ÖPPET SPÅR

501 kommentarer

Hoppas att ni alla där ute har en underbar lördag ❤️

Ja men inget bra på tv. Sista tiden tycker jag det varit mest repriser. Skulle vilja se något spännande.

Men jaa! Minns när man var tonåring och det alltid gick så himla mycket bra saker på tv. Det var alltid tisdags- och torsdagsfilmer och man gillade typ alltid dem. Kvällarna var fulla av bra serier. Vad hände? Inte samma sak att streama annat tycker jag…

Det är väl för att alla andra väljer att streama som utbytet i ”live-tv” blivit sämre…
Jag tittar iofs på stjärnornas stjärna. Tycker jag är trevligt även om man är trött på att alla program i TV4 är röstningsprogram

Netflix och HBO är en Game changer! Inte kollat tv på över 2 år nu 🙂 skaffa iTunes tv och du har allt du behöver

Vad på Netflix är bra? Vill säga om man gillar crime och true crime. Avslutade mitt konto när oitnb senaste säsong var slut. Tycker mest de bara är en massa gamla filmer som visas. Varför betalar man för de? Eller har jag missat nån sjukt bra serie?! Eller film! Är inte intresserad av filmer eller serier som redan sänts på tv.

The OA! Finns på Netflix, andra säsongen kom igår. Bäst!

Ok såg nu att du skrev crime, missade det först ? Men spännande iaf och värt att de ändå!

Du har ju huuur mycket crime och true crime som helst på Netflix! You, Mindhunter, Manhunt: Unabomber,The Fall (sen Bron och Broadchurch men dom har ju sänts på tv) för att nämna några crime. Sen bland true crime finns ju serien om Ted Bundy, Madeleine McCann, The Staircase osv.

Tack detsamma!

Vad har ni gjort idag?
Jag har umgåtts med min familj.
Nu ser jag på Netflix och njuter av en lugn lördagskväll.

Köpt ny säng för över 12000. Dyraste köpet jag gjort i mitt liv, ångest. Men förhoppningsvis värt det. Förväntar mig att sova som en prinsessa inatt haha.

Du är värd det! Första steget för en nystart i livet. Känns väl som att sova på ett hotell eller hur? Värt den känslan nu när du har råd eller hur?

Helt klart värt det, dröm sött! 🙂

Vår säng kostade 30000 så det är helt klart värt varenda öre! Så många timmar av ens liv vi spenderar i sängen. ?

P

P? ?

Nadjamayr gör reklam för länsfast ett samarbete som alla andra influencers utan samarbetsmärkning. Fifflar med skatten.

– utan ärta får vi hoppas! 😉 En riktigt bra säng är ett måste för ryggen. Jag funderar på att skaffa en tempurmadrass.

Jag har en tempur-säng!
Bästa säng jag sovit i, snart 10 år gammal och fortfarande lika skön!

Jag la 25.000 på en super säng för några månader sedan! Hade ångest i veckor! Men det e helt klart det bästa jag gjort! E det nått man ska investera i så e det tusanimej en bra säng♥️

Yes, lyckades komma iväg till Ikea efter att vi försökt hinna med det i två månader. Har äntligen ordentliga rödvinsglas och matchande tallrikar, assietter och soppskålar ☺️

Toppenlördag, SM-guld i bandy, dansband på tv ???

Villa var så grymma! ?

Tack desamma

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Idag droppade det fint från taken här i Umeå. Vårkänslor så det bara skriker om det.

Droppade? Regn?

Snö som smälter.

Oh. Tråkigt att fortfarande ha snö :/

Verkligen! Är så less haha. De senaste två veckorna har det vräkt ner snö här, men förhoppningsvis har det vänt nu så snön äntligen försvinner.

Vart är du ifrån anonym 20:30? 🙂

1m snö här…

Vännäs ??

Hej Vännäs, jag bor i Umeå ?

Hej Vännäs och hej andra Umeå-bo ??

Hej framtida granne!

Gävle är fullt av snö med…!

Småland är härlig vår med tranor, 10 plusgrader, sopade gator, massor med snödroppar och små söta maskrosblad.?

Jag har planterat penséer. 😉 Kunde inte vänta tills petuniorna börjar säljas, fast de senare klarar sig ända in på början på hösten. Så himla glad att jag kunde göra det. För två månader sedan hade jag fortfarande för ont i ryggen för att Klara av det. (diskbråck)

Malmö hade snö den 23 december 2018. Det hade smält till den 24. Sen har vi haft höst för resten av säsongen

Ni som har barn, hur länge hade ni varit tillsammans när ni plussade?

7 månader ? Nu har vi 3 barn.

6 år 🙂 nu väntar vi trillingar

Wow, häftigt med trillingar! IVF? 🙂

Nej naturligt faktiskt! Och första graviditeten haha

Holy shit, vilken grej! Så fantastiskt det måste kännas!

Oj, 7 månader! Var det inte jobbigt att vara i fasen där man lär känna varandra samtidigt som man plussar?

Jo.. Det var inte planerat, men båda ville behålla det endå. Vi tog en chansning och hoppades på det bästa (att allt skulle gå bra och att det skulle hålla mellan oss). Tycker såklart man ska lära känna varann i minst några år innan man skaffar en familj tillsammans. Men ibland lever man inte som man lär.. men det gick bra endå 🙂

Vad skönt att allt gick bra, man behöver såklart inte känna varandra utan och innan alla gånger ? Ibland händer livet och det är fint

Två månader för oss ☺ inte alltid lätt men det bästa vi gjort, har två barn och har varit gifta i nio år i sommar. Jag tror inte att det alltid är lättare för att man har varit tillsammans länge, man får lära känna varandra som föräldrar ändå ☺

6 år, ingen sv oss var intresserade av att bilda familj innan vi kände att vi hade de förutsättningarna vi ansåg krävas för att axla det enorma ansvar det är att odla upp en ny människa till en bra individ.

Ett och ett halvt år, vi har ett barn ?

1 år ?

7 år

7 år

7 år. 5 år och ytterligare ett barn och ett husköp senare hade min sambo träffat två andra kvinnor bakom min rygg. Vi separerade och flyttade isär och nu har jag hittat mitt drömboende och är nyförälskad. Den här separationen var det bästa som hade kunnat hända mig.
Avsikten med min kommentar är absolut inte att avskräcka eller vara negativ på något sätt. Vill bara visa på hur snabbt livet kan vända och att det allt som oftast löser sig och blir till det bästa ?
Trevlig lördag på er alla där ute!

Blir så arg när jag läser om på sådana mansbebisar som bedrar sin hustru och sina egna barn hoppas allt är bra i livet nu.

10 år!

Samma ?

Samma här ???

3 år 🙂

Men då hann vi förlova oss och gifta oss innan 🙂

6 år och sen var vi redo (så redo man kan bli hehe)

2 månader?

Öh?

Samma här.. vi valde dock att inte behålla. Nu, 5 år senare, är vi gifta och har två barn!

9 månader ?

Samma här! 10 år senare är vi gifta och har två barn ?

7 år?

2 veckor. Är nu inne på 8:e året och 2 barn. Är mer förälskad än någonsin.

Hade ni varit tillsammans i två veckor när ni beslöt er för att skaffa barn?

Frågan var när man plussade, inte när man bestämde sig för att skaffa barn tillsammans. Graviditeter kan vara oplanerade, vet du.

Valde de att behålla det och inte göra abort, ja då beslöt de sig för att skaffa barn. Ditt försök att trycka till mig hjälper inte alls, tycker fortfarande att det är fullkomligt vansinnigt att skaffa barn med någon man varit tillsammans med i två veckor.

Alla ser inte lika lättvindigt på att döda det liv som skapats, även om det ”bara” är ett embryo än så länge.

14 år, varav 2 år som gifta.

4,5 år <3 Nu har vi varit tillsammans i 6 år och om 4 dagar är det BF med lillasyster :)<3

Med första cirka 9 år. Ganska nyligen fått vårt andra 🙂 varit tillsammans sedan unga tonår.

Drygt 3 år ?

7 månader! 2 barn nu 🙂

1 år och 3 månader. ☺️

3 månader, sedan blev jag planerat gravid. Nu 7 år senare har vi tre barn.

Så WT

Varför ?

Mår du bättre nu?

Haha ? jag är välutbildad och arbetar som tjänsteman men vi var inneboende i en källare (visserligen soutteräng i bostadsrätt) när vi startade vår familj efter två månader tillsammans. Bästa vi gjort, har två barn och är gifta. Jag tänker att det är mer wt att påpeka att något är wt, om vi nu ska raljera. Annars är alla bra som de är, oavsett klasstillhörighet ? huvudsaken man är förnöjd och tillfreds och sann mot sig själv och sin omgivning!

Sure, kul att det gick bra ändå men ville du inte lära känna framtida pappan till dina barn lite mer och också se om han var lämplig?

Nej, vi var båda överens om att vi kör och tar saker som de kommer ☺ vi var bekanta sedan många år men det var nästan mer till nackdel. Har lärt känna två till i min omgivning som gjort samma resa, som inte varit bekanta med papporna lika lång tid innan. De är också välutbildade och fortfarande tillsammans, hur nu utbildningen kom med i bilden. Det kanske har underlättat att vi var kring 30 och hade andra relationer bakom oss.

Tack.

15 månader och barnet var väldigt planerat 🙂

Lät ju lagom desperat!

Inte alls ? go with the flow säger jag.

På vilket sätt är det desperat? Har man träffat rätt så har man. Avundsjuk much eller bara allmänt bitter?

Betänk att alla dessutom inte har åldern på sin sida och därmed inte tiden att vara ihop i 8 år först. Vissa finner sin kärlek sent i livet.

4 år ?

5 år och försökte få barn i 2 år. Nu har vi underbara tvillingar genom ivf!

9 år ^^

5 månader och jag var i vecka 8 när vi fick reda på att jag var gravid ? Vi har hållt ihop i 5 år i juli och har två barn på 3,5 espektive 1,5 år ?

5 år ? nu 2 barn tillsammans ?

9 år ca.

3,5 år ?

10 år ? Och idag döpte vi våran lilla fem månaders kille efter snart 15 år tillsammans ❤️

Ca 3 veckor. Lite som en överraskning men en bra sådan.

Är det någon här som har en juristexamen? Hur gammal var du när du blev klar i sådant fall? Jag har lite ångest över att först bli klar med mina studier när jag är 29 år. Jag känner mig gammal av någon anledning…

Du är inte för ung. Snarare positivt med livserfarenhet ?

För gammal menar jag ?

Fast du har rätt också, hon är inte för ung heller 😉

Jag har! Jag var 26 när jag tog examen. Men du, sluta ha ångest över åldern. Om det är någon tröst är jag med i rekryteringsgruppen på min advokatbyrå och tycker inte att det är negativt om någon är några år äldre. Snarare kan de som börjat juristlinjen direkt efter gymnasiet upplevas som lite väl unga och oerfarna när de kommer ut. Förtroende är trots allt en viktig del av vår roll och där är en äldre ålder ofta en fördel.

Precis, tog min magisterexamen vid 28 och det var alldeles lagom. Är dock inte jurist men det är nog ingen nackdel att ha erfarenhet oavsett vilken, när man söker kvalificerade tjänster. Tänk att det är många år kvar till pension när man tar examen innan 30, säkert 40 år så det är nog ingalunda kört ☺

Yes! Var 23 år när jag tog min juristexamen ☺️ men var inte orolig, ålder är bara en siffra!

Började du plugga när du var 18? Eller fyllde du 24 det året du tog din examen?

Eller okej my bad, jurist är tydligen ”bara” 4,5 år. Alltid trott att det varit 5 ?

Jag hade precis fyllt 29! När jag sen satt ting, på en medelstor domstol, var hälften av oss 30 fyllda och det har gått bra för alla. Oroa dig inte! 🙂

Jag har inte tagit min examen än, går just nu T4 och bör vara klar januari 2022 om allt går som det ska. Hoppade på direkt efter gymnasiet men tycker absolut inte att du ska känna dig ”gammal”. Flera av mina kursare är betydligt äldre än mig och många har arbetslivserfarenhet från myndigheter etc. som jag inte har, vilket absolut är till deras fördel. Jag är ju 20 år och jag kan ibland känna att jag hade kunnat ta till mig utbildningen bättre om jag hade varit äldre (mer mogen, hjärnan börjat samarbeta lite kanske). Min syv utbildade sig när hon var i 40-års åldern om jag minns rätt.

Med det sagt är jag inte missnöjd över att jag hoppade på direkt (särskilt eftersom jag planerar att plugga mycket mer) men tänker att det finns både för- och nackdelar med bägge uppläggen. Och du är inte gammal, tänk hur många år du har kvar i arbetslivet, när man är 23 år (som jag kommer vara när jag är klar) är man ju en baby fortfarande. Och du får också tänka att det är ”snabbaste-snabbaste” vägen och att man inte måste ta motorvägen till allt i sitt liv.

Önskar att jag hade varit så här klok när jag var 20 😉
Du kommer att bli en utmärkt jurist (eller vad du nu kommer ta dig för 🙂 )

Tack så mycket och detsamma! Detta gjorde mig jätteglad <3

Vad klok du är ☺ tänk jag skulle kunna vara din mamma, är 20 år äldre än dig!

25

Jag var 23 när jag tog min juristexamen. Men jag var en av de yngsta i min klass, majoriteten var ett par år äldre. Jag började jobba på byrå direkt efter examen. Har inte sett någon från min klass, ung eller gammal, som har haft problem med att få jobb efteråt. Oroa dig inte.

Jag pluggar T5 och är (faktiskt exakt på dagen) 24 år. Jag känner snarare att jag vill skjuta upp min examen ännu mer, så tycker absolut inte du är för gammal! 🙂

Jag var 23 när jag tog min examen och började jobba på en stor byrå direkt efteråt. Jag har alltid tyckt det varit jobbigt att vara så ung och är glad att min ålder mer speglar min senioritet nu, men tror inte att någon annan bryr sig. Viktigast är att vara mogen och seriös i sinnet ?

Är det någon som tagit körkort genom en intensivkurs utan att ha kört något? Vad tyckte ni isf och vad kostade det er? Blir man verkligen en säker bilförare? Vad ska man tänka på?

För mig var det ingen bra idé. Kombination av att jag nog inte riktigt hade fallenhet för det + inte så bra lärare.

Teorin var inga problem, det var själva körandet, är inte så praktiskt lagd 😉 För mig hade det varit bättre att hinna smälta lite mellan körningarna!

Kostade drygt 20 lax om jag minns rätt.

En säker bilförare blir man när man har kört mycket, det krävs många timmar bakom ratten efter att man tagit körkort, oavsett hur man tar det.

Jag har! Tog mitt körkort för ett par år sen. Köpte ett sånt intensivkurspaket över en sommar. Hade bra körlärare och råpluggade teori. Flera trodde inte att jag skulle klara vare sig uppkörningen eller teorin men jag lyckades på första försöken. Tycker själv att jag kör bra och har aldrig haft problem i trafiken. Men det gäller att vara motiverad och verkligen gå all in!

Jag! Förlängde dock min intensivkurs, så var klar på 1,5 månad typ. Hade aldrig övningskört innan. Kostade ca 18.000. Tror att jag blev en säker förare pga att min pappa övningskörde med mig under den tiden, utan honom vet jag inte hur det hade gått. Jag körde både på bilskolan och med min pappa så mycket som möjligt. Tror att det viktigaste är att du väljer någon du känner dig bekväm med, och någon som du själv anser vara en bra bilförare.

Jag (typ). Övningskörde lite med pappa och tog typ tre st körningar på körskola när jag var 16 men det gick inge vidare, förstod knappt hur man körde och var livrädd.. Tror ej jag var redo =)

När jag var 22 år tog jag en intensivkurs som varade i två veckor och gick verkligen all in för det, ville verkligen ha det där kortet så jag pluggade teori under lektionerna och på kvällarna, samt körde 1-2 ggr/dag med körskollärare.
Efter dessa 2 veckor var det dags för teoriprov som jag failade på med något fel, men uppkörningen klarade jag, nästa teoriprov klarade jag 😀 Fy vilken härligt känsla det var att börja på noll och få körkort inom 3 veckor!
(Kursen kostade 18-20 tusen, kommer inte ihåg exakt.)

Bara du ger dig faan på att klara det så kommer det gå <3

Jag gick en 3 veckors, ingen erfarenhet sen innan. Grät mig genom kursen typ, panik hela tiden ??? vågade knappt köra bil ens när jag fått körkortet men jobbar mycket i bilen så har fått lära mig den hårda vägen och numera kör jag klockrent överallt ? man kan nog inte förvänta sig att vara en hundraprocentig bilförare utan körkortet får du för att du är redo att ”övningsköra själv” typ ? men klarade jag det är det nog få som inte klarar det ??

Jag har! Kostade 10 000kr, bästa beslutet att ta intensiv. Klart man blir en säker förare, förhoppningsvis släpper inte de som godkänner (vad heter de) om de inte tycker man är säker som förare.

Ja, 3 veckor, det passade mig bra. Visste inte ens vad som var gas eller broms när jag började? blev riktigt dyrt, 28000 och det var 10 år sen

Gick en intensivutbildning i Västerås, 2 veckor. Körskolan tyckte att man skulle ha tidigare erfarenhet innan man kom dit, I alla fall suttit några gånger bakom ratten och inte börjat från grunden.
Tror det är lättare att ha nån liten erfarenhet av bilkörning om man ska på en intensivkurs, då har man ändå ett litet hum om bilkörning, skyltar och regler.

tillägg: vi hade en kille på kursen som fick åka hem, eftersom han inte kört något innan. Min intensivkurs kostade ca. 15.000 kr, och då hade jag gått på en bilskola i Stockholm som inte riktigt gav något.

Jag och min bäsis tänkte tågluffa i Europa i 2 månader någon gång från slutet av augusti till oktober. Vi tänkte börja i Island och sedan besöka UK, och sedan en massa länder i övriga europa med tåg. Undrar om någon här gjort en liknande resa och har tips på saker att tänka på, ställen att besöka, bra hostel osv? 🙂

Island?! Känns svårt att tågluffa därifrån?!

Haha jo, menade att vi ska tågluffa EFTER island och UK

Svårt att tågluffa på Island också, det finns inte någon järnväg på ön ?

Kul! Jag tågluffade för massor med år sedan och fortfarande en av de bästa resorna jag gjort!

Både Island och UK kommer suga pengar som fan, då båda är dyra ställen att bo och leva på + kräver flyg. Beror dock givetvis på er budget och vad som är viktigt för er!

Vi var väldigt yolo när vi reste och hade en väldigt öppen plan, för vi ville ha möjlighet att ändra om i planerna beroende på vilka vi träffade och vart vinden tog oss typ. Vi bokade generellt hostell dagen före eller några dagar innan när vi visste var vi skulle åka.

Östra Europa är det billigaste, och även den del jag uppskattade mest av vår resa. Prag, Budapest etc – Väldigt vackert. Mina tips är att skaffa interrail och att inte ha en superhård plan.

Ni kommer ha skitkul!!!

Alltså jag måste vara partisk och slå ett slag för Slovenien! Så vacker natur, Bled är fantastiskt. Ljubljana är otroligt fint. Det är rätt billigt om ni tågluffar. Postojnagrottorna är amazing. Om man känner sig i god form så är det en mycket bra idé att bestiga Triglav, för mig som var halvbra så var det ändå ok – men utsikten är helt otrolig. Soča Valley känns som något man inte ser ofta, klarblått och kallt vatten, det är så fint! Ok jag är partisk men Slovenien är väldigt underskattat och så himla fint

Bor i UK och kolla airbnb för boende, där kan man hitta mycket billigt. Billigast i uk är att köpa tågbiljetter tre månader innan man ska resa, då släpps de och man kan göra bra fynd 🙂
Annat tips för att hålla nere priserna är att inte bo inne i de största städerna, utan hitta ett billigare boende lite utanför men med bra kommunikationer.
Ha en underbar resa!
Ps. Jag tycker att mat här är mycket billigare än i Sverige, både i affären och på restaurang.

Oh och tips på ställen att besöka beroende på vad ni gillar 🙂

Lake district
Alnwick castle och Durham cathedrel för Harry Potter fan
Edinbourgh
Bath
Cliffs of Dover
The cotswolds
London (om ni inte varit där innan)
Glencoe
Skye
Inner and outer Hebrides

Skottland. Finaste stället att tågluffa. Älskar det landet och längtar tillbaka.

Följ Hildas.se på Instagram, hon reser nu sedan några dagar tillbaka. 🙂

Vad hade du velat ändra på i ditt liv som du inte har kunnat/vågat göra?

Flytta tillbaka till Sverige. Men jag är för feg för att börja om på en helt ny kula. USA i all ära men saknar att ha nära till Europa!

Jag känner likadant (vissa dagar), saknar familjen och vännerna i Sverige och tryggheten. Men det skulle bli svårt rent praktiskt tror jag med att hitta bostad i Stockholm med omnejd och även ett arbete som jag skulle trivas med. Jag skulle nog få börja plugga vilket är bra egentligen. Sen har jag två hundar också och ett helt liv här. Åh vad jag saknar Sverige ibland, längtar till nästa gång jag kommer hem.

Bästa beslutet i mitt liv att flytta hem. Tufft i början men så värt det.

Bästa beslutet i mitt liv att flytta hem. Tufft i början men så värt det.

Köpt hus. Eller flyttat någon annanstans innan barnen började skolan.

Vara singel som ung! Menar ålder mellan 15-20.

Köpa hus en bit från stan.
Vågar inte för är rädd att mina vänner ska ”glömma” bort mig då

Om du är rädd att dom ska glömma bort dig, så är det nog lika bra att dom glömmer bort dig 🙂 Så du kan skaffa nya ovillkorliga vänskaper.

Jag hade tagit chansen att plugga utomlands (USA) ett år (minst) via universitetet. Fanns ju hur många möjligheter till det som helst men jag vågade aldrig.

Aldrig blivit tillsammans med mitt ex, det förhållandet har totalt brutit ner mig och han har förstört mig på så många sätt, allt ifrån ekonomiskt, till min självkänsla, till mitt yttre. När jag tittar på foton innan jag träffade honom lyste verkligen mina ögon och jag mådde så bra, sen föll jag för honom och sedan dess är jag inte mig lik. Varje gång jag försöker ta mig ur min misär kommer nya saker, nu senast misstanke om bokföringsbrott på ett bolag som han hade och pressade mig till att skriva in mig som ledamot. Asså allt är så mkt skit o jag orkar typ inte mer.

Sorry for the rant

Jag förstår att allt ser mörkt ut just nu men jag lovar att du kommer bli en starkare människa av det här! Hang in there ?

❤️❤️❤️ relaterar. Det blir bättre, det måste det bli.

Relaterar så mycket. Finns inget som kan påverka ens självrespekt så som destruktiva män, usch. <3

Styrkekramar❤️❤️

Hej, ville bara säga att det absolut värsta som kommer hända med misstanken om bokföringsbrott är att du får ta dig till en rättegång som inte är din för att redogöra för sakförhållanden. Du är inte dömd. Du hade bara otur som sprang in i en psykopat som charmade dig. De tycker att det är särskilt kul att få bryta ner starka individer för de har en massa mänsklig energi som de själva aldrig kommer att få. De är duktiga på att dra in folk.

Bestämmelser om ansvarsfrihet är för att folk inte ska kunna skaffa bulvaner som tar emot ersättning för att fuska, en narcissist som försöker göra livet surt för en vanlig människa kommer inte leda till samma sak ansvarsmässigt. Kom ihåg att det är en ren formalitet att du är delgiven misstanke, du satt i styrelsen at the time. Säg som det var till de som utreder att han hade ditt förtroende och att det i efterhand är uppenbart att han antagligen ville att bolaget skulle få en bättre kreditering och insisterade på att du skulle sitta i styrelsen. Hur det gick till och att du fortfarande kämpar med att bygga upp din ekonomi igen. Lovar att de ser den typen av ärenden titt som tätt. Har hänt fler än dig. Allt kommer lösa sig <3

Ringt och hälsat på min mamma betydligt oftare när hon var vid liv. ❤️ Saknar henne varje dag trots att det har gått 7 år sedan hon förlorade kampen mot sin diabetes.

Dragit utomlands och jobbat med hästar när jag var mobbad i gymnasiet, innan jag gick ner i en utmattningsdepression. Ett sabbatsår där jag bara hade kunnat utforska om det varit ett karriärsalternativ. Nu blev det aldrig så eftersom jag var utbränd och deprimerad efter gymnasiet och hade utvecklat panikångest. Och nu när jag typ tio år senare är frisk så skulle jag inte orka med de hundåren på botten i ett tävlingsstall i Tyskland.

Ångrar inget jag inte gjorde däremot en hel del som jag gjorde…

Hade det funnits möjligheten för mig som ung ca 2006 hade jag önskat jag tagit mig till Japan för studier istället för och missbrukat i min sketna stad där jag tack o lov ändå lever ett normalt liv med min son idag. Men ändå är drömmen kvar om japan och ett liv där. Besökt japan 2 gånger och känns som hemma när jag varit där. Den gråa vardagen hemma, duger men önskar jag hade modet och satsa och ta allt mitt pack o min son och flytta.

Inte pluggat den utbildning jag gjorde på universitetet. Sökt upp en vettig och bra studievägledare som hade kunnat hjälpa mig att sätta ihop en egen kandidat och hjälpt mig rätt(eller helt enkelt sagt åt mig att gå någon helt annan form av utbildning). Istället för puckot som jag mötte som mest bara sa ”det låter bra, a gör så”. Tre helt värdelösa år och studieskuld från helvetet för ingenting i utbyte.

Hur vanligt tror ni det är att vuxna män är hebefiler, dvs tänder på tonårstjejer?
Såg dokumentären om R Kelly och blev väldigt illa berörd. Finns på SVT Play.

Tror att det är vanligt. Även vuxna kvinnor framställs som tonåringar/barn när de ska vara ”sexiga” eller så får tonåringar föreställa vuxna kvinnor i reklam tex, så det är kanske inte så förvånande att män lär sig att bli attraherade av den looken.

Män i allmänhet dras till ungdomlighet. Det är tyvärr en instinkt. Ni vet instinkten att någon ska föra ens gener vidare och att det ska bli ”vackra avkommor”.

Fattar inte att hjärnan inte har utvecklats vad gäller den biten. Vet inte hur många gånger jag har hört män säga att det är ”biologiskt” och ”naturligt”. Urk.

Jävligt vanligt. Tror nästan mer regel än undantag tyvärr. Ser inte detta beteende hos kvinnor. Har aldrig hört en kvinna över 20 snacka om sexiga 15-16 åriga killar, medan jag hört och sett massor tvärtom.

För att mäns fertilitet inte är lika sammanlänkad med ungdom som kvinnors. Givetvis måste vi attraheras av dem som har störst möjlighet att föra våra gener vidare i form av friska avkommor. För män blir detta unga kvinnor, för kvinnor blir detta friska, starka, högstatus män (oavsett ålder).

Bra bortförklaring män kan använda istället för att vara äckliga creeps ????

Kvinnor är som mest fertila i tjugoårsåldern. Det kan rent av vara farligt att bli gravid i tonåren. Så det är en bullshitförklaring.

Fast man får också ha i åtanke att vi skjutit på vår medellivslängd rejält. Våra stenåldersförfäder (vars miljö och livsstil vi fortfarande biologiskt anpassade för, evolutionen är inte snabbare än så tyvärr) levde inte längre än till 30-40 år. Då måste man sätta igång vid 15 för att ha chansen att fostra avkommor upp i ”vuxen” ålder (obs vuxen för dem, typ 15).
Därmed inte sagt att jag tycker att det är rätt för vuxna män att ha sexuella kontakter med tonårsflickor. Man måste kunna förvänta sig att vuxna tänkande individer lägger band på sina djuriska instinkter och anpassar sig till vårt samhälles normer och lagar. Men det är en förklaring till varför ”teen” är den mest frekventa sökordet på Youporn.

Jag tror det är väldigt väldigt vanligt tyvärr. Hör på något sätt ihop med att vi kvinnor ska se unga ut för alltid, ungdomen verkar vara det dyrbaraste vi har… Modeller scoutas från 14-15 års ålder när deras kroppar inte växt klart än osv. Det är många gånger någon felaktigt anklagats för att vara pedofil när personen i själva verket varit just hebefil. Så många som inte förstår skillnaden mellan dessa begrepp. Jag tycker inte båda begrepp ska tas på allvar men att det är viktigt att särskilja terminologierna åt.

Oj menar såklart att båda begrepp SKA tas på allvar!

Mina erfarenheter dels som gammal telesexvärdinna, dels som ”äventyrlig” tonåring är typ varannan, var tredje man. Även kategorin teens är ju väldigt poppis på diverse videosajter.

Vilka vårtecken har ni sett hitintills i år?

Jag har sett videung/ sälg, krokusar, snödroppar och småfåglar.

Utöver ditt: gäss, svanar och tussilago 🙂 bor i Sörmland.

Asfalten har börjat komma fram på vägen. Fågelkvitter på dagarna och att solen värmer. Takdropp.

Citronfjäril bor i Växjö

De kan väl bo lite var som helst?

Dom sopade gator i torsdags 🙂
Snödroppar, scilla, några få krokus, lite gröna början på blad på buskar, påskliljeblad

Citronfjärilar, daggmaskar, hört göken flera gånger.

Det mesta här ovanför plus en huggorm.

Solen kikar fram oftare, ljust till senare på eftermiddagen. Vägarna grusas och asfalten på stora vägarna har kommit fram lite. Dropp från taken under de soliga dagarna med någon plusgrad. Så härligt =)

Jag såg en fotbollsmatch på GRÄS idag. Tydligaste vårtecknet.??

Ett äckligt vårtecken, plockade inte bara en, utan TVÅ krypande fästingar på hunden idag!! Äckliga sattyg.

humla, bi och en citronfjäril, men vi hade två veckor i slutet av februari i Belgien med rekordvarma temperaturer (+ 18 till + 20 grader!) så då var det några individer som kvicknade till.

Jag bor i UK så våren kommer hit lite tidigare. Vi har redan haft krokus och snödroppar. Just nu blommar påskliljorna, hyacinterna och har till och med sett några tulpaner. Vår forsythia är i full blom (vet ej om den har annat namn på svenska). Humledrottningarna har vaknat och letar efter ett bo. Nyckelpigorna har också vaknat till liv. Oh, och de manliga fasanerna struttar omkring med bröstet uppe lite varstans. Inte så bra koll men antar att det är förökningsdags i krokarna.

-Ungen kommer in med STORA snöklumpar fast mellan skorna och overallbanden.
-Förra veckan skrapade dom vägen här på kvarteret, nu är de ”bara” 3 centi snö ner till asfalten.
-Solen skiner in och visar hur smutsiga rutorna är.
-Och det värsta av allt, alla grannar far iväg med skotrar på släp och folk skickar soliga utebilder medan jag sitter hemma med snuviga barn. ? (behöver jag ens säga att jag bor HÖGT upp i norr)

Läste att ungen kommer in med snö mellan skinkorna och overallbanden först, jäklar vad jag försökte komma på hur det gick till??

Snön börjar se ut som sån där slush som går att köpa på lekland och tivolin. Och takdropp!

Slush är ju även engelska ordet för slask. Så du skulle ju kunna bara säga slask.

Påskägg. När affärerna ställer ut påskägg i sortimentet, då känns det som nära till vår ???

Det är ju lite osäkert eftersom Påsken kan vara antingen i mars eller april.

Men då hann vi förlova oss och gifta oss på de tre åren innan 🙂

Eh hamnade lite fel..

Provar här ikväll då jag var lite sen på bollen igår!

Hej alla kloka! Bor i USA sedan 8 år tillbaka och har byggt mig en karriär som Customer Success Manager. Jag tjänar väldigt bra på den rollen här, men vet att konceptet är väldigt nytt i Sverige och de roller som finns ofta är utländska företag som behöver folk på plats i Stockholm. Är sugen på att flytta hem, men sjukt osugen på att gå ner i lön.. Jag vet att jag inte kan jämföra vad jag får här rakt av, och att levnadskostnaden etc är billigare i Sverige. Då detta visat sig omöjligt att googla, finns det någon som jobbar som CSM i Sverige? Vad tjänar ni?

(Customer success är en typ av Account Manager som ansvarar för kundrelationen med toppkunderna som ansvarar för förnyelse av kontrakt, up-sell men också generell relationsbyggning)

Vi behöver lärare här, du är inte sugen på att sadla om?

Sjuksköterska skulle också funka!

Hon sa ju att hon inte ville gå ner i lön? Då är nog inte lärare eller sjuksköterska alternativ tyvärr 🙁

Jag tror Molly vill syssla med något i stil med vad hon har nu. Vad var det för kommentar? Det finns inget i hennes kommentar som tyder på att hon har drömmar om läraryrket. Bli lärare själv om du nu vill det.

Okej. Så personen som skrev kanske läste för fort. Varför det tråkiga svaret? Både du och personen här under har fruktansvärt trist ton.

Du kan visst inte läsa, hon skrev att hon är sjukt osugen på att gå ner i lön.

Skulle tro att en CSM har baslön på ungefär 50k SEK och 70/30 split, dvs on target earnings ligger på ungefär 800k. Du får mer betalt som säljare, samma baslön men 50/50 split. På amerikanska företag.

Träffat en kille från tinder. Aldrig klickat så bra, och på så många plan, med någon någonsin. Och då är jag ändå 30+. Till saken… jag är livrädd. För att bli sårad, för att han ska leka. Han säger att han inte träffar andra men jag har så svårt att lita på människor. Hur gör man för att våga släppa in någon på riktigt? Han är underbar och har allt jag någonsin önskat mig.

satsa bara. Om du blir sårad, ja inte är det kul men du överlever!

Sant.. tack ?

Man slutar tänka på vad de hypotetiskt kan ”göra mot en” och tänker istället att man inte ska ta konsekvenser för andras dåliga beteende 🙂 Dvs sluta övertänka/noja! Om man nojar blir det oftast skit.

Tack behövde höra det ☺

”Påsmällen”?

Va?

Man vet aldrig hur något ska gå. Det enda man kan göra är att leva och ha roligt så mycket i nuet som möjligt. Gör han dig glad så go for it.

Ok mitt svar är nog mer pessimistiskt. Fortsätt träffa honom, håll ögonen öppna för ”varningstecken” (alltså sånt som du inte tycker om att höra eller något personen gör som du inte gillar) och låt inte den perfekta bilden av honom ”dimma” bort din rationella sida. Ha inga förväntningar alls utan ta det som det kommer. Kommer skit = bye bye, det finns andra. Kommer inget skräp så är det bara att hänga med i svängarna

Idag la en av mina närmsta vänner korten på bordet. Hon har blåst mig fullständigt i 1.5 års tid men framförallt senaste 7 månaderna. Om 2 dagar flyttar jag 1 timme bort så först nu vågade hon berätta vad hon gjort, tyckt och tänkt. För nu ”är det skitsamma för jag har inte tänkt träffa dig mer ändå”. .
Känner mig så jävla ledsen. Så sviken. Och övergiven. Senast för 4 dagar sen ville hon ses och umgicks som ingenting. Ett par timmar innan hon la bomben fick jag ett sms där hon skrev hur mycket jag betyder för henne.
Hur fan ska jag släppa detta? Slippa ältandet och kunna gå vidare?

Du får nog berätta vad hon gjort mot dig om du ska få bra svar.

Detta har ju skett helt utan din kontroll. Lämna situationen genast. En så falsk människa förtjänar ingen uppmärksamhet alls och bör behandlas för exakt vad denne är värd-inget.
Är personen avundsjuk på dig, eftersom hen verkade vilja trycka till dig? Bli aldrig tilltryckt bara för att någon nnan vill det.
Hursom, en stor kram på dig

Vänta, du kallar någon falsk utan att veta vad personen gjort?

”har blåst mig fullständigt”
Låter inte vidare ärligt

Ja och hon vill träffas och sedan när de ”aldrig mer kommer att ses” lägger hon korten på bordet. Låter inte snällt. Men å andra sidan kanske det är någon slags övergivenhetskänslor som hon inte tacklar så bra. Dock inte ok att bete sig illa bara därför. Om det inte känns bra, är det inte bra och då kan man fasa ut den relationen, även om det säkert är jobbigt.

Vad drömmer ni om att bli och varför?

Inget. Så himla tråkigt, har verkligen försökt känna efter men har inget just nu som lockar. Inte i Sverige iallafall. Hade jag bott i lämpligt land hade jag velat bli marinbiolog.

Men marinbiolog kan du ju absolut bli i sverige!

Jag väntar fortfarande på att jag ska komma på vad jag ska bli när jag blir stor…

Hear you Siri. Är 28år och har fortfarande inte en aning om vad jag vill bli. Är så avis på folk som vet vad dom vill i livet haha!

Jag är 40+ och väntar också ? men till dess så har jag kul och njuter av livet ?

Word! Åh vad jag våndades innan jag fyllde 40 men nu inser jag hur himla bra det är att vara 40+. Jag visste inte heller vad jag ville bli när jag var 28 och vet det lika lite nu. Jag jobbar med det jag gör tills något mer lämpligt dyker upp. Det viktigaste är vad man gör med tiden utanför jobbet tycker jag ☺

Jag är 40 och har landat i att det inte är så viktigt vad jag jobbar med så länge jag jag har trevliga kollegor, arbetsmiljö och en lön jag känner mig trygg med. Fast ju äldre man blir desto tryggare hade det nog känts att ha en lång och inarbetad yrkestitel med den stabilitet det ger, som typ lärare eller sjuksköterska. Har svårt att se mig i nuvarande yrke som 60-åring.

Är ej så blondinbellisk av mig, utan jag är rätt nöjd som det är. Livet lunkar på, jag gillar min vardag och på den plats jag är på i livet just nu. Småbarn, gift, villa. Man vill väl alltid tjäna lite mer pengar, men jag har allt jag kan önska så vi hade väl bara köpt mer skit. Kanske ett lamt svar men sån är jag ?

Låter underbart A. Att känna sig tillfreds, vilken ynnest!

Anställd på IBMs utvecklingsavdelning i USA. Detta eftersom IBM är världsledande på utvecklingen inom det område jag fokuserar mina studier på och därför så skulle det vara en fantastisk erfarenhet där jag skulle lära mig massor.

Jag vill bli bagare och konditor. Jag älskar att baka och önskar jag fick göra det mer än jag gör nu. Jag vill att mitt café ska vara för alla, oavsett intoleranser men inte massa konstiga moderna grejer utan hederliga rejäla bullar och fika med riktiga råvaror.

Okej jag skrev ovanför (20:48) att jag inte har några drömmar eller har någon aning om vad jag vill bli men nu efter din kommentar så känns det så självklart. Det där du skrev är ju nog precis vad min dröm är! ?

Mamma och hemmafru ☺️

Att bli mamma.. under fertilitetsutredning just nu..

Lycka till!

Tack så mycket <3

Karriärsmässigt så har jag äntligen börjat plugga på universitetet (är 30). Förhoppningsvis landar jag drömjobbet på WHO när jag är klar 2021. Jag funderade från och till i flera år innan jag hittade rätt inriktning och vill nu jobba med hälsoförebyggande åtgärder.
På en mer personlig nivå så drömmer jag om att kunna hantera min depression och ångest utan antidepressiva i framtiden.

Låter spännande! Vad pluggar du?

Jag tycker det är så intressant och har tidigare jobbat i branschen men inom events. Folkhälsovetenskap i Skövde! Pluggar på distans då jag är bosatt i London.

Låter hur kul som helst, lycka till! (Ps finns ett masterprogram i Köpenhamn som ska vara bra, ifall du skulle tröttna på london framöver :))

Åh tack för tipset!

Inredare, för den enkla anledningen att jag ÄLSKAR allt som har med inredning att göra ?
Ett annat alternativ hade varit att bli sjuksköterska på dialys och endokrimottagningen ?

Härlig mix 😀 Det där med inredare hade jag också tankar på tills jag insåg att jag inte vill inreda andras hem, bara mitt eget haha.

Ja, jag är rätt mixad ?
Arbetar som stödassistent på ett LSS-boende och inreder vårdtagarnas rum och fixar och donar. Så roligt när både vårdtagarna och anhöriga påpekwr hur fint det blivit i deras lägenheter ?

Drömmer om att lämna yrkeslivet och inte behöva jobba för pengar. Vara oberoende filantrop. Gärna en liten gård på landet varvat med olika städer i Europa.

Behöver gå vidare efter ett längre förhållande samtidigt som jag har en crush på en kollega. Antar att det inte är helt ovanligt

Det var samma för mig, 9 år i ett förhållande sedan en Crush på en kollega. Nu är jag och kollegan sambos sedan 3 år tillbaka. Har fortfarande dåligt samvete, men jag var tvungen.

Ja, det var nog det värsta och det bästa du hittills har gjort. Bra ändå att du tog steget, både för dig och din föredetta. Han kommer också att träffa den rätta ?

Jobbar 100% på ett äldreboende, har 6 månaders kontrakt med goda möjligheter för förlängning. Har även ett 1.5 åring barn, vill gärna kunna spendera mer tid med henne. Känner att hon behöver Mer tid med båda sina föräldrar. Ser henne mindre än 2 timmar de dagar jag jobbar då hon går på förskolan etc. hon spenderar mer tid med lärarna än oss..Vill så gärna prata med chefen och sänka till 75% men skäms så mycket. Känns som om han kommer tycka att jag är till besvär osv.. vad skulle ni ha gjort?

Du vet att du har laglig rätt att jobba 75 % tills ditt barn fyller 8. Rätt självklart vad du ska välja.

Har du fast anställning? Vet du hur jobbigt det är att inte ha ett fast jobb?

Min lön är 7000kr under snittlönen där jag är just nu, alltså i jämförelse med övriga på liknande tjänst. Vad tror du händer om jag som visstidare vill löneförhandla? Hint: den förra blev inte förlängd.

Försök ändå att se fördelarna med att inte vara tillsvidareanställd. Om du exempelvis springvickar bestämmer du själv när du är tillgänglig. Du behöver inte ta hänsyn till andras önskemål om semester. Du kan jobba intensivt en tid för att kunna vara ledig och kanske åka bort eller bara njuta av våren ☺

Jag Har skaffat mig lite mod så jag ska prata med honom på måndag! Tack! ❤️

Jag gick ner i tid, ledig en dag i veckan. Det är så sjukt skönt! En dag när barnen och jag bara tar allt i vår takt, en dag när vi kan ladda om. Jobbar som produktchef och det passar väl inte riktigt att jag bara jobbar 80%, men jag skiter lite i det. Barnen är små och tiden går fort, jag hinner jobba ihjäl mig senare i livet 😉

Jo det är precis så jag känner. Hinnee knappt spendera tid med henne och så måste jag åka till jobbet igen eller dags att sova etc. vet bara inte hur jag ska börja prata med honom. Är redan stressad. Men har iallafall bestämt mig att prata på måndag.

Men oj, skäms inte över det! Herregud, ditt barn är ju det viktigaste du har! Du kommer ångra dig om du inte går ner till 75%, jag lovar. Hon är ju så liten och behöver sina föräldrar precis som du skriver. Prata med chefen på måndag tycker jag. Lycka till 🙂

Jag är bara rädd för vad han ska tycka om mig, att Jag efter bara en månads jobb vill jobba mindre och att jag borde ha sagt det tidigare så de kunde anställa en annan osv… men du har rätt mitt barn är det viktigaste som finns jag borde nog prata med chefen på måndag. Tack för all pepp! ❤️

Med lite tur så kanske din chef också skulle föredra att du gick ner i tid. Man vet aldrig.

