Anna.
Ett av min generations vanligaste namn. Man var nästan alltid tvungen att lägga till efternamnets första bokstav efter namnet för att skilja alla dessa ”Annor” åt. ”Anna S”, ”Anna L”, ”Anna O” och så vidare.
Idag får inte många nyfödda bebisar namnet Anna, men det återfinns i listan av personer som är relevanta för den här bloggen, så därför tänkte jag ägna dagens första inlägg till att kika på vad de haft för sig sedan sist. Något namn är kanske nytt för er, men då kommer era var att vidgas, and you are welcome for that. 😉
Anna Toledano Book har varit tillbaka i Turkiet för att fixa gaddarna, för vilken gång i ordningen vet jag inte men det har blivit en del resor dit.
Tydligen höll de tidigare sockerbitarna inte för trycket, utan det behövdes nya.
Anna vidhåller att det inte rör sig om sponsrade tänder, men jag är fortsatt inte övertygad. Men skönt att slippa cementera dit de gamla tänderna i tid och otid, så det unnar jag verkligen henne.
Anna Suvanna Deebang – tidigare ”Apan satt i granen” – ska ha lite av en kulinarisk utmaning där hon ska äta ur kylskåp, frys och skafferi utan att köpa nytt.
Hon upptäckte under en inventering att hon har massor av mat i gömmorna där hemma som hon liksom ”glömt bort” och det kan i alla fall jag identifiera mig med. Det enda jag egentligen har full koll på är hur stort lagret av ”förvällda” och frysta gula kantareller jag har, men vad som mer finns i frysen har jag mest en vag uppfattning om.
Jag antar att jag kommer tvingas ta reda på det i och med flytten, men kanske borde man ha ett bättre ”hum” om det även annars också?
Realityprofilen och influencern Anna Pankova visar upp boken/tegelstenen hon för närvarande försöker ta sig igenom. Det är den sista boken i Glastronen-serien som är en fantasybok som jag aldrig hört talas om då jag inte är intresserad av genren. Dock blir jag intresserad av böcker som folk är så här ”besatta” av, men samtidigt inte.
Jag hatar att bli så besatt av en bok eller serie att jag inte kan göra någonting annat än att fortsätta titta eller läsa, för jag får ingenting gjort. Ingenting.
Lite så var det med serien om ”Helikopterrånet” som vi sträcktittade på för några kvällar och nätter sedan och inte kom i säng förrän närmare 02. Men den var SÅ bra, trots att det tog ett par avsnitt för den att riktigt ”komma igång”!
”Kattiga” Anna Björklund tar med sina följare på husbygge.
Anna Nyström visar upp det som resulterat i 8 miljoner följare – sin röv.
Nothing more, nothing less. Don’t underestimate the power of the booty.
Jag följde skicrossstjärnan Anna Holmlund före olyckan och jag följer den före detta skicrosstjärnan Anna Holmlund efter olyckan.
Helt ärligt vet jag inte vilken Anna jag imponeras mest av. Det är klart att det är imponerande att vara en framgångsrik idrottare, men jag kan identifiera mig mer med den Anna som hon blev efter sin olycka och sättet hon tagit sig an den är så så så imponerande.
Hon visar prov på sådan ”jävlar anamma” som jag bara skulle kunna drömma om, och jag bara älskar hennes konto. Att hon är rolig också skadar inte, och jag skulle väldigt gärna gå på en föreläsning med henne, jag tror de är väldigt bra.
I en ungdomsvärld där influencers är superstjärnor är hon en annorlunda röst i och med att hon även blandar in sin tro. ”Jag vill vara den förebild jag själv hade önskat ha”.
Så skriver tidningen Dagen om den kristna mikroinfluencern Signe Anna som delar med sig av sin tro så väl som livet som nybliven mamma.
Hon har även släppt en egen planeringskalender där hennes tro går som en röd tråd och genomsyrar innehållet.
………………………………………………………………
Har du en ”Anna” jag missat och som du tycker förtjänar en plats i ett inlägg som detta – lämna en kommentar och länk i kommentarsfältet.
Och vilken är din favorit-Anna att följa?
Föregående inlägg 
Lustigt att detta inlägg kommer i dag, så tätt inpå 9 december, då Anna har namnsdag ?
Varför?
Tänkte också detta, blev lite datumförvirrad för ett stund!
Hade väl varit mer lustigt om det faktiskt var det datumet.
Fy fan blev stressad av bilden på den ammande mamman med sin planeringskalender. Som att vara på jobbet med ”veckans fokus” osv. Släpp sånt skit när man har en bebis känner jag . Planera kan man göra sen
Varför skulle man inte kina planera/drömma för att man har en bebis?
Fattar vad du menar. Självklart har man fortfarande tider att passa även med bebis och man kan behöva planera in fysisk aktivitet liksom vad man ska äta då man får i sig något ordentligt osv. Men uppslaget med drömmar och mål just nu med typ 40 punkter? Är väl ändå en bra tid när man har en liten bebis som inte har rutiner än att låta hjärnan vila lite och ta dagen som den kommer. Ok, kalendern är väl inte utformad just för bebisföräldrar men med bebisen på fotot sådär så ser det ju ut som att man ska försöka hitta massor av mål att jobba aktivt mot under just bebistiden.
Det är väl så individuellt. Vissa gillar ju att planera osv och vill inte bara ta dagen som den kommer.
Folk är olika. Jag blir stresad av att inte planera, oavsett jobb eller fritid. Kanske inte just veckans fokus, men att ha för mycket i huvudet är stressigt och jag upplever att jag kan släppa saker när jag skriver ner dem.
Så nära men så långt bort! Detta inlägg skulle ju ha kommit upp den 9/12, dvs på Anna-dagen
Fuck, det är det jag behöver en assistent till. 😉
Att hitta på något och inlägga
Helt obegripligt blogg
Helt obegriplig kommentar. Va?
Wow, kan Anna Holmlund stå så rakt upp nu, de sa väl att det var omöjligt, vilka otroliga framsteg hon gör, och vilken fantastisk form hon är i. Inte omöjligt att hon blir helt återställd, och man vet aldrig vad som händer i framtiden med tekniken och AI, det kanske kan gå att bota en dag.
Vad är det som har hänt? Följer inte henne men har hört talas om/vet vem det är
Det var VÄLDIGT lättgooglat kan jag meddela
Hon råkade ut för en olycka för ett antal år sen. Finns massa artiklar, intervjuer osv om det.
Hon föll illa när hon körde skicross. Har en hjärnskada.
Sarah J Maas skriver snusk förklätt till fantasy. Inget fel med det, men det är mer pulserande lemmar än bra språk och intressanta berättelser. Det kan vara bra att vara medveten om innan man börjar läsa.
Så tröttsam kommentar. ”Fairy porn”. Asså det är typ en puss i första ACOTAR boken och 1-2 sexscener i de andra två böckerna. Den 3e är dock mer vulgär I guess. Men att kalla det snusk/porr är överdrivet.
I Thrones of Glass serien är det EN sexscen som är beskriven i detalj (i bok 5) de andra scenerna är på sin höjd steamy/fade to black.
Jag trodde det var A Book som städade kylen och fick inte ihop nivån av städbehovet med hennes person ?
Jag följer en ANNAn Anna: Anna Lapwood på Instagram. Hon spelar bland annat filmmusik på kyrkorgel.
Just ja: Se Pirate Bay på SVT play! Risk för att fastna även där.
Saknade en uppdatering om en annan Anna, annawii.
Hon är väl knappast en influencer med sina 7k följare. Men för den som är intresserad kan jag meddela att hon fortfarande tar överexponerade bilder på sig själv iförd keps och att plastblommorna ligger kvar i Chanelpåsen.
Men senaste 1-2 åren har ju faktiskt en sak förändrats och det är att de pinniga benen fått rejält med fokus ihop med muskorta kjolar och knästrumpor? 😀
Du glömde alla kitschiga julmuggar, Pepsi Max, popcorn, ”nyttig” glass och konstiga poser på golvet framför julgranen? Och shoppingen från Temu!
Poserna är megakonstiga nu för tiden. Fast hon har alltid poserat rätt speciellt. Minns favoriten när hon ställer sig från sidan, drar in mage och rumpa och tittar typ snett nedåt… Den återanvändes flitigt typ 2015.
Får upp henne på Threads typ varje dag och hon verkar ha så otroligt dålig självinsikt. Och skrattade högt när jag såg Chanelpåsen.
Som ett tillägg, är endast på Threads för att följa alla människor som fullständigt hänger ut sitt privatliv för allt och alla men ändå verkar tro att det är en liten avlägsen plats på internet där inte andra ser vad de skriver om.
Ja hon verkar totalt omedveten om sin uppenbara ätstör*ing. Visar upp benen som är tunna som hot dogs, i de mest smala portioner så klart. Hade velat utmana henne att fota sina lår när hon sitter rakt ner på en stol. 😉 Men det lär aldrig hända… Hon gillar även att predika om hur alla är lika vackra och hon är inte ytlig… Mm okej då girl!
Haha jag har också noterat det. Alla dessa listor som skriker ”pick me” (hatar botox, fryser jämt, vill vara ’passenger princess’ osv.) samtidigt som hon skriver att hon avskyr det.
Undrar hur algoritmen på Threads fungerar? Eller är det helt enkelt så att vederbörande dyker upp i mångas flöden pga. hög aktivitet?
Många undviker att åka på semester till ställen de gärna vill uppleva pga klimatångest, men Anna Book har inga problem med att pendla fram och tillbaks till Turkiet för tandläkarbesök?
Är väl många som reser och som inte har klimatångest, så blir inte direkt förvånad över det.
Tror inte många undviker resan pga klimatångest (har faktiskt aldrig hört det arumentet) snarare är det nog det ekonomiska som begränsar, men det låter bättre att hävda klimatångest.
Jag skulle hoppas att de flesta för något som ett tandläkarbesök skulle välja att göra det på samma ort.
Det är några få som självmant håller sig hemma, vi är många som fortfarande njuter av att kunna flyga dit vi vill ❤️
Jag skulle nog vilja påstå det motsatta. Ni är några få som både kan och tycker det är rimligt att flyga dit ni vill bara-för-att. Många är vi som väljer att inte göra det.
Håller helt med dig, Linda.
Många? Det har jag mycket svårt att tro. Har nog aldrig träffar någon som inte flyger och reser regelbundet.
Oj. På riktigt? Skojar du eller förnekar du?!
Hh. Du njuter men någon tanke på klimatet har du inte uppenbarligen.
Åh, och jag avundas er som kan läsa timme efter timme. Jag som älskar språk och spännande historier, men av någon anledning inte klarar av att läsa. Antingen kan jag inte koncentrera mig mer än ett par minuter, eller så lyckas jag tvinga mig till koncentration med då blir jag så utmattad att jag typ somnar sittandes. Det är så tråkigt verkligen.
Jag läser mycket och behöver verkligen inte koncentrera mig. De första meningarna läser jag, sen är det mer som att berättelsen spelas upp i huvudet och jag befinner mig i den världen. Jag kan läsa så länge att jag inte märker att jag sitter obekvämt eller är hungrig. Så har det alltid varit.
Det du beskriver upplever jag endast med torra läroböcker och trist kurslitteratur.
Har du testat ljudböcker? Då kan du sysselsätta dig med annat så länge. Det är ju också ett sätt att läsa ?
Det är ett sätt att ta till sig historien, men det är inte att läsa. Det är som att säga att åka buss är ett sätt att springa. Man får gärna lyssna på ljudböcker om man vill, men vi behöver kalla det för vad det är.
Vi har säkert alla hört att läsförståelsen bland ungdomar sjunker och att allt fler elever måste lyssna på läroböckerna för att de inte kan läsa.
Amen! Lyssna på hur många böcker du vill, men säg inte att du läst boken om du har lyssnat på den. Att läsa är jobbigt, du behöver koda av, koncentrera dig och du behöver avsätta tid. Lyssna kan du göra när du gör annat, du tar del av en berättelse och kan komma ihåg den men du har inte läst den.
Avskyr frasen ”att läsa med öronen”!
Och absolut det finns barn och vuxna som pga svårigheter inte kan läsa vanliga böcker MEN majoriteten av de som har svårt att läsa har inte läst tillräckligt mycket text för att bli bra läsare.
Jag förstår vad ni menar men tycker också detta går lite dåligt ihop ivern kring hur viktigt det är att högläsa för barn. Även högläsning är ju lyssning, men helt avgörande för barns framtida ordförråd t ex och läsförståelse – vilket innebär att det iaf delvis överlappar i vad läsning och lyssning ger.
Läsa och lyssna är olika, och barn och vuxna läser för lite vilket inte kan botas med mer lyssning. Men samtidigt är högläsning och lyssning något väldigt fint som vi inte bör nervärdera – böcker jag lyssnat till som högläsning (som barn och ung) är bitvis mina bästa bokupplevelser och det är otroligt fint hur man kan dela såna upplevelser genom högläsning/ lyssning.
Jag lyssnar själv ALDRIG nu som vuxen men flera i min bokklubb lyssnar och många av dem tycker jag tar till sig böckerna likvärdigt (en del som lyssnar tycker jag dock tenderar att missa mer och ha svårt att ta till sig vissa rörigare berättelser).
Sen tror jag det är olika att t ex ligga i en säg eller soffa och lyssna helhjärtat jämfört med att låta boken gå i öronen medan mans stökar med annat.
Med det sagt är jag också orolig för vad som händer när ljudboken tar över – både med läskunnigheten och med berättelserna i sig när de anpassas allt mer.
Högläsning är bra för ordförrådet och för att väcka intresset för böcker. Små barn kan ju inte läsa själva och senare kan högläsning vara ett komplement och ett sätt att ta till sig böcker som ligger över den egna läsnivån.
Läsning ger ju mer än bara berättelsen i sig. Det ger en förståelse för språket, man ser hur ord stavas, hur olika stila bidrar till olika känslor osv. Jag tror inte att någon här är anti-ljudböcker, men att lyssna och att läsa är inte samma sak. Det är helt okej, men man bör vara medveten om att de är olika medium som ger olika saker.
Högläsning och ljudböcker är inte riktigt samma sak, vid högläsning stannar man av, tittar på bilderna, pratar om vad man läst, upprepar ord mm.
Att läsa högt för sina barn kan man fortsätta med även efter att de börjat läsa för att odla läsarintresset men då är det ju också något man gör tillsammans. Ljudböcker är mer en ”ensamsport”
Och jag läser och lyssnar på böcker VARJE dag, det ena är inte bättre än det andra ur ett ta till sig historia sätt, men läsning tränar hjärnan, stavning, meningsuppbyggnad mm på ett sätt som lyssning inte gör.
Läslyssna är ett ord som borde raderas ur alla rektorers vokabulär, utom möjligen på särskolorna. Om de finns längre?
Öva! Man måste öva för att lära sig. Börja med något lättsmält och gå sen över till lite tyngre grejer.
Precis! Jag kände att jag hade halkat ur min läsrutin, så i somras läste jag om mina ungdomsfavoriter. Snabbt, lättläst och trygga och roliga historier. Man måste inte läsa Dostojevskij bara för att man är vuxen. Ta nåt lätt och roligt i början 🙂
Nu handlar ju detta om en person som varit med om en svår olycka och behövt med medföljande hjärnskada. Kanske läge att avstå att korrigera språkliga fel.
Din grammatik i sista stycket är faktiskt lite slarvig tycker jag. Talspråk även där.
Så oerhört spännande med alla ”resor” och utmaningar som Apan satt i granen gör. Tycker det är fint med någon som visar på det flyktiga och väldigt svåra i att etablera nya vanor, och vad som finns i sprickorna mellan kropp, hälsa, vardag, att vara kvinna, hatkärleken mot den egna kroppen, strävan efter att vara smal. Önskar att fler var lika transparenta som Anna.
Var tvungen att avfölja för jag blev triggade och stressad. Hela tiden nya saker och uppstarter. Styrkelyft, löpträning, satsningar på diverse, nya förhållanden, nya jobb, prat om en flytt som aldrig blev av. Det blev för rastlöst och rotlöst för mig. Men det är ju som du säger, mänskligt på nåt sätt. Och det är väl så livet är, höft och lågt och vi alla är olika.
Från början skrev vi efter det talade språket. Kul att läsa gamla texter, de verkade inte ha några direkta regler de förhöll sig till. Kände man för att kasta in ett f i skriva så gjorde man det.
Vet inte varför vi blivit så rigida de senaste decennierna.
För att det ska vara lättare att förstå. Om jag skriver på min dialekt eller bara lite som jag tänker öppnar det upp för massor av missförstånd. Se bara hur knasigt det blir med folk som inte använder skiljetecken. Det blir dubbeltydigt och väldigt svårt att läsa.
Rigida de senaste decennierna ? Gustav den III införde början till ett standard-skriftspråk iom bildandet av Svenska Akademin. Om vi alla ”fick” skriva ungefär som vi kände för så skulle ingen orka läsa
Läste just en lång intervju med Isabella L i GP idag om pengar och maktojämlikhet i ett förhållande. Riktigt intressant och jag kommer att läsa den igen och fundera. Har just blivit lämnad av en man som hade väldigt mycket mindre pengar än mig samtidigt som jag fick framgång (han också ska sägas, men i mindre grad). Hans manlighet fixade inte det, varken framgången eller att jag inte ville involvera min ekonomi i vår relation och han visade det på flera intressanta sätt. Nu finns en möjlighet att jag hamnar i ett helt motsatt förhållande och jag grubblar väldigt mycket på det, vad det då skulle innebära just i maktojämlikhet. För det vill jag inte ha men är det omöjligt att komma ifrån? Väldigt skönt att vara singel och slippa dessa slitningar men jag vill ju ha en relation, bli kär och ha lite kul.
Jag tror många fler gräl egentligen handlar om pengar, även om det inte är kronor och ören alltså, men pengar styr ju hur man lever sitt liv och är verkligen en jättestor och viktig grej, definitivt något man måste prata om! Tidigt i förhållandet och fortsatt.
Sen kopplat till könsrollerna, i de flesta fall så är ju fortfarande kvinnan chef i hemmet och oftare att mamman har bättre kontakt med barnen och deras liv än att pappan har den rollen. Om mannen då även tjänar mindre är det ju inte så konstigt om han får mindervärdeskomplex. Och om kvinnans karriär dessutom går ut över familjelivet med långa kvällar på jobbet och minskade karriärmöjligheter för honom pga det (eftersom någon måste vara hemma ibland också) så krävs det ju att han står väldigt stadigt i sig själv – gillar hemmalivet, har egna intressen och vänner (oftare som män inte har nära vänner). Dvs det kanske inte blir så mycket kvar för honom och förmodligen finns det också en stress att bli lämnad för någon mer framgångsrik.
Men vad man ska göra åt situationen, inte helt lätt egentligen, om mannen ska fortsätta betala alla notor när det blir dyrare och dyrare ställen som gäller, känner press att köpa dyrare presenter, försöker hålla kvar sin manlighet samtidigt som han inte kan upprätthålla rollen som familjeförsörjare som nog ändå många känner är viktigt? Man måste ju också sätta in det i den normala vardagen, varken Isabella eller Paul verkar ju jobba speciellt mycket men oftast jobbar ju den ena mycket för sin karriär menar jag vilket sliter mer på förhållandet.
Tror förresten också attityden till den som tjänar mindre spelar roll, om den framgångsrika peppar den andra att starta företag eller avancera på jobbet kan det ju slå rätt hårt om det misslyckas gång på gång. Om den framgångsrika tycker det är skönt att ha en hemmafru eller gillar att kunna vara den som bestämmer pga pengarna blir ju situationen lugn, så länge båda är ok med det. Har känslan av att kvinnor oftare är peppare medan män oftare är nöjda med att ha en mindre framgångsrik partner.
Det är verkligen knepigt och därför så intressant. I mitt fall var vi särbos och det kommer jag nästan helt säkert vilja vara framöver också. Sedan var det ojämnt på en massa andra sätt också, inte minst att han jobbade så mycket så vi bara kunde ses på hans villkor. En intressant erfarenhet, frågan är hur nästa (särbo)relation ska se ut, om det är möjligt att ha det superojämlikt ekonomiskt men jämlikt i beslut, ta hänsyn till den andres vilja och behov etc. Men jag gissar att det bara är att kasta sig ut och testa. Med vidöppna ögon.
Ja det är ju bara att testa! Tror också det kan vara skillnad om man är tex ett par som hängt ihop sedan gymnasietiden och har sitt umgänge och sen drar den ena ifrån. Det är ju inte bara pengarna menar jag, om den ena dessutom börjar umgås i helt andra kretsar och kanske vill flytta, byta upp sig på olika plan osv. Där är det kanske enklare om man träffas när man är lite äldre och har sin livsstil på plats, då vet man mer vad man ger sig in i. Man vet om man är nöjd som man har det eller om man satsar betydligt högre.
Men ja, jag tror absolut det är möjligt att båda känner sig lika delaktiga och får bestämma lika mycket, förutsatt att ens drömmar inte skiljer sig allt för mycket.
Hoppas det, att man träffas på en plats i livet där båda parter lärt sig av sina misstag. Men jag har stött på en del som sålt sitt företag eller vad det kan vara och nu vill leva som just han vill och sedan hitta någon som vill hänga med på det. Och inte fattar att han själv måste mogna som person för att vara det minsta intressant att hänga med, pengar eller inte.
Anna Nyström som jag aldrig hört talas om har alltså ÅTTA miljoner följare!?!?!!!!!
Hur många är fejk?
Vem är hon???
Helt otroligt!
Kenza & Bianca släng er i väggen…
Jag har heller ingen aning om vem hon är. Om det är ”röven” som ska vara snygg eller nåt så NEJ! I mina ögon ser hela bilden inte så bra ut. Men det är vad jag ser/betraktar. Hoppas att hon mår bra och är frisk.
Jag vet inte heller men jag gillar att hon inte suddar bort valkarna på ryggen utan visar dem med ett leende. Hon ser absolut ut att må bra och vara frisk.
Att kommentera Anna Holmlunds grammatik är otroligt lågt. Man sparkar inte neråt. Punkt.
Apan satt i granen är min favoritAnna.
Undrar om Anna Book ångrar att hon ändrade sina tänder från början, efter det har det bara varit problem. Vad ska en D-kändis ha kritvita sockerbitar i munnen?
Vad är det för en bild som är inklistrad högst upp i inlägget? Är det tänkt att det ska stå ”Anna” överallt men att det har blivit fel på vart och varannat namn? Bättre kan du! ?
Anna Hibbs, vad gör hon nu?
Hon finns på Instagram och lägger ut lite ibland. Bor i Miami och Göteborg med sina två döttrar.
Jag känner en bot