Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!
Anonym
/
2025-04-05 20:02
Kommer någon ihåg namnet på träningstightsen Bianca tipsar flera gånger om? Inte aimn. Såg dom på en tjej på gymmet och tänkte beställa men nu har jag glömt vad märket heter..
Men så är det ju med det mesta? Och det är inte så att dessa fabriker tillåter beställningar från privatpersoner. Så det är om du lyckas hitta exakt samma produkt på Temu.
Lulu har blivit betydligt sämre senaste åren dock, var mycket bättre förut.
Har köpt en produkt på ett företag som nu gått i konkurs. Vad sjutton gör jag nu? Har inte hunnit få hem produkten ännu om de svarar inte på mail eller telefon.
Hemskt! Jag brukar köpa med klarna av det skälet och betala först när jag vet att jag fått produkten.. fordran mot kunder har lägst prio, som jag minns det, så chansen att man får sin sak är låg..
Men det gör väl ingen skillnad om du betalar med klarna eller köper på faktura i det här fallet? Om företaget konkar efter köp men före din leverans och/eller betalning borde du ju bli betalningsskyldig i alla fall.
Vad jobbar du med, och hur beter sig din drömkund/-patient/-partner?
Ex. ”jag jobbar i livsmedelsbutik och min drömkund vänder streckkoden rätt i kassan, lägger själv tillbaka varor de inte längre vill ha, och letar själv innan de frågar var något finns”.
Skulle vara så intressant att höra från olika yrkesgrupper ?
Jag jobbar som lärare och min drömelev är en som vill lära och utvecklas, som gillar att lyssna men ändå inte ”köper” allt som lärs ut rakt av utan gillar att ifrågasätta, diskutera och argumentera.
Mina drömföräldrar är de som har en rak och tydlig kommunikation, som frågar om något är oklart eller som de inte är nöjda med istället för att spekulera själva och som förstår att de och jag är på samma ”sida” dvs vi vill barnens bästa, även om chefer högre upp inte alltid ger de bästa förutsättningarna.
Samt de skilda föräldrar som kan samarbeta och vara vuxna inför sitt barn och inte ger oss massa merjobb för att de vägrar kommunicera, undanhåller information från varandra eller vägra komma på barnets utvecklingssamtal tillsammans.
Åh, vad lugnande att höra att jag var en drömelev som liten! Alltid tänkt att jag var jobbig som alltid skulle ifrågasätta lärarna och kursplanen, ställa komplicerade följdfrågor och be om extrauppgifter ?
Jobbar som socialsekreterare med barn och unga. Mina drömklienter är de som inte är rädda för oss, som vågar berätta, som har lite insikt i sina problem och som vill ta emot stöd om det behövs. Ytterligare ett plus om man vågar framföra vad som passar för en och vad man gillar/ogillar så att förutsättningarna för förändring blir så bra som möjligt.
Jag jobbar med HR och den drömmigaste arbetstagaren både ser både sina rättigheter och skyldigheter. Den drömmigaste chefen att arbeta med är medveten om sina styrkor och svagheter.
Blir så ledsen av att läsa den här typen av kommentarer. HR:s uppdrag är (bland annat) att säkerställa att lagar och avtal, policys och arbetssätt efterföljs. Vi skulle aldrig kunna hålla en chef bakom ryggen om det inte är korrekt. Det många medarbetare inte ser är alla gånger vi stöttar en chef att göra rätt (till fördel för medarbetare) om hen egentligen tänkt göra på ett annat, mer tveksamt, sätt. Har man som medarbetare suttit med chef och HR i samtal beror det antagligen på att man faktiskt gjort nått fel.
Om det är något jag lärt mig av mitt yrkesliv sofar och som jag kan dela med mig av som råd till unga som skall ut på arbetsmarknaden är att HR funktionen är inte ett stöd eller skydd för dom anställda utan en direkt stödfunktion för cheferna mot dom anställda. Deras enda funktion är att se till så att cheferna inte skall få problem med dom anställda. Larmar du som anställd om några problem med chefen så kommer HR och cheferna tolka det som att det är du som är problemet och lösa det. Tro inget annat . Det absolut bästa du kan göra om du har problem på en arbetsplats och vill behålla ditt jobb är att gilla läget och hålla käften. Chefen är inte din vän ,kompis eller kollega. Tro inget annat. Sålänge du sköter ditt jobb på bästa sätt utan klagomål så får du betalt . Blir du på något sätt ett problem för chefen kommer HR funktionen lösa det problemet för chefen. Punkt slut
Jobbar extra när jag pluggar på NSC (nationellt service center). Önskar att fler bemödat lära sig kommunicera på språket för det är så frustrerande att försöka hjälpa en person som inte kan svenska, ens FÖRSTÅR vad de vill ha hjälp med eller svaret de får.
Men alltså.. är det inte typ många nyanlända som kommer dit för att få hjälp just för att de inte förstår språket eller har personnummer och kan göra ärenden via digitala tjänster? Alltså servicecenter där flera myndigheter är samlade. Eller är det NSC i Linköping du jobbar på?
Jag jobbar som mjukvaruingenjör och min drömkund är den som lyssnar och är öppen för nya möjligheter och förändringar och inte står fast vid: Men såhär har vi alltid gjort och det har fungerat bra.
Jag jobbar som BVC-sköterska.
Drömfamiljen är föräldrar som är snälla och gulliga mot sina barn. Som möter sina barns behov, lyssnar på dem, bekräftar dem. Som ger barnet vad det behöver i form av omsorg, kärlek och omtanke men även kan sätta gränser. Som vågar be om hjälp när det blir för tufft. Som inte har som mål att bli en felfri / perfekt förälder utan känner att en good enough-förälder räcker gott och väl. Som kan skratta och le med sina barn. Sist men inte minst: Föräldrar som kommer i tid och även är trevliga mot oss som jobbar. ?
Jobbar som kommunikatör, drömkund/beställare är tydliga med sin målgrupp/slutkund, vad de vill uppnå/förmedla och vilka ramar de har i form av budget och deadline. De har inte på förhand bestämt sig för medium/kanal och tjafsar emot när vi påpekar att de uppenbart att de inte kommer nå sitt mål med den metoden. De ger klar och tydlig feedback i få/samlade korrundor där de redan snackat ihop sig internt. Och de förväntar sig inte Nike-reklam om de inte har Nikes budget.
Lektor på universitet. Drömstudenten är den som alltid gör sitt bästa, tar till sig av feedback utan att ta illa upp, inte förväntar sig att få uppgifter rättade efter en arbetsdag och bara hör av sig om relevanta saker/saker jag kan hjälpa dem med.
Jag jobbar som hotellreceptionist. Önskar att folk hade sin legitimation redo och inte kom med alla jävla klagomål ang väder,lokaltrafiken,resturangen som besöktes igår o ba allmänt läget i världen!!! Jag bryr mig inte!!!
Jobbar med HR. Den perfekta medarbetaren är en som ser till att själv läsa på och leta fram information innan de ställer de mest basic frågorna, samt en som inte likställer oss med skatteexperter och någon typ av välgörenhet. Och som är medveten om att man inte bara har rättigheter utan även skyldigheter på en arbetsplats.
Jobbar som ekonom. Drömkunden har alla kvitton i ordning, lämnar in regelbundet och inte bara en stor bunt en gång per år… ? som mejlar istället för att ringa om småsaker.
Jag brukar jobba som materialsamordnare på högskoleproven och hade faktiskt mina drömprovledare igår. De tog med sig allt från klassrummen, prydligt och i rätt ordning, hade satt provdeltagarna på rätt plats så det inte blev några brutna nummerserier och varit ovanligt noga med legkontroll och signatur. Jätteskönt!
Jag är projektledare. Min drömkund håller sin del av tidplanen och om den inte skulle kunna det i något steg förstår den att det påverkar resten av tidplanen ?
Vems idé var det att göra ”Raggarchips” med Ronny och Ragge på påsen? Varför? Är det en soft launch? Ska Peter och Fredde ut i folkparkerna igen?
Köper nån dessa chips?
Ja det förstår jag också, det märkliga är att de alls ska ut på turné. Ronny och Ragge känns väldigt ”av sin tid”. Båda är över 50, kommer de tilltala dagens 12åringar eller är det bara nostalgibete?
Jag har sett de där chipsen på minst fem olika ställen på ”mitt” ICA. Undrar också vem som ens är målgruppen för dem. Ska jag köpa grillchips som är några kronor än de vanligaste skulle jag knappast välja några med Ronny och Ragge på påsen…
Någon annan som är ovanligt sjuk just nu? Eller som nyss blivit frisk??
Jag är sjuk typ en gång vartannat år och får aldrig feber. Den här gången blev jag sjuk efter en Kent-konsert, och jag har aldrig mått såhär skit förut. Hade först feber och halsont i två dagar, och den sjukaste febervärken jag någonsin varit med om. Sen mådde jag rätt bra i en dag, febern försvann och halsontet blev bättre. Men dagen efter vaknar jag med halsfluss och allmän sjukdomskänsla, några dagar senare (av noll förbättring) fick jag en ögoninflammation som nu suttit i i en hel vecka OCH idag har jag börjat hosta lungorna av mig samt blivit snorig? Har varit sjuk i två jävla veckor!? Känns som att det aldrig vänder. Snälla ge mig lite hopp!
Jag var också sjuk i nästan två veckor, först ont i halsen så att jag var gråtfärdig, sen hosta, sen hög feber, sen försvann febern, kom mer hosta, sen blev jag täppt i näsan.. Nej men det kändes som att det aldrig skulle ta slut. Har flera bekanta som har berättat samma, att de antingen varit sjuka länge, eller blivit typ friska och tre dagar senare insjuknat i nåt annat ?
Ja, samma här. Var lite småkrasslig innan kent. Lite efter fick vi influensan här hemma. Är fortfarande inte helt frisk – väldigt snorig men pigg i övrigt.
Om du var småkrasslig innan är det ju DU som smittat ner alla andra stackars konsertbesökare. Man är som mest smittsam innan sjukdomen bryter ut- du borde visat hänsyn och stannat hemma…
Tror årets influensa är så, hört från flera. Så glad att jag vaccinerade mig, känns värt (menar inte som pik, bara att det är en bra grej, särskilt för mig!)
Jag brukar alltid vaccinera mig mot influensan, men den här gången blev det inte så, av oklar anledning. Ångrar mig och kommer definitivt vaccinera mig nästa år….
Jag fyller strax 35 och försöker sedan någon månad tillbaka bli gravid med min sambo. Finns det något sätt att kolla upp om jag är fertil, tex på vårdcentral? Har regelbunden mens och tidigare haft spiral. Tacksam för tips 🙂
Du kan ju kontakta valfri gynmottagning och ta prover samt göra ultraljud på äggstockar och livmoder.
Men om ni precis börjat försöka skulle jag låta det gå några månader och se vad som händer.
Mot betalning, värt att notera! Inom de flesta majoriteten är 1 års försök standard innan utredning påbörjas. En del får lite snabbare hjälp, beroende på ålder. Vet inte om 35 räknas som äldre i sammanhanget? Då kanske 6 mån försök räcker.
Kan man välja att göra detta helt gratis (vårdavgift såklart) utan att det finns något medicinskt skäl? Eller är det om man betalar själv? (Nyfiken bara)
1 år, om det inte blir nån graviditet innan dess trots mens och oskyddat samlag, då kan man söka hjälp.
Upp till ett år är normalt. För de flesta som inte har en uppenbar fysisk åkomma så blir det en graviditet där inom ett år. Ingen stress!
Har du regelbunden mens?
Har du varit gravid förut?
Fast om man är 35 år eller äldre så kan man ha rätt till hjälp beroende på vilken region man tillhör om man inte lyckas bli gravid inom ett halv år. Medicinskt sett är det en sk geriatrisk graviditet from 35 års ålder
När jag och min man började försöka visste jag redan att jag hade något som skevade med fertiliteten. Jag bokade privat ultraljud på Capio gyn Globen (bor i Stockholm) och sa att jag misstänkte att jag hade PCOS. Fick tid direkt, de hittade inte PCOS men cystor på äggstockarna, blev diagnostiserad med endometrios nästan direkt och några månader senare var vi igång med landstingsbekostad IVF. Så sök vård! En diagnos kan göra att du slipper försöka bli gravid på egen hand först i ett helt år, och får påbörja utredning och behandling direkt.
Ja om man har oregelbunden menstruation så kan man ju kolla upp. Men om ens menstruation är regelbunden är det ju ingen mening med att stressa upp sig och
Blir lite trött på folk som tror sig ha rätt att gå före hela tiden, folk som egentligen är fertila men bara har inte tålamod att vänta 12 mån som alla andra utan ljuger för läkaren och säger att man försökt längre tid än man egentligen har dvs går före dem som faktiskt har fertilitetsproblem.
Söka vård efter 1 månad liksom?!?! Har du PCOS, absolut, sök vård direkt..men har du regelbunden mens så måla inte fan på väggen, mest troligt kommer det en bebbe snart!
Hade inte regelbunden mens och blev ändå gravid på andra försöket. Säger inte att det är så för alla men som forskningen säger ”de flesta som vill bli gravida blir det inom 12 månader)
I den åldern kan det va smart och värt att kolla upp innan man försöker ett år. Fick själv rådet att bara försöka 6 månader innan hjälp om jag ville ha barn vid ett besök för en annan grej. Självklart ska man inte ljuga men man kan gå privat och betala för sig.
Jag har inga ambitioner att bli gravid men älskar Capio gyn Globen. Typ enda stället som faktiskt brytt sig om mina menssmärtor, tagit ultraljud mm och försökt reda ut om det är normalt. En stor parantes från ämnet!
När fick era barn tv på rummet? Funderar på det till min blivande 10åring.
På helgerna kollar vi ofta på familjefilm tillsammans i vardagsrummet allihopa, har en 6 åring också. Men efter det vill sambon och jag gärna se en film för oss vuxna. Eller bara sitta och snacka. Och då brukar barnen gå till sina rum och läsa bok eller ha sina paddor en stund innan sovdags. Men jag börjar känna att det kanske är dags för 10 åringen att få vara uppe lite längre, men samtidigt känner jag att vi vuxna också behöver få en stund att göra vad vi vill på kvällen. Tänker att en tv på rummet kanske skulle öppna upp för det. Alltså inte att vi delar upp oss i olika rum hela kvällen, utan att vi delar upp oss där vid 20-21 på kvällen ungefär.
Hur tänler ni och hur har ni lagt upp det?
Varför tycker folk paddan är bättre än teven? Det är samma sak, förutom att teve är bättre för barns ögon. Samt lite mindre beroendeframkallande än många spel/ appar.
Yngsta var nog runt 11 när hon fick TV och det blev jättebra. Hon är väldigt social med oss och vill umgås och kolla film med oss, men ibland är det skönt för henne att gå upp till sig. Ska tilläggas att det är några år sen så hon är tonåring nu.
Ni får hemskt gärna berätta hur ni har lagt upp det istället på kvällarna! Jag är på riktigt nyfiken. Tänker att det även är bra för när kompisar sover över och de vill vara lite ifred
Har du något annat förslag? Eller känner du inte att du ”behöver”(i brist på annat ord) se någon film eller serie som ni vuxna vill se? Eller typ ta ett glas vin och spela kort med din sambo.
Tänker att när de blir äldre så kanske man vill se mer samma saker, eller det är lättare att hitta något som alla gillar.
För övrigt är det just det med mer skärmar jag är kluven kring.
Personligen tycker jag att det är skillnad på att ge barnet en mobil eller en tv. Absolut, skärmtid kan ju diskuteras och jag håller med om att det är ett problem för många, men att kolla film en lördagskväll med en kompis eller en tv-serie innan man ska sova känns för mig helt ok. Mycket värre scrolla tiktok i timtal. Tror dessutom det är skillnad på att titta på en stor tv och på en liten mobil, om man ska tänka på vad som är skadligt för ögon osv.
