Finns ett inlägg på underbaraglaras blogg om vilka bloggar hon läser där väldigt många också rekommenderar bloggar i kommentarerna. Tips om man vill hitta läsning!
De flesta som håller sig kvar är väl folk som är förtjusta just i text.
Jag läser här plus att jag kikar in ibland på Isabellas blogg. Av ren nyfikenhet. Det är ett par personer där som är helt besatta. I min värld är det faktiskt lite…sjukt. Så den lämnar jag.
Av de bloggar jag följt är det flera som slutat blogga och många som uppdaterar så sällan att man tröttnar på att gå in. Carola Wetterholm tillhör den senare kategorin, men jag följer den än så länge, den kan vara ganska underhållande ibland. Annars är det bara Bloggbevakning och en blogg av en lokal person från min hemstad.
Finns det någon chans att killen man bara ligger med och som sagt att han inte vill ha något seriöst just nu kommer att ändra sig? Ibland känner jag mig som en idiot för att jag fortsätter träffa honom men jag vet inte hur jag ska klara av att inte träffa honom mer…
Där är en chans men sannolikheten är ju väldigt låg. Skulle säga rakt ut att jag har fått känslor och vill mer. Känner han inte likadant hade jag avslutat för att rädda mig från att få mer känslor.
Så här måste du göra tyvärr! Jobbigt och läskigt men enda sättet att veta. Du är ju redo nu och om inte han är det kan du inte vänta på honom, inte rätt mot någon av er. Ser dessa alternativa utgångar, rangordnat från bäst till sämst:
1. Han tycker samma och allt är frid och fröjd
2. Han tycker inte samma och tar ansvar för att avsluta det.
3. Han tycker inte samma och du väljer att avsluta det, även om det är tufft.
4. Han tycker inte samma och blir awkward och ni rinner ut i sanden.
5. Han tycker inte samma men skiter i det och fortsätter ligga med dig trots att han borde ta sin del av ansvaret och backa av för att du har känslor för honom men han skiter i om han sårar dig. Undvik denna till varje pris!
Alltså jag kanske är ett svin då, men jag tycker inte man har ett större ansvar i det här fallet än att vara ärlig med sina känslor. Alltså – Om han svarar med att han inte vill något mer och är säker på att han inte kommer utveckla känslor, så är det ju upp till henne vad hon gör med den informationen. Det är såklart absolut lättast för henne om han tar avstånd, men tycker liksom inte att han är ett svin om han inte gör det. Att vara oärlig och typ antyda att det kanske kan utvecklas för att få fortsätta ligga däremot är ju svinigt. Men någonstans måste vuxna människor liksom ta ansvar för sina känslor.
Pratar från erfarenhet av att ha varit på båda sidor av detta scenario.
Absolut, därför skrev jag ”ta sin del av ansvaret”. Inte att det bara är hans ansvar. Men jag tycker faktiskt man har ett ansvar att backa om det är väldigt ojämnt mellan två personer, borde vara lättare för den som inte har känslor. Jag har själv gjort så i en situation där jag var rätt nöjd med casual och han uppenbarligen var på väg mot ett förhållande. Då avslutade jag på ett så ”snällt” sätt jag kunde och fortsatte inte kontakten. Relationer är alltid mellan två personer och man har ett ansvar gentemot sig själv i hur man bemöter andra, gäller i alla relationer/möten i livet. Sen är det ju inte dödsstraff på det men det är nåt jag tycker skiljer en god/inte god människa.
Förstår dej. Inte lätt. Hade bra sex med en man. Varit då länge ensam och hade hoppats på mer. Tror män har lättare med att ha sex. Kvinnor vill ofta känna nåt för den man har sex med. Hitta nån som vill dela både känslor och sex? Annars lätt bli besviken.
Jag sa alltid att jag inte ville ha något seriöst med de jag inte såg en framtid med. Kom någon som jag kände annorlunda för hade jag givetvis inlett en relation.
Så ja, jag vill inte ha en seriös relation är underförstått att det gäller med dig och inte med alla.
Nja men att de bara vill ligga är iaf tecken på att det inte är du som är ”den rätta”, eller att han inte är redo för det än. Som Summer i 500 days of summer som säger att hon aldrig vill gifta sig och sen gör hon det ändå, med nån annan.
Tror de finns flera män än kvinnor som bara vill ha sex ligga runt. På dejtingsidorna vill männen bara ha sex. Har inte träffat någon på dejtingsidorna som vill ha ett seriöst förhållande.
Men alltså är det inte rimligt att inte vilja ha något seriöst med någon som inte är THE ONE, men vilja ha något seriöst med den som är det?
Jag är kvinna men jag anser verkligen inte att jag är skyldig en man en relation bara för att vi har sex, så länge vi hela tiden har en ärlig dialog kring var vi står.
Menar ni att folk ska leva celibat tills de hittar den de vill ha en seriös relation med då eller?
Hela poängen med att vara kk är ju att man bara ligger. Det är liksom dealen. Om någon får känslor är det de som ändrar premisserna för den överenskommelsen, personen som bara gör som man kommit överens om blir ju inte per automatik en dålig person. Låter som att han är ärlig med vad han (inte) vill.
Kan ju vara så att situationen ni har nu är bekväm för honom och därför har han ingen anledning att ändra den, men om du skulle försvinna är det möjligt att han inser att han saknar dig.
Min man sa alltid att han aldrig skulle gifta sig. Sen träffade han mig och friade direkt. En sån kille är inget att ödsla energi på. Du kommer aldrig bli vad han söker och han kommer aldrig bli vad du söker. Det är fakta.
Nej det finns ingen chans. Alltså lyssna inte på lyckliga historier, de är undantag. 99% av gångerna så ska man lyssna på vad folk säger och säger han att han inte vill ha en relation så är du korkad som inte tror honom.
Du ska tacka för dig och gå vidare.
Det finns absolut inget annat sätt att komma över honom och hitta en ny man som väljer dig, enbart dig, för att du är fantastisk, inte en gång i veckan för att han är kåt.
Ironin i att Gabjossposs lägger ut stories om mansbebisar och att man inte ska tolerera ett sådant beteende. Har hon glömt av hur hennes man behandlade henne när hon väntade Kenzo och hade värkar??
Varför är vissa människor så himla otrevliga? Har stött på en annan mamma vid ett par tillfällen nu. Hennes dotter har spontant lekt med min dotter på lekplatser där vi stött på dem. Mamma sitter dock helt försjunken i sin telefon. Kollar inte ens på en när man söker hennes blick för att säga några ord. Ger bara ett så allmänt kallt och ovänligt intryck. Varför är man en så?
Brukar tänka att det kanske hänt något som gör att föräldern är inne i sin telefon. Inte för det skulle betyda att det är okej, men vi alla går igenom saker. Stort som smått. Man får helt enkelt bara hoppas det var just vid det tillfället som barnen inte hade en närvarande förälder. Sedan så vill inte alla ha kontakt med okända människor i en lekpark.
Varför skulle ”inte det betyda att det är okej”? Om scenariot du beskriver stämmer så är det ju verkligen okej tänker jag.
Sen håller jag med om att alla inte har lätt för det där sociala. Är nybliven mamma och tycker generellt att lekparkskontakterna är trevliga – Men har man en dålig dag, är trött, sovit dåligt, något pågår osv så är det krävande att vara social med främlingar. Då är jag ändå en social person, kan verkligen tänka mig att de som är mer introvert lagda tycker det är jobbigt.
Jag får känslan av att hon tycker att hon är för bra för alla andra och inte vill beblanda sig med vem som helst. Typ den som mobbade en under uppväxten liksom. Fattar bara inte varför man ska vara så.
Är det inte större chans att hon bara inte är så socialt kompetent och rädd att hon ej ska ha något vettigt att svara och du börjar prata?
Jag har en vän med social fobi som inte vågar titta mot mot ansikte ens första halvtimmen när vi ses (än mindre se mig i ögonen). Trots att vi är vänner. En del har ju stora problem.
Visst finns det folk som är väldigt coola men de brukar nog kunna byta några ord i parken med vem som helst.
Det är ju lika troligt att hon aktivt undviker kontakt för att hon inte är bekväm med en eventuellt social situation som kan uppstå, som att hon är en otrevlig människa.
För att hon kanske inte orkar? Hon kanske mår dåligt och behöver få vara ifred? Eller så vill hon bara inte prata med dig. Kan vara tusen anledningar och du får nog acceptera att du inte vet.
Vuxna människor som kallar andra vuxna för ”ouppfostrade” är en sån ick. Folk är olika. Fokusera på de som du funkar med socialt och låt andra vara blyga eller tillbakadragna om det är vad de är bekväma med. Fint att hon är i lekparken med sitt barn tycker jag.
Undrar ofta över samma när man stöter på folk i lekparker. Jag gör aldrig något anspråk på att stå och snacka massor med andra om våra barn leker ihop. Men att hälsa på varandra och eventuellt ha nåt litet meningsutbyte verkar vara omöjligt för vissa. Så ja, vissa verkar helt enkelt vara helt socialt handikappade.
Men är egentligen inte förvånad efter nån tråd här för ett tag sen där folk beskrev att de typ skulle ta beteckning i ett skyddsrum om det ringde på dörren och att folk som ringde på så i princip borde få spöstraff.
Tror inte man ska ha kommentarsfältet här som representant för folk överlag. Älskar man att träffa folk är man nog underrepsenterad i gruppen som spenderar lördagskvällen med att småsnacka i ett kommentarsfält (och inget fel med det – alla gör som de vill med sina liv osv).
Folk är olika socialt begåvade, ja. Är det verkligen så svårt att bara acceptera att det är så och lägga sin energi på de man har ett trevligt utbyte med istället?
Absolut kan man heja. Men det kanske är dygnets enda stund med ett andrum hon har – när barnet leker med ett annat barn? Det skulle kunnat vara jag det där, ensamstående på heltid med barn som hela tiden rycker och drar i mig. Skulle dom leka med ett annat barn en stund hade jag nog också kopplat av med att scrolla mobilen, det betyder ju inte att man är otrevlig eller en frånvarande förälder.
Jag är ensamstående på heltid med två barn och de få stunder jag har helt för mig själv är guld värda. Med det sagt så är det en självklarhet för mig att lyfta blicken och säga hej om nån hälsar på mig. Gör man inte det är man otrevlig, oavsett vad man har för anledning.
Finns en mamma på mina barns avdelning som alltid ser så sjukt sur ut. Jag hälsar alltid på andra föräldrar och försöker göra det med ett leende men hon hälsar alltid med en sjukt sur min. En morgon hade deras barn glömt mössan hemma (hörde pappan säga det till pedagogerna) och då gav jag vår sons extramössa till dem. Men inte ens då kan mamman säga typ ”tack för lånet av mössan!” nästa gång hon ser mig. Så antingen ogillar hon mig starkt utan att känna mig, eller så (mer sannolikt) är hon helt enkelt inte som jag och orkar kanske inte hälsa glatt på alla hon träffar. Du får nog bara acceptera och tänka att det inte har med dig att göra. ?
Baserat på detta väldigt tunna underlag tror jag mer på socialt handikapp/blyg än otrevlig. För mig måste man bevisa sig vara otrevlig, och har ni inte pratat har hon ju inte fått chansen till det så att säga. Testa säga hej och inleda en konversation. Det går fast personen inte bjuder in till det, kanske blir lite stolpigt först men kan bli kul.
Haha jag skulle väl iofs lyfta blicken och le/säga hej men mer än så ger jag inte random föräldrar i lekparken/m. Har absolut inget behov av att småprata där
Dilemma: Jag har en kompis som relativt ofta vill låna min bil. Detta sker typ i snitt två gånger varannan vecka och sker då under heldagar. Egentligen borde jag ju inte bry mig eftersom jag ska ju inte använda bilen när hon gör det men för mig känns det ändå lite konstigt. Förra veckan skrev hennes storebror och frågade om han fick låna bilen över helgen, vilket jag sa ja till. Tycker ni att jag är snål eller att min vän är lite fräck som frågar?
Jag hade inte haft samvete att låna bil så ofta och verkligen inte att mina syskon frågade en kompis att låna. Dom får väl gå med i bilpool eller hyra som alla andra?
Det är bara du som kan avgöra om det känns okej eller inte. Det är ju din bil. Är de generösa tillbaka? Hjälpsamma i övrigt? Tankar och tvättar bilen innan de lämnar tillbaka?
Jag hade kanppt vågat be om det mer än nån enstaka gång. Känns snarare snålt av din kompis att låna bil Gratis än hyra en bil. Hon tankar väl fullt när
Hon lämnar tillbaka den?
Hon tankar det hon använt! Ja, jag tycker också det känns märkligt eftersom jag själv inte heller skulle ha mage att inte ens låna typ någons elvisp så ofta.
Om man låtar en bil så pass ofta så är det snålt att bara tanka precis det man använt. Man ska runda uppåt för att kompensera lite för alla andra kostnader någon har med en bil, annars utnyttjar man sina vänner och bekanta för att spara pengar själv.
Absolut om hon är i kris och behöver en stödinsats för att komma på benen typ, och du har möjlighet att hjälpa henne. Men annars hade jag sagt nej till någon som ej har vett att fatta att man får ge lite tillbaka.
Alternativt kan hon hjälpa dig med andra grejer/ låna ut andra saker, men det låter inte så?
Men då har du antagligen goda vänner som inte kommit på att använda dig som kassako utan som blir glada och är tacksamma och snälla. De kanske inte har lika mycket ägodelar som du att låna ut – men skulle gärna låna ut till dig i den mån de kunde. Kanske visar de uppskattning med trevliga gester, i alla fall.
Jag är en person som har svårt att säga nej, skulle gärna vara bättre på att säga nej men det är jag inte tyvärr! Vet dock inte om det är så märkligt, min mentaliseringsförmåga räcker gott för att förstå liknande scenarion kring andra som för mig är otänkbart. 🙂
Relaterar. Jag har också så himla svårt att säga nej… Och det utnyttjar folk. Ibland försöker jag tänka att ett ”ja” till någon annan blir ett ”nej” till mig själv, men det är svårt.
Fast det är ju något ni behöver jobba på. Är ju inte andra som utnyttjar er utan ni som inte kan sätta gränser. Säger någon ja betyder det ju att det går bra. Snacka om att inte ta ansvar för sig själv och lägga över det på omgivningen.
De behöver ju aldrig tänka på att köpa bil. De har ju din. Du som står för försäkring, slitage mm. Hur tänker du om de skadar bilen?
Bara att du frågar visar ju att det inte är ok? I en nödsituation ja. Annars nej.
Jag vet till 100% att de hade stått för skadorna om något hade hänt medan de lånade bilen, det är också något som gör det hela jobbigare eftersom jag inte har anledning att säga nej. Jag vet att bilen är i goda händer när de använder den och jag har ingen anledning att säga nej, egentligen. När jag ställde frågan ville jag veta om andra tyckte att detta var själviskt av mig men det verkar det ju inte vara.
även om de skulle stå för skadorna kanske du blir utan bil flera veckor pga att den är inne på reparation. Hur kul är det? Eller så kan ju bilen tom behöva skrotas i värsta fall. Hur hade hon tänkt lösa det?
Fast va? Anledningen är att du tycker det är orimligt ofta. Är ju inte så att de behöver missköta sig för att du ska säga nek till att de lånar DIN bil. Dessutom betalar de bara för bränslet men där är en värdeminskning på bilen när du kör fler mil, bilen slits osv. Det är din bil. Du är inte skyldig någon något. Känns de som att de lånar bilen för mycket så säger du det och sen är det bra.
Nej du är inte självisk, tvärtom nästan för osjälvisk. Och det är väl inte dåligt egentligen men här är det liksom du som drabbas eller vad man ska säga, med värdeminskningen. Du är ingen bilpool:)
Hur är du snål med detta? Du är FÖR osnål. Får du något tillbaka för att du lånar ut bilen?
Haha hade aldrig lånat ut min bil. När det gäller den litar jag inte på någon.
Säg att du har bestämt dig för att sluta låna ut din bil till folk.Ingen får låna den. Behöver nån bil kan de fråga nån annan eller hyra en,eller köpa en egen.
Låter som att de utnyttjar din vänlighet för de vet att du inte kommer säja nej.Säg nej.De kommer sucka o gny,kanske.Men farligare än så är det inte!
Jag tycker du låter som en väldigt givmild människa!
Men något ingen här verkar tycka, så tycker jag att det är toppen att man kan låna saker istället för att köpa. Vi behöver inte ytterligare en bil på gatorna. Att låna och dela tror jag är väldigt viktigt för ett hållbart samhälle.
Sen ska ju du självklart inte gå back på det. Exempelvis genom bränsle eller värdeminskning. Och det måste ju kompisen på något vis kompensera för 🙂
Rocasea? Finns väl krämer för det. Men näsan kan ju också börja växa och huden kan bli mycket mer grövre med förstorade porer. Men det får man nog operera bort..
”några år” hahh det var det dummaste. Dessutom växer inte näsan hela livet utan det är huden och brosket som förändras. Precis som att vi förändras på andra delar under livet, t.ex mindre fylliga kinder, volym i läppar etc etc.
Ni med fibromyalgi eller kronisk smärta, vad har hjälpt er? Min Vårdcentral är skrämmande okunniga. Har redan bytt en gång pga den anledningen och den dåliga tillgängligheten. Blev inte bättre. Behandlingarna som provats har varit på mitt initiativ efter att jag läst på. De skrev ut 100 värktabletter oxynorm och sa att smärta inte är farligt. Jag är mycket sängliggande för jag har så ont. Får rådet att röra mer på mig men kan i perioder knappt gå till toaletten. Har varit på smärtrehab men tar för mycket morfin för att få gå i behandling. Har ansökt om att vara med i en forskningsstudie men känns som att mitt liv är över. Är 35 år men kroppen känns som 90 år. Har två barn jag inte orkar göra saker med som saknar sin mamma.
Smärtläkare och smärthämmande medicinering (Inte samma sak som smärtstillande). Be om en remiss eller skriv en egen, för allmänläkarna på VC brukar inte ha den kompetens som krävs för den typen av behandling.
Jag har även epilepsi så gabapentin, duloxetin och gabapentin får jag inte ta tyvärr. Smärtrehab fick remiss men de skriver inte ut medicin i region Skåne utan VC ska sköta det enligt vårdavtalet ? smärtläkare där var ändå vettig men de kunde inte erbjuda behandling eftersom jag stod på för hög dos mor fin. Tar det sällan men dosen jag tar när jag tar det gjorde att jag inte uppfyllde kriterierna.
Jag bad om tra madol eftersom det har bättre effekt men de ville inte skriva ut det. Tar det ytterst sällan men när man ligger i fosterställning och gråter i panik har man liksom inte mycket val. Men de that väldigt dålig effekt. Går från en 10 till en 8 men tar den värsta smärttoppen ändå ??♀️
Om jag får ge mina råd helt utan ”kunskap” så tror jag det handlar om att kroppen är i stress.
Jag har själv massor av smärta i min kropp (ingen officiell diagnos på fibromyalgi).
Stressen påverkas både av att man kanske inte lever ”optimalt” fysiskt med mat träning, sömn osv. Men också, framför allt, skapas det av psykologiska trauman.
Långvarig stress som är utlöst av att befinna sig under hot på något sätt, kan göra att kroppen aldrig hinner läka. Kanske känner du dig hämmad i dina känslor? Att du inte får utlopp för dem på ett hälsosamt sätt.
jag tror det kan hjälpas av flera saker. Bland annat:
– Gå långsamma promenader i skog
– Bada varmt
– Bearbeta jobbiga känslor på ett tryggt sätt, antingen själv eller med en terapeut. Skriva, skrika ut dem eller vad som… finns ju olika sätt att bearbeta trauman.
Ja, jag vet, du kan avfärda mina råd för att jag inte är en ”expert”, men jag tror personligen att oprocessade trauman är en förbisedd del i varför många mår dåligt.
Tack, jag har ptsd så ligger nog mycket i det. Tyvärr klarar inte min kropp av promenader utan att jag blir sängliggande efteråt. Jag fick ptsd för 10 år sen och har gått till 7 olika terapeuter och i olika behandlingar. Tyvärr är barnens pappa traumat och eftersom vi har delad vårdnad blir jag återtraumatiserad hela tiden. Uppskattat verkligen dina råd fast du inte är expert. Tack för du tar dig tid ❤️
Det här är ju väldigt olyckligt, att man inte kan hela helt om man måste återuppleva trauman pga. förövaren är kvar i ens liv. <3
Men det går säkert att bearbeta de känslor och tankar som uppstår för att de ska minska din stress.
Bygg upp din självkänsla och din självkärlek, meditera, osv. Förstå att det inte är DITT FEL att du blivit utsatt. <3
Du kan jobba på ditt sätt att se på det som var. Att HELT lägga över skulden där den hör hemma, och när du ser denne person, tänk att det "bara" är en människa som också har hand om dina barn, inte "ditt ex" eller "den som gjorde dig illa". Om du förstår? Jag tror på att det går att träna sin hjärna på att distansera sig känslomässigt från jobbiga saker med tiden.
<3 Bygg samtidigt upp ditt självförtroende och din självkänsla så att du känner att DU är värd att må bra. Du kan till och med krama dig själv (jag har provat, det hjälper), och säga t.ex. "jag älskar mig själv, jag är värd att må bra".
❤️❤️ Jag lider av kronisk nervsmärta. Min vårdcentral behandlade mig så illa så jag var inte vatten värd. Jag var narkoman och missbrukare och allt på en gång och de skickade mig till en beroendeklinik bland MISSBRUKARE. Jag orkade inte längre och var nära på att avsluta mitt liv – tills jag hittade en smärtklinik. Jag betalade först privat (väldigt dyrt) men det var värt varenda krona tills min vårdcentral gav med sig och remitterade mig dit. Jag gick där i två och ett halvt år men nu stängs kliniken ned. Jag har blivit skickad till Medect i Stockholm (om någon har gått hit snälla lugna mina nerver) och jag är orolig över att de inte kommer bry sig om vad min journal säger.
Jag står på Citodon som jag äter varje dag och Saroten.
Usch vilken hemsk upplevelse. Känner igen det. Min VC ville göra en orosanmälan för var det så illa som jag sa kunde jag ju inte ta hand om mina barn. Jag är gift så det är inga problem. Hjälp fick jag däremot inte och försäkringskassan säger att jag kan jobba heltid fast jag inte kan sitta på en stol. Tur man har en man med bra inkomst.
Jag har fått saroten. Det och en antiinflammatorisk kost hjälper mycket. Märker det nu när jag slarvar med kosten(pga skada, blir deppig, ätstörningen slår till och jag hetsäter) jag får värk, svullnar i leder osv.
Jag får tyvärr inte äta saroten pga att jag har epilepsi. Men jag har uteslutit ägg, gluten, mejeriprodukter och tillsatser. Går längre mellan sloven nu och jag märker också om jag får i mig något av det. Tydligen innehöll teet på jobbet ypughurtpupver ?
