. Om det är en klen tröst ser jag nu tillbaka på dagarna med värme ❤️ jag passade på att unna mig allt som jag gillar. Gå i mina favoritbutiker, äta mat jag älskar, spela tv-spel och vilade mycket.
Bebisen kommer snart så ta hand om dig och unna dig sånt du tycker om ❤️
Hemskt är det. Bröt ihop på en koll 5 dagar efter bf, var så svullen och hade ont. Detta var en torsdag och tjatade mig till en igångsättning på måndagen, senare samma dag kom molvärkar och på söndagen föddes hon. Ville eg inte bli igångsatt så glad att jag slapp, men där och då var man ganska desperat att få ut ongen.
Blev igångsatt 22 dagar över tiden. Var helt uppgiven och kände till slut att det får komma ut en blomkål om det så vill, jag skiter i vilket så länge jag slipper detta nu. Detta var 80tal, idag har jag förstått att man inte låter mammor gå så länge över.
(Ville alltså inte bräcka på något vis, förstår absolut frustrationen!!!)
Fy fasen.
Gick över 13 dagar. Det är så länge min region låter en gå över.
Inga tårar eller bönande hjälpte för att få igångsättning tidigare.
Känner med dig! Kämpa på, snart händer det.
Och ja, allas kommentarer betackar man sig för. Jag fick över 10 dagar med mitt första barn och fick höra detta dagligen under dessa dagar. När jag träffade på en bekant på Ica ca en vecka över tiden utbrast hon ”men har bebisen inte kommit än?” Varpå jag svarade ”jo men jag tyckte inte den var så söt så jag stoppade in den igen”.
Blir så fruktansvärt provocerad av en vän där allt ska vara så perfekt hela tiden och där ”inget är jobbigt” utan ALLT handlar om inställning även när andra människor går igenom kriser.
Jag vet inte varför men hennes sätt provocerar mig något fruktansvärt, för hennes man kan ju beklaga sig medan i hennes värld är ”allt så bra” och det är bara ”positiva tankar” och jag är absolut ingen pessimistisk person men vissa dagar är skitjobbiga med barn och livet i ren allmänhet men aaaaaaldrig hennes.
Vet inte om det handlar om att jag tycker det blir skenheligt eller varför jag blir så provocerad för ingen annan vän provocerar mig så.
Kanske du känner att hennes åsikter inte är äkta? Försök umgås mer med andra som förstår dig och får dig att må bra.
Missunnsamhet? Varför provocerar det dig att din vän mår bra och aktivt väljer att se det positiva i olika situationer? Känns mer som något som ligger hos dig… man brukar ju säga att det folk stör sig mest på hos andra har att göra med det man stör sig på mest hos sig själv.
Absolut inte mer att hon har en falsk fasad för att hon vill ge sken av något som inte alltid stämmer och är motsägelsefull dessutom. Det är nog det.
Eller så försöker hon bara se det positiva för att inte foskusers på det dåliga. Att tänka positivt kan vara nyttigt för en.
Självklart men det är svårt att förklara, hon sätter sig på höga hästar och saknar ödmjukhet. Är nog det.
Du låter inte heller särskilt ödmjuk eller trevlig att umgås med.
Enligt er här får man inte ha tankar innerst inne för då blir man ”oskön”. Man kan veta hur man beter sig men ändå störa sig på någon, det speglar inte hur man är att umgås med.
Hon kanske försöker få dig mer positiv. Är du väldigt negativ av dig så att det kan bli störigt för henne?
Hade en väninna som hela tiden sa till mig, med kronisk smärtsjukdom och febertoppar att jag skulle tänka positivt och ge mig ut och motionera, så skulle jag må bättre. När hon en gång var sjuk och febrig sa jag samma sak till henne. Hon blev skitsur…
Nu hoppas jag att du inte läser detta drygt för det är absolut inte drygt menat. Men om du funderar, vad hade känts bättre för dig om hon inte var positiv hela tiden? Och varför? Hade dina tuffa dagar verkligen känts lättare om hon hade varit mer negativ?
Hade en vän som provocerade mig något enormt men inte på samma sätt som din. Sa upp kontakten och det är det bästa jag gjort. Så skönt att bli av med den relationen och hennes sätt att beklaga sig på.
Känner också sådana personer.
Det känner jag igen. Har en som är likadan som vägrar lyssna på tråkiga saker som sker. Hen vill enbart leva i sin ”positiva” bubbla så efter semestern kommer jag enbart prata med hen om vädret.
Blir också fruktansvärt provocerad av sådana personer som är positiva till ALLT!
Det går inte, de lever i en slags bubbla att allt är guld och gröna skogar…
Det kan ju också hända att hon har en positiv fasad pga hennes uppväxt. Jag är ett fasadbarn av rang, växte upp i en familj med den perfekta ytan men blev misshandlad hemma under många många år. Nu även som vuxen har jag svårt att låta någon på riktigt se att något är jobbigt, så kan tänka mig att jag också upplevs på samma sätt…
Vilka sommarpratare rekommenderar ni?
Jag har lyssnat på:
Alma Sparrevik – jättebra
Trolle Rhodin – intressant och lättlyssnat
Paasikivi – intressant
Titti Schultz – så besviken, stolpigt
Olof Lundh – somnade
Andrev Walden – WTF?!
Birgitta Ohlsson – bra!
Stella Österlen- hade velat ha mer djup
Andrev var ju asbra! Lyssnat två gånger redan. Ser fram emot Amir Rostami, en gammal kollega så det ska bli kul att höra ? gillade även Malena Ivarsson ?
Det jag spontant kommer på i huvudet är Jennie Walldéns & Vivis (mammasanningar).
Lasse Berg!
Omar Alshogre – satt i syriskt fängelse och flydde sen till Sverige, blev så berörd!
Jennie Walldéns – sorgligt och positivt på samma gång om adoption, kände inte till hennes historia, otrolig berättarröst.
Birgitta Olsson – om hennes cancer och kvinna inom politiken.
Kenzas – om att växa upp med en alkoliserad förälder.
Sigge Eklund – inte likt något annat sommarprat.
Blev så berörd av alla!
Sigge Eklund
Andrev Walden var det bästa!!! Herregud vad jag skrattade
Andrev walden är det bästa sommarpratet sedan Olof wretling ?
Finns bara ett sommarprat – Filip & Fredrik 2007. Alla andra pratar bara om sig själva, så otroligt tråkigt och ointressant. Nån måste lyfta blicken snart hoppas jag.
Tvättar Benjamin Ingrosso aldrig håret? D
?
Tror du nån här inne vet det?
Hört talas om vax?
Jag behöver lite råd och vänder mig till er fina människor ❤️ Jag älskar mitt jobb och mina kollegor. Men det har varit väldigt turbulent i teamet sedan jag började för två år sedan. Alla originalmedlemmar har lämnat och nu har mina två bästa vänner lämnat teamet och idag fick jag reda på att ytterligare en (min kvinnliga bästa vän) ska lämna. Framtiden är osäker gällande om vi får behålla uppdraget och ledningen verkar bry sig mer om kunden än om oss. Hur hade ni gjort? Hade ni stannat kvar bland kollegor och med en chef ni älskar – eller hade ni sett er om för annat? Jag är så trött på alla dessa förändringar.
Man kan ju alltid se sig om, kolla vad för alternativ som finns liksom. När man varit på någon intervju så känner man ofta vad som känns bäst – stanna eller byta.
Hur gammalt är det äldsta klädesplagg du äger? Ett som du en gång har köpt nytt, alltså inte second hand eller vintage eller ärvt. Jag har en jacka som är runt 20 år gammal. ✌?
Fyra år.
Det mesta: 6-8 år gammalt
Har linnen/toppar som är iaf 15 år.
Oj, jag använder fortfarande vissa klädesplagg som jag köpte i slutet av 90-talet. En klänning får olika fall beroende på vilken vikt jag har för tillfället, vilket får mig att älska den mer♥️ ( Jojobantar inte utan rör mig olika mycket i omgångar helt enkelt.)
Har en Kloak-t-shirt som jag köpte någon gång på 90-talet.
Har en magtröja som jag köpte i London för över 20 år sedan, den är för liten men jag har inte mage att slänga dem.
Har ett par shorts som är över 12 år gamla som jag använder varje vecka.
Ett par andra shorts som jag spelade fotboll i för typ 20 år sen som fortfarande passar och jag använde senast i veckan. Så min garderob innehåller ett gäng plagg som är över 10 år.
Har några par newbodystrumpor som jag fick när jag bodde hemma (16 år sedan). De är relativt välanvända (och lagade någon gång).
Sambon har en fjällrävenjacka från -79 som används dagligen
Jag har en från 77!
Jag har en från 76
Min är från 68!
Jag har en skinnjacka som är 17 år gammal och fortfarande används.
Mitt äldsta plagg är min jeansjacka som jag köpte för 21 år sen (har fått fin patina hehe), sen har jag en läderjacka köpt för 10 år sedan som jag fortfarande använder frekvent. Har också par klänningar och kjolar som hängt med 10-15 år.
Haha har en tröja jag haft sen jag var 10, är 31 nu! Använder fortfarande (?!) förmodligen för att den blivit mer töjd med tiden och att den säkert satt lite stort då, jag själv är ju absolut inte samma storlek idag direkt ?
Det äldsta som jag kommer på är min mjukisoverall från fotbollen 2005. Då var den gigantisk för att jag var lång och smal så fick ta en stor storlek pga längden men drunknade i den i övrigt. Idag är den definitivt inte gigantisk utan mer tajt. Kanske väldigt tajt. Men har kvar den iaf.
Tycker det är så respektlöst att folk inte kan stava ens namn rätt, när det bokstavligen står klart och tydligt på flera ställen.
Sen när man ber dem att ändra det lite snabbt på en presentation innan det visas för offentligheten osv, så orkar de inte för det är oviktigt för dem. Men hur kul är det att få sitt namn felstavat, speciellt av en klasskamrat som man ändå har pluggat tillsammans med ett tag, kollega man har jobbat ihop med ett tag eller t.o.m. vänner
Totalt respektlöst. Jag är jättenoga med sånt.
Jag med
När folk skriver till en tex på messenger, och stavar fel. Alltså du måste klicka på mitt namn, rättstavat, för att skriva till mig men skriver ändå fel. Nonchalant, tycker jag.
Ja precis hur nonchalanta kan folk vara egentligen
En fd kollega skrev tre olika namn på mig i ett mail till mig samt flera kollegor. Inget av namnen stämde. Vi hade jobbat ihop i många projekt.
Men ja!!! Hur svårt ska det vara?! Fruktansvärt respektlöst och det irriterar mig som fan. En del kör det nog som härskarteknik dock, men då gör jag samma tillbaka och det har faktiskt haft önskad effekt för de stör sig väl också på det.
En annan gång var det en som envisades med att stava fel på mitt namn ett par gånger över en sms-konversation. Rätt formell sådan därav att namn användes. Avslutade med ”mvh Sara utan h”, för att personen skrivit med H, trots att jag avslutat varje sms med ”mvh sara”.
(Heter inte Sara, men samma princip).
Tillägg: i vissa fall märker man alltså om personen använder det som härskarteknik, inte så att jag går runt och antar att alla gör det.
När folk har fått namnet rättstavat ifrån mig och ändå stavar fel, tycker jag det känns slappt och nonchalant. Men personen ifråga kan ju ha dyslexi.
Jag har oturen att ha ett namn med alternativa stavningar på både för- och efternamn. Jag funderar på att ta fram ett diplom och ge de som lyckas stava båda namnen rätt, det händer inte så ofta. ?
Ja men om 8/10 stavar fel så har inte 8/10 dyslexi.
Brukar gr beröm till de som stavar rätt när de skriver mitt namn på tinder. Där står det ju också klart och tydligt hur jag stavar mitt namn. Ändå stavar de fel så de som stavar rätt kan få ett ”åh jag gillar dig, du stavade rätt på mitt namn!” Eller liknande.
Jag heter Fanny vilket framgår tydligt av både min mejladress och signatur, ändå får jag så ofta ”Hej Jenny” ?
Heter Ebba men får ofta ”hej Emma”
Brukar bara svara:
Hoppsan du har nog mailar fel person. ?
Jag tycker Annelie och Annette är svårt att hålla isär. Blandar lätt ihop de namnen.
Jag har blivit kallad Anne flera gånger i jobbsituationer, istället för Anna, som ju är ett av de vanligaste namnen vi har haha. Riktigt irriterande och nonchalant.
Angående tråden om hudvårdsrutiner. Ska man alltså smörja in sig på morgonen innan sminkning?! Behöver inte krämen då tid för att smälta in i ansiktet? Sitter sminket bättre? Hade ingen aning om detta, så help me out!
Ja på alla dina frågor
Jag har haft tre bihåleinflammationer väldigt nära varandra. Sista gången så fick jag även väldigt ont i huvudet. Trodde det skulle gå över i samband med penicillinkuren som sattes in men värken är kvar. Vi pratar rejäl huvudvärk där jag känner mig tung och ganska borta och yr, den kommer och gå lite under dagen så stundtals är det lite bättre. Sover på två kuddar för värken eskalerar liggandes. Efter en vecka med huvudvärk (tredje veckan med bihåleinflammation) så ringde jag vårdcentralen igen och berättade om mitt mående. Jag fick en telefontid med läkare och hans svar var att man kunde ha huvudvärk och en inflammation kan ha satt sig på balansnerven. Vila ingen fysisk aktivitet och drick två liter vatten per dag. Vänta ut värken 2 veckor till och är den sen kvar återkom.
Nu till min fråga, jag som varje dag har denna hemska huvudvärk är det liksom standard att
vänta ut 3 veckor? Springer verkligen inte till doktorn stup i kvarten men börjar bli lite orolig att något är fel men har fått till mig att vänta….
Sverige har konstiga sätt att behandla sjukdomar, det är säkert ”standard”, ja.
Googla hur andra länder behandlar åkomman?
Jag har blivit hjälpt av nässköljning med koksalt.
Även jag vill slå ett slag för nässkölj, trycket och svullnaden lättar och dämpar huvudvärken
Om du får feber bör du söka direkt. Annars får du nok hålla ut lite, är ju inte konstant i två veckor utan bör bli bättre
Hej!
Vi är ett gäng som ska åka till Nice om två veckor. Det vore kul att göra någon heldagsutflykt till tex Monte Carlo.
Ett problem är att vi är så många (7 vuxna och 5 barn) och det verkar som att 8 personer är max för alla grupputflykter med guide.
Är det någon som känner till något tillförlitligt bolag man kan anlita? Vi önskar med guide.
Tack på förhand!
Vilka är era favoritcitat ur Nile city, ni som gillar den lite udda humorserien?
Några av mina:
”Du skriver brandmatriel, va”
”Det finns 365 dagar att välja på och du väljer What’s love got to do, got to do with it? Hallå, farfar? Etta på Charlestonlistan”
”Vi har plockat isär cykeln i molekyyyyler och satt ihop den igen”
”Mitt city, Ditt city, mitt I city”
Gud, citerar den hela tiden (min man och syster också, 80-talister allihop…) ?
”Blås i trollflöjten!”
”Du ser ju hur jävla glad han är va”
”Det kom blooood från Maja!”
”29 maj! Walk on the wild side, den kan dom!”
”Den näst siste mohikanen”
Du anar ugglor som får kläder!”
”Det finns inga genvägar till det perfekta
ljudet!”
Haha jag och syrran också, givetvis 80-talister. Finns många sköna citat.
Jag gillar Mastodontfilms-Määäts”.
Vem är det B Mitkus menar har ljugit för honom?
Amanda, var är du?
Trollar inte. Kan drömma om bröllop. Speciellt nu på sommaren. Stor fest alla är glada dansar hela natten. Min pappa är död. Min kära morbror eller Min gudfar för mej till altaret. Är inte ens religiös. Är rädd för att det inte skulle hålla både äktenskapet och livslång kärlek är sällsynta. Vill kalla Min partner Min man ha ringar på fingret. En stor fest födelsedagsfest är inte samma sak. Har nog sett för många romantiska filmer.
Varför skulle det vara troll? Låter väl fint? Många gifter sig, inget fel eller konstigt med det. Nej inte alla äktenskap eller förhållanden håller men det kan man inte veta innan. Har man varit tillsammans några år och har det bra tillsammans så varför inte satsa?
Min syster skilde sej efter ett lång äktenskap och har sett skilsmässor i min närhet. Att de inte håller. Vågar inte tro på kärleken. Kanske bättre tänka på att vi har det bra. Min systers skilsmässa har fått mej att fundera mycket. Är säker på att min partner är den rätta kan inte tänka mej leva utan honom. Fantiserar om vigsel med bara Min närmaste vän med man och stor fest. Ingen kan väl garantera att kärleken håller.
Nä det kan man inte garantera. Men det tar inte slut lättare för att man gifter sig.
Är det inte konstigt att Julia F. inte verkar träffa Bingos syster med familj alls när de är hemma Sverige ( från LA) alls? Nu är Bingo i Revsund med killarna men Julia är på ”cowboyfest” med Bingos kompis Oskar. Utklädd till tänderna i genomskinlig blus som visar tuttarna. Det verkar som om hans familj inte är särskilt förtjusta i henne. Såsom Nova smått skrattade i senaste poddavsnittet om hennes planer på att åka till Dubai och utbilda sig till make up artist…
Konstigt gäng hela familjen. Båda verkar korkade.
Någon som har provat både Finacea och Soolantra för rosacea och skulle vilja dela med sig utav sin erfarenhet? Vilken funkade bäst? Har papulopustular rosacea.
Hej hur visar sig just papulospustular rosacea?
Jag har sådana genomskinliga knottror som jag inte haft tidigare vid min rosacea. Jag har inte provat någon av dessa tyvärr men vet att andra här förut har tipsat om Soolandra.
Jag själv behöver hjälp med samma och har tänkt kontakta läkare i veckan ?
Anhöriga eller vänner till någon med ätstörning:
Vad säger man till någon som är öppen med sin ätstörning och som får professionell hjälp..men som är för smal och uppenbart inte mår bra?
Är så rädd att råka säga något som triggar eller för att hon mår sämre?
Jag säger inte så mycket till min dotter. Jag frågar hur det går med hennes kontakt med sin ätstörningssköterska och ibland (extremt sällan) frågar jag hur det går med maten. Men mest stöttar jag. Säger att hon är stark som söker hjälp, att hon kommer bli frisk osv. Har ALDRIG kommenterat hennes kropp eller storlek. Säger aldrig nåt om hur hon äter när hon är hemma och hälsar på.