Många verkar tycka det här är konstigt men när jag var liten var det helt normalt att få en liten teve i present när man fyllde iaf 10, 11 eller 12 år. Då kände man sig stor!
Att folk tycker det är konstigt nu är väl antagligen bara för att barn använder mobiler/ paddor istället.
Jo eller hur. Så märkligt nu med folk som gör ett stort nummer av att de ”inte har en teve” men sen är totalt skärmberoende och har 11 h skärmtid om dagen i telefonen.
Även när jag var barn, på 80-talet, hade vi två tv-apparater i hemmet. Det var i och för sig i vardagsrummet respektive föräldrarnas rum, men det var ju bra av den anledningen att barn och vuxna kanske ofta vill titta på olika saker.
Sonen fick vid 7 års åldern, men kollar typ aldrig tv där, endast när han har en kompis över och de vill spela PS. Men annars kollar vi hela familjen på den i vardagsrummet och efter tex Masked singer går barnen och sova/läsa en stund och sedan sova! Nu är han 10.5 men har noll intresse av att kolla tv i rummet så vi flyttade den till föräldrarnas sovrum, han ville ha sitt skrivbord tomt istället!
5-6 år gammal. Främst från början var det för att kunna se på netflix, disney+ osv. Vi upplevde att när han kollade på paddan så satt han jättenära med ansiktet. Nu sitter han i soffan och oftast grejar med något samtidigt, tex målar.
Barnen har väl varit runt 4-5 år när de fick TV på rummet. Bara för att den finns där så behöver den ju inte användas hela tiden. Det är perfekt när de vill spela spel eller kolla på annat än vad vi tittar på. Eller för att bara ha som ljudkälla när de lekt med annat.
Nu är vi väldigt nära och hon ringer mig och gråter varje gång hon får mens. Så det är inte så att jag blandar mig men hon söker stöd hos mig. Ville gärna höra från någon som varit i samma situation vad man önskade att höra från en vän
Låt henne leda samtalet, lyssna på henne, bekräfta hennes känslor (”Jamen såklart, det är inte alls konstigt att du känner så”), fråga henne vad hon behöver just nu, föreslå att ni kan hänga helt kravlöst. Var försiktig med att muntra upp, stanna hellre kvar med henne i hennes känsla och validera den. Vilken fin vän du är som både vill stötta henne och undersöka hur du kan göra det på bästa sätt <3
Jag och min bästa vän var gått igenom en hel del tillsammans, vill inte skriva ut för mycket men det har varit otroligt tuffa år att försöka få ett levande barn, speciellt för henne. Det viktigaste har varit att bara ha någon som finns där, att ha högt i tak, obegränsat med kärlek, pepp, tröst och stöd samt att vi pratat om att allt är okej att säga eller fråga. Vi har pratat så mycket igenom åren och bestämt att vi ska snäll-tolka varandra, ibland är det svårt att uttrycka sig och även uttrycka sig på rätt sätt inom ett så känsligt ämne, men för oss har det varit viktigt att våga prata om allting och därför har vi fått ha respekt och tålamod från båda håll.
Fint av dig som vän att vilja stötta, bara att hon väljer att ringa dig säger mycket <3
Det du INTE ska göra är att säga ”om du slutar tänka på det så kommer det gå lättare”. Jag fick det ”rådet” av en vän när vi försökte och det gjorde ont för det är omöjligt att inte tänka på något man vill mest av allt.. plus att stress inte är ett hinder för befruktning, tänk alla kvinnor som blir med barn under krig eller av en våldtäkt.
Det du kan göra är att få henne på andra tankar som en vän. Hitta på roliga saker, så att tiden går fort tills nästa ägglossning.
Har någon gått i terapi för en specifik händelse? Jag har varit med om en episod i mitt liv där jag tagit många dumma beslut som jag nu ångrar/inte kan acceptera/grämer mig över. Jag behöver hjälp med att acceptera och gå vidare och har tänkt att ta hjälp av en professionell. Är det KBT som är det riktiga för mig? Jag har inte lust att gräva i mina relationer från min barndom utan mer hjälp med att acceptera och gå vidare för att slippa ångesten.
Kbt är kanon, handlar inte så mycket om att gräva bakåt utan identifiera de efterdyningar du lever med idag och de triggers/mönster mm du ägnar dig åt i form av ånger/gräma dig – hur det påverkar din vardag och hur du bygger en bättre vardag med nya, bättre mönster. Det gav mig min livskvalitet tillbaka.
Jag har arbetat i en tuff bransch. Jag blev ”headhuntad” i en annan del av denna bransch och började bara för någon vecka sedan, vilket var väldigt kul och smickrande. Dock har jag aldrig känt mig hundra procent bekväm, och att denna bransch inte passar mig egentligen (trots bekräftelse på bra jobb) så nu vill söka nytt. Det känns som att ”det räcker nu faktiskt” men jag undrar hur länge det tar att komma in i sitt nya jobb, och ska allt vara toppen i början eller är det normalt att det är tufft och att man vill säga upp sig ?
Va? Det har menar är att jag arbetat i denna bransch som är väldigt tufft i några år, så jag har slitit röven av mig. Nu när jag började i en ”annan del” av branschen så är det ännu tuffare – och jag funderar på om jag helt enkelt ska lämna tillslut.
Var läser du det? Hon har ju jobbat i en tuff bransch men nu i en annan del av samma bransch.
Tycker du Anonym 20:24 måste jobba lite på din vänlighet.
Oj, känner verkligen inte igen mig. Får mkt snabbare för mig. Efter några veckor vet jag oftast var allt är, hur det funkar osv. Det är när jag haft samma yrke.
Beror väl på vilken bransch man jobbar i? Inom sjukvården tex kan det skilja sig ganska mkt beroende på vilken patientgrupp man jobbar med och det kan ta flera månader innan man känner sig helt bekväm
På mitt jobb är det också vedertaget att det tar iaf något halvår innan folk gör nytta och kommit innan i det. Man behöver ha varit med och sett olika skeden för att förstå någorlunda hur man gör ett bra jobb.
Folk som får stresspåslag av att det inte känns tryggt fort brukar inte bli var helt enkelt.
Ja jag har också den bilden från när jag började nytt jobb förut – det tog precis ett år. Och nu är frågan om jag ska stå ut med vissa delar i ett år .. /TS
För mig tog det också ett år att bli varm i kläderna. Är i en bransch där det är ganska stora skillnader mellan säsongerna/kvartalen och att det är bra att vara igenom ett år för att känna på svängningarna i arbetsbördan och veta hur man ska lägga upp arbetet bättre när man vet hur det går till.
Men alltså, varför tackade du ja till ett jobb där du inte ens ger det en vecka ? Vad dumt, när någon annan kunde fått jobbet som verkligen ville ha det och hade passat för det. Bara för att du fick en egoboost. Du slösar med andras tid.
Jag tackade ju givetvis ja pga högre lön, erfarenhet och en förhoppning om att allt skulle bli bra. Jag förstår efteråt att givetvis såldes rollen in som guld och gröna skogar för att jag skulle säga ja. Herregud.
Eh? Är inte ts men jag började söka jobb samma dag som jag började på ett ställe en gång. De ville så gärna ha mig, borde ju fattat att det bara var lögn så som de målade upp stället. Jag hade dålig magkänsla hela tiden i princip men tackade ändå ja och insåg efter halva första dagen att det var ett jävla skitställe. Efter två månader hade jag nytt jobb. Skäms inte ett dugg. Ibland blir det helt enkelt inte rätt, det är inte så jäkla konstigt. Förstår ts helt.
Vill fråga om någon har problem att använda HMs hemsida på mobilen. Lade massa kläder i varukorgen igår och nu när jag försöker komma in står det Access denied You don’t have permission to acces…
Har använt appen flera gånger de senaste dagarna eftersom jag bevakar flera plagg. Handlade ett plagg häromdagen och har inte haft några problem med appen.
Kollar appen flera gånger i veckan (favoritmarkerar bara, beställer inte så ofta?) och har typ aldrig upplevt problem med den. Enstaka gånger bara. Har Android om det spelar in.
Jag står på marknader och säljer mina virkade alster då och då och ska snart göra det igen, men jag vill gärna uppgradera mitt bord samt få lite bättre koll på vad personer förväntar sig osv!
1. Vad är ett bra marknadsstånd enligt dig? Speciellt när det gäller hantverk?
2. Vad gör att du INTE vill handla hos någon?
3. Vad är något du uppskattar lite extra? (t.ex prislappar, säljaren hälsar)
Allt är självklart individuellt men det är väldigt intressant att läsa❤️
Om jag ska vara lockad att köpa ska varje alster ha en synlig prislapp (inte alla har det på marknader). 🙂
Gärna att säljaren säger hej.
Att säljaren tar swish. 🙂
Tydliga prislappar material är ju en klar fördel. Såklart utbudet lockar mest, vill jag verkligen ha något så kan jag ha överseende med högt pris otrevlig säljare osv.
Rimliga priser oxå såklart . Och att man får en påse.
Tycker Jossan Svanbrg lägger upp att hon äter kakor, godis, hembakat osv osv vaarje dag typ, men blir bara smalare och smalare? Hur?? Vill också, äta lakrits varje dag
Tycker hon varit lika i kroppen sedan lång tid. Mycket handlar om hur man tar bilder osv. Hon känns som en sund och fin tjej!
SEN kan man faktiskt minska i vikt trots att man äter godis och kakor varje dag, det handlar om kalorier in och kalorier ut samt hur mycket man rör på sig.
Finns det någon influencer som ni tror aldrig får någon negativ kommentar? (Menar inte om någon skriver om ett stavfel eller något, utan hårdare kritik, ja ni fattar nog)
Jag har sett Clara få riktiga hatstormar gällande vissa inlägg. Minns när hon var i Afrika och skrev om barnafödandet där, då fick hon en massa kritik för hur hon uttryckte sig.
Haha hon rensar hejvilt. På hennes tuggv i d e o häromdagen fick hon hur många negativa kommentarer som helst. Antingen sa hon eller så läste jag det, att hon hade rensat och blockerat och då ramlade fortfarande kommentarer om hennes tuggande in på samma v i d e o?
Elsa Billgrens kommentarsfält är alltid jättegulligt,men har hört att hennes man rensar bort alla negativa kommentarer…på FB däremot är det inte nådigt!
Köper Lidls Fin Carré när jag köper choklad, kostar numera 33 spänn. Upptäckte jag häromdagen. Minns det som att det kostade runt 20 spänn för inte så länge sen. Och ja, nu köper jag det sällan pga priset.
Modigt av Egoina att skaffa ett barn till! Dom verkar ju ha haft det svintufft med första, aldrig fått sova, aldrig fått honom att åka vagn osv. Hoppas att nästa blir mer medgörlig ?.
Nej verkligen inte! Varför tror folk alltid det sämsta? Dom verkar ju ha haft det jobbigt. Jag vet folk som haft det tufft som sen inte vågar skaffa ett till barn. Därför är det modigt!
Jösses nu får man inte önska folk lycka till längre ?♀️
Det känns lite skevt att alla skriver kommentarer där de hoppas att hon ska få ”ett lättare” barn nästa gång… Småbarn som har svårt att sova har det knappast för att de är knepiga som individer liksom, och även om det så klart är lättare rent praktiskt med ett barn som ”beter sig” så ser det ändå…märkligt ut att önska folk sådana. Hoppas snarare att hon nu är tryggare i sin föräldraroll, vet att det finns hjälpmedel att ta till och ett ljus i slutet av tunneln.
Var skrev jag att jag önskade henne ett ”lättare” barn?
Skrev att dom verkar ha haft det tufft. Vilket dom ju verkligen verkar ha haft det…
Suck på att alla hela tiden ska fultolka det man skriver.
Du valde att gnälla på min kommentar som enbart önskade att de skulle få det mer medgörligt nästa gång. Vet inte vad du vill komma åt? Ska man inte få önska folk lycka?
Okej. Från och med nu ska jag sluta med det.
Jag tror oxå din avsikt var att få igång en diskussion om hur gnällig Egoina är o därför blir du så kränkt
Om du nu är så glad för hennes skull kan du väl önska henne lycka till direkt? Precis som hon sitter här o läser lixom ?
Vill lufta en kanske unpopular opinion: är det inte helt sjukt att det blivit så normaliserat att säga att man inte älskade sitt barn ”i början”? Ingen skulle ju någonsin säga till en vän, eller en partner eller whatever ”jag kände ingen kärlek till dig i början”, så varför är det så Ok att säga så om sitt barn? Jag menar, barnet växer ju upp och kan lösa det själv sen. Vad kul att höra? Nej, man måste inte säga allt man tänker och känner 🙂
Håller med. Jag behövde själv stöd och förståelse i det då jag efter en väldigt tuff förlossning behövde tid att bearbeta och landa i allt innan jag var 100% mottaglig för att älska denna lilla bebis av hela mitt hjärta.
Sen tycker jag det är betydligt hemskare med dem som påstår att de älskar ett av sina barn mindre än det andra. Även om det skrivs anonymt får jag så ont i hjärtat för de barn som växer upp i en familj där man gör skillnad på barnen.
Tycker också att det gör ont att läsa. Men det viktigaste är ju att den föräldern hittar metoder för att se till att barnet drabbas så lite som möjligt av detta.
Jag ser mest kvinnor som säger att dom älskade ditt barn från sekunden dom såg plus på stickan. Jag är gravid nu och har haft superdåligt samvete för att jag älskar, längtar, drömmer om och avgudar min kommande bebis. Men han är ju inte här än och ”finns inte” liksom. Det skulle jag givetvis aldrig skriva oanonymt eller säga till honom, men det är nog viktigt att prata om. Generellt liksom.
Jag förstår precis vad du menar. Har haft så fruktansvärt dåligt samvete och känt mig som en hemsk person som inte älskar eller längtar efter mitt kommande barn. Men han är ju inte här än och jag känner mest ”Ja, jag är gravid. Så?”
Jag tänker att folk säger det för att man troligen känner skam över över att inte känna kärlek från början och vill berätta för andra att det är normalt, att man inte är en sämre förälder för det och att kärleken kommer. Tror verkligen inte det är traumatiserade att få läsa/höra det när man är stor?
Alla saker som föräldrar måste hävda som ”normalt” ”viktigt att prata om” ”man är en bra förälder ändå” känns som att det handlar om deras egen osäkerhet. Vet man med sig att ens barn mår bra och att man gör det som lämna rätt och bäst för sig själv och sin familj skulle man inte ha behov av att höras så.
Tänker det om allt från vilket sätt man föder på, amning eller flaska, känna enorm kärlek direkt eller inte, laga mat från grunden eller köra barnmatsburkar, ha allt sånt.
Är man nöjd och trygg med sitt val/hur man själv är och vet och ser att ens barn mår bra så borde man inte ha ett behov av att hävda att ”det är helt okej att göra som jag, man är absolut ingen dålig mamma för det.”
Visst, men det är väldigt lätt för föräldrar som mår dåligt att börja ifrågasätta sig själv på massa olika vis. Och skammen hjälper inte i att få en att må bättre.
Är man alltid nöjd med sig själv och trygg ändå har man väl haft turen att må väldigt bra helt enkelt.
Man ska vara väldigt försiktig med vad man skriver/ delar i sammanhang som barn kan ta del av det innan de är redo.
Men det är ju en modern idé att det skulle vara så himla viktigt att man kände himlastormande kärlek till barnet dag ett. Förr ansågs det viktiga bara vara att man tog hand om barnet..
Fick själv dåligt samvete när jag precis blivit gravid efter att jag set en video där en influencers berättade om hur stark kärlek hon kände direkt när hon såg plusset på stickan, hon älskade barnet redan då. Lätt att ifrågasätta sig själv just den tiden i livet och undra varför man själv inte känner så. Du måste ju ändå kunna hålla med om att det är en otroligt onödig grej att som samhälle skapa massa idéer kring? Sjävklart behöver man inte känna att man älskar ett plus på stickan.
Söka högskoleutbildning
Jag har pluggat en utbildning men det var ganska länge sen nu.. Hur går det till när man sökt? Kommer man in på sitt första val (förhoppningsvis) och ska tacka ja eller nej till det och bara andrahandsvalet om det inte gick med första? Eller kommer man in på flera samtidigt och får välja vilken man vill ha?
Jag har blivit antagen. Varför har jag strukits från alternativen under?
Du kan bara bli antagen till 45 poäng. När du antagits till 45 poäng stryks de utbildningar du satt längre ner.
Du kan alltså bara komma in på 45 hp.
Säg att du sökt 5 st 7,5hp kurser ja kommer du in på alla dem så kan du ”välja och vraka”
Men säg att du bara sökt program, och t ex kommer in på nr 3 Sjuksköterska 180hp. Då kan du stå som reserv uppåt och stryks från dina undre val.
Väldigt viktigt att rangordna med andra ord!
Visst, men svåra att få tag på. Man kan alltid kolla runt lite först. Det är ju ingen svår fråga egentligen, många lär ha erfarenhet av det (i mer närtid än jag).
Har för mig att om man blir antagen till något så stryks alternativen under. Typ blir du antagen till alternativ 1 stryks 2 och 3. Men blir du reserv på alternativ 1 och antagen till 2 så stryks 3 (och 1 är fortsatt reserv). Tror jag.
Kommer du in på ditt första kommer du inte in på ditt andrahandsval. Det som är andrahand och längre ner i priolistan stryks då, och om de utbildningarna är fulla kan du inte välja dem på nytt i efterhand.
Detta gäller om allt är heltidsutbildningar/kurser. Men jag har för mig man kan komma in på 150%? Var i alla fall något liknande när jag pluggade för många år sen. Då kunde man komma in på både förstahandsval och val längre ner, tills man kommit in på max 150% studietakt så att säga.
Under också om det finns några undantag från antalet år man studiestöd och lån? Har bara ett år kvar men skulle vilja plugga i 3 till ett nytt yrke. Jag tänker att läkare pluggar ju väldigt länge tex…?
”Om du vill du bli läkare bör du inte ha tagit studielån innan, om du vill att CSN-pengarna ska räcka hela studietiden.” –https://www.sverigesradio.se/artikel/lakarstudenten-henning-bedrovad-studiemedlen-racker-inte
Csn räcker ju till en sexårig utbildning! 12 terminer.
Bara problem för dem som förbrukat veckor med studiemedel innan men gissar att de flesta går direkt till läkarprogrammet. Vi snackar ju många år nu som man investerar.
Och om man redan har en utbildning och sen kommer på att man vill bli läkare, ja då har man förhoppningsvis jobbar några år och sparat ihop en budget.
Csn räcker ju till en 6-årig utbildning, eller 2 st 3-åriga kandidatexamen om man så vill. Himla generöst!
Kan det vara att läkarna börjar få lite lön efter en tid när de börjar tjänstgöra på sjukhus? Alltså som AT-läkare eller om det är nån praktik..(förlåt alla läkare inser att jag inte vet något alls)
Det finns ju det går omställnings-studiestödet. Men det är begränsar så man får söka direkt när det släpps. Annars finns det nog inte undantag för tex bristyrken.
Jag är läkare och hade pluggat annat i 1 år innan så sista terminen (då 5,5 år utbildning) fick jag inget CSN. Fick leva på sparpengar och jobba extra. Tufft men det gick. Liknande situation för många i min klass, vet ingen som fick stipendium.
Jag mår ärligt talat väldigt dåligt över min ansiktsform. Jag har ett runt ansikte och ser otroligt svullen ut ALLTID. Vad kan jag göra åt det? Jag är 30 år gammal och normalviktig.
Testa att göra lite Lymfmassage på ansiktet och halsen morgon och kväll. Gärna med en Gua shua skrapa. Börja och avsluta med att pumpa i nyckelbensgroparna 🙂
Sök på ansiktsyoga och lymfmassage. Jag har ett väldigt runt ansikte och samlat lätt på mig vatten om jag druckit en del alkohol, ätit socker och mat som pizza. Märker typ direkt i ansiktet, särskilt mellan ögonen, på näsan och under hakan. Försöker därför minimera sockerintaget, minska alkoholen och äta kolhydrater i form av bröd/pasta Max 2 ggr/dag annars bara som typ grönsaker. Det ihop med ansiktsyoga och lymfmassage har nog börjat fungera, har precis också börjat med torrborstning av kroppen som ska stimulera lymferna i resten av kroppen. Det tar dock ett tag innan det syns men värt att prova!
Skulle det vara kul? Den ENDA som har dansat 10-danser är Tony. Eric Saade vann bara men kan ingenting om hur man bedömer den typ av dans och fjanten i mitten har varit bakgrundsdansare och vet heller inte hur man bedömer denna typ av dans. Dermot må vara ett svin men den gamla juryn var bättre.
Ni med småbarn: hade ni stannat på erat jobb som känns helt ok med 30 min pendling och möjlighet att jobba hemifrån 2 dgr/v eller hade ni tagit ett drömjobb med 1 h 15 min pendling varje dag, ingen möjlighet till hemarbete?
Finns det möjlighet för dig att jobba hemifrån längre fram på drömjobbet? Jag hade inte velat pendlat varje dag så långt (oavsett barn eller inte, men framförallt inte nu när jag har barn). Men om det är en period du behöver vara på kontoret varje dag, och i framtiden kan jobba mer hemma, kanske det kan vara värt tacka ja? Kan din partner jobba mer hemma/kortare till jobbet? Skulle försöka tänka långsiktigt vad som är viktigt för dig. Dumt tacka nej till ett drömjobb om det är det du vill göra i långa loppet, men vill du ha möjlighet jobba hemma och ha kortare pendling (vilket ju gör det lättare med småbarn) så är det ju viktigt att du har ett jobb som åtminstone så småningom möjliggör det.
Absolut stannat på det med hemarbete och närhet under småbarnsåren. Om man inte har en partner som vill gå ner i tid och sköta all hämtning/lämning. Hade aldrig låtit barnen gå så långa dagar.
Både jag och min sambo har gått ner lite i tid för att kunna ge barnen bra tider. Stannar ett par år till på mitt jobb pga att det är trivsam, nära, möjlighet till lite hemarbete och bra lön. Men egentligen är jag redo att göra något nytt och utmanande då jag har många års erfarenhet i min roll. Fördelen att jag kan allt på jobbet och jobbar effektivt.
Det beror på vilka arbetstider min medförälder har. Om längre pendlingsavstånd skulle innebära att barnet får vara orimligt länge på förskola eller om jag inte skulle komma hem förrän efter barnet somnat skulle jag aldrig gå med på det.
Hade stannat på första jobbet! Är ju guld värt att kunna jobba hemifrån, särskilt när man är småbarnsförälder tycker jag.
En bekant var i den situationen och bytte till sitt ”drömjobb” istället – visade sig dock att gräset var inte grönare på andra sidan så hen bytte tillbaka till sitt gamla jobb och vill aldrig byta jobb igen
Kan man gå samma utbildning två gånger om man skulle vilja?
Kom bara att tänka på att jag idag, några år efter examen, hade haft så mycket mer nytta av min utbildning. Att jag liksom hade förstått bättre med lite erfarenhet innan, och att jag genom det hade kunnat göra ett bättre jobb idag. Skulle ju aldrig orka gå en hel utbildning igen, men tanken slog mig att skulle man kunna om man vill? På samma universitet eller ett annat?
Utan att veta tror jag att man inte får det. Men det är helt normalt att inte förstå sin utbildning på djupet. Tror inte att det är möjligt faktiskt. När man sedan börjar jobba brukar aha-upplevelserna komma. Det är en utbildning i sig att arbeta. Jag gick en 5-årig utbildning och efter 1 års arbete insåg jag att det året lärt mig mer än de fem åren.
Hm, det är ju inte som att systemet märker att du är antagen till samma utbildning du gått!
Men kommer bli problem med kurserna, du kan nog inte omregistreras på samma kurs du redan är betygsatt i.
Men du kan ju läsa på ett annat lärosäte. Dock helt meningslöst i ditt cv att ha läst samma utbildning två gånger.
Jag har också tänkt det, att det kan vara en fördel att t ex jobbat som lärarvikarie innan man blir lärare. Mycket mer erfarenhet att fästa kunskap på
Jo, systemet märker visst att du varit antagen och registrerad tidigare. Försökte själv läs om en ganska svår kurs några år senare på exakt samma lärosäte. Anmälan plockades bort automatiskt då jag gått tidigare.
Vi låtsas att ni är en influencer och ni delar med er av det mesta i ert liv. Alla får ju klagomål i princip. Vad i ert liv tror ni att era följare skulle klaga på? Nu menar jag inte vad ni är missnöjda med eller så, utan tänk på vad för klagomål influencers brukar få.
(Exempelvis att ni reser för mycket, exponerar era barn, konsumtionshets)
Reser mycket. Bor utomlands och reser ca 6-8 ggr i året både till och med familj. Kan tänka mig att folk hade klagat på mig att jag har ett tråkigt liv! Haha gör typ detsamma varje dag och varje helg.
Att jag är vegan, inte flyger, så gott som bara handlar second hand. Hade nog anklagats för att ”försöka verka helylle” men att jag egentligen bara smyger med överkonsumtionen (vilket jag alltså inte gör, haha).
Jag har aldrig bott själv. Utan först med mina föräldrar och sen min partner. Har ibland ett stort behov av att vara ensam. Någon annan där ute som aldrig bott själv?
Har ni stort behov av att vara ensamma ibland?
Vad betyder gammal++++? Menar du att du är 35+ och bor hemma hos dina föräldrar för att du inte vill bo själv? Känns som att du borde jobba en del med dig själv. Vad ska du göra den dan dina föräldrar inte finns längre?
Du vet ingenting om mig så kom inte med dina pekpinnar. Personer som bor hemma behöver inte jobba med sig själva bara för att du tror att vi sitter i en källare och spelar tv-spel hela dagarna. Jag bor inte hemma för att jag inte vill bo själv men jag GILLAR inte att bo själv. Det är en stor skillnad. Jag har sjuka föräldrar att ta hand om för till skillnad från andra så skickar jag de inte till ett äldreboende och låser dörren.
Oj vad du fick igång…
1. Att du sitter i en källare och spelar tv-spel har ingen yppat nåt om förutom du själv nyss.
2. Du skrev själv i din första kommentar ”för jag vill inte bo själv”
3. Jag träffar mina föräldrar regelbundet och stöttar och hjälper dem med sånt som börjar bli svårare nu när de är äldre. Det går alldeles utmärkt att finnas där för dem utan att bo ihop.
Nu vet ju inte du vad jag har varit med om och hur sjuka mina föräldrar är och vilket liv jag lever eller hur? Människor får tycka precis vad de vill för kan inte bry mig mindre men jag är jävligt stolt över mig själv som finns där för den som behöver mig mest.
Ni? Jag är oskyldig. Reagerade bara på hur det lät. Men det är inte särskilt accepterat i samhället att bo hemma när man är gammal, det är inget ”vi” har bestämt. Samhället har bestämt det.
Och du anser att samhället ska bestämma? Det kan inte vara lätt för dig. Gör du allt efter samhället eller det som gör att du mår bra? Jag är imponerad av de som går emot strömmen (som hen här uppe) än ni som är besatta av samhällets regler.
Jag är 61 år och har aldrig bott själv, flyttade ihop med pojkvän när jag var 19 år.
Jag kan ibland fantisera om att få inreda ett hus som jag själv vill.
Samma här, flyttade hemifrån direkt ihop med partner. Har väldigt stort behov av att vara ensam så jag är tacksam att vi båda jobbar oregelbundna arbetstider så vi kan vara ensamma ibland.
Har inga barn men kan verkligen oroa mig för om jag får det, hur ensamheten skulle sluta existera.
Jag bodde i egen lägenhet 3 mån innan jag flyttade ihop med en kille.
Jag har också tänkt att det vore bra för mig att ha bott själv ett tag. Och fått inreda det som jag vill. Sköta ett hem liksom och ta hand om uppkomna problem som kärvande kranar eller trasig hylla.
Jag har en 11-månaders här hemma och börjar fundera på att skaffa ett syskon. För mig har det varit en ganska tuff omställning att gå från noll barn och all frihet i världen till att koordinera allt med min partner. Nu 11 månader in börjar jag vänja mig, och har också äntligen fått lite mer egentid. Jag vill gärna ge ett syskon till mitt barn, men är rädd att tvåbarnschocken blir stor? Jag är ganska gammal, och hade inte purfärska ägg så om det ska bli ett syskon är det nu och inte ”vänta till syskonet är 4”. Hur upplevde ni att gå från ett till två barn?
Gå från ett till två va ganska oproblematiskt. Egentligen bara mindre egentid som kändes.
Tyckte det va oerhört mkt större omställning från 0 till 1.
Men mitt första barn är också väldigt mycket mer utmanande än mitt andra barn.
Jag håller med, var exakt samma för mig. Fast då var andra barnet på vissa sätt mer krävande än det första, då hon ville bäras jämt och vägrade vagn, men hade henne i bärsjal i typ tre månader och hon sov då konstant. Hade två armar fria för tvååringen.
Jag har älskat de här 11 månaderna och vill gärna uppleva det igen. Men vill inte att det ska vara på bekostnad av mitt välmående, min partners och min bebis välmående utan att det ändå ska tillföra något för oss alla och inte bara vara jobbigt
Det är nog större chock om du väntar tills du har en femåring. Kör nu! Det blir jobbigt i några år men sen blir det stora barns problem istället som är helt annorlunda. Mobbing och tjuvröka istället för kolik och sårig stjärt.
Det blev ju jobbigare med två såklart, men inte såpass jobbigt att jag ångrar det (1 år och 9 mån mellan barnen). En praktisk sak som blev svårare var att barnen inte sov samtidigt på dagarna så man fick aldrig några pauser som man fick med första barnet. Med två var det alltid något barn vaket.
Ni som skriver att blonda ligan fått Ozempic och att de därför blivit så smala, hur tänker ni? För de har redan varit pinnsmala, Yazen och vanliga sådana sidor skriver ej ut till smala människor. Man måste skicka in bilder, verifiera sin vikt osv. Hur tror ni de gjort?
Hur tänker du? Man kan få tag på vad som helst om man vill det. Kontakter och pengar är allt som behövs. Naivt att tänka att alla som går på ozempic har fått det utskrivet via en vanlig läkare.
Jag har bekanta som är smala och får utskrivet av läkare de känner privat hur lätt som helst. De rent ut sagt bryr sig inte. Ett annat sätt är att söka vård på appar/internetsidor och skriva att man har ett högt BMI/vikt. Det kontrolleras inte ens på många ställen.
Pricerunner-appen funkar inte längre och hänvisar till Klarna. Jag gillade funktionen att scanna produkt för att se bästa pris, men hittar det inte i Klarna. Någon som kan hjälpa mig?
Jag blir röd i ögonen och de kliar av katter om jag är med dem för länge utan allergitablett. Är det någon här som egentligen inte tål katter men ändå lever med en sk allergivänlig katt?
2. Om ni hade blivit sårade av en situation som uppstått med vad du trodde var dina bästa vänner och en av dina så kallade bästa vänner svarar med ”Vad tråkigt att du upplever det så” efter att du förklarat vad som sårat dig osv.
Känns inte det väldigt elakt sagt? Känns inte alls sympatiskt eller förstående. Eller vad tycker ni och vad hade ni gjort?
2. När en person som du trodde var din bästa vän säger att du är en ”god vän”, hur hade ni tagit det då? Detta har hänt mig och jag ser nu vänskapen helt annorlunda efter att hon uttalat sig så.
Hmmm. Allt beror på omständigheterna. Men spontant utan någon mer information:
1. Är ett ganska likgiltigt svar. Om inget mer sas och inga försök gjordes till att säga förlåt eller gottgöra dig så skulle jag säga att hen inte håller med om eller bryr sig om din upplevelse.
2. Jag personligen skulle inte kalla en bästa vän för ”god vän” dvs med just de orden men alla uttrycker sig olika. Är detta hur personen vanligtvis pratar/uttrycker sig? Om inte så skulle jag reagera lika som du.
Är det bara jag som får weird-vibes av Josefin Svanbergs man Jonas?
Antingen är han gaaaaaalet torr som människa eller så typ gillar han inte henne ?
Hon känns så snäll och han super tråkig och stel
Jag får bad vibes av henne sen hon blev heltids influenser ? förr var hon jätte rolig men nu känns allt krystat och upprepar ännu också allt om bröllopet ??♀️ ja, jag har slutat följa men kollar in ibland men tänker bara näääe.
Hur tänker ni kring att resa till USA nu? Många länder varnar ju sina medborgare för att man kan bli stoppad vid gränsen även om man har alla papper i ordning. Det finns ju också exempel på människor som har hållits inspärrade och i princip torterats när de ville resa in i USA. Och sen har vi ju det här med att man kanske vill bojkotta USA, så länge som Trump håller på med sina tariffer.
Samtidigt vill jag åka dit och hälsa på en god vän. Knepigt det där.
Medveten om att det är liten chans att någon med svar på den här frågan läser det här, så jag kommer kanske ställa den i någon kommande ÖS också. Men.
Hur gör de som får in sina små barn i bra grupper i en sport? Nu gäller det specifikt gymnastik. Alla vet ju att man måste börja tidigt för att bli bra, och tittar man på nästan alla som tävlar på hög nivå så berättar de att de började när de var små små. Men var hittar man dehär bra grupperna som verkligen vet hur de ska lära 4-5-åringarna det de behöver kunna för att få en bra grund?
Jag fattar det där med att tävlingsgrupperna plockar ut lovande barn osv men för att ha nån chans att bli ”plockad” måste ju dehär lilla barnet ha fått en bra grundträning. Den barngrupp mitt barn går i har liksom ett par ungdomar som är tränare och det känns inte alls som att de tränar på rätt saker.
Min lilltjej älskar gymnastiken och jag upplever att hon har bra förutsättningar (fd gymnast själv men aldrig sådär ”bra”) men det är ju nu all viktig grund läggs och jag vill att hon ska ha bra tränare. Var fasen går man?
Nej inte särskilt. Hon tycker gympan är kul och ser fram emot att gå och övar mycket hemma på eget initiativ. Men på själva träningarna blir det mycket springa runt, komma ut till föräldrarna, bus, etc för att träningsupplägget inte är anpassat för åldersgruppen.
Tror du att det skulle finnas OS-medaljörer (tex) om det inte fanns föräldrar som engagerade barnen när de är små?
Nej, det viktigaste är inte att ”hon blir bra”. Det viktigaste är att hon har roligt. Men hon har inte så roligt när hon inte får rätt stöttning och inte får träna på rätt saker. Jag pallar inte förklara i detalj för det är ju uppenbart att du inte var ”mågruppen” för min fråga. Ni får tänka hur ni vill om mitt föräldraskap jag ville bara ha svar på min fråga.
Asså… ni som verkligen inte förstår vad jag menar har ju heller inget svar till mig på det jag undrar, så jag ser inte riktigt syftet med att lägga tid på att förklara vad jag menar.
Tråkigt att ni tror att jag är ”elitistisk och vill pressa mitt barn för att jag själv aldrig var duktig”. Det handlar inte alls om det,
Men den timmen i vecka jag betalar för och som vi lägger tid på vill jag ska vara kvalitet. Som det är nu gör de inte grunder på det sättet som små barn behöver. Handlar inte om att de ska ”elitträna”, de ska absolut ha roligt.
Och som sagt, skulle kunna skriva en uppsats om detta & vad jag menar men till vilket syfte? Vad spelar det för roll?
/TS
Anonym
/
2025-04-06 15:13
Det är inte mitt barn. Sluta tro att alla anonyma är samma.
Annan anonym här. Det låter ändå som en typisk förälder som inte var bra själv (som hon skrev) och nu ska pressa sitt barn till att bli proffs. De lever sina liv de aldrig fick genom sitt barn. Annars bryr man sig inte om sitt barn blir det eller inte, huvudsaken är att de har kul. I den åldern ska man inte ”elitträna”, utan göra det för att det är kul.
Men så som hon beskriver gymnastikverksamheten där låter det inte ens som ett seriöst upplägg. Det låter som hopp och lek och inte den gymnastik de hade hoppats på.
Och hur tycker du att 4-5-åringar ska träna? Som Simone Biles?
Anonym
/
2025-04-06 17:45
Nej. Men de ska inte tex ”hjula på bommen” innan de ens lärt sig hjula, utan då ska de få förövningar och hjälp, tex klättra runt i en hjulning mot väggen eller sparka över små höjder. De ska inte öva på att hoppa trampett med sats när de är 5 år och väger 15 kg utan de ska lära sig olika kroppspositioner, tex ljushopp och grupperat hopp, på ett stilla sätt först och hitta hur de spänner sin kropp och kontrollerar ett hopp. De ska inte få en uppgift att ”och här står ni på händer” på en matta när ingen av dom ens är i närheten av att klara det, utan då ska de exempelvis bygga tak mot en ribbstol eller få hjälp av en tränare.
Osv osv.
Ingen elitträning snarare tvärt om – enklare, mer stöd, mer fokus på kroppskontroll.
Lär du dig exempelvis en hjulning på ”fel sätt” och nöter in det så, så kan det bli jätteknepigt att lära om korrekt sen när du tex ska börja hjula på bom etc. Detta vet duktiga AG-tränare, men inte de som håller i dehär barngrupperna. Så jag bad om tips och råd hur man hittar grupper för små barn där tränarna har mer kunskap.
Martin
/
2025-04-06 07:00
Jag lyssnade på podden på Breakit.se igår med Isabella Löwengrip.
Hon svamlar som vanligt om sina bolag (varför inte ’företag’??). Hon hart sånt behov av att framstå så oerhört framgångsrik, men hon lever ju av kränga kläder på sin blogg!
Det var inget nytt under solen utan samma tugg som alltid i hennes intervjuer.
När är sagan slut?
Föregående inlägg 
Kommer någon ihåg namnet på träningstightsen Bianca tipsar flera gånger om? Inte aimn. Såg dom på en tjej på gymmet och tänkte beställa men nu har jag glömt vad märket heter..
Vet inte om det är dessa som Bianca tipsar om då jag inte följer henne. Men tänker på Lululemon.
Jag såg en Tik Tok där en tjej kollade upp fabriken där dom syddes, det var typ en temu fabrik och tightsen kostade typ 15 kr att tillverka
Men så är det ju med det mesta? Och det är inte så att dessa fabriker tillåter beställningar från privatpersoner. Så det är om du lyckas hitta exakt samma produkt på Temu.
Lulu har blivit betydligt sämre senaste åren dock, var mycket bättre förut.
Har köpt en produkt på ett företag som nu gått i konkurs. Vad sjutton gör jag nu? Har inte hunnit få hem produkten ännu om de svarar inte på mail eller telefon.
Hemskt! Jag brukar köpa med klarna av det skälet och betala först när jag vet att jag fått produkten.. fordran mot kunder har lägst prio, som jag minns det, så chansen att man får sin sak är låg..
Så gör jag också. Få först och betala senare.
Men det gör väl ingen skillnad om du betalar med klarna eller köper på faktura i det här fallet? Om företaget konkar efter köp men före din leverans och/eller betalning borde du ju bli betalningsskyldig i alla fall.
Nej inte om de inte kan leverera varan.
Självklart behöver man inte betala fakturan om företaget gått i konkurs…
Vad jobbar du med, och hur beter sig din drömkund/-patient/-partner?
Ex. ”jag jobbar i livsmedelsbutik och min drömkund vänder streckkoden rätt i kassan, lägger själv tillbaka varor de inte längre vill ha, och letar själv innan de frågar var något finns”.
Skulle vara så intressant att höra från olika yrkesgrupper ?
Jag jobbar som lärare och min drömelev är en som vill lära och utvecklas, som gillar att lyssna men ändå inte ”köper” allt som lärs ut rakt av utan gillar att ifrågasätta, diskutera och argumentera.
Mina drömföräldrar är de som har en rak och tydlig kommunikation, som frågar om något är oklart eller som de inte är nöjda med istället för att spekulera själva och som förstår att de och jag är på samma ”sida” dvs vi vill barnens bästa, även om chefer högre upp inte alltid ger de bästa förutsättningarna.
Samt de skilda föräldrar som kan samarbeta och vara vuxna inför sitt barn och inte ger oss massa merjobb för att de vägrar kommunicera, undanhåller information från varandra eller vägra komma på barnets utvecklingssamtal tillsammans.
Åh, vad lugnande att höra att jag var en drömelev som liten! Alltid tänkt att jag var jobbig som alltid skulle ifrågasätta lärarna och kursplanen, ställa komplicerade följdfrågor och be om extrauppgifter ?
Det är väl dock politiker och inte chefer som ger förutsättningar till verksamheter? Iaf om man jobbar inom kommunal skola.
Jobbar som tågvärd och drömresenären är den som har koll på läget och köpt rätt biljett
Låga krav ändå, kan man tycka!
Jobbar som socialsekreterare med barn och unga. Mina drömklienter är de som inte är rädda för oss, som vågar berätta, som har lite insikt i sina problem och som vill ta emot stöd om det behövs. Ytterligare ett plus om man vågar framföra vad som passar för en och vad man gillar/ogillar så att förutsättningarna för förändring blir så bra som möjligt.
❤️ Så viktigt jobb!
Då är jag drömkunden ?
Jag jobbar med HR och den drömmigaste arbetstagaren både ser både sina rättigheter och skyldigheter. Den drömmigaste chefen att arbeta med är medveten om sina styrkor och svagheter.
HR är ledningens knähundar och existerar inte för att hjälpa de anställda utan för att skrämma till lydnad. Den mest avskyvärda delen av företaget.
Blir så ledsen av att läsa den här typen av kommentarer. HR:s uppdrag är (bland annat) att säkerställa att lagar och avtal, policys och arbetssätt efterföljs. Vi skulle aldrig kunna hålla en chef bakom ryggen om det inte är korrekt. Det många medarbetare inte ser är alla gånger vi stöttar en chef att göra rätt (till fördel för medarbetare) om hen egentligen tänkt göra på ett annat, mer tveksamt, sätt. Har man som medarbetare suttit med chef och HR i samtal beror det antagligen på att man faktiskt gjort nått fel.
Hahahaha. Tycker synd om er som jobbar på sådana arbetsplatser där detta är er upplevelse av HR.
Ja det är inte så kul. Sthlms stad är en av dem…
Lita aldrig på HR!
Verkligen!!!
Om det är något jag lärt mig av mitt yrkesliv sofar och som jag kan dela med mig av som råd till unga som skall ut på arbetsmarknaden är att HR funktionen är inte ett stöd eller skydd för dom anställda utan en direkt stödfunktion för cheferna mot dom anställda. Deras enda funktion är att se till så att cheferna inte skall få problem med dom anställda. Larmar du som anställd om några problem med chefen så kommer HR och cheferna tolka det som att det är du som är problemet och lösa det. Tro inget annat . Det absolut bästa du kan göra om du har problem på en arbetsplats och vill behålla ditt jobb är att gilla läget och hålla käften. Chefen är inte din vän ,kompis eller kollega. Tro inget annat. Sålänge du sköter ditt jobb på bästa sätt utan klagomål så får du betalt . Blir du på något sätt ett problem för chefen kommer HR funktionen lösa det problemet för chefen. Punkt slut
Det är därför vi har fackförbund!
Hear hear!
Jobbar extra när jag pluggar på NSC (nationellt service center). Önskar att fler bemödat lära sig kommunicera på språket för det är så frustrerande att försöka hjälpa en person som inte kan svenska, ens FÖRSTÅR vad de vill ha hjälp med eller svaret de får.
Och ja, jag ser mitt eget syftningsfel. Jag pluggar, och jobbar extra på NSC. Jag pluggar inte på NSC
Men alltså.. är det inte typ många nyanlända som kommer dit för att få hjälp just för att de inte förstår språket eller har personnummer och kan göra ärenden via digitala tjänster? Alltså servicecenter där flera myndigheter är samlade. Eller är det NSC i Linköping du jobbar på?
Nej, det kommer folk som varit här i många år för det mesta. Inte i Linköping.
Jag jobbar som mjukvaruingenjör och min drömkund är den som lyssnar och är öppen för nya möjligheter och förändringar och inte står fast vid: Men såhär har vi alltid gjort och det har fungerat bra.
Advokat – drömklienten litar på mig och min kompetens, följer råden de får, svarar på mail och frågor, och betalar fakturorna i tid.
Jag jobbar som BVC-sköterska.
Drömfamiljen är föräldrar som är snälla och gulliga mot sina barn. Som möter sina barns behov, lyssnar på dem, bekräftar dem. Som ger barnet vad det behöver i form av omsorg, kärlek och omtanke men även kan sätta gränser. Som vågar be om hjälp när det blir för tufft. Som inte har som mål att bli en felfri / perfekt förälder utan känner att en good enough-förälder räcker gott och väl. Som kan skratta och le med sina barn. Sist men inte minst: Föräldrar som kommer i tid och även är trevliga mot oss som jobbar. ?
Vad kul att höra! Märker du snabbt av när föräldrar ”bruster” i sin förmåga? Eller är det flesta föräldrar så som du nämner?
Jobbar som kommunikatör, drömkund/beställare är tydliga med sin målgrupp/slutkund, vad de vill uppnå/förmedla och vilka ramar de har i form av budget och deadline. De har inte på förhand bestämt sig för medium/kanal och tjafsar emot när vi påpekar att de uppenbart att de inte kommer nå sitt mål med den metoden. De ger klar och tydlig feedback i få/samlade korrundor där de redan snackat ihop sig internt. Och de förväntar sig inte Nike-reklam om de inte har Nikes budget.
Lektor på universitet. Drömstudenten är den som alltid gör sitt bästa, tar till sig av feedback utan att ta illa upp, inte förväntar sig att få uppgifter rättade efter en arbetsdag och bara hör av sig om relevanta saker/saker jag kan hjälpa dem med.
Jag jobbar som hotellreceptionist. Önskar att folk hade sin legitimation redo och inte kom med alla jävla klagomål ang väder,lokaltrafiken,resturangen som besöktes igår o ba allmänt läget i världen!!! Jag bryr mig inte!!!
Jobbar med HR. Den perfekta medarbetaren är en som ser till att själv läsa på och leta fram information innan de ställer de mest basic frågorna, samt en som inte likställer oss med skatteexperter och någon typ av välgörenhet. Och som är medveten om att man inte bara har rättigheter utan även skyldigheter på en arbetsplats.
Jobbar som ekonom. Drömkunden har alla kvitton i ordning, lämnar in regelbundet och inte bara en stor bunt en gång per år… ? som mejlar istället för att ringa om småsaker.
Jobbar just nu på café. Om två veckor börjar jag nytt jobb, inom min utbildning. Som jag längtar! ?
Men just nu är min drömkund en kund som inte tränger sig i kön, vet vad de beställer och inte svarar ”ja” på frågan: ”Ska du ta med eller sitta här?”.
Låga krav kan man tycka men jag blir överraskad (inte på ett positivt sätt) varje dag ?
Jag brukar jobba som materialsamordnare på högskoleproven och hade faktiskt mina drömprovledare igår. De tog med sig allt från klassrummen, prydligt och i rätt ordning, hade satt provdeltagarna på rätt plats så det inte blev några brutna nummerserier och varit ovanligt noga med legkontroll och signatur. Jätteskönt!
Kul tråd!
Jag är projektledare. Min drömkund håller sin del av tidplanen och om den inte skulle kunna det i något steg förstår den att det påverkar resten av tidplanen ?
Vems idé var det att göra ”Raggarchips” med Ronny och Ragge på påsen? Varför? Är det en soft launch? Ska Peter och Fredde ut i folkparkerna igen?
Köper nån dessa chips?
Haha kände inte till chipsen. Men yes de ska ut på turné. Extremt märkligt.
Oj… Har bara sett chipsen. Märkligt var ordet.
Det är väl för att uppmärksamma sin turné, har sett massa testa chipsen på TikTok.
Ja det förstår jag också, det märkliga är att de alls ska ut på turné. Ronny och Ragge känns väldigt ”av sin tid”. Båda är över 50, kommer de tilltala dagens 12åringar eller är det bara nostalgibete?
Håller med! Då var då nu är nu!
Är pengarna slut eller?
50 är med byxorna neddragna och visa klyftan är ju inte så upphetsande.?
Jag har svårt att tro att syftet med Ronny och Ragge någonsin var att upphetsa…? ?
Gissar på nostalgi och vissa epa-drägg
Med tanke på epa-trenden så känns de klart mer relevanta än 55-åringarna i Kent. Och dem gick det ju bra för.
Eller sin comeback överlag.
Jag har sett de där chipsen på minst fem olika ställen på ”mitt” ICA. Undrar också vem som ens är målgruppen för dem. Ska jag köpa grillchips som är några kronor än de vanligaste skulle jag knappast välja några med Ronny och Ragge på påsen…
Dom är supergoda,båda märkena. Dotter på 14 älskar dom mest. Pröva själva.
Någon annan som är ovanligt sjuk just nu? Eller som nyss blivit frisk??
Jag är sjuk typ en gång vartannat år och får aldrig feber. Den här gången blev jag sjuk efter en Kent-konsert, och jag har aldrig mått såhär skit förut. Hade först feber och halsont i två dagar, och den sjukaste febervärken jag någonsin varit med om. Sen mådde jag rätt bra i en dag, febern försvann och halsontet blev bättre. Men dagen efter vaknar jag med halsfluss och allmän sjukdomskänsla, några dagar senare (av noll förbättring) fick jag en ögoninflammation som nu suttit i i en hel vecka OCH idag har jag börjat hosta lungorna av mig samt blivit snorig? Har varit sjuk i två jävla veckor!? Känns som att det aldrig vänder. Snälla ge mig lite hopp!
Du blev väl smittad av lite vem som helst där.
Jag var också sjuk i nästan två veckor, först ont i halsen så att jag var gråtfärdig, sen hosta, sen hög feber, sen försvann febern, kom mer hosta, sen blev jag täppt i näsan.. Nej men det kändes som att det aldrig skulle ta slut. Har flera bekanta som har berättat samma, att de antingen varit sjuka länge, eller blivit typ friska och tre dagar senare insjuknat i nåt annat ?
Ja, samma här. Var lite småkrasslig innan kent. Lite efter fick vi influensan här hemma. Är fortfarande inte helt frisk – väldigt snorig men pigg i övrigt.
Om du var småkrasslig innan är det ju DU som smittat ner alla andra stackars konsertbesökare. Man är som mest smittsam innan sjukdomen bryter ut- du borde visat hänsyn och stannat hemma…
Lättare sagt än gjort kanske när det är konsert.
Tror årets influensa är så, hört från flera. Så glad att jag vaccinerade mig, känns värt (menar inte som pik, bara att det är en bra grej, särskilt för mig!)
Jag brukar alltid vaccinera mig mot influensan, men den här gången blev det inte så, av oklar anledning. Ångrar mig och kommer definitivt vaccinera mig nästa år….
Kommer nog göra det nästa år faktiskt! Fyfan vilket helvete det här har varit?
Vet folk som blivit sjuka i influensa i vår ändå trots vaccination så helt säker är man ju inte tyvärr
Nej ingen vaccination är väl hundraprocentig men det skyddar ju mycket ändå!
Så blir jag när jag är förkyld typ. Långdraget och med olika faser. Inte varit sjuk sen i höstas som tur är (ta i trä!)
Låter som covid.
Jag fyller strax 35 och försöker sedan någon månad tillbaka bli gravid med min sambo. Finns det något sätt att kolla upp om jag är fertil, tex på vårdcentral? Har regelbunden mens och tidigare haft spiral. Tacksam för tips 🙂
Kontakta gyn för ULJ av äggstockarna tex och hormonnivåer
Du kan ju kontakta valfri gynmottagning och ta prover samt göra ultraljud på äggstockar och livmoder.
Men om ni precis börjat försöka skulle jag låta det gå några månader och se vad som händer.
Mot betalning, värt att notera! Inom de flesta majoriteten är 1 års försök standard innan utredning påbörjas. En del får lite snabbare hjälp, beroende på ålder. Vet inte om 35 räknas som äldre i sammanhanget? Då kanske 6 mån försök räcker.
*Inom de flesta regioner
Är ganska säker på att det är 6 månader när man är 35 inom Region Sörmland så värt att fråga för de kan skilja sig åt
Kan man välja att göra detta helt gratis (vårdavgift såklart) utan att det finns något medicinskt skäl? Eller är det om man betalar själv? (Nyfiken bara)
Regionen har olika regler.
Jag har alltid hört minst 12 mån försök. Äldre par kan söka hjälp lite tidigare.
1 år, om det inte blir nån graviditet innan dess trots mens och oskyddat samlag, då kan man söka hjälp.
Upp till ett år är normalt. För de flesta som inte har en uppenbar fysisk åkomma så blir det en graviditet där inom ett år. Ingen stress!
Har du regelbunden mens?
Har du varit gravid förut?
Fast om man är 35 år eller äldre så kan man ha rätt till hjälp beroende på vilken region man tillhör om man inte lyckas bli gravid inom ett halv år. Medicinskt sett är det en sk geriatrisk graviditet from 35 års ålder
När jag och min man började försöka visste jag redan att jag hade något som skevade med fertiliteten. Jag bokade privat ultraljud på Capio gyn Globen (bor i Stockholm) och sa att jag misstänkte att jag hade PCOS. Fick tid direkt, de hittade inte PCOS men cystor på äggstockarna, blev diagnostiserad med endometrios nästan direkt och några månader senare var vi igång med landstingsbekostad IVF. Så sök vård! En diagnos kan göra att du slipper försöka bli gravid på egen hand först i ett helt år, och får påbörja utredning och behandling direkt.
Ja om man har oregelbunden menstruation så kan man ju kolla upp. Men om ens menstruation är regelbunden är det ju ingen mening med att stressa upp sig och
Blir lite trött på folk som tror sig ha rätt att gå före hela tiden, folk som egentligen är fertila men bara har inte tålamod att vänta 12 mån som alla andra utan ljuger för läkaren och säger att man försökt längre tid än man egentligen har dvs går före dem som faktiskt har fertilitetsproblem.
Söka vård efter 1 månad liksom?!?! Har du PCOS, absolut, sök vård direkt..men har du regelbunden mens så måla inte fan på väggen, mest troligt kommer det en bebbe snart!
Hade inte regelbunden mens och blev ändå gravid på andra försöket. Säger inte att det är så för alla men som forskningen säger ”de flesta som vill bli gravida blir det inom 12 månader)
I den åldern kan det va smart och värt att kolla upp innan man försöker ett år. Fick själv rådet att bara försöka 6 månader innan hjälp om jag ville ha barn vid ett besök för en annan grej. Självklart ska man inte ljuga men man kan gå privat och betala för sig.
Ja men efter en månad, snälla..
Jag skulle gjort det innan jag började försöka om jag hade velat ha barn. För att inte hålla på och försöka i onödan. Kan man betala så varför inte?
Jag har inga ambitioner att bli gravid men älskar Capio gyn Globen. Typ enda stället som faktiskt brytt sig om mina menssmärtor, tagit ultraljud mm och försökt reda ut om det är normalt. En stor parantes från ämnet!
Utredning görs i regel när ni misslyckats i 1år.
Sen någon månad tillbaka?
När fick era barn tv på rummet? Funderar på det till min blivande 10åring.
På helgerna kollar vi ofta på familjefilm tillsammans i vardagsrummet allihopa, har en 6 åring också. Men efter det vill sambon och jag gärna se en film för oss vuxna. Eller bara sitta och snacka. Och då brukar barnen gå till sina rum och läsa bok eller ha sina paddor en stund innan sovdags. Men jag börjar känna att det kanske är dags för 10 åringen att få vara uppe lite längre, men samtidigt känner jag att vi vuxna också behöver få en stund att göra vad vi vill på kvällen. Tänker att en tv på rummet kanske skulle öppna upp för det. Alltså inte att vi delar upp oss i olika rum hela kvällen, utan att vi delar upp oss där vid 20-21 på kvällen ungefär.
Hur tänler ni och hur har ni lagt upp det?
Kan hen inte titta på paddan?
Alltså jo.. Men paddan brukar vara på ca 30 minuter och då blir det snarare spel än film. Vet inte men det känns bara inte lika mysigt haha
Haha, men nej.
Varför kan inte 10-åringen se en film på paddan utan måste ha en egen tv?
Sedan tycker jag det är helt ok med egen tv.
Varför tycker folk paddan är bättre än teven? Det är samma sak, förutom att teve är bättre för barns ögon. Samt lite mindre beroendeframkallande än många spel/ appar.
Aldrig. Och nu har de flyttat hemifrån. Vi har en tv i vardagsrummet.
Yngsta var nog runt 11 när hon fick TV och det blev jättebra. Hon är väldigt social med oss och vill umgås och kolla film med oss, men ibland är det skönt för henne att gå upp till sig. Ska tilläggas att det är några år sen så hon är tonåring nu.
Ni får hemskt gärna berätta hur ni har lagt upp det istället på kvällarna! Jag är på riktigt nyfiken. Tänker att det även är bra för när kompisar sover över och de vill vara lite ifred
Vi har två tv-apparater i huset, alltså två vardagsrum/tvrum så man kan kolla på olika saker men inte inne på någons rum
Ingen dum ide. Många har ju ett extra allrum med tv till barnen men har man inte den möjligheten så är tv på rummet ett alternativ.
Vet inte om det är FLER skärmar och mer oövervakad skärmtid som behövs för barn.
Hellre en teve med en streamingtjänst än en iPad/ smartphone med fri internetillgång dock.
Har du något annat förslag? Eller känner du inte att du ”behöver”(i brist på annat ord) se någon film eller serie som ni vuxna vill se? Eller typ ta ett glas vin och spela kort med din sambo.
Tänker att när de blir äldre så kanske man vill se mer samma saker, eller det är lättare att hitta något som alla gillar.
För övrigt är det just det med mer skärmar jag är kluven kring.
Personligen tycker jag att det är skillnad på att ge barnet en mobil eller en tv. Absolut, skärmtid kan ju diskuteras och jag håller med om att det är ett problem för många, men att kolla film en lördagskväll med en kompis eller en tv-serie innan man ska sova känns för mig helt ok. Mycket värre scrolla tiktok i timtal. Tror dessutom det är skillnad på att titta på en stor tv och på en liten mobil, om man ska tänka på vad som är skadligt för ögon osv.
Verkligen, många appar och spel ör mycket mer anpassade för att vara beroendeframkallande än en film.
Många verkar tycka det här är konstigt men när jag var liten var det helt normalt att få en liten teve i present när man fyllde iaf 10, 11 eller 12 år. Då kände man sig stor!
Att folk tycker det är konstigt nu är väl antagligen bara för att barn använder mobiler/ paddor istället.
Exakt! För att nu har man skärmar runt sig hela tiden. Och många föräldrar kämpar för att begränsa skärmar på ett vettigt sätt.
Jo eller hur. Så märkligt nu med folk som gör ett stort nummer av att de ”inte har en teve” men sen är totalt skärmberoende och har 11 h skärmtid om dagen i telefonen.
Även när jag var barn, på 80-talet, hade vi två tv-apparater i hemmet. Det var i och för sig i vardagsrummet respektive föräldrarnas rum, men det var ju bra av den anledningen att barn och vuxna kanske ofta vill titta på olika saker.
Sonen fick vid 7 års åldern, men kollar typ aldrig tv där, endast när han har en kompis över och de vill spela PS. Men annars kollar vi hela familjen på den i vardagsrummet och efter tex Masked singer går barnen och sova/läsa en stund och sedan sova! Nu är han 10.5 men har noll intresse av att kolla tv i rummet så vi flyttade den till föräldrarnas sovrum, han ville ha sitt skrivbord tomt istället!
5-6 år gammal. Främst från början var det för att kunna se på netflix, disney+ osv. Vi upplevde att när han kollade på paddan så satt han jättenära med ansiktet. Nu sitter han i soffan och oftast grejar med något samtidigt, tex målar.
Barnen har väl varit runt 4-5 år när de fick TV på rummet. Bara för att den finns där så behöver den ju inte användas hela tiden. Det är perfekt när de vill spela spel eller kolla på annat än vad vi tittar på. Eller för att bara ha som ljudkälla när de lekt med annat.
Hur stöttar jag en vän som försöker att bli gravid men inte lyckats ännu?
Heja på från fotändan av sängen.
Fick lite Handmaids tale-vibbar av detta. ?
Jag fick lite scener från skräckfilmen Midsommar i huvudet ?
Hur dom ens kan kalla den dåliga filmen för skräckfilm är ett under. Så otroligt dålig ? måste väl ha en genre iofs men komedi skulle passa.
Jättebra!
Det enda du kan göra egentligen är väl bara att lyssna när hon väljer att prata om det. Finns ju ingenting man kan säga som förändrar situationen.
Skagenröra
Hade nog inte gjort något särskilt utom att kanske vara lite extra snäll.
Det är väl ingenting som du ska blanda dig i. Hon och hennes partner tar nog hand om det.
Nu är vi väldigt nära och hon ringer mig och gråter varje gång hon får mens. Så det är inte så att jag blandar mig men hon söker stöd hos mig. Ville gärna höra från någon som varit i samma situation vad man önskade att höra från en vän
Låt henne leda samtalet, lyssna på henne, bekräfta hennes känslor (”Jamen såklart, det är inte alls konstigt att du känner så”), fråga henne vad hon behöver just nu, föreslå att ni kan hänga helt kravlöst. Var försiktig med att muntra upp, stanna hellre kvar med henne i hennes känsla och validera den. Vilken fin vän du är som både vill stötta henne och undersöka hur du kan göra det på bästa sätt <3
Jag och min bästa vän var gått igenom en hel del tillsammans, vill inte skriva ut för mycket men det har varit otroligt tuffa år att försöka få ett levande barn, speciellt för henne. Det viktigaste har varit att bara ha någon som finns där, att ha högt i tak, obegränsat med kärlek, pepp, tröst och stöd samt att vi pratat om att allt är okej att säga eller fråga. Vi har pratat så mycket igenom åren och bestämt att vi ska snäll-tolka varandra, ibland är det svårt att uttrycka sig och även uttrycka sig på rätt sätt inom ett så känsligt ämne, men för oss har det varit viktigt att våga prata om allting och därför har vi fått ha respekt och tålamod från båda håll.
Fint av dig som vän att vilja stötta, bara att hon väljer att ringa dig säger mycket <3
Det du INTE ska göra är att säga ”om du slutar tänka på det så kommer det gå lättare”. Jag fick det ”rådet” av en vän när vi försökte och det gjorde ont för det är omöjligt att inte tänka på något man vill mest av allt.. plus att stress inte är ett hinder för befruktning, tänk alla kvinnor som blir med barn under krig eller av en våldtäkt.
Det du kan göra är att få henne på andra tankar som en vän. Hitta på roliga saker, så att tiden går fort tills nästa ägglossning.
Har någon gått i terapi för en specifik händelse? Jag har varit med om en episod i mitt liv där jag tagit många dumma beslut som jag nu ångrar/inte kan acceptera/grämer mig över. Jag behöver hjälp med att acceptera och gå vidare och har tänkt att ta hjälp av en professionell. Är det KBT som är det riktiga för mig? Jag har inte lust att gräva i mina relationer från min barndom utan mer hjälp med att acceptera och gå vidare för att slippa ångesten.
Jag har provat skrivterapi, det kanske kan vara något?
Jag gick. Det var bra.
Kbt är kanon, handlar inte så mycket om att gräva bakåt utan identifiera de efterdyningar du lever med idag och de triggers/mönster mm du ägnar dig åt i form av ånger/gräma dig – hur det påverkar din vardag och hur du bygger en bättre vardag med nya, bättre mönster. Det gav mig min livskvalitet tillbaka.
Jag har arbetat i en tuff bransch. Jag blev ”headhuntad” i en annan del av denna bransch och började bara för någon vecka sedan, vilket var väldigt kul och smickrande. Dock har jag aldrig känt mig hundra procent bekväm, och att denna bransch inte passar mig egentligen (trots bekräftelse på bra jobb) så nu vill söka nytt. Det känns som att ”det räcker nu faktiskt” men jag undrar hur länge det tar att komma in i sitt nya jobb, och ska allt vara toppen i början eller är det normalt att det är tufft och att man vill säga upp sig ?
Du har jobbat i en tuff bransch men aldrig upplevt att det varit tufft ? Och nu pallar du inte ens en vecka ? Tror du måste jobba på dig själv.
Va? Det har menar är att jag arbetat i denna bransch som är väldigt tufft i några år, så jag har slitit röven av mig. Nu när jag började i en ”annan del” av branschen så är det ännu tuffare – och jag funderar på om jag helt enkelt ska lämna tillslut.
Var läser du det? Hon har ju jobbat i en tuff bransch men nu i en annan del av samma bransch.
Tycker du Anonym 20:24 måste jobba lite på din vänlighet.
Oj, vännen, det tar någon månad att BÖRJA känna sig bekväm på sin nya arbetsplats.
Där är man olika, går snabbare för mig. Blir snabbt vardag liksom.
♥️ tack / TS
1 år ungefär innan man känner sig hemma.
Oj, känner verkligen inte igen mig. Får mkt snabbare för mig. Efter några veckor vet jag oftast var allt är, hur det funkar osv. Det är när jag haft samma yrke.
Beror väl på vilken bransch man jobbar i? Inom sjukvården tex kan det skilja sig ganska mkt beroende på vilken patientgrupp man jobbar med och det kan ta flera månader innan man känner sig helt bekväm
På mitt jobb är det också vedertaget att det tar iaf något halvår innan folk gör nytta och kommit innan i det. Man behöver ha varit med och sett olika skeden för att förstå någorlunda hur man gör ett bra jobb.
Folk som får stresspåslag av att det inte känns tryggt fort brukar inte bli var helt enkelt.
Ok, skulle inte funka på mitt jobb! ? Men bra att ni räknar med det, då vet ju alla.
Ja det är ju det jag säger, att det är olika. Beror nog både på jobb och person.
Ja jag har också den bilden från när jag började nytt jobb förut – det tog precis ett år. Och nu är frågan om jag ska stå ut med vissa delar i ett år .. /TS
För mig tog det också ett år att bli varm i kläderna. Är i en bransch där det är ganska stora skillnader mellan säsongerna/kvartalen och att det är bra att vara igenom ett år för att känna på svängningarna i arbetsbördan och veta hur man ska lägga upp arbetet bättre när man vet hur det går till.
Men alltså, varför tackade du ja till ett jobb där du inte ens ger det en vecka ? Vad dumt, när någon annan kunde fått jobbet som verkligen ville ha det och hade passat för det. Bara för att du fick en egoboost. Du slösar med andras tid.
Jag tackade ju givetvis ja pga högre lön, erfarenhet och en förhoppning om att allt skulle bli bra. Jag förstår efteråt att givetvis såldes rollen in som guld och gröna skogar för att jag skulle säga ja. Herregud.
Eh? Är inte ts men jag började söka jobb samma dag som jag började på ett ställe en gång. De ville så gärna ha mig, borde ju fattat att det bara var lögn så som de målade upp stället. Jag hade dålig magkänsla hela tiden i princip men tackade ändå ja och insåg efter halva första dagen att det var ett jävla skitställe. Efter två månader hade jag nytt jobb. Skäms inte ett dugg. Ibland blir det helt enkelt inte rätt, det är inte så jäkla konstigt. Förstår ts helt.
Tack för förlåtelsen! Och modigt av dig att samla ihop dig själv och dina sinnen, och förändra din situation genom att söka nytt ♥️ / TS
Vill fråga om någon har problem att använda HMs hemsida på mobilen. Lade massa kläder i varukorgen igår och nu när jag försöker komma in står det Access denied You don’t have permission to acces…
Har använt appen flera gånger de senaste dagarna eftersom jag bevakar flera plagg. Handlade ett plagg häromdagen och har inte haft några problem med appen.
Se till att du har den senaste versionen av appen.
Pröva stäng av Wi-fi om du har det och gå in via 4g
Går inte att scrolla när jag går in i deras app. Varit problem länge trots uppdatering av appen.
Tycker ofta att de har problem med appen!
Kollar appen flera gånger i veckan (favoritmarkerar bara, beställer inte så ofta?) och har typ aldrig upplevt problem med den. Enstaka gånger bara. Har Android om det spelar in.
Jag står på marknader och säljer mina virkade alster då och då och ska snart göra det igen, men jag vill gärna uppgradera mitt bord samt få lite bättre koll på vad personer förväntar sig osv!
1. Vad är ett bra marknadsstånd enligt dig? Speciellt när det gäller hantverk?
2. Vad gör att du INTE vill handla hos någon?
3. Vad är något du uppskattar lite extra? (t.ex prislappar, säljaren hälsar)
Allt är självklart individuellt men det är väldigt intressant att läsa❤️
Om jag ska vara lockad att köpa ska varje alster ha en synlig prislapp (inte alla har det på marknader). 🙂
Gärna att säljaren säger hej.
Att säljaren tar swish. 🙂
Synliga prislappar.
När det gäller virkat eller stickat uppskattar jag att det står material tydligt. Så man inte köper en mössa i akryl typ.
Prislappar och swish!
Uppskattar om kontanter tas emot!
Tydliga prislappar material är ju en klar fördel. Såklart utbudet lockar mest, vill jag verkligen ha något så kan jag ha överseende med högt pris otrevlig säljare osv.
Rimliga priser oxå såklart . Och att man får en påse.
Tycker Jossan Svanbrg lägger upp att hon äter kakor, godis, hembakat osv osv vaarje dag typ, men blir bara smalare och smalare? Hur?? Vill också, äta lakrits varje dag
Kanske inte äter så mycket i övrigt, eller rör på sig mycket? Eller inte äter det hon lägger upp.
Tycker hon varit lika i kroppen sedan lång tid. Mycket handlar om hur man tar bilder osv. Hon känns som en sund och fin tjej!
SEN kan man faktiskt minska i vikt trots att man äter godis och kakor varje dag, det handlar om kalorier in och kalorier ut samt hur mycket man rör på sig.
Finns det någon influencer som ni tror aldrig får någon negativ kommentar? (Menar inte om någon skriver om ett stavfel eller något, utan hårdare kritik, ja ni fattar nog)
UnderbaraClara känns som en sådan.
Jag har sett Clara få riktiga hatstormar gällande vissa inlägg. Minns när hon var i Afrika och skrev om barnafödandet där, då fick hon en massa kritik för hur hon uttryckte sig.
Maja Nillson Lindelöf
Tiingelinn ser jag sällan negativa kommentarer hos.
Nej för hon tar bort och blockar en om man skriver minsta lilla kritik.
Haha hon rensar hejvilt. På hennes tuggv i d e o häromdagen fick hon hur många negativa kommentarer som helst. Antingen sa hon eller så läste jag det, att hon hade rensat och blockerat och då ramlade fortfarande kommentarer om hennes tuggande in på samma v i d e o?
Hos Tingadlink så råder det censur, om du så mycket gillar en negativ/kritiserande/frågande kommentar åker du på blocken!
Elsa Billgrens kommentarsfält är alltid jättegulligt,men har hört att hennes man rensar bort alla negativa kommentarer…på FB däremot är det inte nådigt!
Hur mycket kostar en Maraboukaka hos er? ?
Den billigaste Maraboukakan får du för 36 kr.
En stor kostar 42 kronor på min närmsta affär.
Ingen aning, inget jag tänkt på. Vill jag ha choklad köper jag det.
Stötta inte marabou.
Är Fazer mer OK?
Definitivt.
Mycket godare dessutom!
Tycker inte jag.
Hahaha, väntade bara på den. Vad är det som väckt din upprördhet? Dumma Putin? Skövlingen av regnskogar? Brist på att annat att förfasas över?
Varför köper du marabou?
Gott?
Köper Lidls Fin Carré när jag köper choklad, kostar numera 33 spänn. Upptäckte jag häromdagen. Minns det som att det kostade runt 20 spänn för inte så länge sen. Och ja, nu köper jag det sällan pga priset.
Den har gått upp sinnessjukt
35:- i en affär nära mig
På Coop 45 på de flesta andra 35. Min smärtgräns är 27-28 kr så jag köper bara när det är extrapris
Modigt av Egoina att skaffa ett barn till! Dom verkar ju ha haft det svintufft med första, aldrig fått sova, aldrig fått honom att åka vagn osv. Hoppas att nästa blir mer medgörlig ?.
Anar jag sarkasm? Att du hoppas lite grann att det kommer bli jättetufft?
Nej verkligen inte! Varför tror folk alltid det sämsta? Dom verkar ju ha haft det jobbigt. Jag vet folk som haft det tufft som sen inte vågar skaffa ett till barn. Därför är det modigt!
Jösses nu får man inte önska folk lycka till längre ?♀️
Hon kan ju inte direkt klaga då…
Det känns lite skevt att alla skriver kommentarer där de hoppas att hon ska få ”ett lättare” barn nästa gång… Småbarn som har svårt att sova har det knappast för att de är knepiga som individer liksom, och även om det så klart är lättare rent praktiskt med ett barn som ”beter sig” så ser det ändå…märkligt ut att önska folk sådana. Hoppas snarare att hon nu är tryggare i sin föräldraroll, vet att det finns hjälpmedel att ta till och ett ljus i slutet av tunneln.
Var skrev jag att jag önskade henne ett ”lättare” barn?
Skrev att dom verkar ha haft det tufft. Vilket dom ju verkligen verkar ha haft det…
Suck på att alla hela tiden ska fultolka det man skriver.
Du skrev ”medgörlig”. Hur är det fultolkat?
Du valde att gnälla på min kommentar som enbart önskade att de skulle få det mer medgörligt nästa gång. Vet inte vad du vill komma åt? Ska man inte få önska folk lycka?
Okej. Från och med nu ska jag sluta med det.
Jag tror oxå din avsikt var att få igång en diskussion om hur gnällig Egoina är o därför blir du så kränkt
Om du nu är så glad för hennes skull kan du väl önska henne lycka till direkt? Precis som hon sitter här o läser lixom ?
Det har jag gjort! Såklart. Nu lämnar jag det här, tråkigt av er surpuppor att förstöra. Hejdå.
Har ni sett Bingo R smygfilmning av kvinna somm uppenbart inte är helt nykter… gör man så?
Verkligen inte.
Hade det varit mer okej om de va någon av typen ” Lovisa Worge ” då lovar jag att det hade varit mindre upprört bland folk
Vill lufta en kanske unpopular opinion: är det inte helt sjukt att det blivit så normaliserat att säga att man inte älskade sitt barn ”i början”? Ingen skulle ju någonsin säga till en vän, eller en partner eller whatever ”jag kände ingen kärlek till dig i början”, så varför är det så Ok att säga så om sitt barn? Jag menar, barnet växer ju upp och kan lösa det själv sen. Vad kul att höra? Nej, man måste inte säga allt man tänker och känner 🙂
Tänker att det är 100% okej och normalt att säga det, om man pratar med en vän eller psykolog. Inte om det är något man lägger ut på sociala medier.
Håller med. Jag behövde själv stöd och förståelse i det då jag efter en väldigt tuff förlossning behövde tid att bearbeta och landa i allt innan jag var 100% mottaglig för att älska denna lilla bebis av hela mitt hjärta.
Sen tycker jag det är betydligt hemskare med dem som påstår att de älskar ett av sina barn mindre än det andra. Även om det skrivs anonymt får jag så ont i hjärtat för de barn som växer upp i en familj där man gör skillnad på barnen.
Tycker också att det gör ont att läsa. Men det viktigaste är ju att den föräldern hittar metoder för att se till att barnet drabbas så lite som möjligt av detta.
Jag ser mest kvinnor som säger att dom älskade ditt barn från sekunden dom såg plus på stickan. Jag är gravid nu och har haft superdåligt samvete för att jag älskar, längtar, drömmer om och avgudar min kommande bebis. Men han är ju inte här än och ”finns inte” liksom. Det skulle jag givetvis aldrig skriva oanonymt eller säga till honom, men det är nog viktigt att prata om. Generellt liksom.
Dom älskade *sitt barn
Dåligt samvete för att jag INTE älskar*
Herregud, jag är fan sämst
Jag förstår precis vad du menar. Har haft så fruktansvärt dåligt samvete och känt mig som en hemsk person som inte älskar eller längtar efter mitt kommande barn. Men han är ju inte här än och jag känner mest ”Ja, jag är gravid. Så?”
Jag tänker att folk säger det för att man troligen känner skam över över att inte känna kärlek från början och vill berätta för andra att det är normalt, att man inte är en sämre förälder för det och att kärleken kommer. Tror verkligen inte det är traumatiserade att få läsa/höra det när man är stor?
Jag har alltid fått höra att det bara var min morfar som ville ha mig, det kändes inget vidare.
Alla saker som föräldrar måste hävda som ”normalt” ”viktigt att prata om” ”man är en bra förälder ändå” känns som att det handlar om deras egen osäkerhet. Vet man med sig att ens barn mår bra och att man gör det som lämna rätt och bäst för sig själv och sin familj skulle man inte ha behov av att höras så.
Tänker det om allt från vilket sätt man föder på, amning eller flaska, känna enorm kärlek direkt eller inte, laga mat från grunden eller köra barnmatsburkar, ha allt sånt.
Är man nöjd och trygg med sitt val/hur man själv är och vet och ser att ens barn mår bra så borde man inte ha ett behov av att hävda att ”det är helt okej att göra som jag, man är absolut ingen dålig mamma för det.”
Visst, men det är väldigt lätt för föräldrar som mår dåligt att börja ifrågasätta sig själv på massa olika vis. Och skammen hjälper inte i att få en att må bättre.
Är man alltid nöjd med sig själv och trygg ändå har man väl haft turen att må väldigt bra helt enkelt.
”glad mamma, glad bebis”
Ehmm ja jo fast lite kan man väl göra sig omak för att det ska bli bra för sitt barn..
Man ska vara väldigt försiktig med vad man skriver/ delar i sammanhang som barn kan ta del av det innan de är redo.
Men det är ju en modern idé att det skulle vara så himla viktigt att man kände himlastormande kärlek till barnet dag ett. Förr ansågs det viktiga bara vara att man tog hand om barnet..
Fick själv dåligt samvete när jag precis blivit gravid efter att jag set en video där en influencers berättade om hur stark kärlek hon kände direkt när hon såg plusset på stickan, hon älskade barnet redan då. Lätt att ifrågasätta sig själv just den tiden i livet och undra varför man själv inte känner så. Du måste ju ändå kunna hålla med om att det är en otroligt onödig grej att som samhälle skapa massa idéer kring? Sjävklart behöver man inte känna att man älskar ett plus på stickan.
Funderar på om Monasuniversum var bjuden på Graafs party , ser att hon gör reklam nu för andra märken .
Maggans klädsel på deras fest ? Har hon ingen vän (eller syster kanske) som kan stoppa henne nästa gång hon väljer klädsel..
En genomskinlig spetsgardin och nåt slags livstycke i plast ovanpå det…
Men hennes syster hade en ursnygg klänning.
Märklig utstyrsel verkligen…?
Söka högskoleutbildning
Jag har pluggat en utbildning men det var ganska länge sen nu.. Hur går det till när man sökt? Kommer man in på sitt första val (förhoppningsvis) och ska tacka ja eller nej till det och bara andrahandsvalet om det inte gick med första? Eller kommer man in på flera samtidigt och får välja vilken man vill ha?
https://www.antagning.se/sv/vanliga-fragor-och-svar/antagningsbesked-och-svar/
Såklart har jag varit inne där då det är man söker. Hittar inte riktigt svaret på min fråga dock.
Jag har blivit antagen. Varför har jag strukits från alternativen under?
Du kan bara bli antagen till 45 poäng. När du antagits till 45 poäng stryks de utbildningar du satt längre ner.
Du kan alltså bara komma in på 45 hp.
Säg att du sökt 5 st 7,5hp kurser ja kommer du in på alla dem så kan du ”välja och vraka”
Men säg att du bara sökt program, och t ex kommer in på nr 3 Sjuksköterska 180hp. Då kan du stå som reserv uppåt och stryks från dina undre val.
Väldigt viktigt att rangordna med andra ord!
Är inte den skriftliga informationen tillräcklig så är ett bra tips att ringa till eller chatta med Antagningen.
Visst, men svåra att få tag på. Man kan alltid kolla runt lite först. Det är ju ingen svår fråga egentligen, många lär ha erfarenhet av det (i mer närtid än jag).
Har för mig att om man blir antagen till något så stryks alternativen under. Typ blir du antagen till alternativ 1 stryks 2 och 3. Men blir du reserv på alternativ 1 och antagen till 2 så stryks 3 (och 1 är fortsatt reserv). Tror jag.
Exakt. Så får man återanmäla sig till sitt första alternativ.
Tack!
Kommer du in på ditt första kommer du inte in på ditt andrahandsval. Det som är andrahand och längre ner i priolistan stryks då, och om de utbildningarna är fulla kan du inte välja dem på nytt i efterhand.
Detta gäller om allt är heltidsutbildningar/kurser. Men jag har för mig man kan komma in på 150%? Var i alla fall något liknande när jag pluggade för många år sen. Då kunde man komma in på både förstahandsval och val längre ner, tills man kommit in på max 150% studietakt så att säga.
45 hp.
Tack!
Under också om det finns några undantag från antalet år man studiestöd och lån? Har bara ett år kvar men skulle vilja plugga i 3 till ett nytt yrke. Jag tänker att läkare pluggar ju väldigt länge tex…?
https://www.csn.se/fragor-och-svar/hur-manga-veckor-kan-jag-fa-studiemedel/antal-veckor-med-studiemedel.html#h-Flerveckorivissafall
Men hur funkar det för läkarna då? Ingen med personliga erfarenheter?
”Läkarförbundet har ett stipendium som man kan söka om man har slut på CSN men de blir så överösta av ansökningar att många får avslag.” – https://www.sjukhuslakaren.se/kronika/csn-ett-onodigt-ont-for-lakarstudenter/
”Om du vill du bli läkare bör du inte ha tagit studielån innan, om du vill att CSN-pengarna ska räcka hela studietiden.” –https://www.sverigesradio.se/artikel/lakarstudenten-henning-bedrovad-studiemedlen-racker-inte
https://lakartidningen.se/opinion/signerat/2023/02/inget-studiemedel-inga-lakare/
Csn räcker ju till en sexårig utbildning! 12 terminer.
Bara problem för dem som förbrukat veckor med studiemedel innan men gissar att de flesta går direkt till läkarprogrammet. Vi snackar ju många år nu som man investerar.
Och om man redan har en utbildning och sen kommer på att man vill bli läkare, ja då har man förhoppningsvis jobbar några år och sparat ihop en budget.
Csn räcker ju till en 6-årig utbildning, eller 2 st 3-åriga kandidatexamen om man så vill. Himla generöst!
Tycker dock att man borde få tillbaka veckor med csn i takt med att man betalar tillbaka på lånet.
Smart!
Absolut generöst. Har en utbildning på 3,5 år sen lite kurser.
Kan det vara att läkarna börjar få lite lön efter en tid när de börjar tjänstgöra på sjukhus? Alltså som AT-läkare eller om det är nån praktik..(förlåt alla läkare inser att jag inte vet något alls)
Ja jo men vad har det med saken att göra?
När Man gör AT har man redan pluggat färdigt och Tagit examen och har därmed inte rätt till csn
Ah ok, så pass.
Ganska korta svar där… Trist om det är enda möjligheten. Nån som vet mer?
Kolla med CSN.
Det finns ju det går omställnings-studiestödet. Men det är begränsar så man får söka direkt när det släpps. Annars finns det nog inte undantag för tex bristyrken.
Ja det är bra. Kommer nog inte få det dock då jag inte behöver utbilda mig för att få/ha en anställning.
Jag är läkare och hade pluggat annat i 1 år innan så sista terminen (då 5,5 år utbildning) fick jag inget CSN. Fick leva på sparpengar och jobba extra. Tufft men det gick. Liknande situation för många i min klass, vet ingen som fick stipendium.
Jag mår ärligt talat väldigt dåligt över min ansiktsform. Jag har ett runt ansikte och ser otroligt svullen ut ALLTID. Vad kan jag göra åt det? Jag är 30 år gammal och normalviktig.
Kanske prova lymfmassage för ansiktet?
Vänta några år så kommer du vara glad, ett runt ansikte gör att man ser yngre ut.
Joo men man kan samla på sig vätska oxå
Vad äter du? Är det inte salt och/eller sötsaker som får ansiktet att se svullet ut? Minns inte exakt vad det är nu.
Testa att göra lite Lymfmassage på ansiktet och halsen morgon och kväll. Gärna med en Gua shua skrapa. Börja och avsluta med att pumpa i nyckelbensgroparna 🙂
Sök på ansiktsyoga och lymfmassage. Jag har ett väldigt runt ansikte och samlat lätt på mig vatten om jag druckit en del alkohol, ätit socker och mat som pizza. Märker typ direkt i ansiktet, särskilt mellan ögonen, på näsan och under hakan. Försöker därför minimera sockerintaget, minska alkoholen och äta kolhydrater i form av bröd/pasta Max 2 ggr/dag annars bara som typ grönsaker. Det ihop med ansiktsyoga och lymfmassage har nog börjat fungera, har precis också börjat med torrborstning av kroppen som ska stimulera lymferna i resten av kroppen. Det tar dock ett tag innan det syns men värt att prova!
Asså älskar junior i lets dance!
Programmet är fan sämst nu juryn är så pinsamt dålig
Ja visst saknar man experten Dermot…?
Skulle det vara kul? Den ENDA som har dansat 10-danser är Tony. Eric Saade vann bara men kan ingenting om hur man bedömer den typ av dans och fjanten i mitten har varit bakgrundsdansare och vet heller inte hur man bedömer denna typ av dans. Dermot må vara ett svin men den gamla juryn var bättre.
Tiodans menar jag. Kan inte skriva och borsta tänderna samtidigt
Menar du Dörrmått?
Verkligen, amatörer som försöker spela proffs.
Och Tony är pinsam!
Tycker tjejen(minns inte namnet) i panelen är fruktansvärt gapig och överdriven
Ann Wilson, kan inte hon ringas in?
Saknar Ann, hon kunde verkligen uttrycka sig och ge feedback på ett bra sätt
Ni med småbarn: hade ni stannat på erat jobb som känns helt ok med 30 min pendling och möjlighet att jobba hemifrån 2 dgr/v eller hade ni tagit ett drömjobb med 1 h 15 min pendling varje dag, ingen möjlighet till hemarbete?
Nej jag hade nog inte pendlat längre än absolut nödvändigt. Om du inte kan gå ner i tid då kanske.
30 min pendla o jobba hemifrån, guld
Finns det möjlighet för dig att jobba hemifrån längre fram på drömjobbet? Jag hade inte velat pendlat varje dag så långt (oavsett barn eller inte, men framförallt inte nu när jag har barn). Men om det är en period du behöver vara på kontoret varje dag, och i framtiden kan jobba mer hemma, kanske det kan vara värt tacka ja? Kan din partner jobba mer hemma/kortare till jobbet? Skulle försöka tänka långsiktigt vad som är viktigt för dig. Dumt tacka nej till ett drömjobb om det är det du vill göra i långa loppet, men vill du ha möjlighet jobba hemma och ha kortare pendling (vilket ju gör det lättare med småbarn) så är det ju viktigt att du har ett jobb som åtminstone så småningom möjliggör det.
Absolut stannat på det med hemarbete och närhet under småbarnsåren. Om man inte har en partner som vill gå ner i tid och sköta all hämtning/lämning. Hade aldrig låtit barnen gå så långa dagar.
Både jag och min sambo har gått ner lite i tid för att kunna ge barnen bra tider. Stannar ett par år till på mitt jobb pga att det är trivsam, nära, möjlighet till lite hemarbete och bra lön. Men egentligen är jag redo att göra något nytt och utmanande då jag har många års erfarenhet i min roll. Fördelen att jag kan allt på jobbet och jobbar effektivt.
Jag hade jobbat kvar.
Men du kanske har en partner som kan gå ner i tid istället så det kompenserar för din pendling?
Det beror på vilka arbetstider min medförälder har. Om längre pendlingsavstånd skulle innebära att barnet får vara orimligt länge på förskola eller om jag inte skulle komma hem förrän efter barnet somnat skulle jag aldrig gå med på det.
Definitivt stannar på första jobbet.
Stannat kvar på första jobbet alla dagar i veckan! 1h 15 är fruktansvärt lång tid fem dagar i veckan.
Stannat! Tiden med familjen är mer värd, speciellt när barnen är små! Jobb/andra möjligheter kommer alltid att komma men barnen är bara små en gång.
Forskningen pekar entydigt på att människor med kortare pendlingstid skattar sin lycka/livskvalitet bättre, även om jobbet är mindre betalt osv
Vad för forskning? Finns det någon artikel?
Hade stannat på första jobbet! Är ju guld värt att kunna jobba hemifrån, särskilt när man är småbarnsförälder tycker jag.
En bekant var i den situationen och bytte till sitt ”drömjobb” istället – visade sig dock att gräset var inte grönare på andra sidan så hen bytte tillbaka till sitt gamla jobb och vill aldrig byta jobb igen
Kan man gå samma utbildning två gånger om man skulle vilja?
Kom bara att tänka på att jag idag, några år efter examen, hade haft så mycket mer nytta av min utbildning. Att jag liksom hade förstått bättre med lite erfarenhet innan, och att jag genom det hade kunnat göra ett bättre jobb idag. Skulle ju aldrig orka gå en hel utbildning igen, men tanken slog mig att skulle man kunna om man vill? På samma universitet eller ett annat?
Utan att veta tror jag att man inte får det. Men det är helt normalt att inte förstå sin utbildning på djupet. Tror inte att det är möjligt faktiskt. När man sedan börjar jobba brukar aha-upplevelserna komma. Det är en utbildning i sig att arbeta. Jag gick en 5-årig utbildning och efter 1 års arbete insåg jag att det året lärt mig mer än de fem åren.
Det kan du så länge det inte är exakt samma och på samma universitet/högskola. Jag har läst ”samma” språkkurs flera gånger fast på olika lärosäten.
Ett gott skäl till att köpa och behålla sin kurslitteratur efter avslutad kurs. Efter några pr kan du läsa om den med god behållning.
Tror det men du får inte csn för kurser du redan läst.
På statliga universitet har alla rätt att delta på föreläsningar. Du kan dock inte få examen eller HP om du inte är antagen.
Oj va, kan man gå på random föreläsning utan att vara student?
På min senaste föreläsning var läraren mycket sträng med att en student som inte hunnit bli registrerad än inte fick delta. Var det fel då?
Hm, det är ju inte som att systemet märker att du är antagen till samma utbildning du gått!
Men kommer bli problem med kurserna, du kan nog inte omregistreras på samma kurs du redan är betygsatt i.
Men du kan ju läsa på ett annat lärosäte. Dock helt meningslöst i ditt cv att ha läst samma utbildning två gånger.
Jag har också tänkt det, att det kan vara en fördel att t ex jobbat som lärarvikarie innan man blir lärare. Mycket mer erfarenhet att fästa kunskap på
Jo, systemet märker visst att du varit antagen och registrerad tidigare. Försökte själv läs om en ganska svår kurs några år senare på exakt samma lärosäte. Anmälan plockades bort automatiskt då jag gått tidigare.
Aha, mer än jag visste!
Vi låtsas att ni är en influencer och ni delar med er av det mesta i ert liv. Alla får ju klagomål i princip. Vad i ert liv tror ni att era följare skulle klaga på? Nu menar jag inte vad ni är missnöjda med eller så, utan tänk på vad för klagomål influencers brukar få.
(Exempelvis att ni reser för mycket, exponerar era barn, konsumtionshets)
Reser mycket. Bor utomlands och reser ca 6-8 ggr i året både till och med familj. Kan tänka mig att folk hade klagat på mig att jag har ett tråkigt liv! Haha gör typ detsamma varje dag och varje helg.
Kan ha ganska konservativa åsikter.
Att jag hade storebror på förskolan (de tillåtna antalet timmar) när jag var föräldraledig med lillebror. Att jag skaffat barn på egen hand.
Att jag är vegan, inte flyger, så gott som bara handlar second hand. Hade nog anklagats för att ”försöka verka helylle” men att jag egentligen bara smyger med överkonsumtionen (vilket jag alltså inte gör, haha).
Något med barnen. Typ leker inte tillräckligt med, att vi samsover, något om matvanorna etc.
Tja, om jag ska utgå ifrån vad som skrivs härinne så hade väl alla klagat på mina silikonimplantat
Jag har aldrig bott själv. Utan först med mina föräldrar och sen min partner. Har ibland ett stort behov av att vara ensam. Någon annan där ute som aldrig bott själv?
Har ni stort behov av att vara ensamma ibland?
Samma här. Bor fortfarande hemma (gammal ++++) för jag vill inte bo själv. Har behov av att vara ensam absolut men inte SÅ ensam. Hatar det.
Vad betyder gammal++++? Menar du att du är 35+ och bor hemma hos dina föräldrar för att du inte vill bo själv? Känns som att du borde jobba en del med dig själv. Vad ska du göra den dan dina föräldrar inte finns längre?
Du vet ingenting om mig så kom inte med dina pekpinnar. Personer som bor hemma behöver inte jobba med sig själva bara för att du tror att vi sitter i en källare och spelar tv-spel hela dagarna. Jag bor inte hemma för att jag inte vill bo själv men jag GILLAR inte att bo själv. Det är en stor skillnad. Jag har sjuka föräldrar att ta hand om för till skillnad från andra så skickar jag de inte till ett äldreboende och låser dörren.
Oj vad du fick igång…
1. Att du sitter i en källare och spelar tv-spel har ingen yppat nåt om förutom du själv nyss.
2. Du skrev själv i din första kommentar ”för jag vill inte bo själv”
3. Jag träffar mina föräldrar regelbundet och stöttar och hjälper dem med sånt som börjar bli svårare nu när de är äldre. Det går alldeles utmärkt att finnas där för dem utan att bo ihop.
Nu vet ju inte du vad jag har varit med om och hur sjuka mina föräldrar är och vilket liv jag lever eller hur? Människor får tycka precis vad de vill för kan inte bry mig mindre men jag är jävligt stolt över mig själv som finns där för den som behöver mig mest.
Haha eller hur, personen högg direkt. Märkligt? låter nästan som att personen skäms över att bo hemma och har kommit fram till en ursäkt ”alla köper”?
Det är ju såna som ni som får folk att skämmas.
Ni? Jag är oskyldig. Reagerade bara på hur det lät. Men det är inte särskilt accepterat i samhället att bo hemma när man är gammal, det är inget ”vi” har bestämt. Samhället har bestämt det.
Och du anser att samhället ska bestämma? Det kan inte vara lätt för dig. Gör du allt efter samhället eller det som gör att du mår bra? Jag är imponerad av de som går emot strömmen (som hen här uppe) än ni som är besatta av samhällets regler.
Jag har inte uttryckt någonstans vad JAG tycker. Det enda jag reagerade på var det plötsliga huggiga svaret och försvarstalet.
Hej C.S.K ?
Vem fan är CSK?
Claddan ?
Vet fortfarande inte vem det är ?
Jag har bott själv men har ändå ett stort behov av att vara ensam.
Jag är 61 år och har aldrig bott själv, flyttade ihop med pojkvän när jag var 19 år.
Jag kan ibland fantisera om att få inreda ett hus som jag själv vill.
Jag har gjort som du. Men har alltid haft behov av och uppskattat mkt tid för mig själv. Sånjag är bara. Skulle inte vilja bo ensam dock.
Samma här, flyttade hemifrån direkt ihop med partner. Har väldigt stort behov av att vara ensam så jag är tacksam att vi båda jobbar oregelbundna arbetstider så vi kan vara ensamma ibland.
Har inga barn men kan verkligen oroa mig för om jag får det, hur ensamheten skulle sluta existera.
Vill du ha barn då?
Jag bodde i egen lägenhet 3 mån innan jag flyttade ihop med en kille.
Jag har också tänkt att det vore bra för mig att ha bott själv ett tag. Och fått inreda det som jag vill. Sköta ett hem liksom och ta hand om uppkomna problem som kärvande kranar eller trasig hylla.
Jag har en 11-månaders här hemma och börjar fundera på att skaffa ett syskon. För mig har det varit en ganska tuff omställning att gå från noll barn och all frihet i världen till att koordinera allt med min partner. Nu 11 månader in börjar jag vänja mig, och har också äntligen fått lite mer egentid. Jag vill gärna ge ett syskon till mitt barn, men är rädd att tvåbarnschocken blir stor? Jag är ganska gammal, och hade inte purfärska ägg så om det ska bli ett syskon är det nu och inte ”vänta till syskonet är 4”. Hur upplevde ni att gå från ett till två barn?
Gå från ett till två va ganska oproblematiskt. Egentligen bara mindre egentid som kändes.
Tyckte det va oerhört mkt större omställning från 0 till 1.
Men mitt första barn är också väldigt mycket mer utmanande än mitt andra barn.
Jag håller med, var exakt samma för mig. Fast då var andra barnet på vissa sätt mer krävande än det första, då hon ville bäras jämt och vägrade vagn, men hade henne i bärsjal i typ tre månader och hon sov då konstant. Hade två armar fria för tvååringen.
Vill du ha ett till barn? Har du en sådan längtan/ önskan?
Du skriver bara att du vill ge ett syskon till barnet, men inget om hur du själv känner.
Jag har älskat de här 11 månaderna och vill gärna uppleva det igen. Men vill inte att det ska vara på bekostnad av mitt välmående, min partners och min bebis välmående utan att det ändå ska tillföra något för oss alla och inte bara vara jobbigt
Det är nog större chock om du väntar tills du har en femåring. Kör nu! Det blir jobbigt i några år men sen blir det stora barns problem istället som är helt annorlunda. Mobbing och tjuvröka istället för kolik och sårig stjärt.
Det blev ju jobbigare med två såklart, men inte såpass jobbigt att jag ångrar det (1 år och 9 mån mellan barnen). En praktisk sak som blev svårare var att barnen inte sov samtidigt på dagarna så man fick aldrig några pauser som man fick med första barnet. Med två var det alltid något barn vaket.
”Skaffa ett syskon” så märkligt att säga.
Vad ska man säga då? Är väl inte konstigare än att folk säger ”vi funderar på att skaffa barn.”
Avla fram en ny arvtagare har ju lite mer schwung i sig om man tänker efter
Ni som skriver att blonda ligan fått Ozempic och att de därför blivit så smala, hur tänker ni? För de har redan varit pinnsmala, Yazen och vanliga sådana sidor skriver ej ut till smala människor. Man måste skicka in bilder, verifiera sin vikt osv. Hur tror ni de gjort?
Skicka in bilder vart?
Hur tänker du? Man kan få tag på vad som helst om man vill det. Kontakter och pengar är allt som behövs. Naivt att tänka att alla som går på ozempic har fått det utskrivet via en vanlig läkare.
Det är väl rätt enkelt att manipulera en bild och ljuga om din vikt? Eller muta sig till ett recept från nån läkare utan skrupler?
Jag har bekanta som är smala och får utskrivet av läkare de känner privat hur lätt som helst. De rent ut sagt bryr sig inte. Ett annat sätt är att söka vård på appar/internetsidor och skriva att man har ett högt BMI/vikt. Det kontrolleras inte ens på många ställen.
Pricerunner-appen funkar inte längre och hänvisar till Klarna. Jag gillade funktionen att scanna produkt för att se bästa pris, men hittar det inte i Klarna. Någon som kan hjälpa mig?
Är det någon som har tagit emot en personlig leverans från PostNord det senaste året utan att ha varit på plats men lämnat en fullmakt på dörren?
En fullmakt på dörren?
Postnord plingar på och är jag inte hemma ställer de paketet utanför dörren. Vad menar du med personlig leverans?
Rek?
Allergivänlig katt.
Jag blir röd i ögonen och de kliar av katter om jag är med dem för länge utan allergitablett. Är det någon här som egentligen inte tål katter men ändå lever med en sk allergivänlig katt?
https://www.modernadjurforsakringar.se/fakta-katter/allergivanlig-katt/
Vi har en sibirisk katt, hittills har ingen allergiker reagerat på honom
Min man tål inte sibiriska heller tyvärr så de är inte hundra allergivänliga, kan vara bra att veta
Hur mycket kostar det med botox?
Tex att fixa argrynkan mellan ögonen.
Jag betalar runt 3000 för tre områden. Går till ett billigare ställe men skulle rekommendera att gå till et dyrt ställe första gången
Japp, och till utbildad personal. Dvs läkare, tandläkare eller sjuksköterska.
Lovisa worge som o-opererad likar väldigt mycket Carolina klüft!
Idag liknar hon Owen Wilson och Paow liknar Jeffree Star. ?
Va?
Neje. Carolina Klüft är snygg!
Jag har två funderingar:
2. Om ni hade blivit sårade av en situation som uppstått med vad du trodde var dina bästa vänner och en av dina så kallade bästa vänner svarar med ”Vad tråkigt att du upplever det så” efter att du förklarat vad som sårat dig osv.
Känns inte det väldigt elakt sagt? Känns inte alls sympatiskt eller förstående. Eller vad tycker ni och vad hade ni gjort?
2. När en person som du trodde var din bästa vän säger att du är en ”god vän”, hur hade ni tagit det då? Detta har hänt mig och jag ser nu vänskapen helt annorlunda efter att hon uttalat sig så.
Hmmm. Allt beror på omständigheterna. Men spontant utan någon mer information:
1. Är ett ganska likgiltigt svar. Om inget mer sas och inga försök gjordes till att säga förlåt eller gottgöra dig så skulle jag säga att hen inte håller med om eller bryr sig om din upplevelse.
2. Jag personligen skulle inte kalla en bästa vän för ”god vän” dvs med just de orden men alla uttrycker sig olika. Är detta hur personen vanligtvis pratar/uttrycker sig? Om inte så skulle jag reagera lika som du.
Vad har hänt mellan Mimmi Kapell och Andrea Norrman?
Inger väl? De umgicks senast förra vecka i nån inspelning för MK lifestyle kläder 🙂
Är det bara jag som får weird-vibes av Josefin Svanbergs man Jonas?
Antingen är han gaaaaaalet torr som människa eller så typ gillar han inte henne ?
Hon känns så snäll och han super tråkig och stel
Jag får bad vibes av henne sen hon blev heltids influenser ? förr var hon jätte rolig men nu känns allt krystat och upprepar ännu också allt om bröllopet ??♀️ ja, jag har slutat följa men kollar in ibland men tänker bara näääe.
En del gillar att evigt söka bekräftelsen – för de är vana vid att alltid få den. Samma med Isabellas man.
Hur tänker ni kring att resa till USA nu? Många länder varnar ju sina medborgare för att man kan bli stoppad vid gränsen även om man har alla papper i ordning. Det finns ju också exempel på människor som har hållits inspärrade och i princip torterats när de ville resa in i USA. Och sen har vi ju det här med att man kanske vill bojkotta USA, så länge som Trump håller på med sina tariffer.
Samtidigt vill jag åka dit och hälsa på en god vän. Knepigt det där.
Klart du alltid kan bli stoppad vid gränsen? Ingenting nytt eller unikt. Hade inte åkt dit nu p.g.a. Trumpeten och Musköten.
Medveten om att det är liten chans att någon med svar på den här frågan läser det här, så jag kommer kanske ställa den i någon kommande ÖS också. Men.
Hur gör de som får in sina små barn i bra grupper i en sport? Nu gäller det specifikt gymnastik. Alla vet ju att man måste börja tidigt för att bli bra, och tittar man på nästan alla som tävlar på hög nivå så berättar de att de började när de var små små. Men var hittar man dehär bra grupperna som verkligen vet hur de ska lära 4-5-åringarna det de behöver kunna för att få en bra grund?
Jag fattar det där med att tävlingsgrupperna plockar ut lovande barn osv men för att ha nån chans att bli ”plockad” måste ju dehär lilla barnet ha fått en bra grundträning. Den barngrupp mitt barn går i har liksom ett par ungdomar som är tränare och det känns inte alls som att de tränar på rätt saker.
Min lilltjej älskar gymnastiken och jag upplever att hon har bra förutsättningar (fd gymnast själv men aldrig sådär ”bra”) men det är ju nu all viktig grund läggs och jag vill att hon ska ha bra tränare. Var fasen går man?
Har hon roligt där hon går nu?
Nej inte särskilt. Hon tycker gympan är kul och ser fram emot att gå och övar mycket hemma på eget initiativ. Men på själva träningarna blir det mycket springa runt, komma ut till föräldrarna, bus, etc för att träningsupplägget inte är anpassat för åldersgruppen.
Var bor du?
Sthlm
Kolla upp Brommagymnasterna.
De har inte AG för tjejer
Men gud, chilla. Vilket obehagligt tankesätt, det viktigaste är att hon blir bra??
Tror du att det skulle finnas OS-medaljörer (tex) om det inte fanns föräldrar som engagerade barnen när de är små?
Nej, det viktigaste är inte att ”hon blir bra”. Det viktigaste är att hon har roligt. Men hon har inte så roligt när hon inte får rätt stöttning och inte får träna på rätt saker. Jag pallar inte förklara i detalj för det är ju uppenbart att du inte var ”mågruppen” för min fråga. Ni får tänka hur ni vill om mitt föräldraskap jag ville bara ha svar på min fråga.
Provar igen en annan ÖS ?
Weird att du tänker på sånt redan nu. Ingen kanske inte ens kommer vilja hålla på om ett år?
Varför är det viktigt med dig att den ska bli proffs??
Läser du vad jag skriver?
Ja tyvärr.
Du verkar inte fatta iaf.
Du kanske behöver uttrycka dig bättre. Eller vad är det vi inte fattar? Du vill att din unge ska bli bra på gymnastik eller hur?
Hon vill att sitt barn ska kunna få dom bästa förutsättningarna ifall ungen vill fortsätta och ha en chans till något seriöst i framtiden.
Vad är det med er egentligen?
Elitistiskt. Vad spelar det för roll?
Asså… ni som verkligen inte förstår vad jag menar har ju heller inget svar till mig på det jag undrar, så jag ser inte riktigt syftet med att lägga tid på att förklara vad jag menar.
Tråkigt att ni tror att jag är ”elitistisk och vill pressa mitt barn för att jag själv aldrig var duktig”. Det handlar inte alls om det,
Men den timmen i vecka jag betalar för och som vi lägger tid på vill jag ska vara kvalitet. Som det är nu gör de inte grunder på det sättet som små barn behöver. Handlar inte om att de ska ”elitträna”, de ska absolut ha roligt.
Och som sagt, skulle kunna skriva en uppsats om detta & vad jag menar men till vilket syfte? Vad spelar det för roll?
/TS
Det är inte mitt barn. Sluta tro att alla anonyma är samma.
Du kan inte så mycket om gymnastik va?
Det spelar ingen roll. Det är en jättemärklig inställning som förälder.
Kopierar mitt svar till dig också:
Hon vill att sitt barn ska kunna få dom bästa förutsättningarna ifall ungen vill fortsätta och ha en chans till något seriöst i framtiden.
Vad är det med er egentligen?
Det är en smart och kärleksfull inställning som förälder.
Annan anonym här. Det låter ändå som en typisk förälder som inte var bra själv (som hon skrev) och nu ska pressa sitt barn till att bli proffs. De lever sina liv de aldrig fick genom sitt barn. Annars bryr man sig inte om sitt barn blir det eller inte, huvudsaken är att de har kul. I den åldern ska man inte ”elitträna”, utan göra det för att det är kul.
Men så som hon beskriver gymnastikverksamheten där låter det inte ens som ett seriöst upplägg. Det låter som hopp och lek och inte den gymnastik de hade hoppats på.
Och hur tycker du att 4-5-åringar ska träna? Som Simone Biles?
Nej. Men de ska inte tex ”hjula på bommen” innan de ens lärt sig hjula, utan då ska de få förövningar och hjälp, tex klättra runt i en hjulning mot väggen eller sparka över små höjder. De ska inte öva på att hoppa trampett med sats när de är 5 år och väger 15 kg utan de ska lära sig olika kroppspositioner, tex ljushopp och grupperat hopp, på ett stilla sätt först och hitta hur de spänner sin kropp och kontrollerar ett hopp. De ska inte få en uppgift att ”och här står ni på händer” på en matta när ingen av dom ens är i närheten av att klara det, utan då ska de exempelvis bygga tak mot en ribbstol eller få hjälp av en tränare.
Osv osv.
Ingen elitträning snarare tvärt om – enklare, mer stöd, mer fokus på kroppskontroll.
Lär du dig exempelvis en hjulning på ”fel sätt” och nöter in det så, så kan det bli jätteknepigt att lära om korrekt sen när du tex ska börja hjula på bom etc. Detta vet duktiga AG-tränare, men inte de som håller i dehär barngrupperna. Så jag bad om tips och råd hur man hittar grupper för små barn där tränarna har mer kunskap.
Jag lyssnade på podden på Breakit.se igår med Isabella Löwengrip.
Hon svamlar som vanligt om sina bolag (varför inte ’företag’??). Hon hart sånt behov av att framstå så oerhört framgångsrik, men hon lever ju av kränga kläder på sin blogg!
Det var inget nytt under solen utan samma tugg som alltid i hennes intervjuer.
När är sagan slut?
Och hon skryter om alla bolag som hon startat.
Jaja, hur många av de företagen lever då?
???
Alltså jag är så nyfiken..
Vem är influencern vars pojkvän blåst folk på pengar..?
Vilket är det andra klädmärket som tjockhånar (förutom Djerf)?
Vem är den otrogna kända killen till en influencer?
Allt talas det om i sanning eller konsekvenspodden ? nån som vet