Ska göra en gryta med grönsaker, halloumi, linser, krossade tomater, kokosmjölk och kryddmix med curry och jordnötssmör. Färsk koriander allra sist. Äter med ris och tortillabröd.
haloumi ”gryta ”
såg på Josefin bäcks insta men freebejsa lite. såååå god!!! med jasminris ?
cannelonibönor
grädde
haloumi
gul lök
paprika
kryddor
vitlök
tomatpuré
soja
Brukar göra tortellinigratäng med bacon och broccoli. Men förra gongen provade jag med kassler och de blev faktiskt bättre ?
Pustasoppa
Chili con carne
Fisk med spenatspd eller äggsås
Räkpasta med svamp och lök och en skvätt grädde
Köttfärssrisotto med majs och ärtor
Kreolsk gryta men kör med ölkorv
Pasta pesto med kyckling stekt i vitlök och timjan
Min favoritmatlåda är linsgryta eftersom jag tycker att det är jättegott men resten av familjen inte gillar det alls. Ska jag bara göra matlåda till mig själv så tycker jag att omelett med potatis är smidigt.
Vet inte vad det är med mig, allt det ni skriver låter supergott egentligen men just nu låter det bara äckligt ?
Och ibland, eller oftast, känner jag att jag typ inte är värd att äta en matlåda och sen göra varm mat på kvällen också.. Att jag mer borde äta en sallad, grönsaker eller mellanmål istället. Tänkte försöka att ha planer för både lunch och middag nästa vecka men vet att jag kommer stå där och känna såhär.
Känner mig kaos just nu och som att jag är otacksam och tog er tid i onödan. Kanske känns bättre imorgon, borde sova, dö eller något. Eller alltså inte dö dö, men ah, mitt huvud är bajs nu?
Ta en skärmdump eller nåt och spara till en dag när du känner mer för att laga något gott.
Ibland är inte alla delar i kroppen synkade. Det kommer fler dagar Augusti?.
❤️
Åh, fina du haha <3 folk skriver väl om de vill skriva, du är inte skyldig dem nåt. Känns som en stark känslomässig reaktion på en rätt simpel fråga? Är det nåt annat som tynger?
Jag är inne i en liknande period, det enda jag är sugen på är citronyoghurt (vilket för mig är synonymt med när jag var som sjukast i ätstörningar). Allting känns strävt i munnen när jag tänker på det, tom mat jag verkligen gillar. Men jag har som mål nästa vecka att äta lunch och middag alla dagar nästa vecka.
Spenatlasagne med chèvre och soltorkade tomater. Superenkel att tillaga och supergod.
Mixa följare till en slät creme; 200 g chèvre, 200 g soltorkade tomater, 3 dl creme fraiche, 2 vitlöksklyftor och 2 dl vatten. Smaka upp med salt, peppar och timjan. Tina upp ca 400 g hackad spenat.
Varva tomat- och chèvrecremen med spenat och lasagneplattor. Toppa med ost. In i ugnen på 200 grader i ca 35 min.
Är och njut! ☺️
Blir bland annat kyckling i ugn som serveras med ris.
Ytsteker kyckling som kryddas med salt och peppar sen ner i ugnssäker form tillsammans med frysta spenatkuber. Steker champinjoner och morötter i kycklingskyn, sen ner med creme fraish, grädde, kalvfond, soja och en skvätt vitt vin eller konjak. Häll såsen över kycklingen och in i ugnen.
Jag vill tipsa om kycklinggryta med gul lök, vitlök, champinjoner och kantarellfond. Matgrädde, maizena. Ris till. Lycka till! En jättebra fråga, hoppas själv på inspiration 🙂
Jag brukar kika på instagramkonton som Mackanskost och Fitspolurre och liknande för matlåda tips. Mycket är ju ganska samma, typ pasta, kycklingkebab och lättcreme fraiche, men ibland hittar man guldkorn. Ofta one-pots eller storkok. Och ofta min favvo – matlådor man kan gör i ugnen direkt i matlådan så man slipper diska så mycket. Ett riktigt bra vardagshack!
Hej!
Jag heter, Helena och arbetar som behandlare för våldsutsatta. Jag håller för närvarande på och skriver min magisteruppsats om en bortglömd grupp av våldsutsatta och söker personer att intervjua inför detta.
Vem? Myndig person som utsatts för våld som barn av förälder och som vuxen brutit med föräldern p.g.a detta.
Syfte: Öka förståelsen för vad vuxna barn behöver för att bryta upp med de våldsutövande föräldrarna.
Varför? Våldsutsattas barns uppbrottsprocess osynliggörs. Fokus är på partnervåld.
Hör gärna av er om ni har några funderingar och/eller vill delta i studien.
Du kommer att anonymiseras och deltagandet är frivilligt och kan när som helst återkallas.
Men… varför utgå från ett behov av att bryta med en förälder som varit våldsutövare i någons barndom? Det kan ni väl inte sätta som hypotes utan borde väl undersökas och nyanseras precis som allt annat.
Frågan handlar uppenbart om att samla underlag om hur man (med hjälp av andras erfarenhet) kan hjälpa dem som har en önskan om att bryta med sina föräldrar, vad som krävs för att ta sig över den tröskeln. Inte hur man kan övertala alla våldsutsatta att bryta med sina föräldrar.
Detta var intressant. Hade inte själv svårt att fatta men inser att om man tar saker ur sitt sammanhang och läser varje stycke oberoende av varandra går det att tolkas som 20:15 gjorde. Ingen kritik utan snarare en tankeställare för egen del.
När jag läste inlägget hajade jag till vid ordet ”behöver” i syftet, min spontana tanke var att TS nog gjort fel ordval och det hen menar kanske ligger närmare typ:
”Öka förståelsen för vad vuxna barn som levt med våldsutövande föräldrar och som önskar bryta upp med dem behöver”-isch? Klumpigt formulerat men ni kanske fattar vad min poäng är ändå. ?
Eller ”…som valt att bryta upp med dem behöver”, eller ”…som önskar bryta eller redan har brutit med dem behöver”, beroende på om fokus är inför/under eller efter avståndstagandet.
Men man borde kanske inte begränsa målgruppen för undersökningen till folk som redan har brutit med sina föräldrar i så fall, utan även inkludera dem som inte har det?
Magisteruppsats är ju inte forskning så det är väl kanske inte så konstigt om text ser ut på annat sätt in i till exempel en avhandling. Förstår dock inte vad du menar med att personen inte har basal koll på forskning? Vilka enorma brister är det du läser in som gör att det här inte skulle kunna va en seriös person som skriver magisteruppsats?
Det är klart att det är forskning. Du måste utgå från ett visst material och en forskningsfråga som inte tidigare ställts på exakt samma vis. Givetvis är det forskning! Det finns inget annat ord för det utom möjligtvis underkänd. Originalitet är en annan fråga.
Vad vill du ha? Abstract, metodkapitel? Du har fått både syfte och avgränsningar. Metod anges dock inte är det viktigt att veta om det är en kvalitativ, kvantitativ eller mixed methods?
Orubbligt stöd från sin partner för att klara av alla jobbiga brev och andra kontaktförsök efter att man brutit, inklusive kontaktförsök från släktingar som tycker att familjen går före allt oavsett och vill medla.
Hur fortsätter man hålla bra kontakt och bibehålla god relation med sina vänner när man varken har något som plugg eller jobb gemensamt längre?
Tycker det är skitsvårt. Vad ska man prata om till slut? Ingen av oss har partner eller egen familj. Att bara prata jobb är ju inte så värsta intressant jämt
Har ni några andra (någorlunda) gemensamma intressen? Har ni samma smak på serier eller film? Influencers, böcker, mat , resor, musik? Så kan man starta igång nåt där, och förhoppningsvis bygga vidare. Eller minnen? Framtid? Drömmar?
Tror en del vänner just är sådär tillfälliga dvs att man trivs i varandras sällskap men det är inte djupare än så. Om då inte är fallet så ja, man håller sig ju uppdaterade med vad som sker i livet och pratar om livet i allmänhet, vill man ge relationen en liten boost kan det ju vara en idé att planera något tillsammans, tex en weekend. Sen om man har något gemensam nämnare vad gäller intressen eller livet i allmänhet så är det såklart bra men kan ju vara vad som helst, att man gillar samma typ av böcker, träning, hudvård eller vad som helst men kan vara bra att hitta just ”er” grej om det inte flyter så bra just nu.
Min 4,5 åring är så dramatisk och påstår att jag och min man slår honom hela tiden. Det kan handla om så banala situationer, exempelvis att jag tar bort hans hand från mitt hår (han är en hårpillare och har varit det sedan han föddes) då låter det att jag puttade bort hans hand så han fick ont och började blöda. Eller att min man, som ställde sig i vägen för honom en gång så han inte skulle springa uppför trappen efter storebror, hade slagit honom i magen och ansiktet. Vilket självklart inte hände då jag såg hela förloppet. Det här har pågått så länge och jag har pratat med honom så många gånger om att han inte kan säga att vi slår honom när det inte är sant, men han gör det dagligen ändå.
Någon annan som känner igen det här beteendet? Hur får man bukt på det? Ska man ignorera och inte lägga någon vikt vid det i hopp om att han då slutar? Eller är det viktigt att fortsätta påtala att det är fult att ljuga? En del av mig känner oro för att jag förstärker beteendet ju mer jag påtalar att det är fel. Samtidigt vill jag inte ignorera för det är en så otroligt dålig egenskap att fara med osanning på det här viset. Han har nu tagit efter oss och börjat skrika ”du ljuger!!” när vi säger att han inte får säga att vi slår honom. Har hamnat i en så ond spiral med det här och är livrädd att han en dag kommer säga nått på förskolan och så kommer det bli en Soc-anmälan..
Jobbar på socialtjänsten. På en mottagningsenhet för barn och unga, dvs tar emot och förhandsbedömer orosanmälningar. Och min 3,5 åring gör likadant ibland! Brukar precis som ni prata om att man inte får hitta på. Brukar också va noga med att förklara varför jag gjorde som jag gjorde till exempel ”nej, jag tog bort din hand för att jag inte ville att du pillade i mitt hår”.
Just att han inte ska säga det till ngn annan har jag undvikit att säga då jag absolut tror att man kan skapa en impuls genom att säga till barnen va de INTE ska.
Om det är till ngn tröst så får vi in otroligt många anmälningar på förskolebarn som sagt ungefär ”mamma slår” men där det inte finns ngn mer info. 3-4 åringar är det inte ens säkert att man pratar med pga svårigheter att beskriva händelseförlopp, tidsuppfattning, begränsat språk etc etc. Har en 4-åring uppgett en detaljerad och trovärdig berättelse för förskolepersonal så skulle vi ev. Ha barnsamtal. Men många ggr består en utredning av mestadels samtal med föräldrar. Finns ingen annan oro än att barnet sagt så ngn gång och det inte kan styrkas så kommer absolut inget att hända. Skulle det va så att man själv som förälder upplever det svårt att hantera exempelvis konflikter så kan man få stöd i form av exempelvis föräldrautbildning (tex abc eller komet) eller individuellt föräldrastöd.
Så tror absolut inte att du behöver oroa dig för några stora konsekvenser. Även om skammen (inför förskolepersonaö tex) och påfrestningen det skulle innebära är nog förstås.
Är ni 100% säkra på att ingen annan regelbundet slår honom eller har slått honom illa någon gång, så det blir som triggande för honom och att han upplever sig bli slagen av er också?
Ett så litet barn ”ljuger” inte på det sättet. Jag skulle föreslå att ni testar att byta approach helt. Sluta säga att det är fult att ljuga osv. Nästa gång han säger tex att du ”puttade bort hans hand så det började blöda” så kan du kanske säga något i stil med ”oj nämen blev det så! Det var ju inte alls meningen. Får jag tittq? Var blöder det? Var ska jag blåsa? Kom så leker vi med bilarna istället!”
I hans värld ville han ha sina fingrar där och fick inte det, så det kanske kändes som att du ”puttade så det blödde” i hans lilla känsloregister.
Obs! Säger inte att du gör fel som tex tar bort hans hand eller står ivägen när han vill springa bort! Menar bara att man får möta deras stora reaktioner på deras nivå sen.
Fast förstår vad du menar. Men jo dels kan så små barn ljuga, från ungefär 3-årsåldern (dock inte särskilt bra). Låter ju dock som det överdramatiska är en form av uppmärksamhetssökande. Behöver inte alls vara att det kändes så för barnet. Precis samma som när ett barn i samma ålder råkar snudda armen i väggen och gör en stor scen, vill ha plåster osv osv. Betyder ju inte att det gjorde superont, utan att de vill ha uppmärksamhet/omvårdnad osv.
Så brukar jag iaf se det när min lille säger liknande saker (jag som jobbar åå socialtjänsten här ovanför) .
Såklart säger man förlåt om man tror att barnet faktiskt fick ont/blev skrämd eller liknande. Men tänker inte att man behöver gå med i det på det sättet. Bättre isf att bekräfta känslan typ ”fattar att du tycker att det va tråkigt, vet att du gillar att pilla mammas hår, men nu vill jag ha det för mig själv”. Avleda är såklart toppen men inte alltis det funkar på 4-åringar på samma sätt som med mindre barn.
Jamen min poäng är att de ”ljuger” inte på det sätt som vi vuxna värderar en ”lögn”. Det är liksom inte meningsfullt att mässa att ”det är fult att ljuga” till en treåring. Visst att de kanske på en viss nivå förstår att det de säger inte är det som hände; men det är många gånger tveksamt. Vi vuxna upplever det som självklart att de förstår att de ljuger men deras hjärna fungerar inte så. finns massa forskning på det här.
Barn kan absolut rent av ljuga. Till exempel säga att lillebror åt upp glassen i frysen fast det var de själva. Dock om du läser resterande del av inläggen så ser du att jag inte beskriver det som lögn utan som överdramatiserande.
Även polisförhör med små barn brukar inledas med att det är viktigt att bara säga det som är sant, hänt på riktigt etc.
4-åringar har därtill generellt utvecklat en betydligt bättre förmåga att skilja på fantasi och verklighet även om det inte alltid är självklart för dem. Sen ljuger ju små barn sällan för att va bedrägliga utan snarare för att ta sig ur problem (som exemplet ovan). Så att ett så litet barn skulle medvetet ljuga om våld för förskolepersonal menar jag självklart inte. Men det är oerhört mer komplext än att ”små barn ljuger inte”. Även om det är ett sidospår då ingen här menar att barnet ljuger.
Antagligen får han en lite jobbig känsla när ni tar bort hans hand/ ställer er i vägen. Lite sådär som man själv känner i magen när man blir tillsagd. Hans vet inte hur han ska hantera känslan och hans respons på det blir att slänga ur sig anklagelser om att ni slåss. Ni kan istället försöka hjälpa honom att identifiera känslan han har, typ ”kändes det jobbigt för dig att bli tillsagd av pappa. Jag känner också så ibland…”
Visst kan man säga att man inte får ljuga – men märker ni att det snarare förstärker beteendet så sluta säg så och prata mer om det när han vuxit till sig.
Är ni 100% säkra på att ingen annan regelbundet slår honom eller har slått honom illa någon gång, så det blir som triggande för honom och att han upplever sig bli slagen av er också?
Mitt barn är också 4,5. Förra veckan sprang han in i mig när jag hämtade på förskolan och skrek då ut att jag slog honom. Hade jag av någon anledning velat misshandla mitt barn hade jag nog valt ett bättre ställe än mitt på förskolegården.
Förskolan är van vid att barn förstorar händelser och att en gnutta sanning blir en hel övertygande historia.
Jag brukar bara säga ”Jag slog dig inte, men vi krockade. Du kan du ont? Vart? Ska jag blåsa?”
Det är så vanligt att barn hittar på saker ur egen känsla o fantasi. Jag jobbade/jobbar på förskola o har erfarit så många barn som menar att man knuffat dem/slagit dem så fort man bara tex satt handen mot ryggen o föst dem mot toaletten i stället för lekrummet.
Vi pedagoger för höra mycket saker om vad som sker där hemma. Det mest intima ibland ?
Mitt barn sa ofta att jag slog honom – det kunde vara att jag hindrade honom från en farlig situation när han fick ett raseriutbrott så att han inte skulle skada sig själv (han blir väldigt fysisk när han blir väldigt arg) eller hindrade honom från att slå mig eller hindrade honom från att typ springa iväg . Jag har inte pratat så mycket om att man inte ska ljuga om sånt osv. Däremot har jag sagt ”Nej jag slog dig inte men jag…’ och ”gjorde du dig illa?” Eller ”gjorde det ont?” (Även om jag visste att jag inte har gjort honom illa- min son kan vara väldigt dramatisk, alltså minsta lilla grej så är han typ döende)
Jag pratade dessutom med förskolan om vad som hände hemma, när det bar väldigt mycket ”du slår mig” Nu hade han ju också utbrott där och de hade upplevt samma sak, annars hade det kanske känts lite konstigt att säga ”Jag slår inte mitt barn jag lovar” Eller jag vet inte. Jag har alltid varit väldigt öppen med vad vi går igenom hemma för jag tänker att det också hjälper förskolan …och i sin tur hjälper det mig tillbaka, när man kan ha en väldigt öppen kommunikation. Dialogen blir enklare, lättare att jämföra tex ”det här hände och då hade det här hänt innan” eller ”nu har jag en sån här period hemma ” och så kan de vara lite förberedda på det på förskolan, eller så kan vi tillsammans reda ut om det hänt något som gör att min son är mer överkänslig just nu. Osv.
Kan också lägga till att min son gärna skriker HJÄÄÄÄÄÄÄÄLP HJÄÄÄÄÄÄÄÄLP det högsta han kan om han blir arg här hemma. Det kan vara att jag säger att han inte får göra något mer eller att han behöver klä på sig, han blir arg, jag kanske blir irriterad och han blir ledsen och ännu argare. Då skriker han hjälp. Jag har försökt förklara det där med att man inte kan göra så för tänk vad händer när det är på riktigt osv, men han är för liten för att fatta. Han har också sagt flera gånger att han ska ringa polisen för att jag är så dum. Innan har det varit att polisen ska ta mig, men nu senast sa han ” jag ska be dem ta med mig så jag slipper dig”
( Då sa jag att fängelsena är överfulla så tyvärr behöver han dras med mig ett tag till)
Jag har jobbat 2,5 månad och ska sluta på jobbet. Jag har 3000 kr i friskvårdsbidrag (aug-dec) som jag inte nyttjat. Skulle ni utnyttja det sista veckan trots att det bara blir 500-1000 kr eller strunta i det? Känns lite som att jag är sniken som vill utnyttja det när jag frivilligt slutar så snabbt men det är ju också min rättighet..
Skulle jag absolut ha utnyttjat, tycker inte alls det är sniket. Det är ju pengar du har rätt till och kommer inte gå till någon annan för att du avstår.
För min del hade det spelat in varför jag sa upp mig. Men generellt hade jag känt mig sniken, ja.
Sen tänker jag lite…. snålt kanske. Men du tycker dom pengarna är din rättighet (vilket i sak är sant!) men du har jobbat 20% av året, och sagt upp dig. Dom som jobbat ett helt år och ska vara kvar skulle jag säga har ”mer rätt”. Nu innebär ju inte att du använder dina pengar att andra inte får sina, så jag menar inte så utan som en jämförelse.
Det har absolut ingenting med samvete att göra, det är ett avtal med tillhörande förmåner. Utöver det så får du inte ett helt års friskvårdsbidrag om du endast jobbat en del av året.
Samma här, sommarjobbare kan nyttja alla 4000kr om de vill. Vi blev rekommenderade att ta ut hela bidraget under provanställningen för att garantera att vi fått det.
Men den delen av sitt eget bidrag hon eventuellt inte tar ut kommer ändå inte att gå till någon som jobbat där 12 månader eller 55 år. Det brinner bara inne till absolut ingen nytta för någon, inte heller hennes arbetsgivare har glädje av de 500 eller 1000 kr hon avstår ifrån. Det är enbart hennes bidrag…
Jag fick till Sats och tömde mitt friskvårdsbidrag samma dag som jag slutade på mitt förra jobb haha. Gratis träning några månader efter det! Förstår inte riktigt problemet, det är ju pengar du har rätt att använda och du hade ju lika gärna kunnat göra det i början av året? På mitt jobb köpte många presentkort på massage sista veckan innan nyår när alla friskvårdsbidrag skulle nollas.
Det beror på var du jobbat. Om du jobbar i kommun går pengarna som inte använts oftast tillbaka till kommunen, så pengarna kan användas i verksamheterna. Privat, tja då skulle jag använt det.
Musikquiz med en twist. Ni behöver musik, papper och penna.
Skriv olika lappar utifrån en valfri kategori: exempelvis städer, film, serier, Mello etc. Om temat är film så skriver ni olika filmtitlar på lapparna sen gör ni en spellista med olika låtar från filmer. Lägg ut alla lapparna på ett bord. Tävlingen går ut på att först hitta rätt lapp, tex om ”When you say nothing at all” spelas så ska man hitta lappen ”Notting Hill”.
Känns lite konstigt att hon igår la ut att hon hade gravid-cravings och idag att graviditeten är avbruten. Tråkigt iaf, all ❤️ till henne och familjen.
Ja alltså de kan vara hårda i orden där, det som många reagerar på. Men hon är ju en speciell person med udda content, inte alls som andra influencers. Så visst finns det saker att diskutera. Sen att man orkar lägga så mycket energi på det kan ju också diskuteras.
Varför inte? Av vad jag kan se på Instagram verkar hon vara en helt vanlig, kärleksfull förälder. Hon verkar ge sitt barn massor med uppmärksamhet, kärlek och närhet och skyddar henne dessutom genom att inte visa hennes ansikte. Jag har aldrig sett henne lägga ut någon form av olämpliga bilder eller videos på sitt barn. Jag förstår inte varför det är så mycket hat mot henne, kan någon förklara?
Vad är det som är vidrigt? Att använda sitt/sina barn till content och tjäna pengar på det är vidrigt. Finns en enkel sak att göra för att slippa tråden och allt hon klagar på. Var privat. Men anledningen att hon inte gör det är ju enkel att förstå. Hon älskar inte sitt jobb, hon klagar hela tiden på att det är jobbigt att spela in samarbeten, det tar tid, hon kan inte hantera kritik vilket man får med ett sånt jobb hon har. Hon ljuger för sina följare hela tiden, lovar saker hon inte håller, ignorerar och blockerar. Hon gillar inte sitt jobb eller sina följare. Hon gillar det som kommer med det.
Jag mådde illa ca 2 månader . Kunde inte äta mer än typ frukt, spydde var tredje dag och gick ner i vikt. Var ett skal av mig själv, smal, blek med lågt blodtryck. Men sen i andra trimestern åt jag upp mig, tränade och njöt av livet! Med det sagt är det många som mår bara lite illa eller inte mår illa alls. Men visst är det läskigt i början när man inte vet hur det ska bli. Jag överlevde och det var såklart så värt det!
Började i vecka 6 och slutade runt vecka 20 alla ggr. Vidrigt. Fruktansvärt och helt outhärdligt. Kräktes flera ggr per dag och konstant illamående, även nattetid. Trots läkemedelsbehandling.