Lycka till på måndag! Tänk så här, under tiden som du jobbat har ju även du fått på känn att du vill ha en annan typ av balans mellan jobb och familjelivet – vilket är helt normalt och bra att du lagt märke till! Ett jobb borde klicka från båda hållen, inte bara från chefens sida. En bra chef vill att hens anställda ska må bra och känna att de har rätt balans (mår man bra så gör man även ett bra jobb = win/win). Vilken förälder som helst (eller de allra flesta vill jag tro) förstår känslan du bär på, kanske även din chef? Skjut undan rädslan och ta itu med de känslorna när ni väl pratar på Måndag ☺️ Lycka till!

Jobbig situation! Valet är väl att härda ut på heltid dessa 6 månader och prata om det sen, eventuellt ett tag efter att du fått förlängt, eller prata om det nu. Men tiden går ju och förstår verkligen att du vill vara med ditt barn mer, är själv deltidare inom vården och det är perfekt när man har barn hemma tycker jag. Hur trivs du annars på jobbet? Finns det andra arbetsgivare i närheten ifall de inte ger dig förlängt pga önskan om deltid? Känns det som att du kommit in i jobbet och blivit ”varm i kläderna” eller är du mer nybörjare fortfarande? Är väl de frågor jag ställt mig innan. Men om du bestämmer dig för att prata med dem så skulle jag se till att verkligen förklara situationen, vara öppen för förslag, poängtera att du ser jobbet som långsiktigt men att du just nu gärna vill jobba mindre.

Följt mitt hjärta och gått ner i tid! Det finns flera jobb och undersköterskor växer inte på träd. Har du inte en tillsvidareanställning bestämmer du själv när du hoppar in och jobbar. Allt löser sig och din dotter växer upp så snabbt!

Någon som vill dela med sig av sin erfarenhet av kopparspiral? Jag ska sluta med mina P-piller då jag blir för påverkad av hormonerna och funderar därför på spiral. Är 30, har fast partner och inga barn. Kan den kännas under sex? Hur ont gör det att sätta in den?

Hade det tidigare. Gjorde inte ont att sätta in. Fick gå tillbaka och klippa trådarna lite en gång då min man kände de när vi hade sex. Enda negativa var att jag fick SÅ mycket flytningar. Alltså det hängde ur mig när.jag kissade. Haha. Detta gjorde att jag aldrig kände mig bekväm att ha spontansex, var alltid tvungen att torka mig först. Har därför inte att in kopparsprial igen nu efter senaste graviditeten..

Jag satte in min sommaren 2018, då jag slutade med NC och ville inte ha hormoner, det har funkat bra. Dock blöder jag massor under 1-2 dagen vilket jag inte gjort tidigare, så jag brukar få ta sån där tablett för att minska mensen och då går det bra. Den känns ingenting varken för mig eller min man under sex. Det kändes knappt när den sattes in.

Jag har kopparspiral och är jättenöjd. Har haft min i 4 år och har inga barn. Min kille har inte känt trådarna och det gjorde inte särskilt ont att sätta in den. Har inte drabbats av några besvär vid mens.

Gjorde lite ont att sätta in men inte farligt. Hade mycket mens första månaderna, alltså jättemycket. Sen gick det bra. För mig var den inte optimal eftersom jag har mkt mensvärk och upplevde att den blev värre. Kunde leva med det, ville sluta med hormoner. Skulle rekommendera den, har inte jättemkt annat att jämföra med dock.

Jag fick så besvärliga blödningar. Kändes som att jag blödde tre veckor och var fri en vecka.

Satte in min när jag var 20, inga barn här heller. För mig har detta blivit räddningen. Har aldrig mellanblödningar, känner mig inte deprimerad och nere eller andra konstiga biverkningar jag har fått av typ alla p-piller jag har provat (även provat minipiller).

Ja, det gjorde fruktansvärt ont efter insättandet. Alltså så pass att jag typ stod på alla fyra i sängen och vrålade där hemma. Tror det är för att livmodern försökte stöta ut den.

Jag har mycket mer mensvärk än tidigare, och blöder rätt rikligt. Men det är ingenting som inte en värktablett kan lösa. Jag älskar min spiral och är så glad att jag dumpade p-pillerna!

SM-guld i Bandy ???? fy fan som vi väntat i Lisch ?

Så jäkla gött!!! Villa ?

Heja Villa! Det gjorde dom bra! ??

Bor i Lidköping men har INTE väntat på något SM-guld i bandy.☹

Då är du ingen lidköpingsbo

Så jävla grymt! ?

Jag gjorde en väldigt dum grej: jag låg med en gift kille och fick känslor för honom. Vi träffades på jobbet. Vi låg på fyllan, och har inte legat sedan dess.

Jag berättade detta för min bästa vän, och hon reagerade ungefär som jag väntade: att man ska låta gifta män vara ifred, att någon borde berätta för hans fru osv. Jag bad henne låta bli, och att jag skulle berätta själv. Jag ljög för min vän och sa att jag hade berättat för frun. P.g.a. mina känslor för mannen och vill ha en fungerade arbetsrelation berättade jag aldrig – och som fru hade jag inte velat höra detta från den andra kvinnan. Allt detta hände i augusti/september.

Min bästa vän har inte hört av sig sedan dess, jag har hört av mig utan att få svar.

Killen i fråga hörde av sig för några veckor sedan och berättade att min bästa vän pratat med någon ingift i hans släkt angående detta, men som ett påstående/fråga snarare än ren fakta, så han har nekat. Han berättade att han absolut inte är arg på mig.

Jag är skitförbannad på i första hand mig själv, men även på min bästa vän. Killen i fråga bad mig att inte bli arg på min vän då det bara skulle bekräfta påståendet – vilket jag förstår. Jag är ändock förbannad på mig, henne och honom.

Varför skulle du berätta för frun?! ?

Min kompis tyckte att frun förtjänade att veta att hennes man är ett svin…

Det man inte vet lider man inte av!

Klart hon ska få veta. Hellre det än att hon går ovetandes att hennes man stoppar k*ken i andra kvinnor.

Äh det är mannen själv som får berätta i så fall.

Ja, jag tycker också att det är makens ansvar att berätta. Ts har avslutat vad som kunde bli en affär och hon har inte besvarat hans kontaktförsök. Där tycker jag att hennes ansvar slutar. Både hon och frun skulle fara väldigt illa om hon tog upp det. Det ”nöjet” får mannen ha.

Din ”kompis” är alldeles för nosy och kontrollerande. Visst du har gjort fel men det ska hon inte engagera sig i.

Låter inte som din bästa vän är någon vän överhuvudtaget. Det är dig hon ska bry sig om! ?

Haha jaa! Jag är 25 år gammal, men känner verkligen för att vara superdramatisk och lämna alla gruppchattar där hon är med, ta bort från fb, messenger och var jag nu har henne osv. Men samtidigt orkar jag inte med drama. Och vill inte göra saken värre med den här killen, mest för min egen del.

Golare har inga polare ??‍♀️

Snitches get stitches…

Tycker din bästis reagera som en normalfuntad människa. Tycker himla synd om frun som går runt och ser dum ut medan ni äcklar er. Och som någon skrev nedan att det man inte vet lider man inte av stämmer ju INTE. Fråga dig själv frågan om du hade velat vara GIFT med någon som stoppat k*ken i en annan och sen låtsas som det regnar och försöker aktivt hålla lögnen under ytan. Fyfan va ruttet.

Kan ändå förstå din vän. Hade någon av mina vänner haft sex med en gift person hade hen också sjunkit otroligt i mina ögon. Givetvis förtjänar frun att veta att hennes man är ett kräk. Stackars kvinna.

+1! Män med den moralen har inte styrka att berätta sanningen. Finns ingen kvinna som inte förtjänar att leva ovetandes om en sådan sak. Den mest empatiska här är ju vännen

Förstår också vännen. Hade blivit lite äcklad av min ”vän” om den varit med en gift man men såklart inte hållt på berätta för nån och så.. men ändå typ distanserat mig pga äckelhetskänslor.. det känns så himla desperat att vara med nån gift.. har för mig att folk som gör så får väldigt lite uppmärksamhet från det motsatta eller önskade könet och därför tar det som finns..

Hade jag vart din vän hade jag gjort samma sak. Att män inte tar ansvar över sina handlingar genom att vara ärliga när dem är så uppenbart kassa, är liksom inte ovanligt. Om jag suttit på den informationen hade jag inte varit tyst, eftersom alla kvinnor förtjänar att höra sanningen och göra vad dem vill med den. Att du underlättar en mans röviga beteende och ljuger inför din vän för bara din egen skull, tycker jag är så himla tragiskt.
Tycker snarare att din vän verkar bry sig om den stackaren som ni utsatt för sådan förnedring

Tur att en inte har sig som bästa vän!!

Okej så du tar en okänd kvinnas parti framför din egen vän? Lojal vän…

Ja om vännen har en sådan karaktär så förstår jag inte varför jag skulle hålla henne om ryggen.

Men alltså sluta träffa snubben, säg åt han att berätta för sin fru, och sluta dalta med dig själv. Det ni gjort är fel, det vet du väl, ännu mer fel att den kvinnan inte får veta vad hennes man gör. Så rensa saken med lite jävla styrka och backa så långt ifrån du bara kan. Du har gjort ditt där liksom.

Du vet att du har laglig rätt att jobba 75 % tills ditt barn fyller 8. Rätt självklart vad du ska välja.

14 år, varav 2 år som gifta.

Jag är i Thailand med min sambo. Vi kom för en vecka sen och har flera veckor kvar.
Min kille äter tramadol (lätt att köpa på apotek här) för sin onda rygg säger han. Han har ont hemma också men då klarar han sig ju.
Igår somnade han nästan på en restaurang och han blir jättekonstig och annorlunda när han tar det. Han glömmer saker och har ingen koll. Frågar samma sak flera gånger.
Jag tycker att det är så otroligt obehagligt och känner att jag är ihop med nån jävla pundare som han beter sig.
Sen blandar han med öl också.
Jag är i ett paradis men känner ändå att jag inte kan slappna av och må bra.

Jag kan ingenting om tramadol, men visst är det dumt att äta 2-3 varje dag?

Ja det är beroendeframkallande och extremt dumt att ta utan läkares inblandning. Extremt dumt med alkohol. Det är sånt ungdomar knarkar typ.

Ja jag har också hört att kidsen knarkar på det.

Han har adhd och är väldigt stressad så jag antar att han känner att han kommer ner i varv med tramadolen..?

Du MÅSTE be honom lägga av, och absolut inte blanda Tramadol med alkohol!! En bekant gjorde exakt det, och drabbades av andningsdepression i sömnen och vaknade aldrig mer igen. Det är alltså LIVSFARLIGT

Men fy fan så hemskt!! Jag beklagar förlusten av din bekant.

Jag fick nyss veta att han missbrukat tramadol för många år sen och varit på avgiftning för det. Men han säger att det står i hans läkarjournal att han kan äta det 1-3 veckor utan problem..
men jag är skeptisk!!

Han svamlar om att James Bond bor på vårt hotell och att hans hund är hungrig (den är hos vänner i Sverige)
Väldigt obehagligt!

Har han tidigare missbrukat preparatet så kan han inte äta det i 1-3 veckor utan problem. Han är just nu påväg ner i det där missbruket igen och kommer ljuga för dig så mycket han bara kan för att kunna fortsätta.

Hur mycket kunskap har du kring droger/missbruk?
Har du inte haft det i din närhet tidigare så skulle jag rekommendera att prata med någon som kan hjälpa dig att handskas med situationen. Den kan balla ur ganska rejält om det vill sig illa. Tramadol kan göra en person riktigt, riktigt konstig och få personen att göra saker man verkligen inte bör göra. Tramadol gör missbrukaren totalt väck och rubbad i huvudet.
Och den ska inte blandas med alkohol. Kan leda till dödsfall.

Jag kan nästan ingenting om droger.
Det du skriver ”totalt väck och rubbad i huvudet” stämmer in så bra.
Han är en person jag INTE gillar när han tar tramadol.

Jag tror att du måste tänka på – och ta hand om dig själv i den här situationen. Jag tror att din sambo är beroende av tabletterna i kombination med alkohol och det är jättelätt att bli medberoende. Jag har en närstående som var med om samma sak – i Thailand dessutom. Hon skötte sig själv, solade, gick på restaurang och försökte semestra så gott det gick och bröt kontakten vid hemkomsten. Din sambo vet vad han håller på med även om han kanske inte erkänner det ens för sig själv. Låt dig inte dras med i hans destruktivitet.

Ja jag önskar att jag kunde sköta mig själv och inte låta honom förstöra min semester.. men jag blir orolig då han redan innan tramadolen är virrig och har dåligt lokalsinne. Orolig att han ska bli påkörd tex.
Sa till honom igår ”jag är ju här med min sambo, men just nu känns det som jag är din vårdare eller mamma”

Frågade om jag kunde få ta hand om tramadolen som var kvar? Han sa nej, det är löjligt om jag inte ens får ha mina egna saker.

Jag kommer att ta hjälp med detta när vi kommer hem. Men vi har nästan tre veckor kvar här…

Jag förstår din oro men försök att sätta gränser. Han beter sig som en person med missbruksproblem och är väldigt egoistisk. Du har antagligen sparat ihop till- och sett fram emot den här resan länge, dessutom att få göra den tillsammans med honom och det struntar han just nu i.

Nu kom jag på att han fick svårt att andas igår kväll när vi simmade. Han satte sig på kanten och blundade och andades tungt och nästan somnade.
Är det sånt som kallas andningsdepression?

Åh fyfan! Jag vet inte om det är samma sak, men det kan jag tänka mig. Hjärnan slår ut de funktioner som gör att man andas automatiskt på något vis, och det bör ju kunna hända i vaket tillstånd också. Tycker du skall ringa 1177 även om du är utomlands för att fråga för mer säkert svar.. Men usch jag lider med dig!
Förlåt men jag blir så jävla arg på folk som utsätter sina älskade för sådan oro som droger innebär. Tycker det är så själviskt för skit man överlever bättre utan, så hoppas verkligen att han kan se allvaret i detta för din skull också!

Tack så mycket för stöd! Det betyder mycket.

Detta är allvar. Han är fast och kommer göra allt för att fortsätta. Han har uppenbarligen inte kontroll över sitt beteende. Ställ krav att han slutar direkt. Om inte för sin egen skull så för att han totalt förstör din semester. Hoppas ni inte har för lång tid kvar på resan. Isf överväg åka hem i förtid.

Vi har nästan tre veckor kvar.
Jag kommer att ställa ultimatum när vi kommer hem.
Det här är inte vad jag väntat mig 🙁

Vill bara höra om du är kvar, om jag ska skriva något. Finns risk att det försvinner i mängden imorgon annars.

Ställ ett ultimatum till honom att han åtminstone måste begränsa och trappa ner intaget. Han måste ju själv begripa att du inte vill vara på semester i tre veckor till med nån nerknarkad kille, det låter hemskt faktiskt.
Om han inte går med på det så hade jag dumpat honom rakt av, det kan verka hårt men du måste se ditt eget värde och sätta tydliga gränser.

Du kan ha rätt, men jag tycker att ”Solen” trots allt ska försöka använda semestern till sig själv, på egen hand och låta sambon sköta sina ”grejor”. Det låter kanske hårt, men att vara hans vårdare eller mamma förstör hennes semester ännu mera.

Svårt när det är känslor inblandade, men jag tycker ”Solen” ska vänta att göra något tills de kommer hem och där i Thailand skjuta problemen åt sidan så länge.

Nä, fan vad komplicerat, men de kanske har sparat till en drömsemester och nu blev det så här. Om då tjejen försöker ta vara på semestern själv och låta killen äta sitt jävla Tramadol och sitta på hotellrummet, så låt honom. Han är bara intresserad av detta och struntar nog i flickvännen just nu.

Jag vet inte hur ovanstående blev, men nu har jag skrivit det och skickar ändå.

Bra skrivet.

Tror att killen planerat hela tiden att ta droger, att det var syftet med hela resan för honom. Varför annars åka i en månad och direkt ta droger trots att ens sambo blir knäckt och man blir så borta att man inte ens noterar upplevelsen.. Tragiskt och väldigt själviskt att dra in en intet ont anande sambo i det. Och har han missbrukat tramadol tidigare finns inte en chans att han skulle få det utskrivet i Sverige. Vilket svinbeteende att vilseleda så med.

Jag har varit medberoende till en kille som fick mig att tvivla på min egen magkänsla jämt. Sådant jag tyckte verkade illa förklarade han, bortförklarade, fick mig att känna mig som den pryda och tråkiga. Jag trodde att jag kunde vara hans stöd och räddning, hans stabilitet. Vi barn ett par i närmare tre år. När han gjorde slut blev jag förkrossad men efter några veckor sköljde en lättnad över mig. Äntligen slapp jag vara hans vårdare. Jag var äntligen fri! Jag hoppas verkligen att du tar hand om dig och inte låter dig luras av hans lögner. Dras inte ner i hans skit, och försök inte rädda någon som inte kan rädda sig själv. Du förtjänar en vuxen man.

Hur går det för dig?? Låter inte som en rolig situation, känner för dig. Har du några människor runt dig som du kan prata om det här med? Som är hemma i Sverige, men som du kan dela situationen med och få stöd av? Det låter som en väldigt tuff och utsatt sits att vara i, och en stress att känna ansvar för din sambos missbruk och hälsa. Något du INTE ska behöva vara ensam i! Ta stöd från andra, vänner, familj eller anonymt via jourhavande medmänniska eller så. Kram till dig!! <3

Tips på nått o hitta på under påsk?? Två barn, 5 och 4. Bor i södra Sverige. Allt från nån hotellnatt nånstsns till några dagar. Sverige eller utomlands. Tips o idéer??

Hammenhögs gästgiveri i kombination med sevärdheter i Skåne.

Har sett nästan fem avsnitt av Fallet Madeleine McCann och har en liten fråga till de som tror att föräldrarna är skyldiga. Hur lyckades de göra sig av med kroppen?

På morgonen efter.

Trots polisens närvaro?

Polisen närvarade inte. Du hade ju sett dokumentären sa du ju? Alla sökte till småtimmarna, sen avslutade de sök, sen gav sig föräldrarna iväg ENSAMMA på morgonen efter innan de andra börjat söka igen. Det berättar de ju själva i dokumentären.

Ja, det stämmer förstås. Har dock svårt att tro att två föräldrar som av misstag dödat sitt barn skulle kunna vara så kalla och uträknande?

De har två barn till. Sitta inne vs vara med sina barn. Sånt här sker hela tiden.

Har du läst om fallet där en mamma mördade sina 3 barn, åkte till akuten och påstod att någon random skjutit barnen? Det var Diane Downs, det var i själva verket hon själv som som sköt dom. Har du sett eller läst om henne förstår du hur kall eller uträknande en förälder kan vara. Susan Smith anmälde sitt fordon stulet, med sina två små barn i bilen. Det visade sig att hon själv hade sett till att bilen hamnade i en sjö och hennes två barn drunknade. Andrea Yates mördade sina fem barn genom att dränka dom. Sen finns det en kvinna som stoppa sin unge i en micro och därmed mördade barnet.
Det finns många typer av människor i denna värld, tyvärr. Tror som sagt att McCann’s råkade ge Maddie lite för mycket sömnmedel, vilket visade sig vara dödligt. Inget dom menade, men för att leva vidare för sina andra barn kom dom på någon annan lösning eller ursäkt.

Ganska enkelt. I en väska, kylbox, takbox, bil eller whatever där man inte letar efter en tjej man tror vaknat och gått iväg.
Först var det ju just det polisen trodde. Att hon vaknat och gått iväg bara. Om de lagt henne i en väska, ställt väskan i gaderoben så är det ingen som letar där. De skulle eventuellt öppnat gaderoben, sett att ingen är där och stängt den. Du letar inte i väskor. Sen dumpade de kroppen dagen efter när de åkte iväg ensamma.

Har kollat på hela och har funderat o funderat.. kommer inte fram till något annat än att dem har betalat någon för och gömma kroppen??

Men hur kan man inte se alla möjligheter? Det var inte så att de letade efter en död flicka första dygnet och vände upp och ner på allt, folk letade efter en flicka de först trodde gått iväg på egen hand utomhus i buskar osv. De kan ha lagt henne i en väska eller vad som helst och dumpat nästa morgon.

Det som känns konstigt för mig är att det första mamman sa var att någon hade tagit Maddie, inte att hon var försvunnen. Sen strömmade det människor genom hela lägenheten – men tvillingarna vaknar inte? Det första jag tänkte var att dom av misstag har gett Maddie för mycket sömnmedel (let’s be honest, 1,5-åriga barn sover sig inte igenom världens kaos). Det finns dessutom inte bevis om att det gick att öppna de skydd som fanns vid fönstrena utifrån, mamman hade då också STÄNGT dessa skydd. Vem gör det ens? Likhunden kände lukt i garderoben, dom kanske la henne där och sen åkte iväg med henne dagen efter?
Är ändå väldigt 50/50 angående detta, visst kan det ha varit organiserat och att en grupp gjorde det. Men deras beteende känns väldigt märkligt enligt mig. Varför ville dom inte vara en del av denna nya dokumentär? När dom är så investerade i att hitta Maddie. Beror det på att vissa ifrågasätter dom?

Det är dessutom typ en timmas ”glitch”, han som kollade till barnen innan mamman såg inte ens att Maddie var där, han lyssnade bara efter ljud. Hur konstigt är inte det? Att inte kolla så alla tre barn är där, utan bara lyssna, det känns så märkligt för mig

Men i dokumentären pratade de ju om att föräldrarna eventuellt sövde barnen med Alvedon, känns som att det ska till mycket för att någon ska dö av en dos Alvedon.

Hade mitt barn försvunnit och fönstret var öppet hade jag också kunnat tänka mig att dra slutsatsen att någon tagit henne. Framförallt om mamman (det här är helt hypotetiskt) egentligen aldrig gillat att de lämnat barnen och det var pappan och vänner som pushade och sa att det inte är någon fara och så gör alla.

Vart får du fram att det var Alvedon som sövde barnen? Fast det var ju väldigt små chanser att fönstret och skyddet som fanns utanför gick att öppna utifrån? Dom testade dessutom sannolikheten för detta. Och det första mamman gör är att hon stänger både fönster och skydd? Visst, det kan ha varit för att skydda tvillingarna, men om dom tror att Maddie är kidnappad så pillar man väl inte så mycket med de få bevis som kan finnas? Det fanns inga fingeravtryck.

I dokumentärserien översatte de åtminstone medicinen, som jag nu inte minns namnet på, till Alvedon. Och barn sover bra med lite Alvedon i kroppen, det är min erfarenhet.

Jag har fått uppfattningen om att de vanligtvis lämnade bakdörren olåst, troligtvis för att barnen skulle kunna ta sig ut vid brand. Då är snarare frågan varför jalusierna och fönstret öht var öppet. Att få upp jalusier utifrån är troligtvis ingen konst för den som vet hur man gör, men jag håller med om att det är märkligt. För mig är det helt sjukt att hon springer därifrån och lämnar tvillingarna, men bestämmer man sig för att göra det känns det naturligt att stänga om barnen som är kvar. Däremot tycker jag inte att det är märkligt att det första mamman tänker är att någon har tagit barnet. Det är väl inte så konstigt att det första man tänker är att det värsta har hänt?

Hon blev kidnappad!

Efter att ha läst en del så är jag mer övertygad om att hon dog tidigare, eventuellt flera dagar innan. Det är ett väldigt fokus på vad som hände den kvällen, medan omständigheter runt omkring samt vad somskedde dagarna innan är mer dunkelt.

Nää. Personal och foton bekräftar ju att hon levde samma dag. Gissar på olycka på kvällen, innan de gick för att äta.

Finns vittnen som sett M samma dag hon dog så den tesen håller ej

De hade media efter sig 24/7. Hur tror du de skulle kunna dumpat kroppen med KONSTANT ÖVERVAKNING? Och vart va kroppen under natten? Precis.

Efter några dagar hade de det ja. Inte första dagarna.

Att välja att avsluta sitt eget liv.
Har jag rätt att de flesta instinktivt tycker att det är fel?

Tar man ett exempel med någon som är allvarligt sjuk, som är väldigt begränsad och/eller lider av svår smärta, så kan nog fler tycka att svaret på frågan inte är lika enkel?

Men psykologisk smärta och lidande då? Som faktiskt kan vara lika handikappande och smärtsam som somatisk sjukdom. Jag är nyfiken på era tankar. Är det alltid fel eller finns det fall där det kan vara förståeligt att någon tar det beslutet?

Jag talar inte om en person som har en övergående depression eller annan psykisk ohälsa. Utan mer om man upplevt trauman som gör att man inte känner sig hel, levande, fungerande.

Vi väljer inte att födas och vad vi föds till. Varför har jag inte rätt att välja om jag vill leva med konsekvenserna av det jag har upplevt? Varför ska samhället bestämma och bedöma att jag måste fortsätta leva? Särskilt om man inte heller har någon familj så skadar man inte någon annan (vilket ofta är ett argument).

Lite torrt svar kanske men det är ju faktiskt inte olagligt att ta sitt liv? Sorgligt tycker nog de flesta men samhället hindrar ju inte riktigt någon?

Nej, det har du rätt i. Jag menar mer moraliskt fel. Men jag tänker t ex på att man kan bli tvångsvårdad enligt LPT vid misstanke om suicid.

Vilka svåra frågor. Kanske att när man tänker på psykisk ohälsa att man förutsätter att personen fattat ett annat beslut om den var helt frisk? Som depression till exempel? Att man vill vänta tills personen inte är deprimerad för att den i så fall ska kunna fatta ett sånt beslut ”vid sina sinnens fulla bruk” på nåt sätt?

Ja, och det kan man förstå. Det är ju ett tämligen oåterkalleligt beslut.

Men om personen inte är deprimerad/annan psykisk ohälsa, är det då ett okej beslut att ta?

Ingen aning verkligen. Jag skulle nog tänka att det ytterst är upp till individen i så fall. Men så svårt för anhöriga. Men uppstår ens frågeställningen om någon är frisk och mår bra? Överlevnadsinstinkten hos människor är väl ganska stark. För gamla och sjuka av andra skäl finns ju faktiskt laglig dödshjälp även om man får resa från Sverige för det?

Det måste vara extremt ovanligt. Har jobbat på psyk back in the days och hade aldrig någon inneliggande utan något slags psykiskt sjukdomstillstånd.

En av våra starkaste instinkter rent biologiskt måste väl vara överlevnadsinstinkten? Och har man trauman som medför att man inte känner mening med livet så torde det väl finnas en psykfaktor med i spelet?

Det är en trygghet att veta att samhället tar för givet att en person som vill ta sitt liv mår dåligt och skulle tänka annorlunda om hen mår bra. Och att samhället då går in och stöttar denna personen.

Den personerna som är vid sina sinnes fulla bruk, välmående och utan skavanker och som trots detta vill ta sina liv är förmodligen en ytte pytte procent.

Jag tänker att ansvaret för de anhörigas sorg blir större om det är ett beslut som tas om personen inte har nån som helst psykisk sjukdom, despression eller liknande. Det ansvaret kan man inte lägga på nån som är sjuk, men är man helt frisk borde man kunna avstå att ta detta beslutet med tanke på den oehörda smärtan som skapas hos de runt omkring. En frisk person har nån slags skyldighet att inte orsaka lidande hos andra, så därför skulle jag svara nej på din fråga. Det är inte ok.

Svår fråga… om man nu väljer detta så kan man ju försöka få dem som är en närmast att förstå varför man gör det. Annars blir det väl många gånger att ens dåliga mående fortplantar sig till dom som blir kvar

Ja, jag håller med. Måste vara fruktansvärt att stå där som anhörig och inte förstå eller veta varför personen gjorde det.

Jo. Fast även om det lämnas nån form av förklaring i form av brev eller liknande, så brukar det inte räcka oavsett. Skuldkänslorna hos de anhöriga är ofta djupa och ofta(st) lever de anhöriga med detta resten av sina liv. Dessutom är risken för självmord större hos någon som haft en anhörig som har gjort det, det finns det undersökningar på. Säger inte detta för att skapa skam hos den som har självmorstankar själv (i tex depression), men det är ett faktum att såren blir oehörhört djupa hos anhöriga. Jobbar med att möta människor bla i dessa situationer och har själv sett hur konsekvenserna blir i deras liv.

Har det aldrig funnits fall där anhöriga ändå kan förstå personens beslut, att den har lidit så mycket och haft det tungt i livet?

Skillnaden mellan att vara psykiskt sjuk och fysiskt sjuk är ju dock att du ibland inte är ”vid dina sinnens fulla bruk” om du t.ex. får en psykos, djup depression eller liknande. Då kanske du gör något som du egentligen inte vill. Till skillnad från om du har en fysiskt sjukdom som kanske orsakar fruktansvärd smärta men du är helt klar i huvudet. I det senare fallet tycker jag att aktiv dödshjälp bör vara tillåtet. I det första tycker jag inte det.

Min morbror föddes frisk, men skadade sig som tonåring och sitter sedan dess i rullstol. Han är 100& med i sinnet, men inte alls med fysiskt. Han har många gånger funderat på att åka till Schweiz och avsluta allt. Jag förstår honom, det är en begränsning. Mitt liv är komplett med honom, men skulle jag klandra honom ifall han valde att avsluta det? Svaret är faktiskt nej. Tänk att ha hela livet framför sig och sen bli skadad och inte kunna leva det liv man skulle vilja? Ja, det skulle vara extremt smärtsamt om han valde att avsluta sitt liv, men jag vill heller inte att han ska leva för oss andra. Jag vill att han ska vara lycklig i det liv han lever, och det är han inte nu. Det skulle vara svårt, men jag skulle ändå förstå honom.

