Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!
Augusti ?
/
2024-09-01 20:01
I fredags åt jag en hel påse jordnötsringar, vilket tydligen inte var så smart..
Vaknade upp och hade jätteont i magen på lördagen och det har fortsatt sen dess. I natt lyckades jag bara sova två timmar för jag hade så ont i magsäcken, mår illa, känns som jag ska spy, svider i magen, gör ont att sitta, får rysningar och fryser till då och då och är öm.
Och imorgon börjar jag jobba igen efter att ha varit sjukskriven några månader. Varit öppen mot min chef att jag är nervös och får ökad ångest när jag tänker på att gå tillbaka till jobbet (jobbet är en stor del till att jag blev sjukskriven), så känner att jag får absolut inte vara sjuk imorgon för ingen kommer tro att jag faktiskt är sjuk.
Hur blir jag frisk? Hur lugnar och ”lagar” jag magen? Mår så dåligt ?
Citron innehåller enzymer som bryter ner fett. Låter som du ätit för mycket fett så enzymproduktionen inte hängt med. Citron hjälpte mig massor när jag hade magkatarr. Förstår att citron känns surt och kontraproduktivt men det hjälper massor. Hoppas du mår bättre snart.
Oj, hade jag ingen aning om! Tänkte bara att det låter som det skulle irritera magen.
Har mått så dåligt idag så börjar gråta nu för citron har jag hemma och tänk om det hjälper? önskar att jag vetat det innan isf. Önskar jag skrev detta igår så hade denna dagen kanske inte varit förstörd.
Ja! Börja med det ena. Det ena är basiskt och det andra är surt så det slår ut varandra och blir verkningslöst. Skulle börjat med citron, väntat en timme och tagit bikarbonat då. Men
Tog en halv citron i 2 dl vatten typ, blev väldigt surt men uppfriskande ? får se hur det känns om en timme. Vågade inte ta en hel, hoppas det hjälper ändå
En halv tsk bara? Hade nog kört minst en matsked om du inte skrivit ? ska testa det senare ikväll eller imorgon på morgonen om jag fortfarande har ont.
är nog en kombo av kanske fett och nervös mage. jo du kan va hemma om du inte mår bra. ❤️ el testa gå en, stund, prata lite med chefen och sen gå hem. du börjar väl med 25%i morn?
krya ?
Tror det är mest fettet, länge sen jag åt något sånt och hade ätit rätt nyttigt och så i veckan så känns som det blev för mycket för magen ? men att vara nervös gör det inte bättre såklart.
Hoppas det är bättre imorgon, får testa att gå och se hur länge det funkar i värsta fall.
Tack ?
Vad jobbigt ?
Är också i en situation där jag nu blir deltidssjukskriven pga av arbetet. Har bla haft ständigt ont i magen och orolig/nervös senaste veckorna. Citron skulle jag nog inte våga testa då det (på mig) när det specifikt är oro och nervositet inblandad bara förvärrar, inte minst vid magkatarrsymptom. Jag får ännu mer ont, illamående och kramp. Nu är alla olika såklart.
Önskar det fanns en dunderkur eller något jag kunde komma med som förslag.. men dessvärre har jag inget. Skickar en kram och hoppas allt löser sig med att återgå i arbetet i den takt du känner att du kan!
Vad tråkigt att höra ❤️ Hoppas det löser sig för dig med jobbet så allt blir bra tillslut. Försök göra saker du mår bra av och bara ta hand om dig själv?
Jag hejar på oss!
Ville bara säga krya på dig och magen, hoppas något av alla tips du fick hjälper (eller så kanske bara tiden gör sitt) och att allt känns bättre imorgon. Och lycka till på första jobbdagen!
(Och märker du att du mår för dåligt så förklara att du åt något du inte tålde i helgen och känner av det fortfarande. Sånt händer folk hela tiden. Du behöver ju inte säga att det var en hel påse jordnötsringar just!)
Tack så mycket ❤️ kändes skönt i stunden när jag drack citronvattnet, eller allt jag druckit har känts bra precis när jag sväljer men sen fortsatt göra ont?
Ligger i sängen med vetekudde på magen, katten bredvid och ska snart försöka sova och hoppas allt känns bättre imorgon.
Vill egentligen inte tillbaka till jobbet, men ändå känner jag en kämpaglöd jag inte känt på länge och ångesten är mindre ikväll än den var för en vecka sedan. Vill inte ”misslyckas” första dagen så jag kommer gå dit och göra mitt bästa, i värsta fall får jag gå hem tidigare bara.
Enda som får mig att stanna hemma är om jag kräk s i natt men då borde jag redan gjort det när jag mått illa så länge ?
Kommer aldrig nämna att jag tryckte en påse jordnötsringar till någon igen, och kommer aldrig någonsin göra det igen. Fy fan.. ??
Jag fattar, så typiskt att det hände just nu! Lagen om alltings jävlighet osv. Men du, se det inte som att du misslyckas om du inte klarar av att ta dig dit eller måste gå hem, och lyckas du ta dig dit så syns det säkert på dig att du har ont.
Nej, jag vet, det är så man slutar äta saker. Blev magsjuk en gång efter att ha ätit glass med en väldigt massa strössel (inget roligt att kräkas upp ?) och det har jag inte ätit sen dess… Men de flesta har nog överätit något någon gång och mått mer eller mindre kasst efteråt, det är ju ändå mänskligt. Och som sagt blir folk dåliga av saker de äter hela tiden, det är ingen som behöver veta att det är jordnötsringar! Ta hand om dig och lycka till nu ❤️
Jag tryckte en hel påse ostbågar igårkväll och vaknade av att det gjorde fruktansvärt ont i magen. Jag började trycka på magen, först för att undersöka om det gjorde ont vid tryck, blev orolig att något gått sönder, men det blev mycket bättre i magen med lite magmassage. Det var som att magen behövde hjälp med att bearbeta alla ostbågar. Så kanske knåda magen lite lätt kan hjälpa?
Hoppas att du snart känner dig piggare och att du får sova gott inatt.
Är du säker på att du inte är lite allergisk mot jordnötter? Kroppen vill bli få ut jordnötterna ur systemet. Testa att ta en allergitablett. Själv brukar jag behöva spy om jag får i mig jordnötter (är allergisk, men inte mega-allergisk typ luftburet).
Brukar äta jordnötssmör och jordnötter utan problem, så tror inte jag är allergisk. Sen var ju detta en betydligt större mängd dock? men tror inte magen gillade att få så mycket fett på en gång bara.
Kommer dock vara försiktig med jordnötssmör och så i fortsättningen känner jag, känns mest vidrigt nu?
Tog bara en gissning på jordnötsringarna, för det var länge sen jag åt det och aldrig haft så ont innan ?
Där det onda satt så känns det inte som blindtarmen. Hade ont från under brösten till över naveln, hela området där liksom. Men gallsten kanske, jag vet inte.
Du skriver att du mår så dåligt att du inte kan gå till närmsta butik? Ring 1177. Att en påse jordnötsringar (något som många äter en fredagskväll) skulle orsaka sådana åkommor en hel helg är inte rimligt.
Det är beklämmande att kommentarerna här tipsar om alla möjliga huskurer: ”hade de matat sina barn med CITRON om deras barn haft mått så illa” undrar jag.
Brukar ha väldigt mycket katastroftänk och sådär, men tänkte bara att det var jordnötsringarna så googlade inte något eller så, så ha så ont i två dygn kändes inte konstigt. Och tänkte inte tanken på att ringa 1177 heller. Kändes rimligt att det berodde på jordnötsringar tyckte jag?
Så länge jag inte svimmade av smärta och inte spydde så är det lugnt tänker jag. Vilket nu när jag tänker efter kanske inte är rimligt, borde kanske ringt.
Sov bra i natt, var fortfarande lite öm i magen på morgonen så drack ett glas citronvatten och efter jag hade duschat och haft en lugn morgon kändes det mycket bättre. Så jag kunde gå till jobbet och stanna dom timmarna jag skulle, kändes jättebra att jag klarade det:)
Inte känt något mer i magen nu idag, kunnat äta normalt och mår inte illa längre.
Gick bättre än förväntat, var roligt att träffa mina närmsta kollegor, chefen var förstående och vi gjorde upp en bra plan för att komma tillbaka och hålla mig frisk och må bra. Känns toppen just nu, kanske ändras fort då jag lätt faller in i negativa tankar och grubblar men ska försöka komma ihåg känslan:)
Där jag bor finns det ett hus som brukar ställa ut korgar med äpplen som man får lov att ta av. Så himla gulligt och tacksamt för mig som bor i lägenhet och gillar att baka.
Tack alla för tipsen! Skänker absolut bort men man märker att det är ett äppelår, inte så många som vill ha. Ska torka äppelringar och göra äppelgröt, mums! Musta är för dyrt och omständligt samt har inte så mycket plats för förvaring.
Såg nyss en meteorolog som presenterade vädret på SVT och är gravid. Såg nästan udda ut tyckte jag först och kom fram till att man typ inte är van att se gravida programledare i tv? Kan bara komma på Soraya i Nyhetsmorgon. Kan inte komma ihåg att jag såg någon under min uppväxt.
Ni som separerat med er partner som ni har barn tillsammans med, och sedan hittat tillbaka till varandra. Hur gjorde ni? Har ni det bättre tillsammans idag än vad ni hade innan? Dejtade ni på nytt igen? Hur lång tid innan ni flyttade tillbaka in tillsammans? Berätta gärna allt.
Tänker att det tar slut av en anledning. Var säker på att försöka igen innan du blandar in barnen. Fruktansvärt om de ska behöva gå igenom en separation igen.
Jag och min man var ifrån varandra i 5 månader innan vi insåg att vi hörde ihop. Är lyckligare och tryggare i vår relation idag än jag någonsin trodde var möjligt. Är 3 eller 4 år sen vi blev ett par igen och har totalt varit ett par i 15 år.
Mina kusiners föräldrar separerade när mina kusiner var typ 4-6 år och blev tillsammans igen. Detta var typ 30 år sen och de är gifta än idag. Jag vet inga detaljer kring hur de hittade tillbaka till varandra, men uppenbarligen funkar det för vissa.
Jag har 2 barn sedan innan. Min man har inga barn men vill väldigt gärna ha. Jag tycker det är så svårt. Att skaffa barnen med mitt ex var enkelt. Han visade sig vara ett rövhål och vår relation var hemsk. Nu blir det plötsligt ett så stort beslut. Jag är redan knuten till en man som är hemsk för resten av livet. Med erfarenheten av separationen och allt vad det innebar blir valet med min nya man så svårt. Dels har jag redan 2 barn och skulle kunna vara klar med det. Jag har aldrig tänkt mig mer än 2 barn ändå. Men samtidigt vill jag dela den upplevelsen med min man. Det finns inget han hellre skulle vilja än få ett barn. Hur resonerar ni andra? Hur vet man vad som är rätt beslut?
Mina barn är fortfarande små. De vill inget hellre än att vi ska bli tillsammans igen så de inte behöver vara ifrån en förälder alltid. Barnens pappa misshandlade mig så det komme rju inte hända. Men de hoppas ändå.
De kommer inse sen att det var för det bästa. Men bor de halvtid hos honom alltså?? Fick han nåt straff? Numera är det ju ett brott att utsätta barnen för att se sånt också.
Så rädd nu när man vet vad en separation innebär. Vill liksom inte göra fel val igen. Mitt ex är hemsk och det var en jobbig separation och han påverkar fortfarande mitt liv väldigt mycket. Tror det skrämmer mig.
Missade att det stod skaffa barn ? Men även det är ju jättevanligt. Orkan man och har råd så varför inte (om man bortser från miljöverket med det verkar de flesta göra).
Tycker det är så svårt. Jag har ju två barn. Min man har inga. Vill inte att mina barn ska känna sig utanför om ett nytt barn är hos oss på heltid. Samtidigt vill jag ju att han ska få uppleva allt vad barn innebär.
Håller med om att det är upp till var och en. Flera jag känner, som är vuxna skilsmässobarn med en eller två föräldrar som påbörjat ”nya” familjer med nya partners efter skilsmässan, upplevde det som alienerade/sorligt/slitigt, särskilt känslan av att aldrig få ha föräldern själv från andra. Jag är också skild, m två barn, och har resonerat som så att även om jag kan och mitt ex är skilda så är vi fyra fortfarande en familj och jag skulle inte vilja rucka på eller störa det. Jag har en partner vid sidan av allt det, som inte är involverad i mitt familjeliv.
Vill bara lägga till att diskussionstråden efter denna är ett jättebra exempel på varför man inte ska börja skapa ”nya” familjer med nya partners efter skilsmässa.
Ser erat samtal framför mig.
– Jag vet att vi pratade om att skaffa barn men nu har jag ställt frågan på ett anonymt forum och dom tyckte det var en dålig idé så det blir inget mer barn.
Tråkigt svar, men tänk på att det kan bli en hel del krångel vid arvskifte när man har särkullbarn. Jag skulle fundera på det först och hur man ska lösa den biten på bästa sätt. Så skulle jag göra. Säger jag i alla fall nu, innan jag brakar in i den stora kärleken…
Håller på att bli galen här hemma. Min sambo har sin dotter här varannan vecka och hon är så bortskämd, vilket såklart är hans och mammans fel i grunden. Hon är i 10-årsåldern men gör ingenting själv. Hon vill ha hjälp att duscha, borsta håret, öppna flaskor, göra frukost, starta tvn, starta datorn, klä på sig, ta på sig skor osv.. alltså egentligen allt man kan tänka sig. Min sambo har tidigare gjort allt detta, men jag har sagt åt honom nu att hon kan själv. Det har blivit bättre, men väldigt ofta så ger han med sig och gör allt ändå. Är det verkligen normalt för ett barn i hennes ålder att vara så? Jag har inga barn att jämföra med, men vet iallafall att jag gjorde sånt själv i den åldern.
oj nej, min unge är 10 och hon har gjort allt det där själv i 3 år.. kan laga nudlar, diska, dammsuga, mm
är hon lite sen i utvecklingen kanske? hon kanske måste ha stöd?
Det handlar nog inte om att tioåringen inte ”kan”, utan det är nog snarare ett uttryck av något hos barnet.
(Så roligt att flera började kommentera lite ”skrytigt” om att deras yngre barn minsann kan massa saker. Det är väl uppenbart att det här inte verkar röra sig om huruvida en 10-åring KAN borsta sitt hår eller sätta på TVn?)
Fast hur mamman och pappan uppfostrar barnet är väl ett beslut de fattar gemensamt? Är du en bonusförälder behöver du ju vara stöttande åt barnet. Låter mest som du tycker det är jobbigt och ivägen. Barn märker sånt. Kanske bättre om ni är särbos?
Hur menar du att jag ska vara stöttande? Om föräldrarna uppfostrar henne till att inte göra något, ska jag stötta det beteendet då? Vi måste ju få till en dynamik som fungerar för alla. Vi väntar dessutom barn, så särbo är inget alternativ. Kan även tillägga att detta är något som har blivit tydligare nu när hon blivit äldre och inte utvecklas. Innan tänkte jag att det berodde på att hon faktiskt var liten.
Är inte detta något som borde lösts innan ni blandar in ytterligare ett barn? Jag menar att mamman och pappan måste få bestämma hur de uppfostrar sitt barn. Det är inget som en bonusförälder bestämmer. Så ja du behöver vara stöttande i vad de beslutar. Du kan givetvis ha en dialog med din sambo men i slutändan är det hans och mammans val och något du behöver respektera. Du borde fokusera på att vara en kärleksfull och stöttande bonusförälder. Barn märker om vuxna har den typen av känslor som du ger uttryck för och det är inte rätt mot barnet.
Vi jobbar på en lösning och min sambo är medveten om att han gör för mycket. Jag har som jag skrev sagt till honom, men han orkar inte diskutera med henne så oftast så gör han det mesta ändå. Jag får helt enkelt ta upp det med honom och säga till ordentligt. Han och mamman har ingen relation och hon går inte att resonera med, så det enda han vet är att dottern får skäll där väldigt ofta. Kan iallafall lova dig att jag är stöttande, eftersom att jag är den enda som kämpar för att barnet ska få det bra.
Du väljer alltså att skaffa barn med en man som du anser inte kämpar för att hans tidigare barn ska få det bra? Tror du han kommer vara en bra pappa åt ditt barn då? Mycket märkligt val
Om hon bara får skäll hos mamman så är väl detta en motreaktion på det då, att få känna sig omhuldad och sedd av pappan? Han kan så klart inte göra allt för henne men han kanske kan ha avsatt tid för endast henne en stund per dag där de gör något hon tycker om helhjärtat tillsammans, t.ex.?
Tycker du tar dig väldigt stora friheter. Det är en sak att ta upp hur du upplever saker men du har ingen rätt att säga till honom hur han ska uppfostra sitt barn. Du låter väldigt entitled och självgod. Om du är den enda som kämpar för att barnet ska få det bra varför väljer du då att skaffa barn med hennes pappa. Låter absurt. Är det nu så att barnet inte har en bra miljö hos mamman är det fullt naturligt att barnet söker trygghet hos pappan genom att be om hjälp med saker som hon kanske klarar av. Tycker inte det är din plats att avgöra om barnet behöver mer trygghet eller om det är bortskämt. Tycker det är ganska osmakligt att sätta de etiketterna på ett bonusbarn.
Hon har rätt perspektiv här, det är inte normalt eller bra för ett så stort barn att ha det sådär. Varför skulle det va dåligt för barnet att de skaffar barn?? Orimlig kommentar. Who hurt you?
Nej, sådär enkelt är det faktiskt inte. Pappan har gått vidare och har valt en relation med Hej. Uppfostran är därmed inte längre upp till de biologiska föräldrarna, det måste fungera för alla inblandade parter och det Hej skriver om är inga orimligheter. Självklart ska en 10-åring göra alla de där sakerna hon räknar upp, det är brist på uppfostran att inte lära sitt barn sådant som barn i samma ålder kan.
Till Hej. Jag skulle tipsa om parterapi hos någon som har erfarenhet av barn och bonusfamiljer. De vet vad barn behöver av vuxna och att det inte bara är de biologiska föräldrarna som bestämmer. Det låter som om din sambo kan behöva hjälp med att få ihop familjen och att sätta gränser som är anpassade efter barnets ålder. Det är inte lätt, framför allt inte om man inte har någon kontakt med den andra föräldern.
Till sist, du valde helt fel ställe att fråga på, du kommer få många otrevliga svar, de flesta från sådana som faktiskt inte vet någonting men som gärna vill såga styvmorsan vid fotknölarna bara för att de har möjlighet.
Det som är knäppt är ju inte att ha synpunkter på att tioåringar ska duscha själva (det är sunt föräldraskap) utan att skaffa barn med en man som man anser ej bryr sig om sina befintliga barn (eftersom styvmodern tydligen är ”den enda” som kämpar för barnet).
Din parner tänker lite kort nu, det här med att inte orka diskutera, är ett ordval som ger mig klåda! Snacka om att man binder ris till sin egen rygg då. Min man hade en variant på att det tog så lång tid, om man skulle ha med barn i köket när man lagar mat….Javisst, om du vill stå för all matlagning så länge de bor hemma, varsågod! Den tiden får man igen med råge när de upptäcker att det är både kul och gott att kunna laga mat och den tiden får man ta sig. Samma med det som ni har nu, det är han som får ta det. Han är pappan, han ska inte blanda in dig och göra dig till ansvarig för att han inte orkar. Det är inte ok. Barn i den åldern kan mycket och brukar vara intresserade också.
Om hon inte utvecklas beror det ju på något. Istället för att kalla henne bortskämd kanske du ska tänka efter en gång till. Du verkar ju riktigt oskön som bonusförälder.
Låter mycket konstigt, speciellt att hon behöver hjälp med sånt som hon antagligen tycker är kul, som att starta datorn. Och det är väl lättare att bara ta på sig skorna själv än att nån annan gör det, eller? Det är väl dock föräldrarnas sak att söka hjälp om de misstänker att nåt är onormalt.
Med tanke på att bonusmamman är gravid låter det som en helt rimlig reaktion. Speciellt om bonusmamman inte får henne att känna sig inkluderad i familjen.
Ja såg nu att hon skrivit det och det är ju inte ovanligt att barn går bakåt i utvecklingen när de får syskon, en regression, nu verkar ju hej tycka att flickan alltid varit ’efter’ men annars tycker jag det känns rimligt son en reaktion på att familjedynamiken ändras (igen med tanke på att det först skett en separation sen har bonusföräldrar, kanske fler än en gång?, kommit in i bilden och nu ett syskon), det kanske är så hon känner sig sedd och inkluderad och mamma och pappa måste jobba på andra sätt att visa henne det för att få henne med självständig eller vänta ut en fas kanske?
Bortskämd? Varför anser du att hon är bortskämd? Hon saknar uppenbarligen något och söker uppmärksamhet genom att spela hjälplös. Det är ett litet barn du skriver om, visa lite omtanke.
Nej efter var mitt ord, men alltid bortskämd, enligt dig? Eller är det nytt att hon inte gör saker själv? Du kan tagga ner jag anklagar inte någon för något utan försöker se saker ur flickans perspektiv, du får ju själv avgöra om det kan ligga något i mina gissningar eller inte, jag kan ju omöjligt veta med tanke på att jag har 0 insyn och försöker vrida och vända på det för din skull, eftersom du frågar. Är inte en av de anonyma som kallat dig dålig styvmamma eller sagt att du ska flytta ut.
Tänker inte dela med mig av för mycket privat. Men jag kan skriva direkt att dotterns beteende inte beror på mig. Hon har och har inte haft det lätt hos sin mamma kort sagt. Hon älskar mig och jag henne, och jag tar hand om henne och hjälper henne. Jag är ingen elak bonusmamma.?
Tycker det är många ??? Han är ingen bra förälder till sitt barn och har ingen relation till mamman. Att han dessutom framställer henne som oresonlig. Är det verkligen någon du vill skaffa barn med?
Jag skrev inte att det berodde på dig utan att det låter som en reaktion på något. Om hon inte har det lätt hos mamma så kan det ju mycket väl vara så. Prata med bvc om saken.
Är flickan 10 år finns bvc inte med i bilden, men skolan har ju såklart märkt om flickan är sen i utvecklingen. Är hon inte det så behöver hon förmodligen mer uppmärksamhet och kärlek.
Aha! Jag har själv små barn så visste inte att man inte gick till bvc även som större. Tack! BUP finns ju då som alternativ om man känner att skolan inte hjälper. Men ja, hur fungerar det på skolan, kan hon alla dessa saker då? För då är det ju något annat än just att hon inte kan/behöver hjälp.
Vet att två av mina systrar pratat med BUP utan mellanhänder så i vår region går det iaf att göra så, men det är ju så klart olika från region till region. Huvudsaken tycker jag iaf är att om man observerar såna här saker som hej gjort så tar man professionell hjälp som kan hitta bakomliggande grejer, är det en reaktion? En diagnos? Känns som att det sitter så långt in hos vissa att söka hjälp, jag kommer från en familj med mycket psykisk ohälsa där mamma och pappa försökte (efter deras bästa förmåga och med all välmening) hjälpa, ofta genom att sätta hårt mot hårt och hade de faktiskt sökt hjälp hos vården hade nog inte mina systrar haft samma problematik långt upp i vuxen ålder och behövt vara inskrivna i psykiatrin på det sätt en av dem är idag. Så sök hjälp ❤️
Tycker snarare det låter som att hej redan är övertygad om att det beror på att barnet är bortskämt och hennes man inte lyssnar på hennes tillsägelser. Det är vad de flesta reagerar på. Givetvis ska barnet få hjälp ❤️
Anonym
/
2024-09-01 21:15
Hemskt när ett barn söker uppmärksamhet och kärlek på ett sätt som barn ofta gör och där är en vuxen som ska gå emellan när pappan försöker tillgodose sitt barns behov.
Ja men du är ingen i den här flickans liv, så lämna till hennes föräldrar att avgöra vad hon ska få hjälp med.
Stackars unge, pappas nya kvinna ska komma och ha åsikter. Det här barnet har inte valt dig och borde egentligen slippa dig helt. Var särbo varannan vecka istället.
Hon är visst nån, hon är hennes styvmamma. Och det är inte bra för barnet att va sådär, i skolan finns ingen som hjälper med allt det där tex och man blir väldigt udda. Barn blir också stolta när de klarar saker själva.
Vad är det där för märklig inställning? Anser du att alla som lever i bonusfamiljer gör fel då? Man är inte dömd till att leva i ensamhet bara för att man har barn från en tidigare relation. Och även om en bonusförälder inte är samma sak som en biologisk förälder så är det väl självklart att alla som delar hushåll har en del i varandras liv.
Jag har läst allt. Hon framställer sig inte som en kärleksfull bonusmamma utan som någon som anser sig ha rätt och alla andra ska rätta sig efter. Blev positivt överraskad av den sista kommentaren. Men det tar inte bort alla passivt aggressiva kommentarer dessförinnan.
Jag skulle bli fundersam om barnet inte kan de saker du nämner. Jag undrar om det ens är möjligt att fostra ett barn till att inte göra sådant själv. Antingen så kan hon på riktigt inte göra de här sakerna och behöver hjälp för att lära sig. Eller så har hon blivit skrämd på något sätt för att vara självständig. Säkert jättesvårt att ta upp för dig men hennes föräldrar behöver försöka hjälpa henne vidare.
Har du ens nuddat vid tanken att flickan söker uppmärksamhet?? Det kanske bara är genom att be om hjälp med saker som hon känner sig sedd?
Stackars barn, skilda föräldrar och pappa ska ha barn med en ny kvinna. Inte så många så pass små barn är bekväma med en sådan situation.
Separerade föräldrar och halvsyskon är inte direkt ovanligt. Jag jobbar i skola med yngre barn än 10 år. Var och varannan har separerade föräldrar och en hel del har syskon på någon eller båda föräldrarnas sidor. Och ingen av dem beter sig som bortskämda och hjälplösa småbarn.
Du jobbar ju i skolan, du har väl inte en aning om hur barnen är hemma och inte heller har du utbildning att förstå hur det kan påverka barn med nya familjekonstellationer.
Låter som en elevredurd utan grundläggande utbildning i utvecklingspsykologi. Sorgligt att vuxna i skolan inte Har grundläggande förståelse för hur barn fungerar.
De kanske gör andra saker för att få uppmärksamhet då? Eller menar du att alla barn beter sig helt perfekt till 100%? Uppenbarligen får hon ju ut något av att be om hjälp med de här sakerna, VILL hon vara självständig så hade hon lärt dig själv eller bett om hjälp för att lära sig, men något är det ju. Tycker verkligen inte man ska vifta bort det med ”bortskämd” utan försöka hitta lösningar där hon kan få känna sig självständig men inte för att du inte orkar/inte vill att din sambo ska ödsla tid på henne utan för att stötta och försöka fylla det tomrummet av umgänge som uppstår när hon sen gör de här sakerna själv med annat givande.
Och inte så många barn är glada över främmande vuxna som de tvingas bo med. Barn vill inte göra sina föräldrar ledsna, så de visar inte alltid hur de känner. Men mina barns vänner med bonusföräldrar är ofta tydliga inför kompisar med att de ogillar bonusföräldern. Min dotters vän spottar i bonuspappans skor varje fredag när han kommer för att bo med dem. Han vet inte det men jag vet det.
Nej det är inte normalt om hon inte har nån diagnos. Tycker absolut han ska ställa krav, försök påverka honom. Inte sjysst mot barnet heller att va så osjälvständig. Hon kan nog själv också.. Fortsätter han va mesig kanske det är bäst att bo isär.
Låter som att det antingen är så att föräldrarna gjort henne alldeles för beroende av dem, på den nivån att det hindrat henne från att utveckla åldersadekvata förmågor. Alternativt så har flickan någon form av utvecklingsförsening eöler exekutiva svårigheter (och behöver utredas).
Ett sista alternativ är ju att hon gör sig liten för att få uppmärksamhet och att det eskalerar i samband med att ni ska få en bebis. I så fall är ju en stor del av lösningen att pappan ger henne uppmärksamhet och egentid utan att hon ber om det. Har hon svårigheter att klara av såna här saker hos mamman eller på skolan? Tar pappan upp dessa saker med dig? Kommunicerar ni kring detta?
Tänker att skolan skulle reagerat om hon inte klarade av dessa saker då det är flera saker som hon behöver kunna för att ta sig genom skoldagen. Så mest troligt är det hos er hon beter sig så här. Om du inte missat annan information i ditt inlägg.
Tvivlar då starkt pp att det handlar om att hon är bortskämd utan att hon har andra behov som inte är tillgodosedda.
Sedan ett tips kring barn som vill ha hjälp med saker som de egentligen klarar är att i första hand bara hjälpa genom att va närvarande och sen genom att guida muntligt. Till exempel säga till henne vilken knapp hon ska trycka på för att starta datorn.
Vilket fint och utförligt svar. Fick ont i magen när hej bara antog att barnet är bortskämt och hennes lösning var att säga till pappan på skarpen att inte dalta med henne ?
Det går ju att ge barnet uppmärksamhet och kärlek utan att behandla henne som om hon är en bebis. Nu får det att låta som om det här är ett normalt beteende, det är det inte och att fortsätta göra de här sakerna för barnet är inte ett bra sätt att hjälpa barnet på.
Möjligt, men om du läser svaren så ser du att många här tycker att pappan bara ska fortsätta medan bonusmamman bara ska hålla käft och gilla läget. Det är inte rimligt ur någons perspektiv, varken barnets, pappans eller Hejs.
Nej det står ju att hon ska ta upp det med pappan. Men hon är inte förälder och kan inte kontakta bup eller skolhälsovård. Det folk reagerar på är ju att hon ska säga till pappan ordentligt så han slutat dalta med dottern. Det är ju inte lösningen..
Jag tror att du missförstår helt vad jag skriver. Jag skriver att flickans beteende troligen är ett försök att få uppmärksamhet. Att en del av lösningen är att ge uppmärksamhet, inte genom att göra saker åt henne, genom att umgås typ läsa, spela spel, gå på bio (vad som). Och att sen göra minsta möjliga när barnet ber om hjälp. Ofta bara verbalt eller genom närvaro. Ett exempel så att du förstår. Min 3-åring började exempelvis vilja ha hjälp med att tvätta händerna efter maten igen efter att han fått syskon. Istället för att ”sätta hårt mot hårt” och säga till barnet ”men du kan sjäälv” så fungerade det jättebra att jag stog i dörröppningen och guidade honom ”så nu tar du lite tvål i handen, den gnugga händerna, sen satt på kranen” etc etc. Beteendet gick då över på max 2 veckor.
Håller med, det visar ju tydligt för barnet att man fortfarande finns där. Kanske blir det/tror barnet att det blir betydligt mindre kommunikation och umgänge om hon slutar be om hjälp? Att hon plötsligt förväntas göras allt själv och bli som en vuxen? Bra förslag att vara med och guida och kanske också försöka spendera lite extra tid i de situationerna, tex sitta med en stund och kolla på TVn efter att ha förklarat hur man startat den eller be tjejen göra frukost åt er båda och äta den tillsammans. Inte varje gång alltså men till en början och ibland iallafall.
Min femåring kan allt det där själv och min snart treåring kan några av sakerna. Helt klart behöver inte en tioåring hjälp med sånt, det är bara trams. Att föräldrarna är separerade och att det kommer en ny partner och sen ett nytt syskon är knappast en unik situation som berättigar en tioåring att degradera till ettåring.
Hur fungerar det för flickan när hon är i skolan? Klarar hon av att göra saker självständigt där? Det kan ju vara så som flera skrivit att hennes agerande beror på att hon har svårigheter/ inte mår bra.
Det är också så att barn gör vad de kommer undan med. Behöver inte handla om att må dåligt utan vilka krav man ställer. Troligtvis kan hon alla de där sakerna i skolan annars skulle de larmat om det.
Jag checkar ut, går inte att skriva något här längre innan folk tar sig friheten att måla upp en som en hemsk människa. Min enda fråga var om det är normalt för ett barn i den åldern att inte klara sånt själv eftersom jag inte har någon koll. Jag skrev att jag har pratat med min sambo. Vissa av er verkar tro att jag står hemma med näsan i vädret och bestämmer allt. Det var bara en fråga. Sluta smutskasta människor.
Jag som skrev den kommentaren har endast skrivit två kommentarer till Hej, den ovan och att Hej beter sig oresonligt. Och jag vidhåller att om man känner sig missförstådd av många samtidigt så är det någonting i det man sagt eller skrivit som inte kommer fram på ett eller annat vis.
Det resonemanget (om missförstånd) gäller i många sammanhang men inte här inne och ABSOLUT inte i trådar som gäller barn. Här kan man knappt skriva att man uppskattar en kväll utan barn utan att klassas som en dåre som traumatiserar sina barn.
Du har fel, det är ju väldigt många som har läst och förstått. Hej kan inte ta ansvar för att ett gäng gärna vill missförstå och läser in egna saker som inte skrivits bara för att få hoppa på bonusmamman.
När man läser allting Hej skrivit och förklarat blir det tydligt, ja. Mycket framgick inte från början varför sådana missförstånd och feltolkningar har uppstått. Således borde Hej, i en optimal värld, skrivit allting från början för att få så bra och utförliga svar som möjligt. Utan att behöva känna sig påhoppad.
Igen, nej. Redan från början tolkade fler in sådant som inte stod. Även om man tycker att det saknas information måste man inte feltolka, vilket många av dem gjort. Råden de gett är ju därmed helt uppåt väggarna och inte realistiska.
Tror det är massa kvinnor här som hatar exets nya, helt ärligt… Och många är alldeles för puttinuttiga och ska tycka synd om när det kanske inte alls är fallet. Tycker du blir helt orättvist bemött. Tydligt att du bryr dig om flickan. Att hålla på så som föräldrarna gör är inte att hjälpa. Ni bör gå till botten med varför hon gör såhär, OM hon mår dåligt eller behöver uppmärksamhet. Men man kan också ha vänliga men bestämda krav på det man ska klara själv, kan va att hon bara gör det hon kommer undan med liksom.
Men snälla, va? Hatar exets nya?
Det finns en mamma och en pappa i det här barnets liv. Dom vill uppfostra sitt barn på ett sätt som inte rimmar med bonusmammans. Synd för bonusmamman, speciellt om hon är gravid – för det kommer INTE att kännas lättare när hon får ett nytt barn. Talar av erfarenhet här. Bonusmamman kan ha åsikter, men inte bestämmanderätt.
Och åsikter kommer hon alltid att ha, om att barnet är fel på diverse olika sätt, just för att det inte är hennes eget barn.
Kanske borde vara en insikt i hur du uttrycker dig kring din bonusdotter och att det inte är lämpligt? Om det är många som reagerar på vad man gör så ligger det ofta något i det och man bör reflektera kring sitt egna beteende.
Folk älskar att läsa in saker som inte skrivits?? undrar ofta seriöst om folk har noll läsförståelse eller vad fan problemet är eftersom detta sker så ofta i diskussioner på nätet. Plötsligt skrivs det massa påståenden om sånt som aldrig ens nämns och vips så har man utmålat personen som oregerlig skata som är ego och helt heemsk. Sedan händer det att personen skriver utförligare inlägg om saken men se det läser man inte utan man fortsätter mata på om hur fel personen gör osv ?? som sagr, vad fan är det för fel på er som håller på så? Ni framstår som helt genomkorkade. Läs. För. Fan.
Tycker du är jättestark och fin som
tar dig an och har en bra relation med din sambos dotter och vill hennes bästa! Folk här verkar ha problem generellt med bonusföräldrar, dåliga egna erfarenheter? Lyssna inte på dem.
Jag tror folk har problem med hur hej uttrycker sig. Jag skrev att jag tyckte hennes sätt att resonera är olämpligt och mina barn har en jätte fin relation till deras pappas sambo. Vänder mig starkt emot Hejs sätt att uttrycka sig. Barnens bonusmamma skulle aldrig ta sig sådana friheter.
Nu behöver vi inte kommunicera i kommentarsfält eftersom vi har en relation. Hon har barn sedan innan så mina barn bor med hennes varannan vecka. Vi har många disskusioner om uppfostran eftersom våra barn bor ihop. Skulle hon uttrycka sig som hej hade det varit svårt att ha en relation.
Min 9 och 6 åring kan allt det där. Misstänker att hon kan det också. Båda mina barn försöker konstant med att be om hjälp med allt… typ kan du hämta min mobil, kan du hämta min ryggsäck, kom med mellis till mig…
Ibland gör jag det pga jag vill att vi ska var snälla och pyssla om varandra, MEN om vi tex alla sitter o ser en film och de ber mig hämta snacks? Nej nej… de har egna ben att gå mer.
De flesta är väl lata av naturen och hon har väl fastnat i det för att föräldrarna kanske pjoskar för mycket, kanske har dåligt samvete efter skilsmässan eller nått…
Tycker du gör rätt som ställer lite krav! Skönt för er och bra för henne att växa o känns sig kapabel.
Precis! En del barn har verkligen föräldrarna lindade kring lillfingret… Blir tufft för många när de börjar skolan och står där och tror att nån ska göra allt åt dem..
Tror tvärt om de flesta barn vet mycket väl att de ej kommer undan med att be om massa assistans i skolan, då det absolut inte fungerar så i förskolan heller. Men man fortsätter med bekväma beteenden inde situationer där man kommer undan med dem ändå, dvs hemma.
Barn brukar vara duktiga på att skilja på vilka vuxna de kan be om service och ej. Kan plocka undan själv när man är med pappa men ej med mamma osv.
När man läser svar i den här tråden förstår man iaf varför så många barn idag är bortskämda och curlade. Hur det är i ert specifika fall vet jag såklart inget om , men tycker inte det är konstigt alls att du reagerar på hur det är nu och vill få till en förändring som blir bra för alla. Lite ironiskt också att många anser att du tar dig stora friheter, när de själva diktar ihop att du i princip är Askungens elaka styvmor, att barnet har en diagnos och massa annat.
Och om det nu är så att barnet söker mer uppmärksamhet så absolut, det behöver hon då. Men att lösa det genom att göra alla saker åt henne som hon egentligen kan själv är bara en björntjänst.
Hoppas ni alla tillsammans, föräldrar, bonusföräldrar och barn lyckas hitta en dynamik och vardag som alla mår bra av.
Jag uppskattar att vissa personer faktiskt läser det jag skriver och inte drar egna slutsatser. Jag har ingen erfarenhet av barn och vet inte vad som är normalt och inte, därför fråga jag. Jag har uppfattat hennes beteende som bortskämt, men nu förstår jag att hon förmodligen mår dåligt. Jag ska prata om det med min sambo. Jag är aldrig elak mot min bonusdotter, snarare för snäll, så även jag är väl en del av problemet isåfall. Jag har lärt henne massor på senaste tiden och har även uppmanat min sambo att vara mer delaktig och kärleksfull. Men som sagt, jag har mest trott att hon är bortskämd kring vardagliga saker. Men jag har tagit till mig och ska prata med min sambo om att hennes mående kanske är grunden till beteendet.
Suveränt! Detta gör mig så glad! (En av anonymerna ovan som letade bakomliggande orsaker men inte kallade dig elak eller annat). All cred till dig, och man kan faktiskt inte vara för snäll (att ställa krav eller se till att barn lär sig saker inom rimliga gränser är ju inte elakt utan faktiskt det som är snällt mot barnet, men att också se vad som är orsaken bakom barns problem och försöka lösa dem och tillgodose behov det är inte heller att vara för snäll eller daltig som vissa här verkar tycka). Men superbra att ni pratar om det och sök professionell hjälp om ni behöver stöd ❤️
Till Hej, jag var i din sits för några år sedan när jag var gravid med vårt första gemensamma barn. (Samma situation med biologiska mamman också). Visade sig senare att dottern hade autism och adhd, men det är inte min poäng. Nu några år senare, och när jag själv blev mamma, så släppte så otroligt mycket av mina frustrerande tankar kring hennes uppfostran och jag blev mycket mer förstående och ”mjukare” gällande föräldraskap. Fick det mycket lättare att knyta an till henne när jag själv blev mamma och släppte alla åsikter jag framförde till min man om vad han bör och inte bör göra. Jag har givetvis alltid varit snäll mot henne, men nu när åren gått har jag dåligt samvete över alla åsikter jag hade då, och på något sätt kände hon säkert det utan att jag sa det till henne. Jag verkligen tror på att inkludera din bonusdotter, försöka förstå henne och bara vara så kärleksfull och så snäll som man bara kan så löser sig allt annat. Min poäng är alltså att ge det lite tid så kommer du nog mjukna upp när du själv fått barn ❤️ (Obs, jag förstår verkligen din frustration men försök tänk att hon bara behöver förståelse och kärlek just nu, sen kan man alltid uppmuntra henne att klara sig själv men det löser sig med tiden). Rätt var det är så är hon större och allt som du nämt är bortglömt!
Tyckte det här var en spännande tråd för tongångarna går väldigt höga men i praktiken verkar folk rekommenda ungefär samman sätt att hantera situationen och bemöta barnet?
Tänker spontant bara att utifrån din kommentar verkar du inte direkt älska henne som ett eget barn. Och att hon ska växa upp med styvförälder (som hennes pappa får ”nya” gemensamma barn med) och vara den där som kommer varannan vecka och inte är rätt, inte passar in, ett störningsmoment. Och tycker det är så hemskt för barnet. Så glad att jag sluppit styvföräldrar, har sett så många exempel i min närhet där barnen lidit så. Barnen är så maktlösa i situationen. Hemskt äre iallafall.
Om hans dotter är fullt frisk,så är det märkligt av henne att vilja ha hjälp med allting.I 10-årsåldern brukar det vanliga vara att ”kunna själv”,man är ”stor”.
Om din parner eller du inte hjälper henne,vad händer då?
Du har fått många elaka svar här men jag ville bara skriva att jag känner igen mig i din situation. Jag och min sambo pratar mycket om det och min syn på det hela är att man gör barn en stor björntjänst när man daltar såpass mycket med dem och låter de bestämma så mycket. De barnen kommer få det svårt när de blir äldre och ska ut i arbetslivet. Det blir en käftsmäll att inse att världen inte kretsar runt just dem.
Tror det är viktigt att skilja på rasister och folk som påtalar att stor invandring ihop med dålig integration förstört vårt samhälle. Jag har inget emot personer från andra länder på individnivå och anser inte mig själv vara bättre eller högre stående. Samtidigt ser jag ett stort problem att ta in många människor från kulturer som fungerar helt annorlunda än det svenska folkhemmet som byggdes på att alla bidrog och gjorde rätt för sig. Där man bygger upp samhället ihop och har hög tilltro till staten. Kommer man från samhälle som bygger på klaner där staten snarare är ett hot än något kollektivt blir det problem.
Bor på liten ort. Mycket sociala problem. Alkoholister psykisk sjuka. Ändå tar staden emot invandrare. Är jag rasist om jag tycker staden ska hjälpa sina egna invånare först? Läget blir inte bättre av att ha invandrare att försörja. Barnen går I skola de lyfter bidrag. Om staden hade råd inte hade många invånare med problem kunde det komma folk hit som behöver hjälp. Staden har dessutom stora problem med ekonomin. Hjälp egna invånare först sedan andra.
Hon kämpade ju som satan i många år för att hon var rädd att hennes son skulle skjuta ihjäl någon/ själv bli skjuten. Ville skicka honom till hemlandet för att få bort honom från all kriminalitet efter att han hade rymt flera gånger när han blivit placerad. Fick inte pengar till en biljett av soc men hann spara ihop till en själv och köpa en resa innan han sköt, men hann han inte åka .
Vad har du för belägg för den här skiten? Du känner säkert inga invandrare. Har massa kollegor och grannar som jobbar och gör rätt för sig och kan svenska. De flesta i förorterna är vanliga människor!
Det största problemet är den nedmonterade välfärden och övertro på fri marknad som lett till att alla vårda välfärdsfunktioner i samhället urholkas.
Det kan vi inte skylla på några invandrare.
Även om jag håller med om att vissa saker som skrevs vag rasistiska så var det långt ifrån alla.
Jag själv har utländsk påbrå men har exakt samma funderingar som de flesta svenskar ”va fan har Sverige gjort?” Sverige ska vara till för de som bidrar, tar sina skyldigheter (och rättigheter) på allvar, som tar seden dit de kommit. Helt oacceptabelt hur Sverige ser ut idag. Häromdagen satte jag mig på tunnelbanan mittemot en religös snubbe som tog en titt på mig och mina kläder, sedan reste sig upp och stirrade på mig med arg blick resten av färden för jag, enligt hans tycke, va för utmanade klädd! Förstår du hur långt det har gått?!
Jag säger stoppa invandringen, se till att de se redan är här integreras och de som inte vill kan packa sitt pack och gå!
Sverige har varit alldeles för slappt! Hur kan man ens ge medborgarskap till någon som inte kan landets språk?
Jag håller helt med dig om att det är försent i vissa fall, ex de som redan är medborgare. Man kan däremot börja införa regler för att bromsa utveckligen, ex. Ingen medborgarskap utan språkkunskap, egen försörjning senast efter två år i landet, utvisning vid vissa brott osv
Och tro mig, jag är långt ifrån den enda utlänningen som känner så
Att värna om sitt land är inte att vara rasist. Tror du invandrare älskar svenskar. Danmark och Norge slipper massa problem pga dom värnar om sitt land och sina medborgare. Och det tycker jag är rätt.
Barnsoldater och klaner som infiltrerar politiska partier och myndigheter, det ser du inget problem med? Är det rasistiskt att vilja stoppa dessa människor?
”Tror du invandrare älskar svenskar”
Läs min kommentar precis ovanför din så kanske du lär dig något, exempelvis invandrare är inte ett homogent folkslag med exakt samma värderingar och syn. Däremot det gemensamma för de flesta vettiga människor är att man ogillar trångsynta människor
Det som är ledsamt är hur världsfrånvända ni är. En hel familj blev ihjälskjuten utan anledning och personerna var 13 och 14 år. Tror du svenska pojkar gör något sådant? Nej. Invandrarnas värderingar fungerar inte ihop med våra. Tänk om det är din familj nästa gång? Eller du själv? Ska du vara lika trångsynt då? Det är INGET rasistiskt med att säga hur jävla skev den här samhällsutvecklingen är och hur pissigt Sverige har blivit. Tål du inte att höra sanningen?
Hon menar nog morden i Tullinge och Västberga. I Tullinge var det en småbarnspappa blev ihjälskjuten och mamman blev skjuten medan hon hade sin tvååring i famnen (men hade tur och överlevde). I Västberga en mormor och en mamma.
Gärningsmannen var 16 år, han som delade ut uppdraget var 15 år. Hade någon jämnårig flickvän också och de verkar fortsatt helt obrydda, även nu under rättegången.
Familjerna hade ingen koppling till gängkriminalitet men de delade efternamn (ej släkt) med någon gängledare.
Nej i Västberga var det en småbarnspappa och mamma som skadades. I tullinge var det en mormor och en inneboende 20-årig tjej (vän till familjen som bodde där).
Pappan i familjen i Tullinge (som inte var hemma) är släkt med en gängkriminell. Han har dock själv absolut ingenting med den världen att göra, är tvärt om en otrolig person som arbetat hela sitt vuxna liv med unga människor i riskzon. Fruktansvärt tragiskt och sorgligt allting.
Jag blir verkligen frustrerad på hundägare som låter sina hundar gå lösa när de uppenbart inte kan hantera det. Flera gånger den här sommaren har lösa hundar sprungit fram till min hund när vi varit ute och gått. Det skapar en väldigt obehaglig situation för min hund, som är kopplad, medan den andra hunden är lös. Min hund är supersnäll och reagerar inte aggressivt, men det vet ju inte den andra hundägaren! Jag förstår inte hur man kan vara så nonchalant med sin egen hunds säkerhet.
Idag hände det igen – en lös hund sprang fram till oss och den morrade och betedde sig hotfullt. Det var en obehaglig upplevelse, och trots detta bad ägaren inte ens om ursäkt. Hur kan man vara så hänsynslös och oansvarig som hundägare?
Håller helt med. Mitt ena barn är väldigt hundrädd och vid flera tillfällen i sommar har folk i området på vårt landställe haft lösspringande hundar som springer fram och nosar och buffar. När jag sagt att de får koppla hunden får jag ofta svaret ”men han vill bara hälsa!” Blivit vansinnig mer än en gång senaste veckorna….
Så jävla frustrerande, som hundägare får jag samma kommentar från folk med lösa hundar som springer fram till min. JA MEN _VI_ KANSKE INTE VILL HÄLSA! Fråga först då, idiot. Tänker också mycket på folk som är hundrädda, även om min hund är uppfostrad, kan fot och inkallning så vet inte DOM det och det skapar då osäkerhet kring situationen. Den enda trygga garanten för dom att inte behöva bry sig om min hund eller oroa sig är att se att den går i koppel. Simple as that. När slutade folk bry sig om sin omgivning?
Lär hunden att inte springa fram till okända människor och hoppa upp på dem. Samt ta ansvar som ägare och ha hunden kopplad i ett tätbebyggt område. Det är ens plikt som hundägare.
Vart läser du in att mitt barn gjort det? Lösspringande hundar har ett flertal tillfällen sprungit fram och buffat och hoppat på mitt barn som då blivit rädd. När jag då bett ägaren koppla hunden har svaret ofta blivit att hunden ”bara vilm hälsa”. Vad exakt är det du inte förstår?
Hur hjälper det mot lösspringande hundar? Borde väl isf snarare låsa in barnen så hundarna kan få springa fritt.
Sen finns det ju iofs hundar som inte vill bli framsprungna till, och vuxna. De får också stanna inne. Så man själv slipper koppla hunden när man tar en promenad inne i stan.
Jag brukar koppla min ungar, och fäster gärna kopplet vid någon lyktstolpe när går och handlar. Så skönt att slippa höra något gnäll om glass och godis.
På en skala, hur har du det med din ironidetektor? Testa att byta batterier.
En jäkla skillnad mellan hundar och barn är att vi inte behöver vara rädd att okända barn ska attackera oss på ett sätt som i värsta fall kan leda till döden. En lyx jag tyvärr inte känner kring okända hundar.
Jag har både barn och hund och nej, föräldern och barnet är absolut inte de som gör fel i den situationen som beskrivs här. Låter man sin hund springa fram till okända människor och inte ens har vett att kalla in den när nån uttryckligen ber om det är man en väldigt oansvarig ägare.
Vilken idiotisk kommentar. Alla människor och alla hundar vill inte hälsa.
Låter du din hund springa lös trots att du inte har nog koll på den för att den ej ska rusa fram till folk är du en dålig hundägare. Skyller du dessutom det på drabbade barn och hundar borde du ha djurförbud.
Mitt ansvar som förälder är att lära barnet att inte springa fram till främmande hundar. Ditt ansvar som hundägare är att hålla hunden kopplad på allmän plats.
Till barn? Väx upp! Alla som köper lösviktsgodiset får liksom acceptera villkoren med folk som fingrar i burken. Köp godis i förslutna påsar om du vill behålla blodtrycket på normal nivå.
Hade mina barn tagit godis i affären och jag inte sett så hade hade jag haft noll problem med att nån sa till dem. Hade man som vuxen däremot enbart kunnat göra det med att säga fuck you är man inte berättigad att tillrättavisa barn överhuvudtaget.
Skojar du?? Så äckligt! Uppfostra och håll koll på era barn istället! Skitbra att nån säger till, det borde alla göra. Får inte personalen heller göra det elelr?
Jag brukar säga ”vad fräscht” till folk på stan som tex loskar på marken, rapar, trycker ut snor ur näsan och liknande. Majoriteten av dessa är män som blir lite ställda. 😀
På väg mot sjukskrivning. Igen. Hatar min psykiska sjukdom. Är så trött så jag inte gör nån nytta på jobbet. Svårt få hjälp är ensam ingen att prata med.
Usch vännen. Låter jätte jobbigt. Jag har också varit där. Tror det är viktigt att komma ihåg att ditt egenvärde inte ligger i vad du gör på jobbet. Även om du bara ligger i sängen och inte bidrar alls är du värdefull och viktig ❤️
Tack. Behövde höra det. Får inte hjälp stöd på jobbet. Psykvården i min stad fungerar inte nåt vidare. Har ingen att prata med. Känns som mitt liv aldrig kommer vända till nåt bra. Har inte partner barn eller vänner.
Låter sjukt dramatiskt men ring 112 och be att få prata med jourhavande präst. De är jätte bra på stora livsfrågor även om man själv inte tror på gud. Lovar att det kommer vända det är symtom på din psykiska ohälsa och inte sanningen. Ditt liv kommer bli bra ❤️
Det blir bättre ❤️ När min mamma hamnade på sjukhus blev jag rekommenderad att prata med en jourhavande präst online. De är helt fantastiska och så stöttande.
Hjärtekrossad, ledsen och så otroligt, otroligt arg. Personen jag har dejtat i +6 månader ghostar mig helt utan (synliga) skäl. Jag förstår ingenting, har så många frågor, är så arg och frustrerad och känner mig kränkt av någon märklig anledning. Tänker onda tankar (som jag aldrig någonsin skulle leva ut) för man blir verkligen galen av att befinna sig i en sån här känslostorm.
Vad menar du? Hon har väl rätt att känna sig ledsen även fast de inte varit ihop en evighet? Troligen kommer hon komma över det snart men låt henne vara tills dess om du inte kan säga något snällt
Fy fan för människor!!! Jag blev ghostad i våras av en kille som jag dejtat i 5 månader. Förstår inte hur man kan vara så feg/elak/konflikträdd att man bara försvinner utan att kommunicera varför. Också att man har så lite respekt för en person som man ändå varit så nära?
Jag lider verkligen så mycket med dig. Jag vet att det är en klen tröst nu, men det kommer att bli bättre
Åh herregud, lider med dig. Är också ute i dejting-svängen sedan några år , och slutar aldrig förvånas .
Tillåt dig att känna alla dina känslor, och du har all rätt att fråga efter svar (om personen inte blockerat ditt nummer eller instagram) men släpp tanken på att få svar från någon som visade sitt rätta jag genom att ghosta dig. Ghosting är en sån feg och respektlös handling, och det är förståeligt att du känner dig sårad och arg efter att investerat över 6 månader på denna person. Din ilska och frustration är helt förståelig, men låt den driva dig framåt istället för att hålla dig fast. Kom ihåg ditt värde – du förtjänar mycket bättre än att bli behandlad så här. Detta är en feg person valde sig själv och den lätta vägen, istället för att ha dig och ditt mående i sina tankar. Jävla as.
Har varit med om samma men det var ganska bra många år sen. Sjukaste var att vi arbetade på samma arbetsplats så var ju oundvikligt att vi skulle stöta på varandra. Känner igen mig i känslorna. Det tar tid att gå vidare när man inte vet eller förstår varför det tagit slut, det där med ”closure” gör så mycket för att kunna komma vidare. Du kommer komma till acceptans, låt dig känna, tänka och tycka exakt vad du vill. Prata med vänner och gör sånt du mår bra av, det blir bättre❤️
Ja gör man så utan anledning måste det vara en elak person. Förstår dina känslor. Samtidigt hoppas jag du så småningom är glad att vara av med en sådan.
Någon som har tips på baströjor som inte är så korta? Blir tokig på att köpa tröja efter tröja som efter en tvätt slutar ovanför byxlinningen. Är alltså inte på jakt efter tunikor som tanter har utan mer normala t-shirts osv som är lite längre i modellen ☺️
Ni som försöker vara hälsosamma, kanske även tänker på vikten: hur tänker ni när ni är ute på restaurang? Äter ni som vanligt under dagen eller mindre mat, för att få plats med ”mer” mat? Vad brukar ni oftast beställa för typ av mat? Skippar ni efterrätt/alkohol?
Beställer aldrig efterrätt och beroende på hur inne i nyttighetslivet jag är så kan jag välja ett nyttigare alternativ. Men oftast inte. Jag är ute på restaurang, klart jag får unna mig! Alkohol dricker jag inte jätteofta heller men absolut, är jag sugen på ett glas vin så tar jag ett glas vin.
Jag kör 80-20-metoden. 80% ”hälsosamma val” 20% vad jag är sugen på. När jag är på restaurang brukar jag tänka att det är mina 20% och jag beställer det jag är sugen på.
Jag äter så sällan ute så jag tänker inte att jag behöver begränsa mig något särskilt när jag väl gör det. Det kan slinka ner två glas vin och efterrätt.
Jag brukar sträva efter att ta det nyttigaste av de alternativ jag gillar. Aktar mig för att äta för mycket, tycker portionerna nästan alltid är större än jag skulle behöva äta. Om det är möjligt kollar jag menyn på nätet i förväg.
Äh, så jobbigt kan väl livet inte vara om man går ut och äter på restaurang ändå. Man beställer väl inte in något man hatar för att det har minst antal kalorier? Men beroende på hur ofta man äter ute kanske man måste begränsa sig, är väl inte så konstigt. Eller så får man dras med övervikt vilket också är jobbigt. Ibland måste man välja. Och om du är en naturligt smal person som kan äta vad som helst så känns det rätt oschysst att påpeka hur du tror att det är jobbigt för andra utan att ha varit i situationen själv.
Från en överviktig som försöker gå ner, det är svinjobbigt. Är man kvinna och kanske dessutom lite under medellängd får man äta så sjukt lite om man ska ligga på minus. Dessutom bränner man mindre vid träning.
Mitt svar är att försöka äta ute så sällan som möjligt och de gånger jag faktiskt gör det inte tänka ”unna mig”, utan jag tar det jag tycker verkar gott men inte mer än att jag blir lagom mätt, precis som vid en vanlig måltid hemma. Undviker att dricka kalorier dvs ingen eller väldigt lite alkohol till maten. Blir ändå mest trött av det så för mig är det ingen fara att avstå.
Många lever ju inte med restriktioner kring mat och är ändå inte tjocka, dock. Det är ju inte som att alternativen är att alltid tänka på vad man stoppar i sig eller att hetsäta, finns ju massor av folk som helt enkelt inte har sug efter mer mat än vad man absolut kan äta utan att bli tjock.
Min pappa ligger på sjukhus och det är riktigt illa. De försöker med vad de kan, nu är det bara att vänta på att kroppen återhämtar sig. Men det finns ett risk för hjärtstopp och om det händer så förklarade läkaren att de inte kommer att göra några återupplivningsförsök för kroppen är i så dåligt skick. Hur tar man sig ens igenom något sådant här? Är hemma nu för läkaren sa att det är ingen ide att sitta där just nu, de ringer om det blir värre.
Min mamma fick oväntat en hjärnblödning för ett år sen. Hon var nära att dö. Från helt frisk till att i dagsläget ha assistans dygnet runt och knappt känna igen sin familj. Dom sa samma till mig då, får hon ett hjärtstopp gör man inga återupplivningsförsök.
Det viktigaste för mig var
1) att vara med familj och vänner. Prata om det när man ville, men också prata om annat när man ville det.
2) fortsätta gå till jobbet ganska snabbt. Jag var nog hemma en vecka men sen var det viktigt med rutiner för mig, och jag tror det är det för dom flesta (även om inget är rätt eller fel såklart❤️)
3) efter ett tag våga ha kul, skratta, gå ut och festa. Någonstans måste man förstå att det är det våra anhöriga vill❤️
Gud, snälla hjälp Anonyms pappa. Välsigna honom. Ge honom kraften att ta sig igenom sina svårigheter och vägled honom hem.
Läk honom, befria honom, och omfamna honom. Gud du sa att i våra mörkaste stunder så skall vi ty oss till Dig. Att alla våra bekymmer och besvär ska vi inte bära, utan dem ska vi ge till Dig.
Fader, jag ber av hela mitt hjärta att du ska ta hand om Anonyms pappa och skicka hem honom frisk och glad.
Välsigna Anonym, hennes far, och alla hon håller kära.
I Jesus namn, Amen.
(Snälla ta inte illa upp av min bön. Jag vill verkligen att din pappa blir bra igen.)
Kollade precis tullys frågestund där hon skriver att hon inte är vän med varken Nicole eller Hanna Friberg? Vet man vad som hänt mellan dom? Har ingen koll på henne men vet ju att dom varit nära vänner plus att Nicole å hon hade en podd ihop?
Hanna bröt kontakten för Timmy gav henne dålig energi tror jag? Sen så tror jag också Tully sagt något om att Hanna var dum och korkad som tog tillbaka sitt ex efter otroheten
Nicole å Tully hade ju podd ihop, sen ville Nicole inte podda längre men tror inte det var det som gjorde Tully sur utan att Nicole direkt skaffade ny podd med Anna, hon kände sig sviken
Det kändes som att Hanna tog avstånd från Tully i samband med hennes mindre sympatiska kommentarer om Filippa. Tjejerna slutade iallafall umgås i samband med att det hände.
Hon sa väl bara att hon o Nicole inte hörs längre, men inga hard feelings. Nicole hoppade väl av deras podd med argumentet att hon inte ville ha en podd men sen hade hon helt plötsligt en ny om jag inte missminner mig.
Har 1h dörr-dörr hemifrån och till universitetet, lite längre kanske eftersom jag har lite väntetid också så räkna 1.5h. Jag åker alltså hemifrån 1.5h innan jag börjar skolan och så tycker jag inte om att stressa på morgonen så jag gör upp ca 2h innan jag går till bussen. Så börjar jag 10.15 går jag upp typ 3.5 tidigare.
Äter inte frukost men brukar ha med mig en drickyoghurt som jag smått dricker under hela föreläsningen eftersom jag hatar när det hörs att man är hungrig och när jag jobbat har vi alltid haft lunch 11.30 så kroppen verkar typ ha vant sig vid att vara jättehungrig då.
Dock är det ju inte så ekonomiskt att köpa yoghurt varje dag, för i värsta fall köper jag den på pressbyrån på centralen=dyrt i längden.
Så jag vill hemskt gärna ha tips på frukost som man blir MÄTT på och står sig länge. Ett plus är om man kan ta med den och äta på tåget eller när man kommit fram till skolan.
För mig står det nämligen helt still. Käkar kvarg med banan och chiafrön ibland till frukost, det funkar om jag bara ska vara hemma men inte att äta hemma och sen gå på föreläsning 3h senare.
Det enda jag kommer på är kesoplättar, men det kan jag ju inte leva på hela tiden. Havregrynsgröt ska ju vara mättande men jag tycker dels inte om det (det är dock något jag kan tvinga i mig) och dels vet jag inte, står man sig verkligen till 12 på det, om man äter den runt 7? Önskvärt vore liksom om man kunde undvika småätandet som annars kan bli, och suget efter snabba kolhydrater.
Och sen undrar jag, proteinpulver, är det något som mättar mer? Jag tränar men gymmar inte så jag har väl inte riktigt tänkt tanken på extra protein förrän jag scrollade förbi nån på tiktok som rekommenderade, men jag kommer inte ihåg så mycket mer från det.
Story of my frukostvanor. Har ni tips på bra och mättande och goda frukostar så blir jag glad?
Keso och fruktsallad i en liten bytta att äta på bussen/tåget.
Overnigth oats med något nötsmör i.
Om man står sig längre på proteinrik mat verkar variera mellan olika personer. Jag tycker att det är så för mig så keso eller ägg är min bästa frukost.
Åh det är värt att prova! Gillar inte konsistensen av keso men med frukt till kanske det kan funka! Toppentips i övrigt, overnight oats vill jag lära mig att äta och det verkar även gå att variera i oändlighet typ. Tack!
Ja jag tycker mig också bli mättare av proteinrik mat. Så man kanske kan ha proteinpulver i om man gör gröt eller overnight oats?
En skopa (30 g) proteinpulver
1 dl havregryn
1 msk chiafrön
Vatten tills bra konsistens
Bär eller frukt valbart
Brukar ha på cirka 20 g jordnötssmör, för mig är fettet viktigt för mättnadskänsla plus att jag dricker en flaska vatten (600 ml) till måltiden. Kostar runt 10-12 kronor, jag håller mig mätt länge och det är mindre än 450 kcal i den.
Finns det något märke som gör bättre proteinpulver än andra eller funkar det lika bra med den sorten som finns på ica? Vet inte vad det heter men tror påsen är blå?
Jag kan tipsa om att köpa proteinpulver (kassein) men vaniljsmak, det är en bra smak som kan användas till mycket. Jag har det till gröt, pannkakor, overnight oats mm. Jag har bara testat Tyngres proteinpulver men finns ju fler märken som troligtvis också är bra ?
Mitt Overnight oatsrecept: 1 dl havregryn, 1 dl mjölk, 1/2 dl keso, 1/2 dl yoghurt/kvarg (eller skippa nån av dem och kör 1 dl av en), 1 skopa proteinpulver (jag har chokladsmak men typ vanilj funkar ju också) samt 1 msk chiafrön.
Låter det stå över natt och toppar dagen efter med bär och skivad banan! Till det kör jag på ett kokt ägg.
Annars kör jag på denna proteinsmoothie med chokladsmak:
1 fryst banan, 1 msk jordnötssmör, 2 dl mjölk, 1/2 dl havregryn, 1 msk chia, 2 skopor proteinpulver med chokladsmak, 1 näve spenat (Valfritt! Men smoothien får en fin grön färg och spenaten smakar ingenting). Står mig jättelänge på den frukosten!
Älskar både grovt bröd och stekt ägg. Det har jag haft med mig någon gång tror jag, att äta typ innan föreläsning eller på rasten vi har. Dock är jag lite känslig för ägg och kan inte äta det för ofta men det är ett jättebra alternativ!
Även om du skriver att du inte gillar att stressa så tycker jag att två timmar tid på morgonen låter väldigt mycket. Vad gör du på morgonen och kan du planera eller göra något på kvällen för att inte behöva stiga upp så tidigt? Eller successivt stiga upp lite senare och bli van med att vara lite effektivare på morgonen?
Grejen är väl att jag stressat på morgonen i tio år. Har gått upp kl 4 för att åka till jobbet 04.30 (vägrade gå upp före 04!). Då var det upp, gå på toaletten, borsta tänderna, ta på kläder och dra. Nu sminkar jag mig och fixar håret, lägger väl 45min-1h på att göra mig klar i badrummet – för att jag vill! Har inte fixat mig på morgonen till jobbet alls under alla år och jag tycker om att fixa mig, det är min stund. Sen packar jag min väska och myser runt, vill ha det så, särskilt nu när hösten kommer? har mycket morgonmys att ta igen och får passa på för efter skolan sen kommer jag inte kunna ha det så?
Får lära mig äta gröt helt enkelt! Jag tvingar i mig havregrynsgröt men tycker det är så äckligt och får inte ner utan att svälja med mjölk hahaha, hatar verkligen konsistensen. Men har jag lärt mig att tvinga i mig (förut gick inte ens det), så bör det väl gå att lära sig äta normalt?
Smoothie, det går att göra den mer mättande genom att ha i havregryn, avokado eller nötsmör. Jag brukar köpa frysta grönsaker, frukt och bär (billigare än färska) och så blandar jag det med turkisk yoghurt eller kvarg, havregryn och vad jag nu vill ha i. Banan går att slanta och frysa in, det är också mättande men jag gillar inte banan så jag kör på annat.
Vad smart, det var längesen jag drack smoothie och har inte ens tänkt på att man kan ha i typ havregryn och sånt. Så mycket bra tips här nu, får handla imorgon så kan jag börja göra frukostar från och med tisdag?
Äter inte ägg så jag visar redan hänsyn. Men kunde inte bry mig mindre om nån annan gör det. Ät vafan du vill var du vill när du vill. Ät gärna ägg i din närhet!
Overnight oats: 1 dl havregryn, 1 dl mjölk, 1 dl mild kvarg vanilj. Blanda i lite honung + chiafrön/linfrön. Ha i frysta blåbär eller hallon. Blanda. Låt stå över natten. Toppa med frukt och jordnötssmör/nötsmör/mandelsmör. Jag står mig i timmar på det!
Legat sjuk i en veckas tid i corona och det blir inte bättre. Några tips för att snabba på tillfriskningen? Ska kontakta vc i veckan och hoppas att de sjukskriver mig så att jag kan vara hemma lite till, för just nu mår jag skit.
Jag har fått nytt jobb och börjar om en månad. Dock är jag en människa som inte klarar av att äta frukost tidigt på morgonen, och mina arbetsdagar kommer att starta 06:30 vilket jag är sjukt ovan vid. Min plan är att ta med frukost till jobbet och äta på frukostrasten, sitter ni på några riktigt smidiga och goda frukostgrejer man kan ta med sig? Gärna hälsosamt och som kan ätas kall, plus i kanten om det är nåt jag kan göra hemma kvällen innan. Grejer med proteinpulver för att öka mättnaden är en fördel! Älskar proteinyoghurt men blir dyrt i längden att köpa och äta såna 5 dagar i veckan.
En skopa (30 g) proteinpulver
1 dl havregryn
1 msk chiafrön
Vatten tills bra konsistens
Bär eller frukt valbart
Brukar ha på cirka 20 g jordnötssmör, för mig är fettet viktigt för mättnadskänsla plus att jag dricker en flaska vatten (600 ml) till måltiden. Kostar runt 10-12 kronor, jag håller mig mätt länge och det är mindre än 450 kcal i den.
Ni som har kontorsjobb och kan arbeta hemifrån ibland, ärligt talat jobbar ni en hel arbetsdag då (8 h) eller arbetar ni mindre? Jag brukar fixa med disk och tvätt etc samt blir mer lat när jag jobbar hemifrån. Skulle säga att jag arbetar kanske max 80% jämfört med en dag på kontoret. Nyfiken på svar!
Alla jag har frågat säger att de jobbar mindre…och att de typ inte tar riktiga raster utan äter och jobbar samtidigt typ. Så det sparar man väl in tid på! Vet några som lägger ner vid 13 på fredagar tex.
Fixar också med lite hemarbeten o.dyl som jag inte gör under kontorsdagar. Å andra sidan tycker jag att jag blir mycket mera avbruten av kolleger på kontoret, så skulle säga att jag får ungefär lika mycket jobb gjort hemma ändå.
Jobbar mycket färre timmar men extremt mycket mer effektivt. Får 80 % mindre gjort på kontoret för blir störd av kollegor, trött, distraherad. Så kontoret är längre dagar som är mindre effektiva och hemma är kortare dagar men mer effektiva. Jobbar därför i princip alltid hemma haha
Alltså… vi har ett sånt kaos i vårt öppna landskap så det blir inga 8 timmars jobb där. Om jag sitter hemma och går ifrån för att slänga in en tvätt så blir det ändå mer gjort den dagen.
Det beror på, oftast så har jag jobbat väldigt intensivt de dagarna jag är på kontoret så arbetet hemma består mer av städ, tvätt, träning och matlagning. Någon timme till möte och mejl.
Jag har flextid så jag brukar faktiskt jobba lite längre under hemmadagarna så jag kan sluta tidigare när jag är på kontoret. 🙂 Visst, kan slänga in någon tvätt vid lunchtid men på kontoret hade den tiden gått till att småprata med en kollega. Så överlag tror jag att jag är lika effektiv hemma som på kontoret.
Jag har fått börja vara på kontoret mer för att faktiskt ta rast och socialisera. Hemma så missar jag rasterna då det inte är någon rörelse mot kaffemaskinen. Lunchen blir ofta uppskjuten då jag inte kollar tiden. Så arbetar betydligt mer effektivt hemma själv.
Man har ju ofta lagstadgad rast på totalt 5 min per timme utöver lunch, så om jag tömmer en tvättmaskin hemma eller går till kaffemaskinen på jobbet spelar väl prick 0 roll? Jag föredrar det tidigare, för då är pausen också tyst/ostörd, inget småtjatter med kollegor man möter, när jag behöver varva ner mellan två möten. Mer effektiv arbetstid när jag jobbar, mer effektiv återhämtning när jag pausar
Jobbar mer hemma och otroligt mer effektivt hemma. Vilket behövs eftersom jag alltid är back efter dagar i stökigt kontorslandskap där inte mycket blir gjort. Blir lite förundrad över hur många som tycks ha så mycket luft i sina jobb att det kan ta det lugnt hemma, skulle jag jobba 80 procent skulle det bara drabba mig själv eftersom ingen annan gör mitt jobb.
Jobbar mer när jag jobbar hemma! Lägger i en tvättmaskin när jag behöver en paus men om man ser till mängd jobb blir den större. Jobbar gärna in lite extra tid eftersom man slipper resa, så ma kan jobba lite kortare på kontoret.
Men sen t ex äter jag lunch snabbt och tar en joggingrunda om jag jobbar hemma.
Packar ihop tidigare och gör småsysslor under dagen, så det blir inga 8 timmar. Men det blir det inte på kontoret heller, mitt team kör lång fikarast, dessutom mycket tid som går åt till det sociala utöver det. Jobbar definitivt mer effekivt hemifrån, får mer gjort på en dag trots att dagen är kortare.
Ni som har en bra relation till era föräldrar i vuxen ålder, vad gjorde era föräldrar under barndomen som skulle säga har bidragit till det? I stora drag?
Jag har en jättebra relation till min mamma. Hon var inte felfri men fanns alltid där. Ställde alltid upp. Fick mig alltid att känna mig älskad och sedd. Jag kände mig alltid prioriterad. Har ingen kontakt med min pappa. Han prioriterade bort mig för sin nya familj. Kändes alltid som hans kärlek var villkorad. Inte pratat med han på flera år.
Min situation är nästintill exakt så med. Ändå intressant att man sälla hör att mammor dumpar sin familj för att de träffar någon ny. Det är alltid pappan.
Same, eller pappa var inte redo att bli pappa då han blev, 23, men blev tvingad att hälsa på vissa lov hos honom från 7år, då vi inte bodde i samma stad. Men det var krystat och awkward. Han fick ny familj då jag var 17 år, och nu är han jätte bra pappa till mina halvsyskon, men jag och hans relation är ännu inte en bra pappa-dotter, men han är en bra och närvarande morfar till mina barn!
Var nog en bra balans mellan gränssättning och curlande. Är född på 90talet med 60talsföräldrar. Har haft en trygg och privilegierad uppväxt. Närvarande föräldrar.❤️?
Exakt det här. Jag har haft en väldigt trygg uppväxt med tydliga regler att förhålla mig till, vilket var lugnande som barn. Alltid känt mig prioriterad och älskad. Vi barn har alltid kommit först. Min mamma har även alltid varit väldigt tydlig med att vi inte är bästa vänner, hon är min mamma. Något jag verkligen uppskattar.
Jag är inte rätt person att svara eftersom jag har brutit med mina föräldrar. Men jag undrar tvärtom ifall ni som skaffat barn när smartphone fanns om ni tror att den stört den tidiga anknytning mellan många föräldrar och bebisar? (Inte nödvändigtvis just dina) Läser man om det ser man att det påverkar barnet negativt på massor sätt.
Jag tror jag delvis fick störd anknytning med mamma för att hon hade förlossningsdepression, och då kanske inte samspelade så mycket med mig som bebis. Det tror jag har påverkat mig massor. Det är alltså inget nytt fenomen. Men tror ni det har blivit vanligare med smartphone?
Först och främst, beklagar det. Och ja, det tror jag absolut. Vi har regel att ej titta vår telefon (eller någon form av skärm) framför vår 2-åring. Har hållt till 90% skulle jag säga sedan födseln, så det är fullt möjligt. Tycker föräldrar är slappa idag. Vårt barn ska inte behöva konkurrera om vår uppmärksamhet, inte växa upp och känna att en plastbit är viktigare. Så viktigt att ha ögonkontakt, se till alla signaler och interaktion barnet initierar. Vara närvarande på riktigt. Vi kör också skärmfritt för barnet till minst 3 års ålder. Gärna längre
Jag tror absolut att det är bra att vara vaksam på skärmar. Men ”barn ska inte behöva konkurrera om vår uppmärksamhet” och ”så viktigt med ögonkontakt, se signaler…” osv blir jag alltid fundersam kring. Barn i alla tider har fått lära sig att vänta. Att man inte får mammas eller pappas uppmärksamhet direkt, om de är upptagna. Barn behöver öva på att aktivera sig själva, utveckla sin kreativitet och sitt tålamod.
Föräldrar idag är mer än någonsin med sina barn, faktiskt. Men ändå har folk den här bilden av att föräldrar idag, om de inte är skärmfria, inte interagerar med sina barn pga telefoner. Det är märkligt.
Med det sagt så tror jag absolut att de flesta behöver använda sina telefoner mindre och att telefonberoende kan påverka relationer. Det skaver bara lite hos mig när man pratar om slappa föräldrar pga skärm.
Nu menade jag just den tidiga anknytningen med bebisen där den söker aktivt ögonkontakt och pratkontakt under sin korta vakna tid. När det är större behöver det lära sig att leka på egen hand såklart.
Jag tror att min bebis och pappan har dålig anknytning. Pappan sitter alltid med telefonen, surfplatta eller Youtube på tv när han umgås med bebisen. Pappan är samtidigt ledsen över att bebisen (fem månader) tydligt visar vem han föredrar mellan oss två. Jag har förklarat anknytning sedan innan bebisen föddes… så ja, jag tror att det stör för många. Mer än de tror.
Det var just det beteendet jag undrade över. Så tråkigt för din man som inte tar chansen att knyta an. Men tack vare dig klarar sig säkert barnet! Min fundering är om det blivit vanligare rent generellt att båda föräldrarna missar den viktiga tiden och om det påverkar barn i allmänhet i vår tid.
Tid tillsammans. Började förskola vid 4 års ålder, aldrig gått på fritids, långa lov och somrar. Alltid mycket kvalitetstid med familj, släkt, sommarstuga, djur. Idylliskt! Inte mycket pengar eller så, bara tid ❤️ Tacksam för det och vill ge mitt barn samma. Pengar är inte viktigast, har så många rika vänner med frånvarande föräldrar. Sen har mina föräldrar alltid mått bra själva, haft bra relation utan bråk, inte satt press på mig. Saker jag också uppskattar!
Var alltid närvarande och stöttande. Gjorde så gott hon kunde trots att hon var svårt sjuk och ställde alltid upp vad det än gällde. Hon är likadan än idag. Ibland är det svårt att bo hemma som jag gör i vuxen ålder då sjukdomen och dåligt humör tar över ibland och vi bråkar. Men ingen är felfri och jag försöker stötta henne på bästa sätt.
Mamma jobbade ständig kväll tills vi kunde klara oss själva på morgonen. Tror jag gick i trean och mina syskon ettan. Så vi gick inte på dagis, fritids eller liknande. Pappa gick ner i tid och kom hem precis när mamma skulle åka, utom fredagar eftersom mamma var ledig då. Sen började mamma jobba förmiddag och var hemma strax innan vi kom hem från skolan. De var hemma alla lov när vi var så små att vi behövde dem. Vi fick vara med och planera och bestämma. De deltog i våra intressen (säkert enklare när smartphones inte fanns), gjorde alltid något med oss. Berättade varje dag hur älskade vi var. Mamma ringde varje kväll när vi barn satt och drack varm choklad. När vi blev äldre sa de varje dag att de alltid finns där, oavsett. Vi blev hämtade eller mötta på vägen hem på kvällen… typ så.
Nja, kanske inte så mycket mindre, men tar mer pauser och brukar passa på att köra några maskiner tvätt och lite sånt. Att vara lite latare när man jobbar hemifrån är väl bara sunt, tillvaron är stressig nog ändå för de flesta ☺️
Ni som kommenterade oskyldiga barns utseende igår, det finns förbokade platser för er i helvetet. Hoppas det dåliga samvetet äter upp er en vacker dag.
Vad är det för svar? En normalt funtad människa kommenterar inte barns utseende sådär. Eller går du fram till folk på stan och påpekar att du tycker deras barn är fula?
Blir GALEN på alla hundägare som inte plockar upp efter sina hundar! Får varje dag parera mellan dessa äckliga högar och hinna stoppa barnen så de inte kliver i det. Helt öppet på trottoarer, det är liksom inte som att ägaren kan missa att hunden bajsar där….
Är det lag på att ta upp från sin hund, för gick förbi en rullstolsburen person med hund. Personen kunde inte böja sig och plocka upp något så började fundera på om det är lag på det? (Självklart ska man plocka upp men frågan dök upp när jag såg detta)
Nej det finns ingen lag på det. Hade jag sett den personen hade jag frågat om jag kunde hjälpa till att ta upp det då jag gissar att personen hade en påse med sig. De brukar ha assister som hjälper till men inte alltid.
Jag och min sambo har försökt få barn under några månader. Nu har jag blivit kallad på intervju till nytt jobb, ett jobb jag gärna skulle vilja ha… Men barnfrågan hänger över mig. Ska jag säga något om att vi hoppas utöka vår familj? Eller ska vi ta en paus? När är det ok att få barn efter påbörjad anställning?
Man behöver inte pausa livet medan man försöker skaffa barn. Ska man inte ta chansen på ett jobb man förhoppningsvis kommer trivas på i massor av år framåt, därför att man eventuellt kommer vara borta typ ett år. Det kan ju också ta tid att få barn, tänk att gå miste om jobbet och så visar det sig ta ett par år innan det blir en bebis?
Arbetsgivare vet och räknar med att folk får barn. Diskrimineringslagar skyddar kvinnor från att gå miste om exakt den här typen av möjligheter pga barnafödande.
Jag tycker absolut att du ska köra, och du behöver inte berätta att ni försöker få barn.
Du behöver absolut inte säga något. Det enda du behöver göra är att berätta för arbetsgivaren 2 månader innan du vill gå på föräldraledighet, allt innan dess gör du endast om du vill (men kan ju vara svårt att dölja så länge). Lycka till!
Varför har så många bilder på H&Ms sida blivit så dåliga? Modellerna i konstiga positioner så att man inte ens ser plagget, och såg någon som bara var en närbild på modellens ansikte. Hjälper mig inte direkt att se om det är något jag vill köpa?
Genuint orolig för livet med småbarn och jobb. Hur orkar man med sig själv om man har barn i förskoleålder och samtidigt har ett jobb att gå upp till och prestera på varje dag? Vissa barn sover ju kasst! Jag fattar att man ju orkar på nåt sätt och att jag målar fan på väggen redan innan, men jag tycker det verkar så himla jobbigt haha
Haha jag fattar inte heller.
Sen om man har pendlingsstid till jobbet samt trädgård och hus att ta hand om. Inte undra på att
På att så många blir utbrända
Det fungerar alldeles utmärkt bara man ser till att det ska göra det. Jag sökte aktivt nytt jobb efter min sista föräldraledighet, inte för att jag vantrivdes på det jobb jag hade men för att arbeta nära hemmet, nu har jag 10 minuters promenad till mitt jobb. Valde också att jobba 80% vilket jag kommer göra i minst 2 år till (har gjort det i ett år nu). Storhandlar på nätet, skulle aldrig få för mig att göra det i fysisk butik med två barn i släptåg. Planerar och förbereder mycket, istället för att göra saker i sista minuten.
Det är så kort tid som barnen är så här små och jag har valt att skifta fokus, det viktigaste just nu är inte att ha det absolut roligaste jobbet. Närheten och deltid är 100 gånger mer värt. Jag tränar inte alls lika mycket nu, men kör hemmapass då och då istället. Har bytt ut fysiska böcker mot ljudböcker så jag kan lyssna även när jag gör mina måsten (hänger tvätt, lagar mat, diskar).
Inom väldigt snar tid är de tonåringar som förmodligen helst hänger med kompisar de mesta av tiden och då sitter jag där med massor av egentid igen, och kommer sakna denna intensiva period jag är i nu. ?
Det där är ju bara att sätta på sig offerkofta. Saker blir ett problem om man väljer att se dem som ett problem. Allt handlar om vilja och prioriteringar.
480 föräldradagar per barn, möjlighet att ta ut föräldraledighet tills barnet är 12 år, massor av kostnadsfria aktiviteter i samhället för barn, gratis skollunch, simundervisning på skoltid. Ja bara några av väldigt många privilegier jag är så tacksam att jag och mina barn får ta del av. Du låter arbetsskygg och bortskämd.
Såg läckbergs lilla fest, o varken hennes mamma eller klanen Melin var där.
Ytterst märkligt då de var en sån underbar familj hela gänget.
Vad har hänt?
Camilla har ju slutat följa dem alla.
Håller någon med?
Förstår inte varför ingen reagerar.
Tycker det är så komiskt.
Har följt notFannyanymore träningspodd Fanny har med Jessica i ett år nu och alltså att ingen säger stop…. Så självkär och martyrisk… orsak/förklaring till ALLT. Konstant, varje avsnitt, förklaring till varför ingen träning/ förklaring varför hon gått upp/förklaring varför hon inte vill det ena och det andra och jag visste hela tiden varför: hon ville börja ozempic (i detta fall wegovy) från första början.
Nu har hon börjat på medicinen och jag med sjunde sinnet vet hon tror (fast hon har all fakta) att de kommer göra henne obrydd från allt som kallas träning/viktresa etc. Hon förlitar sig till 1000% på medicinen nu…
Och Jessica håller med i allt…
Enligt mig latmask. Men det som är komiskt är jag visste de från dag1. Hon var aldrig in 100% i träningsresan. Tycker bara det är so lustigt lyssna avsnitt efter avsnitt med någon som bara förklarar förklarar ena bortförklaring efter den andra
Föregående inlägg 
I fredags åt jag en hel påse jordnötsringar, vilket tydligen inte var så smart..
Vaknade upp och hade jätteont i magen på lördagen och det har fortsatt sen dess. I natt lyckades jag bara sova två timmar för jag hade så ont i magsäcken, mår illa, känns som jag ska spy, svider i magen, gör ont att sitta, får rysningar och fryser till då och då och är öm.
Och imorgon börjar jag jobba igen efter att ha varit sjukskriven några månader. Varit öppen mot min chef att jag är nervös och får ökad ångest när jag tänker på att gå tillbaka till jobbet (jobbet är en stor del till att jag blev sjukskriven), så känner att jag får absolut inte vara sjuk imorgon för ingen kommer tro att jag faktiskt är sjuk.
Hur blir jag frisk? Hur lugnar och ”lagar” jag magen? Mår så dåligt ?
Testa att blanda ut 1 msk potatismjöl i två deciliter vatten och drick upp.
Ska kolla om jag har potatismjöl hemma, tror dock inte det. Tack för tipset!:)
Snälla, vad skulle det ha för effekt?
Vilket trams.
Gå och köp samarin! Det kommer bli bra ❤️
Funkar inte samarin kan du prova att pressa en hel citron i ett glas vatten.
Citron? Är det verkligen bra? Låter starkt och irriterande för magen tänker jag, men det är det kanske inte? Tack för tips 🙂
Citron innehåller enzymer som bryter ner fett. Låter som du ätit för mycket fett så enzymproduktionen inte hängt med. Citron hjälpte mig massor när jag hade magkatarr. Förstår att citron känns surt och kontraproduktivt men det hjälper massor. Hoppas du mår bättre snart.
Oj, hade jag ingen aning om! Tänkte bara att det låter som det skulle irritera magen.
Har mått så dåligt idag så börjar gråta nu för citron har jag hemma och tänk om det hjälper? önskar att jag vetat det innan isf. Önskar jag skrev detta igår så hade denna dagen kanske inte varit förstörd.
Tusen tack! Ska testa med en gång❤️❤️
Det hjälper mig massor. Kan inte äta stora mängder fett utan. Håller tummarna att det hjälper lika bra för dig!
Håller också tummarna att det funkar, skulle vara underbart att få lägga sig i sängen utan smärta..
Det hjälper mig massor. Kan inte äta stora mängder fett utan. Håller tummarna att det hjälper lika bra för dig!
Det kan vara något helt annat också. Inflammerade tarmfickor tex Då ska du bara äta flytande.
Magsyran i din mage är otroligt mkt starkare än citronsyra,så det är ingen fara.
Klarar inte av att gå och köpa 🙁 har ingen som kan hjälpa mig nu heller. Men ska köpa hem så jag har om det händer igen.
Finns det i mataffärer? Får kanske köpa innan jobbet imorgon om det inte lugnat sig. Tack för tips:)
Har du bikarbonat hemma?
Ja det har jag hemma
Prova då med det. Det är väldigt likt samarin i sammansättningen.
Är det dumt att testa både bikarbonat och citron?
Ja! Börja med det ena. Det ena är basiskt och det andra är surt så det slår ut varandra och blir verkningslöst. Skulle börjat med citron, väntat en timme och tagit bikarbonat då. Men
Tog en halv citron i 2 dl vatten typ, blev väldigt surt men uppfriskande ? får se hur det känns om en timme. Vågade inte ta en hel, hoppas det hjälper ändå
Håller verkligen tummarna ?
Blanda 1/2 tsk bikarbonat och ett glas vatten typ 1,5-2 dl, överdosera inte. Viktigt att inte ta för mycket.
En halv tsk bara? Hade nog kört minst en matsked om du inte skrivit ? ska testa det senare ikväll eller imorgon på morgonen om jag fortfarande har ont.
Tack! 🙂
Samarin brukar finnas i mataffären. Önskar jag kunde hjälpt dig. Hoppas det känns lite bättre imorgon❤️
Vad gullig du är?❤️ tack!
❤️
är nog en kombo av kanske fett och nervös mage. jo du kan va hemma om du inte mår bra. ❤️ el testa gå en, stund, prata lite med chefen och sen gå hem. du börjar väl med 25%i morn?
krya ?
Tror det är mest fettet, länge sen jag åt något sånt och hade ätit rätt nyttigt och så i veckan så känns som det blev för mycket för magen ? men att vara nervös gör det inte bättre såklart.
Hoppas det är bättre imorgon, får testa att gå och se hur länge det funkar i värsta fall.
Tack ?
Oh, jag hoppas verkligen att du krya på dig tills imorgon <3
Tack så mycket ? Hoppas jag lyckas sova i natt åtminstone så jag har styrka att må skit imorgon också i värsta fall??
Vad jobbigt ?
Är också i en situation där jag nu blir deltidssjukskriven pga av arbetet. Har bla haft ständigt ont i magen och orolig/nervös senaste veckorna. Citron skulle jag nog inte våga testa då det (på mig) när det specifikt är oro och nervositet inblandad bara förvärrar, inte minst vid magkatarrsymptom. Jag får ännu mer ont, illamående och kramp. Nu är alla olika såklart.
Önskar det fanns en dunderkur eller något jag kunde komma med som förslag.. men dessvärre har jag inget. Skickar en kram och hoppas allt löser sig med att återgå i arbetet i den takt du känner att du kan!
Vad tråkigt att höra ❤️ Hoppas det löser sig för dig med jobbet så allt blir bra tillslut. Försök göra saker du mår bra av och bara ta hand om dig själv?
Jag hejar på oss!
Ville bara säga krya på dig och magen, hoppas något av alla tips du fick hjälper (eller så kanske bara tiden gör sitt) och att allt känns bättre imorgon. Och lycka till på första jobbdagen!
(Och märker du att du mår för dåligt så förklara att du åt något du inte tålde i helgen och känner av det fortfarande. Sånt händer folk hela tiden. Du behöver ju inte säga att det var en hel påse jordnötsringar just!)
Om du kommer iväg till jobbet, tänkte jag. Annars är magen säkert bättre på tisdag och då går du då istället!
Tack så mycket ❤️ kändes skönt i stunden när jag drack citronvattnet, eller allt jag druckit har känts bra precis när jag sväljer men sen fortsatt göra ont?
Ligger i sängen med vetekudde på magen, katten bredvid och ska snart försöka sova och hoppas allt känns bättre imorgon.
Vill egentligen inte tillbaka till jobbet, men ändå känner jag en kämpaglöd jag inte känt på länge och ångesten är mindre ikväll än den var för en vecka sedan. Vill inte ”misslyckas” första dagen så jag kommer gå dit och göra mitt bästa, i värsta fall får jag gå hem tidigare bara.
Enda som får mig att stanna hemma är om jag kräk s i natt men då borde jag redan gjort det när jag mått illa så länge ?
Kommer aldrig nämna att jag tryckte en påse jordnötsringar till någon igen, och kommer aldrig någonsin göra det igen. Fy fan.. ??
Jag fattar, så typiskt att det hände just nu! Lagen om alltings jävlighet osv. Men du, se det inte som att du misslyckas om du inte klarar av att ta dig dit eller måste gå hem, och lyckas du ta dig dit så syns det säkert på dig att du har ont.
Nej, jag vet, det är så man slutar äta saker. Blev magsjuk en gång efter att ha ätit glass med en väldigt massa strössel (inget roligt att kräkas upp ?) och det har jag inte ätit sen dess… Men de flesta har nog överätit något någon gång och mått mer eller mindre kasst efteråt, det är ju ändå mänskligt. Och som sagt blir folk dåliga av saker de äter hela tiden, det är ingen som behöver veta att det är jordnötsringar! Ta hand om dig och lycka till nu ❤️
Jag tryckte en hel påse ostbågar igårkväll och vaknade av att det gjorde fruktansvärt ont i magen. Jag började trycka på magen, först för att undersöka om det gjorde ont vid tryck, blev orolig att något gått sönder, men det blev mycket bättre i magen med lite magmassage. Det var som att magen behövde hjälp med att bearbeta alla ostbågar. Så kanske knåda magen lite lätt kan hjälpa?
Hoppas att du snart känner dig piggare och att du får sova gott inatt.
Är du säker på att du inte är lite allergisk mot jordnötter? Kroppen vill bli få ut jordnötterna ur systemet. Testa att ta en allergitablett. Själv brukar jag behöva spy om jag får i mig jordnötter (är allergisk, men inte mega-allergisk typ luftburet).
Brukar äta jordnötssmör och jordnötter utan problem, så tror inte jag är allergisk. Sen var ju detta en betydligt större mängd dock? men tror inte magen gillade att få så mycket fett på en gång bara.
Kommer dock vara försiktig med jordnötssmör och så i fortsättningen känner jag, känns mest vidrigt nu?
Testa med Rennie.
Esomeprazol får du köpa på apoteket om det är syra du vill bli av med. Typ magkatarr.
Blir så glad av ditt nick här i ös❤️ det är ju bevisat att du är en fin människa så då blir man glad av att se dig!
Tråkigt med magen dock och jag har inget tips, men jag hoppas det går över för dig och att du får en bra start på jobbet?
Vad fin du är, tack❤️
Är du säker på att det har med jordnötsringarna att göra?
Med tanke på det du förklarar så tänkte jag direkt på blindtarmen eller gallsten…
Tarmfickor har samma symtom.
Därför är det så galet att fråga här och följa allas idéer.
Tog bara en gissning på jordnötsringarna, för det var länge sen jag åt det och aldrig haft så ont innan ?
Där det onda satt så känns det inte som blindtarmen. Hade ont från under brösten till över naveln, hela området där liksom. Men gallsten kanske, jag vet inte.
Hej! Ser att du fått massor av svar. Det som fungerar för mig är 2 stora glas vatten. Hoppas du mår bättre.
Tror du magsyran försvinner av vatten, då har du inte haft magsyra.
Du skriver att du mår så dåligt att du inte kan gå till närmsta butik? Ring 1177. Att en påse jordnötsringar (något som många äter en fredagskväll) skulle orsaka sådana åkommor en hel helg är inte rimligt.
Det är beklämmande att kommentarerna här tipsar om alla möjliga huskurer: ”hade de matat sina barn med CITRON om deras barn haft mått så illa” undrar jag.
Brukar ha väldigt mycket katastroftänk och sådär, men tänkte bara att det var jordnötsringarna så googlade inte något eller så, så ha så ont i två dygn kändes inte konstigt. Och tänkte inte tanken på att ringa 1177 heller. Kändes rimligt att det berodde på jordnötsringar tyckte jag?
Så länge jag inte svimmade av smärta och inte spydde så är det lugnt tänker jag. Vilket nu när jag tänker efter kanske inte är rimligt, borde kanske ringt.
Hur har det gått Augusti? Hur mår du idag? Lycka till på jobbet, och ta hand om dig!
Sov bra i natt, var fortfarande lite öm i magen på morgonen så drack ett glas citronvatten och efter jag hade duschat och haft en lugn morgon kändes det mycket bättre. Så jag kunde gå till jobbet och stanna dom timmarna jag skulle, kändes jättebra att jag klarade det:)
Inte känt något mer i magen nu idag, kunnat äta normalt och mår inte illa längre.
Tack för du frågar❤️ hoppas du haft en fin måndag
Så skönt! Jag har också tänkt på dig. Hoppas det gick bra på jobbet och att magen har blivit helt bra nu!
Ni är så gulliga många av er här?
Gick bättre än förväntat, var roligt att träffa mina närmsta kollegor, chefen var förstående och vi gjorde upp en bra plan för att komma tillbaka och hålla mig frisk och må bra. Känns toppen just nu, kanske ändras fort då jag lätt faller in i negativa tankar och grubblar men ska försöka komma ihåg känslan:)
Har äpplen i överflöd på träden i år, ge mig lite tips på vad kan jag hitta på! Goda recept eller smarta tricks för att ta hand om en del iallafall.
Lämna in för must!
Vad är skillnaden på must och juice ?
Lämna in på ställe som gör must åt dig!
Kan inte läsa ordet must utan att tänka på ”att musta” kräks rakt ut när jag tänker på vad det betyder när man gör det mellan 2 människor.
Skänk bort. Då blir någon glad. För till nåt ställe som gör äppelsaft.
Där jag bor finns det ett hus som brukar ställa ut korgar med äpplen som man får lov att ta av. Så himla gulligt och tacksamt för mig som bor i lägenhet och gillar att baka.
Det brukar jag göra, är väldigt uppskattat!
Är många med nybyggda hus runt oss och de har inte heller några direkta äppelträd som vuxit till sig ?
Vill du inte lämna in för must så köp en juice press. Färsk äppeljuice varje morgon ?
Kompott
Nån tipsade förutom om att rosta äppelskivor att ha på gröt eller i müsli! Nån som vet hur länge det håller när man rostat?
2-3 dagar i kyl
Eller du kanske menar torkade? I så fall runt ett år om de förvaras i lufttät burk.
Håller minst en vecka. Torkar du dem håller de i flera år.
Äppelkräm, äppelsylt, frys in för att baka äppelpaj i höst, torkade äpplen, kanelfyllda äpplen, har ett super recept på äppelmarmelad.
https://www.ica.se/recept/?recipeid=720744
Äppelgröt? ha i en hel kanelstång.
Tack alla för tipsen! Skänker absolut bort men man märker att det är ett äppelår, inte så många som vill ha. Ska torka äppelringar och göra äppelgröt, mums! Musta är för dyrt och omständligt samt har inte så mycket plats för förvaring.
Äppelmos! Bara att frysa in ?
Fuck, marry, kill med Jim, Dwight och Michael.
Efternamn hade varit bra på tex Michael?
De som fattar, fattar
Ja vem är Jim? ?
Fuck Dwight, Marry Jim, Kill Michael. Kan man ens tycka något annat?