Jag har kronisk smärta blev utförsäkrad av f-kassan,
Min mamma betalade för min behandling På en privat smärtklinik i nacka forum och jag har aldrig mått såhär bra… tyvärr så hjälper inte den statliga vården oss utan man blir gaslightad istället
Jag har en Dum fråga. Eller egentligen flera stycken dumma. Jag kan inte googla eftersom jag lätt ramlar ner i ”rabbitholes” och matar min ångest med skräckhistorier och alldeles för mycket info. Den som vet vet 😛
Vi har slutat med preventivmedel. Blir det så blir det, men det är också okej om det inte blir nåt, så att säga. Nu till min fråga. När ”ska” man ta ett gravtest? Bara om mensen uteblir eller typ regelbundet? Jag fattar ju att man gör som man vill, haha, men har sett så många på socmed som tar tester typ varje dag eller varje vecka. Det måste man väl inte?
Fattar att jag låter dum och ung, men är varken eller. Inte ung i alla fall 😛
En vecka efter förväntad mens ska du ta ett men du kan ta ett tidigt graviditetstest tidigare om du vill. Finns ingen anledning att hålla på och testa i övrigt eftersom du bara kan bli gravid när du har ägglossning.
Det är ofta folk som gör ivf som testar så ofta. De testar ut en medicin de tar för att sedan börja testa igen för att se om det fäst och om det ökar som det ska.
Min mens var inte ens sen men började må pyton av lukter tex kaffe, öl, kött. Vår bästa kompis hund började vila huvudet mot min mage vilket den inte hade gjort nånsin innan (men nog hela resten av graviditeten) . Så tog ett test 3 dagar innan mensen skulle komma och klart positivt vid första blicken då jag lyfte testet från kisset ?
När mensen uteblir, eller om du är vid tiden för mens eller strax innnan men ska dricka alkohol eller göra något annat som är potentiellt dåligt för foster.
Graviditetstest är ganska dyra så spara på dem om du orkar hålla dig. Men alla gör väl inte det :p
(Och man behöver inta ta ett ”tidigt test” för att testa vid beräknad mensdag som någon här ovan skrev, utan då ska det synas på vanliga test).
Om mensen är sen.
Jag har testat sånadär stickor som ska vara extra känsliga och kunna påvisa graviditet 6 dagar innan beräknad mens, men de har inte fungerat på mig. Visat negativt kanske 3-4 dagar innan mens, och så har ett vanligt test visat positivt dagen efter beräknad mens… Jag är nyfiken av mig så därför ville jag veta tidigt men såhär i efterhand inser jag att det är rätt onödigt. 🙂
Du syftar på att de tar graviditetstester eller ägglossningstester? Den första behöver inte du ta förrän på beräknad datum för mens. Det senare tar du mitten av cykeln för att pinpointa ägglossning och de behöver du ta under flera dagar iom att mängden hormoner ökar ju närmare ägglossning.
Var lite nervös inför vår semester som vi är på. Skulle alla kvinnor på stranden ligga och åma sig med sin mobil i högsta hugg? Skulle alla vara vandrande skelett med stora tuttar och läppar? Nej ingen höll på så. Och alla kroppar var där
Kanske våra flunsor Skulle åka på en hederlig charter och se ”verkligheten”. Och så ska jag avfölja alla för jag glömmer också hur verkligheten ser ut.
Vilket konstigt inlägg, när var du egentligen på en strand senast? Det finns iofs stränder som lockar olika grupper men inte ens i Magaluf ser du vad du beskriver. Möjligen inne på Nikki beach.
Två dagar utan ångest, varit glad, mått bra och känt mig hel liksom. Känner fortfarande så, men samtidigt känner jag en liten oro för såhär kan det ju inte fortsätta, när kommer smällen och allt detta försvinner igen? ??
Fler som känner så?
Ibland känns det nästan jobbigare att ha såna här bra dagar för det är så tråkigt när det slår tillbaka, enklare och alltid ha lite ångest och svajigt mående så man vet vad som väntar ? och inte minns hur underbar denna känslan är.
Tänkte precis skriva detta 🙂 Det finns ingen mening med att oroa sig. Händer det så händer det, och vi kan inte förutspå det. Förebygga genom att göra sådant som får oss att må bra bara 🙂
Jag kände ofta så förut, men nu när jag mår bättre blir jag snarare förvånad när ångesten kommer. Sjuk känsla, eftersom ångest och depression var vardag innan och en bra dag var ovanligt, men nu är det tvärt om liksom.
Lång historia kort – det blir bättre. Det behöver inte bli ett bakslag och även om det kommer är det inte säkert att det är lika illa som tidigare. Försök njuta av känslan du har nu. Sen är sen.
Vad härligt för dig att det vänt, så glad för din skull!
Menade inte smäll/bakslag som att det blir helt nattsvart och vill dö, tack och lov är det inte så djupa dalar att falla ner i längre. Men kontrasten är fortfarande så stor. Även om jag inte mår lika dåligt som förr så är det ofta att jag varken mår bra eller dåligt, är varken glad eller ledsen, livet är inte bra eller dåligt, det bara är. Vet inte om det är känslan när allt är okej bara? Hatar den, känns så tomt och likgiltigt. Då är jag hellre ledsen, då känns det åtminstone som att man lever och det är något att ta i. Hatar tomhetskänslan.
Detta blev nog rörigt, är trött och vet inte riktigt vad jah ville komma fram till.
Helst är jag ju glad bara ? men vet inte hur vanligt det är att folk bara mår bra.
Brukar tipsa mina vänner som har ångest eller drabbas mycket av skam av diverse anledningar att lyssna på avsnittet Bittra griller med En varg söker sin pod. Utgår från författaren Joan Didions texter och vissa delar av hennes poäng får man ta med en nypa salt. Jag lever mitt liv ganska likt den filosofin men hade aldrig hört någon sätta ord på det innan, hjälpte mig mycket i min personliga utveckling.
Ja hon är fantastisk! Har tänkt ta mig an hennes författarskap lite mer ingående men har inte riktigt kommit dit än så har inte så många specifika tips, men Ett år av magiskt tänkande är väldigt fin.
Jag kan relatera. Har mått så bra i veckan. Lycklig o tillfreds. Som att livet o allt är på rätt plats. Sen i lördags hamnade jag i nåt slags ”ska det vara så här resten av livet. Med plugg o sen jobb. Jag vill inte. Jag vill inte åka till plugget. Vill inte hitta nytt jobb. Osv osv”. O då ser jag ändå sjukt mkt fram emot att börja plugga. Har till o med svårt att lägga ned kurslitteraturen. O nu när jag är borta från mitt ordinarie jobb så känner jag vilken negativ effekt det har haft på mig.
Men just såna här saker, att behöva resa till ställen som jag inte varit på förut. Göra saker jag aldrig gjort förr. Ger mig sån ”jag vill inte” ångest så att jag bara har lust att dra täcket över huvudet.
Att alltid må lite småskit är så mkt lättare för jag är ovan vid att må bra o vara lycklig o tillfreds med livet ?
Jag har haft ångest och depression som ständigt följeslagare sen jag var 12 år (är idag 45). Men sen innan sommaren har jag inte haft ångest en enda gång. Inte känt av min ”kroniska” depression heller. Så jävla skönt! Det tog ett par månader innan jag insåg att ångesten var helt borta. Jag förväntar mig inte att den kommer tillbaka, jag är äntligen fri och frisk ?
Vad skulle ni råda en vän som blivit kär i sin kollega och det är ömsesidigt, men som har fru och barn hemma? Ska man peppa att köra på eller försöka bromsa?
Ja men hur vet man om det är dumt/eller sunt? Det kanske är precis vad han behöver? Följa sitt hjärta, tacka för sig och de år de haft tillsammans men nu är det dax att gå vidare (?) Eller är det ett stort misstag som inte kommer funka i längden? Så svårt.. vågar inte säga något alls, men vill samtidigt också stötta och hjälpa så mycket jag kan.
Antar från det du skriver nu att hon åtminstone inte tänker påbörja någon otrohetsaffär med honom (?). För det kan ju inte finnas någon tvekan i huruvida det är fel eller inte.
Men oavsett så skulle jag säga att det är uppenbart dumt och själviskt att bryta sönder en familj på grund av känslor.
Det är en killkompis. Nej, det har inte hänt något mer än att han/de är kära.
Vad finns det för andra anledningar, bättre anledningar, att lämna fru och barn än just känslor? ? Det är väl känslor som i regel styr om man vill vara tillsammans med någon eller inte?
Känslor ändras. Känslor och kärlek är två olika saker. Av kärlek för sin familj bör han göra vad som är bäst för dem och stanna.
Känslor är väl mer typ attraktion medan kärlek är mer, djupare, en vilja och val man gör. Att vilja och göra den man älskar väl. Man kan ju liksom säga att man älskar sin mamma utan att tro att det är möjligt att man skulle vakna upp en dag och helt plötsligt inte älska henne.
Så att bygga ett förhållande på (enbart) känslor är rätt dumt. Men det är också det typ alla verkar göra idag. Så jag förstår resonemanget och funderingarna du har men håller inte med.
Jag är också av den åsikten att man inte överger sin familj. Han har skyldigheter gentemot sin fru och sina barn där hans attraktion eller känslor inte spelar särskilt stor roll längre. Både mannen och frun har dock också en skyldighet gentemot varandra att vårda känslor och kärleken de har så inget av det dör, så de borde ta tag i problemen de har istället för att han ska överge sin familj för att han tycker att gräset verkar vara grönare på andra sidan.
Hoppas att jag inte uppfattas som otrevlig. Ser bara inget passande ställe att lägga in någon trevlig smiley när det är ett så pass seriöst ämne som diskuteras och känner att jag borde vara ganska rak ?.
Jag försökte lämna bort biten om att jag aldrig tycker att skilsmässan är ok och kom med argument som jag hade innan jag blev troende (och ändå ogillade att man skiljer sig till höger och vänster för att ”känslor förändras”) ?.
Förklara att det är attraktion och inte kärlek.
Tror han på riktigt att om han skiljer sig från sina barn mamma bara för att han känner sig sedd och bekräftad av en annan tjej just nu, att det skulle lösa några problem?
Finns ingen bra tjej som ens skulle vilja ”ta över” någon annans man, bra tjejer låter upptagna män vara.
Förklara även att ALLA som skaffar barn kommer känna sig obekräftad av sin partner några år men att det kommer tillbaka när barnen är större om båda vill och kämpar för det.
Till slut säger du att det är fan bara losers till män som överger sin fru och mamma till sina barn för en flirt på en arbetsplats. Såna flirtar verkar vara överallt och statistiken på att dessa leder till ett långt, tryggt, kärleksfullt förhållande är nog inte högre än 0,1 %.
Hoppas på goda råd och inga pekpinnar, jag är fullt medveten om att det är mig det är fel på i första hand och att ”sånna som jag” inte borde bo i lägenhet.
Jag bor i studentlägenhet som är väldigt lyhörd lägenheterna är dessutom väldigt små vilket gör det ännu svårare att undvika andras ljud t.ex eftersom min grannes garderobsdörr är direkt anslutning till min säng. Jag har en ny granne som kör alla sina rutiner kvällstid, alltså städ osv från 22 till 23/00. Detta sker i princip varje dag och jag har såklart inte sagt något eftersom hon givetvis måste få städa men det innebär vissa problem för mig eftersom mitt eget schema kräver att jag kliver upp senast 06 om vardagarna. Eftersöker tips på hur jag kan hantera oljudet bättre. Att sätta upp ljusisolering är inte aktuellt. Vill gärna ha tips på de bästa öronpropparna, om det finns något annat jag kan göra för att minska bullret, eller övningar för att kunna hantera min ljudkänslighet bättre.
När jag bodde i studentlägenhet för några år sedan hade jag en granne (manlig) som gallskrek båda dag och natt. Han fick utbrott hela tiden lät det som. En dag förfalskade jag ett brev från hyresvärden i Photoshop där det stod att han skulle bli vräkt med omedelbar värkan om han förde oljud igen och att detta var sista varningen ? Jag la den sedan i hans brevlåda…
Det bästa? AirPods Pro, man kan ställa in hur mycket/litet av omvärldsljuden som filtreras bort. Kostar i och för sig halva studielånet, och jag vet inte riktigt hur det går att sova med dem. Köp inte skit från Amazon, gå till Apple webbplats för mer information.
Har ni inga regler i huset? Här ska det vara tyst kl 22, det var även så i min förra lägenhet.
Man får inte städa eller tvätta så sent här, står i pärmen vi fick vid inflytt. Tyst vid 22 är rätt vanligt har jag hört iaf, så kolla om det inte finns regler för ditt hus.
Studentlägenheter brukar vara livliga. Fester på onsdagar, allsång till 02 osv. För många år sedan bodde jag i studentkorridor. Blev lite småhungrig en kväll och drog på min mjukisbyxor för att gå till köket. Då kliver jag rakt ut i ett cocktailparty haha. Var bara att vända och lomma in på rummet igen.
Det har varit en fest i huset under de åren jag bott här så just fester är inget som stör. Men ja, det kan känna okej att rucka på de annars vanliga reglerna eftersom de är just studentlägenhet.
Är nog kämpigt att få till en förändring genom att vända sig till hyresvärden om det gäller studentlägenheter och städning kl 23. De är upptagna med nattliga fester, skadedjur och grundläggande hygien gissar jag. Den oavsett vad hyresvärden har för regler är det ju i slutändan hyreslagen uppsägningar prövas mot och då ska det helt sjuka störningar till för att bli värkt.
Däremot tycker jag du kan prata med henne och på ett vänligt och schysst sätt fråga om hon kanske kan försöka ändra sina rutiner lite. Hon kanske är jättesnäll!
Har ni inga regler om när det ska va tyst? Kontakta hyresvärden i så fall eller störningsmoment om ni har. Det där är för sent enligt de flesta hyresvärdar.
Min 6åring har en från Adidas som han gillar. Luktar inte för starkt och i mitt tycke en ”snäll” och ungdomlig doft.
Var inte speciellt dyr vilket kan vara en fördel när dom tappat bort den på gympan efter 3 veckor ??♀️
Nått lätt och fräscht som doftar nyduschat. Allt för.många unga killar går runt med tunga tunga dofter som ger lärarna huvudvärk på min skola. Vet inte om clean har några herrdofter?
Smågrabbar som stinker stark äcklig parfym på bussen…är det en trend nu? Män har visserligen sämre doftsinne än kvinnor,men kan då inte deras mammor säga till att man inte badar i parfym?
Ja jag hörde faktiskt på nyheterna för ett tag sedan att det faktiskt är en trend. Finns tydligen massa tik tok konton som handlar om
Parfym till unga killar
Provar igen eftersom denna kommentar hamnade i mod igår och i en annan tråd…
Det här med vikt, mat och olika dieter…
Flera av mina kollegor kör rätt strikt med viktväktarna just nu och pratar points och recept osv. Jag känner ibland någon form av skam när det är lunch eller på våra fikaraster över att jag äter vad jag gillar /är sugen på. Vet inte riktigt varför men något i mig triggas som att jag är dålig för att jag äter typ helt vanlig mat. Någon som känner igen sig?!
Jag har alltid haft hög ämnesomsättning och äter mycket mat. Ofta. På alla jobb med lunchrum som jag haft har jag fått kommentarer om min mat. Jag är så trött på det och folk är ganska oförskämda, men de kommer aldrig få mig att må dåligt över mina val och det ska du inte heller göra.
Var stolt över dig och din mat.
Förstår hur du menar. Fick samma känsla på min förra arbetsplats och där pratades det ofta om vikt (gärna andras) och pikar om vad andra åt. Jag tyckte att det var sjukt jobbigt att alltid får pikar om hur smal jag är och ”ska du äta så lite” eller ”ska du äta det där” ”du som är så smal kan ju ta en kaka till” osv osv. Själv skulle jag aldrig få för mig att påpeka någon annans utseende eller vad och hur mycket de äter..
Äter alltid hemmalagad husmanskost så inget onyttigt i matväg. Bakade dock ofta och hade med mig fredagsfika som alltid var uppskattat. Men, deras ständiga kommentarer om andras mat och utseende triggade mitt självhat till kroppen så jag är så glad att jag slipper den miljön i lunchrummet.
Fortsätt äta det du gör, det är inte du som har problem..
Så otroligt märkliga beteenden det finns på en del arbetsplatser. Ingenstans där jag har jobbat har folk kommenterar något annat än att ens lunch ser god ut, och det på sin höjd. Trodde det var sjävklar kutym.
Skulle bli så himla överrumplad om en kollega plötsligt började kommentera min kropp? Jag trodde man frågade trevliga frågor på temat sånt som kollegan själv berättat, typ ”hur går det med flytten?” om de sagt att de sålt huset.
Statlig myndighet, värsta arbetsmiljön jag varit med om när det gäller vuxna människors beteende mot varandra.
Jag reagerade som du skriver med att bli helt överrumplad när jag var nyanställd men i min enhet var det tydligen fullt normalt och höll man inte med eller satte sig hos en annan enhet i fikarummet så var man tråkig och osocial..
Jobbade där i 10 år och jag gjorde mitt bästa för att vända samtalsämnen och styra samtalen från mat och kroppar när vi fick nyanställda, men det tog så vansinnigt mycket energi..
Grejen är att ska man gå ner i vikt som kvinna så måste man äta så stört lite. Äter man lite för mycket lite för ofta står vågen helt still. Det är ärligt talat svinsvårt och jag kan förstå personer som går in i det lite för mycket. Du kan vara lugn, att äta strikt i närheten av andra som äter ”normalt” är något man behöver lära sig om man pysslar med viktnedgång.
Men kära nån, folk ska absolut inte bry sig om vad andra kollegor äter. Vi har alla olika metabolism och en del behöver mer mat än andra. Man förstör den naturliga hunger/mättnadskänslan om man bantar och hamnar ofta i en ond spiral av upp- och nedgång i vikt. Bry dig inte, ät som du brukar och var glad ?
Min dotter som är snart 8 år gammal vill fortfarande sova tillsammans med mig. Vill också tillägga att hon egentligen inte har några problem att sova själv, hon är inte rädd eller så utan säger att det är mysigt att sova med mig.
Hon får göra det 3 gånger i veckan men resterande nätter får hon sova själva då jag knappt sover när hon ligger bredvid mig.
Skadar jag henne genom att tvinga henne sova själv? Eller tvärtom, skadar jag henne genom att inte låta henne bygga en trygghet?
Vad är er erfarenhet? Hon är förövrigt en glad, socialt och extrovert barn
Om hon annars mår bra vill hon nog bara vara nära gosa och mysa. Kanske hon kunde sova i egen säng under veckorna? På helgerna har ni väl mera tid tillsammans?
Mina föräldrar löste det med en bäddsoffa i sovrummet. Vi barn fick gärna sova i den efter att ha somnat i egen säng, hur ofta vi ville ? det slutade vi med självmant, alla var nöjda.
Min son sov i vår säng tills han var ca 11 år sen slutade han komma in till oss.
Vi lät han sova hos oss för vi tänkte att det kommer upphöra när han är redo. Tänkte att det varar nog inte hur länge som helst, typ hur många 17-åriga gossar sover hos sina föräldrar ?
När jag var liten fick jag aldrig sova hos mina föräldrar, inte ens när jag hade mardröm eller var sjuk, och det ville jag inte att min son skulle få uppleva.
Min dotter är 10 och kommer in till oss i stort sett varje natt. Hon är lite mörkrädd men det är mest för hon tycker att det är mysigt och tryggt. Jag vill inte heller avvisa henne fast det är lite trångt. Snart är den här tiden förbi och då kommer man sakna det trots allt.
Snälla snälla hjälp. Min kille har packat sina lådor och flyttar i veckan. Jag går sönder. Jag vill dö. Hur tar man sig igenom det här? Första hjärtekrosset, nästan 30 och känns som om jag drunknar.
Allt beror ju på varför han lämnar egentligen. Finns ju par som gör slut för minsta lilla och sen hittar tillbaka 42 gånger. Men det är ju inte sunt. Jag tror det bästa är att du inte har hoppet uppe att det ska bli ni igen, bättre att acceptera och försöka gå vidare. Det kommer ta tid, det kommer göra ont, men det blir bättre. Klyschigt men sant. Fokusera på saker som gör dig glad, dina vänner, din familj. Fokusera på dig.
Han lämnar för att vi har olika behov när det gäller tid och umgänge ihop. Vilket jag köper. Det har varit ett återkommande problem. Jag vill inte vara det paret som gör slut 42 gånger för bara en gång gör jättejätteont och jag orkar inte. Jag önskar bara det här inte hände.
Va? Det låter som en dålig ursäkt för att inte säga att han inte är så kär.
”Olika behov” alltså han har mindre behov av dig än du av honom. Ja, då är han inte så kär.
gråt och låt han flytta. nej det brukar inte blir bra om man gör slut. tiden för att saknaden blir mindre men tar några månader. du kommer att må bra sen ❤️
Jag hoppas verkligen du har rätt. Just nu gör det enormt ont. Har försökt övertala honom att ge oss en till chans men det känns patetiskt. Jag älskar honom fruktansvärt mycket och kan samtidigt se att det här inte funkar.
Håll inte emot känslorna, ta vara på dem och dem springa fritt. Gå ut i skogen och skrik, krama ett träd. Så märker du en dag att det inte gör riktigt lika ont, och sakta blir det bättre.
Det kommer tyvärr inte hjälpa någon av er att försöka övertala varandra om en ny chans. Det bästa är att få känna de känslorna man känner, tiden kommer läka detta såret.
Usch hjärtesorg är verkligen bland det värsta som finns, gör så otroligt ont. Man kan ju knappt andas, inte fokusera på något och smärtan är ilande.
Ett tag, säg 2-3 veckor. Sen börjar det kännas mindre och mindre ont.
Så ta en dag i taget nu bara, gör saker du brukar må bra av, promenad, se på film, äta bullar, träna eller vad som helst. Men alkohol och droger är inte bra, för de bedövar känslorna. Det är ändå bra att känna smärtan, för då kommer du även kunna känna skillnaden när smärtan lättar ?
Hur pallar man jobba? Jag tänker sjukanmäla mig imorgon. Jag försöker omfamna smärtan och inte fly den. Då kommer det bara göra ont längre och mer intensivt
Nej man pallar inte jobba, inte när man har ett jobb som kräver fokus iaf, och inte där man träffar kollegor som ser att man mår dåligt o ska fråga om varför o bla bla.. Folk sjukanmäler sig för allt möjligt så då kan man göra det när man mår psykiskt dåligt också, iaf ett par dagar.
Bädda ner dig på soffan med täcke o kudde, gråt och tyck synd om dig själv, bara ta en paus från livet. Sen kommer det kännas lättare efter några dar.
Gör detta men bara väldigt kort tid. Sen måste du träffa vänner och familj, ofta! Det var det enda som gav mig en anledning att klä på mig ordentligt, hålla det snyggt hemma osv. Bonus är att efter ett tag när din smärta har börjat avta så har du fördjupat dina andra relationer. Dessutom får du några olika personer att sprida ut din klagosång på så de inte tröttnar fullständigt hehe. Jag skrev ett par ggr här i öppet spår och fick bra tips samt vissa som skrev ”ryck upp dig”, det var ärligt talat också bra tips.
