Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!
Anonym
/
2024-09-11 20:01
Min pojkvän har uttryckt en önskan att han vill att jag ligger med andra, en tanke som jag skulle kunna tänka mig göra till verklighet. Han var tydlig med att han inte vill ligga med någon annan tjej utan att han tänder på tanken att jag är med andra och vill gärna att jag berättar om de saker jag gör med andra om vi nu skulle testa att förverkliga hans önskan. Är det någon här som har testat ett sådant upplägg och har bra/dåliga erfarenheter eller några tips?
Min spontana tanke: antingen har du en helt skruvad pojkvän som jag skulle dra från som en avlöning. Eller så är det du själv som har en sån här önskan och vill kolla om fler tycker det verkar rimligt och normalt.
Jag och min man har ett sådant upplägg där jag är en s.k. hot wife och ligger/skriver/flirtar med andra män. Det varierar i saker jag gör, ibland skriver jag bara och ibland går jag hela vägen till samlag, ibland vet den andra mannen om vårt upplägg och i andra fall tror den mannen att jag är otrogen. Jag älskar det här och tänder så mycket på det här, utöver hett sex med olika män och att jag får bekräftelse och bättre självförtroende därifrån har även mitt sexliv med min man blivit mycket bättre. Men kan varna för att detta upplägg är nog inte för alla, man måste kunna ha sex med andra utan att få känslor för dem till att börja med. Ett tips är att prata med partnern om allt, ingenting ska göras bakom någons rygg och varken jag eller min man gör något utan att stämma av med den andra att vi båda vill det. Hoppas det går bra för din del!
Tror du kommer få väldigt många inskränkta kommentarer när du frågar en sådan fråga på just det här forumet. Det finns många olika sexuella uttryck som inte faller in under normen – men varför döma så länge ingen blir skadad eller mår dåligt?
Det finns en liten grupp människor som på riktigt går igång på det du beskriver. Är själv inte en av dem, dock har jag några i bekantskapskretsen. Om han på riktigt vill detta tycker jag ni ska testa. Det du måste vara medveten om är att det är stor skillnad på fantasi och verklighet, hans psyke kanske inte alls klarar av detta i praktiken. Då kan det i värsta fall innebära slutet på ert förhållande.
Tips är att kolla lite andra forum, t ex DS, och fråga efter erfarenheter där. Samt att vara 100 % transparenta i er kommunikation med eventuella tredje parter.
Kan man testa honom en gång? Dvs. säg att du har, berätta ”detaljer” osv, låt det gå nån vecka? Tog han det bra? Eller blev det besvärligt? Isf avslöja att det inte var sant och återgå till normalen?
Det finns en bloggare som bloggar om sex. Bloggaren har tillsammans med sin partner testat att ha trekanter. Kanske inte är det du är ute efter men kanske kan få lite tankar kring det hela.
Tror det finns konstigare saker folk tänder på, det här är nog vanligare än va folk tror. Så kör på ni om det känns rätt för er oavsett vad folk skriver ☺️
Testa vattnet lite först. Dvs börja smått med att chatta/ragga/sexta med snubbar på communitys eller dejtingappar och ser hur det förändrar dynamiken i förhållandet, dvs att man snabbt upptäcker om det skulle göra det på något oönskat sätt. Då blir det förhoppningsvis inte en sådan hård smäll som är svår att reparera utifall svartsjuka uppstår. Men fungerar det så är det ju bara att fortsätta med att prova fysiska möten om ni båda tycker det verkar spännande.
Hotwife konceptet är nog vanligare än vad man tror. Vi har en del trekanter med andra män, så är kanske inte riktigt samma sak men det funkar super för oss. Har inget att klaga på alls.
Alltså hjälp mig! ? Detta känns så viktigt, vill inte misslyckas, vill få ut något av detta och har väntat sen i våras. Tips? Stöttning? Kloka ord? Något?
Jag har börjat med KBT på 1177 som ska pågå några veckor. Visste förstås innan att det är eget ansvar, att jag har en viss tid på mig för varje kapitel eller vad man kallar det.
Min plan var att läsa igenom på tisdags kvällen så jag visste vad veckans handlade om och lägga upp vilken dag och tid sen. Och jag har redan sabbat det.. ?
Igår var jag så trött så pallade inte. Skulle göra det idag, sköt på det länge och gjorde annat. Började sen och läste två sidor och kollade på videoklippen som var 4-5 minuter tillsammans. Men det var så jävla tråkigt, jag började tänka på annat. Lockade mer att diska och städa köket så jag gjorde det istället..
Hur gör man? Hur ska jag ta mig igenom detta? Står att det tar 30-60 minuter per vecka, och jag klarar inte ens av det.
Har ADD och är världens bästa på att skjuta fram saker, jag ska bara göra en annan sak först, jag gör det sen, har ju några dagar på mig så kan vänta. Blir så trött på mig själv.
En del i första är att skriva upp mål och vad man vill uppnå och jag får sån prestationsångest, får upp dåliga minnen från skolan och vill inte svara fel eller konstigt. Finns såklart inget fel svar ens, men usch, alltså nej.
Jag vill må bättre, jag tycker egentligen det är lite intressant hur kroppen funkar angående ångest osv.
Skrev tydligen inte ens klart ? skulle avslutat med något annat men något kom emellan och glömt vad. Skulle kanske läst igenom innan jag kommenterade ?
Hmm.. kan det hjälpa att sätta en timer?
Så försöker du börja få ett mål nedskrivet, åtminstone, efter en viss tid? Sedan när du väl kommit igång, så kommer du på fler saker.
Du kan inte svara fel, det gäller dig och ditt liv.
Men du, känns som att det skulle kunnat vara jag som skrivit det här inlägget. Jag pratar med kurator, och jag är dessutom arbetssökande och går på ”vuxendagis” med tillhörande ”må bra-” och ”söka jobb-” uppgifter.. får också prestationsångest.
Hmm, kanske. Största problemet är väl att börja ?
Vet inte vad mitt mål är. Jag vill må bra, men det var tydligen inte ett svar. Vetefan vad jag gett mig in på. Ångrar det.
Åh, hoppas allt löser sig för dig? Vi får kämpa på, på något sätt ska det väl gå tillslut.
Om du vill känna dig än mer fokuserad under tiden du gör ”uppgiften” kan du använda dig av en timer (med alarm) på Youtube med nedräkning/alarm och musik i ett. Det kan få en att bli mer fokuserad.
Du måste försöka komma på något som ”må bra” innebär rent konkret.
Jag har mått dåligt väldigt mycket i mitt liv, men jag har ett konkret mål som jag försökt hålla mig till länge nu, det är att jag ska gå utanför dörren varje dag på en promenad (även lediga dagar när jag mår dåligt). För jag märker att en promenad gör mig mer kreativ och ger mig mer ork.
Det är ett rätt enkelt, konkret mål för att må bättre.
När jag har varit på en liten promenad brukar jag orka mer när jag kommer hem sedan.. (diska/städa) t.ex.
Tror jag börjat tänka på mål på fel sätt och har svårt att bryta det och komma på annat. Bara tänkt att jag vill må bra, aldrig ha en dålig dag, bli världens gladaste och positivaste typ, men det är inte så realistiskt.
Älskar ditt mål, även sättet du skrev det på. Vad du gör, vad det ger dig osv.
Har velat gå ut på promenad varje dag länge men där är det både att jag är sämst på att ta tag i saker och att jag får ångest och lite panikkänsla när jah tänker på det för folk kanske ser mig, var ska jag gå, vilken tid osv.
Är aå trött nu så vet knappt vad jah skrivit eller försöker få fram.
Hoppas jag kan göra som dig, hoppas du är stolt över dig själv?
Åh, vad är vuxendagis? Blir också arbetssökande och är livrädd för sånt…
Agusti ?: Känner med dig (och igen mig) och hoppas du får bra tips! Tänker också att du inte ska se det som att du har sabbat det eller misslyckas om du inte klarar något moment eller det är svårt och kämpigt i början. Det är klart att det är jobbigt och kräver träning. Hela grejen är väl att man ska lära om beteenden och träna och utmana sina tankar och då måste det ju få bli ”fel” eller kännas tufft på vägen? Med uppgifter som mål och annat får man väl svara så gott man kan, även om det inte blir världens bästa svar. Så tänker jag i alla fall! (Som också är lite rädd för kbt för jag tänker just att ”jag kommer misslyckas och känna mig ännu sämre”, så jag fattar hur du känner.). Lycka till!
Vuxendagis är vad olika insatser kan kallas om man är lite pessimistiskt inställd. Haha. Men det är ett ställe där man får ”hjälp” att söka jobb/må bra i allmänhet för att komma närmare ett jobb. Eftersom jag inte längre är berättigad till A-kassa, utan får försörjningsstöd så måste jag ha en ”aktivitet” att gå till.
Om du jobbat ihop tillräckligt för att få A-kassa kommer du slippa alla typer av ”vuxendagis” åtminstone första tiden…
Ah, då fattar jag. Tänkte det kanske var jobb- och utvecklingsgarantin som jag fasar lite för. Lyckades krascha i stress under första halvan av min a-kasseperiod så dagarna har tickat på (blev till sist sjukskriven), så vi får väl se hur det går framöver… Kämpa på med vuxendagiset och hoppas du hittar något som känns mer meningsfullt snart!
Ja, man får lära sig om vad som är viktigt för att må bra (mat/träning/meditation osv.), och så sätter man mål inom dessa områden för att komma framåt i sitt mående och får ”redovisa” hur det går med målen efter en viss tid..
Många som är arbetssökande länge (eller har varit till och från, som jag) är ju det pga. dåligt mående på något sätt. Fysiskt och/eller psykiskt.
Och då är väl tanken att det ska underlätta att få stöttning med målsättning från någon annan.
Förstår att det är svårt! Jag jobbar hemifrån med eget företag och har ADHD, så vet preciiiiis hur det är att skjuta på allt och stressa igenom saker i sista sekunden. Sen blir man inte nöjd för att det blev hafsverk. Här är mina tips, hoppas att något kan hjälpa!
1. Sätt en tydlig deadline. Inte ”någon gång innan tisdag”. Den ska vara tydlig och exakt. Inskriven i din kalender. Alarm satta på telefonen.
2. Skriv ner VARFÖR du vill göra detta. Var konkret. Då kan du titta på det innan och efter för extra motivation.
3. Belöning. En liten belöning när du gjort veckans uppgift.
4. Det gör kanske inte funkar för alla, men jag brukar tänka typ så här ”en timme är en tjugofjärdedel av mitt dygn. Jag kan göra svåra och tråkiga saker, för jag är vuxen. En tjugofjärdedel av lite tråk kan leda till bättre mående, så det är en väldigt smart investering. En investering jag KAN och VILL göra”
Hur fan klarar du det?
Funderat innan på att läsa någon kurs på distans men efter dessa två dagarna har jag gett upp den tanken för jag suger och har ingen disciplin.
1. Alltså jag hade bestämt idag, satte dock ingen exakt tid men tänkte igår runt 18-19.
Har försökt få in att jag ska stänga av tv och allt sånt klockan 20 och istället läsa, korsord eller liknande men skjuter på det.
2. Vet inte varför längre? eller jag vill må bra och ha ett lättare liv, vara en mindre orolig själ. Men det känns omöjligt, känner mig så sämst så kommer aldrig klara det och jag kommer aldrig få ett bra liv.
3. Belöning är kanske bra, beslutsångest över att bestämma vad dock?
4. Försöker tänka så. Brukar tänka att jag lägga 30 min om dagen på städning tex, 30 min är ingenting och det överlever jag och det skulle göra livet enklare osv. Men det stannar vid en tanke och sen skiter jag i det. Men du har rätt, verkligen.
Usch, förlåt. Är jättenegativ nu. Är så ledsen och besviken på mig själv. Kan inte riktigt ta in tips och känna någon styrka, gråter bara och hatar mig själv.
Ska läsa igenom det du skrev imorgon igen, förhoppningsvis kan jag ta in det då och är mer tillgänglig (det är nog inte rätt ord, vad letar jag efter för ord?) att ta emot tipsen.
Tack?
Hur jag klarar det? Med mycket övning, är det tråkiga svaret.
Jag spånar lite utifrån vad du skriver och lite från egen erfarenhet. Gör vad du vill med det.
Du är givetvis inte sämst. Sådana tankar är inte hjälpsamma och kan tränas bort med just KBT. Ditt ”varför” kan exempelvis vara att lära känna dig själv och dina behov bättre, bli snällare mot dig själv, lära dig känna igen fallgropar och undvika dom, få bättre självförtroende osv.
Prestationsångest är jättevanligt och man gör hellre ingenting än att göra fel. Att då dessutom vara extremt hård mot sig själv hjälper inte. Ge dig själv lite vänlighet. Det vore ju orimligt att förvänta sig att man ska vara proffs på en sport första gången man provar. Samma sak är det med hjärnan. Du har levt på ett sätt hela ditt liv och nu ska det ändras. Skitsvårt ju.
Du fixar detta. Det är inget jag bara säger, det är fakta. Du kan avvara en timme i veckan för att få ett nytt liv. Du kan titta på ett klipp för att bli ångestfri.
Vad hjälper dom med?
Aldrig blivit erbjuden någon hjälp rörande sånt. För min ADD var det verkligen bara ”så här är din diagnos, här får du medicin, lycka till med livet” typ. Sagt att jag inte får vardagen att fungera men men ingenting.
Nu KBT för ångest och pratade med psykolog innan för jag var deprimerad bara.
Så hjälp hur man faktiskt gör det och redskap typ?
Har gjort hundra scheman för vardagen där allt varit med från städning, mat, vattna blommor, handla, roliga saker osv men jag följer det ju inte sen?
Ska prata med min läkare. Tack.
Pegasus känner jag igen, nu när du säger det. Var med på en sån men var inne i en väldigt dålig period med sjölvmordstankar, självskadebeteende osv så gick bara en gång. Låg 6 mil från mig så när jag mådde så dåligt var det ett stort projekt att ta sig dit, behöva träffa en grupp med människor, vara närvarande osv.
Jättedumt nu när jag tänker på det. Borde tagit tillvara på den chansen. Det är de enda jag blivit erbjuden förutom medicin för ADD.
Aldrig träffat en arbetsterapeut eller info om vad som finns i min kommun.
Hade boendestöd ett tag för många år sedan, men hade svårt att ta emot hjälpen så vi pratade mest och fick in rutin att gå upp på morgonen för vi alltid la besöken tidigt.
Anonym 20:47 hoppar in igen: Det låter ju sanslöst! Min vän som fick adhd-diagnos i vuxen ålder, ganska sent, har fått hjälp av psykiatrin med psykolog/terapi för att lära sig hantera diagnosen och vardagen. Vet hon hade kämpig väg dit men nu har det blivit väldigt bra! Hon fick väl remiss till psykiatrin via sin vårdcentralsläkare när nån psykolog tyckt hennes problematik tydde på adhd, gjorde sen en utredning och hamnade via den i psykiatrin och det är där hon har ”sin” läkare nu.
Jag fick bara stöd och hjälp med depression, självmordtanksr osv. Typ hjälp att hålla mig vid liv, att det var viktigast?
Fick mina diagnoser hos vuxenpsykiatrin när jag var 22-23år har jag för mig.
Så glad för din väns skull, ger lite hopp när man vet att det blivit bättre för andra?
Det finns stödinsatser att få men man måste söka hos kommunen. Har du svårt att få vardagssysslor att funka kan man tex ha en boendestödjare som kommer nån gång i veckan och hjälper en igång.
Men för din kbt läxa tycker jag att du fått jättebra tips av A. Skriv in en exakt tid i kalendern när uppgiften ska göras. Sätt en timer på 20 minuter och gör så gott du kan på de minuterna. De flesta personer utan diagnos klarar inte av att arbeta fokuserat mer än 45 minuter utan rast så var snäll mot dig själv. Är läxan längre får du boka in fler tider. Dela upp arbetet i korta men fokuserade stunder.
Ska bestämma en tid imorgon, kanske bäst att göra det med en gång efter jobbet så jag inte fastnar i något som är roligt. Ska försöka vara snäll mot mig själv, men enklare att slå på mig känns det som.
Tack.
Funderar på om KBT via vårdcentralen fysiskt kanske är bättre än online för dig? Kanske inte vad du vill höra men jag har gått online och det krävde ganska mycket diciplin tyvärr.
Känns inte som online funkar alls för mig. Har sagt att jag inte kan ta tag i saker, att jag skjuter fram, skiter i att göra sånt jag borde osv, så vet inte riktigt vad dom tänkte här. Samtidigt såklart skönt att inte behöva vara på en vårdcentral eller paykiatri varje vecka, speciellt det sistnämnda då den ligger 6 mil ifrån mig.
Vet inte varför jag tackade ja heller. Kände lite hopp att få hjälp kanske.
Hjälpte online KBT för dig? En timme om dagen låter väldigt mycket, men blev du hjälpt? Var det värt det?
Jag hoppas innerst inne att jag ska klara detta, stå ut i dessa veckor och vunnit något och komma ut mer hel och sådär. Men känns så motigt nu och ligger bara och gråter.
Har inget smart att säga, men jag vill bara berätta att jag tycker du verkar vara en ovanligt trevlig och intressant person. Jag hajar alltid till när jag ser ? här, och blir glad när det händer. Ta hand om dig; jag är övertygad om att du kommer att lyckas med det du sätter i verket. Sant!
Håller med! Letar alltid efter kommentarer från ? för jag vet att det alltid är vänligt skrivet och jag har också fått uppfattningen att ? verkar vara så himla snäll. Ta hand om dig!
Men du gå via VC och säg till di kontaktperson att du behöver stöd med genomförandet. Tror online inte är för alla, det mänskliga motiverar och bokade tider måste man komma iväg till.
Ett hjälpsamt sätt för mig är att varva kul och ”tråkigt”. Oftast ser jag ett avsnitt av nån (kortare) serie, eller nåt youtube-klipp, så det rör sig om 20-25 minuter. Sen ställer jag en timer på ungefär samma tid, och städar sen tills det ringer. Ibland blir det längre om jag är mitt uppe i nåt.
Sen varvar jag detta. Så får en belöning/motivation hela tiden mellan det tråkiga.
Jag har kört iKBT via Ahum. Hade en ofantligt tråkig o icke inspirerande psykolog som kontaktperson. Han va inte ett dugg intresserad av mig ett dugg. När jag lyckades genomföra den ångesthandling som va 100 av 100 med ångest för mig fick jag inte en enda liten notis av uppmuntran eller hurra rop.
Jag har väl tagit till mig lite av det jag lärde mig men det blev mest bara kaos allt eftersom. Man fick till slut massor av saker som skulle loggas. Det var allt från vad som gav ångest, när jag utsatte mig för ångest. O då inte bara i handlande utan även vid tankar som gav ångest o beteenden som gav ångest. Allt som allt skulle jag skriva ned 7 olika saker. Det blev på tok för mkt så jag tappade liksom lusten o orken. Plus då en psykolog som inte brydde sig.
Du har fått massor av bra tips o utifrån dina svar skulle jag råda att du bad om en fysiskt kbt o kräva din rätt till habiliteringen.
Nåt som passar lite till allt möjligt. Jag är inte så bra på matlagning men typ riva lite på pizza för lite extra smak eller ha i en omelett. Aldrig testat att göra ostsås eller riva på köttfärssås (parmesan passar ju till det sistnämna i alla fall vet jag).
Har aldrig tänkt på märken. Men förhöjer det mesta som omelett, gratänger, lasagne, varma mackor, pizza, paj.
Brukar riva och ha i frysen. Lätt att ta ut mängden man behöver.
Parmesanost och Västerbottensost går åt här hemma när jag lagar ngt där jag vill att ostsmaken verkligen ska vara tydlig. Eller ngn god mögelost som andra skrivit.
Har en helt otroligt platt och benig rumpa. Även när jag vägt 20-30 kg mer har just den aldrig ökat i storlek. Min mamma ser likadan ut så det är förmodligen genetiskt. Det har gett mig otroliga komplex genom åren men nu bryr jag mig helt ärligt inte direkt, det är vad det är och jag har andra fina kroppsdelar.
Men! Jag får liksom ONT varje gång jag sitter på något underlag som inte är extremt vadderat! Bara ben där bak, så känns som att sitta på två stenar typ. Svårt att köpa byxor som passar hela underkroppen också. Länge försökt träna upp för att fylla ut med lite muskler men ser inga resultat alls. Varken råd/lust att lägga mig under kniven heller, för som sagt har jag kommit över själva utseendebiten helt. Finns det någon superövning på gymmet jag missat, eller vad kan man göra? Köpte ett par vadderade trosor men rädd för det ser uppenbart fejk ut, och att folk ska se och undra vad fan jag går omkring i.
Såg nyligen ett inlägg från en fysioterapeut som sa något om att små/obefintliga rumpor ofta beror på bäckenets lutning och att andra muskler är för tajta och liksom drar in rumpan. Minns inte exakt, men det kanske kan vara värt att besöka typ en sjukgymnast eller nåt?
TUNG styrketräning 3-4 dagar i veckan.. rumpan är kroppens största muskel så att träna utan vikter gör inte mycket nytta. Kolla in träningskonton på instagram och sätt ihop ett eget schema om du inte vill köpa ett. 5-6 övningar per pass och kör samma upplägg minst 6 månader. Efter ca 3 månader borde du se lite resultat ?
Jag anlitade en coach som skrev schema till mig och som såg till att hela kroppen fick sig en genomkörare. Oftast så fungerar det inte att träna endast rumpa, utan flera muskler måste tränas upp (även de som inte direkt hänger ihop med rumpan) för att få en bra hållning som därmed kan göra att rumpan ser större ut samt att träningen verkligen kommer åt på rätt ställe.
Jag har tränat min rumpa i ett år nu och den har växt jättemycket. Har bara gjort dessa fyra övningar nedan, sök på dem på YouTube för det är VIKTIGT med formen. Och du orkar mer vikt än vad du tror. Det ska vara så tungt att du ska nästan misslyckas med de sista seten. Det är viktigt att du gör samma övningar om och om igen. Byter du övningar varje pass så får du inte samma resultat. Du kan köra dem 2-3 gånger i veckan. Och försök äta mer protein, det gör skillnad.
Lägger till den vikt jag lyfter idag:
Hipthrust (110 kg)
Romanian Deadlifts (60kg)
Hip abduction (75 kg)
Split Squats (30 kg)
obs! du kan byta en övning mot något likvärdigt ifall du vill ha variation. Och med likvärdigt menar jag att det är samma rörelse/muskel men på ett annat sätt.
romanian deadlifts kan bytas mot good mornings
hip abduction kan göras med kabel istället för maskin (då orkar jag inte lika mycket vikt:)
Split squats kan bytas mot vanliga squats eller benpress
Har haft samma problem nyligen, uppstod efter 15+ år med samma sorts rexona stick-deo. Bytte till roll on, och tog ett toppentips från min sambo, att applicera på nytvättad armhåla på kvällen, så den kan torka in ordentligt innan kläder tas på. Funkar!
Sett klart The Bay. Tips på liknande brittisk krim? Har sett tex Broadchurch redan. Gillar även typen Morden i Midsomer och Mord i paradiset (har koll på Vera, kommissarie Frost och Mord och inga visor) ?
Ooo gillade också The Bay! Jag är lite känslig för våld och jag tyckte att den låg på precis rätt nivå, dvs inte för mycket icke trovärdigt våld (typ x tar emot femton slag med tegelsten mot huvudet men mår fortfarande okej). Vill också ha tips på mer brittisk krim!
Vi har börjat försöka skaffa oss en bebis, men jag funderar på om vi är för gamla. Alltså om det blir synd om barnet med gamla föräldrar. Jag blir 36 vid årsskiftet och min man är ett år yngre. Är det för sent? För ungens skull alltså. Vi är pigga och friska i övrigt. Hurtiga friluftsmänmiskor och så.
Jag blir lite chockad men ändå impad av er som är så chill över att vänta till efter 35 med att försöka skaffa barn! När jag var 29 hade jag panik att det inte skull gå, ta lång tid osv osv. ? Önskar jag inte hade varit så orolig.
TS här. Vi har lite inställningen att går det så går det. Vi lever ett fint och trevligt liv utan barn och det är ingen katastrof om vi fortsätter vara utan. Vi har gått igenom väldigt mycket i livet och landat i att det ändå aldrig blir som man planerar, så det är ingen mening att stressa över hur det eventuellt blir eller inte blir.
Man måste inte känna att världen står och faller på en bebis vara eller icke vara för att bli en bra förälder. Tycker snarare att det är sunt att vara nöjd med hur livet blir, oavsett hur det blir.
För mig (20:10) har det aldrig varit ett livsmål att skaffa barn. Är dessutom jättemycket singel så har ändå ingen att skaffa barn med? men går det inte att skaffa barn när jag är 36 eller äldre, då är det så.
Jag började försöka när jag var 34 år. Var helt ärligt inte säker på att jag ens ville ha barn alls innan dess. Men sedan tänkte jag också lite att går det inte så får det väl vara så, då får jag göra annat. 🙂 Så behöver inte vara ens allra största önskan i livet. Hade jag velat ha fler barn än ett så hade jag absolut känt mig mer stressad.
Hehe när jag var 28 hade jag gjort slut med min sambo som jag varit tillsammans med i 10 år och hade inställningen att jag inte ville träffa någon ny. Vid 29 träffade jag ’the one’ men att få barn direkt var inte något jag ville så pass tidigt i förhållandet. Så fick vårt första barn när jag var 32 och nu andra vid 36.
Så jag blir snarare impad av att du visste vem du ville leva med och ha barn med vid 29 ?
Alltså i vissa län är väl det inget konstigt att bara förstföderska och närmare 40 har jag förstått. Lycka till ? hade pappan däremot varit typ 50 hade det varit taskigt tycker jag
Det är väl en helt normal ålder att få barn. Ni kommer inte vara de yngsta föräldrarna i ert barns grupp, men knappast hellre de äldsta. Ifall ni inte bor någonstans där folk får barn när de är 19.
Min pappa fick mig, sitt första barn av 5 när han var 40. Idag är jag 26 och mitt yngsta syskon 14, pappa är fortfarande pigg, stark och glad. Absolut inte för sent för er ?
Men gud, gör som ni vill.
Jag var 36 när första kom, min man var 28.
Andra kom när jag precis skulle fylla 38 och nu kom tredje när jag skulle fylla 41.:)
Alltså viktigaste är ju att du skaffar barn med den du vill ha barn med. Inom rimlig ålder kanske (som kvinna), men ja. Vi är 38 och ska snart få barn! Behövde båda två mogna lite innan vi tog ett sådant stort beslut.
Min mamma var 36 när hon fick mig och min pappa var två år yngre. De är motsatsen till hurtiga människor… Och det gick bra ändå. Vad tänker du man är för gammal för? Jag är idag 37 och båda mina föräldrar lever även om de är rätt så skruttiga (skruttigheten beror helt klart på livsstil). Tror oftast det är mycket bättre att vara ”äldre” förälder än att få barn när man är under 25 och hjärnan knappt växt klart.
Inte för gammalt, många som har flera barn är ju kanske i den åldern när de får sitt andra eller tredje. ☺️Sen kan jag, precis som andra skriver, förvånas över att många väntar så länge med att börja försöka för barn om man varit i en relation en längre tid. Jag och min snubbe sa att det finns aldrig en bra tid, men vi vet båda att vi vill ha barn så då körde vi på det när vi båda var 29.
Många vet inte och då går man runt och väntar på att viljan och längtan ska kicka in, exempelvis. Eller tänker att man ska leva barnfritt, men ändrar sig senare. Sen händer det ju grejer i livet som man inte styr över. Man vet inte vad folk gått igenom.
Sant, kanske ska omformulera till ”vi såg båda en framtid med barn” och tyckte därför att det kändes dumt att vänta. Förstår givetvis att det finns de som inte alls är lika säkra på frågan! ?
När min partner och jag var 29 började en av oss plugga och den andra var sjukskriven för depression. Inte optimalt barnskaffarläge. Allas liv ser olika ut och det är inget att förvånas över.
Fick vårt första vid 30 års ålder, däremot har vi fortfarande inte bestämt oss för ifall vi vill ha ett syskon eller ej. Dock så har vi bestämt att har det inte blivit något när vi fyllt 35 så kommer det inte bli fler.
Alla känner olika men vi tycker absolut att vi är för gamla efter 35 att skaffa fler barn. Då väljer vi hellre att lägga allt fokus på det barn vi har än att traggla igenom hela bebis- & småbarnsåren igen… det är knappt så att man orkar med det nu och man ”bara” är 33…. ?
Fint att du ställde frågan och fick så fina svar ❤️ behöver denna peppen mellanåt. Är själv snart 36 och varit ofrivilligt barnlös i flera år.
Brottas med om det är själviskt att fortsätta försöka nu när vi är ”gamla” eller inte. Vill så in i bänken gärna ha barn, så kommer fortsätta och kommentarerna här säger ju mycket att vi tänker rätt!
Jag jobbade som barnvakt i många år åt en familj där föräldrarna fick sina barn vid 38, 40 och 45 års ålder (!). Båda föräldrarna var pigga, pangsnygga (inte för att det spelar någon roll dock), på en bra plats i karriären osv. De barnen levde drömliv kan jag säga och deras föräldrar var betydligt mer engagerade och aktiva med sina barn än vad mina egna var när jag var liten – trots att dom fick mig och min bror när de var 28 resp 30 år.
Tror det viktigaste för att barn är att vara efterlängtad och älskad, snarare än att ha föräldrar i en viss ålder! Så vill ni ha barn så tycker jag ni ska försöka så länge ni mäktar med det, tänk lyckan och glädjen den dagen ni får hålla ert efterlängtade barn i famnen.
Du är inte gammal eller självisk ♥️ säg att det blir när du är 37 år, när barnet är 20 är du bara 57, det är ingen ålder. Min mamma är 57 nu och hon är långt ifrån gammal.
Någon som renoverat sitt badrum och kan tipsa om några lärdomar ni fick under vägen eller saker ni önskar ni gjort annorlunda? Tar gärna emot tips också om någon har anlitat någon seriös firma för badrumsrenovering i Göteborgsområdet som ni varit nöjda med?
Ta referenser från nöjda kunder, prata med dem själv istället för att lita på vad firman har att säga. Kolla upp bolaget: har de bytt namn, bytt ägare, har ägarna bytt namn (inte helt ovanligt när det gäller skumma företag).
Har inget tips på firma i Göteborg men renoverade för några år sedan hela min lägenhet ink badrum i Stockholm. Mitt tips är: ta in flera offerter och när de kommer och träffar dig och kollar på objektet så gå på magkänslan. Jag tog inte den dyraste utan den som låg något under och fick ångra mig tyvärr. Säger inte att dyrast är bäst, men min magkänsla sa att den dyraste kändes bäst men lyssnade på snåljåpen i mig och tog den näst dyraste och skulle ha lyssnat på min magkänsla och inte snåljåpen ?
Och ta in en besiktningsman! Det var guld värt! Kostade inte så mycket men han kollade allt de gjorde, tex att det var rätt lutning i dusch etc och de fick göra om innan de la golvet då de gjort fel och han hjälpte mig ta de dialogerna.
Se till att skriva in stoppdatum, när badrummet ska vara klart. Det gjorde inte jag så firman tog 7 veckor på sig att göra klart mitt badrum, ett vanligt litet badrum i en tvåa. De hade så många andra uppdrag samtidigt som mitt badrum. Det var fruktansvärt att vara utan badrum så länge.
Tips på nyttig hälsosam mat/maträtter som inte är så dyrt och inte tar så lång tid?!
Är föräldraledig och vill helst inte äta falukorv och annat halvfabrikat ?
Min go to för mig och min bebis när det ska gå fort är stekt tofu med jordnötsnudlar, vänder ner nudlar i jordnötssmör, soja, vitlök och sesamolja. Men tofu är väl halvfabrikat iofs.
Ikväll gjorde jag fiskbiffar för första gången och det var svingott! Bara att hacka vit fisk och blanda med ägg och kryddor och steka. Servera med grönsaker i ugn och creme fraise med dill. Grönsaker i ugn är generellt bra, gott och billigt ju! Bara att lägga till nåt protein på extrapris, kyckling eller lax eller vad du nu gillar.
Allt med linser och bönor, en linsbolognase till pasta ex.
Bönor är billigt, nyttigt och mättande och passar för att dryga ut. Jag gjorde en jättegod gryta igår med kycklinglår, spenat, svarta bönor, röd paprika, timjan/rosmarin, vitlök, buljong och platta risnudlar. Den var lite rinning först men när den stått ett tag blev den krämig och helt fantastisk. Håller med om linser och annat som främst bygger på god kryddning. Falafel eller hummus på kikärtor är ju också väldigt gott.
Vi älskar denna här hemma. Går att byta ut lax mot kyckling, biff, paner eller annat vegetarisk. Går även att lägga i lite grönsaker som broccoli, paprika etc.
Spaning på samtiden. Jag är en av dem som har gnällt på Bloggbevakning de senaste dagarna, att det mesta är, ja, småtråkigt. Inte så bra som det var förr. Inget gräv, och så vidare. Men tänk om det är själva branschen som sådan som har peakat? Att framåtkraften har stannat upp. En platå?
Nu finns det inte någon som Isabella från förr med påhittade hotlappar och 900 000 följare i Umeå, Molimenti med sitt kinakrafs, Booken som predikar så att stjärnorna lossnar från himlen, Cissi som startar ett nytt upplopp och plockar pengar ur kassan en gång i halvåret, Linnéa Claeson som kopierar dickpicks från en bögsajt och säger att det är galna män som skickat dem till henne, Dietz som filmar ett fyllo i trappan och så vidare, och så vidare. Nu? Till och med kaos-Katrin känns nästan stabil.
Har inte sett de senaste inläggen, men jag tror att fler sociala medier behöver tittas på. Uppdatera listan på influencers lite osv. T.ex Tiktok har mycket som skulle kunna grävas i.
Jag igen (20.14). Kanske att vi istället för tio, tjugo stora influencers numera har tre, fyra, kanske fem stora, och sedan 700 mindre stjärnor som liksom spär ut hela branschen? Nya kanaler, nya målgrupper.
Tycker det skrivs lite för mycket om samma personer. Hade hellre sett en större blandning av influenserna det skrivs om.
Mest för att jag inte följer några så läste denna blogg för att se vad som händer, skrivs tex lite om Kenza, Lundell, deler systrarna, bara för att ge några exempel. Saknar också gräv, men på senaste när det varit den typen av inlägg har det typ blivit 7 inlägg om samma sak. Jag vill hellre ha en mix, något gräv men också mer ”detta händer på sociala medier” med flera olika profiler.
Känns, även om det inte är så, att majoritet är inlägg om Bianca, löwengrip eller Terese och hennes djur ?
Jag växte upp med en mamma med psykisk ohälsa, framför allt ångest och depression men också paranoia och de sista åren har den eskalerat till en nära psykotisk nivå. När jag var barn var hon som oftast väldigt arg och tolkade mig och min syster på värsta möjliga sätt, vi fick mycket skäll för småsaker. När hon skällde var det alltid skrik på högsta nivå så att spottet sprutade och väldigt elaka saker blev sagda. När vi var mindre än kanske 10 så skakade hon oss mycket, men slog aldrig. Kastade några saker på oss någon gång. Det var ofta skitigt hemma, vi åt inte ordentlig mat och tvättade egna kläder från en ung ålder. Väldigt lite familjekänsla. Älskade att vara hos pappa, och försökte flytta dit men hon sa nej pga att hon behövde underhållet. När jag var 12 år bestämde jag mig för att sluta berätta saker för henne för att minimera skällmängden. Efter det har vår kontakt varit väldigt opersonlig och distansierad.
I vuxen ålder har jag begränsat kontakten då jag får fysiska symptom som ångestkänsla i kroppen bara jag ser hennes namn eller måste prata med henne i telefon. Jag har inte sagt upp kontakten och hon blir fortfarande sur när jag ringer för sällan osv. Vi bor på olika ort nu (aktivt val från min sida).
Mitt problem nu är att min mormor är sjuk och kommer dö. Vi har alltid haft en fin relation och det är otroligt sorgligt, men hon är också väldigt gammal. Jag opplever det som att mamma ser sin chans att använda min mormors sjukdom som en anledning att kräva mer uppmärksamhet, omsorg och kontakt av mig, och tar ofta på sig en offerroll och om jag försöker sätta gränser drar hon mamma-är-sjuk-kortet direkt.
Jag vill nästan bryta kontakten nu för jag mår så dåligt av all kontakt, men det känns för elakt att göra det när hennes mamma faktiskt är sjuk.
Någon som har några erfarenheter att dela om svara relationer, och vad hade ni gjort?
Efter att jag blev gravid med mitt första barn så började hon ta kontakt varje vecka, från att tidigare haft kontakt kanske var 3-4 månad. Då var jag tvungen att berätta hur dåligt jag mår av att hon ringer, och hela barndommen kom upp till debatt där jag fick berätta om mina upplevelser. Då sa jag att jag inte vill att hon ringer mer, att hon inte får komma på besök och att jag vill ha mindre kontakt. Berättade att det kändes som att flytta ut från en destruktiv relation när jag flyttade hemifrån, och att det känns som att bli tillbakatvingad in i en relation med en psykiskt våldsam expojkvän eller liknande när hon började ta mer kontakt i graviditeten. Hon har inte helt respektert min gräns, men ändå hyfsat tills nu. Nu har det eskalerat igen.
Så med andra ord så vet hon hur jag känner, men det känns som att hon nu ser sin chans för att jag inte ”kan” säga nej eller börja bråka
Har liknande erfarenheter. Svårt men det enda jag kommer fram till igen och igen är att sätta gränser och hålla dem. Jättesvårt såklart, men för din egen skull måste du… Och du ska inte trösta din mamma angående din mormor, du har ju din egen sorg att hantera.
Det enda som stoppar mig är att det hade varit min värsta mardröm om mina barn bröt med mig i framtiden, och att jag ändå någonstans förstår på en intellektuell nivå att hon är psykiskt sjuk och att det är synd om henne. Hon har haft ett svårt liv, och jag har haft otroligt tur i livet efter jag blev vuxen och har nu ett väldigt lätt och fint liv med undantag av den jobbiga uppväxten, och jag känner själv att jag borde kunna lägga det bakom mig och ge henne någon slags chans att ha barnbarnen i sitt liv. Det är jättesvårt
Du gör dina barn en tjänst genom att ta avstånd: du visar dem att DU är viktig och att du har rätt till ett lyckligt och lugnt liv.
När de är äldre kan du berätta för dem hur det har varit för dig, i det lär du dem självrespekt och vikten att älska sig själv.
Genom att ta avstånd får du harmoni i ditt liv.
Tänk att du inte bara skyddar dig själv utan hela din familj. Jag fick harmoni när jag bröt och kunde fokusera på barnen och familjen, och börja läka mig själv. I gengäld fick jag en närmare kontakt med övrig släkt som hade full förståelse. Sen jagar det ju en ändå, men det kompenseras av att jag känner mig stark som bröt och stod på mig och att jag gjorde rätt framför allt för barnen. Lycka till.
Kära du! Det du berättar om är otroligt sorgligt och smärtsamt! ❤️
Nu är du vuxen och du behöver inte ha en närmare kontakt med din mamma. Det är ditt liv och det är Du som bestämmer.
Skall ni ha kontakt är det på dina villkor!
Sätt gränser, stå på dig! Du klarar det!
Har en mamma med personlighetsstörning. Går hos psykolog som hjälper mig förstå min uppväxt. Min mamma var inte lika ”extrem” som din och jag kan bara beklaga det du har varit med om, så sorgligt.
Min psykolog säger att man behöver skydda sig själv för det kommer allltid handla om mammans behov; det bästa är att säga upp kontakt och ta helt avstånd.
Hoppas du får ro i ditt liv.
Jag har funderat på om jag borde gå till psykolog, då mest för att kunna förlåta henne och gå vidare. Jag önskar egentligen helst att kunna ha kontakt, för hennes skull, men samtidigt mår jag så dåligt av kontakten. Nu när jag har egna barn så blir jag så förbannad av att hon kunde behandla sina barn så. Samtidigt är hon en människa och inte en genomhemsk person, hon har nog försökt och på vissa sätt tänkt att hon har gjort något bra och uppfostrat oss när hon har varit så arg och sträng.
Hon är jätteledsen över att inte ha så mycket kontakt nu. Det känns som att hon hade hoppats på att vi skulle växa upp och bli väldigt tacksamma över hennes föräldrastil, vilket ju såklart har slått helt fel. Tror att det är avsaknaden av värme som gjorde all skäll och ilska så skrämmande och gör att vi nu inte har någon känsla av samhörighet.
Men jag tror oavsett att psykolog kanske är det bästa tipset och att jag måste ta mig råd til det!
Ja gå till en psykolog! Helst en psykolog som har erfarenhet och kunskap av anknytningsteori och hur det är att växa upp med föräldrar som är känslomässigt begränsande.
Att gå och prata med någon kommer stärka sig.
Du ska inte känna något som helst dåligt samvete mot din mamma att du tar avstånd. Du ska inte tycka synd om henne. Vad hon gjort mot dig under din uppväxt är fasansfullt och du är värd ett liv där du får prioritera dig själv (och dina barn).
Ja tycker du ska gå och prata. Jag blir så arg på föräldrar som förstör för sina barn. Det är aldrig ok. Och viktigt att andra vuxna vågar lägga sig i när dom anar att barn far illa.
Jag trodde först format var att du ej vill tappa kontakten med din mormor. Men dilemmat är alltså att du tycker synd om din mamma pga nornorna sjukdom?
Gör inte det! Jag får ont i hjärtat för barnet du var. Ta hand om henne, ta hand om dig. Skit i din mamma.
❤️ Låter som en tuff uppväxt. Jag känner igen delar av den i min mammas psykiska hälsa och beteende under min barndom. Jag har inga konkreta tips. Den här typen av relationer är så otroligt svåra. Som andra skrivit: sätt gränser, dvs var rak med hur du känner i relationen. Önskar dig lycka till och hoppas att du kan få må bättre snart!
Du låter som en väldigt fin person och mamma till ditt barn ❤️ Att du tänker på din mammas mående säger väldigt mycket om hur du är som person. Men, som barn har du faktiskt ingen skyldighet att älska din mamma. Den kärleken är någonting varje förälder får förtjäna. Och din mamma har (även om det beror på sjukdom) inte varit den föräldern.
Du har ingen skyldighet att finnas där för henne när det sker på bekostnad av dig själv.
Tänk på den energi och resurser som du lägger på din mamma som du istället kan lägga på dig eller ditt barn. Om du väljer att prioritera din tid och energi på andra relationer eller dig själv så är du inte en dålig människa, utan en som gör medvetna val i livet.
Gillar den här bloggen och är inne nästan varje/varannan dag, men reklamen som dyker upp KONSTANT behöver åtgärdas. Var 5 sekund åker det in reklamvideos över skärmen, upp- och nedifrån SAMTIDIGT. Fruktansvärt. Pls prata med nyheter24.. går inte att läsa.
Gillar den här bloggen och är inne nästan varje/varannan dag, men reklamen som dyker upp KONSTANT behöver åtgärdas. Var 5 sekund åker det in reklamvideos över skärmen, upp- och nedifrån SAMTIDIGT. Fruktansvärt. Pls prata med nyheter24.. går inte att läsa.
Jag har inte speciellt fina öron. De är lite osymmetriska, långa och något kantiga liksom. Ingen big deal egentligen och jag försöker inte dölja dem utan har uppsatt hår osv. Jag funderar nu på att ta 1-2 nya hål i ena örat (har redan ett hål i vardera öra) för jag tycker det är snyggt. Är det dumt – drar det onödig uppmärksamhet till mina ej så vackra öron? Eller är det tvärtom bra pga smyckena hamnar i fokus?
Pappan eskil är hjärtläkare och har dragit in stora pengar på sitt företag. Mamman har nog mest fött barn och stöttat barnen i sporter. Har aldrig träffat familjen men gick i samma klass som Ingemar, en av deras barn och han var de inget fel på, jätte reko kille som satsar hårt på sin sport. Så min bild är bra
Hon sa väl att hon hade fått komplikationer och riskerade att behöva ta bort livmodern. Därför valde hon en kirurg som var specialiserad på den här problematiken för att minska den risken, och hen fanns i Kina.
Jag stöttar inte hennes beslut, jag bara förtydligar det du skrev.
För några år sen höll väl Cissi Wallin på med någon dokumentär om typ abort i Polen? Har verkligen för mig att hon gjort det och att den i stortsett var klar och bara skulle klippas. Någon som vet vad som hände med det? Känns för sjukt om ett så stort projekt bara försvann?
Vill minnas att det var så jag! Och att dokumentären visades under en kort period på utvalda biografer. Alltså typ under en veckas tid eller så. Hoppas ännu på att få se den!
Jag drömde häromnatten att jag hörde någon bryta sig in i mitt hem. Men jag var helt paralyserad, kunde inte prata eller röra mig. Kändes som det pågick länge men det var väl bara ett par sekunder.
Men jag undrar jag när går en mardröm över och blir en som sömnparalys? Är sömnparalys mer att någon är i samma rum och typ gör något mot en?
Jag har aldrig drömmar och sömnparalys samtidigt. Är helt klarvaken men kan inte röra mig. Hör saker i rummet (TV:n häromdagen), men kan inte öppna ögonen. Någon gång har jag haft en hallucination och sett en svart skepnad komma över mig. Men det är ingen dröm, man är klarvaken på riktigt och vet om det.
Just det, och hallucinationen känns alltså som verklighet, inte som en dröm, om du förstår vad jag menar. Man är klarvaken och tror på riktigt att det är någon annan i rummet. Fruktansvärt obehagligt.
Sömnparalys har jag förstått är att medvetandet är vaket men man kan inte röra kroppen. Har inte själv upplevt det men min pappa och ena syskon får det då och då. Mamma sover lätt och vaknar av att pappa andas så konstigt då. Puffar hon till honom så släpper det.
Jag har haft sömnparalys med ljud som dock är från rummet, men inte verkligheten. Hört en hund som ar andats under sängen och en person viska i mitt öra, samtidigt som jag inte kunde röra mig. Så obehagligt att jag var rädd för att sova de nästa dagarna båda gånger haha
Fick sömnparalys i tonåren några gånger och det var vidrigt. Hörselhallucinerade att jag hörde folk i mitt rum men kunde inte röra mig. Åt antidepressiva då så kanske därför. Inte haft det sedan dess iaf.
Får du det igen, vicka på tårna. Då kommer man tillbaka haha.
Har nog aldrig haft en riktig själv (peppar peppar), men har känt att jag typ somnat fast ändå inte och så kan jag inte röra mig, har inte drömt eller nåt samtidigt, därav att det nog inte är en sömnparalys. Men brukar vicka på tårna iaf för att det var en som berättade för mig att det ska man göra. Tycker det hjälper, så prova det om det händer igen.
Det funkar faktiskt. Jag har haft många sömnparalyser under åren och har lärt mig denna teknik. Det gäller att fokusera stenhårt på att få till en liten, liten rörelse, behövs ej mycket, i tårna (eller fingrarna funkar också). När man lyckas släpper paralysen. Har man som jag haft sömnparalys tillräckligt många gånger lär man sig också att bli medveten om att det är sömnparalys man har och då blir det lättare att fokusera på att komma ur den, eftersom man blir mindre rädd.
Ja, vad ska man säga om den senaste karln. Dave Grohl i Foo Fighters berättade på Instagram den glada nyheten att han har blivit pappa, och la till efteråt ”she was born outside of the marriage”. Man vet inte om man ska skratta eller gråta längre. Vad är det för fel på män?? För något fel är det ju, eftersom de har såna fruktansvärda problem att hålla byxorna stängda, deras självkontroll och impulskontroll är ju lika med noll.
Hahaha okej jag tar tillbaks det, googlade av nyfikenhet. Aftonbladet: ”Jag älskar min fru och mina barn, och jag gör allt jag kan för att återfå deras tillit och förtjäna deras förlåtelse”, skriver han på Instagram.
Jag såg nån på TikTok som hävdade att han sagt i en intervju för massa år sen att han och frun hade ett öppet förhållande. Det verkar ju dock inte hon varit medveten om..
Lite som Ned från tryguys när han skrev ”min fru och mina barn är högsta prioritet”. Ha inte ett hemligt förhållande med en av dina anställda då? Märkligt sätt att visa att familjen prioriteras.
Jaha så han blev gravid själv på egen hand? Det var inte så att en kvinna var inblandad som saknade självkontroll och impulskontroll och bestämde sig för att limma på en gift man?
Tack XX för att du kan diskutera och framföra din åsikt utan att vara omogen och nedsättande och istället faktiskt bete dig som en vuxen människa till skillnad från vissa andra under här flödet 🙂
Du har min respekt! Och ja, jag håller absolut med dig i det också. Men tycker samtidigt inte att allt kan skyllas på enbart David även om han är en stor bidragande faktor.
Om jag var otrogen mot min man (som jobbar hårt för oss i familje varje dag, som alltid tänker på oss först, som är min närmsta person) med någon liten snubbe på jobbet skulle sveket verkligen vara 100 % på mitt samvete. 0 % av den skulden går att lägga på att det minsann fanns någon kille som kunde tänka sig att ligga med mig trots att jag är gift.
Beroende på hur kvinnan vill leva så är hon ju SMART? Hon kanske vill ha barn men utan engagerad partner, då är det ju guld att få barnet med en rockstjärna som vill kasta pengar på problemet. Särskilt i USA där utbildning för barnet, sjukvård osv är galet dyrt…
Råkade tyvärr klicka på en länk i Flashback tråden – paow på alla fyra med en Ladyboy som tar henne bakifrån och hennes norska pojkvän som tar Ladyboy i röven bakifrån.
Är det värt pengarna??
Råkade klicka, snacka skit är vad du gör.
När man klickar på en länk från Flashback så kommer det en fråga om man vill lämna flashback och gå till den andra sidan, så det är inget man kan ”råka” göra.
Någon här som kan tyda prover? Har inte känt igen mig själv på ett tag då jag varit väldigt trött, minnesproblem, ångest, oro etc… har tänkt att detta beror på att jag fått två barn tätt (1,5 års mellanrum) men förra veckan tog jag tag i problemet då jag mår dåligt av det och sökte till vårdcentralen för att se om de kunde ta blodprover- sagt och gjort, alla prover såg bra ut förutom TSH som låg på 0,07. Läkaren ville ta om detta provet tillsammans med andra sköldkörtel prover. Fick resultat igår att TSH nu är på 1,8 (alltså normalt), T4 är på 8,4 , TPO-ak är på 31… när jag läser om sköldkörteln liknar symtomen väldigt mycket hypotyreos men ser proverna ut sådär då ?
ok alla kärleksexperter hjälp! träffat en kille på två dejter, senaste gången låg vi. upplever honom som genuint väldigt intresserad och nyfiken av mig som person + megamkt attraktion, han är även otroligt mysig/gullig mot mig. dock är det jag som hört av mig först efter båda dejterna (även om han tagit intiativ till att ses) och nu hade han inte tid att ses den här veckan. skulle nog säga att jag är snyggare än honom om man kollar objektivt (haha låter ju så cringe att säga men ändå) och är även en reko person 😎 ska jag tolka detta som att han faktiskt inte bara har tid att ses, eller att han inte är så intresserad som jag inbillat mig? buhu
Han kan väl vara intresserad men kanske inte lika mkt som du? Inte för att lägga så mkt värdering i om han inte kan ses eller inte, det vet ju bara han vad orsaken är men just att du sitter här och frågar osv. Den där pickande känslan som du verkar ha. Det är ju magkänslan som säger att han kanske inte är all in, ännu, eller?
Du svarar honom med att hälsa typ lycka på allt han ska göra den här veckan och sen tar du ett steg tillbaka. Gillar han dig kommer han höra av sig och vilja ses, om du inte hör från honom har du ditt svar där 🙂
japp helt rätt! jag ska också iväg så skrev att vi kanske kan synka när vi är tillbaka och önskade honom en trevlig resa, sen tänker jag att det är upp till honom att höra av sig!
Idag är en såndär dag då jag saknar extra mycket att ha nån på kroken. En kille vars namn på displayen får en att le lite fånigt och att känna pirret i hela kroppen. Ligga och smsa med halva nätterna men ändå inte vara trött morgonen efter. Vakna till ett god morgon-sms. Var hittar man en sån?
Inte jag heller men bryr mig inte. Fattar inte vitsen med förhållande alls haha vara intim med någon är inte för mig så vad fan ska jag med en snubbe till liksom
En manlig vän, en man att öppna sig för och att krama. Att ge komplimanger och få komplimanger ifrån. Att hjälpa och bli hjälpt av. Att ha långa romantiska middagar med. Att göra utflykter och planera resor med. Att fira födelsedagar och högtider med. Att ha någon som alltid står vid din sida. Finns mycket att sakna.
Brukar ni kunna se barnbidraget på ”kommande utbetalningar” på
Försäkringskassans hemsida? Det ska väl komma den 20e varje månad, borde det inte stå på kommande utbetalningar redan nu? 🙂
Min mens är typ tre dagar + någon enstaka droppe dag fyra. Har alltid varit så och tycker det är helt normalt. Har cykeln var 24 dagar varje gång sen su slutade? Kan ju ta ett tag innan kroppen går tillbaka till normalläge. Eller så har du bara en kortare cykel. ?
Jag är ute efter en app där man kan samla recept, och dela med familjen. Drömmen hade varit att kunna lägga in länk till ett recept och få upp det i appen, men kan leva med att fylla i själv. Men vill att alla dom delar ska kunna ha tillgång till alla recept.
Nästa dröm är att kunna lägga in det i en shoppinglista i appen. Alltså ”idag ska jag göra lasagne, då behöver jag färs och ost” och så kan jag flytta från receptet till listan direkt.
Finns det överhuvudtaget nåt som är i närheten av detta!?
Jag har svårt för att skaffa kvinnliga vänner. Har några riktigt goda vänner, men har genom åren också haft såna som jag upplever att det uppstår nån slags konkurrenssituation med och där det blir ohållbart att umgås i längden. Det kan visa sig genom avundssjuka och annat. Nån annan som delar denna erfarenhet och hur har det då tagit sig i uttryck?
Jag hamnar i det där med vissa personer, andra inte. Dock ej könsbundet för mig
Upplever att det är när jag hamnar med en annan person som också har en del hävdelsebehov/ är osäker som det triggar igång. Med folk som är mer åt det grundtrygga håller blir det ej så.
Så, för min del är det nog mest att behöva jobba på min egen trygghet?
Hmm, ändå intressant. Jag hamnar där, men med folk som uppenbart inte har någon grundtrygghet. Jag har det, men märker hur vissa kan försöka hävda sig själva och ska göra sig bättre än vad de är. Känns som att de samtidigt vill försöka imponera på mig, märks på vissa tonlägen hur de vill framställa sig själva.
Vad tycker ni om Laura Ukajs relationsråd på instagram? Hon har ändå stor plattform för att hålla på att sprida sån dynga. Dessutom varit med i olika svenska TV-program, fattar inte vem som vill skulle vilja samarbeta med henne i framtiden.
Vad är era go-to recept när ni vill äta riktigt sunt? Kanske efter att ha ätit pizza och chips på lördagen, magen känns svullen och halsbrännan jävlas… Vad äter ni då? Jag har typ två go-to: tonfisksallad utan pasta med avokado och andra grönsaker, och bakad potatis med keso, senap, sallad och skinka. Men skulle gärna ha fler av dessa rätter då jag försöker få in fler sunda måltider i min vardag. 🙂 Tar gärna tips på någon hemsida med bra recept. Jag gillar portionen under tian, hennes recept har ofta mycket grönt och väldigt lite grädde och sånt.
Brukar inte direkt tänka så, men kom på nu att hon tacofärs (gör egen krydda så slipper du sockret) och grönsaker utan bröd och chips kanske skulle passa. Sen tycker jag att typ all frukt är god till tacos, sist hade jag kiwi ?.
Jag kanske överreagerar men stör mig på detta. Vi är några vänner som brukar ses i en viss konstellation, inte ofta men någon gång ibland. Nu var det en som initierade en träff med lunch i city. Kommer dit, köper en lunch för ca 200kr (det är vad priserna ligger på i city och detta ställe). När jag fått min mat så visar det sig att den ena skippat helt att äta, dvs har inte köpt något alls och den andra tar fram medhavd(!) mat ur väskan som förtärs under bordet i princip. Tycker det hela kändes så oförskämt och konstigt! Om det var en ekonomisk fråga – varför då ens föreslå detta? Varför tacka ja? Utöver min lunch så innebar den här träffen även dyr parkering. Känner mig typ rånad, när det uppenbart hade räckt med att ses på en kaffe i en park likaväl.
Märkligt av dem. Skulle personligen notera, försöka släppa irritationen/frustrationen och vid nästa tillfälle föreslå just typ en kaffe i parken, promenad eller annat.
Jag hade sagt det du sa, ” men gud om ingen av er ville äta lunch ute, varför föreslog du då en lunch, nu sitter ju jag här och äter själv ute när vi likaväl hade kunnat ta en kaffe” eller något sånt. Skitskumt och ohyfsat beteende
Jag är uppväxt på en liten ort, där i princip hela släkten bodde. Alla spenderade högtider och födelsedagar tillsammans. Vi sov över hos morföräldrar och hälsade på varandra spontant. Nu som vuxna är vi utspridda över halva Sverige och jag kan inte hjälpa att vara ledsen över att mina eventuella barn i framtiden inte kommer få liknande uppväxt. De kommer träffa släkten mer sällan, allt kommer behöva planeras långt i förväg. Vi kommer sällan vara samlade och kommer bli svårt att få ihop högtider med alla. Jag vet att man skapar egna traditioner och så vidare men det känns ändå jobbigt att det inte kommer bli som jag så gärna vill ha det och uppskattade som barn. Någon som känner likadant? Eller kanske är i den situationen och hittat bra lösningar?
Jag har liknande och kan absolut tycka det är lite ledsamt på ett sätt. Men försöker ändå fokusera på hur man kan göra det så bra som möjligt ändå. Antingen hitta andra personer i liknande situation, alltså med familj långt ifrån, och bli vänner med som man kan spendera högtider eller ha sammankomster tillsammans med. Eller om man inte vill det eller det är svårt att få till, så tror jag absolut det kan bli jättefint och bra även om det ”bara” är er lilla familj och inte hela stora familjen/släkten.
Sen skulle jag också tillägga att jag även hade släkt jag träffade 1-3 gånger per år bara som barn men som det ändå var jätteroligt att se och vi hade bra relation och kul ihop. Det är också fina barndomsminnen. Så även om ni inte träffar restrerande familj/släkt ofta så går det ändå att få en sådan känsla när ni väl träffas. Plus, idag går det ju lättare att hålla relationen i liv via t.ex. videosamtal, skicka bilder/klipp att dela med varandra osv.
Du har ju uppenbarligen tillgång till internet. Varför kollar du inte upp själv vad det betyder?
Här får du lite hjälp på traven var du ska söka: https://svenska.se/saol/?sok=h%C3%B6sta&pz=1
Varför skulle man chilla? 40
Är inte gammalt liksom, många ser yngre ut och snygga, till exempel några av de du nämnde men även vanlisar. Är 40 och bryr mig mycket om mitt utseende, känner mig fortfarande i min prime och tänker inte lägga ner än (kanske aldrig).
Jag använder ofta hösta, men det kan bero på att jag är dansk och det då bokstavligen betyder skörda. Jag ska hösta grönsakerna i min trädgård, exempelvis.
Jag och mitt ex har ett barn tillsammans som är fyra år. Vi separerade när han var 2,5 och hade då ett 2-2-3 schema. Mitt ex har alltid velat ha varannan vecka medan jag inte velat det. Innan sommaren gick jag med på det (även fast jag inte ville) med förhoppning att han skulle sluta vara konstant sur på mig. Nu har vi haft varannan vecka i 3 månader och det känns inte bra. Förskolan har sagt att han gråter efter mamma för att han saknar mig så mycket. Han är också helt slut när han kommer från sin pappa för att det verkligen är full fart där. Han har också börjat bita sönder sina naglar …Jag har föreslagit att vi ska testa ett 5:2 schema men han vägrar. Vad ska jag göra??
Kanske börja med 3-3/3-4? 5-2 blir ju väldigt orättvist mot pappan, man kan förstå att han säger nej. Ta hjälp av soc/familjerätten eller nåt för att komma överens och göra det som är bäst för barnet om han vägrar diskutera.
5-2 är ett schema där vi har exakt lika mycket tid. Inte jag 5 dagar och han 2. Utan någon har alltid måndag tisdag och den andra onsdag torsdag och sedan varannan helg så det är exakt samma tid.
Varför skulle det vara orättvist mot pappan? Handlar ju om att vänja barnet vid längre än 2-2-3, men inte gå fullt ut till 7-7 som barnet verkar tycka är jobbigt än så länge.
Så många som gnäller på att männen tar noll ansvar och inte är engagerade i barnen, inte vill dela på vabben etc. Sen när en pappa vill ta halva ansvaret och ha sitt barn lika mycket som mamman då är det gnäll på det också….. Att barn saknar den ena föräldern när de är ifrån varandra är inget konstigt och helt normalt. Hade du själv gått med på ett 5:2 schema där du bara får träffa barnet två dagar åt gången?
Fast om nu pappan vill ta halva ansvaret och bryr sig om sin son, som uppenbarligen inte mår bra av 7/7 så borde de ju kunna gå tillbaka till 2/2/3 igen. Om han nu är en sån fantastisk och närvarande pappa som sätter sin sons mående först. Då får han ju halva tiden plus ett barn som mår bra.
5-2 är ett schema där vi har exakt lika mycket tid. Inte jag 5 dagar och han 2. Utan någon har alltid måndag tisdag och den andra onsdag torsdag och sedan varannan helg så det är exakt samma tid.
2-2-3 och 5-2 är rullande, det är alltså inte att en person alltid har 2+3 eller 5, och den andra 2. Utan:
Vecka 1: 2d (mamma), 2d (pappa), 3d (mamma)
Vecka 2: 2d (pappa), 2d (mamma), 3d (pappa)
Och så rullar det vidare.
Samma med 5-2, det rullar så att barnet får lika mycket tid med båda föräldrarna över en 2 veckors period, precis som vid varannan vecka. Bara att perioden är kortare en en hel vecka. Det rekommenderas idag att man gör så vid separation med små barn som är 5 år och yngre (som en riktlinje, man ska ju ta hänsyn till barnet förstås). För små barn har mycket svårare med att vara ifrån sina föräldrar längre perioder.
Du vill inte ha varannan vecka. Du tycker inte det känns bra. Nähä, men har ni valt att skaffa barn tillsammans och sen gå isär så tidigt i barnets liv så är det så det blir. Så länge den andra föräldern inte är olämplig eller oförmögen att ta hand om barnet så är det väl självklart att barnet inte är den enas egendom?
Men ge dig. Hon skriver ju att barnet inte mår bra. Ja de har separerat men vi vet ju inget om varför, kanske var på pappans initiativ?
Sluta skuldbelägga en mamma som är orolig för sitt barn. Ingenstans säger hon att barnet är hennes egendom men går ju att dela tiden på hälften men med ett bättre upplägg än varannan vecka för en 4 åring som inte verkar må bra av det. Barnet bör gå först.
Vi vet heller inte anledningen till att barnet inte mår bra. Att ett så litet barn som en tvååring tvingas flytta mellan sina föräldrar i korta intervaller och aldrig landa på ett ställe låter inte direkt toppen för måendet.
Idag rekommenderar man (man som i folk som jobbar med familjer i sådana frågor; familjerätten, familjerättsadvokater osv.) att köra på just 2-2-3 när barn är under 5 år. Vissa kan gå ifrån det lite tidigare, vissa lite senare, beror ju på det specifika barnet.
Du ser det som aldrig landa, men ett väldigt litet barnet upplever det oftast värre att gå längre ifrån en förälder regelbundet.
Jag förstår dig! Rekommenderas det inte kortare byten på så små barn? Fyra år är inte stort. Kan ni ta hjälp av någon instans för att komma fram till en lösning? 3/3 eller 3/4 är väl bättre än 7/7 för barnet.
Enligt ett skvallerkonto så ligger Malin Norlander med Hanna fribergs ex utan att hon vet om det. Malin själv tog upp det på sin youtube och sa att det inte stämmer & att hon försökt prata med Hanna om det som typ inte svarat henne. Tror ni själv det stämmer? Enligt Malin då försöker folk förstöra för henne och hittar ständigt på saker om henne, det känns ju skumt varför just hon skulle va en intressant person att bry sig om och skapa rykten om bara för hon blivit lite känd
Ja alltså varför skulle personer vilja förstöra för just henne av alla? Förstår att det blir mycket ryktesspridning om större influencers men har svårt att det finns ett sånt intresse för att förstöra just för henne. Det känns så random att det typ måste finnas någon sanning i det.
Ja jag känner också det? Hon har sagt flera gånger att det är olika rykten som sprids, att det är skitsnack här och där om henne och att många vill sätta käppar i hjulen för henne och förstöra för att det går bra nu. Asså flertals gånger och jag fattar inte heller varför just hon skulle råka ut för detta, hon har liksom 20k på Instagram, hon är inte stor?
Hahaha den där keffa lantisen hade bokstavligen sålt sin morsa för att bli känd, hon gör bokstavligen allt för att uppnå någon slags form av kändisskap. Problemet är bara att hon är totalt ointressant som människa, total avsaknad av karisma, personlighet samt egna idéer, hennes youtubeprogram-serie är ju som en wish-version av Martin Björks serie. Snart 35 bast och umgås bokstavligen med 20-23 åriga småtjejer och försöker bokstavligen halvt skryta om sin promiskuösa livsstil, som verkar gå ut på att ligga med småpojkar under 23 hahahah, hon är patetisk och tror otroligt mycket om sig själv. Verkar dessutom vara en genomfalsk människa, usch.
Orkar snart inte mer??♀️har tre vuxna döttrar som bråkar konstant (de bor i olika städer) och sedan ringer de mig för att lätta på hjärtat och klaga på varandra. Hur sätter man gränser för sånt? Jag jobbar själv heltid och känner att det här tar så mycket av min energi och tid. Någon som känner igen sig el bråkar mycket med sina vuxna syskon? Får stor klump i magen varje gång deras namn syns på displayen…..
Förstår att det inte går att ha det så. Jag tror att det skulle vara bra om du säger att det gör dig ledsen att höra om alla konflikter. Klart det blir jobbigt att höra någon prata ner dina barn hela tiden.
Säg att du från och med nu inte kommer att kunna lyssna på samtal om konflikterna. Börjar någon prata om det ändå så får du stå på dig och säga att det känns fel och att ni kan höras senare. Jag tror det är viktigt att vara konsekvent här för annars är ni snart tillbaka i samma situation som nu.
Föregående inlägg 
Min pojkvän har uttryckt en önskan att han vill att jag ligger med andra, en tanke som jag skulle kunna tänka mig göra till verklighet. Han var tydlig med att han inte vill ligga med någon annan tjej utan att han tänder på tanken att jag är med andra och vill gärna att jag berättar om de saker jag gör med andra om vi nu skulle testa att förverkliga hans önskan. Är det någon här som har testat ett sådant upplägg och har bra/dåliga erfarenheter eller några tips?
Haha BARA dåliga erfarenheter i praktiken ?
Min spontana tanke: antingen har du en helt skruvad pojkvän som jag skulle dra från som en avlöning. Eller så är det du själv som har en sån här önskan och vill kolla om fler tycker det verkar rimligt och normalt.
Men va, alla är ju olika. Man är inte ”skruvad” för man har olika saker man tänder på. Många som int rör monogama.
Inte är.
SJukt ju!
Låg nivå för sjukt.. ?
Bäddat för katastrof vissa saker ska förbi fantasier.
Jag och min man har ett sådant upplägg där jag är en s.k. hot wife och ligger/skriver/flirtar med andra män. Det varierar i saker jag gör, ibland skriver jag bara och ibland går jag hela vägen till samlag, ibland vet den andra mannen om vårt upplägg och i andra fall tror den mannen att jag är otrogen. Jag älskar det här och tänder så mycket på det här, utöver hett sex med olika män och att jag får bekräftelse och bättre självförtroende därifrån har även mitt sexliv med min man blivit mycket bättre. Men kan varna för att detta upplägg är nog inte för alla, man måste kunna ha sex med andra utan att få känslor för dem till att börja med. Ett tips är att prata med partnern om allt, ingenting ska göras bakom någons rygg och varken jag eller min man gör något utan att stämma av med den andra att vi båda vill det. Hoppas det går bra för din del!
Tror du kommer få väldigt många inskränkta kommentarer när du frågar en sådan fråga på just det här forumet. Det finns många olika sexuella uttryck som inte faller in under normen – men varför döma så länge ingen blir skadad eller mår dåligt?
Det finns en liten grupp människor som på riktigt går igång på det du beskriver. Är själv inte en av dem, dock har jag några i bekantskapskretsen. Om han på riktigt vill detta tycker jag ni ska testa. Det du måste vara medveten om är att det är stor skillnad på fantasi och verklighet, hans psyke kanske inte alls klarar av detta i praktiken. Då kan det i värsta fall innebära slutet på ert förhållande.
Tips är att kolla lite andra forum, t ex DS, och fråga efter erfarenheter där. Samt att vara 100 % transparenta i er kommunikation med eventuella tredje parter.
Lycka till 🙂
Kan man testa honom en gång? Dvs. säg att du har, berätta ”detaljer” osv, låt det gå nån vecka? Tog han det bra? Eller blev det besvärligt? Isf avslöja att det inte var sant och återgå till normalen?
Hade en kompis vars man hade samma önskan, det gick ett tag sen fick hon känslor för killen hon låg med. Dom är skilda idag bör tilläggas!
Har inte testat själv men vi är inne på samma tankar. Mer öppet förhållande över lag, inte enbart att jag (kvinna) skulle vara med andra män.
Det längsta vi kommit är att vi träffat ett annat par några gånger för att stämma av kemin, och kommit överens om att vi alla vill ta det vidare.
Det jag tror är jätte, jätteviktigt är att man är öppna och ärliga i kommunikationen så båda är 110% bekväma med allt som händer.
Det finns en bloggare som bloggar om sex. Bloggaren har tillsammans med sin partner testat att ha trekanter. Kanske inte är det du är ute efter men kanske kan få lite tankar kring det hela.
https://www.expressen.se/amelia/blogg/liwslust/
Tror det finns konstigare saker folk tänder på, det här är nog vanligare än va folk tror. Så kör på ni om det känns rätt för er oavsett vad folk skriver ☺️
Testa vattnet lite först. Dvs börja smått med att chatta/ragga/sexta med snubbar på communitys eller dejtingappar och ser hur det förändrar dynamiken i förhållandet, dvs att man snabbt upptäcker om det skulle göra det på något oönskat sätt. Då blir det förhoppningsvis inte en sådan hård smäll som är svår att reparera utifall svartsjuka uppstår. Men fungerar det så är det ju bara att fortsätta med att prova fysiska möten om ni båda tycker det verkar spännande.
Jag har det exakt så. Funkar bra ?
spring gumman ?
Hotwife konceptet är nog vanligare än vad man tror. Vi har en del trekanter med andra män, så är kanske inte riktigt samma sak men det funkar super för oss. Har inget att klaga på alls.
Vissa drömmar och fantasier ska förbli just det. Blir sällan som man tänkt och önskat.
Alltså hjälp mig! ? Detta känns så viktigt, vill inte misslyckas, vill få ut något av detta och har väntat sen i våras. Tips? Stöttning? Kloka ord? Något?
Jag har börjat med KBT på 1177 som ska pågå några veckor. Visste förstås innan att det är eget ansvar, att jag har en viss tid på mig för varje kapitel eller vad man kallar det.
Min plan var att läsa igenom på tisdags kvällen så jag visste vad veckans handlade om och lägga upp vilken dag och tid sen. Och jag har redan sabbat det.. ?
Igår var jag så trött så pallade inte. Skulle göra det idag, sköt på det länge och gjorde annat. Började sen och läste två sidor och kollade på videoklippen som var 4-5 minuter tillsammans. Men det var så jävla tråkigt, jag började tänka på annat. Lockade mer att diska och städa köket så jag gjorde det istället..
Hur gör man? Hur ska jag ta mig igenom detta? Står att det tar 30-60 minuter per vecka, och jag klarar inte ens av det.
Har ADD och är världens bästa på att skjuta fram saker, jag ska bara göra en annan sak först, jag gör det sen, har ju några dagar på mig så kan vänta. Blir så trött på mig själv.
En del i första är att skriva upp mål och vad man vill uppnå och jag får sån prestationsångest, får upp dåliga minnen från skolan och vill inte svara fel eller konstigt. Finns såklart inget fel svar ens, men usch, alltså nej.
Jag vill må bättre, jag tycker egentligen det är lite intressant hur kroppen funkar angående ångest osv.
Skrev tydligen inte ens klart ? skulle avslutat med något annat men något kom emellan och glömt vad. Skulle kanske läst igenom innan jag kommenterade ?
Hmm.. kan det hjälpa att sätta en timer?
Så försöker du börja få ett mål nedskrivet, åtminstone, efter en viss tid? Sedan när du väl kommit igång, så kommer du på fler saker.
Du kan inte svara fel, det gäller dig och ditt liv.
Men du, känns som att det skulle kunnat vara jag som skrivit det här inlägget. Jag pratar med kurator, och jag är dessutom arbetssökande och går på ”vuxendagis” med tillhörande ”må bra-” och ”söka jobb-” uppgifter.. får också prestationsångest.
Hmm, kanske. Största problemet är väl att börja ?
Vet inte vad mitt mål är. Jag vill må bra, men det var tydligen inte ett svar. Vetefan vad jag gett mig in på. Ångrar det.
Åh, hoppas allt löser sig för dig? Vi får kämpa på, på något sätt ska det väl gå tillslut.
Om du vill känna dig än mer fokuserad under tiden du gör ”uppgiften” kan du använda dig av en timer (med alarm) på Youtube med nedräkning/alarm och musik i ett. Det kan få en att bli mer fokuserad.
Ska kolla upp det, kanske är något som funkar för mig. Tack!
Du måste försöka komma på något som ”må bra” innebär rent konkret.
Jag har mått dåligt väldigt mycket i mitt liv, men jag har ett konkret mål som jag försökt hålla mig till länge nu, det är att jag ska gå utanför dörren varje dag på en promenad (även lediga dagar när jag mår dåligt). För jag märker att en promenad gör mig mer kreativ och ger mig mer ork.
Det är ett rätt enkelt, konkret mål för att må bättre.
När jag har varit på en liten promenad brukar jag orka mer när jag kommer hem sedan.. (diska/städa) t.ex.
Tror jag börjat tänka på mål på fel sätt och har svårt att bryta det och komma på annat. Bara tänkt att jag vill må bra, aldrig ha en dålig dag, bli världens gladaste och positivaste typ, men det är inte så realistiskt.
Älskar ditt mål, även sättet du skrev det på. Vad du gör, vad det ger dig osv.
Har velat gå ut på promenad varje dag länge men där är det både att jag är sämst på att ta tag i saker och att jag får ångest och lite panikkänsla när jah tänker på det för folk kanske ser mig, var ska jag gå, vilken tid osv.
Är aå trött nu så vet knappt vad jah skrivit eller försöker få fram.
Hoppas jag kan göra som dig, hoppas du är stolt över dig själv?
Åh, vad är vuxendagis? Blir också arbetssökande och är livrädd för sånt…
Agusti ?: Känner med dig (och igen mig) och hoppas du får bra tips! Tänker också att du inte ska se det som att du har sabbat det eller misslyckas om du inte klarar något moment eller det är svårt och kämpigt i början. Det är klart att det är jobbigt och kräver träning. Hela grejen är väl att man ska lära om beteenden och träna och utmana sina tankar och då måste det ju få bli ”fel” eller kännas tufft på vägen? Med uppgifter som mål och annat får man väl svara så gott man kan, även om det inte blir världens bästa svar. Så tänker jag i alla fall! (Som också är lite rädd för kbt för jag tänker just att ”jag kommer misslyckas och känna mig ännu sämre”, så jag fattar hur du känner.). Lycka till!
Ursäkta det missade u:et, augusti förstås…
Vuxendagis är vad olika insatser kan kallas om man är lite pessimistiskt inställd. Haha. Men det är ett ställe där man får ”hjälp” att söka jobb/må bra i allmänhet för att komma närmare ett jobb. Eftersom jag inte längre är berättigad till A-kassa, utan får försörjningsstöd så måste jag ha en ”aktivitet” att gå till.
Om du jobbat ihop tillräckligt för att få A-kassa kommer du slippa alla typer av ”vuxendagis” åtminstone första tiden…
Ah, då fattar jag. Tänkte det kanske var jobb- och utvecklingsgarantin som jag fasar lite för. Lyckades krascha i stress under första halvan av min a-kasseperiod så dagarna har tickat på (blev till sist sjukskriven), så vi får väl se hur det går framöver… Kämpa på med vuxendagiset och hoppas du hittar något som känns mer meningsfullt snart!
Vad innebär måbra uppgifter?
Ja, man får lära sig om vad som är viktigt för att må bra (mat/träning/meditation osv.), och så sätter man mål inom dessa områden för att komma framåt i sitt mående och får ”redovisa” hur det går med målen efter en viss tid..
Många som är arbetssökande länge (eller har varit till och från, som jag) är ju det pga. dåligt mående på något sätt. Fysiskt och/eller psykiskt.
Och då är väl tanken att det ska underlätta att få stöttning med målsättning från någon annan.
Ja ok det låter ju bra. Såklart all stöttning är bra.
Och så söker man jobb parallellt med detta, så klart.
Förstår att det är svårt! Jag jobbar hemifrån med eget företag och har ADHD, så vet preciiiiis hur det är att skjuta på allt och stressa igenom saker i sista sekunden. Sen blir man inte nöjd för att det blev hafsverk. Här är mina tips, hoppas att något kan hjälpa!
1. Sätt en tydlig deadline. Inte ”någon gång innan tisdag”. Den ska vara tydlig och exakt. Inskriven i din kalender. Alarm satta på telefonen.
2. Skriv ner VARFÖR du vill göra detta. Var konkret. Då kan du titta på det innan och efter för extra motivation.
3. Belöning. En liten belöning när du gjort veckans uppgift.
4. Det gör kanske inte funkar för alla, men jag brukar tänka typ så här ”en timme är en tjugofjärdedel av mitt dygn. Jag kan göra svåra och tråkiga saker, för jag är vuxen. En tjugofjärdedel av lite tråk kan leda till bättre mående, så det är en väldigt smart investering. En investering jag KAN och VILL göra”
Lycka till och kämpa på
Dunder tips ?
Hur fan klarar du det?
Funderat innan på att läsa någon kurs på distans men efter dessa två dagarna har jag gett upp den tanken för jag suger och har ingen disciplin.
1. Alltså jag hade bestämt idag, satte dock ingen exakt tid men tänkte igår runt 18-19.
Har försökt få in att jag ska stänga av tv och allt sånt klockan 20 och istället läsa, korsord eller liknande men skjuter på det.
2. Vet inte varför längre? eller jag vill må bra och ha ett lättare liv, vara en mindre orolig själ. Men det känns omöjligt, känner mig så sämst så kommer aldrig klara det och jag kommer aldrig få ett bra liv.
3. Belöning är kanske bra, beslutsångest över att bestämma vad dock?
4. Försöker tänka så. Brukar tänka att jag lägga 30 min om dagen på städning tex, 30 min är ingenting och det överlever jag och det skulle göra livet enklare osv. Men det stannar vid en tanke och sen skiter jag i det. Men du har rätt, verkligen.
Usch, förlåt. Är jättenegativ nu. Är så ledsen och besviken på mig själv. Kan inte riktigt ta in tips och känna någon styrka, gråter bara och hatar mig själv.
Ska läsa igenom det du skrev imorgon igen, förhoppningsvis kan jag ta in det då och är mer tillgänglig (det är nog inte rätt ord, vad letar jag efter för ord?) att ta emot tipsen.
Tack?
Hur jag klarar det? Med mycket övning, är det tråkiga svaret.
Jag spånar lite utifrån vad du skriver och lite från egen erfarenhet. Gör vad du vill med det.
Du är givetvis inte sämst. Sådana tankar är inte hjälpsamma och kan tränas bort med just KBT. Ditt ”varför” kan exempelvis vara att lära känna dig själv och dina behov bättre, bli snällare mot dig själv, lära dig känna igen fallgropar och undvika dom, få bättre självförtroende osv.
Prestationsångest är jättevanligt och man gör hellre ingenting än att göra fel. Att då dessutom vara extremt hård mot sig själv hjälper inte. Ge dig själv lite vänlighet. Det vore ju orimligt att förvänta sig att man ska vara proffs på en sport första gången man provar. Samma sak är det med hjärnan. Du har levt på ett sätt hela ditt liv och nu ska det ändras. Skitsvårt ju.
Du fixar detta. Det är inget jag bara säger, det är fakta. Du kan avvara en timme i veckan för att få ett nytt liv. Du kan titta på ett klipp för att bli ångestfri.
Tack för stödet, vad fin du är?
Vet inte vad jag ska säga. Du har rätt. Behöver ändra hur jah tänker och sluta slå på mig själv men så enkelt att fortsätta i gamla spår.
Min hjärna funkar inte nu. Förlåt, ville verkligen svara bra men jag måste somna.
Du kanske skulle ha hjälp av habiliteringen först eller vad det heter. Som hjälper de med npf och liknande att fungera i vardagen.
Vad hjälper dom med?
Aldrig blivit erbjuden någon hjälp rörande sånt. För min ADD var det verkligen bara ”så här är din diagnos, här får du medicin, lycka till med livet” typ. Sagt att jag inte får vardagen att fungera men men ingenting.
Nu KBT för ångest och pratade med psykolog innan för jag var deprimerad bara.
Scheman för vardagen, städning om man inte klarar det, rutiner mm. Att få saker gjorda. Prata med din läkare.
Så hjälp hur man faktiskt gör det och redskap typ?
Har gjort hundra scheman för vardagen där allt varit med från städning, mat, vattna blommor, handla, roliga saker osv men jag följer det ju inte sen?
Ska prata med min läkare. Tack.
Ja precis.
Jobbar du?
Ja, jag jobbar 50%.
Har du inte fått utbildningen pega/pegasus? Samtal med arbetsterapeut? Information om vilka resurser som finns i din kommun?
Pegasus känner jag igen, nu när du säger det. Var med på en sån men var inne i en väldigt dålig period med sjölvmordstankar, självskadebeteende osv så gick bara en gång. Låg 6 mil från mig så när jag mådde så dåligt var det ett stort projekt att ta sig dit, behöva träffa en grupp med människor, vara närvarande osv.
Jättedumt nu när jag tänker på det. Borde tagit tillvara på den chansen. Det är de enda jag blivit erbjuden förutom medicin för ADD.
Aldrig träffat en arbetsterapeut eller info om vad som finns i min kommun.
Hade boendestöd ett tag för många år sedan, men hade svårt att ta emot hjälpen så vi pratade mest och fick in rutin att gå upp på morgonen för vi alltid la besöken tidigt.
Fan vad arg jag blir på mig själv nu när jag tänker på detta. ÅH!! Vill bara lägga mig och sova för alltid nu.
Kämpa på. Jag tror på dej och du är så vettig.
Anonym 20:47 hoppar in igen: Det låter ju sanslöst! Min vän som fick adhd-diagnos i vuxen ålder, ganska sent, har fått hjälp av psykiatrin med psykolog/terapi för att lära sig hantera diagnosen och vardagen. Vet hon hade kämpig väg dit men nu har det blivit väldigt bra! Hon fick väl remiss till psykiatrin via sin vårdcentralsläkare när nån psykolog tyckt hennes problematik tydde på adhd, gjorde sen en utredning och hamnade via den i psykiatrin och det är där hon har ”sin” läkare nu.
Jag fick bara stöd och hjälp med depression, självmordtanksr osv. Typ hjälp att hålla mig vid liv, att det var viktigast?
Fick mina diagnoser hos vuxenpsykiatrin när jag var 22-23år har jag för mig.
Så glad för din väns skull, ger lite hopp när man vet att det blivit bättre för andra?
Det är inte klokt om dom bara ger medicin om man behöver samtal. Vården måste ju ställa upp för människor som behöver mer hjälp.
Det finns stödinsatser att få men man måste söka hos kommunen. Har du svårt att få vardagssysslor att funka kan man tex ha en boendestödjare som kommer nån gång i veckan och hjälper en igång.
Men för din kbt läxa tycker jag att du fått jättebra tips av A. Skriv in en exakt tid i kalendern när uppgiften ska göras. Sätt en timer på 20 minuter och gör så gott du kan på de minuterna. De flesta personer utan diagnos klarar inte av att arbeta fokuserat mer än 45 minuter utan rast så var snäll mot dig själv. Är läxan längre får du boka in fler tider. Dela upp arbetet i korta men fokuserade stunder.
Ska bestämma en tid imorgon, kanske bäst att göra det med en gång efter jobbet så jag inte fastnar i något som är roligt. Ska försöka vara snäll mot mig själv, men enklare att slå på mig känns det som.
Tack.
Det kan underlätta att jobba fokuserat om man har en särskild plats för just det. Inte sätta sig i soffa där man brukar slappa och scrolla.
Funderar på om KBT via vårdcentralen fysiskt kanske är bättre än online för dig? Kanske inte vad du vill höra men jag har gått online och det krävde ganska mycket diciplin tyvärr.
Avsatte en timme varje dag, faktiskt.
Känns inte som online funkar alls för mig. Har sagt att jag inte kan ta tag i saker, att jag skjuter fram, skiter i att göra sånt jag borde osv, så vet inte riktigt vad dom tänkte här. Samtidigt såklart skönt att inte behöva vara på en vårdcentral eller paykiatri varje vecka, speciellt det sistnämnda då den ligger 6 mil ifrån mig.
Vet inte varför jag tackade ja heller. Kände lite hopp att få hjälp kanske.
Hjälpte online KBT för dig? En timme om dagen låter väldigt mycket, men blev du hjälpt? Var det värt det?
Jag hoppas innerst inne att jag ska klara detta, stå ut i dessa veckor och vunnit något och komma ut mer hel och sådär. Men känns så motigt nu och ligger bara och gråter.
Allra bästa ?!
Har inget smart att säga, men jag vill bara berätta att jag tycker du verkar vara en ovanligt trevlig och intressant person. Jag hajar alltid till när jag ser ? här, och blir glad när det händer. Ta hand om dig; jag är övertygad om att du kommer att lyckas med det du sätter i verket. Sant!
Håller med! Letar alltid efter kommentarer från ? för jag vet att det alltid är vänligt skrivet och jag har också fått uppfattningen att ? verkar vara så himla snäll. Ta hand om dig!
Ja det hjälpte! Så bra!
Men du gå via VC och säg till di kontaktperson att du behöver stöd med genomförandet. Tror online inte är för alla, det mänskliga motiverar och bokade tider måste man komma iväg till.
Ett hjälpsamt sätt för mig är att varva kul och ”tråkigt”. Oftast ser jag ett avsnitt av nån (kortare) serie, eller nåt youtube-klipp, så det rör sig om 20-25 minuter. Sen ställer jag en timer på ungefär samma tid, och städar sen tills det ringer. Ibland blir det längre om jag är mitt uppe i nåt.
Sen varvar jag detta. Så får en belöning/motivation hela tiden mellan det tråkiga.
Jag har kört iKBT via Ahum. Hade en ofantligt tråkig o icke inspirerande psykolog som kontaktperson. Han va inte ett dugg intresserad av mig ett dugg. När jag lyckades genomföra den ångesthandling som va 100 av 100 med ångest för mig fick jag inte en enda liten notis av uppmuntran eller hurra rop.
Jag har väl tagit till mig lite av det jag lärde mig men det blev mest bara kaos allt eftersom. Man fick till slut massor av saker som skulle loggas. Det var allt från vad som gav ångest, när jag utsatte mig för ångest. O då inte bara i handlande utan även vid tankar som gav ångest o beteenden som gav ångest. Allt som allt skulle jag skriva ned 7 olika saker. Det blev på tok för mkt så jag tappade liksom lusten o orken. Plus då en psykolog som inte brydde sig.
Du har fått massor av bra tips o utifrån dina svar skulle jag råda att du bad om en fysiskt kbt o kräva din rätt till habiliteringen.
Kan ni ge mig tips på smakrika ostar att ha i matlagning? Har testat lite olika prästostar men alla har varit väldigt mjäkiga.
Mögelost i mat är nåt så djävulskt gott!
Hm, kanske brie då? Vanligtvis inget fan av blå och grönt mögel.
Brie smakar ju inte jättemycket, ärligt talat. Västerbottenost har karaktär, funkar i mer än paj! Och cheddar?
Just det, Västerbottensost har jag ju glömt! Och ska testa cheddar också, tack!
Pecorino
Tack, ska testa!
Det är bara så konstigt, skulle aldrig vara ihop med en kille som har det som en önskan! Att fantisera att du ligger med andra… Näe !
Tänk om han gillar att ha ost inblandat i det hela?
Flensost då kanske?
Haha, uuuuuuuusch!
Alltså beror väl på till vad? Parmesan är min go to.
Nåt som passar lite till allt möjligt. Jag är inte så bra på matlagning men typ riva lite på pizza för lite extra smak eller ha i en omelett. Aldrig testat att göra ostsås eller riva på köttfärssås (parmesan passar ju till det sistnämna i alla fall vet jag).
Parmesan är ju alltid ett säkert kort ❤️
Något speciellt märke?
Har aldrig tänkt på märken. Men förhöjer det mesta som omelett, gratänger, lasagne, varma mackor, pizza, paj.
Brukar riva och ha i frysen. Lätt att ta ut mängden man behöver.
Parmesanost och Västerbottensost går åt här hemma när jag lagar ngt där jag vill att ostsmaken verkligen ska vara tydlig. Eller ngn god mögelost som andra skrivit.
Ädelost! ?
Koskenlaskija ❤️
Har en helt otroligt platt och benig rumpa. Även när jag vägt 20-30 kg mer har just den aldrig ökat i storlek. Min mamma ser likadan ut så det är förmodligen genetiskt. Det har gett mig otroliga komplex genom åren men nu bryr jag mig helt ärligt inte direkt, det är vad det är och jag har andra fina kroppsdelar.
Men! Jag får liksom ONT varje gång jag sitter på något underlag som inte är extremt vadderat! Bara ben där bak, så känns som att sitta på två stenar typ. Svårt att köpa byxor som passar hela underkroppen också. Länge försökt träna upp för att fylla ut med lite muskler men ser inga resultat alls. Varken råd/lust att lägga mig under kniven heller, för som sagt har jag kommit över själva utseendebiten helt. Finns det någon superövning på gymmet jag missat, eller vad kan man göra? Köpte ett par vadderade trosor men rädd för det ser uppenbart fejk ut, och att folk ska se och undra vad fan jag går omkring i.
Såg nyligen ett inlägg från en fysioterapeut som sa något om att små/obefintliga rumpor ofta beror på bäckenets lutning och att andra muskler är för tajta och liksom drar in rumpan. Minns inte exakt, men det kanske kan vara värt att besöka typ en sjukgymnast eller nåt?
alltså att musklerna runtomkring behöver stretchas?
TUNG styrketräning 3-4 dagar i veckan.. rumpan är kroppens största muskel så att träna utan vikter gör inte mycket nytta. Kolla in träningskonton på instagram och sätt ihop ett eget schema om du inte vill köpa ett. 5-6 övningar per pass och kör samma upplägg minst 6 månader. Efter ca 3 månader borde du se lite resultat ?
Jag anlitade en coach som skrev schema till mig och som såg till att hela kroppen fick sig en genomkörare. Oftast så fungerar det inte att träna endast rumpa, utan flera muskler måste tränas upp (även de som inte direkt hänger ihop med rumpan) för att få en bra hållning som därmed kan göra att rumpan ser större ut samt att träningen verkligen kommer åt på rätt ställe.
Jag har tränat min rumpa i ett år nu och den har växt jättemycket. Har bara gjort dessa fyra övningar nedan, sök på dem på YouTube för det är VIKTIGT med formen. Och du orkar mer vikt än vad du tror. Det ska vara så tungt att du ska nästan misslyckas med de sista seten. Det är viktigt att du gör samma övningar om och om igen. Byter du övningar varje pass så får du inte samma resultat. Du kan köra dem 2-3 gånger i veckan. Och försök äta mer protein, det gör skillnad.
Lägger till den vikt jag lyfter idag:
Hipthrust (110 kg)
Romanian Deadlifts (60kg)
Hip abduction (75 kg)
Split Squats (30 kg)
obs! du kan byta en övning mot något likvärdigt ifall du vill ha variation. Och med likvärdigt menar jag att det är samma rörelse/muskel men på ett annat sätt.
romanian deadlifts kan bytas mot good mornings
hip abduction kan göras med kabel istället för maskin (då orkar jag inte lika mycket vikt:)
Split squats kan bytas mot vanliga squats eller benpress
Hip thrust bör du inte byta ut dock
Är det 30 kg på skivstång på split squats? 🙂
Nej, jag håller en 15kg hantel i vardera hand. Tycker det är enklast:)
Min deo torkar aldrig in. Har ACO invisible. Är typ kladdig hela dagen. Hur gör ni andra?
Jag har inte upplevt deo som kladdig. Du kanske får testa en annan form? Spray, stift, roll on osv.
Kör deostick istället, dove och rexona är bra
Jag använder Eucerin deo anti-transpirant och den fungerar kanon på mig. Torr och svettluktsfri hela dagen
Har haft samma problem nyligen, uppstod efter 15+ år med samma sorts rexona stick-deo. Bytte till roll on, och tog ett toppentips från min sambo, att applicera på nytvättad armhåla på kvällen, så den kan torka in ordentligt innan kläder tas på. Funkar!
Sett klart The Bay. Tips på liknande brittisk krim? Har sett tex Broadchurch redan. Gillar även typen Morden i Midsomer och Mord i paradiset (har koll på Vera, kommissarie Frost och Mord och inga visor) ?
Happy Valley, absolut bästa krim man kan se.
Bortom paradiset
Ooo gillade också The Bay! Jag är lite känslig för våld och jag tyckte att den låg på precis rätt nivå, dvs inte för mycket icke trovärdigt våld (typ x tar emot femton slag med tegelsten mot huvudet men mår fortfarande okej). Vill också ha tips på mer brittisk krim!
Vigil (första säsongen, andra säsongen är rätt kass).
Saknad, aldrig glömd
Vi har börjat försöka skaffa oss en bebis, men jag funderar på om vi är för gamla. Alltså om det blir synd om barnet med gamla föräldrar. Jag blir 36 vid årsskiftet och min man är ett år yngre. Är det för sent? För ungens skull alltså. Vi är pigga och friska i övrigt. Hurtiga friluftsmänmiskor och så.
Nej! Herregud folk ät betydligt äldre än så och skaffar barn. Jag är själv 32, ser mig inte skaffa barn innan typ 36, förmodligen senare. Så kör bara!
Jag blir lite chockad men ändå impad av er som är så chill över att vänta till efter 35 med att försöka skaffa barn! När jag var 29 hade jag panik att det inte skull gå, ta lång tid osv osv. ? Önskar jag inte hade varit så orolig.
TS här. Vi har lite inställningen att går det så går det. Vi lever ett fint och trevligt liv utan barn och det är ingen katastrof om vi fortsätter vara utan. Vi har gått igenom väldigt mycket i livet och landat i att det ändå aldrig blir som man planerar, så det är ingen mening att stressa över hur det eventuellt blir eller inte blir.
Märkligt att försöka skaffa barn om det egentligen inte spelar någon roll?
Det r ju ett livsåtagande ändå och det största man kan göra.
Man måste inte känna att världen står och faller på en bebis vara eller icke vara för att bli en bra förälder. Tycker snarare att det är sunt att vara nöjd med hur livet blir, oavsett hur det blir.
För alla är det inte superviktigt att det måste fungera liksom.
För mig (20:10) har det aldrig varit ett livsmål att skaffa barn. Är dessutom jättemycket singel så har ändå ingen att skaffa barn med? men går det inte att skaffa barn när jag är 36 eller äldre, då är det så.
Jag började försöka när jag var 34 år. Var helt ärligt inte säker på att jag ens ville ha barn alls innan dess. Men sedan tänkte jag också lite att går det inte så får det väl vara så, då får jag göra annat. 🙂 Så behöver inte vara ens allra största önskan i livet. Hade jag velat ha fler barn än ett så hade jag absolut känt mig mer stressad.
Hehe när jag var 28 hade jag gjort slut med min sambo som jag varit tillsammans med i 10 år och hade inställningen att jag inte ville träffa någon ny. Vid 29 träffade jag ’the one’ men att få barn direkt var inte något jag ville så pass tidigt i förhållandet. Så fick vårt första barn när jag var 32 och nu andra vid 36.
Så jag blir snarare impad av att du visste vem du ville leva med och ha barn med vid 29 ?
Nej, normal ålder att skaffa barn.
Alltså i vissa län är väl det inget konstigt att bara förstföderska och närmare 40 har jag förstått. Lycka till ? hade pappan däremot varit typ 50 hade det varit taskigt tycker jag
Inga konstigheter. Jag har två barn och fick första när jag var 36.
Det är väl en helt normal ålder att få barn. Ni kommer inte vara de yngsta föräldrarna i ert barns grupp, men knappast hellre de äldsta. Ifall ni inte bor någonstans där folk får barn när de är 19.
Min pappa fick mig, sitt första barn av 5 när han var 40. Idag är jag 26 och mitt yngsta syskon 14, pappa är fortfarande pigg, stark och glad. Absolut inte för sent för er ?
Men gud, gör som ni vill.
Jag var 36 när första kom, min man var 28.
Andra kom när jag precis skulle fylla 38 och nu kom tredje när jag skulle fylla 41.:)
Det här gjorde mig så lättad och glad. Jag är också 36, inte TS, och vi försöker skaffa barn och gått i liknande tankar.
Tack för alla svar hörrni!
Alltså viktigaste är ju att du skaffar barn med den du vill ha barn med. Inom rimlig ålder kanske (som kvinna), men ja. Vi är 38 och ska snart få barn! Behövde båda två mogna lite innan vi tog ett sådant stort beslut.
Min mamma var 36 när hon fick mig och min pappa var två år yngre. De är motsatsen till hurtiga människor… Och det gick bra ändå. Vad tänker du man är för gammal för? Jag är idag 37 och båda mina föräldrar lever även om de är rätt så skruttiga (skruttigheten beror helt klart på livsstil). Tror oftast det är mycket bättre att vara ”äldre” förälder än att få barn när man är under 25 och hjärnan knappt växt klart.
Inte för gammalt, många som har flera barn är ju kanske i den åldern när de får sitt andra eller tredje. ☺️Sen kan jag, precis som andra skriver, förvånas över att många väntar så länge med att börja försöka för barn om man varit i en relation en längre tid. Jag och min snubbe sa att det finns aldrig en bra tid, men vi vet båda att vi vill ha barn så då körde vi på det när vi båda var 29.
”men vi vet båda att vi vill ha barn”
Många vet inte och då går man runt och väntar på att viljan och längtan ska kicka in, exempelvis. Eller tänker att man ska leva barnfritt, men ändrar sig senare. Sen händer det ju grejer i livet som man inte styr över. Man vet inte vad folk gått igenom.
Sant, kanske ska omformulera till ”vi såg båda en framtid med barn” och tyckte därför att det kändes dumt att vänta. Förstår givetvis att det finns de som inte alls är lika säkra på frågan! ?
När min partner och jag var 29 började en av oss plugga och den andra var sjukskriven för depression. Inte optimalt barnskaffarläge. Allas liv ser olika ut och det är inget att förvånas över.
Absolut inte för sent!
Fick vårt första vid 30 års ålder, däremot har vi fortfarande inte bestämt oss för ifall vi vill ha ett syskon eller ej. Dock så har vi bestämt att har det inte blivit något när vi fyllt 35 så kommer det inte bli fler.
Alla känner olika men vi tycker absolut att vi är för gamla efter 35 att skaffa fler barn. Då väljer vi hellre att lägga allt fokus på det barn vi har än att traggla igenom hela bebis- & småbarnsåren igen… det är knappt så att man orkar med det nu och man ”bara” är 33…. ?
Absolut inte för sent, men ni som är yngre känner er för gamla och orkar inte? Haha, dubbla budskap 😛
Är ju dock lite skillnad på att få ett första barn och att skaffa ett syskon när du samtidigt ska ta hand om ett annat barn också…
Fint att du ställde frågan och fick så fina svar ❤️ behöver denna peppen mellanåt. Är själv snart 36 och varit ofrivilligt barnlös i flera år.
Brottas med om det är själviskt att fortsätta försöka nu när vi är ”gamla” eller inte. Vill så in i bänken gärna ha barn, så kommer fortsätta och kommentarerna här säger ju mycket att vi tänker rätt!
Jag jobbade som barnvakt i många år åt en familj där föräldrarna fick sina barn vid 38, 40 och 45 års ålder (!). Båda föräldrarna var pigga, pangsnygga (inte för att det spelar någon roll dock), på en bra plats i karriären osv. De barnen levde drömliv kan jag säga och deras föräldrar var betydligt mer engagerade och aktiva med sina barn än vad mina egna var när jag var liten – trots att dom fick mig och min bror när de var 28 resp 30 år.
Tror det viktigaste för att barn är att vara efterlängtad och älskad, snarare än att ha föräldrar i en viss ålder! Så vill ni ha barn så tycker jag ni ska försöka så länge ni mäktar med det, tänk lyckan och glädjen den dagen ni får hålla ert efterlängtade barn i famnen.
Lycka till!
Du är inte gammal eller självisk ♥️ säg att det blir när du är 37 år, när barnet är 20 är du bara 57, det är ingen ålder. Min mamma är 57 nu och hon är långt ifrån gammal.
Min mamma var 40 när jag kom! Inga problem alls!
Någon som renoverat sitt badrum och kan tipsa om några lärdomar ni fick under vägen eller saker ni önskar ni gjort annorlunda? Tar gärna emot tips också om någon har anlitat någon seriös firma för badrumsrenovering i Göteborgsområdet som ni varit nöjda med?
Ta referenser från nöjda kunder, prata med dem själv istället för att lita på vad firman har att säga. Kolla upp bolaget: har de bytt namn, bytt ägare, har ägarna bytt namn (inte helt ovanligt när det gäller skumma företag).
Har inget tips på firma i Göteborg men renoverade för några år sedan hela min lägenhet ink badrum i Stockholm. Mitt tips är: ta in flera offerter och när de kommer och träffar dig och kollar på objektet så gå på magkänslan. Jag tog inte den dyraste utan den som låg något under och fick ångra mig tyvärr. Säger inte att dyrast är bäst, men min magkänsla sa att den dyraste kändes bäst men lyssnade på snåljåpen i mig och tog den näst dyraste och skulle ha lyssnat på min magkänsla och inte snåljåpen ?
Och ta in en besiktningsman! Det var guld värt! Kostade inte så mycket men han kollade allt de gjorde, tex att det var rätt lutning i dusch etc och de fick göra om innan de la golvet då de gjort fel och han hjälpte mig ta de dialogerna.
Se till att skriva in stoppdatum, när badrummet ska vara klart. Det gjorde inte jag så firman tog 7 veckor på sig att göra klart mitt badrum, ett vanligt litet badrum i en tvåa. De hade så många andra uppdrag samtidigt som mitt badrum. Det var fruktansvärt att vara utan badrum så länge.
Hur mår Måns Zelmerlöw? Varför har han köpt en vingård utan att berätta för sin familj?
Dåligt samvete kanske.
Hur vet du det?
Stått i tidningen
Ahh just det… tidningen….
Tips på nyttig hälsosam mat/maträtter som inte är så dyrt och inte tar så lång tid?!
Är föräldraledig och vill helst inte äta falukorv och annat halvfabrikat ?
Blodpudding?
Snabbwok med kyckling, nudlar och sås ska väl inte ta så lång tid? 🙂 Om kycklingen är tinad.
Kan vi inte bara sluta äta kyckling?
Okej, ät quorn istället då.
Linsgryta med ris! Så kan man variera med kött eller fetaost i om man föredrar det eller kasta på lite böngroddar.
Quinoasallad med mango och avokado, stekt kyckling till
Min go to för mig och min bebis när det ska gå fort är stekt tofu med jordnötsnudlar, vänder ner nudlar i jordnötssmör, soja, vitlök och sesamolja. Men tofu är väl halvfabrikat iofs.
Ikväll gjorde jag fiskbiffar för första gången och det var svingott! Bara att hacka vit fisk och blanda med ägg och kryddor och steka. Servera med grönsaker i ugn och creme fraise med dill. Grönsaker i ugn är generellt bra, gott och billigt ju! Bara att lägga till nåt protein på extrapris, kyckling eller lax eller vad du nu gillar.
Allt med linser och bönor, en linsbolognase till pasta ex.
Bönor är billigt, nyttigt och mättande och passar för att dryga ut. Jag gjorde en jättegod gryta igår med kycklinglår, spenat, svarta bönor, röd paprika, timjan/rosmarin, vitlök, buljong och platta risnudlar. Den var lite rinning först men när den stått ett tag blev den krämig och helt fantastisk. Håller med om linser och annat som främst bygger på god kryddning. Falafel eller hummus på kikärtor är ju också väldigt gott.
Sötpotatissoppa med röda linser i, toppa med rostade frön och fetaost!
Grekisk sallad eller äggröra med tomater till kan jag äta till lunch hur ofta som helst.
https://www.mathem.se/se/recipes/2114-mari-bergman-asiatisk-kokosgryta-med-lax/?fbclid=IwAR2y8YM9kggV1NEw2_pXq-VGSER_dyJR4ZbNrEZKX88rYYZWx3mG-oWcAoM&portions=4
Vi älskar denna här hemma. Går att byta ut lax mot kyckling, biff, paner eller annat vegetarisk. Går även att lägga i lite grönsaker som broccoli, paprika etc.
Spaning på samtiden. Jag är en av dem som har gnällt på Bloggbevakning de senaste dagarna, att det mesta är, ja, småtråkigt. Inte så bra som det var förr. Inget gräv, och så vidare. Men tänk om det är själva branschen som sådan som har peakat? Att framåtkraften har stannat upp. En platå?
Nu finns det inte någon som Isabella från förr med påhittade hotlappar och 900 000 följare i Umeå, Molimenti med sitt kinakrafs, Booken som predikar så att stjärnorna lossnar från himlen, Cissi som startar ett nytt upplopp och plockar pengar ur kassan en gång i halvåret, Linnéa Claeson som kopierar dickpicks från en bögsajt och säger att det är galna män som skickat dem till henne, Dietz som filmar ett fyllo i trappan och så vidare, och så vidare. Nu? Till och med kaos-Katrin känns nästan stabil.
Är det roliga slut? Vad händer nu?
Har inte sett de senaste inläggen, men jag tror att fler sociala medier behöver tittas på. Uppdatera listan på influencers lite osv. T.ex Tiktok har mycket som skulle kunna grävas i.
FANTASTISK sammanfattning, hade glömt mycket! Haha Molimenti, då låg jag på sjukhus och mådde skit, men det piggade fan upp mig från de döda ????
Jag igen (20.14). Kanske att vi istället för tio, tjugo stora influencers numera har tre, fyra, kanske fem stora, och sedan 700 mindre stjärnor som liksom spär ut hela branschen? Nya kanaler, nya målgrupper.
Va?
Vadå, va?
Oklar.
Jag hänger mest på TikTok och där finns en massa galenheter som borde platsa här. Synd att den kanalen verkar ha glömts bort lite hos Bloggbevakning.
Ja den borde bevakas mer. Kanske slopa/dra ner på några av de som bevakas i dagsläget och öppna för tiktok.
Tycker det skrivs lite för mycket om samma personer. Hade hellre sett en större blandning av influenserna det skrivs om.
Mest för att jag inte följer några så läste denna blogg för att se vad som händer, skrivs tex lite om Kenza, Lundell, deler systrarna, bara för att ge några exempel. Saknar också gräv, men på senaste när det varit den typen av inlägg har det typ blivit 7 inlägg om samma sak. Jag vill hellre ha en mix, något gräv men också mer ”detta händer på sociala medier” med flera olika profiler.
Känns, även om det inte är så, att majoritet är inlägg om Bianca, löwengrip eller Terese och hennes djur ?
Jag växte upp med en mamma med psykisk ohälsa, framför allt ångest och depression men också paranoia och de sista åren har den eskalerat till en nära psykotisk nivå. När jag var barn var hon som oftast väldigt arg och tolkade mig och min syster på värsta möjliga sätt, vi fick mycket skäll för småsaker. När hon skällde var det alltid skrik på högsta nivå så att spottet sprutade och väldigt elaka saker blev sagda. När vi var mindre än kanske 10 så skakade hon oss mycket, men slog aldrig. Kastade några saker på oss någon gång. Det var ofta skitigt hemma, vi åt inte ordentlig mat och tvättade egna kläder från en ung ålder. Väldigt lite familjekänsla. Älskade att vara hos pappa, och försökte flytta dit men hon sa nej pga att hon behövde underhållet. När jag var 12 år bestämde jag mig för att sluta berätta saker för henne för att minimera skällmängden. Efter det har vår kontakt varit väldigt opersonlig och distansierad.
I vuxen ålder har jag begränsat kontakten då jag får fysiska symptom som ångestkänsla i kroppen bara jag ser hennes namn eller måste prata med henne i telefon. Jag har inte sagt upp kontakten och hon blir fortfarande sur när jag ringer för sällan osv. Vi bor på olika ort nu (aktivt val från min sida).
Mitt problem nu är att min mormor är sjuk och kommer dö. Vi har alltid haft en fin relation och det är otroligt sorgligt, men hon är också väldigt gammal. Jag opplever det som att mamma ser sin chans att använda min mormors sjukdom som en anledning att kräva mer uppmärksamhet, omsorg och kontakt av mig, och tar ofta på sig en offerroll och om jag försöker sätta gränser drar hon mamma-är-sjuk-kortet direkt.
Jag vill nästan bryta kontakten nu för jag mår så dåligt av all kontakt, men det känns för elakt att göra det när hennes mamma faktiskt är sjuk.
Någon som har några erfarenheter att dela om svara relationer, och vad hade ni gjort?
Ärligt talat typ skriva ett meddelande eller brev med allt vad du skrivit här och kanske mer detaljer?
Efter att jag blev gravid med mitt första barn så började hon ta kontakt varje vecka, från att tidigare haft kontakt kanske var 3-4 månad. Då var jag tvungen att berätta hur dåligt jag mår av att hon ringer, och hela barndommen kom upp till debatt där jag fick berätta om mina upplevelser. Då sa jag att jag inte vill att hon ringer mer, att hon inte får komma på besök och att jag vill ha mindre kontakt. Berättade att det kändes som att flytta ut från en destruktiv relation när jag flyttade hemifrån, och att det känns som att bli tillbakatvingad in i en relation med en psykiskt våldsam expojkvän eller liknande när hon började ta mer kontakt i graviditeten. Hon har inte helt respektert min gräns, men ändå hyfsat tills nu. Nu har det eskalerat igen.
Så med andra ord så vet hon hur jag känner, men det känns som att hon nu ser sin chans för att jag inte ”kan” säga nej eller börja bråka
Har liknande erfarenheter. Svårt men det enda jag kommer fram till igen och igen är att sätta gränser och hålla dem. Jättesvårt såklart, men för din egen skull måste du… Och du ska inte trösta din mamma angående din mormor, du har ju din egen sorg att hantera.
Ha inte dåligt samvete, rädda dig själv nu när
du är vuxen och kan. Bryt om du vill.
Det enda som stoppar mig är att det hade varit min värsta mardröm om mina barn bröt med mig i framtiden, och att jag ändå någonstans förstår på en intellektuell nivå att hon är psykiskt sjuk och att det är synd om henne. Hon har haft ett svårt liv, och jag har haft otroligt tur i livet efter jag blev vuxen och har nu ett väldigt lätt och fint liv med undantag av den jobbiga uppväxten, och jag känner själv att jag borde kunna lägga det bakom mig och ge henne någon slags chans att ha barnbarnen i sitt liv. Det är jättesvårt
Du gör dina barn en tjänst genom att ta avstånd: du visar dem att DU är viktig och att du har rätt till ett lyckligt och lugnt liv.
När de är äldre kan du berätta för dem hur det har varit för dig, i det lär du dem självrespekt och vikten att älska sig själv.
Genom att ta avstånd får du harmoni i ditt liv.
Tänk att du inte bara skyddar dig själv utan hela din familj. Jag fick harmoni när jag bröt och kunde fokusera på barnen och familjen, och börja läka mig själv. I gengäld fick jag en närmare kontakt med övrig släkt som hade full förståelse. Sen jagar det ju en ändå, men det kompenseras av att jag känner mig stark som bröt och stod på mig och att jag gjorde rätt framför allt för barnen. Lycka till.
Kära du! Det du berättar om är otroligt sorgligt och smärtsamt! ❤️
Nu är du vuxen och du behöver inte ha en närmare kontakt med din mamma. Det är ditt liv och det är Du som bestämmer.
Skall ni ha kontakt är det på dina villkor!
Sätt gränser, stå på dig! Du klarar det!
Har en mamma med personlighetsstörning. Går hos psykolog som hjälper mig förstå min uppväxt. Min mamma var inte lika ”extrem” som din och jag kan bara beklaga det du har varit med om, så sorgligt.
Min psykolog säger att man behöver skydda sig själv för det kommer allltid handla om mammans behov; det bästa är att säga upp kontakt och ta helt avstånd.
Hoppas du får ro i ditt liv.
Jag har funderat på om jag borde gå till psykolog, då mest för att kunna förlåta henne och gå vidare. Jag önskar egentligen helst att kunna ha kontakt, för hennes skull, men samtidigt mår jag så dåligt av kontakten. Nu när jag har egna barn så blir jag så förbannad av att hon kunde behandla sina barn så. Samtidigt är hon en människa och inte en genomhemsk person, hon har nog försökt och på vissa sätt tänkt att hon har gjort något bra och uppfostrat oss när hon har varit så arg och sträng.
Hon är jätteledsen över att inte ha så mycket kontakt nu. Det känns som att hon hade hoppats på att vi skulle växa upp och bli väldigt tacksamma över hennes föräldrastil, vilket ju såklart har slått helt fel. Tror att det är avsaknaden av värme som gjorde all skäll och ilska så skrämmande och gör att vi nu inte har någon känsla av samhörighet.
Men jag tror oavsett att psykolog kanske är det bästa tipset och att jag måste ta mig råd til det!
Ja, försök få till psykologkontakt för att få lite reda i tankar och känslor.
Har du någon stöttning av din syster? Hur tacklar hon er mamma?
Hursomhelst, som man sår får man skörda. Så din mamma har ingen rätt till dig idag. Det är du som bestämmer om ni ska ha kontakt.
Ja gå till en psykolog! Helst en psykolog som har erfarenhet och kunskap av anknytningsteori och hur det är att växa upp med föräldrar som är känslomässigt begränsande.
Att gå och prata med någon kommer stärka sig.
Du ska inte känna något som helst dåligt samvete mot din mamma att du tar avstånd. Du ska inte tycka synd om henne. Vad hon gjort mot dig under din uppväxt är fasansfullt och du är värd ett liv där du får prioritera dig själv (och dina barn).
Ja tycker du ska gå och prata. Jag blir så arg på föräldrar som förstör för sina barn. Det är aldrig ok. Och viktigt att andra vuxna vågar lägga sig i när dom anar att barn far illa.
Skulle inte orka ha det så. Blir ledsen när jag hör hur jobbigt ni haft det. Skulle bryta för er mamma har ju varit hänsynslös mot er.
Jag trodde först format var att du ej vill tappa kontakten med din mormor. Men dilemmat är alltså att du tycker synd om din mamma pga nornorna sjukdom?
Gör inte det! Jag får ont i hjärtat för barnet du var. Ta hand om henne, ta hand om dig. Skit i din mamma.
❤️ Låter som en tuff uppväxt. Jag känner igen delar av den i min mammas psykiska hälsa och beteende under min barndom. Jag har inga konkreta tips. Den här typen av relationer är så otroligt svåra. Som andra skrivit: sätt gränser, dvs var rak med hur du känner i relationen. Önskar dig lycka till och hoppas att du kan få må bättre snart!
Du låter som en väldigt fin person och mamma till ditt barn ❤️ Att du tänker på din mammas mående säger väldigt mycket om hur du är som person. Men, som barn har du faktiskt ingen skyldighet att älska din mamma. Den kärleken är någonting varje förälder får förtjäna. Och din mamma har (även om det beror på sjukdom) inte varit den föräldern.
Du har ingen skyldighet att finnas där för henne när det sker på bekostnad av dig själv.
Tänk på den energi och resurser som du lägger på din mamma som du istället kan lägga på dig eller ditt barn. Om du väljer att prioritera din tid och energi på andra relationer eller dig själv så är du inte en dålig människa, utan en som gör medvetna val i livet.
Kram!
Gillar den här bloggen och är inne nästan varje/varannan dag, men reklamen som dyker upp KONSTANT behöver åtgärdas. Var 5 sekund åker det in reklamvideos över skärmen, upp- och nedifrån SAMTIDIGT. Fruktansvärt. Pls prata med nyheter24.. går inte att läsa.
Håller med! Har inte velat skriva ifall jag va för sen på bollen, haha! Men det är rätt hopplöst, ja. Och stänger man ner poppar det upp ny fort.
Adblock?
Gillar den här bloggen och är inne nästan varje/varannan dag, men reklamen som dyker upp KONSTANT behöver åtgärdas. Var 5 sekund åker det in reklamvideos över skärmen, upp- och nedifrån SAMTIDIGT. Fruktansvärt. Pls prata med nyheter24.. går inte att läsa.
Jag har inte speciellt fina öron. De är lite osymmetriska, långa och något kantiga liksom. Ingen big deal egentligen och jag försöker inte dölja dem utan har uppsatt hår osv. Jag funderar nu på att ta 1-2 nya hål i ena örat (har redan ett hål i vardera öra) för jag tycker det är snyggt. Är det dumt – drar det onödig uppmärksamhet till mina ej så vackra öron? Eller är det tvärtom bra pga smyckena hamnar i fokus?
Ingen annan än du märker detta
Nej gör det om du vill! Aldrig tänkt på hur nåns öron ser ut.
Familjen Hammarström, där mamman som nästan är 60 nyss fött sitt tolfte (?) barn? Vad händer där liksom? Nån som vet mer om dom?
Pappan eskil är hjärtläkare och har dragit in stora pengar på sitt företag. Mamman har nog mest fött barn och stöttat barnen i sporter. Har aldrig träffat familjen men gick i samma klass som Ingemar, en av deras barn och han var de inget fel på, jätte reko kille som satsar hårt på sin sport. Så min bild är bra
60?? Oj det var det sjukaste
Okej. Och födde barnet i Kina då de är bättre på kejsarsnitt..?
Hon sa väl att hon hade fått komplikationer och riskerade att behöva ta bort livmodern. Därför valde hon en kirurg som var specialiserad på den här problematiken för att minska den risken, och hen fanns i Kina.
Jag stöttar inte hennes beslut, jag bara förtydligar det du skrev.
För några år sen höll väl Cissi Wallin på med någon dokumentär om typ abort i Polen? Har verkligen för mig att hon gjort det och att den i stortsett var klar och bara skulle klippas. Någon som vet vad som hände med det? Känns för sjukt om ett så stort projekt bara försvann?
Det finns inte ett enda projekt Cissi Wallin varit drivande i som inte gått i putten. Tur för henne att mannen har pengar.
Svt valde väl att inte sända pga förtalsdomen?
Vill minnas att det var så jag! Och att dokumentären visades under en kort period på utvalda biografer. Alltså typ under en veckas tid eller så. Hoppas ännu på att få se den!
Jag drömde häromnatten att jag hörde någon bryta sig in i mitt hem. Men jag var helt paralyserad, kunde inte prata eller röra mig. Kändes som det pågick länge men det var väl bara ett par sekunder.
Men jag undrar jag när går en mardröm över och blir en som sömnparalys? Är sömnparalys mer att någon är i samma rum och typ gör något mot en?
Jag har aldrig drömmar och sömnparalys samtidigt. Är helt klarvaken men kan inte röra mig. Hör saker i rummet (TV:n häromdagen), men kan inte öppna ögonen. Någon gång har jag haft en hallucination och sett en svart skepnad komma över mig. Men det är ingen dröm, man är klarvaken på riktigt och vet om det.
Just det, och hallucinationen känns alltså som verklighet, inte som en dröm, om du förstår vad jag menar. Man är klarvaken och tror på riktigt att det är någon annan i rummet. Fruktansvärt obehagligt.
Jag varit med om samma. Men händer mest att känna som någon är i rummet. Hatar när det händer är så otäckt.
Sömnparalys har jag förstått är att medvetandet är vaket men man kan inte röra kroppen. Har inte själv upplevt det men min pappa och ena syskon får det då och då. Mamma sover lätt och vaknar av att pappa andas så konstigt då. Puffar hon till honom så släpper det.
Jag har haft sömnparalys med ljud som dock är från rummet, men inte verkligheten. Hört en hund som ar andats under sängen och en person viska i mitt öra, samtidigt som jag inte kunde röra mig. Så obehagligt att jag var rädd för att sova de nästa dagarna båda gånger haha
Fick sömnparalys i tonåren några gånger och det var vidrigt. Hörselhallucinerade att jag hörde folk i mitt rum men kunde inte röra mig. Åt antidepressiva då så kanske därför. Inte haft det sedan dess iaf.
Får du det igen, vicka på tårna. Då kommer man tillbaka haha.
Har nog aldrig haft en riktig själv (peppar peppar), men har känt att jag typ somnat fast ändå inte och så kan jag inte röra mig, har inte drömt eller nåt samtidigt, därav att det nog inte är en sömnparalys. Men brukar vicka på tårna iaf för att det var en som berättade för mig att det ska man göra. Tycker det hjälper, så prova det om det händer igen.
Fast själva definitionen av sömnparalys innefattar att medvetandet är vaken, men resten av kroppen sover fortfarande. Musklerna är alltså låsta.
Det går visst. Men kör på din besserwisserstil så blir det bra.
Det funkar faktiskt. Jag har haft många sömnparalyser under åren och har lärt mig denna teknik. Det gäller att fokusera stenhårt på att få till en liten, liten rörelse, behövs ej mycket, i tårna (eller fingrarna funkar också). När man lyckas släpper paralysen. Har man som jag haft sömnparalys tillräckligt många gånger lär man sig också att bli medveten om att det är sömnparalys man har och då blir det lättare att fokusera på att komma ur den, eftersom man blir mindre rädd.
Ja, vad ska man säga om den senaste karln. Dave Grohl i Foo Fighters berättade på Instagram den glada nyheten att han har blivit pappa, och la till efteråt ”she was born outside of the marriage”. Man vet inte om man ska skratta eller gråta längre. Vad är det för fel på män?? För något fel är det ju, eftersom de har såna fruktansvärda problem att hålla byxorna stängda, deras självkontroll och impulskontroll är ju lika med noll.
Fy fan vad pinsamt, sitta och erkänna sånt!
Jag har tyvärr fått inse hur otroligt, alltså EXTREMT, vanligt det är med otrohet. Speciellt i långa relationer. Tyvärr.
Öppet förhållande?
Hahaha okej jag tar tillbaks det, googlade av nyfikenhet. Aftonbladet: ”Jag älskar min fru och mina barn, och jag gör allt jag kan för att återfå deras tillit och förtjäna deras förlåtelse”, skriver han på Instagram.
Hoppas inte. Ta inte tillbaka sån skit.
Jag såg nån på TikTok som hävdade att han sagt i en intervju för massa år sen att han och frun hade ett öppet förhållande. Det verkar ju dock inte hon varit medveten om..
Gillar också att han ba ”men nu tittar vi framåt tillsammans” typ, ja jo det är ju inte du som blivit bedragen
Lite som Ned från tryguys när han skrev ”min fru och mina barn är högsta prioritet”. Ha inte ett hemligt förhållande med en av dina anställda då? Märkligt sätt att visa att familjen prioriteras.
Som kungen, fast han vände blad.
Jag tycker att jag ganska nyligen har sett rubriker om att han har en ny flickvän som är typ 22? Är han alltså gift fortfarande? Förvirring.
Du tänker inte på Anthony Kiedis?
Det gör jag kanske! Tack 🙂
Jaha så han blev gravid själv på egen hand? Det var inte så att en kvinna var inblandad som saknade självkontroll och impulskontroll och bestämde sig för att limma på en gift man?
It takes two to tango you know…..
Från botten av mitt hjärta: tönt.
Absolut men i slutändan ska den som är gift och har barn kunna säga nej. Tror inte att någon har tvingat ut kuken ur hans brallor.
Tack XX för att du kan diskutera och framföra din åsikt utan att vara omogen och nedsättande och istället faktiskt bete dig som en vuxen människa till skillnad från vissa andra under här flödet 🙂
Du har min respekt! Och ja, jag håller absolut med dig i det också. Men tycker samtidigt inte att allt kan skyllas på enbart David även om han är en stor bidragande faktor.
Det är la klart att det är enbart Davids ansvar gällande förtroendet från hans egna fru, familj och fans?
Dave**
Om jag var otrogen mot min man (som jobbar hårt för oss i familje varje dag, som alltid tänker på oss först, som är min närmsta person) med någon liten snubbe på jobbet skulle sveket verkligen vara 100 % på mitt samvete. 0 % av den skulden går att lägga på att det minsann fanns någon kille som kunde tänka sig att ligga med mig trots att jag är gift.
Alltså hur är det möjligt att en rik rockstjärna inte har gjort en vasektomi?! Hur dum är man då?!
Hur idiotiska är inte tjejerna som lägger sig med karlarna, och blir med barn.
Skitsmart ju. Garanterat rik far till barnet och utmärkt läge för typ utpressning. Han är ju väldigt charmig också.
Ansvaret ligger alltid på den som har partner.
Beroende på hur kvinnan vill leva så är hon ju SMART? Hon kanske vill ha barn men utan engagerad partner, då är det ju guld att få barnet med en rockstjärna som vill kasta pengar på problemet. Särskilt i USA där utbildning för barnet, sjukvård osv är galet dyrt…
Kattpaow.. någon annan som sett vad hon lagt ut på sin OF. Jag behöver tvätta ögonen med såpa.
Va är det ännu värre nu. Usch bara usch.
Har du porrfobi, haha?
Vad har hon lagt ut?
Råkade tyvärr klicka på en länk i Flashback tråden – paow på alla fyra med en Ladyboy som tar henne bakifrån och hennes norska pojkvän som tar Ladyboy i röven bakifrån.
Är det värt pengarna??
Råkade klicka, snacka skit är vad du gör.
När man klickar på en länk från Flashback så kommer det en fråga om man vill lämna flashback och gå till den andra sidan, så det är inget man kan ”råka” göra.
Frågan är, hur upphetsad blev du av det du såg?
Är man inloggad kommer ej den frågan upp när man klickar på länkar. Så det så.
Det gör det ju visst?
Varför tittar du? Du vet ju vad du kan förvänta dig.
Tror nog att du tänder på det i smyg.
Varför kollar du? Du vet väl vad OF är?
Någon här som kan tyda prover? Har inte känt igen mig själv på ett tag då jag varit väldigt trött, minnesproblem, ångest, oro etc… har tänkt att detta beror på att jag fått två barn tätt (1,5 års mellanrum) men förra veckan tog jag tag i problemet då jag mår dåligt av det och sökte till vårdcentralen för att se om de kunde ta blodprover- sagt och gjort, alla prover såg bra ut förutom TSH som låg på 0,07. Läkaren ville ta om detta provet tillsammans med andra sköldkörtel prover. Fick resultat igår att TSH nu är på 1,8 (alltså normalt), T4 är på 8,4 , TPO-ak är på 31… när jag läser om sköldkörteln liknar symtomen väldigt mycket hypotyreos men ser proverna ut sådär då ?
In och läs på sköldkörtelförbundets hemsida. Svajande TSH och prover kan tyda på Hashimotos.
Du behöver få kollat t3 också, viktigaste provet. Säger din läkare nej, sök privat.
ok alla kärleksexperter hjälp! träffat en kille på två dejter, senaste gången låg vi. upplever honom som genuint väldigt intresserad och nyfiken av mig som person + megamkt attraktion, han är även otroligt mysig/gullig mot mig. dock är det jag som hört av mig först efter båda dejterna (även om han tagit intiativ till att ses) och nu hade han inte tid att ses den här veckan. skulle nog säga att jag är snyggare än honom om man kollar objektivt (haha låter ju så cringe att säga men ändå) och är även en reko person 😎 ska jag tolka detta som att han faktiskt inte bara har tid att ses, eller att han inte är så intresserad som jag inbillat mig? buhu
Han kan väl vara intresserad men kanske inte lika mkt som du? Inte för att lägga så mkt värdering i om han inte kan ses eller inte, det vet ju bara han vad orsaken är men just att du sitter här och frågar osv. Den där pickande känslan som du verkar ha. Det är ju magkänslan som säger att han kanske inte är all in, ännu, eller?
Du svarar honom med att hälsa typ lycka på allt han ska göra den här veckan och sen tar du ett steg tillbaka. Gillar han dig kommer han höra av sig och vilja ses, om du inte hör från honom har du ditt svar där 🙂
japp helt rätt! jag ska också iväg så skrev att vi kanske kan synka när vi är tillbaka och önskade honom en trevlig resa, sen tänker jag att det är upp till honom att höra av sig!
Du är snyggare? Vad har det med någonting att göra?
Haha eller hur hur. Han skulle kunna vara ful som stryk och ändå inte vara intresserad
Idag är en såndär dag då jag saknar extra mycket att ha nån på kroken. En kille vars namn på displayen får en att le lite fånigt och att känna pirret i hela kroppen. Ligga och smsa med halva nätterna men ändå inte vara trött morgonen efter. Vakna till ett god morgon-sms. Var hittar man en sån?
Jag med ? men har gett upp. Får nöja mig med killarna i mitt spel istället.
Vägrar ge upp haha? skriver med en från tinder och en från hinge, men det är inga jag känner viben med.
Nej jag orkar inte vara på en dejtingsajt. Irriterande
Ja lite. Men jag träffar inga snubbar annars så det är min enda chans.?
Eller jo jag träffar killar men inga roliga och attraktiva.
Inte jag heller men bryr mig inte. Fattar inte vitsen med förhållande alls haha vara intim med någon är inte för mig så vad fan ska jag med en snubbe till liksom
Hehe. Då är vi ju inte ens i samma situation?
En manlig vän, en man att öppna sig för och att krama. Att ge komplimanger och få komplimanger ifrån. Att hjälpa och bli hjälpt av. Att ha långa romantiska middagar med. Att göra utflykter och planera resor med. Att fira födelsedagar och högtider med. Att ha någon som alltid står vid din sida. Finns mycket att sakna.
Brukar ni kunna se barnbidraget på ”kommande utbetalningar” på
Försäkringskassans hemsida? Det ska väl komma den 20e varje månad, borde det inte stå på kommande utbetalningar redan nu? 🙂
Nä, det är för tidigt. Kolla igen i början av nästa vecka
Är det normalt att ha en mens på 3 dagar? Har också bara 24 dagars cykel (slutade med p piller för några månader sen)
Ja det är normalt
Min mens är typ tre dagar + någon enstaka droppe dag fyra. Har alltid varit så och tycker det är helt normalt. Har cykeln var 24 dagar varje gång sen su slutade? Kan ju ta ett tag innan kroppen går tillbaka till normalläge. Eller så har du bara en kortare cykel. ?
Japp. Frågade gyn om det och tydliga konstigheter tydligen.
Jag är ute efter en app där man kan samla recept, och dela med familjen. Drömmen hade varit att kunna lägga in länk till ett recept och få upp det i appen, men kan leva med att fylla i själv. Men vill att alla dom delar ska kunna ha tillgång till alla recept.
Nästa dröm är att kunna lägga in det i en shoppinglista i appen. Alltså ”idag ska jag göra lasagne, då behöver jag färs och ost” och så kan jag flytta från receptet till listan direkt.
Finns det överhuvudtaget nåt som är i närheten av detta!?
Icas app!
Ladda ner appen Smakshare, den är jättebra.
Kan man lita på att det finns bra smärtkliniker i Stockholm? Jag bor inte där och är så orolig ?
Bragée är grymt
Jag har svårt för att skaffa kvinnliga vänner. Har några riktigt goda vänner, men har genom åren också haft såna som jag upplever att det uppstår nån slags konkurrenssituation med och där det blir ohållbart att umgås i längden. Det kan visa sig genom avundssjuka och annat. Nån annan som delar denna erfarenhet och hur har det då tagit sig i uttryck?
Funderat på terapi? Du är den gemensamma nämnaren så det kan ju vara du som omedvetet kör igång konkurrensen och konflikterna.
Jag tror på att du behöver visa dig sårbar där du ber om råd, och framför allt undvika allt jämförelsesnack.
Jag hamnar i det där med vissa personer, andra inte. Dock ej könsbundet för mig
Upplever att det är när jag hamnar med en annan person som också har en del hävdelsebehov/ är osäker som det triggar igång. Med folk som är mer åt det grundtrygga håller blir det ej så.
Så, för min del är det nog mest att behöva jobba på min egen trygghet?
Hmm, ändå intressant. Jag hamnar där, men med folk som uppenbart inte har någon grundtrygghet. Jag har det, men märker hur vissa kan försöka hävda sig själva och ska göra sig bättre än vad de är. Känns som att de samtidigt vill försöka imponera på mig, märks på vissa tonlägen hur de vill framställa sig själva.
Vad tycker ni om Laura Ukajs relationsråd på instagram? Hon har ändå stor plattform för att hålla på att sprida sån dynga. Dessutom varit med i olika svenska TV-program, fattar inte vem som vill skulle vilja samarbeta med henne i framtiden.
Vad är era go-to recept när ni vill äta riktigt sunt? Kanske efter att ha ätit pizza och chips på lördagen, magen känns svullen och halsbrännan jävlas… Vad äter ni då? Jag har typ två go-to: tonfisksallad utan pasta med avokado och andra grönsaker, och bakad potatis med keso, senap, sallad och skinka. Men skulle gärna ha fler av dessa rätter då jag försöker få in fler sunda måltider i min vardag. 🙂 Tar gärna tips på någon hemsida med bra recept. Jag gillar portionen under tian, hennes recept har ofta mycket grönt och väldigt lite grädde och sånt.
Green goddess sallad! Finns massa recept om du söker på instagram
Bara kött med god grönsak, t ex aubergine stekt i vitlök och olivolja.
Brukar inte direkt tänka så, men kom på nu att hon tacofärs (gör egen krydda så slipper du sockret) och grönsaker utan bröd och chips kanske skulle passa. Sen tycker jag att typ all frukt är god till tacos, sist hade jag kiwi ?.
Ett tips är att lägga tacos eller andra röror i stora, lite kraftigare salladsblad, istället för bröd.
Det är ju en bra idé!
Jag gillar asiatiska sallader, typ glasnudlar med kyckling eller räkor o massa goa grönsaker och en asiatisk dressing till?
Jag kanske överreagerar men stör mig på detta. Vi är några vänner som brukar ses i en viss konstellation, inte ofta men någon gång ibland. Nu var det en som initierade en träff med lunch i city. Kommer dit, köper en lunch för ca 200kr (det är vad priserna ligger på i city och detta ställe). När jag fått min mat så visar det sig att den ena skippat helt att äta, dvs har inte köpt något alls och den andra tar fram medhavd(!) mat ur väskan som förtärs under bordet i princip. Tycker det hela kändes så oförskämt och konstigt! Om det var en ekonomisk fråga – varför då ens föreslå detta? Varför tacka ja? Utöver min lunch så innebar den här träffen även dyr parkering. Känner mig typ rånad, när det uppenbart hade räckt med att ses på en kaffe i en park likaväl.
Märkligt av dem. Skulle personligen notera, försöka släppa irritationen/frustrationen och vid nästa tillfälle föreslå just typ en kaffe i parken, promenad eller annat.
Jag hade sagt det du sa, ” men gud om ingen av er ville äta lunch ute, varför föreslog du då en lunch, nu sitter ju jag här och äter själv ute när vi likaväl hade kunnat ta en kaffe” eller något sånt. Skitskumt och ohyfsat beteende
Väldigt konstigt faktiskt. Hade känt som du!
Otroligt konstigt och pinsamt med den medtagna smygätna maten ?
Jag är uppväxt på en liten ort, där i princip hela släkten bodde. Alla spenderade högtider och födelsedagar tillsammans. Vi sov över hos morföräldrar och hälsade på varandra spontant. Nu som vuxna är vi utspridda över halva Sverige och jag kan inte hjälpa att vara ledsen över att mina eventuella barn i framtiden inte kommer få liknande uppväxt. De kommer träffa släkten mer sällan, allt kommer behöva planeras långt i förväg. Vi kommer sällan vara samlade och kommer bli svårt att få ihop högtider med alla. Jag vet att man skapar egna traditioner och så vidare men det känns ändå jobbigt att det inte kommer bli som jag så gärna vill ha det och uppskattade som barn. Någon som känner likadant? Eller kanske är i den situationen och hittat bra lösningar?
Jag har liknande och kan absolut tycka det är lite ledsamt på ett sätt. Men försöker ändå fokusera på hur man kan göra det så bra som möjligt ändå. Antingen hitta andra personer i liknande situation, alltså med familj långt ifrån, och bli vänner med som man kan spendera högtider eller ha sammankomster tillsammans med. Eller om man inte vill det eller det är svårt att få till, så tror jag absolut det kan bli jättefint och bra även om det ”bara” är er lilla familj och inte hela stora familjen/släkten.
Sen skulle jag också tillägga att jag även hade släkt jag träffade 1-3 gånger per år bara som barn men som det ändå var jätteroligt att se och vi hade bra relation och kul ihop. Det är också fina barndomsminnen. Så även om ni inte träffar restrerande familj/släkt ofta så går det ändå att få en sådan känsla när ni väl träffas. Plus, idag går det ju lättare att hålla relationen i liv via t.ex. videosamtal, skicka bilder/klipp att dela med varandra osv.
Ett par spretiga tankar kommer här:
Alla sminkar sig så mycket? Mitt i semestern också? Elsa, Sandra, underbaraClara, MW med flera. Så mycket smink. Acceptera att ni är 40 typ?
Läser Lyras sågning av Nina Björk i Expressen och stöter på ett nytt (?) ord:
…det är en plats där ytliga profiler höstar in ”kommentarer, emojis, gillanden – likt applåder eller busvisslingar när jag står på en scen”.
Höstar? Eller ska det egentligen stå höftar men det passar ju inte i sammanhanget så det ska ändå stå höstar? Vad betyder det?
En annan sak, Emma Svenningsson på instagram, tyska (?), har hon synproblem tror ni? Hon filmar alltid så nära och tittar så nära på maten hon lagar.
Minns ni IS THERE ANBODY OUT THERE? Frida med hjärtat i handen. Borde de inte reprisera den en dag?
Synonymer till hösta in
håva in, inhösta, håva, hösta, skörda.
Och så lätt att Googla.
Ja det där var spretigt! ?
Förstår inte heller smink. Alls.
”Hösta in” betyder samla/inbärga (enligt SAOB) så då kanske det blir mer logiskt.
Men gud, man måste inte sluta sminka sig för man är 40??
Nej de nämnda personerna har väl alltid älskat mycket smink.
Okej, men ännu konstigare då väl att de skulle sluta nu plötsligt för att de är/närmar sig 40?
Du har ju uppenbarligen tillgång till internet. Varför kollar du inte upp själv vad det betyder?
Här får du lite hjälp på traven var du ska söka:
https://svenska.se/saol/?sok=h%C3%B6sta&pz=1
Tycker ofta det är roligare att inte googla allt men visst, det kan man ju göra.
Använder ni hösta, har ni hört det förut?
Ok kanske inte sluta helt vid 40 men chilla lite i hur man ser ut . .
Ja.Vanligt uttryck.
Upplever det inte som vanligt, lite gammaldags.
Varför skulle man chilla? 40
Är inte gammalt liksom, många ser yngre ut och snygga, till exempel några av de du nämnde men även vanlisar. Är 40 och bryr mig mycket om mitt utseende, känner mig fortfarande i min prime och tänker inte lägga ner än (kanske aldrig).
Jag använder ofta hösta, men det kan bero på att jag är dansk och det då bokstavligen betyder skörda. Jag ska hösta grönsakerna i min trädgård, exempelvis.
Så du tror krasst att när man närmar sig 40, så struntar man i att göra sig fin?
Hur gammal är du? 12?
Men sluta, kvinnor i alla möjliga åldrar sminkar sig. Har du aldrig sett damer med rollator på stan som har maskara och läppstift?
Det skulle vara ett hjärta där också 🙂 att jag gillar hennes låt! Inte att det är hon som skrivit detta men det fattar man nog 🙂
Kollar Åsa ingrossos insta ibland. Kollade i dag men hittade den icke? Är hon försvunnen tro?
Hoppas.
Jag och mitt ex har ett barn tillsammans som är fyra år. Vi separerade när han var 2,5 och hade då ett 2-2-3 schema. Mitt ex har alltid velat ha varannan vecka medan jag inte velat det. Innan sommaren gick jag med på det (även fast jag inte ville) med förhoppning att han skulle sluta vara konstant sur på mig. Nu har vi haft varannan vecka i 3 månader och det känns inte bra. Förskolan har sagt att han gråter efter mamma för att han saknar mig så mycket. Han är också helt slut när han kommer från sin pappa för att det verkligen är full fart där. Han har också börjat bita sönder sina naglar …Jag har föreslagit att vi ska testa ett 5:2 schema men han vägrar. Vad ska jag göra??
Kanske börja med 3-3/3-4? 5-2 blir ju väldigt orättvist mot pappan, man kan förstå att han säger nej. Ta hjälp av soc/familjerätten eller nåt för att komma överens och göra det som är bäst för barnet om han vägrar diskutera.
Barnets behov och mående är väl viktigare än rättvisetänk mellan föräldrarna.
Barnets behov hade säkert tillgodosetts allra bäst av att inte hoppa som en vante mellan två hem redan vid 2 års ålder…. ??♀️
Ts här! Håller helt med dig! Det har varit hemskt. Men han lämnade mig så jag hade inte så mycket val och han har från början krävt minut rättvisa
Barn har också rätt till båda föräldrarna. Inget tyder på att pappan är dålig för barnet.
5-2 är ett schema där vi har exakt lika mycket tid. Inte jag 5 dagar och han 2. Utan någon har alltid måndag tisdag och den andra onsdag torsdag och sedan varannan helg så det är exakt samma tid.
Ah ok, det var ju bra!
Varför skulle det vara orättvist mot pappan? Handlar ju om att vänja barnet vid längre än 2-2-3, men inte gå fullt ut till 7-7 som barnet verkar tycka är jobbigt än så länge.
Trodde hon ville ha barnet fem dagar och pappan skulle ha två.
Så många som gnäller på att männen tar noll ansvar och inte är engagerade i barnen, inte vill dela på vabben etc. Sen när en pappa vill ta halva ansvaret och ha sitt barn lika mycket som mamman då är det gnäll på det också….. Att barn saknar den ena föräldern när de är ifrån varandra är inget konstigt och helt normalt. Hade du själv gått med på ett 5:2 schema där du bara får träffa barnet två dagar åt gången?
Fast om nu pappan vill ta halva ansvaret och bryr sig om sin son, som uppenbarligen inte mår bra av 7/7 så borde de ju kunna gå tillbaka till 2/2/3 igen. Om han nu är en sån fantastisk och närvarande pappa som sätter sin sons mående först. Då får han ju halva tiden plus ett barn som mår bra.
TS vill ju uppenbarligen inte heller ha halva tiden var utan roffa åt sig betydligt mer tid själv.
5-2 är ett schema där vi har exakt lika mycket tid. Inte jag 5 dagar och han 2. Utan någon har alltid måndag tisdag och den andra onsdag torsdag och sedan varannan helg så det är exakt samma tid.
Du fattar inte vad grejerna innebär.
2-2-3 och 5-2 är rullande, det är alltså inte att en person alltid har 2+3 eller 5, och den andra 2. Utan:
Vecka 1: 2d (mamma), 2d (pappa), 3d (mamma)
Vecka 2: 2d (pappa), 2d (mamma), 3d (pappa)
Och så rullar det vidare.
Samma med 5-2, det rullar så att barnet får lika mycket tid med båda föräldrarna över en 2 veckors period, precis som vid varannan vecka. Bara att perioden är kortare en en hel vecka. Det rekommenderas idag att man gör så vid separation med små barn som är 5 år och yngre (som en riktlinje, man ska ju ta hänsyn till barnet förstås). För små barn har mycket svårare med att vara ifrån sina föräldrar längre perioder.
Du vill inte ha varannan vecka. Du tycker inte det känns bra. Nähä, men har ni valt att skaffa barn tillsammans och sen gå isär så tidigt i barnets liv så är det så det blir. Så länge den andra föräldern inte är olämplig eller oförmögen att ta hand om barnet så är det väl självklart att barnet inte är den enas egendom?
Men ge dig. Hon skriver ju att barnet inte mår bra. Ja de har separerat men vi vet ju inget om varför, kanske var på pappans initiativ?
Sluta skuldbelägga en mamma som är orolig för sitt barn. Ingenstans säger hon att barnet är hennes egendom men går ju att dela tiden på hälften men med ett bättre upplägg än varannan vecka för en 4 åring som inte verkar må bra av det. Barnet bör gå först.
Vi vet heller inte anledningen till att barnet inte mår bra. Att ett så litet barn som en tvååring tvingas flytta mellan sina föräldrar i korta intervaller och aldrig landa på ett ställe låter inte direkt toppen för måendet.
4 år är dock rätt ungt för
Idag rekommenderar man (man som i folk som jobbar med familjer i sådana frågor; familjerätten, familjerättsadvokater osv.) att köra på just 2-2-3 när barn är under 5 år. Vissa kan gå ifrån det lite tidigare, vissa lite senare, beror ju på det specifika barnet.
Du ser det som aldrig landa, men ett väldigt litet barnet upplever det oftast värre att gå längre ifrån en förälder regelbundet.
Vad menar du med ”full fart”…?
Jag förstår dig! Rekommenderas det inte kortare byten på så små barn? Fyra år är inte stort. Kan ni ta hjälp av någon instans för att komma fram till en lösning? 3/3 eller 3/4 är väl bättre än 7/7 för barnet.
Enligt ett skvallerkonto så ligger Malin Norlander med Hanna fribergs ex utan att hon vet om det. Malin själv tog upp det på sin youtube och sa att det inte stämmer & att hon försökt prata med Hanna om det som typ inte svarat henne. Tror ni själv det stämmer? Enligt Malin då försöker folk förstöra för henne och hittar ständigt på saker om henne, det känns ju skumt varför just hon skulle va en intressant person att bry sig om och skapa rykten om bara för hon blivit lite känd
Ja alltså varför skulle personer vilja förstöra för just henne av alla? Förstår att det blir mycket ryktesspridning om större influencers men har svårt att det finns ett sånt intresse för att förstöra just för henne. Det känns så random att det typ måste finnas någon sanning i det.
Ja jag känner också det? Hon har sagt flera gånger att det är olika rykten som sprids, att det är skitsnack här och där om henne och att många vill sätta käppar i hjulen för henne och förstöra för att det går bra nu. Asså flertals gånger och jag fattar inte heller varför just hon skulle råka ut för detta, hon har liksom 20k på Instagram, hon är inte stor?
Om det inte stämmer, så varför försvara sig? Låt det bara vara.
Hahaha den där keffa lantisen hade bokstavligen sålt sin morsa för att bli känd, hon gör bokstavligen allt för att uppnå någon slags form av kändisskap. Problemet är bara att hon är totalt ointressant som människa, total avsaknad av karisma, personlighet samt egna idéer, hennes youtubeprogram-serie är ju som en wish-version av Martin Björks serie. Snart 35 bast och umgås bokstavligen med 20-23 åriga småtjejer och försöker bokstavligen halvt skryta om sin promiskuösa livsstil, som verkar gå ut på att ligga med småpojkar under 23 hahahah, hon är patetisk och tror otroligt mycket om sig själv. Verkar dessutom vara en genomfalsk människa, usch.
Orkar snart inte mer??♀️har tre vuxna döttrar som bråkar konstant (de bor i olika städer) och sedan ringer de mig för att lätta på hjärtat och klaga på varandra. Hur sätter man gränser för sånt? Jag jobbar själv heltid och känner att det här tar så mycket av min energi och tid. Någon som känner igen sig el bråkar mycket med sina vuxna syskon? Får stor klump i magen varje gång deras namn syns på displayen…..
Förstår att det inte går att ha det så. Jag tror att det skulle vara bra om du säger att det gör dig ledsen att höra om alla konflikter. Klart det blir jobbigt att höra någon prata ner dina barn hela tiden.
Säg att du från och med nu inte kommer att kunna lyssna på samtal om konflikterna. Börjar någon prata om det ändå så får du stå på dig och säga att det känns fel och att ni kan höras senare. Jag tror det är viktigt att vara konsekvent här för annars är ni snart tillbaka i samma situation som nu.
Du borde nog ha stoppat sånt här när dom bodde hemma.
Idag tycker jag bara att du säger till dom på skarpen, att dom inte ska blanda in dig. Alls.
Bjud hem dem utan att berätta det för alla. Så berättar du hur ledsna de gör dig. De får helt enkelt medla själva.