Jag mådde illa från vecka 6 till vecka 18. Hade minskad aptit för men jag kunde äta och behövde aldrig spy. Utöver det mådde jag toppen i graviditeten. Kunde styrketräna och jogga fram till förlossning, ingen böckenbottensmärta eller så. Blev mentalt trött från vecka 33, kunde liksom inte engagera mig i samtal eller motivera mig till att hitta på saker med vänner. ☺️
Mådde illa från vecka 8 fram till vecka 17 ungefär. Var inte sugen på mat, kunde bara äta typ ostsmörgås och godis :’) andra trimestern var mycket bättre! Sista 5 veckorna var en pina med smärtor
Mådde illa från typ v6-7 till v16, sen försvann det helt. Kunde inte äta ordentligt och spydde flera gånger. Efter det mådde jag toppen resten av tiden!
Med första mådde jag illa och kräktes dagligen från vecka 6 till vecka 23. Med andra kräktes jag ca 10 gånger om dagen från vecka 6 tills hon va ute ?
Trots det här är jag sugen på en tredje och eventuellt en fjärde ?
Jättebra! Jag var lite illamående runt v 6-10, men bara lite. Hade nästan inga besvär faktiskt. Var trött i början och i slutet av graviditeten, hade nästäppa sista 4 veckorna men annars flöt det på fysiskt. Jag har haft flera missfall tidigare så det tuffaste var att försöka att inte oroa mig för att något skulle gå fel igen. Men tyckte faktiskt överlag det var ganska mysigt annars. 🙂 Jag är både tjock och gammal så många försökte skrämma upp mig med att jag skulle gå havandeskapsförgiftning, diabetes o.s.v. men nej, mådde prima för det mesta. 🙂
Mådde illa vecka 6-13 ungefär, fick kväljningar av majs. Kunde äta stekt kyckling med ris utan problem så levde på det. Foglossning kom vecka 12 men var för aktiv med dåliga skor så skyller på det. Hade ont till efter förlossningen. Det var det jag kommer ihåg.
Två graviditeter, noll illamående. Eller jo, en gång mådde jag illa i tio minuter medan jag stod i en lunchkön, men det gick över när jag började äta. Så väldigt förskonad.
Allt var perfekt men efter 7e månaden kom hemorrojderna och ja vad kan man säga? De kontrollerade mitt liv. Hade fruktansvärt ont och kunde inte sitta utan låg på sida i soffan och jobbade, blödde ner kläder och möbler och stank blod så jag kunde ju inte gå till kontoret. Då duschade/sköljde jag mig fem gånger om dagen! Det var ett helvete, så glad att det är över
Gravid nu i v 7 och mår lite illa ibland vid lunch (alltså inte på morgonen ?). Men är inte så farligt. Är ibland riktigt osugen på mat och mår illa samtidigt. Men det är lindrigt tack och lov! Vi får hoppas det fortsätter så
Med första var jag bara trött och lukt känslig men med andra började illamående vid v5 och spydde 15 veckor i sträck, 3 gånger till dagen i medel ??♀️ härligt att ha ett litet barn hemma och jobba på restaurang med detta illamående som triggades av tex svettlukt, lukt av alkohol, bajslukt, köttlukt osv ?
Jag är bara i vecka sju, men har hittills mått bra. Dock gråter jag varje kväll och oroar mig över allt från barnstolar och kvartsamtal, till ekonomi och gängvåld.
Hade hyperemesis gravidarum alla mina graviditeter. Så kräktes många gånger per dag och mådde illa precis exakt dygnet runt. Sjukskriven i princip hela tiden varje gång.
Fick åka in och få dropp varje graviditet också pga uttorkning för att jag kräktes så mycket.
Gick ner många kilon från inskrivning till förlossning.
Tänker aaaaaaaldrig mer vara gravid i hela mitt liv ??.
Mådde illa innan jag ens plussat (trodde jag var magsjuk) till att jag födde , blev igångsatt v.38+3 pga bla illamående. Exakt så var min första graviditet med men då födde jag i v.35.
Jag har mått illa och kräkts från typ samma dag jag plussat. Fyra graviditeter varav två missfall där illamåendet höll i sig fram till missfallen. De andra två graviditeterna höll illamåendet i sig till cirka vecka 18. Det var som att ha en konstant vinterkräksjuka. Jag kunde inte ens dricka ett glas vatten utan att det kom upp igen. Sista graviditeten gick jag ner så mycket i vikt och blev så svag och uttorkad att jag blev inlagd med dropp. Andra halvan av graviditeten mådde jag bra.
Det var någon som avslöjade vem Nadia Kandils numera ex var i förra Öppet spår. Det är så kul när man får se någon som man tidigare bara hört talas om utan att ha sett. Min bild var att han skulle vara en medelålders man, ljus, lite plufsig, skägg och kanske lite rödlätt. Så såg han ut helt tvärtemot och var typ snygg??
Vad heter han?
Tyckte inte var var jätteotippat att hon dumpades. Både hon och cass är ju så extremt krävande och speciella. Men såklart kan man avsluta en relation på ett bättre sätt. Undrar varför känslorna försvann och varför det uppbrottet kändes så plötsligt
Hade också en helt annan bild av vem hon var ihop med! Tycker synd om henne.. Vilken chock när man inte misstänker någonting och inte får någon direkt anledning.
Asså förlåt men avslöjade? De har liksom varit skrivna på samma adress sedan april. Förstår inte hur man inte kan ta reda på infon om man bryr sig (ej riktat till dig som skrev detta utan allmänt)
En gång för många år sedan var jag hos gynekologen. Han ville också undersöka brösten för eventuella knölar. Det gjorde han när jag låg i stolen, benen upp. Man var närapå helt naken i det läget och väldigt utsatt. Jag har tänkt mycket på detta de senaste åren. Jag kände mig sjukt obekväm då … men var det något typ av övertramp? Vad säger ni?
Va.. ja, det låter ju som ett märkligt förfarande. Ska inte sådant göras på en specifik avdelning för just bröst? Mammografi liksom? Eller… Jag skulle definitivt säga att det är ett övertramp.
Nej det kan man inte säga per automatik. Man undersöker inte alla knölar med mammografi. Däremot låter ju detta konstigt men det är väl för att man inte fattar varför det skulle kollas knölar alls om hon var där på gyn. Men det kanske fanns en bra anledning.
Fast det är väl inte samma personal för gynekologisk undersökning och undersökning av bröst?
Det är ju det som gör det till ett övertramp. Man ska ha varit inställd på innan besöket att det är just brösten som ska undersökas. Det får man ju kallelse på och det är frivilligt att gå… och som sagt… man ska vara inställd på att det är det besöket gäller.
Det hänger ju visserligen samman ändå, dvs om de misstänker en viss diagnos så kan det ingå att kolla brösten också, dvs hade varit annorlunda om man kommit in för ont i knä och de undersöker rumpan men nej, verkligen inte ok att göra det liggande med benen upp, även om undersökningen är korrekt och korrekt gjord så sjukt dåligt beteende.
När jag var runt 15 år och ville ha p piller, råkade jag precis för detsamma . Gyn ( manlig) skulle undersöka mina bröst när jag låg i gynstolen. Begär alltid kvinnlig gyn efter det .
Låter väldigt konstigt. Skulle aldrig kolla en patients bröst i gynstolen, otroligt opraktiskt och finns ingen anledning att inte flytta över på annan bänk. Men det behöver såklart inte betyda att det var något annat än klumpigt och oprofessionelt
Nej det är absolut inte normalt eller motiverat. Begär ut journal för tillfället. Det ska framgå varför han undersökte dina bröst.
Bröst undersöks framför allt på vårdcentral då patienten känt en knöl, eller givetvis på bröstmottagning/bröstcentrum (ofta efter egenremiss eller efter remiss från vårdcentral).
En gynekolog har inget där att göra och det är inget som undersöks på rutin bara för att man går till gynekologen.
Begär ut journal som sagt. Därefter hade jag kontaktat gynekologens chef, eller sjukhuset/inrättningen.
Absolut ett övertramp/övergrepp. Det får han inte göra överhuvdtaget, en gynekolog har ingenting med brösten att göra. Och gå ALDRIG till en manlig gynekolog i framtiden. Det säger ju sig själv varför de jobbar med det de gör.
Håller med, väldigt mycket tvärsäkra uttalanden av folk utan någon som helst medicinsk kompetens som kategoriskt deklarerar att det är ett övergrepp att få sina bröst undersökta någon annanstans än på mammografin ?
Om en gynekolog ska följa alla riktlinjer ska brösten undersökas om gynekologen vill skriva ut p-piller eller annan hormonell behandling.
Nästan ingen gör det, men alla borde.
Kanske ett övertramp, men försök glömma det. Som du säger hände det för många år sen. Man behöver inte alltid rota i sina minnen och känslor, tror snarare man mår bättre av att låta vissa saker vara.
JAG ÄR SIST PÅ BOLLEN MEN PAUL!
Vem är han? Hur är han och vart kommer han ifrån? Jag är osunt nyfiken, han är så jävla ovanlig, både till sätter och utseende.
Och Hur fungerar det för honom att vara med Isabella?!
VILL VETA ALLT
En bekant som umgås i samma kretsar som honom (Inte med Isabella då alltså utan de umgås kring intressen/ jobb) säger att han är en erkänd kvinnokarl och otrogen mot henne.
Vet dock inte hur väl de känner varandra, kanske bara något som ryktas bland dem.
I så fall hade det varit väldigt intressant om någon av dessa kvinnor han varit med (eller försökt att vara med) kunde avslöja sig här. Vill de vara med honom är frågan, och i så fall vad gör honom attraktiv eller till en erövring?
Hur är det egentligen att appdejta? Jag tycker man gör så mycket om att det är så mycket konstiga människor och så svårt. Sen hör man såklart solskenshistorier också och många som verkar träffat sin soulmate där. Är det värt ett försök?
Känner jättemånga som träffat kärleken så. Aldrig funkat för mig. Vet inte varför men har bara aldrig känt någon glöd när jag träffat någon via app/internet.
Jag har använt tinder och hinge. Tycker att hinge är mycket bättre av dom två. Skrev med ca 20 pers och träffade kanske hälften av dom, sen hittade jag vad jag tror är min soulmate. Finns många som bara är ute efter ligg, men många seriösa också.
Cissi Wallin
Vad är det som skett där? Senaste ranten (nyss) på IG. ”Vill inte se ut som ett cancersjukt barn”. Jösses. Pratar om att ”fula” följare skriver DM’s till henne.
Hade ingenting för hennes åsikter när hon var ”feminist” men hennes totala U-sväng är bara för mycket. Vill va lite ”skön” med sitt tämligen botox- och fillersbehandlade ansikte (”men hallå, ta hand om dig!”), lite tokig/grov i språket och säga att hon är kåt och ligger med sin man (tokigt!), och uppmanar folk att följa sitt hjärta och göra ”nått kreativt” istället för att slava på jobb man inte gillar (hand upp alla som har en man som kan betala för studio och musiker så att man kan leka artist).
Saknar ord kring denna fullständiga världsfrånvändhet.
Delar långt ifrån alltid LD’s åsikter men har alltid tyckt att hon är en grym retoriker och respekterar att hon håller sin linje. I vått och torrt. CW är ju som en vindflöjel och vevar runt åt alla håll och kanter för att sedan fräsa helt åt andra hållet (och helt ”ta avstånd” ifrån åsikt x).
Alla är garanterat inte så här men en del människor som jag känner säger att de är så otroligt snälla, de är genuina och omtänksamma, vill att alla ska må bra osv.
Men i själva verket är de långt ifrån det.
Jag har en kollega som säger att hon är så omtänksam och kan känna av hur alla mår. Predikar hur bra hon är. Hon tänker på alla.
Men hon frågar aldrig hur någon mår, pratar alltid om sig själv. Om någon berättar att den var sjuk förra veckan, då kommer hon sekunden efter och berättar en historia om när hon var dödssjuk typ ?pratar ganska ofta illa om andra människor
Har ni andra några historier om människor som säger att de är en sak men egentligen är de inte riktigt de??
Haha känner igen det. Tycker det är standard, folk som måste prata om att de är så omtänksamma är oftast inte det. Har också en sån kollega, hon vill framställa sig som omtänksam men det är bara fejk. Annat exempel är Anna Book.
Har lärt mig att de som säger att de är omtänksamma är inte omtänksamma. Samma med de som kallar sig själva ödmjuka. Det är inte ödmjukt att kalla sig själv ödmjuk.
Så såna egenskaper tycker jag typ att bara andra kan säga att man har.
Känner en sådan, numera utfasad som ytlig bekant. Pratar ner alla hon umgås med. Typ, hon tror vi äe kompisar och ett öhh. Hon bjuder in sig till vänskap är vänlig o inställsam och det är ju inte konstigt att de tror att hon är deras vän. En som hon blivit vän med har ett funktionshinder Och hon skrattar och kallar honom en god gärning.
Alla som har ett behov att berätta för andra hur de är tycker jag är obehagliga. Man visar upp sin personlighet med ord och handling men det är upp till andra att beskriva hur man är.
Vissa har en felaktig,oftast grandios,uppfattning om sig själv.Berättar om hur bra de är,samtidigt som de inte agerar så utan tvärtom är mycket självupptagna,pratar oavbrutet utan att lyssna på andra,svårt att förstå gränser,och sociala koder,det blir för mkt av allt,mpnga missförstånd.Ärligt talat asjobbiga att umgås med.Har känt några sådana personer som jag fann för utmattande och krävande att umgås med. Två hade aspergers, och en adhd/add el dyl. Ofta finnas diagnoser bakom sådant
beteende.
Jag känner en massa människor som är snälla och omtänksamma men absolut ingen av dem går runt och pratar om att de är det. Skumt beteende! De enstaka jag vet som pratar mycket hon hur goda de är är såna man verkligen ska se upp för. Ej normalt.
Har också en kollega som är exakt så! Det jobbigaste är att hennes man som också jobbar där och i allt annat är en smart och vettig person också har samma felaktiga bild av henne som hon själv har. Det är så sjukt.
Fick en insikt idag om hur sorgligt det är att jag har så dålig relation till mina föräldrar. Jag och en kollega pratade och hon verkar ha så fina föräldrar,
så kärleksfull relation och hon verkar älska att umgås med dom. Pga att mina föräldrar inte visat kärlek till mig och varit allmänt känslokalla, att de skuldbelagt mig och är otroligt dömande så har jag tagit känslomässigt avstånd. Vi umgås, firar högtider och födelsedagar. Men vi pratar inte om något på riktigt. Det är ytligt om väder och vind. Jag undviker att ta upp saker för de klagar och dömer och lägger sig i trots att jag är vuxen och har ett ordnat liv. Har närmare relation till mina kollegor än till mina föräldrar, så insåg nu vilken sorg det är är för mig.
Låter verkligen sorgligt och hemskt. Man kan inte påverka sånt, andra människor och dåtiden. Men vi skapar vår eget liv och framtid. Man kan välja familj, dvs partner och nära vänner. Umgås mer med människor du tycker om och som behandlar dig bra. Du förtjänar det!
Exakt så är det för mig med. Tycker det börjar bli jobbigt att ses på högtider, framförallt jul när man vill att det ska vara mysigt och glädjefullt, men man känner sig nästan ovälkommen istället..
Just den där känslan att jag inte kan vara mig själv med dom är så sorglig. Det dom vet om mig är det där ytliga, i stora drag. Jag kan berätta att vi målat om köket, att vi fått mycket regn eller att barnen fått nya cyklar. Jag skulle aldrig öppna upp om känslor, våga vara sårbar osv.
Just den sista delen tror jag inte är jätteovanlig. Inte så konstigt att inte vara så nära sina föräldrar eller att de inte känner en. Man växer upp och skaffar sig ett eget liv med andra människor som blir ens närmaste. Men det är såklart sorgligt hur du växt upp och att de kritiserar dig och att du inte kan va dig själv. Umgås med dem så mkt du känner att du klarar och fortfarande mår bra av, det är också ok att inte umgås. Jag tror det är viktigt med acceptans, det är/blev inte som du skulle velat men det är så det är. Du har en egen familj och andra människor i ditt liv nu, det är saker du kan påverka.
Min sambo har en otroligt dålig relation till sina föräldrar. Nu har det gått så långt att han inte ens vill ha kontakt. De är MYCKET märkliga människor. Men han har inte heller haft någon ”känslomässig” relation till dom. Hans farsa är skitskum och har alltid klankat ner på honom och ”skojjat” om hur han inte klarar av saker/kommer klara av saker. Dom har alltid känts som två främlingar inför varandra tycker jag. Han har en mer kärvänlig relation till mina föräldrar tex. Så jag är verkligen glad att han och mina föräldrar går så fint ihop!
Jag förstår att det är en sorg! Det är min stora skräck att det ska bli så mellan mig och mina barn. Att min dotter ska sitta på café när hon är 32 och säga ”Nä alltså, jag står inte min mamma särskilt nära, vi bara har inte den relationen”.
Vill göra allt jag kan för att mina barn ska känna att de kan komma till mig närhelst de behöver, att jag är en trygg punkt för dem, att jag kan stötta dem genom livet. Lite som mina föräldrar inte gjort för mig.
Jag tror att man får försöka träna på att vara en bra lyssnare (t ex) och inte tänka att det är givet att ens barn ska vilja tala ut med en som vuxna, bara för att man är deras mamma.
Nej alltså om det är något jag inte gör så är det att ta det för givet. Tvärtom. Och jag vore okej med att mina barn väljer att inte prata med mig om allt. Men jag vill att de ska känna att om allt känns tufft och jobbigt eller bara småsugigt så kan de komma till mig. Om de vill. Känner så många som säger att de kan ringa sin mamma och gråta och säga att det är ju tufft och att mamman då kommer över, eller hjälper, eller stöttar. Så har inte jag det och har inte haft det men jag vill verkligen vara den mamman till mina barn.
Min mamma har varit bra och hon skulle säkert komma om vi bodde i samma stad. Men jag skulle inte ringa henne om det. Har min man och nära vänner till det.
Haha ja vad du har för relation till din mamma är alltså inte vad jag brukar fundera över utan min och mina barns relation. Du får ringa vem du vill, det spelar liksom noll roll för mig.
Men så kan det ju bli ändå, behöver inte hända när eller va traumatiskt. Man kanske är olika bada eller så skaffar man andra närmaste när man växer upp, det är naturligt.
Va heter den stora vid backaplan… Nått frikyrklig. Den e grym sen gillar jag erikshjälpen i sisjön också men inte lika stort utbud som den första man kan spendera timmar i
Ja och nej. Gjorde mina ca 10 år sen och haft noll problem med dem och älskade hur dem såg ut. Men börjar känna lite ångest nu efter barn och amning när jag behöver fundera (och planera?) på att antingen ta ut dem helt eller göra nya. Vill helst ta ut dem för att slippa behöva operera igen i framtiden men undra hur tusan brösten kommer se ut utan implantaten.. ?
Har inte ångrat min bröstoperation en endaste sekund på 8 år, och om du precis som jag har gått och tänkt dag ut och dag in på att göra det – så kommer du inte heller ångra dig. Jag ångrar bara att jag inte gjorde den tidigare (var 22 vid operation, 30 år idag). Hade inte haft något emot att 20 åriga jag hade vågat ha sex utan BH, se sig i spegeln naken utan osäkerhet osv.
Förstorade mina för ungefär 8 år sedan och fick inga komplikationer. Ångrar det inte, speciellt inte när jag kollar tillbaka på före-bilder och ser att jag var platt som en pannkaka verkligen. Däremot har jag börjat önska på senare tid att jag hade gjort dem en aning mindre. Har dock extrem ångest inför operationer så tror inte jag kommer sätta in nya efter jag tagit ut dessa. Undrar också hur de kommer att se ut efter graviditet och amning. Kanske blir så att dem ryker efteråt. Nu trivs jag så bra med min kropp som den är så det skulle inte göra mig något alls.
Favorit doftljus? Min favorit ifrån woodwick börjar ta slut. Någon som vet en fysisk butik som säljer woodwick? Man vågar ju inte chansa kring sånt här ?
Vilket ljus är ditt favoritljus från WoodWick?
Jag är doftljusnörd i kubik så kan nog tipsa om ljus från de flesta märken om jag bara vet vad du gillar. ❤️?️
Just nu har vi WoodWick – Vanilla & Sea Salt. Men även om jag gillar den så gillar jag att byta lukt nu när den snart är slut
Luktade på ett woodwick ljus i somras som luktade såååå gott. Jag vet att jag fotade för att komma ihåg men hittar inte bilden. Minns bara att den luktade lite sött & fräscht och att färgen va vit/beige på ljuset, men att den va i tre nyanser av vit/ljus beige.
Jag älskar Wood Wick Vanliga Sea salt också även att det doftade i rummet dagen efter. Har prövat deras Lavender spa med men tyckte den luktade väldigt svagt. Gillade Island Coconut med men den doftade inte dagen efter. Så nu vågar jag inte chansa på nya dofter.
Det låter som det kan ha varit Trilogy Island Getaway eller något annat av Woodwicks Trilogy-ljus.
Ett tips, köp massa vaxkakor från exempelvis Notino, de har ett brett utbud och testa dig fram, de flesta finns i ljus om du fastnar för någon speciell doft.
Jag tror dock du skulle gillar Yankee Candle Beach Walk såhär på rak arm.
Har inte IG, vad skrev hon? Och en annan sak jag undrat med henne, hon var väl en rätt respekterad tv-profil back in the days, hade idol, var programledare för lite ditt och datt osv. Nu, vad livnär hon sig ens på?
Hennes son, som har flera diagnoser hon frekvent delar med sig om för alla som orkar lyssna, har äntligen kommit in på en anpassad skola efter många års (också väldokumenterad och utlämnande) kamp. Men nu menar Sanna att livet gett henne ännu en käftsmäll eftersom att sonen ”får nästintill panik av ost” men kökschefen vägrar servera ett växtbaserat alternativ.
På den anpassade skolan jag har erfarenhet av åt typ alla barn specialkost (alternativt åt inget i skolan). Maten lagades så den gick att ta det man ville ha. Trodde det var standard på såna skolor. Det är ju inget man kommer in på lätt.
Tänker mest på hur ohämmat hon hänger ut sina barn heeela tiden, om hennes äldsta son har massa ångest så hade han nog inte mått så bra av att veta att hela internet får ta del av hans innersta känslor.
Oavsett om jag tycker hon har rätt i sak i just det här fallet så blir jag bara matt och irriterad på hennes svärande och gapande. Hon är en 40+ tvåbarnsmorsa, inte en uppretad femtonåring. Patetiskt att hon inte fattar att hennes argument och engagemang faller platt när hon beter sig så omoget.
Hon är mager som en sticka och verkar spattig. Vore inte otippat om hon går på nåt. Självmedicinerar kanske. Och nej, man kan inte ställa så mkt krav på samhället om vad man behöver och vill ha. Kocken har troligtvis direktiv från en kostchef som inte tillåter vegansk kost i grundskolan då den leder till b12- och järnbrist.
Det värsta jag sett! Hon måste sluta med detta curlande och offer-rollen. Blir tokig. Har barn i samma skola (som han precis bytte ifrån) så jag vet precis vad jag pratar om. Snacka om att hon inte delar ens en tredjedel av allt på insta. Jag är helt chockad. Ska hela samhället anpassa sig efter hennes två barn?
Okej. Ännu en sån här tråd.
Jag är så vansinnigt sugen på en kollega. Jag är gift. Jag älskar verkligen min partner. Inget är fel i vår relation. Jag är bara så fruktansvärt jävla sugen. Är en kyss helt hemskt? Måste man verkligen prata om det med sin partner?
Jag vill inte skilja mig, vill bara känna pirret och liksom den där känslan.
Jag vet att detta uppfattas som egoistiskt och hemskt av många. Men jag hade helt ärligt unnat min partner det, även om jag inte hade velat veta något.
Varför är monogami standard??
Du måste inte leva i en monogam relation om du inte trivs med det, men ja du bör prata med din partner om du kysser någon annan om det inte är så att ni är överens om att det är okej.
Jag vill ju leva med min partner, ingen annan. Vad hen vill, vet jag inte. Men antar att hen vill vara monogam… Jag vill inte ha fler partners. Vill bara kunna kyssa en jävla människa någon gång när andan faller på. Vill inte ens ha sex.
Ja, det tror jag också. Med lyckligare barn som följd… det är fan onaturligt med monogami. Tänk att andra människors svartsjuka ska förstöra hela familjer. Folk är så enkelspåriga.
Vill inte ligga regelbundet. Har mycket svårt att se att jag skulle kunna eller vilja gå så långt som sex. Det krävs en hel del innan jag har sex med en annan person. Så förstår faktiskt inte hur du kan tolka in det alls?
Chockerande svar: prata med din partner!
Vi har pratat om öppet förhållande, men hade ”bara en kyss” hänt utanför den överenskommelsen hade jag sett det som otrohet och inte okej.
Men ni måste komma överens och bestämma vilka regler som gäller i ert förhållande.
Förstår dig helt. Tror inte monogami är ett optimalt sätt att leva (med tanke på all otrohet och att man kan bli tänd på flera mm). Prata med din partner om hur du känner!
Vi lever monogamt men jag har känt sådär starkt för en kollega som du och känner ibland dragning till andra samt en vilja att vara fri att kunna göra sånt. Vill också kyssa tjejer. Tycker det är lite absurt att man inte ska kunna det egentligen, man äger ju inte varann. Har tänkt ta upp det med min man men inte hittat bra tillfälle. Misstänker att han inte är intresserad av detta. Dock har vi pratat lite lätt om att ha en tredje person i sängen tillsammans eller vara med ett par så vem vet.
Jag vill också kunna kyssa andra tjejer. Män också. Som man känner en attraktion till. Varför skulle det vara så hemskt…
Kan inte du säga till om du tar upp det? Vet inre hur jag ska göra det med min partner. Det känns som att hen kommer ta illa vid sig och typ tro att jag redan gjort något eller att jag inte älskar hen längre.
Ja, jag väntar på ett bra tillfälle. Kanske när man druckit lite vän. Tänkte säga att jag börjat tänka efter att ha sett en serie (vilket inte är osant).
Finns en tjej som lever i öppet förhållande som kommenterar här ibland, tror hon kallar sig S eller Sandra eller liknande namn, hon kanske kan berätta mer?
Man får ju skydda sig, det gäller alla. Beror på hur stora barnen är om de kan upptäcka sånt. Men en hel del människor med barn lever såhär i olika utsträckning och får det att funka så..
Utan att göra någon värdering i övrigt – tror du verkligen att det kommer stanna vid EN kyss? Kommer du vara klar sen, tänker du dig?
Låter spontant osannolikt.
Tips på ett baby gym där själva underdelen inte rör sig? Som är lite mer som en mjuk men stabil matta/underdel ? Vi har ett gym från skip hop som vårt barn älskat men nu när hon är äldre och rör sig så mycket blir den bara skrynklig när hon rör sig (svårt att förklara haha men botten ligger inte still, fastnar i fötterna och är svårt för henne leka på den för är som en filt). Tips?
Mitt tips är att inte köpa nåt speciellt utan lägga henne på golvet eller låta det skrynkla. Rör hon sig så mkt så tar hon sig snart framåt o då behövs det ändå inte 🙂 går så fort!
Hur gammalt är barnet? Kanske bättre att köpa en filt/täcke och lite leksaker runt om istället?
Om barnet är ganska litet rekommenderar jag vår Meadow från Winter & Bloom. Han var nöjd med den till typ 4 månader, nu vill han hellre bara på golvet och försöka ta sig någonstans.
Köp en hopfällbar gympamatta från Ikea, den kan barnet ha sen i flera år. Sen kan du köpa bara som en ”träbåge” med babygymsaker i som man kan ställa var som helst, så kan du liksom ställa bågen på gympamattan.
Absolut inte – det mest naturliga du kan göra, du ger barnet tryggheten det behöver för att våga sig ut i världen senare ❤️ ibland försöker man lösa problem som inte finns för att sociala medier eller samhället pushar. Ta er tid – bebisen är bara bebis en kort period.
NEJ. Det är rätt. Dina bröst används inte som napp. De används som BRÖST för en bebis. En napp är en plastbit som är konstruerad att likna en bröstvårta. INTE tvärt om. Napp är dessutom jättedåligt för munhälsa och käkutveckling medan amning är det bästa du kan göra motsvarande. Ammar min 2 åring om nätterna fortfarande vi har sovit hela nätter sen födseln. Aldrig vaken en sekund om natten. Aldrig gråtit en sekund på natten. 2 år nu. Det är ABSOLUT inte fel. Det som är fel är att folk är sjukt opålästa och har konstiga normer om vad man ska göra för sjuka grejer med sina spädbarn, typ napp, sova själv ersättning mm, som får mammor att tro att det är onormalt att amma sitt barn så att det blir nöjt? Vad är det ens för fråga? Haha sorry men går igång så på det här
Men lugna ner dig lite. Är det du som gapade i förra ÖS om hur sjukt och onaturligt det är med ersättning och förskola?
Gör hur du vill me dina barn men tagga ner lite om hur andra gör, det är mer klädsamt.
Men ingen har ju hävdat att det är fel? Tvärtom idel uppmuntran. Slutsats: i princip alla tycker att man bör amma barn nätterna igenom om alla inblandade mår bra av det. Ni behöver inte fäktas mot väderkvarnar.
Kul att du fått ett barn som sov bra förresten, men du stöttar inte nyblivna mammor i deras amning när du framställer det som att dålig sömn beror på att man gör ett sämre val än du. Bebisar sover ofta dåligt, det är en del av att vara bebis.
Haha va? Varför skulle det var fel? För mig var det enklast med alla 3 barnen att göra så. Är inte fel att göra på nåt annat sätt heller såklart, nätterna handlar om att försöka haffa så mkt sömn som möjligt!
Åå, är precis i samma läge. Har en liten bäbis som mest vill sova på mig och snutta på bröstet. Jag känner instinktivt att det bästa för mitt barn är att få vara nära mig. Också mysigt för mig, även om min sömn såklart är lidande.
Varför ställa en sån fråga? Vad skulle främlingar här ha för åsikt om vad du gör med dina bröst i ditt eget hem?
Personligen har jag absolut inte velat vara napp för någon av mina barn. Helammade båda och älskade det. Men de åt och sen somnade de gott med (vanlig) napp. Ibland i min famn, ibland samsovandes, ibland i vagnen och ibland i sin säng. Jag ville inte bli låst på det sättet att barnen bara kunde sova med bröst i munnen. Vi alla mådde och sov toppen av detta och närhet och trygghet har vi aldrig lidit brist på.
Men alla gör som de vill.
En bekant la upp att hon var ute på älgjakt med sin familj, med två barn under tre år. Jag tyckte det kändes obehagligt men jag har ingen koll på hur sånt går till, kanske inte skjuts så ofta. Är det vanligt att ha med småbarn på älgjakt? Kan de påverkas något eller är det lugnt?
Vad de kan få se? Du menar skog och kanske en älg? Barn världen över är med vid slakt och styckning. Det är vi som har gjort döden och kött till något som inte ska kopplas samman. Lär man småbarn att det är naturligt så är det naturligt.
Det mest naturliga är ju att älgen får leva sitt liv i fred och dö på egen hand när den tiden kommer.
Småbarn ska inte vara med på jakt,nära gevär,låter galet.
En jaktvårdskonsulent där jag bor har tagit med barnet sedan ungen var några månader gammal. Barnet är två nu och hänger på ibland, sitter i ryggsele. Barnet sitter ju inte långa pass utan är med på kortare saker. Ser inte riktigt vad som skulle vara fel med det?
Växer man upp i en jaktfamilj är det knappast konstigt eller skadligt. Min bror jagar sedan många år tillbaka och har haft med sig sina barn ibland. Han tar även hem rådjur och vildsvin och flår och styckar själv hemma. Ingen av barnen (eller mina barn som ofta är där och hälsar på) har tagit minsta skada av det. De är hur nattliga som helst med vart kött kommer ifrån och hur det går till. Vad är det att vara rädd för?
Hur är jag upprörd? Jag frågade då jag inte har koll hur det går till. Jag tyckte det kändes obehagligt var det enda jag skrev om det, jag är inte upprörd. Finns alltid någon som ska överdriva. Jag frågade av nyfikenhet, tänker inte stoppa dom.
Jag minns när jag var omkring 6 år och följde med pappa på älgjakt. Det var såå spännande och häftigt att kliva upp tidigt och sitta med på ett älgpass där man var tvungen att vara knäpptyst! Pappa sköt inget den dagen men någon annan gjorde så fick följa med till slakthuset också, vilket kanske inte har lika häftigt men ändock en upplevelse. Ett av mina tydligaste och bästa barndomsminnen idag 28 år senare.
Åkessons bröllop är the gift that keeps on giving. Nu har de upptäckt att fastighetsmiljardären Eric Selin (Isabella Löwengrips ex-man) också var på bröllopet. Journalisterna jagar nu Erik och frågade honom om han pratade med Hedarv (gäng-ledaren) på bröllopet och Erik svarar att han pratade med många på bröllopet och han vet inte om han pratade med Hedarv också. Popcornen poppas varje dag nu ??
Ni som har barn – hur gamla har era barn varit när de börjat förskolan och hur många % har ni jobbat efter att barnen blivit inskolade? Vi ska skola in vår dotter till våren när hon är 1.5 och min man ska vara fl 50% ett tag för att hon ska få en mjukstart och inte behöva vara där så många timmar. Alla våra vänner tycker vi är jättekonstiga! De har skolat in och sedan jobbat heltid direkt och menar på att man inte får ihop livet annars med räntor osv. Och att vi klemar bort vår dotter. Vi tycker ju tvärtom, att vi är dåliga föräldrar som skolar in så tidigt och att 4 h om dagen känns jättemycket så vi är på helt olika sidor jämfört med vännerna. Vore tacksam för insyn hur andra har tänkt och gjort ?
Men borde man inte kunna vara tillräckligt nöjd över att kunna göra så (och att man har råd) för att inte behöva be om cred från andra på ett bakvänt vis?
Skit i vad alla andra säger och tycker. Min omgivning har haft åsikter om typ ALLT gällande min graviditet (att jag var ”för gammal”), min förlossning (planerat snitt), att jag inte kunde (!) amma mitt barn, att vi förbjuder skärmtid, att vi ska skola in först när han är två år, att vi bara vill ha ett barn… Kan fortsätta med en LÅNG lista. Folk är sinnessjuka och älskar att skvallra och lägga sig i så fort man avviker minsta lilla från normen. Men det bästa är att totalt skita i dem. De har ju ingen rätt alls att kontrollera ditt liv och din familj. Bara sätt ner foten och säg bestämt ”vi gör det som passar oss bäst” när folk börjar veva.
Ja jag har inte träffat någon annan i princip?! Har en nära vän vara första graviditet gjorde att hon kräktes 20 ggr/dag, förlossningen var otroligt traumatisk och barnet visade sig ha autism och eventuell IF. Hon var helt slutkörd och första 3 åren sa hon ”skaffa inte barn, gör något kul istället”. Hennes man är rejält utbränd. Och nu plötsligt är hon gravid igen. 😮 Vi pratade om det och hon menade att barnet ju måste få ett syskon… Alltså nej, för mig handlar det om att vi föräldrar ska orka och kunna vara de bästa föräldrarna till det barn vi har. Han har en kusin i nära ålder och kommer få vänner så jag orkar inte bry mig om alla som tjuter ”han kommer bli helt ensam!”. Trams!
Så dumma kommentarer. Man ska orka med de barn man skaffar. Långt från alla syskon har glädje av varann, särskilt som vuxna. Man behöver inte alls bli ensam. Folk är så korkade.
Av alla saker som inte hänt har denna sak hänt allra minst. Exakt alla som kan går ner i arbetstid och låter barnen gå så korta dagar som möjligt första tiden på förskolan. Exakt ingen säger att barnen måste gå långa dagar ifrån start. Det allra bästa för ditt barn vore nog om du slutade hitta på lögner i Bloggbevaknings kommentarsfält. Hope this helps. ?
Nope, det gör folk verkligen inte… Många vill ha dem för så länge som möjligt, även lediga dagar. Antingen för egentid eller för att livsstilen med mkt pengar är viktigare.
Vi skolade in vid 1 år 9 månader och började med 85% direkt. Önskar vi börjat med 50%. Det gick bra men hade känts så mycket bättre med 50% som mjukstart.
ni gör som ni vill men snart kommer ert barn blir ledsen att hon ska gå hem då dom andra stannar, och dom gör saker som hon inte kan va med på.
tyckte det var rätt skönt att jobba och äta lunch och gå på toa själv osv.
barnen har kul på dagis ?
Inget av mina barn har någonsin velat stanna på förskolan när vi har hämtat. Ett av dem längtade tillbaka till förskolan vid skolstart, men under tiden de gick där tyckte de alltid att det var skönt att gå hem.
Nej men många barn har lite svårt för övergångar (i princip alla små barn) och därför bör man inte lägga så stor vikt vid vad de visar för känslor kring brytpunkter t ex att bli hämtad. Det betyder inte att de hellre vill vara på förskolan, nödvändigtvis.
Mina barn älskar sin förskola och är aldrig ledsna varken vid lämning eller hämtning. Men sånt kan man inte säga till mammapoliser. Enligt dem så låtsas bara barnen för de är så traumatiserade av att inte sitta ihop med sin mamma 24/7. Och har man en förskola som fungerar bra och för barnen mår bra kan man ge sig den på att mammapoliserna vet bättre om just ditt barns förskola…. ??♀️
Någon som har tips på träningsapp där man får förslag på ihopsatta träningspass i appen?Gärna lite pedagogisk och gärna för olika typer av delar av kroppen (typ fokus core, ben etc).
Tack vare att jag följer deras program så har jag lärt mig att det är kontinuitet som ger resultat. Alltså för första gången har jag liksom muskler och börjar se toned ut! Deras recept är jättegoda. De har mängder av olika kortare upplägg med mer fokus på typ rumpa, eller längre program där man kör igenom allt. Och olika träningsstilar. Testa en gratis vecka vetja!
Om någon är intresserad så kan jag tipsa om att beställa hem Kayla Itsines (grundare till appen Sweat) book ”Reboot”. I den finns en QR-kod som ger 1 års gratis användning av appen. Boken går på omkring 200 kr tror jag och appen ligger på typ 1200-1300 kr per år har jag för mig.
Pratade med en trevlig man. Blivit nästan folkskygg. Är sjukpensionär och har väldigt ont om pengar. Vem vill ha mej? Samhället är ytligt. Pengar,ett bra jobb spelar roll. Rörigt inlägg röriga tankar. Trött på ensamheten.
Jag träffade min man när jag hade en livshotande sjukdom. Jag hade liknande tankar
Som du men tvingade mig själv
Att hemmet kärleken en chans, och det var så värt det ❤️
Jag fick barn i år och det har nog gjort att jag tänker på min egen barndom mycket. Läste nyligen Schulmans bok om hans mamma som var alkoholist och det satte igång ännu fler tankar. Jag går runt med ett stort frågetecken i min hjärna (mitt hjärta?) och det är den enkla frågan: Var/är mina föräldrar alkoholister? Eller hade de bara alkoholproblem? Är det ens skillnad på de två begreppen?
Saker som ploppar upp i min hjärna när jag tänker på dessa frågor (de är båda 70 nu):
De hade alltid jobb som de skötte och drack aldrig när de skulle jobba eller köra bil. De lånade inte pengar för att köpa alkohol och de betalde alltid hyran i tid, och det fanns mat och allt vi barn behövde hemma. De drack sig sällan (aldrig?) fulla på vardagar när de skulle arbeta dagen efter. De satt inte på någon bänk utanför systemet eller umgicks med ”a-lagare”.
Men sedan å andra sidan… De bråkade ofta när de var berusade, inget våld men högljudda och sa saker som ”ska det vara såhär så kan jag lika gärna hänga mig!” och stormade ut. De drack varje helg (tror jag) och blev synligt påverkade (glansiga ögon, sluddrigt tal). De drack rejält under högtider såsom julen. Jag avskyr julen då jag enbart minns att min mamma var stressad och skrek på alla, smygdrack vin hela dagen medan hon kämpade i köket (vägrade ta emot hjälp med maten), och så drack pappa alldeles för mycket snaps till middagen och somnade snabbt därefter. De köpte ofta billig alkohol, typ billig starköl eller starksprit svart från en granne. De dricker gärna öl och vin tidigt på dagen än idag, innan lunchtid. Har flera gånger hört/sett min mamma kräkas p.g.a. bakfylla på morgonen. Har fått hjälpa min fulla pappa i säng på större fester (bröllop, födelsedagsfester o.s.v.).
Har liksom minnen av att jag ofta varit ledsen för att de varit fulla, när jag var liten/yngre. Vet också att jag vid några tillfällen som barn specifikt bett dem att inte dricka alkohol och de bara viftat bort det och skrattat typ.
Flyttade hemifrån ganska ung och inte tänkt på detta förrän nu då. Det som senast gjorde mig väldigt ledsen och ganska chockad var att min mamma var full när jag hälsade på henne med min bebis. Vi bor rätt lång ifrån varandra så först när bebisen var några månader gammal orkade jag resa iväg. Hon ringde när vi var nära och sa kryptiskt ”Vitlök håller bakterier borta så jag åt ordentligt med vitlök imorse!”. När hon öppnade dörren och var FULL och lite högljudd, med en stark halstablett i munnen, så fattade jag att hon bara ville dölja alkohollukten med minttablett och ville koppla det till vitlöksandedräkt… Jag blev så ledsen. Jag vet inte om min sambo försökte låtsas som ingenting för min skull, eller om han inte märkte något (!?), men vi pratade aldrig om det… Men jag kan med säkerhet säga att hon var full. När hon mötte sitt barnbarn för första gången. Det gör mig ledsen. Jag tycker inte barn och alkohol hör ihop även jag inte är nykterist (snittar ett glas vin varannan vecka, ogillar öl och starksprit).
Så ja, förlåt för novellen. Jag har bara svårt att få ihop allting i mitt huvud. Tänker på Schulmans bok, där han skriver att mammans alkoholism var hans största hemlighet. Han berättade inte ens för sin terapeut om det. Och det är nog lite så jag känner. Jag har inte prata om detta med någon, inte ens min sambo sedan 10 år… Det är för skamfyllt, för utlämnande, och min stora fundering är ju: Om de inte är alkoholister så talar jag illa om dem utan anledning och det vore ju fruktansvärt?! Om du orkade läsa: tack för din tid. <3
Åh jobbigt! Jag tror du kommer må så mycket bättre av att prata med någon om det här, börja med en utomstående eller psykolog om det känns knepigt med sambon och släkt? Det är energikrävande bära runt på ”hemligheter”
Hmm ja jag kanske skulle det. Jag gick i ett års terapi för ett antal är sedan och vi pratade lite om detta, men kanske inte på djupet. Har nog skjutit det lite ifrån mig tidigare, känt att det ligger i mitt förflutna så det är struntsamma. Men tänker mycket på det nu…
Perioder eller alkoholproblem ja. Inte ovanligt men inte ett helt sunt förhållningssätt till alkohol, helt klart. Hoppas du vågar/orka prata med din partner åtminstone. Skulden är inte din.
Ja kan nog ändå med säkerhet säga att jag inte tycker det är sunt iaf. Hade själv inte gjort så runt mitt barn, särskilt inte på jul eller semester.
Tack! Ja det är så svårt det där med skam och skuld. Inser logiskt att det är deras problem och skuld men ändå känner jag mig… Som en del i det? Skäms mycket? Konstigt det där.
Även om de inte är alkoholister är det tydligt att de inte har ett sunt eller normalt bruk av alkohol och du ska inte tänka på det när du pratar med nån. Du säger bara det du upplever/sett/känt och det är aldrig fel.
Då har du flera här som säger att nej, det gör du inte. Är ganska säker på att en terapeut eller vän skulle säga samma. Finns väl anonyma grupper för anhöriga till alkoholister, de kan säkert ge ett första råd.
Man behöver ju inte vara alkoholist bara för att man dricker mycket men frågan är ju om de klarade sig bra utan att dricka på helgerna eller om de var tvungna att dricka pga abstinens? Svårt att säga utan att veta det.
Ja det är svårt att veta för jag kan inte prata om detta med dem. En sak jag alltid tyckt är underligt är att min mamma absolut har smygigt med drickandet. Gömt glas bakom flingpaket och liknande. Som att hon innerst inne vet att hon inte borde dricka vid det tillfället men inte kan låta bli.
Åh, känner så igen mig, gjorde samma resa när jag fick barn. Läs på om ACA, barn från dysfunktionella/alkoholiserade familjer. Där insåg jag att jag har spår av min uppväxt som liknar många andras och där fann jag verktygen för att komma vidare och inte ge vidare dysfunktionen till mina barn.
Jag tänker att det viktiga är kanske inte vad de ”är”, utan hur du har känt dig och hur du upplevt det. Uppenbarligen har det satt spår i dig, och dom känslorna har du absolut rätt att ha ❤️ prata med någon om det, det kommer vara jobbigt, men kan vara skönt att få ut det ur systemet också ❤️
Vet man vem pappan till Sara Bolays dotter är? Följer inte henne utan kollade lite sporadiskt när dottern kom, men idag såg jag att hon på hennes story hade skrivit ”man ser när pappa lämnat på förskolan” och har helt missat att det finns en pappa med i bilden?
Jag har en något märklig granne, helt harmlös äldre gubbe, men märklig. Redan första gången jag träffade honom förstod jag att han har allvarliga alkoholproblem, men han är alltid trevlig, glad och pratsam och det har aldrig uppstått problem (förutom en gång när hans goda man inte fick tag i honom och jag råkade befinna mig i trapphuset och blev lite indragen i drama med polisen, men han kom tillbaka sedan!). Jag har vid flera tillfällen stött på honom i källaren, ofta under kvällen. En gång stod jag med hörlurar i tvättstugan med öppen dörr, ljuset hade släckts för jag stod och vek. Helt plötsligt står han där i dörren i mörkret! Jag blev förvånad men han sa bara hej och gick. Det enda som finns i källaren är just tvättstugan och förråd, och han har aldrig burit på nått när jag sett honom och aldrig sett honom tvätta. Häromkvällen var jag nere i källaren och rensades mitt förråd, då plötsligt stod han där! ? jag förstår inte vad exakt han gör i källaren på kvällen?!
Dessutom kom en annan granne och skrämde mig lite, men hon använde tvättstugan så de va ju inte konstigt. Det tragikomiska var att hon också uppenbarligen var berusad, har aldrig sett henne så. Vi brukar småprata om lite allt möjligt vanligtvis, nu visste hon inte ens vem jag var. Det fick mig att fundera på hur många sorgliga hushåll som existerar i ens närhet och begrunda livets förgänglighet :p
Sen funderade jag på om det är så att gubben och kvinnan har hemliga rendez -vous i källaren kvällstid, trots stor åldersskillnad.
Hoppas de har en rendez-vous och att fortsättning följer! ?
Jag hade en alkoholiserad granne som sprang ned med ölburkarna till källaren hela kvällen. Kl 5 på morgonen gick han ner och hämtade dem och gick ut genom källardörren på baksidan av huset och lade dem i bilen.
Alla fattade. Antagligen även hans fru. Han lurade nog mest sig själv…
Jag tror alkoholen kan förklara vad han gör där nere om nätterna, I hans huvud är det säkert jätte rimligt på något sätt..
Särskilt ibland när de har druckit i många många år så kan det börja bete sig väldigt udda utan att det nödvändigtvis behöver innebära att de gör något ”illa” även om det får en att undra.
Jag hade en alkoholiserad granne som bodde på bottenplan. Han var en äldre söt liten gubbe. Inga barn ingen fru. Skötte jobbet galant och missade aldrig en dag, men drack enorma mängder utanför jobbtider och helger. Han var tyvärr också väldigt ensam, så såfort han hörde att någon av grannarna hade folk över, eller fest eller kalas, så kom han och ringde på dörren och ville bli inbjuden.. Andra gånger kom han och ringde på och ville låna mjölk… Alvedon… Mjöl… Socker…
Han ville såklart inte egentligen låna någonting utan han ville bara prata och bjuda in sig själv..
Blir lite ledsen när jag tänker på det, han var snäll.. Men vi var inte särskilt sugna på att bjuda in en överförfriskad gubbe som var glad i hågen till en grupp där ingen kände honom…sisådär 22-23 på kvällen en lördag. Så han gick runt till alla grannar mestadels blev han aldrig inbjuden..han fick vara med oss ibland när vi var ute och grillade, lite enklare då eftersom man fick lite avstånd och man kunde smita in när man var klar med kvällen..
Bjöd man in honom till ens lägenhet så hade han svårt att förstå att festen är över och att det var dags att gå… Vila i frid lilla Gert ❤️
Någon annan som följer P.Diddy-fallet slaviskt?
Vad tror ni? Är han skyldig? Är de andra uthängda skyldiga? Varför är det ingen av Diddys vänner som säger något?
Jag tror 100% skyldig. Till allt han är anklagad för. Han är även skyldig/medskyldig till morden på MJ, Whitney, Nick Carters brorsa, Tupac (visste man redan när det hände) Biggie (visste man då också) Whitneys dotter ja o alla andra. Tror även att det inte är Beyonce (alltid avskytt den kvinnan) som är mamma till Jay Z’c dotter, den biologiska mamman är mördad.
Jag förstår att det är högre makter som styr.
Jag tror inte Ally Carter är Tupacs dotter men jag tror på hennes historia.
90% av min källa är TikTok ska tilläggas! Så detta är såklart spekulationer.
Försöker läsa på hur lagen funkar i usa men det är sjukt komplicerat och svåra ord så jag hänger inte riktigt med i allt det där, mer än att rättegången planeras till maj 2025.
Jag har alltid tycket det varit märkligt att
Folk avgudat
Beyonce. Nåt
Måste ju va fel om man är
Gift med en man som väljer att fortsätta vara bästa vän med en våldtäktsman och mördare? Tror inte för fem öre att de inte kan ha varit ovetande om allt som hänt
När jag först fick höra att något ens hänt lyssnade jag inte ens med ett halvt öra, 1/4 öra, max. Tänkte att det lät himla ointressant. Men nu EXPLODERAR tiktok om det hela och jag vill i alla fall förstå litegrann. VAD är det som har hänt? Finns det nån på typ tiktok ni kan rekommendera som kanske sammanfattar bra, eller vill någon här dra en liten sammanfattning? För nu vet jag liksom inte var jag ska börja.
Scenario: en polis som förhört ett vittne till ett grovt brott, en händelse som gav vittnet mycket ångest efteråt då det som sagt var ett grovt brott och hen var ett nyckelvittne.
Samma polis kommer slumpmässigt som kund på sin fritid till vittnets jobb flera månader efteråt och säger att hen känner igen vittnet, börjar prata om ärendet (som är uppklarat i rättegång osv nu), tackar för gott samarbete osv.
Det låter olämpligt att polis på fritiden sprider eller riskerar sprida en sån uppgift till ett vittnes arbetsgivare och kunder och kan skapa onödig oro hos vittnet. Tveksamt att det skulle vara brottsligt men det skulle förvåna om polisen inte hade någon policy för situationen (hittar inget på google). Jag skulle råda vittnet att ringa 11414 så får dom reda ut vad som gäller om du inte får annat svar från någon som faktiskt vet något.
Camilla, det är din plikt nu 🙂 att granska Mytomanen My Martens helt och hållet. Det finns så mycket som är skumt med hela hennes väsen. Folkbokföringsbrott, bostadsbidrag, alla flyttar, alla hennes instagram-konton, varför äger hon inte hundarna?, arabiska herrarna som tog över My Martens AB, Anna Book, Magdalena Graaf, Dr Alban, Bobby Oduncu, Basic Element och vad hände med henne och Må Bra sajten? osv osv……….
Jag och min man tjafsar så sjukt mycket mer intensivt sedan vi fick barn. Jag blir tokig på honom. Han blir tokig på mig.
Hur länge orkar man?? Vi misstolkar varandra i allt mellan himmel och jord. Känns som att jag inte ens VILL orka.
När fick ni barn? Kände exakt likadant första månaderna. Jag typ fantiserade om skilsmässa?! Allt kulminerade när jag till sist sa att jag funderar på att separera och att vi måste få ordning på relationen. Vi satt typ en hel helg och pratade igenom allting och gjorde upp en plan för hur vi skulle bli ett team istället för att skava på varandra. Går mycket bättre sedan dess! Men hade det inte hjälpt hade jag försökt med familjerådgivningen.
Men tror absolut det är normalt att bråka och tjafsa mycket som nyblivna föräldrar. Det är så omvälvande att få barn och allt förändras över en natt typ. Jag och min man bråkade ALDRIG innan vi fick barn så ja, det kan nog hända de mest harmoniska par. 😉
Haha ja herregud, plötsligt uppstår så många nya situationer som bjuder in till tjafs pga stress, hormoner och sömnbrist. Vi fick barn i maj. Jag var ganska snabb med att ta upp det så vi kunde prata om det, skönt att lufta saker och ting, jag försööker att inte vara så lättretlig gällande honom, men nu är det som att vi vant oss. Vi kan vara så arga på varandra för att 5 minuter senare vara såå trevliga och bara puss puss, gulligull, hahah ?
Någon som sett klippet med Blondinbella som frågar ut Paul om hur tamponger funkar?
Jag kan ju inte ha varit den enda som fick en EXTREMT dålig känsla av hans beteende? Hans märkliga och passivt aggressiva sätt att svara på får mig att känna att det handlar om mer än att hon bara ställer dumma frågor…
Han beter sig ju jättekonstigt?! Snälla säg att jag inte är den enda som ser en miljon röda flaggor ?
Hans beteende är orimligt i förhållande till frågan. Jag fattar att han kan bli irriterad om hon kommer med sånna frågor hela tiden men det här är nått helt annat.
Usch. Känner mig jätteilla till mods.
Verkligen extremt konstigt klipp. Har aldrig fått en bra känsla av honom dock. Det var samma känsla i ett klipp häromdagen när hon frågade ut honom om vem som tar notan på första dejten. Tycker folk verkligen att han är rolig/charmig?
Jag har inte sett mycket av honom så kan inte uttala mig men tycker han var extremt skum i videon. Sjukt dåliga vibbar.
Hade inte velat lägga ut en sån video på min partner, mina vänner hade ju börjat ringa mig för att undra om allt står rätt till i relationen.
Är han under pistolhot?
Wtf?! Han är verkligen sjukt otrevlig i den videon? Taggig och hela kroppsspråket är negativt. Har de en bra relation och han inte gillar att bli filmad så hade han väl lugnt kunnat säga ”jag är inte med på Instagram och sånt punkt slut”.
Tror han att han är rolig? Nej jag fattar ingenting, jag hade blivit ledsen om min man var sådär taggig mot mig.
Hon vill ha en man och det ska se bra ut inför folk och på sociala medier? Många kändisar ser ut att ha knepigt förhållanden. De ska se perfekt ut allting på sociala medier. Pernilla W s man ser mest ut att vilja bli känd leva ett bekvämt liv med pengar.
Ja, jag hade inte ens lagt ut en sådan video på min partner. Folk i min närhet hade fullkomligt ringt ned mig för att kolla om allt står rätt till. Något verkar jätte,jättefel. Hans kroppsspråk och sättet han bemöter frågan på är totalt obefogat, oavsett hur irriterande han tycker frågan är. Blev på riktigt jätteobekväm efter att ha sett det.
Beter du dig så om någon ställer en dum fråga till dig?
Intressant. Aldrig sett på maken för en så obefogad reaktion på en fråga, oavsett hur korkad den är.
Har inte sett Paul i rörligt format tidigare, så vet inte hur han brukar bete sig. Men jag tyckte det kändes som att hela grejen var skådespeleri. Han kanske trodde att han var rolig?
Elsa Billgren gör reklam för flera hudvårdsmärken..tre fyra st? (Hennes fantastiska hy har hon ju alltid haft o lär ju inte bero på nåt särskilt hv-märke) Varför är företag ok med att låta en influencer göra reklam för typ samma produkt m olika märken nästan samtidigt,det verkar ju inte alls trovärdigt?
Föregående inlägg 
Ni som gör matlådor, vad ska ni göra till nästa vecka?
Behöver lite inspiration. Ätit så dåligt denna veckan så måste bättra mig, men förtillfället känns allt lite äckligt och tråkigt ?
Eller behöver inte vara matlådor såklart, men kändes som en bra fråga istället för bara be om tips??
Lasangett. Är godare dagen efter. Mums.
Nåt så otroligt god dagen efter! Livsfarlig att ha i kylen, går alltid och småäter från den?
Jag med ?
Med majjo så gott ?
Är lasangett någon annat än lasagne, eller är det en felskrivning? ? Aldrig hört talas om lasangett om det nu är en maträtt.
det är ebän maträtt. jättegott
Dahl med ris + råkostsallad blir det några dagar. Sen tror jag att jag ska göra en broccoli- och fetaostpaj. 🙂
Ska göra en gryta med grönsaker, halloumi, linser, krossade tomater, kokosmjölk och kryddmix med curry och jordnötssmör. Färsk koriander allra sist. Äter med ris och tortillabröd.
Det blir nog en vanlig köttfärssås och spagetti. Det var längesen jag åt det nu
haloumi ”gryta ”
såg på Josefin bäcks insta men freebejsa lite. såååå god!!! med jasminris ?
cannelonibönor
grädde
haloumi
gul lök
paprika
kryddor
vitlök
tomatpuré
soja
Kyckling och rödbetor , potatis och morötter i ugn. Sen chèvre över 🙂
Det här receptet är enkelt och behöver i stort sett 0 prep.
För 10 matlådor
1 gul lök
3 påsar Eldorado kycklingkebeb a 700 gram
5 dl cremé fraiche paprika chili
1 konserv körsbärsktomater
Hacka lök och stek. Tillsätt kycklingkebab, cremé fraiche och körsbärstomater. Rör om tills uppvärmt. Klart!
Vad har du för kolhydrat till? ?
Jag har vanligtvis morotsstavar till men ris funkar jättebra som kolhydrat.
Tacos, kyckling med rotfrukter i ugn och köttfärssås med pasta blir det här ??
Brukar göra tortellinigratäng med bacon och broccoli. Men förra gongen provade jag med kassler och de blev faktiskt bättre ?
Pustasoppa
Chili con carne
Fisk med spenatspd eller äggsås
Räkpasta med svamp och lök och en skvätt grädde
Köttfärssrisotto med majs och ärtor
Kreolsk gryta men kör med ölkorv
Pasta pesto med kyckling stekt i vitlök och timjan
Min favoritmatlåda är linsgryta eftersom jag tycker att det är jättegott men resten av familjen inte gillar det alls. Ska jag bara göra matlåda till mig själv så tycker jag att omelett med potatis är smidigt.
Vet inte vad det är med mig, allt det ni skriver låter supergott egentligen men just nu låter det bara äckligt ?
Och ibland, eller oftast, känner jag att jag typ inte är värd att äta en matlåda och sen göra varm mat på kvällen också.. Att jag mer borde äta en sallad, grönsaker eller mellanmål istället. Tänkte försöka att ha planer för både lunch och middag nästa vecka men vet att jag kommer stå där och känna såhär.
Känner mig kaos just nu och som att jag är otacksam och tog er tid i onödan. Kanske känns bättre imorgon, borde sova, dö eller något. Eller alltså inte dö dö, men ah, mitt huvud är bajs nu?
Ta en skärmdump eller nåt och spara till en dag när du känner mer för att laga något gott.
Ibland är inte alla delar i kroppen synkade. Det kommer fler dagar Augusti?.
❤️
Åh, fina du haha <3 folk skriver väl om de vill skriva, du är inte skyldig dem nåt. Känns som en stark känslomässig reaktion på en rätt simpel fråga? Är det nåt annat som tynger?
Du ska äta gott och må bra. Jag tänker på dej. Kram.
Jag är inne i en liknande period, det enda jag är sugen på är citronyoghurt (vilket för mig är synonymt med när jag var som sjukast i ätstörningar). Allting känns strävt i munnen när jag tänker på det, tom mat jag verkligen gillar. Men jag har som mål nästa vecka att äta lunch och middag alla dagar nästa vecka.
Du är inte ensam!
Spenatlasagne med chèvre och soltorkade tomater. Superenkel att tillaga och supergod.
Mixa följare till en slät creme; 200 g chèvre, 200 g soltorkade tomater, 3 dl creme fraiche, 2 vitlöksklyftor och 2 dl vatten. Smaka upp med salt, peppar och timjan. Tina upp ca 400 g hackad spenat.
Varva tomat- och chèvrecremen med spenat och lasagneplattor. Toppa med ost. In i ugnen på 200 grader i ca 35 min.
Är och njut! ☺️
Blir bland annat kyckling i ugn som serveras med ris.
Ytsteker kyckling som kryddas med salt och peppar sen ner i ugnssäker form tillsammans med frysta spenatkuber. Steker champinjoner och morötter i kycklingskyn, sen ner med creme fraish, grädde, kalvfond, soja och en skvätt vitt vin eller konjak. Häll såsen över kycklingen och in i ugnen.
My kan säkert hjälpa till ?
Jag vill tipsa om kycklinggryta med gul lök, vitlök, champinjoner och kantarellfond. Matgrädde, maizena. Ris till. Lycka till! En jättebra fråga, hoppas själv på inspiration 🙂
Jag brukar kika på instagramkonton som Mackanskost och Fitspolurre och liknande för matlåda tips. Mycket är ju ganska samma, typ pasta, kycklingkebab och lättcreme fraiche, men ibland hittar man guldkorn. Ofta one-pots eller storkok. Och ofta min favvo – matlådor man kan gör i ugnen direkt i matlådan så man slipper diska så mycket. Ett riktigt bra vardagshack!
Ska göra korvstroganoff med ris, efter det (när jag tröttnar) så blir det fläskkorv med persiljesås och potatis ☺️
Hacka kassler som sockerbitar o stek så de får yta, blanda med creme fraise sweet chili paprika salt o peppar o blanda med gnocchi, magiskt gott
Hej!
Jag heter, Helena och arbetar som behandlare för våldsutsatta. Jag håller för närvarande på och skriver min magisteruppsats om en bortglömd grupp av våldsutsatta och söker personer att intervjua inför detta.
Vem? Myndig person som utsatts för våld som barn av förälder och som vuxen brutit med föräldern p.g.a detta.
Syfte: Öka förståelsen för vad vuxna barn behöver för att bryta upp med de våldsutövande föräldrarna.
Varför? Våldsutsattas barns uppbrottsprocess osynliggörs. Fokus är på partnervåld.
Hör gärna av er om ni har några funderingar och/eller vill delta i studien.
Du kommer att anonymiseras och deltagandet är frivilligt och kan när som helst återkallas.
Tack för mig och ha en fin kväll!
Kontakt: helwese@esh.se
Men… varför utgå från ett behov av att bryta med en förälder som varit våldsutövare i någons barndom? Det kan ni väl inte sätta som hypotes utan borde väl undersökas och nyanseras precis som allt annat.
Hur är din läsförståelse? Denna studien handlar om folk som har brutit med sin förälder, det stod inget om att alla har behov för det
Obs inte ts alltså, vill inte att folk ska tro att ts är otrevlig haha
”Syfte: Öka förståelsen för vad vuxna barn behöver för att bryta upp med de våldsutövande föräldrarna.” Hur står det till med din egen läsförståelse…?
Frågan handlar uppenbart om att samla underlag om hur man (med hjälp av andras erfarenhet) kan hjälpa dem som har en önskan om att bryta med sina föräldrar, vad som krävs för att ta sig över den tröskeln. Inte hur man kan övertala alla våldsutsatta att bryta med sina föräldrar.
Detta var intressant. Hade inte själv svårt att fatta men inser att om man tar saker ur sitt sammanhang och läser varje stycke oberoende av varandra går det att tolkas som 20:15 gjorde. Ingen kritik utan snarare en tankeställare för egen del.
När jag läste inlägget hajade jag till vid ordet ”behöver” i syftet, min spontana tanke var att TS nog gjort fel ordval och det hen menar kanske ligger närmare typ:
”Öka förståelsen för vad vuxna barn som levt med våldsutövande föräldrar och som önskar bryta upp med dem behöver”-isch? Klumpigt formulerat men ni kanske fattar vad min poäng är ändå. ?
Eller ”…som valt att bryta upp med dem behöver”, eller ”…som önskar bryta eller redan har brutit med dem behöver”, beroende på om fokus är inför/under eller efter avståndstagandet.
Men man borde kanske inte begränsa målgruppen för undersökningen till folk som redan har brutit med sina föräldrar i så fall, utan även inkludera dem som inte har det?
De vill väl ta reda på vilka faktorer det är som gör att man lyckas bryta, tänker jag
Man brukar försöka göra uppsatser så smala o så nischade som möjligt för att syftet med arbetet ska bli tydligare.
Om någon bryter med en förälder så ligger det nog massor bakom. Märklig sak att ha som kriterium…
Det är ju tesen på hela studien? Tror folk att man kan göra studier på hur breda ämnen som helst?
Jesus
Hälsningar inte ts
Du är obegriplig nu.
Men denna studie utgår från och handlar specifikt om personer som brutit med förälder pga våld? Därav kriteriet?
Vad är det alla har så svårt att förstå ?
Låter fruktansvärt oseriöst, rekommenderar ingen att svara på detta.
Vad är det som låter oseriöst? Folk skriver ganska ofta här om att bryta med föräldrar så det verkar va ngt som folk reflekterar en del kring
Personen har inte ens basal koll på skriven text, än mindre forskning.
Magisteruppsats är ju inte forskning så det är väl kanske inte så konstigt om text ser ut på annat sätt in i till exempel en avhandling. Förstår dock inte vad du menar med att personen inte har basal koll på forskning? Vilka enorma brister är det du läser in som gör att det här inte skulle kunna va en seriös person som skriver magisteruppsats?
Ursäkta men magisteruppsats är visst forskning.
Nej så är det inte riktigt. Man ska välja en ansats som är intressant för forskning men det är långt ifrån forskning.
Det är klart att det är forskning. Du måste utgå från ett visst material och en forskningsfråga som inte tidigare ställts på exakt samma vis. Givetvis är det forskning! Det finns inget annat ord för det utom möjligtvis underkänd. Originalitet är en annan fråga.
Vad har du en magister i?
Religionsvetenskap.
Gissar att du inte skrivit en själv.
Men gud vad jobbiga ni alla som tjafsar är
Jag tycker det är bra. Finns nog många som varit i den situationen.
Vad vill du ha? Abstract, metodkapitel? Du har fått både syfte och avgränsningar. Metod anges dock inte är det viktigt att veta om det är en kvalitativ, kvantitativ eller mixed methods?
Dessutom verkar hon ju vara i startskedet av sitt arbete. Vore konstigt om det såg ut som en färdig magisteruppsats redan nu.
Intressant ämne. Pratade med en bekant om en annan grupp utsatta, barn till missbrukande föräldrar och deras svårigheter och framtid. Lycka till!
Jag är ett sådant vuxet barn, fråga mig vad du vill
Har du brutit med din/dina föräldrar?
Med den föräldern som dricker: ja
Orubbligt stöd från sin partner för att klara av alla jobbiga brev och andra kontaktförsök efter att man brutit, inklusive kontaktförsök från släktingar som tycker att familjen går före allt oavsett och vill medla.
Hur fortsätter man hålla bra kontakt och bibehålla god relation med sina vänner när man varken har något som plugg eller jobb gemensamt längre?
Tycker det är skitsvårt. Vad ska man prata om till slut? Ingen av oss har partner eller egen familj. Att bara prata jobb är ju inte så värsta intressant jämt
Händer väl massa annat i livet? Andra vänner, dejting, intressen och fritidsaktiviteter?
Jag har inget intresse av att dejta tyvärr. Händer inte jättemycket intressant i mitt liv om jag ska vara ärlig
Men nya filmer, musik, kändisskvaller, sport, politik, gamla minnen, jobbiga kollegor, världshändelser, resor?
Ja film och serier är jag intresserad av iallafall. Resor har jag inte råd med just nu haha
Men dina vänner kanske reser? Allt behöver ju inte handla om dig?
Man behöver ju inte ha något gemensamt längre men vad gör ni på fritiden? Ni kan ju inspirera varandra och kanske träffas och göra något kul ihop.
Har ni några andra (någorlunda) gemensamma intressen? Har ni samma smak på serier eller film? Influencers, böcker, mat , resor, musik? Så kan man starta igång nåt där, och förhoppningsvis bygga vidare. Eller minnen? Framtid? Drömmar?
Tror en del vänner just är sådär tillfälliga dvs att man trivs i varandras sällskap men det är inte djupare än så. Om då inte är fallet så ja, man håller sig ju uppdaterade med vad som sker i livet och pratar om livet i allmänhet, vill man ge relationen en liten boost kan det ju vara en idé att planera något tillsammans, tex en weekend. Sen om man har något gemensam nämnare vad gäller intressen eller livet i allmänhet så är det såklart bra men kan ju vara vad som helst, att man gillar samma typ av böcker, träning, hudvård eller vad som helst men kan vara bra att hitta just ”er” grej om det inte flyter så bra just nu.
Kan inte känna igen mig alls i situationen, blir aldrig tyst med äkta vänner för mig.
Låter stressigt att inte kunna vara tyst med äkta vänner utan behöva mala på hela tiden
Haha inte så jag menar såklart. Kan va tyst och bara chilla, men vi gillar att prata så det inget problem för oss.
Man kan ju göra något tillsammans. Fika, bowla, gå på bio… eller något? Prata om gemensamma intressen.
SJälvreflektion och personlig utveckling tycker jag att de flesta intressanta samtal landar i.
Min 4,5 åring är så dramatisk och påstår att jag och min man slår honom hela tiden. Det kan handla om så banala situationer, exempelvis att jag tar bort hans hand från mitt hår (han är en hårpillare och har varit det sedan han föddes) då låter det att jag puttade bort hans hand så han fick ont och började blöda. Eller att min man, som ställde sig i vägen för honom en gång så han inte skulle springa uppför trappen efter storebror, hade slagit honom i magen och ansiktet. Vilket självklart inte hände då jag såg hela förloppet. Det här har pågått så länge och jag har pratat med honom så många gånger om att han inte kan säga att vi slår honom när det inte är sant, men han gör det dagligen ändå.
Någon annan som känner igen det här beteendet? Hur får man bukt på det? Ska man ignorera och inte lägga någon vikt vid det i hopp om att han då slutar? Eller är det viktigt att fortsätta påtala att det är fult att ljuga? En del av mig känner oro för att jag förstärker beteendet ju mer jag påtalar att det är fel. Samtidigt vill jag inte ignorera för det är en så otroligt dålig egenskap att fara med osanning på det här viset. Han har nu tagit efter oss och börjat skrika ”du ljuger!!” när vi säger att han inte får säga att vi slår honom. Har hamnat i en så ond spiral med det här och är livrädd att han en dag kommer säga nått på förskolan och så kommer det bli en Soc-anmälan..
Jobbar på socialtjänsten. På en mottagningsenhet för barn och unga, dvs tar emot och förhandsbedömer orosanmälningar. Och min 3,5 åring gör likadant ibland! Brukar precis som ni prata om att man inte får hitta på. Brukar också va noga med att förklara varför jag gjorde som jag gjorde till exempel ”nej, jag tog bort din hand för att jag inte ville att du pillade i mitt hår”.
Just att han inte ska säga det till ngn annan har jag undvikit att säga då jag absolut tror att man kan skapa en impuls genom att säga till barnen va de INTE ska.
Om det är till ngn tröst så får vi in otroligt många anmälningar på förskolebarn som sagt ungefär ”mamma slår” men där det inte finns ngn mer info. 3-4 åringar är det inte ens säkert att man pratar med pga svårigheter att beskriva händelseförlopp, tidsuppfattning, begränsat språk etc etc. Har en 4-åring uppgett en detaljerad och trovärdig berättelse för förskolepersonal så skulle vi ev. Ha barnsamtal. Men många ggr består en utredning av mestadels samtal med föräldrar. Finns ingen annan oro än att barnet sagt så ngn gång och det inte kan styrkas så kommer absolut inget att hända. Skulle det va så att man själv som förälder upplever det svårt att hantera exempelvis konflikter så kan man få stöd i form av exempelvis föräldrautbildning (tex abc eller komet) eller individuellt föräldrastöd.
Så tror absolut inte att du behöver oroa dig för några stora konsekvenser. Även om skammen (inför förskolepersonaö tex) och påfrestningen det skulle innebära är nog förstås.
Är ni 100% säkra på att ingen annan regelbundet slår honom eller har slått honom illa någon gång, så det blir som triggande för honom och att han upplever sig bli slagen av er också?
Ja. Det är som sagt normalt för ett barn att vara överdramatisk. Betyder inte att barnet blir slagen av ngn annan.
Ett så litet barn ”ljuger” inte på det sättet. Jag skulle föreslå att ni testar att byta approach helt. Sluta säga att det är fult att ljuga osv. Nästa gång han säger tex att du ”puttade bort hans hand så det började blöda” så kan du kanske säga något i stil med ”oj nämen blev det så! Det var ju inte alls meningen. Får jag tittq? Var blöder det? Var ska jag blåsa? Kom så leker vi med bilarna istället!”
I hans värld ville han ha sina fingrar där och fick inte det, så det kanske kändes som att du ”puttade så det blödde” i hans lilla känsloregister.
Obs! Säger inte att du gör fel som tex tar bort hans hand eller står ivägen när han vill springa bort! Menar bara att man får möta deras stora reaktioner på deras nivå sen.
Fast förstår vad du menar. Men jo dels kan så små barn ljuga, från ungefär 3-årsåldern (dock inte särskilt bra). Låter ju dock som det överdramatiska är en form av uppmärksamhetssökande. Behöver inte alls vara att det kändes så för barnet. Precis samma som när ett barn i samma ålder råkar snudda armen i väggen och gör en stor scen, vill ha plåster osv osv. Betyder ju inte att det gjorde superont, utan att de vill ha uppmärksamhet/omvårdnad osv.
Så brukar jag iaf se det när min lille säger liknande saker (jag som jobbar åå socialtjänsten här ovanför) .
Såklart säger man förlåt om man tror att barnet faktiskt fick ont/blev skrämd eller liknande. Men tänker inte att man behöver gå med i det på det sättet. Bättre isf att bekräfta känslan typ ”fattar att du tycker att det va tråkigt, vet att du gillar att pilla mammas hår, men nu vill jag ha det för mig själv”. Avleda är såklart toppen men inte alltis det funkar på 4-åringar på samma sätt som med mindre barn.
Jamen min poäng är att de ”ljuger” inte på det sätt som vi vuxna värderar en ”lögn”. Det är liksom inte meningsfullt att mässa att ”det är fult att ljuga” till en treåring. Visst att de kanske på en viss nivå förstår att det de säger inte är det som hände; men det är många gånger tveksamt. Vi vuxna upplever det som självklart att de förstår att de ljuger men deras hjärna fungerar inte så. finns massa forskning på det här.
Barn kan absolut rent av ljuga. Till exempel säga att lillebror åt upp glassen i frysen fast det var de själva. Dock om du läser resterande del av inläggen så ser du att jag inte beskriver det som lögn utan som överdramatiserande.
Även polisförhör med små barn brukar inledas med att det är viktigt att bara säga det som är sant, hänt på riktigt etc.
4-åringar har därtill generellt utvecklat en betydligt bättre förmåga att skilja på fantasi och verklighet även om det inte alltid är självklart för dem. Sen ljuger ju små barn sällan för att va bedrägliga utan snarare för att ta sig ur problem (som exemplet ovan). Så att ett så litet barn skulle medvetet ljuga om våld för förskolepersonal menar jag självklart inte. Men det är oerhört mer komplext än att ”små barn ljuger inte”. Även om det är ett sidospår då ingen här menar att barnet ljuger.
Jag hade gjort precis likadant!
Antagligen får han en lite jobbig känsla när ni tar bort hans hand/ ställer er i vägen. Lite sådär som man själv känner i magen när man blir tillsagd. Hans vet inte hur han ska hantera känslan och hans respons på det blir att slänga ur sig anklagelser om att ni slåss. Ni kan istället försöka hjälpa honom att identifiera känslan han har, typ ”kändes det jobbigt för dig att bli tillsagd av pappa. Jag känner också så ibland…”
Visst kan man säga att man inte får ljuga – men märker ni att det snarare förstärker beteendet så sluta säg så och prata mer om det när han vuxit till sig.
Det här tror jag faktiskt också på. Han kanske har svårt med just att känna sig avvisad? Det verkar ju hända i såna situationer?
Är ni 100% säkra på att ingen annan regelbundet slår honom eller har slått honom illa någon gång, så det blir som triggande för honom och att han upplever sig bli slagen av er också?
Mitt barn är också 4,5. Förra veckan sprang han in i mig när jag hämtade på förskolan och skrek då ut att jag slog honom. Hade jag av någon anledning velat misshandla mitt barn hade jag nog valt ett bättre ställe än mitt på förskolegården.
Förskolan är van vid att barn förstorar händelser och att en gnutta sanning blir en hel övertygande historia.
Jag brukar bara säga ”Jag slog dig inte, men vi krockade. Du kan du ont? Vart? Ska jag blåsa?”
Det är så vanligt att barn hittar på saker ur egen känsla o fantasi. Jag jobbade/jobbar på förskola o har erfarit så många barn som menar att man knuffat dem/slagit dem så fort man bara tex satt handen mot ryggen o föst dem mot toaletten i stället för lekrummet.
Vi pedagoger för höra mycket saker om vad som sker där hemma. Det mest intima ibland ?
Mitt barn sa ofta att jag slog honom – det kunde vara att jag hindrade honom från en farlig situation när han fick ett raseriutbrott så att han inte skulle skada sig själv (han blir väldigt fysisk när han blir väldigt arg) eller hindrade honom från att slå mig eller hindrade honom från att typ springa iväg . Jag har inte pratat så mycket om att man inte ska ljuga om sånt osv. Däremot har jag sagt ”Nej jag slog dig inte men jag…’ och ”gjorde du dig illa?” Eller ”gjorde det ont?” (Även om jag visste att jag inte har gjort honom illa- min son kan vara väldigt dramatisk, alltså minsta lilla grej så är han typ döende)
Jag pratade dessutom med förskolan om vad som hände hemma, när det bar väldigt mycket ”du slår mig” Nu hade han ju också utbrott där och de hade upplevt samma sak, annars hade det kanske känts lite konstigt att säga ”Jag slår inte mitt barn jag lovar” Eller jag vet inte. Jag har alltid varit väldigt öppen med vad vi går igenom hemma för jag tänker att det också hjälper förskolan …och i sin tur hjälper det mig tillbaka, när man kan ha en väldigt öppen kommunikation. Dialogen blir enklare, lättare att jämföra tex ”det här hände och då hade det här hänt innan” eller ”nu har jag en sån här period hemma ” och så kan de vara lite förberedda på det på förskolan, eller så kan vi tillsammans reda ut om det hänt något som gör att min son är mer överkänslig just nu. Osv.
Kan också lägga till att min son gärna skriker HJÄÄÄÄÄÄÄÄLP HJÄÄÄÄÄÄÄÄLP det högsta han kan om han blir arg här hemma. Det kan vara att jag säger att han inte får göra något mer eller att han behöver klä på sig, han blir arg, jag kanske blir irriterad och han blir ledsen och ännu argare. Då skriker han hjälp. Jag har försökt förklara det där med att man inte kan göra så för tänk vad händer när det är på riktigt osv, men han är för liten för att fatta. Han har också sagt flera gånger att han ska ringa polisen för att jag är så dum. Innan har det varit att polisen ska ta mig, men nu senast sa han ” jag ska be dem ta med mig så jag slipper dig”
( Då sa jag att fängelsena är överfulla så tyvärr behöver han dras med mig ett tag till)
Jag känner att Carola i Bonde Söker Fru kommer göra min höst. Någon annan?
Har inte en aning om vad du skriver om, men det blir säkert en fin höst. ????
Hej pingu!
Det blir det nog, hoppas din också blir fin ?
Robinson, förrädarna och gift vid första ögonkastet gör min höst
Samma här! Glad att TV-hösten är i gång
Farmen o Robinson åh längtar.
Samma här, älskar att följa Robinson och farmen…
Farmen kommer väl först till våren?
Jag har jobbat 2,5 månad och ska sluta på jobbet. Jag har 3000 kr i friskvårdsbidrag (aug-dec) som jag inte nyttjat. Skulle ni utnyttja det sista veckan trots att det bara blir 500-1000 kr eller strunta i det? Känns lite som att jag är sniken som vill utnyttja det när jag frivilligt slutar så snabbt men det är ju också min rättighet..
Skulle jag inte gjort.
Använd!
Skulle jag absolut ha utnyttjat, tycker inte alls det är sniket. Det är ju pengar du har rätt till och kommer inte gå till någon annan för att du avstår.
Beror på om de kräver tillbaka det om man inte jobbar hela perioden.
Tänkte fråga exakt hur mycket jag har rätt till utifrån hur länge jag har jobbat.
Om de kan kräva tillbaka det så hade jag inte gjort det, men jag hade gjort det annars.
För min del hade det spelat in varför jag sa upp mig. Men generellt hade jag känt mig sniken, ja.
Sen tänker jag lite…. snålt kanske. Men du tycker dom pengarna är din rättighet (vilket i sak är sant!) men du har jobbat 20% av året, och sagt upp dig. Dom som jobbat ett helt år och ska vara kvar skulle jag säga har ”mer rätt”. Nu innebär ju inte att du använder dina pengar att andra inte får sina, så jag menar inte så utan som en jämförelse.
Det viktigaste är ju ändå vad ditt samvete säger.
Det har absolut ingenting med samvete att göra, det är ett avtal med tillhörande förmåner. Utöver det så får du inte ett helt års friskvårdsbidrag om du endast jobbat en del av året.
Beror nog på företaget, där jag jobbar får man hela summan även om man anställs senare. Vågar inte säga hur sent på året, men senare än ts.
Samma här, sommarjobbare kan nyttja alla 4000kr om de vill. Vi blev rekommenderade att ta ut hela bidraget under provanställningen för att garantera att vi fått det.
Men den delen av sitt eget bidrag hon eventuellt inte tar ut kommer ändå inte att gå till någon som jobbat där 12 månader eller 55 år. Det brinner bara inne till absolut ingen nytta för någon, inte heller hennes arbetsgivare har glädje av de 500 eller 1000 kr hon avstår ifrån. Det är enbart hennes bidrag…
Ja du upprepar det jag skrev?
Nej du skriver ju att det finns de som har ”mer rätt” till ett bidrag som är öronmärkt för henne.
Ja, att jag skulle säga, alltså att det är min åsikt. Jag skriver att jag vet att det inte är så och allt du skriver.
Jag fick till Sats och tömde mitt friskvårdsbidrag samma dag som jag slutade på mitt förra jobb haha. Gratis träning några månader efter det! Förstår inte riktigt problemet, det är ju pengar du har rätt att använda och du hade ju lika gärna kunnat göra det i början av året? På mitt jobb köpte många presentkort på massage sista veckan innan nyår när alla friskvårdsbidrag skulle nollas.
Det beror på var du jobbat. Om du jobbar i kommun går pengarna som inte använts oftast tillbaka till kommunen, så pengarna kan användas i verksamheterna. Privat, tja då skulle jag använt det.
Men en sån summa gör extremt lite i verksamheten. Och varför ska man vara så god, mot ett jobb som oftast inte bryr sig.
Klart du ska använda det!
Nån som kan tipsa om roliga lekar, quiz/frågesport eller liknande 4 tjejer kan roa sig med på en förfest i ett hotellrum? ?
Inte direkt men känner att jag vill va med, lät så nice! ?❤️
Hitster
Musikquiz med en twist. Ni behöver musik, papper och penna.
Skriv olika lappar utifrån en valfri kategori: exempelvis städer, film, serier, Mello etc. Om temat är film så skriver ni olika filmtitlar på lapparna sen gör ni en spellista med olika låtar från filmer. Lägg ut alla lapparna på ett bord. Tävlingen går ut på att först hitta rätt lapp, tex om ”When you say nothing at all” spelas så ska man hitta lappen ”Notting Hill”.
Finns en del roliga spel från Kylskåpspoesi.
Mina favoriter är Vuxenpoäng, Kortslutning och Tjejsnack
Här är ett litet utbud på Åhléns https://www.ahlens.se/sok?q=kylsk%C3%A5pspoesi
Och här deras hemsida https://www.kylskapspoesi.com/sv/
Finsk karaoke! Kända låtar som sjungs på finska och spelas med annan takt. Brukar bli riktigt roligt!
Tycker så synd om H T. Måste vara fruktansvärt att tro att man ska komplettera familjen och så blev det inte så ❤️
Vem?
Är det din första gång i Öppet Spår? Jag blir lika förvånad varje gång att någon måste fråga vem HT är, hon nämns ju i vaaaaaarje ÖS. Hanna Theorin
Men skriv ut namnet då…
Jag gjorde ju det???
Ha för vana att skriva ut hela namnet i första inlägget menar personen givetvis.
?
Berätta mer! Hon har blockat mig på Insta. 🙁
Hon blev gravid på naturlig väg men fick uteblivet missfall i typ v 10.
Känns lite konstigt att hon igår la ut att hon hade gravid-cravings och idag att graviditeten är avbruten. Tråkigt iaf, all ❤️ till henne och familjen.
Det är väl inte konstigt, verkar ju ha varit missed abortion, då fortsätter kroppen agera som att den vore gravid trots att embryot är dött.
Hon blockerar alla som inte är överdrivet positiva. Vad skrev du?
Hmm.. tror jag frågade hur företag ställer sig till att hon gnällde över hur jobbigt det var att filma allt content till ett reklaminlägg. ??♀️
Ja 🙁
Så tråkigt för dem. Hon har ju haft flera förr så på något sätt extra tråkigt att hamna där igen… 🙁
Åh nej! Hoppas gamarna på FB kan hålla sig i skinnet och bete sig som folk.
Haha what??? Att hon har en flashbacktråd på +1600 sidor? Drar hon verkligen så mycket intresse?
Vet inte själv vem hon är mer än vad jag läst här i ös ibland, och nu googlade jag för att se.
Ja alltså de kan vara hårda i orden där, det som många reagerar på. Men hon är ju en speciell person med udda content, inte alls som andra influencers. Så visst finns det saker att diskutera. Sen att man orkar lägga så mycket energi på det kan ju också diskuteras.
Är hon så himla speciell? Är hon inte väldigt vanlig?
Speciell som i gör en del udda saker, lägger ut märklig content och så vidare.
Hon är inte lämpad att bli
flerbarnsförälder ?
Varför inte? Av vad jag kan se på Instagram verkar hon vara en helt vanlig, kärleksfull förälder. Hon verkar ge sitt barn massor med uppmärksamhet, kärlek och närhet och skyddar henne dessutom genom att inte visa hennes ansikte. Jag har aldrig sett henne lägga ut någon form av olämpliga bilder eller videos på sitt barn. Jag förstår inte varför det är så mycket hat mot henne, kan någon förklara?
Hade hon inte fått ett barn?
Jo, detta var ett försök till syskon.
Redan??
Hon verkade ju knappt klara sitt liv utan barn av vad jag läst… Kanske lugna sig lite och fokusera på barnet som finns.
Svårt att fokusera på barnet när följarna rasar och pengarna sinar. Något måste man ju göra för att få till bättre content som fler vill följa.
Fan vad vidriga ni är
?
Vad är det som är vidrigt? Att använda sitt/sina barn till content och tjäna pengar på det är vidrigt. Finns en enkel sak att göra för att slippa tråden och allt hon klagar på. Var privat. Men anledningen att hon inte gör det är ju enkel att förstå. Hon älskar inte sitt jobb, hon klagar hela tiden på att det är jobbigt att spela in samarbeten, det tar tid, hon kan inte hantera kritik vilket man får med ett sånt jobb hon har. Hon ljuger för sina följare hela tiden, lovar saker hon inte håller, ignorerar och blockerar. Hon gillar inte sitt jobb eller sina följare. Hon gillar det som kommer med det.
Låter som en kopia av Nadiakenza ?
Hur var era graviditeter? När började illamåendet? Eller var ni förskonade? Vill så gärna göra era erfarenheter!
Jag mådde illa ca 2 månader . Kunde inte äta mer än typ frukt, spydde var tredje dag och gick ner i vikt. Var ett skal av mig själv, smal, blek med lågt blodtryck. Men sen i andra trimestern åt jag upp mig, tränade och njöt av livet! Med det sagt är det många som mår bara lite illa eller inte mår illa alls. Men visst är det läskigt i början när man inte vet hur det ska bli. Jag överlevde och det var såklart så värt det!
Började i vecka 6 och slutade runt vecka 20 alla ggr. Vidrigt. Fruktansvärt och helt outhärdligt. Kräktes flera ggr per dag och konstant illamående, även nattetid. Trots läkemedelsbehandling.
Mådde illa i några veckor, men kräktes aldrig. Behövde äta något så fort jag vaknade, då blev illamåendet bättre under dagen.
Jag mådde illa från vecka 6 till vecka 18. Hade minskad aptit för men jag kunde äta och behövde aldrig spy. Utöver det mådde jag toppen i graviditeten. Kunde styrketräna och jogga fram till förlossning, ingen böckenbottensmärta eller så. Blev mentalt trött från vecka 33, kunde liksom inte engagera mig i samtal eller motivera mig till att hitta på saker med vänner. ☺️
Mådde illa från vecka 8 fram till vecka 17 ungefär. Var inte sugen på mat, kunde bara äta typ ostsmörgås och godis :’) andra trimestern var mycket bättre! Sista 5 veckorna var en pina med smärtor
Mådde illa från typ v6-7 till v16, sen försvann det helt. Kunde inte äta ordentligt och spydde flera gånger. Efter det mådde jag toppen resten av tiden!
Jag mådde inte illa alls. Hade överlag inga symptom mer än att magen växte. Lyxigt har jag nog insett…
Samma här med två graviditeter. Tyckte det var helt okej att vara gravid med andra ord 🙂
Tyckte jag med när illamåendet gav med sig ?
Med första mådde jag illa och kräktes dagligen från vecka 6 till vecka 23. Med andra kräktes jag ca 10 gånger om dagen från vecka 6 tills hon va ute ?
Trots det här är jag sugen på en tredje och eventuellt en fjärde ?
Jättebra! Jag var lite illamående runt v 6-10, men bara lite. Hade nästan inga besvär faktiskt. Var trött i början och i slutet av graviditeten, hade nästäppa sista 4 veckorna men annars flöt det på fysiskt. Jag har haft flera missfall tidigare så det tuffaste var att försöka att inte oroa mig för att något skulle gå fel igen. Men tyckte faktiskt överlag det var ganska mysigt annars. 🙂 Jag är både tjock och gammal så många försökte skrämma upp mig med att jag skulle gå havandeskapsförgiftning, diabetes o.s.v. men nej, mådde prima för det mesta. 🙂
Mådde illa vecka 6-13 ungefär, fick kväljningar av majs. Kunde äta stekt kyckling med ris utan problem så levde på det. Foglossning kom vecka 12 men var för aktiv med dåliga skor så skyller på det. Hade ont till efter förlossningen. Det var det jag kommer ihåg.
Två graviditeter, noll illamående. Eller jo, en gång mådde jag illa i tio minuter medan jag stod i en lunchkön, men det gick över när jag började äta. Så väldigt förskonad.
Allt var perfekt men efter 7e månaden kom hemorrojderna och ja vad kan man säga? De kontrollerade mitt liv. Hade fruktansvärt ont och kunde inte sitta utan låg på sida i soffan och jobbade, blödde ner kläder och möbler och stank blod så jag kunde ju inte gå till kontoret. Då duschade/sköljde jag mig fem gånger om dagen! Det var ett helvete, så glad att det är över
Jag mådde faktiskt toppen från start till. Därmed inget illamående för min del!
Mådde så illa så länge så jag fick avbryta! ?
Gravid nu i v 7 och mår lite illa ibland vid lunch (alltså inte på morgonen ?). Men är inte så farligt. Är ibland riktigt osugen på mat och mår illa samtidigt. Men det är lindrigt tack och lov! Vi får hoppas det fortsätter så
Med första var jag bara trött och lukt känslig men med andra började illamående vid v5 och spydde 15 veckor i sträck, 3 gånger till dagen i medel ??♀️ härligt att ha ett litet barn hemma och jobba på restaurang med detta illamående som triggades av tex svettlukt, lukt av alkohol, bajslukt, köttlukt osv ?
Jag är bara i vecka sju, men har hittills mått bra. Dock gråter jag varje kväll och oroar mig över allt från barnstolar och kvartsamtal, till ekonomi och gängvåld.
Hade hyperemesis gravidarum alla mina graviditeter. Så kräktes många gånger per dag och mådde illa precis exakt dygnet runt. Sjukskriven i princip hela tiden varje gång.
Fick åka in och få dropp varje graviditet också pga uttorkning för att jag kräktes så mycket.
Gick ner många kilon från inskrivning till förlossning.
Tänker aaaaaaaldrig mer vara gravid i hela mitt liv ??.
Mådde illa innan jag ens plussat (trodde jag var magsjuk) till att jag födde , blev igångsatt v.38+3 pga bla illamående. Exakt så var min första graviditet med men då födde jag i v.35.
Jag har mått illa och kräkts från typ samma dag jag plussat. Fyra graviditeter varav två missfall där illamåendet höll i sig fram till missfallen. De andra två graviditeterna höll illamåendet i sig till cirka vecka 18. Det var som att ha en konstant vinterkräksjuka. Jag kunde inte ens dricka ett glas vatten utan att det kom upp igen. Sista graviditeten gick jag ner så mycket i vikt och blev så svag och uttorkad att jag blev inlagd med dropp. Andra halvan av graviditeten mådde jag bra.
Brukar Lagerhaus ha regelbundna rabattkoder som de flesta andra kedjor nuförtiden?
Nej inte vad jag minns iaf.
De mejlar ut om rabatter regelbundet upplever jag iaf. Dock sällan på hela sortimentet.
Det var någon som avslöjade vem Nadia Kandils numera ex var i förra Öppet spår. Det är så kul när man får se någon som man tidigare bara hört talas om utan att ha sett. Min bild var att han skulle vara en medelålders man, ljus, lite plufsig, skägg och kanske lite rödlätt. Så såg han ut helt tvärtemot och var typ snygg??
Tillägg: Jag fattade det också som att han var en vanlig icke känd och därför inte ville bli visad online. Men han är ju offentlig ish?
Han är väl kompis med cass ex oxå
Vad heter han?
Tyckte inte var var jätteotippat att hon dumpades. Både hon och cass är ju så extremt krävande och speciella. Men såklart kan man avsluta en relation på ett bättre sätt. Undrar varför känslorna försvann och varför det uppbrottet kändes så plötsligt
Har inte Nadia klagat på honom i varenda poddavsnitt sen de träffades…
Hade också en helt annan bild av vem hon var ihop med! Tycker synd om henne.. Vilken chock när man inte misstänker någonting och inte får någon direkt anledning.
Hon berättade för några avsnitt sen att hon tror att han är betuttad i en kollega. Nu i efterhand känns det väldigt suspekt.
Varför hade jag fått för mig att han hette Henrik och att han såg ut ungefär som du beskriver??
Asså förlåt men avslöjade? De har liksom varit skrivna på samma adress sedan april. Förstår inte hur man inte kan ta reda på infon om man bryr sig (ej riktat till dig som skrev detta utan allmänt)
En gång för många år sedan var jag hos gynekologen. Han ville också undersöka brösten för eventuella knölar. Det gjorde han när jag låg i stolen, benen upp. Man var närapå helt naken i det läget och väldigt utsatt. Jag har tänkt mycket på detta de senaste åren. Jag kände mig sjukt obekväm då … men var det något typ av övertramp? Vad säger ni?
Va.. ja, det låter ju som ett märkligt förfarande. Ska inte sådant göras på en specifik avdelning för just bröst? Mammografi liksom? Eller… Jag skulle definitivt säga att det är ett övertramp.
Nej det kan man inte säga per automatik. Man undersöker inte alla knölar med mammografi. Däremot låter ju detta konstigt men det är väl för att man inte fattar varför det skulle kollas knölar alls om hon var där på gyn. Men det kanske fanns en bra anledning.
Fast det är väl inte samma personal för gynekologisk undersökning och undersökning av bröst?
Det är ju det som gör det till ett övertramp. Man ska ha varit inställd på innan besöket att det är just brösten som ska undersökas. Det får man ju kallelse på och det är frivilligt att gå… och som sagt… man ska vara inställd på att det är det besöket gäller.
Det hänger ju visserligen samman ändå, dvs om de misstänker en viss diagnos så kan det ingå att kolla brösten också, dvs hade varit annorlunda om man kommit in för ont i knä och de undersöker rumpan men nej, verkligen inte ok att göra det liggande med benen upp, även om undersökningen är korrekt och korrekt gjord så sjukt dåligt beteende.
Jo det skulle det ju kunna vara i vissa fall, absolut.
Nej det fanns ingen särskild anledning. Del av rutinen, sa han.
Hmm. Skitsvårt svara på. Jag tycker du ska begära ut journaler.
Du kan få ersättning från löf.
Bara om det uppstått en faktiskt skada.
Även psykisk skada gäller.
Ja, om det finns dokumenterat i journal att ts gått hos psykolg/kurator pga av detta.
Olämpligt oavsett, då det kan misstolkas och patienten känna sig obekväm.
Är en annan A.
När jag var runt 15 år och ville ha p piller, råkade jag precis för detsamma . Gyn ( manlig) skulle undersöka mina bröst när jag låg i gynstolen. Begär alltid kvinnlig gyn efter det .
Åh. 15 år. Fy. Men då förekommer det alltså. Någonstans har den praxisen lärts ut? Väldigt märkligt.
Låter väldigt konstigt. Skulle aldrig kolla en patients bröst i gynstolen, otroligt opraktiskt och finns ingen anledning att inte flytta över på annan bänk. Men det behöver såklart inte betyda att det var något annat än klumpigt och oprofessionelt
Nej det är absolut inte normalt eller motiverat. Begär ut journal för tillfället. Det ska framgå varför han undersökte dina bröst.
Bröst undersöks framför allt på vårdcentral då patienten känt en knöl, eller givetvis på bröstmottagning/bröstcentrum (ofta efter egenremiss eller efter remiss från vårdcentral).
En gynekolog har inget där att göra och det är inget som undersöks på rutin bara för att man går till gynekologen.
Begär ut journal som sagt. Därefter hade jag kontaktat gynekologens chef, eller sjukhuset/inrättningen.
Absolut ett övertramp/övergrepp. Det får han inte göra överhuvdtaget, en gynekolog har ingenting med brösten att göra. Och gå ALDRIG till en manlig gynekolog i framtiden. Det säger ju sig själv varför de jobbar med det de gör.
Men ge dig, självklart kan det finnas anledning kolla bröst på gyn eller kirurgen osv.
Men snälla. Min gynekolog har undersökt mina bröst många gånger när jag har bett om det och han är manlig. Sluta trolla.
Håller med, väldigt mycket tvärsäkra uttalanden av folk utan någon som helst medicinsk kompetens som kategoriskt deklarerar att det är ett övergrepp att få sina bröst undersökta någon annanstans än på mammografin ?
Det är inte sant. Det finns mycket bra manliga gynekologen.
Alltså dom kan undersöka brösten men inte när jag ligger i en gynstol. Eftersom jag är gynrädd skulle det bli för jobbigt.
brukar va med en kvinnlig sjuksyster i rummet om det är en manlig gyn…
dom undersöker inte brösten…
På gynakuten var det inte så.
Om en gynekolog ska följa alla riktlinjer ska brösten undersökas om gynekologen vill skriva ut p-piller eller annan hormonell behandling.
Nästan ingen gör det, men alla borde.
Kanske ett övertramp, men försök glömma det. Som du säger hände det för många år sen. Man behöver inte alltid rota i sina minnen och känslor, tror snarare man mår bättre av att låta vissa saker vara.
JAG ÄR SIST PÅ BOLLEN MEN PAUL!
Vem är han? Hur är han och vart kommer han ifrån? Jag är osunt nyfiken, han är så jävla ovanlig, både till sätter och utseende.
Och Hur fungerar det för honom att vara med Isabella?!
VILL VETA ALLT
Sorry för stavning, har just skaffat nagelförlängning och det ställer till det lite
Börja med att googla.
Asså låt denna tråd bli LÅNG. Jag tycker han verkar så otroligt märklig och konstig?
Samma här han är en karaktär
En bekant som umgås i samma kretsar som honom (Inte med Isabella då alltså utan de umgås kring intressen/ jobb) säger att han är en erkänd kvinnokarl och otrogen mot henne.
Vet dock inte hur väl de känner varandra, kanske bara något som ryktas bland dem.
Berätta ALLT!
Fast hur skall han hinna vara otrogen när han och Isabella är tsm exakt hela tiden?
I så fall hade det varit väldigt intressant om någon av dessa kvinnor han varit med (eller försökt att vara med) kunde avslöja sig här. Vill de vara med honom är frågan, och i så fall vad gör honom attraktiv eller till en erövring?
Vad hade ni valt som sista måltid?
Paltbröd med fläsk och löksås.
Tacos. Eller mormors köttbullar. Och efterrättsbuffé.
Pizza.
Raggmunk, fläsk och lingonsås.
Lingonsylt menar jag så klart
Blåsfisk. Living on the edge.
Kolbulle
Toast skagen
Fläskkarré med potatisgratäng
Marängsviss.
Hur är det egentligen att appdejta? Jag tycker man gör så mycket om att det är så mycket konstiga människor och så svårt. Sen hör man såklart solskenshistorier också och många som verkar träffat sin soulmate där. Är det värt ett försök?
Känner jättemånga som träffat kärleken så. Aldrig funkat för mig. Vet inte varför men har bara aldrig känt någon glöd när jag träffat någon via app/internet.
Jag har väl haft typ 1/10 success rate haha. Det ÄR svårt och kräver mycket tid och tålamod och engagemang.
Jag har använt tinder och hinge. Tycker att hinge är mycket bättre av dom två. Skrev med ca 20 pers och träffade kanske hälften av dom, sen hittade jag vad jag tror är min soulmate. Finns många som bara är ute efter ligg, men många seriösa också.
Det jag har lärt mig är att det är precis som med all annan dejting. Det handlar om ens egna mönster och anknytningar. Men prova!
Cissi Wallin
Vad är det som skett där? Senaste ranten (nyss) på IG. ”Vill inte se ut som ett cancersjukt barn”. Jösses. Pratar om att ”fula” följare skriver DM’s till henne.
Hade ingenting för hennes åsikter när hon var ”feminist” men hennes totala U-sväng är bara för mycket. Vill va lite ”skön” med sitt tämligen botox- och fillersbehandlade ansikte (”men hallå, ta hand om dig!”), lite tokig/grov i språket och säga att hon är kåt och ligger med sin man (tokigt!), och uppmanar folk att följa sitt hjärta och göra ”nått kreativt” istället för att slava på jobb man inte gillar (hand upp alla som har en man som kan betala för studio och musiker så att man kan leka artist).
Saknar ord kring denna fullständiga världsfrånvändhet.
Hon har också helt tappat det. Precis som Linda Skugge. Det verkar slå slint till slut. De går från det ena radikala till motsatsen.
oj, inte hört om henne sen det var nått att hon och Lady Dahmer inte längre kom överens eller nått liknande. Hur blev det en sån 180-vändning?
Är de fortfarande inte sams?
Det tror jag inte att de är.
Delar långt ifrån alltid LD’s åsikter men har alltid tyckt att hon är en grym retoriker och respekterar att hon håller sin linje. I vått och torrt. CW är ju som en vindflöjel och vevar runt åt alla håll och kanter för att sedan fräsa helt åt andra hållet (och helt ”ta avstånd” ifrån åsikt x).
Cissi skulle vara kul att ha inlägg om, ungefär i stil med de om Isabella.
Alla är garanterat inte så här men en del människor som jag känner säger att de är så otroligt snälla, de är genuina och omtänksamma, vill att alla ska må bra osv.
Men i själva verket är de långt ifrån det.
Jag har en kollega som säger att hon är så omtänksam och kan känna av hur alla mår. Predikar hur bra hon är. Hon tänker på alla.
Men hon frågar aldrig hur någon mår, pratar alltid om sig själv. Om någon berättar att den var sjuk förra veckan, då kommer hon sekunden efter och berättar en historia om när hon var dödssjuk typ ?pratar ganska ofta illa om andra människor
Har ni andra några historier om människor som säger att de är en sak men egentligen är de inte riktigt de??
Haha känner igen det. Tycker det är standard, folk som måste prata om att de är så omtänksamma är oftast inte det. Har också en sån kollega, hon vill framställa sig som omtänksam men det är bara fejk. Annat exempel är Anna Book.
Har lärt mig att de som säger att de är omtänksamma är inte omtänksamma. Samma med de som kallar sig själva ödmjuka. Det är inte ödmjukt att kalla sig själv ödmjuk.
Så såna egenskaper tycker jag typ att bara andra kan säga att man har.
Ja råkat ut för det. En del människor känner inte sig själv. Eller låtsas vara någon annan. Jag tycker det är otäckt.
Känner en sådan, numera utfasad som ytlig bekant. Pratar ner alla hon umgås med. Typ, hon tror vi äe kompisar och ett öhh. Hon bjuder in sig till vänskap är vänlig o inställsam och det är ju inte konstigt att de tror att hon är deras vän. En som hon blivit vän med har ett funktionshinder Och hon skrattar och kallar honom en god gärning.
Alla som har ett behov att berätta för andra hur de är tycker jag är obehagliga. Man visar upp sin personlighet med ord och handling men det är upp till andra att beskriva hur man är.
Vissa har en felaktig,oftast grandios,uppfattning om sig själv.Berättar om hur bra de är,samtidigt som de inte agerar så utan tvärtom är mycket självupptagna,pratar oavbrutet utan att lyssna på andra,svårt att förstå gränser,och sociala koder,det blir för mkt av allt,mpnga missförstånd.Ärligt talat asjobbiga att umgås med.Har känt några sådana personer som jag fann för utmattande och krävande att umgås med. Två hade aspergers, och en adhd/add el dyl. Ofta finnas diagnoser bakom sådant
beteende.
I fallet men min kollega är det absolut inte frågan om någon diagnos
Jag känner en massa människor som är snälla och omtänksamma men absolut ingen av dem går runt och pratar om att de är det. Skumt beteende! De enstaka jag vet som pratar mycket hon hur goda de är är såna man verkligen ska se upp för. Ej normalt.
Funderar dock på det här ibland. Vad får man säga om sig själv egentligen?
Har också en kollega som är exakt så! Det jobbigaste är att hennes man som också jobbar där och i allt annat är en smart och vettig person också har samma felaktiga bild av henne som hon själv har. Det är så sjukt.
Fick en insikt idag om hur sorgligt det är att jag har så dålig relation till mina föräldrar. Jag och en kollega pratade och hon verkar ha så fina föräldrar,
så kärleksfull relation och hon verkar älska att umgås med dom. Pga att mina föräldrar inte visat kärlek till mig och varit allmänt känslokalla, att de skuldbelagt mig och är otroligt dömande så har jag tagit känslomässigt avstånd. Vi umgås, firar högtider och födelsedagar. Men vi pratar inte om något på riktigt. Det är ytligt om väder och vind. Jag undviker att ta upp saker för de klagar och dömer och lägger sig i trots att jag är vuxen och har ett ordnat liv. Har närmare relation till mina kollegor än till mina föräldrar, så insåg nu vilken sorg det är är för mig.
Låter verkligen sorgligt och hemskt. Man kan inte påverka sånt, andra människor och dåtiden. Men vi skapar vår eget liv och framtid. Man kan välja familj, dvs partner och nära vänner. Umgås mer med människor du tycker om och som behandlar dig bra. Du förtjänar det!
Exakt så är det för mig med. Tycker det börjar bli jobbigt att ses på högtider, framförallt jul när man vill att det ska vara mysigt och glädjefullt, men man känner sig nästan ovälkommen istället..
Jag är inte samma A som ovan ?
Just den där känslan att jag inte kan vara mig själv med dom är så sorglig. Det dom vet om mig är det där ytliga, i stora drag. Jag kan berätta att vi målat om köket, att vi fått mycket regn eller att barnen fått nya cyklar. Jag skulle aldrig öppna upp om känslor, våga vara sårbar osv.
Just den sista delen tror jag inte är jätteovanlig. Inte så konstigt att inte vara så nära sina föräldrar eller att de inte känner en. Man växer upp och skaffar sig ett eget liv med andra människor som blir ens närmaste. Men det är såklart sorgligt hur du växt upp och att de kritiserar dig och att du inte kan va dig själv. Umgås med dem så mkt du känner att du klarar och fortfarande mår bra av, det är också ok att inte umgås. Jag tror det är viktigt med acceptans, det är/blev inte som du skulle velat men det är så det är. Du har en egen familj och andra människor i ditt liv nu, det är saker du kan påverka.
Känner igen mig precis.
Min sambo har en otroligt dålig relation till sina föräldrar. Nu har det gått så långt att han inte ens vill ha kontakt. De är MYCKET märkliga människor. Men han har inte heller haft någon ”känslomässig” relation till dom. Hans farsa är skitskum och har alltid klankat ner på honom och ”skojjat” om hur han inte klarar av saker/kommer klara av saker. Dom har alltid känts som två främlingar inför varandra tycker jag. Han har en mer kärvänlig relation till mina föräldrar tex. Så jag är verkligen glad att han och mina föräldrar går så fint ihop!
Jag förstår att det är en sorg! Det är min stora skräck att det ska bli så mellan mig och mina barn. Att min dotter ska sitta på café när hon är 32 och säga ”Nä alltså, jag står inte min mamma särskilt nära, vi bara har inte den relationen”.
Vill göra allt jag kan för att mina barn ska känna att de kan komma till mig närhelst de behöver, att jag är en trygg punkt för dem, att jag kan stötta dem genom livet. Lite som mina föräldrar inte gjort för mig.
Jag tror att man får försöka träna på att vara en bra lyssnare (t ex) och inte tänka att det är givet att ens barn ska vilja tala ut med en som vuxna, bara för att man är deras mamma.
Nej alltså om det är något jag inte gör så är det att ta det för givet. Tvärtom. Och jag vore okej med att mina barn väljer att inte prata med mig om allt. Men jag vill att de ska känna att om allt känns tufft och jobbigt eller bara småsugigt så kan de komma till mig. Om de vill. Känner så många som säger att de kan ringa sin mamma och gråta och säga att det är ju tufft och att mamman då kommer över, eller hjälper, eller stöttar. Så har inte jag det och har inte haft det men jag vill verkligen vara den mamman till mina barn.
Min mamma har varit bra och hon skulle säkert komma om vi bodde i samma stad. Men jag skulle inte ringa henne om det. Har min man och nära vänner till det.
Haha ja vad du har för relation till din mamma är alltså inte vad jag brukar fundera över utan min och mina barns relation. Du får ringa vem du vill, det spelar liksom noll roll för mig.
Oj, attityden? Ger bara exempel på hur det kan va. Man kan önska och hoppas men det blir som det blir.
.
Men så kan det ju bli ändå, behöver inte hända när eller va traumatiskt. Man kanske är olika bada eller så skaffar man andra närmaste när man växer upp, det är naturligt.
Nej precis. Men jag vill inte att det ska bli så, oavsett skäl.
Ok. Nej men man får ju göra sitt bästa och hoppas på att det blir som man vill.
Nu är det fredag, och då minns vi att det är dags att byta till rena och väldoftande sängkläder, inte sant?
Låter nice! Brukar göra på söndagar annars men är ju trevligt inför helgen!
Jag har köpt nytt täcke. På åhlens i syntet klädd med bomull. Varmt och mysigt.
Orkar bara byta örngotten idag, men det är bättre än inget. ☺️
Om de doftar rent och inte en massa äckligt sköljmedel, så är jag med.
Vilken är den bästa second hand butiken med kläder i Göteborg? Både till vuxen och barn
Va heter den stora vid backaplan… Nått frikyrklig. Den e grym sen gillar jag erikshjälpen i sisjön också men inte lika stort utbud som den första man kan spendera timmar i
Du som har opererat brösten – ångrar du det? Varför?
Gjorde för nio år sedan och ångrar det inte. Nästa gång kommer jag att göra lite mindre dock (väntar tills efter barn och amning)
Ja och nej. Gjorde mina ca 10 år sen och haft noll problem med dem och älskade hur dem såg ut. Men börjar känna lite ångest nu efter barn och amning när jag behöver fundera (och planera?) på att antingen ta ut dem helt eller göra nya. Vill helst ta ut dem för att slippa behöva operera igen i framtiden men undra hur tusan brösten kommer se ut utan implantaten.. ?
Har inte ångrat min bröstoperation en endaste sekund på 8 år, och om du precis som jag har gått och tänkt dag ut och dag in på att göra det – så kommer du inte heller ångra dig. Jag ångrar bara att jag inte gjorde den tidigare (var 22 vid operation, 30 år idag). Hade inte haft något emot att 20 åriga jag hade vågat ha sex utan BH, se sig i spegeln naken utan osäkerhet osv.
Förstorade mina för ungefär 8 år sedan och fick inga komplikationer. Ångrar det inte, speciellt inte när jag kollar tillbaka på före-bilder och ser att jag var platt som en pannkaka verkligen. Däremot har jag börjat önska på senare tid att jag hade gjort dem en aning mindre. Har dock extrem ångest inför operationer så tror inte jag kommer sätta in nya efter jag tagit ut dessa. Undrar också hur de kommer att se ut efter graviditet och amning. Kanske blir så att dem ryker efteråt. Nu trivs jag så bra med min kropp som den är så det skulle inte göra mig något alls.
Favorit doftljus? Min favorit ifrån woodwick börjar ta slut. Någon som vet en fysisk butik som säljer woodwick? Man vågar ju inte chansa kring sånt här ?
Vilket ljus är ditt favoritljus från WoodWick?
Jag är doftljusnörd i kubik så kan nog tipsa om ljus från de flesta märken om jag bara vet vad du gillar. ❤️?️
Åh kul!
Just nu har vi WoodWick – Vanilla & Sea Salt. Men även om jag gillar den så gillar jag att byta lukt nu när den snart är slut
Luktade på ett woodwick ljus i somras som luktade såååå gott. Jag vet att jag fotade för att komma ihåg men hittar inte bilden. Minns bara att den luktade lite sött & fräscht och att färgen va vit/beige på ljuset, men att den va i tre nyanser av vit/ljus beige.
Jag älskar Wood Wick Vanliga Sea salt också även att det doftade i rummet dagen efter. Har prövat deras Lavender spa med men tyckte den luktade väldigt svagt. Gillade Island Coconut med men den doftade inte dagen efter. Så nu vågar jag inte chansa på nya dofter.
Det låter som det kan ha varit Trilogy Island Getaway eller något annat av Woodwicks Trilogy-ljus.
Ett tips, köp massa vaxkakor från exempelvis Notino, de har ett brett utbud och testa dig fram, de flesta finns i ljus om du fastnar för någon speciell doft.
Jag tror dock du skulle gillar Yankee Candle Beach Walk såhär på rak arm.
Tack! Ska kolla in den 🙂
Bor du i Stockholm?
https://candleroom.se/sv/doftljus/woodwick/?srsltid=AfmBOorhwzBLPNzCDnq0XGzo-3a9AaAUv3b_eUY8wJwV-6VvR6og2Dmg
Butiker Götgatan, precis vid Slussen och Sankt Eriksgatan, nästan i korsningen mot Hantverkargatan.
Lär finnas på Cervera också.
Tack för tipset! Bor i Göteborg dock. Men ska upp till Stockholm senare i år
Gå till lush ligger också där.
Lush finns ju precis överallt.
Remoair!
EKO säljer woodwick.
Tankar om Sanna Brådings utbrott på instagram om sonens växtbaserade kost? Rimlig reaktion?
Har inte IG, vad skrev hon? Och en annan sak jag undrat med henne, hon var väl en rätt respekterad tv-profil back in the days, hade idol, var programledare för lite ditt och datt osv. Nu, vad livnär hon sig ens på?
Hon var i kyrkan och pratade om sitt liv.
Hennes son, som har flera diagnoser hon frekvent delar med sig om för alla som orkar lyssna, har äntligen kommit in på en anpassad skola efter många års (också väldokumenterad och utlämnande) kamp. Men nu menar Sanna att livet gett henne ännu en käftsmäll eftersom att sonen ”får nästintill panik av ost” men kökschefen vägrar servera ett växtbaserat alternativ.
Sanna bråding tror att hon är den enda ensamstående, kämpande mamman i hela världen. Hon har en sinnesjuk självbild och världsbild.
På den anpassade skolan jag har erfarenhet av åt typ alla barn specialkost (alternativt åt inget i skolan). Maten lagades så den gick att ta det man ville ha. Trodde det var standard på såna skolor. Det är ju inget man kommer in på lätt.
Hon vill ha växtbaserad men får inte det. Han har fobi för ost och mejeri haha. Han kan tydligen inte ens sitta bredvid nån som äter det.
Tänker mest på hur ohämmat hon hänger ut sina barn heeela tiden, om hennes äldsta son har massa ångest så hade han nog inte mått så bra av att veta att hela internet får ta del av hans innersta känslor.
Oavsett om jag tycker hon har rätt i sak i just det här fallet så blir jag bara matt och irriterad på hennes svärande och gapande. Hon är en 40+ tvåbarnsmorsa, inte en uppretad femtonåring. Patetiskt att hon inte fattar att hennes argument och engagemang faller platt när hon beter sig så omoget.
Hon är mager som en sticka och verkar spattig. Vore inte otippat om hon går på nåt. Självmedicinerar kanske. Och nej, man kan inte ställa så mkt krav på samhället om vad man behöver och vill ha. Kocken har troligtvis direktiv från en kostchef som inte tillåter vegansk kost i grundskolan då den leder till b12- och järnbrist.
Det värsta jag sett! Hon måste sluta med detta curlande och offer-rollen. Blir tokig. Har barn i samma skola (som han precis bytte ifrån) så jag vet precis vad jag pratar om. Snacka om att hon inte delar ens en tredjedel av allt på insta. Jag är helt chockad. Ska hela samhället anpassa sig efter hennes två barn?
Nej, hon är extremt orimlig.
Okej. Ännu en sån här tråd.
Jag är så vansinnigt sugen på en kollega. Jag är gift. Jag älskar verkligen min partner. Inget är fel i vår relation. Jag är bara så fruktansvärt jävla sugen. Är en kyss helt hemskt? Måste man verkligen prata om det med sin partner?
Jag vill inte skilja mig, vill bara känna pirret och liksom den där känslan.
Jag vet att detta uppfattas som egoistiskt och hemskt av många. Men jag hade helt ärligt unnat min partner det, även om jag inte hade velat veta något.
Varför är monogami standard??
Du måste inte leva i en monogam relation om du inte trivs med det, men ja du bör prata med din partner om du kysser någon annan om det inte är så att ni är överens om att det är okej.
Jag vill ju leva med min partner, ingen annan. Vad hen vill, vet jag inte. Men antar att hen vill vara monogam… Jag vill inte ha fler partners. Vill bara kunna kyssa en jävla människa någon gång när andan faller på. Vill inte ens ha sex.
Är nog aldrig bara en kyss. En kyss skapar spänning till att vilja känna mer och utforska.
Och är det inte sjukt att man aldrig mer ska kunna göra det med någon annan än sin partner. Bara om man skiljer sig och splittrar en hel familj.
Håller med. Tror fler förhållanden skulle hålla längre om man inte var så hård med detta.
Ja, det tror jag också. Med lyckligare barn som följd… det är fan onaturligt med monogami. Tänk att andra människors svartsjuka ska förstöra hela familjer. Folk är så enkelspåriga.
Men om det är ligga regelbundet med kollegan man vill göra, varför ljuga för dig själv och säga ”är EN kyss så hemskt”?
Vill inte ligga regelbundet. Har mycket svårt att se att jag skulle kunna eller vilja gå så långt som sex. Det krävs en hel del innan jag har sex med en annan person. Så förstår faktiskt inte hur du kan tolka in det alls?
Chockerande svar: prata med din partner!
Vi har pratat om öppet förhållande, men hade ”bara en kyss” hänt utanför den överenskommelsen hade jag sett det som otrohet och inte okej.
Men ni måste komma överens och bestämma vilka regler som gäller i ert förhållande.
Men hade du skilt dig med din partner som du har barn med för en kyss?
Ja en kyss är helt hemsk
Va? Alla känner olika.
Förstår dig helt. Tror inte monogami är ett optimalt sätt att leva (med tanke på all otrohet och att man kan bli tänd på flera mm). Prata med din partner om hur du känner!
Hur lever du och din partner? Om du har någon? Jag vågar inte. Vad ska jag säga…
Vi lever monogamt men jag har känt sådär starkt för en kollega som du och känner ibland dragning till andra samt en vilja att vara fri att kunna göra sånt. Vill också kyssa tjejer. Tycker det är lite absurt att man inte ska kunna det egentligen, man äger ju inte varann. Har tänkt ta upp det med min man men inte hittat bra tillfälle. Misstänker att han inte är intresserad av detta. Dock har vi pratat lite lätt om att ha en tredje person i sängen tillsammans eller vara med ett par så vem vet.
Jag vill också kunna kyssa andra tjejer. Män också. Som man känner en attraktion till. Varför skulle det vara så hemskt…
Kan inte du säga till om du tar upp det? Vet inre hur jag ska göra det med min partner. Det känns som att hen kommer ta illa vid sig och typ tro att jag redan gjort något eller att jag inte älskar hen längre.
Ja, jag väntar på ett bra tillfälle. Kanske när man druckit lite vän. Tänkte säga att jag börjat tänka efter att ha sett en serie (vilket inte är osant).
Finns en tjej som lever i öppet förhållande som kommenterar här ibland, tror hon kallar sig S eller Sandra eller liknande namn, hon kanske kan berätta mer?
Vin, inte vän ?
Ja det är en bra idé… Har ni barn?
Vi har barn…
Nej, är barnfria. Vet inte om det spelar nån roll dock, barnen har ju inget med det att göra.
Tänker att med sex kommer ju andra risker som könssjukdomar och graviditet. Ett hångel riskerar ingenting egentligen.
Med barn kommer ju kanske ett annat ansvar att inte en ny partner upptäcks eller sånt. Svårare att träffa andra.
Nu svamlar jag bara.
Men bara tänker högt.
Man får ju skydda sig, det gäller alla. Beror på hur stora barnen är om de kan upptäcka sånt. Men en hel del människor med barn lever såhär i olika utsträckning och får det att funka så..
Men vill du ha sex med andra?
Utan att göra någon värdering i övrigt – tror du verkligen att det kommer stanna vid EN kyss? Kommer du vara klar sen, tänker du dig?
Låter spontant osannolikt.
Spelar det någon roll om det är en eller flera kyssar?
Tips på ett baby gym där själva underdelen inte rör sig? Som är lite mer som en mjuk men stabil matta/underdel ? Vi har ett gym från skip hop som vårt barn älskat men nu när hon är äldre och rör sig så mycket blir den bara skrynklig när hon rör sig (svårt att förklara haha men botten ligger inte still, fastnar i fötterna och är svårt för henne leka på den för är som en filt). Tips?
Mitt tips är att inte köpa nåt speciellt utan lägga henne på golvet eller låta det skrynkla. Rör hon sig så mkt så tar hon sig snart framåt o då behövs det ändå inte 🙂 går så fort!
Hur gammalt är barnet? Kanske bättre att köpa en filt/täcke och lite leksaker runt om istället?
Om barnet är ganska litet rekommenderar jag vår Meadow från Winter & Bloom. Han var nöjd med den till typ 4 månader, nu vill han hellre bara på golvet och försöka ta sig någonstans.
Köp en hopfällbar gympamatta från Ikea, den kan barnet ha sen i flera år. Sen kan du köpa bara som en ”träbåge” med babygymsaker i som man kan ställa var som helst, så kan du liksom ställa bågen på gympamattan.
Någon som gjort bröstlyft (utan förstoring)? Är ni nöjda med ert beslut?
Är det så fel att låta sin ammande bebis använda en som napp på nätterna för att bebisen fort somnar om igen vid bröstet då?
Absolut inte – det mest naturliga du kan göra, du ger barnet tryggheten det behöver för att våga sig ut i världen senare ❤️ ibland försöker man lösa problem som inte finns för att sociala medier eller samhället pushar. Ta er tid – bebisen är bara bebis en kort period.
Håller med ovan – jag gör samma. ?
NEJ. Det är rätt. Dina bröst används inte som napp. De används som BRÖST för en bebis. En napp är en plastbit som är konstruerad att likna en bröstvårta. INTE tvärt om. Napp är dessutom jättedåligt för munhälsa och käkutveckling medan amning är det bästa du kan göra motsvarande. Ammar min 2 åring om nätterna fortfarande vi har sovit hela nätter sen födseln. Aldrig vaken en sekund om natten. Aldrig gråtit en sekund på natten. 2 år nu. Det är ABSOLUT inte fel. Det som är fel är att folk är sjukt opålästa och har konstiga normer om vad man ska göra för sjuka grejer med sina spädbarn, typ napp, sova själv ersättning mm, som får mammor att tro att det är onormalt att amma sitt barn så att det blir nöjt? Vad är det ens för fråga? Haha sorry men går igång så på det här
Oj är det dig själv du försöker övertyga mest månne…
Men lugna ner dig lite. Är det du som gapade i förra ÖS om hur sjukt och onaturligt det är med ersättning och förskola?
Gör hur du vill me dina barn men tagga ner lite om hur andra gör, det är mer klädsamt.
?
Men ingen har ju hävdat att det är fel? Tvärtom idel uppmuntran. Slutsats: i princip alla tycker att man bör amma barn nätterna igenom om alla inblandade mår bra av det. Ni behöver inte fäktas mot väderkvarnar.
Kul att du fått ett barn som sov bra förresten, men du stöttar inte nyblivna mammor i deras amning när du framställer det som att dålig sömn beror på att man gör ett sämre val än du. Bebisar sover ofta dåligt, det är en del av att vara bebis.
Fel kan det väl inte vara, det är hur du själv känner, om du är bekväm med det.
Haha va? Varför skulle det var fel? För mig var det enklast med alla 3 barnen att göra så. Är inte fel att göra på nåt annat sätt heller såklart, nätterna handlar om att försöka haffa så mkt sömn som möjligt!
Jag är en napp as we speak?
Amma på❤️
Åå, är precis i samma läge. Har en liten bäbis som mest vill sova på mig och snutta på bröstet. Jag känner instinktivt att det bästa för mitt barn är att få vara nära mig. Också mysigt för mig, även om min sömn såklart är lidande.
Varför ställa en sån fråga? Vad skulle främlingar här ha för åsikt om vad du gör med dina bröst i ditt eget hem?
Personligen har jag absolut inte velat vara napp för någon av mina barn. Helammade båda och älskade det. Men de åt och sen somnade de gott med (vanlig) napp. Ibland i min famn, ibland samsovandes, ibland i vagnen och ibland i sin säng. Jag ville inte bli låst på det sättet att barnen bara kunde sova med bröst i munnen. Vi alla mådde och sov toppen av detta och närhet och trygghet har vi aldrig lidit brist på.
Men alla gör som de vill.
Är det någon som fått dig att tro att det är fel? Den personen bör du absolut inte lyssna på, hur du söver din bebis är din ensak.
En bekant la upp att hon var ute på älgjakt med sin familj, med två barn under tre år. Jag tyckte det kändes obehagligt men jag har ingen koll på hur sånt går till, kanske inte skjuts så ofta. Är det vanligt att ha med småbarn på älgjakt? Kan de påverkas något eller är det lugnt?
De får nog ingen älg i alla fall. Man behöver vara tyst på pass.
Nej det är inte vanligt.
Stockholmare??
Tycker det är riktigt obehagligt. Blir så upprörd. Folk är inte kloka.
Tycker det är värre att inte lära barn var kött kommer ifrån
Vad är skillnaden på att veta hur jakt går till och att följa med till Ica och köpa fläskfilé och köttbullar? Det som är naturligt är inte farligt.
Jag trodde det ansågs sjukt pga att det är en onödig risk att utsätta barnen för?
Precis, jägare skjuter ju varann titt som tätt.
Jag var med på morkullajakt när jag var 10. Var inte redo för det alls. Var bara ledsen och hade ångest. Usch.
Skillnad på 10 och 2 år. Bra att träna barnen så tidigt, om det är sådant som är viktigt för föräldrarna, så de inte blir rädda som större barn.
Va? Barnen behöver ju inte följa med på jakt även om föräldrarna gillar det?
Känns olämpligt, både med tanke på säkerheten och vad de kanske får se.
Vad de kan få se? Du menar skog och kanske en älg? Barn världen över är med vid slakt och styckning. Det är vi som har gjort döden och kött till något som inte ska kopplas samman. Lär man småbarn att det är naturligt så är det naturligt.
Dödande och blod. Det behöver man inte se i så ung ålder. Tror det kan va läskigt för många barn.
Det är inte läskigt om man behandlar det som naturligt.
Jo det kan det va. Hört flera berätta om det i vuxen ålder.
Det mest naturliga är ju att älgen får leva sitt liv i fred och dö på egen hand när den tiden kommer.
Småbarn ska inte vara med på jakt,nära gevär,låter galet.
En jaktvårdskonsulent där jag bor har tagit med barnet sedan ungen var några månader gammal. Barnet är två nu och hänger på ibland, sitter i ryggsele. Barnet sitter ju inte långa pass utan är med på kortare saker. Ser inte riktigt vad som skulle vara fel med det?
Att ungen för oväsen förstås! Alla älgar bara ”tack tack, vi går åt andra hållet”.
Hoppas det!
Klart det är lugnt, vad menar du?
Växer man upp i en jaktfamilj är det knappast konstigt eller skadligt. Min bror jagar sedan många år tillbaka och har haft med sig sina barn ibland. Han tar även hem rådjur och vildsvin och flår och styckar själv hemma. Ingen av barnen (eller mina barn som ofta är där och hälsar på) har tagit minsta skada av det. De är hur nattliga som helst med vart kött kommer ifrån och hur det går till. Vad är det att vara rädd för?
Fast barn är ju olika.
Och just därför kanske man ska låta varje familj göra det som funkar bra för dem. Istället för att som TS uppröras av hur en bekant gör med sina barn.
Hur är jag upprörd? Jag frågade då jag inte har koll hur det går till. Jag tyckte det kändes obehagligt var det enda jag skrev om det, jag är inte upprörd. Finns alltid någon som ska överdriva. Jag frågade av nyfikenhet, tänker inte stoppa dom.
Jag minns när jag var omkring 6 år och följde med pappa på älgjakt. Det var såå spännande och häftigt att kliva upp tidigt och sitta med på ett älgpass där man var tvungen att vara knäpptyst! Pappa sköt inget den dagen men någon annan gjorde så fick följa med till slakthuset också, vilket kanske inte har lika häftigt men ändock en upplevelse. Ett av mina tydligaste och bästa barndomsminnen idag 28 år senare.
Ja men det är ju otroligt stor skillnad i och med ålder.
Åkessons bröllop är the gift that keeps on giving. Nu har de upptäckt att fastighetsmiljardären Eric Selin (Isabella Löwengrips ex-man) också var på bröllopet. Journalisterna jagar nu Erik och frågade honom om han pratade med Hedarv (gäng-ledaren) på bröllopet och Erik svarar att han pratade med många på bröllopet och han vet inte om han pratade med Hedarv också. Popcornen poppas varje dag nu ??
Var de gifta?!?
Nej, de var inte gifta. Många använder ordet man, mer som engelska man, inte som i make.
Ex-man betyder att personen har varit gift men nu är skild, inget annat.
Amanda här ovan tyckte kanske att pojkvän kändes lite fel på en äldre herre.
Ni som har barn – hur gamla har era barn varit när de börjat förskolan och hur många % har ni jobbat efter att barnen blivit inskolade? Vi ska skola in vår dotter till våren när hon är 1.5 och min man ska vara fl 50% ett tag för att hon ska få en mjukstart och inte behöva vara där så många timmar. Alla våra vänner tycker vi är jättekonstiga! De har skolat in och sedan jobbat heltid direkt och menar på att man inte får ihop livet annars med räntor osv. Och att vi klemar bort vår dotter. Vi tycker ju tvärtom, att vi är dåliga föräldrar som skolar in så tidigt och att 4 h om dagen känns jättemycket så vi är på helt olika sidor jämfört med vännerna. Vore tacksam för insyn hur andra har tänkt och gjort ?
Gör som ni själva känner är rätt och strunta i vad andra tycker, både vänner och folk på internet.
Äh, hon vill bara höra att hon är bäst och att hennes vänner suger.
Sant
Hahaha spot on! Precis som den som skrev om amningen här ovan.
Alla gör som de vill men det känns väldigt ängsligt att söka bekräftelse på detta sätt.
Tycker hon förtjänar lite cred faktiskt. Även om barnet börjar tidigt på förskolan så försöker de göra det bästa av det genom att gå ner i tid.
Men borde man inte kunna vara tillräckligt nöjd över att kunna göra så (och att man har råd) för att inte behöva be om cred från andra på ett bakvänt vis?
Men det är er tolkning. Hon har konstiga vänner och letar lite stöd?
Det är dock inte tidigt, om man ser till genomsnittet. Medianåldern ligger omkring 15 månader till 1.5 år.
Inte tidigt som i vad som är vanligt men tidigt för barnet…
Men då är det ju oftast tidigt iom att de flesta gör så, så blir tidigt definireat utifrån något relativt subjektivt.
Skolade in vår dotter när hon var nästan 20 månader och har jobbat 75 % sen dess. Bästa beslutet jag tagit!
Ni är inte konstiga. De jag känner som kunnat ekonomiskt har börjat med förskola från 2-3 år. Bättre med det ni gör än heltid direkt liksom.
Ni är på rätt sida! Kan man så ska man lägga förskolestarten senare och helst inte långa dagar/heltid i början.
Skit i vad alla andra säger och tycker. Min omgivning har haft åsikter om typ ALLT gällande min graviditet (att jag var ”för gammal”), min förlossning (planerat snitt), att jag inte kunde (!) amma mitt barn, att vi förbjuder skärmtid, att vi ska skola in först när han är två år, att vi bara vill ha ett barn… Kan fortsätta med en LÅNG lista. Folk är sinnessjuka och älskar att skvallra och lägga sig i så fort man avviker minsta lilla från normen. Men det bästa är att totalt skita i dem. De har ju ingen rätt alls att kontrollera ditt liv och din familj. Bara sätt ner foten och säg bestämt ”vi gör det som passar oss bäst” när folk börjar veva.
Du låter smart. Bra val, skulle jag också göra om jag skulle ha barn.
Så uppfriskande att höra fler som bara vill ha ett barn! Ovanligt här i Sverige där tvåbarnsnormen är så stark.
Det bästa! Heja er!
Ja jag har inte träffat någon annan i princip?! Har en nära vän vara första graviditet gjorde att hon kräktes 20 ggr/dag, förlossningen var otroligt traumatisk och barnet visade sig ha autism och eventuell IF. Hon var helt slutkörd och första 3 åren sa hon ”skaffa inte barn, gör något kul istället”. Hennes man är rejält utbränd. Och nu plötsligt är hon gravid igen. 😮 Vi pratade om det och hon menade att barnet ju måste få ett syskon… Alltså nej, för mig handlar det om att vi föräldrar ska orka och kunna vara de bästa föräldrarna till det barn vi har. Han har en kusin i nära ålder och kommer få vänner så jag orkar inte bry mig om alla som tjuter ”han kommer bli helt ensam!”. Trams!
Ganska vanligt i Stockholm, bland medelklassen (även om 3-4 barn också är vanligt i denna grupp ?).
Så dumma kommentarer. Man ska orka med de barn man skaffar. Långt från alla syskon har glädje av varann, särskilt som vuxna. Man behöver inte alls bli ensam. Folk är så korkade.
Things that never happened: att någon sagt eller ens antytt att ni ”klemar bort” er dotter
Eller hur. När man säger att man skolar in lite senare säger folk bara ”ja men gud vad bra att kunna vänta lite”.
Av alla saker som inte hänt har denna sak hänt allra minst. Exakt alla som kan går ner i arbetstid och låter barnen gå så korta dagar som möjligt första tiden på förskolan. Exakt ingen säger att barnen måste gå långa dagar ifrån start. Det allra bästa för ditt barn vore nog om du slutade hitta på lögner i Bloggbevaknings kommentarsfält. Hope this helps. ?
Nope, det gör folk verkligen inte… Många vill ha dem för så länge som möjligt, även lediga dagar. Antingen för egentid eller för att livsstilen med mkt pengar är viktigare.
Vi skolade in vid 1 år 9 månader och började med 85% direkt. Önskar vi börjat med 50%. Det gick bra men hade känts så mycket bättre med 50% som mjukstart.
ni gör som ni vill men snart kommer ert barn blir ledsen att hon ska gå hem då dom andra stannar, och dom gör saker som hon inte kan va med på.
tyckte det var rätt skönt att jobba och äta lunch och gå på toa själv osv.
barnen har kul på dagis ?
Förskola. Och så är det inte på alla ställen…
Inget av mina barn har någonsin velat stanna på förskolan när vi har hämtat. Ett av dem längtade tillbaka till förskolan vid skolstart, men under tiden de gick där tyckte de alltid att det var skönt att gå hem.
Barn blir också ledsna för att de inte får slicka på batterier och äta godis varje dag, men det betyder inte att det är bra för dem ändå.
Haha riktigt dålig jämförelse. Slicka på batterier kan man dö av och äta godis varje dag får man dålig munhälsa av.
Om barnet trivs på föris (dvs inte vill gå hem, längtar dit) är det då farligt och dåligt för den?
Nej men många barn har lite svårt för övergångar (i princip alla små barn) och därför bör man inte lägga så stor vikt vid vad de visar för känslor kring brytpunkter t ex att bli hämtad. Det betyder inte att de hellre vill vara på förskolan, nödvändigtvis.
Mina barn älskar sin förskola och är aldrig ledsna varken vid lämning eller hämtning. Men sånt kan man inte säga till mammapoliser. Enligt dem så låtsas bara barnen för de är så traumatiserade av att inte sitta ihop med sin mamma 24/7. Och har man en förskola som fungerar bra och för barnen mår bra kan man ge sig den på att mammapoliserna vet bättre om just ditt barns förskola…. ??♀️
mina kidz har också älskar dagis, så som jag också älskade dagis…. DAGIS är såååå mysigt!!! njut nu. skolan är rena arbetslägret!!!!
Någon som har tips på träningsapp där man får förslag på ihopsatta träningspass i appen?Gärna lite pedagogisk och gärna för olika typer av delar av kroppen (typ fokus core, ben etc).
Livity! Kostar dock.
Sweat. Den kostar dock men har förändrat mitt liv helt så verkligen värd pengarna
På vilket sätt? Behöver inspo
Tack vare att jag följer deras program så har jag lärt mig att det är kontinuitet som ger resultat. Alltså för första gången har jag liksom muskler och börjar se toned ut! Deras recept är jättegoda. De har mängder av olika kortare upplägg med mer fokus på typ rumpa, eller längre program där man kör igenom allt. Och olika träningsstilar. Testa en gratis vecka vetja!
Om någon är intresserad så kan jag tipsa om att beställa hem Kayla Itsines (grundare till appen Sweat) book ”Reboot”. I den finns en QR-kod som ger 1 års gratis användning av appen. Boken går på omkring 200 kr tror jag och appen ligger på typ 1200-1300 kr per år har jag för mig.
Pratade med en trevlig man. Blivit nästan folkskygg. Är sjukpensionär och har väldigt ont om pengar. Vem vill ha mej? Samhället är ytligt. Pengar,ett bra jobb spelar roll. Rörigt inlägg röriga tankar. Trött på ensamheten.
Prata mer med den trevlige mannen och analysera mindre!
Sjukt dåligt självförtroende. Tänker vad har jag att ge någon bara massa problem. Orkar knappt med mitt liv.
Jag träffade min man när jag hade en livshotande sjukdom. Jag hade liknande tankar
Som du men tvingade mig själv
Att hemmet kärleken en chans, och det var så värt det ❤️
Jag fick barn i år och det har nog gjort att jag tänker på min egen barndom mycket. Läste nyligen Schulmans bok om hans mamma som var alkoholist och det satte igång ännu fler tankar. Jag går runt med ett stort frågetecken i min hjärna (mitt hjärta?) och det är den enkla frågan: Var/är mina föräldrar alkoholister? Eller hade de bara alkoholproblem? Är det ens skillnad på de två begreppen?
Saker som ploppar upp i min hjärna när jag tänker på dessa frågor (de är båda 70 nu):
De hade alltid jobb som de skötte och drack aldrig när de skulle jobba eller köra bil. De lånade inte pengar för att köpa alkohol och de betalde alltid hyran i tid, och det fanns mat och allt vi barn behövde hemma. De drack sig sällan (aldrig?) fulla på vardagar när de skulle arbeta dagen efter. De satt inte på någon bänk utanför systemet eller umgicks med ”a-lagare”.
Men sedan å andra sidan… De bråkade ofta när de var berusade, inget våld men högljudda och sa saker som ”ska det vara såhär så kan jag lika gärna hänga mig!” och stormade ut. De drack varje helg (tror jag) och blev synligt påverkade (glansiga ögon, sluddrigt tal). De drack rejält under högtider såsom julen. Jag avskyr julen då jag enbart minns att min mamma var stressad och skrek på alla, smygdrack vin hela dagen medan hon kämpade i köket (vägrade ta emot hjälp med maten), och så drack pappa alldeles för mycket snaps till middagen och somnade snabbt därefter. De köpte ofta billig alkohol, typ billig starköl eller starksprit svart från en granne. De dricker gärna öl och vin tidigt på dagen än idag, innan lunchtid. Har flera gånger hört/sett min mamma kräkas p.g.a. bakfylla på morgonen. Har fått hjälpa min fulla pappa i säng på större fester (bröllop, födelsedagsfester o.s.v.).
Har liksom minnen av att jag ofta varit ledsen för att de varit fulla, när jag var liten/yngre. Vet också att jag vid några tillfällen som barn specifikt bett dem att inte dricka alkohol och de bara viftat bort det och skrattat typ.
Flyttade hemifrån ganska ung och inte tänkt på detta förrän nu då. Det som senast gjorde mig väldigt ledsen och ganska chockad var att min mamma var full när jag hälsade på henne med min bebis. Vi bor rätt lång ifrån varandra så först när bebisen var några månader gammal orkade jag resa iväg. Hon ringde när vi var nära och sa kryptiskt ”Vitlök håller bakterier borta så jag åt ordentligt med vitlök imorse!”. När hon öppnade dörren och var FULL och lite högljudd, med en stark halstablett i munnen, så fattade jag att hon bara ville dölja alkohollukten med minttablett och ville koppla det till vitlöksandedräkt… Jag blev så ledsen. Jag vet inte om min sambo försökte låtsas som ingenting för min skull, eller om han inte märkte något (!?), men vi pratade aldrig om det… Men jag kan med säkerhet säga att hon var full. När hon mötte sitt barnbarn för första gången. Det gör mig ledsen. Jag tycker inte barn och alkohol hör ihop även jag inte är nykterist (snittar ett glas vin varannan vecka, ogillar öl och starksprit).
Så ja, förlåt för novellen. Jag har bara svårt att få ihop allting i mitt huvud. Tänker på Schulmans bok, där han skriver att mammans alkoholism var hans största hemlighet. Han berättade inte ens för sin terapeut om det. Och det är nog lite så jag känner. Jag har inte prata om detta med någon, inte ens min sambo sedan 10 år… Det är för skamfyllt, för utlämnande, och min stora fundering är ju: Om de inte är alkoholister så talar jag illa om dem utan anledning och det vore ju fruktansvärt?! Om du orkade läsa: tack för din tid. <3
Åh jobbigt! Jag tror du kommer må så mycket bättre av att prata med någon om det här, börja med en utomstående eller psykolog om det känns knepigt med sambon och släkt? Det är energikrävande bära runt på ”hemligheter”
Hmm ja jag kanske skulle det. Jag gick i ett års terapi för ett antal är sedan och vi pratade lite om detta, men kanske inte på djupet. Har nog skjutit det lite ifrån mig tidigare, känt att det ligger i mitt förflutna så det är struntsamma. Men tänker mycket på det nu…
Perioder eller alkoholproblem ja. Inte ovanligt men inte ett helt sunt förhållningssätt till alkohol, helt klart. Hoppas du vågar/orka prata med din partner åtminstone. Skulden är inte din.
Periodare.
Ja kan nog ändå med säkerhet säga att jag inte tycker det är sunt iaf. Hade själv inte gjort så runt mitt barn, särskilt inte på jul eller semester.
Tack! Ja det är så svårt det där med skam och skuld. Inser logiskt att det är deras problem och skuld men ändå känner jag mig… Som en del i det? Skäms mycket? Konstigt det där.
Även om de inte är alkoholister är det tydligt att de inte har ett sunt eller normalt bruk av alkohol och du ska inte tänka på det när du pratar med nån. Du säger bara det du upplever/sett/känt och det är aldrig fel.
Tack! Håller med dig. Nog svårt att vara lite empatisk mot sig själv där. Fastnar i ”tänk om jag överdriver?”…
Då har du flera här som säger att nej, det gör du inte. Är ganska säker på att en terapeut eller vän skulle säga samma. Finns väl anonyma grupper för anhöriga till alkoholister, de kan säkert ge ett första råd.
Man behöver ju inte vara alkoholist bara för att man dricker mycket men frågan är ju om de klarade sig bra utan att dricka på helgerna eller om de var tvungna att dricka pga abstinens? Svårt att säga utan att veta det.
Ja det är svårt att veta för jag kan inte prata om detta med dem. En sak jag alltid tyckt är underligt är att min mamma absolut har smygigt med drickandet. Gömt glas bakom flingpaket och liknande. Som att hon innerst inne vet att hon inte borde dricka vid det tillfället men inte kan låta bli.
Åh, känner så igen mig, gjorde samma resa när jag fick barn. Läs på om ACA, barn från dysfunktionella/alkoholiserade familjer. Där insåg jag att jag har spår av min uppväxt som liknar många andras och där fann jag verktygen för att komma vidare och inte ge vidare dysfunktionen till mina barn.
Tack för tipset! Ska genast kolla upp. Beklagar du också haft det tufft. <3
Jag tänker att det viktiga är kanske inte vad de ”är”, utan hur du har känt dig och hur du upplevt det. Uppenbarligen har det satt spår i dig, och dom känslorna har du absolut rätt att ha ❤️ prata med någon om det, det kommer vara jobbigt, men kan vara skönt att få ut det ur systemet också ❤️
Ja så är det, känslorna finns väl där oavsett. :/ Ska försöka se om jag kan få prata med någon.
Vet man vem pappan till Sara Bolays dotter är? Följer inte henne utan kollade lite sporadiskt när dottern kom, men idag såg jag att hon på hennes story hade skrivit ”man ser när pappa lämnat på förskolan” och har helt missat att det finns en pappa med i bilden?
Blev väl officiellt för ett litet tag sen, han är golfproffs. Kommer ej ihåg namnet nu men googla ”Sara Bolay pojkvän” så kommer det säkert upp!
Hon menar sin pappa
En googling bort 🙂
Joakim Lagergren
Det är väl inte pappan? Hennes nya fling bara.
Ungen heter Birdie i andranamn..
Han är absolut pappan
Jag har en något märklig granne, helt harmlös äldre gubbe, men märklig. Redan första gången jag träffade honom förstod jag att han har allvarliga alkoholproblem, men han är alltid trevlig, glad och pratsam och det har aldrig uppstått problem (förutom en gång när hans goda man inte fick tag i honom och jag råkade befinna mig i trapphuset och blev lite indragen i drama med polisen, men han kom tillbaka sedan!). Jag har vid flera tillfällen stött på honom i källaren, ofta under kvällen. En gång stod jag med hörlurar i tvättstugan med öppen dörr, ljuset hade släckts för jag stod och vek. Helt plötsligt står han där i dörren i mörkret! Jag blev förvånad men han sa bara hej och gick. Det enda som finns i källaren är just tvättstugan och förråd, och han har aldrig burit på nått när jag sett honom och aldrig sett honom tvätta. Häromkvällen var jag nere i källaren och rensades mitt förråd, då plötsligt stod han där! ? jag förstår inte vad exakt han gör i källaren på kvällen?!
Dessutom kom en annan granne och skrämde mig lite, men hon använde tvättstugan så de va ju inte konstigt. Det tragikomiska var att hon också uppenbarligen var berusad, har aldrig sett henne så. Vi brukar småprata om lite allt möjligt vanligtvis, nu visste hon inte ens vem jag var. Det fick mig att fundera på hur många sorgliga hushåll som existerar i ens närhet och begrunda livets förgänglighet :p
Sen funderade jag på om det är så att gubben och kvinnan har hemliga rendez -vous i källaren kvällstid, trots stor åldersskillnad.
Hoppas de har en rendez-vous och att fortsättning följer! ?
Jag hade en alkoholiserad granne som sprang ned med ölburkarna till källaren hela kvällen. Kl 5 på morgonen gick han ner och hämtade dem och gick ut genom källardörren på baksidan av huset och lade dem i bilen.
Alla fattade. Antagligen även hans fru. Han lurade nog mest sig själv…
Men du så är de kanske.. han bär ibland på en liten plast-systembolagetpåse ?
Jag tror alkoholen kan förklara vad han gör där nere om nätterna, I hans huvud är det säkert jätte rimligt på något sätt..
Särskilt ibland när de har druckit i många många år så kan det börja bete sig väldigt udda utan att det nödvändigtvis behöver innebära att de gör något ”illa” även om det får en att undra.
Jag hade en alkoholiserad granne som bodde på bottenplan. Han var en äldre söt liten gubbe. Inga barn ingen fru. Skötte jobbet galant och missade aldrig en dag, men drack enorma mängder utanför jobbtider och helger. Han var tyvärr också väldigt ensam, så såfort han hörde att någon av grannarna hade folk över, eller fest eller kalas, så kom han och ringde på dörren och ville bli inbjuden.. Andra gånger kom han och ringde på och ville låna mjölk… Alvedon… Mjöl… Socker…
Han ville såklart inte egentligen låna någonting utan han ville bara prata och bjuda in sig själv..
Blir lite ledsen när jag tänker på det, han var snäll.. Men vi var inte särskilt sugna på att bjuda in en överförfriskad gubbe som var glad i hågen till en grupp där ingen kände honom…sisådär 22-23 på kvällen en lördag. Så han gick runt till alla grannar mestadels blev han aldrig inbjuden..han fick vara med oss ibland när vi var ute och grillade, lite enklare då eftersom man fick lite avstånd och man kunde smita in när man var klar med kvällen..
Bjöd man in honom till ens lägenhet så hade han svårt att förstå att festen är över och att det var dags att gå… Vila i frid lilla Gert ❤️
Någon annan som följer P.Diddy-fallet slaviskt?
Vad tror ni? Är han skyldig? Är de andra uthängda skyldiga? Varför är det ingen av Diddys vänner som säger något?
Jag tror 100% skyldig. Till allt han är anklagad för. Han är även skyldig/medskyldig till morden på MJ, Whitney, Nick Carters brorsa, Tupac (visste man redan när det hände) Biggie (visste man då också) Whitneys dotter ja o alla andra. Tror även att det inte är Beyonce (alltid avskytt den kvinnan) som är mamma till Jay Z’c dotter, den biologiska mamman är mördad.
Jag förstår att det är högre makter som styr.
Jag tror inte Ally Carter är Tupacs dotter men jag tror på hennes historia.
90% av min källa är TikTok ska tilläggas! Så detta är såklart spekulationer.
Försöker läsa på hur lagen funkar i usa men det är sjukt komplicerat och svåra ord så jag hänger inte riktigt med i allt det där, mer än att rättegången planeras till maj 2025.
????
Jag har alltid tycket det varit märkligt att
Folk avgudat
Beyonce. Nåt
Måste ju va fel om man är
Gift med en man som väljer att fortsätta vara bästa vän med en våldtäktsman och mördare? Tror inte för fem öre att de inte kan ha varit ovetande om allt som hänt
När jag först fick höra att något ens hänt lyssnade jag inte ens med ett halvt öra, 1/4 öra, max. Tänkte att det lät himla ointressant. Men nu EXPLODERAR tiktok om det hela och jag vill i alla fall förstå litegrann. VAD är det som har hänt? Finns det nån på typ tiktok ni kan rekommendera som kanske sammanfattar bra, eller vill någon här dra en liten sammanfattning? För nu vet jag liksom inte var jag ska börja.
Man kan ju inte Tiktok som källa! Herregud.
Har M*lly Ru*stas skaffat ny pojkvän? Hon håller någon i handen på bilderna från kompisens bröllop.
Scenario: en polis som förhört ett vittne till ett grovt brott, en händelse som gav vittnet mycket ångest efteråt då det som sagt var ett grovt brott och hen var ett nyckelvittne.
Samma polis kommer slumpmässigt som kund på sin fritid till vittnets jobb flera månader efteråt och säger att hen känner igen vittnet, börjar prata om ärendet (som är uppklarat i rättegång osv nu), tackar för gott samarbete osv.
Är det här verkligen ok??
Det låter olämpligt att polis på fritiden sprider eller riskerar sprida en sån uppgift till ett vittnes arbetsgivare och kunder och kan skapa onödig oro hos vittnet. Tveksamt att det skulle vara brottsligt men det skulle förvåna om polisen inte hade någon policy för situationen (hittar inget på google). Jag skulle råda vittnet att ringa 11414 så får dom reda ut vad som gäller om du inte får annat svar från någon som faktiskt vet något.
Inte lämpligt! Jag Jin inom socialtjänsten. Ser jag eller stöter på en klient så väntar jag isf tills den personen hälsar.
Jobbar skulle det såklart stå!
Jobbar i skolan och vi ska göra samma. Alltså ser jag en gammal elev på stan ska jag låta den hälsa först, iaf om jag har sällskap.
Camilla, det är din plikt nu 🙂 att granska Mytomanen My Martens helt och hållet. Det finns så mycket som är skumt med hela hennes väsen. Folkbokföringsbrott, bostadsbidrag, alla flyttar, alla hennes instagram-konton, varför äger hon inte hundarna?, arabiska herrarna som tog över My Martens AB, Anna Book, Magdalena Graaf, Dr Alban, Bobby Oduncu, Basic Element och vad hände med henne och Må Bra sajten? osv osv……….
GVFÖ!!!!!!
vad fan hände ned talet som yogakillens, polare höll???? jag kräktes just lite i min egna mun?
Eller hur!!! Hur kan man göra så mot sin vän. Och sen ba ”i respekt till Nicklas föräldrar” hahaha VAD MENAS, respekten är passerad för längesen ?
Totalt gränslöst. Jag hade skilt mig på sekunden.
Jag och min man tjafsar så sjukt mycket mer intensivt sedan vi fick barn. Jag blir tokig på honom. Han blir tokig på mig.
Hur länge orkar man?? Vi misstolkar varandra i allt mellan himmel och jord. Känns som att jag inte ens VILL orka.
När fick ni barn? Kände exakt likadant första månaderna. Jag typ fantiserade om skilsmässa?! Allt kulminerade när jag till sist sa att jag funderar på att separera och att vi måste få ordning på relationen. Vi satt typ en hel helg och pratade igenom allting och gjorde upp en plan för hur vi skulle bli ett team istället för att skava på varandra. Går mycket bättre sedan dess! Men hade det inte hjälpt hade jag försökt med familjerådgivningen.
Men tror absolut det är normalt att bråka och tjafsa mycket som nyblivna föräldrar. Det är så omvälvande att få barn och allt förändras över en natt typ. Jag och min man bråkade ALDRIG innan vi fick barn så ja, det kan nog hända de mest harmoniska par. 😉
Ja det är extremt vanligt tyvärr. De vänner jag har med barn tjafsar ännu. Barn förstör förhållanden tyvärr. Hoppas ni kan vända det!
Haha ja herregud, plötsligt uppstår så många nya situationer som bjuder in till tjafs pga stress, hormoner och sömnbrist. Vi fick barn i maj. Jag var ganska snabb med att ta upp det så vi kunde prata om det, skönt att lufta saker och ting, jag försööker att inte vara så lättretlig gällande honom, men nu är det som att vi vant oss. Vi kan vara så arga på varandra för att 5 minuter senare vara såå trevliga och bara puss puss, gulligull, hahah ?
Någon som sett klippet med Blondinbella som frågar ut Paul om hur tamponger funkar?
Jag kan ju inte ha varit den enda som fick en EXTREMT dålig känsla av hans beteende? Hans märkliga och passivt aggressiva sätt att svara på får mig att känna att det handlar om mer än att hon bara ställer dumma frågor…
Han beter sig ju jättekonstigt?! Snälla säg att jag inte är den enda som ser en miljon röda flaggor ?
Hans beteende är orimligt i förhållande till frågan. Jag fattar att han kan bli irriterad om hon kommer med sånna frågor hela tiden men det här är nått helt annat.
Usch. Känner mig jätteilla till mods.
Verkligen extremt konstigt klipp. Har aldrig fått en bra känsla av honom dock. Det var samma känsla i ett klipp häromdagen när hon frågade ut honom om vem som tar notan på första dejten. Tycker folk verkligen att han är rolig/charmig?
Jag har inte sett mycket av honom så kan inte uttala mig men tycker han var extremt skum i videon. Sjukt dåliga vibbar.
Hade inte velat lägga ut en sån video på min partner, mina vänner hade ju börjat ringa mig för att undra om allt står rätt till i relationen.
Är han under pistolhot?
Håller med. Eller är han bara superstressad framför kameran?
Han verkar inte stressad eller nervös.. Han verkar… arg och…. spydig. Jättekonstigt.
Wtf?! Han är verkligen sjukt otrevlig i den videon? Taggig och hela kroppsspråket är negativt. Har de en bra relation och han inte gillar att bli filmad så hade han väl lugnt kunnat säga ”jag är inte med på Instagram och sånt punkt slut”.
Tror han att han är rolig? Nej jag fattar ingenting, jag hade blivit ledsen om min man var sådär taggig mot mig.
Hon vill ha en man och det ska se bra ut inför folk och på sociala medier? Många kändisar ser ut att ha knepigt förhållanden. De ska se perfekt ut allting på sociala medier. Pernilla W s man ser mest ut att vilja bli känd leva ett bekvämt liv med pengar.
Ja, jag hade inte ens lagt ut en sådan video på min partner. Folk i min närhet hade fullkomligt ringt ned mig för att kolla om allt står rätt till. Något verkar jätte,jättefel. Hans kroppsspråk och sättet han bemöter frågan på är totalt obefogat, oavsett hur irriterande han tycker frågan är. Blev på riktigt jätteobekväm efter att ha sett det.
Tyckte hans reaktion var befogat, vad är det för fråga till en vuxen man? Är Isabella 12?
Jag är en annan ”P”.
Beter du dig så om någon ställer en dum fråga till dig?
Intressant. Aldrig sett på maken för en så obefogad reaktion på en fråga, oavsett hur korkad den är.
Om jag får korkade tiktokfrågor ställd till mig om och om igen, så tröttnar jag tillslut, ja.
Har inte sett Paul i rörligt format tidigare, så vet inte hur han brukar bete sig. Men jag tyckte det kändes som att hela grejen var skådespeleri. Han kanske trodde att han var rolig?
Elsa Billgren gör reklam för flera hudvårdsmärken..tre fyra st? (Hennes fantastiska hy har hon ju alltid haft o lär ju inte bero på nåt särskilt hv-märke) Varför är företag ok med att låta en influencer göra reklam för typ samma produkt m olika märken nästan samtidigt,det verkar ju inte alls trovärdigt?
Hon är en sell out.