Öppet spår

Öppet Spår

December 26, 2024, 18:00   382 Kommentarer

Och till det bjuder jag på Torbjörns OTROLIG rim från Bingolottos uppesittarkväll!

382 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    En fråga för kvällen:
    Hur blir relationen med bonusbarn när ni separerar från föräldern? Forsätter ni kontakten med bonusbarnet och de med er efter att förhållandet är slut?

    Min bonuspappa bara försvann, men det var också en lättnad för mig då relationen till min mamma var destruktiv och gjorde livet svårt för mig.

      Jag har ingen kontakt med mina fd. Bonusbarn idag. Hade lite sporadiskt i början, men jag var också helt okej vän med mitt ex då.
      När jag bröt kontakten med honom helt så tappade jag kontakten helt med dem.

        Det blir nog naturligt så, särskilt om exet skaffar ny partner så barnen får ny bonuspappa/bonusmamma de ska knyta band till och bli familj tillsammans med.
        Har du hört något fall där man fortsatt kontakten?

          Mina barn som nu är vuxna har fortfarande kontakt med sin bonusmamma vilket jag som mamma är jätteglad över.

          Min bästa kompis (vi är vuxna) har lika mkt kontakt med sin fd bonusmamma som sina riktiga föräldrar – det är fint tycker jag?

      Inga konstigheter. Man måste ha respekt för varandra. Fruktansvärt också att ta sig in i andra barns liv för att sedan lämna dem, bara för att kärleken tar slut med partnern.
      Normala, sunda människor behåller kontakten med sitt ex inklusive barnen.

        Det beror väl lite på vad man har för ex tänker jag?

      Min kompis levde i en bonusrelation och hade bonusbarnet från 2 år. När dom gick isär (hade inga barn ihop) så pratades det väl om att hon skulle fortsätta träffa bonussonen men det rann ut i sanden. Båda hittade nya relationer och livet går vidare. Om barnet inte är såpass stort så den själv kan hålla kontakten så tror jag många gånger att det dör ut.

      Min man har fortfarande kontakt med sin bonussyster från en relation hans pappa hade under 1 år. Tänker att man behöver tänka på barnen här och inte vad som passar oss vuxna. Är barnen inte tillräckligt gamla för att ta ansvar för en relation själv behöver vi vuxna göra det även om det är obekvämt.

      Min exman höll fortfarande kontakten med mina barn när han o jag skilde oss. Barnen var mer eller mindre vuxna o kunde sköta den kontakten själva. (Jag o exet lever idag ihop igen)

      Min bonuspappa hade kontakt med mig i början, dock över telefon bara då han flyttade hem till Norrland igen så att ses var lite problematiskt. Vi hade bra kontakt i något år, sedan träffade han en ny kvinna som enligt min bonusfarmor tyckte det var konstigt att han hade kontakt med mig och blev svartsjuk på att det hade något med min mamma att göra. Så kontakten blev glesare med tiden till att helt avta.

      Varit i min bonusdotters liv sen hon var 2 och hon är nu 9 år. Jag och min partner har pratat om vad som skulle hände om vi skiljer oss och jag kommer absolut vara kvar i hennes liv. Hon minns ju inte tiden innan mig så skulle nog vara väldigt jobbigt om jag bara försvann. Plus att jag älskar henne och vill se henne växa upp!
      Ny partner skulle bara få acceptera det eller lämna. Barn kommer alltid först även fast det inte är biologiskt.

    Mera redflags. Stökig lägenhet. Är ingen pedant men smuts och skitig toa nej tack. Ingen fan av rökning och överdrivet alkoholbruk. Prata om sitt ex. Alltför bunden till mamma bara nej.

      Då är jag en red flag, kan bli väldigt stökigt när jag mår dåligt. Skulle dock inte behandla en gemensam lägenhet på samma sätt.

        Att må dåligt är väl också en rödflagg?

          Tyvärr så är det ju det även om det hade varit najs om det inte vore…

            Alltså jag är kroniskt sjuk själv. Önskar att jag vore frisk men det påverkar ju inte bara mig utan även min man.

              Vem säger emot dig?

      Det är fortfarande inte red flags du pratar om!
      Det är termen deal breakers du är ute efter!

        Jaha?

          En bra poäng faktiskt. Man är inte en red flag för att man har svårt att hålla ordning hemma eller för att man röker. Det kan vara något som inte passar just dig, men det gör inte en till en red flag.

            Eller som igår, folk som smaskar, har torra händer och dålig andedräkt..

              Precis. Förstår inte ens hur man blanda ihop dessa saker med att vara en ”red flag” ?

                Hehe, sant. Att som vuxen inte ha klippt navelsträngen till sin mamma är dock en red flag!!

                  Absolut! Bara jobbigt med en mamma som behandlar sin vuxna son som en bebis. Blir problem.

                    Hahaha vuxna son? Här inne finns det många tjejer/kvinnor som inte kan klippa navelsträngen till sin mamma.

        Nöjd nu?

          Nej, varför skulle jag vara det?

      Red flag är folk som är dumma mot djur, kvinnor och barn.
      Mördare är väldig red flag.
      Dom som kollar på sadistisk porr.

        Dick pics. Fy.

        HÄR har vi nån som förstår vad red flag är, ni andra som inte förstår men som använder det till höger och vänster, läs på. Google is your friend.

          Att ha stökigt hemma är dock definitivt en red flag. Kan hen inte ta hand om sitt hem ordentligt bör man dra öronen åt sig.

            Vad räknas som stökigt? Organiserat kaos?

      Att inte vara trevlig mot servicepersonal, servitriser, kundservice etc. eller okända människor generellt.
      Det är vad jag tittar först på.

      Skilda föräldrar.

      Japp. Du läste rätt.

        Är själv skilsmässobarn och slås ibland av vilken shitshow vissa kärnfamiljer är.

          _vissa_ ja. Men det finns forskning på att det är större risk för de som har skilda föräldrar att själva skilja sig. Det stämmer in på alla skilsmässobarn jag känner eller är bekant med.

            Det lär väl isf bero på att man t ex kommer från en mindre konservativ miljö, eller att man inte låter det gå lika långt i en negativ relation om skilsmässa känns som ett mer OK alternativt.

            Den intressanta frågan bör väl vara om skilsmässobarn hanterar relationer sämre eller bättre? (Eller lika) Eller är du främst ute efter en partner som inte ansöker om skilsmässa även om er relation är skit?

              Inget argument jag köper.

                Okej? Så frågan om skilsmässobarn hanterar relationer bättre eller sämre är inte en relevant fråga?

    Hur bemöter man en toxic person? Kan ej bryta kontakten och måste vara på god fot.

    Tex: personen hör av sig och frågar om ni ska fika, du svarar att du inte har tid men föreslår en annan dag. Personen blir så stött över det och ger igen genom att svara samma sak ”har inte tid” (fast det inte är sant).

    Detta händer hela tiden, hen blir passivt aggressivt och ska hämnas varje gång hen känner sig dissad, genom att bli kylig och distanserad.

      Öh, varför ”måste” du vara på god fot med en sådan person?

      Jag undrar också varför du inte kan bryta kontakten med personen? Känns mer som en rimlig väg att gå utifrån det du skriver om hur personen beter sig.

      Jag har också en sån här person i mitt. Jag kan inte säga upp kontakten för då mister jag kontakten med hens partner, som är en otroligt fin och snäll person.

        Då är det ju nåt fel på partnern också eller är hen kontrollerad av den knäppa?

      Agera inte på personens provokationer.
      Om den säger att tiden inte finns så svarar du neutralt: ”nähä, det var synd. Hör av dig när du har tid. Nu måste jag gå, Ha det bra så länge, hejdå!”

      Låt det bara rinna av dig som en teflonpanna när hen agerar så. Svara något i stil med ”Ok, ingen stress! <3 Vi hörs om ny tid när det har lugnat ner sig!" och lägg ifrån dig telefonen.

        Insåg nu att jag i stort sett kopierade svaret som Anonym 18:32 skrev..

      Det är ju hens problem. Inte ditt. Om du inte kan ses och nästa gång vill inte hen ses ”som hämnd” så är det ju bara för dig att svara ”ok vad synd, det får bli en annan gång”.

      Har också en sån person i mitt liv, som själv kan tacka nej pga upptagen men sen blir sårad över samma sak.

      Den toxiska personen brukar spela ut sin roll ur ens liv alldeles utmärkt själv till slut. Vill du inte göra brytningen så kommer den. För mig ordnade den toxiska personen det i somras och jag har haft det bästa halvåret i mitt liv efter det. Så mycket negativitet försvann ur mitt liv. Varför jag inte bara kunde be personen dra åt helvete tidigare? Det var andra inblandade som skulle få ta så mycket skit då. Men dom relationerna lyckades toxiska personen också förstöra så nu lever alla i lugn.

    Gabjossposs. Hon var orolig över att bebisen ska få rs virus och vill undvika det. Men ändå så tog hon med honom till gymmet?

      Det är såklart toppen att undvika att ta med nyfödda till offentliga miljöer – MEN i princip alla nyfödda bebisar som får RS får det sina syskon eller sina föräldrar. Detta mega-fokus på att det är hysteriskt hemskt om man tagit med en nyfödd till ICA eller gymmet lägger fokus på fel saker.

      Hur man undviker att ens bebis får RS, topplista:

      1. håll storasyskon hemma från förskolan
      2. Gör vad man kan för att hålla ALLA i familjen så friska mycket som möjligt. T ex jobba hemifrån, handla online, träna hemma osv.

        Vi höll storasyster hemma i 4 veckor men vår bebis fick ändå rs och dog nästan..men kändes skönt att vi gjort vad vi kunde.

        3. Vaccinera dig mot RS som gravid så får bebis skydd i 6 mån!

          Bebisen! Hur svårt är det?

            Så jäkla roligt att det ALLTID är nån som blir triggad av ordet bebis. ?

              Det är ju ändå lite skrattretande att vuxna människor inte kan stava ett enkelt ord, utan tappar liksom bort några bokstäver och tycker dom gör något bra ?
              Men någon som hoppat av skolan troligtvis.

                Det är bara ett sätt att uttrycka sig så ni kan nog chilla där.

              Det är precis lika obildat som att säga han och hon istället för henne/honom.

                Är inte det korrekta; han och hon istället för honom och henne?
                Du börjar med han och hon och sedan vänder du på det. Dessutom använder du först och sedan snedstreck.
                Bara en fråga.

                  Jag valde att blanda stilar eftersom jag äger mitt språk och älskar att provocera personer som byter fokus när de inte kan argumentera tillbaka.

                    Så du äger ditt språk och älskar att provocera, men de som skriver bebis är bara obildade.

                    Jag kunde väl argumentera. Du äger ditt språk men klankar ner på andras?
                    Då vet jag vilken kategori av människor du tillhör.

            Anna är nog en sån som går ut med hund och ger katt mat.

              Skulle säga precis detta! Fattar verkligen inte varför folk säger ”bäbis” och inte ”bäbisen”.

          Gab är väl rätt anti-vaccin så det skippade hon nog… 😉

            Nej, sedan hennes dotter föddes och hade hjärtfel har hon ändrat sig angående vaccin, tror jag.

              Hon har skrivit under den här graviditeten att hon inte tagit ett enda vaccin som gravid. Så fortfarande antivaxxare.

                Fast ”som gravid”? Varför skulle man vaccinera sig som gravid, det gör man väl innan?

                  Nej, man rekommenderas att fylla på kikhostevaccin efter vecka 28 (Eller så var det iaf när jag föddes min yngsta i början av 2023)

                    Ja och om man får barn under vintermånaderna så brukar ma hinna bli rekommenderad att vaccinera sig för säsongsinfluensa också.

                    Men kikhosta kom 2022 så har man fått barn innan dess finns det ju många som inte blivit rekommenderade några vaccin alls under graviditeten.

                    Ah, okej – tack för infon!

                      Covidvaccin är också bra som gravid, ger bebisen (!) skydd ett tag

          Ja oj vad fint att det kommit ett sådant vaccin! Lär ju segla upp som nr 1!

    Är ni nöjda med julen? Fick ni något fint i julklapp? Vad var det bästa på julbordet enligt er? ?

    Min jul var väldigt lugn och skön hemma hos mina föräldrar med min sambo. Den bästa julklappen var en ny eld tandborste som jag verkligen behövde ? och godaste på julbordet var gravade laxen med gravlaxsås.

      Eldtandborste låter farligt men kanske effektivt att bränna bort matrester och bakterier.

        Men Gud hahaha jävla autocorrect… som dessutom särskrev. Menade förstås eltandborste! ?

      Jo det har varit lugnt och skönt. Min familj på besök. Godast var nog mina köttbullar ☺️

      Jag jobbade till 15, sen till sambons mamma där deras lilla släkt firade. Det va väldigt mysigt, men åkte hem tidigt för jobbade 7-19 dagen efter ?
      Fick en dammsugare och en grym Jansson! Vill dock hemskt gärna också ha en eldtandborste! ?

      Fick ett fint halsband från mitt barn, eller ja ”från barnet”. Det mysigaste var ändå mitt barns första jul och se hur mycket han ogillar när rutiner bryts ? godaste maten var paté med Saltgurka!

        Var det mysigt att se ditt barn ogilla något?

          Haha ja alltså han var ju inte missnöjd eller på dåligt humör, troligtvis mest fundersam. Hade svårt att komma till ro när sovstunderna inte var som de brukar ungefär. Liksom mer ”skönt att jag faktiskt haft rätt om mitt barns inställning till rutiner” som enligt andra I barnets närhet är helt onödiga. Men oroa dig icke, han var mycket glad på julafton ändå!

            Haha han är inte ens ett då eller? Då kan man förstå att andra runtomkring tycker att det är lite onödigt, om du dessutom anser att ett barn under ett med en fundersam dag är fundersam för att han ogillar att bryta sina rutiner. Var lite roligt ändå. Tycker trots min raljanta ton att du gör helt rätt i hålla fast vid det som fungerar bäst för dig och familjen oavsett vad andra tycker och oavsett om det är onödigt eller ej.

              Haha ja han är 8,5 månad ?

      Sill är favoriten på julbordet! Vi firade hemma för första gången och det var mysigt men kanske något intensivt som värd. Barnen lekte med kusinerna hela dagen och kvällen, det var fint att se. Jag fick ett pyjamasset skjorta + shorts som jag har använt sen jag fick det.

      Har stått ut men nu är det snart över som tur är. Har inte träffat en enda person, alla isolerar sig med sina närmaste… vilket är svårt när man inte har några sådana… Så nej, varken julmat eller julklappar har det blivit såklart.

        Tråkigt att du fått vara ensam om du inte ville det. Julmat kan man ju dock äta ändå. Du har ingen vän eller så som du kunde få vara hos på julafton? Tänker att riktiga vänner bjuder in varandra om man vet att någon är ensam.

          Nej tyvärr. Alla har skaffat egen familj med åren och då är det tydligen bara den som gäller.

            Vad trist beteende! Skulle aldrig låta en vän vara ensam på jul (eller nån annan gång) om hen inte ville.

              Så här är det att ingen ens frågar vad man gör för de vet svaret och då får de dåligt samvete antar jag… Har inga nära vänner egentligen, de är mer bekanta vid det här laget.

            Tror det skulle bli bättre för dig om du tar av dig offerkoftan.

              Vilken fin kommentar till någon som uppenbarligen är väldigt ensam och mår dåligt av det. God jul på dig.

              Jag tycker inte alls synd om mig själv. Förstår helt och hållet att folk vill vara med sina familjer. Ser nu att det jag skrev kunde uppfattas som drygt men det var inte meningen. Försökte bara svara den som kommenterade om vänner.

        Jag har haft såna jular när jag var yngre. Jag vet hur smärtsamt det är. Svenskarna är värst på att stänga sina dörrar mot utomstående under högtider. I andra länder är man mer generösa och omtänksamma. För mig blev det bättre, jag har fått de där vännerna som ser mig som en i familjen.

          Ja verkligen. Alla säger så fina saker men när det väl gäller så är det helt tyst. Det hjälper liksom inte att någon ”tänker på alla ensamma”…

            Det är väl därför vi har en julvärd på TV som sitter och tänker på alla ensamma. Då slipper vi andra göra det och kan vända ryggen åt dem med gott samvete.

      Ja men den var trevlig. Fick jättemånga fina julklappar, bla en morgonrock som är det gosigaste jag haft på mig?
      Favoriterna på julbordet, som jag ätit mängder av, är köttbullar och kalvsylta? och knäck. Knäck får man inte glömma!

      jaa, jätte bra jul, 24 hos mannens föräldrar med alla syskon osv fina gåvor och bra stämning, 25 jul hos oss med min sida av släkten och idag hade vi ännu heldag med mannens familj, hans 2 bröder bor inte i samma stad så det är roligt att hänga mycket nu då de är hemma! ???

        Och bästa med julborden var gravade siken (jag hade inhandlat och hade med till båda) samt smetanasillen ?

      Väldigt nöjd, lugn och skön jul med få personer. Har sovit, läst och chillat. Fått jättefina örhängen av min man, presentkort på spa av svärföräldrar och svägerskan och ätit supergoda hemgjorda vegetariska köttbullar och julgodis ❤️

        /Potatistjej

      Fick också ny eltandborste ?

    Helt okej jul. Fick en dyr fin tjock badrock. Prenumeration på tara. Bästa julmaten rom med lök och smetana. Ätit choklad.

      Vilken lycka att det var ”dyr”.

    Fortsätter med samma fråga som tid. ÖS med upprättelse för folk som blivit offentligt förtalade. Vilket är det värsta förtalet ni hört om där sanningen sen uppdagats? I förra ÖS nämnde ni läkaren.

      Något av de allra värsta var väl ändå alla som anklagades för häxor?

        Ofattbart..

          Nja, setts i sin kontext är det inte ofattbart.

            Finns det något som är ofattbart sett i sin kontext?

            Jo det är det ju ändå trots kontext

      Vi får väl aldrig veta om det verkligen var skilsmässa på gång mellan Victoria och Daniel. Lögn eller inte.

        Daniel var ju uppenbart grinig mot Victoria vid en sån julspecial med Kungafamiljen nåt år. Då såg man hastigt en sida man inte sett förut. Skulle inte förvåna mig ett dugg om det varit allvarliga snurror på den tråden. De lever oerhört priviligerat men samtidigt i så låsta roller. Jag undrar hur det påverkar barnen, för Estelle tog Daniels hand vid det tillfället och agerade bromskloss.
        Stämmer uppgifterna att en livvakt har fått säga till Daniel att inte skrika/gapa på Victoria vid ett tillfälle, så är det riktigt illa.

          Enligt skvallret på nätet ligger Daniel jävligt risigt till hos SÄPO.Helt enkelt för att han sägs vara en smilfink, som är hustyrann mot frugan.

            Okej, nu blev jag nyfiken och vill höra ALLT, tack! Jag trodde att jag hade koll, men det har jag visst inte!

        Enligt Daniel Nyhlen hade han jättetrovärdiga källor men jag tror mer att de kanske hade en tuff period som alla äktenskap har?

          Vi får nog aldrig veta.

            Vi behöver inte veta heller.

          Vem som är en trovärdig källa känns ju också lite godtyckligt. Folk kan hitta på att de står nära någon och uppge sig känna till saker, utan att det har ens en promilles sanningshalt. Är ju ofta så på skvallerkonton att de påstår att en vän till någon gett infon. Men personen har i vissa fall aldrig ens träffat individen, har det visat sig senare. Eller vill som hämnd mot någon de umgåtts med tidigare hitta på massa lögner för att sprida missaktning. Hoppas på bättre lagstiftning i framtiden. Alla fb-konton, instagram, tiktok, flashback, undra om 30 år när man tittar tillbaka på det hela vad man kommer tänka. Känns ganska hemskt att så många är villiga att tro på så negativa saker om andra människor (inte just om exemplet ovan med skilsmässa).

      Tänker osökt på Blake Lively, hon har väl fått upprättelse senaste tiden? Kanske inte värsta, men ändå!

    60+ kvinna jag följer på IG.Öppet konto. Lägger stolt upp bilder från julmiddagen med barn och barnbarn. Ett foto med två av barnbarnen ,flickor i typ 8, 9 års åldern där den ena håller för ansiktet och den andra tittar bort . Mormor/farmor skriver fnissigt och skämtsamt något om två som säger att de inte vill hamna på sociala medier.
    Men herregud människa -respektera det då!!!!

      Barnen har alltså mer vett i skallen än mormor/farmor. Wow..

      Skriv det till personen det gäller också, så kanske det blir skillnad i framtiden.

        Anonym 18:45 kanske har gjort det redan.

        Ja, för människor som har satt i system att inte respektera andras gränser brukar vara så flexibla och utvecklade när andra tar upp deras beteende. ?

      Jösses. Kommentera?

      Avfölj

    Alltså tänker på en grej med föräldrar och råd i tid och otid. Jag påpekade en grej för en nybliven mamma som jag själv fick påpekad av min sambo, att det finns ett gift/lim i presentsnören som bebisar kan kräkas av. Det var alltså inte ett ”hallå är du dum som inte vet bättre det begriper väl vem som helst att man inte låter bebisar leka med paketsnöre” men det togs emot som så. Är själv mamma så jag har reagerat likadant på grejer men kan det ändå finnas en välmening bakom den här typen av råd? Hur övar man på att ta emot det bättre i så fall och inte bli sur?

      Du kan ju inte styra över andras reaktioner. Bara dina egna.

      Välj att snälltolka istället för att fultolka, kan användas vid andra tillfällen också =)

      Det finns knappast gift i presentsnören och har aldrig hört om någon bebis som kräkts av att leka med snören under uppsikt.

      Presentsnöre är farligt för katter/hundar som kan svälja och få tarmarna förstörda.

      Du menade säkert väl men det är inte farligt att en bebis leker med presentsnöre så länge man har koll på dem.

      Bebisar ska väl inte leka med sånt ändå, inte bra att svälja.

        ”Så länge man har koll på dom”

      Menar du allvar att du tror att det finns gift i presentpapper? Och detta sprider du okällkritiskt vidare som någon typ av sanning?

        Fast lim är väl inte direkt super att få i sig?

      Fattar inte frågan? Hur övar du på att andra inte ska bli sura på dig? Det går ju inte.

        Antar att hon insåg att hon kunde identifiera sig både med mamman som kände sig kritiserad och personen som ville ge ett tips utan att mena mer med det. Och att det är hon som vill bli bättre på att se råden som ärliga och välmenande istället för kritik. Men jag kan ha tolkat det fel.