Beklagar din morbrors situation.

”Tänk att ha hela livet framför sig och sen bli skadad och inte kunna leva det liv man skulle vilja?”
Exakt så här känner jag, men pga psykologisk skada. Och tror därför att jag inte skulle mötas av samma förståelse som du visar gentemot din morbror.

Jag förstår dig också, jag har själv valt att försöka avsluta mitt liv flera gånger pga min psykiska ohälsa. Många förstår inte varför, för jag har ju ”allt”, men för mig finns det inte någonting. Jag lever inte det liv jag skulle vilja, jag är otroligt begränsad för att jag mår dåligt psykiskt. Det som ger mig en ljusglimt är att jag äntligen hittat en psykolog som förstår mina problem och ser mina diagnoser, annars vet jag inte vad jag hade gjort. Att leva med psykisk ohälsa och ingen ser en är så fruktansvärt tärande för själen, och det finns tyvärr inte många som ser det. Hoppas av hela mitt hjärta att du hittar någon som förstår dig, och att du inte längre känner att den sista utvägen är att avsluta ditt liv <3

Vad glad jag blev att höra att du hittat en bra psykolog och känner hopp om livet!
Håller med om att det är så oerhört tärande att sitta ensam i det helvete som psykisk ohälsa verkligen kan vara.
Håller tummarna för dig och tack för att du skrev!

Tack! Håller tummarna för dig med, och tack för att du belyser ett så viktigt ämne.

Varför frågar du? Upplever du själv dessa tankar om ditt eget liv?

Ja, de har funnits i mitt liv sedan jag var barn. Eller först mellan ca 12-18 år. Efter det har jag försökt ordna mig ett bra liv trots sämre förutsättningarna, och jag trodde det var möjligt om jag bara kämpade tillräckligt.

Men jag har misslyckats med det, och jag har insett hur mycket jag har tagit skada av min uppväxt. Genomsyrar allt i mitt liv. Jag är inte bitter, utan mer ett konstaterande. Så nu har dessa tankar återkommit.

Men när jag nu hade bestämt mig för att inte leva så har jag inte kunnat fullfölja då jag har blivit inlagd och tvångsvårdad. Så jag och funderar om det är rimligt eller om jag faktiskt borde ha rätt att bestämma över mitt eget liv.

Obs fiskar ej efter ”pepp/anledningar till att leva” utan är nyfiken hur andra tänker kring det här!

Får man fråga hur gammal du är?

Jo, alltså tidiga psykiska trauman präglar ju livet på samma sätt som avsaknaden av dem präglar ett liv. Finns säkert någon dokumentär om eutanasi eller liknande på Youtube om du vill veta mer om just aktiv dödshjälp. Är föga förvånande kliniker i Schweiz som erbjuder detta.

Tror att det är många praktiska aspekter, som hur gör man som psykolog en sådan bedömning? Alltså godkännande av dödshjälp pga psykologiska men? Psykologer är inga allvetande genier som kan avgöra det.

Låter som att du har höga krav på dig själv som du sen inte kan leva upp till. Fundera lite på kraven? Vilka är dom och varför är de rimliga? Kan vara en kvarleva av tex föräldrar som ”flyttar målposterna” kontinuerligt så att man aldrig ska kunna göra rätt. Tidig prägling fortsätter ofta även om man tagit avstånd.

Traditionell samtalsterapi hjälper inte alla, om man kan prata om problemen så är man ändå i ett relativt bra psykiskt skick. Trauma är komplext, att prata om det är också att återuppleva det, finns goda anledningar till att vi kan förtränga minnen. Är det trauman du minns så är EMDR väldigt effektivt, ska kunna gå att få via vården, iaf i Sthlm. Att utesluta gluten kan vara en god idé, celiaki kan ge psykiska besvär som gör en posttraumatisk livssituation enbart värre. Låter spontant som att du inte fått de insatser som psykiatrin i teorin kan erbjuda. Inte alltid psykiatrisk vård bedrivs särskilt professionellt tyvärr. Man behöver inte alltid psykiatrin heller, finns många sätt att återerövra livet. Låter som att du har all anledning att överväga aktiv dödshjälp, psykiska trauman är svårare än fysiska på så vis att de inte är accepterade och man förväntas kunna hantera dem själv, skapa sig ett bra liv på egen hand osv. Hur orimligt det än är sett till omständigheter. Tyvärr så är det så vår samhällsuppbyggnad fortfarande ser ut. Kan jämföras med medeltidens idéer om att fysiska infektioner var ett tecken att man var besatt av djävulen för att man hade gjort något dumt. Vore kul om du svarade.

Ja det verkar ju vara mycket mer accepterat att ta sitt liv om man är i slutskedet av en obotlig somatisk sjukdom. Aktiv dödshjälp känns ju rent allmänt rätt accepterat och något som folk säger att de skulle ta till om de var i x situation, även om det ju ej är lagligt att erbjuda tjänsten här i Sverige. Skillnaden är väl att psykisk sjukdom KAN botas, trauman KAN läkas, även om chanserna tyvärr för vissa är små så är det ju inte lika hopplöst som för någon med T.ex. ALS eller hela kroppen full av cancer där chansen är noll. Men egentligen är det ju konstigt att den som levt medpsykisk ohälsa väldigt länge och bedömer sina chanser att det ska bli bättre kan fråntas rätten att välja att ta sitt liv (alltså tvångsvård). Samtidigt som det på något sätt också behöver vara så, eftersom det är svårt i ett akutskede att avgöra om det rör sig om akut/akut på kronisk sjukdom eller om det är en person som ”stabilt” mått dåligt en lång tid och fattat ett beslut. Intressant frågeställning hursomhelst.

Vilket dagis & skola kan ni rekommendera på Lidingö? ?

Det heter förskola inte dagis.

Orka!

Om du säger dagis till en förskollärare så är haram.

Det heter förskolelärare och inget annat. Dessutom är haram vad jag vet inget svenskt ord så där skjuter du dig själv i foten om vi ska vara petiga!

Ok hade fel om förskollärare men det övriga kvarstår.

Fast haram är väl ganska vedertaget i svenskt språkbruk idag (jag säger inte att dagis inte är det också :))

Det heter förskollärare om personen är utbildad till det annars heter det exempelvis barnskötare. (De flesta som arbetar inom förskola är inte utbildade förskollärare, tyvärr.) I Stockholm har de bestämt att alla kallas ”personal” just för att de icke utbildade inte skall bli kränkta av det tidigare ordet pedagoger.

I det heliga PK landet Sverige, suck!

”Jag blev kallad pedagog, JAG ÄR SÅ KRÄNKT”! Roligaste jag läst idag. Är det så nedvärderande alltså? Kanske borde gå ut med en kurs till alla pedagoger, förlåt personal i ”Hur du får ut pinnen ur röven”.

Haha näää, det är väl snarare så att de icke utbildade blev kränkta för att de inte blev kallade för pedagoger?

Hahaha haram

Tycker faktiskt att dagis låter trevligare än förskola. Varför ska man inte säga dagis?

Dagis är förkortning för daghem som mer var förvaring av barn, nu heter det förskola och innebär en massa pedagogisk planering och betydligt mer krävande arbete. Det är typ två olika saker så därför bör man säga rätt.

Men förskolan är inte obligatorisk… Varför då ha läroplan och diverse skolliknande saker när de är två år gamla?

Det ska börjas i tid! *facepalm*

Det finns hopp för dem som inte går på dagis (*harkel* förskola) också, trots all planering o pedagogik o Gud vet allt vad de sysslar med. Hälsningar från en som aldrig gått dagis men har doktorsgrad (och ja, jag är social trots att jag satt hemma när andra var på dagis ?)

Jag var jätteironisk bara så att du vet 😛

Då är vi två! (Har iofs ingen doktorsgrad men en jur kand iaf ?)

Jag syftade inte på ditt inlägg, snarare på utläggen om läroplan, forskning etc. Hamnade lite fel ?

Anonym 22.12- Nej förskolan är inte obligatorisk, du tycker alltså det endast ska vara omsorg eller? Du vet att förskolan haft läroplan sedan 1998? Och sedan dess har professionen höjts till att numera anses som utbildning och att det sker undervisning i förskolan? Varför 2-åringar ska ha ”skolliknade” saker? Jaa typ lägga grunden för ett livslångt lärande i exempelvis matematik, svenska, naturkunskap. Senaste 20 åren har det forskats massor om barn och hur de lär och hur mycket en bra grund lättar för när de börjar skolan osv. Och att detta just då sker i förskolan innebär att vi behöver utbildade förskollärare som vet vad vi sysslar med och kan ge den grunden till barnen. Skulle kunna fortsätta men sätter stopp här.

Som sagts ovan, man kan nog lyckas i livet ändå. Keep calm!

Vart i min kommentar får du känslan att jag inte är lugn? Sån härskarteknik att komma med.

Ja, man kan lyckas i livet utan att ha gått på förskola men den forskning jag läst via min utbildning visar på att barn som fått en bra grund i just nämnda tre ämnen lyckas bättre i skolan, sen om man har fått den grunden via förskola eller hemmet spelar ingen roll. Men tvivlar på att gemene förälder har lika bra koll på hur barn lär och håller koll på relevant forskning om barns lärande, samt att i förskolan har man pedagogiska aktiviteter med en undervisande förskollärare som kan vara där och ställa relevanta frågor och stötta på ett sätt som en vanlig förälder inte har kompetens att göra på samma sätt.
Men visst vi fortsätter nedvärdera ”kvinnoyrken”, hade detta varit ett mansdominerat yrke hade det låtit helt annorlunda.

Blondinbelliansk ”rabiesfeminist”?

??

Ok nu behöver du faktiskt lugna dig och sluta göra en höna av en fjäder. Det är dessutom ingen nedvärdering av ett kvinnoyrke. Så snälla sluta. Anonym 22.32 kommenterade neutralt och du hetsar upp dig och skriver en novell som svar.

Men vad är grejen med att lugna ner mig? Ni läser nog med en egen ton i huvudet för jag är hel lugn ? Ja, jag har ibland svårt att hålla mig kortfattad, skitjobbigt när man skriver tenta ? och jo, folk nedvärderar hela tiden kvinnodominerade yrken eller har du missat det?

Fast många föräldrar verkar TRO att förskolan är obligatoriskt, för herre gud om barnen missar lite av sin tid där.. helst ska de komma när de är sjuka också, så att de verkligen får ut absolut max av sin tid.. eller vänta nu, kanske lämnas barnen sjuka för föräldrarna som valde att skaffa barnen visst hade ett viktigt jobb man absolut inte kan va borta ifrån.. ?

/förskolläraren som älskar sitt jobb och barnen men är less på att ”vårda” sjuka barn och dra hem skit till sin egna familj..

Förstår dig!
Vill iaf bara säga att ni gör ett fantastiskt jobb! ?

TACK! ❤️

Sen är jag också less på föräldrar på mina barns förskola som lämnar in syskonen när andra syskonet ligger hemma i magsjuka, tack för det, vad hände med respekt för andra? S Å O N Ö D I G T!!!!

Vet vi att syskonet är hemma i magsjuka så får de inte lämna . De får gå hem igen.

För att det inte heter det längre. Det var en förkortning av daghem som det hette då. Förskolan idag har en läroplan och allt.

Som svar på din fråga beror det verkligen på var på ön man bor! Jag själv har gått på Källängen skola och trivdes superbra. Vet att även Torsvik ska vara en av de bättre. Vilket område på ön är aktuellt för dig?

Tack för svar och jag håller med dig ang dagis! Har bott i Brevik innan och trivdes superbra. Bor utanför stan nu men vill flytta tillbaka till ön och har påbörjat husletandet. Alla områden är väl i princip aktuella (där budgeten tillåter ett husköp vill säga).

Förstår! Förskolor har jag inte så bra koll på. Jag gick på Nallebjörnen (bredvid Källängen). Vet att det ryktas om nya förskolor på ön så kika på det för det kan ju vara intressant, bland annat Dalénum/AGA vill starta en förskola i det nybyggda området… Tror överlag de flesta skolor på ön är bra så vad som är nära där ni väl flyttar kan nog vara skönt?

Någon som läser/har läst programmet Stadsbyggnad, stadsutveckling och planering på Malmö Universitet och kan berätta lite om hur det är?

Jag blir ofta så ledsen för mina föräldrar att dom har mig. Mig den sorgliga och ledsna ungen. Dom har alltid varit bra föräldrar och jag älskade min barndom men ändå blev jag såhär. Den där utan bra betyg, den som knappt kunnat hålla ett vanligt jobb. Mina yngre syskon har bra jobb och hus. Och jag blir så ledsen att dom fått mig. All den rädsla och sorg de måste känt när jag försvnunnit ifrån verkligheten och bort ifrån dom. När jag lämnat dem i ovisshet. Varför blev just jag sånhär? Dom har aldrig och skulle aldrig uttrycka en besvikelse över mig, utan skulle alltid varit där om jag bad om hjälp. Men det gör jag ju inte för vill inte vara till besvär. Önskar bara jag kunde vara som alla andra, ha ork och inte vara så himla jag vet inte osäker? Blir liksom så ledsen på tanken att jag oroat dom att dom har legat vaken på nätterna och undrat hur dom kan få tag på mig eller att hjälpa mig. Hatar att jag har gjort så dom kanske tvivlat på om dom gjorde rätt, att dom kanske funderat över om dom gjort något fel. För det har dom ju inte, aldrig någonsin. Jag fick all den tid och uppmärksamhet jag behövde när jag var liten. Jag hade en fin familj, fin och stor släkt, många vänner och hade fantastiska sommarlov. Men så blev jag såhär ändå och det gör så jävla ont 🙁 Jag vet inte vad jag vill komma fram till egentligen bara det att jag blir så irriterad att jag är så “dålig” när jag fick det så bra under uppväxten. Varför kan jag bara inte rycka till mig och bli bra någon gång.

walloftext.

Ja det blev ju visst så.

De är dina föräldrar, de älskar dig ❤️

I egenskap av att själv vara förälder så vill jag att du ska förstå att dina föräldrar vill inget hellre än att du ska kommunicera med dem. Berätta hur du mår, vad du känner. Berätta att du behöver hjälp. Kanske de kan hjälpa dig att få kontakt med psykolog eller kurator. För du behöver hjälp att hantera dina tankar. Du förtjänar att må bra, och inga vill det mer än dina föräldrar kan jag lova dig ❤️

Åh nu gråter jag, vad fint sagt. Pappa var den jag iallafall försökte prata med och hålla kontakten med för jag vet hur ensam han var och hur glad han blev att prata med mig. Men efter att han dog så kändes det bara som att allt mitt hopp av att någonsin göra något av mitt liv försvann. Att min kontakt till världen nu alltid är borta. Jag vill ju prata med mamma, hon har alltid låit mig göra min grej och alltid gett mig plats till att utforska vem jag är i denna världen. Jag tror därför det är så svårt att höra av mig till henne för hon har alltid låtit mig göra vad jag vill. Jag flydde utomlands för 7år sedan, har pratat med mamma max fyra gånger tror jag. Varje gång har hon bara varit så glad och gullig, liksom ignorerat att jag inte hört av mig utan istället bara kört på som vanligt så jag skulle känna mig trygg och inte utskälld typ.

Jag ska printscreena din kommentar och kolla på den när jag tänker på relationen mellan en förälder och dens barn. Tack för att du tog dig tid att svara på mitt svammel ❤️

Sluta vara arg/besviken på dig själv för att du har varit ”till besvär” med ditt mående. Jag är helt övertygad om att du har gjort så gott du har kunnat. Och formodligen fortfarande gör. Vi är alla fuckade här i världen på ett eller ett annat sätt, vissa mer och vissa mindre. Vi måste ”vara till besvär” om vi ska hjälpa varandra läka, eller åtminstone få varandra att stå ut med det som är inom oss som smärtar. Du har gjort så gott du har kunnat. Och du är älskad. Våga förstå, förlåta och älska dig själv.

Men du är redab bra, 20:45! Det som är gjort är gjort och du är den du är och det räcker bra. Försök att glömma det som har varit och ”börja om”. Se inte på dig själv på detta negativa sätt.

Du kunde sätta ord på det så bra i din text här ovanför Många andra blir hjälpta av din text och det dröjer för en del människor innan det vänder till det bättre. Det kommer att vända även för dig.

*redan

20:45; har du tänkt på att du vill att det ska ske en förändring och att du nu skrev om den. Det är ofta första steget; att sätta ord på det.

Dessutom bör du träna på att acceptera den du är och att försöka tycka om dig själv utan att titta på prestation. Du är så bra precis som du är. Det kan vara så att du ställer för höga krav på dig själv och slår ner på dig själv när du inte uppfyller dem.

En viktig sak är att inte jämföra sig med andra. Du vet det där med att tävla mot sig själv, inte mot andra. Jag vill att du ska tänka snällare om dig själv, det är ett första steg.

Stalkar ni mycket via Facebook? Kan vederbörande på något sett se om man kollat på bilder etc?
Har kollat typ alla mina ex, men även chefen på min arbetsplats (som jag ibland har generande drömmar om ☺️)

Nej, stalka på 🙂

Ja varje dag

Min sambos ex kikade in en gång. Hur jag vet det? Hon hade råkat gilla ett gammalt inlägg. Så var försiktig ?

Åh nej, det är min skräck att man ska råka slinta och gilla ett inlägg eller foto. Men kan ändå inte låta bli! ?

Haha jag tror faktiskt inte hon vet om det? Då hade hon säkert tagit bort ”like” ?

Tur för henne! ?
Tänker dock mer på om jag skulle råka like:a chefens profilbild eller nåt…pinsamt värre eftersom vi inte är vänner på FB och han är väldigt högt uppsatt på firman

Haha då är det bara att ta bort like sen skicka en förfrågan om att bli vänner ?

Rodnar av bara tanken! ☺️

* som att han skulle fatta vad jag tänker om honom då ?

Eller bär barnen råkar skicka iväg vänförfrågningar till ytliga kontakters partners ? dööör…

Neeeej!! ??

Hatar när det händer. När man råkar gilla ?

Haha blev dissad av en kille jag dejtade en kort period då han träffat en annan tjej han föll pladask för.

Letade upp henne på sociala medier för att kunna intala mig själv att han gjort ett dåligt val och råkade då likea en bild ??

Hahaha!

Någon som har uretrit? Vad har ni får symptom? Behandling?

Har supersegt internet och kan knappt googla (Öppet spår verkar dock gå 🙂 ) men är det samma sak som IC? För jag har förmodligen IC, d.v.s. kronisk sveda i urinröret. Det sved i princip bara när jag behövde kissa, inte så mycket under själva kissandet. Det var dock sjukt plågsamt och började sen svida närsomhelst under dagen. Fick avbryta träningspass för att jag började gråta av smärtan. Det är en svår sjukdom att försöka sätta diagnos på och jag har fått tips om allt från akupunktur och avslappningsövningar till att förändra min kost. Jag fick komma till en superbra urolog i Lund där de pratade om kost och att olika livsmedel kan trigga symptomen. Efter ett halvår där jag testat mig fram och insett att jag tyvärr inte kan (bl.a.) dricka vitt vin, lime och mjölk (!) är jag nu i princip symptomfri. Dricker också 2,5 l vatten per dag för att skölja igenom, vet ej om det hjälper men jag tror det!

Sorry för låång text här, du kanske inte ens har IC men jag har för mig att det är samma sak. Minns att min läkare blev fundersam när jag visade symptom på UVI utan att det fanns bakterier i urinen. All lycka till dig!

Tack för ditt svar ?
Är det Kronisk interstitiell cystit du har? (Ic)
Vad jag förstår så är uretrit och ic inte riktigt samman sak. Då uretrit är inflammation i urinröret och ic i urinblåsan?(om jag har fatta det hela rätt) Luddig och ingen väl utforskad sjukdom har man fattat när man försöker hitta information..
tack så jätte mycket att du delar med dig. Jah misstänker själv att jag har det (uretrit) såsom du nämnde – uvikäningar men ingen uvi. Dock form av trägningar, mognande smärta.

Ja precis. IC är lokaliserat till urinblåsan, därav smärtan när man behöver kissa och inte NÄR man kissar. Antar att du har testats för klamydia och mykoplasma? Jag hoppas att du får komma till en bra läkare som hjälper dig! Får du inte den hjälp du förtjänar så gå till någon annan, var på och var jobbig! Livet är för kort och den där slags svedan är så himla hemsk.

Nån här inne som fått barn vid 39 och över?
Vill gärna ha ett barn till men är lite rädd för att det är så mycket svårare att dels bli gravid men även för komplikationer.

Mamma fick mina yngsta syskon när hon var 39 respektive 45år! Båda två är helt fantastiska och friska personer 🙂

Jobbar med gravida och födande, finns absolut många som lyckas bli gravida och ha en komplikationsfri graviditet o förlossning. Men har du redan fött barn innan så tror jag att kroppen är mer ”förberedd”, forskningen säger nämligen att riskerna är större vid ”äldre förstföderska”. Sen är det inte säkert det går att bli gravid så lätt, börja försök så fort som möjligt!

Fick första vid 37 och andra 39. Jag hade tur att bli gravid lätt och hade inga komplikationer varken graviditet eller förlossningar. När fick du första och hur var det?

Visst kan man ha otur o få problem med det kan man lika gärna få när man är 25 även om såklart risken ökar något med åldern.

Sen blir jag faktiskt lite irriterad på all ”skrämselpropaganda” att det är såå mkt svårare att få barn över 35 och alla komplikationer som uppstår. Det är ju helt individuellt. Hur svårt eller lätt det är vet du inte om du inte provar.

Tack för ditt svar!! Håller med dig! Fick första vid 34, andra vid 36 o är nu 39. Båda gick fint men har haft ett MA (vid 33 år) o ett missfall nyligen.

min mamma var 41 år när hon fick mig!

Min doft till doftpinnarna är slut och jag undrar om jag kan göra en egen ”doft”. Låter kanske korkad men vet inte vad (oljan?) I flaskan (från rituals) kallas.

Brukar ha på lavendelolja direkt på pinnarna när själva vätskan börjar ta slut!

Någon som ser på Eagles som går på svt play? Vad tycker ni? 🙂

Ganska dålig. Hade högre förhoppningar.

Jag tycker att den var super bra. Trodde att serien skulle vara en dålig kopia av skam men nej det var den inte 🙂

Hoppas ni mår bra och har en någorlunda bra lördag ❤ jag pluggar så hoppar in här lite snabbt och tipsar om The Sinner på Netflix om ni inte har sett den!

Tävling! Sugen på att vinna en bok? ”The Hidden Life of Trees” av Peter Wohlleben berättar på ett lättläst sätt om trädens sociala liv. Kan träd nätverka? Mer än du tror! Via rötterna och via luften kommunicerar de med varandra. En riktig urskog är en otroligt fascinerande levande organism där varje individ räknas – gammal som ung och t.o.m. nedhuggen. Fram till den 31:a mars i min blogg. Motivera med max 30 ord varför du vill läsa den boken. 🙂

Funkar det bäst att vara lika eller olika i en relation? då menar jag personlighet, intressen, värderingar osv. (själv har jag inte bra erfarenhet av att vara olika, jag blir killens ”mamma” typ, för att jag får ta allt ansvar osv)

Finns nog inget riktigt svar på det. Det är så inviduellt. Och allt handlar ju om på vilket sätt man är olika, och sen hAnterar man sånt olika beroende på vilken typ av människa man är.

Värderingar skulle jag säga är a och o för att ha ett fungerande förhållande. Jag och min man har samma värderingar men har väldigt olika intressen och personligheter men funkar toppen endå. Beror nog väldigt mycket på vad för typ av olikheter det är.

hmm, jaa jag förstår!! ni har nog rätt, de är flera saker som spelar in och beror på personerna. Tack för att ni tog er tid att svara 🙂

Är så jävla sugen på att börja spela fotboll igen! Slutade för sex år sen och har medvetet inte rört en fotboll sen dess för jag vet hur mycket jag skulle sakna det. Kliar i hela kroppen, åh så jag vill spela!??⚽️ lagkänsla och en boll, det är ändå livet om något.❤

Håller på med IVF, och våra chanser ser ändå goda ut. Ännu inte lyckats bli gravid på över 1,5 år. Vet att det kan ta lång tid (vi är 30+) min hjärna kan liksom acceptera det faktumet men varför är det så jobbigt känslomässigt. Avundas verkligen alla som bara blev ”hoppsan” gravida. Det känns som att jag velat ha barn hur länge som helst men blivit omsprungen av typ alla mina vänner som blev ”hoppsan” gravida, de har liksom redan varit gravida och fött och här sitter jag. Usch känner mig så ensam ?

Du är inte ensam! <3 dina känslor är helt okej.. jag önskar dig all lycka. Stor kram!

Känner igen mig i allt du skriver. Vi gjorde 1ivf korta, 6 ET, fick 1 missfall och ett utomkveds innan vi fick plus. Det blev dock inte med ivf utan under uppehållet efter operation av utomkvedshavandeskapet på egen hand, nästan 2,5 år efter att vi började försöka. Det är ok att vara ledsen, avundsjuk och deppig! Så länge du inte blir missunnsam mot andra och att det går ut över din och din partners relation på ett negativt sätt, då är det nog dags att gå och prata med någon. Hejja er, kämpa på! ❤️

Bara jag som funderar kring det här med att influencers alltid gör reklam i sportbh (när reklam för träningskläder)/tränar i sportbh?Hur många ”vanliga” människor gör det samt har för mig att det på vissa gym finns regler mot detta?

Funderade också över det för ett tag sen. Ingen ”vanlig” träningsmänniska skulle gå till gymmet utan tröja. Inte Hygieniskt att ligga och svettas på maskiner som andra använder och svettas man inte gör man något fel.
Det är bara en töntig trend för att ha en ursäkt att visa upp sig.
Det enda det bidrar till är prestationsångest.

Har börjat sett det mer och mer på bara senaste året. Tycker det är lite ofräscht, att svetten går liksom direkt från kroppen till maskinen. Eller så är det lika äckligt att de kommer från tröjan, haha ^^ men känns lite ”se på mig” men vad vet jag.

Ingen rapportering om ljusmanifestet Josefin Nilsson. Inget i någon tidning. Så dåligt. En sån stor grej och inte ett ord . Det säger inte lite. Snacka om att tysta ner.

Kanske kommer. Men jag tror det fanns för mycket frågetecken runt den manifestationen och den var ohyggligt dåligt formulerad (för att inte säga olaglig). Hade man gjort en fin manifestation för Josefin och varit noggrann med syftet och vad man var ute efter tror jag man fått massa uppmärksamhet. Hoppas nån annan tar tag i det och gör nåt som verkligen är till för henne.

Bedrövligt!

Håller med om att jag tycker man borde göra en för HENNE. Denna var att sätta henne som en frontfigur för en stillsam protest mot..ja.. mot han? Eller mot alla män som honom? Genuin fråga.

Står ju i DN?? Läste precis

Behöver hjälp med Facebook!

1. Kan mina vänner se vad mina andra vänner publicerar/taggar om mig?
2. Kan mina vänner se vilka grupper jag är medlem i? Om gruppen kräver inbjudan?

Du kan justera dina inställningar på Facebook precis som du vill. Under sekretess kan du bestämma vilka som ska se dina inlägg och om du vill att bilder som du taggats i ska publiceras eller inte. Du kan bestämma om du vill att dina grupper ska synas eller vilka som ska se dem (dina vänner eller vänners vänner) så ändra det till det som du trivs bäst med själv!

Om jag gjorde en medicinsk abort i onsdags, och känner att det känns konstigt i magen och blöder väldigt mycket fortfarande, borde jag kolla det då, eller ör det normalt? Blöder fortfarNdd mycket färskt blod, och deg känns som om det är ett öppet sår inne i mig som det blöder ifrån. Jag måste byta binda varje timme. Är det normalt dag 3 efter en abort?

Är bindan full varje timme?

Funderar på om Blondinbellas partner in crime Pingis är gravid – hon ser väldigt gravid ut på sina stories. Läste hennes blogg för länge sedan och minns att hon skrev att hon aldrig skulle skaffa barn.

Ny här? Vi brukar inte diskutera folks graviditeter här. Det är väldigt okänsligt, du har ingen aning om vad som försiggår i Pingis liv och tankar. Vad gäller magen var hon säkert bara gasig eller hade en food baby.

Allvarligt. Är du kvinna? Har du en mage? Är du själv perfekt slank och slim så ingen någonsin kan tro att du är gravid?

Allvarligt talat, det finns typ 100 andra anledningar till att magen kan puta förutom graviditet. Sån satans hysteri att kvinnor inte kan gå en dag med lite ”fluffig” mage utan att oroa sig för att någon ska misstänka att man är gravid.

Rannsaka dig själv fö fn. Blir så satans sne. Det är 2019 nu, det är OKEJ att spekulera om annat än kvinnors kroppar.

Och NEJ jag är inte kränkt. Bara jäkligt trött på att jag själv går och tänker ”oj nu kanske någon tror att jag är gravid” nej jag kanske bara gått upp i vikt. Eller ätit en muffins. Eller 20. Leave me alone.

Kollade hennes instastories men förstår inte riktigt hur hon ser ”väldigt” gravid ut? För att skärpet är knutet lite högre upp?

Ponera att hon har ätstörningar och tar illa vid sig av att du öppet skriver här att hon ser ’väldigt gravid’ ut. Ponera att hon är sjuk och tar kortison (vilket man kan bli svullen av). Ponera att hon inte kan få barn och blir ledsen av att se din kommentar.

Snälla, tänk dig för människa. Spelar ingen roll om du skriver att du inte tagit illa vid dig av en sån kommentar för det har inte med dig att göra.

Jag har börjat känna senaste tiden att det är ett problem att jag har mycket högre sexlust än min man. Känns också lite tabu att jag som kvinna vill ha mer sex och att han tackar nej till mig. Är jobbigt och tär på självkänslan att bli avvisad. Vi har pratat om det mycket så vi är båda medvetna om det, och vi har sex kanske 1-3 gånger i veckan beroende på jobb och sådant. Han tycker att det räcker och att jag kräver för mycket av honom. Vi kan även skoja om det ibland, och vissa av våra vänner vet också om det så det är som ett ”stående skämt” att jag kör slut på honom, typ. Vi är båda 28 år och inga barn. Har varit ihop i 8 år och givetvis var det mer i början, sen tunnades det ut lite vilket kändes naturligt. Sedan för några år sedan var det som att jag blommade ut sexuellt ännu mer och min sexlust ökade och jag blev mer experimentell, vilket min man gillar (men inte för ofta då). Vi har börjat försöka få barn nu men är som en skäck inom mig samtidigt att då lär jag ju få ligga ännu mindre. Samtidigt som jag kan se fram emot att kanske bli mindre sugen och ”hamna på samma nivå” som min man. Känns inte som jag kan prata med mina vänner till 100% om detta då ingen känner igen sig och det mest blir som att vi skojar om det. Är inget alternativ att lämna relationen då han är världens finaste och vi har bra sex de gånger det händer. Men att det vissa gånger blir en gång i veckan, och att veta att jag måste vänta en vecka tills nästa gång är plågsamt och det känns som att min sexualitet går till spillo. Någon som kan hjälpa mig med hur jag kan tänka/göra?

I mitt äktenskap har vi hamnat exakt där med. Jag är 28 och är nog oftare sugen än vad mannen är. Minns inte när det hände men helt plötsligt var det jag som tog mer initiativ till sex än han.
Jag tror ändå att eftersom ”pressen” inte är lika stor nu som när han ville ha mer sex så blir jag mer sugen när jag får känna efter.
Jag ser det som positivt även om vi inte har sex lika ofta.
Om det är så att han inte vill eller orkar så finns det ju alternativ att ”ta hand om sig själv”.

Jag försöker ändå tänka att är han inte sugen får jag respektera det, (fast rent biologiskt är det ju lite enklare att få igång en man så ibland brukar det räcka med att påminna honom lite om hur trevligt det faktiskt är ?)
När jag inte var på humör trots att han var det så ville jag inte känna mig usel för det.

Man ska respektera varandras ”sug” men samtidigt kan man ju jobba på många andra sätt för att väcka lite lust och känslor.

Har exakt samma problem. Men jag får inte ens 1-3 ggr i veckan (hade dött lycklig då haha) utan mer 1-3 gg per 2veckor. Känner mig också sjukt avvisad och får massa konstiga tankar att han inte tycker jag är sexig längre, han tycker det inte är skönt osv vilket han dementerat. Men vi har pratat och jag sa till honom att jag lämnar det till dig att ta initiativ ett tag för att mitt självförtroende inte pallade avvisningen +att jag blev typ sur när han inte ville vilket inte är ok. Och efter det så har det känts bättre, och nu är vi tillbaka på att båda tar initiativ och om han säger nej så reagerar jag bättre.
En till lösning som min man föreslog var att köpa sexleksaker till mig själv haha. Mitt onani-game är strong nu kan jag säga?? hahah Så jag köpte en rabbit och en satisfyer, och dessa använder jag rätt ofta. Antingen på dagen när han inte är hemma eller i duschen så han inte hör, men om man vill ligga i sängen så går ju handen bra också.
Jag vill gärna ha en orgasm om dagen, antingen med han eller själv. Men fan jobbigt när man är på olika nivåer, jag hoppas det jämnar ut sig typ nu!

Tack för två svar!! (Var orolig att ingen skulle känna igen sig, hehe).

Till anonym: självklart vill jag respektera hans sexlust. Men är svårt just nu! Försöker ändå tänka mig in i hans situation, och hade inte velat att han blev sur på mig om jag nekade honom sex. Så det hjälper ju lite! Försöker hålla mig borta och visa lite ointresse så brukar han söka sig till mig efter ett tag, känns dock töntigt att ”spela ett spel” med sin man?!

Till -DB-: haha, tack för din kommentar. Jag har också varit orolig att han inte tänder på mig längre men det har han lovat att han forfarande gör. Sexleksaker har jag massa av, hehe. Vet inte hur jag hade klarat mig annars?! Men bra tips i övrigt. Kanske ska säga att jag vill att han tar alla initiativ framöver!

Beställde pizza 21.30 ikväll, direkt efter jobbet, jobbat delad tur idag. Kände mej så jävla hårt värd en pizza och fyfan va gott det va ?

Noice! Vilken topping?

FRÅGA: Hur många av er bor i lägenhet och har problem med er granne?

Jag!?‍♂️

Åh kan inte du berätta lite hur du har det? Känns på något sätt skönt att veta att man inte är ensam haha…i skrivande stund ligger jag i soffan och lyssnar ofrivilligt på grannens musik 🙁

Haha det gjorde jag också igår, arabisk musik på högsta volym, den grannen bor på första våningen av tre, jag bor på tredje.

En annan granne snickrar något verkar det som, i tid och otid hamras det, bankas i väggar, slipmaskin, borrmaskin och sticksåg körs. Dag som natt, hållit på i två år minst (så länge jag bott här). Jag har klagat och andra grannar har klagat. Inget händer.

Grannen under mig är förmodligen alkoholist då det alltid luktar gammal öl från hans lägenhet. Eller ja, inte bara det, luktar även urin och mögel och på somrarna kan jag knappt ha öppna fönster eller njuta av sommaren på balkongen.

Bara lite av allt som pågår.?

Har gjort i två lägenheter! Första gången var det en familj som skrek, bankade och härjade dygnet runt. Lät som en hel hord av människor, det var hemskt. Blev inte bättre av att hyresvärden pratade med dom flera gånger eller att vi ringde Securitas.
Flyttade och hamnade över en tant som rökte inomhus, detta gick sedan upp i mitt kök och in i mina kökslådor (:(: eftersom de va så illa blev soc inkopplat för inget hjälpte, och de rökte inte bara ”vanliga” cigg om man säger så.. Sen var det också väldigt lyhört, så hörde mina grannar när jag kunde sova då dom hade vardagsrummet bredvid. Och hen som bodde ovanför mig ville gärna möblera om varje dag. Skönt att slippa det nu kan jag säga haha!

Tips på bättre självkänsla? Har gått kbt som har hjälpt lite men går bara runt i cirklar. Tar upp en extremt stor del av min vardag med konstant dåliga tankar om hur ful och värdelös jag är. Detta går även ut över mitt förhållande, är rädd att han ska hitta eller vara med någon bättre än mig så är hela tiden misstänksam och orolig. Någon som varit i en liknande sits..?

Läs Mia törnbloms böcker om självkänsla, dom är jädrigt bra och så kommer du även börja jobbar aktivt med att bygga upp självkänslan.
Och avbryt alla negativa känslor om dig själv, och byt ut dom mot positiva. Känns det som att du ljuger? Skit i det, hjärnan kommer börja tro på det ändå 🙂

Är det någon som har koll på hur lagarna och bedömningarna ser ut inom rättssystemet när det kommer till våld i relation.

Har en kompis som blev slagen av en pojkvän (några månader sen) och ringde polisen samma kväll. Dem kom dit, tog bilder och pratade. Varpå han blev gripen där och då.
Nu så blev han icke skyldig pga brist på bevisning.

Någon med koll? Min kompis är livrädd och förstörd så har inte kunnat diskutera detta med henne av respekt.

Våld i nära relation är alltid svårt för det kräver stödbevisning. Ibland räcker inte ens synliga skador. I Sverige är det i princip omöjligt att bli oskyldigt dömd, detta på bekostnad så klart av vissa fall där man kan tycka det är solkart.

Stödbevisning kan vara t ex att målsäganden fört dagbok/anteckningar. Hen kanske har ringt eller pratat med anhöriga eller kollegor direkt i anslutning till brott . Det allra bästa ä så klart ett vittne, men en luttrad misshandlare får inga vittnen.

Summa sumarum, stötta din vän och hönder det igen, följ med henne till polisen och få henne att anmäla.

Kram

Tycker det låter konstigt, om det fanns bevisning i form av tex bilder och någon mer bevisning så fattar inte jag spontant varför det lades ner. Hon kan ringa polisen och fråga! Det är alltid en förundersökningledare som fattat beslut om det. Det kan ha varit en resursfråga, hemskt nog, men även tex att bevisningen inte ansågs vara tillräckligt. Går inte att svara på utan att veta hela bilden. Har hon rättsskydd i sin hemförsäkring kan hon kanske få hjälp av en advokat. För framtiden, om hon inte har lämnat killen vilket jag hoppas hon har, så bör hon samla bevisning i form av tex skriva dagbok, berätta händelserna i direkt anslutning till dem för sina nära, spara sms och annat på telefonen som visar på hot/aggressivitet/brott, ta bilder på skador, gå till läkaren för dokumentation etc etc. Polisanmälningar mot honom går att använda om hon vill få kontaktforbud i framtiden. Polisen hjälper henne med det isf.

Skilde mig för tre år sedan efter ett långt äktenskap med en väldigt manipulerande och narcissistisk 10 år äldre man. Fruktansvärt uppbrott – miste kontakten till min dotter (vi har kontakt igen), svärfamiljen och förlorade min del av huset (jag har alltid haft sämre ekonomi, så det var varit svårt efter skilsmässan) genom min ex-mans manipulationer, Undrar om det finns någon här som också har erfarenheter med att leva länge samman med en narcissist. Fortfarande, efter tre år och psykologhjälp kämpar jag med
ångest och dålig självkänsla – när vi var gifta vande jag mig vid att bli dåligt behandlad och förringad. Jag vill ju så gärna gå vidare – har en ny, jättefin partner og är väldigt glad för att jag skilde mig, men det är svårt.
Någon som har tips eller en egen historia att dela med sig av omkring hur man kan komma vidare.

Hitta världens snyggaste jävla jeansjacka på Na-Kd förut, och när jag tryckte för o beställa så hade den tagit slut. Letat hela kvällen efter en liknande jacka, men inget som en liknar den fina underbara jackan jag såg ??
http://Www.caloveline.com

Någon som är bra på skräckfilmer?
?

Kollade på filmen ”lida” av Stephen King ikväll. Har sett den filmen förlängde sen men fick för mig att en viss scen skulle vara med i den filmen, men det var den inte.

Scenen är typ att: någon blir avhuggen sina fingrar. Sedan gör någon annan en tårta och använder fingrarna som ljus och firar den avhuggnes födelsedag(?), min fråga: vilken film är denna scen ifrån? Någon som känner igen detta?

Jag minns inte detta alls som en scen ur varken filmen eller boken (dock är det väldigt länge sen jag såg filmen eller läste boken) men jag minns väldigt väl att denna bild var på framsidan av bokomslaget, en tårta med fingrar nedstuckna i som tårtljus! Så jag tänker att ett måste ju varit med i boken åtminstone, men jag minns det inte alls, haha? Så märkligt.

Exakt. Bokomslaget ser ut så, men scenen finns varken i boken eller filmen.

Tack! Då vet jag ?

Jag minns också någon framsida med denna bilden, men vilken bok är det? Är det från ”lida”?

Tror det är ifrån en Stephen King bok
?

Har försökt att googla men får bara fram bilder på tårtor med sånna där choklad fingrar ?

Det är Lida. Var med i boken när jag läste den. Men tror det bara var tummen iofs..

Tar tid att läka, skulle inte säga att tre år är särskilt mycket, speciellt inte om ni varit gifta länge. Finns så många aspekter av det, men de lurar en ju lite på livet. Och ger en känslan att allt är ens eget fel, den posttraumatiska stressen och sorgen hänger i länge. Har man varit i en destruktiv relation i 10 år behöver man vara i en konstruktiv lika länge för att det ska vara ”nollställt”. Tror mina upplevelser av att inte komma vidare också handlar om att narcissisten utnyttjar ens personlighet, är ”varannan”. Man är världens bästa och världens sämsta, oklart när och hur och varför. Skapar såklart djup förvirring och känsla av ”noll svar”. Skulle säga att det är något man lever med, bearbetar bit för bit.

Tack snälla Y för svar <3

Ni som sett The Staircase, vad tror ni? Skyldig/icke skyldig?
Jag tror han är oskyldig. Tycker det är så sjukt hur rättegången gick, och när de återskapade blodstänken, att gräva upp graven osv.. Om man måste gå så långt för att få någon att verka skyldig, är han verkligen skyldig då?

Tror att han är skyldig. Inte första kvinnan i hans närhet som har dött, och blodstänk spelar faktiskt en viktig roll i utredningar. Dessutom så dog kvinnorna på liknande sätt. Han är författare, och för mig kändes det som att han bara diktade upp en historia som skulle passa perfekt för en framtida bok, tyckte inte att jag såg någon sorg hos honom. Precis samma som the Jinx, otroligt duktiga på att dikta upp en händelse för att se till att dom själva gick fria.

Olyckligt kär.. Vi är inte rätt för varandra, jag vet det. Men ändå så gör det så jädra ont:/
Jag sabbade det, medvetet och helt rätt. Men ändå , vd jag saknar han.. tänker på honom hela tiden.. Saknar han hela tiden och bara hoppas på att han hör av sig .
Fan att det ska vara så jädra svårt. Första personen jag känt såhär för på många år..

Några tips på hur man kommer över en olycklig kärlek ?

Besvikelsen när man vaknar och allt bara var en dröm, haha☹ drömde om min crush, det var så verkligt.

20:45; har du tänkt på att du vill att det ska ske en förändring och att du nu skrev om den. Det är ofta första steget; att sätta ord på det.

Dessutom bör du träna på att acceptera den du är och att försöka tycka om dig själv utan att titta på prestation. Du är så bra precis som du är. Det kan vara så att du ställer för höga krav på dig själv och slår ner på dig själv när du inte uppfyller dem.

En viktig sak är att inte jämföra sig med andra. Du vet det där med att tävla mot sig själv, inte mot andra. Jag vill att du ska tänka snällare om dig själv, det är ett första steg.