Vaaa? Michael är ju sjukt udda, men samtidigt så familjär och omtänksam
Om du tycker att Jim och Pam har en drömmig relation har jag dåliga nyheter ???
Nu måste du berätta vad du menar !!
Bara OGs som förstår den här <3
Varför inte vara förklara istället?
Karaktärer i The Office!
Bara folk som kollar på världens mest generiska TV-serier menar du?
Jag hade gift mig med Michael, legat med Jim och mördat Dwight.
+1
Enda rätta svaret
Fuck Michael, marry Jim och kill Dwight!
100% gift mig med Jim så jag får nog ligga med Dwight, den galningen. Kanske ett kul knull. Får döda michael.
Fuck Hamas ?
Fuck Netanyahu
Biträdande jurister på affärsjuridisk byrå som har runt 4 års erfarenhet – vad tjänar ni?
Fruktansvärt ointressant.
någon som kör wegovy? berätta! är på min första dos.
Nej men min pojkvän kör ozempic.
Har tagit i 26 veckor,gått ner 27 kg.Mår bra dock inte sugen på nåt mer än flytande ,kall mat.Typ yoghurt ,drickshakes..mår illa av kött.Lycka til!
Såg nyss en meteorolog som presenterade vädret på SVT och är gravid. Såg nästan udda ut tyckte jag först och kom fram till att man typ inte är van att se gravida programledare i tv? Kan bara komma på Soraya i Nyhetsmorgon. Kan inte komma ihåg att jag såg någon under min uppväxt.
tycker alla på 4an suttit med magen i studion ?
Även på 90- och 00-talet? ?
Jag tycker Gry Forsell kändes som att hon ALLTID var gravid för femton år sedan
Hon har bara 2 barn.
Jag minns Anna Lindmarker och det borde vara minst 20 år sedan, 15-20 år sedan garanterat!
Matilda Boza var gravid i Nyhetsmorgon ganska nyligen också 🙂
Är det hon som trodde att det hette panta flaskor, när man slängde dom i återvinningen?
Jag tycker det är väldigt dumt att låta gravida meteorologer presentera vädret. Alltid döljer de något lågtryck bakom magen. 😀
Ni som separerat med er partner som ni har barn tillsammans med, och sedan hittat tillbaka till varandra. Hur gjorde ni? Har ni det bättre tillsammans idag än vad ni hade innan? Dejtade ni på nytt igen? Hur lång tid innan ni flyttade tillbaka in tillsammans? Berätta gärna allt.
Du ställde samma fråga igår och fick inget svar och det är för att alla som försökt igen har misslyckats, inklusive mig själv.
Min kommentar hamnade i modd och släpptes igenom först imorse. Antog att i princip ingen hann se den. Men tack för peppen!
Tänker att det tar slut av en anledning. Var säker på att försöka igen innan du blandar in barnen. Fruktansvärt om de ska behöva gå igenom en separation igen.
Jag och min man var ifrån varandra i 5 månader innan vi insåg att vi hörde ihop. Är lyckligare och tryggare i vår relation idag än jag någonsin trodde var möjligt. Är 3 eller 4 år sen vi blev ett par igen och har totalt varit ett par i 15 år.
Mina kusiners föräldrar separerade när mina kusiner var typ 4-6 år och blev tillsammans igen. Detta var typ 30 år sen och de är gifta än idag. Jag vet inga detaljer kring hur de hittade tillbaka till varandra, men uppenbarligen funkar det för vissa.
Jag har 2 barn sedan innan. Min man har inga barn men vill väldigt gärna ha. Jag tycker det är så svårt. Att skaffa barnen med mitt ex var enkelt. Han visade sig vara ett rövhål och vår relation var hemsk. Nu blir det plötsligt ett så stort beslut. Jag är redan knuten till en man som är hemsk för resten av livet. Med erfarenheten av separationen och allt vad det innebar blir valet med min nya man så svårt. Dels har jag redan 2 barn och skulle kunna vara klar med det. Jag har aldrig tänkt mig mer än 2 barn ändå. Men samtidigt vill jag dela den upplevelsen med min man. Det finns inget han hellre skulle vilja än få ett barn. Hur resonerar ni andra? Hur vet man vad som är rätt beslut?
Skaffa barn med ny partner efter skilsmässa när man har 2 barn på halvtid. Rätt eller fel?
hjälp ?
upp till var och en, men trist att alla barn aldrig få va i hop till 100%.
Skilsmässor är verkligen så sorgligt för barn. Vill inte behöva gå igenom en till..
Inte för alla. Jag är glad att mina föräldrar skildes.
Mina barn är fortfarande små. De vill inget hellre än att vi ska bli tillsammans igen så de inte behöver vara ifrån en förälder alltid. Barnens pappa misshandlade mig så det komme rju inte hända. Men de hoppas ändå.
De kommer inse sen att det var för det bästa. Men bor de halvtid hos honom alltså?? Fick han nåt straff? Numera är det ju ett brott att utsätta barnen för att se sånt också.
Nej. Vi var gifta när det hände så gjorde ingen anmälan. Har kommit orosanmälningar men socialtjänsten gör inget.
Men ja de bor halvtid hos honom.
Usch vad jobbigt, hur mår du? Låter tufft psykiskt att ha sina barn hos en sån person.
Tror du att ni kommer vara ihop resten av livet och kan ge barnet en fin och kärleksfull uppväxt är det väl rätt
Så rädd nu när man vet vad en separation innebär. Vill liksom inte göra fel val igen. Mitt ex är hemsk och det var en jobbig separation och han påverkar fortfarande mitt liv väldigt mycket. Tror det skrämmer mig.
Jag hade inte gjort det.
Vaddå rätt eller fel? Ska man aldrig få ha en partner igen eller? Inget ovanligt scenarions beskriver direkt.
Missade att det stod skaffa barn ? Men även det är ju jättevanligt. Orkan man och har råd så varför inte (om man bortser från miljöverket med det verkar de flesta göra).
Miljögrejen, inte verket…
Tycker det är så svårt. Jag har ju två barn. Min man har inga. Vill inte att mina barn ska känna sig utanför om ett nytt barn är hos oss på heltid. Samtidigt vill jag ju att han ska få uppleva allt vad barn innebär.
Vill han det då? Kan han tänka sig att avstå? Och vill du?
Han vill inget hellre. Jag hade kunnat avstå men vill samtidigt att han ska få uppleva vad det innebär att få egna barn.
Din kropp dock.
Ja han skulle aldrig pressa mig. Är liksom bara mitt val vilket för att jag känner ännu större press att välja rätt.
Håller med om att det är upp till var och en. Flera jag känner, som är vuxna skilsmässobarn med en eller två föräldrar som påbörjat ”nya” familjer med nya partners efter skilsmässan, upplevde det som alienerade/sorligt/slitigt, särskilt känslan av att aldrig få ha föräldern själv från andra. Jag är också skild, m två barn, och har resonerat som så att även om jag kan och mitt ex är skilda så är vi fyra fortfarande en familj och jag skulle inte vilja rucka på eller störa det. Jag har en partner vid sidan av allt det, som inte är involverad i mitt familjeliv.
Vill bara lägga till att diskussionstråden efter denna är ett jättebra exempel på varför man inte ska börja skapa ”nya” familjer med nya partners efter skilsmässa.
Nej, den är ett jättebra exempel på varför man inte ska ställa viktiga frågor i öppet spår.
Ja den fick mig ju inte att bli mindre tveksam ? fördelen är ju att min man har en fungerande relation till mina barn.
Ser erat samtal framför mig.
– Jag vet att vi pratade om att skaffa barn men nu har jag ställt frågan på ett anonymt forum och dom tyckte det var en dålig idé så det blir inget mer barn.
???
Skulle ju nästan vilja säga det på det sättet nu. Han hade gett upp allt för att få barn med mig. Det är jag som är rädd för att fatta fel beslut.
Tråkigt svar, men tänk på att det kan bli en hel del krångel vid arvskifte när man har särkullbarn. Jag skulle fundera på det först och hur man ska lösa den biten på bästa sätt. Så skulle jag göra. Säger jag i alla fall nu, innan jag brakar in i den stora kärleken…
Tips på någon bra bok? ?
Systrarna av Jonas Hassen Khemiri
Jävla Karlar av Andrev Walden
Håller på att bli galen här hemma. Min sambo har sin dotter här varannan vecka och hon är så bortskämd, vilket såklart är hans och mammans fel i grunden. Hon är i 10-årsåldern men gör ingenting själv. Hon vill ha hjälp att duscha, borsta håret, öppna flaskor, göra frukost, starta tvn, starta datorn, klä på sig, ta på sig skor osv.. alltså egentligen allt man kan tänka sig. Min sambo har tidigare gjort allt detta, men jag har sagt åt honom nu att hon kan själv. Det har blivit bättre, men väldigt ofta så ger han med sig och gör allt ändå. Är det verkligen normalt för ett barn i hennes ålder att vara så? Jag har inga barn att jämföra med, men vet iallafall att jag gjorde sånt själv i den åldern.
oj nej, min unge är 10 och hon har gjort allt det där själv i 3 år.. kan laga nudlar, diska, dammsuga, mm
är hon lite sen i utvecklingen kanske? hon kanske måste ha stöd?
Det handlar nog inte om att tioåringen inte ”kan”, utan det är nog snarare ett uttryck av något hos barnet.
(Så roligt att flera började kommentera lite ”skrytigt” om att deras yngre barn minsann kan massa saker. Det är väl uppenbart att det här inte verkar röra sig om huruvida en 10-åring KAN borsta sitt hår eller sätta på TVn?)
Min fyraåring kan hälften av det där. En tioåring borde kunna allt
Fast hur mamman och pappan uppfostrar barnet är väl ett beslut de fattar gemensamt? Är du en bonusförälder behöver du ju vara stöttande åt barnet. Låter mest som du tycker det är jobbigt och ivägen. Barn märker sånt. Kanske bättre om ni är särbos?
Hur menar du att jag ska vara stöttande? Om föräldrarna uppfostrar henne till att inte göra något, ska jag stötta det beteendet då? Vi måste ju få till en dynamik som fungerar för alla. Vi väntar dessutom barn, så särbo är inget alternativ. Kan även tillägga att detta är något som har blivit tydligare nu när hon blivit äldre och inte utvecklas. Innan tänkte jag att det berodde på att hon faktiskt var liten.
Är inte detta något som borde lösts innan ni blandar in ytterligare ett barn? Jag menar att mamman och pappan måste få bestämma hur de uppfostrar sitt barn. Det är inget som en bonusförälder bestämmer. Så ja du behöver vara stöttande i vad de beslutar. Du kan givetvis ha en dialog med din sambo men i slutändan är det hans och mammans val och något du behöver respektera. Du borde fokusera på att vara en kärleksfull och stöttande bonusförälder. Barn märker om vuxna har den typen av känslor som du ger uttryck för och det är inte rätt mot barnet.
Fast det är ju uppenbart helt skevt att en 10-åring inte gör dom där sakerna själv.
Ingen har sagt att det är normalt. Däremot vänder sig många mot att ts tar för givet att det är för barnet är bortskämt.
Inte lika skevt som att skaffa barn med någon man tycker utövar kasst föräldraskap
Ja förstår inte hur man ens kan tänka tanken att skaffa barn med någon man tycker är en dålig förälder.
Vi jobbar på en lösning och min sambo är medveten om att han gör för mycket. Jag har som jag skrev sagt till honom, men han orkar inte diskutera med henne så oftast så gör han det mesta ändå. Jag får helt enkelt ta upp det med honom och säga till ordentligt. Han och mamman har ingen relation och hon går inte att resonera med, så det enda han vet är att dottern får skäll där väldigt ofta. Kan iallafall lova dig att jag är stöttande, eftersom att jag är den enda som kämpar för att barnet ska få det bra.
Du väljer alltså att skaffa barn med en man som du anser inte kämpar för att hans tidigare barn ska få det bra? Tror du han kommer vara en bra pappa åt ditt barn då? Mycket märkligt val
”Han och mamman har ingen relation” men det måste de ha eftersom de har en dotter ihop. Lämnade han henne för dig?
Om hon bara får skäll hos mamman så är väl detta en motreaktion på det då, att få känna sig omhuldad och sedd av pappan? Han kan så klart inte göra allt för henne men han kanske kan ha avsatt tid för endast henne en stund per dag där de gör något hon tycker om helhjärtat tillsammans, t.ex.?
Tycker du tar dig väldigt stora friheter. Det är en sak att ta upp hur du upplever saker men du har ingen rätt att säga till honom hur han ska uppfostra sitt barn. Du låter väldigt entitled och självgod. Om du är den enda som kämpar för att barnet ska få det bra varför väljer du då att skaffa barn med hennes pappa. Låter absurt. Är det nu så att barnet inte har en bra miljö hos mamman är det fullt naturligt att barnet söker trygghet hos pappan genom att be om hjälp med saker som hon kanske klarar av. Tycker inte det är din plats att avgöra om barnet behöver mer trygghet eller om det är bortskämt. Tycker det är ganska osmakligt att sätta de etiketterna på ett bonusbarn.
Hon har rätt perspektiv här, det är inte normalt eller bra för ett så stort barn att ha det sådär. Varför skulle det va dåligt för barnet att de skaffar barn?? Orimlig kommentar. Who hurt you?
Nej, sådär enkelt är det faktiskt inte. Pappan har gått vidare och har valt en relation med Hej. Uppfostran är därmed inte längre upp till de biologiska föräldrarna, det måste fungera för alla inblandade parter och det Hej skriver om är inga orimligheter. Självklart ska en 10-åring göra alla de där sakerna hon räknar upp, det är brist på uppfostran att inte lära sitt barn sådant som barn i samma ålder kan.
Till Hej. Jag skulle tipsa om parterapi hos någon som har erfarenhet av barn och bonusfamiljer. De vet vad barn behöver av vuxna och att det inte bara är de biologiska föräldrarna som bestämmer. Det låter som om din sambo kan behöva hjälp med att få ihop familjen och att sätta gränser som är anpassade efter barnets ålder. Det är inte lätt, framför allt inte om man inte har någon kontakt med den andra föräldern.
Till sist, du valde helt fel ställe att fråga på, du kommer få många otrevliga svar, de flesta från sådana som faktiskt inte vet någonting men som gärna vill såga styvmorsan vid fotknölarna bara för att de har möjlighet.
”Håller på att bli galen här hemma”. Kallar barnet bortskämt och säger att hon ska säga till sin partner på skarpen. Nej hej är ute och cyklar.
Säger inte att man ska blunda för att en 10 åring inte klarar av åldersadekvata saker men hej tar sig väldigt stora friheter.
Det som är knäppt är ju inte att ha synpunkter på att tioåringar ska duscha själva (det är sunt föräldraskap) utan att skaffa barn med en man som man anser ej bryr sig om sina befintliga barn (eftersom styvmodern tydligen är ”den enda” som kämpar för barnet).
Asså chilla, fy vad hemska svar du får. Folk har problem här
Din parner tänker lite kort nu, det här med att inte orka diskutera, är ett ordval som ger mig klåda! Snacka om att man binder ris till sin egen rygg då. Min man hade en variant på att det tog så lång tid, om man skulle ha med barn i köket när man lagar mat….Javisst, om du vill stå för all matlagning så länge de bor hemma, varsågod! Den tiden får man igen med råge när de upptäcker att det är både kul och gott att kunna laga mat och den tiden får man ta sig. Samma med det som ni har nu, det är han som får ta det. Han är pappan, han ska inte blanda in dig och göra dig till ansvarig för att han inte orkar. Det är inte ok. Barn i den åldern kan mycket och brukar vara intresserade också.
Om hon inte utvecklas beror det ju på något. Istället för att kalla henne bortskämd kanske du ska tänka efter en gång till. Du verkar ju riktigt oskön som bonusförälder.
Jag håller helt med. Usch att vara bonus barn till någon som resonerar så. Verkar inte som hemförhållandena är bra hos mama heller. Stackars tjej ?
Nu har jag ingen 10-åring här hemma och kan svara på vad som ”normalt”, dock en 6-åring som gör allt det du nämnde själv.
Låter mycket konstigt, speciellt att hon behöver hjälp med sånt som hon antagligen tycker är kul, som att starta datorn. Och det är väl lättare att bara ta på sig skorna själv än att nån annan gör det, eller? Det är väl dock föräldrarnas sak att söka hjälp om de misstänker att nåt är onormalt.
Låter mer som en reaktion på något annat och att hon söker uppmärksamhet genom att be om hjälp med allt?
Med tanke på att bonusmamman är gravid låter det som en helt rimlig reaktion. Speciellt om bonusmamman inte får henne att känna sig inkluderad i familjen.
Ja såg nu att hon skrivit det och det är ju inte ovanligt att barn går bakåt i utvecklingen när de får syskon, en regression, nu verkar ju hej tycka att flickan alltid varit ’efter’ men annars tycker jag det känns rimligt son en reaktion på att familjedynamiken ändras (igen med tanke på att det först skett en separation sen har bonusföräldrar, kanske fler än en gång?, kommit in i bilden och nu ett syskon), det kanske är så hon känner sig sedd och inkluderad och mamma och pappa måste jobba på andra sätt att visa henne det för att få henne med självständig eller vänta ut en fas kanske?
Har verkligen inte skrivit att hon alltid varit efter, eller ens att hon är det nu, jag skrev att hon har blivit bortskämd. Vart får ni allt ifrån?
Bortskämd? Varför anser du att hon är bortskämd? Hon saknar uppenbarligen något och söker uppmärksamhet genom att spela hjälplös. Det är ett litet barn du skriver om, visa lite omtanke.
Hejs lösning verkat vara att ställa krav på pappan så han inte möter barnets behov så hej kan få rätt..
Nej efter var mitt ord, men alltid bortskämd, enligt dig? Eller är det nytt att hon inte gör saker själv? Du kan tagga ner jag anklagar inte någon för något utan försöker se saker ur flickans perspektiv, du får ju själv avgöra om det kan ligga något i mina gissningar eller inte, jag kan ju omöjligt veta med tanke på att jag har 0 insyn och försöker vrida och vända på det för din skull, eftersom du frågar. Är inte en av de anonyma som kallat dig dålig styvmamma eller sagt att du ska flytta ut.
Tänker inte dela med mig av för mycket privat. Men jag kan skriva direkt att dotterns beteende inte beror på mig. Hon har och har inte haft det lätt hos sin mamma kort sagt. Hon älskar mig och jag henne, och jag tar hand om henne och hjälper henne. Jag är ingen elak bonusmamma.?
Samtidigt skriver du att föräldrarna skämt bort henne? Bestäm dig.
Det är inga motsättningar. Skärp dig.
Tycker det är många ??? Han är ingen bra förälder till sitt barn och har ingen relation till mamman. Att han dessutom framställer henne som oresonlig. Är det verkligen någon du vill skaffa barn med?
Du uttrycker dig som allt annat än en kärleksfull och omtänksam bonusmamma.
Sluta nu, hemsk är du
Jag skrev inte att det berodde på dig utan att det låter som en reaktion på något. Om hon inte har det lätt hos mamma så kan det ju mycket väl vara så. Prata med bvc om saken.
Är flickan 10 år finns bvc inte med i bilden, men skolan har ju såklart märkt om flickan är sen i utvecklingen. Är hon inte det så behöver hon förmodligen mer uppmärksamhet och kärlek.
Aha! Jag har själv små barn så visste inte att man inte gick till bvc även som större. Tack! BUP finns ju då som alternativ om man känner att skolan inte hjälper. Men ja, hur fungerar det på skolan, kan hon alla dessa saker då? För då är det ju något annat än just att hon inte kan/behöver hjälp.
Första man pratar med är skolsköterskan, nästa steg är i de första regioner något som heter en väg in som finns som en enhet innan bup.
Vet att två av mina systrar pratat med BUP utan mellanhänder så i vår region går det iaf att göra så, men det är ju så klart olika från region till region. Huvudsaken tycker jag iaf är att om man observerar såna här saker som hej gjort så tar man professionell hjälp som kan hitta bakomliggande grejer, är det en reaktion? En diagnos? Känns som att det sitter så långt in hos vissa att söka hjälp, jag kommer från en familj med mycket psykisk ohälsa där mamma och pappa försökte (efter deras bästa förmåga och med all välmening) hjälpa, ofta genom att sätta hårt mot hårt och hade de faktiskt sökt hjälp hos vården hade nog inte mina systrar haft samma problematik långt upp i vuxen ålder och behövt vara inskrivna i psykiatrin på det sätt en av dem är idag. Så sök hjälp ❤️
Skulle stå i de flesta regioner ?
Tycker snarare det låter som att hej redan är övertygad om att det beror på att barnet är bortskämt och hennes man inte lyssnar på hennes tillsägelser. Det är vad de flesta reagerar på. Givetvis ska barnet få hjälp ❤️
Hemskt när ett barn söker uppmärksamhet och kärlek på ett sätt som barn ofta gör och där är en vuxen som ska gå emellan när pappan försöker tillgodose sitt barns behov.
Är du säker på att hon mår bra? Hon kanske behöver uppmärksamhet och får det genom att be om hjälp???
Ja men du är ingen i den här flickans liv, så lämna till hennes föräldrar att avgöra vad hon ska få hjälp med.
Stackars unge, pappas nya kvinna ska komma och ha åsikter. Det här barnet har inte valt dig och borde egentligen slippa dig helt. Var särbo varannan vecka istället.
Hon är visst nån, hon är hennes styvmamma. Och det är inte bra för barnet att va sådär, i skolan finns ingen som hjälper med allt det där tex och man blir väldigt udda. Barn blir också stolta när de klarar saker själva.
Klarar hon det inte själv på skolan då? Hej skriver bara om hemma, eller så har jag missat..
Ja stackars unge som älskar mig så mycket att hon kallar mig mamma.
Men nu är ju du bara löjligt passivt aggressiv eftersom du inte fick medhåll.
Vad är det där för märklig inställning? Anser du att alla som lever i bonusfamiljer gör fel då? Man är inte dömd till att leva i ensamhet bara för att man har barn från en tidigare relation. Och även om en bonusförälder inte är samma sak som en biologisk förälder så är det väl självklart att alla som delar hushåll har en del i varandras liv.
Nej men Hej tar sig väldigt stora friheter. Ska säga till pappan ordentligt så han minsann lyder..
Nu har du bara hakat upp dig, läs allt Hej skrivit så att du får sammanhanget.
Jag har läst allt. Hon framställer sig inte som en kärleksfull bonusmamma utan som någon som anser sig ha rätt och alla andra ska rätta sig efter. Blev positivt överraskad av den sista kommentaren. Men det tar inte bort alla passivt aggressiva kommentarer dessförinnan.
Hon har ju rätt om allt i hennes ts stämmer. Verkar vara slappt föräldraskap och curlande.
Leva i ensamhet är inte samma sak som att vara särbo och låta bli att skaffa nya barn. Man har först och främst ett ansvar mot de barn man redan har.
Jag skulle bli fundersam om barnet inte kan de saker du nämner. Jag undrar om det ens är möjligt att fostra ett barn till att inte göra sådant själv. Antingen så kan hon på riktigt inte göra de här sakerna och behöver hjälp för att lära sig. Eller så har hon blivit skrämd på något sätt för att vara självständig. Säkert jättesvårt att ta upp för dig men hennes föräldrar behöver försöka hjälpa henne vidare.
Jag håller med, barn har en naturlig drift att vara självständiga.
Har du ens nuddat vid tanken att flickan söker uppmärksamhet?? Det kanske bara är genom att be om hjälp med saker som hon känner sig sedd?
Stackars barn, skilda föräldrar och pappa ska ha barn med en ny kvinna. Inte så många så pass små barn är bekväma med en sådan situation.
Separerade föräldrar och halvsyskon är inte direkt ovanligt. Jag jobbar i skola med yngre barn än 10 år. Var och varannan har separerade föräldrar och en hel del har syskon på någon eller båda föräldrarnas sidor. Och ingen av dem beter sig som bortskämda och hjälplösa småbarn.
Oj jag hoppas du hittar på att du jobbar i skola med tanke på hur du uttrycker dig.
Ser inget fel i det. En del här är alldeles för gulli-gulliga. Barn gör ofta det de kommer undan med.
Du jobbar ju i skolan, du har väl inte en aning om hur barnen är hemma och inte heller har du utbildning att förstå hur det kan påverka barn med nya familjekonstellationer.
Låter som en elevredurd utan grundläggande utbildning i utvecklingspsykologi. Sorgligt att vuxna i skolan inte Har grundläggande förståelse för hur barn fungerar.
*elevresurs
Haha nej det gör det inte. Snarare så att i skolan är man mer saklig än curlande mammor…
De kanske gör andra saker för att få uppmärksamhet då? Eller menar du att alla barn beter sig helt perfekt till 100%? Uppenbarligen får hon ju ut något av att be om hjälp med de här sakerna, VILL hon vara självständig så hade hon lärt dig själv eller bett om hjälp för att lära sig, men något är det ju. Tycker verkligen inte man ska vifta bort det med ”bortskämd” utan försöka hitta lösningar där hon kan få känna sig självständig men inte för att du inte orkar/inte vill att din sambo ska ödsla tid på henne utan för att stötta och försöka fylla det tomrummet av umgänge som uppstår när hon sen gör de här sakerna själv med annat givande.
Stackars barn? Behöver det inte alls vara. Många barn blir jätteglada för sina småsyskon och bättre med skilda föräldrar än två som bråkar.
Och inte så många barn är glada över främmande vuxna som de tvingas bo med. Barn vill inte göra sina föräldrar ledsna, så de visar inte alltid hur de känner. Men mina barns vänner med bonusföräldrar är ofta tydliga inför kompisar med att de ogillar bonusföräldern. Min dotters vän spottar i bonuspappans skor varje fredag när han kommer för att bo med dem. Han vet inte det men jag vet det.
Har man gjort det rätt så är det inte främmande. Finns otroligt många fina bonusflräldrar.
Absolut men hej verkar inte vara en av dem.
Du verkar hemsk
Jo det tycker jag.
Oj, låg lägsta nivå?
Nej det är inte normalt om hon inte har nån diagnos. Tycker absolut han ska ställa krav, försök påverka honom. Inte sjysst mot barnet heller att va så osjälvständig. Hon kan nog själv också.. Fortsätter han va mesig kanske det är bäst att bo isär.
Nån sorts diagnos? Kanske ni borde söka hjälp? Vad säger skolan? Ovan och ny livssituation hon är kanske helt förvirrad och mår inte bra.
Låter som att det antingen är så att föräldrarna gjort henne alldeles för beroende av dem, på den nivån att det hindrat henne från att utveckla åldersadekvata förmågor. Alternativt så har flickan någon form av utvecklingsförsening eöler exekutiva svårigheter (och behöver utredas).
Ett sista alternativ är ju att hon gör sig liten för att få uppmärksamhet och att det eskalerar i samband med att ni ska få en bebis. I så fall är ju en stor del av lösningen att pappan ger henne uppmärksamhet och egentid utan att hon ber om det. Har hon svårigheter att klara av såna här saker hos mamman eller på skolan? Tar pappan upp dessa saker med dig? Kommunicerar ni kring detta?
Tänker att skolan skulle reagerat om hon inte klarade av dessa saker då det är flera saker som hon behöver kunna för att ta sig genom skoldagen. Så mest troligt är det hos er hon beter sig så här. Om du inte missat annan information i ditt inlägg.
Tvivlar då starkt pp att det handlar om att hon är bortskämd utan att hon har andra behov som inte är tillgodosedda.
Sedan ett tips kring barn som vill ha hjälp med saker som de egentligen klarar är att i första hand bara hjälpa genom att va närvarande och sen genom att guida muntligt. Till exempel säga till henne vilken knapp hon ska trycka på för att starta datorn.
Vilket fint och utförligt svar. Fick ont i magen när hej bara antog att barnet är bortskämt och hennes lösning var att säga till pappan på skarpen att inte dalta med henne ?
Det går ju att ge barnet uppmärksamhet och kärlek utan att behandla henne som om hon är en bebis. Nu får det att låta som om det här är ett normalt beteende, det är det inte och att fortsätta göra de här sakerna för barnet är inte ett bra sätt att hjälpa barnet på.
Tror inte någon här tror det är normalt beteende.
Möjligt, men om du läser svaren så ser du att många här tycker att pappan bara ska fortsätta medan bonusmamman bara ska hålla käft och gilla läget. Det är inte rimligt ur någons perspektiv, varken barnets, pappans eller Hejs.
Nej det står ju att hon ska ta upp det med pappan. Men hon är inte förälder och kan inte kontakta bup eller skolhälsovård. Det folk reagerar på är ju att hon ska säga till pappan ordentligt så han slutat dalta med dottern. Det är ju inte lösningen..
Jag tror att du missförstår helt vad jag skriver. Jag skriver att flickans beteende troligen är ett försök att få uppmärksamhet. Att en del av lösningen är att ge uppmärksamhet, inte genom att göra saker åt henne, genom att umgås typ läsa, spela spel, gå på bio (vad som). Och att sen göra minsta möjliga när barnet ber om hjälp. Ofta bara verbalt eller genom närvaro. Ett exempel så att du förstår. Min 3-åring började exempelvis vilja ha hjälp med att tvätta händerna efter maten igen efter att han fått syskon. Istället för att ”sätta hårt mot hårt” och säga till barnet ”men du kan sjäälv” så fungerade det jättebra att jag stog i dörröppningen och guidade honom ”så nu tar du lite tvål i handen, den gnugga händerna, sen satt på kranen” etc etc. Beteendet gick då över på max 2 veckor.
Håller med, det visar ju tydligt för barnet att man fortfarande finns där. Kanske blir det/tror barnet att det blir betydligt mindre kommunikation och umgänge om hon slutar be om hjälp? Att hon plötsligt förväntas göras allt själv och bli som en vuxen? Bra förslag att vara med och guida och kanske också försöka spendera lite extra tid i de situationerna, tex sitta med en stund och kolla på TVn efter att ha förklarat hur man startat den eller be tjejen göra frukost åt er båda och äta den tillsammans. Inte varje gång alltså men till en början och ibland iallafall.
Du verkar vara en jätte fin förälder ❤️
Min femåring kan allt det där själv och min snart treåring kan några av sakerna. Helt klart behöver inte en tioåring hjälp med sånt, det är bara trams. Att föräldrarna är separerade och att det kommer en ny partner och sen ett nytt syskon är knappast en unik situation som berättigar en tioåring att degradera till ettåring.
Hur fungerar det för flickan när hon är i skolan? Klarar hon av att göra saker självständigt där? Det kan ju vara så som flera skrivit att hennes agerande beror på att hon har svårigheter/ inte mår bra.
Det är också så att barn gör vad de kommer undan med. Behöver inte handla om att må dåligt utan vilka krav man ställer. Troligtvis kan hon alla de där sakerna i skolan annars skulle de larmat om det.
Jag checkar ut, går inte att skriva något här längre innan folk tar sig friheten att måla upp en som en hemsk människa. Min enda fråga var om det är normalt för ett barn i den åldern att inte klara sånt själv eftersom jag inte har någon koll. Jag skrev att jag har pratat med min sambo. Vissa av er verkar tro att jag står hemma med näsan i vädret och bestämmer allt. Det var bara en fråga. Sluta smutskasta människor.
Om du känner dig missförstådd när du uttrycker dig är det någonting som inte kommer fram. Någonting att fundera på nästa gång du skriver något.
Och du borde hoppa ner från dina extremt höga hästar, något att tänka på innan du trillar ner.
Jag som skrev den kommentaren har endast skrivit två kommentarer till Hej, den ovan och att Hej beter sig oresonligt. Och jag vidhåller att om man känner sig missförstådd av många samtidigt så är det någonting i det man sagt eller skrivit som inte kommer fram på ett eller annat vis.
Det resonemanget (om missförstånd) gäller i många sammanhang men inte här inne och ABSOLUT inte i trådar som gäller barn. Här kan man knappt skriva att man uppskattar en kväll utan barn utan att klassas som en dåre som traumatiserar sina barn.
Du har fel, det är ju väldigt många som har läst och förstått. Hej kan inte ta ansvar för att ett gäng gärna vill missförstå och läser in egna saker som inte skrivits bara för att få hoppa på bonusmamman.
När man läser allting Hej skrivit och förklarat blir det tydligt, ja. Mycket framgick inte från början varför sådana missförstånd och feltolkningar har uppstått. Således borde Hej, i en optimal värld, skrivit allting från början för att få så bra och utförliga svar som möjligt. Utan att behöva känna sig påhoppad.
Igen, nej. Redan från början tolkade fler in sådant som inte stod. Även om man tycker att det saknas information måste man inte feltolka, vilket många av dem gjort. Råden de gett är ju därmed helt uppåt väggarna och inte realistiska.
Precis. Ganska vanligt här i bloggen att folk missförstår (med flit eller pga läsförståelsen?) Inte alltid det beror på avsändaren.
Tror det är massa kvinnor här som hatar exets nya, helt ärligt… Och många är alldeles för puttinuttiga och ska tycka synd om när det kanske inte alls är fallet. Tycker du blir helt orättvist bemött. Tydligt att du bryr dig om flickan. Att hålla på så som föräldrarna gör är inte att hjälpa. Ni bör gå till botten med varför hon gör såhär, OM hon mår dåligt eller behöver uppmärksamhet. Men man kan också ha vänliga men bestämda krav på det man ska klara själv, kan va att hon bara gör det hon kommer undan med liksom.
Men snälla, va? Hatar exets nya?
Det finns en mamma och en pappa i det här barnets liv. Dom vill uppfostra sitt barn på ett sätt som inte rimmar med bonusmammans. Synd för bonusmamman, speciellt om hon är gravid – för det kommer INTE att kännas lättare när hon får ett nytt barn. Talar av erfarenhet här. Bonusmamman kan ha åsikter, men inte bestämmanderätt.
Och åsikter kommer hon alltid att ha, om att barnet är fel på diverse olika sätt, just för att det inte är hennes eget barn.
Och här var vi inte trångsynta eller drar egna slutsatser m, helt utan sinne för proportioner….
Nej de gör saker som inte är bra för barnet, vilket ts ser. De kan ju inte ens samarbeta och pappan viker sig för barnet.
Kanske borde vara en insikt i hur du uttrycker dig kring din bonusdotter och att det inte är lämpligt? Om det är många som reagerar på vad man gör så ligger det ofta något i det och man bör reflektera kring sitt egna beteende.
?
Jag är på din sida, en anonym minst är vidrig
Folk älskar att läsa in saker som inte skrivits?? undrar ofta seriöst om folk har noll läsförståelse eller vad fan problemet är eftersom detta sker så ofta i diskussioner på nätet. Plötsligt skrivs det massa påståenden om sånt som aldrig ens nämns och vips så har man utmålat personen som oregerlig skata som är ego och helt heemsk. Sedan händer det att personen skriver utförligare inlägg om saken men se det läser man inte utan man fortsätter mata på om hur fel personen gör osv ?? som sagr, vad fan är det för fel på er som håller på så? Ni framstår som helt genomkorkade. Läs. För. Fan.
Men tack, ja!
Tror folk påverkas av sina personliga känslor/erfarenheter och inte kan/vill se klart.
Tycker du är jättestark och fin som
tar dig an och har en bra relation med din sambos dotter och vill hennes bästa! Folk här verkar ha problem generellt med bonusföräldrar, dåliga egna erfarenheter? Lyssna inte på dem.
Jag tror folk har problem med hur hej uttrycker sig. Jag skrev att jag tyckte hennes sätt att resonera är olämpligt och mina barn har en jätte fin relation till deras pappas sambo. Vänder mig starkt emot Hejs sätt att uttrycka sig. Barnens bonusmamma skulle aldrig ta sig sådana friheter.
Vad vet du om det?
För vi har en fin relation och diskuterar sådana saker.
Du skriver själv här anonymt. Det kan ditt barns bonusmamma också göra.
Nu behöver vi inte kommunicera i kommentarsfält eftersom vi har en relation. Hon har barn sedan innan så mina barn bor med hennes varannan vecka. Vi har många disskusioner om uppfostran eftersom våra barn bor ihop. Skulle hon uttrycka sig som hej hade det varit svårt att ha en relation.
Du vet ju inte vad hon skriver här, eller hur hon pratar när hon inte pratar med sitt bonusbarns mamma.
Min 9 och 6 åring kan allt det där. Misstänker att hon kan det också. Båda mina barn försöker konstant med att be om hjälp med allt… typ kan du hämta min mobil, kan du hämta min ryggsäck, kom med mellis till mig…
Ibland gör jag det pga jag vill att vi ska var snälla och pyssla om varandra, MEN om vi tex alla sitter o ser en film och de ber mig hämta snacks? Nej nej… de har egna ben att gå mer.
De flesta är väl lata av naturen och hon har väl fastnat i det för att föräldrarna kanske pjoskar för mycket, kanske har dåligt samvete efter skilsmässan eller nått…
Tycker du gör rätt som ställer lite krav! Skönt för er och bra för henne att växa o känns sig kapabel.
Precis! En del barn har verkligen föräldrarna lindade kring lillfingret… Blir tufft för många när de börjar skolan och står där och tror att nån ska göra allt åt dem..
Tror tvärt om de flesta barn vet mycket väl att de ej kommer undan med att be om massa assistans i skolan, då det absolut inte fungerar så i förskolan heller. Men man fortsätter med bekväma beteenden inde situationer där man kommer undan med dem ändå, dvs hemma.
Barn brukar vara duktiga på att skilja på vilka vuxna de kan be om service och ej. Kan plocka undan själv när man är med pappa men ej med mamma osv.
Ja men de kommer dit söndercurlade och får det svårt…
Min 3-åring kan det mesta av det ts skriver.
Sen är det jag som är lat och ber honom hämta min vattenflaska, hämta papper, mitt lypsyl osv haha.
Haha äh, BVC vill ju att de ska kunna följa sådana uppmaningar när de är 18 månader!
När man läser svar i den här tråden förstår man iaf varför så många barn idag är bortskämda och curlade. Hur det är i ert specifika fall vet jag såklart inget om , men tycker inte det är konstigt alls att du reagerar på hur det är nu och vill få till en förändring som blir bra för alla. Lite ironiskt också att många anser att du tar dig stora friheter, när de själva diktar ihop att du i princip är Askungens elaka styvmor, att barnet har en diagnos och massa annat.
Och om det nu är så att barnet söker mer uppmärksamhet så absolut, det behöver hon då. Men att lösa det genom att göra alla saker åt henne som hon egentligen kan själv är bara en björntjänst.
Hoppas ni alla tillsammans, föräldrar, bonusföräldrar och barn lyckas hitta en dynamik och vardag som alla mår bra av.
Ja verkligen! Många gullar alldeles för mkt barn och ska tycka synd om när de int eget nåt. Krav är inget farligt.
/trött skolpersonal
Inte vet nåt.
Bästa kommentaren 21:16!
Jag uppskattar att vissa personer faktiskt läser det jag skriver och inte drar egna slutsatser. Jag har ingen erfarenhet av barn och vet inte vad som är normalt och inte, därför fråga jag. Jag har uppfattat hennes beteende som bortskämt, men nu förstår jag att hon förmodligen mår dåligt. Jag ska prata om det med min sambo. Jag är aldrig elak mot min bonusdotter, snarare för snäll, så även jag är väl en del av problemet isåfall. Jag har lärt henne massor på senaste tiden och har även uppmanat min sambo att vara mer delaktig och kärleksfull. Men som sagt, jag har mest trott att hon är bortskämd kring vardagliga saker. Men jag har tagit till mig och ska prata med min sambo om att hennes mående kanske är grunden till beteendet.
Suveränt! Detta gör mig så glad! (En av anonymerna ovan som letade bakomliggande orsaker men inte kallade dig elak eller annat). All cred till dig, och man kan faktiskt inte vara för snäll (att ställa krav eller se till att barn lär sig saker inom rimliga gränser är ju inte elakt utan faktiskt det som är snällt mot barnet, men att också se vad som är orsaken bakom barns problem och försöka lösa dem och tillgodose behov det är inte heller att vara för snäll eller daltig som vissa här verkar tycka). Men superbra att ni pratar om det och sök professionell hjälp om ni behöver stöd ❤️
Till Hej, jag var i din sits för några år sedan när jag var gravid med vårt första gemensamma barn. (Samma situation med biologiska mamman också). Visade sig senare att dottern hade autism och adhd, men det är inte min poäng. Nu några år senare, och när jag själv blev mamma, så släppte så otroligt mycket av mina frustrerande tankar kring hennes uppfostran och jag blev mycket mer förstående och ”mjukare” gällande föräldraskap. Fick det mycket lättare att knyta an till henne när jag själv blev mamma och släppte alla åsikter jag framförde till min man om vad han bör och inte bör göra. Jag har givetvis alltid varit snäll mot henne, men nu när åren gått har jag dåligt samvete över alla åsikter jag hade då, och på något sätt kände hon säkert det utan att jag sa det till henne. Jag verkligen tror på att inkludera din bonusdotter, försöka förstå henne och bara vara så kärleksfull och så snäll som man bara kan så löser sig allt annat. Min poäng är alltså att ge det lite tid så kommer du nog mjukna upp när du själv fått barn ❤️ (Obs, jag förstår verkligen din frustration men försök tänk att hon bara behöver förståelse och kärlek just nu, sen kan man alltid uppmuntra henne att klara sig själv men det löser sig med tiden). Rätt var det är så är hon större och allt som du nämt är bortglömt!
Tyckte det här var en spännande tråd för tongångarna går väldigt höga men i praktiken verkar folk rekommenda ungefär samman sätt att hantera situationen och bemöta barnet?
Tänker spontant bara att utifrån din kommentar verkar du inte direkt älska henne som ett eget barn. Och att hon ska växa upp med styvförälder (som hennes pappa får ”nya” gemensamma barn med) och vara den där som kommer varannan vecka och inte är rätt, inte passar in, ett störningsmoment. Och tycker det är så hemskt för barnet. Så glad att jag sluppit styvföräldrar, har sett så många exempel i min närhet där barnen lidit så. Barnen är så maktlösa i situationen. Hemskt äre iallafall.
❤️❤️❤️
Det är väl inte så konstigt? Tror få älskar nån annans barn som sitt eget, det kan man väl inte begära. Men kan älska och vilja det väl ändå.
Delar man hushåll med barn behandlar man alla barn lika. Klarar man inte det som vuxen bör man leva som särbo.
Behandla lika och känna lika är dock inte samma sak.
Om hans dotter är fullt frisk,så är det märkligt av henne att vilja ha hjälp med allting.I 10-årsåldern brukar det vanliga vara att ”kunna själv”,man är ”stor”.
Om din parner eller du inte hjälper henne,vad händer då?
Hej!
Du har fått många elaka svar här men jag ville bara skriva att jag känner igen mig i din situation. Jag och min sambo pratar mycket om det och min syn på det hela är att man gör barn en stor björntjänst när man daltar såpass mycket med dem och låter de bestämma så mycket. De barnen kommer få det svårt när de blir äldre och ska ut i arbetslivet. Det blir en käftsmäll att inse att världen inte kretsar runt just dem.
Känner mig ledsen över hur många rasister det finns i kommentarsfältet (som visade sig igår). ?
Tror det är viktigt att skilja på rasister och folk som påtalar att stor invandring ihop med dålig integration förstört vårt samhälle. Jag har inget emot personer från andra länder på individnivå och anser inte mig själv vara bättre eller högre stående. Samtidigt ser jag ett stort problem att ta in många människor från kulturer som fungerar helt annorlunda än det svenska folkhemmet som byggdes på att alla bidrog och gjorde rätt för sig. Där man bygger upp samhället ihop och har hög tilltro till staten. Kommer man från samhälle som bygger på klaner där staten snarare är ett hot än något kollektivt blir det problem.
Hear, hear, Anonym!
20:23 jag håller med.
Exakt. Det är inte till att vara rasist.
Köper inte allt du säger, men jag tror inte heller på det mångkulturella samhället längre.
Handlar inte om att de ens är bättre än de andra, utan att det uppstår problem.
Precis. Att kombinera klassamhälle med en socialistisk välfärdsstat blir inte lyckat.
Du borde istället vara ledsen över samhället som dina barn kommer att växa upp i.
Bor på liten ort. Mycket sociala problem. Alkoholister psykisk sjuka. Ändå tar staden emot invandrare. Är jag rasist om jag tycker staden ska hjälpa sina egna invånare först? Läget blir inte bättre av att ha invandrare att försörja. Barnen går I skola de lyfter bidrag. Om staden hade råd inte hade många invånare med problem kunde det komma folk hit som behöver hjälp. Staden har dessutom stora problem med ekonomin. Hjälp egna invånare först sedan andra.
Jag med. Riktigt hemska saker folk säger utan att skämmas.
Hur ser du på samhället i dag? Finns det inga som helst problem med bäring på stora mängder invandrare, ofta med stora barnskaror?
Har jag sagt det? Dock är det inte ok att påstå hemska saker om hela folkgrupper!
Syftar du på att någon nämnde att somalier skaffat fler barn än svenskar? Det är ett statistiskt samband.
Inte andra generationen! De föder färre barn.
Fortfarande fler barn än etniskt svenska.
Nej faktiskt inte.
Jo.
Har du något bevis? Vore ju intressant att veta om det du säger stämmer.
Var värre saker än så.
Hon kämpade ju som satan i många år för att hon var rädd att hennes son skulle skjuta ihjäl någon/ själv bli skjuten. Ville skicka honom till hemlandet för att få bort honom från all kriminalitet efter att han hade rymt flera gånger när han blivit placerad. Fick inte pengar till en biljett av soc men hann spara ihop till en själv och köpa en resa innan han sköt, men hann han inte åka .
Vad har du för belägg för den här skiten? Du känner säkert inga invandrare. Har massa kollegor och grannar som jobbar och gör rätt för sig och kan svenska. De flesta i förorterna är vanliga människor!
Din kommentar är anmäld. Precis det här jag menar med saker som inte är ok.
Okej kyckling
Det största problemet är den nedmonterade välfärden och övertro på fri marknad som lett till att alla vårda välfärdsfunktioner i samhället urholkas.
Det kan vi inte skylla på några invandrare.
Även om jag håller med om att vissa saker som skrevs vag rasistiska så var det långt ifrån alla.
Jag själv har utländsk påbrå men har exakt samma funderingar som de flesta svenskar ”va fan har Sverige gjort?” Sverige ska vara till för de som bidrar, tar sina skyldigheter (och rättigheter) på allvar, som tar seden dit de kommit. Helt oacceptabelt hur Sverige ser ut idag. Häromdagen satte jag mig på tunnelbanan mittemot en religös snubbe som tog en titt på mig och mina kläder, sedan reste sig upp och stirrade på mig med arg blick resten av färden för jag, enligt hans tycke, va för utmanade klädd! Förstår du hur långt det har gått?!
Jag säger stoppa invandringen, se till att de se redan är här integreras och de som inte vill kan packa sitt pack och gå!
Fast jag känner flera som inte vill integreras. Vem ska tvinga dom? Viktigast är ju för att klara arbete att lära sig svenska.
Sverige har varit alldeles för slappt! Hur kan man ens ge medborgarskap till någon som inte kan landets språk?
Jag håller helt med dig om att det är försent i vissa fall, ex de som redan är medborgare. Man kan däremot börja införa regler för att bromsa utveckligen, ex. Ingen medborgarskap utan språkkunskap, egen försörjning senast efter två år i landet, utvisning vid vissa brott osv
Och tro mig, jag är långt ifrån den enda utlänningen som känner så
Medborgarskap är ju dock ganska tandlöst att vara restriktiv med så länge man fortsätter dela ut uppehållstillstånd.
Vad blir man utan, om man ej är medborgare? Rösta i riksdagsvalet? Mest en symbolfråga.
Man kan inte utvisa medborgare
Att värna om sitt land är inte att vara rasist. Tror du invandrare älskar svenskar. Danmark och Norge slipper massa problem pga dom värnar om sitt land och sina medborgare. Och det tycker jag är rätt.
Vilken vidrig kommentar.
Då tycker du alltså svenskar är vidriga. Det tycker jag är hemskt.
Barnsoldater och klaner som infiltrerar politiska partier och myndigheter, det ser du inget problem med? Är det rasistiskt att vilja stoppa dessa människor?
”Tror du invandrare älskar svenskar”
Läs min kommentar precis ovanför din så kanske du lär dig något, exempelvis invandrare är inte ett homogent folkslag med exakt samma värderingar och syn. Däremot det gemensamma för de flesta vettiga människor är att man ogillar trångsynta människor
Du verkar vara rätt trångsynt.
Ok ?
Ingen grupp är helt homogen, vad hon menande var att motsättningarna kommer från båda hållen. Vilket är sant.
Det som är ledsamt är hur världsfrånvända ni är. En hel familj blev ihjälskjuten utan anledning och personerna var 13 och 14 år. Tror du svenska pojkar gör något sådant? Nej. Invandrarnas värderingar fungerar inte ihop med våra. Tänk om det är din familj nästa gång? Eller du själv? Ska du vara lika trångsynt då? Det är INGET rasistiskt med att säga hur jävla skev den här samhällsutvecklingen är och hur pissigt Sverige har blivit. Tål du inte att höra sanningen?
Kan du länka eller berätt mer? Försökte googla men finns så många som blivit skjutna så vet inte vilken nyhet det gäller.
Hon menar nog morden i Tullinge och Västberga. I Tullinge var det en småbarnspappa blev ihjälskjuten och mamman blev skjuten medan hon hade sin tvååring i famnen (men hade tur och överlevde). I Västberga en mormor och en mamma.
Gärningsmannen var 16 år, han som delade ut uppdraget var 15 år. Hade någon jämnårig flickvän också och de verkar fortsatt helt obrydda, även nu under rättegången.
Familjerna hade ingen koppling till gängkriminalitet men de delade efternamn (ej släkt) med någon gängledare.
Tack snälla ♡
Verkligen tragiskt hur det har blivit. Finner knappt några ord.
Och de oskyldiga som blev skjutna var också invandrare. Men som skötte sig. Så det handlar inte om det. Det är inte ”svenskar” mot ”invandrare”.
Nej i Västberga var det en småbarnspappa och mamma som skadades. I tullinge var det en mormor och en inneboende 20-årig tjej (vän till familjen som bodde där).
Pappan i familjen i Tullinge (som inte var hemma) är släkt med en gängkriminell. Han har dock själv absolut ingenting med den världen att göra, är tvärt om en otrolig person som arbetat hela sitt vuxna liv med unga människor i riskzon. Fruktansvärt tragiskt och sorgligt allting.
Menar att pappan dog och mamman skadades i Västberga, inte att båda bara skadades. För att förtydliga.
Är inte det ett tecken i tiden?
Ja, verkligen. Fruktansvärt. 🙁
Svenska ungdomar söker sig också till gängen…
Jag blir verkligen frustrerad på hundägare som låter sina hundar gå lösa när de uppenbart inte kan hantera det. Flera gånger den här sommaren har lösa hundar sprungit fram till min hund när vi varit ute och gått. Det skapar en väldigt obehaglig situation för min hund, som är kopplad, medan den andra hunden är lös. Min hund är supersnäll och reagerar inte aggressivt, men det vet ju inte den andra hundägaren! Jag förstår inte hur man kan vara så nonchalant med sin egen hunds säkerhet.
Idag hände det igen – en lös hund sprang fram till oss och den morrade och betedde sig hotfullt. Det var en obehaglig upplevelse, och trots detta bad ägaren inte ens om ursäkt. Hur kan man vara så hänsynslös och oansvarig som hundägare?
Sparka till hundfan så att den fattar. Kommer ägaren fram så skäller du ut denne efter noter.
Inte hundens fel, sparka till ägaren istället.
Ja, bra där, låt hunden attackera. Vore ju dumt att göra något åt det.
Är du dum i huvudet? Ska jag göra samma sak om din unge springer fram till mig och gör något den inte borde?
Likställer du mina barn med hundar? Där ser man.
Ja det gör jag. Om din unge springer fram till min hund utan att jag har gett tillåtelse så ska den se på fan.
Ha, ha, haaaaaa! Shit vad jag skrattar!
Ja för ungar är ju kända för att bita ihjäl hundar och människor, så det är absolut samma situation.
Håller helt med. Mitt ena barn är väldigt hundrädd och vid flera tillfällen i sommar har folk i området på vårt landställe haft lösspringande hundar som springer fram och nosar och buffar. När jag sagt att de får koppla hunden får jag ofta svaret ”men han vill bara hälsa!” Blivit vansinnig mer än en gång senaste veckorna….
Så jävla frustrerande, som hundägare får jag samma kommentar från folk med lösa hundar som springer fram till min. JA MEN _VI_ KANSKE INTE VILL HÄLSA! Fråga först då, idiot. Tänker också mycket på folk som är hundrädda, även om min hund är uppfostrad, kan fot och inkallning så vet inte DOM det och det skapar då osäkerhet kring situationen. Den enda trygga garanten för dom att inte behöva bry sig om min hund eller oroa sig är att se att den går i koppel. Simple as that. När slutade folk bry sig om sin omgivning?
Jag brukar säga att min hund har noskvalster ?
Lär din unge att samspela med hundar och andra djur. Det är din plikt som förälder. Seriöst
Fast nä. Hunden vill hälsa men personen den rusar fram till vill inte alltid det. Det är fan hundägaren som gör fel, ingen annan.
Och jo, jag har hund.
Lär hunden att inte springa fram till okända människor och hoppa upp på dem. Samt ta ansvar som ägare och ha hunden kopplad i ett tätbebyggt område. Det är ens plikt som hundägare.
Det är föräldrarnas plikt att INTE låta deras jävla ungar springa fram till en okänd hund.
Vart läser du in att mitt barn gjort det? Lösspringande hundar har ett flertal tillfällen sprungit fram och buffat och hoppat på mitt barn som då blivit rädd. När jag då bett ägaren koppla hunden har svaret ofta blivit att hunden ”bara vilm hälsa”. Vad exakt är det du inte förstår?
Barn borde hållas kopplade.
Hur hjälper det mot lösspringande hundar? Borde väl isf snarare låsa in barnen så hundarna kan få springa fritt.
Sen finns det ju iofs hundar som inte vill bli framsprungna till, och vuxna. De får också stanna inne. Så man själv slipper koppla hunden när man tar en promenad inne i stan.
Jag brukar koppla min ungar, och fäster gärna kopplet vid någon lyktstolpe när går och handlar. Så skönt att slippa höra något gnäll om glass och godis.
På en skala, hur har du det med din ironidetektor? Testa att byta batterier.
En jäkla skillnad mellan hundar och barn är att vi inte behöver vara rädd att okända barn ska attackera oss på ett sätt som i värsta fall kan leda till döden. En lyx jag tyvärr inte känner kring okända hundar.
Jag har både barn och hund och nej, föräldern och barnet är absolut inte de som gör fel i den situationen som beskrivs här. Låter man sin hund springa fram till okända människor och inte ens har vett att kalla in den när nån uttryckligen ber om det är man en väldigt oansvarig ägare.
Vilken idiotisk kommentar. Alla människor och alla hundar vill inte hälsa.
Låter du din hund springa lös trots att du inte har nog koll på den för att den ej ska rusa fram till folk är du en dålig hundägare. Skyller du dessutom det på drabbade barn och hundar borde du ha djurförbud.
Alla borde ha koll på både sina hundar och barn!
Mitt ansvar som förälder är att lära barnet att inte springa fram till främmande hundar. Ditt ansvar som hundägare är att hålla hunden kopplad på allmän plats.
Har du någon gång sagt FY till någon på stan? Varför?
Nej men har sagt FY till småungar som fingrar i lösgodiset ett par gånger. Borde vara dödsstraff på det.
Till barn? Väx upp! Alla som köper lösviktsgodiset får liksom acceptera villkoren med folk som fingrar i burken. Köp godis i förslutna påsar om du vill behålla blodtrycket på normal nivå.
Barn dör inte av att bli tillrättavisade. Chilla
Fuck you är ingen tillrättavisning.
Haha oj jag trodde vi pratade om fy som typ ”fyy dej” ??
HAHAHAH älskar såna här missförstånd
Jag trodde samma. Jag hade aldrig gissat att du menade “Fuck you!” och nej, jag har aldrig sagt det till någon.
Menade självfallet fy, inte förkortning för fuck you
Haha jag med, med kommentaren om spott där uppe! Fy som i usch. ?
F U har jag nog inte sagt till nån random på stan nej.
Hade mina barn tagit godis i affären och jag inte sett så hade hade jag haft noll problem med att nån sa till dem. Hade man som vuxen däremot enbart kunnat göra det med att säga fuck you är man inte berättigad att tillrättavisa barn överhuvudtaget.
Haha jag hade såklart inte sagt ”fuck you”, jag trodde vi menade typ ”fyy dej” ?
Anonym 22.02 jag trodde också det var ordet fy som i fy dig. Hade inte en tanke på att det var en förkortning. ?
Nä man brukar ju förkorta det ”FU”..
Skojar du?? Så äckligt! Uppfostra och håll koll på era barn istället! Skitbra att nån säger till, det borde alla göra. Får inte personalen heller göra det elelr?
Ja men typ. Eller högt iaf. Folk som spottar, hostar rakt ut och liknande. Äckligt beteende helt enkelt för jag blir så chockad och äcklad.
Jag brukar säga ”vad fräscht” till folk på stan som tex loskar på marken, rapar, trycker ut snor ur näsan och liknande. Majoriteten av dessa är män som blir lite ställda. 😀
Inte sagt men pekade finger åt en bil som tutade på mig på ett övergångsställe. Visade sig vara min mosters man och mina små kusiner i bilen haha.
Hahahaha
På väg mot sjukskrivning. Igen. Hatar min psykiska sjukdom. Är så trött så jag inte gör nån nytta på jobbet. Svårt få hjälp är ensam ingen att prata med.
Usch vännen. Låter jätte jobbigt. Jag har också varit där. Tror det är viktigt att komma ihåg att ditt egenvärde inte ligger i vad du gör på jobbet. Även om du bara ligger i sängen och inte bidrar alls är du värdefull och viktig ❤️
Tack. Behövde höra det. Får inte hjälp stöd på jobbet. Psykvården i min stad fungerar inte nåt vidare. Har ingen att prata med. Känns som mitt liv aldrig kommer vända till nåt bra. Har inte partner barn eller vänner.
Låter sjukt dramatiskt men ring 112 och be att få prata med jourhavande präst. De är jätte bra på stora livsfrågor även om man själv inte tror på gud. Lovar att det kommer vända det är symtom på din psykiska ohälsa och inte sanningen. Ditt liv kommer bli bra ❤️
Håller med, präster är verkligen så fina medmänniskor att prata med ?
Det blir bättre ❤️ När min mamma hamnade på sjukhus blev jag rekommenderad att prata med en jourhavande präst online. De är helt fantastiska och så stöttande.
Hjärtekrossad, ledsen och så otroligt, otroligt arg. Personen jag har dejtat i +6 månader ghostar mig helt utan (synliga) skäl. Jag förstår ingenting, har så många frågor, är så arg och frustrerad och känner mig kränkt av någon märklig anledning. Tänker onda tankar (som jag aldrig någonsin skulle leva ut) för man blir verkligen galen av att befinna sig i en sån här känslostorm.
Men gud vad sjukt. 6 månader?? Vad är det för fel på folk?
Vad menar du? Hon har väl rätt att känna sig ledsen även fast de inte varit ihop en evighet? Troligen kommer hon komma över det snart men låt henne vara tills dess om du inte kan säga något snällt
(Svarar mig själv). Eller menade du att det var killens beteende du reagerade över? Att man ska kunna förvänta sig mer efter sex månader?
Ja självklart, att det var fel på honom! Jättekonstigt beteende att bara gjorts efter så lång tid. TS reagerar normalt, förlåt om jag var otydlig ❤️
Gissar att anonym menar att det är den ghostande dejten det är fel på och inte TS.
Det var väl uppenbart, förstår inte hur man kan läsa det på annat sätt
Fy fan för människor!!! Jag blev ghostad i våras av en kille som jag dejtat i 5 månader. Förstår inte hur man kan vara så feg/elak/konflikträdd att man bara försvinner utan att kommunicera varför. Också att man har så lite respekt för en person som man ändå varit så nära?
Jag lider verkligen så mycket med dig. Jag vet att det är en klen tröst nu, men det kommer att bli bättre
Åh herregud, lider med dig. Är också ute i dejting-svängen sedan några år , och slutar aldrig förvånas .
Tillåt dig att känna alla dina känslor, och du har all rätt att fråga efter svar (om personen inte blockerat ditt nummer eller instagram) men släpp tanken på att få svar från någon som visade sitt rätta jag genom att ghosta dig. Ghosting är en sån feg och respektlös handling, och det är förståeligt att du känner dig sårad och arg efter att investerat över 6 månader på denna person. Din ilska och frustration är helt förståelig, men låt den driva dig framåt istället för att hålla dig fast. Kom ihåg ditt värde – du förtjänar mycket bättre än att bli behandlad så här. Detta är en feg person valde sig själv och den lätta vägen, istället för att ha dig och ditt mående i sina tankar. Jävla as.
Har varit med om samma men det var ganska bra många år sen. Sjukaste var att vi arbetade på samma arbetsplats så var ju oundvikligt att vi skulle stöta på varandra. Känner igen mig i känslorna. Det tar tid att gå vidare när man inte vet eller förstår varför det tagit slut, det där med ”closure” gör så mycket för att kunna komma vidare. Du kommer komma till acceptans, låt dig känna, tänka och tycka exakt vad du vill. Prata med vänner och gör sånt du mår bra av, det blir bättre❤️
Ja gör man så utan anledning måste det vara en elak person. Förstår dina känslor. Samtidigt hoppas jag du så småningom är glad att vara av med en sådan.
Någon som har tips på baströjor som inte är så korta? Blir tokig på att köpa tröja efter tröja som efter en tvätt slutar ovanför byxlinningen. Är alltså inte på jakt efter tunikor som tanter har utan mer normala t-shirts osv som är lite längre i modellen ☺️
COS och arkets crew neck är unisex och helt klart längre än de flesta andra dam t-Shirts jag har.
Annars är tipset att köpa herr tröjor. De är alltid längre.
Tycker Arkets t-shirtar är bra ?
Sök på ribbad moudal på hm.
Köpte på ellos för 100 kr i bomull som
Va super!
Mq har bra bastoppar tycker jag, även åhlens!
Uniqlo har superbra! Den här t ex: https://www.uniqlo.com/se/en/product/crew-neck-t-shirt-465754.html?dwvar_465754_size=SMA001&cgid=IDshort12132
Jag tycker också att deras är suveräna men de är lite åt det korta hållet.
Ni som försöker vara hälsosamma, kanske även tänker på vikten: hur tänker ni när ni är ute på restaurang? Äter ni som vanligt under dagen eller mindre mat, för att få plats med ”mer” mat? Vad brukar ni oftast beställa för typ av mat? Skippar ni efterrätt/alkohol?
Beställer aldrig efterrätt och beroende på hur inne i nyttighetslivet jag är så kan jag välja ett nyttigare alternativ. Men oftast inte. Jag är ute på restaurang, klart jag får unna mig! Alkohol dricker jag inte jätteofta heller men absolut, är jag sugen på ett glas vin så tar jag ett glas vin.
Jag kör 80-20-metoden. 80% ”hälsosamma val” 20% vad jag är sugen på. När jag är på restaurang brukar jag tänka att det är mina 20% och jag beställer det jag är sugen på.
Jag äter så sällan ute så jag tänker inte att jag behöver begränsa mig något särskilt när jag väl gör det. Det kan slinka ner två glas vin och efterrätt.
Jag brukar sträva efter att ta det nyttigaste av de alternativ jag gillar. Aktar mig för att äta för mycket, tycker portionerna nästan alltid är större än jag skulle behöva äta. Om det är möjligt kollar jag menyn på nätet i förväg.
Vad jobbigt det måste vara att leva såhär
Äh, så jobbigt kan väl livet inte vara om man går ut och äter på restaurang ändå. Man beställer väl inte in något man hatar för att det har minst antal kalorier? Men beroende på hur ofta man äter ute kanske man måste begränsa sig, är väl inte så konstigt. Eller så får man dras med övervikt vilket också är jobbigt. Ibland måste man välja. Och om du är en naturligt smal person som kan äta vad som helst så känns det rätt oschysst att påpeka hur du tror att det är jobbigt för andra utan att ha varit i situationen själv.
Från en överviktig som försöker gå ner, det är svinjobbigt. Är man kvinna och kanske dessutom lite under medellängd får man äta så sjukt lite om man ska ligga på minus. Dessutom bränner man mindre vid träning.
Mitt svar är att försöka äta ute så sällan som möjligt och de gånger jag faktiskt gör det inte tänka ”unna mig”, utan jag tar det jag tycker verkar gott men inte mer än att jag blir lagom mätt, precis som vid en vanlig måltid hemma. Undviker att dricka kalorier dvs ingen eller väldigt lite alkohol till maten. Blir ändå mest trött av det så för mig är det ingen fara att avstå.
Därför är många tjocka! Man orkar inte helt enkelt.
Många lever ju inte med restriktioner kring mat och är ändå inte tjocka, dock. Det är ju inte som att alternativen är att alltid tänka på vad man stoppar i sig eller att hetsäta, finns ju massor av folk som helt enkelt inte har sug efter mer mat än vad man absolut kan äta utan att bli tjock.
Syftade så klart på de som är tjocka.
Min pappa ligger på sjukhus och det är riktigt illa. De försöker med vad de kan, nu är det bara att vänta på att kroppen återhämtar sig. Men det finns ett risk för hjärtstopp och om det händer så förklarade läkaren att de inte kommer att göra några återupplivningsförsök för kroppen är i så dåligt skick. Hur tar man sig ens igenom något sådant här? Är hemma nu för läkaren sa att det är ingen ide att sitta där just nu, de ringer om det blir värre.
Förstår hur du känner. Hoppas så din pappa blir bättre!
Tack, det hoppas jag också! Detta är fruktansvärt att vara i….
(Alltså värst för honom såklart, missförstå mig inte, det där lät konstigt såg jag nu…)
Nej nej, förstår hur du menar. Det är hemskt för anhöriga också, du behöver inte ursäkta dig ❤️
Min mamma fick oväntat en hjärnblödning för ett år sen. Hon var nära att dö. Från helt frisk till att i dagsläget ha assistans dygnet runt och knappt känna igen sin familj. Dom sa samma till mig då, får hon ett hjärtstopp gör man inga återupplivningsförsök.
Det viktigaste för mig var
1) att vara med familj och vänner. Prata om det när man ville, men också prata om annat när man ville det.
2) fortsätta gå till jobbet ganska snabbt. Jag var nog hemma en vecka men sen var det viktigt med rutiner för mig, och jag tror det är det för dom flesta (även om inget är rätt eller fel såklart❤️)
3) efter ett tag våga ha kul, skratta, gå ut och festa. Någonstans måste man förstå att det är det våra anhöriga vill❤️
Tusen miljarder bamsekramar
❤️❤️❤️
❤️
Gud, snälla hjälp Anonyms pappa. Välsigna honom. Ge honom kraften att ta sig igenom sina svårigheter och vägled honom hem.
Läk honom, befria honom, och omfamna honom. Gud du sa att i våra mörkaste stunder så skall vi ty oss till Dig. Att alla våra bekymmer och besvär ska vi inte bära, utan dem ska vi ge till Dig.
Fader, jag ber av hela mitt hjärta att du ska ta hand om Anonyms pappa och skicka hem honom frisk och glad.
Välsigna Anonym, hennes far, och alla hon håller kära.
I Jesus namn, Amen.
(Snälla ta inte illa upp av min bön. Jag vill verkligen att din pappa blir bra igen.)
Hoppas allt går bra. Var rädd om dig!
Håller alla tummar att din pappa klarar sig! Snälla uppdatera oss ❤️❤️❤️❤️❤️
Kollade precis tullys frågestund där hon skriver att hon inte är vän med varken Nicole eller Hanna Friberg? Vet man vad som hänt mellan dom? Har ingen koll på henne men vet ju att dom varit nära vänner plus att Nicole å hon hade en podd ihop?
Observera att nedan bara är rykten
Hanna bröt kontakten för Timmy gav henne dålig energi tror jag? Sen så tror jag också Tully sagt något om att Hanna var dum och korkad som tog tillbaka sitt ex efter otroheten
Nicole å Tully hade ju podd ihop, sen ville Nicole inte podda längre men tror inte det var det som gjorde Tully sur utan att Nicole direkt skaffade ny podd med Anna, hon kände sig sviken
Det kändes som att Hanna tog avstånd från Tully i samband med hennes mindre sympatiska kommentarer om Filippa. Tjejerna slutade iallafall umgås i samband med att det hände.
Hon sa väl bara att hon o Nicole inte hörs längre, men inga hard feelings. Nicole hoppade väl av deras podd med argumentet att hon inte ville ha en podd men sen hade hon helt plötsligt en ny om jag inte missminner mig.
Har 1h dörr-dörr hemifrån och till universitetet, lite längre kanske eftersom jag har lite väntetid också så räkna 1.5h. Jag åker alltså hemifrån 1.5h innan jag börjar skolan och så tycker jag inte om att stressa på morgonen så jag gör upp ca 2h innan jag går till bussen. Så börjar jag 10.15 går jag upp typ 3.5 tidigare.
Äter inte frukost men brukar ha med mig en drickyoghurt som jag smått dricker under hela föreläsningen eftersom jag hatar när det hörs att man är hungrig och när jag jobbat har vi alltid haft lunch 11.30 så kroppen verkar typ ha vant sig vid att vara jättehungrig då.
Dock är det ju inte så ekonomiskt att köpa yoghurt varje dag, för i värsta fall köper jag den på pressbyrån på centralen=dyrt i längden.
Så jag vill hemskt gärna ha tips på frukost som man blir MÄTT på och står sig länge. Ett plus är om man kan ta med den och äta på tåget eller när man kommit fram till skolan.
För mig står det nämligen helt still. Käkar kvarg med banan och chiafrön ibland till frukost, det funkar om jag bara ska vara hemma men inte att äta hemma och sen gå på föreläsning 3h senare.
Det enda jag kommer på är kesoplättar, men det kan jag ju inte leva på hela tiden. Havregrynsgröt ska ju vara mättande men jag tycker dels inte om det (det är dock något jag kan tvinga i mig) och dels vet jag inte, står man sig verkligen till 12 på det, om man äter den runt 7? Önskvärt vore liksom om man kunde undvika småätandet som annars kan bli, och suget efter snabba kolhydrater.
Och sen undrar jag, proteinpulver, är det något som mättar mer? Jag tränar men gymmar inte så jag har väl inte riktigt tänkt tanken på extra protein förrän jag scrollade förbi nån på tiktok som rekommenderade, men jag kommer inte ihåg så mycket mer från det.
Story of my frukostvanor. Har ni tips på bra och mättande och goda frukostar så blir jag glad?
Keso och fruktsallad i en liten bytta att äta på bussen/tåget.
Overnigth oats med något nötsmör i.
Om man står sig längre på proteinrik mat verkar variera mellan olika personer. Jag tycker att det är så för mig så keso eller ägg är min bästa frukost.
Åh det är värt att prova! Gillar inte konsistensen av keso men med frukt till kanske det kan funka! Toppentips i övrigt, overnight oats vill jag lära mig att äta och det verkar även gå att variera i oändlighet typ. Tack!
Ja jag tycker mig också bli mättare av proteinrik mat. Så man kanske kan ha proteinpulver i om man gör gröt eller overnight oats?
Jag har i jordnötssmör eller något annat nötsmör. Man kan toppa med nötter också. Nötter är mättande tycker jag.
Älskar nötter och nötsmör, så himla gott! Men vågar man äta det bland andra? Tänker på allergiker.
Har du något bra tips på vilket nötsmör? För jag gissar att du inte menar typ skippys jordnötssmör??
På föreläsningen är det stor risk att du inte får ta in det ja.
Även fast det är bevisat att luftburen Jordnötsallergi inte finns. De flesta har dock regler mot det ändå.
Ja nej då är tanken att jag helst ska slippa äta alls ändå
Min overnight oats är:
En skopa (30 g) proteinpulver
1 dl havregryn
1 msk chiafrön
Vatten tills bra konsistens
Bär eller frukt valbart
Brukar ha på cirka 20 g jordnötssmör, för mig är fettet viktigt för mättnadskänsla plus att jag dricker en flaska vatten (600 ml) till måltiden. Kostar runt 10-12 kronor, jag håller mig mätt länge och det är mindre än 450 kcal i den.
Åh det här ska jag prova! Proteinpulver kan ha nån smak va? Tror det skulle bli lättare för mig att få i mig om det smakar något.
Låter bra iaf, tack!
Japp, jag brukar köra lite olika sorter!
Finns det något märke som gör bättre proteinpulver än andra eller funkar det lika bra med den sorten som finns på ica? Vet inte vad det heter men tror påsen är blå?
Jag kan tipsa om att köpa proteinpulver (kassein) men vaniljsmak, det är en bra smak som kan användas till mycket. Jag har det till gröt, pannkakor, overnight oats mm. Jag har bara testat Tyngres proteinpulver men finns ju fler märken som troligtvis också är bra ?
Mitt Overnight oatsrecept: 1 dl havregryn, 1 dl mjölk, 1/2 dl keso, 1/2 dl yoghurt/kvarg (eller skippa nån av dem och kör 1 dl av en), 1 skopa proteinpulver (jag har chokladsmak men typ vanilj funkar ju också) samt 1 msk chiafrön.
Låter det stå över natt och toppar dagen efter med bär och skivad banan! Till det kör jag på ett kokt ägg.
Annars kör jag på denna proteinsmoothie med chokladsmak:
1 fryst banan, 1 msk jordnötssmör, 2 dl mjölk, 1/2 dl havregryn, 1 msk chia, 2 skopor proteinpulver med chokladsmak, 1 näve spenat (Valfritt! Men smoothien får en fin grön färg och spenaten smakar ingenting). Står mig jättelänge på den frukosten!
Jag brukar köra två skivor grovt bröd med mycket frön i och stekt ägg och på (det luktar inte). Står mig länge på det!
Älskar både grovt bröd och stekt ägg. Det har jag haft med mig någon gång tror jag, att äta typ innan föreläsning eller på rasten vi har. Dock är jag lite känslig för ägg och kan inte äta det för ofta men det är ett jättebra alternativ!
Även om du skriver att du inte gillar att stressa så tycker jag att två timmar tid på morgonen låter väldigt mycket. Vad gör du på morgonen och kan du planera eller göra något på kvällen för att inte behöva stiga upp så tidigt? Eller successivt stiga upp lite senare och bli van med att vara lite effektivare på morgonen?
Grejen är väl att jag stressat på morgonen i tio år. Har gått upp kl 4 för att åka till jobbet 04.30 (vägrade gå upp före 04!). Då var det upp, gå på toaletten, borsta tänderna, ta på kläder och dra. Nu sminkar jag mig och fixar håret, lägger väl 45min-1h på att göra mig klar i badrummet – för att jag vill! Har inte fixat mig på morgonen till jobbet alls under alla år och jag tycker om att fixa mig, det är min stund. Sen packar jag min väska och myser runt, vill ha det så, särskilt nu när hösten kommer? har mycket morgonmys att ta igen och får passa på för efter skolan sen kommer jag inte kunna ha det så?
Gör likadant, hinner inte med mindre, är morgontrött och har jobbig mage ?
Kokta ägg och youghurt i termosmugg, blanda i havregryn så blir det mer mättande ?
Hoppas innerligt du inte menar kokta ägg och yoghurt ihop?? för det lät riktigt äckligt i så fall haha
Gröt går att variera hur mycket som helst ❤️
Får lära mig äta gröt helt enkelt! Jag tvingar i mig havregrynsgröt men tycker det är så äckligt och får inte ner utan att svälja med mjölk hahaha, hatar verkligen konsistensen. Men har jag lärt mig att tvinga i mig (förut gick inte ens det), så bör det väl gå att lära sig äta normalt?
Kalla inte universitetet för ”skolan”?
Äsch jag kallar det allt möjligt. Ibland universitet. Ibland skolan. Ibland säger jag fakulteten. Bryr mig inte.
Varför inte? Inget konstigt eller ovanligt? Jag och mina vänner sa plugget (11 år sen vi gick ut).
Smoothie, det går att göra den mer mättande genom att ha i havregryn, avokado eller nötsmör. Jag brukar köpa frysta grönsaker, frukt och bär (billigare än färska) och så blandar jag det med turkisk yoghurt eller kvarg, havregryn och vad jag nu vill ha i. Banan går att slanta och frysa in, det är också mättande men jag gillar inte banan så jag kör på annat.
Vad smart, det var längesen jag drack smoothie och har inte ens tänkt på att man kan ha i typ havregryn och sånt. Så mycket bra tips här nu, får handla imorgon så kan jag börja göra frukostar från och med tisdag?
Kokt ägg
Inte i offentligheten, snälla. Luktar Såå äckligt.
Det är mycket som luktar äckligt. Man överlever det.
Inget luktar lika illa som ägg. Allt handlar väl inte om att överleva, man vill väl ha det trevligt också. Visa hänsyn!
Äter inte ägg så jag visar redan hänsyn. Men kunde inte bry mig mindre om nån annan gör det. Ät vafan du vill var du vill när du vill. Ät gärna ägg i din närhet!
Fy fan vilken attityd.
Overnight oats: 1 dl havregryn, 1 dl mjölk, 1 dl mild kvarg vanilj. Blanda i lite honung + chiafrön/linfrön. Ha i frysta blåbär eller hallon. Blanda. Låt stå över natten. Toppa med frukt och jordnötssmör/nötsmör/mandelsmör. Jag står mig i timmar på det!
Legat sjuk i en veckas tid i corona och det blir inte bättre. Några tips för att snabba på tillfriskningen? Ska kontakta vc i veckan och hoppas att de sjukskriver mig så att jag kan vara hemma lite till, för just nu mår jag skit.
Jag med, och många jag känner. Så vidrig sjukdom. Hoppas verkligen jag inte får några bestånde problem.
Jag har fått nytt jobb och börjar om en månad. Dock är jag en människa som inte klarar av att äta frukost tidigt på morgonen, och mina arbetsdagar kommer att starta 06:30 vilket jag är sjukt ovan vid. Min plan är att ta med frukost till jobbet och äta på frukostrasten, sitter ni på några riktigt smidiga och goda frukostgrejer man kan ta med sig? Gärna hälsosamt och som kan ätas kall, plus i kanten om det är nåt jag kan göra hemma kvällen innan. Grejer med proteinpulver för att öka mättnaden är en fördel! Älskar proteinyoghurt men blir dyrt i längden att köpa och äta såna 5 dagar i veckan.
Haha kolla tråden över dig?
Skriver här med haha!
Min overnight oats är:
En skopa (30 g) proteinpulver
1 dl havregryn
1 msk chiafrön
Vatten tills bra konsistens
Bär eller frukt valbart
Brukar ha på cirka 20 g jordnötssmör, för mig är fettet viktigt för mättnadskänsla plus att jag dricker en flaska vatten (600 ml) till måltiden. Kostar runt 10-12 kronor, jag håller mig mätt länge och det är mindre än 450 kcal i den.
Koka några ägg.
Aldrig ätit kall gröt. Det lockar mej inte. Vill ha den varm.
Ja fy vad läskigt att prova nya saker. Det tycker min treåring också.
Det tycker jag med och jag är inte 3? provar saker när de har fått mogna i tanken hos mig.
Vad gör du om du är bortbjuden då och serveras nåt du aldrig ätit förut? Säger ”Nej vill inte! Vill bara äta köttbullar!”
Har aldrig hänt. Alla har i alla år bjudit på normal mat.
Haha nej men gör inte det då? Inget måste. Gillar inte gröt varm heller, kall måste kännas som klister.
Ser nu att kommentaren kanske hängde ihop med diskussionen ovan? Tyckte det var kul att den var så random ?
Ni som har kontorsjobb och kan arbeta hemifrån ibland, ärligt talat jobbar ni en hel arbetsdag då (8 h) eller arbetar ni mindre? Jag brukar fixa med disk och tvätt etc samt blir mer lat när jag jobbar hemifrån. Skulle säga att jag arbetar kanske max 80% jämfört med en dag på kontoret. Nyfiken på svar!
Alla jag har frågat säger att de jobbar mindre…och att de typ inte tar riktiga raster utan äter och jobbar samtidigt typ. Så det sparar man väl in tid på! Vet några som lägger ner vid 13 på fredagar tex.
Fixar också med lite hemarbeten o.dyl som jag inte gör under kontorsdagar. Å andra sidan tycker jag att jag blir mycket mera avbruten av kolleger på kontoret, så skulle säga att jag får ungefär lika mycket jobb gjort hemma ändå.
Jobbar mycket färre timmar men extremt mycket mer effektivt. Får 80 % mindre gjort på kontoret för blir störd av kollegor, trött, distraherad. Så kontoret är längre dagar som är mindre effektiva och hemma är kortare dagar men mer effektiva. Jobbar därför i princip alltid hemma haha
Alltså… vi har ett sånt kaos i vårt öppna landskap så det blir inga 8 timmars jobb där. Om jag sitter hemma och går ifrån för att slänga in en tvätt så blir det ändå mer gjort den dagen.
Känner helt igen mig i detta. Alltid jobbat mycket mer (och tio gånger mer effektivt hemma)
Öppet landskap ? Låter hemskt.
Jag jobbar längre när jag är hemifrån. 10 timmar brukar det oftast bli
Det beror på, oftast så har jag jobbat väldigt intensivt de dagarna jag är på kontoret så arbetet hemma består mer av städ, tvätt, träning och matlagning. Någon timme till möte och mejl.
Jag har flextid så jag brukar faktiskt jobba lite längre under hemmadagarna så jag kan sluta tidigare när jag är på kontoret. 🙂 Visst, kan slänga in någon tvätt vid lunchtid men på kontoret hade den tiden gått till att småprata med en kollega. Så överlag tror jag att jag är lika effektiv hemma som på kontoret.
Jag har fått börja vara på kontoret mer för att faktiskt ta rast och socialisera. Hemma så missar jag rasterna då det inte är någon rörelse mot kaffemaskinen. Lunchen blir ofta uppskjuten då jag inte kollar tiden. Så arbetar betydligt mer effektivt hemma själv.
Man har ju ofta lagstadgad rast på totalt 5 min per timme utöver lunch, så om jag tömmer en tvättmaskin hemma eller går till kaffemaskinen på jobbet spelar väl prick 0 roll? Jag föredrar det tidigare, för då är pausen också tyst/ostörd, inget småtjatter med kollegor man möter, när jag behöver varva ner mellan två möten. Mer effektiv arbetstid när jag jobbar, mer effektiv återhämtning när jag pausar
Jobbar mer hemma och otroligt mer effektivt hemma. Vilket behövs eftersom jag alltid är back efter dagar i stökigt kontorslandskap där inte mycket blir gjort. Blir lite förundrad över hur många som tycks ha så mycket luft i sina jobb att det kan ta det lugnt hemma, skulle jag jobba 80 procent skulle det bara drabba mig själv eftersom ingen annan gör mitt jobb.
Men 80% tidsmässigt betyder ju inte 80% produktionsmässigt. Jag får mer gjort på 6h hemma än på 8h på kontoret.
Jobbar mer när jag jobbar hemma! Lägger i en tvättmaskin när jag behöver en paus men om man ser till mängd jobb blir den större. Jobbar gärna in lite extra tid eftersom man slipper resa, så ma kan jobba lite kortare på kontoret.
Men sen t ex äter jag lunch snabbt och tar en joggingrunda om jag jobbar hemma.
Men jag räknar tid, så det blir 40 h vecka.
Packar ihop tidigare och gör småsysslor under dagen, så det blir inga 8 timmar. Men det blir det inte på kontoret heller, mitt team kör lång fikarast, dessutom mycket tid som går åt till det sociala utöver det. Jobbar definitivt mer effekivt hemifrån, får mer gjort på en dag trots att dagen är kortare.
Ni som har en bra relation till era föräldrar i vuxen ålder, vad gjorde era föräldrar under barndomen som skulle säga har bidragit till det? I stora drag?
Jag har en jättebra relation till min mamma. Hon var inte felfri men fanns alltid där. Ställde alltid upp. Fick mig alltid att känna mig älskad och sedd. Jag kände mig alltid prioriterad. Har ingen kontakt med min pappa. Han prioriterade bort mig för sin nya familj. Kändes alltid som hans kärlek var villkorad. Inte pratat med han på flera år.
Min situation är nästintill exakt så med. Ändå intressant att man sälla hör att mammor dumpar sin familj för att de träffar någon ny. Det är alltid pappan.
Same, eller pappa var inte redo att bli pappa då han blev, 23, men blev tvingad att hälsa på vissa lov hos honom från 7år, då vi inte bodde i samma stad. Men det var krystat och awkward. Han fick ny familj då jag var 17 år, och nu är han jätte bra pappa till mina halvsyskon, men jag och hans relation är ännu inte en bra pappa-dotter, men han är en bra och närvarande morfar till mina barn!
Var nog en bra balans mellan gränssättning och curlande. Är född på 90talet med 60talsföräldrar. Har haft en trygg och privilegierad uppväxt. Närvarande föräldrar.❤️?
Exakt det här. Jag har haft en väldigt trygg uppväxt med tydliga regler att förhålla mig till, vilket var lugnande som barn. Alltid känt mig prioriterad och älskad. Vi barn har alltid kommit först. Min mamma har även alltid varit väldigt tydlig med att vi inte är bästa vänner, hon är min mamma. Något jag verkligen uppskattar.
Gick i terapi med mig ?
Jag är inte rätt person att svara eftersom jag har brutit med mina föräldrar. Men jag undrar tvärtom ifall ni som skaffat barn när smartphone fanns om ni tror att den stört den tidiga anknytning mellan många föräldrar och bebisar? (Inte nödvändigtvis just dina) Läser man om det ser man att det påverkar barnet negativt på massor sätt.
Jag tror jag delvis fick störd anknytning med mamma för att hon hade förlossningsdepression, och då kanske inte samspelade så mycket med mig som bebis. Det tror jag har påverkat mig massor. Det är alltså inget nytt fenomen. Men tror ni det har blivit vanligare med smartphone?
Först och främst, beklagar det. Och ja, det tror jag absolut. Vi har regel att ej titta vår telefon (eller någon form av skärm) framför vår 2-åring. Har hållt till 90% skulle jag säga sedan födseln, så det är fullt möjligt. Tycker föräldrar är slappa idag. Vårt barn ska inte behöva konkurrera om vår uppmärksamhet, inte växa upp och känna att en plastbit är viktigare. Så viktigt att ha ögonkontakt, se till alla signaler och interaktion barnet initierar. Vara närvarande på riktigt. Vi kör också skärmfritt för barnet till minst 3 års ålder. Gärna längre
Förlåt (verkligen), men det där lät så enormt bajsnödigt ?
Jag tror absolut att det är bra att vara vaksam på skärmar. Men ”barn ska inte behöva konkurrera om vår uppmärksamhet” och ”så viktigt med ögonkontakt, se signaler…” osv blir jag alltid fundersam kring. Barn i alla tider har fått lära sig att vänta. Att man inte får mammas eller pappas uppmärksamhet direkt, om de är upptagna. Barn behöver öva på att aktivera sig själva, utveckla sin kreativitet och sitt tålamod.
Föräldrar idag är mer än någonsin med sina barn, faktiskt. Men ändå har folk den här bilden av att föräldrar idag, om de inte är skärmfria, inte interagerar med sina barn pga telefoner. Det är märkligt.
Med det sagt så tror jag absolut att de flesta behöver använda sina telefoner mindre och att telefonberoende kan påverka relationer. Det skaver bara lite hos mig när man pratar om slappa föräldrar pga skärm.
Nu menade jag just den tidiga anknytningen med bebisen där den söker aktivt ögonkontakt och pratkontakt under sin korta vakna tid. När det är större behöver det lära sig att leka på egen hand såklart.
Okej, ja det är förstås en annan sak! Varit mycket skärmtidsdiskussioner här på senaste 😀
Jag tror att min bebis och pappan har dålig anknytning. Pappan sitter alltid med telefonen, surfplatta eller Youtube på tv när han umgås med bebisen. Pappan är samtidigt ledsen över att bebisen (fem månader) tydligt visar vem han föredrar mellan oss två. Jag har förklarat anknytning sedan innan bebisen föddes… så ja, jag tror att det stör för många. Mer än de tror.
Det var just det beteendet jag undrade över. Så tråkigt för din man som inte tar chansen att knyta an. Men tack vare dig klarar sig säkert barnet! Min fundering är om det blivit vanligare rent generellt att båda föräldrarna missar den viktiga tiden och om det påverkar barn i allmänhet i vår tid.
Tid tillsammans. Började förskola vid 4 års ålder, aldrig gått på fritids, långa lov och somrar. Alltid mycket kvalitetstid med familj, släkt, sommarstuga, djur. Idylliskt! Inte mycket pengar eller så, bara tid ❤️ Tacksam för det och vill ge mitt barn samma. Pengar är inte viktigast, har så många rika vänner med frånvarande föräldrar. Sen har mina föräldrar alltid mått bra själva, haft bra relation utan bråk, inte satt press på mig. Saker jag också uppskattar!
Var alltid närvarande och stöttande. Gjorde så gott hon kunde trots att hon var svårt sjuk och ställde alltid upp vad det än gällde. Hon är likadan än idag. Ibland är det svårt att bo hemma som jag gör i vuxen ålder då sjukdomen och dåligt humör tar över ibland och vi bråkar. Men ingen är felfri och jag försöker stötta henne på bästa sätt.
Mamma jobbade ständig kväll tills vi kunde klara oss själva på morgonen. Tror jag gick i trean och mina syskon ettan. Så vi gick inte på dagis, fritids eller liknande. Pappa gick ner i tid och kom hem precis när mamma skulle åka, utom fredagar eftersom mamma var ledig då. Sen började mamma jobba förmiddag och var hemma strax innan vi kom hem från skolan. De var hemma alla lov när vi var så små att vi behövde dem. Vi fick vara med och planera och bestämma. De deltog i våra intressen (säkert enklare när smartphones inte fanns), gjorde alltid något med oss. Berättade varje dag hur älskade vi var. Mamma ringde varje kväll när vi barn satt och drack varm choklad. När vi blev äldre sa de varje dag att de alltid finns där, oavsett. Vi blev hämtade eller mötta på vägen hem på kvällen… typ så.
Nja, kanske inte så mycket mindre, men tar mer pauser och brukar passa på att köra några maskiner tvätt och lite sånt. Att vara lite latare när man jobbar hemifrån är väl bara sunt, tillvaron är stressig nog ändå för de flesta ☺️
Ni som kommenterade oskyldiga barns utseende igår, det finns förbokade platser för er i helvetet. Hoppas det dåliga samvetet äter upp er en vacker dag.
Så det finns inga fula barn? Ha, ha!
Vad är det för svar? En normalt funtad människa kommenterar inte barns utseende sådär. Eller går du fram till folk på stan och påpekar att du tycker deras barn är fula?
Öhhhhh, jag kan tycka att en del barn och vuxna är fula. Det är du som påstår att jag går fram till dem och säger det, inte jag.
Du kanske missade att det var skrivet som en fråga? ??♀️
Litet svårt att förstå? Nej, jag går inte fram till folk och säger ”Uschäkta, vad ful du och dina barn är.” Däremot kan jag tycka det.
Nu tycker jag att du verkar vara korkad.
En normalt funtad människa kommenterar inte någons utseende. Men du kanske går fram till vuxna och säger att de är fula istället?
Klart jag gör. Du verkar ju tro det.
Du bevisar på så många sätt att du är korkad. Nästan synd om dig. Nästan.
Tack, fina du!
Med tanke på dina tidigare kommentarer så gissar jag på att även du har din plats förboka och klar… vi ses.✌️
Fyi, det finns flera ”M” här.
Lugnt, finns nog plats för dig med.
Blir GALEN på alla hundägare som inte plockar upp efter sina hundar! Får varje dag parera mellan dessa äckliga högar och hinna stoppa barnen så de inte kliver i det. Helt öppet på trottoarer, det är liksom inte som att ägaren kan missa att hunden bajsar där….
Är det lag på att ta upp från sin hund, för gick förbi en rullstolsburen person med hund. Personen kunde inte böja sig och plocka upp något så började fundera på om det är lag på det? (Självklart ska man plocka upp men frågan dök upp när jag såg detta)
Vet ej. Men det borde verkligen bli lag på det, precis som med fimpar och snus. Varför ska det vara okej att lämna äckel efter sig på gatorna?
Nej det finns ingen lag på det. Hade jag sett den personen hade jag frågat om jag kunde hjälpa till att ta upp det då jag gissar att personen hade en påse med sig. De brukar ha assister som hjälper till men inte alltid.
Men kan man inte borde man inte ha hund. Man måste kunna ta upp efter den eller ha hjälp med sig vilket denna person inte hade.
Jag och min sambo har försökt få barn under några månader. Nu har jag blivit kallad på intervju till nytt jobb, ett jobb jag gärna skulle vilja ha… Men barnfrågan hänger över mig. Ska jag säga något om att vi hoppas utöka vår familj? Eller ska vi ta en paus? När är det ok att få barn efter påbörjad anställning?
Tycker man ska va minst ett år på ett nytt ställe iaf…
Man behöver inte pausa livet medan man försöker skaffa barn. Ska man inte ta chansen på ett jobb man förhoppningsvis kommer trivas på i massor av år framåt, därför att man eventuellt kommer vara borta typ ett år. Det kan ju också ta tid att få barn, tänk att gå miste om jobbet och så visar det sig ta ett par år innan det blir en bebis?
Arbetsgivare vet och räknar med att folk får barn. Diskrimineringslagar skyddar kvinnor från att gå miste om exakt den här typen av möjligheter pga barnafödande.
Jag tycker absolut att du ska köra, och du behöver inte berätta att ni försöker få barn.
Kan bli rätt dålig stämning om man är borta direkt på ett nytt jobb och de måste göra om hela anställningsprocessen…
Säg ingenting! De har verkligen ingen rätt att veta hur ni planerar er familj.
Du behöver absolut inte säga något. Det enda du behöver göra är att berätta för arbetsgivaren 2 månader innan du vill gå på föräldraledighet, allt innan dess gör du endast om du vill (men kan ju vara svårt att dölja så länge). Lycka till!
Vart har Lady D tagit vägen på Instagram ?
Har förhoppningsvis blivit avstängd.
Varför har så många bilder på H&Ms sida blivit så dåliga? Modellerna i konstiga positioner så att man inte ens ser plagget, och såg någon som bara var en närbild på modellens ansikte. Hjälper mig inte direkt att se om det är något jag vill köpa?
Genuint orolig för livet med småbarn och jobb. Hur orkar man med sig själv om man har barn i förskoleålder och samtidigt har ett jobb att gå upp till och prestera på varje dag? Vissa barn sover ju kasst! Jag fattar att man ju orkar på nåt sätt och att jag målar fan på väggen redan innan, men jag tycker det verkar så himla jobbigt haha
Haha jag fattar inte heller.
Sen om man har pendlingsstid till jobbet samt trädgård och hus att ta hand om. Inte undra på att
På att så många blir utbrända
Fattar inte heller, har knappt tid som det är nu ? Därför avstår jag. Har varken tid, lust eller pengar över till sånt.
Det fungerar alldeles utmärkt bara man ser till att det ska göra det. Jag sökte aktivt nytt jobb efter min sista föräldraledighet, inte för att jag vantrivdes på det jobb jag hade men för att arbeta nära hemmet, nu har jag 10 minuters promenad till mitt jobb. Valde också att jobba 80% vilket jag kommer göra i minst 2 år till (har gjort det i ett år nu). Storhandlar på nätet, skulle aldrig få för mig att göra det i fysisk butik med två barn i släptåg. Planerar och förbereder mycket, istället för att göra saker i sista minuten.
Det är så kort tid som barnen är så här små och jag har valt att skifta fokus, det viktigaste just nu är inte att ha det absolut roligaste jobbet. Närheten och deltid är 100 gånger mer värt. Jag tränar inte alls lika mycket nu, men kör hemmapass då och då istället. Har bytt ut fysiska böcker mot ljudböcker så jag kan lyssna även när jag gör mina måsten (hänger tvätt, lagar mat, diskar).
Inom väldigt snar tid är de tonåringar som förmodligen helst hänger med kompisar de mesta av tiden och då sitter jag där med massor av egentid igen, och kommer sakna denna intensiva period jag är i nu. ?
Du verkar vara en fin människa, jag blev glad av att läsa din text. Allt gott till dig!
Det ÄR jobbigt, lyssna på vem som helst. Men som tur är helt valfritt.
Man orkar inte med sig själv eller något annat. Samhällssystemet är inte anpassat för att ha barn tyvärr
Det där är ju bara att sätta på sig offerkofta. Saker blir ett problem om man väljer att se dem som ett problem. Allt handlar om vilja och prioriteringar.
Oj, skulle säga tvärtom, så mkt är anpassat och så många fördelar för barnfamiljer/föräldrar! Vilket samhälle är anpassat om inte vårt??
480 föräldradagar per barn, möjlighet att ta ut föräldraledighet tills barnet är 12 år, massor av kostnadsfria aktiviteter i samhället för barn, gratis skollunch, simundervisning på skoltid. Ja bara några av väldigt många privilegier jag är så tacksam att jag och mina barn får ta del av. Du låter arbetsskygg och bortskämd.
Väldigt subventionerad förskola, betald vabb, rätt att vara ledig för utvecklingssamtal och annat, rätt till deltidsarbete…
Såg läckbergs lilla fest, o varken hennes mamma eller klanen Melin var där.
Ytterst märkligt då de var en sån underbar familj hela gänget.
Vad har hänt?
Camilla har ju slutat följa dem alla.
Håller någon med?
Förstår inte varför ingen reagerar.
Tycker det är så komiskt.
Har följt notFannyanymore träningspodd Fanny har med Jessica i ett år nu och alltså att ingen säger stop…. Så självkär och martyrisk… orsak/förklaring till ALLT. Konstant, varje avsnitt, förklaring till varför ingen träning/ förklaring varför hon gått upp/förklaring varför hon inte vill det ena och det andra och jag visste hela tiden varför: hon ville börja ozempic (i detta fall wegovy) från första början.
Nu har hon börjat på medicinen och jag med sjunde sinnet vet hon tror (fast hon har all fakta) att de kommer göra henne obrydd från allt som kallas träning/viktresa etc. Hon förlitar sig till 1000% på medicinen nu…
Och Jessica håller med i allt…
Enligt mig latmask. Men det som är komiskt är jag visste de från dag1. Hon var aldrig in 100% i träningsresan. Tycker bara det är so lustigt lyssna avsnitt efter avsnitt med någon som bara förklarar förklarar ena bortförklaring efter den andra