    Min man är så OTROLIGT trött av sig när han är ledig och gnäller jämt att han inte kan slappa på soffan eller spela dator eller göra annat för ”hans” skull. Vi har två barn , 4 och 2, och känner mig så matt på att jämt bli irriterad och försöka få honom att fatta att egentiden kommer liksom i efterhand nu med barn. Jag anser att när barnen är vakna så är dom prio medan han tycker att dom borde lära sig leka lite själva. Och ja det hade absolut varit skönt men nu är inte våra barn så och jag känner bara att varför skaffade du ett till barn om du inte orkar??
    Det är inte att han inte är en bra pappa eller inte är med sina barn / städar / tvättar osv utan att han oroar liksom 1-2 h sen vill han chilla en stund. Och ja såklart man måste få ta de lugnt men vi kan liksom inte trolla bort barnen efter 2 h medan han slappar och låta huset förfalla osv . Jag vill gärna också slappa men det får man väl göra när barnen sover

      Låter superstörigt! Men kan ni dela upp sysslorna på ett annat sätt. Jag gillar att det händer lite mer och kan ta ut barnen på aktivitet så ksn mannen typ tvätta och handla osv. Lite vad som tar minst energi.

        Jo absolut vi försöker. Men idag krockade det det blev en explosion av känslor från bådas håll..

      Pratade ni om vad föräldraskapet skulle innebära innan ni bestämde er för att öppna bebisverkstad?

        Alltså ja och nej. Ingen kan ju veta hur trött man blir av barn innan de kommer tänker jag. Som sagt han är ingen dålig pappa han är bara trött och vill chilla mer än vad barnen tillåter just nu

          Mjo, man anar ju. Man ser andra föräldrar, läser om det mm.

      Barnvakt så du får vila? Är gärna med mina syskons barn om de frågar. Våga fråga. Blir bara glad om mina syskon frågar om hjälp. Eller om deras barn sover hos mej så de får vila.

        Vi får barnvakt så ofta vi vill typ men kan ju inte ha barnvakt varje helg för att man är lite trött. Det ingår liksom i föräldraskapet känner jag och det är där vi inte kommer överens. Han vill kunna slappa på soffan till och från och jag anser att det får han göra när barnen sover (eller när de själva tar de lugnt framför tvn men de kan de ju inte göra hur mycket som helst)

          Fast lite måste man kunde slappa under helger och ledigheter även om barnen är vakna? Man får turas om. En kanske vill ha sovmorgon en dag och en annan en paus på eftermiddagen den andra dagen el. liknande. Tycker du överdriver åt andra hållet, gör det inte jobbigare än det är.

            Precis så. Man behöver inte göra allt ihop. Både jag och min man brukar ta sovmorgon på helgen, en dag var. Den andra tar ofta en powenap under dagen medan den andra tar barnen själv. Vi har båda krävande jobb och behöver vila på helgen. Vill han spela tv-spel 2h så kan han väl få göra det så tar han barnen 2h sen när du gör vad du vill? Sen att tro att en 2 åring ska leka själv känns lite extremt.

              Va? Klart en 2 åring kan leka själv. Speciellt om den har ett syskon, men även alldeles själv.

                De brukar väl kunna leka en stund själva men kan ju behöva lite uppsikt, dvs en 10-åring kan man ju säga till att ”jag ska spela nu i två timmar så du får underhålla dig själv” medan man kan ju inte sitta uppslukad med hörlurar och stängd dörr medan tvååringen leker med duplo i lugn och ro. Eller om man ligger på soffan, stor risk att barnet behöver någon form av hjälp eller vill visa något under de två timmarna.

            Håller med, vi har visserligen bara ett barn men vi turas om att både slappa och göra egna intressen på helgerna. Förstår att det är mycket svårare med två men föreställer mig att även om vi hade haft två barn hade jag kunnat ta iväg dem till lekparken och min man hade fått ligga på soffan, eller tvärtom. Min syster har två barn varav ett väldigt krävande och de ser ändå till att få egentid på helgerna.

              Har två barn varav ett väldigt krävande och drt blir ganska lite slappande alltså. Slappandet blir att ta hand om det icke krävande barnet, som kan leka en del själv osv samt även fortfarande sover tupplur på dagen så då kan man chilla då.
              Skulle min sambo vilja spela dator varje helg, alltaå när barnen är vakna så skulle det va oerhört dränerande. Är superkrävande att ha båda barnen själv och det görs verkligen bara när det är nödvändigheter den andra håller på med.

            Det tycker jag också, vi har båda hunnit slappa när vi har haft barn i samma åldrar. En får vila i taget, är nog bra om barnen får leka lite själva. Man kan starta upp en lek och sen dra sig tillbaka.

          Turas om att ha hand om barnen så att ni båda får tid att göra vad ni vill & då väljer han kanske att slappa & du något annat.

      Sitter i en liknande sits och överväger helt ärligt en separation! Har 2 barn, 6 och 8 år. Min sambo köpte en dator för drygt ett år sedan när barnen faktiskt började leka lite själv men sen dess springer han till den där jäkla datorn så fort han får chansen. Visst hade det varit okej att spela lite då och då men som det är nu går datorn först, ofta innan man ens gör middag efter jobbet. Han sitter dessutom med hörlurar så han hör inte om barnen ropar heller. Har tagit upp det många gånger, blir bättre i någon vecka sen trillar han tillbaka i gamla rutiner. Förstår verkligen din frustration!

        Säg exakt det här och att du funderar på en separation om han inte skärper det sig. Då är det på honom!

        Oj, det var nåt annat det, låter inte bra. Sånt måste man göra upp när det passar att göra så och du ska ju få samma tid. Var han med om att vilja ha barn?

          Han var absolut med på att skaffa barn! Det här började först när barnen var så pass stora att vi inte behövdes hela tiden. Då kom någon typ av rastlöshet som dämpas med dataspel ??‍♀️

            Han kanske är trött efter den perioden. Men man kan ju inte smita från det bara för det.

              Det är vi båda två. Men jag gör sådant som behöver göras hemma ändå.

        I min familj så delar vi upp oss i perioder, vi har två barn som är 2 och 6 år. Pappan tar barnen mellan 07.00-13.00 och jag är då helt fri att göra vad jag vill. Jag brukar åka och träna på gymmet och basta, träffa kompisar. Den som tar första passet fixar frukost och lunch, hushållssysslor. Sen tar jag över kl. 13.00-19.00. Då fixar jag middag och kvällsmacka, hushållssysslor. Och min man åker och tränar osv. Sen byter vi pass nästa dag. Så här gör vi i perioder när vi är utmattade av jobb. Ett tips!! Man blir utvilad. Sen tar vi varannan natt också.

      Var han med på att skaffa två barn?
      I så fall ja, man får räkna med att det är jobbigt. Den minsta ör väl lite för liten att leka själv än. Samtidigt kan man ju ge varandra egentid så man orkar mer och inte bara är med barnen hela tiden. Men då ska det ju va rättvist och kan aldrig bli lika mycket som innan barnen såklart. Kompromissa.

      Man kan ju dela upp sig även om barnen är vakna? Båda måste inte vara med dem hela tiden? Om de inte är jätteintensiva/har speciella behov så ni inte orkar va själv med dem. Men då ska ju du ha samma tid för dig själv såklart.

      Det är tungt, börjar lite lätta nu när barnen är 8 och 10! Men vi har haft regel då barnen vakna tidigt på helgerna att man fick varannan morgon sovmorgon, tex jag lördag och mannen söndag, och då fick man sova till 9.30 om man så ville! Men annars har vi försökt ta ut barnen turvis och så har den andra fixat inne och lyssna musik/se nåt och vika kläder samtidigt osv ?
      Men jag är väldigt trött för tillfället, nära väggen, så jag märker att jag behöver lägga mig och vila lite emellan, göra nåt i nån timme, ligga en halvtimme i lugn och ro, sedan igen ork att göra nåt.. men kanske han bara är jätte slut (tex från jobbet) och inte får det sagt heller..

        Ja jag tror nog det som stör mest är att han bara försvinner iväg eller lägger sig på soffan utan att kommunicera det. Att han inte säger till att han vill ha ett tag för sig själv för såklart han får det.

      Det är väldigt mycket vad du känner och vad du tycker är rätt. Han tycker uppenbarligen annorlunda, då får ni hitta en kompromiss men du kan inte köra över honom. Eller, du kan försöka men hur bra går det?

      Dela upp tiden, självklart måste man få vila även om man har småbarn. Jag skulle inte överleva utan egentid, och den tiden kan inte alltid tas när barnen har gått och lagt sig eftersom jag dels är trött på riktigt då och dels har annat att göra. Det är inte farligt att vara ensam med barnen ett par timmar då och då, för någon av er. Men du kan inte ensamt bestämma och ditt sätt är inte automatiskt rätt.

      Om du hela tiden roar och underhåller barnen, så vet dom inte hur man gör när man leker själv.
      Ni gör det så mycket svårare att ha barn än vad det är.

    När brukar Polisen i Västra Götaland annonsera för sommarjobb? Minns att jag satt i princip dagligen förra året från januari-mars och kollade men det dök aldrig upp några. Sen fick jag ett annat sommarjobb så jag slutade ha koll.
    Nu följer jag polisen på LinkedIn och får upp en himla massa annonser på sommarjobb men typ överallt utom i Västra Götaland.

      Fråga dem direkt kanske?

        Jadå. Tänkte bara om nån annan sett när de brukar komma ut med sina annonser. Skadar inte att fråga på fler ställen.

      Vet ej om det är helt samma område som det du syftar på men kriminalvården hade sista ansökningsdag i början på december för dalarna/gästrikland ?

        Ja då är det ju försent haha. Tyckte mig dock se att kriminalvården hade sommarvikariat för andra delar av Sverige nu för bara nån vecka sen, eventuellt även för nåt ställe i Västra Götaland, lite osäker. Just kriminalvården såg jag dock nåt sommarvikariat som annonserades i början av 2024 inför sommaren som var. Och så minns jag att jag sökte ett sommarjobb hos polisen för några år sen och det sökte jag i april. Men saker kan ju hända på några år.
        Får iaf fortsätta ha koll såklart!

    Vi har köpt hus! Och i maj ska vi flytta, längtar så!
    Men vad finns det för grejer som man som förstagångs husägare kanske inte tänker på som behövs göra? Eller andra tips som ni själva önskade ni visste/gjorde? (Alltså ej ”ha en buffert”, för det och ekonomi har vi koll på)
    Exempelvis att man behöver vara med i någon fiberförening? Hade ingen aning och vet fortfarande knappt så det måste jag väl kolla vad det innebär ?

      Det beror nog på området. Har själv fiber men har aldrig hört talas om någon förening för det… Men underhåll är väl den stora grejen med hus. Alltså att hela tiden ha koll utomhus och inomhus så att allt funkar. Fuktighet i vind/källare/krypgrund, kolla över värmesystemet, skick på tak osv. Boka service för saker i god tid innan de går sönder. Sen behöver man ju massa saker för trädgård som man inte har i en lägenhet, som snöskyffel, gräsklippare, stege m.m. Ha en bra husförsäkring (det är värt att ta den mest omfattande).

        Ja såklart, det blir något nytt med allt underhåll som krävs! Blir nog en liten startsträcka innan man kommer in i det. Som att boka sotning osv..
        Vi har en del redskap, men som du säger är det nog en del som kommer behöver skaffas 🙂

          Har du bra grannar kan det löna sig att samsas om saker som används väldigt sällan, så slipper man köpa precis allt. Mitt område har tex en extra lång stege som alla får låna.

            Det lät ju smidigt!

          Tror inte man brukar behöva boka just sotning faktiskt, utan att den av kommunen utsedde sotaren bara meddelar när han kommer och sen betalar man? Samma med brandskyddsinspektionen.

            Ah det lät ju smidigt!
            Sådant här vi inte har riktigt koll på ännu hehe

            Ventilationsrensning behöver man boka. Behöver göras vart femte år ungefär.

      Slå postadressen på Lexbase och kolla om du har kriminella grannar. Ta in en besiktingsman som får kolla badrum och tak och fönster och sådant så att ni inte har fuktskador eller mögel som lurar.

        Aldrig ens tänkt tanken på att göra det när jag flyttat. Men det kanske är bra?
        Besiktningen är bokad! 😀

          Har ni inte koll på hus och vad man bör titta efter så skaffa Anticimex tilläggasgörsäkring. De gör bediktning regelbundet så det inte blivit mögel på vinden eller problem i krypgrunden.

            Ibland ingår det i hemförsäkringen. Kan vara värt att kolla upp innan man skaffar fler.

      Haha vad då fiberförening? Bor i hus och har inte någon sådan ? nej men ha koll på hur elen är dragen (bor i ett hus ägt av en elingenjör och blir knäpp snart), vad för odlingar ni ärver. Och ja, ha koll på förbrukningar. Brandvarnare på vinden. Ha koll på taket och grunden.

        ja vi är tydligen anslutna till föreningens fibernät. Hade aldrig hört talas om innan haha.
        Vad menar du med att vi ärver odlingar?
        Brandvarnare på vinden skriver jag upp på att göra listan!

          Ja, om där finns rabatter kan vad som helst ploppa ut i vår, sommar, höst. Bärbuskar. Rabarber osv.

          Vi har en liten skogsdunge med blåbär och lingon.

            Ja såklart nu förstår jag!
            Finns väldigt lite sådant tyvärr, men det ska bli skoj att ordna med själv 🙂

      Vi köpte mätare för att mäta radon

        Misstänkte ni radon eller ville ni bara vara säkra?

          För vi ville vara säkra

      Beror lite på var huset ligger, ute på landet eller i ett samhälle/stad?

        I ett mindre samhälle 🙂

      Ta en massa bilder på hur det ser ut både inomhus och utomhus. Huset, trädgården. Väldigt roligt att ha och se tillbaka på.

        Det ska vi absolut göra! Tack för påminnelse!

      Låter som ni bor lantligt om ni är anslutna till en fiberförening?

      Fiberföreningar är väldigt aktiva när man bygger ut nytt fibernät men sen är det ju ingen direkt förvaltning av fiber, så inte så mycket att fundera på egentligen (om man jämför med typ vägförening).

      Om ni bor lantligt kanske ni har egen brunn? Isf bör man ta ett prov på vattnet, om det inte är gjort senaste 3 åren.

      I hemförsäkringen kan det ingå årliga inspektioner, kan vara skönt 🙂

        I ett mindre samhälle utanför stan 🙂

        Vi delar brunn med en granne men är även kommunalt anslutna. Bör vi kolla vattnet även om det vattnet endast används till bevattning etc?

        Ska kolla upp det med hemförsäkringen, tack!

          Nej det hade jag inte lagt pengar på 🙂

    Brukar ni köpa något särskilt på mellandagsrean som ni känner är extra bra?
    Jag brukar alltid redan nu kolla födelsedagspresenter till min dotter som fyller år i april. Samt kläder som behövs inför våren till barnen.

      Pank. Blir inget handlat på länge. Hade jag pengar så hade jag köpt dyrare blus byxor på rea.

        Förstår det, det är inte mycket pengar nu efter jul! För mig blir det inget att köpa ”för skoj skull”, det har jag inte råd med. Hade jag haft det hade jag köpt några snygga kostymbyxor eftersom att jag går tillbaka till jobbet efter föräldraledigheten nu i januari

      Nä. Köper bara om jag behöver något. Vill inte köpa presenter på mellandagsrean eftersom det blir svårt för folk att byta om tex en tröja inte passar.

      Ska kika efter min favoritparfym iaf, den jag har är snart slut och den är dyr, iaf när man är student.

        Förstår det, köper inte till presenter till vuxna utan endast till min 4-åring som jag vet ej kommer byta något 🙂
        Ja sådana saker är ju toppen att köpa om den är lite billigare

          Ja det är ju förståeligt. Min bror fyller år typ preciiiis när sista datum för att skicka tillbaka/byta etc en mellandagsrea-vara har passerat, annars hade det varit perfekt att köpa till honom då?

      Nää handlade lite kläder till barnet i storleken han strax växt i. Första barnet men det kanske kommer bli nya traditionen.

        Ja jag försöker alltid köpa kläder till barnen under exempelvis mellandagsrean eller black friday, tycker det är toppen att kunna spara lite på sådant man ändå vet man måste köpa 🙂

      Brukar köpa kläder till barnet. Ibland någon leksak. Behöver köpa en ny lampa till fönstret för katten förstörde den förra.

      Köpte massa träningskläder på Stadium i dag ?

        Åh var det bra priser och några bra märken du fick tag på? Behöver nya och av någon oklar anledning har jag helt glömt bort stadium?

    Vill boka charter med all inclusive på sommarlovet. När brukar det vara billigast? Boka så snart som möjligt eller vänta?

      Jag reser två gånger per år, dock inte all inclusive. Vi bokar oftast typ mars-april. Håller koll på ICA-rabatt och brukar kunna få bra pris. Brukar börja kolla i januari. Åker alltid till Grekland.

      Varför all inklusive?
      Förstår inte grejen med det, vill man inte uppleva god mat och härliga restauranger?

        Och vill man inte se nåt annat av landet man besöker än hotellområdet?

          För att man har småbarn och vill ha allt så enkelt som möjligt? Åker vi utan barn utforskar vi och åker vi med barn ska allt finnas på hotellet

          Att leta mysiga (och lämpliga!) restauranger är kanske inte det man vill lägga fokus på när man reser med småbarn. Finns en tid för allt i livet, även om man såklart kan äta på vanliga restauranger också med barn om det är viktigt för en. Och beroende på hur hotellet ligger har man ju all möjlighet att ta sig utanför också?

        Beror väl på?

        Det är såna som hatar att vara vid och bada i hav och bara ligger vid poolen ?

          Vad är fel med det? Folk reser på exakt de sätt de vill resa på.

        Men nu ber J om tips när det gäller all inclusive, varför ska du ifrågasätta det? Svara på det som står i ts eller scrolla, är det så svårt?

        Så fånig grej att ifrågasätta all-inclusive på ett så snobbigt sätt. Det slår aldrig fel ?

        Jag åker gärna på äventyrssemestrar med min man eller mina tjejkompisar, men all-inkl när våra barn är med, pga skönare semester att inte behöva ge sig ut med trötta småbarn och jaga bästa tapasen enligt någon pretentiös recensions-sida.

      Sällan billigt just på sommarlovet.

      Man kan aldrig veta när det är billigast. Ibland är det när dom släpper resorna, ibland sista minuten. Ibland har dom specialrabatt en särskild vecka.
      Mitt råd är att ta reda på vart du vill åka och håll koll, ofta, då ser du om det sänks.

        Börja kolla nu. Är du väldigt kräsen med vart du vill åka kan det vara lönt att boka nu. Men tycker det brukar vara billigaste strax efter de här mellandagsrea-kampanjerna, brukar finnas riktigt bra fynd men som sagt, är det ett specifikt hotell eller område är det inte säkert det finns bra kap. Skulle säga att från mars/april börjar priserna gå upp.

    Jag är ganska sällan förkyld och när jag väl är det går det oftast över på ett par dagar. Nu har jag i princip varit mer eller mindre förkyld sen mitten på oktober. Vad händer? Jag har inte varit så pass förkyld att jag legat däckad utan det är mer långdragen slemhosta (hostar så att jag tappar rösten och får inte upp slemmet ur bröstet hur mycket jag än hostar), lite halsont emellanåt och något förhöjd kroppstemperatur. För några veckor sen hade jag bihåleinflammation som höll i sig i över två veckor också. Någon som har eller haft liknande? Är det mykoplasma jag har åkt på? Tänkte kontakta vårdcentralen imorgon för nu är jag så trött på att aldrig känna mig helt frisk. Får man antibiotika om det är mykoplasma och det har hållit i sig såhär länge?

      Hela förra hösten och denna har det varit likadant för mig. Man blir så extremt less. Tror inte du kommer få antibiotika, ibland kan vanliga förkylningsvirus bli såhär.

      Skulle kunna vara jag som skrev men jag har varit sjuk hela dec typ. Har bihåleinflammation just nu och går på antibiotika. Min sänka låg på 100 fick Kåvepenin som ej hjälpte, fick söka vård igen och nu med en sänka på 150..,
      Fått en annan antibiotika nu så vi får se

      Nej, du får ingen antibiotika bara för att hostan är segdragen. ?

      Gå till läkare. Att du har temp indikerar att du fortfarande har en infektion och du kan vara i behov av antibiotika men det får man kolla upp på plats.

      Du har varit sjuk i över 2 månader och i morgon ska du ringa VC?

      Kan absolut vara mykoplasma och ja, det kan man få antibiotika för. Ring din vårdcentral och hör – 2 månader är länge nog för egenvård.

    Nån som har tips få bort oönskade hårstrån från hakan? Gärna nån metod som hållet hårstråna borta lite längre.

      Trådning

      Jag kör med hårborttagning ca varannan vecka. Tar 5 min sen är det smooth.

      Jag lasrade bort det. Så smidigt. Innan vaxade jag. Tråd i g gav mig en massa plitor.

      Andreacreme. Finns på apotea på nätet eller typ Kicks. Funkar superbra!

        Är det bättre än vanlig hårborttagnings cream?

          Andreacreme är just för att ta bort hår i ansiktet. Mild, men effektiv!

      Laser tror jag! Jag plockar mina med pincett & tycker att de bara blir värre & fler & fler. De är i olika växtfaser också. Funderar på laser.

        Klart att det inte blir fler av att plocka med pincett.

    Har insett att jag inte alls mår bra av min hormonspiral. Så gick till mvc men de fick inte ut den. ”Det är ovanligt men det händer”.
    Två vändor på gynmottagningen och den är fortfarande inte ute. Väntar på en tid till dagkirurgin nu.
    Försökte få ut den senaste gången i november och sen dess så har mensperioderna varit så in i helvete jävliga. Så jävla ledsen och vill bara gråta, orkar inget, arg och sur för precis allt går mig på nerverna. Kan inte vara glad hur jag än försöker anstränga mig att inte låta så irriterad.
    De här skitperioderna är ungefär större delen av en månad. Så jag har haft några bra dagar nu över jul tack och lov men idag har jag den där känslan av att ökat till dubbel storlek och mensvärk så nu börjar det om igen. Jag vet allvarligt inte var jag ska ta vägen.
    Imorgon ska jag ringa dagkirurgin, förhoppningsvis kanske har satt upp mig på nån tid.

    Sorry, behövde ventilera nånstans.

      Min kompis spiral borrade in sig i livmoderväggen. Hon fick göra en hysterektomi. Sjukt att sånt inte informeras om innan. Blir det för jobbigt att vänta kan du ringa VC och be om ångestdämpande. Vet hur överjävligt man kan må av hormoner. Ta hand om dig ❤️

        Det kanske jag faktiskt ska ta och göra. Tack.

          …Och de hade ingen tid förrän vecka två ?

    Känner verkligen att mitt liv inte är värt.
    Jag är i den åldern där de flesta andra har barn, eller åtminstone långvariga förhållanden, men jag liksom… lever inte som de flesta. Jag är ensam och uttråkad och har dålig ekonomi.
    Känner att jag inte orkar med att bara bli äldre och äldre och inte känna att jag har något att kämpa för, för ingenting kan bli bättre. What to do?

      Var inte så hård mot dig själv, tror vi alla varit där eller kommer hamna där någon gång i livet. Vet inte om det hjälper att höra, men det finns ALLTID något värt att leva för. Livet kan förändras så mycket på ett år, vill du ha barn? ?

        Nej, jag vill inte ha barn, men många (de flesta) som har barn säger ju att det ger dem mening, och jag vill känna att jag har något att leva för.

          De är nog mest sånt de bara måste säga, man ”får” ju inte ångra barn. Om du tänker efter så överdriver alla mammor när de berättar, det är aldrig bara ”kul med barn” utan alltid meningen med livet och såna stora saker. Tror det är för att kompensera det jobbiga, de försöker intala sig själv mer. Men nog om det. Vi barnfria har ju andra meningar med livet. Även om man inte vet vad man vill göra så har man ju all tid i världen att hitta det. De med barn har ju bara en sak, ta hand om någon annan. Vi får ta hand om oss, göra allt vi vill, friheten är vår mening bland annat.

            Skulle nog å det bestämda hävda att de flesta som fått barn (och velat ha det) faktiskt menar det när de säger att deras liv fått en helt annan mening

              Fast det är ju inte riktigt samma sak. Klart ni får en helt ny mening, ni tar inte längre hand om bara er själva. Men att barn skulle vara meningen med livet, att det är ens syfte att ta hand om någon annan och inget mer. Det känns överdrivet.

          De flesta säger nog så för att de ”bör”. Livet har minst lika mycket mening utan barn.

            Eller hur. Så sorgligt egentligen om ens mening med livet var att ansvara för någon annan och att mest göra det någon annan vill.

              Oj vilken märklig och trist syn på föräldraskap.

                Tycker du? Det är ju det föräldraskap är, ta hand om och uppfostra en människa. Eller vad menar du att det är? Ha kul och leka med sin mini-me, fniss fniss?

                  Det är ju att skapa en relation till en liten person som är den man älskar mest i hela världen.

                    Nja… du ska ta hand om personen och uppfostra den som sagt, sen får du ju en relation på köpet sure.

              Man får ju inte glömma att det är en väldigt kort period av ens liv man ”mest gör vad någon annan vill”, om man lever ett hyfsat normallångt liv. Sen finns det gott om tid till en själv och den mening man hade med livet innan. Tar ju inte många år innan barnet är iväg på sina egna grejer och tonåringar sitter man ju verkligen inte fast vid 24/7. De flesta föräldrar lägger sig väl inte ner och väntar på döden för det.

          Det är ingen anledning att skaffa barn och man kan känna så trots barn. Har du vänner? Annars är det ju en bra och rolig anledning att leva, försök skaffa! Hobbies, djur, meningsfullt arbete?

            Har typ inga vänner att umgås med.. bara några jag har lite sporadisk kontakt med.
            Jobb har jag, men inte heltid, bara timmar. Söker flera jobb, hoppas jag ska få något snart som går att leva på.
            Hobbies, ja, jag har hobbies. Men vet inte… känns som att jag saknar gemenskapskänsla.. och jag gör saker mest ensam. Sjunger, lagar mat, bakar… osv.
            Djur… tyvärr är jag inte en djurmänniska direkt…. :/

              Börja i kör om du gillar att sjunga? Kanske du får fler vänskapsrelationer på köpet eller iaf känna gemenskap.

          En hund, en katt?

      Låter som du kanske ska vända dig till vårdcentralen eller Kry, alternativt 1177 för att få lite hjälp eller prata med någon, du förtjänar att må bra!! du kommer inte känna så här för alltid. Stor kram

      Om du har några intressen – se om det finns någon förening eller liknande du kan gå med i. Kanske gå en kurs – dreja, instrument, språk? Engagera dig ideellt för något du brinner för – barn, djur, utsatta, psykisk ohälsa – för att finna en djupare mening. Du kanske inte vill ha barn men kanske ett husdjur? En hund eller katt ger både sällskap och känslan av att vara behövd samt att det kan vara lättare att komma ut och även träffa nya bekantskaper. Sen slutligen kanske överväga terapi för att få hjälp framåt. Lycka till!

        Hmm.. Tack för tipsen. Jag ska kolla upp kurser i alla fall!
        Husdjur tror jag inte passar mig riktigt, jag är lite rädd för de flesta djur.

    Barn med diagnoser, hur kommer det sig att nästan alla är mer eller mindre skärmberoende? Och selektiva med mat och äter bara beroendeframkallande skräpmat.
    Jag tror att många diagnoser snarare är beroenden.

      Mmm har också funderat på det!
      Samt varför ökar diagnoserna så lavinartat idag? Tror inte alla som får en diagnos idag egentligen har det utan det är symptom på något annat…

        Ja det har ju verkligen ökat extremt mycket dom sista åren, det måste ju bero på nåt?

      Har funderat på samma. Sen när blev diagnoser synonymt med oförskämd och otrevlig unge som ska ha fri tillgång till skärm samt rätt att kräva specialmat överallt?

        Ja precis, man ska helst tassa på tå för dessa barn och låta dom ha fri tillgång till skärm och valfri mat, och dom ska gärna få slippa skolan också.

          Jag minns att när jag gick i skolan så var keps absolut förbudet inomhus (början av 2000-talet) Detta respekterades av oss barn även om det var protester ibland. Nuförtiden finnns det barn med diagnoser som bara måste ha keps på dig annars mår de dåligt. De har diagnoser heter det. Men jag tycker det har kommit senaste 10 Åren? Så det
          Måste ju vara annat inblandat än enbart
          diagnoser, samma med selektiv ätstörning, hemmasitteri mm.

      Tror det är från föräldrarna. Det är enklare att ge sitt barn en skärm än extra stöd. De som säger att sina små barn måste ha skärm för det ena eller det andra har ju själva introducerat skärmen.

        Absolut är det mycket föräldrarnas fel. Har hört att en del barn MÅSTE ha skärm för att varva ner, det är galet

      Hej! Jag tror att det kan bero på olika saker. Absolut så kan det finnas en aspekt av ursäkt i det, men det är nog inte fullt så enkelt.
      Tex fungerar signalsubstanser annorlunda för oss med ADHD (osäker på hur just det ser ut vid autism och andra diagnoser dock) vilken kan innebära att man lättare utvecklar beroenden av olika slag. Här är ett citat från ADHDhälsan som sätter fingret på spiken bättre än vad jag kan: ”Forskning visar att det finns en minskad dopaminaktivitet i hjärnan hos personer med ADHD. Detta kan förklara varför individer med ADHD ofta söker snabba belöningar och har svårt att bibehålla motivation för långsiktiga”

      Vad gäller att vara selektiv med mat osv så finns det en ätstörning som heter ARFID och som är vanligare hos människor med autism. Hjärnfonden har bra information att läsa på om det, ifall du är intresserad.

      ?‍♀️ förälder till barn med adhd här. Som är matselektiv. Det är vanligt hos personer med npf. Min onge är känslig för konsistenser, gillar inte att det blandas ihop olika ingredienser exempelvis en kycklinggryta. Äter endast viss mat periodvis exempelvis bara rostad macka i några veckor sedan kanske det bara är pommes ett tag.
      Man är glad som förälder att ungen äter så vad hen petar i sig spelar ingen roll = andra tycker kanske fördomsfullt att hen äter skickat.

      Impulskontroll och konsekvenstänk brister vilket innebär att personen med adhd faktiskt inte kan reglera sina känslor fullt ut. Så nä de barn med npf ni träffar på är inte ouppfostrade skitungar utan barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning vilket de ej kan rå för.
      Troligtvis känner de sig redan annorlunda, stökiga, trögflytande och till besvär utan att samhället behöver lägga dessa etiketter på dem.

      Tänk om vi levde i ett samhälle där alla accepteras och ses som värdefulla individer oavsett diagnos.

        När man som förälder flera gånger i veckan får hem ett barn som gråter pga antingen blivit slagen av klasskompis med ADHD alternativt är ledsen och stressad över att nämnda barn ställt till med kaos och bråk och stört och skrämt hela klassen, då vägrar jag acceptera alla som de är. Diagnos eller inte, att nån slår mitt barn är aldrig acceptabelt.

          Skolan har ett kompensatoriskt uppdrag vilket innebär att barn i behov av extra anpassningar och stöd ska få det för att klara av utbildningen.
          Det ÄR inte eleven med adhd som du ska skylla på utan på skolan som tvingar in den eleven i en miljö och situationer som hen inte klarar av.
          Skämmas på dig vuxna människa med sån jävlig människosyn!

            En vuxen människa med adhd som slår mig skulle jag aldrig acceptera dom den är.

            Så om din ”stackars npf-unge” slår, sparkar och spottar på andra barn så de gråter och är rädda för att gå till skolan, då ska vi andra bara acceptera att det är så hen är? Hur hade du själv reagerat om en av dessa utsatta barn en dag slår tillbaka mot ditt ”stackars” barn? Så det är hen som gråter och kanske till och med blöder? Då är det bara för hen att acceptera då va?

            Så hen ”klarar inte av” att inte kalla elever och lärare för svärord och könsord? Klarar inte av att inte vara brutalt otrevlig så fort hen blir tilltalad?
            Ja har man föräldrar med den synen så förstår jag att vissa barn blir ohyfsade små monster. Om de kommer undan med allt och tror att deras diagnos är ett frikort till att behandla hela sin omgivning som skit.

        Konstigt att alla har specialkost nu för tiden. Det va ingen som hade det när jag gick i skolan 01-09

          Alla har inte specialkost, men de som behöver det har det. För 20 år sedan hade säkert fler behövt ha det än som hade det.

        Men hur mår man efter att bara ha ätit pommes eller rostmackor i flera veckor? Man mår skit! Både mentalt och fysiskt. Det har ju kommit ny forskning om NFP och tarmhälsa som visar att barn med NFP har sämre mikrobiom och sämre tarmhälsa än andra barn och svarar bra på probiotika. Och dom har ofta brist på viktiga näringsämnen som zink och omega 3. Jag ger min lilla två-åring all typ av mat, surkål varje dag, multivitamin, d-vitamin och fiskolja. Minimalt med skärmtid. Förstår inte hur man kan abdikera så från sitt föräldraskap att man ger sitt barn enbart rostat bröd i flera veckor. En bekant till mig har en 8-åring med dubbla diagnoser, självklart har hen redan en egen mobil och ett skärmlås på mobilen begränsat till fyra timmar om dagen (!). Det är att be om problem att släppa sin 8-åring så mycket. Hur skulle dessa barn ha klarat sig för femtio år sedan?

      Mina barn (6 och 9 år) har aldrig haft egna paddor/datorer/smartphones. Den äldsta har fått en gammal Nokia enbart för att kunna ringas. Och gnäller de om mat får de välja mellan att äta det som serveras eller vara hungriga.

      En hjärna hos en person med t.ex ADHD är mycket mer känslig för de snabba dopaminkickar man får från t.ex skärm. Det ingår också i dagnosen att ha jättesvårt att avsluta en aktivitet. Så där har du 1 + 1. Jag hoppas innerligt ni som skriver så illa om dessa människor kan ta till er att dessa diagnoser bedöms utifrån diagnoskriterier som är baserade på vetenskaplig forskning! Herregud, det är inget hittepå. Menar ni att BUP, HAB, vården i stort och alla forskare som dedikerar hela sin karriär åt detta ljuger? Sanningen är att dessa människor/diagnoser alltid funnits men att man nu lärt sig fånga upp dem.

        Tror inte att dom ljuger men det är förmodligen en stor överdiagostisering. Många barn utvecklar ADHD-liknande symptom pga skärmen. Varför tillåts överhuvudtaget barn med ADHD att bli beroende av skärm?

          ”Det är förmodligen en stor överdiagnostisering”? Förmidligen som i grundat på vad och vilken är din källa på det? ”Många barn utvecklar ADHD-liknande symptom pga skärmen” – källa?! Hör bara tyckanden och antaganden utifrån vad jag antar är dina egna åsikter. Tycker barn överhuvudtaget har skärm alldeles för mycket, även barn utan diagnoser som förmodligen inte har behovet då. Tycker tvärtom att de föräldrar jag känner till (arbetar med dessa) som har barn med diagnosen ofta är väldigt pålästa och måna om sunda/strikta rutiner och regler för sina barn. Min upplevelse (obs min personliga) är istället att barn utan diagnoser är betydligt mer slappa.

            Menar att deras föräldrar är slappa till skärm-användande, inte barnen.

            Och vilka är dina källor på allt du påstår?

            Men faktum är att för 20 år sen klarade de flesta barn att vara i ett klassrum, men idag är det en stor andel som inte klarar det. Barn måste medicineras för att klara ett normalt liv. De kan inte äta vanlig mat. De måste ha en skärm för att vara lugna. Vad är det som har hänt?

              Har du tänkt på hur skolan förändrats de senaste 20 åren?
              Då var lärarna mycket mer auktoritära, det var inte fria skolval, eleverna styrdes mycket mer i vad och hur de skulle göra i skolan. Det var alltså en struktur som passar många med npf: tydlighet och rutiner. Så är det eleverna eller skolan egentligen som är ”problemet”?

                Föräldrarna är det största problemet.

                  På ett sätt har du faktiskt rätt. Autism och ADHD är något av de största genetiskt nedärvda funktionsnedsättningen. Så har man ett barn med diagnos är risken att någon av föräldrarna har en odiagnostiserad funktionsnedsättning.

                  En funktionsnedsättning som gör föräldraskapet lite extra kämpigt.

              Det är viktigt att se detta i ett större perspektiv och förstå varför vi ser dessa förändringar.
              Diagnoser är inte ett nytt fenomen, Barn som hade svårt att fungera i klassrum fanns även för 20 år sedan och långt innan dess. Skillnaden är att vi idag har en större medvetenhet om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, och vi har verktyg för att identifiera och hjälpa dessa barn.

              Förr blev många av dessa barn kallade “stökiga,” “ouppfostrade” eller “lata.” De fick sällan stöd, vilket ledde till misslyckanden i skolan och ofta problem senare i livet. I dag strävar vi efter att förstå varför barn har svårigheter och ge dem rätt hjälp exempelvis med medicinering, anpassningar i skolan och stöd för föräldrar.

              Det är också viktigt att se hur klassrum och skolor har förändrats. Vi har idag mindre rörelse och mer stillasittande. Förr var det vanligare med fler praktiska moment och fler raster. I dag förväntas barn sitta stilla längre och prestera mer akademiskt, vilket är särskilt svårt för barn med ADHD eller liknande diagnoser.
              Vi har idag större klasser och mindre resurser. I många skolor finns det färre resurser för att ge individuellt stöd, vilket gör det svårare för barn som behöver anpassningar att klara av miljön.

              Medicinering handlar om stöd, inte om att “normalisera” barn. När barn medicineras för ADHD eller andra diagnoser handlar det inte om att göra dem “normala.” Det handlar om att hjälpa dem att fungera bättre i en miljö som ofta är utmanande för deras hjärnor. Medicin är inte alltid nödvändig, men för många barn kan det vara en viktig del av att kunna koncentrera sig och må bra.

              Det är sant att många barn idag spenderar mer tid framför skärmar och äter mer snabbmat, men detta är inte unikt för barn med diagnoser – det är en samhällstrend.

              Vad är det då som har hänt?
              Det som har hänt är att vi har blivit bättre på att förstå och uppmärksamma barns behov. Vi ser deras svårigheter, ger dem diagnoser som kan förklara deras beteenden och försöker hitta sätt att hjälpa dem.

              Det är inte barnen som har förändrats, utan vår syn på dem och det samhälle de växer upp i. Barn som förr blev ignorerade eller stigmatiserade får idag stöd – och det är något vi bör se som ett framsteg, även om det innebär nya utmaningar för familjer, skolor och samhället.

                Tack för att du skrev detta! Jag är så brutalt provocerad av denna tråd. Som förälder till barn med autism med selektivt ätande, samt förskollärare sen 16 år tillbaka o som nu pluggar till specialpedagog, så visar dessa kommentarer sån ofantlig okunskap kring NPF.

                Läs på lite, öppna era ögon o hjälp till i stället för att klaga o gnälla.

                Nej, det är inte okej att barn slåss, något barn, men det är inte barnet det är fel på. Det är kontexten runt omkring. Skyll inte på barnet, hen har det ofantligt mkt svårare än vad ni kan tänka er.

                Så skaffa er mer kunskap o hjälp till att lägga fokus på skolan o kommunernas resurser så att de blir rätt fördelade o inte sparas in på.

                Här är en bra början för mer kunskap!
                https://www.spsm.se/funktionsnedsattningar/neuropsykiatriska-funktionsnedsattningar-npf/

                https://attention.se/npf/

          Nu är det viktigt att titta på fakta och vad forskningen faktiskt säger.

          Det är sant att fler människor får diagnoser som autism och ADHD idag än tidigare. Det beror dock inte på att fler människor “får” dessa tillstånd, utan på att vi har blivit bättre på att förstå och identifiera dem. För några decennier sedan missförstods många av dessa tillstånd eller kallades något helt annat, vilket gjorde att många aldrig fick rätt stöd.

          I dag har vi:
          • Bättre diagnosverktyg: Diagnostiska kriterier har förbättrats och blivit mer inkluderande.
          • Ökad kunskap: Föräldrar, lärare och vårdpersonal är mer medvetna om tecken på NPF.
          • Minskad stigma: Fler vågar söka hjälp eftersom det inte längre är lika skamfyllt att få en diagnos.

          Det är alltså inte så att fler människor “har problem” idag – det är snarare så att vi bättre ser och erkänner problemen.

          Det är ett missförstånd att diagnoser ställs “för lättvindigt.” Tvärtom är processen för att få en diagnos ofta lång och noggrann, särskilt i Sverige. Det krävs utredningar av specialister, som psykologer, läkare och ibland andra yrkesgrupper.

          Det är också viktigt att förstå att en diagnos inte ges för att “etikettera” någon utan för att den personen ska kunna få rätt stöd och förståelse. Om någon får diagnosen autism eller ADHD beror det på att deras svårigheter uppfyller de diagnostiska kriterierna – alltså att det inte bara är “symptom på något annat.”

          Många tror att moderna samhällsförhållanden (som stress, skärmar eller kost) orsakar NPF, men forskning visar att dessa tillstånd är medfödda och har en stark genetisk grund. De har alltid funnits, men förr i tiden kanske de inte uppmärksammades på samma sätt.

          Det moderna samhället gör också att svårigheterna syns tydligare:
          • Ökad komplexitet i skolan och arbetslivet med Strikta krav på socialt samspel, planering och multitasking kan vara utmanande för personer med NPF.
          • Färre naturliga pauser och mindre fysisk aktivitet där Detta kan förstärka vissa symptom, särskilt för personer med ADHD.

          Så ja, diagnoser har ökat – men det beror inte på att “något nytt” som gör folk funktionsnedsatta. Det handlar om bättre kunskap, minskat stigma och bättre verktyg för att förstå människor med olika förutsättningar. Det är också viktigt att komma ihåg att en diagnos aldrig är hela sanningen om en person – det är ett verktyg för att ge rätt stöd och skapa en mer inkluderande värld.

            Tack till dig också!!

        Men då borde ju barn med diagnoser ha något sorts skärmförbud, eftersom dom är så känsliga för dopamin? Och dom borde få extremt begränsat med belönande skräpmat som också ger dopaminkickar. Istället så verkar det fungera tvärtom?

          Jag förstår din tanke kring skärmar och snabbmat i relation till barn med diagnoser som ADHD, eftersom dopamin ofta diskuteras i samband med dessa tillstånd. Det är dock viktigt att nyansera bilden och förstå varför ett “skärmförbud” eller extremt strikt kontroll av mat kanske inte är en lösning – och faktiskt kan göra mer skada än nytta.

          Barn med ADHD har ett annorlunda fungerande dopaminsystem i hjärnan. Det betyder inte att de är “känsligare” för dopamin, utan att deras hjärnor ofta har svårare att reglera dopaminnivåerna på ett effektivt sätt. De söker ofta aktiviteter som ger snabba belöningar (som skärmar eller viss mat) eftersom det hjälper dem att känna fokus eller tillfredsställelse. Detta är inte ett val – det är en del av hur deras hjärnor fungerar.

          Att helt förbjuda något som ger dopamin riskerar att skapa en ond cirkel:
          Barnet kan känna sig straffat för något som ligger utanför deras kontroll, vilket leder till konflikter och frustration, snarare än att hjälpa dem hitta långsiktiga strategier för att reglera sitt beteende.

          Skärmar är inte alltid ett problem. För många barn med ADHD kan de faktiskt vara ett hjälpmedel. Pedagogiska appar eller strukturerade aktiviteter på en skärm kan hjälpa barn att lära sig och fokusera på ett sätt som är svårt i andra miljöer. Skärmar kan också ge en paus från en ofta överväldigande vardag, där många med ADHD kämpar med sensoriska intryck eller sociala krav. Ett barn med sådan problematik behöver fler och längre pauser från intryck. Eftersom även saker som man vanligtvis inte skulle räkna som intryck faktiskt är intryck, t.ex vind eller ärmmuffar.

          Att hjälpa barn att använda skärmar på ett sätt som stödjer deras utveckling är mycket mer effektivt än att ta bort dem helt.

          Det är sant att vissa barn med ADHD kan vara selektiva med mat och föredra snabbmat, som ofta ger en snabb dopaminkick. Men att strikt förbjuda viss mat kan leda till negativa konsekvenser, som ökad stress eller ännu större motstånd mot att äta något alls.

          I stället för att se skärmar och snabbmat som “problemen” är det viktigare att förstå varför barn med ADHD söker dessa saker. Det handlar om att de försöker reglera sina känslor och sitt fokus i en värld som ofta inte är anpassad efter deras behov.

          Genom att erbjuda dem struktur, förståelse och alternativa sätt att hantera sina svårigheter kan vi hjälpa dem mycket mer än genom att införa förbud.

          Skärmfrihet och strikta dieter kanske låter som en snabb lösning, men i praktiken är det inte så enkelt. Att hjälpa barn med ADHD handlar om att möta deras behov, hitta en balans och ge dem verktyg för att fungera bättre i vardagen – snarare än att ta bort allt som känns belönande för dem.

      Barn med NPF-diagnoser, som autism och ADHD, kan ibland ty sig till skärmar eftersom de erbjuder en förutsägbar och stimulerande miljö som är lättare att kontrollera än den fysiska världen. Det är inte fråga om “beroende” i sig utan snarare en strategi för att hantera sensoriska eller sociala utmaningar. Många använder också skärmar för att utforska sina specialintressen, vilket är en vanlig del av autism.

      Att generalisera och säga att “alla barn med diagnoser är skärmberoende” stämmer helt enkelt inte. Dessutom är skärmanvändning en komplex fråga som gäller många barn, inte bara de med diagnoser.

      Selektivt ätande är mycket vanligt hos barn med autism, men det handlar inte om “beroende av skräpmat.” Istället beror det ofta på sensoriska svårigheter. Många med autism är känsliga för vissa smaker, texturer, lukter eller utseenden på mat. Det handlar alltså inte om ovilja eller “dåliga vanor,” utan om neurologiska skillnader som påverkar hur deras hjärnor bearbetar sensorisk information.

      För vissa med ADHD kan impulskontroll och belöningssystemet spela en roll i hur matvanor formas, men det är en helt annan sak än att säga att diagnoser är “beroenden.”

      Att säga att diagnoser som autism eller ADHD är beroenden är felaktigt. Autism och ADHD är neuropsykiatriska funktionsnedsättningar med en stark genetisk grund. De påverkar hjärnans struktur och funktion och är något som finns med en person genom hela livet.

      Det handlar inte om livsstilsval eller “dåliga vanor,” utan om ett sätt att vara och fungera som kan medföra både styrkor och utmaningar. Att reducera dessa diagnoser till “beroenden” saknar stöd i forskning och missar att förstå de biologiska och neurologiska mekanismer som ligger bakom.

      Jag hoppas detta kan hjälpa dig att förstå lite bättre. Om du är intresserad av att lära dig mer om autism eller ADHD rekommenderar jag att läsa från trovärdiga källor eller lyssna på personer med egen erfarenhet. Ju mer vi förstår varandra, desto bättre kan vi mötas med respekt och empati.

        Bara en undran då, varför låter man dessa barn fastna framför en skärm, och äta endast skräpmat? Dessa saker fanns inte förr men barn med ADHD fanns, men ingen märkte det? Alla barn som behövde skärm och chicken nuggets för 50 år sen, vad gjorde dom?

          Det här är en intressant fråga som faktiskt pekar på både förändringar i vårt samhälle och hur vi hanterar barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) som ADHD. Jag vill gärna bemöta detta med lite fakta och bakgrund.

          Ja, barn med ADHD har alltid funnits, men för 50 år sedan förstod man inte ADHD på samma sätt som idag. Många barn fick kämpa i skolan, blev stämplade som “latmaskar,” “bråkiga,” eller “ouppfostrade,” och många levde med stora svårigheter utan att få stöd. ADHD är en neurologisk variation som inte bara “försvinner” för att det inte fanns skärmar eller snabbmat – de utmaningar och styrkor som hör till ADHD har alltid funnits där.

          Barn som hade svårt att sitta still eller koncentrera sig hamnade kanske i skolor där deras behov ignorerades, eller så tvingades de passa in i ett system som inte förstod dem. Många vuxna idag, som fick diagnos sent i livet, vittnar om detta.

          Det är viktigt att förstå att skärmanvändning inte är orsaken till ADHD, utan något som vissa barn med ADHD dras till eftersom det ger omedelbar stimulans och belöning. ADHD innebär att hjärnan fungerar annorlunda, särskilt när det gäller att reglera uppmärksamhet och impulser. Skärmar erbjuder en tydlig struktur och kan kännas lättare att hantera än den mer kaotiska verkligheten.

          Förr kanske barn med ADHD inte hade tillgång till skärmar, men det betyder inte att de klarade sig bättre. De kan ha hittat andra sätt att självreglera – genom att röra sig mycket, fokusera på praktiska uppgifter eller andra aktiviteter som gav dem energi och fokus.

          Selektivt ätande hos barn med ADHD (och även autism) handlar inte om att “låta dem äta skräpmat.” Det är ofta kopplat till sensoriska svårigheter eller impulskontroll. Föräldrar försöker ofta introducera olika maträtter, men om ett barn vägrar äta på grund av textur, smak eller lukt kan det vara svårt att förändra deras matvanor utan rätt stöd.

          För 50 år sedan hade samma barn antagligen fortfarande haft svårt med mat, men det var mindre vanligt att prata om och förstå selektivt ätande. I dag uppmärksammar vi det mer och försöker hitta lösningar, snarare än att tvinga barn att äta sådant som känns omöjligt för dem.

          Det moderna samhället ser annorlunda ut idag jämfört med för 50 år sedan. Förr var det kanske vanligare att barn med ADHD fick jobba praktiskt, hjälpa till hemma eller röra sig mer i skolan. I dag sitter många timmar stilla i klassrum, vilket är extra utmanande för barn med ADHD.
          Tillgången till snabbmat och processad mat är större idag, men det är ett problem som påverkar alla barn – inte bara de med ADHD.

          Förr klarade sig barn med ADHD inte bättre bara för att skärmar och snabbmat inte fanns. Många kämpade i tysthet och blev missförstådda. I dag har vi bättre förståelse och fler verktyg för att hjälpa dem, men det är fortfarande en utmaning för både barn och föräldrar. Skärmar och snabbmat är inte en lösning, men de kan ibland bli en tillfällig strategi för att hantera svårigheter – även om det naturligtvis är viktigt att hitta en bra balans.

            Och trots all kunskap så mår barn sämre än nånsin? Varför?

              Det handlar om flera faktorer i samhället, snarare än att ökningen av ADHD-diagnoser skulle vara orsaken till att barn mår sämre idag.

              Förr pratades det inte lika mycket om barns psykiska hälsa, vilket gjorde att många som mådde dåligt inte uppmärksammades. I dag är vi bättre på att identifiera och prata om psykisk ohälsa, vilket gör att det verkar som om fler barn mår dåligt – men det betyder inte nödvändigtvis att fler faktiskt gör det.

              Samhället idag skiljer sig mycket från hur det var för 20-30 år sedan. Många barn lever i en värld med höga krav både i skolan och i sociala medier. Det skapar stress, jämförelse och press på prestation.
              Barn har ofta också mer strukturerade scheman och mindre fri lek, vilket kan påverka deras förmåga att återhämta sig mentalt.

              Att fler får en ADHD-diagnos betyder inte att fler mår dåligt. Det betyder snarare att vi har blivit bättre på att förstå och identifiera dessa svårigheter, vilket ger barn möjlighet att få det stöd de behöver. En diagnos är inte problemet – bristen på förståelse och stöd är det som kan skapa problem.

              Det är viktigt att se barns psykiska hälsa som en del av ett större sammanhang. Att barn mår dåligt handlar inte om en enskild faktor, utan om en kombination av samhällsförändringar, skolmiljö, föräldrastöd och tillgång till hjälp. ADHD-diagnoser är bara en del av bilden och inte huvudorsaken till att barn upplever ökad psykisk ohälsa.

              Barns ökade psykiska ohälsa är en komplex fråga som handlar mer om hur samhället ser ut idag än om antalet ADHD-diagnoser. Genom att skapa bättre förutsättningar för alla barn – oavsett diagnos – kan vi hjälpa dem att må bättre i en värld som ofta är krävande och stressande.

        TACK!!! ???
        Vad ledsen jag blev av alla ignoranta förstå-sig-påare” här. Orkade inte svara själv, så tacksam för att du beskrev det så bra.
        Kommer alltid förvånas av människors ”rätt” att tala om för andra hur det ”faktiskt” ligger till å hur de skulle hantera saker och ting – trots att de saknar egen erfarenhet av det. Säkerligen finns det beteenden, relationer osv i deras liv jag skulle kunna raljera om men det skulle förstås inte accepteras, men att tala om för andra, ja det går minsann bra. Får gratulera dessa människor som har sådan koll och sunt förnuft så att de står över forskningen och vårdens kunnande. Imponerande.

          Konstigt att barn med adhd bara ska accepteras när dom slår och kränker andra barn? Utan diagnos skulle det ju inte accepteras?

            Det är väl ändå absolut ingen som hävdar det du påstår. Nu får du ta och skärpa dig.

    Någon som vet man kan göra åt skin tags? Har fått flera nu efter graviditet och stör mig otroligt på det.

      Bränn bort på salong! Tar 30 sekunder 🙂

        Det kostar ju en del att gå till salong och bränna.

      Skruva på dem!

        Aj?! ?

      Vad är det?

      Hudläkare borde ta bort dem. Går själv hos privat hudläkare på Capio.

      Min man har fått en i ansiktet o frågade läkaren om det. ”Den kan du klippa hemma själv” var svaret. Så gör området sterilt o saxen steril o klipp o sätt plåster över.

        Jag har klippt bort flera på mig själv. Svider lite, men inte värre än så. Viktigt dock att man inte klipper bort sådana som är stora/tjocka själv, utan bara små.

    Familjeliv!

    Har en som nyss fyllt tre som i snart ett år varit omöjlig att natta. Ni som haft liknande, tog ni fighten? Om ni gjorde det, hur gjorde ni? Tog det lång tid? Vi nattar alltid bredvid och läser saga och myser men HELSICKE vad hon sprallar loss, tramsar, flamsar och härjar. Blir man förbannad blir hon antingen helt förstörd eller ännu mer flamsig… som sagt tre söta år.

      Båda mina har varit så strax före tre år och det som hjälpte var att ta bort dagvilan. Nu somnar de på nolltid men har minstingen (som är 3 år nu) sovit på dan är det ett projekt på ca en timme. Det enda jag gör då är att helt ignorera hens beteende och bara ligga bredvid, andas lugnt och och långsamt, spela lugn musik och klappa lite på barnet. Till slut kommer sömnen då.

        Vi ignorerar henne idag, direkt efter att boken är slut så ”somnar” vi. Men hon ger sig iväg upp o bäddar sina dockor, lägger sig i fotändan, drar mig i håret, listan kan göras lång ? Har haft det så här strax över ett år och blir galen snart. Innan var hon supermysig att natta och somnade direkt men nu är det en annan historia.

        Klipper vi dagsvilan så orkar hon inte förskolan, det känns ju också tråkigt att inte ge henne möjlighet att känna sig pigg i de miljöerna.. men men! Vi får tjuras på lite till 🙂

          Det är en omställning att ta bort dagvilan, ofta är barnet tröttare ngn vecka men vänjer sig sedan. Pröva nu under julledigheten så kanske hon har vant sig lagom till att förskolan börjar igen? Alternativt dra ner till max 20-30 min. Oftast blir nattsömnen längre (speciellt när nattningen inte tar 100 år…) så totalmängden sömn på ett dygn blir ungefär samma.

      Sover hon på dagen?

        Yes men vilan är förkortad, gör hon inte det så orkar hon inte dagarna på föris. Speciellt nu när det är mörkt och de är ute o röjer ganska mycket. Så det tycker jag ändå är ok! Alla behöver vila. Men jag funderar lite på när i tid man ska ”lära” henne att i sängen så sover man. Det är inte en förlängning av lekhörnan liksom. Har många vänner som bara säger god natt och går ut, det har jag aldrig lyckats med.

          Troligtvis är det dagvilan ni behöver ta bort nu. 3 år är ganska stor fast så liten. Antingen det eller så behöver den vara tidigare på typ 15-20min.

      Va? ”Fight?” Du ska inte ”fightas” med ditt barn, herregud. En treåring….
      Du ska självklart inte bli förbannad på henne..
      Du får väl bara läsa för henne, sätta på någon lugnande musik eller något sådant, och så borde hon väl somna tillslut, om hon känner sig trygg.
      Bara var lugn, och låt henne lyssna på någon lugnande musik eller en lugnande saga eller nåt.

      Använd omvänd psykologi och ge henne alltid två val: Nu är det läggdags, vill du gå själv till sovrummet eller ska vi tvinga/bära dig. Om du lägger dig i sängen nu kan vi läsa en saga för dig men eller vill du bråka och bli utan saga.
      Vill du välja saga själv eller ska vi välja den.

      När de får välja själva blir de ofta fogligare.

        Ja precis, hon studsar som en studsboll upp i sängen och är alltid jätteglad i att avrunda dagen – men sen… hon kommer typ inte till ro? Funderar om man kan förklara för en treåring att vi läser en saga, när den är slut är det natti och att man ligger kvar en stund men sen får hon ligga en stund ensam på sitt rum. Brorsans ungar har alltid nattat sig själva så man känner sig väl lite sämre på den delen haha.

          Det lustiga är att jag faktiskt ”minns” att jag själv var sån som barn. Kunde helt enkelt inte somna och härjade runt i stället, föris mumlade om diagnos men inget sånt. Det växte helt enkelt bort men mina föräldrar ville säkert skjuta mig. Att spela lugn musik och hålla på som någon skrev där uppe hade verkligen inte hjälpt. Det gick bara inte att somna 😀

      Släck och stäng dörren bara, lås om du måste. Om barnet skriker och håller på, ignorera. Förr eller senare ger de upp ?

      Vi hade det hemskt väldigt länge med vår äldsta, från när hon var bebis. Vi hade inte så mycket annat val än att ta fighten, annars skulle hon aldrig somna. Vi var hårda på att hon skulle ligga still i sängen och vara någorlunda tyst. Vi var tvungna att ligga bredvid hela tiden, men så länge hon höll sig lugn och still var vi nöjda. Det blev lite bättre när hon slutade sova på dagen och när hon blev 5 kunde hon somna själv om vi först hade legat bredvid en stund.

      Prova att vagga henne till ro. Lägg en hand på höften eller ryggen och vagga mjukt. Såg att man rekommenderar det för vuxna (att göra själv) det är nåt med vagusnerven som gör att små och stora kommer till ro.
      Carl Johan Forssen Ehrlin har skrivit en sova bok till barn som heter Elefanten som så gärna ville somna, den ska också vara bra.

    Har en 5 åring som harklat sig länge nu. Sedan i somras. Det kan vara några ggr per dag ibland enstaka gång. Nu känner jag mig dum som ej sökt vård för detta. Ringde i veckan och fick svar att jag ska återkomma efter julledigheten. Någon som haft barn med samma besvär ?

      Jag, mina syskon & syskonbarn har alla haft tics i varierande grad. Just harklingar har flera av oss haft. Min dotter har haft lite tics också. Tror att det är ganska normalt i ditt barns ålder. Jag är 49 o har fortfarande tics när jag är trött o överstimulerad.

      Kom på nu att det ju kan finnas andra åanledningar än tics.

      Tics, men ändå bra att kolla upp.

      Låter som tics. Jättevanligt hos barn, går ofta över av sig självt.

      Bra att du kollar upp det, kan vara tecken på autism tex.

      Kan det vara astma? Ifall det kommer efter maten kan det ha att göra med refluxbesvär.

      Min son harklade mycket under en lång period men han har slutat med det nu. Antar att det var tics.

    Kim K Santa baby, vad sker?! Har hon flippat? Använt för mycket ämnen? En jätte udda reklam för hennes underkläder…? ?

      Tycker den är het på nåt sätt?

    Älskar nya serien ”Slutet av sommaren” på SkyShowtime! Rekommenderar till er som gillar svensk krim.

    Helt dött På Djerfs Instagram, Både företags kontot och hennes privata. Ellen degeneres blev väl cancellad pga toxisk arbetsmiljö. Tror faktiskt samma sak kommer hända med Djerf avenue.

      Ja hon kommer aldrig kunna gottgöra det här. Hon tappar följare i stadig takt. Snart 2,8 miljoner.

        2 992 715 är väl knappast ”snart” 2,8 miljoner…

    Fattar inte varför folk ska envisas med att säga saker som ”Man blir inte förkyld av att frysa”.

    Man kan ju själv prova att gå runt alldeles för kallt klädd nu i vinter varje dag, och kolla om det leder till att man till slut blir ordentligt förkyld liksom.

      Men det är väl inte själva kylan som gör en sjuk utan att man lättare blir mottaglig för smitta?

        Inte ens det heller. Det är att det är torrt ute som gör att man blir lättare mottaglig för smitta. Våra slemhinnor blir sämre skydd, samt att partiklarna kan färdas längre

          Fast jo. Nedkyld = sänkt immunförsvar.

            Nej, sänkt kroppstemperatur innebär inte direkt att immunförsvaret blir nedsatt. Immunförsvarets funktion påverkas av många faktorer, kroppstemperaturen är bara en liten del av helheten.
            Kroppen fungerar optimalt inom ett smalt temperaturspann, vanligtvis runt 36–37 grader Celsius. Immunförsvaret är anpassat till att arbeta effektivt inom detta spann. Om kroppstemperaturen sjunker till onormalt låga nivåer, till exempel vid extrem kyla, kan kroppens funktioner påverkas negativt, inklusive immunförsvaret. Vid kroppstemperatur under 35 grader fungerar vissa immunceller sämre, men detta är en extrem situation och inte relevant för vardagliga variationer i kroppstemperatur.
            Faktorer som stress, näring, sömn och kroniska sjukdomar påverkar immunförsvaret betydligt mer än små förändringar i kroppstemperaturen.

            Mindre variationer i kroppstemperatur har normalt ingen större effekt på immunförsvaret. Om kroppstemperaturen däremot sjunker kraftigt på grund av hypotermi, kan det påverka kroppens förmåga att bekämpa infektioner. I vardagen finns dock inga belägg för att en något sänkt kroppstemperatur i sig leder till ett nedsatt immunförsvar.

              Alltså vad babblar du om ens. Jag pratar ju om att på riktigt frysa ordentligt p.g.a. för kallt klädd nu på vintern.

            Ja precis, är man för kall och fryser och är nedkyld så leder det lättare till förkylning. Att folk inte fattar detta är sjukt.

            Ja precis. Att folk inte fattar detta ens.

          Ja men det hänger ju ihop.

            Nja, luftfuktigheten är ju fortfarande densamma oavsett om man är klädd i tjock overall eller t-shirt

              Ok ta på dig en tjock overall varje dag i en vecka ute och bara en T-shirt varje dag i en vecka ute nu på vinter, och kolla vilket av dessa som du blir sjuk på om det är luftfuktigheten du seriöst tror det beror på.

        Ja precis, är man för kall och fryser och är nedkyld så leder det lättare till förkylning.

      Oj vilken okunskap.

        Är man för kall och fryser och är nedkyld så leder det lättare till förkylning. Att folk inte fattar detta är sjukt.

      Har ofta gått för kallt klädd och aldrig blivit sjuk pga det.

        Definiera ”Kallt klädd”. Har du gått runt med iskalla fötter, ben och händer i flera timmar på vintern?

      För att de har rätt.

        Nej, är man för kall och fryser och är nedkyld så leder det lättare till förkylning. Att folk inte fattar detta är sjukt.

          Det finns dock ingen evidens i det du påstår

            Prova på dig en tjock overall varje dag i en vecka ute och bara en T-shirt varje dag i en vecka ute nu på vinter, och kolla vilket av dessa som du blir sjuk på. Där har du ditt ”evidens”.

            Ta på dig en tjock overall varje dag i en vecka ute och bara en T-shirt varje dag i en vecka ute nu på vinter, och kolla vilket av dessa som du blir sjuk på och där har du ditt ”evidens”.

    Varför är svenskar så extremt fega på att rycka in? Till och med när det är små oskyldiga barn som drabbas illa så vågar de inte göra något.

      Har fegheten specifikt med nationalitet att göra?
      Vill du verkligen påstå det när det för bara några dagar sedan var massor av folk som bara stod och tittade på utan att göra någonting när en kvinna brann upp i new yorks tunnelbana.

        White people.

      För att vi har outsourcat det arbetet till myndigheter vi förlitar oss på.

        Folk är rädda. Finns de som ingriper vid misshandel och själva blivit svårt misshandlade. Bättre ringa polisen. Som sköter sitt jobb. Utsätter man någon för ett brott är det en farlig person. Tyvärr är det inte riskfritt hjälpa folk. Folk kan vara påverkade av alkohol eller droger.

          Har inte varit med om att polisen har skött sitt jobb heller, utan de har förminskat mig som varit utsatt för våld.

      Har du nåt exempel du tänker på? Jag har även sett motsatsen till det du beskriver.

        Vid sexualbrott. Kvinnan får inte hjälp. Ingen står på hennes sida. Allt skylla på offret.

          Håller med.

        Barn som blir utsatta för våld i hemmet p.g.a. man ”inte vill lägga sig i hur föräldrarna gör med sina barn”

          Ja tyvärr. Barn blir slagna men folk vill inte blanda sej i. Vuxna ser bort. Kvinnomisshandel. Ofta lämnas kvinnan helt ensam. Noll stöd från släk vänner. Sorgliga men sanna exempel från verkligheten.

            Ja det är fruktansvärt..

              Hade en kompis i skolan som blev misshandlad hemma. Förstod inte vad som hänt henne före vi blev vuxna. Kompisen var adopterad. Levde i en trygg familj och förstod inte vad misshandel var. Ingen vuxen ingrep. Stor svek från skolans sida som inte heller gjorde nånting för att hjälpa min kompis. Fortfarande vänder folk bort blickarna vill de inte se veta att barn far illa.

                Var psykisk eller fysisk misshandel eller båda?

                Ja och såna här människor som vänder bort blickarna låtsas sen bli så förvånade och låtsas sörja när barnet väl begår självmord eller dör p.g.a. misshandeln. Eller om barnet lever vidare så shamear de barnet som p.g.a. denne har växt upp med misshandeln har blivit ”konstig” och psykiskt sjuk.

                Monster till föräldrar behöver alltså inte ta något som helst ansvar eller fel i detta. Sinnessjukt.

                  Tror tyvärr det var både fysisk och psykisk misshandel i min kompis hem. Var en hård stämning och elaka ord från adoptivföräldrarna i hemmet. Min kompis har idag själv inte barn,tror det är ett frivilligt val. Tyvärr förekommer det fortfarande att folk inte ser eller ingriper när barn far illa. Eller att skolan vet att något är fel men inte gör något. Anmäler till socialen är det våld inblandat ringer polisen.

                    Vad menar du med din sista mening? Förstår inte svenskan.

                      Ring socialen polisen?

                      Till: Anonym / 15:33

                      Va?

            Noll stöd från släkt och vänner? Det hoppas och tror jag är ovanligt iaf. Vem skulle göra så?

              Det är väldigt vanligt att släkt och vänner inte vill se allvaret i misshandeln eller erkänna att det faktiskt är misshandel. Jag själv har upplevt och har sett detta hända andra.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *