Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!
God jul ? till er alla
Detsamma?
? God Jul!
God Jul.
Snart börjar ännu ett år… :/
Hoppas på ett mindre jobbigt år 2025. Mamma är sjuk,slut med exet, syrran är skild. Så ensam. Vill bara ha en kram.
Det hade du gärna fått om jag bara kunnat ge dig en.
??
*Ger dig en internetkram*
Min lista är:
1. Har ingen stabil inkomst, är bara timanställd.
2. Mår dåligt psykiskt och fysiskt
3. Ensam
4. Vill ha en kram
Men vi får båda hålla tummarna för ett ljusare 2025!
Liknande situation. Ensam singel. Dålig ekonomi. Sjukskriven. Hoppas det blir bättre.
Här kommer en kram ❤️
Kämpa på ❤️
? kram
Hoppas du får en kram och ett bättre nästa år!
Hoppas också på bättre nästa år för mig. Har cancer och mår skit och ingen lust med julfirande och nyår alls. Vill inte ha en kram eller empati ens. Vill bara gömma mig från alla människor.
Åh, beklagar cancern! *Ger dig styrka att läka*.
Själv har jag också haft cancer en gång, som barn.
Tack!
Kämpa på – 2025 kan bara bli bättre ❤️?
Tror tyvärr det blir värre. Iaf vad gäller skjutningar och sprängningar. Vi har bara sett början..
Kram ?
Skickar en till alla er som behöver, ledsen att läsa om de tunga situationer ni befinner er i. Hoppas måendet och tillvaron kommer kännas lättare så småningom. ❤️
God Jul! ☃️
God jul!!! ? ?
God Jul ❤️? Hoppas verkligen på ett bättre 2025. Orkar inte mer.
❤️
God jul! 🙂
Fast varför skriver man så helt ogenomtänkt? Jag gråter mig genom julen, liksom alla andra jular. ”God jul” känns bara som ett slap in the face.
Alla bär vi på våra bagage och man kan inte tänka att precis allt kan göra nån illa. Tror knappast nån skriver just ”god jul” med avsikt att såra eller trigga nån. Snarare tvärtom.
Tråkigt att din situation ser ut som den gör men skulle rekommendera dig att inte hänga just här inne med tanke på vad som faktiskt skriva här med mindre trevliga avsikter.
Förstår om det kan kännas triggande för vissa, men när du känner sådana känslor, försök ha i åtanke att den som önskar dig en god jul inte säger det med illvilja, utan det enda personen egentligen säger är att den önskar att du fick ha det bra. Den kanske inte känner till dig situation men om den skulle gjort det önskar den bara att du slapp vara var en fånge under vad än som tynger dig. Tyvärr ser ju inte verkligheten ut så alla gånger, men det gör ju inte att man slutar hoppas på att såväl nära och kära som alla andra medmänniskor ska må bra och ha en fin tid framför sig. ❤️
Jättetråkigt att du gråter dig igenom julen och jag förstår att det känns som en käftsmäll då. Men ditt mående är ditt att hantera. Du borde fundera på att hålla dig borta från sociala medier under denna tid, det verkar ju påverka dig negativt.
Jag fattar bara inte poängen. För er som får en god jul blir den ju god med eller utan ett generiskt ”god jul”. För alla som inte har det bra under julen blir det bara en käftsmäll. Och det är knappast ett personligt problem för mig, svinmånga människor har det riktigt tufft under jul, julen är inte god för många. Så bara chilla med ert god jul..och till dig dig anonym 07;18, empatistörd much? ”Ditt mående är ditt att hantera?” -hur hjälper en sån dryg kommentar den här diskussionen?
Man ÖNSKAR någon en God Jul. Jag önskar att du eller min granne ska få en en God Jul.
Hur kan det kännas som en käftsmäll?
Och ditt mående, är verkligen ditt att hantera.
Du får nog ta och byta attityd.
Och jag vill inte ha dina önskningar. Tack men nej tack.
Andra kan ju fortfarande önska mig en god jul, även om jag inte kommer få det. Livet pågår utanför mig för alla, med julstress, julefrid och allt däremellan. Hur eländigt jag än mår.
Ska vi önska gott föräldraskap till alla som inte kan få barn också?
Men snälla du vilken fånig jämförelse. Säger du aldrig trevlig helg eller liknande heller för att personen KANSKE inte kommer har en trevlig helg?
Nä jag brukar inte gå runt och önska trevlig helg till höger och vänster.
Mtp att det är rätt allmänt känt (?) att julen är en tuff högtid för väldigt många människor tänker jag att det tvärtom kunde vara rätt värdefullt för normisar att fundera över om det verkligen är nödvändigt att kasta ur sig god jul till höger och vänster. Såg ni god jul till era nära och kära som ni vet kommer ha det bra men ni behöver liksom inte kleta in er julhets på människor nu inte känner.
Hahahahaha, nu tror jag att du får ta av dig din offerkofta, och ta dig ur din bubbla.
Det är verkligen nödvändigt att önska människor i ens närhet, God Jul.
Ja, jag skriver ju det? Men man behöver inte kleta sin julhets på främlingar.
Kanske du som behöver fundera lite över din egen bubbla, eller är du en sån besserwisser som inte tror att du har något att lära av att lyssna på andras perspektiv?
De som betraktar ett verbalt ”god jul” som en form av julhets torde vara i minoritet.
Jag märker att jag blir som besatt av killar. Jag behöver knappt lära känna dem utan det kan vara någon jag finner ett intresse för och sen finns det ingen annan? Jag blir helt manisk. Detta kan hålla i sig ett tag och sen släpper det. Jag fattar ju att det inte är killarna i sig som är speciella utan något annat, men det är ju inte normalt och sunt. Är det någon som har det såhär?
Tänkte föreslå exakt det här, scrollade ner och såg att det redan var nämnt ??
Du beskrev precis exakt hur jag var i tonåren… konstant besatt/kär i nån på avstånd som upptog alla mina tankar. Olika killar som jag inte kände ett skvatt? Var också för feg och osäker för att någonsin göra nåt åt det mer än att glo på personens bild i skolkatalogen, skriva dagbok och dagdrömma hela min vakna tid om personen, och ibland gå promenad förbi personens kvarter med hopp om att stöta på varann…… sunt absolut.
Med åldern och mer seriösa förhållanden så har detta beteende avtagit som tur är. Men har generellt gått väldigt snabbt till väldigt kär med killar, ifall det skulle vara del av samma mönster..
Jag är precis likadan tyvärr
Min mamma och jag hade en oerhört dålig relation i många år. För tre år sen skiljde sig mina föräldrar och i samband med det bara några veckor senare blev min mamma svårt sjuk.
Jag har inte alls varit särskilt engagerad genom dessa år, av den simpla anledningen att det inte har känts rätt för mig. Ja, hon är sjuk, men det tar inte ifrån mig att hon var en asdålig mamma. Detta har min pappa skuldbelagt och fortsätter skuldbelägga mig för ständigt. Han tycker jag är empatilös och att ”alla döttrar skulle engagera sig om deras mamma blev sjuk”. Jag har försökt prata med honom och få honom att förstå min sida och enligt min mening så tycker jag att alla får engagera sig själva i den mån de själva tycker känns rätt. Vad tycker ni? Bör man engagera sig, är det ett krav, oavsett relation?
Jag tycker att du ska göra vad som känns rätt för dig. Tänk efter noga bara, skulle du ångra att du inte engagerade dig om hon gick bort?
Vill du inte ha en relation med din mamma så kan ingen tvinga dig.
Självklart behöver man inte det. Din pappa kanske skuldbelägger dig för att han själv känner sig skyldig att de skildes kort innan?
Är i en liknande situation, min mamma har betett sig fruktansvärt under hela min uppväxt och gör det fortfarande. Hon har nu börjat utveckla demens och beter sig ännu sämre, om nu det är möjligt…
Att din pappa skuldbelägger dig tycker jag är riktigt illa, men kan vara att han tar ut sina egna skuldkänslor på dig? Det betyder dock inte att det är okej,
Men som svar på din fråga, nej, det är inget krav att engagera sig. Du måste göra det du mår bra av. Men sen har man/jag ändå så dåligt samvete och försöker hjälpa min mamma, men får skit tillbaka och allt slutar med att jag gråter i flera dagar efteråt. Har tyvärr inget råd, mer än att du måste göra det du mår bäst av, kanske kan det bli nåt som vi båda kan lova osss själva inför 2025? ❤️❤️
Det här är svårt. Men jag ska ge min egen historia.
Jag växte upp med en mamma med schizofreni. Hon har gjort sånna hemska saker mot mig och jag hade otroligt svårt att hålla kontakt med henne under mina tonårsår. Men jag har förlåtit henne. Familjen är den enda vi har och jag har försökt hjälpa till att reparera den skada hon gjort mot mig. För min egen skull. Jag vill inte känna hat eller bitterhet i mitt hjärta och oj vad jag mår bättre av att ha en kontakt med henne. Jag tänker det lite som välgörenhet. Än idag suger hon ur energi ur mig men jag ser det som att jag är generös med min tid och kontakt och den dagen hon är borta kan jag känna mig stolt över mig själv. Idag är jag nästan 40 med 3 egna barn och håller kontakt med henne. Ringer minst en gång i veckan. Jag visar också mina barn att jag håller kontakt och vårdar mina relationer oavsett status – i dagens värld är alla som inte passar oss väldigt utbytbara. Jag tror inte det är hållbart i längden. Jag hoppas även att mina barn kan se det och om jag bli gammal och dement och beter mig irrationellt så kanske dom ändå vill hålla kontakt med mig. Trots att jag inte är mitt bästa jag. Kanske inte det svaret du söker men kanske ett svar som ger ett perspektiv
I all välmening, familj är inte alls allt vi har. Om man inte räknar vald familj, vänner.
Jag reagerade också på det, och att alla är utbytbara. För mig är vännerna viktigast (utöver mina barn såklart) och de är inte utbytbara.
Jag med, det är inte varje familjemedlem som bryr sig alls tyvärr:(
De allra flesta skulle nog dock ändå betrakta sina vänner som ”utbytbara” i bemärkelsen att blir relationen negativ och jobbig så slutar man umgås.
Samma med familj.
Man slutar inte vara familj för att relationen blir negativ..
För många kanske familjen är allt vi har.
Och för många är familjen det värsta som finns eller bara icke existerande. Vilken fånig diskussion, det finns ju ingen generell sanning.
Så är det.
Därför ska man inte skriva så generellt…
Hon menade väl ”den enda vi har” dvs man kan ha 1000 vänner men ens familj är ju samma. Visst kan vänner kännas som familj men just familj som man vuxit upp med osv är ju speciellt. Betyder inte att man måste ha kontakt med dem menar jag men man kan ju inte plötsligt byta familj liksom, det kommer ej vara samma sak, på gott och ont.
Håller ändå inte med, det är då olika för alla.
Jag tyckte din kommentar var väldigt fin. Fint av dig att finnas där för en annan människa även om det bitvis är tungt för dig. Schizofreni är ju en otroligt tuff sjukdom .
Hoppas det forsätter på ett bra sätt för er framöver.
Håller med L. Blev rörd av din kommentar. Det måste varit otroligt tufft för dig. Din mamma är lyckligt lottad som har en så insiktsfull och empatisk dotter, även om hon kanske inte förstår det själv. ?
Nej det behöver man inte o ibland bör man inte göra det. Min mamma är sadistisk mot mig o utsätter mig för psykiskt våld, allvarligt våld. Min uppgift är att skydda mig & min hälsa från det. Vi har inte haft kontakt på flera år & jag har blockerat henne överallt. Tror inte att någon sjukdom i världen skulle kunna få mig att tänka om.
Tack vare det skyddar du även dina barn eller framtida barn. Så behöver man också tänka i vissa relationer.
Jag tänker att man skördar det man sår… De hade sin chans.
Gör vad du vill med detta…men din pappa har en poäng. Du kan välja att bryta kontakt om det för dig att må bättre såklart. Men ja, det är faktiskt själviskt. Står du för det och kan leva med det, ok. Men från någon som gjort samma sak och vars förälder sedan dör: stor risk att du ångrar dig och DÅ kan du inte göra något åt det.
Man får vara självisk i sitt liv. Och hennes mamma verkar ju verkligen varit det…
Jag sa ju det. Står man bara för det så.
Sen beror det ju lite på vad ”asdålig” betyder. Är det tortyr och massa våld kan det vara sunt att bryta. Men många tycker ju att en förälder är dålig för att den t ex inte ställer upp på varenda liten sak…
Jag tycker att du är oempatisk. Hur gammal är du?
En människa som går igenom svårigheter som sjukdom eller olycka, tycker jag att man alltid stöttar. Om hon har varit en dålig mamma så ligger det ändå i dåtid. Man kan alltid förbättra en relation.
Gör man verkligen det, oavsett vad? Förtjänar man stöd bara för att man blir sjuk, oavsett hur man betett sig?
I de allra flesta fall, ja.
Om man fortsätter bete sig illa då? Jag har en nära anhörig som är psykiskt sjuk, men i perioder kräver att vi ska finnas där och stötta hen. Jag mår så dåligt över tankarna på att ha kontakt med denna personen, men vissa i min närhet tycker att jag är egoistisk och ”det är faktiskt mer synd om hen, som är sjuk, du får faktiskt ställa upp” oavsett hur det påverkar mitt mående.
Stå på dig E! Finns ingen som kan tvinga dig och hänvisa till sjukdom, det är du som vet vad som är bäst för dig!
En person som är psykiskt sjuk kan ju inte hjälpa det. Det hade kunnat vara du – vill du att folk stöter bort dig?
Preach, Ska man resonera på samma sätt när dementa människor beter sig illa?
Är ju inget frikort att vara psykiskt sjuk? Finns väl många som är det som har fina och sunda relationer. Men när någon så uppenbart får en annan människa att må så dåligt så bör man ju inte ha en relation oavsett blodsband?
Så fungerar inte schizofreni. Helt meningslöst att tänka att någon som är schizofren ska bete sig som andra människor, det handlar ju om att man har psykoser återkommande vilket gör att ma agerar utifrån en annan verklighetsuppfattning än omvärlden. Det går verkligen inte att jämföra med sjukdomar där man t ex har mycket ångest eller liknande. Normalt har man ju haft goda relationer innan man blev sjuk, det är sjukdomen som gör att det slutar fungera.
Sen tycker jag inte anhöriga har en skyldighet att umgås om deras eget liv blir dåligt av det. Men det är en fruktansvärd sjukdom. Att det fungerar bättre med relationer idag för en del drabbade beror inte på att de skärper till sig, utan att det kommit bättre mediciner som helt enkelt motverkar själva sjukdomen.
Fast E som jag svarade har inte skrivit att det handlar om schizofreni?
Många av er som antingen helt saknar förståelse för vad det innebär att växa upp med en riktigt dålig förälder och/eller är grovt medberoende själva fortfarande.
Antingen det eller så har dom inte blivit utsatts för den typen av destruktiv förälder
Håller inte alls med dig.
Min pappa betedde sig fruktansvärt illa under min uppväxt och vi hade ingen kontakt senaste 10 år, sen blev han svårt sjuk. Jag funderade så mycket kring detta om jag skulle ta kontakt eller inte men kom fram till att nej det gör jag. Han hörde aldrig av sig till mig när jag blev sjuk så han visade redan där hur lite jag betydde för honom. Och jag var ärligt talat så trött på att vara den vuxna i vår relation. Nu har han gått bort och jag ångrar mig inte utan jag gjorde ett val som jag står för, för det kändes rätt utifrån mitt och mina barns mående. (Jag är 46år..)
Tycker också det känns barnsligt oempatiskt att inte vilja vara större människa än så.
Sen är det absolut skillnad om föräldern utövat våld eller begått övergrepp (tror inte det är så vanligt?), men det verkar som folk känner sig svikna av sina föräldrar bara för de inte fick en perfekt barndom.
Så man är barnslig om man inte finns där när ens förälder blir sjuk? Den förälder som i ett ”friskt” tillstånd inte har brytt sig om sitt barn? Men när föräldern sen blir sjuk då ska man som barn ställa upp? Köper inte det alls. Du verkar ha varit förskonad från dåliga relationer med föräldrar så du ska nog ta och sluta förminska oss som faktiskt har haft det. Att ens skriva som du gör att det bara är vid övergrepp eller våld visar bara på din okunskap om hur det är att växa upp psykisk misshandel eller en narcissist förälder.
Nej jag håller med dig. Vissa är energitjuvar som bara tar och tar och det är absolut ingen rättighet att man ska få stöd när man betett sig illa, oavsett blodsband eller tidigare relation.
Så för att man tar mycket energi förtjänar man att dö ensam? Vilken människosyn du har…
Men snälla rara jävla människa??!! Om man inte vill dö ensam så får man bete sig medan man lever?!?! Varför sitter du och försvarar massa som du ändå inget vet något om?? Du har ju ingen aning om vad folk fått utstå men ändå kravlar du upp på höga hästar o ba ”vilken määänniskooosyyn du haaar” ??? käft med dig och lär dig vara ödmjuk inför att andra gör sina val i sina relationer.
NEJ
DET FINNS INGEN SOM KAN STÄLLA KRAV
Du väljer själv!! Det är bara du som kan bestämma vad du vill göra och vad som känns bäst för dej. Inte vad som är bäst för någon annan.
Om det är att fortsätta hålla avståndet till en toxisk relation så är det rätt val.
Bara för att en person är sjuk förändrar der inte er relation
Bara för något känns bäst för en själv betyder det ju inte att det är rätt sak att göra. Tänker man inte lite större än vad som känns rätt för en själv? Tänk om politiker och föräldrar resonerat så. Låter oehört barnsligt och konstigt att använda vad man själv tycker känns bäst som moralisk kompass.
Skulle inte se politiker som något föredöme direkt…
Vi pratar om en relation till en människa som enligt TS behandlat henne illa.
Inte världsproblem.
Idag har jag inte gjort mycket. Hängde upp ljusslingor inomhus igår, och har dem tända. Har också tänt ljus så det är mysigt här hemma.
Dricker kaffe och äter saffransgifflar.
Hur har ni det ikväll? 🙂
Låter mysigt! Jag har ont i huvudet & är på rasande dåligt humör utan anledning. Klimakteriepms tror jag för jag har det bra! Ligger i sängen & ska läsa en bok.
Krya på dig!
Tack! ❤️
Har haft en lång vecka med långa dagar och lite sömn. Så jag har legat i sängen hela dagen, tittat på tv och haft jättemysigt faktiskt. Sen beställde jag mat och tittar på Harry Potter. Granen står tänd och trots en oproduktiv dag har jag en jättebra kväll?
Underbart ju ?
Ja just idag var det exakt vad jag behövde?
Har jobbat i julruschen både igår och idag och är slut! Ska laga lite tacos, sova och ladda om för en ny dag imorgon!
Har ångest men vet inte varför. Ska jobba imorgon och kväll på julafton. Längtar tills jag går av på julafton, då blir det ledigt med familjen och vila.
Hoppas du får en mysig jul trots jobb!!!
Tack. Det får jag säkert. Är ssk i äldreomsorgen så kan vara mysigt att jobba julafton om ingen blir akut sjuk.
Har två julhemligheter. Längtar sååå tills alla vet så jag inte behöver tänka på att inte försäga mig.
Låt mig gissa: tvillingar?
Du ska berätta att du är lesbisk och skiljas från din man?
Hahah vilken toppenstämning man kan skapa på julafton med de nyheterna ?
Och presentera min nya 22-åriga flickvän???
Nice!
Det är du som är tomten?
Och påskharen!
Haha!!!! ??
Du ska operera brösten. Båda två!
Eller ena bröstet och näsan?
Du har inte gjort din berömda Jansson själv utan köpt färdig på påse. Du är egentligen inte allergisk mot inlagd clementin men ljuger för att slippa äta faster Agdas märkliga juldessert varje år
Ja, och längtar så tills alla vet att hon köper Janssons frestelse på påse! Då blir det livar!
Mormor kommer bli såååå besviken om hon får veta det?
Du är gravid och ska gifta dig?
Ett av två rätt. ??
Du ska gifta dig med två personer!
Grattis till ungen
Grattis till ugnen!
Grattis till Ungern!
Vilket är det värsta ryktet ni läst/hört som sen visat sig vara en lögn?
Börja du!
Att två läkare mördat och styckat en kvinna som försörjde sig genom prostitution.
Så ofattbart att deras liv blivit förstört. Och att upprättelsen kommer i form av en svt-dokumentär så ofantligt många år senare. Efter att ena dessutom försökt ta livet av sig….
Ja det är så hemskt! Man orkar nästan inte förstå det.
De fick väl egentligen upprättelse tidigare, när den där boken Döden är en man kom ut 1999 och klargjorde rättsskandalen. Men SVT dokumentären gav ju informationen en helt annan spridning.
Helt sjukt hur en del inblandad forsätter att försvara vad som hände även om betydligt fler verkar krypa till korset och be och skämmas.
Så fruktansvärd historia. Så unga människor med livet framför sig. Och stackars barn att växa upp med den beättelsen.
Aha jag kände inte till boken! Precis, det är lätt att sprida förtal, men nästan omöjligt att få samma räckvidd när sanningen sen ska fram. Och intresset för folk som själva spridit lögnen att sen berätta att allt just vad en lögn är ju ofta rätt så svalt..
Verkligen, det är så många som drabbats av att oskyldiga pekats ut. Och med andra ord – minst en mördare som gått fri och ev skadat fler.
Skulle inte säga att de fick upprättelse genom den boken. Skadestånd och att domen i vilken de anses skyldiga till styckningen (helt utan belägg) ogiltigförklaras hade dock varit det.
Helt otroligt att ett tvåårigt barn kan agera vittne genom sin mamma.
Att två barn i Arvika mördade sin kompis!
Vad har dessa två fall gemensamt? ?
Vet inte om din fråga är retorisk? För det är ju uppenbart att den gemensamma nämnaren är inkompetenta poliser.
Margit Norell bland annat ?↕️
Jag gjorde en retur till Zalando för ett par dagar sedan och fick sedan en återbetalning. ”Problemet” är att jag sedan fick en till återbetalning natten efter, och igårnatt igen (jag fick alltså hela summan första gången). Skulle inte förvåna mig om jag får en swish inatt igen. Så jag mejlade dem och skrev att jag fått flera återbetalningar och frågade vad skulle göra. Får då detta svar:
Hej!
Tack för att du kontaktar oss.
Jag förstår att du inte har fått din återbetalning. Jag kan bekräfta att vi fick ditt paket på vårt lager och behandlade en återbetalning av 559 SEK för den returnerade artikeln den 2024-12-20. Vi har dock ingen information om ditt bankkonto för att fortsätta med överföringen.
Vi skulle därför vilja be dig att återkomma med följande information:
– Bank
– Kontoinnehavare
– Clearing-nummer
– Kontonummer
Vänligen ange varje uppgift separat.
Så snart vi har fått informationen kan vi fortsätta med överföringen av din återbetalning till ditt bankkonto.
Hör gärna av dig om det finns något annat jag kan hjälpa dig med.
Ha en bra söndag!
(slut på mejl)
Wtf??? Menar de att de ska skicka mer pengar haha?? Eller tolkar jag mejlet fel och att jag måste uppge mina bankuppgifter för att göra en återbetalning till dem?
De menar helt klart att de ska skicka mer pengar..
De verkar ha missförstått och tror att du inte fått dina pengar.
Jag förstår inte hur de kunde tolka mitt mejl så då jag tydligt skrev att jag fått för mycket pengar… men aja, får försöka förklara igen ?
Är det inte lättare att ringa?
Säkert ett Ai-svar som tror att det fattat men helt klart inte gjort det. Ingen människa har nog varit i kontakt med ditt mejl.
Haha, det låter som att de missförstått situationen helt. Är det AI som svarat kanske och som inte fattat att du fått två återbetalningar istället för en??
Ring istället. Jag har personligen alltid fått bra hjälp och service av dem.
Okej, tack hörrni! Det är nog AI. Jag får ringa ?
Bläh du pratar med en bot. Samma hos booking, hotels osv. Sjukt irriterande.
Du har gjort vad som kan krävas av dig för att de ska fatta att de betalat för mycket. Du kan inte ta ansvar för att deras kundtjänst inte fungerar. Så jag hade släppt det nu. Om de vaknar och vill ha tillbaka pengarna får du betala tillbaka dem då, men om inte kan du behålla dem med gott samvete.
Ehrm nej. Juridiskt har du fel.
Jag håller inte med? Jag jobbar som domare haha.
Det gör du definitivt inte. Lär dig skriva först om du vill få någon att tro att du är en domare.
Anonym 20.54 och 21.09 här, dvs domaren. Kul att du blir så provocerad! Jag står fast vid det jag skrev ovan. Berätta gärna vad du menar är juridiskt korrekt.
Jag, 21.15, har inte kommenterat det juridiska bara att du definitivt inte jobbar som domare. Men såg att det var fotbollsdomare du menade och ja, då kanske man inte behöver kunna skriva så det kanske stämmer.
Om du är domare borde du veta att man inte får behålla pengar som råkat komma fel?
Tex om någon swishar fel så får du inte behålla de pengarna, samma gäller givetvis om ett företag råkar göra detta.
Eller du kanske menar att du är typ sportdomare??
Hen har ju kontaktat avsändaren om att pengarna kommit fel?? Enligt mig upphör ansvaret sen. Särskilt eftersom avsändaren är ett stort bolag som får förväntas ha koll på sina in och utbetalningar. Eller tycker ni att ts – utan att ha fått nån återkoppling – självmant ska gå vidare och ta reda på ett kontonr och föra tillbaka pengarna?
Släpper detta nu. Har en fotbollsmatch att döma i morgon.
Enligt dig upphör ansvaret sen?
Uppenbart att du inte är domare inom juridik i alla fall.
Hen kanske är fotbollsdomare. Självklart kan man inte använda pengar man inte har rätt till. Vänta sisådär 5 år, så är det preskriberat sen.
10 år är preskriptionstiden.
Sen kan man väl också ha spenderat pengarna i ”god tro”. Dvs man kan inte alltid märker att man fått dubbla inbetalningar. Jag har fått en (mindre) summa en gång från två olika flygbolag pga försenat bagage. Två år senare hörde det ena försäkringsbolaget av sig och skulle kräva tillbaka pengar. Då sa jag att jag hellre ville behålla deras summa eftersom det andra bolaget betalade ut mindre. Så ifall problemet var att jag fått från båda så kunde jag betala tillbaka det andra istället. Behövde inte betala. Hävdade även ”god tro” då (visste inte att man inte fick ta emot från två?).
Oj långt svar men är ganska säker på att fotbollsdomaren (?) har rätt. Vad ska de göra liksom. Hederligt att ens försöka betala tillbaka tycker jag! Se det som en julklapp från chat-bot!
God jul!
Denna person kan ju dock inte hävda god tro då hen redan varit i kontakt om att hen vet att hen fått för mycket utbetalt.
Det finns liksom lagar så nej, domaren här har inte rätt. Visst kan ts ligga lågt om hen vill, men detta kommer ju upptäckas och då får hen betala tillbaka.
Vad som krävs? Hon är ju i ond tro (motsats till god tro).
Men hon förstår ju att kundtjänst inte fattar rätt? Då ska väl kunden försäkra sig om att informationen gått fram korrekt? Hade inte släppt det, utan ringt dit och försäkrat mig om jag gjort allt för att förklara.
Fast hon har meddelat företaget i hänvisad kanal. Det är inte hennes ansvar att tillse att deras interna kommunikation fungerar tillfredsställande.
Har hänt mej med precis, tre insättningar, ska försöka ta tag i det imorgon.
Några tips på enkel mat imorgon på uppesittarkvällen? Vill inte behöva stöka ner i köket innan julafton
Pizza?
Pizza annan hämtmat? Kinesiskt indiskt?
Tacopaj
Paj(er), pasta sallad eller nåt annat enkelt du kan förbereda innan dessutom?
Sorry för telefonens särskrivning, pastasallad naturligtvis ?♀️
Vi kör smörgåsbord, typ gott bröd med olika röror (köper färdiga i charken) och grönkål i ugn till
För egen del blir det(seriöst) toast med skagenröra bla.
Korv med bröd
Fyfan vad gott! Tror fasen jag ska äta det till bakismat på annandagen?
Har en sju- och en åttaåring, och tycker sjuåringen är så OTROLIGT TRÅKIG att spela spel mm med då hon fullkomligt och totalt bryter ihop så fort det går minsta lilla dåligt för henne ? åttaåringen är hur gullig som helst, skrattar åt sig själv när han förlorar. Men sjuåringen och jag hade ett stort bråk nu när jag inte orkade med humöret och gråten längre när vi spelade spel tidigare i eftermiddag. När lär man sig att förlora och inte bryta ihop helt? Vad ska jag ha för approach när hon får bryt? Det förstör ju både för henne själv, storebror och mig.
Har inga råd mer än att jag förstår dig helt. Har en kusin som även i vuxen ålder är på samma sätt. Spelar aldrig spel med henne längre för det blir inte roligt eller trevligt för nån.
Kanske bara bemöta det på ett lugnt sätt. När du inte hetsar upp dig och blir irriterad så kommer hon själv nog lugna ner sig efter en stund.
Säg bara med en lugn röst ”Jag vet, det är tråkigt att förlora, men ibland vinner du, eller hur? Nästa gång vi spelar kanske du vinner.” Eller något liknande. Alltså behåll dina egna känslor lugna så kommer hennes ebba ut tillslut.
Är inte det lite ”småsyskonsyndrom”? Äldre syskon rycker på axlarna och är glada att få varit med, yngre tror att allt och alla ska falla för deras önskan.
Supermycket generalisering och överdrift nu, ifall det inte framgick. Men poängen den samma.
Nä för min äldsta dotter får också psykbryt när andra vinner. Mina söner är hur lugna som helst med att förlora.
Tvärtom hos oss, den äldsta får tokspel, den yngsta är social och chill.
Tror detta är mer av en personlighetsgrej.
Men – man tränar också på det såklart och de allra flesta lär ju sig förlora med tiden. Eller att tacka nej till att spela spel.
Jag tror också att det är ett personlighetsdrag. Jag tror till och med att småsyskon ofta lär sig förlora tidigare eftersom de är vana med att vara sämst på allt.
Fortsätt öva.
Prata med henne om det när ni INTE spelar. Dvs om ni planerar att spela klockan 14, prata med henne kl 12.
Fråga hur det känns att förlora och prata om att det såklart kan kännas både jobbigt och tråkigt när det går dåligt och att man kan bli arg. Prata om hur hon kan hantera känslorna på ett bättre sätt. Kanske något fult ord som man får säga när det går dåligt som också är lite roligt så man skrattar samtidigt? Tex att man får ropa PRUTT OCKSÅ! när det går dåligt, eller något liknande.
Prata också om hur det känns att vinna för henne. Kul, eller hur! Då kan ni också prata om att det såklart känns samma för storebror eller för dig. Det är roligt för alla att vinna och det är tråkigt för alla att förlora, men det viktiga är att man också kan glädjas åt andra.
Ett annat tips om det inte går att nå fram om det här just nu, så spela spel där man inte vinner/förlorar utan mer måste jobba tillsammans för att vinna över själva spelet?
Man kan också minimera känslorna kring att vinna eller förlora. Föregå med gott exempel och typ säga ”hoppsan, jag förlorade denna gången, men vad roligt det var att spela ihop!” Eller svara typ ”ja, ibland är det så. Vad var din favoritstund när vi spelade tillsammans?” när någon påpekar att du vann.
Det är ju trots allt inte för vinsten men spelar.
Fast att förminska känslorna känns ju fel? Hon känner ju det hon känner. Så bättre att försöka få henne att förstå känslorna, att det FÅR vara jättetråkigt att förlora MEN hur man då hanterar dem på ett bra sätt och kan glädjas med andra trots att man är arg över egen förlust.
Det är ju inte fel att vara vinnarskalle heller och man får spela för att vinna. Att vinna är roligt och måste få vara roligt, och att förlora får vara tråkigt. Men man måste lära sig förstå/hantera de starka känslorna som kommer så att inte andra blir ledsna.
Måste verkligen varenda känsla bearbetas?
Har inte skrivit att de ska bearbetas. Jag har skrivit HANTERAS vilket är något helt annat.
Starka känslor som kommer ut i tex ilska måste man lära sig hantera.
Det är ditt och din familjs jobb att lära henne. Gör ni inte det kommer hon fortsätta vara likadan till vuxen ålder och hon kommer lida själv av det. Vissa tar längre tid på sig och det är värst när man alltid är minst i familjen och sämst på allt. Det minns jag både från mig själv och min son (lillebror). Passa på att spela spel i jul när yngre kusiner eller kompisar är med så hon får känna sig lite smart. Och spela i lag, t ex Bubblan och Tecknet. Det värsta du kan göra enligt mig är att låta henne vinna stort och överdrivet visa att du gör det. Istället ska du spela seriöst och utmana henne men tillräckligt ofta vara en riktigt bra skådespelare och låta henne vinna mot slutet. Med tiden blir hon bättre och till slut kommer hon även slå dig och storebror, bara för att hon blivit tränad. Det är mitt amatörknep men säkert finns det någon som har koll på psykologin.
Ett annat värsta är att när hon äntligen vinner av egen kraft förminska hennes bedrift eller överdriva den, för det blir också som ett förminskande. Utan visa att ni ärligt beundrar henne!
Vi har lika med våra barn, 9åringen spelar bra och skrattar trots att han förlorar medan flickan,7år, skriker som en hyena och kastar saker!
Meeen, kommer ihåg att pojken hade likadan fas vid ungefär samma ålder ? hoppas det växer ifrån ??
Kanske sluta spela spel m sjuåringen,det verkar ju inte vara hens grej. Gör ist nåt annat tillsammans som inte innefattar att vinna/tävla/prestera.
Äter ni traditionell julmat? Jansson skinka köttbullar och liknande? Äter julbord mycket fisk sillRom smetana. Är väl inte så vanligt med rom?
Det har vi på julbordet.
Vi äter traditionellt danskt julbord. Har aldrig ätit det svenska, men det ser inte så lockande ut om jag ska vara ärlig.
Vad äter ni från det danska julbordet då? 🙂
Ja, jag vet att jag kan googla, men det är väl meningen med Öppet Spår att man ska ”umgås”, eller hur? 🙂
Man äter helstekt anka, fläskstek med knaprig svål, vanlig potatis och en sorts små potatisar som man stekt i socker. Låter äckligt med potatisarna, men det är väldigt gott. Min helsvenska mans favorit. Och så två såser till. En ”andsås” och en fläsksås.
Risalamalta senare. Men körsbärssås och mandlar. Och mandelgåva till vinnaren 🙂
Dagen efter äter vi
Oj. Fortsättning.
Dagen efter äter vi som ett jättestort smörgåsbord typ. Frikadeller, lax, bröd, stekta champinjoner, ostar, dansk leverpastej osv osv. Och tusen olika sorters bröd. Inte så mycket Tuborg som svenskar verkar tro ;P
Så på juldagen äter ni ungefär ett svenskt julbord. En salig blandning av fisk, kött och mejerier. Inte så aptitligt det heller faktiskt.
Ahh fy ja jag har danska släktingar som envisas med det där äckliga fläsket.
Fint att du är vuxen och kan välja själv vad du vill äta 🙂
Ja men det luktar ju också otrevligt ??
Låter asgott ?
Åt svenskt julbord idag och blev påmind om hur osmakligt det egentligen är.
Vi äter finskt julbord och på lyxigare finska julbord är rom, smetana och olika kalla fiskrätter en självklarhet. På det finska julbordet finns varken Janssons frestelse eller köttbullar.
Är det inte väldigt mycket lådor också har jag hört?
Ja på traditionellt finskt julbord är det tre lådor. Potatis kålrot morots låda. Ingen Jansson på finskt julbord.
Du glömde leverlåda ?
Inte potatis, leverlåda är det rätta
Är vegetarian så nej eftersom julbord mest består av kött. Gör en Jansons utan fisk (samma kryddor så smakar det likadant) och det får räcka.
Du äter alltså potatisgratäng… Utan ansjovis är det inte janson. Det som gör att janson smakar janson är ansjovis således smakar inte din potatisgratäng janson
Jag använder samma kryddor som inlagd ansjovis så det smakar faktiskt likadant. Har också potatis i smala stavar, grädde, stöbröd osv. Så brukar man inte göra potatisgratäng. Tänker kalla det Jansons oavsett vad du tycker?
Hon vet uppenbarligen inte vad hon pratar om ?
Men attityden ?
Ägghalvor med rom har vi alltid.
Japp äter svenskt julbord och älskar det
Jaaaa, älskar Janssons och köttbullar och lax <333 sill är ok
Finska lådor, kålrot, potatis och morotslåda, skinka, massa fiskar, gravad sik och lax, varmrökt lax, laxröra, sillar, prinskorv och köttbullar, olika sallader och kokt potatis! ?
Vi äter först sillunch eftersom vi älskar sill. Sen äter vi där varma till middag på julaftonen.
GabJossPoss skriver att hon får frågor om att visa & skriva om kroppen. Då hon inte vill trigga ngn ska hon göra det på bloggen. Jag tror inte att hon får frågor. Tror att hon bara vill visa kroppen som vanligt. Så sorgligt hur hon beter sig! Önskar att hon hade någon klok äldre kvinna i sin närhet som kunde mamma henne lite & ge henne råd.
Haha ja och vem frågar någon man inte ens känner om den kan visa upp kroppen efter graviditeten, särskilt bara dagar efter förlossningen? Så oförskämt och udda
Ja någon äcklig man möjligtvis!
Det är säkert hennes man som efterfrågat detta på någon av hennes plattformar, vi får ju absolut inte glömma hur otroligt attraherade de är av varandra.
? Eller så vill hon visa mannen om det är så att han tappat intresset för henne. Roade mig med att googla hennes namn & kroppen. Massa inlägg & hon har visst fått frågan förut. Pinsamt!
Ingen som reagerade på att hon ville ha tips för att skydda sin lilla mot RS, hon var så så orolig. Spola fram en dag och hon tar med bebisen på gymmet.
Hahahaha
Jo jag reagerade också på det & på hur hon beskrev sitt underliv osv i samma story.
Vad skrev hon?
Någon förklaring om hur det inte var skadat osv i samband med att hon beskrev att hon skulle till gymmet o varför det var ok. Förklarade att hon inte spruckit osv.
Några stygn i underlivet är ingenting mot det stora såret hon har i livmodern…
Intressant att alla influencers som jag sett fått barn har ökat i följare medan hennes minskar dag för dag..
Hon är så udda! Utseende, utseende och utseende! Fillers, botox, silikon, okänt ämne i rumpan och ”gym dagen efter förlossning” typ. Tycker mest synd om hennes barn, vilken förebild hon är för dem :/ så osjälvständig och ständigt bekräftelsesökande. Usch.
Löwengrips ragebating reel på Instagram. Asså wtf ? ”sluta stressa å ta in på hotell på jul”
Ja det kan ju va ett bra tips om man inte orkar hålla på?
Bodde på spa under nyåret. Jätteskönt. Maten ingick i priset. Mysigt. Slapp fulla människor.
Vilket få, kan du (eller någon annan) ge ett bra tips?
Bytte telefon nyligen (Galaxy S24) och nu när jag öppnar snapchat är den alltid på framkameran, även om jag senast använde vanliga kameran. Går detta att fixa på något sätt? #boomer
Träffade ett barn för ett tag sedan med höstblåsor samt ett annat barn med vårtor. Det ploppade upp små blåsor på händerna som sedan växte och kändes hårda, utgick då från att det inte var blåsor utan vårtor så hade på frysmedel efter att ha konsulterat på apoteket. Kändes inget speciellt, hade bara 40sek som man ska. Ett dygn senare började hudflagor lossna och blöda lite grann. Jag har alltså frysbehandlat blåsor och inte vårtor ? det svider som satan, gör inte det. Är nog mer glad ändå att det är blåsor och inte vårtor.
Du kan smörja med xylocain pm det svider ❤️
Igår skulle jag med en buss 14.45 och det var insikten för mig att jag har så svårt att göra saker innan jag ska iväg.
Igår hade jag gärna tränat, tänkte även åka och lämna tillbaka en tröja och sen planerat att vara hemma och fixa mig. Men det slutade med att jag bara var hemma och lyckades ändå bli stressad.
Imorgon ska jag åka hemifrån vid 15.30. Behöver helst komma iväg till gymmet tidigt, senast 07. Träna en timme, duscha där, åka till ica, systemet och två butiker till samt göra ett julgodis. Det kommer typ sluta med att jag inte gör något av detta för att jag blir stressad över att behöva passa en tid.
Är det fler än jag som inte känner att vi hinner göra så mycket innan? Jag kan vara likadan om jag ska iväg kl 19 ibland…andra hinner göra så himla mycket känns det som.
Det värsta är att jag inte alltid varit sån utan det kom typ efter att jag höll på att gå in i väggen 2022.
Vad gör ni på dagen, innan ni ska bort?
Måste du planera in så mycket samma dag då? Du kanske kan börja med att göra en eller två saker, så blir det mindre stress.
Ibland kan det ta emot bara att åka till Ica för veckohandling en sån dag.
Samtidigt vet jag också att jag mår bra av att vara produktiv. Har haft några fullspäckade helger det senaste och har gått in i veckorna med ny energi. Men så kommer dessa svackor ibland.
Just nu har det varit mycket plugg i kombination med julfix, så en stressig sista vecka innan jul hade jag räknat med, det här har som sagt pågått i lite drygt två år och är inget unikt för nu. Sen är det ju inte alltid så, men rätt ofta iaf.
Planera bara in typ, en eller två saker att göra innan?
Sätt flera alarm i god tid innan så att du vet när du behöver göra iordning dig, äta och gå till bussen osv för att komma iväg i tid.
Undrar varför du måste träna så tidigt som 7? Känns kanske lite väl ambitiöst. 🙂
Hahaha jag räknade mina alarm jag växlar mellan häromdagen: 46st. Använder inte alla på samma dag såklart, men jag är obviously en alarm-människa? dessa är då morgonalarm (beroende på dag går jag upp mellan 4.40-9) samt för när jag t.ex behöver gå till bussen eller bilen, beroende på vart jag ska, etc.
Känner att jag behöver nog träna tidigt imorgon för att hinna med allt. Butikerna öppnar 10 och jag vill vara där vid öppning så att resten av dagens ärenden hinns med. Plus att det är skönt att träna på morgonen, hade som rutin förr att träna redan vid 06 så det är även lite för att hitta tillbaka till den vanan.?
Jag är tyvärr motsatsen till detta. Tror att jag ska hinna göra en miljard saker innan jag ska iväg. Typ storstäda, tvätta, lämna olika barn på olika ställen, hämta samma barn, slänga skräp, handla, fixa mig i lugn o ro, dricka lite vin. Hinner oftast inte ens hälften o håller alltid på att få en hjärtattack av stress
Googla executive dysfunction
Väldigt lite som stämmer in
Min man mår superdåligt psykiskt. Och då menar jag inte lite ledsen, utan riktigt djupt nere.
Vi har haft diskussionen tidigare, och jag vet att han kommer bli arg (och kanske självskadande) om jag kontaktar vården eller nån annan kring detta. Men jag vet inte vad jag ska ta mig till!? Får panik för att det bara är 2 vardagar nästa vecka, och hans ordinarie kontakt inom psykiatrin är garanterat inte på plats förrän efter nyår och allt sånt.
Ska försöka prata med honom ikväll, trots att han sagt att det inte går. Men detta funkar inte längre. Vad ska jag göra? Kan jag leva med mig själv om jag går emot hans önskan om att inte ta hjälp utifrån, och det leder till att han skadar sig? Eller om jag följer det han ber om, och han ändå skadar sig sen?
Kan väl tillägga att detta inte är första gången han mår såhär, och att denna ”episoden” varat ett ganska bra tag nu. Därför är jag psykiskt utmattad av hela situationen.
Vad menar du med att ta hjälp utifrån mot hans önskan? Du vet att det är väldigt svårt att få någon tvångsvårdad…. Det bästa är såklart att han går med på vård, för det är också svårt om inte omöjligt med någon som inte vill.
Så kan man inte bara säga rätt av till någon som inte beskrivit mer i detalj vad hon menar med att han lider av allvarlig psykisk ohälsa. I vissa situationer är det inte svårt, många blir tvångsvårdade.
Jag har själv blivit tvångsvårdad, uppfyller man kritierierna så hux flux är man det…
Hon skrev ju väldigt generellt och då blir svaret också sådant. Så det stämmer, men i särskilda fall är det såklart motiverat.
Ja det gjorde hon – och då tycker jag man ska vara försiktig med att ifrågasätta att det skulle gå. Det beror ju helt på hur han mår – vilket vi inte vet. Jag blir orolig att det ska få henne att bli uppgiven och inte ens försöka, för att det ”inte går”.
Tack fina för att du tänker så för oss. Förstår dig och håller med dig. Vi är tyvärr ganska erfarna inom detta så jag vet hur verkligheten ser ut. Förstår att min text är väldigt stressad och att många misstolkat att ”enda alternativet” var att få in honom akut ikväll, vilket inte var min mening egentligen. Men tack för din omtanke!
I undantagsfall är det motiverat men det är självklart bättre om patienten själv går med på att få vård – om det går.
Jo absolut det är klart… man kan ju inte bli tvångsvårdad om man samtycker till vården, så är man OK med er blir det ju alltid frivilligt. Sen är det väl en fråga i sig hur ”frivillig” vård är om man upplever att det finns ett ständigt hot om tvång om man skulle sluta samtycka.
Jo det går. Jag har fått ringa 112 opga min mans mående. Han hotade med att skada sig själv och har som din man lång historia av psykisk sjukdom. Polisen hämtade honom och sa att ”antingen gör du det enkelt och går med på slutenvård eller så skaffar vi ett LPT. Han gick då med på slutenvård och blev inlagd på slutenvård. Han fick inte komma och gå som han ville och var inlagd tills han blev stabil ca 2 veckor. De gjorde förändringar i hans medicin bland annat.
”Slutenvård” betyder bara inneliggande vård. Hade de inget vårdintyg/ beslut om LPT så var han inte inlagd med tvång utan frivilligt.
Sen var det ju under hot om tvång och då kanske man inte upplever det som frivilligt. Och dessutom är man ju normalt inlagd på en låst avdelning, även om alla där inte har LPT.
Dessutom kan han ju ha blivit tvångsvårdad senare under perioden t ex om han motsatte sig medicinering eller ville avvika, då kan de ha fattat ett beslut om tvång då.
Men ett av de tre kriterierna för att bli tvångsvårdad är att man motsätter sig vården, så det går aldrig att bli tvångsvårdad frivilligt.
Utifrån innebär nån som inte är oss två, tänker jag. Vården, vänner, familj, vem som. Kanske tolkades så, men menade inte enbart få han inlagd. Och defintivt inte med tvång.
Vården kan ju göra så mycket annat också. Eller anhöriga. Eller vem vet. Men jag står liksom bakbunden.
Åk till akuten om det inte går att få tag i någon annan kontakt. De kan lägga in honom vid behov och eventuellt justera mediciner osv. Även om det inte är så många vardagar är ju avdelningarna på sjukhuset alltid öppna och bemannade även om inte mottagningarna är det.
Tyvärr är det svårt att få hjälp. Så många som mår dåligt nu vid jul och nyår.
Problemet är ju just det att han vägrar ta/få hjälp och jag får absolut inte kontakta vården. Varken akut eller hans kontaktperson eller nån annan.
Du kan ringa och rådfråga vad de anser att du ska göra. Även om han sagt att de inte får lämna ut information till dig så kan de svara generellt. Men blir situationen värre så ringer du 112 så hämtar de honom och kör till psykakuten. Det känns läskigt och dramatiskt men det behöver det absolut inte bli. Jag har gjort det och det blev jätte bra. Han fick välbehövlig hjälp och var när han mådde bättre tacksam för hjälpen.
Bra tips till kommande gång om det är så illa. Vad jag vet har han inte sagt nåt om vem som får ta del om information.
Problemet är mer att han är i en nattsvart fas och är inte en akut fara för sig själv. Men jag klarar inte av att se honom må som han gör – och jag klarar inte av att vårt liv är som det är just nu. Ja, det är mycket jag jag jag men bryter jag ihop så blir det inte mycket kvar av nån av oss.
Jag har fått honom till akutpsyk en gång, och efter det kommer han aldrig frivilligt åka dit igen. Då pratar vi psykos eller att han aktivt skadar sig.
Usch det låter väldigt jobbigt och förstår att du mår dåligt. Om din man inte vill så släpp det ett tag och ta kontakt med kurator/samtalskontakt själv så att du får någon form av avlastning i detta. Tror att du behöver få hämta kraft och lyfta dina tankar kring din situation med någon som inte är känslomässigt involverad i din familj men har erfarenhet kring den här sortens dilemman.
Vill inte din man så kan du inte tvinga honom även om man skulle önska att man kunde.
Lycka till!
Jag har faktiskt skickat en förfrågan ikväll om det finns nån form av anhörigstöd. Som det är just nu kan vi inte lösa detta tillsammans (alltså på samma sätt, dra åt samma mål osv, tillsammans ska vi naturligtvis lösa det!) och jag behöver stöd i hur jag ska ta mig igenom detta utan att brytas ner totalt, men också hur jag ska stötta honom på bästa sätt.
Tack för dina ord!
Jag är rätt säker på att man kan ringa till en hjälplinje för anhöriga, kan vara samma som för de som själva mår dåligt. Kolla upp det, hoppas det snart blir bättre för er! ❤️
Tack för tipset! Ska kolla ihåg det om situationen blir lika desperat för mig för gånger. Googlade på jourhavande vän eller nåt sånt, men kände till slut att andra skulle behöva deras tid bättre.
Tror också det är bra att få regelbunden hjälp från samma ställe, men som sagt hamnar vi i den uppgivna situationen igen ska jag tänka på hjälplinjen!
Lite svårt att förstå din text men är det på nivån du tvingas vara tyst/medberoende på så sätt du inte kan prata om hur han mår? Sök hjälp för egen del isf!
Förlåt, skrev när jag var väldigt upprörd och desperat. Jag får inte kontakta vården tex, om jag anser att han behöver hjälp. Jag får inte kontakta nån annan anhörig som kunde stötta honom när jag inte kan.
Så jag får liksom inte kontakta nån i syfte att hjälpa honom. Men jag får säkert prata med andra för egen del, det är bara att jag är inte sån som person så alternativet finns inte för mig.
Stackare, har varit i en liknande situation. Sök hjälp för egen del, man blir sjuk av att leva på det sättet.
Tack, jag tog faktiskt första steget igårkväll och efterfrågade nån form av stödgrupp eller liknande för anhöriga i samma situation. För ja, man blir sjuk och den bägaren rann över igår!
Där behöver du agera. Ta kontakt med hans anhöriga för du kan inte göra detta själv. Bättre att han blir arg och får hjälp. Jag har varit i samma situation själv och du kan inte ta allt ansvar själv. Jag har problem med utmattning nu 7 år senare. Inte värt att förstöra ditt eget liv. Han är inte frisk och ser inte på det klart. Givetvis måste du få ta stöd av familj på båda era sidor. Det går inte annars.
Jag är tyvärr inte den personen som ber om hjälp, än mindre av denna anledningen. Inte av anhöriga, av vården funkar när måttet väl är rågat. Det får jag jobba på, men tack det du skriver. Även om det inte påverkar vad jag gör idag, så är det en liten push till nästa gång förhoppningsvis. För du har rätt i allt du skriver. Tack snälla!
Har du frågat om han kan tänka sig att åka in till psykakuten om du följer med honom dit och stöttar honom där, utan att säga det som att ”du måste göra det nu” som kommer kännas mer hotande för honom, o cv istället säga mer som att ”kan du tänka dig att vi åker dit bara och ser om dom kanske kan hjälpa till på något sätt för att du ska få må bättre” ? Så han inte känner det ”hotfullt” utan att han kan välja att ta en chans som kanske kan hjälpa honom (pratar av egen erfarenhet när andra bara tar makten och bestämmer att du ska dit och läggas in och det är nu!.. och är väldigt oempatiska i sitt sätt så allt blir bara ännu värre, även i efterhand)
Ja, vi har varit där tidigare och det räcker att han ser att det är min fråga då är det nej. Det är en del i problemet, att han anser att jag svek honom när jag… hmm, övertalade honom att åka in en annan gång. Så sannolikheten att jag skulle få dit honom, ja då får han vara i psykos eller stå och aktivt skada sig.
Men jag tycker det finns fler alternativ. Kontakta hans personliga kontakt inom psykiatrin tex, men det får jag inte heller. Har tidigare försökt lägga fram det lite som du beskriver, fast just att han ska söka hjälp och stöd av en person kan känner och litar på, men nej.
Men du, blir tydligt desto mer man läser att personen inte har sjukdomsinsikt. Du behöver agera. Nu beter du dig som en medberoende och inte som en vuxens tänker och agerar för sig själv. Märker du att hans mående blir sämre ska du givetvis kontakta hans vårdkontakt om han i te tat ansvar och gör drt själv. Dessa situationer förvärras lätt snabbt och du kan inte vara stå och se på för att personen kräver det. Du kommer inte förlåta dig själv om något händer. Du ska absolut inte vänta till någon aktivt skadar sig utan det räcker med ett sjäkvmorsshot för att ringa 112.
Ni börjar få mig att inse det med allt ert stöd, tack så hemskt mycket för det ❤️
Jag har nog levt med detta så länge så jag fattar och ser inte vad som händer. Givetvis är kanske lätt att säga utifrån men det är ju precis det jag frågade. Om jag säger nåt och han skadar sig, eller jag inte säger nåt och kan skadar sig. Då finns inte så mycket givet när det handlar om personen du älskar mest i hela världen.
Jag förstår, jag vet ju inte vad han har för typ av ohälsa/problematik så det är svårt att svara så bra då, men rent generellt förstår jag om han inte vill dit, det är inte ett trevligt ställe (i min stad iaf) och jag märker också direkt om någon är på väg att komma att ta upp det i ett samtal och bara känner paniken komma, med det beror väl både på vad anledningen till att behöva vara där är och tidigare erfarenheter av det bla.
Jag tycker du låter väldigt snäll och ändå positiv i något svar här över när du skrev att ni ska lösa det – tillsammans, samtligt håller jag med de andra om att du behöver tänka på både dig själv mer också, och även att du kanske behöver ta hjälp av någon familj eller annat även om han sagt att du inte får det beroende på vad det är för situation. Det har du säkert redan gjort, men annars är väl en bra tanke att ta till för dig om du tror att han kommer må bättre av att du gjorde det i efterhand om det är så att han skulle börja må bättre, i så fall så lär han sannolikt ha en annan syn på det då och kanske är tacksam över det, även om det tar ett tag innan han kanske kommer dit.
Det finns inga andra alternativ i min värld än att vi ska ta oss igenom detta tillsammans. Det är väl därför också jag är rädd att ”göra fel” ifall han skulle hata mig för det sen.
Jag tog första steget igår med att se vad för anhörigstöd det finns, jag känner att jag får börja där. Jag är inte en person som ber om hjälp, och vill inte belasta våra anhöriga. Kanske kommer dit sen, men bara att få hjälp själv kommer nog att underlätta en hel del.
Helt ärligt så vet jag inte om han i efterhand skulle uppskatta om jag gör nåt. Kan inte riktigt förklara, ännu mindre utan att gå in på detaljer. Men jag vet faktiskt inte.
Finns det något nummer för akut psykiatrisk rådgivning i din region? Då brukar man kunna ringa in som anhörig och få stöd kring hur man ska agera. Jag har själv gjort det. Och jag har också själv varit med om att min partner gjort det.
Ta hand om dig!
Vet faktiskt inte. Problemet är väl mest att han nu ikväll kanske inte är i behov av akut vård om man ser till hans risk att skada sig. Men skulle jag kontakta vården tex, oavsett akut idag eller öppenvården imorgon, det är så jag tror det blir mer akut, för det är så lite han vill det.
Men jag blir så rädd och orolig för mörkret han är i och jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Bara tänker ”högt” nu, vad gör en jourhavande präst, är det något du kan vända dig till om det känns akut, eller är en sån mer för personen som mår dåligt?
Jag tror nog inte det spelar så stor roll egentligen, jag mår ju också dåligt tänker jag. Sökte lite på det igår, och jourhavande vän, men kändes fel att ta upp nån annans tid.
Men jag skickade iväg frågan om det finns nån typ av anhörigstöd eller så, så det är ju ett steg åt rätt håll för min egen del iaf.
Jag tror nog dom skulle hjälpa mig också, jag mår ju också dåligt. Googlade lite på det och jourhavande vän igår, men tyckte till slut att jag inte skulle ta upp nån annans tid (alltså som mår sämre, som behöver hjälpen mer).
Men jag kontaktade vården och frågade om det finns anhörigstöd eller liknande, så det är ett stort steg framåt för min egen del iaf.
Ja precis, jag formulerade mig lite fel, tänkte ju på om det bara var ett stöd för någon som mår som din man. Men jag googlade lite också och frågade chatgpt eftersom jag är så oinsatt i vad en jourhavande präst gör. Men vägledning och rådgivning och hjälpa en person att bearbeta sina tankar fick jag fram att en sån gör.
Visst är man dum ibland? Det där med ”behöver hjälpen mer”. Fungerar likadant, men tycker nog att du absolut behöver hjälpen. Jag har inte följt tråden men läst några inlägg och förutom att det är jättebra att du har tagit ett såpass stort steg, så tycker jag att du med all rätt skulle få höra av dig till en jourhavande vän (visste inte ens att det finns såna), präst eller annat?
Blir det mer akut för att du rådfråga vården är det redan alldeles för illa och du behöver agera. Att du känner att du inte kan fatta de beslut du tror behövs av rädsla för hur det ska förvärra hans mående är inte ett gott tecken. Känns som medberoende och oehört destruktivt. Du är den vuxna och friska som ser att han behöver mer hjälp. Då ska du kontakta vården. Förvärras hans mående är det psykakuten med eller utan poliseskort. Det är vad man gör i dessa situationer. Att du är rädd för hur han ska reagera känns inte bra alls.
Nej jag kan bara hålla med, känns inte bra. Men jag börjar nog förstå efter svaren här att jag nog är medberoende. Har levt med detta i så många år så ser nog inte situationen klart. Vill också tillägga att jag har inte bara stått med armarna i kors och väntat på bättre dagar. Vi har som sagt varit inne i detta på olika sätt länge. Så jag har också agerat, och det är en av anledningarna till att jag är osäker på att göra det idag.
Tough love men tack för det du skriver!
Vill bara tacka er som svarade mig igår när jag frågade om att skola om sig efter en utmattning ❤️ ni gav mig verkligen hopp och värme så tack fina ni för er tid och era ord ni delade med er av!
Har ni något ni bestämt er för att förändra under 2025?
Jag har bestämt att jag ska börja gå i terapi och att jag ska sluta isolera mig och bli aktiv i att ta kontakt med människor.
Jag har nyss börjat gymma lite smått och tänker att jag ska försöka få det till en rutin. Jag har bestämt mig för att gå ner i vikt, känner mig allt annat än bekväm i min kropp just nu.
Jag ska spara mer pengar och bli bättre på att planera matlagningen. Har så mycket jag vill och nästan behöver ändra på. Men jag känner mig positiv inför det så det blir förhoppningsvis lättare då.
Bli bättre på att säga nej istället för kanske när man känner i magen att det är det man egentligen vill.
Samtidigt utmana mig själv till att säga Ja, när man kanske säger nej pga rädsla eller gammal ”vana”.
Ägna mig mer till självreflektion och utveckling och ta eget ansvar för att diskussioner som leder till onödiga bråk med partner.
Åh 2025 kommer jag göra de förändringar jag lärt mig under 2024 (ett jävla skitår)att jag behöver.
– jag ska söka nytt jobb. Fick nytt jobb 2024, jobbat där i snart ett år och det räcker nu. Det bara tar – men ger mig inget. Haft stora tecken på utmattning. En jävligt dålig lön för min kompetens också.
– jag kommer jobba på att vara en bättre singel. Jag fyllde nyss 30, och vill inte dö själv eller utan barn. Så nu är det en smäll på käften och börja dejta haha.
– planera träning och matlådor. Det räcker nu med hur dåligt jag tagit hand om kost, träning osv.
Klassikern gå ner i vikt. Men också spara pengar, typ kul att se hur mycket det kan växa på konton och aktier. Lyssna mer inåt. Gjort några förändringar under 2023, som det känns som jag sotat för under 2024. Bytte jobb och trivs inte. Ska ge det 2025 och känns det fortfarande trist fast jag bytt inställning är det dags för en förändring i slutet av 2025.
Jag tänkte införa fredagsbubbel! Att varje fredag köpa eller ha köpt en liten flaska cava, prosecco eller dylikt och fira i helgen, framför Cyklopernas land.
Kul förändring!
Nej va kul – mysig idé! Den ska jag ta efter faktiskt. Men får bli en liten flaska 🙂 (om jag nu inte får besök över då)
Haha, den vanan har jag redan. Köper dock en helflaska bubbel o dricker halva på fredagen, halva på lördagen. Ger extremt bra helgkänsla, speciellt om man hinner en sväng till gymmet på fre em före bubblet! ?
Vi har fredagsdrink i vårt hushåll!
A ni kanske undrar va fredagsdrinken e
Jag ska mininiera mitt shoppande. Har insett att jag använder shopping för att dämpa ångest. Bonus att det är bra för miljö och plånbok också. Sen ska jag dra ner på skärmtid. Har varit gravid och FL hela 2024 och herregud jag skäms över hur många timmar i snitt jag har.
Jag ska försöka förändra mitt köpbeteende.
Samma!! Har bestämt mig att inte en enda lite faktura så hamna på klarna.
Har aldrig fattat varför det skulle vara dåligt att handla på faktura egentligen – är väl bara bra att kunna betala när man fått varan?
För min del handlar det om att tänka efter mer innan jag handlar och försöka klara mig bättre på det jag redan har.
Precis så tänker jag också. Få först och betala senare.
Samma här, fast jag betalar fakturan så fort jag kollat så att varan är ok. Låter den inte hamna på nästa månad.
Just det reserverar pengarna på ett särskilt konto direkt efter jag klickat på ”köp”, så att jag vet att de är förbrukade.
Samma här. Behöver definitivt ändra på det.
Jag och min sambo har bestämt oss för att börja äta långsammare. Vi båda kastar i oss mat som om vi åt under tidspress och nu har vi en ettåring som också äter suuupeefort så hon sätter i halsen. ?
– Liksom flera här ovanför : shoppa mindre eller snarare smartare.
– träna så jag blir så stark igen som jag tror att jag fortfarande är…
-göra mer saker ihop , typ utflykter, med mina barn
– skaffa minst en ny vän
Jag ska ta tag i hälsan och gå ner i vikt. Minst 20 kg med hjälp av medicin. Är så pepp! Ska bli underbart att få på mig finare kläder igen.
Ta tag i mina problem. Har varit full fokus på barnen hela 2024 men nu behöver jag prioritera mig själv också.
– få komma till gynekolog för min HPV
– kolla upp en fläck som kliar
– få hjälp med bäckenet/höfterna som har ballat ur 7 månader efter förlossningen
Mina höfter knakar som fan nu tio månader efter förlossningen ?
Ja jag tänkte försöka mig på det här med att bli mamma. Känns sjukt konstigt men också spännande grej att ge sig in i??
Jag ska börja plugga och därmed flytta till en annan stad, efter 30 år i trygga lilla hemstaden! Så det blir mycket nytt 2025 ?
Heja!! Gjorde exakt detta förra året och det blev så himla bra! I samma ålder också. Hoppas det blir lika bra för dig?
Börja röka och dricka alkohol igen och äta mer socker.
Emma Forsblom har inte uppdaterad sina sociala medier på snart två veckor. Börjat fundera om något har hänt? Tror aldrig det hänt sen jag började följa henne att hon inte uppdaterar åtminstone någon gång per vecka. Hon och sonen flyttade ju nyss…
Jag är 28 år och har en hemsk livskris. Jag gråter i princip varje dag nu för tiden och jag blickar över en framtid som känns becksvart. Jag skulle egentligen vilja sjukskriva mig men jag tar examen i januari så har ju inte att sjukskriva mig från eftersom jag inte jobbat, utan jag går ut och är arbetslös. Jag har varit vaken flera nätter under detta halvår och behövt ha en spyhink vid sängen för jag mår så illa av ångest, sen morgonen efter har jag promenerat till campus och hållit god min. Jag orkar inte mer. Jag hatar mig själv. Jag förstår inte hur det kan göra så ont att släpa runt på detta köttstycke till kropp i något som kallas livet. Jag ser mina kompisar gifta sig, skaffa barn, köpa hus. Kommer det någonsin hända mig?
Oj! Låter inte bra. Mer som depression/ångest än livskris. Sök hjälp! ❤️
Jag är orolig för att bli sjukskriven eftersom jag inte har något att bli sjukskriven från. Jag har en lägenhet att betala och en flytt måste snart göras. Jag har inte råd att bli sjukskriven eftersom jag har totalt misslyckats att spara pengar under mina tidigare år, tyvärr också något som håller mig vaken om nätterna.
Tror inte du kommer må bättre av att vara sjukskriven utan snarare kanske försöka hitta ett jobb som du trivs med och ger dig mening?
Asså ingen kommer ju sjukskriva dig mot din vilja?
Du kan söka vård ändå. Vill du inte bli sjukskriven slipper du det.
Om du är student innebär väl för övrigt sjukskrivning bara att du inte får inbetalningskrav från CSN om du ej klarar studierna.
Samma här. Är äldre än vad du är. Livet känns hopplöst. Är singel och ensam. Har inte vänner eller barn. Känns lönlöst att dejta. Träffat riktiga svin på dejtingsajterna. Orkar inte drömma om att träffa någon. Ska livet vara såhär ensamt. Har ingen att prata med. Ingen att fira nyår med. Längtar efter att slippa vara ensam. Efter mitt senaste förhållande är jag knäckt. Förtjänar jag att vara ensam. Utan man och barn känns livet tungt. Varför är jag så ensam är det nåt fel på mej. Vill bara sova bort julen och nyåret. Är ensam hela tiden.
Heja livet och Friendcation är två sidor på Facebook där det anordnas lite firande över Sverige. Kanske finns något där?
GoFrendly också! Funkar för resten av året också.
Blir så ledsen. Läst så många kommentarer här på öp om dejtingsajter. Hatar förstås inte män. Är tydligen inte ensam om dåliga erfarenheter av dessa sajter. Tror inte längre på att träffa nån schysst. Hört så många irl som varit på en massa dejter och det inte leder nånstans. Bäst leva ensam och göra det bästa man kan av det. Blir bara trött av att försöka hitta någon.
Är GoFriendly en bra app? Alltså, känns det säkert?
Ja absolut.
Ja det är säkert. Min erfarenhet är dock att det inte funkar i små städer. Men ju större stad desto lättare.
Sök hjälp! Det kan kännas bättre ❤️
Tyvärr fullt under jul nyår vid psykvården. Har själv försökt söka hjälp.
Så är det. Och de där chattarna som finns är värdelösa. Amatörer som helst vill prata om sig själva och inte fattar något om hur man stöttar andra.
Nu har ju ÄNTLIGEN hjälplinjen (tror det hette nationella hjälplinjen tidigare) öppnat igen, som bemannas av professionella och är en del av vårdutbudet. Man pratar med psykologer mm.
Jag är nio år äldre än du. Jag har fina föräldrar som tack och lov fortfarande är vid livet och som jag spenderar mycket tid tillsammans med. Jag har vänner men de är gifta och har barn och jag vet att när mina föräldrar inte längre finns så kommer jag vara ensam. Men jag kommer omringa mig med hundar och det är nog ganska skönt ändå. Du är fortfarande ung – det kommer vända för dig ❤️
Jag är 38 och inte i närheten av att skaffa hus eller gifta mig. Barn kom på tal först i fjol! Du är ung. Må inte dåligt, du behöver inte stressa över sånt där <3
Googla Quarter Life Crisis ❤️ jag var där, mina bästa kompisar var där, runt examen. Fyller 32 i vinter och livet är lugnt och härligt igen med ljusa framtidsutsikter. Det är en förändringsfas som skaver och det är ok. Om du lider mycket av det i din vardag tycker jag du tar hjälp av psykolog för att ta dig igenom tiden på ett vettigt sätt och få verktyg, istället för att bygga osunda vanor framåt. Lycka till, det kommer bli bra!
Sök hjälp! Det är allvarligt om man gråter varje dag och kräks av ångest! Man kan bli sjukskriven från att vara arbetssökande. Ta hand om dig ❤️
Behöver få skriva av mig någonstans.
Jag har fått ett fördröjt missfall. Fostret dog för flera veckor sen men först idag så forsade det blod och klumpar och på akuten konstaterades det alltså ett MA.
Både jag och sambon är helt förstörda, och ingen av våra familjer eller vänner vet ens om att vi skulle ha barn. Blir en rolig jul…not. Vi som hade planerat gå ut med graviditeten nu under julen. Men vi måste hålla ihop för vårt andra barns skull, men allt känns så himla jobbigt just nu pga sorgen och bara det faktumet att jag kommer behöva gå runt hela julen med blödning och vetskapen att det sket sig. Tog faktiskt hårdare på mig än vad jag trodde, för såklart att man vet att missfall är vanligt och inget man kan förutse eller göra något åt. De sker av en anledning men satan så tufft det känns när man faktiskt är med om det och givetvis lägger man skulden på sig själv ändå fast det inte är ens fel…
God jul på er och gott nytt år. Hoppas ni andra får ett bättre avslut på 2024 än vad vi får… Ta hand om varandra och krama era barn extra mycket, det ska jag göra med mitt som nu förlorat sitt syskon ?
Kram
Var tacksam för att du har ett barn och en familj runt dig……
Vad är det där för kommentar? Jag fick själv ett MA precis vid jul för några år sen. Det hade hunnit gå många veckor och jag hade även hunnit se hjärtat slå på ett första ultraljud. Mitt äldsta barn var då nästan 2 år och självklart ljuspunkten i allt det ledsna och den som gjorde att julen inte blev rakt igenom deppig. Men självklart måste man få sörja. Det har ingenting att göra med om man har barn sen innan. Man älskar ju knappast det barnet mindre för att man är ledsen över det man förlorade.
TS, jag känner med dig. Ge dig tid att sörja och var snäll mot dig själv. ❤️
Det står det väl inte? Varför ska man inte ta vara på att det finns familj, vänner, barn osv runt omkring som kan stötta? Är ju jättebra och något att absolut vara tacksam för.
Men kommentaren kan verkligen tolkas som en förminskning av hennes sorg, typ ”ät upp din äckliga mat, för i Afrika svälter barnen!”…
Läs den inte så då.
Tyckte också den lät förminskande.
Verkligen! Med ”….” på slutet låter det förbaskat drygt.
Men ge er nu, hur mycket går det att läsa in i några prickar ?
Vad ska det annars betyda? Det finns ju en anledning till att man skriver som man gör….
(Ser du vad jag förmedlar med punkterna, det är ju inte att jag är glad och svarar med fågelkvitter direkt.) Om man inte menar något speciellt så räcker det att bara skriva en punkt.
Förstår att det känns tufft. ❣️
Stor kram till er. För exakt fem år sen på julafton fick jag mitt fjärde missfall. Idag sitter jag här nu med min 2,5 åring och en 10-dagars gammal bebis. Det kommer bli bra så småningom, och mörkret blir ljusare tillslut ❤️. Låt er känna sorg i detta, det är fruktansvärt att gå igenom missfall, men det kommer bli bättre, speciellt när man också får sörja tillsammans.
Lider med dig❤️ Var med om samma i somras, också andra barnet. Gick ut med nyheten på midsommar, och 2 dagar efter fick jag en konstig känsla och sökte vård akut. Fick ingen hjälp utan fick privat söka mig till en gynekolog dagen därpå. Där visade det som jag befarat? Jag var i vecka 14 och graviditeten hade avstannat en månad tidigare. Jag var så fruktansvärt ofattbart ledsen. Och trodde aldrig jag skulle kunna läka. Jag är fortfarande ledsen, men med tiden känns det lättare och lättare. Och fast det kan låta dumt, och jag inte önskar någon detta, så kan det vara skönt att veta att man klarar av tunga, svåra saker. För det gör man❤️ Försök tänka att din kropp är klok nog att ta hand om det som inte hade varit livsdugligt. Och när man väl får sin bebis så kommer man tänka ”såklart det var du”. Allt kommer att bli bra❤️
Usch vad hemskt för er. Så otroligt tufft att gå igenom det, men även i dessa tider när man vill överraska sina närmaste med en så fin ”julklapp”. Kan inte ens föreställa mig vilken tuff situation ni är i. Vill skicka både dig och din partner massor med kramar. Ta hand om varandra. ❤️
P.S. ett tips till framtiden, du får göra vad du vill med den men jag har alltid tänkt att jag snabbt vill berätta om mina graviditeter för mina närmaste. Detta för att jag hellre vill få deras stöd om något jobbigt inträffar än att behöva komma med en sådan här nyhet. Som sagt, du gör precis som du vill.
?
Kram ❤️
Ni som pluggat socionom; Vad jobbar du som? Vad tjänar du? Trivs du?
Jag sadlade om efter typ 3 år i yrket. Aldrig ångrat mig. Gillade utbildningen, men jobbet nej tack.
Vad sadlade du om till?
Medicinsk sekreterare även om jag inte har ett typiskt sådant jobb idag heller hehe. Men tycker mycket om yrket och älskar mitt nuvarande jobb.
Jobbar som socialsekreterare inom barn och unga. Gjort i 13 år. Är på en Mottagningsenhet.
Tjänar 46500. Trivs väldigt bra med jobbet. Utvecklande, stimulerande och varierande.
Min svärmor är socionom och har arbetat mycket som ”stafettkonsult” och fått lön på allt från 80k-100k i månaden. Men då får man vara beredd på att man kan hamna i en liten håla i 3-4 månader
Arbetar som socialsekreterare sedan 12 år med lite högre delegation och ansvar. Tjänar ca.
50 000 kr brutto i månaden. Trivs bra men visst är det ett påfrestande arbete på många sätt. Omväxlande, lärorikt och givande arbete.
Jobbar som biståndshandläggare tjänar drygt 40000 vilket såklart är skit efter nästa 20 år i yrket. Älskar mitt jobb men ogillar min arbetsgivare/ chefer/ ledning, tyvärr är detta ett yrke där man gärna släpper fram fel personer med fel inställning i ledande positioner. Utbildningen gillade jag!
Såg ett tips att om man vill förbättra sin stil är det bästa tipset att ta bild på sig själv på morgonen i sin outfit. För då skulle man dels se vilken typ av kläder man använder och dels steppa upp sitt game lite. Samt att man då har inspiration till andra dagar. Fattar inte riktigt hur jag ska hinna ta en bild på mig själv på morgonen varje dag som ser okej ut, men framförallt inte hur jag förvarar bilderna i mobilen? Vill ju inte ha ett dagligt flöde av mig själv i kamerarullen. Vet ju att man kan skapa mappar, men då måste väl bilden vara kvar i själva huvudmappen.
Att ta en bild på din outfit lär väl ta max 4 sekunder, så det hinner du nog. Skapa en dold mapp och lägg bilderna där 🙂
Haha nä fan vad rätt du har. Det tar inte lång tid. I mitt huvud tänkte jag att jag måste stå och posera på bilden (tänk typ Elsa Billgren) och då hade det nog tagit sin tid innan man blir nöjd. Inte så att jag ska lägga ut bilden ändå ? dold mapp, tack!
Det lär ju inte ta lång tid? Och vad är problemet med att den ligger kvar i kamerarullen? Där har man ju oftast allt möjligt, ingen som ser det?
Tipset förstår jag inte riktigt, varför skulle man steppa up? För man ser ser att man har fula kläder?
Söker en fräsch damparfym, ej söt eller tung. Jag gillar Clean-parfymerna men doften försvinner så snabbt. Vill dofta nyduschad, sköljmedel, FRÄSCHT.
Jag gillar Chanel Chance, den ljusrosa samt mojave ghost från byredo. Båda är dock rätt dyra men Chanels behöver du verkligen bara ett sprut för att lämna doftspår så den är dryyyyg.
När man får äta den första skinkmackan med ljummen skinka, oh lord vad gott det är ?
Haha okey sorry skulle såklart vara en egen tråd
Nä jag tror du tipsar om att lukta så… ?
Unisex i och för sig men Calvin Klein One
Byredo Mojave Ghost. Snordyr men så värd det. Får aldrig så mycket komplimanger om hur gott jag luktar som när jag har den.
Vad du än gör SLUTA genast använda Warm Cotton från Clean. Den är inget annat än VÅLD på luktsinnen!
Ocean di gioia från Armani
Hej, är det någon som har erfarenhet av Mysimba?
Det visar sig när vi pratar att min sambo inte har köpt någon julklapp till mig (än, men vi kommer inte vara nära någon affär innan jul). Jag är så trött på att han aldrig engagerar sig eller uppvaktar på något sätt. Första födelsedagen ihop fick jag inget och första julen något billigt ogenomtänkt (för ca 100kr). Sedan dess har det varit lite olika, ibland får jag något och ibland inget. Har pratat med honom men det gör ingen skillnad. Till saken hör att jag har köpt julklapp till alla i hans släkt (för att slippa skämmas när de ger oss och vi inte ger något tillbaka) men ändå kan han inte lägga tid på att tänka ut något till mig. Vad ska jag göra? Jag vet att alla har olika kärleksspråk men man kan väl ändå bry sig om man vet att andra bryr sig..?
Det är inte annat än respektlöst. Det spelar ingen roll vad han har för kärleksspråk i det här fallet.
Kärleksspråk missförstås dessutom ofta, det handlar om hur man TAR EMOT kärlek. Ska man istället GE kärlek så ska man titta på mottagarens kärleksspråk. Och har kan inte samma så anstränger man sig eftersom man vet att partnern kommer bli glad.
Ex
Ditt kärleksspråk är gåvor, han ger dig gåvor
Hans kärleksspråk är tid, du ger honom tid
Med det sagt har jag inga bra tips för hur du ska komma till rätta med problemet mer än att försöka prata med honom igen, att man är överens om hur man uppvaktar varandra på jul, födelsedagar och andra högtider/bemärkelsedagar.
Eller så är han bara en idiot.
Det tog typ 7 år innan min man fattade hur jag ville ha mina födelsedagar. Tror att han inte han fattade innan hur viktigt det var för mig att bli uppvaktad. Att bli ledsen och besviken i efterhand hjälpte inte heller. Ett par år så sa jag några veckor i förväg: på min födelsedag vill jag att det här ska hända, och då ansträngde han sig for att det skulle bli så. Det var det som krävdes på nåt sätt för att han skulle fatta. Så tipset: säg till i förväg vad du förväntar dig och varför det är viktigt för dig.
Ja var övertydlig! Skicka en länk på något du önskar dig ett par veckor innan nästa födelsedag. Såklart tråkigt, men om ni har gemensam ekonomi köper du en julklapp till dig själv. Men fattar att det är engagemang du vill ha av honom.
Ja alltså det handlar ju inte så mycket om att jag vill ha en sak. Är vuxen och kan handla det jag själv vill ha, har helt ok ekonomi. Det jag saknar är engagemanget, att han inte tänker på att jag vill bli uppvaktad fast jag sagt det många gånger (borde väl också vara rätt självklart och inget man behöver höra)
Han kanske behöver pushas igång nu några år för att det ska bli bra sen? Även om det är tråkigt
Det låter jobbigt ts! Säger som en annan kommenterat att du kanske borde vara övertydlig med vad du förväntar dig? Du verkar iaf inte ha orimliga krav. 🙂 Sen tycker jag att du inte borde curla honom med att se till att det finns klappar åt hans familj. Det är inte du som ska skämmas (förstår dock att du lägger den känslan på dig själv).
Jag tycker bara att det tar bort hela syftet med presenter om man ska behöva skriva en önskelista som vuxen till sin partner. Fyller jag år får jag själv planera och fixa allt och sedan kanske jag inte ens får en present, dvs noll tid nedlagd av honom på min dag.
Ja är väl han som ska skämmas men känns så pinsamt när de köper till mig att inte ge något tillbaka, särskilt som det också finns barn med som ska få klappar. Jag stuntade i det ett år och han ”skulle fixa” och köpte då presenter på lokala ICA påväg dit…
Min sambo köper heller inget, men han har varit öppen med att han inte gillar att ge presenter vid jul och födelsedagar. Så jag gör heller inte det till honom. Presenter till hans släktingar får HAN ta ansvar över. Jag har inser att inte alla människor går att förändra. Han får väl skämmas om någon saknar en present från honom. Jag gör det inte 🙂
Nej, bara nej. Är han trög? Eller bara bryr sig inte? Vill säga sluta köpa till hans släkt och låt honom skämmas själv! Men det tipset är onödigt då jag egentligen tycker du ska lämna honom.
Om du köper klappar till hans släkt är du fast i en kvinnofälla, det är definitivt hans ansvar
Ja slute med det och låt han skämmas. Jag skulle dumpa honom om ni inte har barn. Du förtjänar en man som älskar dig, respekterar dig och visar dig uppskattning.
Okej hörni jag behöver hjälp
Vid vilken procents fetthalt räknas mejeriprodukter som fet?
Fattar att vispgrädde på 36% är det och att minimjölk på 0,1% inte är det men allt däremellan? Yoghurt på 3%? Vispgrädde på 12%? Help me out!
Beror det inte på kategorin? Jag tänker att mjölk är en kategori där 3-4% är fet, medan yoghurt är en kategori och då är typ grekisk på 10% fet… Och så vidare.
Jaha! Så kanske det är. Har försökt googla men får bara ”undvik feta mejeriprodukter” och då specas varken kategori eller fetthalt så oklart råd ??♀️
Då skulle jag tolka det som att undvika grädde, men inte yoghurt.
Ska du undvika feta mejeriprodukter så är det följande som Gäller enligt min dietist. Ost 17%, matlagningsgrädde typ milda mat 4%, lättmjölk, undvik creme fraiche, lätt yoghurt 0,5%, lätta mini 30%.
Men det bästa är ju att undvika ost och smörgåssmör helt. Jag väljer typ hommus och makrill.
Beror ju på vilken produkt det är.
Läs hos Livsmedelsverket och kolla efter det gröna nyckelhålsmärket på förpackningarna när du är i affären ☺️ tror 17% är nån sorts gräns på typ grädde och ost
Idag är jag så trött. Helt slut. Har varit sjuk med feber och brutal hosta i 5 dagar. Igår vaknade min snart 1-åring med feber. Så vi båda är skruttiga. Och det är så jäkla tufft att ha barn när de är sjuka. 🙁 Plötsligt slog det mig att kanske har han uvi? Så nu har jag helt besatt tänkt på det och googlat i 2 timmar. Jag är verkligen en person med katastroftankar som ofta är skör och orolig. I mina jobbigaste stunder tänker jag, är jag ens menad att vara mamma?! Jag har gråtit typ 15 gånger sedan han blev sjuk för jag är orolig och hatar att se honom ledsen. Hur orkar sköra personer oron som kommer med att ha barn? Och ja jag har gått i terapi och allt det där, jag mår mycket bättre idag än förr, men ja de dåliga dagar visar sig emellanåt… Ville nog bara ventilera lite. Att allt känns tufft. Blir jul hemma bara vi 3 i familjen, men det gör inget, bara min bebis blir frisk så fort som möjligt. Hoppas ni har det bättre såhär någon dag innan jul än jag 😉
Har en ettåring själv så vill bara säga att den där oron är hemsk och jag hoppas att ni får en fin jul. Och kanske om du vill, ring 1177 istället för att googla. Om inte annat så kan det ju kännas lite lugnare när du lagt över själva analyserandet av symptom till någon annan en stund.
Ja jag tänkte ringa knodd imorgon för rådgivning! Ja usch man önskar nästan man var läkare nu men vem vet om det ens hade hjälpt…
Jag hade samlat ihop urin och åkt till VC eller närakut imorgon bitti bara för att kunna utesluta.
Jag VET precis hur du känner dig och du är inte ensam. Har exakt samma tankar dagligen, är jag menad att vara mamma med denna ständiga oro jag har?
Har dessutom två barn nu och förlåt men oron blir värre för nu är det två personer på denna planet som man dör för och älskar mest av allt <3
Om någon har tips på hur man kan hantera denna oro tar jag gärna emot tips
Barn får feber, det är helt normalt. Ett dygn med feber är ingenting, så vad ska vården göra åt det? Om barnet får i sig vätska och kissar regelbundet finns noll anledning till att kontakta vården efter en(!!) dag. Vissa borde lära sig att chilla lite och inte tro att man måste åka til akuten så fort barnen hostar.
Men gud, chilla själv?! Imorgon har det gått 48 timmar med feber. Om det är uvi så krävs urinprov och antibiotikabehandling. Du tänker det är bättre att vänta till julafton eller juldagen när det verkligen är tight med personal? Det var heller ingen som snackade om att åka i 150 km/h till akuten, utan att ringa ssk på 1177 eller rådgöra med läkare online.
Jag tror bara du kommer hit för att hugga på vem som helst pga egen frustration och bitterhet. Jag hoppas du mår bättre snart!
Vill också förtydliga att jag ventilerade oroskänslor och inte alls sökte hälsoråd här, det är helt fel forum för det… handlade mer om att känslan av att vara en orolig själ och mamma. Tror fler känner igen sig…
Fast njaa… ett år med feber i 48 timmar? Jag hade inte oroat mig vid det. Som sagt, vi är olika. Tänder på gång? Varför skulle barnet fått just uvi?
Avrundar uppåt, egentligen snart 11 månader. 😉 Hehe. Nej just uvi har jag nog fastnat vid då en kusins dotter i samma ålder hade det nyligen. Hon var så knäckt för dottern hade haft feber i 3 dagar men de trodde inte det var något och nu var det njurbäckeninflammation. Så som sagt, jag fattar ju att mina tankar spinner iväg lite mycket. Men vill gärna bolla med vården om han fortsatt har feber imorgon och inga andra symtom. Har förstått det som att tandsprickning inte ger så pass hög feber som 39 grader.
Det logiska är väl att han har samma sjukdom som du. Helt normalt att familjemedlemmar smittar varandra.
Ring 1177 så du blir lugn. Men det är säkert inget alls.
Har du partner? Då borde väl hen ta hand om barnet om du är sjuk? Skulle aldrig orka med båda samtidigt.
Sånt gör vi ensamstående regelbundet. Och nej det är inte synd om oss, vi gör bara det som måste göras. Det är mycket ni föräldrar i par ”aldrig skulle orka.” Himla märkligt att andra klarar det.
Jag har inte barn och förstår inte hur det skulle gå.. Låter fruktansvärt.
Men HAR man en partner är det väl självklart att den tar det?? Så man inte lider i onödan.
Håller med. Jag lever i par men har naturligtvis fått ta hand om mina sjuka barn även när jag själv varit sjuk. Det uppstår alltid situationer när partnern inte är tillgänglig av ett eller annat skäl. Det är bara att göra det, det går! Faktum är att en av de riktigt härliga sakerna med när ens barn börjar bli vuxna är att man äntligen får vara sjuk och kunna vila igen utan att behöva ta hand om barnen samtidigt.
Jodå han tar typ allt med bebisen just nu. Är mer slut pga egen sjukdom och tankar som springer iväg. Väldigt glad att min partner utan minsta gnäll tar hand om både barn och hushåll när jag är sjuk, hör om många som lever med mansbebisar…
Har ni förslag på vad man kan ge som gå bort-present eller liten superbillig julklapp till tre barn i ålder 8-15?
Badbomb om dom har badkar? Någon godsak, typ Marabou-kaka eller godispåse? Trisslott?
Det är väl 18-årsgräns på trisslotter, eftersom det räknas som spel om pengar?
Undrar hur många barn som kommer sitta med en egen bingolott imorgon…?
Kanske ett spel som kan passa alla tre?
Kanske skagenröra?
När man får äta den första skinkmackan med ljummen skinka, oh lord vad gott det är ?
MÅSTE ventilera en tanke som kom upp hos mig när jag kollade på dagens avsnitt av badrumsskåpet med Hanna Schönberg.
Försa hon sig när hon avslöjade att hon och Eric Saade träffades våren 2020 och varit tillsammans sedan dess?
Nicole Falciani gick ut på insta maj 2020 att Eric brutit förlovningen från ingenstans. Jag drar direkt slutsatsen att Hanna och Eric ”träffades” innan Nicole och Eric bröt.
Jag kanske missat att de varit öppna med detta tidigare, men jag blev lite förvånad i alla fall.
Hon sade även att hon träffade Eric samma dag som hon startade sitt bolag. Så det går ju att kolla upp mer exakt tidslinje.
Sedan Nicole gick ut med uppbrottet har jag haft en dålig känsla över Eric och den förstärktes ännu mer nu.
Håller jag inte med om. De var ju inte lyckliga med varandra. Nicole har i efterhand berättat att deras kommunikation var dålig men att hon inte förstod det då. Eric verkade nästan rädd för henne.
Även om de var lyckliga eller ej så tycker jag man ska göra slut först, innan man går vidare till nästa relation. Otrohet är aldrig OK.
Är väl därför de höll relationen hemlig ett tag först. För att folk inte ska spekulera. Men hon har kanske glömt nu några år senare att de skulle ljuga om starten på deras relation.
Eric själv sade att de träffades på ett poolparty under sommaren. Så ganska uppenbart nu att det bara var lögn.
Det är iof inte alls uppenbart…
Tror det ligger något i det du säger.. att han träffade henne innan och därför bröt han upp med Nicole så plötsligt. Tror hennes vänner också vet om att de träffades innan och fick tycke för varann, för mig jag hört något liknande som du som indikerat på det
Arakii registrerades 26 juni 2020. Sa hon inte att hon träffade Eric den dagen bolaget reggades? Då var det ju inte på våren dom träffades. Hon sa nog fel.
Tror faktiskt att Eric träffade Hanna efter han brutit med Nicole, och det verkar ju så nu också.
Känns som en konstig grej att säga fel på en hel årstid. Men möjlig? Vår/sommar, är väl same same kanske om man reser mycket och inte upplever det svenska skiftet i klimatet.
Jag är lärare och gillar verkligen mitt jobb men fasen vad det sliter mentalt. Sedan eleverna gick på jullov i fredags har jag lagt mig innan 21 både fredag, lördag och även idag. Är stressad gentemot mina egna barn. Kör igenom alla betyg jag satt om och om igen i huvudet och tvivlar på mina beslut. Tänker på mina elever som jag vet inte har det bästa jullovet. Osv, osv. Och jag är ändå inte ny i yrket, så man tänker att jag borde ha vant mig, men det är samma visa varje lov. Särskilt den här förlamande tröttheten när kroppen slappnar av! Tur att mina elever är så roliga och fina att jag orkar hela läsåret. Vad jobbar ni med, och har ni lätt eller svårt att släppa jobbet när ni inte jobbar?
Kunde vara jag som skrev, men släppt betygstankarna. Trötttt
Jag jobbar som biträdande butikschef och har verkligen jättesvårt att släppa jobbet när jag är ledig! Ibland känns det som att hjärnan jobbar konstant på nån nivå, ofta omedvetet.
Tänker på saker som ska göras, planering, kunder, kollegor, ja men typ allt. Men så är jag en övertänkare också, om det inte framkom, hehe.
Vet någon varför Alexandra Nilsson har gjort sin Instagram privat?
Hon gör väl som många andra influensers som växlar mellan privat o öppen hela tiden.
Det är sätt att få fler följare tror jag, det gör att alla som smygkollar måste följa.
Anade det, jag blev bara lite förvånad för jag har nog aldrig märkt att hon gjort det förut så började tänka om det hade hänt något med/runt henne. Men då får man väl hoppas att hon bara vill ha följare haha.
Så tråkiga svar Sara wimmerkrans ger hennes följare som påpekar att hon pratar fort.
Så skriver hon att hon inte är en influenser m.m till svar.
Nu har hon postat hennes synvinkel om Djerf på sin instastory
Är hon ironisk eller inte? Andra bilden gjorde mig förvirrad
Var inte det du skrev om, men jag klarar verkligen inte av Sara Wimmerkrans. Tycker hon är så präktig. Hon talar till en som att hon predikar.
jag håller med dig. O så blev det ännu mer fel när hon läxa upp folk i hennes kommentarer gällande att hon pratar så fort så vissa inte hör vad hon säger
Känner mig helt slut från mitt jobb.. är så skönt att vara lite långledigt nu. Men känner att såhär kan jag inte ha det. Jobbat där i några år
En sån där Dyson liknande hårfön fast en billigare variant. Vilken rekommenderar ni?
Silk’n finns på Lyko. Köpt när de hade 25%på allt och det är hundra procent värt det.
Tack!
Efter att ha varit otroligt ledsen över en kille i en lång tid. Sen dess så har jag varit singel. Provat tinder länge men tycker att det gav absolut ingenting, så det gav upp tinder och tänkte aja. Det kanske dyker upp något i framtiden. Började prata med en kompis kompis typ. Tyckte han verkade helt okej, kanske lite väl på. Vi skriver lite fram och tillbaka. Tror vi pratade om vädret när han helt plötsligt skickar en dick-pick. Det var verkligen hela bananen. Blev extremt avtänd och undrar om det är bättre att vara singel kanske ??
Inser nu att jag skrivit som en kratta. Beklagar det ?
Saknar ej att vara singel. Usch. Hoppas du hittar vad du söker.
Ja det är det ??
Instämmer. Blir bara trött av att dejta. På dejtingsidorna är det bara ska vi ligga. Jaha. Nej tack. Bara dickpics. Även dickpick från folk man trodde var normala. Är hellre ensam. Ärcdet verkligen såhär det ska bara att dejta. Ensamheten är inte så dum.
Jag vill byta yrkesbana. Finns det någon här som är utbildad lärare men inte längre jobbar som det? Vad jobbar ni med istället och hur kom ni dit? Tacksam för inspiration och tips! ✨
Har precis haft ”lilla julafton” med min sambo och hans 13 åriga dotter.
Jag har lagt ner mycket tid och omtanke på att hitta fina julklappar till henne.
Blev lite besviken när hon kom på att hon inte tänkt på att köpa något till mig. Först trodde jag inte jag skulle bry mig om det, men under kvällens gång har jag känt mig ledsen.
Vi har en väldigt fin relation. Men hon är ensambarn och van att få vad hon vill. Känns som hon inte alls var särskilt tacksam över alla julklappar som hon fick från oss. Sammanlagt har vi lagt ner omkring 3000kr, inte för att det är pengarna som räknas utan jag känner mig mer besviken över hennes obefintliga tacksamhet och att hon inte alls tänkt på mig.
Kanske är det jag som är omogen och har för höga förväntningar? Tacksam för lite input.
Nej, du överdriver absolut inte. Jag förstår att du blev ledsen, och du har all rätt att känna så. ?
Lily Philips ska ligga med 1000 killar på en dag. Tror ni hon kommer lyckas? Sjukt ändå.
Jag bara undrar vilka vidriga 1000 killar det är som kan tänka sig att delta? Blir man inte automatiskt avtänd?
Någon som fattar vad felicia åkerström lever på? Hennes instagram är skittråkig och hon uppdaterar nästan aldrig. Sedan hon fick barn har hon varit på konstant semester typ?? haha
Undrar också vad som hände mellan henne och hennes ex-man, de hade värsta bröllopet på något slott i Frankrike och sen hörde man inget mer. Orimligt nyfiken 🙁
Får ni någon julklapp från ert jobb? Vårt jobb ger bort en extra summa till välgörenhet som vår julklapp.
Vi fick det tidigare men inte längre på grund av marknaden eller whatever
Vi fick samma. Vi gav till välgörenhet, eller chefen gjorde
Är det bara jag som tycker det är lite… Konstigt? Skänk pengar om du vill, men gör det inte i mitt namn med ”mina” pengar. Missförstå mig rätt, självklart är det jättefint att företag skänker pengar, det är inte det. Men som anställd hade jag inte uppskattat att få en ”ho ho ho, tack för ditt slit men egentligen är du inte värd ett skit. Istället för att ge dig en klapp, skänkte vi en hundralapp” Bara gå ut stort med att ni skänker pengar, punkt?
Vi fick ett sånt ”välj din gåva själv”-presentkort. Väldigt mycket grejer att välja på, prisvärt och man kunde även välja att skänka pengarna istället!
Ja håller med lite fast det känns lite ”fel”. Klart man gillar välgörenhet liksom. Men…julklappen från jobbet är den enda julklapp jag tidigare fick (har ingen familj och är ensam på jul) så brukade se fram emot den. Känns lite själviskt dock, välgörenhet är ju bra.
Jag håller med dig. Vill ändå ha lite uppskattning.
Fick 300:- presentkort på stort sett valfri butik
Nej fick ingen för jag är föräldraledig…
Ja, men tyvärr är det jag själv som köper in julklapparna till alla så det känns ändå inte som att jag får en.
I skrivande stund har djerf 3 002 727 följare. Var det igår någon funderade på om hon hamnar under 3 miljoner innan julafton?
Hur som helst. Jag tror inte hon gör det..
Jag är helt övertygad om att hon gör det. Och att hon är helt cancelled nu. Försöker hon börja posta igen kommer folk bli sura. Slutar hon lägga upp kommer folk tröttna. Hon är nog körd.
Pluggar till redovisningsekonom på yh. Någon som har tips för att söka praktik. Har sökt via annonser, men svårt att hitta.
Bör man va på en byrå eller ett företag med ekonomi avdelning? För- och nackdelar?
Jag skulle söka mig till en redovisningsbyrå. Bredden av arbetsuppgifter är större än på en ekonomiavdelning eftersom man jobbar med flera kunder och olika uppgifter.
På dom stora byråerna är det dock ofta så att man sitter med en och samma uppgift hela dagarna, dvs inte alls särskilt mångsidigt.
Det är nog väldigt olika.
Sök vitt och brett dra kontakter om du har några.
Jag pluggar på yh inom en annan bransch och ett tips är att kontakta andra redovisningsekonomer direkt och inte via något gemensamt kontaktfornulär. Om de inte är öppna för att ta emot en student kan de eventuellt rekommendera andra du kan kontakta.
Jag förstår hur du känner. Men ibland tar saker tid. Det blir lätt att man jämför sig med andra men bara för att du inte har något, först betyder inte det att du inte kommer få det bra sen.
Medelåldern för att skaffa det första barnet i Sverige är 30 år nu. Det betyder att vissa skaffar vid 25 andra vid 35.
11% träffar sin partner på jobbet. Kanske finns han på ditt nästa jobb?
Du håller inte på att köpa hus nu men du var smart och pluggade. Detta kanske gör att du får högre lön, kan spara mer och kan köpa det finaste huset av alla dina vänner sen.
Jag är en småstadstjej som träffade min man sent. Idag har jag allt jag drömt om. Kompisarna som skaffade barn tidigt med första bästa är ensamstående med skulder idag. Det gick bättre för de som väntade på sin lycka.
Hoppas det känns bättre efter att du läst detta. Jag tror att det kommer bli bra för sig också.
Tack för tipsen har inte praktik förrän i höst men har hört att det kan ta tid att hitta plats och vill helst ha det klart så fort som möjligt ?
Ska förtränga vad det är för dag imorgon. Ta en promenad. Äta nåt gott. Ni andra som är ensamma idag tänker på er.
Min kille firar vår första jul tillsammans med sin familj, jag med min, vi är i samma stad. Jag var inte med i ekvationen när hans familj gjorde upp planer med andra förrän en i min familj sa ”va?!” Då ringde han runt och jag var välkommen om jag ville. Nyårsplanerna med hans vänner hade han inte delgett mig heller förrän jag sa att vi fått en inbjudan av mina vänner (något jag tog upp med honom direkt).
Vi har varit tillsammans i närmare ett år, bor inte ihop ännu. Jag känner mig exkluderad, är ärligt förvånad över varför så lite kommit inifrån honom nu, att jag är hans partner och att han vill vara med mig menar jag? Vi ses en, ett par gånger i veckan. ”Ses”. Jag vill inte använda det ordet längre. Jag är nästan 33 och undrar vad som pågår, det har inte dragits till sin spets förrän nu när det blev jul. Jag mår inte bra.
Låter ju som att ni bara inte pratat om hur ni ska planera julen eller er relation i övrigt. Saker händer ju inte bara.
Njut av din jul med din familj i år och så sätter ni er ner och pratar om hur ni vill ha det framöver. Det kanske är dags att flytta ihop?
Jag har skrivit uppriktigt om att jag som partner känt mig exkluderad som inte varit med i ekvationerna från första början. Menade då att han inte tagit mig i beaktande rörande vissa större saker, utan bestämt på förhand hur han vill ha det och så är det upp till mig att hantera hur det påverkar mig. Men det är svårt att utveckla över meddelanden och jag har därför skrivit om jag kan ringa honom.
Jag vill verkligen prata kommunikation och hur vi vill ha saker och ting. Han är nr 1 i mitt liv, det är viktigt för mig hur mina beslut påverkar honom. Han har inte svarat ännu, får se hur detta utvecklar sig.
Föregående inlägg 
God jul ? till er alla
Detsamma?
? God Jul!
God Jul.
Snart börjar ännu ett år… :/
Hoppas på ett mindre jobbigt år 2025. Mamma är sjuk,slut med exet, syrran är skild. Så ensam. Vill bara ha en kram.
Det hade du gärna fått om jag bara kunnat ge dig en.
??
*Ger dig en internetkram*
Min lista är:
1. Har ingen stabil inkomst, är bara timanställd.
2. Mår dåligt psykiskt och fysiskt
3. Ensam
4. Vill ha en kram
Men vi får båda hålla tummarna för ett ljusare 2025!
Liknande situation. Ensam singel. Dålig ekonomi. Sjukskriven. Hoppas det blir bättre.
Här kommer en kram ❤️
Kämpa på ❤️
? kram
Hoppas du får en kram och ett bättre nästa år!
Hoppas också på bättre nästa år för mig. Har cancer och mår skit och ingen lust med julfirande och nyår alls. Vill inte ha en kram eller empati ens. Vill bara gömma mig från alla människor.
Åh, beklagar cancern! *Ger dig styrka att läka*.
Själv har jag också haft cancer en gång, som barn.
Tack!
Kämpa på – 2025 kan bara bli bättre ❤️?
Tror tyvärr det blir värre. Iaf vad gäller skjutningar och sprängningar. Vi har bara sett början..
Kram ?
Skickar en till alla er som behöver, ledsen att läsa om de tunga situationer ni befinner er i. Hoppas måendet och tillvaron kommer kännas lättare så småningom. ❤️
God Jul! ☃️
God jul!!! ? ?
God Jul ❤️? Hoppas verkligen på ett bättre 2025. Orkar inte mer.
❤️
God jul! 🙂
Fast varför skriver man så helt ogenomtänkt? Jag gråter mig genom julen, liksom alla andra jular. ”God jul” känns bara som ett slap in the face.
Alla bär vi på våra bagage och man kan inte tänka att precis allt kan göra nån illa. Tror knappast nån skriver just ”god jul” med avsikt att såra eller trigga nån. Snarare tvärtom.
Tråkigt att din situation ser ut som den gör men skulle rekommendera dig att inte hänga just här inne med tanke på vad som faktiskt skriva här med mindre trevliga avsikter.
Förstår om det kan kännas triggande för vissa, men när du känner sådana känslor, försök ha i åtanke att den som önskar dig en god jul inte säger det med illvilja, utan det enda personen egentligen säger är att den önskar att du fick ha det bra. Den kanske inte känner till dig situation men om den skulle gjort det önskar den bara att du slapp vara var en fånge under vad än som tynger dig. Tyvärr ser ju inte verkligheten ut så alla gånger, men det gör ju inte att man slutar hoppas på att såväl nära och kära som alla andra medmänniskor ska må bra och ha en fin tid framför sig. ❤️
Jättetråkigt att du gråter dig igenom julen och jag förstår att det känns som en käftsmäll då. Men ditt mående är ditt att hantera. Du borde fundera på att hålla dig borta från sociala medier under denna tid, det verkar ju påverka dig negativt.
Jag fattar bara inte poängen. För er som får en god jul blir den ju god med eller utan ett generiskt ”god jul”. För alla som inte har det bra under julen blir det bara en käftsmäll. Och det är knappast ett personligt problem för mig, svinmånga människor har det riktigt tufft under jul, julen är inte god för många. Så bara chilla med ert god jul..och till dig dig anonym 07;18, empatistörd much? ”Ditt mående är ditt att hantera?” -hur hjälper en sån dryg kommentar den här diskussionen?
Man ÖNSKAR någon en God Jul. Jag önskar att du eller min granne ska få en en God Jul.
Hur kan det kännas som en käftsmäll?
Och ditt mående, är verkligen ditt att hantera.
Du får nog ta och byta attityd.
Och jag vill inte ha dina önskningar. Tack men nej tack.
Andra kan ju fortfarande önska mig en god jul, även om jag inte kommer få det. Livet pågår utanför mig för alla, med julstress, julefrid och allt däremellan. Hur eländigt jag än mår.
Ska vi önska gott föräldraskap till alla som inte kan få barn också?
Men snälla du vilken fånig jämförelse. Säger du aldrig trevlig helg eller liknande heller för att personen KANSKE inte kommer har en trevlig helg?
Nä jag brukar inte gå runt och önska trevlig helg till höger och vänster.
Mtp att det är rätt allmänt känt (?) att julen är en tuff högtid för väldigt många människor tänker jag att det tvärtom kunde vara rätt värdefullt för normisar att fundera över om det verkligen är nödvändigt att kasta ur sig god jul till höger och vänster. Såg ni god jul till era nära och kära som ni vet kommer ha det bra men ni behöver liksom inte kleta in er julhets på människor nu inte känner.
Hahahahaha, nu tror jag att du får ta av dig din offerkofta, och ta dig ur din bubbla.
Det är verkligen nödvändigt att önska människor i ens närhet, God Jul.
Ja, jag skriver ju det? Men man behöver inte kleta sin julhets på främlingar.
Kanske du som behöver fundera lite över din egen bubbla, eller är du en sån besserwisser som inte tror att du har något att lära av att lyssna på andras perspektiv?
De som betraktar ett verbalt ”god jul” som en form av julhets torde vara i minoritet.
Jag märker att jag blir som besatt av killar. Jag behöver knappt lära känna dem utan det kan vara någon jag finner ett intresse för och sen finns det ingen annan? Jag blir helt manisk. Detta kan hålla i sig ett tag och sen släpper det. Jag fattar ju att det inte är killarna i sig som är speciella utan något annat, men det är ju inte normalt och sunt. Är det någon som har det såhär?
Vet inte om du känner igen dig och blir hjälpt av den här videon? https://youtu.be/dkl-fFtt-Dc?si=dOxQardb-XMmwzdK
Jag blir så av män på mitt jobb, alltid någon som är chef eller senior liksom.
Jag är likadan, jag undrar ibland vad de är som är fel på mig, trodde jag var ensam om detta. Vad kan de bero på, och hur kan man bota det? Tips?
När jag var yngre men sen träffade jag min livspartner och resten är historia
Jag blir tyvärr så fortfarande trots en relation sen 16 år
Kanske detta? https://www.psychologytoday.com/intl/basics/limerence?amp
Wow! Beskriver typ exakt min känsla
Tänkte föreslå exakt det här, scrollade ner och såg att det redan var nämnt ??
Du beskrev precis exakt hur jag var i tonåren… konstant besatt/kär i nån på avstånd som upptog alla mina tankar. Olika killar som jag inte kände ett skvatt? Var också för feg och osäker för att någonsin göra nåt åt det mer än att glo på personens bild i skolkatalogen, skriva dagbok och dagdrömma hela min vakna tid om personen, och ibland gå promenad förbi personens kvarter med hopp om att stöta på varann…… sunt absolut.
Med åldern och mer seriösa förhållanden så har detta beteende avtagit som tur är. Men har generellt gått väldigt snabbt till väldigt kär med killar, ifall det skulle vara del av samma mönster..
Jag är precis likadan tyvärr
Min mamma och jag hade en oerhört dålig relation i många år. För tre år sen skiljde sig mina föräldrar och i samband med det bara några veckor senare blev min mamma svårt sjuk.
Jag har inte alls varit särskilt engagerad genom dessa år, av den simpla anledningen att det inte har känts rätt för mig. Ja, hon är sjuk, men det tar inte ifrån mig att hon var en asdålig mamma. Detta har min pappa skuldbelagt och fortsätter skuldbelägga mig för ständigt. Han tycker jag är empatilös och att ”alla döttrar skulle engagera sig om deras mamma blev sjuk”. Jag har försökt prata med honom och få honom att förstå min sida och enligt min mening så tycker jag att alla får engagera sig själva i den mån de själva tycker känns rätt. Vad tycker ni? Bör man engagera sig, är det ett krav, oavsett relation?
Jag tycker att du ska göra vad som känns rätt för dig. Tänk efter noga bara, skulle du ångra att du inte engagerade dig om hon gick bort?
Vill du inte ha en relation med din mamma så kan ingen tvinga dig.
Självklart behöver man inte det. Din pappa kanske skuldbelägger dig för att han själv känner sig skyldig att de skildes kort innan?
Är i en liknande situation, min mamma har betett sig fruktansvärt under hela min uppväxt och gör det fortfarande. Hon har nu börjat utveckla demens och beter sig ännu sämre, om nu det är möjligt…
Att din pappa skuldbelägger dig tycker jag är riktigt illa, men kan vara att han tar ut sina egna skuldkänslor på dig? Det betyder dock inte att det är okej,
Men som svar på din fråga, nej, det är inget krav att engagera sig. Du måste göra det du mår bra av. Men sen har man/jag ändå så dåligt samvete och försöker hjälpa min mamma, men får skit tillbaka och allt slutar med att jag gråter i flera dagar efteråt. Har tyvärr inget råd, mer än att du måste göra det du mår bäst av, kanske kan det bli nåt som vi båda kan lova osss själva inför 2025? ❤️❤️
Det här är svårt. Men jag ska ge min egen historia.
Jag växte upp med en mamma med schizofreni. Hon har gjort sånna hemska saker mot mig och jag hade otroligt svårt att hålla kontakt med henne under mina tonårsår. Men jag har förlåtit henne. Familjen är den enda vi har och jag har försökt hjälpa till att reparera den skada hon gjort mot mig. För min egen skull. Jag vill inte känna hat eller bitterhet i mitt hjärta och oj vad jag mår bättre av att ha en kontakt med henne. Jag tänker det lite som välgörenhet. Än idag suger hon ur energi ur mig men jag ser det som att jag är generös med min tid och kontakt och den dagen hon är borta kan jag känna mig stolt över mig själv. Idag är jag nästan 40 med 3 egna barn och håller kontakt med henne. Ringer minst en gång i veckan. Jag visar också mina barn att jag håller kontakt och vårdar mina relationer oavsett status – i dagens värld är alla som inte passar oss väldigt utbytbara. Jag tror inte det är hållbart i längden. Jag hoppas även att mina barn kan se det och om jag bli gammal och dement och beter mig irrationellt så kanske dom ändå vill hålla kontakt med mig. Trots att jag inte är mitt bästa jag. Kanske inte det svaret du söker men kanske ett svar som ger ett perspektiv
I all välmening, familj är inte alls allt vi har. Om man inte räknar vald familj, vänner.
Jag reagerade också på det, och att alla är utbytbara. För mig är vännerna viktigast (utöver mina barn såklart) och de är inte utbytbara.
Jag med, det är inte varje familjemedlem som bryr sig alls tyvärr:(
De allra flesta skulle nog dock ändå betrakta sina vänner som ”utbytbara” i bemärkelsen att blir relationen negativ och jobbig så slutar man umgås.
Samma med familj.
Man slutar inte vara familj för att relationen blir negativ..
För många kanske familjen är allt vi har.
Och för många är familjen det värsta som finns eller bara icke existerande. Vilken fånig diskussion, det finns ju ingen generell sanning.
Så är det.
Därför ska man inte skriva så generellt…
Hon menade väl ”den enda vi har” dvs man kan ha 1000 vänner men ens familj är ju samma. Visst kan vänner kännas som familj men just familj som man vuxit upp med osv är ju speciellt. Betyder inte att man måste ha kontakt med dem menar jag men man kan ju inte plötsligt byta familj liksom, det kommer ej vara samma sak, på gott och ont.
Håller ändå inte med, det är då olika för alla.
Jag tyckte din kommentar var väldigt fin. Fint av dig att finnas där för en annan människa även om det bitvis är tungt för dig. Schizofreni är ju en otroligt tuff sjukdom .
Hoppas det forsätter på ett bra sätt för er framöver.
Håller med L. Blev rörd av din kommentar. Det måste varit otroligt tufft för dig. Din mamma är lyckligt lottad som har en så insiktsfull och empatisk dotter, även om hon kanske inte förstår det själv. ?
Nej det behöver man inte o ibland bör man inte göra det. Min mamma är sadistisk mot mig o utsätter mig för psykiskt våld, allvarligt våld. Min uppgift är att skydda mig & min hälsa från det. Vi har inte haft kontakt på flera år & jag har blockerat henne överallt. Tror inte att någon sjukdom i världen skulle kunna få mig att tänka om.
Tack vare det skyddar du även dina barn eller framtida barn. Så behöver man också tänka i vissa relationer.
Jag tänker att man skördar det man sår… De hade sin chans.
Gör vad du vill med detta…men din pappa har en poäng. Du kan välja att bryta kontakt om det för dig att må bättre såklart. Men ja, det är faktiskt själviskt. Står du för det och kan leva med det, ok. Men från någon som gjort samma sak och vars förälder sedan dör: stor risk att du ångrar dig och DÅ kan du inte göra något åt det.
Man får vara självisk i sitt liv. Och hennes mamma verkar ju verkligen varit det…
Jag sa ju det. Står man bara för det så.
Sen beror det ju lite på vad ”asdålig” betyder. Är det tortyr och massa våld kan det vara sunt att bryta. Men många tycker ju att en förälder är dålig för att den t ex inte ställer upp på varenda liten sak…
Jag tycker att du är oempatisk. Hur gammal är du?
En människa som går igenom svårigheter som sjukdom eller olycka, tycker jag att man alltid stöttar. Om hon har varit en dålig mamma så ligger det ändå i dåtid. Man kan alltid förbättra en relation.
Gör man verkligen det, oavsett vad? Förtjänar man stöd bara för att man blir sjuk, oavsett hur man betett sig?
I de allra flesta fall, ja.
Om man fortsätter bete sig illa då? Jag har en nära anhörig som är psykiskt sjuk, men i perioder kräver att vi ska finnas där och stötta hen. Jag mår så dåligt över tankarna på att ha kontakt med denna personen, men vissa i min närhet tycker att jag är egoistisk och ”det är faktiskt mer synd om hen, som är sjuk, du får faktiskt ställa upp” oavsett hur det påverkar mitt mående.
Stå på dig E! Finns ingen som kan tvinga dig och hänvisa till sjukdom, det är du som vet vad som är bäst för dig!
En person som är psykiskt sjuk kan ju inte hjälpa det. Det hade kunnat vara du – vill du att folk stöter bort dig?
Preach, Ska man resonera på samma sätt när dementa människor beter sig illa?
Är ju inget frikort att vara psykiskt sjuk? Finns väl många som är det som har fina och sunda relationer. Men när någon så uppenbart får en annan människa att må så dåligt så bör man ju inte ha en relation oavsett blodsband?
Så fungerar inte schizofreni. Helt meningslöst att tänka att någon som är schizofren ska bete sig som andra människor, det handlar ju om att man har psykoser återkommande vilket gör att ma agerar utifrån en annan verklighetsuppfattning än omvärlden. Det går verkligen inte att jämföra med sjukdomar där man t ex har mycket ångest eller liknande. Normalt har man ju haft goda relationer innan man blev sjuk, det är sjukdomen som gör att det slutar fungera.
Sen tycker jag inte anhöriga har en skyldighet att umgås om deras eget liv blir dåligt av det. Men det är en fruktansvärd sjukdom. Att det fungerar bättre med relationer idag för en del drabbade beror inte på att de skärper till sig, utan att det kommit bättre mediciner som helt enkelt motverkar själva sjukdomen.
Fast E som jag svarade har inte skrivit att det handlar om schizofreni?
Många av er som antingen helt saknar förståelse för vad det innebär att växa upp med en riktigt dålig förälder och/eller är grovt medberoende själva fortfarande.
Antingen det eller så har dom inte blivit utsatts för den typen av destruktiv förälder
Håller inte alls med dig.
Min pappa betedde sig fruktansvärt illa under min uppväxt och vi hade ingen kontakt senaste 10 år, sen blev han svårt sjuk. Jag funderade så mycket kring detta om jag skulle ta kontakt eller inte men kom fram till att nej det gör jag. Han hörde aldrig av sig till mig när jag blev sjuk så han visade redan där hur lite jag betydde för honom. Och jag var ärligt talat så trött på att vara den vuxna i vår relation. Nu har han gått bort och jag ångrar mig inte utan jag gjorde ett val som jag står för, för det kändes rätt utifrån mitt och mina barns mående. (Jag är 46år..)
Tycker också det känns barnsligt oempatiskt att inte vilja vara större människa än så.
Sen är det absolut skillnad om föräldern utövat våld eller begått övergrepp (tror inte det är så vanligt?), men det verkar som folk känner sig svikna av sina föräldrar bara för de inte fick en perfekt barndom.
Så man är barnslig om man inte finns där när ens förälder blir sjuk? Den förälder som i ett ”friskt” tillstånd inte har brytt sig om sitt barn? Men när föräldern sen blir sjuk då ska man som barn ställa upp? Köper inte det alls. Du verkar ha varit förskonad från dåliga relationer med föräldrar så du ska nog ta och sluta förminska oss som faktiskt har haft det. Att ens skriva som du gör att det bara är vid övergrepp eller våld visar bara på din okunskap om hur det är att växa upp psykisk misshandel eller en narcissist förälder.
Nej jag håller med dig. Vissa är energitjuvar som bara tar och tar och det är absolut ingen rättighet att man ska få stöd när man betett sig illa, oavsett blodsband eller tidigare relation.
Så för att man tar mycket energi förtjänar man att dö ensam? Vilken människosyn du har…
Men snälla rara jävla människa??!! Om man inte vill dö ensam så får man bete sig medan man lever?!?! Varför sitter du och försvarar massa som du ändå inget vet något om?? Du har ju ingen aning om vad folk fått utstå men ändå kravlar du upp på höga hästar o ba ”vilken määänniskooosyyn du haaar” ??? käft med dig och lär dig vara ödmjuk inför att andra gör sina val i sina relationer.
NEJ
DET FINNS INGEN SOM KAN STÄLLA KRAV
Du väljer själv!! Det är bara du som kan bestämma vad du vill göra och vad som känns bäst för dej. Inte vad som är bäst för någon annan.
Om det är att fortsätta hålla avståndet till en toxisk relation så är det rätt val.
Bara för att en person är sjuk förändrar der inte er relation
Bara för något känns bäst för en själv betyder det ju inte att det är rätt sak att göra. Tänker man inte lite större än vad som känns rätt för en själv? Tänk om politiker och föräldrar resonerat så. Låter oehört barnsligt och konstigt att använda vad man själv tycker känns bäst som moralisk kompass.
Skulle inte se politiker som något föredöme direkt…
Vi pratar om en relation till en människa som enligt TS behandlat henne illa.
Inte världsproblem.
Idag har jag inte gjort mycket. Hängde upp ljusslingor inomhus igår, och har dem tända. Har också tänt ljus så det är mysigt här hemma.
Dricker kaffe och äter saffransgifflar.
Hur har ni det ikväll? 🙂
Låter mysigt! Jag har ont i huvudet & är på rasande dåligt humör utan anledning. Klimakteriepms tror jag för jag har det bra! Ligger i sängen & ska läsa en bok.
Krya på dig!
Tack! ❤️
Har haft en lång vecka med långa dagar och lite sömn. Så jag har legat i sängen hela dagen, tittat på tv och haft jättemysigt faktiskt. Sen beställde jag mat och tittar på Harry Potter. Granen står tänd och trots en oproduktiv dag har jag en jättebra kväll?
Underbart ju ?
Ja just idag var det exakt vad jag behövde?
Har jobbat i julruschen både igår och idag och är slut! Ska laga lite tacos, sova och ladda om för en ny dag imorgon!
Har ångest men vet inte varför. Ska jobba imorgon och kväll på julafton. Längtar tills jag går av på julafton, då blir det ledigt med familjen och vila.
Hoppas du får en mysig jul trots jobb!!!
Tack. Det får jag säkert. Är ssk i äldreomsorgen så kan vara mysigt att jobba julafton om ingen blir akut sjuk.
Har två julhemligheter. Längtar sååå tills alla vet så jag inte behöver tänka på att inte försäga mig.
Låt mig gissa: tvillingar?
Du ska berätta att du är lesbisk och skiljas från din man?
Hahah vilken toppenstämning man kan skapa på julafton med de nyheterna ?
Och presentera min nya 22-åriga flickvän???
Nice!
Det är du som är tomten?
Och påskharen!
Haha!!!! ??
Du ska operera brösten. Båda två!
Eller ena bröstet och näsan?
Du har inte gjort din berömda Jansson själv utan köpt färdig på påse. Du är egentligen inte allergisk mot inlagd clementin men ljuger för att slippa äta faster Agdas märkliga juldessert varje år
Ja, och längtar så tills alla vet att hon köper Janssons frestelse på påse! Då blir det livar!
Mormor kommer bli såååå besviken om hon får veta det?
Du är gravid och ska gifta dig?
Ett av två rätt. ??
Du ska gifta dig med två personer!
Grattis till ungen
Grattis till ugnen!
Grattis till Ungern!
Vilket är det värsta ryktet ni läst/hört som sen visat sig vara en lögn?
Börja du!
Att två läkare mördat och styckat en kvinna som försörjde sig genom prostitution.
Så ofattbart att deras liv blivit förstört. Och att upprättelsen kommer i form av en svt-dokumentär så ofantligt många år senare. Efter att ena dessutom försökt ta livet av sig….
Ja det är så hemskt! Man orkar nästan inte förstå det.
De fick väl egentligen upprättelse tidigare, när den där boken Döden är en man kom ut 1999 och klargjorde rättsskandalen. Men SVT dokumentären gav ju informationen en helt annan spridning.
Helt sjukt hur en del inblandad forsätter att försvara vad som hände även om betydligt fler verkar krypa till korset och be och skämmas.
Så fruktansvärd historia. Så unga människor med livet framför sig. Och stackars barn att växa upp med den beättelsen.
Aha jag kände inte till boken! Precis, det är lätt att sprida förtal, men nästan omöjligt att få samma räckvidd när sanningen sen ska fram. Och intresset för folk som själva spridit lögnen att sen berätta att allt just vad en lögn är ju ofta rätt så svalt..
Verkligen, det är så många som drabbats av att oskyldiga pekats ut. Och med andra ord – minst en mördare som gått fri och ev skadat fler.
Skulle inte säga att de fick upprättelse genom den boken. Skadestånd och att domen i vilken de anses skyldiga till styckningen (helt utan belägg) ogiltigförklaras hade dock varit det.
Helt otroligt att ett tvåårigt barn kan agera vittne genom sin mamma.
Att två barn i Arvika mördade sin kompis!
Vad har dessa två fall gemensamt? ?
Vet inte om din fråga är retorisk? För det är ju uppenbart att den gemensamma nämnaren är inkompetenta poliser.
Margit Norell bland annat ?↕️
Jag gjorde en retur till Zalando för ett par dagar sedan och fick sedan en återbetalning. ”Problemet” är att jag sedan fick en till återbetalning natten efter, och igårnatt igen (jag fick alltså hela summan första gången). Skulle inte förvåna mig om jag får en swish inatt igen. Så jag mejlade dem och skrev att jag fått flera återbetalningar och frågade vad skulle göra. Får då detta svar:
Hej!
Tack för att du kontaktar oss.
Jag förstår att du inte har fått din återbetalning. Jag kan bekräfta att vi fick ditt paket på vårt lager och behandlade en återbetalning av 559 SEK för den returnerade artikeln den 2024-12-20. Vi har dock ingen information om ditt bankkonto för att fortsätta med överföringen.
Vi skulle därför vilja be dig att återkomma med följande information:
– Bank
– Kontoinnehavare
– Clearing-nummer
– Kontonummer
Vänligen ange varje uppgift separat.
Så snart vi har fått informationen kan vi fortsätta med överföringen av din återbetalning till ditt bankkonto.
Hör gärna av dig om det finns något annat jag kan hjälpa dig med.
Ha en bra söndag!
(slut på mejl)
Wtf??? Menar de att de ska skicka mer pengar haha?? Eller tolkar jag mejlet fel och att jag måste uppge mina bankuppgifter för att göra en återbetalning till dem?
De menar helt klart att de ska skicka mer pengar..
De verkar ha missförstått och tror att du inte fått dina pengar.
Jag förstår inte hur de kunde tolka mitt mejl så då jag tydligt skrev att jag fått för mycket pengar… men aja, får försöka förklara igen ?
Är det inte lättare att ringa?
Säkert ett Ai-svar som tror att det fattat men helt klart inte gjort det. Ingen människa har nog varit i kontakt med ditt mejl.
Haha, det låter som att de missförstått situationen helt. Är det AI som svarat kanske och som inte fattat att du fått två återbetalningar istället för en??
Ring istället. Jag har personligen alltid fått bra hjälp och service av dem.
Okej, tack hörrni! Det är nog AI. Jag får ringa ?
Bläh du pratar med en bot. Samma hos booking, hotels osv. Sjukt irriterande.
Du har gjort vad som kan krävas av dig för att de ska fatta att de betalat för mycket. Du kan inte ta ansvar för att deras kundtjänst inte fungerar. Så jag hade släppt det nu. Om de vaknar och vill ha tillbaka pengarna får du betala tillbaka dem då, men om inte kan du behålla dem med gott samvete.
Ehrm nej. Juridiskt har du fel.
Jag håller inte med? Jag jobbar som domare haha.
Det gör du definitivt inte. Lär dig skriva först om du vill få någon att tro att du är en domare.
Anonym 20.54 och 21.09 här, dvs domaren. Kul att du blir så provocerad! Jag står fast vid det jag skrev ovan. Berätta gärna vad du menar är juridiskt korrekt.
Jag, 21.15, har inte kommenterat det juridiska bara att du definitivt inte jobbar som domare. Men såg att det var fotbollsdomare du menade och ja, då kanske man inte behöver kunna skriva så det kanske stämmer.
Om du är domare borde du veta att man inte får behålla pengar som råkat komma fel?
Tex om någon swishar fel så får du inte behålla de pengarna, samma gäller givetvis om ett företag råkar göra detta.
Eller du kanske menar att du är typ sportdomare??
Hen har ju kontaktat avsändaren om att pengarna kommit fel?? Enligt mig upphör ansvaret sen. Särskilt eftersom avsändaren är ett stort bolag som får förväntas ha koll på sina in och utbetalningar. Eller tycker ni att ts – utan att ha fått nån återkoppling – självmant ska gå vidare och ta reda på ett kontonr och föra tillbaka pengarna?
Släpper detta nu. Har en fotbollsmatch att döma i morgon.
Enligt dig upphör ansvaret sen?
Uppenbart att du inte är domare inom juridik i alla fall.
Hen kanske är fotbollsdomare. Självklart kan man inte använda pengar man inte har rätt till. Vänta sisådär 5 år, så är det preskriberat sen.
10 år är preskriptionstiden.
Sen kan man väl också ha spenderat pengarna i ”god tro”. Dvs man kan inte alltid märker att man fått dubbla inbetalningar. Jag har fått en (mindre) summa en gång från två olika flygbolag pga försenat bagage. Två år senare hörde det ena försäkringsbolaget av sig och skulle kräva tillbaka pengar. Då sa jag att jag hellre ville behålla deras summa eftersom det andra bolaget betalade ut mindre. Så ifall problemet var att jag fått från båda så kunde jag betala tillbaka det andra istället. Behövde inte betala. Hävdade även ”god tro” då (visste inte att man inte fick ta emot från två?).
Oj långt svar men är ganska säker på att fotbollsdomaren (?) har rätt. Vad ska de göra liksom. Hederligt att ens försöka betala tillbaka tycker jag! Se det som en julklapp från chat-bot!
God jul!
Denna person kan ju dock inte hävda god tro då hen redan varit i kontakt om att hen vet att hen fått för mycket utbetalt.
Det finns liksom lagar så nej, domaren här har inte rätt. Visst kan ts ligga lågt om hen vill, men detta kommer ju upptäckas och då får hen betala tillbaka.
Vad som krävs? Hon är ju i ond tro (motsats till god tro).
Men hon förstår ju att kundtjänst inte fattar rätt? Då ska väl kunden försäkra sig om att informationen gått fram korrekt? Hade inte släppt det, utan ringt dit och försäkrat mig om jag gjort allt för att förklara.
Fast hon har meddelat företaget i hänvisad kanal. Det är inte hennes ansvar att tillse att deras interna kommunikation fungerar tillfredsställande.
Har hänt mej med precis, tre insättningar, ska försöka ta tag i det imorgon.
Några tips på enkel mat imorgon på uppesittarkvällen? Vill inte behöva stöka ner i köket innan julafton
Pizza?
Pizza annan hämtmat? Kinesiskt indiskt?
Tacopaj
Paj(er), pasta sallad eller nåt annat enkelt du kan förbereda innan dessutom?
Sorry för telefonens särskrivning, pastasallad naturligtvis ?♀️
Vi kör smörgåsbord, typ gott bröd med olika röror (köper färdiga i charken) och grönkål i ugn till
För egen del blir det(seriöst) toast med skagenröra bla.
Korv med bröd
Fyfan vad gott! Tror fasen jag ska äta det till bakismat på annandagen?
Har en sju- och en åttaåring, och tycker sjuåringen är så OTROLIGT TRÅKIG att spela spel mm med då hon fullkomligt och totalt bryter ihop så fort det går minsta lilla dåligt för henne ? åttaåringen är hur gullig som helst, skrattar åt sig själv när han förlorar. Men sjuåringen och jag hade ett stort bråk nu när jag inte orkade med humöret och gråten längre när vi spelade spel tidigare i eftermiddag. När lär man sig att förlora och inte bryta ihop helt? Vad ska jag ha för approach när hon får bryt? Det förstör ju både för henne själv, storebror och mig.
Har inga råd mer än att jag förstår dig helt. Har en kusin som även i vuxen ålder är på samma sätt. Spelar aldrig spel med henne längre för det blir inte roligt eller trevligt för nån.
Kanske bara bemöta det på ett lugnt sätt. När du inte hetsar upp dig och blir irriterad så kommer hon själv nog lugna ner sig efter en stund.
Säg bara med en lugn röst ”Jag vet, det är tråkigt att förlora, men ibland vinner du, eller hur? Nästa gång vi spelar kanske du vinner.” Eller något liknande. Alltså behåll dina egna känslor lugna så kommer hennes ebba ut tillslut.
Är inte det lite ”småsyskonsyndrom”? Äldre syskon rycker på axlarna och är glada att få varit med, yngre tror att allt och alla ska falla för deras önskan.
Supermycket generalisering och överdrift nu, ifall det inte framgick. Men poängen den samma.
Nä för min äldsta dotter får också psykbryt när andra vinner. Mina söner är hur lugna som helst med att förlora.
Tvärtom hos oss, den äldsta får tokspel, den yngsta är social och chill.
Tror detta är mer av en personlighetsgrej.
Men – man tränar också på det såklart och de allra flesta lär ju sig förlora med tiden. Eller att tacka nej till att spela spel.
Jag tror också att det är ett personlighetsdrag. Jag tror till och med att småsyskon ofta lär sig förlora tidigare eftersom de är vana med att vara sämst på allt.
Fortsätt öva.
Prata med henne om det när ni INTE spelar. Dvs om ni planerar att spela klockan 14, prata med henne kl 12.
Fråga hur det känns att förlora och prata om att det såklart kan kännas både jobbigt och tråkigt när det går dåligt och att man kan bli arg. Prata om hur hon kan hantera känslorna på ett bättre sätt. Kanske något fult ord som man får säga när det går dåligt som också är lite roligt så man skrattar samtidigt? Tex att man får ropa PRUTT OCKSÅ! när det går dåligt, eller något liknande.
Prata också om hur det känns att vinna för henne. Kul, eller hur! Då kan ni också prata om att det såklart känns samma för storebror eller för dig. Det är roligt för alla att vinna och det är tråkigt för alla att förlora, men det viktiga är att man också kan glädjas åt andra.
Ett annat tips om det inte går att nå fram om det här just nu, så spela spel där man inte vinner/förlorar utan mer måste jobba tillsammans för att vinna över själva spelet?
Man kan också minimera känslorna kring att vinna eller förlora. Föregå med gott exempel och typ säga ”hoppsan, jag förlorade denna gången, men vad roligt det var att spela ihop!” Eller svara typ ”ja, ibland är det så. Vad var din favoritstund när vi spelade tillsammans?” när någon påpekar att du vann.
Det är ju trots allt inte för vinsten men spelar.
Fast att förminska känslorna känns ju fel? Hon känner ju det hon känner. Så bättre att försöka få henne att förstå känslorna, att det FÅR vara jättetråkigt att förlora MEN hur man då hanterar dem på ett bra sätt och kan glädjas med andra trots att man är arg över egen förlust.
Det är ju inte fel att vara vinnarskalle heller och man får spela för att vinna. Att vinna är roligt och måste få vara roligt, och att förlora får vara tråkigt. Men man måste lära sig förstå/hantera de starka känslorna som kommer så att inte andra blir ledsna.
Måste verkligen varenda känsla bearbetas?
Har inte skrivit att de ska bearbetas. Jag har skrivit HANTERAS vilket är något helt annat.
Starka känslor som kommer ut i tex ilska måste man lära sig hantera.
Det är ditt och din familjs jobb att lära henne. Gör ni inte det kommer hon fortsätta vara likadan till vuxen ålder och hon kommer lida själv av det. Vissa tar längre tid på sig och det är värst när man alltid är minst i familjen och sämst på allt. Det minns jag både från mig själv och min son (lillebror). Passa på att spela spel i jul när yngre kusiner eller kompisar är med så hon får känna sig lite smart. Och spela i lag, t ex Bubblan och Tecknet. Det värsta du kan göra enligt mig är att låta henne vinna stort och överdrivet visa att du gör det. Istället ska du spela seriöst och utmana henne men tillräckligt ofta vara en riktigt bra skådespelare och låta henne vinna mot slutet. Med tiden blir hon bättre och till slut kommer hon även slå dig och storebror, bara för att hon blivit tränad. Det är mitt amatörknep men säkert finns det någon som har koll på psykologin.
Ett annat värsta är att när hon äntligen vinner av egen kraft förminska hennes bedrift eller överdriva den, för det blir också som ett förminskande. Utan visa att ni ärligt beundrar henne!
Vi har lika med våra barn, 9åringen spelar bra och skrattar trots att han förlorar medan flickan,7år, skriker som en hyena och kastar saker!
Meeen, kommer ihåg att pojken hade likadan fas vid ungefär samma ålder ? hoppas det växer ifrån ??
Kanske sluta spela spel m sjuåringen,det verkar ju inte vara hens grej. Gör ist nåt annat tillsammans som inte innefattar att vinna/tävla/prestera.
Äter ni traditionell julmat? Jansson skinka köttbullar och liknande? Äter julbord mycket fisk sillRom smetana. Är väl inte så vanligt med rom?
Det har vi på julbordet.
Vi äter traditionellt danskt julbord. Har aldrig ätit det svenska, men det ser inte så lockande ut om jag ska vara ärlig.
Vad äter ni från det danska julbordet då? 🙂
Ja, jag vet att jag kan googla, men det är väl meningen med Öppet Spår att man ska ”umgås”, eller hur? 🙂
Man äter helstekt anka, fläskstek med knaprig svål, vanlig potatis och en sorts små potatisar som man stekt i socker. Låter äckligt med potatisarna, men det är väldigt gott. Min helsvenska mans favorit. Och så två såser till. En ”andsås” och en fläsksås.
Risalamalta senare. Men körsbärssås och mandlar. Och mandelgåva till vinnaren 🙂
Dagen efter äter vi
Oj. Fortsättning.
Dagen efter äter vi som ett jättestort smörgåsbord typ. Frikadeller, lax, bröd, stekta champinjoner, ostar, dansk leverpastej osv osv. Och tusen olika sorters bröd. Inte så mycket Tuborg som svenskar verkar tro ;P
Så på juldagen äter ni ungefär ett svenskt julbord. En salig blandning av fisk, kött och mejerier. Inte så aptitligt det heller faktiskt.
Ahh fy ja jag har danska släktingar som envisas med det där äckliga fläsket.
Fint att du är vuxen och kan välja själv vad du vill äta 🙂
Ja men det luktar ju också otrevligt ??
Låter asgott ?
Åt svenskt julbord idag och blev påmind om hur osmakligt det egentligen är.
Vi äter finskt julbord och på lyxigare finska julbord är rom, smetana och olika kalla fiskrätter en självklarhet. På det finska julbordet finns varken Janssons frestelse eller köttbullar.
Är det inte väldigt mycket lådor också har jag hört?
Ja på traditionellt finskt julbord är det tre lådor. Potatis kålrot morots låda. Ingen Jansson på finskt julbord.
Du glömde leverlåda ?
Inte potatis, leverlåda är det rätta
Är vegetarian så nej eftersom julbord mest består av kött. Gör en Jansons utan fisk (samma kryddor så smakar det likadant) och det får räcka.
Du äter alltså potatisgratäng… Utan ansjovis är det inte janson. Det som gör att janson smakar janson är ansjovis således smakar inte din potatisgratäng janson
Jag använder samma kryddor som inlagd ansjovis så det smakar faktiskt likadant. Har också potatis i smala stavar, grädde, stöbröd osv. Så brukar man inte göra potatisgratäng. Tänker kalla det Jansons oavsett vad du tycker?
Hon vet uppenbarligen inte vad hon pratar om ?
Men attityden ?
Ägghalvor med rom har vi alltid.
Japp äter svenskt julbord och älskar det
Jaaaa, älskar Janssons och köttbullar och lax <333 sill är ok
Finska lådor, kålrot, potatis och morotslåda, skinka, massa fiskar, gravad sik och lax, varmrökt lax, laxröra, sillar, prinskorv och köttbullar, olika sallader och kokt potatis! ?
Vi äter först sillunch eftersom vi älskar sill. Sen äter vi där varma till middag på julaftonen.
GabJossPoss skriver att hon får frågor om att visa & skriva om kroppen. Då hon inte vill trigga ngn ska hon göra det på bloggen. Jag tror inte att hon får frågor. Tror att hon bara vill visa kroppen som vanligt. Så sorgligt hur hon beter sig! Önskar att hon hade någon klok äldre kvinna i sin närhet som kunde mamma henne lite & ge henne råd.
Haha ja och vem frågar någon man inte ens känner om den kan visa upp kroppen efter graviditeten, särskilt bara dagar efter förlossningen? Så oförskämt och udda
Ja någon äcklig man möjligtvis!
Det är säkert hennes man som efterfrågat detta på någon av hennes plattformar, vi får ju absolut inte glömma hur otroligt attraherade de är av varandra.
? Eller så vill hon visa mannen om det är så att han tappat intresset för henne. Roade mig med att googla hennes namn & kroppen. Massa inlägg & hon har visst fått frågan förut. Pinsamt!
Ingen som reagerade på att hon ville ha tips för att skydda sin lilla mot RS, hon var så så orolig. Spola fram en dag och hon tar med bebisen på gymmet.
Hahahaha
Jo jag reagerade också på det & på hur hon beskrev sitt underliv osv i samma story.
Vad skrev hon?
Någon förklaring om hur det inte var skadat osv i samband med att hon beskrev att hon skulle till gymmet o varför det var ok. Förklarade att hon inte spruckit osv.
Några stygn i underlivet är ingenting mot det stora såret hon har i livmodern…
Intressant att alla influencers som jag sett fått barn har ökat i följare medan hennes minskar dag för dag..
Hon är så udda! Utseende, utseende och utseende! Fillers, botox, silikon, okänt ämne i rumpan och ”gym dagen efter förlossning” typ. Tycker mest synd om hennes barn, vilken förebild hon är för dem :/ så osjälvständig och ständigt bekräftelsesökande. Usch.
Löwengrips ragebating reel på Instagram. Asså wtf ? ”sluta stressa å ta in på hotell på jul”
Ja det kan ju va ett bra tips om man inte orkar hålla på?
Bodde på spa under nyåret. Jätteskönt. Maten ingick i priset. Mysigt. Slapp fulla människor.
Vilket få, kan du (eller någon annan) ge ett bra tips?
Bytte telefon nyligen (Galaxy S24) och nu när jag öppnar snapchat är den alltid på framkameran, även om jag senast använde vanliga kameran. Går detta att fixa på något sätt? #boomer
Träffade ett barn för ett tag sedan med höstblåsor samt ett annat barn med vårtor. Det ploppade upp små blåsor på händerna som sedan växte och kändes hårda, utgick då från att det inte var blåsor utan vårtor så hade på frysmedel efter att ha konsulterat på apoteket. Kändes inget speciellt, hade bara 40sek som man ska. Ett dygn senare började hudflagor lossna och blöda lite grann. Jag har alltså frysbehandlat blåsor och inte vårtor ? det svider som satan, gör inte det. Är nog mer glad ändå att det är blåsor och inte vårtor.
Du kan smörja med xylocain pm det svider ❤️
Igår skulle jag med en buss 14.45 och det var insikten för mig att jag har så svårt att göra saker innan jag ska iväg.
Igår hade jag gärna tränat, tänkte även åka och lämna tillbaka en tröja och sen planerat att vara hemma och fixa mig. Men det slutade med att jag bara var hemma och lyckades ändå bli stressad.
Imorgon ska jag åka hemifrån vid 15.30. Behöver helst komma iväg till gymmet tidigt, senast 07. Träna en timme, duscha där, åka till ica, systemet och två butiker till samt göra ett julgodis. Det kommer typ sluta med att jag inte gör något av detta för att jag blir stressad över att behöva passa en tid.
Är det fler än jag som inte känner att vi hinner göra så mycket innan? Jag kan vara likadan om jag ska iväg kl 19 ibland…andra hinner göra så himla mycket känns det som.
Det värsta är att jag inte alltid varit sån utan det kom typ efter att jag höll på att gå in i väggen 2022.
Vad gör ni på dagen, innan ni ska bort?
Måste du planera in så mycket samma dag då? Du kanske kan börja med att göra en eller två saker, så blir det mindre stress.
Ibland kan det ta emot bara att åka till Ica för veckohandling en sån dag.
Samtidigt vet jag också att jag mår bra av att vara produktiv. Har haft några fullspäckade helger det senaste och har gått in i veckorna med ny energi. Men så kommer dessa svackor ibland.
Just nu har det varit mycket plugg i kombination med julfix, så en stressig sista vecka innan jul hade jag räknat med, det här har som sagt pågått i lite drygt två år och är inget unikt för nu. Sen är det ju inte alltid så, men rätt ofta iaf.
Planera bara in typ, en eller två saker att göra innan?
Sätt flera alarm i god tid innan så att du vet när du behöver göra iordning dig, äta och gå till bussen osv för att komma iväg i tid.
Undrar varför du måste träna så tidigt som 7? Känns kanske lite väl ambitiöst. 🙂
Hahaha jag räknade mina alarm jag växlar mellan häromdagen: 46st. Använder inte alla på samma dag såklart, men jag är obviously en alarm-människa? dessa är då morgonalarm (beroende på dag går jag upp mellan 4.40-9) samt för när jag t.ex behöver gå till bussen eller bilen, beroende på vart jag ska, etc.
Känner att jag behöver nog träna tidigt imorgon för att hinna med allt. Butikerna öppnar 10 och jag vill vara där vid öppning så att resten av dagens ärenden hinns med. Plus att det är skönt att träna på morgonen, hade som rutin förr att träna redan vid 06 så det är även lite för att hitta tillbaka till den vanan.?
Jag är tyvärr motsatsen till detta. Tror att jag ska hinna göra en miljard saker innan jag ska iväg. Typ storstäda, tvätta, lämna olika barn på olika ställen, hämta samma barn, slänga skräp, handla, fixa mig i lugn o ro, dricka lite vin. Hinner oftast inte ens hälften o håller alltid på att få en hjärtattack av stress
Googla executive dysfunction
Väldigt lite som stämmer in
Min man mår superdåligt psykiskt. Och då menar jag inte lite ledsen, utan riktigt djupt nere.
Vi har haft diskussionen tidigare, och jag vet att han kommer bli arg (och kanske självskadande) om jag kontaktar vården eller nån annan kring detta. Men jag vet inte vad jag ska ta mig till!? Får panik för att det bara är 2 vardagar nästa vecka, och hans ordinarie kontakt inom psykiatrin är garanterat inte på plats förrän efter nyår och allt sånt.
Ska försöka prata med honom ikväll, trots att han sagt att det inte går. Men detta funkar inte längre. Vad ska jag göra? Kan jag leva med mig själv om jag går emot hans önskan om att inte ta hjälp utifrån, och det leder till att han skadar sig? Eller om jag följer det han ber om, och han ändå skadar sig sen?
Kan väl tillägga att detta inte är första gången han mår såhär, och att denna ”episoden” varat ett ganska bra tag nu. Därför är jag psykiskt utmattad av hela situationen.
Vad menar du med att ta hjälp utifrån mot hans önskan? Du vet att det är väldigt svårt att få någon tvångsvårdad…. Det bästa är såklart att han går med på vård, för det är också svårt om inte omöjligt med någon som inte vill.
Så kan man inte bara säga rätt av till någon som inte beskrivit mer i detalj vad hon menar med att han lider av allvarlig psykisk ohälsa. I vissa situationer är det inte svårt, många blir tvångsvårdade.
Jag har själv blivit tvångsvårdad, uppfyller man kritierierna så hux flux är man det…
Hon skrev ju väldigt generellt och då blir svaret också sådant. Så det stämmer, men i särskilda fall är det såklart motiverat.
Ja det gjorde hon – och då tycker jag man ska vara försiktig med att ifrågasätta att det skulle gå. Det beror ju helt på hur han mår – vilket vi inte vet. Jag blir orolig att det ska få henne att bli uppgiven och inte ens försöka, för att det ”inte går”.
Tack fina för att du tänker så för oss. Förstår dig och håller med dig. Vi är tyvärr ganska erfarna inom detta så jag vet hur verkligheten ser ut. Förstår att min text är väldigt stressad och att många misstolkat att ”enda alternativet” var att få in honom akut ikväll, vilket inte var min mening egentligen. Men tack för din omtanke!
I undantagsfall är det motiverat men det är självklart bättre om patienten själv går med på att få vård – om det går.
Jo absolut det är klart… man kan ju inte bli tvångsvårdad om man samtycker till vården, så är man OK med er blir det ju alltid frivilligt. Sen är det väl en fråga i sig hur ”frivillig” vård är om man upplever att det finns ett ständigt hot om tvång om man skulle sluta samtycka.
Jo det går. Jag har fått ringa 112 opga min mans mående. Han hotade med att skada sig själv och har som din man lång historia av psykisk sjukdom. Polisen hämtade honom och sa att ”antingen gör du det enkelt och går med på slutenvård eller så skaffar vi ett LPT. Han gick då med på slutenvård och blev inlagd på slutenvård. Han fick inte komma och gå som han ville och var inlagd tills han blev stabil ca 2 veckor. De gjorde förändringar i hans medicin bland annat.
”Slutenvård” betyder bara inneliggande vård. Hade de inget vårdintyg/ beslut om LPT så var han inte inlagd med tvång utan frivilligt.
Sen var det ju under hot om tvång och då kanske man inte upplever det som frivilligt. Och dessutom är man ju normalt inlagd på en låst avdelning, även om alla där inte har LPT.
Dessutom kan han ju ha blivit tvångsvårdad senare under perioden t ex om han motsatte sig medicinering eller ville avvika, då kan de ha fattat ett beslut om tvång då.
Men ett av de tre kriterierna för att bli tvångsvårdad är att man motsätter sig vården, så det går aldrig att bli tvångsvårdad frivilligt.
Utifrån innebär nån som inte är oss två, tänker jag. Vården, vänner, familj, vem som. Kanske tolkades så, men menade inte enbart få han inlagd. Och defintivt inte med tvång.
Vården kan ju göra så mycket annat också. Eller anhöriga. Eller vem vet. Men jag står liksom bakbunden.
Åk till akuten om det inte går att få tag i någon annan kontakt. De kan lägga in honom vid behov och eventuellt justera mediciner osv. Även om det inte är så många vardagar är ju avdelningarna på sjukhuset alltid öppna och bemannade även om inte mottagningarna är det.
Tyvärr är det svårt att få hjälp. Så många som mår dåligt nu vid jul och nyår.
Problemet är ju just det att han vägrar ta/få hjälp och jag får absolut inte kontakta vården. Varken akut eller hans kontaktperson eller nån annan.
Du kan ringa och rådfråga vad de anser att du ska göra. Även om han sagt att de inte får lämna ut information till dig så kan de svara generellt. Men blir situationen värre så ringer du 112 så hämtar de honom och kör till psykakuten. Det känns läskigt och dramatiskt men det behöver det absolut inte bli. Jag har gjort det och det blev jätte bra. Han fick välbehövlig hjälp och var när han mådde bättre tacksam för hjälpen.
Bra tips till kommande gång om det är så illa. Vad jag vet har han inte sagt nåt om vem som får ta del om information.
Problemet är mer att han är i en nattsvart fas och är inte en akut fara för sig själv. Men jag klarar inte av att se honom må som han gör – och jag klarar inte av att vårt liv är som det är just nu. Ja, det är mycket jag jag jag men bryter jag ihop så blir det inte mycket kvar av nån av oss.
Jag har fått honom till akutpsyk en gång, och efter det kommer han aldrig frivilligt åka dit igen. Då pratar vi psykos eller att han aktivt skadar sig.
Usch det låter väldigt jobbigt och förstår att du mår dåligt. Om din man inte vill så släpp det ett tag och ta kontakt med kurator/samtalskontakt själv så att du får någon form av avlastning i detta. Tror att du behöver få hämta kraft och lyfta dina tankar kring din situation med någon som inte är känslomässigt involverad i din familj men har erfarenhet kring den här sortens dilemman.
Vill inte din man så kan du inte tvinga honom även om man skulle önska att man kunde.
Lycka till!
Jag har faktiskt skickat en förfrågan ikväll om det finns nån form av anhörigstöd. Som det är just nu kan vi inte lösa detta tillsammans (alltså på samma sätt, dra åt samma mål osv, tillsammans ska vi naturligtvis lösa det!) och jag behöver stöd i hur jag ska ta mig igenom detta utan att brytas ner totalt, men också hur jag ska stötta honom på bästa sätt.
Tack för dina ord!
Jag är rätt säker på att man kan ringa till en hjälplinje för anhöriga, kan vara samma som för de som själva mår dåligt. Kolla upp det, hoppas det snart blir bättre för er! ❤️
Tack för tipset! Ska kolla ihåg det om situationen blir lika desperat för mig för gånger. Googlade på jourhavande vän eller nåt sånt, men kände till slut att andra skulle behöva deras tid bättre.
Tror också det är bra att få regelbunden hjälp från samma ställe, men som sagt hamnar vi i den uppgivna situationen igen ska jag tänka på hjälplinjen!
Lite svårt att förstå din text men är det på nivån du tvingas vara tyst/medberoende på så sätt du inte kan prata om hur han mår? Sök hjälp för egen del isf!
Förlåt, skrev när jag var väldigt upprörd och desperat. Jag får inte kontakta vården tex, om jag anser att han behöver hjälp. Jag får inte kontakta nån annan anhörig som kunde stötta honom när jag inte kan.
Så jag får liksom inte kontakta nån i syfte att hjälpa honom. Men jag får säkert prata med andra för egen del, det är bara att jag är inte sån som person så alternativet finns inte för mig.
Stackare, har varit i en liknande situation. Sök hjälp för egen del, man blir sjuk av att leva på det sättet.
Tack, jag tog faktiskt första steget igårkväll och efterfrågade nån form av stödgrupp eller liknande för anhöriga i samma situation. För ja, man blir sjuk och den bägaren rann över igår!
Där behöver du agera. Ta kontakt med hans anhöriga för du kan inte göra detta själv. Bättre att han blir arg och får hjälp. Jag har varit i samma situation själv och du kan inte ta allt ansvar själv. Jag har problem med utmattning nu 7 år senare. Inte värt att förstöra ditt eget liv. Han är inte frisk och ser inte på det klart. Givetvis måste du få ta stöd av familj på båda era sidor. Det går inte annars.
Jag är tyvärr inte den personen som ber om hjälp, än mindre av denna anledningen. Inte av anhöriga, av vården funkar när måttet väl är rågat. Det får jag jobba på, men tack det du skriver. Även om det inte påverkar vad jag gör idag, så är det en liten push till nästa gång förhoppningsvis. För du har rätt i allt du skriver. Tack snälla!
Har du frågat om han kan tänka sig att åka in till psykakuten om du följer med honom dit och stöttar honom där, utan att säga det som att ”du måste göra det nu” som kommer kännas mer hotande för honom, o cv istället säga mer som att ”kan du tänka dig att vi åker dit bara och ser om dom kanske kan hjälpa till på något sätt för att du ska få må bättre” ? Så han inte känner det ”hotfullt” utan att han kan välja att ta en chans som kanske kan hjälpa honom (pratar av egen erfarenhet när andra bara tar makten och bestämmer att du ska dit och läggas in och det är nu!.. och är väldigt oempatiska i sitt sätt så allt blir bara ännu värre, även i efterhand)
Ja, vi har varit där tidigare och det räcker att han ser att det är min fråga då är det nej. Det är en del i problemet, att han anser att jag svek honom när jag… hmm, övertalade honom att åka in en annan gång. Så sannolikheten att jag skulle få dit honom, ja då får han vara i psykos eller stå och aktivt skada sig.
Men jag tycker det finns fler alternativ. Kontakta hans personliga kontakt inom psykiatrin tex, men det får jag inte heller. Har tidigare försökt lägga fram det lite som du beskriver, fast just att han ska söka hjälp och stöd av en person kan känner och litar på, men nej.
Men du, blir tydligt desto mer man läser att personen inte har sjukdomsinsikt. Du behöver agera. Nu beter du dig som en medberoende och inte som en vuxens tänker och agerar för sig själv. Märker du att hans mående blir sämre ska du givetvis kontakta hans vårdkontakt om han i te tat ansvar och gör drt själv. Dessa situationer förvärras lätt snabbt och du kan inte vara stå och se på för att personen kräver det. Du kommer inte förlåta dig själv om något händer. Du ska absolut inte vänta till någon aktivt skadar sig utan det räcker med ett sjäkvmorsshot för att ringa 112.
Ni börjar få mig att inse det med allt ert stöd, tack så hemskt mycket för det ❤️
Jag har nog levt med detta så länge så jag fattar och ser inte vad som händer. Givetvis är kanske lätt att säga utifrån men det är ju precis det jag frågade. Om jag säger nåt och han skadar sig, eller jag inte säger nåt och kan skadar sig. Då finns inte så mycket givet när det handlar om personen du älskar mest i hela världen.
Jag förstår, jag vet ju inte vad han har för typ av ohälsa/problematik så det är svårt att svara så bra då, men rent generellt förstår jag om han inte vill dit, det är inte ett trevligt ställe (i min stad iaf) och jag märker också direkt om någon är på väg att komma att ta upp det i ett samtal och bara känner paniken komma, med det beror väl både på vad anledningen till att behöva vara där är och tidigare erfarenheter av det bla.
Jag tycker du låter väldigt snäll och ändå positiv i något svar här över när du skrev att ni ska lösa det – tillsammans, samtligt håller jag med de andra om att du behöver tänka på både dig själv mer också, och även att du kanske behöver ta hjälp av någon familj eller annat även om han sagt att du inte får det beroende på vad det är för situation. Det har du säkert redan gjort, men annars är väl en bra tanke att ta till för dig om du tror att han kommer må bättre av att du gjorde det i efterhand om det är så att han skulle börja må bättre, i så fall så lär han sannolikt ha en annan syn på det då och kanske är tacksam över det, även om det tar ett tag innan han kanske kommer dit.
Det finns inga andra alternativ i min värld än att vi ska ta oss igenom detta tillsammans. Det är väl därför också jag är rädd att ”göra fel” ifall han skulle hata mig för det sen.
Jag tog första steget igår med att se vad för anhörigstöd det finns, jag känner att jag får börja där. Jag är inte en person som ber om hjälp, och vill inte belasta våra anhöriga. Kanske kommer dit sen, men bara att få hjälp själv kommer nog att underlätta en hel del.
Helt ärligt så vet jag inte om han i efterhand skulle uppskatta om jag gör nåt. Kan inte riktigt förklara, ännu mindre utan att gå in på detaljer. Men jag vet faktiskt inte.
Finns det något nummer för akut psykiatrisk rådgivning i din region? Då brukar man kunna ringa in som anhörig och få stöd kring hur man ska agera. Jag har själv gjort det. Och jag har också själv varit med om att min partner gjort det.
Ta hand om dig!
Vet faktiskt inte. Problemet är väl mest att han nu ikväll kanske inte är i behov av akut vård om man ser till hans risk att skada sig. Men skulle jag kontakta vården tex, oavsett akut idag eller öppenvården imorgon, det är så jag tror det blir mer akut, för det är så lite han vill det.
Men jag blir så rädd och orolig för mörkret han är i och jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Bara tänker ”högt” nu, vad gör en jourhavande präst, är det något du kan vända dig till om det känns akut, eller är en sån mer för personen som mår dåligt?
Jag tror nog inte det spelar så stor roll egentligen, jag mår ju också dåligt tänker jag. Sökte lite på det igår, och jourhavande vän, men kändes fel att ta upp nån annans tid.
Men jag skickade iväg frågan om det finns nån typ av anhörigstöd eller så, så det är ju ett steg åt rätt håll för min egen del iaf.
Jag tror nog dom skulle hjälpa mig också, jag mår ju också dåligt. Googlade lite på det och jourhavande vän igår, men tyckte till slut att jag inte skulle ta upp nån annans tid (alltså som mår sämre, som behöver hjälpen mer).
Men jag kontaktade vården och frågade om det finns anhörigstöd eller liknande, så det är ett stort steg framåt för min egen del iaf.
Ja precis, jag formulerade mig lite fel, tänkte ju på om det bara var ett stöd för någon som mår som din man. Men jag googlade lite också och frågade chatgpt eftersom jag är så oinsatt i vad en jourhavande präst gör. Men vägledning och rådgivning och hjälpa en person att bearbeta sina tankar fick jag fram att en sån gör.
Visst är man dum ibland? Det där med ”behöver hjälpen mer”. Fungerar likadant, men tycker nog att du absolut behöver hjälpen. Jag har inte följt tråden men läst några inlägg och förutom att det är jättebra att du har tagit ett såpass stort steg, så tycker jag att du med all rätt skulle få höra av dig till en jourhavande vän (visste inte ens att det finns såna), präst eller annat?
Blir det mer akut för att du rådfråga vården är det redan alldeles för illa och du behöver agera. Att du känner att du inte kan fatta de beslut du tror behövs av rädsla för hur det ska förvärra hans mående är inte ett gott tecken. Känns som medberoende och oehört destruktivt. Du är den vuxna och friska som ser att han behöver mer hjälp. Då ska du kontakta vården. Förvärras hans mående är det psykakuten med eller utan poliseskort. Det är vad man gör i dessa situationer. Att du är rädd för hur han ska reagera känns inte bra alls.
Nej jag kan bara hålla med, känns inte bra. Men jag börjar nog förstå efter svaren här att jag nog är medberoende. Har levt med detta i så många år så ser nog inte situationen klart. Vill också tillägga att jag har inte bara stått med armarna i kors och väntat på bättre dagar. Vi har som sagt varit inne i detta på olika sätt länge. Så jag har också agerat, och det är en av anledningarna till att jag är osäker på att göra det idag.
Tough love men tack för det du skriver!
Vill bara tacka er som svarade mig igår när jag frågade om att skola om sig efter en utmattning ❤️ ni gav mig verkligen hopp och värme så tack fina ni för er tid och era ord ni delade med er av!
Har ni något ni bestämt er för att förändra under 2025?
Jag har bestämt att jag ska börja gå i terapi och att jag ska sluta isolera mig och bli aktiv i att ta kontakt med människor.
Jag har nyss börjat gymma lite smått och tänker att jag ska försöka få det till en rutin. Jag har bestämt mig för att gå ner i vikt, känner mig allt annat än bekväm i min kropp just nu.
Jag ska spara mer pengar och bli bättre på att planera matlagningen. Har så mycket jag vill och nästan behöver ändra på. Men jag känner mig positiv inför det så det blir förhoppningsvis lättare då.
Bli bättre på att säga nej istället för kanske när man känner i magen att det är det man egentligen vill.
Samtidigt utmana mig själv till att säga Ja, när man kanske säger nej pga rädsla eller gammal ”vana”.
Ägna mig mer till självreflektion och utveckling och ta eget ansvar för att diskussioner som leder till onödiga bråk med partner.
Åh 2025 kommer jag göra de förändringar jag lärt mig under 2024 (ett jävla skitår)att jag behöver.
– jag ska söka nytt jobb. Fick nytt jobb 2024, jobbat där i snart ett år och det räcker nu. Det bara tar – men ger mig inget. Haft stora tecken på utmattning. En jävligt dålig lön för min kompetens också.
– jag kommer jobba på att vara en bättre singel. Jag fyllde nyss 30, och vill inte dö själv eller utan barn. Så nu är det en smäll på käften och börja dejta haha.
– planera träning och matlådor. Det räcker nu med hur dåligt jag tagit hand om kost, träning osv.
Klassikern gå ner i vikt. Men också spara pengar, typ kul att se hur mycket det kan växa på konton och aktier. Lyssna mer inåt. Gjort några förändringar under 2023, som det känns som jag sotat för under 2024. Bytte jobb och trivs inte. Ska ge det 2025 och känns det fortfarande trist fast jag bytt inställning är det dags för en förändring i slutet av 2025.
Jag tänkte införa fredagsbubbel! Att varje fredag köpa eller ha köpt en liten flaska cava, prosecco eller dylikt och fira i helgen, framför Cyklopernas land.
Kul förändring!
Nej va kul – mysig idé! Den ska jag ta efter faktiskt. Men får bli en liten flaska 🙂 (om jag nu inte får besök över då)
Haha, den vanan har jag redan. Köper dock en helflaska bubbel o dricker halva på fredagen, halva på lördagen. Ger extremt bra helgkänsla, speciellt om man hinner en sväng till gymmet på fre em före bubblet! ?
Vi har fredagsdrink i vårt hushåll!
A ni kanske undrar va fredagsdrinken e
Jag ska mininiera mitt shoppande. Har insett att jag använder shopping för att dämpa ångest. Bonus att det är bra för miljö och plånbok också. Sen ska jag dra ner på skärmtid. Har varit gravid och FL hela 2024 och herregud jag skäms över hur många timmar i snitt jag har.
Jag ska försöka förändra mitt köpbeteende.
Samma!! Har bestämt mig att inte en enda lite faktura så hamna på klarna.
Har aldrig fattat varför det skulle vara dåligt att handla på faktura egentligen – är väl bara bra att kunna betala när man fått varan?
För min del handlar det om att tänka efter mer innan jag handlar och försöka klara mig bättre på det jag redan har.
Precis så tänker jag också. Få först och betala senare.
Samma här, fast jag betalar fakturan så fort jag kollat så att varan är ok. Låter den inte hamna på nästa månad.
Just det reserverar pengarna på ett särskilt konto direkt efter jag klickat på ”köp”, så att jag vet att de är förbrukade.
Samma här. Behöver definitivt ändra på det.
Jag och min sambo har bestämt oss för att börja äta långsammare. Vi båda kastar i oss mat som om vi åt under tidspress och nu har vi en ettåring som också äter suuupeefort så hon sätter i halsen. ?
– Liksom flera här ovanför : shoppa mindre eller snarare smartare.
– träna så jag blir så stark igen som jag tror att jag fortfarande är…
-göra mer saker ihop , typ utflykter, med mina barn
– skaffa minst en ny vän
Jag ska ta tag i hälsan och gå ner i vikt. Minst 20 kg med hjälp av medicin. Är så pepp! Ska bli underbart att få på mig finare kläder igen.
Ta tag i mina problem. Har varit full fokus på barnen hela 2024 men nu behöver jag prioritera mig själv också.
– få komma till gynekolog för min HPV
– kolla upp en fläck som kliar
– få hjälp med bäckenet/höfterna som har ballat ur 7 månader efter förlossningen
Mina höfter knakar som fan nu tio månader efter förlossningen ?
Ja jag tänkte försöka mig på det här med att bli mamma. Känns sjukt konstigt men också spännande grej att ge sig in i??
Jag ska börja plugga och därmed flytta till en annan stad, efter 30 år i trygga lilla hemstaden! Så det blir mycket nytt 2025 ?
Heja!! Gjorde exakt detta förra året och det blev så himla bra! I samma ålder också. Hoppas det blir lika bra för dig?
Börja röka och dricka alkohol igen och äta mer socker.
Emma Forsblom har inte uppdaterad sina sociala medier på snart två veckor. Börjat fundera om något har hänt? Tror aldrig det hänt sen jag började följa henne att hon inte uppdaterar åtminstone någon gång per vecka. Hon och sonen flyttade ju nyss…
Jag är 28 år och har en hemsk livskris. Jag gråter i princip varje dag nu för tiden och jag blickar över en framtid som känns becksvart. Jag skulle egentligen vilja sjukskriva mig men jag tar examen i januari så har ju inte att sjukskriva mig från eftersom jag inte jobbat, utan jag går ut och är arbetslös. Jag har varit vaken flera nätter under detta halvår och behövt ha en spyhink vid sängen för jag mår så illa av ångest, sen morgonen efter har jag promenerat till campus och hållit god min. Jag orkar inte mer. Jag hatar mig själv. Jag förstår inte hur det kan göra så ont att släpa runt på detta köttstycke till kropp i något som kallas livet. Jag ser mina kompisar gifta sig, skaffa barn, köpa hus. Kommer det någonsin hända mig?
Oj! Låter inte bra. Mer som depression/ångest än livskris. Sök hjälp! ❤️
Jag är orolig för att bli sjukskriven eftersom jag inte har något att bli sjukskriven från. Jag har en lägenhet att betala och en flytt måste snart göras. Jag har inte råd att bli sjukskriven eftersom jag har totalt misslyckats att spara pengar under mina tidigare år, tyvärr också något som håller mig vaken om nätterna.
Tror inte du kommer må bättre av att vara sjukskriven utan snarare kanske försöka hitta ett jobb som du trivs med och ger dig mening?
Asså ingen kommer ju sjukskriva dig mot din vilja?
Du kan söka vård ändå. Vill du inte bli sjukskriven slipper du det.
Om du är student innebär väl för övrigt sjukskrivning bara att du inte får inbetalningskrav från CSN om du ej klarar studierna.
Samma här. Är äldre än vad du är. Livet känns hopplöst. Är singel och ensam. Har inte vänner eller barn. Känns lönlöst att dejta. Träffat riktiga svin på dejtingsajterna. Orkar inte drömma om att träffa någon. Ska livet vara såhär ensamt. Har ingen att prata med. Ingen att fira nyår med. Längtar efter att slippa vara ensam. Efter mitt senaste förhållande är jag knäckt. Förtjänar jag att vara ensam. Utan man och barn känns livet tungt. Varför är jag så ensam är det nåt fel på mej. Vill bara sova bort julen och nyåret. Är ensam hela tiden.
Heja livet och Friendcation är två sidor på Facebook där det anordnas lite firande över Sverige. Kanske finns något där?
GoFrendly också! Funkar för resten av året också.
Blir så ledsen. Läst så många kommentarer här på öp om dejtingsajter. Hatar förstås inte män. Är tydligen inte ensam om dåliga erfarenheter av dessa sajter. Tror inte längre på att träffa nån schysst. Hört så många irl som varit på en massa dejter och det inte leder nånstans. Bäst leva ensam och göra det bästa man kan av det. Blir bara trött av att försöka hitta någon.
Är GoFriendly en bra app? Alltså, känns det säkert?
Ja absolut.
Ja det är säkert. Min erfarenhet är dock att det inte funkar i små städer. Men ju större stad desto lättare.
Sök hjälp! Det kan kännas bättre ❤️
Tyvärr fullt under jul nyår vid psykvården. Har själv försökt söka hjälp.
Så är det. Och de där chattarna som finns är värdelösa. Amatörer som helst vill prata om sig själva och inte fattar något om hur man stöttar andra.
Nu har ju ÄNTLIGEN hjälplinjen (tror det hette nationella hjälplinjen tidigare) öppnat igen, som bemannas av professionella och är en del av vårdutbudet. Man pratar med psykologer mm.
Kolla här
https://hjalplinjen.se/
Jag är nio år äldre än du. Jag har fina föräldrar som tack och lov fortfarande är vid livet och som jag spenderar mycket tid tillsammans med. Jag har vänner men de är gifta och har barn och jag vet att när mina föräldrar inte längre finns så kommer jag vara ensam. Men jag kommer omringa mig med hundar och det är nog ganska skönt ändå. Du är fortfarande ung – det kommer vända för dig ❤️
Jag är 38 och inte i närheten av att skaffa hus eller gifta mig. Barn kom på tal först i fjol! Du är ung. Må inte dåligt, du behöver inte stressa över sånt där <3
Googla Quarter Life Crisis ❤️ jag var där, mina bästa kompisar var där, runt examen. Fyller 32 i vinter och livet är lugnt och härligt igen med ljusa framtidsutsikter. Det är en förändringsfas som skaver och det är ok. Om du lider mycket av det i din vardag tycker jag du tar hjälp av psykolog för att ta dig igenom tiden på ett vettigt sätt och få verktyg, istället för att bygga osunda vanor framåt. Lycka till, det kommer bli bra!
Sök hjälp! Det är allvarligt om man gråter varje dag och kräks av ångest! Man kan bli sjukskriven från att vara arbetssökande. Ta hand om dig ❤️
Behöver få skriva av mig någonstans.
Jag har fått ett fördröjt missfall. Fostret dog för flera veckor sen men först idag så forsade det blod och klumpar och på akuten konstaterades det alltså ett MA.
Både jag och sambon är helt förstörda, och ingen av våra familjer eller vänner vet ens om att vi skulle ha barn. Blir en rolig jul…not. Vi som hade planerat gå ut med graviditeten nu under julen. Men vi måste hålla ihop för vårt andra barns skull, men allt känns så himla jobbigt just nu pga sorgen och bara det faktumet att jag kommer behöva gå runt hela julen med blödning och vetskapen att det sket sig. Tog faktiskt hårdare på mig än vad jag trodde, för såklart att man vet att missfall är vanligt och inget man kan förutse eller göra något åt. De sker av en anledning men satan så tufft det känns när man faktiskt är med om det och givetvis lägger man skulden på sig själv ändå fast det inte är ens fel…
God jul på er och gott nytt år. Hoppas ni andra får ett bättre avslut på 2024 än vad vi får… Ta hand om varandra och krama era barn extra mycket, det ska jag göra med mitt som nu förlorat sitt syskon ?
Kram
Var tacksam för att du har ett barn och en familj runt dig……
Vad är det där för kommentar? Jag fick själv ett MA precis vid jul för några år sen. Det hade hunnit gå många veckor och jag hade även hunnit se hjärtat slå på ett första ultraljud. Mitt äldsta barn var då nästan 2 år och självklart ljuspunkten i allt det ledsna och den som gjorde att julen inte blev rakt igenom deppig. Men självklart måste man få sörja. Det har ingenting att göra med om man har barn sen innan. Man älskar ju knappast det barnet mindre för att man är ledsen över det man förlorade.
TS, jag känner med dig. Ge dig tid att sörja och var snäll mot dig själv. ❤️
Det står det väl inte? Varför ska man inte ta vara på att det finns familj, vänner, barn osv runt omkring som kan stötta? Är ju jättebra och något att absolut vara tacksam för.
Men kommentaren kan verkligen tolkas som en förminskning av hennes sorg, typ ”ät upp din äckliga mat, för i Afrika svälter barnen!”…
Läs den inte så då.
Tyckte också den lät förminskande.
Verkligen! Med ”….” på slutet låter det förbaskat drygt.
Men ge er nu, hur mycket går det att läsa in i några prickar ?
Vad ska det annars betyda? Det finns ju en anledning till att man skriver som man gör….
(Ser du vad jag förmedlar med punkterna, det är ju inte att jag är glad och svarar med fågelkvitter direkt.) Om man inte menar något speciellt så räcker det att bara skriva en punkt.
Förstår att det känns tufft. ❣️
Stor kram till er. För exakt fem år sen på julafton fick jag mitt fjärde missfall. Idag sitter jag här nu med min 2,5 åring och en 10-dagars gammal bebis. Det kommer bli bra så småningom, och mörkret blir ljusare tillslut ❤️. Låt er känna sorg i detta, det är fruktansvärt att gå igenom missfall, men det kommer bli bättre, speciellt när man också får sörja tillsammans.
Lider med dig❤️ Var med om samma i somras, också andra barnet. Gick ut med nyheten på midsommar, och 2 dagar efter fick jag en konstig känsla och sökte vård akut. Fick ingen hjälp utan fick privat söka mig till en gynekolog dagen därpå. Där visade det som jag befarat? Jag var i vecka 14 och graviditeten hade avstannat en månad tidigare. Jag var så fruktansvärt ofattbart ledsen. Och trodde aldrig jag skulle kunna läka. Jag är fortfarande ledsen, men med tiden känns det lättare och lättare. Och fast det kan låta dumt, och jag inte önskar någon detta, så kan det vara skönt att veta att man klarar av tunga, svåra saker. För det gör man❤️ Försök tänka att din kropp är klok nog att ta hand om det som inte hade varit livsdugligt. Och när man väl får sin bebis så kommer man tänka ”såklart det var du”. Allt kommer att bli bra❤️
Usch vad hemskt för er. Så otroligt tufft att gå igenom det, men även i dessa tider när man vill överraska sina närmaste med en så fin ”julklapp”. Kan inte ens föreställa mig vilken tuff situation ni är i. Vill skicka både dig och din partner massor med kramar. Ta hand om varandra. ❤️
P.S. ett tips till framtiden, du får göra vad du vill med den men jag har alltid tänkt att jag snabbt vill berätta om mina graviditeter för mina närmaste. Detta för att jag hellre vill få deras stöd om något jobbigt inträffar än att behöva komma med en sådan här nyhet. Som sagt, du gör precis som du vill.
?
Kram ❤️
Ni som pluggat socionom; Vad jobbar du som? Vad tjänar du? Trivs du?
Jag sadlade om efter typ 3 år i yrket. Aldrig ångrat mig. Gillade utbildningen, men jobbet nej tack.
Vad sadlade du om till?
Medicinsk sekreterare även om jag inte har ett typiskt sådant jobb idag heller hehe. Men tycker mycket om yrket och älskar mitt nuvarande jobb.
Jobbar som socialsekreterare inom barn och unga. Gjort i 13 år. Är på en Mottagningsenhet.
Tjänar 46500. Trivs väldigt bra med jobbet. Utvecklande, stimulerande och varierande.
Min svärmor är socionom och har arbetat mycket som ”stafettkonsult” och fått lön på allt från 80k-100k i månaden. Men då får man vara beredd på att man kan hamna i en liten håla i 3-4 månader
Arbetar som socialsekreterare sedan 12 år med lite högre delegation och ansvar. Tjänar ca.
50 000 kr brutto i månaden. Trivs bra men visst är det ett påfrestande arbete på många sätt. Omväxlande, lärorikt och givande arbete.
Jobbar som biståndshandläggare tjänar drygt 40000 vilket såklart är skit efter nästa 20 år i yrket. Älskar mitt jobb men ogillar min arbetsgivare/ chefer/ ledning, tyvärr är detta ett yrke där man gärna släpper fram fel personer med fel inställning i ledande positioner. Utbildningen gillade jag!
Såg ett tips att om man vill förbättra sin stil är det bästa tipset att ta bild på sig själv på morgonen i sin outfit. För då skulle man dels se vilken typ av kläder man använder och dels steppa upp sitt game lite. Samt att man då har inspiration till andra dagar. Fattar inte riktigt hur jag ska hinna ta en bild på mig själv på morgonen varje dag som ser okej ut, men framförallt inte hur jag förvarar bilderna i mobilen? Vill ju inte ha ett dagligt flöde av mig själv i kamerarullen. Vet ju att man kan skapa mappar, men då måste väl bilden vara kvar i själva huvudmappen.
Att ta en bild på din outfit lär väl ta max 4 sekunder, så det hinner du nog. Skapa en dold mapp och lägg bilderna där 🙂
Haha nä fan vad rätt du har. Det tar inte lång tid. I mitt huvud tänkte jag att jag måste stå och posera på bilden (tänk typ Elsa Billgren) och då hade det nog tagit sin tid innan man blir nöjd. Inte så att jag ska lägga ut bilden ändå ? dold mapp, tack!
Det lär ju inte ta lång tid? Och vad är problemet med att den ligger kvar i kamerarullen? Där har man ju oftast allt möjligt, ingen som ser det?
Tipset förstår jag inte riktigt, varför skulle man steppa up? För man ser ser att man har fula kläder?
Söker en fräsch damparfym, ej söt eller tung. Jag gillar Clean-parfymerna men doften försvinner så snabbt. Vill dofta nyduschad, sköljmedel, FRÄSCHT.
Jag gillar Chanel Chance, den ljusrosa samt mojave ghost från byredo. Båda är dock rätt dyra men Chanels behöver du verkligen bara ett sprut för att lämna doftspår så den är dryyyyg.
När man får äta den första skinkmackan med ljummen skinka, oh lord vad gott det är ?
Haha okey sorry skulle såklart vara en egen tråd
Nä jag tror du tipsar om att lukta så… ?
Unisex i och för sig men Calvin Klein One
Byredo Mojave Ghost. Snordyr men så värd det. Får aldrig så mycket komplimanger om hur gott jag luktar som när jag har den.
Vad du än gör SLUTA genast använda Warm Cotton från Clean. Den är inget annat än VÅLD på luktsinnen!
Ocean di gioia från Armani
Hej, är det någon som har erfarenhet av Mysimba?
Det visar sig när vi pratar att min sambo inte har köpt någon julklapp till mig (än, men vi kommer inte vara nära någon affär innan jul). Jag är så trött på att han aldrig engagerar sig eller uppvaktar på något sätt. Första födelsedagen ihop fick jag inget och första julen något billigt ogenomtänkt (för ca 100kr). Sedan dess har det varit lite olika, ibland får jag något och ibland inget. Har pratat med honom men det gör ingen skillnad. Till saken hör att jag har köpt julklapp till alla i hans släkt (för att slippa skämmas när de ger oss och vi inte ger något tillbaka) men ändå kan han inte lägga tid på att tänka ut något till mig. Vad ska jag göra? Jag vet att alla har olika kärleksspråk men man kan väl ändå bry sig om man vet att andra bryr sig..?
Det är inte annat än respektlöst. Det spelar ingen roll vad han har för kärleksspråk i det här fallet.
Kärleksspråk missförstås dessutom ofta, det handlar om hur man TAR EMOT kärlek. Ska man istället GE kärlek så ska man titta på mottagarens kärleksspråk. Och har kan inte samma så anstränger man sig eftersom man vet att partnern kommer bli glad.
Ex
Ditt kärleksspråk är gåvor, han ger dig gåvor
Hans kärleksspråk är tid, du ger honom tid
Med det sagt har jag inga bra tips för hur du ska komma till rätta med problemet mer än att försöka prata med honom igen, att man är överens om hur man uppvaktar varandra på jul, födelsedagar och andra högtider/bemärkelsedagar.
Eller så är han bara en idiot.
Det tog typ 7 år innan min man fattade hur jag ville ha mina födelsedagar. Tror att han inte han fattade innan hur viktigt det var för mig att bli uppvaktad. Att bli ledsen och besviken i efterhand hjälpte inte heller. Ett par år så sa jag några veckor i förväg: på min födelsedag vill jag att det här ska hända, och då ansträngde han sig for att det skulle bli så. Det var det som krävdes på nåt sätt för att han skulle fatta. Så tipset: säg till i förväg vad du förväntar dig och varför det är viktigt för dig.
Ja var övertydlig! Skicka en länk på något du önskar dig ett par veckor innan nästa födelsedag. Såklart tråkigt, men om ni har gemensam ekonomi köper du en julklapp till dig själv. Men fattar att det är engagemang du vill ha av honom.
Ja alltså det handlar ju inte så mycket om att jag vill ha en sak. Är vuxen och kan handla det jag själv vill ha, har helt ok ekonomi. Det jag saknar är engagemanget, att han inte tänker på att jag vill bli uppvaktad fast jag sagt det många gånger (borde väl också vara rätt självklart och inget man behöver höra)
Han kanske behöver pushas igång nu några år för att det ska bli bra sen? Även om det är tråkigt
Det låter jobbigt ts! Säger som en annan kommenterat att du kanske borde vara övertydlig med vad du förväntar dig? Du verkar iaf inte ha orimliga krav. 🙂 Sen tycker jag att du inte borde curla honom med att se till att det finns klappar åt hans familj. Det är inte du som ska skämmas (förstår dock att du lägger den känslan på dig själv).
Jag tycker bara att det tar bort hela syftet med presenter om man ska behöva skriva en önskelista som vuxen till sin partner. Fyller jag år får jag själv planera och fixa allt och sedan kanske jag inte ens får en present, dvs noll tid nedlagd av honom på min dag.
Ja är väl han som ska skämmas men känns så pinsamt när de köper till mig att inte ge något tillbaka, särskilt som det också finns barn med som ska få klappar. Jag stuntade i det ett år och han ”skulle fixa” och köpte då presenter på lokala ICA påväg dit…
Min sambo köper heller inget, men han har varit öppen med att han inte gillar att ge presenter vid jul och födelsedagar. Så jag gör heller inte det till honom. Presenter till hans släktingar får HAN ta ansvar över. Jag har inser att inte alla människor går att förändra. Han får väl skämmas om någon saknar en present från honom. Jag gör det inte 🙂
Nej, bara nej. Är han trög? Eller bara bryr sig inte? Vill säga sluta köpa till hans släkt och låt honom skämmas själv! Men det tipset är onödigt då jag egentligen tycker du ska lämna honom.
Om du köper klappar till hans släkt är du fast i en kvinnofälla, det är definitivt hans ansvar
Ja slute med det och låt han skämmas. Jag skulle dumpa honom om ni inte har barn. Du förtjänar en man som älskar dig, respekterar dig och visar dig uppskattning.
Okej hörni jag behöver hjälp
Vid vilken procents fetthalt räknas mejeriprodukter som fet?
Fattar att vispgrädde på 36% är det och att minimjölk på 0,1% inte är det men allt däremellan? Yoghurt på 3%? Vispgrädde på 12%? Help me out!
Beror det inte på kategorin? Jag tänker att mjölk är en kategori där 3-4% är fet, medan yoghurt är en kategori och då är typ grekisk på 10% fet… Och så vidare.
Jaha! Så kanske det är. Har försökt googla men får bara ”undvik feta mejeriprodukter” och då specas varken kategori eller fetthalt så oklart råd ??♀️
Då skulle jag tolka det som att undvika grädde, men inte yoghurt.
Ska du undvika feta mejeriprodukter så är det följande som Gäller enligt min dietist. Ost 17%, matlagningsgrädde typ milda mat 4%, lättmjölk, undvik creme fraiche, lätt yoghurt 0,5%, lätta mini 30%.
Men det bästa är ju att undvika ost och smörgåssmör helt. Jag väljer typ hommus och makrill.
Beror ju på vilken produkt det är.
Läs hos Livsmedelsverket och kolla efter det gröna nyckelhålsmärket på förpackningarna när du är i affären ☺️ tror 17% är nån sorts gräns på typ grädde och ost
Idag är jag så trött. Helt slut. Har varit sjuk med feber och brutal hosta i 5 dagar. Igår vaknade min snart 1-åring med feber. Så vi båda är skruttiga. Och det är så jäkla tufft att ha barn när de är sjuka. 🙁 Plötsligt slog det mig att kanske har han uvi? Så nu har jag helt besatt tänkt på det och googlat i 2 timmar. Jag är verkligen en person med katastroftankar som ofta är skör och orolig. I mina jobbigaste stunder tänker jag, är jag ens menad att vara mamma?! Jag har gråtit typ 15 gånger sedan han blev sjuk för jag är orolig och hatar att se honom ledsen. Hur orkar sköra personer oron som kommer med att ha barn? Och ja jag har gått i terapi och allt det där, jag mår mycket bättre idag än förr, men ja de dåliga dagar visar sig emellanåt… Ville nog bara ventilera lite. Att allt känns tufft. Blir jul hemma bara vi 3 i familjen, men det gör inget, bara min bebis blir frisk så fort som möjligt. Hoppas ni har det bättre såhär någon dag innan jul än jag 😉
Har en ettåring själv så vill bara säga att den där oron är hemsk och jag hoppas att ni får en fin jul. Och kanske om du vill, ring 1177 istället för att googla. Om inte annat så kan det ju kännas lite lugnare när du lagt över själva analyserandet av symptom till någon annan en stund.
Ja jag tänkte ringa knodd imorgon för rådgivning! Ja usch man önskar nästan man var läkare nu men vem vet om det ens hade hjälpt…
Jag hade samlat ihop urin och åkt till VC eller närakut imorgon bitti bara för att kunna utesluta.
Jag VET precis hur du känner dig och du är inte ensam. Har exakt samma tankar dagligen, är jag menad att vara mamma med denna ständiga oro jag har?
Har dessutom två barn nu och förlåt men oron blir värre för nu är det två personer på denna planet som man dör för och älskar mest av allt <3
Om någon har tips på hur man kan hantera denna oro tar jag gärna emot tips
Barn får feber, det är helt normalt. Ett dygn med feber är ingenting, så vad ska vården göra åt det? Om barnet får i sig vätska och kissar regelbundet finns noll anledning till att kontakta vården efter en(!!) dag. Vissa borde lära sig att chilla lite och inte tro att man måste åka til akuten så fort barnen hostar.
Men gud, chilla själv?! Imorgon har det gått 48 timmar med feber. Om det är uvi så krävs urinprov och antibiotikabehandling. Du tänker det är bättre att vänta till julafton eller juldagen när det verkligen är tight med personal? Det var heller ingen som snackade om att åka i 150 km/h till akuten, utan att ringa ssk på 1177 eller rådgöra med läkare online.
Jag tror bara du kommer hit för att hugga på vem som helst pga egen frustration och bitterhet. Jag hoppas du mår bättre snart!
Vill också förtydliga att jag ventilerade oroskänslor och inte alls sökte hälsoråd här, det är helt fel forum för det… handlade mer om att känslan av att vara en orolig själ och mamma. Tror fler känner igen sig…
Fast njaa… ett år med feber i 48 timmar? Jag hade inte oroat mig vid det. Som sagt, vi är olika. Tänder på gång? Varför skulle barnet fått just uvi?
Avrundar uppåt, egentligen snart 11 månader. 😉 Hehe. Nej just uvi har jag nog fastnat vid då en kusins dotter i samma ålder hade det nyligen. Hon var så knäckt för dottern hade haft feber i 3 dagar men de trodde inte det var något och nu var det njurbäckeninflammation. Så som sagt, jag fattar ju att mina tankar spinner iväg lite mycket. Men vill gärna bolla med vården om han fortsatt har feber imorgon och inga andra symtom. Har förstått det som att tandsprickning inte ger så pass hög feber som 39 grader.
Det logiska är väl att han har samma sjukdom som du. Helt normalt att familjemedlemmar smittar varandra.
Ring 1177 så du blir lugn. Men det är säkert inget alls.
Har du partner? Då borde väl hen ta hand om barnet om du är sjuk? Skulle aldrig orka med båda samtidigt.
Sånt gör vi ensamstående regelbundet. Och nej det är inte synd om oss, vi gör bara det som måste göras. Det är mycket ni föräldrar i par ”aldrig skulle orka.” Himla märkligt att andra klarar det.
Jag har inte barn och förstår inte hur det skulle gå.. Låter fruktansvärt.
Men HAR man en partner är det väl självklart att den tar det?? Så man inte lider i onödan.
Håller med. Jag lever i par men har naturligtvis fått ta hand om mina sjuka barn även när jag själv varit sjuk. Det uppstår alltid situationer när partnern inte är tillgänglig av ett eller annat skäl. Det är bara att göra det, det går! Faktum är att en av de riktigt härliga sakerna med när ens barn börjar bli vuxna är att man äntligen får vara sjuk och kunna vila igen utan att behöva ta hand om barnen samtidigt.
Jodå han tar typ allt med bebisen just nu. Är mer slut pga egen sjukdom och tankar som springer iväg. Väldigt glad att min partner utan minsta gnäll tar hand om både barn och hushåll när jag är sjuk, hör om många som lever med mansbebisar…
Har ni förslag på vad man kan ge som gå bort-present eller liten superbillig julklapp till tre barn i ålder 8-15?
Badbomb om dom har badkar? Någon godsak, typ Marabou-kaka eller godispåse? Trisslott?
Det är väl 18-årsgräns på trisslotter, eftersom det räknas som spel om pengar?
Undrar hur många barn som kommer sitta med en egen bingolott imorgon…?
Kanske ett spel som kan passa alla tre?
Kanske skagenröra?
När man får äta den första skinkmackan med ljummen skinka, oh lord vad gott det är ?
MÅSTE ventilera en tanke som kom upp hos mig när jag kollade på dagens avsnitt av badrumsskåpet med Hanna Schönberg.
Försa hon sig när hon avslöjade att hon och Eric Saade träffades våren 2020 och varit tillsammans sedan dess?
Nicole Falciani gick ut på insta maj 2020 att Eric brutit förlovningen från ingenstans. Jag drar direkt slutsatsen att Hanna och Eric ”träffades” innan Nicole och Eric bröt.
Jag kanske missat att de varit öppna med detta tidigare, men jag blev lite förvånad i alla fall.
Hon sade även att hon träffade Eric samma dag som hon startade sitt bolag. Så det går ju att kolla upp mer exakt tidslinje.
Sedan Nicole gick ut med uppbrottet har jag haft en dålig känsla över Eric och den förstärktes ännu mer nu.
Håller jag inte med om. De var ju inte lyckliga med varandra. Nicole har i efterhand berättat att deras kommunikation var dålig men att hon inte förstod det då. Eric verkade nästan rädd för henne.
Även om de var lyckliga eller ej så tycker jag man ska göra slut först, innan man går vidare till nästa relation. Otrohet är aldrig OK.
Är väl därför de höll relationen hemlig ett tag först. För att folk inte ska spekulera. Men hon har kanske glömt nu några år senare att de skulle ljuga om starten på deras relation.
Eric själv sade att de träffades på ett poolparty under sommaren. Så ganska uppenbart nu att det bara var lögn.
Det är iof inte alls uppenbart…
Tror det ligger något i det du säger.. att han träffade henne innan och därför bröt han upp med Nicole så plötsligt. Tror hennes vänner också vet om att de träffades innan och fick tycke för varann, för mig jag hört något liknande som du som indikerat på det
Arakii registrerades 26 juni 2020. Sa hon inte att hon träffade Eric den dagen bolaget reggades? Då var det ju inte på våren dom träffades. Hon sa nog fel.
Tror faktiskt att Eric träffade Hanna efter han brutit med Nicole, och det verkar ju så nu också.
Känns som en konstig grej att säga fel på en hel årstid. Men möjlig? Vår/sommar, är väl same same kanske om man reser mycket och inte upplever det svenska skiftet i klimatet.
Jag är lärare och gillar verkligen mitt jobb men fasen vad det sliter mentalt. Sedan eleverna gick på jullov i fredags har jag lagt mig innan 21 både fredag, lördag och även idag. Är stressad gentemot mina egna barn. Kör igenom alla betyg jag satt om och om igen i huvudet och tvivlar på mina beslut. Tänker på mina elever som jag vet inte har det bästa jullovet. Osv, osv. Och jag är ändå inte ny i yrket, så man tänker att jag borde ha vant mig, men det är samma visa varje lov. Särskilt den här förlamande tröttheten när kroppen slappnar av! Tur att mina elever är så roliga och fina att jag orkar hela läsåret. Vad jobbar ni med, och har ni lätt eller svårt att släppa jobbet när ni inte jobbar?
Kunde vara jag som skrev, men släppt betygstankarna. Trötttt
Jag jobbar som biträdande butikschef och har verkligen jättesvårt att släppa jobbet när jag är ledig! Ibland känns det som att hjärnan jobbar konstant på nån nivå, ofta omedvetet.
Tänker på saker som ska göras, planering, kunder, kollegor, ja men typ allt. Men så är jag en övertänkare också, om det inte framkom, hehe.
Vet någon varför Alexandra Nilsson har gjort sin Instagram privat?
Hon gör väl som många andra influensers som växlar mellan privat o öppen hela tiden.
Det är sätt att få fler följare tror jag, det gör att alla som smygkollar måste följa.
Anade det, jag blev bara lite förvånad för jag har nog aldrig märkt att hon gjort det förut så började tänka om det hade hänt något med/runt henne. Men då får man väl hoppas att hon bara vill ha följare haha.
Så tråkiga svar Sara wimmerkrans ger hennes följare som påpekar att hon pratar fort.
Så skriver hon att hon inte är en influenser m.m till svar.
Nu har hon postat hennes synvinkel om Djerf på sin instastory
Är hon ironisk eller inte? Andra bilden gjorde mig förvirrad
Var inte det du skrev om, men jag klarar verkligen inte av Sara Wimmerkrans. Tycker hon är så präktig. Hon talar till en som att hon predikar.
jag håller med dig. O så blev det ännu mer fel när hon läxa upp folk i hennes kommentarer gällande att hon pratar så fort så vissa inte hör vad hon säger
Känner mig helt slut från mitt jobb.. är så skönt att vara lite långledigt nu. Men känner att såhär kan jag inte ha det. Jobbat där i några år
En sån där Dyson liknande hårfön fast en billigare variant. Vilken rekommenderar ni?
Silk’n finns på Lyko. Köpt när de hade 25%på allt och det är hundra procent värt det.
Tack!
Efter att ha varit otroligt ledsen över en kille i en lång tid. Sen dess så har jag varit singel. Provat tinder länge men tycker att det gav absolut ingenting, så det gav upp tinder och tänkte aja. Det kanske dyker upp något i framtiden. Började prata med en kompis kompis typ. Tyckte han verkade helt okej, kanske lite väl på. Vi skriver lite fram och tillbaka. Tror vi pratade om vädret när han helt plötsligt skickar en dick-pick. Det var verkligen hela bananen. Blev extremt avtänd och undrar om det är bättre att vara singel kanske ??
Inser nu att jag skrivit som en kratta. Beklagar det ?
Saknar ej att vara singel. Usch. Hoppas du hittar vad du söker.
Ja det är det ??
Instämmer. Blir bara trött av att dejta. På dejtingsidorna är det bara ska vi ligga. Jaha. Nej tack. Bara dickpics. Även dickpick från folk man trodde var normala. Är hellre ensam. Ärcdet verkligen såhär det ska bara att dejta. Ensamheten är inte så dum.
Jag vill byta yrkesbana. Finns det någon här som är utbildad lärare men inte längre jobbar som det? Vad jobbar ni med istället och hur kom ni dit? Tacksam för inspiration och tips! ✨
Har precis haft ”lilla julafton” med min sambo och hans 13 åriga dotter.
Jag har lagt ner mycket tid och omtanke på att hitta fina julklappar till henne.
Blev lite besviken när hon kom på att hon inte tänkt på att köpa något till mig. Först trodde jag inte jag skulle bry mig om det, men under kvällens gång har jag känt mig ledsen.
Vi har en väldigt fin relation. Men hon är ensambarn och van att få vad hon vill. Känns som hon inte alls var särskilt tacksam över alla julklappar som hon fick från oss. Sammanlagt har vi lagt ner omkring 3000kr, inte för att det är pengarna som räknas utan jag känner mig mer besviken över hennes obefintliga tacksamhet och att hon inte alls tänkt på mig.
Kanske är det jag som är omogen och har för höga förväntningar? Tacksam för lite input.
Nej, du överdriver absolut inte. Jag förstår att du blev ledsen, och du har all rätt att känna så. ?
Lily Philips ska ligga med 1000 killar på en dag. Tror ni hon kommer lyckas? Sjukt ändå.
Jag bara undrar vilka vidriga 1000 killar det är som kan tänka sig att delta? Blir man inte automatiskt avtänd?
Någon som fattar vad felicia åkerström lever på? Hennes instagram är skittråkig och hon uppdaterar nästan aldrig. Sedan hon fick barn har hon varit på konstant semester typ?? haha
Undrar också vad som hände mellan henne och hennes ex-man, de hade värsta bröllopet på något slott i Frankrike och sen hörde man inget mer. Orimligt nyfiken 🙁
Får ni någon julklapp från ert jobb? Vårt jobb ger bort en extra summa till välgörenhet som vår julklapp.
Vi fick det tidigare men inte längre på grund av marknaden eller whatever
Vi fick samma. Vi gav till välgörenhet, eller chefen gjorde
Är det bara jag som tycker det är lite… Konstigt? Skänk pengar om du vill, men gör det inte i mitt namn med ”mina” pengar. Missförstå mig rätt, självklart är det jättefint att företag skänker pengar, det är inte det. Men som anställd hade jag inte uppskattat att få en ”ho ho ho, tack för ditt slit men egentligen är du inte värd ett skit. Istället för att ge dig en klapp, skänkte vi en hundralapp” Bara gå ut stort med att ni skänker pengar, punkt?
Vi fick ett sånt ”välj din gåva själv”-presentkort. Väldigt mycket grejer att välja på, prisvärt och man kunde även välja att skänka pengarna istället!
Ja håller med lite fast det känns lite ”fel”. Klart man gillar välgörenhet liksom. Men…julklappen från jobbet är den enda julklapp jag tidigare fick (har ingen familj och är ensam på jul) så brukade se fram emot den. Känns lite själviskt dock, välgörenhet är ju bra.
Jag håller med dig. Vill ändå ha lite uppskattning.
Fick 300:- presentkort på stort sett valfri butik
Nej fick ingen för jag är föräldraledig…
Ja, men tyvärr är det jag själv som köper in julklapparna till alla så det känns ändå inte som att jag får en.
I skrivande stund har djerf 3 002 727 följare. Var det igår någon funderade på om hon hamnar under 3 miljoner innan julafton?
Hur som helst. Jag tror inte hon gör det..
Jag är helt övertygad om att hon gör det. Och att hon är helt cancelled nu. Försöker hon börja posta igen kommer folk bli sura. Slutar hon lägga upp kommer folk tröttna. Hon är nog körd.
Pluggar till redovisningsekonom på yh. Någon som har tips för att söka praktik. Har sökt via annonser, men svårt att hitta.
Bör man va på en byrå eller ett företag med ekonomi avdelning? För- och nackdelar?
Jag skulle söka mig till en redovisningsbyrå. Bredden av arbetsuppgifter är större än på en ekonomiavdelning eftersom man jobbar med flera kunder och olika uppgifter.
På dom stora byråerna är det dock ofta så att man sitter med en och samma uppgift hela dagarna, dvs inte alls särskilt mångsidigt.
Det är nog väldigt olika.
Sök vitt och brett dra kontakter om du har några.
Jag pluggar på yh inom en annan bransch och ett tips är att kontakta andra redovisningsekonomer direkt och inte via något gemensamt kontaktfornulär. Om de inte är öppna för att ta emot en student kan de eventuellt rekommendera andra du kan kontakta.
Jag förstår hur du känner. Men ibland tar saker tid. Det blir lätt att man jämför sig med andra men bara för att du inte har något, först betyder inte det att du inte kommer få det bra sen.
Medelåldern för att skaffa det första barnet i Sverige är 30 år nu. Det betyder att vissa skaffar vid 25 andra vid 35.
11% träffar sin partner på jobbet. Kanske finns han på ditt nästa jobb?
Du håller inte på att köpa hus nu men du var smart och pluggade. Detta kanske gör att du får högre lön, kan spara mer och kan köpa det finaste huset av alla dina vänner sen.
Jag är en småstadstjej som träffade min man sent. Idag har jag allt jag drömt om. Kompisarna som skaffade barn tidigt med första bästa är ensamstående med skulder idag. Det gick bättre för de som väntade på sin lycka.
Hoppas det känns bättre efter att du läst detta. Jag tror att det kommer bli bra för sig också.
Tack för tipsen har inte praktik förrän i höst men har hört att det kan ta tid att hitta plats och vill helst ha det klart så fort som möjligt ?
Ska förtränga vad det är för dag imorgon. Ta en promenad. Äta nåt gott. Ni andra som är ensamma idag tänker på er.
Min kille firar vår första jul tillsammans med sin familj, jag med min, vi är i samma stad. Jag var inte med i ekvationen när hans familj gjorde upp planer med andra förrän en i min familj sa ”va?!” Då ringde han runt och jag var välkommen om jag ville. Nyårsplanerna med hans vänner hade han inte delgett mig heller förrän jag sa att vi fått en inbjudan av mina vänner (något jag tog upp med honom direkt).
Vi har varit tillsammans i närmare ett år, bor inte ihop ännu. Jag känner mig exkluderad, är ärligt förvånad över varför så lite kommit inifrån honom nu, att jag är hans partner och att han vill vara med mig menar jag? Vi ses en, ett par gånger i veckan. ”Ses”. Jag vill inte använda det ordet längre. Jag är nästan 33 och undrar vad som pågår, det har inte dragits till sin spets förrän nu när det blev jul. Jag mår inte bra.
Låter ju som att ni bara inte pratat om hur ni ska planera julen eller er relation i övrigt. Saker händer ju inte bara.
Njut av din jul med din familj i år och så sätter ni er ner och pratar om hur ni vill ha det framöver. Det kanske är dags att flytta ihop?
Jag har skrivit uppriktigt om att jag som partner känt mig exkluderad som inte varit med i ekvationerna från första början. Menade då att han inte tagit mig i beaktande rörande vissa större saker, utan bestämt på förhand hur han vill ha det och så är det upp till mig att hantera hur det påverkar mig. Men det är svårt att utveckla över meddelanden och jag har därför skrivit om jag kan ringa honom.
Jag vill verkligen prata kommunikation och hur vi vill ha saker och ting. Han är nr 1 i mitt liv, det är viktigt för mig hur mina beslut påverkar honom. Han har inte svarat ännu, får se hur detta utvecklar sig.