Jag tycker det är så intressant med allas kommentarer om TID när ämnen som dettakommer upp. Mina första två veckor som dumpad så kunde jag inte ens gå normalt, skämdes när jag behövde handla…som att gå i vatten och hade ingen känsel riktigt. De tre första åren vaknade jag VARJE morgon av ett knytnävsslag i magen, och drömde om honom varje natt trots att jag inte direkt tänkte på honom dagtid. Nu har det gått åtta och och drömmarna är färre tack och lov, men livet blev svartvitt, färglöst. Jag har ett helt fantastiskt liv idag, jag vet det rent logiskt, men jag känner ingenting.
För två år sedan var jag i liknande sits som du. Skulle så gärna vilja krama om dig och säga till dig att vara stark och att detta är det bästa som kan hända dig, även om jag vet att du inte tror mig just nu. Hade ett förhållande med en man där vi bråkade väldigt mycket och ville olika i livet. Var nog generellt vilsen i vem jag var, vart jag ville osv vilket gjorde att jag försökte passa in där jag inte passade, och det var svårt att hitta mod till förändring. Varje gång vi pratade om att gå isär eller tog ett par dagars paus fick jag panik eftersom jag inte visste vem jag var utan honom och lyckades på något sätt få tillbaka honom varje gång. Även om jag innerst inne visste att det inte var rätt så vägrade jag lyssna på den känslan där och då-hur dålig relationen än var så var tanken på ensamhet långt mer skrämmande och smärtsam. Men sen flyttade vi tillslut ifrån varandra. Det var fruktansvärt jobbigt, jag kunde inte äta, sova och hade fruktansvärd ångest men nu såhär i efterhand med perspektiv så är det enda jag ångrar att jag inte lämnade långt tidigare. Det tog ett par månader där jag långsamt började hitta tillbaka till mig själv och glädje igen. Började göra förändringar och saker för min egen skull och det låter klyschigt, men hittade en riktning och ett ”jag” i det som gjorde mig grundad på ett sätt jag inte varit tidigare. Det tvingade mig att fundera på vad som var viktigt och inte- för Mig och inte någon annan. Ett tag därefter träffade jag en ny man som är världens snällaste, omtänksammaste och bästa person som sedan dagen vi träffades inte för en sekund fått mig att tvivla. Vi vill precis samma saker i livet och allt är precis så enkelt som vissa klyschigt beskriver när man hittat ”rätt”. Livet är nu fyllt av lugn och harmoni, inte bråk och ångest. Innan du hittar det, nöj dig inte. Det som hjälpte mig mycket i de mörka stunderna var att tänka på att varje dag du spenderar med någon som inte är rätt för dig, är tid du tar från ditt liv tillsammans med någon som förtjänar dig och behandlar dig rätt❤️
Och kom ihåg att det inte finns några fel vägar i livet för att det är så vi lär oss vad vi inte vill ha så att vi kan leta efter vad som är rätt?
Åh vännen, förstår verkligen dina känslor. Känn dem, låt det allting komma ut. Det är förhärligat nu, men det kommer att bli bättre, jag lovar. Det kommer komma en dag snart när det känns som att du kan andas igen, du är på väg dit. Jag minns mitt första stora uppbrott, det hade gått en vecka ungefär när jag kände ingenting, jag var varken arg eller ledsen. Jag kände absolut ingenting. Den dagen förstod jag att det kommer att bli bra. Och det blev det.
Man gör slut av en anledning.
Verkar som om att han inte vill vara med dig.Kanske träffat nån annan?
Tufft nu för dig,men det kommer du att ta dig igenom,kan ta tid,men det kommer att ske.
Har varit med om det två gånger och jag lever ännu. Det gör ont, det går över. Tiden däremellan är randig, precis som all sorg. Och en dag vaknar du kanske till och tänker att han inte var den rätta, trots att det känns så just nu. Du kanske ser att han hade rätt. Inte minst för att du aldrig skulle vilja vara med någon som kan göra dig så illa, som han gör nu.
För mig hjälper det att tänka så, jag tänker på mitt ex, som lämnade mig för ett halvår sen. Oftast känns det okej nu, men ibland gör det ont. Ibland tänker jag ”önskar att han kom tillbaka”. Då försöker jag föreställa mig att vi lever ihop som om inget hade hänt, och att JAG är den som lämnar honom. Men det går inte. Jag skulle aldrig kunna göra honom så ledsen och besviken. Jag hade inte kunnat med känslan av att veta att han gråter och längtar efter mig. Herregud, jag skulle direkt ringa honom och vilja ställa allt rätt igen. För så är det ju när man älskar någon. Då vill man att den personen ska må bra, och man vill vara ANLEDNINGEN till att den mår bra. Man vill vara trösten, tryggheten. Tänk på det, låt det sjunka in. För känslan av att leva med någon som faktiskt inte älskar en så som man älskar dem, den är ändå värre än att vara själv.
Solen kommer att gå upp imorgon, du kommer att må bättre om ett tag, du kommer absolut definitivt träffa någon ny, och du kommer att bli lycklig. Jag med. Och du med. Kram
Var 4 dryga timmar att vänta på det för att ladda ner, men sen spelade jag 7 timmar ungefär? underbart spel, så glad att jag började spela det.
Har du spelar det? Minns inte om du var en av dom som hade spelat det.
Hmm, tyvärr inget tips på något likvärdigt spel. I helheten är det väl som många spel med uppdrag, side quest, samla saker, jaga, tillverka pilar osv men själva historien fångade mig från första stund. Tror jag är kär??
Sinnessjukt spel! Tyckte maskinerna (heter dom något speciellt? Sov så lite i natt så är trött och hjärnan funkar ej?) var läskiga först, men jätteroligt spel.
Miljön är så fin, precis rätt balans i hur långa dialogerna är. Älskar Aloy, hon är så vacker och ser fram emot att få förstå hela historien ?
Synd att man måste sova, äta, städa, jobba och sådär.. ?
Kommer jag tycka Witcher 3 är lika bra tror du?
Ska köpa PS5 tills det är dags att ge sig på det haha
Nej det är maskiner bara! Jag som är djurvän gillar inte att maskinerna ser ut som djur för då blir jag ledsen ? Var noga med att skanna maskinerna så du vet vilka deras svaga punkter är! Då kan du ta död på en Thunderjaw hur enkelt som helst. Jag har inte spelat på flera dagar för det är för varmt att ha på PS5 så har spelat min Switch istället! Aloy är ännu snyggare i Forbidden West! Glöm inte läsa alla brev och så som du hittar. Usch vad ledsen jag blir när jag tänker tillbaka.
Witcher 3 är väldigt gammalt men för mig är det TOP NOTCH! Inget kan slå det i mina ögon. Det är just för att Geralt är så grym som karaktär och dialogerna är så roliga! Yennefer ❤️ Allt är perfekt!
Enklare att döda dom än rävar, kaniner osv iaf för min del ? även om dom ser ut som djur så är dom fortfarande lite läskiga och väldigt plåtiga..
Vänta va? Skanna? När jag dödat dom så trycker jag trekant och samlar alla saker, ska man göra något mer? Såg i menyn under anteckningar något om svaghet har jag för mig, lista på alla olika jag dödat och någon hade svaghet öga har jah för mig.
Har inte hittat något brev än, kommer kanske sen? Är rädd att missa saker för det syns inte så tydligt tycker jag. Tex Assassin’s Creed så kan man skanna av området så lyser sakerna upp, här är det bara en liten symbol över grejer.
Redan varit några sorgliga grejer som kändes och satte spår, fast jag inte borde hunnit bli fäst ens haha.
Vet inte var du bor, men här ska det vara svalare imorgon och komma regn ? perfekt för att spela, haha. Så hoppas du får samma och kan ha igång PS5.
Hoppas jag tycker om Witcher lika mycket som dig! Eller har ju inte läst böcker osv så lika fast blir jag nog inte?
Men! Använder du inte hennes fokus? Aloy har fokus som hon hittar när hon är liten och sedan använder. Om du använder det kan du skanna maskinerna och då lyser delar upp som talar om vilka vapen som fungerar bäst för en viss maskin. Fire allows till Glinthawks till exempel och Frost arrows till de flesta maskiner (förutom de som använder is som försvar). Då vet du hur du enklare kan döda dem! Efter Forbidden West ska jag spela om Ultra Hard ?? Hoppas du fick med paketet Frozen Wilds också! DET ÄR ❤️❤️❤️❤️❤️❤️
Jaha! Min hjärna kopplade inte ordet skanna. Använder fokus så det lyser upp gult där svagheterna är. Ska sätta mig på avstånd imorgon och använda den och vara mer noga att se vad det står, inte sett något om bästa vapnet. Tack för tipset!
Vet inte riktigt vilka paket jah fick med, måste kolla imorgon ?
ULTRA HARD?! Förlåt men du är sjuk?
Då ber jag henne om din e-post , så roligt! ❤️
Nu somnar jag när som?
MEN VAD FAEN DÅ FÅR JAG JU ETT CERTIFIKAT ???? Jag har kollat massa klipp på YouTube och de är proffs så jag kommer dö inom fem minuter men värt ett försök ? Sov gott! ❤️
Vill prata med dig för alltid om spel, vill fråga massa om Horizon men vill inte råka få något avslöjat osv haha. Men jag är så trött så kommer somna snart ?
ÖS börjar för sent.. hade varit kul att ha någon gruppchatt, forumgrejs eller någpt och prata spel dom som vill. Men chansen att det är lika anonymt som här då.
Och glöm inte alla hunting grounds! De är väldigt viktiga som nybörjare för då lär du dig hur maskinerna agerar och du får bra vapen sedan! Du kan också sätta target på maskinerna med R2 för att hålla koll på deras väg! VÄLDIGT VIKTIGT när du möter en jävla Snapmaw ????
Är hunting grounds det som är utmärkt med ett av maskinerna? Får man vapen av att döda dom eller ska man köpa vapen, tillverka eller hittar man?
R2 är verkligen toppen, det har kommit till användning redan haha, dock inte mött en Snapmaw tror jag. Men den som väntar på nägot gott.. ?
Hunting Grounds är dit du går för att träna att döda maskiner på olika sätt! En merchant är där som du köper saker av (olika pilar och så) de finns på olika ställen!
Kan tänka mig ? blir så nyfiken så vill googla för att se miljön och sådär, men rädd att avslöja något som förstör Zero dawn ?
Redan första timmen var jag såld, så kan man säkerhet säga att jag även kommer att spela Forbidden west och då på PS5 ? Fy fan vad jag längtar, samtidigt som jag vill njuta och inte spela för fort för att komma dit ?
Ett ämne som tog upps på ÖS i veckan som var lite kul. Vilken är er favoritsäsong? Eller månad? Eller högtid? Kort och gott när mår ni som bäst!
För mig är det våren utan tvekan! När allt väcks till liv, det börjar knoppa, solen värmer, sopade gator, solkatter på väggen, aaaah. Livslusten återkommer. Folk som börjar röra sig ute igen… och december. Älskar adventsmyset! Adventsstjärnor, lussekatter, glögg, MYSET!
Sommaren för att den är som ett enda stort undantag från resten av året. Fullt med skojigheter!
Men också hösten för att jag går in i mys-mode och varvar höstigt hemmamys med weekendresor och annat kul.
Och december för julen. Men gillar annars oktober mest tror jag, slutet av oktober främst. Hänger kvar från när man hade höstlov, det var alltid så mysigt då.
Sen jag blev vuxen tycker jag sommaren mest är ett evigt flängande. Fin årstid, men det är så mycket som ska hinnas med, för alla! I år träffade vi inga vänner som bor i samma stad som oss mellan midsommar och slutet av augusti. Och när jag tänker på det, inte heller min syster ens. Antingen är vi ute och flänger eller så är dem det. Och aldrig är man i synk, haha.
Älskar att maxa mina somrar jag. I år hade jag sommarlov i tre månader. Det var långt men lyckades fylla typ 90% av dagarna med roligheter av alla dess slag ändå. Under en vanlig semester på 4v knör jag in allt fast mår å andra sidan också bra av det?
Jag är en sån där äcklig människa som gillar alla årstider och är ute och friluftsar året runt. Men det är något speciellt med övergångarna mellan årstider.
Hösten. Sen september och oktober. Hög och klar luft, naturens alla färger, nystarts-känsla, kyl och frys fulla av sommarens alla bär och svampar, mörkare kvällar, ofta mycket bra serier som släpps, man har fortfarande kvar en hel del av sommarens bränna, snyggaste modet, osv.
Åh, jag gillar advent och sen julen, brukar ha tomtar och pynt upp över öronen här hemma. Sen tiden innan påsk, speciellt stilla veckan. Och påsken såklart (främst påskveckan då, men hela påsken är ju fin). Sen är ju sommaren härlig med sol, värme och semester (för maken då) ?.
Sommaren men våren är också underbar. Allt, inklusive jag själv, väcks till liv igen. Försommar kanske? Fortfarande förväntan i luften och allt har inte blommat ut än.
Hösten! Älskar när vädret tillåter jacka men utan att tjock mössa och klumpiga vinterskor. Luften är frisk och skön. Tycker till och med om mörkret på kvällarna och regniga dagar för det mesta. Känns som att det blir ”tillåtet” att gå in i sin egen lilla bubbla och pressen på att vara social och aktiv hela tiden lägger sig.
November och december. Gillar mörkret och myset och att julen närmar sig. Kanske nästan november, eller slutet av november ännu mer. Så lugn och kravlös månad och man har allt framför sig (inget novent här).
Helt klart hösten, oktober-november. Gillar även kall klar vinter. Det känns lite mer kravlöst då och så mår jag mycket bättre psykiskt den tiden på året.
Ogillar hela våren och sommaren. Får ångest på våren och tycker varje dag är jobbig. Avskyr värmen med.
Juni för att det är så LJUST, så grönt och vackert överallt och massor med blommor som blommar. Älskar midsommar och den sista euforiska tiden innan semestern.
Då är nog jag undantaget i så fall. ? jag är introvert och älskar sommaren. Framförallt försommaren, juni och tiden runt skolavslutningar och midsommar. Att ha hela sommaren framför sig, ljusa sommarnätter osv. Bästa tiden! Fullkomligt avskyr oktober t om mars. Hatar mörkret, snön och kylan
Nope. Gillar inte begreppen men nån som tror på dem skulle nog säga att jag är mer introvert än extrovert. Men älskar vår och sommar, hatar höst och vinter.
Gillar januari och februari när det är sådär lugnt och tråkigt, inga förväntningar på att göra något och allt bara rullar på. Har lite svårt för våren faktiskt även om den är fin såklart men vet inte vad det är. Älskar sommaren men också hösten, november och december är värst, upplever tiden innan julen som stressig och julen lite jobbig pga splittrad familj.
Ni som har förlorat en förälder, hur tar man sig igenom det? Min förälder är oerhört sjuk och jag tror inte att detta kommer att gå. Vi har en komplicerad relation från början, vilket gör allt väldigt…komplicerat nu också. Går det ens att förbereda sig på något sådant här, eller kommer smällen att ha sönder mig fullständigt?
Jag förlorade min ena förälder för ett tag sedan. Vi hade också en knepig relation på vissa sätt. Det viktigaste jag gjorde medan hen levde var att skriva ett brev där jag berättade alla bra saker hen gjort och varit för mig. För mig kändes det mer viktigt att det sista jag fick säga var fina och bra saker och att hen fick en så fin och lugn sista tid som möjligt. Det går inte att säga det man vill säga sen.
Sen hur klarar man det? Man tar en dag i taget, man gråter när man behöver, är arg när man behöver och även glad utan att känna dåligt samvete. Låt alla känslor finnas och komma ut och kom ihåg att det finns inget facit för hur sorg ska vara. Ibland vill man själv bara ge upp och ibland glömmer man allt det hemska och skrattar och mår bra. Det är så man överlever sorg.
Det är väldigt svårt att förlora en förälder. Det är en så stor bit av en själv som försvinner. Men man klarar det och känner man att man inte gör det så kontaktar man vårdcentralen och ber om hjälp. Skickar en stor varm kram till dig, du är inte ensam <3
Tack för dina ord! Ska verkligen komma ihåg det där med att ta en dag i taget och att känna alla känslor.
Det stora problemet är att jag är ensam. Kanske inte ensam om att uppleva att förlora en förälder, för det gör nästan alla för eller senare (om man överlever dem), men jag ÄR ensam. Har precis avslutat en psykologkontakt och ser inte möjligheten att ta upp den igen och jag orkar inte med att söka ny samtalskontakt för att börja om allt igen. Har inga syskon, skilda föräldrar, och nästan inga vänner… Min förälders syskon verkar inte bry sig, så jag tror att jag kommer att känna mig oerhört ensam framöver också tyvärr…..
Usch vad tungt. Förstår om min formulering landade fel, menade mer att du inte är ensam i den typen av sorg. Att det kan vara en tröst att veta att det finns andra som genomgått samma sak och att det på något vis går att ta sig igenom.
Känner så med dig och att inte känna att man har ett nätverk runt sig eller någon att riktigt luta sig mot. En dag i taget som sagt och gör saker du mår bra av att göra. Och skriv här igen när du behöver lite stöd.
Jag vet att jag brukar vurma för anhöriggrupper här, för min mamma har demenssjukdom, och det har hjälpt mig mycket personligen att prata med anhörigkonsulenter och grupper där man träffar folk med liknande problem. Om du orkar, kolla upp om din kommun har något sådant att erbjuda? Tror också att svenska kyrkan erbjuder sorggrupper.
Man tillåter sig att sörja och bearbeta. Men ja, man tar sig igenom det. Förlorade min pappa i våras efter en kort tids sjukdom. Komplicerad relation. Att förlora en förälder är alltid något särskilt. Att förlora en förälder man haft en komplicerad relation till gör sorgen mer komplex. Förutom sorgen/saknaden efter personen behöver man också hantera en annan sorg. För min del har det hjälpt att promenera i naturen och tänka, gråta, känna. Lyssnat och läst en del om sorg. Pratat en del med de närmast mig. Lyssnat på musik och gråtit lite till. Tillåtit mig extra mycket återhämtning och försökt vara snäll mot mig själv.
Jag förlorade min pappa nyligen.
Vi hade egentligen ingen relation dom senaste 15 åren pga hans alkoholism.
Han ringde mig 2 gånger det sista året och det var typ dom enda gångerna vi inte kom i bråk pga spriten. Jag sa även att jag älskar honom då.
Det har räddat mig, för det är så otroligt svårt att hantera sorgen efter någon som fanns där när vi var barn. Som sedan valde bort oss.
Det var enkelt att vara arg och besviken när han levde, att sörja honom nu är svårt. För jag saknar min pappa från 1995, inte personen han blev när han slutade kämpa emot alkoholen.
Mitt enda råd är väl att du ska göra det som känns bäst för dig, krävs det ett tufft samtal så skulle jag ta det med personen innan det är för sent.
Jag befinner mig i en jobbig sits. Har varit tillsammans med min sambo i ca 9 år.. för några år sedan fick jag en svägerska. Den här personen är så himla otrevlig och taggig. När vi ses (hos min svärfamilj) vet jag aldrig vilket humör hon är på. Hon är allmänt oförskämd och ger (främst mig) syrliga kommentarer om det ena än det andra. Vet att jag inte borde bry mig men jag, som tidigare tyckt så mycket om att hänga hos mina svärföräldrar, har nu börjat hitta ursäkter för att slippa åka dit. Jag har alltid en klump i magen inför att hon ska vara på samma ställe som oss osv. Det här ställer ju inte bara till det vid såna tillfällen utan mer överlag, högtider osv (som ju ska vara trevliga) kan jag ibland behöva umgås med en person som ger mig en stor klump i magen. Vet inte vad jag vill med detta inlägg egentligen men kanske höra om ngn varit i liknande sits och hur ni isf gjort för att orka med situationerna där man behöver ses.
Jo alltså helt ärligt tror jag att alla tycker att hon är ganska ohyfsad? Men så är det väl den där rädslan för dålig stämning. Min sambo tycker att hon är löjlig och har börjar ”käfta emot” lite skojigt retsamt men med tydligt pikande- dvs sänker sig till hennes nivå och då har hon faktiskt verkat lite paff ?
Öva dig på att stå upp för dig själv. Det kommer inte göra din svägerska trevligare men du har ju redan inte trevligt som det är nu? Då kan lika gärna hon ha det också om hon skulle bli surig. Börja med små saker, bara säga ”jag håller inte med” eller ”det där var inte så trevligt sagt”. Förklara dig inte, går inte att gå in i en argumentation med den typen av människa. ”Jag tycker så bara” är det enda du behöver säga. Var inte rädd för lite dålig stämning.
Tack för bra tips! Ska absolut testa den här metoden. Tycker det knepiga är att finna sig i situationen.. blir ofta paff och sen är stunden förbi? Knepigt men ska försöka reagera snabbare nästa gång.
Övning! Jag var också en sån som kom på grejer jag borde ha sagt sådär två dagar senare men hamnade sen i ett plugg med många grälsjuka personer som jag tyckte var så jobbiga att jag inte kunde hejda mig från att börja säga ifrån. Nu kan jag bita ifrån till vem som helst och i bästa fall lyckas jag även göra det lite kul så att den dåliga stämningen blir kortvarig.
Kan du inte helt enkelt försöka prata med svägerskan? Kanske med lite flytande mod i kroppen om det är så – Ta en promenad eller gå undan ni två och säg som du känner. Inte att hon är otrevlig då, utan säg att du får en känsla av att hon inte tycker om dig eller att det är något som skaver, och du tycker att det känns jättejobbigt och vill gärna prata ut om det.
Hon kanske är jätteosäker och har ett stort hävdelsebehov som gör att hon beter sig såhär. Det värsta som kan hända är att hon fortsätter vara otrevlig, och då har du iaf gjort ditt och kan hålla huvudet högt liksom. Situationen kommer ju inte inte bli sämre. I bästa fall kan ni nå fram till varandra och slippa ha det så här.
Tycker inte du ska ”ge tillbaka” eller snäsa av henne inför hela familjen. Visst, om det var en person du kunde välja bort sen och aldrig träffa igen. Men ni är illa tvugna att ses så varför inte försöka se om ni kan lösa det istället? Vem vet, det kanske bara krävs en större person för att få ordning på det.
Köpte en från Cubus åt min man. Han avskyr såna där fluffiga och lena morgonrockar som finns överallt just nu men Cubus hade i frotté (tyvärr var den rätt kort). Min morgonrock kommer från hemtex och den gillar jag ?.
Du borde köpa en från Pelle vävare! Lite dyrare men så otroligt värt det. De är så mysiga, sköna, otrolig kvalitet! Jag fick en av min man för några år sedan och har bott i den. Förra året köpte jag en åt honom också, nu bor han också i sin. ?
SoftGoat:s är magisk, dyr men värd det om man har råd. Annars tycker har Ralph Lauren har bra kvalité, min man fick en av mig för över 10 år sen och den är fortfarande jättefin.
Jag är nyfiken på det här med att behålla ens expartners efternamn när man skiljer sig. Vad finns det för anledningar? Jobbigt att byta tillbaka? Fint och vill behålla ändå bara för att? Heta samma som eventuella barn? Jag personligen skulle tycka det var konstigt att ha mitt ex efternamn, att inte vara en del av den släkten längre (om man inte har barn) och ändå ha deras efternamn.
Man kanske gillar det namnet bättre än sitt ursprungliga? Och så är det invant på arbetsplatsen och krångligt att byta plus att man kanske inte vill skylta med att man skilt sig. Men det vanligaste skälet tror
jag är att man vill heta samma som barnen.
Fast man borde ju tänka på sitt ex också och vad hen vill tycker jag. Om någon skulle ta mitt efternamn vid äktenskap och sen behålla det för det är fint, kanske ge det till sin nästa partner.. nej det hade känts så konstigt. Men jag kanske övertänker. Det är nog en större sak om man har ett mer unikt efternamn.
Du har rätt, jag utgick från min gamla kunskap om namnlagen, men den har tydligen ändrats 2017. Jag jobbade tidigare med namnbyten och trodde att jag hade koll, men slutade med detta en bra bit före 2017 så har inte hållit mig uppdaterad sedan dess.
Ja det är ju sant, har man varit gifta väldigt länge och man i princip hetat det nya längre än det gamla så är det ju inte lika konstigt. Det perspektivet tänkte jag inte på.
Har man barn tillsammans som bär det efternamnet tycker jag inte det är konstigt alls. Däremot skulle jag tycka det var konstigt om man sen gifte om sig och inte bytte namn då.
Ja precis, med barn förstår jag. Då är man ju en familj oavsett. Ja det är ju där det blir krångligt också. Som att man ”ger bort” en annan släkts efternamn till sin nya partner.
Jag är kanske fel person att svara som inte är frånskild, men tror inte jag skulle byta tillbaka till mitt flicknamn ifall av skilsmässa. Har varit gift i över halva mitt liv, min mans efternamn är liksom en del av mig och vår gemensamma historia en stor del av mitt liv oberoende. Mitt gamla flicknamn känns främmande för mig efter så lång tid.
Skulle jag gifta mig skulle min partner ta mitt efternamn pga finare och ovanligare. Jag hade inte brytt mig ett skit om han behöll det efter en skilsmässa. Han har ju redan fått det en gång.
Mina föräldrar separerade efter 20 års äktenskap och min mamma behöll då namnet. Vi barn heter ju samma och för henne var det hennes namn också efter så lång tid.
Förstår inte heller varför man behåller. Min sambos ex har kvar hans efternamn och de var inte gifta länge. Vi ska gifta oss om några månader men tar då mitt efternamn istället, för han vill inte dela efternamn med henne.
Min mans exfru behöll hans efternamn efter skilsmässan (de hade inga barn).
Tror att hon mest ville jävlas för att han träffade mig rätt snabbt efteråt.
Sedan gifte jag mig med min man så nu heter vi samma efternamn alla tre, haha. Men det är inget superovanligt efternamn, men det är inte jättevanligt heller.
En skådis åkte fast i självscanningen, hade varor med ut för över 500 kr, betalade bara 68 kr. Fattar inte hur man vågar sånt, risken är ju trots allt stor att man åker fast, dels har de koll och de tittar mycket märker jag, smyger liksom runt, och sen är det ju ganska så ofta avstämning också, jag hamnar då och då i avstämning. Hur kan det vara värt det, att bli en dömd brottsling och få böta för några hundra kronor.
Fattar inte att man vågar. Jag hade missat att scanna en jäst en gång och skämdes ihjäl. Jäst kostar 1,50 liksom och kassörskorna bara skrattade när de såg hur jag skämdes. Hade dött på fläcken om man fuskat medvetet och det gällde stora summor.
Funderade också på det, jag tror att man ofta har en lite speciell självbild om man är kleptoman. Typ att man står över andra, är smartare, lurar systemet liksom. Eller så är det för kicken.
Jag är tidigt gravid och vill inte berätta det på jobbet än. Är dock extremt svullen och därför plötsligt känslig mot alla mina byxor som nu skaver in i magen.
Nu vill jag klä mig bekvämt i typ leggings och skjorta, inte så snyggt men att vara snygg är inte prio ett just nu så att säga. Så var hittar jag sköna skjortor, gärna lite oversize/längre så att de täcker den inte så smickrande leggings-rumpan? Eller har ni andra tips på skön klädsel när det ännu är för tidigt för att köpa gravidkläder? Hjälp!!
Det finns kostymbyxor med resår i midjan. Jag tycker att stora linneskjortor är snyggt, just för att det ser mer naturligt och avslappnat ut att de är långa, eller vad man ska säga.
Oversize är modernt nu, så du hittar långa tröjor o h skjortor i varenda butik. Lycka till med graviditeten 🙂
Köpte ett par jättefina kostymbyxor från VeroModa i gravidbyxor, slits på sidan längst ner på benet. Ingen kan ana att det är gravidbyxor men dom är så sköna och snygga! Tog min vanliga storlek och jag använder dom fortfarande haha. Som tidigare kommentar så är strumpbyxor och klänning ett säkert kort, rekommenderar Lindex gravid strumpbyxor.
Varför leggings? Finns vida snygga bekväma byxor med resårmidja,finns snygga tunikor o långa tröjor/koftor.Och klänningar.Ha leggings under en klänning/kjol m enbart leggings o skjorta är inte snyggt,sorry.
Det är väl mer ohygieniskt att ta med egen bebis, om man ska vara sån. Poolen är ändå full av kiss så jag tror inte att en badring gör så stor skillnad.
Ja det får man ha! Även egna simpuffar till större barn sen.
Det finns oftast inte att låna heller.
Jag brukade tvätta av ringen i duschen innan med tvål, trots att ingen personal nånsin har frågat eller sagt nåt så kändes det ändå bättre för mig själv haha
Min släkting var på mammografi och blev återkallad för att ta ett nytt prov. Nu har resultatet kommit och hon har fått en tid om 1.5 vecka för att komma till läkare och få besked på provet som varit på analys.
Till någon som varit med om detta. Får man enbart komma till läkare när det är ett negativt besked? Eller kan det även vara att ”allt ser bra ut” även om man alltså blir kallad på läkarbesök?
… tacksam om någon som varit i samma situation kan svara mig ?
Ja, det stämmer. Sköterskan sa att om allt ser bra ut får man brev, om de behöver ta om provet får man en tid till mammografin och om det är något som behöver åtgärdas får man tid till en läkare.
Har en släkting som gått igenom cancerutredning väldigt nyligen, dock ej bröstcancer. I min släktings fall gick det att läsa det mesta i förväg, i journalen på 1177.se.
Man loggar in med Bank-ID, och går till ”Journal”. Man kan då välja om man vill se allt som finns tillgängligt i journalen, eller dölja det som skrivits de senaste fjorton dagarna.
Sedan finns det olika flikar i journalen. I min släktings fall, så både under fliken ”Anteckningar” och ”Remisser” fanns det värdefull info.
Gör bara detta om ni är beredda på att få eventuella svåra besked hemma. Vissa tycker det känns jobbigt, vissa tycker det känns skönt att vara förberedda.
Sen vill jag flika in ett till litet tips; om det är cancer, eller misstanke om cancer så det ska fortsätta utredas – det kan absolut löna sig att ringa berörda kliniker och bedyra att man vill/kan ta ”återbudstider” ifall det kommer in avbokningar och liknande. Jag gjorde detta, som anhörig (var inga problem att jag tog den typen av kontakt å min släktings vägnar). I vårt fall skyndade detta på utredningen med flera veckor.
Halsband från Edblad med en liten svala
Spelande smyckeskrin
Lekklossar från Rofadesign med hennes namn och datum på
Giraff med namn på från Rofadesign
Medlemskap i HSB och sedan månatligt sparande på 100 kr tills hon är 21 av min lillebror ( man får köpoäng till bostäder per 100-lapp)
En vit nalle från Bukowsky där det står ” my first teddy” på, på tassen
En docksäng
Leksakskök från IKEA.
En person berättade för mig att man har en del av hjärnan i hjärtat, en del av hjärnsubstansen finns i hjärtat så att man ska kunna känna empati. Det här var helt nytt för mig. Så då känner man alltså empati med hjärtat? Eller med både hjärnan och hjärtat?
Allt du känner känner du med din hjärna. Om du t.ex är förälskad och känner pirr i magen,så är det ändå i hjärnan det det sker. All hjärnsubstans sitter i hjärnan och ingen annanstans i kroppen!
Nån som lyssnade på Linkin Park när ni var yngre? Blev barnsligt glad när jag fått nys om att de återuppstått och sättet de presenterade nya sångerskan Emily Armstrong på. Rys när hon klev in på scen mitt i första låten (nyskriven singel). Hela spelningen finns på YouTube och det var sån sjuk nostalgi att se dem framföra alla låtarna. Hon har ju extremt stora skor att fylla men tycker hon gjorde ett stabilt jobb och kommer säkert bli ännu bättre. Kul var också när jag kollade upp hennes gamla band Dead Sara och jag hade lyssnat extremt mycket på ett par av låtarna när jag var yngre utan att jag hade koll på dem idag hehe. Att hon verkar vara lite halvt cancellad från förut väljer jag att inte tänka på just nu…
Jag lyssnar på flera favoriter från förr men de är en som fallit bort av någon anledning. Minns att jag hade ett av deras album på cd och att jag specifikt gick till den lokala skivbutiken för att köpa det när det kom ut och kände mig så duktig som stöttade en döende bransch haha. Den är stängd idag :'(
Jag älskade dem. Var vuxen sen länge när Chester dog och lyssnade inte så mkt längre men blev oväntad ledsen. Hans röst var så vacker, musiken hade betytt mkt för mig och det var så sorgligt att han inte orkade mer.
Är inte så intresserad att lyssna eller gå på konsert med ny sångare, Chesters röst är Linkin för mig.
Jaa, när jag kollade igenom hela den senaste spelningen kändes det så sorgligt att det gick som det gick när i princip alla låtar handlar om psykisk ohälsa på något sätt. Blev också väldigt påverkad när han dog.
Jag tycker fortsättningen känns spännande och hade antagligen sett live också om jag hade chansen. Minns när jag såg queen med Adam Lambert att jag blev positivt överraskad över att det var just Queen MED Adam Lambert, själen i bandet fanns liksom kvar men med en twist, en hyllning till Freddie. Tyckte jag fick samma känsla nu från spelningen. LP har ju dessutom två sångare och för mig är Mark precis lika mycket deras ID som Chesters. Men man fattar ju att de inte kunde ta vem som helst, det här är ändå en etablerad artist med många års erfarenhet av att stå på scen och jobba med musikproduktion. Ändå kändes hon rätt nervös så här första gången på sina ställen. Men tror det blir bra! Nya singeln är kanon.
Saknar apanaattigranen. Önskar en uppföljning på hennes bok. Hade varit roligt om hon tog upp blogga det igen. Tack för dagens uppdatering, och påminnelse, om henne.
Camilla Mattsson är fel förnamn. Vet inte om man får namnge personer i Öppet Spår men företaget som bl.a Hanna tidigare låg under heter iallafall Secy Media.
Är det du som är bedragaren eftersom du med säkerhet hänvisar till fel företag :)? Eller har du bara gjort en snabb research på alla bolag och antagit och gått på den informationen? Ni kan ta reda på all fakta på @digitalKPodden
Mina barns pappa har dragit och den äldsta tjejen 3 år frågar efter pappa och när han kommer hem.
Pappan/mitt nyblivna ex har alltså träffat en ny.
Vad svarar man? Jag har sagt ”jag vet inte” hittills men när min dotter sa ikväll att hon är ledsen för att pappa inte kommer hem, så gjorde det så ont. Hur bemöter jag känslorna och framförallt utan att sätta den andra föräldern i dålig dager…
Jag hade varit så ärlig som möjligt. Säg att mamma och pappa inte ska bo ihop mer för dom är bara vänner nu, men att pappa älskar henne och självklart kommer fortsätta vara hennes pappa och träffa henne. Men be honom komma också så ni får sitta ner tillsammans alla 3 och prata.
Hej! Jag ska ha en presentation om influencer och engagemang, kan jag screenshota en bilder från en influencer och använda den till min presentation? tänker på copy right osv
”Har du valt betala på plats behöver du swisha samma dag som du bokar till xxx för att bekräfta din tid.”
Tolkar ni ovan att man ska swisha samma dag som bokningen avser eller samma dag som man utförde bokningen?
Dvs. Bokar idag en sak som ska göras i december, swishar jag nu eller i december den dagen som det avser?
Föregående inlägg 
Vilka bloggar läser ni nu för tiden? Läser folk ens bloggar?
Själv läser jag bara Bloggbevakning.
Samma här.
Jag med. De andra jag läste skaffade barn och blev tråkiga ?
Inga sociala medier alls, bara den här. Mest för eventuell skadeglädje.
bloggbevakning och vimmelmamman
Bloggbevakning, Magdalena Graaf, My Martens…hoppas på att få veta vad som egentligen hände! ?
Med vad?
Finns jul knappt några att läsa nuförtiden tyvärr. ”Alla” är på Instagram och där är inte jag.
Finns ett inlägg på underbaraglaras blogg om vilka bloggar hon läser där väldigt många också rekommenderar bloggar i kommentarerna. Tips om man vill hitta läsning!
De flesta som håller sig kvar är väl folk som är förtjusta just i text.
Egoina, blondinbella, sandra beijer och paula. Och denna. Läst dessa sen kanske 2012 men börjar nog tröttna
Jag läser här plus att jag kikar in ibland på Isabellas blogg. Av ren nyfikenhet. Det är ett par personer där som är helt besatta. I min värld är det faktiskt lite…sjukt. Så den lämnar jag.
Bloggbevakning, går väl in på paulas ibland när jag är uttråkad
Typ en gång i månaden. Alltid liks tråkig.
Sandra Beijer
Elsa Billgren
Egoinas
Underbaraclara
Fridalund
Uh jag står inte ut med Frida Lund.
(”Nej men läs henne inte då”. Nej tack jag vet men bara läsa hennes namn ger mig kalla kårar haha)
Älskar henne.
UnderbaraClara
Elsa Billgren
Sandra Beijer
Flora Wiström
Johanna Bradford
Sardellen
Malin Wollin
Sofia Ståhl
Carola Wetterholm
Blondinbellas som något slags guilty pleasure och Kajsons pga jag typ stör mig men tycker ändå det är kul att störa mig? Ocharmigt – jag vet.
Av de bloggar jag följt är det flera som slutat blogga och många som uppdaterar så sällan att man tröttnar på att gå in. Carola Wetterholm tillhör den senare kategorin, men jag följer den än så länge, den kan vara ganska underhållande ibland. Annars är det bara Bloggbevakning och en blogg av en lokal person från min hemstad.
Bloggbevakning, och Dilan & Moa!
Elsa Billgren.
Blondinbella
Engla
Sandra Beijer
Elsa Billgren
Starwoman
Vanja Wikström
Malin Wollin
Bloggbevakning
Och ibland Underbara Klara, Kniv-lisa, Frida Lund och div andra Elle-bloggare
Läser bara denna och Egoinas blogg
Bara denna, annars är det TikTok som gäller för mig.
My martens i kurera
Finns det någon chans att killen man bara ligger med och som sagt att han inte vill ha något seriöst just nu kommer att ändra sig? Ibland känner jag mig som en idiot för att jag fortsätter träffa honom men jag vet inte hur jag ska klara av att inte träffa honom mer…
Ha honom som KK tills något bättre dyker upp?
Där är en chans men sannolikheten är ju väldigt låg. Skulle säga rakt ut att jag har fått känslor och vill mer. Känner han inte likadant hade jag avslutat för att rädda mig från att få mer känslor.
Så här måste du göra tyvärr! Jobbigt och läskigt men enda sättet att veta. Du är ju redo nu och om inte han är det kan du inte vänta på honom, inte rätt mot någon av er. Ser dessa alternativa utgångar, rangordnat från bäst till sämst:
1. Han tycker samma och allt är frid och fröjd
2. Han tycker inte samma och tar ansvar för att avsluta det.
3. Han tycker inte samma och du väljer att avsluta det, även om det är tufft.
4. Han tycker inte samma och blir awkward och ni rinner ut i sanden.
5. Han tycker inte samma men skiter i det och fortsätter ligga med dig trots att han borde ta sin del av ansvaret och backa av för att du har känslor för honom men han skiter i om han sårar dig. Undvik denna till varje pris!
Alltså jag kanske är ett svin då, men jag tycker inte man har ett större ansvar i det här fallet än att vara ärlig med sina känslor. Alltså – Om han svarar med att han inte vill något mer och är säker på att han inte kommer utveckla känslor, så är det ju upp till henne vad hon gör med den informationen. Det är såklart absolut lättast för henne om han tar avstånd, men tycker liksom inte att han är ett svin om han inte gör det. Att vara oärlig och typ antyda att det kanske kan utvecklas för att få fortsätta ligga däremot är ju svinigt. Men någonstans måste vuxna människor liksom ta ansvar för sina känslor.
Pratar från erfarenhet av att ha varit på båda sidor av detta scenario.
Absolut, därför skrev jag ”ta sin del av ansvaret”. Inte att det bara är hans ansvar. Men jag tycker faktiskt man har ett ansvar att backa om det är väldigt ojämnt mellan två personer, borde vara lättare för den som inte har känslor. Jag har själv gjort så i en situation där jag var rätt nöjd med casual och han uppenbarligen var på väg mot ett förhållande. Då avslutade jag på ett så ”snällt” sätt jag kunde och fortsatte inte kontakten. Relationer är alltid mellan två personer och man har ett ansvar gentemot sig själv i hur man bemöter andra, gäller i alla relationer/möten i livet. Sen är det ju inte dödsstraff på det men det är nåt jag tycker skiljer en god/inte god människa.
Förstår dej. Inte lätt. Hade bra sex med en man. Varit då länge ensam och hade hoppats på mer. Tror män har lättare med att ha sex. Kvinnor vill ofta känna nåt för den man har sex med. Hitta nån som vill dela både känslor och sex? Annars lätt bli besviken.
Killar som säger att de inte vill ha något seriöst menar egentligen att de ligger med dig tills de hittar den rätta.
Är det så? Finns det inte män som bara vill ligga runt, ej ha en partner? Det borde väl finnas någorlunda mycket folk som bara vill ha sex?
Jag sa alltid att jag inte ville ha något seriöst med de jag inte såg en framtid med. Kom någon som jag kände annorlunda för hade jag givetvis inlett en relation.
Så ja, jag vill inte ha en seriös relation är underförstått att det gäller med dig och inte med alla.
Nja men att de bara vill ligga är iaf tecken på att det inte är du som är ”den rätta”, eller att han inte är redo för det än. Som Summer i 500 days of summer som säger att hon aldrig vill gifta sig och sen gör hon det ändå, med nån annan.
Det köper jag däremot rätt av. Har säker hänt att någon gift sig med sitt KK men tror det är 1 på 1000.
Tror de finns flera män än kvinnor som bara vill ha sex ligga runt. På dejtingsidorna vill männen bara ha sex. Har inte träffat någon på dejtingsidorna som vill ha ett seriöst förhållande.
Det har jag. Se över ditt mönster, det är du som är den gemensamma nämnaren i alla du möter.
Eller hur. Kanske inte är killarna som är problemet här…..
Såklart inte. I vissa fall ja.
Men alltså är det inte rimligt att inte vilja ha något seriöst med någon som inte är THE ONE, men vilja ha något seriöst med den som är det?
Jag är kvinna men jag anser verkligen inte att jag är skyldig en man en relation bara för att vi har sex, så länge vi hela tiden har en ärlig dialog kring var vi står.
Menar ni att folk ska leva celibat tills de hittar den de vill ha en seriös relation med då eller?
Att du vill ha en kille som inte vill ha något seriöst? Fuckboys ändrar inte på sig. Dom är totalt ego.
Hela poängen med att vara kk är ju att man bara ligger. Det är liksom dealen. Om någon får känslor är det de som ändrar premisserna för den överenskommelsen, personen som bara gör som man kommit överens om blir ju inte per automatik en dålig person. Låter som att han är ärlig med vad han (inte) vill.
Kan ju vara så att situationen ni har nu är bekväm för honom och därför har han ingen anledning att ändra den, men om du skulle försvinna är det möjligt att han inser att han saknar dig.
Han kommer bara sakna sexet om han inte får det av någon annan och inte dig som person.
Sorry. Låter som en fuck boy.
Eller som vilken kk som helst.
Om du får känslor för din kk men han inte vill ha nåt seriöst..gör slut! Rädda dig själv. Han har dig för att ligga o inget annat.
Min man sa alltid att han aldrig skulle gifta sig. Sen träffade han mig och friade direkt. En sån kille är inget att ödsla energi på. Du kommer aldrig bli vad han söker och han kommer aldrig bli vad du söker. Det är fakta.
Nej det finns ingen chans. Alltså lyssna inte på lyckliga historier, de är undantag. 99% av gångerna så ska man lyssna på vad folk säger och säger han att han inte vill ha en relation så är du korkad som inte tror honom.
Du ska tacka för dig och gå vidare.
Det finns absolut inget annat sätt att komma över honom och hitta en ny man som väljer dig, enbart dig, för att du är fantastisk, inte en gång i veckan för att han är kåt.
Alltså troligtvis inte, tyvärr. Det kommer suga att inte träffas mer men det är verkligen det enda som funkar. Känslorna går över så småningom!
Man kan aldrig säga aldrig.
Mitt kk sitter fortfarande jämte mig i soffan sisådär 11år och 2 barn senare ?
Ironin i att Gabjossposs lägger ut stories om mansbebisar och att man inte ska tolerera ett sådant beteende. Har hon glömt av hur hennes man behandlade henne när hon väntade Kenzo och hade värkar??
Vad gjorde han? Uppdatera mig gärna!
Dom bråkade massor tydligen och han stack hemifrån – på julafton, när hon hade värkar. Så hon var inne på BB själv till en början,
Idén med att leva är att utvecklas och bli klokare med åren och det kanske hon också blivit.
Varför är vissa människor så himla otrevliga? Har stött på en annan mamma vid ett par tillfällen nu. Hennes dotter har spontant lekt med min dotter på lekplatser där vi stött på dem. Mamma sitter dock helt försjunken i sin telefon. Kollar inte ens på en när man söker hennes blick för att säga några ord. Ger bara ett så allmänt kallt och ovänligt intryck. Varför är man en så?
Brukar tänka att det kanske hänt något som gör att föräldern är inne i sin telefon. Inte för det skulle betyda att det är okej, men vi alla går igenom saker. Stort som smått. Man får helt enkelt bara hoppas det var just vid det tillfället som barnen inte hade en närvarande förälder. Sedan så vill inte alla ha kontakt med okända människor i en lekpark.
Varför skulle ”inte det betyda att det är okej”? Om scenariot du beskriver stämmer så är det ju verkligen okej tänker jag.
Sen håller jag med om att alla inte har lätt för det där sociala. Är nybliven mamma och tycker generellt att lekparkskontakterna är trevliga – Men har man en dålig dag, är trött, sovit dåligt, något pågår osv så är det krävande att vara social med främlingar. Då är jag ändå en social person, kan verkligen tänka mig att de som är mer introvert lagda tycker det är jobbigt.
Hon kanske inte vill kallprata med dig och tycker du är påflugen?
Alltså jag har aldrig ens försökt prata med henne men tycker åtminstone att man kan lyfta blicken och säga hej om ens barn leker.
Ja verkligen. Hon verkar ju inte trevlig.
Jag får känslan av att hon tycker att hon är för bra för alla andra och inte vill beblanda sig med vem som helst. Typ den som mobbade en under uppväxten liksom. Fattar bara inte varför man ska vara så.
Är det inte större chans att hon bara inte är så socialt kompetent och rädd att hon ej ska ha något vettigt att svara och du börjar prata?
Jag har en vän med social fobi som inte vågar titta mot mot ansikte ens första halvtimmen när vi ses (än mindre se mig i ögonen). Trots att vi är vänner. En del har ju stora problem.
Visst finns det folk som är väldigt coola men de brukar nog kunna byta några ord i parken med vem som helst.
Jag tänkte också på det. Blyga kan ju lätt misstas för snobbar.
Men om man vill vara ifred hälsar man väl inte?
Att säga ett kort hej när någon hälsar på en är vanligt jäkla hyfs. Till och med min treåring fattar det.
Fast ts hälsade ju inte. Hon sökte ögonkontakt och tjejen tittade på sin mobil istället för att titta upp.
Det är ju lika troligt att hon aktivt undviker kontakt för att hon inte är bekväm med en eventuellt social situation som kan uppstå, som att hon är en otrevlig människa.
Hahahah det här är en sån typisk öppet spår kommentar. Man säger väl hej även om man inte vill kallprata när ens barn leker?
Hon kanske har en diagnos som gör henne så. Eller så har hon ingen lust att ha kontakt.
Jaha då kom diagnoskortet fram. Kan man alltså inte ens säga hej om man har en diagnos nu?
Ibland inte, faktiskt. Jag har autism och har jag en kass dag är det fruktansvärt med all social kontakt.
För att det uppfattas som jobbigt och störande när någon pratar med en när man visar tydligt att man inte vill.
För att hon kanske inte orkar? Hon kanske mår dåligt och behöver få vara ifred? Eller så vill hon bara inte prata med dig. Kan vara tusen anledningar och du får nog acceptera att du inte vet.
Fast är man i en lekpark och ens barn leker så är det ouppfostrat och ohyfsat att inte titta upp å hälsa/ge en nick
Vuxna människor som kallar andra vuxna för ”ouppfostrade” är en sån ick. Folk är olika. Fokusera på de som du funkar med socialt och låt andra vara blyga eller tillbakadragna om det är vad de är bekväma med. Fint att hon är i lekparken med sitt barn tycker jag.
Ja otrevligt
Undrar ofta över samma när man stöter på folk i lekparker. Jag gör aldrig något anspråk på att stå och snacka massor med andra om våra barn leker ihop. Men att hälsa på varandra och eventuellt ha nåt litet meningsutbyte verkar vara omöjligt för vissa. Så ja, vissa verkar helt enkelt vara helt socialt handikappade.
Men är egentligen inte förvånad efter nån tråd här för ett tag sen där folk beskrev att de typ skulle ta beteckning i ett skyddsrum om det ringde på dörren och att folk som ringde på så i princip borde få spöstraff.
Tror inte man ska ha kommentarsfältet här som representant för folk överlag. Älskar man att träffa folk är man nog underrepsenterad i gruppen som spenderar lördagskvällen med att småsnacka i ett kommentarsfält (och inget fel med det – alla gör som de vill med sina liv osv).
Folk är olika socialt begåvade, ja. Är det verkligen så svårt att bara acceptera att det är så och lägga sin energi på de man har ett trevligt utbyte med istället?
Absolut kan man heja. Men det kanske är dygnets enda stund med ett andrum hon har – när barnet leker med ett annat barn? Det skulle kunnat vara jag det där, ensamstående på heltid med barn som hela tiden rycker och drar i mig. Skulle dom leka med ett annat barn en stund hade jag nog också kopplat av med att scrolla mobilen, det betyder ju inte att man är otrevlig eller en frånvarande förälder.
Jag är ensamstående på heltid med två barn och de få stunder jag har helt för mig själv är guld värda. Med det sagt så är det en självklarhet för mig att lyfta blicken och säga hej om nån hälsar på mig. Gör man inte det är man otrevlig, oavsett vad man har för anledning.
Men ts hälsade inte på henne…
Varför ska då den andra kvinnan hälsa om inte ts hälsar…?
Ts är ju förnärmad att personen inte aktivt sökte kontakt med henne för att hälsa
Finns en mamma på mina barns avdelning som alltid ser så sjukt sur ut. Jag hälsar alltid på andra föräldrar och försöker göra det med ett leende men hon hälsar alltid med en sjukt sur min. En morgon hade deras barn glömt mössan hemma (hörde pappan säga det till pedagogerna) och då gav jag vår sons extramössa till dem. Men inte ens då kan mamman säga typ ”tack för lånet av mössan!” nästa gång hon ser mig. Så antingen ogillar hon mig starkt utan att känna mig, eller så (mer sannolikt) är hon helt enkelt inte som jag och orkar kanske inte hälsa glatt på alla hon träffar. Du får nog bara acceptera och tänka att det inte har med dig att göra. ?
Hon kanske inte visste om att hennes barn lånade en mössa av er
Baserat på detta väldigt tunna underlag tror jag mer på socialt handikapp/blyg än otrevlig. För mig måste man bevisa sig vara otrevlig, och har ni inte pratat har hon ju inte fått chansen till det så att säga. Testa säga hej och inleda en konversation. Det går fast personen inte bjuder in till det, kanske blir lite stolpigt först men kan bli kul.
Haha jag skulle väl iofs lyfta blicken och le/säga hej men mer än så ger jag inte random föräldrar i lekparken/m. Har absolut inget behov av att småprata där
Dilemma: Jag har en kompis som relativt ofta vill låna min bil. Detta sker typ i snitt två gånger varannan vecka och sker då under heldagar. Egentligen borde jag ju inte bry mig eftersom jag ska ju inte använda bilen när hon gör det men för mig känns det ändå lite konstigt. Förra veckan skrev hennes storebror och frågade om han fick låna bilen över helgen, vilket jag sa ja till. Tycker ni att jag är snål eller att min vän är lite fräck som frågar?
Skulle aldrig låna ut min bil så mycket
Jag hade inte haft samvete att låna bil så ofta och verkligen inte att mina syskon frågade en kompis att låna. Dom får väl gå med i bilpool eller hyra som alla andra?
Det är bara du som kan avgöra om det känns okej eller inte. Det är ju din bil. Är de generösa tillbaka? Hjälpsamma i övrigt? Tankar och tvättar bilen innan de lämnar tillbaka?
Jag hade kanppt vågat be om det mer än nån enstaka gång. Känns snarare snålt av din kompis att låna bil Gratis än hyra en bil. Hon tankar väl fullt när
Hon lämnar tillbaka den?
Hon tankar det hon använt! Ja, jag tycker också det känns märkligt eftersom jag själv inte heller skulle ha mage att inte ens låna typ någons elvisp så ofta.
Om man låtar en bil så pass ofta så är det snålt att bara tanka precis det man använt. Man ska runda uppåt för att kompensera lite för alla andra kostnader någon har med en bil, annars utnyttjar man sina vänner och bekanta för att spara pengar själv.
Absolut om hon är i kris och behöver en stödinsats för att komma på benen typ, och du har möjlighet att hjälpa henne. Men annars hade jag sagt nej till någon som ej har vett att fatta att man får ge lite tillbaka.
Alternativt kan hon hjälpa dig med andra grejer/ låna ut andra saker, men det låter inte så?
Jag skulle be dem tanka fullt innan de lämnar tillbaka bilen. Varje gång. Det kanske reglerar intresset.
Absolut. Det är självklart tyckte i alla fall jag.
Skillnad på att låna bilen en gång eller två, och att sätta det i system. Lägg gränser åt människor så du inte blir utnyttjad.
Jag tycker bara det är kul att kunna hjälpa mina vänner, låter dem låna vad dem vill så ofta som möjligt. Sommarstugan, fjällstugan.. bilen osv.
Men då har du antagligen goda vänner som inte kommit på att använda dig som kassako utan som blir glada och är tacksamma och snälla. De kanske inte har lika mycket ägodelar som du att låna ut – men skulle gärna låna ut till dig i den mån de kunde. Kanske visar de uppskattning med trevliga gester, i alla fall.
Jag hade bara sagt nej. Varför säger du ja om du inte vill? Märkligt beteende både från vännen och dig.
Jag är en person som har svårt att säga nej, skulle gärna vara bättre på att säga nej men det är jag inte tyvärr! Vet dock inte om det är så märkligt, min mentaliseringsförmåga räcker gott för att förstå liknande scenarion kring andra som för mig är otänkbart. 🙂
Relaterar. Jag har också så himla svårt att säga nej… Och det utnyttjar folk. Ibland försöker jag tänka att ett ”ja” till någon annan blir ett ”nej” till mig själv, men det är svårt.
Fast det är ju något ni behöver jobba på. Är ju inte andra som utnyttjar er utan ni som inte kan sätta gränser. Säger någon ja betyder det ju att det går bra. Snacka om att inte ta ansvar för sig själv och lägga över det på omgivningen.
Nä det är inte bara hennes fel. Ska man utnyttja nån bara för att man kan?
Säg att du ska använda din bil när dom frågar, varje gång, så kanske dom tröttnar till slut. Du får hitta på olika anledningar så fattar dom vinken.
De behöver ju aldrig tänka på att köpa bil. De har ju din. Du som står för försäkring, slitage mm. Hur tänker du om de skadar bilen?
Bara att du frågar visar ju att det inte är ok? I en nödsituation ja. Annars nej.
Jag vet till 100% att de hade stått för skadorna om något hade hänt medan de lånade bilen, det är också något som gör det hela jobbigare eftersom jag inte har anledning att säga nej. Jag vet att bilen är i goda händer när de använder den och jag har ingen anledning att säga nej, egentligen. När jag ställde frågan ville jag veta om andra tyckte att detta var själviskt av mig men det verkar det ju inte vara.
Du verkar vara en generös människa. Se bara till så att bilen är fulltankad när den återlämnas.
även om de skulle stå för skadorna kanske du blir utan bil flera veckor pga att den är inne på reparation. Hur kul är det? Eller så kan ju bilen tom behöva skrotas i värsta fall. Hur hade hon tänkt lösa det?
Fast va? Anledningen är att du tycker det är orimligt ofta. Är ju inte så att de behöver missköta sig för att du ska säga nek till att de lånar DIN bil. Dessutom betalar de bara för bränslet men där är en värdeminskning på bilen när du kör fler mil, bilen slits osv. Det är din bil. Du är inte skyldig någon något. Känns de som att de lånar bilen för mycket så säger du det och sen är det bra.
Nej du är inte självisk, tvärtom nästan för osjälvisk. Och det är väl inte dåligt egentligen men här är det liksom du som drabbas eller vad man ska säga, med värdeminskningen. Du är ingen bilpool:)
Tipsa henne och brorsan om bilpool….
Gäller ens bilförsäkringen om någon utanför familjen lånar bilen?
Man försäkrar bilen inte föraren.
Du är för generös, och helt osjälvisk.
Jag hade aldrig lånat ut min bil, och såklart det är bekvämt för kompisen att köra din bil.
Hur är du snål med detta? Du är FÖR osnål. Får du något tillbaka för att du lånar ut bilen?
Haha hade aldrig lånat ut min bil. När det gäller den litar jag inte på någon.
säg nej till alla. dom utnyttjar dig. finns über, bussar och hyrbilar…
Lär dig att säga nej utan att känna att du behöver förklara dig. Eller börja med att säga nej och ljug om att du behöver den själv.
Om du inte vill konfrontera henne, såg bara att du själv behöver bilen varje gång hon frågar. Gissar på att hon slutar fråga i något skede.
Säg att du har bestämt dig för att sluta låna ut din bil till folk.Ingen får låna den. Behöver nån bil kan de fråga nån annan eller hyra en,eller köpa en egen.
Låter som att de utnyttjar din vänlighet för de vet att du inte kommer säja nej.Säg nej.De kommer sucka o gny,kanske.Men farligare än så är det inte!
Kanske lånat ut nån gång.
Men inte så där o definitivt inte till brorsan.
Kolla om försäkringen verkligen gäller.
Jag tycker du låter som en väldigt givmild människa!
Men något ingen här verkar tycka, så tycker jag att det är toppen att man kan låna saker istället för att köpa. Vi behöver inte ytterligare en bil på gatorna. Att låna och dela tror jag är väldigt viktigt för ett hållbart samhälle.
Sen ska ju du självklart inte gå back på det. Exempelvis genom bränsle eller värdeminskning. Och det måste ju kompisen på något vis kompensera för 🙂
Vad kan man göra åt synliga blodkärl på näsvingarna? Min näsa blir rödare och rödare ju äldre jag blir, det är INTE fint!
Du tar bort det enkelt med tag-laser. Jag betalade 1200:- och det räckte med en behandling.
Å tack!
Nån som vet ett bra ställe som kan göra detta i Malmö/Lund?
Sorry yag-laser. Lasermottagningen i Helsingborg är super seriösa och har ett kontor i Malmö tror jag. Annars värt att köra.
Akademikliniken finns i malmöoch har en bra sajt. Kolla där!
Jag tror att man kan lasra.
Rocasea? Finns väl krämer för det. Men näsan kan ju också börja växa och huden kan bli mycket mer grövre med förstorade porer. Men det får man nog operera bort..
Kan näsan växa? ?
Ja den lixom svullnar och huden börjar växa, som stora hårda tumörer typ..
Näsan växer hela tiden. Därför kan man efter några år se att ett näsjobb har gjorts och känner då kanske behov av att göra ett till.
”några år” hahh det var det dummaste. Dessutom växer inte näsan hela livet utan det är huden och brosket som förändras. Precis som att vi förändras på andra delar under livet, t.ex mindre fylliga kinder, volym i läppar etc etc.
IPL brukar funka bra ?
Ipl är inte alls lika effektivt som yag-laser men bra på stora ytor med rodnad.
Tog på Calanderska för 1800, tog kinderns med
Ni med fibromyalgi eller kronisk smärta, vad har hjälpt er? Min Vårdcentral är skrämmande okunniga. Har redan bytt en gång pga den anledningen och den dåliga tillgängligheten. Blev inte bättre. Behandlingarna som provats har varit på mitt initiativ efter att jag läst på. De skrev ut 100 värktabletter oxynorm och sa att smärta inte är farligt. Jag är mycket sängliggande för jag har så ont. Får rådet att röra mer på mig men kan i perioder knappt gå till toaletten. Har varit på smärtrehab men tar för mycket morfin för att få gå i behandling. Har ansökt om att vara med i en forskningsstudie men känns som att mitt liv är över. Är 35 år men kroppen känns som 90 år. Har två barn jag inte orkar göra saker med som saknar sin mamma.
Smärtläkare och smärthämmande medicinering (Inte samma sak som smärtstillande). Be om en remiss eller skriv en egen, för allmänläkarna på VC brukar inte ha den kompetens som krävs för den typen av behandling.
Jag har även epilepsi så gabapentin, duloxetin och gabapentin får jag inte ta tyvärr. Smärtrehab fick remiss men de skriver inte ut medicin i region Skåne utan VC ska sköta det enligt vårdavtalet ? smärtläkare där var ändå vettig men de kunde inte erbjuda behandling eftersom jag stod på för hög dos mor fin. Tar det sällan men dosen jag tar när jag tar det gjorde att jag inte uppfyllde kriterierna.
Pregabalin skulle det stå ?
Börja inte med oxy. Världens gift.
Funkar sällan bra mot nervsmärta, vilket smärthämmande behandling kan lyckas bättre med. Men håller med annars. Det är ett gift.
Jag bad om tra madol eftersom det har bättre effekt men de ville inte skriva ut det. Tar det ytterst sällan men när man ligger i fosterställning och gråter i panik har man liksom inte mycket val. Men de that väldigt dålig effekt. Går från en 10 till en 8 men tar den värsta smärttoppen ändå ??♀️
Om jag får ge mina råd helt utan ”kunskap” så tror jag det handlar om att kroppen är i stress.
Jag har själv massor av smärta i min kropp (ingen officiell diagnos på fibromyalgi).
Stressen påverkas både av att man kanske inte lever ”optimalt” fysiskt med mat träning, sömn osv. Men också, framför allt, skapas det av psykologiska trauman.
Långvarig stress som är utlöst av att befinna sig under hot på något sätt, kan göra att kroppen aldrig hinner läka. Kanske känner du dig hämmad i dina känslor? Att du inte får utlopp för dem på ett hälsosamt sätt.
jag tror det kan hjälpas av flera saker. Bland annat:
– Gå långsamma promenader i skog
– Bada varmt
– Bearbeta jobbiga känslor på ett tryggt sätt, antingen själv eller med en terapeut. Skriva, skrika ut dem eller vad som… finns ju olika sätt att bearbeta trauman.
Ja, jag vet, du kan avfärda mina råd för att jag inte är en ”expert”, men jag tror personligen att oprocessade trauman är en förbisedd del i varför många mår dåligt.
Även fysiskt alltså. Kroppen/hjärnan hör ihop. Med känslor, tankar och fysiska processer.
Massage och meditation tror jag också på.
Det är ju inte direkt så att kronisk smärta går bort av sig självt.
Fibromyalgi kan försvinna av sig själv ja. Inte så att något fysiskt är fel i mina händer och fötter.
Kronisk innebär att något pågått i tre månader, inte att det är livslångt.
Tack, jag har ptsd så ligger nog mycket i det. Tyvärr klarar inte min kropp av promenader utan att jag blir sängliggande efteråt. Jag fick ptsd för 10 år sen och har gått till 7 olika terapeuter och i olika behandlingar. Tyvärr är barnens pappa traumat och eftersom vi har delad vårdnad blir jag återtraumatiserad hela tiden. Uppskattat verkligen dina råd fast du inte är expert. Tack för du tar dig tid ❤️
Det här är ju väldigt olyckligt, att man inte kan hela helt om man måste återuppleva trauman pga. förövaren är kvar i ens liv. <3
Men det går säkert att bearbeta de känslor och tankar som uppstår för att de ska minska din stress.
Bygg upp din självkänsla och din självkärlek, meditera, osv. Förstå att det inte är DITT FEL att du blivit utsatt. <3
Du kan jobba på ditt sätt att se på det som var. Att HELT lägga över skulden där den hör hemma, och när du ser denne person, tänk att det "bara" är en människa som också har hand om dina barn, inte "ditt ex" eller "den som gjorde dig illa". Om du förstår? Jag tror på att det går att träna sin hjärna på att distansera sig känslomässigt från jobbiga saker med tiden.
<3 Bygg samtidigt upp ditt självförtroende och din självkänsla så att du känner att DU är värd att må bra. Du kan till och med krama dig själv (jag har provat, det hjälper), och säga t.ex. "jag älskar mig själv, jag är värd att må bra".
❤️❤️ Jag lider av kronisk nervsmärta. Min vårdcentral behandlade mig så illa så jag var inte vatten värd. Jag var narkoman och missbrukare och allt på en gång och de skickade mig till en beroendeklinik bland MISSBRUKARE. Jag orkade inte längre och var nära på att avsluta mitt liv – tills jag hittade en smärtklinik. Jag betalade först privat (väldigt dyrt) men det var värt varenda krona tills min vårdcentral gav med sig och remitterade mig dit. Jag gick där i två och ett halvt år men nu stängs kliniken ned. Jag har blivit skickad till Medect i Stockholm (om någon har gått hit snälla lugna mina nerver) och jag är orolig över att de inte kommer bry sig om vad min journal säger.
Jag står på Citodon som jag äter varje dag och Saroten.
Usch vilken hemsk upplevelse. Känner igen det. Min VC ville göra en orosanmälan för var det så illa som jag sa kunde jag ju inte ta hand om mina barn. Jag är gift så det är inga problem. Hjälp fick jag däremot inte och försäkringskassan säger att jag kan jobba heltid fast jag inte kan sitta på en stol. Tur man har en man med bra inkomst.
Hört gott om Medect! Funderar själv på att söka mig dit. Lycka till!
Jag har fått saroten. Det och en antiinflammatorisk kost hjälper mycket. Märker det nu när jag slarvar med kosten(pga skada, blir deppig, ätstörningen slår till och jag hetsäter) jag får värk, svullnar i leder osv.
Jag får tyvärr inte äta saroten pga att jag har epilepsi. Men jag har uteslutit ägg, gluten, mejeriprodukter och tillsatser. Går längre mellan sloven nu och jag märker också om jag får i mig något av det. Tydligen innehöll teet på jobbet ypughurtpupver ?
Jag har kronisk smärta blev utförsäkrad av f-kassan,
Min mamma betalade för min behandling På en privat smärtklinik i nacka forum och jag har aldrig mått såhär bra… tyvärr så hjälper inte den statliga vården oss utan man blir gaslightad istället
Jag har en Dum fråga. Eller egentligen flera stycken dumma. Jag kan inte googla eftersom jag lätt ramlar ner i ”rabbitholes” och matar min ångest med skräckhistorier och alldeles för mycket info. Den som vet vet 😛
Vi har slutat med preventivmedel. Blir det så blir det, men det är också okej om det inte blir nåt, så att säga. Nu till min fråga. När ”ska” man ta ett gravtest? Bara om mensen uteblir eller typ regelbundet? Jag fattar ju att man gör som man vill, haha, men har sett så många på socmed som tar tester typ varje dag eller varje vecka. Det måste man väl inte?
Fattar att jag låter dum och ung, men är varken eller. Inte ung i alla fall 😛
När mensen är sen duger gott.
En vecka efter förväntad mens ska du ta ett men du kan ta ett tidigt graviditetstest tidigare om du vill. Finns ingen anledning att hålla på och testa i övrigt eftersom du bara kan bli gravid när du har ägglossning.
Man kan testa ungefär 6 dagar innan beräknad mens, eller vänta och se om mensen kommer du slipper du lägga ut pengar på en massa tester ?
Jag har tagit när jag mensen varit 2-3 veckor sen typ.
Tack allihop 🙂 så himla spännande och läskigt och knasigt på en gång.
Det kan ta många månader efter ppiller innan du får ägglossning eller gå snabbt. Så bli inte orolig om det dröjer.
Tack, vad gulligt av dig att ta dig tid att skriva! Jag har inte ätit p-piller på många år, så just på den fronten är det chill 🙂
Det är ofta folk som gör ivf som testar så ofta. De testar ut en medicin de tar för att sedan börja testa igen för att se om det fäst och om det ökar som det ska.
Jaha, det låter ju logiskt! Tack för förklaringen 🙂
Min mens var inte ens sen men började må pyton av lukter tex kaffe, öl, kött. Vår bästa kompis hund började vila huvudet mot min mage vilket den inte hade gjort nånsin innan (men nog hela resten av graviditeten) . Så tog ett test 3 dagar innan mensen skulle komma och klart positivt vid första blicken då jag lyfte testet från kisset ?
När mensen uteblir, eller om du är vid tiden för mens eller strax innnan men ska dricka alkohol eller göra något annat som är potentiellt dåligt för foster.
Graviditetstest är ganska dyra så spara på dem om du orkar hålla dig. Men alla gör väl inte det :p
(Och man behöver inta ta ett ”tidigt test” för att testa vid beräknad mensdag som någon här ovan skrev, utan då ska det synas på vanliga test).
Första ca 6 veckorna har inte fostret och mamman någon blodkoppling. Alkohol tex går inte över till fostret, eller cellerna som det är då.
Ändå rekommenderar man ej alkohol den perioden av försiktighetsprincip och det är väl både rimligt och vanligt att vilja följa det.
Om mensen är sen.
Jag har testat sånadär stickor som ska vara extra känsliga och kunna påvisa graviditet 6 dagar innan beräknad mens, men de har inte fungerat på mig. Visat negativt kanske 3-4 dagar innan mens, och så har ett vanligt test visat positivt dagen efter beräknad mens… Jag är nyfiken av mig så därför ville jag veta tidigt men såhär i efterhand inser jag att det är rätt onödigt. 🙂
Du syftar på att de tar graviditetstester eller ägglossningstester? Den första behöver inte du ta förrän på beräknad datum för mens. Det senare tar du mitten av cykeln för att pinpointa ägglossning och de behöver du ta under flera dagar iom att mängden hormoner ökar ju närmare ägglossning.
Var lite nervös inför vår semester som vi är på. Skulle alla kvinnor på stranden ligga och åma sig med sin mobil i högsta hugg? Skulle alla vara vandrande skelett med stora tuttar och läppar? Nej ingen höll på så. Och alla kroppar var där
Kanske våra flunsor Skulle åka på en hederlig charter och se ”verkligheten”. Och så ska jag avfölja alla för jag glömmer också hur verkligheten ser ut.
Vilket konstigt inlägg, när var du egentligen på en strand senast? Det finns iofs stränder som lockar olika grupper men inte ens i Magaluf ser du vad du beskriver. Möjligen inne på Nikki beach.
Två dagar utan ångest, varit glad, mått bra och känt mig hel liksom. Känner fortfarande så, men samtidigt känner jag en liten oro för såhär kan det ju inte fortsätta, när kommer smällen och allt detta försvinner igen? ??
Fler som känner så?
Ibland känns det nästan jobbigare att ha såna här bra dagar för det är så tråkigt när det slår tillbaka, enklare och alltid ha lite ångest och svajigt mående så man vet vad som väntar ? och inte minns hur underbar denna känslan är.
Förvåntansångest heter det. Googla på det så kommer det upp bra verktyg.
Tänkte precis skriva detta 🙂 Det finns ingen mening med att oroa sig. Händer det så händer det, och vi kan inte förutspå det. Förebygga genom att göra sådant som får oss att må bra bara 🙂
Aldrig hört, ska googla. Tack!
Måste det verkligen bli en smäll? De flesta dagarna på året är rätt bra, några få är fantastiska. Räcker långt.
/ Lycka är en fjäril.
Jag kände ofta så förut, men nu när jag mår bättre blir jag snarare förvånad när ångesten kommer. Sjuk känsla, eftersom ångest och depression var vardag innan och en bra dag var ovanligt, men nu är det tvärt om liksom.
Lång historia kort – det blir bättre. Det behöver inte bli ett bakslag och även om det kommer är det inte säkert att det är lika illa som tidigare. Försök njuta av känslan du har nu. Sen är sen.
Vad härligt för dig att det vänt, så glad för din skull!
Menade inte smäll/bakslag som att det blir helt nattsvart och vill dö, tack och lov är det inte så djupa dalar att falla ner i längre. Men kontrasten är fortfarande så stor. Även om jag inte mår lika dåligt som förr så är det ofta att jag varken mår bra eller dåligt, är varken glad eller ledsen, livet är inte bra eller dåligt, det bara är. Vet inte om det är känslan när allt är okej bara? Hatar den, känns så tomt och likgiltigt. Då är jag hellre ledsen, då känns det åtminstone som att man lever och det är något att ta i. Hatar tomhetskänslan.
Detta blev nog rörigt, är trött och vet inte riktigt vad jah ville komma fram till.
Helst är jag ju glad bara ? men vet inte hur vanligt det är att folk bara mår bra.
Visste inte du hade ångest. Ta hand om dej.
Haha, hur skulle du kunna veta det?
Brukar tipsa mina vänner som har ångest eller drabbas mycket av skam av diverse anledningar att lyssna på avsnittet Bittra griller med En varg söker sin pod. Utgår från författaren Joan Didions texter och vissa delar av hennes poäng får man ta med en nypa salt. Jag lever mitt liv ganska likt den filosofin men hade aldrig hört någon sätta ord på det innan, hjälpte mig mycket i min personliga utveckling.
Tack för tipset, ska absolut kolla upp. Även kolla upp den författaren då kanske?
Låter spännande, tack:)
Ja hon är fantastisk! Har tänkt ta mig an hennes författarskap lite mer ingående men har inte riktigt kommit dit än så har inte så många specifika tips, men Ett år av magiskt tänkande är väldigt fin.
Jag kan relatera. Har mått så bra i veckan. Lycklig o tillfreds. Som att livet o allt är på rätt plats. Sen i lördags hamnade jag i nåt slags ”ska det vara så här resten av livet. Med plugg o sen jobb. Jag vill inte. Jag vill inte åka till plugget. Vill inte hitta nytt jobb. Osv osv”. O då ser jag ändå sjukt mkt fram emot att börja plugga. Har till o med svårt att lägga ned kurslitteraturen. O nu när jag är borta från mitt ordinarie jobb så känner jag vilken negativ effekt det har haft på mig.
Men just såna här saker, att behöva resa till ställen som jag inte varit på förut. Göra saker jag aldrig gjort förr. Ger mig sån ”jag vill inte” ångest så att jag bara har lust att dra täcket över huvudet.
Att alltid må lite småskit är så mkt lättare för jag är ovan vid att må bra o vara lycklig o tillfreds med livet ?
Jag har haft ångest och depression som ständigt följeslagare sen jag var 12 år (är idag 45). Men sen innan sommaren har jag inte haft ångest en enda gång. Inte känt av min ”kroniska” depression heller. Så jävla skönt! Det tog ett par månader innan jag insåg att ångesten var helt borta. Jag förväntar mig inte att den kommer tillbaka, jag är äntligen fri och frisk ?
Hur gjorde du för att bli frisk?
Vad skulle ni råda en vän som blivit kär i sin kollega och det är ömsesidigt, men som har fru och barn hemma? Ska man peppa att köra på eller försöka bromsa?
Om ens vän är på väg att göra något riktigt dumt bör man ju (åtminstone) försöka avråda från det tänker jag, milt uttryckt då.
Ja men hur vet man om det är dumt/eller sunt? Det kanske är precis vad han behöver? Följa sitt hjärta, tacka för sig och de år de haft tillsammans men nu är det dax att gå vidare (?) Eller är det ett stort misstag som inte kommer funka i längden? Så svårt.. vågar inte säga något alls, men vill samtidigt också stötta och hjälpa så mycket jag kan.
Antar från det du skriver nu att hon åtminstone inte tänker påbörja någon otrohetsaffär med honom (?). För det kan ju inte finnas någon tvekan i huruvida det är fel eller inte.
Men oavsett så skulle jag säga att det är uppenbart dumt och själviskt att bryta sönder en familj på grund av känslor.
Det är en killkompis. Nej, det har inte hänt något mer än att han/de är kära.
Vad finns det för andra anledningar, bättre anledningar, att lämna fru och barn än just känslor? ? Det är väl känslor som i regel styr om man vill vara tillsammans med någon eller inte?
Känslor ändras. Känslor och kärlek är två olika saker. Av kärlek för sin familj bör han göra vad som är bäst för dem och stanna.
Känslor är väl mer typ attraktion medan kärlek är mer, djupare, en vilja och val man gör. Att vilja och göra den man älskar väl. Man kan ju liksom säga att man älskar sin mamma utan att tro att det är möjligt att man skulle vakna upp en dag och helt plötsligt inte älska henne.
Så att bygga ett förhållande på (enbart) känslor är rätt dumt. Men det är också det typ alla verkar göra idag. Så jag förstår resonemanget och funderingarna du har men håller inte med.
Jag är också av den åsikten att man inte överger sin familj. Han har skyldigheter gentemot sin fru och sina barn där hans attraktion eller känslor inte spelar särskilt stor roll längre. Både mannen och frun har dock också en skyldighet gentemot varandra att vårda känslor och kärleken de har så inget av det dör, så de borde ta tag i problemen de har istället för att han ska överge sin familj för att han tycker att gräset verkar vara grönare på andra sidan.
Hoppas att jag inte uppfattas som otrevlig. Ser bara inget passande ställe att lägga in någon trevlig smiley när det är ett så pass seriöst ämne som diskuteras och känner att jag borde vara ganska rak ?.
Helenas är troende katolik så det spelar nog roll… Bra att veta om man diskuterar såna här frågor..
Helknas, inte Helenas.
Jag försökte lämna bort biten om att jag aldrig tycker att skilsmässan är ok och kom med argument som jag hade innan jag blev troende (och ändå ogillade att man skiljer sig till höger och vänster för att ”känslor förändras”) ?.
Stötta efter han tagit sitt beslut, försök inte påverka.
Förklara att det är attraktion och inte kärlek.
Tror han på riktigt att om han skiljer sig från sina barn mamma bara för att han känner sig sedd och bekräftad av en annan tjej just nu, att det skulle lösa några problem?
Finns ingen bra tjej som ens skulle vilja ”ta över” någon annans man, bra tjejer låter upptagna män vara.
Förklara även att ALLA som skaffar barn kommer känna sig obekräftad av sin partner några år men att det kommer tillbaka när barnen är större om båda vill och kämpar för det.
Till slut säger du att det är fan bara losers till män som överger sin fru och mamma till sina barn för en flirt på en arbetsplats. Såna flirtar verkar vara överallt och statistiken på att dessa leder till ett långt, tryggt, kärleksfullt förhållande är nog inte högre än 0,1 %.
Bromsa.
Låt personen låta sitt liv, var neutral. Du vet ju inte hur det kommer bli eller vad personen blir lycklig/olycklig av.
Hoppas på goda råd och inga pekpinnar, jag är fullt medveten om att det är mig det är fel på i första hand och att ”sånna som jag” inte borde bo i lägenhet.
Jag bor i studentlägenhet som är väldigt lyhörd lägenheterna är dessutom väldigt små vilket gör det ännu svårare att undvika andras ljud t.ex eftersom min grannes garderobsdörr är direkt anslutning till min säng. Jag har en ny granne som kör alla sina rutiner kvällstid, alltså städ osv från 22 till 23/00. Detta sker i princip varje dag och jag har såklart inte sagt något eftersom hon givetvis måste få städa men det innebär vissa problem för mig eftersom mitt eget schema kräver att jag kliver upp senast 06 om vardagarna. Eftersöker tips på hur jag kan hantera oljudet bättre. Att sätta upp ljusisolering är inte aktuellt. Vill gärna ha tips på de bästa öronpropparna, om det finns något annat jag kan göra för att minska bullret, eller övningar för att kunna hantera min ljudkänslighet bättre.
När jag bodde i studentlägenhet för några år sedan hade jag en granne (manlig) som gallskrek båda dag och natt. Han fick utbrott hela tiden lät det som. En dag förfalskade jag ett brev från hyresvärden i Photoshop där det stod att han skulle bli vräkt med omedelbar värkan om han förde oljud igen och att detta var sista varningen ? Jag la den sedan i hans brevlåda…
blev det tyst?? ?
Nej, men jag flyttade kort efter det så det löste sig ändå ?
Hmm..skrev du verkligen värkan?
Va?
Det stavas ju verkan. Haha. 🙂
Ahh.. jag har dyslexi ?
Det bästa? AirPods Pro, man kan ställa in hur mycket/litet av omvärldsljuden som filtreras bort. Kostar i och för sig halva studielånet, och jag vet inte riktigt hur det går att sova med dem. Köp inte skit från Amazon, gå till Apple webbplats för mer information.
Har ni inga regler i huset? Här ska det vara tyst kl 22, det var även så i min förra lägenhet.
Man får inte städa eller tvätta så sent här, står i pärmen vi fick vid inflytt. Tyst vid 22 är rätt vanligt har jag hört iaf, så kolla om det inte finns regler för ditt hus.
Studentlägenheter brukar vara livliga. Fester på onsdagar, allsång till 02 osv. För många år sedan bodde jag i studentkorridor. Blev lite småhungrig en kväll och drog på min mjukisbyxor för att gå till köket. Då kliver jag rakt ut i ett cocktailparty haha. Var bara att vända och lomma in på rummet igen.
Det har varit en fest i huset under de åren jag bott här så just fester är inget som stör. Men ja, det kan känna okej att rucka på de annars vanliga reglerna eftersom de är just studentlägenhet.
När jag bodde i studentlägenhet fanns det regler mot dammsugning och tvätt efter 22.
Är nog kämpigt att få till en förändring genom att vända sig till hyresvärden om det gäller studentlägenheter och städning kl 23. De är upptagna med nattliga fester, skadedjur och grundläggande hygien gissar jag. Den oavsett vad hyresvärden har för regler är det ju i slutändan hyreslagen uppsägningar prövas mot och då ska det helt sjuka störningar till för att bli värkt.
Däremot tycker jag du kan prata med henne och på ett vänligt och schysst sätt fråga om hon kanske kan försöka ändra sina rutiner lite. Hon kanske är jättesnäll!
Jag är också ljudkänslig, bästa öronpropparna är från jula! Dom gula med orange strimma i burk/storpack.
Man trycker till dom, lyfter ipp örat. In med dom,
Håll emot med fingret tills dom expanderat!
Bäst o billiga, beställ online!
Men hur vaknar ni sen på morgonen av alarmet?
Öronpropparna i gelé på apotek hjärtat är mkt bra för ljudisolering!!
Hur använder du dom? Jag har testat men mitt hår fastnar alltid i gelén när jag sover…
Använd en hårtofs.
Fläta håret 🙂
Jag har hört gott om Loop earplugs, men inte provat själv.
Jag har såna som släpper igenom lite ljud på mitt jobb. De är sköna i iallafall. Ska finnas för sömn också. Köpte på Amazon.
Har ni inga regler om när det ska va tyst? Kontakta hyresvärden i så fall eller störningsmoment om ni har. Det där är för sent enligt de flesta hyresvärdar.
Det är en studentlägenhet. Oljud ingår och hyresvärden kommer inte göra något.
Det låter konstigt. Några regler måste de väl ha? Bara för att man är student betyder det inte att man är djur.
Eller hur och studenter förväntas väl studera, inte föra en massa väsen dygnet runt?
Man kan tycka det…
Min son önskar sig en parfym… Har någon tips? Vet inte var jag ska börja leta (lukta?) Inte för dyr och inte för stark!
Old spice?
Jag har sparat en flaska, den i keramik! Farsan använde Old Spice; jag doftar på den när jag vill locka fram minnen från förr.
Han ska fylla 10 år alltså. Ingen stor kille så det ska ju vara en enkel sak?
Varför ska en tioåring gå runt med parfym?
Jag köpte min första när jag var två och ett halvt ?
Haha va? Vilken tvååring köper ens…något?
Fanns du på Date-tiden? Vi var nog många som hade parfym före 10 år då.
Precis. Inte ok och helt onödigt.
Min 6åring har en från Adidas som han gillar. Luktar inte för starkt och i mitt tycke en ”snäll” och ungdomlig doft.
Var inte speciellt dyr vilket kan vara en fördel när dom tappat bort den på gympan efter 3 veckor ??♀️
Adidas finns väl t.o.m på typ rusta så det känns som en bra förstaparfym. Eller nån mist. Men finns det mists för killar?
Ice Dive For Him Adidas. Den kanske kan passa.
Nått lätt och fräscht som doftar nyduschat. Allt för.många unga killar går runt med tunga tunga dofter som ger lärarna huvudvärk på min skola. Vet inte om clean har några herrdofter?
Köp INTE Clean! Fruktansvärd doft som sticker i näsan, likt koncentrerat rengöringsmedel
Därför borde det vara förbjudet. Eller det är ju det på ett sätt, man får inte ha parfym i skolan, som personal iaf. Tyvärr efterföljs det inte.
Smågrabbar som stinker stark äcklig parfym på bussen…är det en trend nu? Män har visserligen sämre doftsinne än kvinnor,men kan då inte deras mammor säga till att man inte badar i parfym?
Ja jag hörde faktiskt på nyheterna för ett tag sedan att det faktiskt är en trend. Finns tydligen massa tik tok konton som handlar om
Parfym till unga killar
Ja det är det. Småtjejer ”ska” ha hudvård och smink och småkillar ”ska” ha dyra parfymer.
Sjukt.
Provar igen eftersom denna kommentar hamnade i mod igår och i en annan tråd…
Det här med vikt, mat och olika dieter…
Flera av mina kollegor kör rätt strikt med viktväktarna just nu och pratar points och recept osv. Jag känner ibland någon form av skam när det är lunch eller på våra fikaraster över att jag äter vad jag gillar /är sugen på. Vet inte riktigt varför men något i mig triggas som att jag är dålig för att jag äter typ helt vanlig mat. Någon som känner igen sig?!
Nä jag är precis tvärtom.
Jag har alltid haft hög ämnesomsättning och äter mycket mat. Ofta. På alla jobb med lunchrum som jag haft har jag fått kommentarer om min mat. Jag är så trött på det och folk är ganska oförskämda, men de kommer aldrig få mig att må dåligt över mina val och det ska du inte heller göra.
Var stolt över dig och din mat.
Förstår hur du menar. Fick samma känsla på min förra arbetsplats och där pratades det ofta om vikt (gärna andras) och pikar om vad andra åt. Jag tyckte att det var sjukt jobbigt att alltid får pikar om hur smal jag är och ”ska du äta så lite” eller ”ska du äta det där” ”du som är så smal kan ju ta en kaka till” osv osv. Själv skulle jag aldrig få för mig att påpeka någon annans utseende eller vad och hur mycket de äter..
Äter alltid hemmalagad husmanskost så inget onyttigt i matväg. Bakade dock ofta och hade med mig fredagsfika som alltid var uppskattat. Men, deras ständiga kommentarer om andras mat och utseende triggade mitt självhat till kroppen så jag är så glad att jag slipper den miljön i lunchrummet.
Fortsätt äta det du gör, det är inte du som har problem..
Så otroligt märkliga beteenden det finns på en del arbetsplatser. Ingenstans där jag har jobbat har folk kommenterar något annat än att ens lunch ser god ut, och det på sin höjd. Trodde det var sjävklar kutym.
Skulle bli så himla överrumplad om en kollega plötsligt började kommentera min kropp? Jag trodde man frågade trevliga frågor på temat sånt som kollegan själv berättat, typ ”hur går det med flytten?” om de sagt att de sålt huset.
Statlig myndighet, värsta arbetsmiljön jag varit med om när det gäller vuxna människors beteende mot varandra.
Jag reagerade som du skriver med att bli helt överrumplad när jag var nyanställd men i min enhet var det tydligen fullt normalt och höll man inte med eller satte sig hos en annan enhet i fikarummet så var man tråkig och osocial..
Jobbade där i 10 år och jag gjorde mitt bästa för att vända samtalsämnen och styra samtalen från mat och kroppar när vi fick nyanställda, men det tog så vansinnigt mycket energi..
Jag jobbar också på statlig myndighet faktiskt. Hehe.
Men så sjukt! Skönt att du är därifrån nu! Inte normalt beteende.
Jobbar också på statlig myndighet och har aldrig varit med om det ni beskriver ?
Äh skit i dem. Alla bestämmer själva vad de äter.
Grejen är att ska man gå ner i vikt som kvinna så måste man äta så stört lite. Äter man lite för mycket lite för ofta står vågen helt still. Det är ärligt talat svinsvårt och jag kan förstå personer som går in i det lite för mycket. Du kan vara lugn, att äta strikt i närheten av andra som äter ”normalt” är något man behöver lära sig om man pysslar med viktnedgång.
Men kära nån, folk ska absolut inte bry sig om vad andra kollegor äter. Vi har alla olika metabolism och en del behöver mer mat än andra. Man förstör den naturliga hunger/mättnadskänslan om man bantar och hamnar ofta i en ond spiral av upp- och nedgång i vikt. Bry dig inte, ät som du brukar och var glad ?
Känslan att bara duga ibland som vän. Den är tuff till och från.
Kanske bättre att vara själv och alltid duga?
Klas i gränsbevakarna är snygg!
Den där hemska gränspolisen?
nej den snygga jävligt duktiga polisen ❤️
? Då vet jag inte vem det är. ?
(Vi kallar honom ICA Basic-Peter Stormare)
han är lite lik Stormare ❤️
Min dotter som är snart 8 år gammal vill fortfarande sova tillsammans med mig. Vill också tillägga att hon egentligen inte har några problem att sova själv, hon är inte rädd eller så utan säger att det är mysigt att sova med mig.
Hon får göra det 3 gånger i veckan men resterande nätter får hon sova själva då jag knappt sover när hon ligger bredvid mig.
Skadar jag henne genom att tvinga henne sova själv? Eller tvärtom, skadar jag henne genom att inte låta henne bygga en trygghet?
Vad är er erfarenhet? Hon är förövrigt en glad, socialt och extrovert barn
Om hon annars mår bra vill hon nog bara vara nära gosa och mysa. Kanske hon kunde sova i egen säng under veckorna? På helgerna har ni väl mera tid tillsammans?
Ja, det är nog ingen dum idé.
Är bara rädd att hon ska känna sig avvisad
Förklara varför och att det inte beror på att du inte Vill VR med henne utan för att du sover dåligt.
Tillägg, hon är inte rädd av sig, hon vill gå till skolan själv tex, sover med släckt lampa.
Mina föräldrar löste det med en bäddsoffa i sovrummet. Vi barn fick gärna sova i den efter att ha somnat i egen säng, hur ofta vi ville ? det slutade vi med självmant, alla var nöjda.
Sovrummet är tyvärr inte så stort så det kan vara möjligt
Madrass på golvet?
Min son sov i vår säng tills han var ca 11 år sen slutade han komma in till oss.
Vi lät han sova hos oss för vi tänkte att det kommer upphöra när han är redo. Tänkte att det varar nog inte hur länge som helst, typ hur många 17-åriga gossar sover hos sina föräldrar ?
När jag var liten fick jag aldrig sova hos mina föräldrar, inte ens när jag hade mardröm eller var sjuk, och det ville jag inte att min son skulle få uppleva.
Min dotter är 10 och kommer in till oss i stort sett varje natt. Hon är lite mörkrädd men det är mest för hon tycker att det är mysigt och tryggt. Jag vill inte heller avvisa henne fast det är lite trångt. Snart är den här tiden förbi och då kommer man sakna det trots allt.
Snälla snälla hjälp. Min kille har packat sina lådor och flyttar i veckan. Jag går sönder. Jag vill dö. Hur tar man sig igenom det här? Första hjärtekrosset, nästan 30 och känns som om jag drunknar.
Fattar fortfarande inte. Misstänker att jag är i förnekelsefasen. Men där hjälper lådorna mig. Väldigt fysiska bevis på att det är slut.
Kan man bli tillsammans även efter att man gjort slut? Är det ens värt att försöka? Är det värt att hoppas på?
Allt beror ju på varför han lämnar egentligen. Finns ju par som gör slut för minsta lilla och sen hittar tillbaka 42 gånger. Men det är ju inte sunt. Jag tror det bästa är att du inte har hoppet uppe att det ska bli ni igen, bättre att acceptera och försöka gå vidare. Det kommer ta tid, det kommer göra ont, men det blir bättre. Klyschigt men sant. Fokusera på saker som gör dig glad, dina vänner, din familj. Fokusera på dig.
Han lämnar för att vi har olika behov när det gäller tid och umgänge ihop. Vilket jag köper. Det har varit ett återkommande problem. Jag vill inte vara det paret som gör slut 42 gånger för bara en gång gör jättejätteont och jag orkar inte. Jag önskar bara det här inte hände.
Va? Det låter som en dålig ursäkt för att inte säga att han inte är så kär.
”Olika behov” alltså han har mindre behov av dig än du av honom. Ja, då är han inte så kär.
Precis. Och då är det bäst att släppa. Du vill inte vara med någon som inte vill ha dig (lika mkt som du vill ha honom). Du är värd så mkt mer!
gråt och låt han flytta. nej det brukar inte blir bra om man gör slut. tiden för att saknaden blir mindre men tar några månader. du kommer att må bra sen ❤️
Jag hoppas verkligen du har rätt. Just nu gör det enormt ont. Har försökt övertala honom att ge oss en till chans men det känns patetiskt. Jag älskar honom fruktansvärt mycket och kan samtidigt se att det här inte funkar.
Håll inte emot känslorna, ta vara på dem och dem springa fritt. Gå ut i skogen och skrik, krama ett träd. Så märker du en dag att det inte gör riktigt lika ont, och sakta blir det bättre.
Det kommer tyvärr inte hjälpa någon av er att försöka övertala varandra om en ny chans. Det bästa är att få känna de känslorna man känner, tiden kommer läka detta såret.
Usch hjärtesorg är verkligen bland det värsta som finns, gör så otroligt ont. Man kan ju knappt andas, inte fokusera på något och smärtan är ilande.
Ett tag, säg 2-3 veckor. Sen börjar det kännas mindre och mindre ont.
Så ta en dag i taget nu bara, gör saker du brukar må bra av, promenad, se på film, äta bullar, träna eller vad som helst. Men alkohol och droger är inte bra, för de bedövar känslorna. Det är ändå bra att känna smärtan, för då kommer du även kunna känna skillnaden när smärtan lättar ?
Hur pallar man jobba? Jag tänker sjukanmäla mig imorgon. Jag försöker omfamna smärtan och inte fly den. Då kommer det bara göra ont längre och mer intensivt
Fast akta dig för att gräva ner till helt och hållet i smärtan, risken finns att du mår ännu sämre.
Nej man pallar inte jobba, inte när man har ett jobb som kräver fokus iaf, och inte där man träffar kollegor som ser att man mår dåligt o ska fråga om varför o bla bla.. Folk sjukanmäler sig för allt möjligt så då kan man göra det när man mår psykiskt dåligt också, iaf ett par dagar.
Bädda ner dig på soffan med täcke o kudde, gråt och tyck synd om dig själv, bara ta en paus från livet. Sen kommer det kännas lättare efter några dar.
Gör detta men bara väldigt kort tid. Sen måste du träffa vänner och familj, ofta! Det var det enda som gav mig en anledning att klä på mig ordentligt, hålla det snyggt hemma osv. Bonus är att efter ett tag när din smärta har börjat avta så har du fördjupat dina andra relationer. Dessutom får du några olika personer att sprida ut din klagosång på så de inte tröttnar fullständigt hehe. Jag skrev ett par ggr här i öppet spår och fick bra tips samt vissa som skrev ”ryck upp dig”, det var ärligt talat också bra tips.
Jag tycker det är så intressant med allas kommentarer om TID när ämnen som dettakommer upp. Mina första två veckor som dumpad så kunde jag inte ens gå normalt, skämdes när jag behövde handla…som att gå i vatten och hade ingen känsel riktigt. De tre första åren vaknade jag VARJE morgon av ett knytnävsslag i magen, och drömde om honom varje natt trots att jag inte direkt tänkte på honom dagtid. Nu har det gått åtta och och drömmarna är färre tack och lov, men livet blev svartvitt, färglöst. Jag har ett helt fantastiskt liv idag, jag vet det rent logiskt, men jag känner ingenting.
Fast du verkar ju ha en depression, det har nog inget med en gammal kärlek att göra.
För två år sedan var jag i liknande sits som du. Skulle så gärna vilja krama om dig och säga till dig att vara stark och att detta är det bästa som kan hända dig, även om jag vet att du inte tror mig just nu. Hade ett förhållande med en man där vi bråkade väldigt mycket och ville olika i livet. Var nog generellt vilsen i vem jag var, vart jag ville osv vilket gjorde att jag försökte passa in där jag inte passade, och det var svårt att hitta mod till förändring. Varje gång vi pratade om att gå isär eller tog ett par dagars paus fick jag panik eftersom jag inte visste vem jag var utan honom och lyckades på något sätt få tillbaka honom varje gång. Även om jag innerst inne visste att det inte var rätt så vägrade jag lyssna på den känslan där och då-hur dålig relationen än var så var tanken på ensamhet långt mer skrämmande och smärtsam. Men sen flyttade vi tillslut ifrån varandra. Det var fruktansvärt jobbigt, jag kunde inte äta, sova och hade fruktansvärd ångest men nu såhär i efterhand med perspektiv så är det enda jag ångrar att jag inte lämnade långt tidigare. Det tog ett par månader där jag långsamt började hitta tillbaka till mig själv och glädje igen. Började göra förändringar och saker för min egen skull och det låter klyschigt, men hittade en riktning och ett ”jag” i det som gjorde mig grundad på ett sätt jag inte varit tidigare. Det tvingade mig att fundera på vad som var viktigt och inte- för Mig och inte någon annan. Ett tag därefter träffade jag en ny man som är världens snällaste, omtänksammaste och bästa person som sedan dagen vi träffades inte för en sekund fått mig att tvivla. Vi vill precis samma saker i livet och allt är precis så enkelt som vissa klyschigt beskriver när man hittat ”rätt”. Livet är nu fyllt av lugn och harmoni, inte bråk och ångest. Innan du hittar det, nöj dig inte. Det som hjälpte mig mycket i de mörka stunderna var att tänka på att varje dag du spenderar med någon som inte är rätt för dig, är tid du tar från ditt liv tillsammans med någon som förtjänar dig och behandlar dig rätt❤️
Och kom ihåg att det inte finns några fel vägar i livet för att det är så vi lär oss vad vi inte vill ha så att vi kan leta efter vad som är rätt?
Åh vännen, förstår verkligen dina känslor. Känn dem, låt det allting komma ut. Det är förhärligat nu, men det kommer att bli bättre, jag lovar. Det kommer komma en dag snart när det känns som att du kan andas igen, du är på väg dit. Jag minns mitt första stora uppbrott, det hade gått en vecka ungefär när jag kände ingenting, jag var varken arg eller ledsen. Jag kände absolut ingenting. Den dagen förstod jag att det kommer att bli bra. Och det blev det.
Massa fint väntar dig i livet ❤️
förhärligat=förjäkligt
Man gör slut av en anledning.
Verkar som om att han inte vill vara med dig.Kanske träffat nån annan?
Tufft nu för dig,men det kommer du att ta dig igenom,kan ta tid,men det kommer att ske.
Har varit med om det två gånger och jag lever ännu. Det gör ont, det går över. Tiden däremellan är randig, precis som all sorg. Och en dag vaknar du kanske till och tänker att han inte var den rätta, trots att det känns så just nu. Du kanske ser att han hade rätt. Inte minst för att du aldrig skulle vilja vara med någon som kan göra dig så illa, som han gör nu.
För mig hjälper det att tänka så, jag tänker på mitt ex, som lämnade mig för ett halvår sen. Oftast känns det okej nu, men ibland gör det ont. Ibland tänker jag ”önskar att han kom tillbaka”. Då försöker jag föreställa mig att vi lever ihop som om inget hade hänt, och att JAG är den som lämnar honom. Men det går inte. Jag skulle aldrig kunna göra honom så ledsen och besviken. Jag hade inte kunnat med känslan av att veta att han gråter och längtar efter mig. Herregud, jag skulle direkt ringa honom och vilja ställa allt rätt igen. För så är det ju när man älskar någon. Då vill man att den personen ska må bra, och man vill vara ANLEDNINGEN till att den mår bra. Man vill vara trösten, tryggheten. Tänk på det, låt det sjunka in. För känslan av att leva med någon som faktiskt inte älskar en så som man älskar dem, den är ändå värre än att vara själv.
Solen kommer att gå upp imorgon, du kommer att må bättre om ett tag, du kommer absolut definitivt träffa någon ny, och du kommer att bli lycklig. Jag med. Och du med. Kram
https://sandrabeijer.elle.se/best-of/att-komma-over-nagon/
Den här hjälpte mig när jag var hjärtekrossad. Du kommer komma över det, du ska bara rida ut stormen ❤️
Hur gick det ? med spelet (Horizon) som du laddade ner? Har du tips på något likvärdigt spel?
Var 4 dryga timmar att vänta på det för att ladda ner, men sen spelade jag 7 timmar ungefär? underbart spel, så glad att jag började spela det.
Har du spelar det? Minns inte om du var en av dom som hade spelat det.
Hmm, tyvärr inget tips på något likvärdigt spel. I helheten är det väl som många spel med uppdrag, side quest, samla saker, jaga, tillverka pilar osv men själva historien fångade mig från första stund. Tror jag är kär??
Vad var det jag sade! ?
Sinnessjukt spel! Tyckte maskinerna (heter dom något speciellt? Sov så lite i natt så är trött och hjärnan funkar ej?) var läskiga först, men jätteroligt spel.
Miljön är så fin, precis rätt balans i hur långa dialogerna är. Älskar Aloy, hon är så vacker och ser fram emot att få förstå hela historien ?
Synd att man måste sova, äta, städa, jobba och sådär.. ?
Kommer jag tycka Witcher 3 är lika bra tror du?
Ska köpa PS5 tills det är dags att ge sig på det haha
Nej det är maskiner bara! Jag som är djurvän gillar inte att maskinerna ser ut som djur för då blir jag ledsen ? Var noga med att skanna maskinerna så du vet vilka deras svaga punkter är! Då kan du ta död på en Thunderjaw hur enkelt som helst. Jag har inte spelat på flera dagar för det är för varmt att ha på PS5 så har spelat min Switch istället! Aloy är ännu snyggare i Forbidden West! Glöm inte läsa alla brev och så som du hittar. Usch vad ledsen jag blir när jag tänker tillbaka.
Witcher 3 är väldigt gammalt men för mig är det TOP NOTCH! Inget kan slå det i mina ögon. Det är just för att Geralt är så grym som karaktär och dialogerna är så roliga! Yennefer ❤️ Allt är perfekt!
Enklare att döda dom än rävar, kaniner osv iaf för min del ? även om dom ser ut som djur så är dom fortfarande lite läskiga och väldigt plåtiga..
Vänta va? Skanna? När jag dödat dom så trycker jag trekant och samlar alla saker, ska man göra något mer? Såg i menyn under anteckningar något om svaghet har jag för mig, lista på alla olika jag dödat och någon hade svaghet öga har jah för mig.
Har inte hittat något brev än, kommer kanske sen? Är rädd att missa saker för det syns inte så tydligt tycker jag. Tex Assassin’s Creed så kan man skanna av området så lyser sakerna upp, här är det bara en liten symbol över grejer.
Redan varit några sorgliga grejer som kändes och satte spår, fast jag inte borde hunnit bli fäst ens haha.
Vet inte var du bor, men här ska det vara svalare imorgon och komma regn ? perfekt för att spela, haha. Så hoppas du får samma och kan ha igång PS5.
Hoppas jag tycker om Witcher lika mycket som dig! Eller har ju inte läst böcker osv så lika fast blir jag nog inte?
Men! Använder du inte hennes fokus? Aloy har fokus som hon hittar när hon är liten och sedan använder. Om du använder det kan du skanna maskinerna och då lyser delar upp som talar om vilka vapen som fungerar bäst för en viss maskin. Fire allows till Glinthawks till exempel och Frost arrows till de flesta maskiner (förutom de som använder is som försvar). Då vet du hur du enklare kan döda dem! Efter Forbidden West ska jag spela om Ultra Hard ?? Hoppas du fick med paketet Frozen Wilds också! DET ÄR ❤️❤️❤️❤️❤️❤️
Be Camilla om min e-post! ❤️
Jaha! Min hjärna kopplade inte ordet skanna. Använder fokus så det lyser upp gult där svagheterna är. Ska sätta mig på avstånd imorgon och använda den och vara mer noga att se vad det står, inte sett något om bästa vapnet. Tack för tipset!
Vet inte riktigt vilka paket jah fick med, måste kolla imorgon ?
ULTRA HARD?! Förlåt men du är sjuk?
Då ber jag henne om din e-post , så roligt! ❤️
Nu somnar jag när som?
MEN VAD FAEN DÅ FÅR JAG JU ETT CERTIFIKAT ???? Jag har kollat massa klipp på YouTube och de är proffs så jag kommer dö inom fem minuter men värt ett försök ? Sov gott! ❤️
Vill prata med dig för alltid om spel, vill fråga massa om Horizon men vill inte råka få något avslöjat osv haha. Men jag är så trött så kommer somna snart ?
ÖS börjar för sent.. hade varit kul att ha någon gruppchatt, forumgrejs eller någpt och prata spel dom som vill. Men chansen att det är lika anonymt som här då.
Och glöm inte alla hunting grounds! De är väldigt viktiga som nybörjare för då lär du dig hur maskinerna agerar och du får bra vapen sedan! Du kan också sätta target på maskinerna med R2 för att hålla koll på deras väg! VÄLDIGT VIKTIGT när du möter en jävla Snapmaw ????
Är hunting grounds det som är utmärkt med ett av maskinerna? Får man vapen av att döda dom eller ska man köpa vapen, tillverka eller hittar man?
R2 är verkligen toppen, det har kommit till användning redan haha, dock inte mött en Snapmaw tror jag. Men den som väntar på nägot gott.. ?
Hunting Grounds är dit du går för att träna att döda maskiner på olika sätt! En merchant är där som du köper saker av (olika pilar och så) de finns på olika ställen!
Jag kör Forbidden west, magisk grafik i det spelet! Svårt att sluta spela ?
Kan tänka mig ? blir så nyfiken så vill googla för att se miljön och sådär, men rädd att avslöja något som förstör Zero dawn ?
Redan första timmen var jag såld, så kan man säkerhet säga att jag även kommer att spela Forbidden west och då på PS5 ? Fy fan vad jag längtar, samtidigt som jag vill njuta och inte spela för fort för att komma dit ?
MEN ELLER HUR ????????? GAH!
Ett ämne som tog upps på ÖS i veckan som var lite kul. Vilken är er favoritsäsong? Eller månad? Eller högtid? Kort och gott när mår ni som bäst!
För mig är det våren utan tvekan! När allt väcks till liv, det börjar knoppa, solen värmer, sopade gator, solkatter på väggen, aaaah. Livslusten återkommer. Folk som börjar röra sig ute igen… och december. Älskar adventsmyset! Adventsstjärnor, lussekatter, glögg, MYSET!
Februari. Högtiderna är över och det är långt till sommarens förväntningar. Jag vill bara ha det lugnt och stilla med regelbunda tider omkring mig?
Efter mars och fram till oktober. Då mår jag bäst.
Ok. Som sagt, jag gillar inte sommaren.
Sommaren för att den är som ett enda stort undantag från resten av året. Fullt med skojigheter!
Men också hösten för att jag går in i mys-mode och varvar höstigt hemmamys med weekendresor och annat kul.
Och december för julen. Men gillar annars oktober mest tror jag, slutet av oktober främst. Hänger kvar från när man hade höstlov, det var alltid så mysigt då.
Sen jag blev vuxen tycker jag sommaren mest är ett evigt flängande. Fin årstid, men det är så mycket som ska hinnas med, för alla! I år träffade vi inga vänner som bor i samma stad som oss mellan midsommar och slutet av augusti. Och när jag tänker på det, inte heller min syster ens. Antingen är vi ute och flänger eller så är dem det. Och aldrig är man i synk, haha.
Menar bara att det är trevligt med semester, men tycker faktiskt mer om tiden innan när man får längta till semestern.
Älskar att maxa mina somrar jag. I år hade jag sommarlov i tre månader. Det var långt men lyckades fylla typ 90% av dagarna med roligheter av alla dess slag ändå. Under en vanlig semester på 4v knör jag in allt fast mår å andra sidan också bra av det?
Det väljer man ju själv!
Jag är en sån där äcklig människa som gillar alla årstider och är ute och friluftsar året runt. Men det är något speciellt med övergångarna mellan årstider.
Hösten. Sen september och oktober. Hög och klar luft, naturens alla färger, nystarts-känsla, kyl och frys fulla av sommarens alla bär och svampar, mörkare kvällar, ofta mycket bra serier som släpps, man har fortfarande kvar en hel del av sommarens bränna, snyggaste modet, osv.
Åh, jag gillar advent och sen julen, brukar ha tomtar och pynt upp över öronen här hemma. Sen tiden innan påsk, speciellt stilla veckan. Och påsken såklart (främst påskveckan då, men hela påsken är ju fin). Sen är ju sommaren härlig med sol, värme och semester (för maken då) ?.
Gillar höstdagar allra mest.
När det är lagom varmt, lite sol, frisk luft och fina färger ute. 🙂
Sommaren men våren är också underbar. Allt, inklusive jag själv, väcks till liv igen. Försommar kanske? Fortfarande förväntan i luften och allt har inte blommat ut än.
Hösten! Älskar när vädret tillåter jacka men utan att tjock mössa och klumpiga vinterskor. Luften är frisk och skön. Tycker till och med om mörkret på kvällarna och regniga dagar för det mesta. Känns som att det blir ”tillåtet” att gå in i sin egen lilla bubbla och pressen på att vara social och aktiv hela tiden lägger sig.
November och december. Gillar mörkret och myset och att julen närmar sig. Kanske nästan november, eller slutet av november ännu mer. Så lugn och kravlös månad och man har allt framför sig (inget novent här).
Helt klart hösten, oktober-november. Gillar även kall klar vinter. Det känns lite mer kravlöst då och så mår jag mycket bättre psykiskt den tiden på året.
Ogillar hela våren och sommaren. Får ångest på våren och tycker varje dag är jobbig. Avskyr värmen med.
Juni för att det är så LJUST, så grönt och vackert överallt och massor med blommor som blommar. Älskar midsommar och den sista euforiska tiden innan semestern.
Så spännande när man läser alla svar, jag får en teori om att introverta gillar hösten och vintern bäst och extroverta våren och sommaren.
Då är nog jag undantaget i så fall. ? jag är introvert och älskar sommaren. Framförallt försommaren, juni och tiden runt skolavslutningar och midsommar. Att ha hela sommaren framför sig, ljusa sommarnätter osv. Bästa tiden! Fullkomligt avskyr oktober t om mars. Hatar mörkret, snön och kylan
Nope. Gillar inte begreppen men nån som tror på dem skulle nog säga att jag är mer introvert än extrovert. Men älskar vår och sommar, hatar höst och vinter.
Nej jag är inte introvert och älskar hösten. Går att umgås trots att det blir mörkt kl 17.
Gillar januari och februari när det är sådär lugnt och tråkigt, inga förväntningar på att göra något och allt bara rullar på. Har lite svårt för våren faktiskt även om den är fin såklart men vet inte vad det är. Älskar sommaren men också hösten, november och december är värst, upplever tiden innan julen som stressig och julen lite jobbig pga splittrad familj.
Ni som har förlorat en förälder, hur tar man sig igenom det? Min förälder är oerhört sjuk och jag tror inte att detta kommer att gå. Vi har en komplicerad relation från början, vilket gör allt väldigt…komplicerat nu också. Går det ens att förbereda sig på något sådant här, eller kommer smällen att ha sönder mig fullständigt?
Jag förlorade min ena förälder för ett tag sedan. Vi hade också en knepig relation på vissa sätt. Det viktigaste jag gjorde medan hen levde var att skriva ett brev där jag berättade alla bra saker hen gjort och varit för mig. För mig kändes det mer viktigt att det sista jag fick säga var fina och bra saker och att hen fick en så fin och lugn sista tid som möjligt. Det går inte att säga det man vill säga sen.
Sen hur klarar man det? Man tar en dag i taget, man gråter när man behöver, är arg när man behöver och även glad utan att känna dåligt samvete. Låt alla känslor finnas och komma ut och kom ihåg att det finns inget facit för hur sorg ska vara. Ibland vill man själv bara ge upp och ibland glömmer man allt det hemska och skrattar och mår bra. Det är så man överlever sorg.
Det är väldigt svårt att förlora en förälder. Det är en så stor bit av en själv som försvinner. Men man klarar det och känner man att man inte gör det så kontaktar man vårdcentralen och ber om hjälp. Skickar en stor varm kram till dig, du är inte ensam <3
Tack för dina ord! Ska verkligen komma ihåg det där med att ta en dag i taget och att känna alla känslor.
Det stora problemet är att jag är ensam. Kanske inte ensam om att uppleva att förlora en förälder, för det gör nästan alla för eller senare (om man överlever dem), men jag ÄR ensam. Har precis avslutat en psykologkontakt och ser inte möjligheten att ta upp den igen och jag orkar inte med att söka ny samtalskontakt för att börja om allt igen. Har inga syskon, skilda föräldrar, och nästan inga vänner… Min förälders syskon verkar inte bry sig, så jag tror att jag kommer att känna mig oerhört ensam framöver också tyvärr…..
Usch vad tungt. Förstår om min formulering landade fel, menade mer att du inte är ensam i den typen av sorg. Att det kan vara en tröst att veta att det finns andra som genomgått samma sak och att det på något vis går att ta sig igenom.
Känner så med dig och att inte känna att man har ett nätverk runt sig eller någon att riktigt luta sig mot. En dag i taget som sagt och gör saker du mår bra av att göra. Och skriv här igen när du behöver lite stöd.
Jag förstår. Ja det är en tröst att veta att andra har klarat det.
Jag vet att jag brukar vurma för anhöriggrupper här, för min mamma har demenssjukdom, och det har hjälpt mig mycket personligen att prata med anhörigkonsulenter och grupper där man träffar folk med liknande problem. Om du orkar, kolla upp om din kommun har något sådant att erbjuda? Tror också att svenska kyrkan erbjuder sorggrupper.
Tack men grupper är inget för mig, har provat det förut i andra sammanhang. Jättebra att det finns och att det passar för andra!
Man tillåter sig att sörja och bearbeta. Men ja, man tar sig igenom det. Förlorade min pappa i våras efter en kort tids sjukdom. Komplicerad relation. Att förlora en förälder är alltid något särskilt. Att förlora en förälder man haft en komplicerad relation till gör sorgen mer komplex. Förutom sorgen/saknaden efter personen behöver man också hantera en annan sorg. För min del har det hjälpt att promenera i naturen och tänka, gråta, känna. Lyssnat och läst en del om sorg. Pratat en del med de närmast mig. Lyssnat på musik och gråtit lite till. Tillåtit mig extra mycket återhämtning och försökt vara snäll mot mig själv.
Tack för att du berättar detta. Att vara snäll mot sig själv är nog viktigt, jag håller med.
Jag förlorade min pappa nyligen.
Vi hade egentligen ingen relation dom senaste 15 åren pga hans alkoholism.
Han ringde mig 2 gånger det sista året och det var typ dom enda gångerna vi inte kom i bråk pga spriten. Jag sa även att jag älskar honom då.
Det har räddat mig, för det är så otroligt svårt att hantera sorgen efter någon som fanns där när vi var barn. Som sedan valde bort oss.
Det var enkelt att vara arg och besviken när han levde, att sörja honom nu är svårt. För jag saknar min pappa från 1995, inte personen han blev när han slutade kämpa emot alkoholen.
Mitt enda råd är väl att du ska göra det som känns bäst för dig, krävs det ett tufft samtal så skulle jag ta det med personen innan det är för sent.
Jag befinner mig i en jobbig sits. Har varit tillsammans med min sambo i ca 9 år.. för några år sedan fick jag en svägerska. Den här personen är så himla otrevlig och taggig. När vi ses (hos min svärfamilj) vet jag aldrig vilket humör hon är på. Hon är allmänt oförskämd och ger (främst mig) syrliga kommentarer om det ena än det andra. Vet att jag inte borde bry mig men jag, som tidigare tyckt så mycket om att hänga hos mina svärföräldrar, har nu börjat hitta ursäkter för att slippa åka dit. Jag har alltid en klump i magen inför att hon ska vara på samma ställe som oss osv. Det här ställer ju inte bara till det vid såna tillfällen utan mer överlag, högtider osv (som ju ska vara trevliga) kan jag ibland behöva umgås med en person som ger mig en stor klump i magen. Vet inte vad jag vill med detta inlägg egentligen men kanske höra om ngn varit i liknande sits och hur ni isf gjort för att orka med situationerna där man behöver ses.
Säger inte de andra nåt? Din man?? Snäs av henne ordentligt, sätt henne på plats.
Jo alltså helt ärligt tror jag att alla tycker att hon är ganska ohyfsad? Men så är det väl den där rädslan för dålig stämning. Min sambo tycker att hon är löjlig och har börjar ”käfta emot” lite skojigt retsamt men med tydligt pikande- dvs sänker sig till hennes nivå och då har hon faktiskt verkat lite paff ?
Öva dig på att stå upp för dig själv. Det kommer inte göra din svägerska trevligare men du har ju redan inte trevligt som det är nu? Då kan lika gärna hon ha det också om hon skulle bli surig. Börja med små saker, bara säga ”jag håller inte med” eller ”det där var inte så trevligt sagt”. Förklara dig inte, går inte att gå in i en argumentation med den typen av människa. ”Jag tycker så bara” är det enda du behöver säga. Var inte rädd för lite dålig stämning.
Tack för bra tips! Ska absolut testa den här metoden. Tycker det knepiga är att finna sig i situationen.. blir ofta paff och sen är stunden förbi? Knepigt men ska försöka reagera snabbare nästa gång.
Övning! Jag var också en sån som kom på grejer jag borde ha sagt sådär två dagar senare men hamnade sen i ett plugg med många grälsjuka personer som jag tyckte var så jobbiga att jag inte kunde hejda mig från att börja säga ifrån. Nu kan jag bita ifrån till vem som helst och i bästa fall lyckas jag även göra det lite kul så att den dåliga stämningen blir kortvarig.
Kan du inte helt enkelt försöka prata med svägerskan? Kanske med lite flytande mod i kroppen om det är så – Ta en promenad eller gå undan ni två och säg som du känner. Inte att hon är otrevlig då, utan säg att du får en känsla av att hon inte tycker om dig eller att det är något som skaver, och du tycker att det känns jättejobbigt och vill gärna prata ut om det.
Hon kanske är jätteosäker och har ett stort hävdelsebehov som gör att hon beter sig såhär. Det värsta som kan hända är att hon fortsätter vara otrevlig, och då har du iaf gjort ditt och kan hålla huvudet högt liksom. Situationen kommer ju inte inte bli sämre. I bästa fall kan ni nå fram till varandra och slippa ha det så här.
Tycker inte du ska ”ge tillbaka” eller snäsa av henne inför hela familjen. Visst, om det var en person du kunde välja bort sen och aldrig träffa igen. Men ni är illa tvugna att ses så varför inte försöka se om ni kan lösa det istället? Vem vet, det kanske bara krävs en större person för att få ordning på det.
Vill köpa en snygg och mysig morgonrock i bra kvalitet till min sambo. Någon som har tips?
Köpte en från Cubus åt min man. Han avskyr såna där fluffiga och lena morgonrockar som finns överallt just nu men Cubus hade i frotté (tyvärr var den rätt kort). Min morgonrock kommer från hemtex och den gillar jag ?.
Jag köpte en jättemysig från H&M Home i muslin som är alldeles underbar!
Du borde köpa en från Pelle vävare! Lite dyrare men så otroligt värt det. De är så mysiga, sköna, otrolig kvalitet! Jag fick en av min man för några år sedan och har bott i den. Förra året köpte jag en åt honom också, nu bor han också i sin. ?
Jag köpte en ifrån Hunkemöller för några år sedan, är otroligt nöjd med den, den är lika ”lurvig” och gosig än.
Jag tycker Hemtex har bra morgonrockar
Tack alla för tips!
Jag har en från hästens. Den är magisk.
SoftGoat:s är magisk, dyr men värd det om man har råd. Annars tycker har Ralph Lauren har bra kvalité, min man fick en av mig för över 10 år sen och den är fortfarande jättefin.
Jag är nyfiken på det här med att behålla ens expartners efternamn när man skiljer sig. Vad finns det för anledningar? Jobbigt att byta tillbaka? Fint och vill behålla ändå bara för att? Heta samma som eventuella barn? Jag personligen skulle tycka det var konstigt att ha mitt ex efternamn, att inte vara en del av den släkten längre (om man inte har barn) och ändå ha deras efternamn.
Man kanske gillar det namnet bättre än sitt ursprungliga? Och så är det invant på arbetsplatsen och krångligt att byta plus att man kanske inte vill skylta med att man skilt sig. Men det vanligaste skälet tror
jag är att man vill heta samma som barnen.
Fast man borde ju tänka på sitt ex också och vad hen vill tycker jag. Om någon skulle ta mitt efternamn vid äktenskap och sen behålla det för det är fint, kanske ge det till sin nästa partner.. nej det hade känts så konstigt. Men jag kanske övertänker. Det är nog en större sak om man har ett mer unikt efternamn.
Haha jaa det där låter lite ängsligt överhängande, även om jag förstår vad du menar.
Man får inte ge efternamnet vidare till en ny partner utan ex-makens tillstånd.
Jodå det får man visst. Och man får intevillkora namnet heller. Har man gift sig och partner bytt kan man inte ta till aka det.
Du har rätt, jag utgick från min gamla kunskap om namnlagen, men den har tydligen ändrats 2017. Jag jobbade tidigare med namnbyten och trodde att jag hade koll, men slutade med detta en bra bit före 2017 så har inte hållit mig uppdaterad sedan dess.
Oj, det var inte bra. Synd att de ändrade.
Min svärmor bytte inte tillbaka. Hon hade byggt hela sin karriär med det namnet, plus att barnen hade det efternamnet.
Jag vet inte hur jag skulle göra, men jag har hetat mitt efternamn så länge nu att det skulle bli både krångligt och kännas konstigt att byta.
Ja det är ju sant, har man varit gifta väldigt länge och man i princip hetat det nya längre än det gamla så är det ju inte lika konstigt. Det perspektivet tänkte jag inte på.
Har man barn tillsammans som bär det efternamnet tycker jag inte det är konstigt alls. Däremot skulle jag tycka det var konstigt om man sen gifte om sig och inte bytte namn då.
Ja precis, med barn förstår jag. Då är man ju en familj oavsett. Ja det är ju där det blir krångligt också. Som att man ”ger bort” en annan släkts efternamn till sin nya partner.
Det kan man inte.
Vad kan man inte?
”Ge bort” sitt nya efternamn. Har du fått ditt efternamn genom att gifta dig kan inte nån du du gifter dig med efteråt få det namnet.
Jo?
Kunde inte förr, verkar ha ändrats. Tyvärr. Det blir ju lite skevt.
Jag är kanske fel person att svara som inte är frånskild, men tror inte jag skulle byta tillbaka till mitt flicknamn ifall av skilsmässa. Har varit gift i över halva mitt liv, min mans efternamn är liksom en del av mig och vår gemensamma historia en stor del av mitt liv oberoende. Mitt gamla flicknamn känns främmande för mig efter så lång tid.
Precis så känner jag också. Mycket tveksamt om jag skulle byta tillbaka.
Skulle jag gifta mig skulle min partner ta mitt efternamn pga finare och ovanligare. Jag hade inte brytt mig ett skit om han behöll det efter en skilsmässa. Han har ju redan fått det en gång.
Mina föräldrar separerade efter 20 års äktenskap och min mamma behöll då namnet. Vi barn heter ju samma och för henne var det hennes namn också efter så lång tid.
Förstår inte heller varför man behåller. Min sambos ex har kvar hans efternamn och de var inte gifta länge. Vi ska gifta oss om några månader men tar då mitt efternamn istället, för han vill inte dela efternamn med henne.
Ska du gifta dig med en femåring?
Nej, men hans ex är ingen bra person kort sagt, och ingen man vill bli förknippad med (har det kommit fram). 🙂
Min mans exfru behöll hans efternamn efter skilsmässan (de hade inga barn).
Tror att hon mest ville jävlas för att han träffade mig rätt snabbt efteråt.
Sedan gifte jag mig med min man så nu heter vi samma efternamn alla tre, haha. Men det är inget superovanligt efternamn, men det är inte jättevanligt heller.
En skådis åkte fast i självscanningen, hade varor med ut för över 500 kr, betalade bara 68 kr. Fattar inte hur man vågar sånt, risken är ju trots allt stor att man åker fast, dels har de koll och de tittar mycket märker jag, smyger liksom runt, och sen är det ju ganska så ofta avstämning också, jag hamnar då och då i avstämning. Hur kan det vara värt det, att bli en dömd brottsling och få böta för några hundra kronor.
Fattar inte att man vågar. Jag hade missat att scanna en jäst en gång och skämdes ihjäl. Jäst kostar 1,50 liksom och kassörskorna bara skrattade när de såg hur jag skämdes. Hade dött på fläcken om man fuskat medvetet och det gällde stora summor.
Anders köttjuven Öfvergård
Just den här skådisen jobbar på Dramaten. Yngre kvinna.
Funderade också på det, jag tror att man ofta har en lite speciell självbild om man är kleptoman. Typ att man står över andra, är smartare, lurar systemet liksom. Eller så är det för kicken.
Står på Flashback vem hon är och att hon tydligen har dålig ekonomi just nu pga en separation. Desperat handling – utan scanning.
Enligt bloggbevakning podden snodde hon chark om det är samma person? Om man är så fattig varför inte bara köpa falukorv eller linser?
Jag är tidigt gravid och vill inte berätta det på jobbet än. Är dock extremt svullen och därför plötsligt känslig mot alla mina byxor som nu skaver in i magen.
Nu vill jag klä mig bekvämt i typ leggings och skjorta, inte så snyggt men att vara snygg är inte prio ett just nu så att säga. Så var hittar jag sköna skjortor, gärna lite oversize/längre så att de täcker den inte så smickrande leggings-rumpan? Eller har ni andra tips på skön klädsel när det ännu är för tidigt för att köpa gravidkläder? Hjälp!!
Lindex hade i alla fall en snygg lång skjorta i våras och h&m kan nog ha nu.
Kan inte klänning och strumpbyxor vara något annars också??
Det finns kostymbyxor med resår i midjan. Jag tycker att stora linneskjortor är snyggt, just för att det ser mer naturligt och avslappnat ut att de är långa, eller vad man ska säga.
Oversize är modernt nu, så du hittar långa tröjor o h skjortor i varenda butik. Lycka till med graviditeten 🙂
Köpte ett par jättefina kostymbyxor från VeroModa i gravidbyxor, slits på sidan längst ner på benet. Ingen kan ana att det är gravidbyxor men dom är så sköna och snygga! Tog min vanliga storlek och jag använder dom fortfarande haha. Som tidigare kommentar så är strumpbyxor och klänning ett säkert kort, rekommenderar Lindex gravid strumpbyxor.
Klänning och strumpbyxor är ju ett alternativ annars.
Varför leggings? Finns vida snygga bekväma byxor med resårmidja,finns snygga tunikor o långa tröjor/koftor.Och klänningar.Ha leggings under en klänning/kjol m enbart leggings o skjorta är inte snyggt,sorry.
Lager157 har linnebyxor i fyra basfärger med resårmidja för 150kr samt matchande linneskjortor.
Hej! Får man ha med en egen badring för bebis till badhuset? Eller är det ohygieniskt att ta med sig privata badringar?
Det är väl mer ohygieniskt att ta med egen bebis, om man ska vara sån. Poolen är ändå full av kiss så jag tror inte att en badring gör så stor skillnad.
Ja det får man ha! Även egna simpuffar till större barn sen.
Det finns oftast inte att låna heller.
Jag brukade tvätta av ringen i duschen innan med tvål, trots att ingen personal nånsin har frågat eller sagt nåt så kändes det ändå bättre för mig själv haha
Är lite inne på att flytta till Norge?? Tror ni det är ett säkrare/bättre land för ett barn att växa upp i än Sverige?
Nej, och de får ingen skolmat så du får göra lunchlåda till dem varje dag.
Jag älskar att bo i Norge, och känner mig än så länge tryggare här än i Sverige 🙂
Bor i Norge. Absolut säkrare, men bättre? Vet ej
Min släkting var på mammografi och blev återkallad för att ta ett nytt prov. Nu har resultatet kommit och hon har fått en tid om 1.5 vecka för att komma till läkare och få besked på provet som varit på analys.
Till någon som varit med om detta. Får man enbart komma till läkare när det är ett negativt besked? Eller kan det även vara att ”allt ser bra ut” även om man alltså blir kallad på läkarbesök?
… tacksam om någon som varit i samma situation kan svara mig ?
Om allt ser bra ut så får man reda på det via brev. De kallar inte dit någon för det, tyvärr.
❤️Tack för ditt svar ?
Set allt bra ut får man brev. Mitt prov var ofullständigt och jag fick kallelse för nytt prov på brev.
Ja, det stämmer. Sköterskan sa att om allt ser bra ut får man brev, om de behöver ta om provet får man en tid till mammografin och om det är något som behöver åtgärdas får man tid till en läkare.
Har en släkting som gått igenom cancerutredning väldigt nyligen, dock ej bröstcancer. I min släktings fall gick det att läsa det mesta i förväg, i journalen på 1177.se.
Man loggar in med Bank-ID, och går till ”Journal”. Man kan då välja om man vill se allt som finns tillgängligt i journalen, eller dölja det som skrivits de senaste fjorton dagarna.
Sedan finns det olika flikar i journalen. I min släktings fall, så både under fliken ”Anteckningar” och ”Remisser” fanns det värdefull info.
Gör bara detta om ni är beredda på att få eventuella svåra besked hemma. Vissa tycker det känns jobbigt, vissa tycker det känns skönt att vara förberedda.
Sen vill jag flika in ett till litet tips; om det är cancer, eller misstanke om cancer så det ska fortsätta utredas – det kan absolut löna sig att ringa berörda kliniker och bedyra att man vill/kan ta ”återbudstider” ifall det kommer in avbokningar och liknande. Jag gjorde detta, som anhörig (var inga problem att jag tog den typen av kontakt å min släktings vägnar). I vårt fall skyndade detta på utredningen med flera veckor.
Hoppas på det bästa för er! ❤️
Tack ❤️❤️❤️
Hon har förmodligen cancer tyvärr.
Vad ger man i ettårspresent till en liten tjej? Har det mesta eftersom hon har en storasyster. Men vill ändå ge något ganska satsigt?
Googla wheely bug! Så söta och roliga.
Hade önskat mig en fin dockvagn, en balanscykel eller ett leksakskök till min ettåring om nån hade frågat.
Ge något for life; dyrare halsband med berlock typ
Vi fick till vår tjej:
Halsband från Edblad med en liten svala
Spelande smyckeskrin
Lekklossar från Rofadesign med hennes namn och datum på
Giraff med namn på från Rofadesign
Medlemskap i HSB och sedan månatligt sparande på 100 kr tills hon är 21 av min lillebror ( man får köpoäng till bostäder per 100-lapp)
En vit nalle från Bukowsky där det står ” my first teddy” på, på tassen
En docksäng
Leksakskök från IKEA.
Något från Rofa design.
En person berättade för mig att man har en del av hjärnan i hjärtat, en del av hjärnsubstansen finns i hjärtat så att man ska kunna känna empati. Det här var helt nytt för mig. Så då känner man alltså empati med hjärtat? Eller med både hjärnan och hjärtat?
Har du kollat upp att det stämmer?
Allt vi känner känner vi i hjärnan.
Man har också lite hjärnsubstans i magen. Det är det som är magkänsla.
Jag driver givetvis med dig och man har bara hjärnsubstans i hjärnan. Hjärtat är en muskel och innehåller inga hjärnceller.
Allt du känner känner du med din hjärna. Om du t.ex är förälskad och känner pirr i magen,så är det ändå i hjärnan det det sker. All hjärnsubstans sitter i hjärnan och ingen annanstans i kroppen!
Killar har ju hjärnan mellan benen så nån sanning I att all hjärna inte är i hjärnan måste det ju finnas
Och hysteri beror på att lite livmodersubstans finns i hjärnan….
Men gud, hoppas du inte gick på det. 😉
Nån som lyssnade på Linkin Park när ni var yngre? Blev barnsligt glad när jag fått nys om att de återuppstått och sättet de presenterade nya sångerskan Emily Armstrong på. Rys när hon klev in på scen mitt i första låten (nyskriven singel). Hela spelningen finns på YouTube och det var sån sjuk nostalgi att se dem framföra alla låtarna. Hon har ju extremt stora skor att fylla men tycker hon gjorde ett stabilt jobb och kommer säkert bli ännu bättre. Kul var också när jag kollade upp hennes gamla band Dead Sara och jag hade lyssnat extremt mycket på ett par av låtarna när jag var yngre utan att jag hade koll på dem idag hehe. Att hon verkar vara lite halvt cancellad från förut väljer jag att inte tänka på just nu…
Lyssnar fortfarande på Linkin Park – alltså originalbandet
Jag lyssnar på flera favoriter från förr men de är en som fallit bort av någon anledning. Minns att jag hade ett av deras album på cd och att jag specifikt gick till den lokala skivbutiken för att köpa det när det kom ut och kände mig så duktig som stöttade en döende bransch haha. Den är stängd idag :'(
Jag älskade dem. Var vuxen sen länge när Chester dog och lyssnade inte så mkt längre men blev oväntad ledsen. Hans röst var så vacker, musiken hade betytt mkt för mig och det var så sorgligt att han inte orkade mer.
Är inte så intresserad att lyssna eller gå på konsert med ny sångare, Chesters röst är Linkin för mig.
Jaa, när jag kollade igenom hela den senaste spelningen kändes det så sorgligt att det gick som det gick när i princip alla låtar handlar om psykisk ohälsa på något sätt. Blev också väldigt påverkad när han dog.
Jag tycker fortsättningen känns spännande och hade antagligen sett live också om jag hade chansen. Minns när jag såg queen med Adam Lambert att jag blev positivt överraskad över att det var just Queen MED Adam Lambert, själen i bandet fanns liksom kvar men med en twist, en hyllning till Freddie. Tyckte jag fick samma känsla nu från spelningen. LP har ju dessutom två sångare och för mig är Mark precis lika mycket deras ID som Chesters. Men man fattar ju att de inte kunde ta vem som helst, det här är ändå en etablerad artist med många års erfarenhet av att stå på scen och jobba med musikproduktion. Ändå kändes hon rätt nervös så här första gången på sina ställen. Men tror det blir bra! Nya singeln är kanon.
Hemmahoshanna. Vem är denna brud som har lurat henne och andra influensers på pengar???
Saknar apanaattigranen. Önskar en uppföljning på hennes bok. Hade varit roligt om hon tog upp blogga det igen. Tack för dagens uppdatering, och påminnelse, om henne.
Är det nån som vet vem tjejen är som lurat ”hemma hos Hannah”? Alltså den som hjälpt henne med hennes företag?
Vill veta jag med!!!
Såg att du också hade skrivit efter att jag skrev min kommentar! Men såå sjukt?! Lyssnar på podden nu
Måste ju vara en som synts på sociala medier med kändisar, så borde vara ett ansikte man känner igen… Vidrigt gjort av henne!
Jaa! Hoppas nån vet vem hon är..
Sa hon inte sin manager i sin tiktok? Såg i kommentarerna att Alva Törnqvist också drabbats.
Jo! Camilla Mattsson heter hon tydligen!
Spännande! Vad heter hon på Instagram?
Camilla Mattsson är fel förnamn. Vet inte om man får namnge personer i Öppet Spår men företaget som bl.a Hanna tidigare låg under heter iallafall Secy Media.
Är det du som är bedragaren eftersom du med säkerhet hänvisar till fel företag :)? Eller har du bara gjort en snabb research på alla bolag och antagit och gått på den informationen? Ni kan ta reda på all fakta på @digitalKPodden
Mina barns pappa har dragit och den äldsta tjejen 3 år frågar efter pappa och när han kommer hem.
Pappan/mitt nyblivna ex har alltså träffat en ny.
Vad svarar man? Jag har sagt ”jag vet inte” hittills men när min dotter sa ikväll att hon är ledsen för att pappa inte kommer hem, så gjorde det så ont. Hur bemöter jag känslorna och framförallt utan att sätta den andra föräldern i dålig dager…
Men han pratar väl i telefon med barnen? FaceTime funksr ju med små barn. Han har ju lämnat dig och inte barnen?
Men åh, stackare.
Jag hade varit så ärlig som möjligt. Säg att mamma och pappa inte ska bo ihop mer för dom är bara vänner nu, men att pappa älskar henne och självklart kommer fortsätta vara hennes pappa och träffa henne. Men be honom komma också så ni får sitta ner tillsammans alla 3 och prata.
Hoppas han gör det och inte är ett rejält rövhål.
Hej! Jag ska ha en presentation om influencer och engagemang, kan jag screenshota en bilder från en influencer och använda den till min presentation? tänker på copy right osv
Du behöver källhänvisa såklart.
”Har du valt betala på plats behöver du swisha samma dag som du bokar till xxx för att bekräfta din tid.”
Tolkar ni ovan att man ska swisha samma dag som bokningen avser eller samma dag som man utförde bokningen?
Dvs. Bokar idag en sak som ska göras i december, swishar jag nu eller i december den dagen som det avser?
Swisha samma dag som du bokar. Alltså idag.
Blondinbellas sönderbotoxade ansikte?