521 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Förlåt för en novell, orkar någon ens läsa en onsdagskväll? ? knappt så jag orkade själv.

    Alltså jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv längre.

    Blev sjukskriven i våras pga att jag mådde psykiskt dåligt, mycket ångest och oro. Ville inte börja med någon mädicin (funkar detta tro?) utan ville försöka bygga upp mig själv, få bra rutiner osv. Gick inte superbra direkt och nu jobbar jag igen, känner att det inte är hållbart och vet inte vad jag ska göra med mitt liv.

    Jag är så trött på all oro och ångest inför allt, känns som något alltid ligger och skaver i min själ. Är trött på att gråta så ofta och väldigt enkelt, det gör att jag tex inte går och ser vissa filmer på bio för jag vill inte sitta där och gråta. Är det en dag jag har jättemycket ångest kan jag inte berätta det för mina kollegor för då kommer jag börja gråta, istället försöker jag undvika ögonkontakt, är tystare än vanligt och upplevs kanske som sur.
    Är trött på att inte kunna planera saker för den dagen mår jag kanske skit, men samtidig gillar jag inte ovisshet och att saker bara händer utan vill ha koll.. Är trött på att jag är glad och sen rasar allt väldigt fort igen.
    Jag känner mig så trött i huvudet, själen och kroppen men samtidigt en inre rastlöshet.

    Jag förstår inte vad meningen är, ska man må såhär hela livet?
    Jag lever själv men får knappt ihop livet, orkar inte hålla ordning i min lägenhet, slår på mig själv, tar inte tag i saker. Är väldigt ensam och har typ inga kompisar men orkar och vågar inte söka mig någonstans, vill känna att jag hör hemma någonstans och ha en gemenskap men är rädd att ingen kommer gilla mig eller att bli sviken.

    Är så jävla rädd att min mamma ska dö, för då har jag ingen typ. Jag hoppas verkligen att jag får dö först. Om inte så är det åtminstone okej att ge upp då, och det är ju lite tröstande.

    Idag känns allt väldigt svart och jag vill bara inte.
    Ni som mått såhär, finns det någon solskenshistoria? Kan det bli ljusare och enklare?
    Borde man testa sertr4lin (ordet fastnar kanske haha) eller något annat kanske? Eller sålänge man håller huvudet över ytan är det bäst att klara sig utan?

    Eller kan man bara lära sig att acceptera att livet är bajs och mörkt? Bara gilla läget och göra det man ska på autopilot och inte tänka.

    Jag har ADD och GAD, om det gör någon skillnad.

      Låter så deppigt och borde satt tw eller något för att inte dra ner andra i min skit?

        Har du någon att gå och prata med?
        Att gråta är naturligt och bra du får ut stress. Blir du så dålig att det känns svart snälla åk till psykakuten. Snart öppnar en stödsamtalslinje. Finns ju andra med dit du kan ringa. Kram till dej. ?

          Nej, inte för tillfället. Funderat på att se om min vårdcentral har någon psykolog eller så att prata med men blir inte färdig att ta tag i det. Plus blir jag så nervös av tanken så enklare att skjuta fram det ?
          Fast gråta nästan varje dag är så jobbigt, men visst är det bra såklart. Men det tar på krafterna.

          Hoppas det aldrig blir så svart utan att det bara är känslor och tankar just nu, blir det värre söker jag hjälp❤️

            Jag pratar med en psykolog via min vårdcentral.
            Känner mycket liknande dig, ångest, oro, rastlöshet osv.
            Du kanske kan bli vän med någon här?
            Om vi kan få varandras mejladresser? <3

            Gå till vårdcentralen och samtala och ge det en chans. Berätta där om det känns tufft. Dom har hört det mesta. Alltså psykologer. Kom igen nu du behöver det.

              Ja, ring bara dit (eller skriv i chatt) till vårdcentralen och säg att du behöver prata med någon så bokar de förhoppningsvis in dig. Har de inte en psykolog/kurator du kan gå till så kan de skicka remiss. Oavsett om du vill ta medicin eller inte kan det vara jättebra och skönt att prata med någon och också få hjälp med hur du ska hantera ångest och oro och de svårigheter du har (som jättemånga andra också har).

        Åh fina Augusti?. Du som så ofta stöttar alla andra. Du har alltid ett snällt ord övers. Vi är många som inte mår bra och som inte heller alltid kan se något positivt alls i tillvaron. Även om det förstås inte hjälper dig. Jag vet inte vad som är bäst men jag tror att du behöver prata med någon. Jag tänker också att rutiner är väldigt bra. Att sätta ett schema på kylen med små små saker du kan o klarar av att göra. Och om du orkar ta en promenad och försök göra det till en vana. Börja med en liten runda och jag tror att efter bara några dagar så kommer du längta efter det för man mår så mycket bättre när man varit ute. Ring VC och hör vad de tycker, vad de kan hjälpa dig med.
        Du verkar vara världens snällaste människa och du ska inte behöva må så här❤️

          Åh vad fint skrivet. Får tårar i ögonen av att läsa din fina text och omtanke.
          Jag tycker att TS ska besöka vårdcentralen och be om hjälp. Gråt ut och tala om hur du känner från djupet. Jag var sjukskriven i några månader för utmattning och träffade väldigt fina läkare som trodde på mig och respekterade mig och var väldigt empatiska. Hoppas att du hittar några som du kan känna så med. Önskar dig all lycka och ett tips är att bränn inte ut dig själv! Ta hand om dig först sen kommer alla andra. Skickar mycket kärlek till Augusti och även till dig som skrev så fint svar.

          Men hur söt är du inte?!❤️ nu börjar jag gråta igen?❤️

          Ska ta tag i att börja prata med någon, har för mig att vårdcentralen bara tar begränsat med gånger man får prata med någon där (om det inte ändrats) men bättre än något.
          Älskar att göra scheman men tänker bara på hur jag vill livet ska vara och vad jag vill klara av, inte realistiskt så klarar inte ens av en vecka och blir så besviken.

          Få in vana med promenad är så svårt, tänkt att jag bara ska gå runt kvarteret typ på en bestämd tid varje dag för att få in det som en vana, är ju inte jobbigt och 5 minuter kan man ju lägga på att göra något som känns motigt, men känns så larvigt.
          Men vet att dom få gångerna jag gått en promenad, går till mamma istället för att ta bilen osv så älskar jag det och vill göra det nästa dag också men sen är den känslan försvunnen ?

          Jag förtjänar inte det fina ni skriver om mig, håller inte med men det berör verkligen❤️

            En gång är inte larvigt. Precis allt du har orkat göra är jättebra. Och det du inte gör idag gör du en annan dag. Kanske inte imorgon men en annan dag. Livet är ingen tävling i att lyckas. Vi vill alla bara må bra. Även om vi inte gör det. Men det kommer en dag som kanske är lite bättre. Den är lite snällare mot dig. Och en dag kommer du på dig med att inte ha gråtit på kanske en hel dag.
            Och du förtjänar hur mycket som helst. Du är precis lika viktig som alla andra Augusti?❤️

            Du förtjänar allt. Jag tror att din hjärna & dina tankar om dig själv kanske är påverkad av en depression som du kan få hjälp att komma ur ❤️

      Antidepressiva är det bästa som har hänt mig. Har också GAD och förlorade min mamma förra året väldigt hastigt. Hade nog aldrig klarat det så bra som jag gjort utan medicinering och ORDENTLIGT med motion.

        Åh, beklagar verkligen ❤️
        Vilken tar du? Förstår att det funkar olika för olika personer såklart, så man kanske inte kan be om tips.
        Hur får du in mortion? Vill verkligen men känner mig helt förlamad i att ta tag i saker ?

          Du kan börja hemma. Göra lite övningar i soffan eller efter video Youtube. Börja med en kvart. Du klarar det.

            Oro och ånger är två känslor som egentligen är helt meningslösa.

            Oro inför att något kommer att hända, det spelar ingen roll hur mycket man gråter eller inte vill att saker ska hända. Händer det så är det meningen och all tid innan som gått till att Oro sig har varit helt meningslöst för man kan inte göra nånting åt det.

            Likadant med ånger, man kan läggs oerhört mycket tid på att ångra och älta varför man gjorde ditten eller datten.. men hut mycket man än ångrar sig så finns det inget man kan göra för att ändra det.

            Tankesättet ”allting är precis som det ska vara” brukar lugna mig när jag börjar känna helt meningslösa känslor.

            För att allting är precis som det ska vara.

          Jag tar Mirtazapin! Jag prioriterar motion. Går till jobbet fastän jag kan ta buss och har hund så får naturligt in mycket promenader (typ 15 000-20 000 steg per dag) utöver det styrketränar jag tre dagar och springer tre dagar. Planerar in träningen så att den blir av. Går upp vid 04:30 om det är det som krävs för att hinna få in träningen den dagen ?

            Men wow! Fan vad imponerande.
            Går också till jobbet faktiskt, har hela 3-4 minuter dit så får in mycket motion ??‍♀️?

              Haha kämpa på ?? Tror det är farligt att tänka att medicinen ska lösa allt. Man måste ta hand om sig själv och ge sig själv bra förutsättningar också!

        Håller med, detta hjälpte mig också.

          Och att prata med psykolog!

      Jaa, testa! Man kan må ännu sämre när man sätter in medicinen men det vänder efter ett tag.

      Prova medicins säger jag!

        Kanske dags. Går ju förhoppningsvis att sluta om det inte funkar?

        Hon måste hitta lämplig centralstimulantia innan hon lägger till ytterligare medicin.

        Ökad ångest är en vanlig biverkning av concerta.

      Tar du med icin för add? Går du i terapi?

      Jag har varit i exakt samma sits i flera år och kan intyga att det går att bli bättre. Nu lever jag ett ”vanligt” liv där jag för det mesta mår toppen och tar motgångar med en klackspark.

        Tar concerta, har för mig vissa får ångest av den men tycker min ångest är samma även om jag glömt att ta eller hoppar över någon gång.
        Går inte i terapi just nu. Eller har börjat KBT på 1177 men det funkar inte för jag kan inte ens ta tag i det och man får knappt inget stöd eller bolla tankar.

        Vad har du gjort för förändringar som lyckats vända så?
        Blir så glad för din skull❤️ Låter underbart

          Har du testat levande istället? Jag har Adhd och började må ganska knas av Concerta, i synnerhet när den gick ut ur systemet. Men elvanse har betydligt färre bieffekter iaf för mig, samtidigt som den gör mitt huvud lugnt.

            Elvanse ska det stå, dumma autocorrect! ?

            Nej, bara testat concerta. Tycker det är så svårt sånt här. Har funderat på att testa den men kändes jobbigt att behöva sluta med min och kanske ha uppehåll innan man kan testa den, eller hur det ens funkar. Inte ens frågat?

            Tycker min hjälper för jag somnar inte mitt på dagen, och lite bättre koncentration. Så tänkt att det är bättre än inget och tänkte att jag bordr vara nöjd, men värt att kolla upp.

            Ska fråga min läkare

              Du ska inte nöja dig. Det är läkarens jobb att utvärdera medicinering tills ni hittar någon passande.

              Vanligt att man provar typ 2-3 olika innan man hittar rätt!

                Men oj, jag var så glad bara av det positiva det gav så kört på det i flera år

              Man byter rakt av, behöver inte trappa ner eller vänta. Centralstimulantia går ur kroppen samma dygn. Som det står ovan kan Concerta påverka humöret negativt, så även Elvanse fast mer sällan. Det finns också annan medicin vid ADHD/ADD som har annan verkningsmekanism så tala med din läkare!

                Men åh! Tänkt det ska vara jobbigt liksom, är ju skitnice att bara byta från en dag till en annan.
                Har kontaktat psykiatrin och väntar på att höra av läkaren

      Låter ju absolut som att det är dags att prova medicin. Tycker det är jättebra att du försökt det du kan men har du verkligen gett det tid och allt fortfarande bara går runt i cirklar (som det låter som utifrån ditt inlägg) så behövs kanske något annat? Hoppas det blir bättre snart och ja, det tror jag absolut det kommer bli någon gång, livet ska inte vara som du har det, nej

        Jo, är nog dags för det. Hade lite hopp om att jag skulle klara det utan men får liksom ingen ordning på livet. Känns som jag behöver en knuff och något som hjälper till, minskar min ångest och oro så skulle jag förmodligen våga göra fler saker och få bättre livskvalité eller så, vilket i sin tur skulle göra att det känns mer meningsfullt kanske.
        Kämpa i motvind i flera år är jobbigt, orkar knappt försöka längre.
        Livet ska inte behöva vara såhär svårt livet ut.

          Du kan kanske prova atarax eller liknande någon vecka. Dom sover man bra på.

            Testat det förr och fick jättemycket myrkrypningar, ville hugga av mina ben.. Men kanske berodde på något annat jag tog så kanske inte skulle få så nu

      Känns som jag kunde ha skrivit detta själv. Jag försöker också med alla möjliga saker själv för att inte ta medicin… För mig känns det som ett enormt steg att börja med medicin.

        Åh❤️
        Varför är det ett enormt steg att börja med det för dig?

        Vänner!! Ni ska inte behöva må såhär. Jag misstänker att rädslan för medicin för många bottnar i oron att man ska bli beroende, känslokall, etc … den gamla myten att ”man känner inte ångest men inte heller glädje”. Men för mig (tar SSRI) hjälpte det att tänka på att depression är en sjukdom där hjärnan inte kan tillgodogöra sig serotonin ordentligt.Medicinen gör inget annat än att balansera upp det, så du mår som ”alla andra” som har normal funktion. Det är inte så mycket mer dramatiskt än så. För mig hjälpte det mer eller mindre omedelbart, och måendet / ångesten kan fortfarande gå upp och ner, men hamnar inte så långt ner längre då allt känns ohanterligt. Det är farligt att gå med obehandlad depression. Var rädda om er!

          Sedan såklart- samtal/terapi/motion/vanor, allt det där, men medicin kan vara en förutsättning för att man orkar ta sig upp ”ovanför ytan” så att man ens kan ta tag i något sådant. För mig kändes det otroligt avlägset när någon piggt rekommenderade motion, för jag klarade liksom knappt av att gå och handla nåt att äta.

          Skriver under på ovan! Finns så mycket ”horror stories”om SSRI men det är en medecin som hjälpt så många! Idag svämmas vi över av budskapet att man på nått sätt ska kunna fixa det själva genom kost och motion vilket kan få en att känna sig misslyckad när det inte hjälper. Obs rätt kost och motion är såklart jättebra, men det är långtifrån alltid det hjälper med enbart det mot ångest och depression.

      Jag har med haft det som du ofta i livet sen fick jag en adhd diagnos och började medicinera med en medicin mot ångest och har fått ett helt nytt liv. Jag var även som du att jag ville absolut inte äta medicin och satt och lipade hos läkaren och sa att jag vågar inte ta medicin men han lugnade mig så jag vågade. Bästa som hänt ?
      Hoppas allt blir bättre för dig ☺️

        Får jag fråga vad du fick mot ångest?
        Blir så glad för din skull och känns som det kanske finns lite hopp då❤️
        Jag har ätit flera olika förr så är inte direkt rädd eller så, men känns som ett sånt steg tillbaka att behöva börja igen efter jag slutade. Känns som ett misslyckande typ.. Vilket är larvigt.

        Låter som en bra läkare som lyckades lugna dig så du vågade. Måste kännas så bra att ta det steget och få så bra resultat!

          Ja äntligen börjar livet kännas nice igen ? jag äter venlafaxin som även lugnar min snurrande adhd hjärna. Men googlar jag vad andra tycker om denna medicinen tycker dom den är hemsk men för mig är den bra det är bara sexlusten som minskat för mig annars inga biverkningar.

            Hatar att allt funkar så olika för alla. Man vill ju liksom googla men man hittar så många som inte skriver något positivt, många som fått hjälp också men lättare att ta emot det negativa ?

            Finns kanske hopp att mitt liv också kan börja kännas nice igen då

              Kan nästan garantera dig att addn är orsaken till depressionen . Föreslå att byta till en bra dos elvanse och du kmr märka skillnad!

                Gör ADD att man blir deprimerad? Eller det jag tar nu?

      Jag har en ganska stor ångestproblematik i bagaget. Det gick ut över mitt jobb, relationer och såklart min självkänsla. Till slut kontaktade jag vården, fick en underbar läkare och började med SSRI. Det är det bästa jag någonsin gjort! Efter att ha klarat av perioden av insättning och att hitta ett preparat som passar mig kom jag ut på andra sidan som en ny människa. Jag har gått ner i arbetstid till 75% för att få tillräckligt med återhämtning. Mina sjukdagar har minskat rejält efter det.

      Det var jobbiga veckor när jag fick prova olika läkemedel men när jag hittade rätt, vilket hallelujamoment det var!
      Nu äter jag ssri dagligen och tar Lergigan eller melatonin så jag får sova om nätterna. Dessa läkemedel tillsammans med att jag jobbar med mig själv och min ångest (vilket är något jag gör dagligen) är den bästa investeringen jag gjort för mig själv.

        Men åh, vad glad jag blir ❤️
        Låter klokt att gå ner i tid och skönt att sjukdagar minskat.
        Måste vara svårt att testa olika för att hitta rätt?

        Vad för SSRI tar du om jag får fråga?
        Funderat på melatonin för min sömn är katastrof i perioder.
        Hur jobbar du med dig själv och din ångest?

        Nu blir det bara massa frågor. Blev så överväldigande att så många svarade och solskenshistorierna ger så mycket hopp men mitt huvud är lite kaos så vet knappt vad jag ska säga.

          Jo det var jobbigt och krävande att hitta rätt. Var sjukskriven allt från 100 till 25 % under den tiden för att orka.
          Jag tar fluoxetin. Har provat sertralin (passade mig otroligt dåligt), escitalopram som funkade ett tag och nu fluoxetin som fungerar fint.
          Jag har vågat acceptera min ångest. Låter den ta plats utan bara försöka jobbat mot den hela tiden. Den finns där ibland, men jag låter den inte styra. Jag har lärt mig att anpassa mitt liv efter vem jag är. Vi har alla olika delar i vår personlighet som vi måste leva våra liv efter och för mig är det ångest som jag får lära mig att leva med.
          Många människor måste äta medicin dagligen. Mot högt blodtryck, värk, hjärtproblem osv och jag måste äta för min psykiska ohälsa. Så är livet. Vissa av oss behöver mediciner för att må bra i kroppen och knoppen. Det är inte mer skamligt att mina signalsubstanser går bananas än att grannens receptorer inte kan reglera blodtrycket utan läkemedel.
          Jag är även mer öppen mot min omgivning om mitt mående och jag har mött mycket större förståelse än jag någonsin hade vågat hoppas på.

          Har svarat men det fastnade i modd så kika in lite senare ❤️

            Jag kollar in imorgon och ser ❤️
            Tack

      Sök dig till kyrkan! ??

        Varför? Alltså vad ska jag söka där?

      Kan inte bara scrolla förbi din kommentar men vet inte om jag kan formulera mig så bra som jag önskar.. men jag försöker skicka med lite hopp och perspektiv i alla fall!

      Jag har varit deprimerad (med medföljande ångest över att jag inte klarar livet) i perioder men nu var det länge sedan, dock vet jag att jag är ”prone” till att insjukna igen (sorry, kommer inte på nåt svenskt ord) men det skrämmer mig inte längre. För det som verkligen gjorde skillnad och tog bort ångesten var när jag kunde släppa skammen över att inte klara av det jag ville klara (bli frisk snabbt! Vara normal!). Alltså acceptans. Inte acceptans att livet är mörkt och eländigt utan att känna medkänsla för sig själv och agera utifrån sina egna förutsättningar.

      Nu ser jag på det mer sakligt, typ jaha jag får ibland ett skov och allt känns meningslöst men då tar jag kanske medicin och ser över om jag har några byggstenar på plats (fysisk aktivitet, frisk luft, mat, sömn, en relation som ger energi och gärna ett intresse). Ofta klarar jag mig med bara ett par stycken och finns det inte där just nu så kommer det sen och då blir det bättre.

      Så försök acceptera att du lätt blir orolig och försök släppa dina egna krav på att du ska klara av vissa saker (inte gråta, inte äta medicin, få in bra rutiner) så tror jag att du kommer må bättre. Jag trodde länge att ”acceptera” var att ge upp men det är att komma vidare!

        Jag håller helt med om detta! Att acceptera och lära känna sig själv som man är gör livet mycket enklare.

        Vilket fint sätt att tänka och leva på❤️ låter väldigt klokt och självklart på ett sätt, men ändra sina tankar och sitt sätt när man kört på likadant i typ hela livet är så svårt.
        Hur lärde du dig att acceptera det? Hur kommer man till den punkten? Låter så sunt.
        Jag slår mest på mig själv, sätter höga krav och blir besviken. Försökt acceptera att jag aldrig kommer ifrån min ADD tex, men det får mig bara att känna att jag vill inte vara såhär sämst tills jag dör. Förstår inte hur jag inte kan få in bra rutiner ens, har inte barn eller något så har all tid i världen men jag är sämst. Jag tänker väldigt negativt ?

        Gillar det där med byggstenar. Ska läsa igenom vad ni alla skrivit imorgon när jag är mindre trött och kanske mår lite bättre.

          Tja, jag tror det var en kombo av att ha gått igenom samma sak flera gånger så jag började lära mig att känna igen mönstret och kunde dra slutsatser av vad som triggade mina depressioner samt en trygg och stöttande (men helt oförstående) partner.
          Att göra samma sak flera gånger ger ju perspektiv. Jag är ju med åldern och erfarenheten inte heller lika orolig på tredje arbetsplatsen eller med tredje barnet liksom, så tredje depressionen kändes faktiskt inte som ett större nederlag än den första.
          Ang pojkvännen så vill jag ju se mig själv som en *iNdEpEnDeNt wOmAn* så det tar emot lite att skriva det, men att ha någon som brydde sig, men personligen inte mådde dåligt, var en sund vägg att liksom ta stöd på ibland. En byggsten! (Och kanske ytterligare ett område i mitt liv där jag var van vid att prestera och klara mig själv..)

          Du är verkligen inte sämst! Vi har alla saker att kämpa lite extra med, någon har ångest, nån annan sörjer en förälder och den tredje dras med en dålig rygg. Du verkar vara en omtänksam och generös person, du skulle säkert inte tycka nåt dåligt om de personerna eller vad de kämpar med. Och tänk så många som gillar dig bara baserat på hur du skriver här! Hur kan du vara sämst? Så what om du behöver gråta lite varje dag, det gör väl inget i det stora hela ❤️

          Känn inte heller att du borde klara mer för att du inte har barn! Den tid man har, den fyller man. När jag var barnlös hade jag all tid i världen att analysera och oroa mig för att jag skulle vara dålig på olika vis, nu tvingar barnen mig att skita i prestationsångest på jobbet och hur min eyeliner är vinklad (lol har inget smink alls).

          Förutom att berätta för din läkare och ev byta medicin så be att få träffa en arbetsterapeut. Hen kan hjälpa dig både kring sömn (ev tyngdtäcke) och struktur i vardagen. Det är inte för att du är dålig som det här är svårt för dig, ADD leder till en funktionsnedsättning och det finns hjälp!

      Så fint skrivet och beskrivet. Jag kan känna igen mig i mycket av det även om jag inte har det på riktigt samma sätt. För mig har en sjukskrivning för stress legat i botten. Jag har haft en läkare (den som sjukskrev mig) som redan från dag ett insisterat på den läkemedelsbehandling som du skriver om (nu vågar inte jag heller använda ord som kanske fastnar). Jag var tveksam och gick då till en jättebra psykolog som jag pratade mycket med om mitt mående (förstås) och som menade att mitt grundproblem var stress, inte ångestproblematik och att terapi hade varit bättre för att få ordning på övertänkande, orostankar osv, och det känner jag väl själv också. Även om jag är oroligt lagd i grunden så är det stressen som fick allt att spåra ur och det har blivit mycket bättre. Sen har tyvärr den terapin avbrutits och jag har inte hittat någon ny psykolog som jag det känts bra med, men för mig tror jag att det hade varit den bästa vägen för mig, om jag bara hittar rätt i den djungeln.

      Däremot har jag en syster som äter det du funderar på att testa sen många år mot depression, ångest och oro och hon tycker det är det bästa som hänt henne. Hon har sagt samma sak till mig som du skrev: Testa, känns det inte bra, så sluta. Det är ju också så individuellt, min syster tycker bara hon bara mår bra, min kompis slutade efter ett halvår eftersom hon tyckte hon blev en helt annan person. Det vet man ju inte innan.

      Det är klart man inte ska behöva må som du gör! Mår man riktigt dåligt så är det ju jättesvårt att ta tag i sånt som gör att man mår bättre, motion, få ordning hemma, det sociala, att orka gå i terapi… Då kan ju medicin vara en liten hjälp på traven i början, så att man kommer igång med de där sakerna som på sikt gör att man mår bättre.

      Har förresten en god vän som äter antidepressiva/ssri som enligt hennes läkare ska ha viss effekt på adhd också (hon medicinerar inte mot sin adhd på annat sätt), nu minns jag tyvärr inte vad den heter, men det borde läkare kunna hjälpa med eller så går det säkert att googla fram.

      Lycka till Augusti ?! Har läst vad du skrivit här tidigare och tycker det märks att du kämpar och att du förtjänar att må bra!

        Nu såg jag att någon redan skrivit om antidepressiva (inte ssri utan snri) som har efffekt på adhd, säkert den medicinen min kompis tar. Hon känner inte heller några jobiga biverkningar.

        Vad klokt att du gick till en psykolog och att ni kom fram till orsaken. Det är så enkelt att bara hoppa på en medicin men värt att testa annat innan, ibland funkar det och ibland inte.
        Glad att höra att det är bättre med dig, hoppas du kan hitta en ny bra psykolog ❤️ Det är verkligen svårt, finns inte så många att välja mellan direkt om man inte har råd att gå till en privat.

        Man önskar att det fanns en medicin som funkade toppen för alla så det inte var så svårt.

        Men precis, behöver nog den knuffen. Just nu håller jag mig flytande och orkar diska, gå ut med sopor, dammsuga någon gång då och då, tvätta, städa badrummet osv, det som känns viktigast. Men hade gärna velat torka golvet varje vecka, plocka undan varje dag, promenera osv.

        Tack❤️

        Vill typ be er alla om ursäkt för att jag inte orkar skriva så långa och fina svar som ni när ni är så underbara och tar er tid❤️ är så slut i huvudet och ögonen så fungerar typ inte.

      Största kramen till dig. Angående det du skriver om att du inte orkar/vågar söka dig till olika platser för att skaffa vänner så vill jag bara poängtera att du är så omtyckt på det här forumet. Jag har svårt att se att du inte skulle vara samma fina omtänksamma person i verkligheten. Jag förstår att det är svårt att orka när du mår såhär, men sen hoppas jag verkligen att du vågar, särskilt för alla andras skull som får chansen att känna dig!

        Så fint skrivet❤️

        Men nu får du mig att gråta, fy vad gullig du är❤️❤️?
        Tack, verkligen❤️ ska spara detta så jag kan läsa när jag slår på mig själv för mycket och inte känner mig värd att ens ha några kompisar eller att försöka. Tack❤️

      Hej! Jag känner igen mig i allt det du har skrivit, även delen med medicin. Jag insåg att jag inte har någon livskvalité och var på VC härom dagen. Har börjat på Voxra och tagit blodprover (kolla järnvärden, sköldkörtel mm ifall att). Jag har också ADD och läst mycket positivt om Voxra. Det är värt ett försök. Min hjärna förtjänar att bli omhändertagen, precis som jag hade tagit hand om ett brutet ben mm. Jag kan tyvärr inte erbjuda någon solskenshistoria, mer att jag vet hur det känns och jag peppar dig till att ta tag i det också. Det måste finnas mer till livet än det här.

        Vad stort och bra av dig att du tog det steget❤️ jag håller tummarna att det hjälper dig. Och håller med om det du säger, lätt att glömma bort att det är som ett brutet ben tex. Det hade man ju inte hoppat runt med utan att få hjälp med och stått ut och hoppats på det bästa.
        Vi får kämpa på, tack.

        Ja, det måste verkligen finnas mer än det här❤️

      Sök hjälp ❤️ Du ska inte må såhär! Alla förtjänar ett värdigt liv (okej inte alla du förstår vad jag menar) och det finns hjälp att få ❤️ Jag äter antidepressiv medicin och har gjort i tjugo år nu. Jag hade inte levt idag om läkaren inte hade förstått att jag behöver det för att orka kämpa. Jag vet inte om du har en bra vårdcentral men om du har det: prata med en bra läkare som INTE dömer dig (de idioterna finns) och prata om hur du mår och dina funderingar kring antidepressiv medicin. Be också om få att bli remitterad till en psykolog inom KBT eller psykoterapi för de kommer kunna hjälpa dig!

      Börja i små steg att göra sådant som du har intresse av! Gå på en kurs eller två och träffa lite folk eller bli volontär där du gör något som du brinner för tillsammans med andra. Du förtjänar att må bra ❤️ Och du kommer att bli bra! Ge inte upp och tappa inte hoppet för hoppet är det sista som lämnar oss ❤️

      /Din Geralt

        Men hej fina❤️ svarar på ditt mejl imorgon, min hjärna är kaos och trött nu. Jobbar eftermiddag imorgon så ska gå upp tidigt, äta en god frukost, storstäda (hoppas jag..) och svara dig❤️

        Så bra att du fick den hjälpen?
        Ska prata med min läkare på psykiatrin, han känner mig så bra och varit med under resan med andra mediciner och sådär.
        Ska ta tag i psykolog och så också, känns som det behövs.

        Vet inte vad det skulle vara för kurs direkt. Men volontär skulle kanske vara något, känna att man gör någon skillnad och nytta också.
        Ska försöka hålla hoppet uppe❤️

          Jag vet inte så mycket om ångestmedicin och säkert kan det vara bra, men kolla så du inte lider brist på någonting. Vitaminer, mineraler eller har obalans i hormonerna. Är man inte i solen kan man ha brist på d-vitamin, äter man inte eller lite kött kan det bli brist på B-vitamin, dricker man mycket kaffe brist på magnesium och stress sänker det mesta. P-medel kan ställa till med med hormonerna, men också vissa sjukdomar. Hoppas du hittar rätt.

          Vi pratar mer om det imorgon ❤️❤️❤️

      Ta emot medicin! Sådär kan du ju inte må. Får du nån hjälp med livet, tex organisera hur du ska städa och sånt iom din adhd-diagnos?

        Add skrev jag faktiskt..

        Nej, ingen sån hjälp alls. Något jag också borde ta tag i, kanske finns några bra tricks och stöttning

      Tack för era otroligt fina och stöttande svar❤️ Värmer verkligen att ni tagit er tiden och får dåligt samvete för att jag inte orkar vara lika fin tillbaka.

      Ni gav mig en spark i röven. Jag ska kontakta min läkare imorgon och fråga om medicin, jag tänker på den jag skrev i min kommentar som han även nämnde i våras. Nu är det värsta dock att jag förmodligen måste vänta på en besökstid, jag vill ju ha det utskrivet imorgon så jag kan börja! Helst igår. Hatar att vänta..

      Tusen tack igen allihopa❤️ Så glad att höra era solskenshistorier som ger hopp. Önskar att livet var ljusare och att ingen behövde gå igenom såna saker från första början.
      Jag ska ta en sömnta*lett nu och försöka sova, inte gjort på över en vecka så ska bli skönt att somna lite fortare. Förhoppningsvis ?

        Jag har Add och testat typ alla antidepp. Blev bara besviken att ingen funkade för mig så som alla andras solskenshistorier.

        Tycker prio 1 är att sluta med concerta. Jag klarade ej av varken concerta eller Ritalin pga ökad ångest. Du måste hitta medicinering mot Add som funkar INNAN du börjar med antidepp! För mig funkar bara attentin och elvanse, läkaren ska hjälpa dig hitta rätt.

        OBS jag mår fortfarande skit vissa dagar, försöker bara acceptera att det är så. Det är ju kämpigare med npf, men det kan bli bättre än så här, jag lovar. Du är inte ensam!

        Vill bara säga att du är alltid så himla snäll i dina inlägg och jag önskar att fler var som du ❤️

          ❤️❤️

        You got this! ❤️❤️❤️❤️

          ❤️❤️

        Jag (22:32) skriver igen ? tips:

        – Följ Hannaholiero på instagram (hon skriver ofta om hur adhd försvårar vardagen, tex hur jävla svårt det är att ens få rutin på tandborstning)

        – sätt mål för EN rutin (som Hannah ovan) tex borsta tänderna varje dag

        – be om/köp Tyngdtäcke

        – säg till läkaren att du har mkt ångest och behöver prova dig fram angående add-medicinering

        – fråga läkaren om gruppterapi för npf

        – lyssna/läs på från duktig flicka till utbränd kvinna

        – sparka inte på dig själv!! Du är bra som du är!

