Helt otroligt band, blir så glad av deras musik. Den här låten har gått på repeat hela veckan , såg en video från en spelning och dom är så goa att lyssna till/ se på .??♀️?
Yay!!! The Rose???
Woosung -44, ny denna vecka, gillas också.
Retrospektivt collage – Magnus Uggla
Johnossi San Antonio, sån jäkla dänga ?
Sugar baby i’m leaving med Blue Steele
Någon som var med på Kanal-plan idag och såg trevlig fotboll! Kross vinst
Är det bara jag som tycker det känns konstigt att bianca och olivers tjej zoe inte verkar gilla varann? Bianca skriver hjärtan på alla sina vänners insta men har nog aldrig sett henne kommentera inne hos zoe en enda gång..?
Zoe är naturligt vacker och en enkel tjej. Allt Bianca var för längrsen. Så ja Bianca har svårt för att Zoe får uppmärksamhet och vill inte ge mer till Zoe
Vilka influencer-/kändisbarnnamn kommer ni på?
Jag ska snart få mitt första barn och vi funderar mycket på namn. Jag har en hang up på att jag inte vill döpa barnet till samma som en kändis eller influencer, tyckte t.ex. att namnet Billie var så fint och unikt till Henrietta Fromholtz döpte sin dotter till det. Samma sak med namnet Todd (Lovisa Wallin).
Så, vilka namn kommer ni på? Så jag vet vad jag ska undvika. Tack på förhand.
Ska du få en pojke? 🙂
Hon ger ju exempel på ett pojknamn och ett flicknamn, så man kan anta att hon vill ha båda typen av namn 🙂
Billie är både ett pojknam och flicknamn
Vet ej
Adolf är nog safe.
Älskar det namnet faktiskt. Har funnit i min släkt från 1700-talet fram till andra världskriget. Men vet inte om man vågar döpa sina son till det i tilltalsnamn 🙁 pga risk för mobbning
Självklart döper man inte sitt barn till Adolf. Någon argumentation behövs inte.
Det kan man väl visst göra??
Ja folk döper ju sina barn till Mohammed och Vladimir…
Dop är att man välkommnas in i Svenska kyrkan. Barn namnger man.
klart man kan.
många döps till karl, Donald, kim und so weiter
Jag tror du får tänka om lite! Oavsett vilket namn du väljer så kan ju en influncer komma veckan efter och döpa sitt barn till samma.
Jaja, jag vet att frågan är dum, kommer du på några namn Annie B? Ej intresserad av ~perspektiv~ bara svar på frågan
Ulla och Andreas
Vad olika man tycker. Skulle aldrig vilja heta Ulla
Isabella är fint och Daniel.
Ulla-Britta.
Jag minns ännu en mamma på teve med liten flicka som hette så, det var säkert tjugo år sedan nu.
Vill du att man ska skriva alla namn som man kan komma på som influencerbarn heter?
Alltså typ…
Gillis
Sally
Bertil
Folke
Ulf
Arnold
Didrik
Juvelia
Marianne
Klas
Ernst
Molly
Hmmm kan bli en lång lista lista detta! Kanske bättre att få igenom alla som figurerar i arkivet här och googla vad deras barn heter (ledsen om det var ett ”perspektiv”)
Åh släpp det tramset och välj ett namn du gillar. Vad andra döper sina barn till kan man önskningen styra, framförallt inte folk man inte ens känner.
Tänker lite som Annie B, eller alternativt att du skriver namn ni funderar på så folk kan tipsa om dom vet nåt kändisbarn med det namnet. Finns ju hur många namn som helst att rabbla annars.
Undvik Balancelot.
Och Lilleman.
Chloé
Cleo
Matteo
Milo
Danilo (älskade den yoghurten som liten)
Nikola
Gaia
Dante
Cosmos
Det är de jag kommer på, på rak arm. Gud vad dumt der ser ut, haha
Du menar inte Danonino (yoghurten alltså)?
Vad är det som ser dumt it? Liksom, sure. Gaia och Comos ger ju specifika vibbar. Men Cleo och Chloe är ju inte precis ovanliga namn, även om du personligen inte gillar dessa så är det ju etablerade namn. Danilo och Nikola är väl Kenzas, och namnen är serbiska (?) utifrån deras pappas ursprung, knappast weird heller.
Danilo är ett spansk namn. Trodde hon hade döpt den efter yoghurten men såg sen att det var ett spanskt namn och varken hon eller hennes man är väl spanska?
Många namn finns i många olika språk/kulturer. Visst kan du ofta spåra till var det kom från ursprungligen, men det blir rätt fånigt att dra det så långt. Namn blir ju tillslut en del av en namnkultur om det används mycket/länge. Poängen här var att Danilo och Nikola inte är vanliga, etablerade namn i svenska namnkulturen – men finns i den namnkultur som barnens förälder har ursprung. Därav fick barnen de namnen, det betyder inte att det är påhittade eller fåniga namn. Lite högre nivå än så kan vi väl hålla.
Men och andra sidan, kan knappast förvänta att du ska hålla hög nivå här eftersom du fortsätter göra dig löjlig med att dra in ”yoghurten”, som du säkerligen redan vet here Danonino och inte Danilo.
Nej jag trodde faktiskt det var yoghurten ? riktigt fult namn btw
Okej, du hade väldigt fel då.
Jasså, jag tycker det är rätt fint ändå.
Kanske hade fel att det var exakt samma men kommer alltid koppla ihop det med yoghurten.
Okej, vad spännande att veta. Brukar du har för vana att koppla ihop två olika namn med liknande bokstäver i? Kanske när du hör Alfons tänker du på Adolf Hitler. Låter jobbigt stackare.
Kommer alltid koppla ihop Anna med anal. Kanske är fel, inte samma. Men låter så lika.
haha varför blev du så kränkt? Är du Kenza?
Så om någon använder din ”logik” så är de kränkta?
Jag tycker det är ett jättefint namn, Lisa
Som det står så är barnens pappa serbisk. Danilo är inte spanskt (enbart), det finns i spanska, italienska, portugisiska, slovenska, serbiska och kroatiska. Exakt var det uppstod ”först” är rätt irrelevant vid det här laget sisådär 1500 år senare då det funnits väldigt länge i de språken som radades upp. Det är också en form av Daniel som finns i ännu fler språk.
På öppna förskolan finns två pojkar som heter Atle, en Idun, två Alma, en Tor, en Astrid, en Olivia. Kommer inte på influencers med de namnen!
Idun är väl ett sminkmärke?
Ja, och namnet är fornnordiskt.
Det var ett namn långt innan det också blev ett sminkmärke. Även en gudinna i fornordisk mytologi.
Ok, men man tänker på smink idag.
Man, du kanske. Jag tänker inte på smink när jag hör det namnet. Om något tänker jag nog först på gudinnan, sen kanske smink dyker upp om jag gräver. Men hör jag namnet tänker jag definitivt ”oj, ungen heter som sminkmärket”.
Nej.
Nej verkligen inte
Nej, ”man” tänker inte på smink. DU gör det.
Du känns obildad
Atle är norskt
Matteo, Sia, Nikola, Dante, Livia, Corinne, Vienna, Harry, Valentin, Leo, Naomi, Hérmine, Danilo, Ted, Valentina, Leon, Ted Loui, Tintin, Billie, Julian, Marianne, Lyon, Anastasia, Étienne, Ru, Todd, Ernst, Sasha, Klas, Gaia, Valter, Lily, Achilles, Mila, Elle, Juni, Lara-Hérmine, Atlas, Nemi, Ilse, Natalia, Lykke, Faye, Vinns, Natalia, Maximilian, Cosmos, Edmund… listan kan förmodligen fortsätta hur länge som helst! ?
Meya, Fenja, Mathilda, Sam, Charlie, Tula, Idun, Nova, Olivia, Sebastian, Leopold, Oliver, Milly, Belle, Lara, Eline, Ringo, Lou, Lorentz,
Rambo, Juli… ? Ja, som du ser, om du ska undvika namn är det en hel del.
Vad du är obehaglig som kan alla dessa namn. Snacka om att vara besatt av ”kändisar”, kan allt om deras liv. Läskigt.
Evelyn, Pascal, Luna, Lenore
Man döps inte till sitt namn.
Jag skulle ge mitt barn ett namn som jag tycker om, strunta i om någon annan heter det.
Om jag fick fler barn skulle jag nog välja
Anna
Kerstin
Kristin
Katarina
Teodora
till en flicka.
En pojke skulle nog få namnet Johan eller Waldemar.
Äsch, vet vet om dessa influencers om 5 år eller ens 10 år fortfarande är lika kända? Namn är namn och så länge ni trivs med det kommer det bli ert egna 🙂
Polly-Ester
Jag har en femmånaders baby tillsammans med min partner. Han är världens bästa pappa och jag vet att jag har valt den bästa tänkbara pappan till min son. Samtidigt känner jag att han inte är den rätta för mig, jag är inte kär. Jag visste det nog lite innan vi fick barn, men jag ville ha barn med honom på grund av att han är den bästa pappan jag kan tänka mig till min son. Nu tänker jag ett liv bara mig och min son, men vill inte lämna just nu, mitt i bebisperioden. Har någon varit i samma situation?
Fy fan vad svinigt beteende, stackars man!
Oj. Han förtjänar någon bättre.
Otroligt ego. Tänk om en man gjort såhär, vilket ramaskri det hade blivit. Utnyttjande..
Dessa ”tänk om” scenarion haltar ju typ alltid i resonemanget. Ja en man som gjorde så hade ansets vara ett pucko. Precis som folk verkar tycka att den här tjejen är, att döma av svaren.
Hon själv verkar inte göra det dock.
Haha näe kanske inte, men det tror du en kille i motsvarande sits hade gjort?
Hur hade du känt dig om han känt detsamma om dig? Att han bara ville göra dig gravid så du kunde föda fram hans barn och sen vill han dumpa dig, enligt plan.
Vilket svek detta är mot både din man och ditt barn.
I det här fallet hade väl det varit bra? Då hade de ju känt detsamma bägge två och kunnat ha delad vårdnad?
Jag förstår att det verkar uträknande och svinigt, men känslorna om att det inte är den rätta partnern har blivit bekräftade sedan min son föddes. De senaste åren har jag nog inbillat mig att jag varit kär, trots att fallet kankse inte helt varit så, eller att mina känslor svalnat. Jämför med mitt ex, som jag var så kär i, men aldrig aldrig ville ha som pappa till mitt barn eftersom att han var ett otroget svin.
Den här kommentaren fick dig bara att låta ännu mer korkad och ego.
Jag förstår precis hur du känner då jag är i samma sits, mitt barn är dock 10 månader.
Ta inte åt dig av alla kommentarer, människan är komplex och vi är inte svartvita varelser.
Klart det finns kärlek till dom män vi valt, annars hade vi givetvis inte valt dom. Men viljan att få det att funka med en fin person kan verkligen döva den där rösten som säger att han eller hon inte är rätt person. Personen jag valde är fan helt underbar och världens bästa pappa. Jag föll dels för honom pga just det, att han en dag skulle bli en bra pappa.
Jag försöker älska honom lika mycket som han älskar mig och jag önskar verkligen att jag gjorde det, för jag vill leva i vår familj.
Men tyvärr tror jag att vi kommer att gå isär när barnåren är över pga mig.
Ni fattar väl båda två att det inte existerar någon ”rätt person”?
De vill ju ha någon som de känner erotiska/ romantiska känslor för istället för någon som är vald enbart på att vara ”bra pappamaterial”.
Det är ju de själva som valt att bilda familj med någon som är en bra pappa till barnet istället för nån de känner stark passion för. Självförvållat.
Jo jo, det var inget försvar. Jag blir faktiskt också provocerad.
Du är bättre på att sätta ord på känslorna än vad jag är. Jag valde honom för att han är en bra person. Trygg, snäll, omhändertagande och jag kan lita på honom till 100%. Tror inte att jag är ensam som går från ett svin, ett passionerat förhållande men med ett rötägg till en trygg, snäll och stabil person och tro att det är det som ska till för att ett förhållande ska fungera.
Grejen är att såna förhållanden som du beskriver att du tidigare haft är såna som triggar ”beroende” delen i hjärnan, man blir beroende av passionen, bråken, att bli sams igen.
Jag hade också såna förhållanden innan jag träffade min sambo, så när det blev seriöst med honom så började jag att gå till en psykolog för att reda ut det mönstret jag haft samt för att jobba på mig själv för att kunna satsa på honom.
Nu har vi rätt nyligen fått barn båda två och kroppen är full med hormoner som kan fylla en med alla möjliga tankar och tvivel. Passion tex är icke existerande och då kanske dina tankar maler och jämför?
Just nu är iallafall jag i en period då jag känner att ”nope, jag kommer inte att leva med honom hela mitt liv, han är fel” men det kan också vara baserat på att det inte finns energi att vårda förhållandet pga allt vad bebistiden innebär.
Låt tiden gå lite, jag tror inte det finns en the one och det är perfekt med den personen. Jag tror man hittar någon och jobbar på det i den mån man kan. Sen ska man absolut inte leva utan kärlek och inte heller behöva kämpa sig blå för att förhållandet ska funka.
Oavsett hur du i framtiden väljer att göra så kommer det att lösa sig och gå bra ❤️
Du är smart. Bara korkade tjejer skaffar barn med bad boys. Gjorde samma sak men jag älskar verkligen min man. Vi har det bra ihop! Nu har ditt barn bra gener och du har ett bra ex snart. Skit i alla bittra jävlar som ångrar att de skaffat barn med ett svin.
Alltså, ”kär” och lust är ju så himla flyktigt. Kärlek är hårt jobb. Du måste sköta om kärleken som en skör blomma, du bör arbeta hårt för att ty dig till en person, visa respekt och omtanke.
Kär… jo pytt. Det kommer ju i vågor hur tänd och förälskad man känner sig.
Ja jag undrar om detta är småbarnsåren? När man är så förälskad i sin bebis och har svårt att vara kär i sin partner
Du skrev ju att du visste det redan innan barnet?
Jag visste det nog, skrev jag. Att jag hade en aning att jag inte hade den samma passionerade kärleken till honom som jag hade till mitt ex. Men jag visste att han var en bra person och trodde kanske att den kärleken skulle räcka. Jag tryckte nog undan känslan att det inte var helt rätt på grund av att vi har ett fantastiskt liv och att han är en bra person.
Men det finns inte ”rätta personer”.
Det är vad man väljer att göra som avgör om livet blir bra. Om jag hittar en bra man och blir förälskad så kan jag välja att känna kärlek i förlängningen också.
Känner ingen som har ett långvarigt passionerat förhållande.
Jag känner dock flera som verkar älska sin partner skitmycket och genuint tycker att han är det bästa som hänt dem – men inte så att de går runt och beter sig passionerat i många år. De enda undantagen är folk som lever i relationer med mycket drama men de brukar aldrig vara så långvariga, om det inte är någon sorts on and off variant.
Tror det är ovanligt med förhållanden som är både passionerade och samtidigt trygga och fortsätter vara båda två oavbrutet genom småbarnsåren.
Nu kommer väl någon skriva att de forfarande känner pirr när de ser sin make sen 20 år men då kan jag passa på att klämma in redan här att ”pirr” inte är detsamma passion enligt mig.
En vän berättade att när hon var tillsammans med sitt ex som var otrogen och manipulerande henne så kände hon att hon aldrig varit så kär, när dom hade det bra, just för att hon inte alltid fick hans bekräftelse. Sen när hon träffade en tryggare man som alltid satte henne förts kunde hon tycka att det blev ”tråkigt” och att det inte var lika passionerat just för att hon inte behövde jaga hans bekräftelse utan han fanns alltid där. Jag har såklart ingen aning vad du och ditt ex hade för förhållande men du skrev att han var ett otroget svin så tänkte att det kanske kan vara därför du inte känner samma passion för ditt barns pappa
Ni kanske har en felaktig bild av vad kärlek ska vara? Med tanke på fd förhållanden. Jag älskar min man djupt, vi är bästa vänner, jag är även kör mer eller mindre i perioder, men passionerad kärlek vet jag inte om jag skulle kalla det. För sånt är liksom inte hållbart i längden?
Följ mitt råd och stanna med honom tills barnet är större. Du behöver inte känna allt rätt till 100 procent.
Var otrogen om du måste. Diskret.
egoist. stackars din son som fick dej som mamma som bara tänker på dig själv… hoppas pappan gör slut med dig så du bara får träffa ditt barn varannan vecka ?
Det är ju det hon vill iofs.
ja varannan vecka från sin 5 månaders, det vill hon säkert…
Nej hon säger ju att hon vill vänta. Gör hon inte det är det ännu mer egoistiskt. Hon har fått honom att skaffa barn och sen får han inte ens ha det halva tiden en lång tid…
Nä fy! Får ont i magen av det här, hur kan du göra så både mot pappan och barnet. Har mycket jag vill skriva till dig men väljer att gå och krama min son och man istället!
Tycker TS för oförtjänt mycket kritik och skit för det här? Det är känslor vi pratar om och känslor kan förändras. Alla kanske inte vet exakt hur kärlek känns och upptäcker det långt senare i livet. Inte direkt så att ts skriver att hon skulle förbjuda pappan att träffa barnet.
Borde vara en del som känt detsamma med tanke på att runt 50% av alla äktenskapen slutar i skilsmässa? Även i familjer med barn skiljer sig folk. Måste väl vara känslor som förändras?
En sak att saker händer, situationer förändras, känslor försvinner och ”Jag visste det nog lite innan vi fick barn, men jag ville ha barn med honom…”. Tror inte, eller hoppas iallafall inte, de flesta som skiljer sig eller går isär gick in i äktenskapet/föräldraskapet och redan visste att det här är inte vad jag vill ha, men hen blir en bra förälder och när bebistiden är över ska jag tagga.
Jag tycker att fler borde göra så. Skaffa barn med bra medföräldrar, ha en relation med en bra partner.
Folk borde sluta skaffa barn med skitpappor som skiter i sina barn bara för att de erbjuder lite passion och bra sex.
Om man gör det och den andra är införstådd med att de skaffar barn för att båda ser varandra som bra föräldrar, absolut. Men om det är under premiss att man också älskar varandra som partners i en kärleksrelation fast den ena vet att så är det inte och jag kommer dra när jag fått det jag vill ha, det är rätt uselt.
Håller dock absolut med dig överlag om båda poängerna med bra vs. dålig förälder till partner.
Ja det är taskigt att medvetet luras, att säga att man älskar någon när man inte gör det. Dock kan man inte säga att man enbart vill ha barn under förutsättningen att relationen kommer finnas kvar. Jag tycker att det är rimligt att se på barn som något fristående från relationen, för båda parter. Jag utgår här från att mamman inte menar att hon ska ta barnet och sticka utan att de ska fortsätta vara två likvärdiga föräldrar med ett gott samarbete.
Man kan ju skaffa barn med någon man vill leva med OCH som man tror skulle var en bra medförälder även vid separation.
Det är väl det normala. Men visst, om man bara kan bli kär i någon sorts bad boys så är det såklart bäst att inte skaffa barn med dem utan någon vettig. Smart av TS att inte skaffa barn med exet. Skulle väl dock hellre rekommendera terapi i den situtationen för att bryta mönstret.
Inte så kul för barnet att ha en bonuspappa som är en skitstövel…
Hon visste ju innan.
Man är inte riktigt sig själv dom första månaderna med en bebis. Skulle råda dig till att inte göra något förhastat och om du känner likadant om 1år kanske dina känslor är verkliga. Men första tiden med en bebis så är man inte riktigt sig själv ?
För vem är kär när man har en bebis? Man får inte sova inte äta inte någonting man får vara en förälder
Jag håller med, otroligt sorgligt att så många separationer (i Sverige) sker under det första året efter man fått sitt första barn. Livet är kaos, sitt ner i båten och andas småbarnsåren iaf.
Att det skulle vara många fler separationer under första året är en myt dock. Stämmer inte. Men vanligt att folk tror det.
Statistiken säger väl under de första två åren?
Jag håller helt med men tycker att det kan vara värt att ge det fler år än ett, så länge man inte bråkar mycket eller är direkt olycklig i relationen. En partner som erbjuder trygghet och gott föräldraskap är i mitt tycke mer värt än hett sex och djup kärlek i åtminstone tre år.
Ja du. Om jag ska spå din framtid så går du och trygga mannen isär. Barnet bor 50% hos vardera föräldern. Du träffar fort en ny man, blir himlastormande passionerat kär. Barnet får bonuspappa. Den passionerade kärleken innebär också mycket gräl, bråk pch skrik. Kanske får du och nya karn ett nytt barn. Efter ett par år är nye karln otrogen och nu går också ni isär. Du har nu två barn med två olika fäder som du ska samarbeta kring iom barnen.
Men se där! Ännu en man dyker upp. Så här kör har du aldrig vart, underbart! Ny bonusppappa och så vidare och så vidare.
Du är inte den första med skev bild av kärleken. Gå i terapi för att förstå varför du inte trivs i det trygga. Om inte annat så för ditt barns skull.
Och den första mannen hittar en trygg o fin tjej, och skaffar hus. Får två barn till och första barnet älskar att vara där.
Du är för alltid avundsjuk för att du var så korkad och kastade bort erat liv.
Så dåligt av dig, hoppas du skäms.
Har du inte tänkt på att din bild av kärlek är satt efter en känslomässig berg-och-dalbana som egentligen var destruktiv?
Har du läst det här citatet tidigare?
When you hold a man’s hand and he makes your heart beat faster and he makes you feel giddy and excited, walk away from this man. He is not the man for you. If you hold a man’s hand and he makes you feel warm, safe and secure, hold onto him.
Det låter som om du borde reflektera över varför sviniga typer får dig att bli kär i dem. Det kommer inte göra dig lycklig. Lämnar du mannen lämnar du även bort sonen 50%, det kommer heller inte göra dig lycklig.
Hade fest nyligen, som jag hade förberett en hel del inför med städning, inköp, m.m. Men är lite ledsen för det var nästan ingen som dök upp. Några var sjuka, några prioriterade andra saker, och sen var det några andra som hörde av sig kort inpå och sa att de var för trötta, eller så visade det sig att de helt hade glömt bort att det var den kvällen. Är glad och tacksam för den lilla skara som kom, men känner samtidigt lite dåligt samvete för att de kanske väntade sig att det skulle vara mer drag och så vidare. Förstår att livet kommer emellan ibland, men jag kan inte hjälpa att jag känner mig nonchalerad och lite dum på något sätt.
Nej men fy, så tråkigt! Känner med dig. Visst, saker kan hända men de som var lite trötta eller glömde, så fult! Det var säkert kul och trevligt för de som var där! Det är inte du som är dum..
Känner igen känslan! Alltid tråkigt när flera personer uteblir vid samma tillfälle. Du får trösta dig med att det bara var ett tråkigt sammanträffande och att ingen av dina vänner planerat för att inte komma. 🙂
*men ja, fult gjort av de som glömde!!
Tråkigt, men lite den tiden nu. Folk är sjuka och/eller trötta av höstmörkret.
Fast tycker inte det är okej om man blivit inbjuden till fest att tacka nej för att man är trött. Det är riktigt oförskämt faktiskt. En sak om man planerat en halvspontan middag med en nära vän och kommer överens om att höstmörkret gör att det är bättre att stanna i soffan, men en fest som någon planerat och fixat? Ryck upp dig och bjud till.
Fast det där med halvspontan middag med en nära vän har jag varit med om. Alltså att hon själv föreslog att hon skulle komma på middag som jag sedan stod och lagade bara för att få ett sms om att hon var för trött en eller två timmar innan. Det var inte okej. Hade känts bättre om det var en fest, för då hade det gissningsvis kommit andra, jag hade inte stått där och lagat fin mat i onödan.
Å fy vad trist med folk som plötsligt bestämmer sig för att prioritera något annat.. Har man tackat ja så kommer man, tycker jag. Blir man sjuk är det ju en annan sak. Men förstår att du är besviken!
En liten grej som jag gjort vid fester är att skicka ut en liten påminnelse dagen innan med tid osv, gärna med en liten hint om någon kul grej också! Då fångar man upp de som kanske har lite dåligt minne också.
Smart idé!
Men ska detta verkligen behövas? Jag vet inte men jag har aldrig glömt en fest, är detta ett vanligt problem?
De som har ”dåligt minne” kommer förvånansvärt nog ihåg lönedag, födelsedagar, semesterdagar, etc. Är det viktigt så kommer man ihåg det, tycker jag 🙂
Tyvärr känns det som något ganska vanligt nu för tiden.. andras känslor är inte viktiga. Två timmar eller så kan man väl komma åtminstone.
Ja fester är ju kul och piggar upp. Skulle aldrig tacka nej till en fest. Jo om man är sjuk.
det där är min skräck. därav har jag aldrig fest.
hade 1 års kalas och bjöd in ALLA men det kom bara 1 familj i slutändan +vår egna familj.
massa folk var sjuka el fick förhinder. jag som hade fantiserat om ett storslaget 1 års kalas men det blev typ bara några få som kom.
blev ledsen inombords.
Men hur roliga är barnkalas? Speciellt småbarn som inte ens kommer minnas sin första födelsedag.
Känns som man garanterat går hem med ett virus på köpet med…
Är du yoghurttjejen?
23 tacka ja och 2 kom och. det sena avbokningar samma dag av nästan alla . vi hade köpt mkt fika o mat och la ner mkt tid på baka och ordna.
då kan man tacka nej direkt.
Givetvis är det så. Sjävklart blir man ledsen om 90 % tackar ja och sen plötsligt drar sig ur.
Hur tråkiga eller roliga 1 års kalas är har inget med saken att göra, det är ett sidospår.
Precis, man kan ju tacka nej.
Men ett ettårskalas är ju 100% en vuxenfest. Barnet fattar ju inte ens att det fyller år, det är ju bara en anledning till att bjuda in till dagfest.
Det är väl inte en fest? Dagsfest, då dricker man alkohol. Känns inte som nåt man gör på barnkalas?
Man kan ju ha en nykter dagsfest också. En anledning till att hänga med sina kompisar, äta bullar, kanske ett litet bubbelglas, lite bra musik i bakgrunden. Fattar att ingen vill gå på kalas med 8 femåringar med fiskdamm och skattjakt.
Då är det väl inte en dagsfest eller ens fest. Kalas är nog ordet.
Men vilka är ni som inte kan se det trevliga i att umgås med kompisar dagtid utan fylla?
Det kan man väl absolut, ett barnkalas är ju dock inte alltid så trevligt.. Men dagsfest är nåt annat, det är ett begrepp liksom. Det är inte bullar och småbarn. Det är det jag försöker förklara.
Men varför snöa in så hårt på det? Vi pratar väl om huruvida ett ettårskalas är trevligt för vuxna eller inte?
Dock så kommer ju ofta andra barnfamiljer på 1årskalas, familjen etc. Så är inte vuxenfest.
Barnkalas är ju mest kaos massa barn som grinar osv det hade jag aldrig gått på om jag själv inte hade en ettåring.
Föräldrarna till barnen hinner ju inte prata en sekund då barnen kräver total uppmärksamhet så jag har inget som helst utbyte av det som sagt.
Däremot hade jag tackat nej direkt vid inbjudan och poängterat att jag gärna umgås
oss vuxna emellan.
Så var det för mig också när jag fyllde jämt senast. Vi var ca 22 men jag hade bjudit ca 45… var också glad över de som kom men ja ledsen över att det inte blev den stora festen jag tänkt mig.
Jag försöker tänka på det själv när man blir bjuden på en fest, att det betyder mycket att man kommer och att man bidrar med energi och FEST-stämning, nu älskar jag att dansa så just det bidrar jag mer än gärna med.
Åh jag känner för få 84:or och 94:or… längtar efter fest, bröllop, gå ut på klubb med mera.
Vad tråkigt! Min syster var med om samma sak när hon fyllde 20. Tre per dök upp, blev svinfulla och trashade huset som hon hade städat, renoverat och fixat i flera månader inför festen. Hon blev så sårad att hon dumpade alla vännerna och flyttade. Så du är inte ensam och det är inget fel på dig!
Berätta mer!
Har kompisarna hört av sig och fått veta varför de blev dumpade? Vad sa dem?
Hörde din syrra av sig till någon av dem eller ghostade hon helt genom att flytta?
Har också upplevt detta och önskar att jag gjort något liknande som din syster.
Vad ledsamt, jag tycker verkligen man ska komma om man tackat ja.
Lättare att tacka nej direkt om man känner på sig att man inte kommer orka.
Tycker du ska sålla lite i bekantskapskretsen.
Idolproduktionen känns så otroligt lågbudget i år, någon mer som håller med?
Ja eller hur!! Känns som att inte ens tv4 tror på idol som program längre. Har ju hållit på i 20 år nu. Känns som de ba ”Ok vi kör väl ett år till då med jävligt låg budget!” ?
Jaa. Förstår inte varför, startfältet är ju starkare än någonsin.
Så är det väl varje år?!
Dejtingproblem
Jag har väldigt svårt träffa nån, och tror det är att jag har svårt att attraheras av nån i min liga. Jag är inte snygg, har inget välbetalt jobb, har typ inga vänner, så jag är väl inget kap direkt. Men jag har jättesvårt att bli intresserad av killar på samma nivå som mig. Vet att det säkert har med dålig självkänsla, självförtroende att göra osv. Känner nån igen sig?
Samma nivå? Men en sådan kille kan ha ett jättefint inre. Vet inte hur du tänker?
Samma nivå utseendemässigt, socialt osv. För mig räcker inte enbart ett fint inre, jag måste attraheras av det yttre också.
Ge folk en chans. Dejta samma “fula”
killar ett tag.
Ja såklart så är det ju. Man måste gilla något i utseendet.
Givetvis ska du bara bli ihop med någon du respekterar och attraheras av!
Gissningsvis någon som ser andra sidor av dig själv än de du gör 🙂
Jag träffade en Tinderdejt som uppenbarligen hade supergamla bilder. Vi hade pratat jättemycket i telefon innan vi sågs. Han såg ut som ett troll och var en riktig tjockis. Jag höll på dö och ville bara avsluta dejten. Kände mig ytlig som blev så besviken över hans yttre att jag tackade ja till att ses igen av ”barmhärtighetsskäl”.
Men på andra dejten kom vi in i det lättsamma snacket vi haft på telefon och jag bestämde mig för att träffa honom en tredje gång.
Jag såg inte längre att han såg ut som ett troll utan började attraheras av hans personlighet.
Vi var tillsammans i ca ett år och han är den pojkvän som har varit lättast att vara tillsammans med.
Varför tog det slut då?
Nu behöver jag inte dejta, men tänker ofta att det är tur av just den anledningen du skriver. Hjälper ju inte att dom som nån gång flirtar förmodligen är min liga och där med blir jag ledsen för att ingen snygg vill flirta. Och sen skäms jag över att jag känner så.
Tror inte man ska bekymra sig för det här. Folk blir kär i någon halvfull kille och tror att han är jättesnygg. Läste t ex i Sandra beijers kommentarsfält om alla som hävdade att deras män är mycket snyggare än dem själva. Kan sätta en hundring på att det till 70 % är helt alldagliga killar de skriver om.
Jag tänkte som du förut men blev tillsammans med en kille som är jättesnygg. Vilket är skumt eftersom jag är ful. Särskilt eftersom massa snygga tjejer är ihop med fula killar. Men egentligen är det nog så att man ska ta sin egen uppfattning med en dos salt!
OBS detta kanske inte gäller länge nu med tinder osv när folk mer ”shoppar” parter?
Beggars cant be choosers
Gravid och min pojkvän spenderar aldrig tid med mig eller hemma. Börjar bli orolig för att det ska fortsätta vara såhär när barnet kommer, att jag ska bli en ensamstående morsa till ett barn och en vuxen man.
Under tiden jag varit gravid har han tex aldrig ”tagit hand” om mig, lagat mat eller på eget bevåg städat hemma.
Har pratat med honom om det här gång på gång på gång och det blir ingen ändring. Vet inte om jag överreagerar, men som det är nu känner jag att vi lika väl kan gå skilda vägar innan barnet kommer. Hans beteende påverkar mig psykiska hälsa, och jag känner mig aldrig glad numera.
Hur var det innan du blev gravid?
Han har även innan jag blev gravid varit väldigt mån om att få utrymme för sina egna intressen, och jag har alltid tyckt att det är ok eftersom jag också är en person som vill få eget utrymme.
När jag blev gravid mådde jag väldigt dåligt, psykiskt och en del illamående. Där blev det lite av en chock för mig hur lite han brydde sig om mig (eller som det känns iaf). Eftersom jag inte tålde lukten av mat så kunde jag helt bli utan mat första tiden då han inte kunde förmå sig att laga mat. Och aldrig var hemma.
Hör ju själv att detta inte låter bra, och det är många i min närhet som reagerat på detta innan jag själv gjorde det.
Ja det låter tufft. ?
Så innan du blev gravid städade eller lagade hon aldrig mat?
Han
Inte jätteofta, men i större utsträckning än nu. Inget jag reflekterat över förrän nu :/
Ajdå. Då är risken stor att han kommer fortsätta så.
För sent för dig men man måste se till att mannen är jämställd innan man skaffar barn. Ibland blir det sämre efter barnet ändå men då har man iaf försökt säkerställa.
Menar inte att va elak, mer varning till andra.
Ah jag förstår. Det är lätt att vara efterklok :/ tror min barnlängtan gjorde att jag såg förbi det där, men du har helt rätt i det du skriver
Händer nog flera, farligt…
Låter som att ni borde gå till en parterapeut för att prata om ansvarsområden som t ex mat och städning. Det känns orimligt att bo ihop med ngn som inte själv tar tag i städning, särskilt inte när barnet väl kommer och ni båda verkligen måste vara ett team. Jag hoppas verkligen att han kan bättra sig så att ni kan leva ihop om du vill det.
Jag säger samma, försök träffa en terapeut innan barnet kommer. Kommunen brukar erbjuda prisvärd rådgivning för par/familjer.
Tror inte han kommer ändra sig. Tycker han inte verkar vara mogen att bli pappa. Det är ju lika mycket hans ansvar.
Tyvärr kommer han högst troligen inte ändra sig då barnet är fött… då blir ju saker ännu tuffare med sömn, mm…
Ville han ha barn? Var ni överens?
Vi var överens men det var jag som var ”drivande” eller vad man ska säga. Hade jag inte tagit upp barnfrågan hade han förmodligen inte själv gjort det…
Också en riskfaktor. Men han har ansvar här såklart, gick han med på det, utan övertalning eller press så borde han stå sitt kast.
Fadern till mitt barn var sån under graviditeten (han var väldigt fin, hjälpsam och omsorgsfull innan). Det var samma med oss, jag trodde att han ville ha barn men jag var den som drev igenom att det blev nåt. Han lämnade mig ensam med en liten bebis, trots månaders parterapi.
Det behöver inte bli så för er såklart. Men om jag var i liknande situation igen hade jag inte skyggat för att prata om de svåra frågorna, med eller utan terapeut.
Vill han ha barnet, vill han ens ha relationen, och hur ser planen ut för att ni båda ska kunna bli nöjda framöver.
Nöj dig inte med att det kanske blir bra, för det kan ju absolut bli en positiv förändring när ett barn tillkommer men mest sannolikt blir det ännu tuffare. Tänk på dig själv och ditt barn i första hand.
Helt fel person att skaffa barn med,sorry.Låter hårt,men bättre lämna nu och bli ensam mamma,än att klara både nyfödd,allt hemarbete,och vuxen mansbebis.Har han aldrig städat o lagat mat,ens när du mådde dåligt,så kommer han tyvärr inte att plötsligt börja göra det när barnet är fött.Lämna är mitt råd.
Ni som är bra på att luska reda på information om folk, vad är era bästa tips? ?
Hyr en privatdetektiv 😉
Jag vet inte riktigt, jag liksom…gör det bara? Har ingen specifik metod. Kanske typ att man liksom plockar upp något litet och fördjupar eftersökning på det området för personen, och därmed hittar mer som man kan göra detsamma med. Sen sitter man där med det man var ute efter eller har en mer fullständig bild av personen (eller vad det nu gäller, måste ju inte vara en specifik person).
Samma, vet inte hur men hittar allt möjligt och konstigt snabbt ? funderade på att studera typ krim-polis liknande för det är ju det roligaste, att gräva info ?
Menar du online eller i verkliga livet?
Hjälp med kläder!
”Ljus klädsel” på begravning. Hade det varit sommar vore det lättare, men vad har man nu egentligen? Äger bara svarta byxor och jeans, vilket såklart går bort. Gillar inte klänning eller kjol på hösten. Har inte så mycket ekonomi för att köpa allt nytt heller… De ljusa byxor jag hittar är antingen ganska dyra, eller i linne, vilket känns mer sommaraktigt.
Något i ljusgrått kanske typ byxor och kavaj.
Du kan ha svarta byxor men en ljus överdel.
Kan tycka att svarta byxor med en ljus överdel borde vara okej denna årstid. Hopplöst med klädkoder när man tvingas köpa kläder man knappt kommer använda mer.
Ljus klädsel tolkar jag som att man inte vill att gästerna kommer i allt för mörka/dystra kläder, inte att det måste vara just ljust. Om du förstår? Så svarta byxor och ljus överdel funkar absolut och speciellt den här årstiden.
Ljust på begravning betyder i min mening också att de inte önskar helsvart. Allt annat funkar typ, enligt mig. Inom rimliga gränser så klart, inte magtröja eller partyklänning.
Ljusgrått eller beige kanske?
Du kan ju kolla secondhand brukar finnas mycket fint, 2/3 av min garderob är secondhand.
Jag hade tagit svarta byxor och något ljusgrått till överdelen. Du har inte möjlighet att låna en kavaj eller något från någon du känner?
Ljusgrå överdel har jag, och svarta byxor som sagt. Kanske funkar ändå… Kavaj är väl inte nödvändigt, eller?
Nej, inte nödvändigt med kavaj. Skulle säga att det funkar bra med vilken färg som helst på överdelen, bortsett från svart eller någon riktigt mörk färg. Kan nästan lova dig att om du kör på svarta byxor och ljus överdel utan kavaj att du kommer se några som är mörkare klädda än dig, några ljusare, några kommer vara mer uppklädda och några mer vardagliga – dvs ett säkert kort.
Då blir det nog mina svarta Ninepine med en ljusgrå finare kofta (vill ju inte frysa) och en vit top under den.
Blir jättebra❤️
Jag skulle nog valt en annan färg än grå och vit om du kör svarta byxor. Du har ingen ljusrosa eller ljusblå blus?
Nej… Men en kappa som är typ dovt gammelrosa, om ytterplagg räknas?
Håller med, vit överdel är vanligt på begravning med svart klädsel. Så då ser det ut som man klätt sig enligt riktlinjerna för den typen av begravning. Något ljust med diskret mönster i någon färg som inte är vit/ljusgrå/ beige. Dvs om du ska ha svart underdel. Skippar du svart känns de färgerna utmärkta men blir för likt traditonell begravning kombinerat med svart.
Ljusare upptill och mörka byxor el kjol fungerar. Oftast följer folk inte det ändå tyvärr utan kommer i helt mörka kläder
Någon som har hypertyreos? Nyligen fått diagnosen hos VC efter blodprover och snart ska jag till endokrinologen för vidare undersökning och innan dess ta fler blodprover. Ni som har det – hur går undersökningen hos endokrin till? Hur snabbt blev ni bättre med mediciner? ???hur ofta tar ni blodprover?
Har haft, undersökning beror lite på vilka prover man tagit och vad de visar men de tar blodtryck och känner på halsen. I vissa fall gör man en biopsi men inte alltid. Sen tar man regelbundna blodprover och mediciner. Tar i snitt 1½-2år innan man kan sluta. Ju yngre man är desto högre risk för återfall. Jag fick diagnosen vid 17, haft 2 återfall ? slutade med att jag opererade mig pga ville bli gravid.
Jag har!??♀️ Tredje gången jag insjuknat! Nu kommer det tråkiga svaret att det är väldigt individuellt hur snabbt man mår bra efter man börjar medicinera. Hur mycket symtom har du nu och hur mår du? Jag har haft turen att jag ändå mått ganska bra innan jag ens börjat medicinera, mest besvärats av hjärtklappning och håravfall. Besöket hos endokrin har gått väldigt bra för min del. De brukar fråga hur man mår, vilka symtom man upplever, hur funkar det att arbeta och lite så. Sen brukar dom känna på sköldkörteln om den är förstorad. Dom kommer även vilja veta om du har problem med med ögonen, väldigt vanligt problem man kan få med graves sjukdom (autoimmuna varianten av hypertyreos). Fick även träningsförbud tills hjärtklappningen förbättrats. Man får ofta läkemedel för att sänka pulsen.
Jag står på ett behandlingsprogram som heter block and replace, då äter man en medicin för att ”stänga av” sköldkörteln (thacapzol) och sen tillsätta syntetiskt sköldkörtelhormon (levaxin). Behandlingstiden är normalt 18-24 månader och man måste ha varit traknegativ ett tag innan man kan sätta ut medicinen. Man avråds starkt att bli gravid under behandlingstiden då thacapzol är skadligt för foster.
Jag går och tar prover ca var 4 vecka just nu, men det är enbart för att jag hade svårt att få ner mina sköldkörtelvärden initialt så tog ca 8-9 veckor innan jag fick börja med levaxin. Har också förstått att det kan se lite olika ut beroende på vilket län man tillhör så det är en god idé att vara påläst om sjukdomen.
Thacapzol är ett slags cellgift sa min läkare.
Nja, mina läkare har sagt att det inte är ett cellgift som man tar vid cancer tex. Så det är en sanning med modifikation. Dock är det fortfarande läkemedlet du tar vid graves. Det eller ett annat läkemedel som heter propycil, fått till mig att propycil tydligen har större biverkningsprofil så tål man thacapzol brukar man stå på den.
Har också haft graves (som jag antar det är?). En lång resa väntar dig men det kan bli bra i slutändan. Du måste välja redan nu mellan medicin eller operation. Vet inte hur gammal du är, har du barn? 50% chans till återfall även vid medicinering, triggas ofta av att få barn, alltså återfall. Lång medicinering innan du får bli gravid. Jag fick vänta två år, varav det sista halvåret ingen medicin och frisk. Blev gravid snabbt men direkt efter förlossningen kom det tillbaka. 8 månader senare och med medicin igen fick jag operation för ifall du väl fått återfall kommer du få det igen och igen. Var kötid därav 8 månader. Tre månader efter operation blev jag gravid igen. Hade väldigt tur judr angående graviditeter snabbt och allt gick bra med medicin, mådde bra av den båda gångerna. Fick ju dock återfall men allt med operation gick bra med. Alltså enda nackdelen jag känt är att jag lättare haft att gå upp i vikt. Jag var en sån som kunde äta typ allt och hålla mig smal. Nu är jag smal men måste tänka på hur jag äter och tränar för att inte gå upp i vikt enkelt. Tar blodprov en gång om året nu, kan ta lite tid att ställa in. Undersökningen är enkel. Lycka till med allt ❤️
Ja juste, finns en graves grupp på Facebook. Gå med där. Då slipper du känna dig ensam ❤️
Fick hypertyrios efter graviditet. Det sattes in låg dos Levaxin. Och sedan har jag gått på regelbunden provtagning för ökning av Levaxinet. Tog mig ca 9mån att komma upp i rätt dos.
Vill bara säga att när jag fick det läste jag så mycket hemskheter om hur jobbigt det var, du kan inte bli gravid, du kommer öka mkt i vikt etc etc. Ja, jobbigt var det iom extrem orkeslöshet o en bebis. Gravid kommer jag kunna bli o det är inga konstigheter. Jag ökade inget i vikt.
Så lyssna inte bara på allt negativt. Det kommer bli bra❤️ Jag lever precis som vanligt nu men med levaxin 1ggr/dag. Och Levaxin är faktiskt inte ens en medicin det är en hormon.
Tusen tack för att ni tog er tiden att berätta mer! Men jag har tvärtom med vad ni beskriver, gått ned i vikt en del. Och levaxin får man väl vid hypotyreos, dvs underproduktion? Jag har en överproduktion dvs hypertyreos. Är 28, inga barn. Har ganska mycket symtom som tex brutal trötthet, hjärtklappning, hög puls, viktnedgång, ångest, oro, lite darrningar i händerna. Inga problem med ögonen.
Du kan äta levaxin men då äter du det kan samband med thacapzol om du har hypertyreos. Det är en behabdlingsform. Man äter inte enbart levaxin vid hypertyreos då blir juh värdena ännu sämre.
Däremot efter operation äter du enbart levaxin.
Vad jobbigt för dig! Stämmer att man äter levaxin vid underfunktion men man får det även förskrivet vid hypertyreos som en del i behandlingen. Du kommer sättas in på thacapzol och sedan levaxin. Finns också behandlingsform där man behandlas med lågdos thacapzol men det beror helt på hur värdena ser ut och lite så. Symtomen brukar ge med sig ganska så snart hormonvärdena har stabiliserats, dock upplever en del forsatta besvär långt efter. Kroppen gör ju på högvarv och det kan ta tid för den återhämta sig. Hoppas du får en snabb tid hos endokrin så du kan börja med mediciner?
Låter som Linda beskriver hypotyreos, alltså underfunktion.
Mina symtom vid hypertyreos var viktnedgång, darriga händer, hög puls. Det vanligaste är så kallad ”block and replace” då får man både thacapzol som typ stänger av sköldkörteln och levaxin för att kontrollera den medicinsk väg. När man väl börjat medicinera går symtomen över ganska snabbt!
Brukar ofta rekommenderas operation om man är ung. Om du vill ha barn så avråds du starkt att bli gravid under medicinering och ca 1 år efter den är slut. Rekommenderar att du läser på om hypertyreos och Graves och vad olika behandlingar innebär.
Du höjer ämnesomsättningen med Levaxin, så du måste haft hypotyeros om du fick det.
Har haft..numera bortopererad sköldkörtel.
Blev undersökt med massa blodprover, kände och klämde på halsen. Kollade ben och armar.
Tog en bra stund innan jag svarade på medicinen. Åt den ett år ungefär. Slutade men fick ett snabbt återfall med sämre värden än tidigare då valde jag att få operation (men medicineras i väntan på det).
Efter operationen har jag mått väldigt bra. Inget krångel med att hitta rätt dos på levaxinet och kunde äta och dricka normalt samma dag som jag opererades. 🙂
YH – TIPS!
Jag vantrivs på mitt jobb och tänker ta mod till mig och börja plugga så här vid 37 års ålder. Har ni tips på något administrativt som man kan plugga genom en yrkesutbildning? Tips hur jag ska tänka? Har barn och sambo. Barnen är i tonåren så det känns som en bra tid att plugga men samtidigt orolig för min ålder? För gammal? Vet att jag ska jobba många år till. Vart finns jobben även framåt? Tar emot alla tips! Har självklart också googlat runt och kommer söka vidare i mina frågor men input som sagt! Help a girl out.
Har inga tips, men självklart kan du byta bana! Det är inte för sent 🙂
Jag har sökt till medicinsk vårdadministratör, blir 35år nästa år. Jobbar idag i butik men är utbildad uska också.
Har en kompis som började plugga till socionom vid 45 gick jättebra.
Det är så konstigt egentligen, hur man tänker ”för gammal” men att anställa en omskolad 40-åring måste ju vara perfekt, har mycket erfarenhet, har gjort uppoffringen att plugga trots jobb för att man verkligen vill göra jobbet, mindre risk att livet kommer emellan med flytt, vilja att prova på andra arbetsplatser, familjebildande osv. Har inga tips inom admin men kör på och gör det till din fördel!
Håller med! Jag skolade om mig vid 38 och började nytt jobb vid 41. Min arbetsgivare tyckte det var optimalt att jag har över 15 års arbetslivserfarenhet och är betydligt lugnare och tryggare i mig själv än vad de flesta som är 15-20 år yngre är.
Har dessutom familjebildningen avklarad och kommer inte gå på fler föräldraledigheter samt har barn som klarat av de första småbarnsåren när det oftast är som mest vab.
Åh tack! Jag har jobbat + 10 inom samma myndighet så det ses säkert som positivt om jag hoppar på utbildning. Tack för du delade med dig.
Komponera ihop en egen utbildning genom olika kurser på universitet. Inriktning ekonomi, juridik, skatterätt. Du matchar en bred marknad och får högre lön än YH.
Min kompis skolade om sig till Paralegal på YH, jobbar nu på advokatbyrå och stortrivs
Jag är 44 o pluggar just nu. Funkar jättebra fast jag inte fått nåt beslut om ekonomisk ersättning än ? Kör på bara!
Tack! Ska våga!
Min man tog nyss examen och han är 35. Har bara fått positivt bemötande från arbetsgivare.
Till vad?
Hållbarhets-controller. Redan nu ett bristyrke.
Hur intimt skulle ni säga att det är att lägga sin hand i ryggslutet/ländryggen på någon? Jag såg min killkompis göra det på en tjejkompis (båda är i varsitt förhållande) och jag hajade till men när jag tog upp det med mina andra vänner så tyckte dom inte det var en big deal. Är jag känslig? Jag hade tolkat det som en flört/invite
Lite intimt ja. Skulle inte gilla om nån gjorde det på mig, men skulle inte tro att min man flirtade om han gjorde det på en tjejkompis (beroende på hur han är).
Jag hade blivit obekväm om någon tog på mig på det viset. Men vissa är ju väldigt ”taiga” och rör folk hela tiden.
Man kan ”ta” på folk utan att det måste betyda nåt, men det är väl mer axel eller arm? Just ryggslutet är väl sällan vänner rör på varandra utan anledning?
Men även beröring på arm och axel kan kännas obekvämt beroende på vem som gör det.
kollar säsong 1 på Whalgrens Värld. Åh herregud Pernilla tjatar sig igenom avsnitt 2 med att gå ner i vikt och blir smal, det är vääldigt många ggr i hela avsnittet, och Pernilla avsluta ör ändå programmet med att ha stl Small efter 2 träningspass med en PT som inte gjort henne ”smal” utan hon var (är) normalviktigt!! inte konstigt att barnen har ätstörning… 🙁
Tycker det är ganska genomgående, iaf i dom tidigare säsongerna. Mycket fokus på träning och dieter, testar olika sätt.
Detta är inget unikt vi som är uppväxta på 90 talet är matade med detta.
Däremot tycker jag Pernilla skulle agerat annorlunda bör hon fick veta att sin dotter har bullumi och inte fortsätta motivera henne till att vara i den branschen
verkligen!!
Sorry för gravidfråga. Skrolla gärna om du inte pallar 🙂
Är gravid i vecka sju och min man är sååååå pepp, förväntansfull, glad och lycklig. Han vill berätta för hela världen och pratar hela tiden om allt han och bebisen ska göra. Svingulligt, så klart.
Men jag känner mig inte alls så lycklig. Det känns inte som att det är på riktigt och jag har mest ont i brösten och ”växtvärk” i livmodern. Vill inte berätta för någon, vill inte att man man säger att jag ska bli mamma. Och så får jag så klart dåligt samvete för att jag inte är lycklig, bubblig och älskar min gasiga mage. Är jag en dålig mamma redan innan barnet är fött, eller är jag bara överväldigad av hormoner och förvirring?
Du är överväldigad av hormoner och förvirring. Det är värst i början.
Tack! ?
Gud nej, det är inget fel på dig. Att vara gravid är oftast ingen dans på rosor. Man oroar ju sig för att något ska vara fel/hända, man mår kanske dåligt fysiskt eller psykiskt eller båda, massa hormoner, man är trött, sover dåligt, kanske är rädd för framtiden och den stora förändring som kommer att komma… Skulle säga att det är få personer som dansar på en regnbåge genom graviditeten. Du är helt normal, fråga din BM om du inte tror mig ?
Tack, vad skönt att höra! Jag har även dåligt samvete över att jag tycker att det är jobbigt, trots att jag inte har kräkts eller nåt annat som är ”jobbigt på riktigt”. Det känns liksom gnälligt och otacksamt av mig.
Du är ingen dålig mamma. Jag tyckte det var helt overkligt att jag väntade barn tills barnet var här haha. Tänkte också åh nej vad har vi gjort? Man växer in i det under tiden ?
Fint att höra att jag inte är ensam! Och skönt att det löser sig av sig själv, eller vad man ska säga.
Var du peppad och glad innan? Var du säker på att du ville ha barn? I så fall kommer det nog tillbaka.
Jag var pepp innan! Jag tror delvis att min overklighetskänsla beror på att allt gick så fort. Vi har varit gifta länge, men bestämde oss för att sluta med preventiva metoder, så att säga. Samma månad var jag gravid. Det gick liksom två veckor från ”oj, vågar vi, tänk om det blir en bebis, vad spännande” till svullna bröst och ett tidigt gravtest. Helt absurt och som en virvelvind alltihop.
Nej du är helt normal i dina känslor! Det är så mycket som händer i kroppen, ge inte dig själv dåligt samvete för att du känner som du gör just nu. Jättefint att din make är så glad och förväntansfull, men det är ju lätt när man inte själv går igenom alla förändringar
Tack för svar! Jag vill understryka att han är superstöttande och att han absolut inte tycker att jag är löjlig eller konstig. Väldigt förstående, trots att han helst skulle vilja skrika från taken så att alla vet att han ska bli pappa, haha.
Nej, du är inte en dålig mamma. ? Alla känslor är ok, särskilt under en graviditet som är skitstort både fysiskt och psykiskt. Tillåt dig känna allt du känner och även att ogilla graviditeten. Jag hatade att vara gravid och kände precis som du, att det inte kändes på riktigt men det är också så tidigt i graviditeten för dig. Det kommer kännas mer verkligt ju längre tiden går. ☺️
Tack för trösterika ord!
Tack för alla superfina svar! Så himla rart av er att ta er tid att svara och dela med er av egna erfarenheter ?
Jag screenshottar och tar fram när det känns tungt. Gullisar!
Vi hade försökt i flera år och ville verkligen ha barn. Men sen när jag blev gravid så kom alla tankar, ”det här går inte. Jag kan inte bli mamma. Nej men det här vill jag inte. Älskar jag ens min man?” Osv. Så fullständigt normalt att få dessa känslor. Det kommer lägga sig o det kommer bli bra. Du går ju igenom alla förändringar. Han har bara det positiva i kroppen! ☺️
Tack Beata 🙂
Det är nog väldigt normalt att känna så men få personer kanske pratar om det. Jag ville inte prata om min graviditet fören vi hade gjort första ultraljudet. Kände ingen kärlek eller lyckorus efter det heller, fick mest panik att shit det var något där ?. Hade en enkel graviditet men fick aldrig dom lyckokänslorna eller längtan. Jag var mest rädd för hur förlossningen skulle gå. Idag är min bebis 4 månader och nu känner jag massa lyckorus.
Med alla svar här börjar jag förstå att det nog inte är helt ovanligt. Fint med personliga erfarenheter, även om det står på 1177 typ ”graviditeten kan väcka många känslor”, men det är lite svårare att relatera till liksom.
Man tror ju att man ska bli superpepp… jag kände bara HJÄÄÄÄÄLP fram tills att bebisen låg på bröstet. Då blev jag så galet förälskad och det växer hela tiden. Grattis till graviditeten.
Jag kände likadant som du fram till typ nyss, och nu är jag snart i vecka 16. Får fortfarande känslor ibland om att allt bara känns jobbigt, men mest pga ihållande illamående. Det kändes lättare efter första ultraljudet för mig. Jag och min sambo gick ut med graviditeten i måndags, innan visste bara våra absolut närmsta.
Kom över en youtube-video av någon ”von til.ander”. Blev så förvånad av hennes sätt att prata att jag klickade mig in på fler videos. Har hon ara..biskt påbrå eller pratar hon bara ort1svenska? Upplever att hon bryter på ara..biska och har ett typiskt ort1manér.
Hamnade i modd så jag skriver om min kommentar med punkter och siffror där jag gissar att orden är censurerade
nej hon är bara en tönt som var med i Robinson där hon var en kaxig mobbare så hon rider på den vägen som F-kändis…
Nej hennes föräldrar är helsvenska, hon är född och uppvuxen i Sverige. Hon bara pratar så. Hon var med i Robinson förra året och hamnade i någon sorts blåsväder tidigare i år, minns inte för vad dock
”Han är en tia men självscannar på Willys”
Detta med hennes så kallade dialekt var något som diskuterades redan innan hon var med i Robinson. Har för mig att hon sagt att hon pratar så pga att hon umgåtts mycket med vänner från ort1 som pratar så.
Jag undrar mest varför hon redigerar sig till oin
genkännlighet på sina thumbnails på youtube?? Ser inte ut som henne ?
Har alla (tjejer) här inne ett tjejgäng? Jag har inte haft det sedan gymnasiet och nu är jag 39… Jag har vänner men umgås alltid med dem en och en. Jag har försökt ”para” ihop dem iom att ingen av dem känner varandra men tyvärr har det inte klickat mellan dem. Jag har bett vänner att presentera mig för deras vänner som jag inte känner men ungen har varit så sugen på det. Jag skulle så gärna haft ett tjejgäng men känner mig helt lost kring hur man kommer dit. Har nyligen fått en ny vän som ikväll är iväg på en resa med sina vänner och det ser så mysigt ut när man killar hennes stories. Jag kommer på mig själv med att bli avundsjuk för det känns som att jag aldrig kommer att komma dit.
Har absolut inget gäng. Är 35.
*ingen
Saknar också ett tjejgäng! Jag hade under studenttiden för 6 år sedan och det var så mysigt. Nu har jag knappt några vänner kvar alls. ? Borde bli bättre på att bjuda in till tjejhäng, så att det inte bara blir ”parhäng”.
Har inget gäng och kommer aldrig att ha heller.
verkligen inte.. hade 4 st kompisar i gymnasiet och vi var ett litet gäng då.. men alla splittrades och vi tappade kontakten.
men nu som 50 – åring är jag ganska ensam faktiskt..
har 2 nära vänner och ytterligare två kompisar, men sällan att jag får frågan om att ses, blir mest att umgås via sms /tel och om vi ses är det ofta på vardagar, då alla har ”sitt” på helgen.
Är dessutom ensamstående och har mina barn alltid hos mig men barnen vill mest hänga i sina rum nu då dom är i den åldern.. så nej inget gäng, men är lite i hemlighet avundsjuk på alla som har sina gäng.
Nej verkligen inte. Är 37 och har min bästa vän. Den enda jag behöver.
Nej det har jag inte tyvärr! Skulle gärna ha.
Jag har inget tjejgäng, hade två riktigt nära vänner men blev dumpad av min ena när hon fick en depression. Så nu har jag en och ett gäng bekanta.. Är 35.
Jag har tjejgäng, tycker de är fantastiskt härligt!
Hur hittade ni varandra då?
På lite olika sätt, genom universitet, sport och jobb 🙂 Men fyller jag år typ och ska fira de bjuder jag alla mina gäng på en och samma gång, och de vänner som jag har som inte är med i något av gängen. Funkar fin fint att umgås med alla samtidigt med 🙂
Haha låter som jag har 10 gäng, de har jag inte. Utan typ 3 st med 3-5 personer i varje.
Har aldrig umgåtts i ett tjejgäng. Har inte ens några vänner. Så patetiskt det låter…
Inte patetiskt!
Har ett tjejgäng, det är samma jag känt sedan högstadiet och gymnasiet. Kommer från en ganska liten ort och det är inte så många av oss som skaffat barn så umgänget lever på och vi ses ofta. Är 37 år.
Jag har två gäng. Ett gäng som håller ihop sen barndomen och ett sen högskolan tjugo år tillbaka. Sen umgås jag fortfarande enskilt med vissa jag lärde känna på högstadiet. Är 40.
Nej! Har manliga och kvinnliga vänner, vissa känner eller känner till varandra, andra känner min man och de umgås ibland med mig och ibland med honom. Ibland ses vissa av oss i grupp tex om gemensam person fyller år. Har absolut ingen längtan efter något gäng. Varken mixat eller tjejgäng.
Min syster har ett tjejgäng och herregud så omständligt det är. Drama, lite skitprat, tusen ombokningar för att nån inte kan, femtiosju diskussioner om de ska resa på weekend i stad eller åka på SPA. Det är mer jobb bakom deras happenings än ett helt jävla bröllop.
Jag har fått två stora tjejgäng inom loppet av ett år och lite till. Plugg och flytt till en ny stad har lett till detta. Är 32.
Är 54 och har några få men väldigt nära vänner. I en konstellation är vi tre som umgås om man nu kan kalla det för gäng
Alltså Linda-Marie?! Varför svarar hon inte på frågan om de ska separera utan kör en massa Click bait? Hon vet ju att de kommer en massa frågor och spekulationer så varför ens säga något alls?
Klart de inte ska de gifte sig precis
Är det verkligen en garanti?
Varför vill man anspela på att man ska separera om man är lyckligt gift?
Sånt händer.
Så sjukt trött på click-baits, tycker det är pinsamt att göra som hon gjort. Såg en tiktok häromdagen där en influenser började med ”VI MISSADE FLYGET” bara att det missade inte flyget, de kom till flygplatsen en dag för tidigt.
Marcus Oscarsson skrev ”ICA SÄNKER PRISERNA” och det vill ju alla läsa om så klart, bara det att det enda Ica skulle sänka vara priset på sina plastpåsar ? Usch för tramsiga hjärtan i kras och ”vi ska flytta” för att kunna dra ut en historia så att man kan göra mycket content av något som hade kunnat berättas i ett inlägg.
Dagens rant ?
Jag har skrivit massa texter till Marcus Oscarsson sajt. De/han beställer texter med klickvänliga rubriker och massa keywords. Innehållet är inte lika viktigt som SEO. Sluta läs där, det är bara massa random skribenter och skrivbyråer som pumpar ut innehåll.
Aaaahaaaaa…Ja det märks ju tydligt. Tycker han gör sitt eget varumärke en otjänst, han försökte ju framstå som seriös när han var på TV4 (han kanske är kvar, har dålig koll) men hans ”nyhetsartiklar” känns som en sämre variant av kvällstidningarna. Jag försöker hålla mig borta, men ibland dyker det upp något av honom i mitt flöde och jag blir lika irriterad varje gång (på mig själv, att jag gick på det igen ?
Då gör vi ju vårt jobb bra i alla fall, om du klickar trots att du bestämt dig för att låta bli 😛 Sorry!
Vill poängtera att det händer sällan!! Men..Ja. ???
Hur får man det jobbet!?
Tyckte också det var konstigt att dom ska flytta hux flux utan att ha köpt något annat och inleder det med ”livet förändras” eller vad hon skrev. Förhoppningvis vill dom bara flytta!
Precis! Nu tror jag ju bara att de ska flytta och inte separera men varför anspela på att de ska separera? Trodde inte de om henne…
Tror samma jag med!
Vad stör ni er orimligt mycket på? Jag blir galen av folk som rör sig mycket i sömnen och tänker herregud hur svårt är det att bara ligga stilla och vara tyst?
Alla starka lampor i klädbutiker. Blir bländad HELA tiden. Varför!?!
Människor som smackar
Åh gud ja, borde va olagligt. Vill snälla till folk.
Vilken gullig omskrivning av smälla!
Mina barn och min man smackar.. Jag blir helt galen av att äta med dom ibland! Heter det smackar? Smaskar? Jättekonstiga ord kände jag nu haha
Smaskar! Jag skrev fel haha
Smackar har jag alltid sagt.
Usch! Uppfostra barnen åtminstone så de inte får det svårt. Pappan borde skärpa sig och vara en bra förebild.
Haha, kul trådstart! Stör mig orimligt mycket på när köksluckor lämnas öppna! Är jag redan på dåligt humör innan och ser en öppen köksluckor så åker den igen med en smäll…
stör mig på folk som drar in snor med halsen. Otroligt äckligt.
och på folk som ska röra sig i sängen
prata på bio
snusar och röker
och tusen saker till, hahahahahahahaah
oh yes jag är singel ?
Alltså det första. Börja inte ens, fyfan vad äckligt det är. Oftast är det män som gör det upplever jag. Usch.
Och ja, folk som pratar på bio?! Fattar inte. Jag såg senaste Bond när den kom och det var ett par som seriöst satt och pratade med varandra hela tiden under filmen?! Folk är så jävla ego
En gång satt en äldre man bredvid mig på bio och på riktigt SLICKADE/smaskade på klubbor genom hela filmen. Ville fan slå på honom lite ?
Stör ihjäl mig på människor som går långsamt och pratar långsamt. Jag får en mental kollaps av långsamhet.
Men ja!
Men ja!! Spec pratar långsamt. Hade en chef som pratade långsamt med mycket pauser, att jag ville slita av mig håret vid alla möten.
? Det är ju inget man bestämmer över själv!
Att röra sig och låta i sömnen skulle det va svar till.
Haha jag vet men det är irriterande ändå ?
Jo men ”hur svårt är det”… Jättesvårt eftersom man inte styr det själv? ?
Snarkningar är hemskt.
Ja det håller jag med om.
Tänker att det därför är just orimligt att störa sig på, som TS skrev ? Mycket som andra skrivit här tycker jag inte är orimligt att störa sig på
Stör mig på folk som är sjuka heeela tiden. Vet att dom inte rår för det men jag stör mig ändå ?
Wow. Tycker det var lågt, är nog värre för den.
Självklart är det värre för dom? Men jag stör mig ändå, framförallt dom som känner efter för mycket och är sjuka vid minsta lilla symptom.
Jaha det är ju nåt annat. Blir lite fuskande. Stör mig ännu mer på de som går sjuka till jobbet dock, det gör ju att de som är känsliga blir sjuka!
Att folk vabbar fick man inte störa sig på…
Jag är en av dom. Förstår att detta är en harmlös skojig tråd men gud vad jag tog åt mig.
Jag har haft det såhär i snart två år. Varit hos VC tre gånger, fört logg över symptomen i över ett år varje dag, testat kinesisk medicin, akupunktur, testat att lägga om kosten, sover i ett ”eget” rum ifrån mina barn & man för att få rekommenderad sömnmängd. Slutat dricka alkohol (drack inte ens mycket innan), gör verkligen ALLT men åker på förkylningar hela tiden. I snitt är jag sjuk två veckor i månaden; vissa månader mer, vissa mindre.
Min värsta mardröm är att andra ska störa sig osv. För jag lider redan så mycket själv. Träna är tex det bästa jag vet, har alltid varit min happy place. Nu kan jag nästan aldrig träna. Har fått nöja mig med promenader, yoga och sånt även fast jag egentligen älskar löpning och styrketräning.
Kände samma. Det är verkligen inget man väljer eller nåt man önskar nån annan. Också rädd/ledsen över att kollegor ska störa sig. Ta inte åt dig och kämpa på!
Kämpa på och ta inte åt dig! Det finns massor av empatiska människor som inte stör sig på dig
jag var konstant förkyld tills jag började äta mjölksyrabakterier. du kanske redan har provat men annars är det ett tips.
I vilken form? Jag har testat att köpa yoghurt som innehåller det, och även såndär juice som ska ja ”goda magbakterier”.
Man kan köpa goda bakterier i kapslar, det gör jag förutom yoghurt
Folk som pratar om sina barn hela tiden!
Om nån går väldigt långsamt i onödan eller i bredd, och de som nynnar eller visslar offentligt.
För att lägga till: när man går ut ur en affär, kliver av bussen/spårvagn/tunnelbana, etc och en person STANNAR precis i utgången och blockerar vägen för alla. Så jävla irriterande.
Men ja! Vad är problemet?? Rulltrappor är ett annat exempel.
Hur många av er 25 som gillat är stockholmare? Jag är en som gillat, var stockholmare i tjugo år.
Folk med orimligt mycket parfym.
Ja, man kan nästan tro de badat i parfym.
Folk som ska ”sätta en diagnos” på andra. Har seriöst haft en chef som frågade mig rakt ut ”Har du ADHD eller? För jag tycker jag ser en massa tecken”. Hon hade det själv och var besatt av att sätta diagnoser på andra. Jag har det inte, vilket jag sa.
Obs obs obs jag tycker inte det är något fel med att ha diagnoser men tycker det är respektlöst när man prompt ska applicera dessa på random människor.
Folk som ska gå runt och gissa om andras sexuella läggningar, och som nästan ”hoppas” att de tillhör en viss läggning för då kan de fantisera ihop personer. Blir en besatthet där också, och jag har stött på folk som nästan inte vill acceptera att en person inte är gay eller straight för det passar inte in i deras fantasivärld. Upplever ofta att detta appliceras på kändisar.
Och så generellt respektlösa personer som tror att hela världen ska anpassas efter dem ?♀️
Ja exakt, alla som har föräldrar eller ex som är ”narcissister”.
Folk i möten som tar upp tid genom att brodera ut texten för mycket, berätta om en process ingående när man bara vill ha en statusrapport osv. Eller ännu mer chefer/mötesledare som inte kan leda möten, som tillåter människor att sväva iväg.
Avskyr när folk inte skjuter in stolen efter sig. Fy fan SKJUT BARA IN STOLEN så slipper jag snubbla på den.
Folk som smaskar och tuggar med öppen mun när de äter. Min svärfar gör det bland annat. Herregud.
Folk som pratar och pratar och håller långa onödiga utläggningar om allt och inget. Som avbryter sig själva och aldrig kommer till saken. Får damp. Tycker det är så egoistiskt kodat på något sätt, man tar upp så mycket av sina åhörares tid och energi helt i onödan.
När folk inte kan uttala ord korrekt: typ säger ”ejenklijen”, ”sweitsch” eller ”snitchel”.
Stör mig som fan på folk som alltid ska vara bättre eller värre (beroende på situation). Alltid överträffa andra vad det än handlar om. Trodde såna drag försvann efter gymnasietiden men har liksom 50+ kollegor som är så, helt sjukt.
Folk som sitter och gissar vad det är innan de öppnar sin present.
Folk som bara pratar och pratar om sina barn eller sin man/sambo och absolut inget annat. Jaha okej men nu frågade jag hur DU mår och inte Nova-Li eller Jocke.
Folk som pratar FaceTime utan hörlurar eller folk som pratar på högtalare bland folk, typ på tåget, i affären, i väntan på att bion ska börja osv.
Ja men gud, så sjukt!
Jag instämmer i vad ALLA här ovan skrivit.
Hoppas alla visslare, smaskare, parfymstinkande, bio-sabotörer och alla andra läser denna tråden och bättrar sig!!!
Stör mig på alla som tror de är ensamma på tåget och antingen har sin mobil på högtalare eller lyssnar på något med hög volym. Unga som gamla. Går inte ens att lyssna på något eget ens med lurar i öronen. Tidsfråga till jag kommer spela någon Sex Pistols-låt högt som f-n.
Jag menade förstås ett samtal med högtalare.
Eller låter sina barn spela irriterande mobilspel med ljudet på!
(Priviligierade) människor som slutat följa nyheterna för att det sker så mycket hemskhetet i världen.
Jag kan tyvärr inte vara still i varken vaket eller sovande tillstånd. Kan intyga att folk blir galnaaaaa.
I vaket tillstånd är du väl högst medveten och ansvarig för ditt beteende. Klart en vuxen människa kan vara still, du har noll anledning att bete dig som en tvååring med myror i brallan.
Jag sa ju att folk blir irriterade. Jag behöver tydligen inte ens vara i närheten. Vilken superkraft ändå!
Hear ya! Kan absolut inte sitta still eller ligga still när jag sover. Långa biofilmer, föreläsningar, möten osv är en pins. Kan bara vara stilla om jag är väldigt fokuserad/uppslukad av något. Jag har full förståelse för uttrycket ”myror i brallan”. Och ja jag har en diagnos ??♀️
Är en pina ska det stå
Alla som börjar sina svar med ” NEJ MEN” ??♀️?
Herregud. Min lista är oändlig.
Stör mig på:
Folk som bara pratar om sig själva hela tiden. Det är bara jag jag jag. Varje konversation ska cirkulera tillbaka till dem. Allt som har hänt är på grund av dom. Det är som att de försöker skryta men försöker maskera det.
Alla som STANNAR mitt i vägen när man går någonstans. Som att de är helt ensamma i hela världen. Tar noll hänsyn till att det finns andra här i världen, som kanske ska någonstans. Jag besöker en hel del tågstationer och flygplatser och folk stannar fan MITT framför en rulltrappa eller skylt, trots att det är en hel kö men människor bakom. Det tar tvärstopp och man krockar.
GÅ ÅT SIDAN. Det finns fler i den här världen.
Människor som ställer obekväma, intima och framfusiga frågor. De skäms inte ens?! Man säger att man köpt lägenhet och de undrar vart man fått pengar ifrån…man åker på resor och får syrliga kommentarer om ”oj vad vissa har det lyxigt och bra, lyxfällan eller?”
Herregud. Jag har ett jobb. Hur jag prioriterar mina pengar har väl du noll insyn i, att du ens vågar pika om att jag skulle ha skulder?..
Jag har inga lån och lägger 0 kr på alkohol, snus och barn. You do the math.
När man påpekar hjärndöda saker som ”oj du svettas”.. Ja.. Det är 36 grader varmt här.. Det vore ju udda om man inte svettades, eller?
Ja, folk som bara stannar och står i vägen för andra på t ex järnvägsstationer är irriterande. Likaså folk som ställer kundvagnen på tvären i butiksgångar medan de tittar i hyllorna och inte ens märker att folk kommer och vill förbi. Jag undrar som du, om de tror att de är helt ensamma i världen. ?
Folk som säger ”bebis” istället för ”bebisen”. Tex ”snart kommer bebis! Nu har bebis somnat” osv..
Ja! Eller stavar det bäbis eller skriver bebi eller baby.
Det är väldigt svårt att tänka på att inte röra sig när man sover ? Fattar dock din irritation haha
Är inget fan alls av ivfjourneysweden, men fasen vad hon får korkade och taskiga frågor på sin frågestund. Där klandrar jag henne knappast om hon lackar.
Med tanke på hur hon beter sig, verkar vara allmänt bitter och missgynnsam samt tigger pengar till ivf men tycks ändå ha råd att åka på semestrar och dylikt så får man ju snart inte fråga henne någonting utan att hon ballar ur fullständigt….
Hon är inte psykiskt frisk någonstans. Hon borde lägga ner sin offentliga karriär.
Som om du skulle må bra i hennes situation. Hon svarade på alla dumma frågor hon fick, förstår inte vad mer du begär.
Har precis bäddat ner mig bredvid min dotter och känner att det är min bästa stund på dagen. Den lilla varma foten mot mitt knä och det fluffiga täcket, MYS. Helt slut efter en stressig jobbvecka och intensiv vardag med en tvååring och en fyraårig. Fler oät hur f öl jäöj? ?
Oj, haha! Fler som prioriterar sömn? Skulle det stå ?
Samma här fast med min katt! Så mysigt! Liten mjuk tass på min kind och fluffig svans mot min arm ❤️
Ååh! ?
Gud vad gulligt! ❤️ Livet utan ett djur kan aldrig bli lika meningsfullt som ett liv med djur.
???
Känner samma. Mina två på 5 och 2 sover gott och jag ska snart krypa ner hos dem. En intensiv vecka och en rolig heldag ute idag. Så trött men så tillfreds. Fy fasen vad livet vore fattigt utan barn!
Mina stora (6 och 9) har precis somnat efter att vi sett på film ihop. Kvar sitter jag i soffan med min 3 månades som sover på bröstet. Det är tufft ibland men är så tacksam över dessa tre.
Åh vad mysigt! Ja ibland får man verkligen gråa hår, men skulle aldrig byta bort det mot något i världen.
Oj, tråkig känsla. Kul att du är nöjd men var livet så tomt utan barn alltså?? Kan inte relatera.
Nej det var inte tomt, men den dimension av glädje och kärlek som livet fått i och med barnen kan inte jämföras med något annat.
Så känner jag för mina grillchips. ❤️
❤️❤️❤️?
Ok, kanske tolkar fel då, då du skrev fattigt. Tyckte det lät sorgligt. My bad.
Varför ska du oroa dig för att personen kanske hade ett tomt liv utan barn? Om det vore så, vad hjälper din kommentar att det är en tråkig känsla? Barnen är ju där, var glad att någon annan är nöjd istället. Finns många som känner att de lever fattiga liv av olika anledningar och oavsett om det är en partner, ett nytt jobb, en flytt, en hund eller ett barn som gör att man får livsgnista tillbaka så är det väl bara bra. Om livet inte var fattigt innan så var det en feltolkning och då behöver det ju inte kommenteras heller.
Undrade bara hur det blir så, lät så hemskt. Aldrig hört om. Förlåt att jag bryr mig. Att det var fattigt var inte en tolkning, så skrev hon.
Inte dags att sova på länge, är inte trött, har inga barn! ?❤️
Woop woop!
Jag tycker det är väldigt okänsligt och onödigt att säga att livet vore fattigt utan barn? Kul att du mår bra, uttryck gärna att ditt liv känns rikt tack vare barnen eller liknande om du känner så. Men att säga att ingen utan barn minsann kan vara lika lycklig och att deras liv är fattigt kan såra så mycket? Tänk på alla ofrivilligt barnlösa. Det har jag själv varit många år, dock ej nu. Men även de som är frivilligt barnlösa, vem är någon annan att tala om att deras liv är fattigt? Nej, den kommentaren tycker jag man skippar och tänk gärna på det framöver.
Men när man säger ”vad livet vore fattigt utan…” menar man väl sitt eget liv? Andra får fylla sitt liv med saker som är meningsfulla och härliga för dem. Ingen skulle reagera såhär om någon sa ”vad livet vore fattigt utan djur” eller ”vad livet vore fattigt utan vänner”.
Alla menar inte det, nej. Och särskilt inte här inne.
Man kan lägga fram det på ett bättre sätt. Lägg till ett ”jag tycker livet blev bla bla bla” eller ”mitt liv bla bla bla”. Säg tex att du har rött hår och nån säger ”det är fult med rött hår” vs ”jag tycker det är fult med rött hår”. Vilket är minst risk att någon tar åt sig av?
Barnfri heter det om man inte har barn och inte vill.
Skriv hellre ”mitt liv vore fattigt utan barn”. Tror du alla som valt bort barn lever ett fattigt liv?
Är ju snarare så att livet blir rikare utan barn då de kostar så mycket. Ha-ha-haaa..
Har sidan Familjeliv lagt ner eller finns det någon anledning varför man inte vill hänga där?
???
Är väl mest folk som är pilska eller otroligt bittra och i behov av att känna sig bättre än andra som hänger där. Så blir märkliga eller tråkiga diskussioner.
Pilsk betyder väl kåt?
Japp, sådana eller bittra som sagt.
Om du stör dig kanske det är du som ska byta sida till någon annan. Tänk att det här motsvarar ditt lunchrum på jobbet, pikar du om vissa saker när du inte tycker det är intressanta ämnen där också?
Ja visst är det så, och om man äter på en restaurang och någon kommer in med ett barn som skriker under hela middagen så är det ju såklart alla andra som ska flytta på sig. Mammor har företräde i allt. Nästan så man borde ha en sida tillägnat dem där de kan samlas och prata med varandra.. oh wait..
?
Tankar om senaste Pandoras ask i Ph?
Att det är sinnes att INGEN ingrep när Diana och Amanda gick på Moa. Kuddos till henne som stod på sig men satt och blev så jävla lack på situationen. Diana verkar vara en så ocharmig människa.
Amanda är en mycket märklig människa.
Var längesen jag blev så provocerad ev tv-program! Amanda och Diana borde skämmas
Tips på mjukisbyxor med långa ben? Alla mjukisbyxor blir för korta på mig…
Cubus herrmysbyxa är fantastisk ?
Lululemon. Dyra men perfekta för mina långa ben haha.
Nike har modeller i long
Lager157 har (hade?) typ utsvängda mjukisbyxor. Jag har långa ben men de där är t.o.m för långa för mig
Älskar dem! Har 5 par.?
Kommer ni ihåg eller kan se på lappen vad modellen heter? ?
Köpte ett par på intersport för 350 kr. Är 179 och kunde ha xs, jag brukar ALDRIG kunna köpa byxor i rätt storlek så dessa hade sjukt långa ben. Ett tips!
Har någon tänkt på att Nea nästan enbart lägger ut bilden på sin yngsta dotter och inte den äldsta? Taskigt (om man nu ska lägga ut bilder på sina barn gör man väl det på samtliga).
Vem är Nea?
Linnea Holm, har en podcast tillsammans med Hanna Persson (Hanapee).
Jag tolkar väl det snarare som att hon lägger ut bilder på den yngsta och kommer sluta göra det om något år när B blivit äldre. Nea var ju inte offentlig när F var i de yngre åren.
Men hon lägger ju fortfarande ut bilder på F men inte i lika stor mängd som på B. Och vad gör åldern för skillnad? Det är fortfarande bilder. Tycker att det resonemanget är konstigt.
Det är ju flera som gör så. Blir väldigt skenheligt och märkligt. Tex Kenza, eller knatteplock… yngsta är med o frontar deras produkter och figurerar hela tiden på insta men äldsta är sällan med på bild. Argumenten är väl att de äldre barnen kan kännas igen osv så förstår det på ett sätt men på ett annat sätt inte…
Håller inte riktigt med, ser att hon lägger ut på F också. Kan tänka mig att B är ”enklare” att fota just nu, hon är yngre och kanske inte säger ifrån på samma sätt som F gör eftersom hon är äldre och mer medveten ?
Finns det någon trevlig ansiktsbehandling man kan göra när man är gravid? Brukade alltid unna mig sånt innan graviditeten och skulle verkligen behöva det nu men vet inte vad jag vågar boka..
Allt som inte har syror i sig i princip. Ring och fråga stället där du vill boka behandling på. 🙂
Någon mer än jag som totalt lessnat på att lyssna på influencer-poddar? Förr lyssnade jag på Ursäkta, Det Skaver, Inga beiga Morsor osv men nu står jag inte ut en minut!! De är bara så verklighetsfrånvända ? Enda jag fortfarande kan tycka är underhållande är Hör Här
Publicerar människor under 50 något på Facebook? Känner mig så patetisk som la ut en bild idag.
Brukar dela från Instagram om det är nåt jag vill dela med släktingar som inte har insta, är 40.
Jag är 30 och har många vänner som uppdaterar på Facebook, även om det kanske inte är lika mycket aktivitet när folk samtidigt hänger på Instagram och TikTok. Du är inte dugg patetisk och det tycker ingen annan heller ? Tänker du så när du ser andra posta något? Det har jag aldrig gjort
Alla som ser inlägget är ju dessutom själva på Facebook, så det vore ju besynnerligt att tycka att det är töntigt.
Nja. Ingen jag känner publicerat på Facebook (är 35). Använder det i princip enkom för grupper
Har någon här inne en mysig jul-tradition att dela med sig av? ? Detta blir min dotters första jul och jag vill ge henne magiska jular att minnas men hade inte den bästa uppväxten själv så jag har liksom ingen referensram…
Vi har levande ljus i granen och brukar tända dem och sjunga julsånger medan man sitter och tittar på de små lågorna och allt som glittrar. Jag har förstått att många svenskar är anti levande ljus, men jag är säker på att sjungander lika mysigt även med typ ljusslinga 🙂
Vi är ingen musikerfamilj och ingen kan egentligen sjunga särskilt bra, plus att vi sjunger på två olika språk, men det gör inget. Väldigt härligt barndomsminne och något jag fortfarande ser fram emot varje jul.
Ge fan i att ha en tomte. Det skrämde livet ur mig som liten så har på riktigt PTSD över tomtar sedan dess…
Vi har aldrig haft tomte och jag förstår fortfarande inte grejen med just tomte. Man ljuger för barnen och lär dom dessutom inte tacksamhet till ”rätt” person när julklapparna kommer från någon random gubbe. Många vittnar om att dom var rädda för tomten och sen dessutom kände sig lurade när dom insåg att han inte fanns.
Men jag kanske bara är tråkig och inte fattar grejen.
De allra flesta barn fattar att tomten inte är på riktigt.
Som med mycket annat så är det inte ens för barnen det görs. Det är någon vaneställning vuxna fått för sig att så ska det vara och de vuxna gör det mer för sig själva än för barnen, utan en tanke på att små barn inte förstår och blir oftast livrädda för tomten.
Vi har inte haft tomte på över 25 år nu och julen är minst lika mysig utan tomte.
Väntan på tomten är något av det jag minns bäst från barndomens jular. Skulle garanterat inte varit detsamma utan tomte och absolut inget jag skulle velat varit utan. Vad som är rätt för din familj behöver inte vara samma för alla.
Ja så småningom. En treåring gör ju inte det.
Nej då du är inte alls tråkig! Som levande bevis på hur omysigt det var med tomte som liten så tycker jag ditt resonemang är nyktert och sunt! Alla andra är dumma i huvudet om de tycker det är mysigt med tomte…
Vårt barn är tre och vi har aldrig pratat om tomte eller sagt att tomten kommer med julklappar. Vi har sagt till våra familjer att vi inte vill ha tomte på julafton heller och hittills har de i alla fall respekterat det trots att de försöker och frågat varje år om vi inte ska ha tomte ”för barnbarnets skull” ?
Haha snacka om att övertolka och problematisera saker. Barnen tror på tomten några få år av sitt liv, låt dem få ha det som en lite spännande och magisk upplevelse då. Lovar att de blir folk av dem ändå och att de inte går runt hela uppväxten och tror att små nissar fixar paket, kalas och allt annat de uppskattar.
Jag tyckte att det var spännande. Lite läskigt, men på en lagom nivå. Jag och mina syskon brukade mest försöka lista ut vem som var tomte. Något som vi inte fick reda på förrän i vuxen ålder.
Haha nej du har inte ”PTSD över tomtar”
Ha tomte! Skit i T, som i troll, här. Den vill bara provocera och har garanterat inte ptsd från tomtar.
Hon är ju fortfarande lite för liten för många såna jultraditioner som barnen minns som vuxna. Mina barn får en jultröja och en chokladtomte varje julaftonsmorgon, det tycker jag är en mysig tradition.
Vaknade till att min julstrumpa alltid hade något godis i sig varje advent. Tyckte det var en mysig tradition fram till jul. När jag själv får barn kommer jag nog julbaka mycket, och framförallt bygga ett årligt pepparkakshus. Och massa julpyssel! Typ göra fula smällkarameller som man hänger i granen.
Sjunga en eller två julsånger vid granen är mysigt! En kompis till mig har berättat att de som barn alltid fick en skattjakt på julaftons morgon. Skattjakten ledde till en första julklapp som kunde användas under dagen, typ pixibok, serietidning, målarbok.
Min mamma kom in och väckte oss barn med ett ljus i handen, gav oss varsitt pepparkakshjärta och en liten julklapp och önskade god jul. Supermysigt!
Med små barn tyckte jag hela december var mysig. Din dotter är lite väl ung men jag gjorde 24 små julklappar av billiga men bra saker. Gör ju att göra i många år. Kan ju också vara sakerna man kan göra ihop, som en dag står det ett besök på biblioteket när man har tidtill det, simhallsbesök. Biodag. Bakdag. Någon liten sak, en pixibok kanske. Pennor, block. Finns massor av idéer.
Julpromenad tillsammans på kvällen när maten är uppäten och julklapparna utdelade. Gärna på platser med mycket julbelysning.
Alexandra Bring
Det är verkligen något som skaver där
Behovet av att hela, hela, hela tiden berätta om sitt föräldraskap. Hur hon är en perfekt förälder. Hur mycket hon älskar det här familjelivet. Njuter av varje sekund, barnen är ordentliga och allt är som i en saga osv osv osv. Jag har själv 2 barn. Älskar dom mer än allt men vissa dagar är överjävliga med barn? Det känns nästan som att hon gång på gång på gång måste övertyga sig själv om att det är så bra för att… det kanske inte är så bra? Vad tänker ni?
Hon har ju svarat på det tidigare. Hon tycker inte att det är schysst mot barnen att lägga ut något negativt kring dem till alla sina följare. Tycker ändå att det låter vettigt. Jag personligen uppskattar hennes positiva flöde.
Tänker helt tvärt om. Älskar hennes positivitet och hur tacksam hon är för sin livsstil! Till skillnad från andra influencers med samma privilegier som istället klagar och gråter över minsta lilla så uppskattar hon det liv hon skapt. Är genuint glad (och avundsjuk, tyvärr!) för hennes skull. Jag försöker leva som henne även om våra liv ser olika ut på många plan och mitt liv har blivit betydligt mer rofyllt och positivt sen dess.
Tillägg: Precis som ovan skrivit redan så har hon ju sagt att hon lägger inte ut t.ex utbrott på barnen eller när något är jobbigt. Jag tänker även att man som vuxen person på sociala medier bör ha lärt sig vid det här laget att allt inte heller är som det ser ut.
Haha men vilken rolig kommentar av dig. Det är ju exakt det jag gör? Förstår att det inte är som det ser ut på sociala medier? Det jag tycker är löjligt är att hon utnämnt sig själv till en expert när det kommer till barn och bebisar och hur är du den perfekta föräldern.
Kan du hänvisa till vart hon självutnämnt sig själv som expert på dessa områden? Följer hennes stories dagligen och har då aldrig sett eller hört ett sånt uttalande från henne.
Gullig du är! Du vet exakt vad jag menar men gullig du är.
Men gud, vad passiv aggressiv?
Någon som har gradaltonade glasögon? Trivs ni med dem?
Säljer mängder på jobbet, många som tycker det är härligt för ögonen.. det är riktigt snyggt ?
Jaaa, det är så läckert! Måste nog köpa ett par.
Ja jag älskar det! Varje gång jag ser snygga kvinnor 60+ med såna tänker jag att jag vill vara så sen. Såna brillor är snygga NU också såklart, i alla åldrar, men det ser bara så glammigt ut på vissa!
Blev förvånad över Hanapees frågestund. Ska hon och Anton göra slut eller vad?
Alltid trott att dom är stabila och kommer hålla ihop..
Vad sa hon?
Alla kan göra slut, finns inga garantier.
Hon svarade på en fråga att de inte skulle gifta sig, blev ifrågasatt varför och skrev ett sarkastiskt svar att de inte var kära och har en jättedålig relation.
Jaha, är de inte gifta alltså?
Nej precis, och inga planer på det heller enligt hennes svar.
Jaha men det betyder ju inte att relationen är dålig, man måste inte gifta sig. Det ska inte jag heller göra. Och det där andra var väl bara ett sarkastiskt svar till folk som tror att man måste gifta sig.
Vill också veta!
Det var sarkastiskt svarat eftersom hon blev ifrågasatt varför de inte skulle gifta sig.
Uppfattade det inte som sarkastiskt faktiskt..
Okej, men det var det 🙂
Ja, helt klart. Klassiskt för hennes humor!
Det var ju så uppenbart sarkastiskt. Hur kan man ens tolka det som att de ska göra slut haha.
Eller hur, ingen som har en dålig relation hade skrivit så. Det trodde jag alla fattade? Suck
De två senaste gångerna jag flugit så har jag typ känt mig sjösjuk resten av dagen EFTER flyget. Går runt och tycker det känns som att jag går på en båt typ. Är jag ensam om det här? Tips? Allt jag hittar när jag googlar är åksjuka medan man flyger etc och det har jag inga problem med.
Jag får också sådär!! Trodde att jag var ensam om det. Har inga tips, men för mig hjälper det att bara acceptera det med vetskapen att det går över
Ja jag får väl göra det. Tack för att du svarade! Kul (eller nja) att vi är fler med denna mystiska åkomma ?.
Finns nånting som heter MD
(Mal de Débarquements) som kommer efter man befunnit sig i rörelse som flyg, båt, tåg etc. Är som en slags yrsel
Förr åkte jag mycket tåg och kände ofta att det satt i en svajighet ett tag efteråt. Inte direkt yrsel men som en ostadighet, att marken rör sig lite. Har upplevt det efter att ha åkt båt också. Har tänkt att det väl helt enkelt är en effekt av att balanssinnet satts lite ur spel och behöver tid på sig för att acklimatisera sig till fast mark igen.
Om Pernilla W blivit övertalad att ta fillers vid vanlig ansiktsbehandling är det verkligen oseriöst gjort. Skulle aldrig övertalas göra något jag inte planerat. Hoppas det inte är vanligt övertala sina kunder göra ingrepp. Skulle nog gått från kliniken direkt. Hur får det gå till såhär.
Låter lite konstigt? Är det inte så att man vid injektioner idag måste ge en konsultation innan första gången och sen måste det gå en viss tid (24-48 h eller något) från det tills att man bokar in och genomför själva injektionen.
För er som använt Soolantra mot rosacea, hur lång tid tog det för er att se skillnad? Har använt krämen varje natt i en månads tid nu men ser ingen skillnad alls ?
Åh jag ska precis börja med krämen. Vi får hoppas det ger resultat tillslut
Föregående inlägg 
Veckans låt? ?
Kan inte välja bara en. 🙂
Jag älskar Ibiza style musik med black coffee och Kleinemusic. Någon som kan rekommendera en bra Spotify lista?
Nej, för jag har ingen aning om vad du pratar om! ? #feelingold
Tommy Johanssons cover av Abbas The winner takes it all.
Eller egentligen alla hans cover och alla låtar han skrivit för sin grupp Majestica
Tommy ❤️❤️❤️ Har så svårt att välja en favorit. Älskar att ha en ny cover att se fram emot varje fredag!
Ja det är en härlig inledning på helgen.
Småstadsdrömmar
I like it – Alesso
Bästa springlåten.
Good Luck, Babe! – Chappell Roan ?
Blev även oväntad glad av Eurostar – Nemo som släpptes för någon vecka sedan.
Stumblin’ in – Cyril
Med ditt namn måste jag svara
Kung av ingenting- Ratata
Annars denna nya realise som åkte rakt in på listan https://open.spotify.com/track/6fZ8a4moKevTBkjwHaRpmO?si=UZHw32jASaKdx91gP50l1g
Eller denna också helt ny
https://open.spotify.com/track/0PjxwXdf6hOKzKV2EH903l?si=A6d6o7vHSeOMitYQ2iqNDw
Vad lyssnar du på själv?
*release, suck på min stavning…
Finska poplåtar ?
Håll om me! -Peter LeMarc
Hinds hall 2
Back to me – the rose
Helt otroligt band, blir så glad av deras musik. Den här låten har gått på repeat hela veckan , såg en video från en spelning och dom är så goa att lyssna till/ se på .??♀️?
http://youtu.be/a_adA7PDs1E
Yay!!! The Rose???
Woosung -44, ny denna vecka, gillas också.
Retrospektivt collage – Magnus Uggla
Johnossi San Antonio, sån jäkla dänga ?
Sugar baby i’m leaving med Blue Steele
Någon som var med på Kanal-plan idag och såg trevlig fotboll! Kross vinst
Är det bara jag som tycker det känns konstigt att bianca och olivers tjej zoe inte verkar gilla varann? Bianca skriver hjärtan på alla sina vänners insta men har nog aldrig sett henne kommentera inne hos zoe en enda gång..?
Zoe är naturligt vacker och en enkel tjej. Allt Bianca var för längrsen. Så ja Bianca har svårt för att Zoe får uppmärksamhet och vill inte ge mer till Zoe
Vilka influencer-/kändisbarnnamn kommer ni på?
Jag ska snart få mitt första barn och vi funderar mycket på namn. Jag har en hang up på att jag inte vill döpa barnet till samma som en kändis eller influencer, tyckte t.ex. att namnet Billie var så fint och unikt till Henrietta Fromholtz döpte sin dotter till det. Samma sak med namnet Todd (Lovisa Wallin).
Så, vilka namn kommer ni på? Så jag vet vad jag ska undvika. Tack på förhand.
Ska du få en pojke? 🙂
Hon ger ju exempel på ett pojknamn och ett flicknamn, så man kan anta att hon vill ha båda typen av namn 🙂
Billie är både ett pojknam och flicknamn
Vet ej
Adolf är nog safe.
Älskar det namnet faktiskt. Har funnit i min släkt från 1700-talet fram till andra världskriget. Men vet inte om man vågar döpa sina son till det i tilltalsnamn 🙁 pga risk för mobbning
Självklart döper man inte sitt barn till Adolf. Någon argumentation behövs inte.
Det kan man väl visst göra??
Ja folk döper ju sina barn till Mohammed och Vladimir…
Dop är att man välkommnas in i Svenska kyrkan. Barn namnger man.
klart man kan.
många döps till karl, Donald, kim und so weiter
Jag tror du får tänka om lite! Oavsett vilket namn du väljer så kan ju en influncer komma veckan efter och döpa sitt barn till samma.
Jaja, jag vet att frågan är dum, kommer du på några namn Annie B? Ej intresserad av ~perspektiv~ bara svar på frågan
Ulla och Andreas
Vad olika man tycker. Skulle aldrig vilja heta Ulla
Isabella är fint och Daniel.
Ulla-Britta.
Jag minns ännu en mamma på teve med liten flicka som hette så, det var säkert tjugo år sedan nu.
Vill du att man ska skriva alla namn som man kan komma på som influencerbarn heter?
Alltså typ…
Gillis
Sally
Bertil
Folke
Ulf
Arnold
Didrik
Juvelia
Marianne
Klas
Ernst
Molly
Hmmm kan bli en lång lista lista detta! Kanske bättre att få igenom alla som figurerar i arkivet här och googla vad deras barn heter (ledsen om det var ett ”perspektiv”)
Åh släpp det tramset och välj ett namn du gillar. Vad andra döper sina barn till kan man önskningen styra, framförallt inte folk man inte ens känner.
Tänker lite som Annie B, eller alternativt att du skriver namn ni funderar på så folk kan tipsa om dom vet nåt kändisbarn med det namnet. Finns ju hur många namn som helst att rabbla annars.
Undvik Balancelot.
Och Lilleman.
Chloé
Cleo
Matteo
Milo
Danilo (älskade den yoghurten som liten)
Nikola
Gaia
Dante
Cosmos
Det är de jag kommer på, på rak arm. Gud vad dumt der ser ut, haha
Du menar inte Danonino (yoghurten alltså)?
Vad är det som ser dumt it? Liksom, sure. Gaia och Comos ger ju specifika vibbar. Men Cleo och Chloe är ju inte precis ovanliga namn, även om du personligen inte gillar dessa så är det ju etablerade namn. Danilo och Nikola är väl Kenzas, och namnen är serbiska (?) utifrån deras pappas ursprung, knappast weird heller.
Danilo är ett spansk namn. Trodde hon hade döpt den efter yoghurten men såg sen att det var ett spanskt namn och varken hon eller hennes man är väl spanska?
Många namn finns i många olika språk/kulturer. Visst kan du ofta spåra till var det kom från ursprungligen, men det blir rätt fånigt att dra det så långt. Namn blir ju tillslut en del av en namnkultur om det används mycket/länge. Poängen här var att Danilo och Nikola inte är vanliga, etablerade namn i svenska namnkulturen – men finns i den namnkultur som barnens förälder har ursprung. Därav fick barnen de namnen, det betyder inte att det är påhittade eller fåniga namn. Lite högre nivå än så kan vi väl hålla.
Men och andra sidan, kan knappast förvänta att du ska hålla hög nivå här eftersom du fortsätter göra dig löjlig med att dra in ”yoghurten”, som du säkerligen redan vet here Danonino och inte Danilo.
Nej jag trodde faktiskt det var yoghurten ? riktigt fult namn btw
Okej, du hade väldigt fel då.
Jasså, jag tycker det är rätt fint ändå.
Kanske hade fel att det var exakt samma men kommer alltid koppla ihop det med yoghurten.
Okej, vad spännande att veta. Brukar du har för vana att koppla ihop två olika namn med liknande bokstäver i? Kanske när du hör Alfons tänker du på Adolf Hitler. Låter jobbigt stackare.
Kommer alltid koppla ihop Anna med anal. Kanske är fel, inte samma. Men låter så lika.
haha varför blev du så kränkt? Är du Kenza?
Så om någon använder din ”logik” så är de kränkta?
Jag tycker det är ett jättefint namn, Lisa
Som det står så är barnens pappa serbisk. Danilo är inte spanskt (enbart), det finns i spanska, italienska, portugisiska, slovenska, serbiska och kroatiska. Exakt var det uppstod ”först” är rätt irrelevant vid det här laget sisådär 1500 år senare då det funnits väldigt länge i de språken som radades upp. Det är också en form av Daniel som finns i ännu fler språk.
På öppna förskolan finns två pojkar som heter Atle, en Idun, två Alma, en Tor, en Astrid, en Olivia. Kommer inte på influencers med de namnen!
Idun är väl ett sminkmärke?
Ja, och namnet är fornnordiskt.
Det var ett namn långt innan det också blev ett sminkmärke. Även en gudinna i fornordisk mytologi.
Ok, men man tänker på smink idag.
Man, du kanske. Jag tänker inte på smink när jag hör det namnet. Om något tänker jag nog först på gudinnan, sen kanske smink dyker upp om jag gräver. Men hör jag namnet tänker jag definitivt ”oj, ungen heter som sminkmärket”.
Nej.
Nej verkligen inte
Nej, ”man” tänker inte på smink. DU gör det.
Du känns obildad
Atle är norskt
Matteo, Sia, Nikola, Dante, Livia, Corinne, Vienna, Harry, Valentin, Leo, Naomi, Hérmine, Danilo, Ted, Valentina, Leon, Ted Loui, Tintin, Billie, Julian, Marianne, Lyon, Anastasia, Étienne, Ru, Todd, Ernst, Sasha, Klas, Gaia, Valter, Lily, Achilles, Mila, Elle, Juni, Lara-Hérmine, Atlas, Nemi, Ilse, Natalia, Lykke, Faye, Vinns, Natalia, Maximilian, Cosmos, Edmund… listan kan förmodligen fortsätta hur länge som helst! ?
Meya, Fenja, Mathilda, Sam, Charlie, Tula, Idun, Nova, Olivia, Sebastian, Leopold, Oliver, Milly, Belle, Lara, Eline, Ringo, Lou, Lorentz,
Rambo, Juli… ? Ja, som du ser, om du ska undvika namn är det en hel del.
Vad du är obehaglig som kan alla dessa namn. Snacka om att vara besatt av ”kändisar”, kan allt om deras liv. Läskigt.
Evelyn, Pascal, Luna, Lenore
Man döps inte till sitt namn.
Jag skulle ge mitt barn ett namn som jag tycker om, strunta i om någon annan heter det.
Om jag fick fler barn skulle jag nog välja
Anna
Kerstin
Kristin
Katarina
Teodora
till en flicka.
En pojke skulle nog få namnet Johan eller Waldemar.
Äsch, vet vet om dessa influencers om 5 år eller ens 10 år fortfarande är lika kända? Namn är namn och så länge ni trivs med det kommer det bli ert egna 🙂
Polly-Ester
Jag har en femmånaders baby tillsammans med min partner. Han är världens bästa pappa och jag vet att jag har valt den bästa tänkbara pappan till min son. Samtidigt känner jag att han inte är den rätta för mig, jag är inte kär. Jag visste det nog lite innan vi fick barn, men jag ville ha barn med honom på grund av att han är den bästa pappan jag kan tänka mig till min son. Nu tänker jag ett liv bara mig och min son, men vill inte lämna just nu, mitt i bebisperioden. Har någon varit i samma situation?
Fy fan vad svinigt beteende, stackars man!
Oj. Han förtjänar någon bättre.
Otroligt ego. Tänk om en man gjort såhär, vilket ramaskri det hade blivit. Utnyttjande..
Dessa ”tänk om” scenarion haltar ju typ alltid i resonemanget. Ja en man som gjorde så hade ansets vara ett pucko. Precis som folk verkar tycka att den här tjejen är, att döma av svaren.
Hon själv verkar inte göra det dock.
Haha näe kanske inte, men det tror du en kille i motsvarande sits hade gjort?
Hur hade du känt dig om han känt detsamma om dig? Att han bara ville göra dig gravid så du kunde föda fram hans barn och sen vill han dumpa dig, enligt plan.
Vilket svek detta är mot både din man och ditt barn.
I det här fallet hade väl det varit bra? Då hade de ju känt detsamma bägge två och kunnat ha delad vårdnad?
Jag förstår att det verkar uträknande och svinigt, men känslorna om att det inte är den rätta partnern har blivit bekräftade sedan min son föddes. De senaste åren har jag nog inbillat mig att jag varit kär, trots att fallet kankse inte helt varit så, eller att mina känslor svalnat. Jämför med mitt ex, som jag var så kär i, men aldrig aldrig ville ha som pappa till mitt barn eftersom att han var ett otroget svin.
Den här kommentaren fick dig bara att låta ännu mer korkad och ego.
Jag förstår precis hur du känner då jag är i samma sits, mitt barn är dock 10 månader.
Ta inte åt dig av alla kommentarer, människan är komplex och vi är inte svartvita varelser.
Klart det finns kärlek till dom män vi valt, annars hade vi givetvis inte valt dom. Men viljan att få det att funka med en fin person kan verkligen döva den där rösten som säger att han eller hon inte är rätt person. Personen jag valde är fan helt underbar och världens bästa pappa. Jag föll dels för honom pga just det, att han en dag skulle bli en bra pappa.
Jag försöker älska honom lika mycket som han älskar mig och jag önskar verkligen att jag gjorde det, för jag vill leva i vår familj.
Men tyvärr tror jag att vi kommer att gå isär när barnåren är över pga mig.
Ni fattar väl båda två att det inte existerar någon ”rätt person”?
De vill ju ha någon som de känner erotiska/ romantiska känslor för istället för någon som är vald enbart på att vara ”bra pappamaterial”.
Det är ju de själva som valt att bilda familj med någon som är en bra pappa till barnet istället för nån de känner stark passion för. Självförvållat.
Jo jo, det var inget försvar. Jag blir faktiskt också provocerad.
Du är bättre på att sätta ord på känslorna än vad jag är. Jag valde honom för att han är en bra person. Trygg, snäll, omhändertagande och jag kan lita på honom till 100%. Tror inte att jag är ensam som går från ett svin, ett passionerat förhållande men med ett rötägg till en trygg, snäll och stabil person och tro att det är det som ska till för att ett förhållande ska fungera.
Grejen är att såna förhållanden som du beskriver att du tidigare haft är såna som triggar ”beroende” delen i hjärnan, man blir beroende av passionen, bråken, att bli sams igen.
Jag hade också såna förhållanden innan jag träffade min sambo, så när det blev seriöst med honom så började jag att gå till en psykolog för att reda ut det mönstret jag haft samt för att jobba på mig själv för att kunna satsa på honom.
Nu har vi rätt nyligen fått barn båda två och kroppen är full med hormoner som kan fylla en med alla möjliga tankar och tvivel. Passion tex är icke existerande och då kanske dina tankar maler och jämför?
Just nu är iallafall jag i en period då jag känner att ”nope, jag kommer inte att leva med honom hela mitt liv, han är fel” men det kan också vara baserat på att det inte finns energi att vårda förhållandet pga allt vad bebistiden innebär.
Låt tiden gå lite, jag tror inte det finns en the one och det är perfekt med den personen. Jag tror man hittar någon och jobbar på det i den mån man kan. Sen ska man absolut inte leva utan kärlek och inte heller behöva kämpa sig blå för att förhållandet ska funka.
Oavsett hur du i framtiden väljer att göra så kommer det att lösa sig och gå bra ❤️
Du är smart. Bara korkade tjejer skaffar barn med bad boys. Gjorde samma sak men jag älskar verkligen min man. Vi har det bra ihop! Nu har ditt barn bra gener och du har ett bra ex snart. Skit i alla bittra jävlar som ångrar att de skaffat barn med ett svin.
Alltså, ”kär” och lust är ju så himla flyktigt. Kärlek är hårt jobb. Du måste sköta om kärleken som en skör blomma, du bör arbeta hårt för att ty dig till en person, visa respekt och omtanke.
Kär… jo pytt. Det kommer ju i vågor hur tänd och förälskad man känner sig.
Ja jag undrar om detta är småbarnsåren? När man är så förälskad i sin bebis och har svårt att vara kär i sin partner
Du skrev ju att du visste det redan innan barnet?
Jag visste det nog, skrev jag. Att jag hade en aning att jag inte hade den samma passionerade kärleken till honom som jag hade till mitt ex. Men jag visste att han var en bra person och trodde kanske att den kärleken skulle räcka. Jag tryckte nog undan känslan att det inte var helt rätt på grund av att vi har ett fantastiskt liv och att han är en bra person.
Men det finns inte ”rätta personer”.
Det är vad man väljer att göra som avgör om livet blir bra. Om jag hittar en bra man och blir förälskad så kan jag välja att känna kärlek i förlängningen också.
Känner ingen som har ett långvarigt passionerat förhållande.
Jag känner dock flera som verkar älska sin partner skitmycket och genuint tycker att han är det bästa som hänt dem – men inte så att de går runt och beter sig passionerat i många år. De enda undantagen är folk som lever i relationer med mycket drama men de brukar aldrig vara så långvariga, om det inte är någon sorts on and off variant.
Tror det är ovanligt med förhållanden som är både passionerade och samtidigt trygga och fortsätter vara båda två oavbrutet genom småbarnsåren.
Nu kommer väl någon skriva att de forfarande känner pirr när de ser sin make sen 20 år men då kan jag passa på att klämma in redan här att ”pirr” inte är detsamma passion enligt mig.
En vän berättade att när hon var tillsammans med sitt ex som var otrogen och manipulerande henne så kände hon att hon aldrig varit så kär, när dom hade det bra, just för att hon inte alltid fick hans bekräftelse. Sen när hon träffade en tryggare man som alltid satte henne förts kunde hon tycka att det blev ”tråkigt” och att det inte var lika passionerat just för att hon inte behövde jaga hans bekräftelse utan han fanns alltid där. Jag har såklart ingen aning vad du och ditt ex hade för förhållande men du skrev att han var ett otroget svin så tänkte att det kanske kan vara därför du inte känner samma passion för ditt barns pappa
Ni kanske har en felaktig bild av vad kärlek ska vara? Med tanke på fd förhållanden. Jag älskar min man djupt, vi är bästa vänner, jag är även kör mer eller mindre i perioder, men passionerad kärlek vet jag inte om jag skulle kalla det. För sånt är liksom inte hållbart i längden?
Följ mitt råd och stanna med honom tills barnet är större. Du behöver inte känna allt rätt till 100 procent.
Var otrogen om du måste. Diskret.
egoist. stackars din son som fick dej som mamma som bara tänker på dig själv… hoppas pappan gör slut med dig så du bara får träffa ditt barn varannan vecka ?
Det är ju det hon vill iofs.
ja varannan vecka från sin 5 månaders, det vill hon säkert…
Nej hon säger ju att hon vill vänta. Gör hon inte det är det ännu mer egoistiskt. Hon har fått honom att skaffa barn och sen får han inte ens ha det halva tiden en lång tid…
Nä fy! Får ont i magen av det här, hur kan du göra så både mot pappan och barnet. Har mycket jag vill skriva till dig men väljer att gå och krama min son och man istället!
Tycker TS för oförtjänt mycket kritik och skit för det här? Det är känslor vi pratar om och känslor kan förändras. Alla kanske inte vet exakt hur kärlek känns och upptäcker det långt senare i livet. Inte direkt så att ts skriver att hon skulle förbjuda pappan att träffa barnet.
Borde vara en del som känt detsamma med tanke på att runt 50% av alla äktenskapen slutar i skilsmässa? Även i familjer med barn skiljer sig folk. Måste väl vara känslor som förändras?
En sak att saker händer, situationer förändras, känslor försvinner och ”Jag visste det nog lite innan vi fick barn, men jag ville ha barn med honom…”. Tror inte, eller hoppas iallafall inte, de flesta som skiljer sig eller går isär gick in i äktenskapet/föräldraskapet och redan visste att det här är inte vad jag vill ha, men hen blir en bra förälder och när bebistiden är över ska jag tagga.
Jag tycker att fler borde göra så. Skaffa barn med bra medföräldrar, ha en relation med en bra partner.
Folk borde sluta skaffa barn med skitpappor som skiter i sina barn bara för att de erbjuder lite passion och bra sex.
Om man gör det och den andra är införstådd med att de skaffar barn för att båda ser varandra som bra föräldrar, absolut. Men om det är under premiss att man också älskar varandra som partners i en kärleksrelation fast den ena vet att så är det inte och jag kommer dra när jag fått det jag vill ha, det är rätt uselt.
Håller dock absolut med dig överlag om båda poängerna med bra vs. dålig förälder till partner.
Ja det är taskigt att medvetet luras, att säga att man älskar någon när man inte gör det. Dock kan man inte säga att man enbart vill ha barn under förutsättningen att relationen kommer finnas kvar. Jag tycker att det är rimligt att se på barn som något fristående från relationen, för båda parter. Jag utgår här från att mamman inte menar att hon ska ta barnet och sticka utan att de ska fortsätta vara två likvärdiga föräldrar med ett gott samarbete.
Man kan ju skaffa barn med någon man vill leva med OCH som man tror skulle var en bra medförälder även vid separation.
Det är väl det normala. Men visst, om man bara kan bli kär i någon sorts bad boys så är det såklart bäst att inte skaffa barn med dem utan någon vettig. Smart av TS att inte skaffa barn med exet. Skulle väl dock hellre rekommendera terapi i den situtationen för att bryta mönstret.
Inte så kul för barnet att ha en bonuspappa som är en skitstövel…
Hon visste ju innan.
Man är inte riktigt sig själv dom första månaderna med en bebis. Skulle råda dig till att inte göra något förhastat och om du känner likadant om 1år kanske dina känslor är verkliga. Men första tiden med en bebis så är man inte riktigt sig själv ?
För vem är kär när man har en bebis? Man får inte sova inte äta inte någonting man får vara en förälder
Jag håller med, otroligt sorgligt att så många separationer (i Sverige) sker under det första året efter man fått sitt första barn. Livet är kaos, sitt ner i båten och andas småbarnsåren iaf.
Att det skulle vara många fler separationer under första året är en myt dock. Stämmer inte. Men vanligt att folk tror det.
Statistiken säger väl under de första två åren?
Jag håller helt med men tycker att det kan vara värt att ge det fler år än ett, så länge man inte bråkar mycket eller är direkt olycklig i relationen. En partner som erbjuder trygghet och gott föräldraskap är i mitt tycke mer värt än hett sex och djup kärlek i åtminstone tre år.
Ja du. Om jag ska spå din framtid så går du och trygga mannen isär. Barnet bor 50% hos vardera föräldern. Du träffar fort en ny man, blir himlastormande passionerat kär. Barnet får bonuspappa. Den passionerade kärleken innebär också mycket gräl, bråk pch skrik. Kanske får du och nya karn ett nytt barn. Efter ett par år är nye karln otrogen och nu går också ni isär. Du har nu två barn med två olika fäder som du ska samarbeta kring iom barnen.
Men se där! Ännu en man dyker upp. Så här kör har du aldrig vart, underbart! Ny bonusppappa och så vidare och så vidare.
Du är inte den första med skev bild av kärleken. Gå i terapi för att förstå varför du inte trivs i det trygga. Om inte annat så för ditt barns skull.
Och den första mannen hittar en trygg o fin tjej, och skaffar hus. Får två barn till och första barnet älskar att vara där.
Du är för alltid avundsjuk för att du var så korkad och kastade bort erat liv.
Så dåligt av dig, hoppas du skäms.
Har du inte tänkt på att din bild av kärlek är satt efter en känslomässig berg-och-dalbana som egentligen var destruktiv?
Har du läst det här citatet tidigare?
When you hold a man’s hand and he makes your heart beat faster and he makes you feel giddy and excited, walk away from this man. He is not the man for you. If you hold a man’s hand and he makes you feel warm, safe and secure, hold onto him.
Det låter som om du borde reflektera över varför sviniga typer får dig att bli kär i dem. Det kommer inte göra dig lycklig. Lämnar du mannen lämnar du även bort sonen 50%, det kommer heller inte göra dig lycklig.
Hade fest nyligen, som jag hade förberett en hel del inför med städning, inköp, m.m. Men är lite ledsen för det var nästan ingen som dök upp. Några var sjuka, några prioriterade andra saker, och sen var det några andra som hörde av sig kort inpå och sa att de var för trötta, eller så visade det sig att de helt hade glömt bort att det var den kvällen. Är glad och tacksam för den lilla skara som kom, men känner samtidigt lite dåligt samvete för att de kanske väntade sig att det skulle vara mer drag och så vidare. Förstår att livet kommer emellan ibland, men jag kan inte hjälpa att jag känner mig nonchalerad och lite dum på något sätt.
Nej men fy, så tråkigt! Känner med dig. Visst, saker kan hända men de som var lite trötta eller glömde, så fult! Det var säkert kul och trevligt för de som var där! Det är inte du som är dum..
Känner igen känslan! Alltid tråkigt när flera personer uteblir vid samma tillfälle. Du får trösta dig med att det bara var ett tråkigt sammanträffande och att ingen av dina vänner planerat för att inte komma. 🙂
*men ja, fult gjort av de som glömde!!
Tråkigt, men lite den tiden nu. Folk är sjuka och/eller trötta av höstmörkret.
Fast tycker inte det är okej om man blivit inbjuden till fest att tacka nej för att man är trött. Det är riktigt oförskämt faktiskt. En sak om man planerat en halvspontan middag med en nära vän och kommer överens om att höstmörkret gör att det är bättre att stanna i soffan, men en fest som någon planerat och fixat? Ryck upp dig och bjud till.
Fast det där med halvspontan middag med en nära vän har jag varit med om. Alltså att hon själv föreslog att hon skulle komma på middag som jag sedan stod och lagade bara för att få ett sms om att hon var för trött en eller två timmar innan. Det var inte okej. Hade känts bättre om det var en fest, för då hade det gissningsvis kommit andra, jag hade inte stått där och lagat fin mat i onödan.
Å fy vad trist med folk som plötsligt bestämmer sig för att prioritera något annat.. Har man tackat ja så kommer man, tycker jag. Blir man sjuk är det ju en annan sak. Men förstår att du är besviken!
En liten grej som jag gjort vid fester är att skicka ut en liten påminnelse dagen innan med tid osv, gärna med en liten hint om någon kul grej också! Då fångar man upp de som kanske har lite dåligt minne också.
Smart idé!
Men ska detta verkligen behövas? Jag vet inte men jag har aldrig glömt en fest, är detta ett vanligt problem?
De som har ”dåligt minne” kommer förvånansvärt nog ihåg lönedag, födelsedagar, semesterdagar, etc. Är det viktigt så kommer man ihåg det, tycker jag 🙂
Tyvärr känns det som något ganska vanligt nu för tiden.. andras känslor är inte viktiga. Två timmar eller så kan man väl komma åtminstone.
Ja fester är ju kul och piggar upp. Skulle aldrig tacka nej till en fest. Jo om man är sjuk.
det där är min skräck. därav har jag aldrig fest.
hade 1 års kalas och bjöd in ALLA men det kom bara 1 familj i slutändan +vår egna familj.
massa folk var sjuka el fick förhinder. jag som hade fantiserat om ett storslaget 1 års kalas men det blev typ bara några få som kom.
blev ledsen inombords.
Men hur roliga är barnkalas? Speciellt småbarn som inte ens kommer minnas sin första födelsedag.
Känns som man garanterat går hem med ett virus på köpet med…
Är du yoghurttjejen?
23 tacka ja och 2 kom och. det sena avbokningar samma dag av nästan alla . vi hade köpt mkt fika o mat och la ner mkt tid på baka och ordna.
då kan man tacka nej direkt.
Givetvis är det så. Sjävklart blir man ledsen om 90 % tackar ja och sen plötsligt drar sig ur.
Hur tråkiga eller roliga 1 års kalas är har inget med saken att göra, det är ett sidospår.
Precis, man kan ju tacka nej.
Men ett ettårskalas är ju 100% en vuxenfest. Barnet fattar ju inte ens att det fyller år, det är ju bara en anledning till att bjuda in till dagfest.
Det är väl inte en fest? Dagsfest, då dricker man alkohol. Känns inte som nåt man gör på barnkalas?
Man kan ju ha en nykter dagsfest också. En anledning till att hänga med sina kompisar, äta bullar, kanske ett litet bubbelglas, lite bra musik i bakgrunden. Fattar att ingen vill gå på kalas med 8 femåringar med fiskdamm och skattjakt.
Då är det väl inte en dagsfest eller ens fest. Kalas är nog ordet.
Men vilka är ni som inte kan se det trevliga i att umgås med kompisar dagtid utan fylla?
Det kan man väl absolut, ett barnkalas är ju dock inte alltid så trevligt.. Men dagsfest är nåt annat, det är ett begrepp liksom. Det är inte bullar och småbarn. Det är det jag försöker förklara.
Men varför snöa in så hårt på det? Vi pratar väl om huruvida ett ettårskalas är trevligt för vuxna eller inte?
Dock så kommer ju ofta andra barnfamiljer på 1årskalas, familjen etc. Så är inte vuxenfest.
Barnkalas är ju mest kaos massa barn som grinar osv det hade jag aldrig gått på om jag själv inte hade en ettåring.
Föräldrarna till barnen hinner ju inte prata en sekund då barnen kräver total uppmärksamhet så jag har inget som helst utbyte av det som sagt.
Däremot hade jag tackat nej direkt vid inbjudan och poängterat att jag gärna umgås
oss vuxna emellan.
Så var det för mig också när jag fyllde jämt senast. Vi var ca 22 men jag hade bjudit ca 45… var också glad över de som kom men ja ledsen över att det inte blev den stora festen jag tänkt mig.
Jag försöker tänka på det själv när man blir bjuden på en fest, att det betyder mycket att man kommer och att man bidrar med energi och FEST-stämning, nu älskar jag att dansa så just det bidrar jag mer än gärna med.
Åh jag känner för få 84:or och 94:or… längtar efter fest, bröllop, gå ut på klubb med mera.
Vad tråkigt! Min syster var med om samma sak när hon fyllde 20. Tre per dök upp, blev svinfulla och trashade huset som hon hade städat, renoverat och fixat i flera månader inför festen. Hon blev så sårad att hon dumpade alla vännerna och flyttade. Så du är inte ensam och det är inget fel på dig!
Berätta mer!
Har kompisarna hört av sig och fått veta varför de blev dumpade? Vad sa dem?
Hörde din syrra av sig till någon av dem eller ghostade hon helt genom att flytta?
Har också upplevt detta och önskar att jag gjort något liknande som din syster.
Vad ledsamt, jag tycker verkligen man ska komma om man tackat ja.
Lättare att tacka nej direkt om man känner på sig att man inte kommer orka.
Tycker du ska sålla lite i bekantskapskretsen.
Idolproduktionen känns så otroligt lågbudget i år, någon mer som håller med?
Ja eller hur!! Känns som att inte ens tv4 tror på idol som program längre. Har ju hållit på i 20 år nu. Känns som de ba ”Ok vi kör väl ett år till då med jävligt låg budget!” ?
Jaa. Förstår inte varför, startfältet är ju starkare än någonsin.
Så är det väl varje år?!
Dejtingproblem
Jag har väldigt svårt träffa nån, och tror det är att jag har svårt att attraheras av nån i min liga. Jag är inte snygg, har inget välbetalt jobb, har typ inga vänner, så jag är väl inget kap direkt. Men jag har jättesvårt att bli intresserad av killar på samma nivå som mig. Vet att det säkert har med dålig självkänsla, självförtroende att göra osv. Känner nån igen sig?
Samma nivå? Men en sådan kille kan ha ett jättefint inre. Vet inte hur du tänker?
Samma nivå utseendemässigt, socialt osv. För mig räcker inte enbart ett fint inre, jag måste attraheras av det yttre också.
Ge folk en chans. Dejta samma “fula”
killar ett tag.
Ja såklart så är det ju. Man måste gilla något i utseendet.
Givetvis ska du bara bli ihop med någon du respekterar och attraheras av!
Gissningsvis någon som ser andra sidor av dig själv än de du gör 🙂
Jag träffade en Tinderdejt som uppenbarligen hade supergamla bilder. Vi hade pratat jättemycket i telefon innan vi sågs. Han såg ut som ett troll och var en riktig tjockis. Jag höll på dö och ville bara avsluta dejten. Kände mig ytlig som blev så besviken över hans yttre att jag tackade ja till att ses igen av ”barmhärtighetsskäl”.
Men på andra dejten kom vi in i det lättsamma snacket vi haft på telefon och jag bestämde mig för att träffa honom en tredje gång.
Jag såg inte längre att han såg ut som ett troll utan började attraheras av hans personlighet.
Vi var tillsammans i ca ett år och han är den pojkvän som har varit lättast att vara tillsammans med.
Varför tog det slut då?
Nu behöver jag inte dejta, men tänker ofta att det är tur av just den anledningen du skriver. Hjälper ju inte att dom som nån gång flirtar förmodligen är min liga och där med blir jag ledsen för att ingen snygg vill flirta. Och sen skäms jag över att jag känner så.
Tror inte man ska bekymra sig för det här. Folk blir kär i någon halvfull kille och tror att han är jättesnygg. Läste t ex i Sandra beijers kommentarsfält om alla som hävdade att deras män är mycket snyggare än dem själva. Kan sätta en hundring på att det till 70 % är helt alldagliga killar de skriver om.
Jag tänkte som du förut men blev tillsammans med en kille som är jättesnygg. Vilket är skumt eftersom jag är ful. Särskilt eftersom massa snygga tjejer är ihop med fula killar. Men egentligen är det nog så att man ska ta sin egen uppfattning med en dos salt!
OBS detta kanske inte gäller länge nu med tinder osv när folk mer ”shoppar” parter?
Beggars cant be choosers
Gravid och min pojkvän spenderar aldrig tid med mig eller hemma. Börjar bli orolig för att det ska fortsätta vara såhär när barnet kommer, att jag ska bli en ensamstående morsa till ett barn och en vuxen man.
Under tiden jag varit gravid har han tex aldrig ”tagit hand” om mig, lagat mat eller på eget bevåg städat hemma.
Har pratat med honom om det här gång på gång på gång och det blir ingen ändring. Vet inte om jag överreagerar, men som det är nu känner jag att vi lika väl kan gå skilda vägar innan barnet kommer. Hans beteende påverkar mig psykiska hälsa, och jag känner mig aldrig glad numera.
Hur var det innan du blev gravid?
Han har även innan jag blev gravid varit väldigt mån om att få utrymme för sina egna intressen, och jag har alltid tyckt att det är ok eftersom jag också är en person som vill få eget utrymme.
När jag blev gravid mådde jag väldigt dåligt, psykiskt och en del illamående. Där blev det lite av en chock för mig hur lite han brydde sig om mig (eller som det känns iaf). Eftersom jag inte tålde lukten av mat så kunde jag helt bli utan mat första tiden då han inte kunde förmå sig att laga mat. Och aldrig var hemma.
Hör ju själv att detta inte låter bra, och det är många i min närhet som reagerat på detta innan jag själv gjorde det.
Ja det låter tufft. ?
Så innan du blev gravid städade eller lagade hon aldrig mat?
Han
Inte jätteofta, men i större utsträckning än nu. Inget jag reflekterat över förrän nu :/
Ajdå. Då är risken stor att han kommer fortsätta så.
För sent för dig men man måste se till att mannen är jämställd innan man skaffar barn. Ibland blir det sämre efter barnet ändå men då har man iaf försökt säkerställa.
Menar inte att va elak, mer varning till andra.
Ah jag förstår. Det är lätt att vara efterklok :/ tror min barnlängtan gjorde att jag såg förbi det där, men du har helt rätt i det du skriver
Händer nog flera, farligt…
Låter som att ni borde gå till en parterapeut för att prata om ansvarsområden som t ex mat och städning. Det känns orimligt att bo ihop med ngn som inte själv tar tag i städning, särskilt inte när barnet väl kommer och ni båda verkligen måste vara ett team. Jag hoppas verkligen att han kan bättra sig så att ni kan leva ihop om du vill det.
Jag säger samma, försök träffa en terapeut innan barnet kommer. Kommunen brukar erbjuda prisvärd rådgivning för par/familjer.
Tror inte han kommer ändra sig. Tycker han inte verkar vara mogen att bli pappa. Det är ju lika mycket hans ansvar.
Tyvärr kommer han högst troligen inte ändra sig då barnet är fött… då blir ju saker ännu tuffare med sömn, mm…
Ville han ha barn? Var ni överens?
Vi var överens men det var jag som var ”drivande” eller vad man ska säga. Hade jag inte tagit upp barnfrågan hade han förmodligen inte själv gjort det…
Också en riskfaktor. Men han har ansvar här såklart, gick han med på det, utan övertalning eller press så borde han stå sitt kast.
Fadern till mitt barn var sån under graviditeten (han var väldigt fin, hjälpsam och omsorgsfull innan). Det var samma med oss, jag trodde att han ville ha barn men jag var den som drev igenom att det blev nåt. Han lämnade mig ensam med en liten bebis, trots månaders parterapi.
Det behöver inte bli så för er såklart. Men om jag var i liknande situation igen hade jag inte skyggat för att prata om de svåra frågorna, med eller utan terapeut.
Vill han ha barnet, vill han ens ha relationen, och hur ser planen ut för att ni båda ska kunna bli nöjda framöver.
Nöj dig inte med att det kanske blir bra, för det kan ju absolut bli en positiv förändring när ett barn tillkommer men mest sannolikt blir det ännu tuffare. Tänk på dig själv och ditt barn i första hand.
Helt fel person att skaffa barn med,sorry.Låter hårt,men bättre lämna nu och bli ensam mamma,än att klara både nyfödd,allt hemarbete,och vuxen mansbebis.Har han aldrig städat o lagat mat,ens när du mådde dåligt,så kommer han tyvärr inte att plötsligt börja göra det när barnet är fött.Lämna är mitt råd.
Ni som är bra på att luska reda på information om folk, vad är era bästa tips? ?
Hyr en privatdetektiv 😉
Jag vet inte riktigt, jag liksom…gör det bara? Har ingen specifik metod. Kanske typ att man liksom plockar upp något litet och fördjupar eftersökning på det området för personen, och därmed hittar mer som man kan göra detsamma med. Sen sitter man där med det man var ute efter eller har en mer fullständig bild av personen (eller vad det nu gäller, måste ju inte vara en specifik person).
Samma, vet inte hur men hittar allt möjligt och konstigt snabbt ? funderade på att studera typ krim-polis liknande för det är ju det roligaste, att gräva info ?
Menar du online eller i verkliga livet?
Hjälp med kläder!
”Ljus klädsel” på begravning. Hade det varit sommar vore det lättare, men vad har man nu egentligen? Äger bara svarta byxor och jeans, vilket såklart går bort. Gillar inte klänning eller kjol på hösten. Har inte så mycket ekonomi för att köpa allt nytt heller… De ljusa byxor jag hittar är antingen ganska dyra, eller i linne, vilket känns mer sommaraktigt.
Något i ljusgrått kanske typ byxor och kavaj.
Du kan ha svarta byxor men en ljus överdel.
Kan tycka att svarta byxor med en ljus överdel borde vara okej denna årstid. Hopplöst med klädkoder när man tvingas köpa kläder man knappt kommer använda mer.
Ljus klädsel tolkar jag som att man inte vill att gästerna kommer i allt för mörka/dystra kläder, inte att det måste vara just ljust. Om du förstår? Så svarta byxor och ljus överdel funkar absolut och speciellt den här årstiden.
Ljust på begravning betyder i min mening också att de inte önskar helsvart. Allt annat funkar typ, enligt mig. Inom rimliga gränser så klart, inte magtröja eller partyklänning.
Ljusgrått eller beige kanske?
Du kan ju kolla secondhand brukar finnas mycket fint, 2/3 av min garderob är secondhand.
Jag hade tagit svarta byxor och något ljusgrått till överdelen. Du har inte möjlighet att låna en kavaj eller något från någon du känner?
Ljusgrå överdel har jag, och svarta byxor som sagt. Kanske funkar ändå… Kavaj är väl inte nödvändigt, eller?
Nej, inte nödvändigt med kavaj. Skulle säga att det funkar bra med vilken färg som helst på överdelen, bortsett från svart eller någon riktigt mörk färg. Kan nästan lova dig att om du kör på svarta byxor och ljus överdel utan kavaj att du kommer se några som är mörkare klädda än dig, några ljusare, några kommer vara mer uppklädda och några mer vardagliga – dvs ett säkert kort.
Då blir det nog mina svarta Ninepine med en ljusgrå finare kofta (vill ju inte frysa) och en vit top under den.
Blir jättebra❤️
Jag skulle nog valt en annan färg än grå och vit om du kör svarta byxor. Du har ingen ljusrosa eller ljusblå blus?
Nej… Men en kappa som är typ dovt gammelrosa, om ytterplagg räknas?
Håller med, vit överdel är vanligt på begravning med svart klädsel. Så då ser det ut som man klätt sig enligt riktlinjerna för den typen av begravning. Något ljust med diskret mönster i någon färg som inte är vit/ljusgrå/ beige. Dvs om du ska ha svart underdel. Skippar du svart känns de färgerna utmärkta men blir för likt traditonell begravning kombinerat med svart.
Ljusare upptill och mörka byxor el kjol fungerar. Oftast följer folk inte det ändå tyvärr utan kommer i helt mörka kläder
Någon som har hypertyreos? Nyligen fått diagnosen hos VC efter blodprover och snart ska jag till endokrinologen för vidare undersökning och innan dess ta fler blodprover. Ni som har det – hur går undersökningen hos endokrin till? Hur snabbt blev ni bättre med mediciner? ???hur ofta tar ni blodprover?
Har haft, undersökning beror lite på vilka prover man tagit och vad de visar men de tar blodtryck och känner på halsen. I vissa fall gör man en biopsi men inte alltid. Sen tar man regelbundna blodprover och mediciner. Tar i snitt 1½-2år innan man kan sluta. Ju yngre man är desto högre risk för återfall. Jag fick diagnosen vid 17, haft 2 återfall ? slutade med att jag opererade mig pga ville bli gravid.
Jag har!??♀️ Tredje gången jag insjuknat! Nu kommer det tråkiga svaret att det är väldigt individuellt hur snabbt man mår bra efter man börjar medicinera. Hur mycket symtom har du nu och hur mår du? Jag har haft turen att jag ändå mått ganska bra innan jag ens börjat medicinera, mest besvärats av hjärtklappning och håravfall. Besöket hos endokrin har gått väldigt bra för min del. De brukar fråga hur man mår, vilka symtom man upplever, hur funkar det att arbeta och lite så. Sen brukar dom känna på sköldkörteln om den är förstorad. Dom kommer även vilja veta om du har problem med med ögonen, väldigt vanligt problem man kan få med graves sjukdom (autoimmuna varianten av hypertyreos). Fick även träningsförbud tills hjärtklappningen förbättrats. Man får ofta läkemedel för att sänka pulsen.
Jag står på ett behandlingsprogram som heter block and replace, då äter man en medicin för att ”stänga av” sköldkörteln (thacapzol) och sen tillsätta syntetiskt sköldkörtelhormon (levaxin). Behandlingstiden är normalt 18-24 månader och man måste ha varit traknegativ ett tag innan man kan sätta ut medicinen. Man avråds starkt att bli gravid under behandlingstiden då thacapzol är skadligt för foster.
Jag går och tar prover ca var 4 vecka just nu, men det är enbart för att jag hade svårt att få ner mina sköldkörtelvärden initialt så tog ca 8-9 veckor innan jag fick börja med levaxin. Har också förstått att det kan se lite olika ut beroende på vilket län man tillhör så det är en god idé att vara påläst om sjukdomen.
Thacapzol är ett slags cellgift sa min läkare.
Nja, mina läkare har sagt att det inte är ett cellgift som man tar vid cancer tex. Så det är en sanning med modifikation. Dock är det fortfarande läkemedlet du tar vid graves. Det eller ett annat läkemedel som heter propycil, fått till mig att propycil tydligen har större biverkningsprofil så tål man thacapzol brukar man stå på den.
Har också haft graves (som jag antar det är?). En lång resa väntar dig men det kan bli bra i slutändan. Du måste välja redan nu mellan medicin eller operation. Vet inte hur gammal du är, har du barn? 50% chans till återfall även vid medicinering, triggas ofta av att få barn, alltså återfall. Lång medicinering innan du får bli gravid. Jag fick vänta två år, varav det sista halvåret ingen medicin och frisk. Blev gravid snabbt men direkt efter förlossningen kom det tillbaka. 8 månader senare och med medicin igen fick jag operation för ifall du väl fått återfall kommer du få det igen och igen. Var kötid därav 8 månader. Tre månader efter operation blev jag gravid igen. Hade väldigt tur judr angående graviditeter snabbt och allt gick bra med medicin, mådde bra av den båda gångerna. Fick ju dock återfall men allt med operation gick bra med. Alltså enda nackdelen jag känt är att jag lättare haft att gå upp i vikt. Jag var en sån som kunde äta typ allt och hålla mig smal. Nu är jag smal men måste tänka på hur jag äter och tränar för att inte gå upp i vikt enkelt. Tar blodprov en gång om året nu, kan ta lite tid att ställa in. Undersökningen är enkel. Lycka till med allt ❤️
Ja juste, finns en graves grupp på Facebook. Gå med där. Då slipper du känna dig ensam ❤️
Fick hypertyrios efter graviditet. Det sattes in låg dos Levaxin. Och sedan har jag gått på regelbunden provtagning för ökning av Levaxinet. Tog mig ca 9mån att komma upp i rätt dos.
Vill bara säga att när jag fick det läste jag så mycket hemskheter om hur jobbigt det var, du kan inte bli gravid, du kommer öka mkt i vikt etc etc. Ja, jobbigt var det iom extrem orkeslöshet o en bebis. Gravid kommer jag kunna bli o det är inga konstigheter. Jag ökade inget i vikt.
Så lyssna inte bara på allt negativt. Det kommer bli bra❤️ Jag lever precis som vanligt nu men med levaxin 1ggr/dag. Och Levaxin är faktiskt inte ens en medicin det är en hormon.
Tusen tack för att ni tog er tiden att berätta mer! Men jag har tvärtom med vad ni beskriver, gått ned i vikt en del. Och levaxin får man väl vid hypotyreos, dvs underproduktion? Jag har en överproduktion dvs hypertyreos. Är 28, inga barn. Har ganska mycket symtom som tex brutal trötthet, hjärtklappning, hög puls, viktnedgång, ångest, oro, lite darrningar i händerna. Inga problem med ögonen.
Du kan äta levaxin men då äter du det kan samband med thacapzol om du har hypertyreos. Det är en behabdlingsform. Man äter inte enbart levaxin vid hypertyreos då blir juh värdena ännu sämre.
Däremot efter operation äter du enbart levaxin.
Vad jobbigt för dig! Stämmer att man äter levaxin vid underfunktion men man får det även förskrivet vid hypertyreos som en del i behandlingen. Du kommer sättas in på thacapzol och sedan levaxin. Finns också behandlingsform där man behandlas med lågdos thacapzol men det beror helt på hur värdena ser ut och lite så. Symtomen brukar ge med sig ganska så snart hormonvärdena har stabiliserats, dock upplever en del forsatta besvär långt efter. Kroppen gör ju på högvarv och det kan ta tid för den återhämta sig. Hoppas du får en snabb tid hos endokrin så du kan börja med mediciner?
Låter som Linda beskriver hypotyreos, alltså underfunktion.
Mina symtom vid hypertyreos var viktnedgång, darriga händer, hög puls. Det vanligaste är så kallad ”block and replace” då får man både thacapzol som typ stänger av sköldkörteln och levaxin för att kontrollera den medicinsk väg. När man väl börjat medicinera går symtomen över ganska snabbt!
Brukar ofta rekommenderas operation om man är ung. Om du vill ha barn så avråds du starkt att bli gravid under medicinering och ca 1 år efter den är slut. Rekommenderar att du läser på om hypertyreos och Graves och vad olika behandlingar innebär.
Du höjer ämnesomsättningen med Levaxin, så du måste haft hypotyeros om du fick det.
Har haft..numera bortopererad sköldkörtel.
Blev undersökt med massa blodprover, kände och klämde på halsen. Kollade ben och armar.
Tog en bra stund innan jag svarade på medicinen. Åt den ett år ungefär. Slutade men fick ett snabbt återfall med sämre värden än tidigare då valde jag att få operation (men medicineras i väntan på det).
Efter operationen har jag mått väldigt bra. Inget krångel med att hitta rätt dos på levaxinet och kunde äta och dricka normalt samma dag som jag opererades. 🙂
YH – TIPS!
Jag vantrivs på mitt jobb och tänker ta mod till mig och börja plugga så här vid 37 års ålder. Har ni tips på något administrativt som man kan plugga genom en yrkesutbildning? Tips hur jag ska tänka? Har barn och sambo. Barnen är i tonåren så det känns som en bra tid att plugga men samtidigt orolig för min ålder? För gammal? Vet att jag ska jobba många år till. Vart finns jobben även framåt? Tar emot alla tips! Har självklart också googlat runt och kommer söka vidare i mina frågor men input som sagt! Help a girl out.
Har inga tips, men självklart kan du byta bana! Det är inte för sent 🙂
Jag har sökt till medicinsk vårdadministratör, blir 35år nästa år. Jobbar idag i butik men är utbildad uska också.
Har en kompis som började plugga till socionom vid 45 gick jättebra.
Det är så konstigt egentligen, hur man tänker ”för gammal” men att anställa en omskolad 40-åring måste ju vara perfekt, har mycket erfarenhet, har gjort uppoffringen att plugga trots jobb för att man verkligen vill göra jobbet, mindre risk att livet kommer emellan med flytt, vilja att prova på andra arbetsplatser, familjebildande osv. Har inga tips inom admin men kör på och gör det till din fördel!
Håller med! Jag skolade om mig vid 38 och började nytt jobb vid 41. Min arbetsgivare tyckte det var optimalt att jag har över 15 års arbetslivserfarenhet och är betydligt lugnare och tryggare i mig själv än vad de flesta som är 15-20 år yngre är.
Har dessutom familjebildningen avklarad och kommer inte gå på fler föräldraledigheter samt har barn som klarat av de första småbarnsåren när det oftast är som mest vab.
Åh tack! Jag har jobbat + 10 inom samma myndighet så det ses säkert som positivt om jag hoppar på utbildning. Tack för du delade med dig.
Komponera ihop en egen utbildning genom olika kurser på universitet. Inriktning ekonomi, juridik, skatterätt. Du matchar en bred marknad och får högre lön än YH.
Min kompis skolade om sig till Paralegal på YH, jobbar nu på advokatbyrå och stortrivs
Jag är 44 o pluggar just nu. Funkar jättebra fast jag inte fått nåt beslut om ekonomisk ersättning än ? Kör på bara!
Tack! Ska våga!
Min man tog nyss examen och han är 35. Har bara fått positivt bemötande från arbetsgivare.
Till vad?
Hållbarhets-controller. Redan nu ett bristyrke.
Hur intimt skulle ni säga att det är att lägga sin hand i ryggslutet/ländryggen på någon? Jag såg min killkompis göra det på en tjejkompis (båda är i varsitt förhållande) och jag hajade till men när jag tog upp det med mina andra vänner så tyckte dom inte det var en big deal. Är jag känslig? Jag hade tolkat det som en flört/invite
Lite intimt ja. Skulle inte gilla om nån gjorde det på mig, men skulle inte tro att min man flirtade om han gjorde det på en tjejkompis (beroende på hur han är).
Jag hade blivit obekväm om någon tog på mig på det viset. Men vissa är ju väldigt ”taiga” och rör folk hela tiden.
Man kan ”ta” på folk utan att det måste betyda nåt, men det är väl mer axel eller arm? Just ryggslutet är väl sällan vänner rör på varandra utan anledning?
Men även beröring på arm och axel kan kännas obekvämt beroende på vem som gör det.
kollar säsong 1 på Whalgrens Värld. Åh herregud Pernilla tjatar sig igenom avsnitt 2 med att gå ner i vikt och blir smal, det är vääldigt många ggr i hela avsnittet, och Pernilla avsluta ör ändå programmet med att ha stl Small efter 2 träningspass med en PT som inte gjort henne ”smal” utan hon var (är) normalviktigt!! inte konstigt att barnen har ätstörning… 🙁
Tycker det är ganska genomgående, iaf i dom tidigare säsongerna. Mycket fokus på träning och dieter, testar olika sätt.
Detta är inget unikt vi som är uppväxta på 90 talet är matade med detta.
Däremot tycker jag Pernilla skulle agerat annorlunda bör hon fick veta att sin dotter har bullumi och inte fortsätta motivera henne till att vara i den branschen
verkligen!!
Sorry för gravidfråga. Skrolla gärna om du inte pallar 🙂
Är gravid i vecka sju och min man är sååååå pepp, förväntansfull, glad och lycklig. Han vill berätta för hela världen och pratar hela tiden om allt han och bebisen ska göra. Svingulligt, så klart.
Men jag känner mig inte alls så lycklig. Det känns inte som att det är på riktigt och jag har mest ont i brösten och ”växtvärk” i livmodern. Vill inte berätta för någon, vill inte att man man säger att jag ska bli mamma. Och så får jag så klart dåligt samvete för att jag inte är lycklig, bubblig och älskar min gasiga mage. Är jag en dålig mamma redan innan barnet är fött, eller är jag bara överväldigad av hormoner och förvirring?
Du är överväldigad av hormoner och förvirring. Det är värst i början.
Tack! ?
Gud nej, det är inget fel på dig. Att vara gravid är oftast ingen dans på rosor. Man oroar ju sig för att något ska vara fel/hända, man mår kanske dåligt fysiskt eller psykiskt eller båda, massa hormoner, man är trött, sover dåligt, kanske är rädd för framtiden och den stora förändring som kommer att komma… Skulle säga att det är få personer som dansar på en regnbåge genom graviditeten. Du är helt normal, fråga din BM om du inte tror mig ?
Tack, vad skönt att höra! Jag har även dåligt samvete över att jag tycker att det är jobbigt, trots att jag inte har kräkts eller nåt annat som är ”jobbigt på riktigt”. Det känns liksom gnälligt och otacksamt av mig.
Du är ingen dålig mamma. Jag tyckte det var helt overkligt att jag väntade barn tills barnet var här haha. Tänkte också åh nej vad har vi gjort? Man växer in i det under tiden ?
Fint att höra att jag inte är ensam! Och skönt att det löser sig av sig själv, eller vad man ska säga.
Var du peppad och glad innan? Var du säker på att du ville ha barn? I så fall kommer det nog tillbaka.
Jag var pepp innan! Jag tror delvis att min overklighetskänsla beror på att allt gick så fort. Vi har varit gifta länge, men bestämde oss för att sluta med preventiva metoder, så att säga. Samma månad var jag gravid. Det gick liksom två veckor från ”oj, vågar vi, tänk om det blir en bebis, vad spännande” till svullna bröst och ett tidigt gravtest. Helt absurt och som en virvelvind alltihop.
Nej du är helt normal i dina känslor! Det är så mycket som händer i kroppen, ge inte dig själv dåligt samvete för att du känner som du gör just nu. Jättefint att din make är så glad och förväntansfull, men det är ju lätt när man inte själv går igenom alla förändringar
Tack för svar! Jag vill understryka att han är superstöttande och att han absolut inte tycker att jag är löjlig eller konstig. Väldigt förstående, trots att han helst skulle vilja skrika från taken så att alla vet att han ska bli pappa, haha.
Nej, du är inte en dålig mamma. ? Alla känslor är ok, särskilt under en graviditet som är skitstort både fysiskt och psykiskt. Tillåt dig känna allt du känner och även att ogilla graviditeten. Jag hatade att vara gravid och kände precis som du, att det inte kändes på riktigt men det är också så tidigt i graviditeten för dig. Det kommer kännas mer verkligt ju längre tiden går. ☺️
Tack för trösterika ord!
Tack för alla superfina svar! Så himla rart av er att ta er tid att svara och dela med er av egna erfarenheter ?
Jag screenshottar och tar fram när det känns tungt. Gullisar!
Vi hade försökt i flera år och ville verkligen ha barn. Men sen när jag blev gravid så kom alla tankar, ”det här går inte. Jag kan inte bli mamma. Nej men det här vill jag inte. Älskar jag ens min man?” Osv. Så fullständigt normalt att få dessa känslor. Det kommer lägga sig o det kommer bli bra. Du går ju igenom alla förändringar. Han har bara det positiva i kroppen! ☺️
Tack Beata 🙂
Det är nog väldigt normalt att känna så men få personer kanske pratar om det. Jag ville inte prata om min graviditet fören vi hade gjort första ultraljudet. Kände ingen kärlek eller lyckorus efter det heller, fick mest panik att shit det var något där ?. Hade en enkel graviditet men fick aldrig dom lyckokänslorna eller längtan. Jag var mest rädd för hur förlossningen skulle gå. Idag är min bebis 4 månader och nu känner jag massa lyckorus.
Med alla svar här börjar jag förstå att det nog inte är helt ovanligt. Fint med personliga erfarenheter, även om det står på 1177 typ ”graviditeten kan väcka många känslor”, men det är lite svårare att relatera till liksom.
Man tror ju att man ska bli superpepp… jag kände bara HJÄÄÄÄÄLP fram tills att bebisen låg på bröstet. Då blev jag så galet förälskad och det växer hela tiden. Grattis till graviditeten.
Jag kände likadant som du fram till typ nyss, och nu är jag snart i vecka 16. Får fortfarande känslor ibland om att allt bara känns jobbigt, men mest pga ihållande illamående. Det kändes lättare efter första ultraljudet för mig. Jag och min sambo gick ut med graviditeten i måndags, innan visste bara våra absolut närmsta.
Kom över en youtube-video av någon ”von til.ander”. Blev så förvånad av hennes sätt att prata att jag klickade mig in på fler videos. Har hon ara..biskt påbrå eller pratar hon bara ort1svenska? Upplever att hon bryter på ara..biska och har ett typiskt ort1manér.
Hamnade i modd så jag skriver om min kommentar med punkter och siffror där jag gissar att orden är censurerade
nej hon är bara en tönt som var med i Robinson där hon var en kaxig mobbare så hon rider på den vägen som F-kändis…
Nej hennes föräldrar är helsvenska, hon är född och uppvuxen i Sverige. Hon bara pratar så. Hon var med i Robinson förra året och hamnade i någon sorts blåsväder tidigare i år, minns inte för vad dock
”Han är en tia men självscannar på Willys”
Detta med hennes så kallade dialekt var något som diskuterades redan innan hon var med i Robinson. Har för mig att hon sagt att hon pratar så pga att hon umgåtts mycket med vänner från ort1 som pratar så.
Jag undrar mest varför hon redigerar sig till oin
genkännlighet på sina thumbnails på youtube?? Ser inte ut som henne ?
Har alla (tjejer) här inne ett tjejgäng? Jag har inte haft det sedan gymnasiet och nu är jag 39… Jag har vänner men umgås alltid med dem en och en. Jag har försökt ”para” ihop dem iom att ingen av dem känner varandra men tyvärr har det inte klickat mellan dem. Jag har bett vänner att presentera mig för deras vänner som jag inte känner men ungen har varit så sugen på det. Jag skulle så gärna haft ett tjejgäng men känner mig helt lost kring hur man kommer dit. Har nyligen fått en ny vän som ikväll är iväg på en resa med sina vänner och det ser så mysigt ut när man killar hennes stories. Jag kommer på mig själv med att bli avundsjuk för det känns som att jag aldrig kommer att komma dit.
Har absolut inget gäng. Är 35.
*ingen
Saknar också ett tjejgäng! Jag hade under studenttiden för 6 år sedan och det var så mysigt. Nu har jag knappt några vänner kvar alls. ? Borde bli bättre på att bjuda in till tjejhäng, så att det inte bara blir ”parhäng”.
Har inget gäng och kommer aldrig att ha heller.
verkligen inte.. hade 4 st kompisar i gymnasiet och vi var ett litet gäng då.. men alla splittrades och vi tappade kontakten.
men nu som 50 – åring är jag ganska ensam faktiskt..
har 2 nära vänner och ytterligare två kompisar, men sällan att jag får frågan om att ses, blir mest att umgås via sms /tel och om vi ses är det ofta på vardagar, då alla har ”sitt” på helgen.
Är dessutom ensamstående och har mina barn alltid hos mig men barnen vill mest hänga i sina rum nu då dom är i den åldern.. så nej inget gäng, men är lite i hemlighet avundsjuk på alla som har sina gäng.
Nej verkligen inte. Är 37 och har min bästa vän. Den enda jag behöver.
Nej det har jag inte tyvärr! Skulle gärna ha.
Jag har inget tjejgäng, hade två riktigt nära vänner men blev dumpad av min ena när hon fick en depression. Så nu har jag en och ett gäng bekanta.. Är 35.
Jag har tjejgäng, tycker de är fantastiskt härligt!
Hur hittade ni varandra då?
På lite olika sätt, genom universitet, sport och jobb 🙂 Men fyller jag år typ och ska fira de bjuder jag alla mina gäng på en och samma gång, och de vänner som jag har som inte är med i något av gängen. Funkar fin fint att umgås med alla samtidigt med 🙂
Haha låter som jag har 10 gäng, de har jag inte. Utan typ 3 st med 3-5 personer i varje.
Har aldrig umgåtts i ett tjejgäng. Har inte ens några vänner. Så patetiskt det låter…
Inte patetiskt!
Har ett tjejgäng, det är samma jag känt sedan högstadiet och gymnasiet. Kommer från en ganska liten ort och det är inte så många av oss som skaffat barn så umgänget lever på och vi ses ofta. Är 37 år.
Jag har två gäng. Ett gäng som håller ihop sen barndomen och ett sen högskolan tjugo år tillbaka. Sen umgås jag fortfarande enskilt med vissa jag lärde känna på högstadiet. Är 40.
Nej! Har manliga och kvinnliga vänner, vissa känner eller känner till varandra, andra känner min man och de umgås ibland med mig och ibland med honom. Ibland ses vissa av oss i grupp tex om gemensam person fyller år. Har absolut ingen längtan efter något gäng. Varken mixat eller tjejgäng.
Min syster har ett tjejgäng och herregud så omständligt det är. Drama, lite skitprat, tusen ombokningar för att nån inte kan, femtiosju diskussioner om de ska resa på weekend i stad eller åka på SPA. Det är mer jobb bakom deras happenings än ett helt jävla bröllop.
Jag har fått två stora tjejgäng inom loppet av ett år och lite till. Plugg och flytt till en ny stad har lett till detta. Är 32.
Är 54 och har några få men väldigt nära vänner. I en konstellation är vi tre som umgås om man nu kan kalla det för gäng
Alltså Linda-Marie?! Varför svarar hon inte på frågan om de ska separera utan kör en massa Click bait? Hon vet ju att de kommer en massa frågor och spekulationer så varför ens säga något alls?
Klart de inte ska de gifte sig precis
Är det verkligen en garanti?
Varför vill man anspela på att man ska separera om man är lyckligt gift?
Sånt händer.
Så sjukt trött på click-baits, tycker det är pinsamt att göra som hon gjort. Såg en tiktok häromdagen där en influenser började med ”VI MISSADE FLYGET” bara att det missade inte flyget, de kom till flygplatsen en dag för tidigt.
Marcus Oscarsson skrev ”ICA SÄNKER PRISERNA” och det vill ju alla läsa om så klart, bara det att det enda Ica skulle sänka vara priset på sina plastpåsar ? Usch för tramsiga hjärtan i kras och ”vi ska flytta” för att kunna dra ut en historia så att man kan göra mycket content av något som hade kunnat berättas i ett inlägg.
Dagens rant ?
Jag har skrivit massa texter till Marcus Oscarsson sajt. De/han beställer texter med klickvänliga rubriker och massa keywords. Innehållet är inte lika viktigt som SEO. Sluta läs där, det är bara massa random skribenter och skrivbyråer som pumpar ut innehåll.
Aaaahaaaaa…Ja det märks ju tydligt. Tycker han gör sitt eget varumärke en otjänst, han försökte ju framstå som seriös när han var på TV4 (han kanske är kvar, har dålig koll) men hans ”nyhetsartiklar” känns som en sämre variant av kvällstidningarna. Jag försöker hålla mig borta, men ibland dyker det upp något av honom i mitt flöde och jag blir lika irriterad varje gång (på mig själv, att jag gick på det igen ?
Då gör vi ju vårt jobb bra i alla fall, om du klickar trots att du bestämt dig för att låta bli 😛 Sorry!
Vill poängtera att det händer sällan!! Men..Ja. ???
Hur får man det jobbet!?
Tyckte också det var konstigt att dom ska flytta hux flux utan att ha köpt något annat och inleder det med ”livet förändras” eller vad hon skrev. Förhoppningvis vill dom bara flytta!
Precis! Nu tror jag ju bara att de ska flytta och inte separera men varför anspela på att de ska separera? Trodde inte de om henne…
Tror samma jag med!
Vad stör ni er orimligt mycket på? Jag blir galen av folk som rör sig mycket i sömnen och tänker herregud hur svårt är det att bara ligga stilla och vara tyst?
Alla starka lampor i klädbutiker. Blir bländad HELA tiden. Varför!?!
Människor som smackar
Åh gud ja, borde va olagligt. Vill snälla till folk.
Vilken gullig omskrivning av smälla!
Mina barn och min man smackar.. Jag blir helt galen av att äta med dom ibland! Heter det smackar? Smaskar? Jättekonstiga ord kände jag nu haha
Smaskar! Jag skrev fel haha
Smackar har jag alltid sagt.
Usch! Uppfostra barnen åtminstone så de inte får det svårt. Pappan borde skärpa sig och vara en bra förebild.
Haha, kul trådstart! Stör mig orimligt mycket på när köksluckor lämnas öppna! Är jag redan på dåligt humör innan och ser en öppen köksluckor så åker den igen med en smäll…
stör mig på folk som drar in snor med halsen. Otroligt äckligt.
och på folk som ska röra sig i sängen
prata på bio
snusar och röker
och tusen saker till, hahahahahahahaah
oh yes jag är singel ?
Alltså det första. Börja inte ens, fyfan vad äckligt det är. Oftast är det män som gör det upplever jag. Usch.
Och ja, folk som pratar på bio?! Fattar inte. Jag såg senaste Bond när den kom och det var ett par som seriöst satt och pratade med varandra hela tiden under filmen?! Folk är så jävla ego
En gång satt en äldre man bredvid mig på bio och på riktigt SLICKADE/smaskade på klubbor genom hela filmen. Ville fan slå på honom lite ?
Stör ihjäl mig på människor som går långsamt och pratar långsamt. Jag får en mental kollaps av långsamhet.
Men ja!
Men ja!! Spec pratar långsamt. Hade en chef som pratade långsamt med mycket pauser, att jag ville slita av mig håret vid alla möten.
? Det är ju inget man bestämmer över själv!
Att röra sig och låta i sömnen skulle det va svar till.
Haha jag vet men det är irriterande ändå ?
Jo men ”hur svårt är det”… Jättesvårt eftersom man inte styr det själv? ?
Snarkningar är hemskt.
Ja det håller jag med om.
Tänker att det därför är just orimligt att störa sig på, som TS skrev ? Mycket som andra skrivit här tycker jag inte är orimligt att störa sig på
Stör mig på folk som är sjuka heeela tiden. Vet att dom inte rår för det men jag stör mig ändå ?
Wow. Tycker det var lågt, är nog värre för den.
Självklart är det värre för dom? Men jag stör mig ändå, framförallt dom som känner efter för mycket och är sjuka vid minsta lilla symptom.
Jaha det är ju nåt annat. Blir lite fuskande. Stör mig ännu mer på de som går sjuka till jobbet dock, det gör ju att de som är känsliga blir sjuka!
Att folk vabbar fick man inte störa sig på…
Jag är en av dom. Förstår att detta är en harmlös skojig tråd men gud vad jag tog åt mig.
Jag har haft det såhär i snart två år. Varit hos VC tre gånger, fört logg över symptomen i över ett år varje dag, testat kinesisk medicin, akupunktur, testat att lägga om kosten, sover i ett ”eget” rum ifrån mina barn & man för att få rekommenderad sömnmängd. Slutat dricka alkohol (drack inte ens mycket innan), gör verkligen ALLT men åker på förkylningar hela tiden. I snitt är jag sjuk två veckor i månaden; vissa månader mer, vissa mindre.
Min värsta mardröm är att andra ska störa sig osv. För jag lider redan så mycket själv. Träna är tex det bästa jag vet, har alltid varit min happy place. Nu kan jag nästan aldrig träna. Har fått nöja mig med promenader, yoga och sånt även fast jag egentligen älskar löpning och styrketräning.
Kände samma. Det är verkligen inget man väljer eller nåt man önskar nån annan. Också rädd/ledsen över att kollegor ska störa sig. Ta inte åt dig och kämpa på!
Kämpa på och ta inte åt dig! Det finns massor av empatiska människor som inte stör sig på dig
jag var konstant förkyld tills jag började äta mjölksyrabakterier. du kanske redan har provat men annars är det ett tips.
I vilken form? Jag har testat att köpa yoghurt som innehåller det, och även såndär juice som ska ja ”goda magbakterier”.
Man kan köpa goda bakterier i kapslar, det gör jag förutom yoghurt
Folk som pratar om sina barn hela tiden!
Om nån går väldigt långsamt i onödan eller i bredd, och de som nynnar eller visslar offentligt.
För att lägga till: när man går ut ur en affär, kliver av bussen/spårvagn/tunnelbana, etc och en person STANNAR precis i utgången och blockerar vägen för alla. Så jävla irriterande.
Men ja! Vad är problemet?? Rulltrappor är ett annat exempel.
Hur många av er 25 som gillat är stockholmare? Jag är en som gillat, var stockholmare i tjugo år.
Folk med orimligt mycket parfym.
Ja, man kan nästan tro de badat i parfym.
Folk som ska ”sätta en diagnos” på andra. Har seriöst haft en chef som frågade mig rakt ut ”Har du ADHD eller? För jag tycker jag ser en massa tecken”. Hon hade det själv och var besatt av att sätta diagnoser på andra. Jag har det inte, vilket jag sa.
Obs obs obs jag tycker inte det är något fel med att ha diagnoser men tycker det är respektlöst när man prompt ska applicera dessa på random människor.
Folk som ska gå runt och gissa om andras sexuella läggningar, och som nästan ”hoppas” att de tillhör en viss läggning för då kan de fantisera ihop personer. Blir en besatthet där också, och jag har stött på folk som nästan inte vill acceptera att en person inte är gay eller straight för det passar inte in i deras fantasivärld. Upplever ofta att detta appliceras på kändisar.
Och så generellt respektlösa personer som tror att hela världen ska anpassas efter dem ?♀️
Ja exakt, alla som har föräldrar eller ex som är ”narcissister”.
Folk i möten som tar upp tid genom att brodera ut texten för mycket, berätta om en process ingående när man bara vill ha en statusrapport osv. Eller ännu mer chefer/mötesledare som inte kan leda möten, som tillåter människor att sväva iväg.
Avskyr när folk inte skjuter in stolen efter sig. Fy fan SKJUT BARA IN STOLEN så slipper jag snubbla på den.
Folk som smaskar och tuggar med öppen mun när de äter. Min svärfar gör det bland annat. Herregud.
Folk som pratar och pratar och håller långa onödiga utläggningar om allt och inget. Som avbryter sig själva och aldrig kommer till saken. Får damp. Tycker det är så egoistiskt kodat på något sätt, man tar upp så mycket av sina åhörares tid och energi helt i onödan.
När folk inte kan uttala ord korrekt: typ säger ”ejenklijen”, ”sweitsch” eller ”snitchel”.
Stör mig som fan på folk som alltid ska vara bättre eller värre (beroende på situation). Alltid överträffa andra vad det än handlar om. Trodde såna drag försvann efter gymnasietiden men har liksom 50+ kollegor som är så, helt sjukt.
Folk som sitter och gissar vad det är innan de öppnar sin present.
Folk som bara pratar och pratar om sina barn eller sin man/sambo och absolut inget annat. Jaha okej men nu frågade jag hur DU mår och inte Nova-Li eller Jocke.
Folk som pratar FaceTime utan hörlurar eller folk som pratar på högtalare bland folk, typ på tåget, i affären, i väntan på att bion ska börja osv.
Ja men gud, så sjukt!
Jag instämmer i vad ALLA här ovan skrivit.
Hoppas alla visslare, smaskare, parfymstinkande, bio-sabotörer och alla andra läser denna tråden och bättrar sig!!!
Stör mig på alla som tror de är ensamma på tåget och antingen har sin mobil på högtalare eller lyssnar på något med hög volym. Unga som gamla. Går inte ens att lyssna på något eget ens med lurar i öronen. Tidsfråga till jag kommer spela någon Sex Pistols-låt högt som f-n.
Jag menade förstås ett samtal med högtalare.
Eller låter sina barn spela irriterande mobilspel med ljudet på!
(Priviligierade) människor som slutat följa nyheterna för att det sker så mycket hemskhetet i världen.
Jag kan tyvärr inte vara still i varken vaket eller sovande tillstånd. Kan intyga att folk blir galnaaaaa.
I vaket tillstånd är du väl högst medveten och ansvarig för ditt beteende. Klart en vuxen människa kan vara still, du har noll anledning att bete dig som en tvååring med myror i brallan.
Jag sa ju att folk blir irriterade. Jag behöver tydligen inte ens vara i närheten. Vilken superkraft ändå!
Hear ya! Kan absolut inte sitta still eller ligga still när jag sover. Långa biofilmer, föreläsningar, möten osv är en pins. Kan bara vara stilla om jag är väldigt fokuserad/uppslukad av något. Jag har full förståelse för uttrycket ”myror i brallan”. Och ja jag har en diagnos ??♀️
Är en pina ska det stå
Alla som börjar sina svar med ” NEJ MEN” ??♀️?
Herregud. Min lista är oändlig.
Stör mig på:
Folk som bara pratar om sig själva hela tiden. Det är bara jag jag jag. Varje konversation ska cirkulera tillbaka till dem. Allt som har hänt är på grund av dom. Det är som att de försöker skryta men försöker maskera det.
Alla som STANNAR mitt i vägen när man går någonstans. Som att de är helt ensamma i hela världen. Tar noll hänsyn till att det finns andra här i världen, som kanske ska någonstans. Jag besöker en hel del tågstationer och flygplatser och folk stannar fan MITT framför en rulltrappa eller skylt, trots att det är en hel kö men människor bakom. Det tar tvärstopp och man krockar.
GÅ ÅT SIDAN. Det finns fler i den här världen.
Människor som ställer obekväma, intima och framfusiga frågor. De skäms inte ens?! Man säger att man köpt lägenhet och de undrar vart man fått pengar ifrån…man åker på resor och får syrliga kommentarer om ”oj vad vissa har det lyxigt och bra, lyxfällan eller?”
Herregud. Jag har ett jobb. Hur jag prioriterar mina pengar har väl du noll insyn i, att du ens vågar pika om att jag skulle ha skulder?..
Jag har inga lån och lägger 0 kr på alkohol, snus och barn. You do the math.
När man påpekar hjärndöda saker som ”oj du svettas”.. Ja.. Det är 36 grader varmt här.. Det vore ju udda om man inte svettades, eller?
Ja, folk som bara stannar och står i vägen för andra på t ex järnvägsstationer är irriterande. Likaså folk som ställer kundvagnen på tvären i butiksgångar medan de tittar i hyllorna och inte ens märker att folk kommer och vill förbi. Jag undrar som du, om de tror att de är helt ensamma i världen. ?
Folk som säger ”bebis” istället för ”bebisen”. Tex ”snart kommer bebis! Nu har bebis somnat” osv..
Ja! Eller stavar det bäbis eller skriver bebi eller baby.
Det är väldigt svårt att tänka på att inte röra sig när man sover ? Fattar dock din irritation haha
Är inget fan alls av ivfjourneysweden, men fasen vad hon får korkade och taskiga frågor på sin frågestund. Där klandrar jag henne knappast om hon lackar.
Med tanke på hur hon beter sig, verkar vara allmänt bitter och missgynnsam samt tigger pengar till ivf men tycks ändå ha råd att åka på semestrar och dylikt så får man ju snart inte fråga henne någonting utan att hon ballar ur fullständigt….
Hon är inte psykiskt frisk någonstans. Hon borde lägga ner sin offentliga karriär.
Som om du skulle må bra i hennes situation. Hon svarade på alla dumma frågor hon fick, förstår inte vad mer du begär.
Har precis bäddat ner mig bredvid min dotter och känner att det är min bästa stund på dagen. Den lilla varma foten mot mitt knä och det fluffiga täcket, MYS. Helt slut efter en stressig jobbvecka och intensiv vardag med en tvååring och en fyraårig. Fler oät hur f öl jäöj? ?
Oj, haha! Fler som prioriterar sömn? Skulle det stå ?
Samma här fast med min katt! Så mysigt! Liten mjuk tass på min kind och fluffig svans mot min arm ❤️
Ååh! ?
Gud vad gulligt! ❤️ Livet utan ett djur kan aldrig bli lika meningsfullt som ett liv med djur.
???
Känner samma. Mina två på 5 och 2 sover gott och jag ska snart krypa ner hos dem. En intensiv vecka och en rolig heldag ute idag. Så trött men så tillfreds. Fy fasen vad livet vore fattigt utan barn!
Mina stora (6 och 9) har precis somnat efter att vi sett på film ihop. Kvar sitter jag i soffan med min 3 månades som sover på bröstet. Det är tufft ibland men är så tacksam över dessa tre.
Åh vad mysigt! Ja ibland får man verkligen gråa hår, men skulle aldrig byta bort det mot något i världen.
Oj, tråkig känsla. Kul att du är nöjd men var livet så tomt utan barn alltså?? Kan inte relatera.
Nej det var inte tomt, men den dimension av glädje och kärlek som livet fått i och med barnen kan inte jämföras med något annat.
Så känner jag för mina grillchips. ❤️
❤️❤️❤️?
Ok, kanske tolkar fel då, då du skrev fattigt. Tyckte det lät sorgligt. My bad.
Varför ska du oroa dig för att personen kanske hade ett tomt liv utan barn? Om det vore så, vad hjälper din kommentar att det är en tråkig känsla? Barnen är ju där, var glad att någon annan är nöjd istället. Finns många som känner att de lever fattiga liv av olika anledningar och oavsett om det är en partner, ett nytt jobb, en flytt, en hund eller ett barn som gör att man får livsgnista tillbaka så är det väl bara bra. Om livet inte var fattigt innan så var det en feltolkning och då behöver det ju inte kommenteras heller.
Undrade bara hur det blir så, lät så hemskt. Aldrig hört om. Förlåt att jag bryr mig. Att det var fattigt var inte en tolkning, så skrev hon.
Inte dags att sova på länge, är inte trött, har inga barn! ?❤️
Woop woop!
Jag tycker det är väldigt okänsligt och onödigt att säga att livet vore fattigt utan barn? Kul att du mår bra, uttryck gärna att ditt liv känns rikt tack vare barnen eller liknande om du känner så. Men att säga att ingen utan barn minsann kan vara lika lycklig och att deras liv är fattigt kan såra så mycket? Tänk på alla ofrivilligt barnlösa. Det har jag själv varit många år, dock ej nu. Men även de som är frivilligt barnlösa, vem är någon annan att tala om att deras liv är fattigt? Nej, den kommentaren tycker jag man skippar och tänk gärna på det framöver.
Men när man säger ”vad livet vore fattigt utan…” menar man väl sitt eget liv? Andra får fylla sitt liv med saker som är meningsfulla och härliga för dem. Ingen skulle reagera såhär om någon sa ”vad livet vore fattigt utan djur” eller ”vad livet vore fattigt utan vänner”.
Alla menar inte det, nej. Och särskilt inte här inne.
Man kan lägga fram det på ett bättre sätt. Lägg till ett ”jag tycker livet blev bla bla bla” eller ”mitt liv bla bla bla”. Säg tex att du har rött hår och nån säger ”det är fult med rött hår” vs ”jag tycker det är fult med rött hår”. Vilket är minst risk att någon tar åt sig av?
Barnfri heter det om man inte har barn och inte vill.
Skriv hellre ”mitt liv vore fattigt utan barn”. Tror du alla som valt bort barn lever ett fattigt liv?
Är ju snarare så att livet blir rikare utan barn då de kostar så mycket. Ha-ha-haaa..
Har sidan Familjeliv lagt ner eller finns det någon anledning varför man inte vill hänga där?
???
Är väl mest folk som är pilska eller otroligt bittra och i behov av att känna sig bättre än andra som hänger där. Så blir märkliga eller tråkiga diskussioner.
Pilsk betyder väl kåt?
Japp, sådana eller bittra som sagt.
Om du stör dig kanske det är du som ska byta sida till någon annan. Tänk att det här motsvarar ditt lunchrum på jobbet, pikar du om vissa saker när du inte tycker det är intressanta ämnen där också?
Ja visst är det så, och om man äter på en restaurang och någon kommer in med ett barn som skriker under hela middagen så är det ju såklart alla andra som ska flytta på sig. Mammor har företräde i allt. Nästan så man borde ha en sida tillägnat dem där de kan samlas och prata med varandra.. oh wait..
?
Tankar om senaste Pandoras ask i Ph?
Att det är sinnes att INGEN ingrep när Diana och Amanda gick på Moa. Kuddos till henne som stod på sig men satt och blev så jävla lack på situationen. Diana verkar vara en så ocharmig människa.
Amanda är en mycket märklig människa.
Var längesen jag blev så provocerad ev tv-program! Amanda och Diana borde skämmas
Tips på mjukisbyxor med långa ben? Alla mjukisbyxor blir för korta på mig…
Cubus herrmysbyxa är fantastisk ?
Lululemon. Dyra men perfekta för mina långa ben haha.
Nike har modeller i long
Lager157 har (hade?) typ utsvängda mjukisbyxor. Jag har långa ben men de där är t.o.m för långa för mig
Älskar dem! Har 5 par.?
Kommer ni ihåg eller kan se på lappen vad modellen heter? ?
Köpte ett par på intersport för 350 kr. Är 179 och kunde ha xs, jag brukar ALDRIG kunna köpa byxor i rätt storlek så dessa hade sjukt långa ben. Ett tips!
Har någon tänkt på att Nea nästan enbart lägger ut bilden på sin yngsta dotter och inte den äldsta? Taskigt (om man nu ska lägga ut bilder på sina barn gör man väl det på samtliga).
Vem är Nea?
Linnea Holm, har en podcast tillsammans med Hanna Persson (Hanapee).
Jag tolkar väl det snarare som att hon lägger ut bilder på den yngsta och kommer sluta göra det om något år när B blivit äldre. Nea var ju inte offentlig när F var i de yngre åren.
Men hon lägger ju fortfarande ut bilder på F men inte i lika stor mängd som på B. Och vad gör åldern för skillnad? Det är fortfarande bilder. Tycker att det resonemanget är konstigt.
Det är ju flera som gör så. Blir väldigt skenheligt och märkligt. Tex Kenza, eller knatteplock… yngsta är med o frontar deras produkter och figurerar hela tiden på insta men äldsta är sällan med på bild. Argumenten är väl att de äldre barnen kan kännas igen osv så förstår det på ett sätt men på ett annat sätt inte…
Håller inte riktigt med, ser att hon lägger ut på F också. Kan tänka mig att B är ”enklare” att fota just nu, hon är yngre och kanske inte säger ifrån på samma sätt som F gör eftersom hon är äldre och mer medveten ?
Finns det någon trevlig ansiktsbehandling man kan göra när man är gravid? Brukade alltid unna mig sånt innan graviditeten och skulle verkligen behöva det nu men vet inte vad jag vågar boka..
Allt som inte har syror i sig i princip. Ring och fråga stället där du vill boka behandling på. 🙂
Någon mer än jag som totalt lessnat på att lyssna på influencer-poddar? Förr lyssnade jag på Ursäkta, Det Skaver, Inga beiga Morsor osv men nu står jag inte ut en minut!! De är bara så verklighetsfrånvända ? Enda jag fortfarande kan tycka är underhållande är Hör Här
Publicerar människor under 50 något på Facebook? Känner mig så patetisk som la ut en bild idag.
Brukar dela från Instagram om det är nåt jag vill dela med släktingar som inte har insta, är 40.
Jag är 30 och har många vänner som uppdaterar på Facebook, även om det kanske inte är lika mycket aktivitet när folk samtidigt hänger på Instagram och TikTok. Du är inte dugg patetisk och det tycker ingen annan heller ? Tänker du så när du ser andra posta något? Det har jag aldrig gjort
Alla som ser inlägget är ju dessutom själva på Facebook, så det vore ju besynnerligt att tycka att det är töntigt.
Nja. Ingen jag känner publicerat på Facebook (är 35). Använder det i princip enkom för grupper
Har någon här inne en mysig jul-tradition att dela med sig av? ? Detta blir min dotters första jul och jag vill ge henne magiska jular att minnas men hade inte den bästa uppväxten själv så jag har liksom ingen referensram…
Vi har levande ljus i granen och brukar tända dem och sjunga julsånger medan man sitter och tittar på de små lågorna och allt som glittrar. Jag har förstått att många svenskar är anti levande ljus, men jag är säker på att sjungander lika mysigt även med typ ljusslinga 🙂
Vi är ingen musikerfamilj och ingen kan egentligen sjunga särskilt bra, plus att vi sjunger på två olika språk, men det gör inget. Väldigt härligt barndomsminne och något jag fortfarande ser fram emot varje jul.
Ge fan i att ha en tomte. Det skrämde livet ur mig som liten så har på riktigt PTSD över tomtar sedan dess…
Vi har aldrig haft tomte och jag förstår fortfarande inte grejen med just tomte. Man ljuger för barnen och lär dom dessutom inte tacksamhet till ”rätt” person när julklapparna kommer från någon random gubbe. Många vittnar om att dom var rädda för tomten och sen dessutom kände sig lurade när dom insåg att han inte fanns.
Men jag kanske bara är tråkig och inte fattar grejen.
De allra flesta barn fattar att tomten inte är på riktigt.
Som med mycket annat så är det inte ens för barnen det görs. Det är någon vaneställning vuxna fått för sig att så ska det vara och de vuxna gör det mer för sig själva än för barnen, utan en tanke på att små barn inte förstår och blir oftast livrädda för tomten.
Vi har inte haft tomte på över 25 år nu och julen är minst lika mysig utan tomte.
Väntan på tomten är något av det jag minns bäst från barndomens jular. Skulle garanterat inte varit detsamma utan tomte och absolut inget jag skulle velat varit utan. Vad som är rätt för din familj behöver inte vara samma för alla.
Ja så småningom. En treåring gör ju inte det.
Nej då du är inte alls tråkig! Som levande bevis på hur omysigt det var med tomte som liten så tycker jag ditt resonemang är nyktert och sunt! Alla andra är dumma i huvudet om de tycker det är mysigt med tomte…
Vårt barn är tre och vi har aldrig pratat om tomte eller sagt att tomten kommer med julklappar. Vi har sagt till våra familjer att vi inte vill ha tomte på julafton heller och hittills har de i alla fall respekterat det trots att de försöker och frågat varje år om vi inte ska ha tomte ”för barnbarnets skull” ?
Haha snacka om att övertolka och problematisera saker. Barnen tror på tomten några få år av sitt liv, låt dem få ha det som en lite spännande och magisk upplevelse då. Lovar att de blir folk av dem ändå och att de inte går runt hela uppväxten och tror att små nissar fixar paket, kalas och allt annat de uppskattar.
Jag tyckte att det var spännande. Lite läskigt, men på en lagom nivå. Jag och mina syskon brukade mest försöka lista ut vem som var tomte. Något som vi inte fick reda på förrän i vuxen ålder.
Haha nej du har inte ”PTSD över tomtar”
Ha tomte! Skit i T, som i troll, här. Den vill bara provocera och har garanterat inte ptsd från tomtar.
Hon är ju fortfarande lite för liten för många såna jultraditioner som barnen minns som vuxna. Mina barn får en jultröja och en chokladtomte varje julaftonsmorgon, det tycker jag är en mysig tradition.
Vaknade till att min julstrumpa alltid hade något godis i sig varje advent. Tyckte det var en mysig tradition fram till jul. När jag själv får barn kommer jag nog julbaka mycket, och framförallt bygga ett årligt pepparkakshus. Och massa julpyssel! Typ göra fula smällkarameller som man hänger i granen.
Sjunga en eller två julsånger vid granen är mysigt! En kompis till mig har berättat att de som barn alltid fick en skattjakt på julaftons morgon. Skattjakten ledde till en första julklapp som kunde användas under dagen, typ pixibok, serietidning, målarbok.
Min mamma kom in och väckte oss barn med ett ljus i handen, gav oss varsitt pepparkakshjärta och en liten julklapp och önskade god jul. Supermysigt!
Med små barn tyckte jag hela december var mysig. Din dotter är lite väl ung men jag gjorde 24 små julklappar av billiga men bra saker. Gör ju att göra i många år. Kan ju också vara sakerna man kan göra ihop, som en dag står det ett besök på biblioteket när man har tidtill det, simhallsbesök. Biodag. Bakdag. Någon liten sak, en pixibok kanske. Pennor, block. Finns massor av idéer.
Julpromenad tillsammans på kvällen när maten är uppäten och julklapparna utdelade. Gärna på platser med mycket julbelysning.
Alexandra Bring
Det är verkligen något som skaver där
Behovet av att hela, hela, hela tiden berätta om sitt föräldraskap. Hur hon är en perfekt förälder. Hur mycket hon älskar det här familjelivet. Njuter av varje sekund, barnen är ordentliga och allt är som i en saga osv osv osv. Jag har själv 2 barn. Älskar dom mer än allt men vissa dagar är överjävliga med barn? Det känns nästan som att hon gång på gång på gång måste övertyga sig själv om att det är så bra för att… det kanske inte är så bra? Vad tänker ni?
Hon har ju svarat på det tidigare. Hon tycker inte att det är schysst mot barnen att lägga ut något negativt kring dem till alla sina följare. Tycker ändå att det låter vettigt. Jag personligen uppskattar hennes positiva flöde.
Tänker helt tvärt om. Älskar hennes positivitet och hur tacksam hon är för sin livsstil! Till skillnad från andra influencers med samma privilegier som istället klagar och gråter över minsta lilla så uppskattar hon det liv hon skapt. Är genuint glad (och avundsjuk, tyvärr!) för hennes skull. Jag försöker leva som henne även om våra liv ser olika ut på många plan och mitt liv har blivit betydligt mer rofyllt och positivt sen dess.
Tillägg: Precis som ovan skrivit redan så har hon ju sagt att hon lägger inte ut t.ex utbrott på barnen eller när något är jobbigt. Jag tänker även att man som vuxen person på sociala medier bör ha lärt sig vid det här laget att allt inte heller är som det ser ut.
Haha men vilken rolig kommentar av dig. Det är ju exakt det jag gör? Förstår att det inte är som det ser ut på sociala medier? Det jag tycker är löjligt är att hon utnämnt sig själv till en expert när det kommer till barn och bebisar och hur är du den perfekta föräldern.
Kan du hänvisa till vart hon självutnämnt sig själv som expert på dessa områden? Följer hennes stories dagligen och har då aldrig sett eller hört ett sånt uttalande från henne.
Gullig du är! Du vet exakt vad jag menar men gullig du är.
Men gud, vad passiv aggressiv?
Någon som har gradaltonade glasögon? Trivs ni med dem?
Säljer mängder på jobbet, många som tycker det är härligt för ögonen.. det är riktigt snyggt ?
Jaaa, det är så läckert! Måste nog köpa ett par.
Ja jag älskar det! Varje gång jag ser snygga kvinnor 60+ med såna tänker jag att jag vill vara så sen. Såna brillor är snygga NU också såklart, i alla åldrar, men det ser bara så glammigt ut på vissa!
Blev förvånad över Hanapees frågestund. Ska hon och Anton göra slut eller vad?
Alltid trott att dom är stabila och kommer hålla ihop..
Vad sa hon?
Alla kan göra slut, finns inga garantier.
Hon svarade på en fråga att de inte skulle gifta sig, blev ifrågasatt varför och skrev ett sarkastiskt svar att de inte var kära och har en jättedålig relation.
Jaha, är de inte gifta alltså?
Nej precis, och inga planer på det heller enligt hennes svar.
Jaha men det betyder ju inte att relationen är dålig, man måste inte gifta sig. Det ska inte jag heller göra. Och det där andra var väl bara ett sarkastiskt svar till folk som tror att man måste gifta sig.
Vill också veta!
Det var sarkastiskt svarat eftersom hon blev ifrågasatt varför de inte skulle gifta sig.
Uppfattade det inte som sarkastiskt faktiskt..
Okej, men det var det 🙂
Ja, helt klart. Klassiskt för hennes humor!
Det var ju så uppenbart sarkastiskt. Hur kan man ens tolka det som att de ska göra slut haha.
Eller hur, ingen som har en dålig relation hade skrivit så. Det trodde jag alla fattade? Suck
De två senaste gångerna jag flugit så har jag typ känt mig sjösjuk resten av dagen EFTER flyget. Går runt och tycker det känns som att jag går på en båt typ. Är jag ensam om det här? Tips? Allt jag hittar när jag googlar är åksjuka medan man flyger etc och det har jag inga problem med.
Jag får också sådär!! Trodde att jag var ensam om det. Har inga tips, men för mig hjälper det att bara acceptera det med vetskapen att det går över
Ja jag får väl göra det. Tack för att du svarade! Kul (eller nja) att vi är fler med denna mystiska åkomma ?.
Finns nånting som heter MD
(Mal de Débarquements) som kommer efter man befunnit sig i rörelse som flyg, båt, tåg etc. Är som en slags yrsel
https://mddsfoundation.org/sv/diagnosing-mdds/
Förr åkte jag mycket tåg och kände ofta att det satt i en svajighet ett tag efteråt. Inte direkt yrsel men som en ostadighet, att marken rör sig lite. Har upplevt det efter att ha åkt båt också. Har tänkt att det väl helt enkelt är en effekt av att balanssinnet satts lite ur spel och behöver tid på sig för att acklimatisera sig till fast mark igen.
Om Pernilla W blivit övertalad att ta fillers vid vanlig ansiktsbehandling är det verkligen oseriöst gjort. Skulle aldrig övertalas göra något jag inte planerat. Hoppas det inte är vanligt övertala sina kunder göra ingrepp. Skulle nog gått från kliniken direkt. Hur får det gå till såhär.
Låter lite konstigt? Är det inte så att man vid injektioner idag måste ge en konsultation innan första gången och sen måste det gå en viss tid (24-48 h eller något) från det tills att man bokar in och genomför själva injektionen.
För er som använt Soolantra mot rosacea, hur lång tid tog det för er att se skillnad? Har använt krämen varje natt i en månads tid nu men ser ingen skillnad alls ?
Åh jag ska precis börja med krämen. Vi får hoppas det ger resultat tillslut
Ja, lycka till! Håller tummarna för dig.