          Tack för alla tipsen! Och älskar sättet du skriver på, blir så lätt att förstå och blir inte helt kaos ?

          Lyckats få in en rutin sen början på juni, går aldrig och lägger mig innan jag diskat och det är fint i köket. Så det sitter än, inte misslyckats en enda gång och är jättestolt?
          Dags att lägga till fler rutiner. Ska kolla in henne på instagram:)

          Tack❤️ sparkar nästan alltid på mig själv och har svårt att vara snäll mot mig, ska försöka sluta.

      Fina du ❤️ tycket E*sitalopra-m hjälpte mig. har också Gad ångest oro.
      medicin vände allt, och jag känner igen mig allt.
      det går att må bra och jag ser bara positivt på att få, hjälpt med medicin och få livskvalitet.

        Vad kul att du hittat något som funkar❤️
        Det ger verkligen lite ljus, då kan kanske min situation också bli bättre.

      Fina Augusti ? <3

      Nu har du fått så himla många bra och insiktsfulla svar här så nu ska jag komma med ett löjligt litet tips på temat acceptans, det är att lyssna på avsnittet Bittra griller av En varg söker sin pod. Det tar avstamp i Joan Didions livsfilosofi och vissa saker kan man ta med en nypa salt men tyckte det var så bra och har varit till stor hjälp för mig.

      Också på temat acceptans, har noterat att du ofta skriver/känner att du inte är ”värd” svaren här eller vet om ursäkt för att du inte orkar svara lika långt tillbaka osv. Det är inte sp det funkar, det är upp till var och en om de vill svara dig och säger inget om ditt eget värde, så ta inte på dig det ansvaret för andras eventuella känslor.

        Ska lägga till det avsnittet på spotify och lyssna på det ikväll eller imorgon, tack❤️

        Åh, behövde nog höra detta, får tårar i ögonen. Håller med dig i det du skriver, hade kunnat säga så till någon annan liksom men min syn på mig själv sitter så djupt så är svårt att ändra. Men ska spara detta och ta med mig.
        Jag ursäkta ofta mig, vill inte vara en börda, har svårt att be om hjälp osv för jag vill inte vara ivägen, vara jobbig osv. Måste försöka höja mitt vände på något sätt.

      Åh vill ge dig en kram! Jag har mått som du beskriver (har GAD), medicinering har gjort att jag mår bra & slipper ångest. Man mår betydligt sämre (i alla fall jag) i början när medicinerna sätts in & kan behöva få ngt ångestdämpande temporärt. Det borde jag ha tagit om jag ska vara efterklok.

      Hört flera som fått snabb effekt av Sertralin dock. Jag äter Venflaxin & har gjort i många år. Blir inte avstängd känslomässigt! Stort lycka till ❤️

        Kram ❤️
        Så underbart att du hittat något som funkar för dig❤️
        Om min läkare sätter in något så ska jag nog be om något temporärt som jag kan ta ut om det känns helt åt helvete, bra tips!

        Känner att det finns mer och mer hopp efter allt alla skrivit ❤️

      Måste bara tillägga att det kan bli helt ljust o att det finns massa solskenshistorier. Du ska inte behöva kämpa så på egen hand ❤️

        ❤️❤️

      Lider med dig kära du och känner igen mig ❤️ ville inte heller ta medicin men det är ärligt bland det bästa jag gjort, tar antidepp låg dos och det räcker för att hjälpa mig att orka jobba med allt det som du skriver att du ville jobba med. Det och motion. Våga prova, som min syster sa när jag var som värst ”du förtjänar att få må bra, varför ska du behöva kämpa mer än andra för det när det finns hjälp”. Hon peppade mig att se det mer som typ högt blodtryck, en medicinsk åkomma som ibland kräver lite hjälp på traven. Lycka till kära du, du förtjänar att må bra och leva ett liv där du kan kontrollera ångesten inom dig.

        Vilken fin syster du har och blir så hoppfull när man hör att det är det bästa någon gjort❤️
        Förväntar mig såklart inte att allt ska lösas och bli regnbågar och glitter hela livet, men det är svårt och jobbigt att göra saker för att bygga upp och må bra när man mår som man mår.
        Tack❤️

      Jag hade det så tills jag började förstå att jag var konstant uppstressad pga obearbetade trauma. Jag låg på en så hög stress-nivå så min kropp orkade inte minsta lilla ytterligare anspänning utan att jag blev ledsen och orolig. Fick mycket förväntansångest och kunde inte göra saker utanför mina vanliga rutiner. Har tagit mig två års arbete med KBT, stresshantering, grundning, rörelse mm för att känna att jag inte har denna konstanta oro och kunna njuta av livet igen. Jobbar fortfarande aktivt med detta, som mental träning för att hålla sig i form.

        Hur förstod du att du var uppstressad hela tiden?
        Två år?! Shit, vilket jobb du har gjort ❤️
        Vad är grundning och rörelse? Nu svarar jag ju sent så du kanske inte kollar in, ska googla.

        Gjort du allt detta hos psykiatrin eller något privat?
        Tycker det är svårt att få något stöd och hjälp.

      Kille här. Tittat in här ibland, men aldrig kommenterat. Men detta var för likt min egen situation för att inte skriva något. Kunde varit jag som skrev detta, speciellt för några år sen. Speciellt dessa meningar, berörde mig väldigt mycket:

      ”Är så jävla rädd att min mamma ska dö, för då har jag ingen typ. Jag hoppas verkligen att jag får dö först. Om inte så är det åtminstone okej att ge upp då, och det är ju lite tröstande.”

      Jag är väldigt ensam och har också bara min mamma, så har det alltid varit. Det mesta i mitt liv har handlat om folks mobbning, elakhet och svek. Och mina tankar och känslor är exakt desamma som det du skrev. Det har de alltid varit. Det är min största rädsla också. Fattar inte hur jag ska klara sorgen. Och sen är jag helt ensam i världen.

      Vad som har hjälpt mig en del är att försöka utjämna toppar och dalar känslomässigt och behålla det på en rak nivå, så mycket jag kan. Aldrig tagit någon medicin. (Inga diagnoser.) Detta är egentligen vad som har ändrat sig för mig. Inte situationen i sig, men hur jag ser på den. Jag vet inte om jag bara har förträngt det för att det är så olidligt att tänka på, eller helt enkelt bara förlikat mig med det och att det sen får gå som det går.

      Det går absolut att hitta ljus och frid i nuet i olika situationer! Göra något som får en att må bra för stunden eller känna sinnefrid. Man kan inte hela tiden tänka på det som varit, eller det som kommer. Just att alltid försöka leva i nuet och göra det mesta man kan av den dagen och den tid man har på jorden, tror jag är det bästa man kan göra! Vad det än må vara för en själv. Sen ska du aldrig tro att du inte förtjänar snälla ord och fina människor i ditt liv etc heller – du låter som en riktigt fin och ärlig person och du förtjänar att må bra och slippa må som du gör! Livet går ju i vågor för de flesta människor och alla har perioder när de mår sämre. Även om alla inte visar det utåt sett. De kanske helt enkelt inte kan sätta ord på det, har jag ibland tänkt. Du är väldigt bra på att uttrycka dig – bara där är ju en sak som du är bra på! 🙂 Du kanske skulle börja skriva? Dikter, börja skriva på en bok eller så… Bara en tanke. 😉

      Jag hoppas och tror att du kommer må bättre igen snart och önskar dig allt gott!

        Blir så ledsen av att höra att du också bara har din mamma och känner så❤️ det gör en så sårbar och jag får lätt panik om jag inte får tag i min mamma, om hon ska köra bil när det är mörkt eller liknande för jag är så rädd att det ska hända något. Hemsk känsla att behöva ha.

        Hur utjämna du det? Bra att du hittat något som gjort det lite bättre. Jag tänker att min själ kommer sprängas om hon dör, kan inte tänka hur jag ska kunna andas utan att hon finns längre. Men samtidigt tror jag att man ändå är starkare än man tror och klarar det, att någon överlevnadsinstinkt hoppar in eller något. Eller jah hoppas det.

        Tror också leva i nuet är viktigt. Får sån ångest och panik när jag tänker hur fort tiden går och hur gammal man börjar bli ? tyckte nyss det var vår och nu är det plötsligt höst, hur gick det till?
        Men ja, borde jobba på nu bara. Tänka tillbaka på sånt som är dåligt får en att må skit, stressa upp sig för saker som kanske händer eller inte händer i framtiden är onödigt och får en att må skit.

        Vad fin du är, tack❤️
        Är jag bra på att uttrycka mig?! Tänker alltid att folk driver när dom säger något snällt ?
        Jag älskade att skriva när jag var yngre, lite dikter men mycket bara mina tankar lite osammanhängande. Älskade när vi skulle skriva en deckarnovell i skolan på högstadiet, enda arbetet jag fått bra betyg på och tyckte var roligt ?
        Drömde om att skriva en bok som yngre men det har försvunnit med åren. Och är dålig på svenska, tror jag bygger upp många meningar fel egentligen ?

        Tack så mycket för allt fint ❤️ sitter med tårar i ögonen och ler.

          Jag vet inte hur jag har lyckats utjämna mina känslor egentligen… Önskar jag hade bättre råd att ge! Jag kanske är avtrubbad eller något, efter att ha haft samma rädsla och känslor i så många år. Eller tänker som så att man bara har nuet och stunden man lever i just nu och att man aldrig ska tänka varken bakåt eller framåt.

          Det sägs att kroppen stänger av vid extrem fysisk skada så att man inte känner någon smärta i början. Om det nu stämmer eller bara är en myt? T.ex. om man råkat såga av sig en arm eller liknande. Att chocken blir för stor så att kroppen bara stänger av. Det kanske är så det blir även med extrem sorg/psykisk smärta, tänker jag. Att man blir bedövad och inte tar in det. Att sorgen kommer gradvis och inte som ett skott. Vad man kan tänka, är ju att det alltid finns mediciner som kan hjälpa! Även om jag aldrig tagit någon själv för jag helst vill slippa.

          Det var någon annan som skrev en liknande kommentar i Öppet Spår en tid tillbaka, om ensamhet och att de också bara hade sin mamma och att det var deras största rädsla den dagen hon inte finns mer (det kanske var du?) och jag tänkte kommentera då med. Men jag tror alltid det finns andra i precis samma situation som en själv, oavsett vad det gäller! Man är väldigt sällan ensam med sina tankar och känslor, även om det känns så.

          Absolut är du bra på att skriva och uttrycka dig! Inga stavfel, bra meningsuppbyggnader och allt. Och även att sätta ord på dina tankar och känslor. 🙂

      Åh sån igenkänning 🙁 Jag mådde sådär innan jag började med antidepp(Escitalopram) och det har räddat mig. Annars tycker jag att du ska se om du kan få medicinering för din ADD. Min sambo har också den diagnosen och han käkar Elvanse vilket gör honom så gott 🙂 Ta kontakt med vården och bolla detta med dom. Det FINNS hjälp att få. Ta hand om dig<3

        Hoppas jag har tur och hittar något som räddar mig också❤️
        Har för min ADD men har kanske fel. Verkar som att det din sambo har nog är värt att testa för mig också.
        Tack, ta hand om dig du också❤️

      Jag förstår att det är en läskig tanke att börja med medicin. Jag kände likadant. Jag ville inte börja med SSRI (jag hade ångestproblematik). Tills en dag då jag talade med en psykiater som hjälpte mig rätt och förstod mig. Det är det bästa jag gjort. Han hittade rätt dos till mig, men framförallt rätt mediciner! Jag har inga biverkningar. Det är som natt och dag. Så här i efterhand önskar jag att jag hade sökt hjälp tidigare. Obs, om du har möjlighet gå till en psykiater, vårdcentralläkare har ingen kunskap om dessa mediciner. Där ger de bara standard-doser. Jag behövde mindre dos p.g.a. min känslighet mot mediciner och fick tilläggsmediciner mot ångest hos psykiatern.

      Och mediciner innebär inte att allt är fixat. Du behöver fortfarande arbeta med dig själv. Så KBT är att rekommendera. Medicinerna ”sållar bort” lite så att man kan börja arbeta med det som man behöver.

        Blir så glad att höra att det blev som natt och dag för dig❤️
        Jag har en läkare på vuxenpsykiatrin, han är inte psykiater men han jobbar bara där så det är väl enda medicinerna han lär ha koll på.
        Har kontaktat dom så dom har lämnat mitt meddelande till min läkare, hoppas jag får en tid väldigt snart.

        Nej jag vet. Förväntar mig inte ett mirakel men behöver en knuff och extra hjälp, något som gör att det inte känns som att jag försöker springa i motvind, kanske mediciner kan lugna ner det lite åtminstone så jag får möjlighet att få in rutiner som jag vet att jag mår bra av, vågar göra saker som jag undviker och sådär.

        Har fått KBT över 1177 men vet inte hur dom tänker när man får det med ADD, jag kan inte ta tag i det där och inget stöd ens.. Ligger flera veckor back redan..
        Såg att dom hade många psykologer på min vårdcentral, man kunde boka en tid till vem man ville så ska försöka våga göra det. Vet inte hur många gånger man får gå dit men tänker att då kan jah även få hjälp att träffa en arbetsterapeut kanske, dom har kanske KBT eller något. Jag vet inte och nu babblar jah mest och minns knappt vad jag ville komma ens?

    Hjäääälp!! Era bästa tips till någon som ska skriva hp för första gången? Har pluggat upp kurser nu i höst och har således inte pluggat så mycket mer än sista veckan till hp. Har någon som gjort det några generella tips?

      Gör massor av gamla hp prov. Med tid igång. För det går sjukt mkt snabbare än vad man tror. Se det som din provomgång o att du ska göra det seriöst nästa gång. För det är ett väldigt tufft prov o många gör bättre ifrån sig vid andra provtillfället. Det är inte som att plugga o skriva ett vanligt skolprov. Frågorna o uppgifterna är liksom utformade på ett helt annat sätt o kräver ett speciellt tänk.

      Lycka till!! ?☺️

    Någon skrev tidigare idag att tanbyklaras bror är d ö m d för b r o t t. Någon som har mer koll?

      Vad heter han?

        Erik. Samma efternamn som Klara.

          Tanby?

            Lol

      Vad heter flashback tråden?

        Finns en?

      Förekommer i 7 brottmålsnummer. Nån som kan kolla upp vad det gäller?

        Har läst samtliga, dömdes senast i våras till rättspsykiatrisk vård för bla narkotikabrott och misshandel. Satt häktad innan dess. Således rätt illa.

          Verkar som om barnen är omhändertagna då de inte syns till i hennes vloggar längre

            Nej, barnen har ju mammor också och den familjen skulle aldrig tillåta att barnen bara blev omhändertagna. Det är ju det som jag försöker trycka på, att det är så sorgligt alltihop eftersom familjen Elvgren verkar vara en enormt vettig och kärleksfull familj.

    Hur gör ni med uteplantor i krukor, typ fleråriga blommor, och nyplanterade träd för att de ska överleva vintern? Surra in dom i något? Låter de stå i krukan bara, täcka över med löv? Mvh nybörjare

      Tar in dem i garaget/förrådet där det är lagom svalt så får de stå där hela vintern. På våren när de ska sättas ut igen brukar jag plantera om med ny gjort för att växterna ska få en kick av den nya näringen!

        Ok! Vi river vårt garage i vinter 🙁 finns det något sätt att ta hand om dom ute? Och nyplanterade träd?

          Träd är ju rätt tåliga om du bor i Södra Sverige!
          Vad är det för växer du satt i krukor och hur stora? Du kan Klä in växterna i markduk för skydd.

          Är träden i marken eller kruka?

            I marken, ett ganske tunnt silverpäron som är planterat i Augusti!

              Då bör de klara sig, men skydda dem mot rådjur som gärna vill äta knoppar och kvistar.

      Jag hade små träd i stora krukor. Ställde dem vid huset under taket och där det inte blåser så mycket. La en skiva frigolit under och snurrade in krukorna och träden i isolering och band fast det lite löst. Klarade sig flera vintrar tills en höst när jag glömde/inte orkade och då tog vintern dem direkt.

      Sånt som är planerat i marken ska klara sig om du valt växt efter zon och marken är rimligt väldränerad.

      Samma egentligen med krukor men där kan fukten ställa till det. Jag brukar ställa in krukorna längs husväggen så kommer det inte så mycket nederbörd på dem. Bra om de inte står i det soligaste läget för att undvika alltför snabba temperatur växlingar.

    Ska strax iväg och flyga med en sex månaders bebis. Några tips för hur jag kan göra detta så smidigt som möjligt för bebisen och våra medresenärer?

      Om du kan, beställ extra säte! Annars så är 6 månader en ganske chill ålder att flyga. Amma och försök att söva, ta med flera blöjor för de små tenderar att blåsa ut på flyg haha

      Det smidigaste är väl att inte resa med en sån liten bebis.

        Tack för du bidrog med 0,0.

          Varsågod. Ser ingen anledning att resa med så små barn om det inte är livsviktigt vilket jag tvivlar på.

            Lägg ner bara.

              Öm punkt ser jag.

                Verkligen inte, har 2 barn och skulle aldrig resa när de är så små, frågan är mer varför du brinner för att andra gör det?

                  Varför brinner du för att någon har en annan åsikt?

                    Tycker mer synd om dig, men men ska låta dig brinna mer.

                      Du talar som en unge från orten så ingen att ta seriöst.

                      Talar från en unge från orten? På vilket sätt?

                  P – alla är inte som dina barn,
                  Eller som du

                    Seriös*.
                    Det ska vara liten bokstav efter ”,”. You are welcome, sov nu.

            Nej men då struntar du i att resa med småbarn då. Så gör andra det som känns bra för dem.

              Man önskar ju att andra också såg till sina barns bästa före sin egen semester. Men ja, helt sant, alla gör som de vill.

                Jag arbetar med barn och är barnet frisk och du är en normal förälder är det inget man ” utsätter barnet för” i negativ bemärkelse.
                Det kan tvärtom göra barnet mer självsäker, utåtriktad och stresstålig.

                Det var längesedan vi reste med häst o vagn.

                  Blir en bebis självsäker av att flyga?

                    Ibland förundras jag över hur dumma en del människor gör sig.

                Men herregud vadå ”barns bästa”. Varför skulle en bebis lida av att flyga? De sitter i förälderns famn och bmir ompysslad, äter och sover. Typ samma som de gör hemma.

                  Verkar vara en vanlig uppfattning men har ärligt talat aldrig upplevt att bebisar skulle skrika mer vid start eller landning, ibland blir de ledsna såklart eftersom de är bebisar men inte så att de skulle lida av själva flygningen, eller på vilket sätt skulle de egentligen lida?

                Det kanske inte är en semesterresa

            Det har inte slagit dig att vissa kanske inte bor i sitt hemland och vill resa för att träffa sina släktingar? Alla flygresor har liksom inte syftet sol och bad

              Och släktingarna kan inte resa?

            Hear hear!

              Alltså till dig som är emot flyga med bebisar!

        Det var ju inte frågan och vi har ingen aning om varför de ska flyga men ibland vill/kan man inte leva med enda syftet att allt ska vara smidigt, bra att fråga andra om tips ju.

        Haha, men vilket svar! Nu ska ju TS uppenbarligen flyga, så vad tillför din kommentar?

          Ett annat perspektiv? Trött på att så många föräldrar tar med såna små barn på resor de inte har någon nytta av alls. Men mamsen förtjänar väl lite sol efter allt.

            Nu skulle jag personligen inte resa med så små barn om jag inte var tvungen men är du bitter för att ingen vill ge dig barn eller vad är det frågan om att du blir triggad av detta?

              Ja men så är det absolut.

            Ah, precis. Det är det allt handlar om. Var ju FL i maj när det var typ sommar varje dag så är i stooooort behov av sol.

            TS

              My bad. Varför ska du resa?

                Vad har du med det att göra?

                  Undrar, det var ju ingen solresa så man blir ju nyfiken.

            Varför är Du trött på det? Kan du förklara vad du grundar det på?

            Vet du hur många mixed familjer det finns? Vi är jättemånga som har barnens mor/farföräldrar utomlands + annan släkt. Jag reste till släkten med mina barn från det de var 2 månader. Gick hur bra som helst.

              Då har man gjort sitt val, stå ert kast.

                Vi gör ju det, vi reser.

                  Inte så jag menade. Egoister.

                    Alla som flyger är ju egoister. I princip ingen behöver flyga. Alla gör det ju för sin egen & sin egen familjs skull.

                    Jag har inte ett enda minne av att jag någonsin blivit märkbart störd av en liten bebis på ett flyg. Äldre barn, gubbar som fäller bak sätet framför när man äter, folk som snarkar, ”ungdomar” som varit för berusade. Mm. Kan minnas sådana tillfällen. Men aldrig bebisskrik. Bebisarna däckar ju typ direkt

                      Ja! Låt oss istället diskutera jävelskapen att fälla ner stolen! Fattar fan inte grejen, vill du ha din matbricka i naveln? Nä, låt bli att fälla ner stolen.

                      Oj då har du haft tur. Nästan varje flyg är det en eller flera ungar som stör,
                      Sällan nån annan faktiskt. Såna blir dessutom tillsagda.

                      @Anonym / 2024-10-16 22:55:

                      Blir folk som fäller sätet eller snarkar tillsagda?

                      Ja, du kan be personalen säga till.

            Detta är ju ett troll, sluta provoceras

            Ja så sjukt. Störa alla andra.

        Men snälla, håll käften

          Moget.

            Mer mogen än vad du är i alla fall.

              Du vet inte ens vem jag är, finns många anonyma. Men visst hoppa på alla du, supermoget.

      Om det inte är fullbokat så kolla om du kan få en rad för er själva för då kan bebis ligga där och behöver inte sitta i ditt knä hela tiden!

      Närhet kommer man långt med och även amma/ge dricka vid start och landning för det kan hjälpa om bebis får ont i öronen av trycket!

      Hur lång är resan? Om det går så försök planera in att bebisen ska sova under flygningen. Packa smart för en väska att ha under sätet framför. Annars så är det ju lite det får gå som det går men flygningen tar alltid slut någon gång! Lycka till!

        Tack! Det är en kort flight på 1 timme följt av lång väntan, sedan ytterligare 7 timmar flyg.

          Hahaha det är en kort flight…. Och sen 7 timmar.

            Läskunnigheten är på topp.

            Det är en kort flight på en timme. SEDAN en flight på 7 timmar. Först en kort, sen en lång, med mellanlandning emellan. Vad var det lustiga?

              Jag förstod, lät bara roligt. Att tvunget skriva att det första var en kort flight men inte att den andra var en väldigt lång flight.

                Men det är ju för att hon ber om tips för att underlätta hela resan. Att det först är en kort flight där man måste gå av planet efter en timme har ju stor relevans.

      Bärsjalen räddade mig när jag flög med en liten. Han ammade vid start och landning och sov stora delar av resan

      Har flugit många gånger med barn i den åldern.
      Amma, ta med klämmisar, majskrokar, olika små leksaker som kan distrahera.
      En minikudde, för mina har alltid somnat i knät o då har babykudden fungerat som avlastning, dom sover ju hullerombuller.
      Om ni flyger större plan så promenera till mitten vid toaletterna o nödutgången.
      Där har mammor samlat o barnen kan krypa omkring.

      Väldigt sällan dom gråtit, och tänk på att dom flesta är normala vuxna och förstår OM dom blir ledsna. Det är lugnt, inte hela världen, så ingen panik.:)

      Ha sele när ni går runt på flygplatsen. Försök tajma in sovtiden så att barnet sover under flighten. Om bebisen börjat äta riktig mat kan man ha med sig smaknapp med mango eller nåt.

      Vår 5 månaders bebis gjorde ryggbajs på både dit- och hemresan, slipper ni det kan ni vara glada hehe. Blöjbytena är jobbiga som fan på flygplanstoa

      Extra ombyte till både barn och föräldrar, och bärsele.

      Reste i somras med bebis. Mitt bästa tips är att försöka planera mat och sömn samt ha med sele/sjal. Gick runt med bebisen i sele så fort man fick resa sig upp och hon sov mestadels av resan. ☺️ Var lite segt och stå upp mestadels av flygtiden, men hellre det än att hon hade gråtit och stört alla på planet. Hoppas resan går bra. ?

      Ta med lite ”leksaker” och kolla upp detta med handbagage, man brukar ha rätt till fler när det gäller barn. Napp i munnen inför start och landning är bra, vissa ger alvedon men jag har kört med napp och det har funkat fint. Över lag är folk väldigt förstående mot bebisar så oroa dig inte. Det är de jobbiga 3 åringarna som löper amok och vrålar och har föräldrar som inte orkar bry sig som folk brukar störa sig på.

      Glöm inte kolla med BVC om barnet kan få viktiga vaccinationer tidigare pga er resa. Tror de annars ges vid 9 eller 12 månader.
      Många sjukdomar vi vaccinerar barn mot i Sverige är betydligt vanligare i andra länder.

        Vi fick mpr i veckan ?

      Majskrokar, surfplatta, leksaker som dom vanligen inte får pilla med. Filtar gosedjur. Vi köpte som en uppblåsbar kudde som man la nedanför sätet så det blev som en stor säng, så smidigt dock måste du köpt ett säte till din bäbis då. Vattenflaska, napp man kan lägga frukt å bär i som den kan få äta och smaka nya saker med.

      Blä.

      Stanna hemma!
      Seriöst, vad håller du på med?

        Vad är det för barnungar som skriver här? Det handlar om en resa. Vad är det att uppröras över?

          Du har aldrig flugit på ett flyg med småbarn hör jag?

            Jag flyger ungefär 3 gånger per år varje år. Det är ju barn & bebisar på varenda plan. Aldrig någonsin reflekterat över att det skulle vara något särskilt med det.

              Oj tur du har haft.

                Eller så har den lilla procent som förfäras här haft extrem otur. Aldrig upplevt den här anti-barn-på-flyg-kulturen nån annanstans än på Öppet spår.

                  Anti barn öht

                  Lilla procent? Jättevanligt att störa sig på sånt.

            Vad är du allergisk mot? Ljud eller? Flytta från den här planeten.

              Störande höga ljud i flera timmar ja. Så onödigt att ta med en unge på flyg.

                Rekommenderar noise cancelling-hörlurar.

                  Hjälper inte mot allt. Kan rekommendera att stanna hemma med ungar.

              Jag hoppas du bara har en dålig dag och du inte beter dig såhär normalt. Man kan diskutera saker utan att vara så hård. Att några personer inte håller med dig ger dig inte rätten att gå till personangrepp och säga helt sjuka saker.

            Bebisar är ytterst sällan de jobbigaste medresenärerna. De sover mest och gillar att titta på folk, hänga i föräldrarnas famn. Har på riktigt aldrig blivit störd av bebisar, och då har jag haft ett jobb där jag flög en gång i veckan.

              De små skriker, de större
              skriker och springer runt, sparkar folk framför etc.

                Oj, kan faktiskt inte minnas när jag senast blev störd av barn. Inte vuxna heller. Måste ha haft otrolig tur eller så är det olika vad man reagerar på. Flyger flera gånger om året. Men sitter man instängd med massor av människor så är det ju inte ens vardagsrum direkt.

                  Ja du har haft tur.

        Vad håller DU på med? Sluta förpesta den här planeten. Ta ett barnfritt flyg till yttre rymden så slipper vi dig.

          Oj, arg mammis. Barnfria flyg, ja tack! Kommer förhoppningsvis snart. Finns en stor köpkrets till det.

            Nix. Har inga barn.

              Vilken tur.

              Det låter verkligen som det, du vill säkert ha och tänker flyga med dem…

          Fler anonyma som skriver här, för er som tror att det är en person. Skönt att se att fler håller med om att det är onödigt.

            Alltså jag hatar typ barn men ni tillför inte ens nånting för tråden. Det är där problemet ligger.

              Vi tillför ett annat perspektiv. Det är så diskussioner går till.

                Fast TS ställde en specifik fråga. Det relevanta i tråden är då att svara på den frågan. Finns liksom ingen anledning att börja vända diskussionen till huruvida det är störigt eller ej att flyga med barn. Vi vet att ni är några här inne som tycker det redan för EXAKT dessa kommentarer kommer varenda gång något inlägg har med flyg + barn att göra. Så nej, det tillför exakt noll till den här tråden.

                Det är som att någon skulle svara ”jag tycker inte att kvinnor ska arbeta!” I en tråd där någon bett om tips hur man kan flörta med en manlig kollega på arbetsplatsen, och sen börjar hela tråden handla om kvinnor på arbete eller ej. Förstör för TS eftersom hennes fråga då lätt missas. Skapa en ny tråd och raljera om hur synd det är om er som inte vill att bebisar ska få flyga flygplan istället.

                  Det är inte samma sak. Vill du jämföra så skulle det vara om någon frågade om de skulle börja röka eller snusa. Då är det rimligt att någon ifrågasätter om varför personen ska börja med någon ohälsosamt.

                    Om du jämför att resa med ett barn att röka och snusa så önskar jag dig lycka till i livet.

                      Hahaha nej, nu väljer du att tolka allt fel, jämförde själva grejen att man inte fick säga något annat än att svara oavsett vad det gällde.

            Och när du flyger är det nödvändigt då? Att flyga är oftast ”onödigt”, det görs för att man vill resa iväg, oftast på semester.
            Flygets vara eller icke vara kan absolut diskuteras ur miljösynpunkt. Men att få rabies för att just barnfamiljer reser med flyg ibland är bara skrattretande.

              Jag har aldrig sagt att man inte får flyga med barn. Men ja skönt att du tar upp miljösynpunkt också. Det kan man ju också tänka lite extra på när man skaffat barn (som är den största miljöboven) Nu handlade det dock om så små barn. Finns inget behov av det. Släktingar kan komma och hälsa på

                Har du träffat en 6 månaders bebis? det är liksom inte ett foster… 6 månaders upplever och tillgodogör sig en massa. Visst, de ”behöver” inte flyga. Men det är skitlöjligt att låtsas som att små barn inte får ut något av en resa. Har rest med alla mina barn när de varit små och det har varit helt fantastiskt!

                Att få komma till ljus och värme under de kalla mörka Sverigemånaderna. Att se dom kravla runt på sandstranden, plaska i poolen, smaka färska exotiska frukter, slippa hundra lager kläder när de ska lära sig krypa eller gå. Vi alla i familjen njuter och trivs och mår bra när vi reser och vi har bara mötts av leende och trevliga människor. Barnen är lugna och glada.

                Trist att du verkar ha dåliga erfarenheter av barn & resor.

                  Ja det har säkert varit fantastiskt att resa, för dig.

                    Nej, är du inte läskunnig? Tror du inte att jag själv kan avgöra om mina barn trivs och mår bra eller inte? Herregud vad är du för en bitter tråkig människa.

                      Samma som de föräldrar som inte vaccinerar sina barn för de vet vad som är bäst. Suck.

                      Vad ÄR det för idioter här inne?! Jämför du mig med en anti-vaxxer för att jag menar att jag kan avgöra om min unge är glad och trygg???? Ska jag titta på mitt eget barn som tex ler och skrattar och beter sig som vilket tryggt och nöjt barn som helst å ba ”nej… han lider nog innerst inne för att han befinner sig på Mallorca den här veckan istället för i Sverige”?

      Om möjligt, försök att passa in sovtider så hen är trött när ni går ombord. Också bra att amma/suga på napp/nappflaska under start/landning för att förhindra lock i öronen. Ha extra ombyte, blöjor, våtservetter mm tillgängligt, och även leksaker mm att distrahera med. Vandra i gången när det är möjligt.

        Men det är just såna här saker! Nej, vandra inte i gången! Skitstörigt, sitt på era platser.

          Hahaha, men ge dig! Mittgången är allas, inte ditt personliga space. Folk rör sig där hela tiden, flygvärdinnorna, folk som ska på toa osv. Jag har rest både med och utan barn och aldrig stört mig på att någon rör sig i mittgången. Jag fokuserar på mitt och läser en bok eller lyssnar på nåt. Att andra passerar nån meter ifrån mig är fullständigt oväsentligt.

            Ja, flygvärdinnorna jobbar där! Passagerare kan gå där för att ta sig till toaletterna vilket kan va nödvändigt. Det är inte din unges jävla lekplats, svårt att fatta?? Klarar man inte att sitta på sin plats (annat än nödfall som toalett) har man inget att göra på ett flyg.

    Vet du om de fått barn?

    Ska försöka att inte verka dryg eller elak. Men hur kan du inte vilja prova medicin om du mår så dåligt som du gör?
    Jag äter SNRI och fungerar inte utan mina antidepp.
    Utan antidepp är jag ängslig och går ständigt runt med en stor ångestklump i bröstet som gör fysiskt ont. Med- helt utan. Den ”enda” biverkningen jag märkt är sänkt sexlust. Men det lever jag gärna med så länge jag slipper må dåligt. Ta hand om dig ❤️

      Jag håller med. Det finns ju medicin?

        Mediciner ger biverkningar, man kan inte bara ta en medicin och tro att allt blir bra direkt. Du får det att låta som en enkel lösning, finns många som berättar om sina helvetesresor för att hitta rätt medicin och dos. Inte något alla vill gå igenom.

          Så sant. Tycker att det är sunt att känna ambivalens och kanske till och med motstånd inför att börja med medicin. Det är ingen Quick fix.

          Men man måste ju testa? Massor med människor hjälps av antidepp så varför vara motståndare? Tar du inte antibiotika heller om du behöver det? Eller är du orolig för biverkningarna?

            Jag sa aldrig att jag var motståndare, hjälp vad du fick taggarna utåt. Är ju jättebra att det hjälper många, men det hjälper inte alla och verkligen ingen quick fix så inte konstigt att vara tveksam till det.

              Jag har inte taggarna utåt, jag ställde bara några frågor till dig. Helt rimliga frågor dessutom.

                Vad var det rimliga i att säga att jag är en motståndare? Vad var det rimliga i att ta upp antibiotika?

                  Jag jämförde två läkemedel och undrade om var lika mkt motståndare till det andra = rimligt. ALLA läkemedel har biverkningar men intressant nog är många mot SSRI. Ditt svar tolkas som att du är motståndare till antidepp, du låter inte neutral eller positiv.

                    Men personen är ju ingen motståndare?

                    Okej men då tolkade du fel.

                    Har provat antidepp tre gånger, dom har inte hjälpt, och jag mådde sämre. Vissa läkare som ”tvingat” mig. Många duktiga läkare vet så klart om detta, och anser inte att medicinering är bra för alla patienter, samt har kunskap om vilka typer av patienter som blir och inte blir hjälpta av det.

                    Var hos psykiatriker i veckan, och hennes åsikt var att det absolut inte var aktuellt i mitt fall, trots depression, sorg och kris.

              Fast ”alla” här har ju positiva effekter av det. Vi tar ju medicinen av liknande anledningar som beskrivs ovan. Så varför så negativ då

                Haha folk måste lära sig att bara för man inte är positiv så är man inte negativ. Man kan ha en neutral inställning till något. De som vill ta massa mediciner, gör det. De som inte vill gör det inte, om de inte absolut måste. Enkelt!

                (Vet många som ångrar att de börjat med såna mediciner för det är så svårt att sluta. De önskar de testat andra saker innan. Så nej, hitta inte på att det är positivt för alla.)

                  Men nu är du ju negativ igen

                    Man är väl inte negativ för att man kan se saker ur flera perspektiv.

                    Du är nog bara känslig för andra åsikter.

          Absolut, biverkningar kommer i stort sett med alla mediciner MEN det är inte alltid man känner av dom 🙂 Man ska till att börja med låta bli att läsa FASS haha. Då blir man bara onödigt nojjig:) När jag började med mina antidepp, Escitalopram, så tänkte jag som så att det är bara att ta tabletten ihop med mina vitaminer och sen glömma att jag har tagit den liksom. Den är bara en liten del av din dagliga rutin. Och det hjälpte mig massa! Håller man på att känna efter och tänker massa på det så blir det bara en jobbig effekt av det.

            Alla biverkningar sitter inte i huvudet.

      Antidepressiv medicin finns i tusentals. I många fall behöver man prova sig fram och det kan vara väldigt jobbigt med tanke på alla biverkningar man får i början. Mina antidepressiva räddade livet på mig men jag mådde förjävligt i sex månader. Har försökt byta i omgångar för att hitta en som även kan minska min värk men biverkningarna är en käftsmäll.

      Det finns SSRI som inte påverkar sexlusten.

      Vadå det är väl inte ett ovanligt tankesätt? Det finns många som ser medicin som något läskigt. Man vet inte vad det innebär, hur man ska må eller om man ska få biverkningar. Alla tankar är inte logiska.

    Misstänkte det. Har någon dom fallit?

      Ja, en. Det pratades ju om andra saker också. Men det kanske bara var ett rykte eller inte fanns tillräckligt med bevis.

    Många har ju så kallade frikort, en person man drömmer om att ligga med.
    Har någon av er faktiskt haft möjlighet och fullföljt..?

      Japp. O det var tydligen inte alls kul trots det var min partner som tjatade om att få ha ett frikort.

      Nej. Inte fullföljt. Skulle inte säga nej till min systers granne. Kanske inte omoraliskt men känns lite skumt.

      Men har många det på riktigt verkligen?

      Kan du inte istället ställa om frågan till:
      ”Vem är ditt frikort”?

      Haha, tycker den där frikortsgrejen är så jäkla töntig, har folk verkligen det?? Kan man inte bara säga att man tycker en person är attraktiv utan att man måste ha det larviga frikortet? För om jag har förstått det rätt så är själva tanken att det ska vara en ”ouppnåelig” person där chansen att man faktiskt skulle träffas, attraktion ska uppstå och ligg ska bli aktuellt ska vara yttepytteliten? Nej jag blir lika förvånad varje gång vuxna pratar om detta.

    Bara jag som tycker Molly rosenström känns överdriven och nästan löjlig i hur hon sjunger och reagerar på sonen i sina videos? ? får upp henne ibland på instagram när jag skrollar och får nästan ta fram skämskudde ?

      Haha blev tvungen att blocka henne på TikTok för tyckte hennes klipp med sonen kändes så krystade

    Hoppas november blir så här med sol och nu kommande dagar ca 13 gr. Jag har svårt för november så det skulle göra mycket med sol.

    Minns ni Sebastian ”Farmen diktatorn” Dawkins? Han har dömts till två fall av barnpxxxxgrafibrott. ? Rättegången finns på Prime Crimes youtubekanal.

      Fy fn! Hade inte en susning vem han var, kollar aldrig Farmen, men efter en snabb googling ser man ju att han inte verkar ha alla hästar i stallet. Vilket vider! Bra att sånt tas upp här så folk får veta, han är ju någons granne, ev.arbetskollega osv.

      Så det var honom artiklarna i Aftonbladet etc. igår handlade om alltså?

        Har inte sett det men förmodligen.

      Var det han med stora glasögon och långa ljusa håret.?

        Ja!

      Uuuuusch jag minns honom. Han var ju helt fruktansvärd!!! Ett riktigt psycho?

      Men vilken äcklig typ!! Har aldrig sett honom och är glad för det. Sista frågan i den här artikeln gör att man (jag) undrar ifall det möjligen var känt tidigare.
      https://nojeslivet.newsner.com/tv/skandalprofilen-sebastian-dawkins-satte-skrack-i-alla-pa-farmen-sa-lever-sapastjarnan-nu-angrar-inget/

        Jag reagerade på de ar*biskklingande namnen han hade varit i kontakt med på WhatsApp. Så här i efterhand undrar jag om Sebastian åkt ner till Nordafrika för att förgr*pa sig på barn. ?

    Misstänkte också att så var fallet, alltså att dom skrev sig på olika adresser och utåt sett hade gjort slut men att de faktiskt var tillsammans mer eller mindre hela tiden. Så detta var ingen chock. Hade inte förväntat mig något mer från dom helt ärligt.

    En dom kom i vintras/våras ang någon t a b l e t t som L tagit från F eller liknande. Men när det gäller det andra – s t ö l d av m e d i c i n från äldre – är det antingen pågående eller så har dom kommit utan att någon tagit reda på det.

    F.ö. fick F en pojke den 11/9

    Om en influencer gör content om något jobbigt hon går igenom och mitt i allt börjar dela adlinks så kan jag inte ta det genuint. Vill man dela med sig av jobbiga saker för andra i samma situation så ser man till att göra det genuint och inte för att tjäna pengar på det när följarantalet går uppåt för första gången på länge. Så lågt.

      Förstår vem du syftar på och håller med. Mycket märkligt alltihop.

      Kan det möjligtvis vara H som går igenom en MA men hejsan hoppsan här är länk till en plajettklänning ?

      Varför går ens följarantalet uppåt så explosionsartat? Hon har ju droppat följare varje dag utan plus i ett år minst.

        Det enda jag kan gissa på är att folk är nyfikna. Först på graviditeten och nu på vad som händer när det inte gick vägen. Skulle även gissa på att det går neråt igen när folk börjar inse att hennes content är lika dåligt som innan.

          Men gud, har inte ens tänkt på det förens nu. Det var ju till både hårfärg och klänning under samma dag om jag minns rätt.

    Rekommenderar senaste avsnittet av Uppdrag granskning!

      Tack för tips!

      Är det om mäklaren? Jag kollar i detta nu!

        Ja, det är det.

    Får man ta med en person upp till ens hotellrum? Har läst så olika om det.

    Obs: nej det är inte jag som ska ta med någon. Ämnet kom på tal för ett tag sen bara.

      Jag har jobbat på hotell.
      Tror det är ganska vanligt. De som jobbar på hotellet blir väldigt glad om man säger till om det, med tanke på en eventuell tilläggskostnad. Och om det skulle bli brand och man måste evakuera är det bra att veta hur många det är på hotellet

        Måste man betala extra om man ska ligga med sitt ONS på hotellrummet haha?

          Hahaha ”jag ska ha sex med honom här, vad kostar det”

            Prostitutionen har ju bidragit mycket till att man är hårdare på att kontrollera gäster rent krasst. Och, när jag jobbade på hotell, var det fantastiskt att kunna be om leg på person nummer två om man kände att man var osäker på antingen- vilket var förekommande- att tjejen som hängde med kanske var lite för ung för personen ifråga – eller att det var prostitution. Män som vet att det de gör kanske inte är okej inte att deras sällskap visar leg.

            Sen är det ju dessutom fint om man vet hur många som är på hotellet och vilka de är om det börjar brinna.

      Ja,
      Det får man. Men dom får inte sova över.

        Men vem ska kolla det liksom…

      Har hängt med kompisar på deras hotellrum flera gånger, inga problem. Ingen som håller koll på det heller.

      Det beror på hotellkedjan och det specifika hotellet. Olika hotell har olika bestämmelser, men vissa är väldigt strikta med reglerna för om man får ta upp någon eller inte. Kvällstid alltså. Svårt att kontrollera på dagen.

        Känns som det är svårt ändå, i alla fall beroende på var reception och hissarna är. Eller så har de bättre koll än man tror men är det inte typ Gothia towers som inte har hissarna i anslutning till receptionen?
        Och kom på att ett hotell jag är stammis på har sin reception i en helt annan byggnad än hotellet.

      För någon månad sen bodde jag på hotell själv och i sista stund bestämdes det att min KK skulle sova över en natt. Jag sa till hotellet och fick betala en tilläggskostnad på 199 kr. Hade säkert kunnat slinka in honom utan att säga, men det kändes schysst. Och jag är lite för ärlig hehe.

        Det var ju för att de förstod att de måste sanera rummet efteråt och det kostar.

          Sanera? Vill då inte veta hur du har sex men det låter förjävligt om man måste sanera efteråt.

            Det var ett skämt.

              Min kommentar också.

                Min också.

                  Min var i alla fall rolig.

          Billig sanering! Bara 200 spänn!

    TW ÄTSTÖRNINGAR

    Jag har ingen ätstörning själv men jag lägger en varning här ifall någon annan far illa av att läsa diskussioner om kost och vikt.

    Hur kommer man till bukt med överätande på helger?

    Jag äter rätt nyttigt i veckorna (mest protein och grönt, försöker skippa socker och snabba kolhydrater i den mån det går). Tackar absolut ja till en bulle på jobbet om det bjuds, är inte strikt, men tänker mig att merparten av mitt totala matintag (kanske 70-80%) ska vara relativt nyttigt och lyckas ofta bra med det.

    Men det blir ofta lite för mycket av det goda på helgerna. Om mån-tors är nyttiga och fre-sön helt igenom socker, godis & fet snabbmat så snackar vi ju snarare 50-60% nyttigt ungefär totalt. Nu låter det här otroligt detaljerat och uträknat, men det är bara för att försöka förklara mina generella tankar lite konkret i text.

    Jag vill känna att jag unnar mig och njuter av helg. Jag tror det är viktigt för att vilja äta nyttigt som livsstil över lång tid, att det inte innebär massa hårda förbud eller kortsiktiga dieter. Men jag är en liten hetsätare som har svårt att lägga ner chipsskålen om jag väl tagit ett.

    Hemma är det sällan några problem, jag brukar köpa en sån liten påse chips kanske och en liten, liten chokladkaka och när det är slut så är det ju slut. Då har jag njutit och unnat mig men i lagom mängd. Men hos kompisar framstår man ju som sinnessjuk om man skulle be om en liten ransoneringsskål ?

    Ni fattar. Jag vill hålla allt kring mat på en sund nivå utan förbud, skadliga beteenden osv men ändå hålla vikten och energin på en bra nivå. Jag lyckas bra på vardagarna, men har ni några tips och vettiga rutiner för helger? Kanske är inte devisen om ”lördagsgodis” så dum? Men det känns så tråkigt att inte unna sig nåt fredag kväll?

      Detta hade kunnat vara jag som skrev för några år sen. Hade det exakt som du skriver, men jag kom i bukt med det genom att inte ”leva” för helgen och sparar inte allt det goda enbart till helgen. En godare middag på en tisdag eller lite godis på en torsdag gjorde att det inte blev sådär speciellt sen på en fredagskväll. Jag slutade förbjuda mig själv mat, men jobbade på disciplinen att faktiskt inte käka 3 bitar kaka liksom när jag väl åt. Vet inte om det hjälpte dig något, men förstår dig helt med överätandet, been there, done that. ?

        Glömde lägga till en sak till som hjälpte mig: jag tog reda på hur mycket kalorier det onyttiga innehöll. Jaaaag vet, man ska inte räkna kalorier yadiyadi men det hjälpte mig som fan. En gång räknade jag ut att min favoritkaka jag bakade innehöll 5000kalorier ? blev inte mycket av det mer för jag tyckte inte det var värt det.

          Haha tack för svar och ja, det kanske inte är en dum idé. Dvs. inte räkna kalorier hela tiden till vardags, men kanske sätta sig som en engångsgrej och bara läsa på, jämföra och ge sig själv ett hum. Kanske kan hjälpa till med nån sorts beslutsamhet där det behövs ?

        Få bukt med, heter det.

      Har haft problem på liknande sätt och jag har varit tvungen att inprogrammera mig kring mat. Den där känslan av att ”unna sig”, släppa på spärrarna och inte behöva tänka efter är helt underbar, men för mig helt ohållbar. Jag har på nåt sätt lyckats hjärntvätta mig själv till att mat = energi och inte mer med det, oavsett om det är fredag eller nån annan dag. Här är några konkreta tips:

      1. Fixa din algoritm så att du får fram vettiga kostråd. Adam Wright Fitness, @sarahcattersoncoaching t ex
      2. Ha inget du inte ”får” äta samma kväll hemma.
      3. Äta nyttigt i veckorna och släppa på helgerna låter som en ”allt eller inget”-mentalitet och är väldigt negativ för när man vill fixa till sin livsstil, börja smått och begränsa dig inte för mkt i vardagen.
      4. Rör på dig mer, inte för att bränna kalorier utan för att få nåt annat att fokusera på, som dessutom är bra för dig.
      5. Identifiera dina svaga situationer och preppa för när de kommer uppstå. Jag har t ex väldigt svårt att gå och handla utan att köpa med mig nåt sött att ha som bilsnacks på vägen hem, därför har jag identifierat några olika grejer som är ”onyttiga” men innehåller max 100 kalorier.
      6. Lägg till istället för att ta bort. Ta av det ”nyttigaste” först och lägg ner när du fyllt tallriken.

        Bra tips!! ???

    Sanna Bråding, vad är felet med henne egentligen? Varför måste allt göras så stort, problematiskt och dramatiskt? Hon är inte den enda som är singelmamma, eller npfförälder eller som tar prover och går till vårdcentralen. Eller vad det nu är som är så märkvärdigt med just henne.
    Förstår nån sig på hennes självbild?

      Både Sanna B och barnen verkar verkligen behöva hjälp. Innan det går helt galet med barnen. Är säkert jobbigt med barnen och hon är säkert ensam. Men. Man har ändå ett ansvar för sitt liv. Sanna B s liv verkar vara ett enda kaos.

      Jag tycker hon daltar med sina barn så jäkla mycket. En kväll gjorde hon tre olika maträtter så att barnen skulle vara nöjda.

        Även om barnen har npf diagnos är Sanna B deras mamma. Inte slasktratt passop. Hur ska de klara sej i livet om hon gör allt passar upp dem ständigt. Såhär jobbigt med npf ska det inte vara. Inte såhär jobbigt har alla npf föräldrar det. Är barnens pappa pappans släkt helt ute ur bilden?

          Hennes föräldraskap känns inte sunt nånstans.

          Jag tycker också hon överdriver sitt föräldraskap, hon behöver inte sova och hon ”styr allt” och tar hem alla kompisar och servar den slasiga pappan med mår och gud vet vad.. allt blir så galet överdrivet och hennes barn känns faktiskt helt odrägliga .

            *mat*

            Haha ja, hon ”styr” så mycket. Hon styr en fika, hon styr en lasagne, hon styr mellanmål… höjer sig till skyarna och leker psykolog. Hon är så unik!

          Såhär jobbigt med npf ska det inte vara?! Det finns liksom ingen bestämd nivå på hur svårt det kan vara. Att uppfostra barn (med eller utan npf) kan kräva ALLT! Allt beror på vilka svårigheter som finns och vilken förmåga man har att möta de behoven.

          Också tänkt på hur mycket hon passar upp på barnen. Dags att de lär sig göra egen frukost och mellis iaf. Och varför äter hon aldrig mat? Lagar bara och servar. Typiskt ”ano”beteende att vilja ha kontroll över allt som ska ätas i familjen.
          Pappan tar inget ansvar, dyker bara upp ibland. Riktigt låg nivå.

        Kan vara överdrivet, kan vara helt befogat. Det beror på barnens behov och det kan vi inte veta.

        100%. Hon låter dom bestämma allt, hon sätter inga gränser. Klart det blir jobbigt då. Hon vill vara ”kompis” med sina barn, snarare än en förälder. Hon tar på sig sinnesjukt mkt saker och sen klagar hon ihjäl sig. Hennes äldsta son har blivit avstängd från skolan tidigare pga stök, ta hand om det istället för att curla ungarna. Men hon tycker ju att allt är alla andras fel BARA.

      Ja, jo hon slänger med ordet ”singelmamma” rätt ofta… Hon verkar ändå ha ett rätt bra socialt nätverk runtomkring sig… hennes föräldrar tog ju barnen hela veckor i somras.. hon har många vänner som verkar stötta upp när hon arbetar. Pappan kommer och går.. sen finns det dom som verkligen inte har något som helst nätverk omkring sig ..

        Jag är helt ensamstående, har inget socialt nätverk som kan ta mitt barn om det inte är kris, har ingen barnvakt ens en timme om jag inte betalar för det. Blir alltid lika fascinerad över de som beskriver sig som ensamstående och hur jobbigt det är som antingen är ensamstående varannan vecka, eller ensamstående med backup. Det går inte att jämföra.

    Har man bild på CV nuförtiden? Jobbar med webb/grafiskt. Kanske är det så där att om du är snygg så är bild en fördel, om man är ful så är bild en nackdel?

      Vet inte…
      Jag har ingen bild på mitt CV. Men visst kan det underlätta i vissa fall att arbetsgivaren minns en bättre med bild, men det förutsätter att bilden ger ett gott intryck då…
      Annars kan du ha din profiladress till LinkedIn med på CV:et (om du har LinkedIn) och en bild där.

      Nej det är oprofessionellt

        Tvärtom mycket professionellt, fått jobb direkt med bild.

      Om du är osäker, avstå från bild.

      Jag ser ganska bra ut – men kanske inte på ett bra sätt för de roller jag söker. Söker chefsroller och har långt blont hår, blåögd med naturlig ungdomlig ”söthet” trots att jag är 35 – är kompetent och har därför valt att inte ha med bild för att mina meriter/utbildning ska ta större fokus. Göran 55 år har mer legitimitet för en chefsroll och därför kan det säkert kort vara trevligt för honom. Hade jag däremot sökt inom exempelvis service så hade mitt utseende säkert istället varit en fördel. Det är tyvärr naivt att tro att alla rekryterare är fria från fördomar och föreställningar. Dom är människor precis som du och jag och har därför ibland en förutfattad mening för hur man ska se ut för en viss roll.

        Men sätt upp håret bara

        Jag tror du ser saker som inte riktigt finns där…
        Många kvinnor har dina attribut naturligt här i Sverige och jobbar som chefer. Svenska kvinnor ses som starka och kompetenta och vi är överlag längre och bredare (grovare kroppmuskelatur) än utländska kvinnor som generellt är mer petita än oss och de ser mycket yngre ut i högre ålder.
        Såvida du inte är utspökad som en valfri dokusåpa/insta-kändis så kommer du bli tagen seriöst.
        Ingen kommer ta en blick på en vuxen svensk kvinna och tro att hon är någon nykläckt fågel som inte kan något. Jag kan nästan lova dig att ingen ser dig på det sättet.

    Fick veta idag att min pojkvän är kallad till förhör och att han ska ha med advokat, men polisen sa aldrig i telefon vad det gällde, det får han veta på plats. Han ringde mig direkt och var förstörd. Vad skulle ni ha gjort i det här läget? Han är ju världens finaste men man vet ju aldrig ? om han bli kallad till förhör så har ju en förhörsledare ansett att det finns en chans att han är skyldig till det här brottet. Och en advokat, det behövs väl bara då det är lite ”värre” brott än typ rattfylleri? Snälla hjälp, hur ska jag tänka?! Jag bor inte med honom och vem vet om han säger sanningen till mig sen vad han ens är misstänkt för.

      Han blir informerad om vad det gäller om de råder honom att ta med advokat.

      Även om man blir kallad till förhör utan att de råder om
      Advokat får man veta vad det gäller.

        Googlade och det står att dom inte alltid informerar om det.

          Nej, det är inte alltid man informerar innan om det. Men om han får en försvarare så kommer försvararen att få se vad för brottsmisstanke det gäller och kan då berätta för sin klient.

          Jag informerar alltid när jag kallar till förhör men många låter bli.

      Du säger att han är världens finaste men litar ändå inte på att han skulle säga hela sanningen till dig?

      Han är troligtvis misstänkt och har fått en försvarare förordnad. Det gäller oftast brott där fängelse finns i straffskalan. Han vet mycket väl själv vad han kan ha gjort, tyvärr.

        Det kommer bli bra ts.

      Läs mer här

      https://www.xn--misstnktfrbrott-4kb42a.nu/polisforhor-detta-galler-nar-du-ar-misstankt-for-brott

      Han hade nog bara blivit inhämtad utan förvarning om de var något väldigt allvarligt.

        Nej, det är inte säkert. Ibland kallar vi till förhör (ringer eller skickar brev) även gällande misshandel eller sexualbrott.

      Misstanken brukar delges efter förhör

    Men herregud skriv namn. Iallafall något som för att man fattar.

      De som hängt här ett tag vem som som det syftas på!

        Foki? ( så länge har jag hängt här)

      Vissa saker tas tyvärr bort om man nämner namn. Har du ingen aning om vad det handlar om med det som står så har du antagligen inte följt dramat. Har man koll på personen har man koll på denna situation och förstår vad som menas.

        Men om ni vet att det kommer tas bort så varför skriver ni om det? Häng på flashback om ni vill gotta er.

          Men snälla.

    Kan ni SNÄLLA börja skriva hela namnet och inte första bokstaven på namnet ni väljer att skriva om, sjukt störande?

      Det finns ju namn som är blockade i filtret här i kommentarerna och inte släpps igenom om man skriver dem. Det är därför de inte kan skrivas ut

        Man kan väl skriva namnet med ”.” mellan bokstäverna, eller? ?

          Har försökt med olika sätt. Orkar inte försöka längre utan hoppas att de som är insatta vet vad som menas.

      Nej för vissa namn är blockade och då går det inte igenom. Men dessa personer nämns nästan varje ÖS och det brukar oftast vara någon kommentar där namnet skrivs ut.
      Och är man insatt så vet man och känner igen detaljerna.
      Men om du inte har någon aning alls så vet du säkert inte vem det gäller och då är det ointressant för dig.

      Kan du snälla skriva hela ditt namn och inte bara första bokstaven

        För att kommentarerna här handlar om mig?
        Säg att du är korkad utan att säga att du är korkad.

          Har du en dålig dag P? Isåfall är det okej. Det kan vi alla ha. Men försök tänk på hur du skriver, ser att du är hård i orden på flera inlägg.

      Om man tex skriver om Carolina Gynning och det namnet är blockat kan man ju skriva ”Marolina Fynning”, finns många kreativa sätt att skriva ut ett namn än att bara skriva ”F”. Om man lyfter en influencer i denna blogg är det väl för att man vill diskutera? Då är det smart att skriva vem f-n man pratar om ? Så fler kan hoppa på skvallertåget?

        Men suck, i de fallen som det antingen inte skrivs något namn eller bara en bokstav så är det ju för att alla som vet något om saken förstår ändå. Vet man inget om det så har man inget att säga ändå.

        Om man inte vet vemF är så vet du inte även om hela namnet skrivs ut

    Vad gör er motiverade?

      Pengar.

      Semester

      Att vara till nytta.

      Att äntligen få jobba med det jag drömt om sedan jag var liten. Krävs en hel del tålamod och uthållighet.

    Någon som kan rekommendera ett bra spa-hotell i Polen eller Baltikum?
    Enormt tacksam för svar ?

      Grand Poet Hotel i Riga!

    Började nytt jobb i måndags och är så ledsen. Det var inte alls som jag hade tänkt mig och jag trivs verkligen inte ??

      Ge det en månad eller två,
      Och känns det inte bättre så sök ngt annat!

      Det har bara gått några dagar.. ge det någon vecka till eller en månad..

      Ge det en ärlig chans!

      Så var det för mej sedan blev jag kvar 15 år. Ge det en chans.

      Du har jobbat i tre dagar och nu gnäller du för att det inte känns så roligt som du tänkt dig…?? Förlåt men är du 5 år? Alternativt saknar all form av insikt och ödmjukhet inför att du är ny på jobbet och måste låta det ta sin tid att komma in i det och landa?

        Det är snarare att mina uppgifter inte alls stämmer med arbetsbeskrivningen jag fick under intervjuer och i själva annonsen.

        Jag har för övrigt arbetat som konsult i fem år så jag vet absolut hur det är att vara ny på en arbetsplats och att det tar tid.

        Fy vilken otrevlig ton du har.

      Lätt att säga att nån ska ge det en chans. Jag hade samma upplevelse en gång. Började en måndag och fy helvete vad ångest det gav mig. Har aldrig brutits ner så snabbt som efter den veckan. Blev två månader där, letade jobb som en galning.

      Så jag säger att du ska lyssna på din magkänsla om det känns så illa redan. Sök jobb. Tills du får ett kan känslan såklart hinna bli bättre också. Försök planera in något roligt att längta till i din vardag också.

        Tack! Ska absolut ge det en chans men av någon anledning hade jag en dålig magkänsla redan innan. Jag tackade ja för att lönen var så bra men det är ju inget värt om man inte trivs.

          Ja gud. Så kände jag också på mitt nuvarande jobb. Bra lön, ganska likvärdigt jobb som jag hade men några detaljer som skiljer, och vilket misstag det var att byta. Kändes direkt i magen och det har inte vänt ännu såhär 7 månader senare. Jag vet inte vad du mer kan göra än att 1. Ge det en chans, och 2. Börja söka nytt jobb.

          Jag kanske ska ta mitt eget råd nr 2 snart…

            Ska också tillägga att jag bytt jobb flertalet gånger och aldrig känt så här förut. Ibland känner man bara instinktivt att det inte är rätt.

        (Måste också tillägga att det är lätt för folk att vara hårda och slänga ur sig idiotiska kommentarer. Men de vet inte din känsla och de vet inte varför. I mitt fall försökte jag verkligen vända allt, men det var så himla mycket som spelade in och det blir alldeles för långt för att ta här).

    Någon mer än mig som inte kan sova vid fullmåne?
    Imorgon är oktobers supermåne full, jag påverkas ofta några dagar innan, igår natt var jag klarvaken, tittade på klockan sista gången kl 03.15, så inatt sov jag bättre.
    Nu har jag tagit en halv propavan och hoppas jag kan sova inatt ?

      Absolut, sover så dåligt kring varje fullmåne. Vandrade runt som en levande död på jobbet idag.

      Ja! Sover skit vid fullmåne. Den lyser dessutom rätt i ansiktet på mig oavsett hur jag ställer sängen i min lilla lägenhet, haha.

      Det finns ingen forskning som stödjer fenomenet att påverkas av fullmåne.
      Tvärt om.

      Däremot är det säkert så att du påverkas – men inte på det vis du tror.

      Kanske vetskapen om att det troligtvis är du själv som triggar igång det du upplever göra det mindre märkbart?

        Det finns visst vissa studier som tyder på det, framför allt visar en studie från ganska nyligen att framför allt mäns sömn blir påverkad av månen

          Mitt åt.

          Hittade en studie från -21.
          Den kom fram till att MÄN påverkades, den drog slutsatsen att kvinnor påverkas INTE

            Ah min son hade svårt att sova inatt, men inte jag. Därmed bevisat hehe

      Japp! Och nu blir det ”supermåne” ikväll. Orkar inteeeeeee

      Jag! Somnade fem imorse & är pigg & vaken ännu.

    Får värmevallningar för minsta lilla när jag blir nervös i jobbsammanhang. Vad gör jag åt det? Ser inte klokt ut.

      Testa få betablockare utskrivet av läkare! Jag fick Inderal pga blir röd i ansiktet som sen triggar min socialfobi!

      Betablockerare. Fråga din doktor på vårdcentralen.

    Hur lång tid dejtade du och din partner varandra innan ni blev exklusiva?

      2 månader!

      Ungefär 4-5 veckor

      En månad, men outtalat. Två och en halv månad tills uttalat.

      Ett tillfälle haha. Var väldigt självklart att inte träffa andra under tiden vi dejtade. Men båda var också ute efter en seriös relation.

      Två dagar.

      Ca 1,5 månad tills någon av oss tog upp det. Då hade vi setts typ två gånger i veckan. Ingen av oss träffade någon annan ändå vid det laget, men stängde ner tinder tillsammans.

    Kan vi diskutera Britta i nya säsongen av Bachelor? Vad gööör hon? ? Hon verkar ju snäll och så men alltså snälla CHILLA. Aldrig stört mig så mycket på en realityprofil. Vad är det med hetsen kring att Stephane ska typ ”ta ett beslut” så tidigt i säsongen. Det är typ 15 andra tjejer där också, dem håller inte på så och kräver svar! Åh, blev tokig efter veckans avsnitt ?

      Jag blev också tokig av att kolla, alltså fick paaaanik. Hon verkar själv inte förstå och ursäktar det med att de inte har mycket tid för inne? Hon är så intensiv, pratar så mycket, är överallt och är så PÅ. Jag hade hanterat det 100 ggr värre en Stephane gör dessutom och sen blir hon sååå ledsen? Hon pratar liksom om deras framtid andra gången de ses och är så klängig och känner inte alls av hans energi. Också att hon säger att det alltid tagit slut med killar av denna anledning, att hon är för på, men då måste man ju skaffa självinsikt och förstå att man måste ändra på sig om man vill kunna dejta någon utan att den andra blir rädd för en??? Hjälper ju inte att alla tjejer ska trösta henne och boosta henne med att ”det är hans förlust, du ska inte ändra på dig”. Hjälp.

      Hahaha jag tänkte skriva den här kommentaren! Skämskudden plockas fram i varje avsnitt! Hon har ingen timing heller, som när hon rör vid Stephane trots att stämningen inte alls är sån. Förstår att han inte är den första mannen hon skrämt bort.

        Ja eller när han typ du borde chilla lite, typ sakta ner några kilometer och hon typ ”jag vill kyssa dig nu”? man ba? Man ser ju att Stephen börjar bli rädd för henne typ och har fått grov ick

          ? Man tänker att hon borde ha förstått vinken efter den där katastrofdejten? Men nej då drar hon till med turbon. Fick panik när hon sa det där om kyssen. Extremt kul att han hånglade med tre tjejer på samma dejt sen också. Förstår hon inte då att det inte handlar om hastigheten utan om henne så kommer hon nog aldrig förstå är jag rädd.

            Nej men exakt, hon kan inte läsa av situationen aaaalls.. går bara och gråter och menar att han är tafatt eller är rädd för att binda sig typ. Man bara men snälla, du går från 0 till 100 med en människa du träffat en gång, pratar om att du är 31 år och vill ha barn nu för du har ingen tid o slösa och berättar hur hon ser sig själv med han framför sig, då har de utbytt ett hej typ. Hur snällt han än försöker lägga upp att hon behöver chilla så går det inte in.. hon kommer ju ha detta beteende med alla killar hon träffar och det kommer liksom aldrig nappa?

    Någon som minns dessa märkliga men ändå så underhållande program som gick för några år sen? T.ex: Sveriges skönaste familjer (jag var kär i Hampus Sikström!), svärföräldrarna från helvetet, min man han kan.

    Alltås det var ju inte toppenproduktion men saknar flera av programmen haha! Någon som kommer på fler?

      Grannfejden!

      Förlåt men kom osökt att tänka på outsiders. Avsnittet där en tjej var fobiskt rädd för tjocka personer(?!?!?) och konfronterade henne med några stackare som bara stod där varpå tjejen fick en panikattack. Förlåt men skrattar så mycket åt det- så himla gränslös tv! Obs obs skrattar såklart inte åt de överviktiga utan att man tyckte att detta var en bra idé att ha med i ett program?

        Haha, det var en kvinna som var rädd att en dinosaurie skulle klampa fram när hon var ute och gick.

    Ni som har kontakt med era föräldrar och syskon, vad tror ni kan ha bidragit till att ni alla ses och har det trevligt tillsammans i vuxen ålder?
    Inarbetade traditioner a la ”vi ses alltid 11:34 på juldagen!”? En bullmamma som får rådda allt? Tråkiga personligheter som inte leder till nåt drama?

    Jag raljerar så klart men funderar på sånt eftersom jag har startat en egen liten familj nu och inte vill att vi ska splittras i framtiden som jag gjort med min ursprungsfamilj.

    Jag älskar mina syskon och hade en bra barndom men vi har ingen kontakt längre. Till viss del på grund av drama och till viss del på grund av att tja, vi glidit ifrån varandra o vi mina föräldrar är skilda.

    Jag vill verkligen att alla mina barn ska komma hem till oss och sitta tillsammans vid middagsbordet med sina respektive och ha det trevligt och tryggt i framtiden. Tips på hur man får det att hända?

      Inte skilja er. Högt i tak. LYSSNA på barnen. Låt dem vara med.

        Mina föräldrar är skilda och det har inte skapat några problem alls. Vi umgås alla mina syskon med respektive förälder och vi har fina relationer. Mamma är fortfarande en bullmamma osv. Barnbarnen har jättefina relationer med alla mor/farföräldrar.

        Skilj er om ni inte mår bra i relationen!

      Att respektera allas viljor/olikheter osv. och stå upp för de som på något sätt blir illa behandlade kommer göra att ni håller ihop.
      Var vänliga, som mot en nära vän. Behandla dina barn med samma respekt du skulle en nära vän.

      Alla i familjen vill att det ska vara trevligt att ses så alla anstränger sig och ser till att det blir en kul stund.

      Jag tror alla i familjen är noga med att undvika konflikter. Det gäller både i relationer till vänner och inom familjen. Få saker är värda att bli ovänner över och som tur är verkar resten av släkten resonera likadant.

      Att inse att människor har sina svagheter och inte är perfekta men att man står upp för varandra och älskar varandra oavsett det.

      Tror tyvärr man bara kan göra det bästa för att uppfostra trygga individer men också inse att man inte kan påverka allt.

      Jag stod alla mina syskon nära tills den ena träffade en partner som hade en helt annan syn på hur man umgås och mitt syskon köpte det rakt av.

      Ha roligt tillsammans! Att kunna prata om tankar och känslor. Att umgås kan vara väldigt kravlöst. Hitta på enkla saker ihop.

      Välkomna deras partners i familjen.

      Välkomna vänner, partners etc in i familjen. Ha roligt, skratta och försök göra så ni har ett hus av värme. Gör det mysigt i i vardagen. Skilj er inte, tyvärr splittrar det lätt familjen på flera fronter. Visa kärlek till varandra som föräldrar. Tvinga inte till umgänge. Ha emotionell och finansiell stabilitet. Försök hänga med och var pigg, stark och glad. Mina föräldrar fick en sladdis och det har hållit dem pigga och definitivt gjort att vi äldre syskon umgås mer i vuxen ålder, kommer hem och dyker upp på tillställningar etc. Hjälp era barn kravlöst när dem flyttar hemifrån. Bjud in och bjud hem era barn och gör det till en kul tillställning. Tjata inte om äktenskap, barnbarn eller liknande utan prata, skratta och umgås som vänner i vuxen ålder.

      Som flera andra skrivit: skilj er inte. Alltid sånt roddande för barn att besöka två föräldrar, och om ens partners föräldrar också skilt sig; 4 familjer på typ jul. Sånt dödar stämning ganska fort. Ha ett öppet samtalsklimat och låt barnen komma till tals, håll ordning på hemmet så det är fint och trevligt att vara hemma hos er, låt era barns kompisar hänga mycket hos er, fixa och dona och gör er lite till för barnens skull så kommer de minnas barndomshemmet med glädje. Sedan måste det finnas en vilja hos alla att vilja ses och umgås.

      Vilka fina tips som kommit in, det är min dröm också när barnen är stora att de ska vilja umgås med oss allihopa och vara vänner med varandra. Tänker att det är bra att fortsätta göra saker som familj även när barnen börjar bli lite äldre dvs från tonåren där man verkligen bygger relationen med dem som lite mer vuxna och även barnen sinsemellan, upplevde själv att mina 3 syskon och jag levde rätt separata liv tidigt och äldsta slutade följa med på semesterresor, sedan nästa osv, klart man inte behöver göra allt tillsammans men att ha sin grej som familj också.

      Vi syskon har aldrig behövt tävla om uppmärksamhet eller något annat, utan istället blivit sedda och lyfta för de vi är. Absolut inget ”titta vad fint Johan har städat, varför kan inte du vara mer som honom”.

      Okonstlat umgänge även i vuxen ålder. Inga finmiddagar med uppklädning och förväntningar. Kom och häng lite, typ.

      Vilka fina tips! Vill bara flika in att det kan bli bra i vuxen ålder trots skilsmässa, bonusfamiljer, konflikter mm. Har en väldigt fin relation med båda min föräldrar och mitt syskon trots lite rörig barndom. Har dock alltid känt att mina föräldrar har prioriterat mig och mitt syskon, gjort roliga saker för oss och brytt sig om oss. Samma sak nu i vuxen ålder. Så tror kanske det är viktigast, då kan man stå emot påfrestningar.

      Och självklart vara öpppen och vänlig mot partners!

    Tanke om årets bachelor? Känns så olustigt hur mycket killarna dras till alla 21-åringar? Särskilt när man är en småbarnspappa som letar efter en stabil bonusmamma till sitt barn och ens tidigare relationer har tagit slut eftersom de inte varit redo för att ta på sig det ansvaret?

      Jaa håller med, båda två är ju besatta av hon Emma som är typ 21 år. Tycker ofta det är så i bachelor. Christian och René var också lite blä, även om ingen av dom iaf hade barn med i bilden.

      Håller med… men känns också som att båda killarna är så beige att de behöver en yngre tjej som kanske inte har lika stora krav som nån med mer erfarenhet o s v ?

      Ja främst känns det ju kanske ohållbart.. jag gillar dock Emma tycker hon har fin energi, är snäll och mogen för sin ålder. Men är man 30+ samt har barn känns det ju inte lika smart att välja en 21 åring liksom.

        Gillar också Emma, så ingen skugga på henne! Tycker bara det är märkligt val av killarna.

    Ge mig era bästa/roligaste/elakaste men lagliga förslag på hämnd. Jag försöker så mycket att vara den större personen i en situation där en annan person verkligen förtjänar att kliva på lego för resten av sitt liv, men ibland tar ilskan över och jag vill hämnas… Tipsa mig! Om inte annat så kan jag hämnas mentalt ?

      Lägg räkskal inuti personens gardinstänger. Eller posta ett kuvert fyllt med glitter. ?

        Älskar storyn i creepypodden där räkskalen nämns!

        Posta glitter med jämna mellanrum. Häll lego genom öppet fönster.

      Haha, jag försökte verkligen komma på något åt dig men tyvärr är mitt tråkiga svar att själv vara grym. Ha roligt, må bra, var ambitiös och sikta högt. Det är vad som kommer reta och störa personen mest under långa loppet!

        Förstår tanken bakom men kan även vara så att personen inte bryr sig om hur den andra mår eller vad den gör. Att personen bara är nöjd med att ha kommit undan med vad den nu gjort och inte får några konsekvenser. Tycker verkligen inte att man ska sjunka lika lågt som personen, men i vissa fall kan det ändå vara bra för personen att inse att den gjort fel och att handlingar ger konsekvenser. Så någon liten harmlös men irriterande hämnd som får personen att tänka till kanske är bättre än inget i långa loppet också.

      Asså det beror verkligen på hur långt man vill gå
      Men skicka bajs på posten.
      Lägg ut telefonnummer på typ bodycontact och säg att du är kåt och gärna vill ha telefonsex.

      Men berätta vad som hänt så blir det lättare att hitta relevanta hämnd-tips.

    Är det nån som skaffat Tinder innan ni gjort slut med er partner?

      Det verkar ju taskigt.

      Låter respektlöst så hoppas ingen gjort det. Förstår att man kan ha gjort slut i sitt huvud långt innan det händer, att man är mer redo för att träffa en ny direkt. Men som sagt respektlöst.

    Är sååå trött på att vara ful. Dålig hy, generande hårväxt, lätt övervikt, tunt stripigt hår, glasögon, stora fötter, korta tjocka ben, bland annat. Och det är såå mycket jobb att förbättra utseeendet, jag försöker såklart men inte mycket hjälper. Känns hopplöst.

      Du behöver inte förbättra ditt utseende, du behöver förbättra din självkänsla. Klyschigt men sant.

      Vill inte låta som det är lätt. Jobba på ditt självförtroende. Vill du ha en sk. perfekt kille? Troligen inte. Det finns både vänner och killar som gillar dej som du är! Annars behöver du dem inte i ditt liv. Inte lätt men mår man bra träffar man bra människor.

        Självkänsla

      Alltså några av grejorna går ju att fixa lätt:
      Dålig hy: Boka tid hos Acnespecialusten och börja använda Dahl-serien.
      Generande hårväxt: Laser på Lifetime clinic eller liknande.
      Tunt stripigt hår: Övergå till Aleppotvål och Surskölj istället för kemiska produkter som torkar ut håret.
      Glasögon: skaffa ett par riktigt roliga Dame Edna-glasögon eller linser.
      Allt går att fixa! ?

      God kväll! Ett par som hjälpt mig på sistone att må bra och känna mig fin, kanske kan hjälpa dig också:
      Sober October, funderar på varannan vatten under året dvs oktober nykter november alko, dec nykt, jan alko, feb nykt osv.

      Promenera utomhus varje dag t ex på morgonen till jobbet, välj ett alternativ och sätt som gör att du får gå 20-30 minuter innan du kommer fram till jobbet.

      Uppsatt hår!

      Samma kläder två dagar på raken. Så otroligt skönt dag 2 att bara frampå sig det man hade igår.

      Nagellack, läppglans, hårklämma.

      Musik, dans och yoga.

      Hoppas du blir gladare och med det finare snart 🙂

        För oss som inte dricker alkohol mer än var 4e/5e månad då? Varför är det norm att dricka varje månad? ?

    Vad händer med Att vara någons fru? Skuggföljer bara men känns inte som hon uppdaterar längre?

      Hon har verkligen förändrats. Det får man såklart göra, bör också göra i takt med att man blir äldre, men för mig är hon inte någon jag följer längre.

      Haha åh har inte vetat att det fanns ett namn för det jag gör med många – skuggfölja

    34 år och nybliven singel. Känner mig så ensam och stressad över att hitta en partner o skaffa barn. Någon som är/varit i samma situation?

      Förstår att du är stressad med tanke på din ålder.
      Det kommer inte bli lätt men ge en chans till dom män som du tidigare skulle ha dissat så kanske det ordnar upp sig.

        haha vafan

      Nej, är inte i din sits.
      Men om jag får ge dig ett råd:
      Om du verkligen vill ha barn, skaffa det ensam och hitta en partner sen. Risken är stor att du har för bråttom och skaffar barn med en idiot som du sen sitter ihop med resten av ditt liv… mannen i ditt liv kan du hitta sen, men rent krasst har du mer bråttom med barn.
      Insemination går att göra i Sverige nu!
      Lycka till ?

        Håller med!

      Finns ingen anledning att stressa, det hjälper ingen. Finns många som får sitt första barn kring 40. Så trött på denna hets.

        Nja, tyvärr finns det ju anledning att stressa om man vill ha barn och närmar sig 35. Att tänka att det är lugnt fram till 40 är orealistiskt. Biologin är vad den är. Ivf och adoption har åldersgränser. Tänk på att många män i din ålder också känner stress och vill ha barn, finns många därute. Det kan gå fort när man väl hittar någon det känns rätt med. Men jag hade tänkt som 22:55 skriver om jag var i din situation, överväg dina möjligheter.

          Jag skrev aldrig att man ska tänka att det är lugnt. Men denna hetsen är inte hälsosam. Att man ska stressa sönder för man inte har barn i en ålder där många visst får barn. Det finns unga kvinnor som har svårt att få barn och det finns lite äldre kvinnor som lätt får barn. Det är individuellt. Sen ja, biologin spelar självklart in. Men hetsen får det att låta som det är helt omöjligt att få barn efter 35. Stress gör det förövrigt svårare att bli gravid också, så kanske inte jättebra att stressa människor som redan har det lite svårare att få barn.

            Håller med dig om att stress inte är bra. Men att rationellt tänka igenom vilka möjligheter man har kan vara stressreducerande.

              Jo men att säga till en 34-åring att hon borde skaffa barn själv är väl lite väl drastiskt.

    Amanda Fransson från PH har nästan 700 000 följare… Jag hade aldrig hört talas om henne innan. Det är sinnessjukt många. Fler än vad många kändisar har. Hur är det möjligt? Det skulle vara intressant att se hur många av dessa som är spökföljare..

      33,6% Fake followers
      29% följare från USA
      13,8% följare från Sverige
      71% Male audience

    Random fundering men:

    Stöter ofta på par där tjejen/kvinnan är mycket mer social och pratglad än sin manliga partner. Undrar bara hur det kommer sig?

      Kvinnor tar mer ansvar i sociala situationer.

      Inget konstigt. Hon har tränats hela livet i sociala relationer, sedan första dockan hon fick som treåring genom skolans alla ”tjejsamtal” i grupprum till att ta ansvar för sin egen familj och barns sociala liv.

        Vem har tränat henne i det? Jag är tjej och ingen höll på så.
        Jag är inte översocial heller.

          Det handlar om normer och sociala strukturer. Inte enskilda personer på så vis.

      Min man är jättesocial och jag är rätt stel. Tror du har råkat träffa vissa sociala kvinnor bara.

      Har sett memes om att det genomsnittliga heterosexuella paret består av en bratzdocka och en legogubbe, haha. Tror att kvinnor i regel har en bättre social anpassningsförmåga än män, vilket antagligen kommer sig både av biologi och sociala förväntningar. Detta är för övrigt också en orsak till att autism är mer svårupptäckt bland kvinnor.

    Oj där ser man… Inte heller så förvånad egentligen. Det är nog galet svårt att lämna sin partner när man är gravid. :/

      Sant. Speciellt med tanke på hennes situation och mående. Men riktigt illa att ljuga om så nu är fallet.

        Är det riktigt illa att skydda sig själv o sin sinnesro genom att ”ljuga för främlingar på nätet” ? Eller e det skitsamma för det kan omöjligen påverka dig?

          Eller hur! Har inte hon stängt ner sitt instakonto för minst ett halvår sen? Hon vill uppenbarligen inte vara i rampljuset. Ändå finns det dårar som går igenom varje söksajt för att kolla upp henne och vem hon bor med och skriver det här…

            Och som ringer (!) Skatteverket för att kolla om barnet kommit…

    Sjuk igen för andra gången för andra gången på en månad i något virus. Tog covid-test som visade negativt och har svårt att tro att det är en vanlig förkylning då det inte är samma symtom som jag brukar ha där…

    Feber för 3e dagen, hosta, halsont och nu snuva. Är så rädd att immunförsvaret ska fortsätta vara sänkt efter detta 🙁 hann ändå komma in i träning och bra rutiner kring hälsan senaste veckorna

      Jag hoppas att du kryar på dig fort!

        Tack snälla! 🙂

    Har en fundering kring Lisa B’s IVF-resa. Följer henne inte men en video om deras resa dök upp i mitt flöde. Där säger hon att de vill skynda sig med insättning för att de har två resor inbokade och att de annars får vänta så länge till nästa. Missar jag viktig information eller hur kan de prioritera resor mitt i allt?

      Är ganska förståeligt från min sida iaf. Är de inbokade långt innan så är det ju bara inte att avboka. Tror någon resa var med hela hennes familj för att fira hennes mamma, att inte delta för att göra IVF är inte något jag själv skulle göra iaf.

      För att det dummaste man kan göra är att sätta hela livet på paus och bara leva för att försöka få barn. Att fortsätta leva livet och ha roliga saker inplanerade att se fram emot är hur bra som helst.

        Skulle precis svara samma. För att folk som håller på med ivf har försökt skaffa barn i så många år att man kan inte sluta leva under tiden. Det betyder resor, det betyder att de kommer att dricka ett glas vin och kaffe även om det är ”dåligt” när man försöker. Tänk dig att sätta livet på paus i… 3 år? Ett år av eget försökande, andra året i väntan på utredning och tredje året när de utreds/kommer igång med ivf. (Lite raljant).

        Håller med er så mycket! Är så viktigt att försöka fortsätta leva under tiden. Finns flertalet mindre ”influensers” som verkligen satt hela livet på paus, i mer än 3 år. Och gud vad det klagas på att dom är trötta på att bara ivf:a, inte kunna resa, inte kunna unna sig något, avundsjuka osv osv. Är själv inne i den svängen och det ÄR jobbigt med ivf, men livet står inte stilla för det. Blir det så behöver man nog hitta något att göra eller spara en mindre summa för något annat än ivf. Skulle bli helt galen av att bara gå hemma och vänta på ägglossning, vänta på mens, vänta på insättning etc.

      Okej. Tack för era svar! Då förstår jag bättre. Det kändes som att man kunde vänta med resandet men om de försökt länge och äntligen får resa så är det ju rimligt.

    Måste bara skriva något jag funderat på. Senaste åren har Mumintrollen blivit mer populära internationellt. Jag minns att när jag såg delar av serien på TV på 90-talet tyckte jag att den var lite för dyster, blev nästan lite ”rädd”, eller kände obehag av alla figurer i serien. Tycker ni andra här att Mumintrollet (och andra karaktärer i serien) är charmiga?

    Vet inte, jag har nog alltid varit lite nervig av mig, kände obehag inför många barnprogram.

      Håller med! Alltid varit något ångestladdat och dämpat med serien och karaktärerna. Gillade aldrig när Mummintrollen kom på tv:n, har vagt minne också av den otecknade varianten – den är ju läskig på riktigt ?

      Håller verkligen med om Mumin, det är en lite obehaglig, mörk känsla i den serien.

      Samma, trots att jag är finlandssvensk, har aldrig gillat Mumin, blev rädd och förstår nu att jag kände ångest ? men hos mina kusiner skulle man minsann se på Mumin, men jag ritade oftast istället samtidigt ?

      Så känner jag fast för Simpor och grodfötter/familjen snörping.

        Haha! Simpor och Grodfötter var också hemskt ångestladdad. 🙂

      Håller verkligen med!!!!

      Älskar Mumin. Fullkomligen älskar. Sen jag var barn på 80-talet.

      Född 94 och har alltid älskat Mumin. Var inte alls rädd eller så men har nog alltid varit lite mörk.

        Född 91, alltid gillat Mumin men varit väldigt rädd för Mårran (som förövrigt är en kvinna)

    Har någon blivit begränsad av H&M att man ej kan betala med Klarna pga för hög returfrekvens? Försvinner det eller vad gjorde ni isåfall? Skulle beställa nu och det stod att jag ej kunde pga det, störande.. det är väl så online fungerar, ibland passar det och ibland inte.

      Inte Hm, men min bästa kompis är portad på Bubbleroom, Nelly och nakd ? hon beställer ofta, testar och skickar tillbaka ??‍♀️ hon testade nyligen då det gått 1.5 år av portande men då fungerade det iaf inte ännu ..

        Men fyfan vad trist… jag hatar att handla i butik och trycker det är så enklare med online, shoppa o testa i lugn och ro.. sen varierar hm’s storlekar så inåååt så man behöver ju beställa 3 storlekar jeans varje gång liksom.

          Just det beteendet är ju vad som sliter på miljön något så otroligt. Ta dig till en butik och dra för draperiet i provrummet, ingen ser dig.

      Försvinner ej!

    Så Stella och Hanna är inte alls längre kompisar heller eller..? Tänkte då hon inte var med på Hannas överraskningsfest.. tänkte att de bara slutat podda ?

    Har en fundering, fick upp en video om en influencers I.V.F-resa. Där nämner hon att hon vill skynda på insättning men läkaren rekommenderade att vänta någon månad. Men de kunde inte vänta för de hade två resor inplanerade. Missar jag viktig information eller varför prioriteras resor mitt i allt? (Namn raderades)

      Vet inte vilken influenser du syftar på men vet en influenser som gör ivf och ska resa ganska snart. Anledningen till deras resor är att de varit bokade länge, går inte att avboka och tror någon av resorna var för att fira någons förälder som typ fyllt 60?

        Skrev namn längre upp. Inlägget försvann så trodde man inte fick skriva namn så skrev om det så nu blev det dubbelt.

      Låter som ett genomsnittligt influencerliv och influencerproblem…

    M Graaf druckit lite för mycket ikväll om man läser kommentarerna på hennes senaste inlägg.. Orkar sitta och ringa upp folk?

    Från bloggen:
    Fisk
    Svar till Helena.Blir uppringd på jobbet av ett anonymt mobilnummer.Får frågan om jag är jag.I andra luren finns Maggan på tråden och undrar över ett inlägg som jag skrev angående hennes ex.Kunde inte fortsätta samtalet eftersom jag befann mig på jobbet.Där av mitt inlägg ikväll.

      På riktigt? Folk har riktiga liv riktiga jobb. Ringer Magdalena Graaf upp folk. Hon är besatt av sin blogg och sin ex. Skaffa ett liv. Eller ens ett jobb. Hennes kommentarsfält är rena skämtet.

    Ni som varit i samma eller liknande sits, har ni några kloka ord att dela?

    Jag är äntligen gravid efter flera år med sekundär barnlöshet, tillslut tog vi modet till oss att prova IVF (jag har stor g
    ”gynekologskräck”, så beslutet var absolut inte enkelt).

    Jag är nu i slutet på första trimestern och har diagnostiserats med Hyperemesis gravidarum. Jag kräks inte nu när jag är sjukskriven och får vila om dagarna, men innan jag sökte vård kräktes jag en del. Jag har ett illamående 24/7, klump i halsen med spya och kämpar med både vätska och mat. På sin höjd får jag i mig ett komplett mål mat om dagen, om man räknar med allt från morgon till kväll.

    Jag mår svindåligt och känner mig maktlös. Ligger i soffan hela dagen och får ont i kroppen av att inte röra mig. Försöker jag mig på en promenad med hunden slutar det med kväljningar och yrsel, hjärtklappning och att jag däckar på soffan efteråt. I timmar. Min kropp är utpumpad på energi.

    Jag har en vän sen tidigare och får ångest över att inte räcka till. Han vänder sig mer och mer till sin pappa, för att ”mamma inte orkar”. Skär i hjärtat.

    Jag vet att det vänder, någon dag. Men nu känns det mörkt.
    Har ni några tröstande ord, ni som befunnit er i samma sits?

      Jag har själv inga egna erfarenheter men jag vet att min kompis mådde riktigt dåligt under hennes graviditet och hon fick medicin utskrivet för det så att hon kunde behålla mat och slippa spy. Har du hört med din barnmorska?

      Be om ny medicin nu när de mest kritiska veckorna är över! En kompis hade samma diagnos och fick någon cancermedicin utskriven. Mirakel för henne!

    S Lindahl… Herregud alltså. Nu ska hon anställa en klippare till hennes yt-videos. Det enda jobbrelaterade hon gör i veckorna? Hur mkt mer tid kan man spendera på sitt utseende? För det är väl bara det hon gör utöver redigerar 2st videos i veckan? Hon är ju totalt upp i sej själv 24/7, hela livet snurrar kring hennes utseende.
    Brun utan sol, naglar, frisörbesök, fillers, tvätta håret, sminka(+ byta Desenio-tavlor, köpa nån ny matta el lampa, hämta paket typ). Och så börjar det om igen.
    Hon gör ju verkligen inget annat? HUR kan hon inte ha tid över för sitt lilla redigeringsjobb några timmar i veckan?
    Sämsta hon kunde gjort för sitt psyke va verkligen att flytta till sthlm när hon egentligen behöver krossa varje spegel hon kmr i kontakt med & börja leva i verkligheten.
    Att ha sån störd bild av sitt utseende, vara ätstörd & operera bröst, bukplastik samt möblera om hela ansiktet med fillers är vansinne. Sjukligt & sorgligt. Kommer hon operera käken också då hon skjuter fram den till ett underbett i varje sekvens/selfie?

      Du följer inte henne va? Hon lägger sjukt mycket tid på att redigera. Hon har sagt det själv att det är alldeles för mycket men hon är perfektionist gällande det. Inte några timmar i veckan utan hon kan sitta i dagar med samma video, det är inte hållbart. Hon söker nu en klippare och det är ju väldigt sunt. Ja hon lägger mycket tid på sitt utseende, men det gör ju de flesta influencers så förstår inte varför du blir så triggad av just henne. Vi lever i en ytlig värld.

      Funderat samma, men slutade följa henne då det blev för tjatigt med utseende, han lämnade henne plötsligt osv..

      Men m.deler är rätt lika, sa i podden att hon inte vet hur hon ska hinna med tvätt/disk eller vad det var. Hon jobbar inte förutom podden. Hur ska vanliga mammor hinna med allt med hus hem barn hobbyn osv som jobbar 8-17 ???‍♀️ vad jag blir trött på influencers som inte har ett hum om vanliga livet.

        Man kan ha mycket att göra även utan barn. Det är nog överdrivet om att inte hinna tvätta och diska, precis som föräldrar överdriver om att de är superhjältar för att de hinner med saker trots barn.

    Nu ska Elsa B mjölka sin cancer-historia ytterligare en gång. Hon som påstår att hon tagit itu med allt och mår så himla bra nu! Herregud, jag var med om nästan samma innan jag ens hade fått ett enda barn men det är klart, det är alltid mest synd om Elsa. Fattar att det känns jobbigt nu och när hennes bror och fru kanske får sitt andra och kanske tredje barn men hon måste sluta älta. Tror inte alls hon gått in och ärligt försökt må bättre. Hon gillar nog att vara hos terapeut och få älta och få uppmärksamhet men tror aldrig hon gjort jobbet. Bantningen är nog en del av det med. Hon älskar all typ av uppmärksamhet och är rädd att den ska försvinna om hon mår för bra.

      Fast hon skriver väl om sin upplevelse för att oktober är den rosa månaden, alltså den internationella bröstcancermånaden, och för att få människor att skänka bidrag till kampanjen. Nu hade Elsa förvisso inte bröstcancer, men hon hade en annan typ av cancer som drabbar kvinnor så förstår varför hon skriver detta nu. Har också på senaste tiden känt mig väldigt kritisk mot Elsa, pga konsumtion och allmän personlig bleknad, men hur kan det vara dåligt att uppmuntra sina läsare att ge pengar till cancerforskning? Det är inte direkt så att hon skriver om sin cancer särskilt ofta nu för tiden.

      Oj du framstår som extremt osympatisk…

    Gervide, kan du inte skriva ihop något kring att ”floristen” Tiingelinn gör reklam för konstgjorda blommor. Även märkligt att företaget vill förknippas med henne.

    jag vet, jag vet, alla är trötta/ointresserade av ms martens – jag förstår det är inte intressant att tjata vidare om Meeeeeeeeeeeeeeeeen:
    1. Hon sålde ju sin butik, sägs det, men det hon sålde var hela sitt aktiebolag, alltså My Martens AB som hon haft sen 2010. De hon sålt till så är det bara en kille kvar i styrelsen (som ”ledamot”) och hon har 5 SNI-koder reggade på företaget när hon lämnade: Förlag, Researrangemang, Drift av gymanläggningar, Efterproduktion av film, video och TV-program och Reklambyråverksamhet. Notera vad som saknas? Ingenting som ens touchar butik/florist/blommor eller något sånt. Att hon säljer sin gymverksamhet men behåller gymmet är ju jääääääääättekonstigt i sig. Ryktet som går nu är att hon helt enkelt sålde av det så hon skulle slippa hyran för lokalen // skulder i bolaget och att nu kan bolaget konka utan att hon som individ påverkas…
    2. Flashback har såklart börjat snoka runt bland hennes ”licenser”. kollar man upp henne på alla de officiella PT-licens-källorna så finns hon inte (varken i sverige eller internationellt, och inte i de källor som de hon gick utbildning hos hänvisar till). Det kan vara så att hon behöver registrera sig med sin licens själv för det var så många år sen hon gick sina kurser, men det är ändå något lurt med att någon som nu ska jobba heltid som PT inte har sett till att få sin licens reggad i registrena där folk letar efter PT.
    3. Någon lämnade en superlång kommentar på hennes blogg nu om det här att hon nu publicerar bilder på sonens fotbollslag i gymmet och huruvida det är lagligt eller inte – barn i sociala medier är ju aldrig super men när man dessutom använder andras barn för att göra reklam för sin verksamhet (… i brist på andra?..) är det ju särskilt känsligt. Inget svar från My, men intressant att kommentaren har godkänts/inte tagits bort.

    Så ja, jag vet inte. Det är så mycket konstigt med den här personen att jag inte kan låta bli att fascineras, men jag förstår att andra inte är lika intresserade och jag tror dessutom att ni andra som helt enkelt slutat bry er har gjort helt rätt så jag borde väl göra detsamma 😀

    Min kommentar om en viss person togs bort. Antar att man inte får skriva om den personen längre. Jag kan respektera om det finns en anledning men vill gärna veta vad den är isåfall. Får man inte skriva om personer som varit offentliga? Inte ens om det handlar om en situation som var offentlig?

    Skrev en kommentar om Kenza som togs bort. Tydligen får man inte skriva om vem som helst. Även om det stått på tex. Expressen om en person. Förstås ska man inte skriva rena rykten bara skit om folk. Men min kommentar om Kenza handlade om vad det redan stått i Expressen andra sidor på nätet.

      Vad konstigt, inser ju nu att jag aldrig läst något om henne här. Kanske vissa personer som sagt hårda ord om att det inte får skrivas om dem eller så.

    Vet inte hur jag ska börja men jag är 30 och mina föräldrar är skilda sen länge och mamma har skaffat ny man o 2 sladdisar (båda är i 10årsåldern). Jag flyttade 4 mil till en liten håla för ca 9år sen och kan nog räkna på min hand hur många gånger mamma hälsat på. Det är alltid ursäkter som att det är tråkig väg att köra, dåligt med pengar eller att nån av mina syskon har nån aktivitet. Nu fyller jag snart år och mamma undrar hur jag ska göra med firandet för att den o den helgen går inte pga dåligt med pengar och hon mår dåligt pga stress.
    Det finns så mycket mer bakgrundsstory som blir för mkt att ta upp här men kag kan inte låta bli att känna mig bortprioriterad o som att jag inte är en del av familjen.. Vad gör det att skippa en aktivitet tex EN gång? Jag vet att det fick jag göra när jag va liten. Vet inte vart jag vill komma egentligen..

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *