Öppet Spår

817 kommentarer

Om ni skulle skriva en självbiografi.

Vilka livsråd skulle ni ge? (Välj antal själv)

”Lev livet och skit i vad andra tycker och tänker” Klyschigt värre, men jag tror att man blir lyckligare om man tänker så!

Var överseende med andras tillkortakommanden.

Man behöver inte få en annan person att förstå ens principer. Det räcker att de finns och kommuniceras.

Var sann mot dig själv.

Sluta tro att det är försent att göra det du vill göra och gör det innan det är försent.

Sluta göra sådant du inte blir lycklig av, det är ok byta jobb eller hoppa av utbildningar hur många gånger du vill. Flytta eller gör slut när du inte längre trivs. Livet är för kort för att ”stå ut” såvida det inte gäller liv eller död.

Sluta lyssna på vad andra tycker att du borde göra eller inte göra, bara du vet vad som gör dig lycklig.

Våga mer. Våga flytta utomlands, våga sälja lägenheten och kasta dig ut i det okända om det är det du vill. Våga!! Allt ordnar sig till slut ändå.

Precis vad jag gjorde, det slutade i ett rent helvete. Håller med om att man ska våga men allt löser sig inte så ha något att falla tillbaka på.

Det slutade nästan i ett rent helvete för mig med, men jag kämpade på, trots att jag plötsligt var bostadslös. Några år senare är jag på en helt annan plats i livet och älskar det.
Hade jag stannat kvar hade jag fastnat ännu mer i hamsterhjulet.
Ibland går det inte alltid spikrakt framåt, men att det går fel betyder inte att livet är över. Det tvingar en att kämpa, tänka annorlunda och ibland går det, för det mesta går det.

Jag önskar så att jag vågat mer när jag inte hade ansvar över andras liv. Nu med två barn måste jag ju tänka på dem först, och jag vill ju inte heller dra iväg, jg önskar bara att jag gjort det när jag var yngre.

Man måste inte dra iväg, det kan handla om att göra det man inte vågar. Man tror att man är så låst med barn. Ibland måste man tänka i helt nya banor och tvinga sig skaffa nya vanor innan man hittar nya vägar framåt.
Det går inte att sitta å bara tänka på hur låst man är. Folk har lämnat jobb och hem och rest jorden runt med fyra barn, bara för att ta ett exempel.
Folk har velat gå ner till att arbeta deltid och sett till att kunna göra det utan att vara miljonärer, de skaffade sig nya vanor, de började tänka om och se över hur de levde och vad som var viktigast för dom.

Inget kommer av sig själv och inget är enkelt, men första steget är att våga och lita på som egna förmåga.

Fråga. Varför får jag svar på min mejl härifrån? När jag har skrivit något! Är det någon annan som får det också? Har aldrig inträffat tidigare.

Hmm. Inte helt säker, men kan det möjligen vara så att du skrivit in din mailadress och klickat i rutan nedanför kommentarsfältet

” Vill du veta när din kommentar har fått ett svar, eller prenumerera på inläggets kommentarer via e-post? Du kan även prenumerera utan att lämna en kommentar.”

🙂

Eller våga bara vara.

Sista:
Om det inte blev som du ville så lita på att allt har en mening. En dag kommer du se tillbaka på det där du blev så knäckt över och säga till dig själv ”vilken tur att det inte blev av, för då hade jag inte varit där jag är nu”.

Man är aldrig ”klar”. Det finns ingenting som heter ”klar”.
Syftar på att man inte ska pina sig igenom saker med syftet att ”det blir bra bara jag… då ska jag njuta”

Skratta och le mycket. Att man aldrig ska skriva något på internet om någon som man inte skulle kunna säga öga mot öga. Att det är coolt att vara snäll

Tyck om dig själv!!!

Åh vilka BRA svar av alla! <3

Ta ut glädjen i förskott, det enda som kan hända är att du varit glad i onödan. (Jag jae inte kommit på de ordspråket, men jag älskar det mottot)

Älska dig själv och känn ingen skam för att du är annorlunda ❤️

Jättebra svar av både dig, Emma och dig, Sam!

Det kanske inte är ett bra motto eller så, jag vet inte men jag lever efter planen att aldrig skämmas för saker jag gör eller säger, så länge jag inte sårar en annan människa. Jag står liksom bakom mig själv 120%, och jag känner att sen jag började tänka så (och också slutade bry om vad andra tycker om mig, kan man inte älska mig som jag är kan det vara) är jag en mycket gladare, lyckligare person ??

Jag håller med dig till 100 %!

Ångra aldrig något som en gång fått dig att le ❤️

Ät först, sov lite på saken, och fatta beslut sen. Allt blir lättare om man är mätt och utsövd.

Lås dig inte vid föreställningar om hur livet borde vara eller att ditt förflutna på något vis skulle cementera din framtid.

Bygg din egen moraliska och etiska kompass, revidera den ständigt och vårda den ömt. Formulera dina egna budord, lev efter dem, och gör allt vad du kan för att aldrig låta din goda vilja svika varken dig eller någon annan.

Förlåt dig själv när du brister och ha överseende med andras brister.

Våga leva och våga känna.

Låt aldrig någon tala om för dig vad eller hur du bör känna.

Var inkännande.

Låt aldrig någon diktera vem eller hur du bör vara.

Åh vad jag behövde läsa detta nu ❤️

På samma tema vill jag ta tillfället i akt att tipsa om Mary Schmichs essä ’Wear Sunscreen’: http://www.davidpbrown.co.uk/poetry/mary-schmich.html

Och därefter Baz Luhrmanns tonsatta version:
https://youtu.be/sTJ7AzBIJoI

Våga kapitulera! Vissa saker är inte värt att bråka om. Energin kan läggas på viktigare saker.

Inse att det inte är den som får sista ordet som har rätt. Om du har rätt så blir det så ändå även om du inte säger det högt.

Ligg ofta och ligg bra med din partner. Känslan i hettan gör att din kropp kommer att älska dig och det blir ofta ömsesidigt!

Va prestigelös och ödmjuk som medmänniska.

Ni har skrivit så vettiga svar, allesammans så att jag ska läsa dem även imorgon för att memorera allt smart! Tack!

Om det står mellan att skratta eller gråta, försök att skratta! Livet är inte så himla seriöst, vi ska alla dö, det spelar inte så himla stor roll allting. Det finns inget rätt eller fel, bara perspektiv, så gör det som får dig att bli lycklig vad det än är och strunta i andras åsikter när det gäller dina egna livsval.

Mycket bra!

Har läst allas svar hitintills. Inte konstigt att jag oftast tycker att jag lär mig så mycket på Öppet spår när ni är så här kloka!

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Nu är sommaren snart här och jag måste köpa någon slags AC till mitt sovrum för att slippa hettan på nätterna, förra sommaren var inte rolig trots att jag hade en (vanlig) fläkt. Är det någon som rekommenderar någon specifik? Priset är viktigt och den ska främst stå i mitt lilla sovrum. Ett plus vore om den inte lever om så mycket.

AC är meckigt och man måste ha ett rör som blåser ut varmluften genom fönstret och själva enheten tar upp plats. Jag skulle rekommendera en takfläkt. Jag har en som är tyst och stilren med inbyggd lampa och den ger jättebra svalka.

Det låter som en bra idé, är dom inte svåra att sätta fast? Kan man bestämma temperatur eller är det bara själva fläkten som gör det svalt?

Man kan inte bestämma temperatur själv men en bra fläkt har flera steg. Min har sex olika hastigheter. Ju snabbare den går ju svalare blir det. Min man satte upp vår och han är händig men om du är helt ohändig och inte installerat en lampa tidigare skulle jag ta in någon att göra det.

Vilken har du? 😀

Den här har jag https://www.lamp24.se/takflaekt-eco-aviatos-i-krom-silver.html#269=343689
Den har en DC motor vilket jag lärt mig betyder att motorn blir väldigt tyst så de passar extra bra för sovrum. Testade tre olika billiga modeller från Bauhaus och alla lät för mycket…. Och de wobblade vilket kändes läskigt när det är en 30 kg klump ovanför huvudet när man sover…

Köpte en AC för en månad sen, allt var typ slut. Fick bli en för 3500kr (fet enda sim gick att beställa som kommer i mitten av sommaren)

Förlåt men att installera takfläkt är ju hundra ggr meckigare. Ac räddade mig förra sommaren. Det viktiga är bara att fixa så slangen går ut genom fönstret och sen ”isolera” fönstret där det är öppet så det inte kommer in luft. Jag gjorde det med bubbelplast och vanlig tjock tejp haha, alltså har ett äldre grannpar som i somras ville sitta hos oss varje dag då det var så svalt ?

Vi testade också AC förra sommaren men om man har ett litet rum tar den upp jäkligt mycket plats och i vår 40-tals lägenhet vart den för stor. Dessutom beror det på vilket sorts fönster du har, det är inte alltid möjligt att få ut slangen (som ju är rätt stor) och isolera runt den samtidigt som fönstret ska kunna vara låst så att det inte måste stå öppet hela tiden. Sen lät vår väldigt mycket men det beror förstås på modellen men en tyst AC är nog rätt dyr, precis som en bra takfläkt också kostar en del. En vanlig större golvfläkt kanske är enklaste alternativet. Då kan man också flytta runt den.

har ni gjort något kriminellt i livet? jag snattade när jag var ung vilket var en evighet sen

Tagit en springnota.

Jag med i, Skåne för typ 10 år sedan. Har inte varit i Skåne efter det haha.

Vi väntar på dig ?

Haha?

Då får ni fortsätta vänta, lämnar inte norrland på ett bra tag och har inte vägarna förbi Skåne de närmsta åren haha.

Ganska mycket. Små grejer.

Du har inte funderat på att byta yrke?

Sorry, inte till dig utan till den som håller på med stölderna nedan…. ?

Snattar för tusentals kr varje vecka men aldrig åkt dit.

Vad snattar du?

Mat, kläder, snus, smink, hudvåtd, hårfärg, parfym, ljus ja men allt jag vill ha.. plattång idag och en påse mat. Självscannar typ aldrig, ser bättre ut att köpa något och betala vanligt. Har sina fördelar att se ut som en ängel. ?

Hoppas du åker dit någon dag. Jobbar själv i en butik som säljer parfymer, hudvård, make up mm. Blir så otroligt besviken och less när folk snattar saker, vilket händer nästan veckovis att jag kommer på folk. Förstår såklart att det sker otroligt mycket bakom våra ryggar som vi inte ser också, även om man har lärt sig att ha ögon i nacken.

Idiot.

Hoppas att du åker dit å det grövsta någon dag snart. 🙂 Du förstör för folk, antar att du vet det men inte bryr dig.

Heja dig?

Berätta mer. Hur gör du? Vad snor du? ☺️

Jaaa berätta mer!

Självscanning? Har läst om folk som gör det, samt jobbat i en icabutik och det märktes att vissa var väldigt skumma vid incheckning. Dem visste om att det bara gick att hantera en kund åt gången k avstämningen, därför stod dom och väntade länge på att någon skulle hamna där och då skyndade dom sig att betala. Rätt så uppenbart..

På våran ICA kan fler hamna i avstämningen samtidigt så att vänta på att någon hamnar där är väl ingen garanti att det inte kan ske? Genuin fråga alltså. 🙂 Och då har vår avstämning bara en kassa att göra det på

Ja. Både dödat, gjort inbrott och undanhållit staten skatt.

Dödat?

Krukväxter och enstaka insekter har jag dödat.

Det har vi nog alla gjort.
Men det är inte kriminellt att ha ihjäl en krukväxt.

Personen ovan har dödat något på ett sätt som är kriminellt. Så antingen ett djur på ett olagligt sätt eller en människa. Antar jag.

Kollar på enkelstöten och får inspiration..

Knarkat, smugglat knark och vapen. Förvarat knark och vapen hemma. Gömt en brottsling.

Inget av det är jag stolt över men gjort är gjort.

Är det du Buffa? ?

??? näj

Fortkörning

Snattat (som tonåring), smsat när jag kört, inte bytt sommar/vinterdäck i tid, kört för fort, laddat ner musik (och virus) via Kazaa, etc., inte betalat tv-licensen, testat gräs två ggr. Ja, det var väl det.

Cyklat utan lysen?

Samma här, bortsett från vinterdäcken ?

Kört för fort och använt mobilen bakom ratten nån gång.

Åh gud vilka svar du får. ? Jag är så helylle att jag inte ens skulle cykel mot rött mitt i natten på öppen gata. Tråkig? Japp.

Blev skjutsad på moppe ute på landsbygden av en kompis. Va typ 16 o tänkte bara ”DETTA ÄR OLAGLIGT!” ?

Haha gud va skönt att vi är flera?

Jag gjorde samma som 14-åring, satt bak på en kompis moppe i ett snöoväder. Sen fick en polisbil syn på oss! Skrek åt min kompis att stanna när polisen började följa oss, hon ökade farten istället så jag slängde mig av haha. Sedan stod vi båda och snyftade medan poliserna läxade upp oss.

Hellre tråkig än kriminell ?✌?

Importerat och sålt droger, anlitat andra att smuggla droger, drivit in pengar och olaga hot, tillverkat, importerat och sålt sprit, brukat droger, undanhållit skatt, stulit och snattade spice Girls-godis som barn.

Därav mitt nickname ofc, finns få saker jag ångrar så mycket som hur livet blev då jah hade så många bra förutsättningar att göra något bra av mitt driv. Som 20-åring hade jag liksom drömlivet med nyköpt hus, förlovning, företag, pluggade ett par högskolekurser på distans och hade hundar. Så pajjade jag alt. pga att jag inte kunde hantera trauman och kände töntigt nog att jag fick en identitet iom kriminalitet. Det och att jag aldrig lärt mig värdet av pengar eller hur man lever utan, vilket på många sätt känns värst. Så egoistiskt liksom, hellre det än att vara ingen typ.

Men samtidigt vill jag inte vara utan erfarenheterna då de gjort mig till en bättre människa och gör att jag idag känner att det hände av någon konstig mening. För nu känns det så sjukt självklart att jag ska använda mina erfarenheter till något bra för andra och främst unga när jag läkt mer.

så spännande att fundera över om det här är sant eller du är författare och hittat på allt

Något som är sant är följande. 1. Vi har 72 no gone zoner. 2. Våldtäkter och gruppvåldtäkter näst högst i världen. 3. Hot/hat från 2a generation invandrare mot etniska svenskar och judar. Min fråga ni som är i 25års ålder funderar ni på att lämna Sverige? Seriöst Tack.

vilken sten kröp du fram under?

Ja faktiskt. Funderar på Schweiz eller London. Sitter i ledningsgruppen för ett stort företag och har möjlighet att flytta dit. Sverige är ett sjunkande skepp tyvärr.

Mycket mindre kriminalitet i London, va?

Tror du på allvar att vi har näst högst andel sexualbrott i HELA världen? Du tror inte det finns länder där kvinnor är helt rättslösa där det inte ens finns möjlighet att anmäla att man blivit utsatt? Du vet att anmälningsfrekvens inte är samma som brottsfrekvens va?

Ja jag funderar på att flytta till Norge. Vill inte ha barn i Sverige pga skolorna så jag skippar barn

Jag har långt framskridna planer på att flytta till Nya Zealand. Sverige är verkligen ett sjunkande skepp, jag överger det innan det är för sent.

Hejdårå

Uppväxt i en av dessa ”no go zoner” där min familj bott i flera generationer långt innan det blev ”no go zoner” och ett jävla getto. Fick barn, var tvungen att flytta för deras skull. Nu bor jag långt ute på landet, närmsta busshållplats ligger 9km bort. Lever i ett paradis och barnen kommer få en trygg bra barndom (förhoppningsvis) 🙂

Ja, jag fyller 25 om bara någon vecka och har sån lust att ta pick och pack och sambo till Finland, Danmark eller Nya Zeeland. Vågar man skaffa barn i Sverige idag? När det är så stora barngrupper att pedagogerna inte ens ser hälften, ingen vågar anmäla pedofiler eller misshandlande föräldrar. När folk är rädda för att blanda in soc ”ifall att det inte är något så är det synd om föräldrarna”. Vågar man ha djur när folk försöker förgifta dom dagligen, skär upp hästarnas magar/underliv.
Betalar mer i skatt än någon annanstans men får tamefan inge för det.

Det är iaf en person som skryter om sitt fd kriminella liv där lyx, pengar och droger tydligen flödade hej vilt tills det ledde in i kriminalvårdens värld och då var det troligen inte så kul längre

Hällde en flaska Yes i en fontän en gång. Antar att det skulle kunna klassas som skadegörelse…

Blev det bra effekt?

Var av någon anledning livrädd för att snatta när jag var liten, så jag snattade aldrig i godisaffären som alla mina kompisar gjorde.
Jag försökte dock en gång sno monopol-pengar av min granne men min mamma kom på mig. 🙁

Laddat ner filmer/musik.
Säkert hotat/förtalat någon
Tagit bilder inne på jobbets lokaler (jag tror det är olagligt). Det är i alla fall förbjudet.
Springnota en gång i Turkiet, ångrar det inte ett dugg, vi väntade på notan i över en timme. Till slut gick vi.
Köpt och sålt sprit som mindreårig.

Hade kunnat göra betydligt värre grejer men jag är glad att jag valde att inte gå den vägen.

”Sno Monopol-pengar” påminner mig om när jag gick in i en affär när jag bara var några år 4 år eller 5 kanske) gammal och försökte köpa med en riktigt gammal peng som jag hade hittat som inte gick att handla för.

När butikspersonalen sa att den där kan du inte handla med så skämdes jag jättemycket. Och hade dåligt samvete länge.

Guud det där hände mig förra sommaren som 40-åring, hade en gammal tjuga. Jag hanterar så sällan kontanter, nu var jag i en liten nyöppnad kiosk och frågade innehavaren vilket betalmedel som var bäst för henne. Hon sa kontanter, jag langade fram min tjuga, och hon informerade mig om att den var ogiltig.

Ser bilden framför mig och skrattar. Tack för att du skrev det! ?

Ha en fin helg!

Snattat, springnota, knarkat, sålt knark, smugglat div saker. Begått mened, olovlig körning och säkert nåt mer skit. Länge sen nu, försöker va en god medborgare och framför allt god medmänniska nuförtiden.
Lär inte hamna i himlen, men det spelar ingen roll. Känner ändå ingen där!

För att komma till himlen spelar det ingen roll vad du har gjort, utan vad du tror.

Blåst folk.. gör olagliga grejer varje vecka typ..

Skulle du vilja och kunna ändra detta beteende, tror du? Jag önskar det, snälla?! Det finns folk här inne som har lyckats bryta mönster de inte vill upprepa.

Det första i sådana fall är att du ser allt som ett nytt, blankt papper. Blicka inte bakåt, mer än till det du lär dig av och sedan ser du till att dels inte ”döma” dig själv, men även låta andra lyckas försöka ”döma” dig.

Jag skriver det inte av egen erfarenhet, jag bara tycker så. Ge det en chans! Jag bryr mig om dig!

*även inte låta andra ”döma” dig

Fortkörning, fipplat med telefonen vid bilkörning, köpt ut snus och cigaretter till minderåriga…
Är det emot Svea rikes lag att gå hem tidigare från jobbet? Medan chefen tror att du är på arbetsplats en? ?

Just ja, ljugit för en polis också ?

Jag har bestämt mig för att sluta äta p-piller efter 13 år. Ska se hur kroppen mår av hormonfritt. Någon som vill dela med sig av deras erfarenheter kring att sluta med hormoner efter en lång period? Vilka förändringar upplevde ni? Vet att det är individuellt men får att få ett hum iaf.

Jag var 27 när jag slutade med mina, hade gått på p-piller i över 10 år. När jag slutade fick jag direkt (på ett par veckor) jättemycket finnar på rygg och haka. Min barnmorska sa att jag skulle hålla ut men jag började på p-p efter ca 2 månader igen och vågar nu 5 år senare inte sluta igen förrän jag ”måste”. Hoppas det går bättre för dig!

Tack för svar! Just acnen är jag sjukt nervös för! Hade acne på rygg och ansikte innan jag påbörjade p-piller som 15 åring….

Men blodproppar! Är det bara överdrivet? Jag menar varför inte använda kondom?

Har samma problem. Skitjobbigt med akne efteråt?

Samma här! Och jag fick massor av cystor.

Inga förändringar alls egentligen. Ätit p-piller mellan 15-25-ish, bytte sedan till minipiller. Slutade med dem efter 7 år för några år sedan (är 33), hade inte haft mens under hela den tiden. Mensen kom tillbaka efter 28 dagar som om ingenting hänt. Underbart att inte proppa i mig hormoner, känner mig ”ren” liksom, och uppskattar faktiskt mensen. Ett bevis på att jag och allt med mig funkar. Mår varken bättre eller sämre 🙂

Jag slutade med p-piller efter 11 år och jag mår toppen. Känner starkare sexlust kring ägglossning (innan var lusten mer jämn) och känner ett så extremt starkt behov av sex just de dagarna, hehe. Lite mer mensvärk och lite större blödningar men inget dramatiskt. Kan också tillägga att min cykel har varit väldigt regelbunden och kom igång direkt så man kan ju ha tur med det också 🙂

Undrar också! Om ngn har specifik erfarenhet av att ha slutat med Cerazette får ni gärna dela med er!

Jag slutade med Cerazette år 2014, efter att ha ätit den sorten i 9-10 år.
Jag var blödningsfri nästan hela den tiden, hade små, enstaka blödningar men aldrig mer än en dag då och då.
Slutade, och blev en helt annan person, mycket gladare och mer positiv, slutade se saker från den sämsta sidan, jämnare i humöret och bättre sexliv – mer lust helt enkelt. Insåg nog inte förrän efteråt vilken biiiiiiitch jag varit. Hehe…

Mensen kom igång efter ca 1,5 månad och har varit som en klocka sedan dess, max diffat på ett par dagar. Var lite rädd att jag förstört min ägglossning efter att ha försökt få barn i ca ett år, men blodprov och ultraljud visade att det var normal aktivitet där nere och nu är jag gravid (tog 1 år och 2 månader).

Kort och gott – att sluta med Cerazette var bland det bästa jag gjort. Aldrig mer preventivmedel med hormoner.
Lycka till och hoppas att det går lika bra för dig att sluta.

Jag upplevde exakt samma efter jag slutat. Fantastiskt ?

Samma här! Plus att jag slutade få svampinfektion efter svampinfektion.
Nu måste jag förmodligen börja äta p-piller igen av andra anledningar och jag känner sådan motvilja mot det. Är livrädd för att mitt förhållande ska krascha på grund av total avsaknad av sexlust och svajade humör, vilket har hänt tidigare när jag ätit p-piller. Men nu är jag gift och har barn så insatserna är verkligen stora. En skilsmässa är min stora mardröm.

Jag har slutat med cerazette två gånger! Har aldrig märkt någon skillnad på mående eller något fysiskt. förutom att jag blev gravid då men det var ju lite meningen så.. jag har ätit dom i 15 år och dom har fungerat jättebra för mig. Lite småblödningar kanske 8 gånger per år och har inte märkt att det ska ha påverkat mitt mående på nåt sätt under den tiden. Nu är jag dock färdig med barn så nu ska jag sätta in en spiral för att minska risken att bli gravid pga den mänskliga faktorn (att man lätt kan glömma ett piller).

Började äta minipiller (Cerazette) för ett halvår sedan, som 31-åring. Märkte ingen skillnad förutom att mensen försvann och hade ist nån enstaka mindre blödning då och då. Nu har jag slutat med pillerna för känns bara onödigt att äta dem (har ändå ingen partner). Inte märkt någon skillnad men längtar tills min mens kommer tillbaka! :)))

Jag slutade med Cerazette efter några år. Första veckan var ett helvete, jag mådde så dåligt rent psykiskt. Grät hela tiden h var väldigt rädd att någon skulle mörda mig?! Mycket konstigt. Men det gick över efter cirka en vecka som sagt. Sedan kom mensen som varade nästan 10-11 dagar varje månad. 🙁 Hade sluppit mens i flera år så det var skitjobbigt. Märkte ingen skillnad alls gällande humör, sexlust och så. Efter 1,5 år började jag med Cerazette igen och är så glad att slippa mens igen. 🙂

Slutade för fem år sen, då hade jag knaprat i nästan 15 år. Märkte ingen som helst skillnad varken nu eller då 🙂

Brösten blev mindre! (Vilket jag är väldigt glad för!)

Samma. Samt att min ’depression’ försvann.

Slutade efter runt åtta år, hade då inte haft mens på fler år (åt yasminelle) och det började kännas olustigt, och jag ville testa att vara utan syntetiska hormoner. Tog mer än ett år innan mensen kom igång igen och ett år till innan den började bli regelbunden… nu för tiden, några år senare, kör jag kopparspiral istället.

Jag minns inte att det var några förändringar, bara att det kändes och känns bra utan.

Slutade för två år sen, bästa jag gjort. Hade tagit p-piller i knappt 10 år. Mådde så dåligt på slutet, kändes som att jag ständigt va i en grå dimma med inte mycket till livslust. Gick över till pdator i några månader men när batteriet tog slut så sket jag i den ? Mår så bra nu, känner min kropp och min cykel, skrattar, gråter och allt där i mellan 🙂

Började med p-piller och andra hormonalternativ när jag var 16-26, slutade och blev gravid 2 mån senare planerat ^^ Oavsett vilket preventivmedel jag haft så har jag alltid regelbunden mens så allt gick bra på det viset. Efter jag fött barn gick jag tillbaka till piller, men fick nog då jag glömde + sexlusten var som bortblåst under tiden jag använde hormoner men den kom tillbaka med råge efter ca 2 mån. Förutom sexlusten så påverkades jag inte av det.

Tvingades sluta nu förra månaden då jag fått en blodpropp som beror på pillren. Känns skönt, kroppen är keff nu men det är ju för proppen. Annars ingen skillnad så.

Känns oskönt, inte skönt såklart. Men jaja ?

Jag slutade med p-piller för 3 år sen (23 år nu, och började med piller när jag var 15) eftersom jag hade hittat en sort som fungerade jättebra för mig (provat typ allt som fanns) slutade tillverkas, fick då minipiller som förstörde mitt liv i ett halvår.
Har idag kopparspiral vilket har varit min räddning. Märkte sådan skillnad på mitt humör, sexlust bara efter 1-2 veckor, nu är jag ofta glad och stabil i humöret, har hög sexlust. Det enda negativa är att det gjorde ont att sätta in, jag blöder avsevärt mycket mer och har mer mensvärk, märker även att pH-värdet rubbas under mens vilket det inte gjorde tidigare men det löser jag med en tub lactal dagen efter mensen har slutat, men det tar jag gärna så länge jag slipper alla biverkningar p-piller och minipiller har gett mig.

Huden blev så mycket finare när jag slutade med minipillerna. Inte lika fin som den var när jag åt sorten som fungerade för mig, men håller jag mig borta från allt för mycket socker och mejerier är det ingen fara. Har en bra hudvårdsrutin också som gör under.
Hoppas det blir bra för dig 🙂

Gick ner 8 kilo på ett halvår när jag slutade med p-piller, utan att jag upplevde att jag ändrade något.

Nu kör jag hormonspiral, tycker samma med vikten, att den kryper uppåt utan att det går att påverka. Jag har aldrig hållit på och mixtrat med maten utan låter kroppen och hungerskänslorna styra.

Tycker att hormonspiralen varit räddningen för humöret, så skönt att vara pålitlig och stabil för mig själv och min omgivning!

Sexlusten är ok, får väl till det någon gång i veckan eller två, skulle säkert vara oftare utan tre barn, krävande jobb och många aktiviteter både för barnen och delvis oss vuxna. Älskar livet och min familj!

Slutade med Yasmin efter ca 10 år. Blev oplanerat gravid trots användande av kondom som skydd. Kommer börja med samma igen när barnet är fött! Hade inte direkt några biverkningar och fick tillbaka regelbunden mens efter 2-3 månader. Märkte ingen större skillnad alls förutom större humörsvängningar, ont vid ägglossning och jobbig pms. Kan i mitt eget fall inte känna att det finns några fördelar med att vara hormonfri! Är jag den enda i hela världen som känner så? ?

1: Vilka var / är / ska bli era bästa dagar i livet? (Studenten, giftemål, et.c.)

2: Vilka livsval är de bästa ni har tagit?

När jag tog examen från uni samt när min son föddes. De är mina gulddagar ❤️

1 och 2: När jag bröt kontakten med min familj och flyttade 30+ mil bort. Startade helt på nytt med jobb och träffade på lustig väg min kille.

Hej no more! Vad BRA att du fortfarande har det bra! Kram

Tack snälla. Jag mår så bra nu. Och framtiden ser ljus ut. Är så glad att jag tog steget.

Jag är jätteglad för din skull och ”följde dig och din resa” (och var en av de som peppade dig då) från ”början”. <3

Bröt med min familj sen att jag läste usk på komvux och gjorde slut med mitt ex ?

1. när jag var liten och var på semester, jag åkte på läger och hade fantastiska veckor eller när min familj reste till italien. När jag hämtade hem min hund. Men också bara dagar hemma med sambon när vi skrattar och gör ingenting men bara har det bra.

2. att flytta efter studenten. att skaffa tinder. att våga bjuda på mig själv. att sakta sluta bry mig om vad andra tänker

ååh alla läger glömde jag! Det var ju det bästa i livet. Åkte mycket i tonåren 😀

1) när jag fick mitt första barn. Var hög på henne och livet läääänge efteråt. Golvades fullkomligt!

2) att skaffa barn känns fortfarande som mitt livs bästa beslut x 2.

1. Alla resor med min familj, roadtrips med vänner och dagen jag hämtade hem mitt första djur, min katt Iris ❤️
2. Ta bort energikrävande människor ur mitt liv och sluta försöka göra alla nöjda.

Vilka fina och bra svar av alla!

1. Typ dagar när man var ung och hög på kärlek. Dock var det kortvariga romanser som följde av år av olycklig kärlek =P sedan enstaka dagar som när man tog körkortet och när man fick barn.
Numera kan en perfekt dag vara en helt vanlig vardag, pluggfri kväll med fotbollsmatch på tv’n medan maken nattar barnen och därefter Game of thrones eller Bachelor/Bachelor in paradise eller liknande.… kan en dag bli bättre 😀 !!?
men i grund och botten är alla dagar utan ångest uppskattade!

2. Bästa livsvalet var när jag bestämde mig för att byta karriär från sjuksköterska. och när jag bestämde mig för att satsa på relationen med min man och familjelivet och allt vad det innebar.

Fint!!

Vad bytte du till för yrke? 🙂

arbetsmiljön. ångest och sånt. orkade inte. men kan sakna det samtidigt ibland. jobbade bara i några år.
jag vill kunna gå till jobbet och känna att om jag gör fel, så kan jag ”göra om, göra rätt” …. det funkar inte i sjuksköterskeyrket (eller i många andra ansvarsfyllda yrken) det är tungt ansvar att veta att sina eventuella fel kan få stora konsekvenser. så nu vill jag ha mer kontorsjobb istället.

bytte till ekonom

Det känns faktiskt som att jag inte haft min bästa dag i livet än. Men jag väntar förväntansfullt på att den dyker upp snart!

1: När min son föddes.
2: Att jag började plugga på högskola vilket kommer leda till roligt jobb och i min mening bra pengar. =)

1. När jag gifter mig, skaffar barn och hund ska bli bästa.
Det som redan har hänt är typ dagen jag lämnade mitt ex.

2. Jag är glad att jag valde att inte gå ”fel” väg när jag var yngre, hade sån lust att bara skita i allt och ge upp skolan och börja hänga med coola gänget, såg ingen mening med bra betyg och att hålla sig borta från trubbel…
Och dagen jag bestämde mig för att lämna mitt ex. I särklass det bästa jag gjort i mitt liv.

Intressanta och bra svar från er alla! <3

Jag har ett problem. Under 1,5 vecka har jag ätit lchf och det har gått jättebra, det är verkligen en kost som passar mig då jag slipper sötsug mm. Hur som helst, i förrgår var jag på en middag där det endast serverades pizza – vilket jag åt – och nu har jag ätit väldigt onyttigt ända sedan dess. Varför är det så svårt? Och vad ska jag göra för att kunna återgå till lchf?

Det här handlar alltså inte om att kritisera lchf som kost, jag är väl insatt i det.

Vad du ska göra för att återgå? Bara gå tillbaka och äta lchf som du gjorde. Du åt pizza och sen lite onyttig mat, du ska inte tända av från heroin.

Haha…dagens bästa, ”du ska inte tända av från heroin” 🙂 🙂

Vaddå? Socker ÄR heroin! Se referens nedan:

http://Www.aftonbladet.se/socker-är-heroin
http://www.expressen.se/kolhydrater-är-djävulens-påfund
http://www.metro.se/småbarnsmamma-fick-extra-bröstvårta-av-sockerstinn-bulle

Källkritiken är på topp ser jag?

Don’t get me wrong – Jag är sockerberoende och vet vilket helvete detta är. Så jag tycker socker ÄR heroin.
Men om du ska prove a point får du nog dela bättre artiklar än från skvallerblaskor som Aftonbladet och Expressen.

??? Läs igen! Ni andra elva också! ?

Swoooosh anonym!

Alla 40 som gillat då? ? fattar att sd får många väljare med tanke på hur fort folk sväljer rubbet med hull och hår. Bryr sig inte om att kolla ”källor”. Inte ens när de står precis ovan. Kan tycka att sista länken var ett rätt stort ”tell” för att det var ironi.

Ska vi vara optimistiska och hoppas att de gillade ”ironiskt”? ?

Men summa summarum: kolla alltid källor. Ordentligt. Dvs läs inte bara första ordet.

Edit: alla 47! ?

Det blir en slags avtändning ändå. För mig är snabba kolhydrater ett gift och ett återfall gör att jag får en lång väg tillbaka. Men jag vägrar straffa mig själv när jag trillar dit. Börja om från och med nu och kom ihåg att det blir några tuffa dagar innan du är tillbaka där du var innan. Det går om man ställer in sig på att det inte sker skitenkelt.

Sluta straffa dig själv. Du åt lite pizza. Gå vidare och fortsätt i samma spår som tidigare. Allt sitter i huvudet. Du är inte mer än människa och du kan inte bryta ihop varje gång du gör ett snesteg, det är liksom vad du gör resterande 90% av tiden som spelar roll inte den där lilla procenten som hamnar på sniskan.

För mig funkar det bättre om jag ser till att äta ordentligt med mat. Mycket svårare att stå emot impulser att äta skräp när man är mätt på god mat 🙂
Hjälp nr 2 är Lchf efterrätter

Nästa gång det bjuds på pizza, kan du prova att endast äta av fyllningen och pizzasalladen(fast ibland har de socker i den, så kolla först). Keep up 🙂

Stanna hemma, drick grädde och ät en bit smör. Gå ingenstans där du blir bjuden på socker.

Ska till barcelona med min kille. Tipsa gärna om saker att göra och se. Barer restauranger utraderingar 🙂

Bar brutal (Can cisa) på Princesa 14, goda tapas (mozzarellan är dödligt god) bra och många viner, fråga dock om priset på vin för skriver de inte ut.

Bar Boca Chica.

Camp Nou

Åh vad avis jag blir. När vi åkte så fick vi tips om två restauranger och det var Bun Bo och rosa negra. Och H E R R E G U D vad bra mat. Alltså verkligen så himla himla bra. Och mohiton på rosa negra var ju så jäkla bra. Bun bo i gotico har stor uteservering ?? Och rosa negra i raval är rymligast om man jämför med den i gotico(dock jättelitet ändå, så ev boka bord eller kom skapligt tidigt). Du kommer inte bli besviken!

Underbar stad, jättebra fläskkött & lufttorkad skinka (hamon!), galet skickliga ficktjuvar.

ÄLSKAR Barcelona! Inte så förtjust i klubbarna vid stranden som opium osv, men gå till Razzmatazz! Enorm klubb med massa olika dansgolv, livespelningar med grymma DJs, popdel, house, techno.. gammal industrilokal! I gamla stan finns massa grymma restauranger, även i Born. Raval är gammalt område som förr ansågs ”farligt” men där det nu finns massa hippa ställen. Quimet quimet är mitt favvoställe där du får underbara tapas och dryck för inga pengar alls. Nära Barceloneta finns ett grymt ställe som heter typ Xyampaneria där du beställer underbara tapas, korvar osv över disk och kan ta in en flaska av deras egna viner också typ gratis. Kolla barer vid torget i Born och längs smågatorna från Born till gamla stan. Sen finns en klubb uppe i bergen, terraza eller nåt liknande. Gå upp i Gracia för att få mer storstad. Käka eftermiddagssnacks vid la boqueria, ovanför finns ett grymt ställe. Åhh vill du höra mer kan du be om Mail så skickar jag mer!

Gaudi-parken!!! Som ett sagoland!

Ville bara säga tack till er här som peppade mig angående gymmet för några veckor sen, jag vågade mig dit och är inne på femte veckan nu ???

Vad bra och tack för du berättar! (Jag var en av de som peppade.)

Hej! Är det någon som lever med nervsmärta och kan ge tips på hur man klarar sig igenom det? Jag är med nervsmärta sen en månad tillbaka och jag håller på att gå under.??

Har levt med nervsmärta i 19 år. De första fem åren var ett rent djävla helvete, sen bara ett helvete i några år – nu har jag lärt mig leva med det.

Jag äter Saroten mot min nervsmärta. Vetenskapligt så ska inte opioder hjälpa mot nervsmärta men jag har fått norspanplåster som hjälper hyggligt ändå.

Jag har haft nervsmärta sedan två månader tillbaka pga att en nerv skadades under en operation. Första fyra veckorna var smärtan något av det vidrigaste jag varit med om (då har jag haft cancer tre gånger och opererats fem gånger), jag kunde inte ta på en strumpa eller ens ha täcke på foten utan att skrika av smärta. Nu äter jag gabapentin, alvedon och saroten och smärtan är helt under kontroll och jag kan röra mig som vanligt, förutom lite lätt haltande. Har du träffat en neurolog och gjort emg? Min skada kommer att bli bättre och bättre under flera år (säger dem). Hoppas att du får hjälp och bättring ?

Stackars dig, vad tufft du haft det både nu och bakåt! ❤️

❤️

Ja…. pga ryggen!! Ett helvete… svårt att tänka på ngt annat… till slut lyckades jag få bort det!

Jag har levt med nervsmärta i 8 år nu och det som fungerat bäst för mig är faktiskt antidepp. Jag vet inte varför det fungerar men det har fungerat bäst för mig. Direkt jag försöker sluta med dessa återkommer smärtorna. Jag äter gabapentin också men upplever att antideppen gjort mest skillnad.

Min läkare förklarade att endel antidepressiva och ångestdämpande påverkar smärtsensibiliteten, så det låter inte orimligt att du får den effekten ?

Saroten är det enda som hjälpt mig. Annars har jag nog testat det mesta och inte ens lots of morfin hjälper mot min (kroniska) nervsmärta.. Det beror väl också lite på vad det är för sorts nevsmärta. Är det en tillfällig åkomma tex en falsk iscias och dylikt så är det bättre att gå till en duktig fysioterapeut som fixar orsaken istället..

Hej!

Så jobbigt att höra att du lider av dehär smärtorna.. för det är ett rent jävla helevte! Du är inte ensam, även om det kan kännas så ❤️ (Och speciellt dom stunderna när alla runtom dum förklarar en.)

Lider själv av fler kroniska diagnoser där dom flesta innebär kronisk värk och nervsmärta. Har bla EDS, fibromyalgi, CFS/ME osv.. Har nu på senare dar fått ta emot hjälp av assistenter för att klara av livet, är 26år och lever på morfin.

Mitt tips, är att INTE sluta strida med vården tills du fått rätt hjälp angående mediciner eller rehabilitering! Bara ge inte upp. Det får man aldrig göra. Ha nån som kan strida för dig när du inte orkar! Annars kan man ringa en kurator som gör det för en. Så jäkla viktigt att du får rätt hjälp, det är en mäsnlig rättighet. För oj vad det kan va påfrestande och energi krävande och psykiskt påfrestande när man blir förminskad och ”lilla gumman” hit och dit för att man inte ser sjuk ut utanpå, och för att man är ung. Då kan man omöjligen vara sjuk.. Så ge inte upp, lova mig det!

Annat viktigt tips, är att lyssna alltid på kroppen. Även om du i huvudet vill göra nåt, (fika, gå på stan eller bara handla mat) och din kropp vill ligga ner! Så då ligger du ner. Blir det olidligt så kan en kokhet dusch eventuellt hjälpa. Alltså du sätter dig på en duschpall i duschen under riktigt kokhett vatten, så varmt att det tillslut bedövar kroppen totalt. Kan vara till stor hjälp!

Sista tipset, ha bra människor runt dig. Om det så är fysiskt i ditt liv (inte lätt när man är sjuk.. ) eller inom sociala medier i olika stöd grupper! Är super viktigt för att orka vidare. Att ha gemenskapen, stöden och peppen. LIVSviktig.

Kämpa på, du fixar det ❤️
Nu känns mitt inlägg rätt så flummigt, men jag hoppas du får nåt ut av det!
Kram

Vilket fint svar ❤️?

Vart bor ni? Finns de några grupper i Stockholm?

Tack ❤️❤️

När jag fick en nervskada sa min läkare att om jag skulle få nervsmärta så kunde jag få pröva medicin för epilepsi. Jag vet inte om det skulle hjälpa dig, men sök hjälp, och om du inte får det, be att få prata med någon annan tills du får hjälp!

Den hjälper inte mot nervsmärta den är bara en myt. Läkarna har absolut ingen koll koll på detta i Sverige, utomlands vet man att de inte funkar. Gabapentin är inte godkänt att använda mot nervsmärta av tex FDA då de vet om att de inte funkar. Kan själv intyga att de inte gjorde ett dugg skillnad på nervsmärtan..

Jag gör.. är inne på fjärde året och det är ett helvete.. har tyvärr inga råd alls så det inte finns någon medicin i hela världen som lindrar nervsmärta. Förjävligt.

Finns vissa sjuka mediciner som är anti seizure meds för epilepsi, de funkar inte på nervsmärta men gör folk dåsiga. De är som att knarka för att försöka domna av. Denna effekt funkar dock endast om nerven är intakt alltså hel men i kläm osv. Gabapentin är de värsta rävgiftet av de alla och folk har dött av detta.

Får jag fråga vad för typ av nervskada du har?
Är nerven helt av eller är den i kläm?

hej, den är av. Mitt kommer bli bra på sikt (oklart när) och jag vill skicka min absolut största kärlek till er som har detta kroniskt ❤️ Ni är så starka, kan inte förstå hur man överlever med denna smärta.

Tack för alla svar ❤️ Ni är bäst

Vart är den av, Alltså var i kroppen? Hur vet läkarna att den är av till 100%?
För det är extremt liten chans att en nerv som är av läker ihop igen, man måste göra en nervrekonstruktion. Det bildas oftast ett neuroma vilket även har hänt mig.
Man har bara 3-6 månader på sig att göra de också innan de är för sent och den sidan som inte har kontakt med hjärnan kommer att dö.
Vissa läkare ljuger och säger att man kan bli bra inom 2 år, men efter 2 år så är det dömt som en livslång skada och man kan inte längre laga nerven.

Kramar

Har ni en övervägande bra eller dålig period nu i livet?

Bra. Själv då? Tagit mig flera år dock.

Jag har en extra bra period nu, tack! De flesta perioder i mitt liv har varit bra till riktigt bra.

Eller snarare – jag har alltid haft mycket att vara tacksam för, men i perioder finns det saker som ”stör”.

dålig har väldig värk från min reumatism

Det låter jättejobbigt! Hur tufft har du det om du räknar i en skala från 1–10? Känner med dig!

När jag har ont (sällan) så vill jag bara att det ska försvinna och då tänker jag att jag alltid ska göra allt för att inte behöva ha ont. (Det som går att påverka själv).

Dessutom tänker jag att det är lättare att sätta sig in i hur tufft ni med värk har det, när man själv har det någon gång. Det är så lätt att glömma annars hur jobbigt många har det.

jag har nog 9 på skalan. har haft värk i 36 år. är 59. får inflectra i dropp varannan mån men det hjälper inte…äter morfin i låg dos

Oj, vi svarade samtidigt nyss. Okej. Det lät hemskt tufft.

Jag har hört av en del som har väldigt ont att de får kämpa tidvis när de vill ha hjälp i vården, men att de får en massa råd av folk som de blir less på att få råd av alltför ofta.

Hur känner du med det? Får du bra hjälp? Är folk varsamma, förstående och respektfulla?

jag har haft värk sedan jag var 25. jag fick min diagnos för tre år sedan så nej jag har inte fått mkt hjälp. nu har jag en jättebra husläkare och reumatolog.är 59 nu

Vad bra att du får bra hjälp nu, men synd att det inte var lika bra med den saken innan. <3

Du behöver förstås inte svara på det om skalan. Men lider med dig. Fruktansvärt att ha ont.

Dålig tyvärr. Min högsta chef beter sig jävligt och mitt förhållande är i något av en kris. Men det vänder. Du då?

Ja, sådana perioder som du beskriver har nog de flesta haft, men det påverkar tyvärr många av ens tankar då.

Bra tack, en riktigt bra period vågar jag nog säga peppar, peppar…

En av mina bästa egenskaper är att jag har lätt för att vara tacksam för både stora och små saker, men ibland räcker inte ens den stora tacksamheten till helt när livet tidvis är lite väl ansträngande.

Däremot tar jag in känslor på gott och ont. Jag kan läsa av lite för bra vad folk antagligen tänker, vilket är användbart, men ibland övertänker jag.

Så det är viktigt för mig att prata och skriva av mig och att ha så många som möjligt intill mig som har en vänlig personlighet.

jag är också tacksam. varje sekund av dygnet trots min smärta

Fint att du är tacksam ändå, Pia!

Hade en bra, ända tills jag fångade killen! Sedan dess har allt gått åt helvete, men jag är glad ändå ?

min kille somnade precis i sängen och hade världens äckligaste andedräkt när han kom hem…
ville bara ge er bilden…

jag har en ganska dålig period och när jag får pms blir jag totalt deppig och gråter. men har börjat kartlägga min pms och hanterar den.
jag tror att de flesta som skriver på forum kanske inte har sina glansdagar. men fint att vi möts här

Kommentaren ovanför var till Camilla Gjerrud, men till dig A så ja jag håller med; fint att vi möts här. Mitt liv är mycket bättre tack vare Öppet spår, än vad det annars hade varit.

Jag har lärt mig hur mycket som helst här och ser fram emot de stunderna när det är dags.

Ajdå. Menar du att du mest är lycklig med honom, men att det har ”kostat” andra saker? Kär, men annat som inte är så bra?

Nää, failade en tenta, fick ny arbetsuppgift som verkar vara designad för att driva ut mig från företaget då jag nu vantrivs, folk på jobbet snackar skit, spillde precis ut min champagne, en propp gick och hittar ingen ny – sådana grejer händer typ varje dag.

Så det känns som om allting går åt skogen, men att jag är för nykär för att kunna bry mig fullt ut.

Åh, ja då förstår jag. <3

Dålig!!!! Fet arbetslös och eländig. Längtar till augusti och op!

Vad ska du operera?

Varken bra eller dåligt. Det är just nu bara mjäää. Och varit sedan i höstas. Håller på att klättra på väggarna. Försöker verkligen luska ut vad mitt nästa move är för att ändra på detta.

Övervägande bra! Det finns en del ångestmoln men jag försöker att tänka bort det och fokusera all min energi på min lilla dotter som just nu har en underbar period. Att vara mamma är verkligen meningen med mitt liv.

Just nu börjar den bli bättre.
Inte för att livet är bättre än de senaste 7 åren men jag har äntligen accepterat min livssituation med fatigue (hjärntrötthet pga operation).
Accepterat att nu är livet så här- gör det bästa av det ❤

Dålig! Har en chef som beter sig som ett jävla as, vill bara sluta och det tär på min psykiska hälsa så jag är hemma en hel del (vilket såklart får chefen att vara ett en större as!).

Vad jobbar du med? Har du ingen dialog med din chef? Jag har haft mest bra chefer men en kass. Att ta upp problem och säga vad jag tycker gjorde det dock bättre. Se till att ha bra argument å i frågasätt. Jag gav även indirekt tips på hur man ska va en bra chef vilket också gjorde han bättre då han nog fatta vinken och tog till sig tipsen.

Stå på dig och visa dig inte svag. Men gnäll inte och verks självsäker, då tas man ofta på allvar

Byt jobb snarast är mitt tips, även om det är till ett ”sämre” jobb. Har erfarenhet av att jobba under en riktigt dålig chef (manipulerade, ljög, tryckte ner osv) och jag borde inte stått ut så länge som jag gjorde (mer än ett år), det var inte värt det!

Pissperiod just nu! Less på allt och dåligt med pengar ?

Varken eller, bra för att jag uppfyllt en av mina största drömmar och dålig för att jag börjat tvivla på mitt förhållande. Älskar verkligen min pojkvän, han jättefin på alla sätt men har börjat tröttna på att vara i ett förhållande. Skulle aldrig kunna göra något mot honom och vill egentligen inte göra slut, men hatar när det blir enformigt.

Finns det något du har tänkt på (någon lösning på det) som skulle göra det bättre?

Finns det något som skrämmer med det du tänker på att du vill göra, så att du inte vågar göra det?

Eller skulle det kosta för mycket?

Jag är otydlig, men jag menar: vad skulle krävas för att det inte skulle kännas så enformigt?

Han vill inte flytta ihop och bor fortfarande hos sina föräldrar, han är allmänt lat och varken städar eller tvättar utan att man får tjata fram det. Det kan gå veckor innan han städar rummet och jag som är väldigt mån om att hålla rent mår dåligt av att vara hos honom då.
Jag flyttade hemifrån för snart ett år sedan och då ville han inte flytta med. På senare tid har han pratat som om att det inte är långt kvar tills vi kanske blir sambos men för någon dag sedan kläckte han ur sig att det inte skulle funka om vi bodde tillsammans. Då kände jag mest: varför är jag med någon som inte ser någon framtid med mig? Varför är vi med varandra om han inte tycker vi funkar ihop? Han sa sen att han inte menade det, men kändes ändå som en rätt märklig grej att säga, framförallt när jag redan är osäker.
Får bara känslan av att han tar mig för givet, att han vet att jag inte klarar av att göra slut och därför är bekväm med att låta allt vara. Och det gör mig bara trött och less.

Jag förstår att du känner så där. Det kan vara så att han mognar mer sedan och att ni når varandra allt mer vartefter. Men jag förstår att du blir less!

Låter inte så lovande att han är lat och struntar i att städa, risken är ju att du blir som hans förälder som måste tjata om hushållssysslor. Verkar som en dålig idé att flytta ihop med någon som inte vill ha ungefär samma nivå av städning hemma, bäddar för onödiga konflikter och att ingen av er trivs. Bind inte upp dig med någon som du känner dig osäker på och som tar dig för given. Du verkar som du är rätt ung (eftersom du nyligen flyttat hemifrån), måna om din självständighet och prova dig fram till vilket liv du vill leva och vilka egenskaper du vill ha i en partner istället.

Just nu sådär, hade möte i veckan som vill att jag ska försöka närma mig tanken på att vara halvtidssjukskriven under en längre period (bara jobbat 40% senaste året och konmer liksom inte längre hur mkt jag än kämpar. Orkar ej ha ett liv utöver dessa 40%). Och det är sjukt svårt att närma sig den tanken då jobb alltid varit viktigt, jag har massor av mål, är ambitiös i det och självbilden rubbas en hel del. Men vi ska ge det till augusti och se om det blir skillnad iom ny arbetsplats :).

? Aka exempel på varför man ska hålla sig ifrån drogerna, inkl. läkemedel och piller som var mina huvuddroger. Vore ju visserligen konstigt om inte hjärnan tog stryk.

Dippar alltid under April och Maj men annars trivs jag bättre med livet ju äldre jag blir.

Dålig!
Skolat in första barn på förskolan och börjat jobba igen och är så sinnessjukt trött på kvällarna och stressad över att hinna allt men ändå vara ”i nu;et” så har konstant spänninghuvudvärk och relationen me sambon är i en svacka samtidigt som han är världen finaste människa men just nu är vi typ på olika planeter ?

Dålig så in i helvete

Tack för alla svar, nu fick jag verkligen perspektiv som jag ska ta med mig nästa gång livet är mer ansträngande igen.

Sämsta i mitt liv skulle jag tro. 30 år gammal.

Ofrivilligt barnlös i flera år. Jobb jag inte trivs på. Dålig ekonomi. Sjuk pappa. Ofärdigt hus.

Listan kan göras lång men dessa är vad som väger tyngst.

❤️till dig L!

Känner sån otrolig press och stress att se bra ut. Speciellt nu när det är sommar. Jämför mig hela tiden. Det värsta är att jag tänkte att min kille går runt och spanar på massa tjejer hela tiden. Usch vill bara sluta bry mig. Är snart 30. Borde man inte slutat bry sig? Det är snarare värre än någonsin

Jag tycker att stina wollter och liknande konton insiperar att bara älska sin kropp

Vad gör det om han gör det då? Man kollar ju på motsatta könet livet ut oavsett om man är singel eller inte. Han har valt dig, en brud i bikini kommer inte ändra på det. 🙂

Sant…tror jag känner så för att min tidigare kille var otrogen. Får en väldigt olustig känsla i kroppen.

Känner samma. Var ok nöjd med mitt utseende ända fram tills februari i år när jag valde att köpa en syra för porer som någon tipsade om här inne på öppet spår. Min näsa har inte sett klok ut sedan dess och jag ångrar mig så himla mycket att jag provade den.

Vilken syra och vad hände?

Vilken syra var det?

Vad hände?

Paulas choice bha. Den frätte bort huden och nu ser det fortfarande ut som om något lyft av det översta hudlagret + att porerna blev jättestora och svullna. Så det man ser är typ det som normalt sett är under huden samt i förstorad storlek. Ser fult ut även med smink över.

Usch 🙁 Jag började också använda den för inte så länge sedan men har inte märkt några negativa effekter från den. Hur ofta använde den?

Man skulle ju vara väldigt försiktig med solljus efter har jag för mig, hög spf etc. Var det något sånt?

Jag använde den rätt mycket för jag tyckte att den fungerade så bra. Jag hade ju läst att man skulle vara försiktig men trodde (dumt nog) aldrig att det skulle bli så här illa. Jag trodde nog att det värsta som kunde hända var att huden skulle fjälla och sen bli fin igen efter en vecka typ. Det var knappt någon sol ute då alls. Det känns ju så fånigt som trådstartaren skrev att man ska bli så påverkad av sitt utseende. Det har gått väldigt få dagar, om ens någon, som jag inte flera gånger om dagen har tänkt på hur fult det ser ut. Har påbörjat dermapenbehandling och hoppas verkligen att det ska hjälpa till slut.

Jag har sagt de många gånger förut här inne, SYROR FÖRSTÖR HUDEN! ALLA SYROR.

Jag har pratat med några av de bästa hudläkarna och syror tar bort hudens skyddslager och de går inte att få tillbaka!! Alltså om man håller på med de om och om igen. Använder man de någon gång så rubbas lagret och de kan läka tillbaka men de skapas en rejäl obalans.

Skincity hypar syror och förstör folks hy. De ökar risken för hudcancer och solskador och ingen seriöst hudläkare rekommenderar syror, bara lågutbildade hudterapeuter. Sorry om de låter Harsh men de är sanningen.

Huden är kroppens största organ och har man hudproblem så beror det ALLTID på något INNUTI kroppen.
Allergier, intoleranser, sjukdomar, mediciner, hormoner, osv osv. Visst ska man undvika produkter som inte passar ens hy men syror är aldrig svaret på långvariga hudproblem!

Oj, jag får försöka glömma den där detaljen om att det aldrig går att få tillbaka hudens skyddslager..

Vilka produkter ska man använda då?

Har du några rekommendationer som funkar?

Tycker syror funkat bra för mig men låter läskigt det du säger… om det stämmer

Lägg energin i sovrummet istället så behöver du inte oroa dig ?

Sämsta rådet jag hört.

Låter som ett problem nästan upplagt för en kbt behandling 🙂 kör psykolog på app så slipper du att det känns som en stor grej att göra

Tack för tipset 🙂 kan du tipsa om någon app?

Jag håller inte alls med övriga kommentarer om att alla tittar på det motsatta könet och att det är något man bara måste finna sig i.
Jag är själv 31 och fick otroligt mycket komplimanger upp tills att jag var ca 29-30 år. Jag brydde mig väldigt lite om det då men trodde att det berodde på att jag tog dem för givet. Nu när jag klär mig annorlunda, slutat sminka mig så mycket och har en ”tråkigare” stil så syns jag knappt- och det är så jävla skönt! Jag blir inte flirtad med längre och sedd mer som en människa (så jävla tragiskt Egentligen). Jag har ett kreativt yrke och bryr mig väldigt lite om det ytliga i allmänhet, personligen blir jag lyckligare av anda saker än att leva upp till ett dyrt ideal som säger åt mig att jag är ful om jag inte köper massa produkter som kan ”fixa mig”, jag vägrar att leva mitt enda och så otroligt värdefulla liv på det sättet.
Tänk också, vad uppskattat du hos dina vänner? Att de lever upp till det rådande (för det kommer att ändras) idealet? Nej antagligen inte.
Tänk över vem du är, vad du uppskattar med livet och hur du ser på dina medmänniskor. Vem i det här samhället vill du vara?
Och ska vi prata ”skönhet” så tror jag att alla inners inne har helt olika preferenser, bara att vi blivit itutade att alla tycker så gott som likadant men det gör vi inte. Jag tycker själv att blonda, korthåriga tjejer med lite extra hull och tydliga linjer i ansiktet är det absolut vackrare som finns.
Om det är så att din partner faktiskt tittar på andra så måste du göra ett val baserat på hur du känner inför det. Antingen så bryr du dig inte och det är självklart helt okej, men om du som jag inte själv känner det behovet och inte alls kan relatera till att man gör så i ett förhållande så skulle jag råda dig att följa dina känslor. Man ska inte nöja sig med att bli behandlad på ett sätt man själv inte är okej med bara för att andra är okej men det.

Håller med dig helt. Alla kollar inte runt när de är i ett förhållande. Min bästa killkompis har aldrig kollat åt en annan tjejs håll och har själv sagt att den dagen han gör det vet han att han inte längre är galen i sin tjej. Tycker det är så tråkigt att folk ska finna sig i något som får dom att må dåligt. Nej, alla människor kollar inte runt när de är i ett förhållande, så sluta skriva att alla gör det.

Vad är det värsta misstaget ni har gjort på ert jobb? Och berättade ni det för någon?

en gång på ett sommarjobb så sa jag att jag fått jobbet för att en famijemedlem kände chefen…
jag trodde då – att det var så man fick jobb. att man var tvungen att ha kontakter. och förstodd inte att det var pinsamt och verkligen inget man säger…

Oh nej! Men guuuuuud så pinsamt! Kunde du jobba kvar? Shit, det är verkligen det värsta jag hört.

Alltså det var tre veckors sommarjobb
Fick typ 9000kr totalt

Så självklart jobbade jag kvar

Kan fortfarande skämmas när jag tänker på det dåck

Du kanske ska titta på denna länken så mår du nog bättre: http://lmgtfy.com/?q=Ironi

Swoooooooosh….

Så tröttsamt med alla som ska förminska med sitt ”swooosh”.

Vad betyder swooosh?

Vet du hur man använder Google?

Om frågan inte var ställd till dig så behöver du inte bemöda dig med en otrevlig fråga.

Vissa är ju så tröga att det är ett måste, haha.

Och vissa är så dryga att de borde ta sig en funderare över hur de bemöter andra

Råkade ge en kund en vanlig latte när hen bad om laktosfri. Kunden hade redan druckit upp halva när jag kom på att hen bett om laktosfri, vågade inte säga att jag gett fel. Kan fortfarande få dåligt samvete när jag tänker på de 6år senare….

Bra det ska du ha, du skulle sagt det istället

Haha alltså värsta, för min egen skull, var när jag jobbade på en båt-restaurang en sommar. Serverade borden på däck och hade precis tagit emot tre visa-kort för en splittan nota och var på väg in där kortmaskinen fanns. Halkade till och tappade hela not-blocket med alla korten i överbord, typ 5m ner till vattnet.

Walk of shame till både chefen och sällskapet.

Vi bjöd btw på notan haha.

Åh fy, fick ångest bara av att läsa det ??

Jag droppade två julöl i nacken på en gäst. Tippade brickan. ?

Blandat läkemedels fel (så det blev dubbelt så starkt). Kom dock på det innan jag gav patienten. Puh. Kunde gått illa. Inte bra med stress och för mycket att göra.

Råkade bryta av en kunds visakort i kortläsaren när jag jobbade i kassan på Netto. Paniken som uppstod när kortet bröts på mitten var total ?

Jag jobbade på McDonalds och halkade rejält på knapparna till kortmaskinen och drog 9000 kronor på ett kort istället för 90.00 kronor. Ursäktade så mycket, gjorde ett återköp och förklarade att han skulle ha pengarna tillbaka efter 2-3 bankdagar. Problemet var att det här var torsdag eftermiddag, gästen var på väg till Sälen och jag hade snott hela hans semesterkassa. Så fruktansvärt pinsamt!

Sitter i kassan och skicka förbi en vara jag trodde jag skannade in. Fick en dålig känsla när köpet blev billigt men sa inget då, skrev senare ut en kvittokopia och såg att jag glömde ta betalt för en vara som typ kosta 2-300 spänn. Kunden blev säkert glad men jag var nervös att jag skulle bli påkommen ^^ Berättar för första gången nu hahah

Det här är inte mitt misstag. Men jag var på en väldigt, väldigt exklusiv och dyr restaurang i Köpenhamn. Bredvid oss sitter Danmarks blivande kung, hans fru och prinsen av Danmark.

När det är dags för huvudrätten kommer en servitris leende ut mot oss, hon ska precis servera oss och ställer sig därför väldigt nära mig. Hon står bakom mig och ska precis sträcka ut handen för att ordna något med maten på bordet, då halkar hon helt plötsligt över något och tappar greppet om maten varvid all olja från kycklingen över hela min nya klänning. Alla går i chock och tittar på oss (för mig spelade det inte någon roll, men fan vad jag tyckte synd om tjejen!)

19 år, jobbade på en ”finare” restaurang på engelska landsbygden, sunday roast lunch, serverade ett bord med 7 personer och min bricka blev obalanserad så ett helt glas rödvin föll över en gäst med en ljusgrå kashmirtröja… Hon reagerade med att skrika högt ”oh my god!!!!!” som ekade högt genom hela restaurangen pga högt tak och enbart stengolv och stenväggar, varenda bord vände sig om. Skämdes i köket resten av passet och serverade inte det bordet längre – min manager handtvättade och torkade tröjan, levererade den tillbaka mjuk, varm och ren innan de hunnit avsluta lunchen (vilket kvinnan var imponerad av). Men ja, de fick givetvis en fet rabatt haha.

Att tacksamt och förskrämt stanna för länge i skitjobb/hamsterhjulet med idiotiska chefer i stället för att vidareutbilda mig och följa drömmarna.

Ni som har haft förlossningsskräck, hur gick ni tillväga för att övervinna rädslan?

Födde barn.

Körde gravidvattengympa och berättade för barnmorskan om mina rädslor.

Övervann den inte. Födde i full panik. Allt gick medicinskt bra o inte bristningar ens.
Detta är snart tre år sen o sent i höst ska jag göra om de o kan inte se framför mig hur fan ja ska kunna göra det igen. Men de blir nog en repris. Förnekelse o sen ännu en gång föda i full skräck o panik. ?

Vill inte säga att jag hade förlossningsskräck men något som hjälpte mig var att tänka att det bara är att följa med och hitta ett flow och ta sig igenom en sak i taget, en värk i taget etc. Man kan ändå inte påverka förlossningens gång utan helt enkelt bara följa med på resan och oita på sin kropp. Låter kanske flummigt…

Bra tips! Följ med, tänk på andningen och att varje värk är ett steg närmare bebisen ❤️ känn styrkan i din kropp och om möjligt, låt tyngdlagen göra sitt. Du klarar det, kommer vara stark och full av adrenalin när det gäller!

Fick beviljat snitt

Var det svårt att få det beviljat?

Jag som är snittat mot min vilja kan bara inte förstå hur man kan vara rädd för att föda vaginalt men helt bekymmerlöst (typ) låta någon skära upp hela buken på en bara sådär. Alltså jag förstår ju rädslan men jag var rädd pt båda hållen men värre inför en operation?…är det sprickning man är rädd för eller andra faktorer? Jag hade sån panik på bordet att jag nästan svimmade. Mina läkare sa att det var tur att mitt blodtryck var högt just då för att det sjönk så fort till normal nivå? Jag bara svamlade och höll om en av läkarna med all kräft och min sambo fick inte komma nära?…

Undrar tvärtom, kan inte förstå hur det finns de som vill föda vaginalt. Vet inte om det är ifall jag har hört så många skräckhistorier om spruckna underliv och andra komplikationer och hur sjukvården inte direkt tycks vara tillmötesgående när det kommer till eftervård. Kejsarsnitt känns inte heller som något att se fram emot men det känns på något vis mindre farligt eftersom att det är så mycket mer kontrollerat. Är även rädd för smärtan som kommer med att föda vaginalt.
Avundas ändå alla som är trygga i sig själva och vill vara med om en ”naturlig” förlossning.

Jag tycker båda alternativen känns rätt galna och ärliga haha men jag hade helt klart hellre valt snitt. Vaginal förlossning verkar så okontrollerbar… Kan dra ut på förlossningen i typ 30 timmar, kan plötsligt bli kris och så kommer de med den där hemska sugklockan, etc… Bristen på kontroll skrämmer mig. Medan ett snitt går snabbare och är mer förbestämt hur det går till.

Jag gjorde en förlossningsplan med en Aurora-läkare som verkligen lyssnade på mig och sa ”rätt” saker, vilket lugnade mig. Jag fick en ”out”, att jag skulle få snitt om jag under förlossningen kände att jag inte orkade mer. Det behövdes inte till slut, men det va skönt att ha det på mina villkor.

Sen gick vi en profylaxkurs som va jättebra.

Och så ringde jag min syster som är barnmorska minst en gång om dagen under hela graviditeten och ställde frågor och pratade av mig…

Min förlossning gick superbra, känner mig inte rädd för att göra om det. Och faktiskt, om jag klarade det med mentala hälsan i behåll så klarar vem som helst det. Jag har varit livrädd i 15 år och va inställd på adoption.

Hade extrem förlossningsskräck i början av graviditeten, ville ha snitt allt annat gick fetbort. Skattade min rädsla som 10/10.
Under grav lyssnade jag på förlossningspodden, typ varje avsnitt (bra som dåliga upplevelser av förlossningar), gick profylax och graviditetsyoga och läste Föda utan rädsla. När det närmade sig hade jag exat noll rädsla kvar, kände mig bara taggad och redo, hade ett sånt förtroende för mig själv och min kropp.
Fick en fullständig drömförlossning utan någon typ av smärtlindring (eller jo, bad!) och var lugn under hela. Slappnade av och lyssnade på kroppen och litade på att den visste vad den gjorde och att alla smärtor hade en anledning och var som det skulle vara. Barnmorskorna (det kanske säger detta till alla haha) var så sjukt imponerade och kunde typ inte tro att jag var förstföderska. Stod upp typ hela tiden och rörde mig så jag öppnade mig väldigt fort.
Längtar sjukt mycket till nästa förlossning. Det var den bästa dagen i mitt liv.

Ja när man läser på innan, tränar på andningen och bara följer med, kan man känna in de olika faserna i förlossningen. Varje värk är ett steg närmare bebisen. Man känner hur stark man är och det blir en bra upplevelse.

Hahaha. Verkligen inte. Det funkar såklart för många men långt ifrån alla. Bla mig.

Jag har inte haft någon förlossningsskräck men jag har varit ganska rädd för smärtan och livrädd för snitt. Typ om förlossningen hade slutat i akutsnitt…
Har fött tre barn nu och jag har lyssnat sjukt mycket förlossningshistorier sen första graviditeten. De hjälpte mig så att jag nu inte är det minsta rädd för snitt och inte alls lika rädd för smärtan.

Hur går det för tjejen som skrivit två gånger om kollegan som mobbat henne plus sambon som inte bryr sig och tänker bjuda hem mobbaren?

Men snaaaark. Hon tjatar väl fortfarande på sin stackars sambo att han ska prata med sin chef istället för att bara sätta ner foten och säga till sambon att de inte får vara i deras bostad.

Anonym 20:10, jag hoppas att hon vågar svara trots ditt svar, men samtidigt gav du henne ett bra råd. 🙂

Så tipsa på. Hur exakt skulle du göra?

Hade du tyckt det var ok om sambon umgicks med mobbaren? Jag hade känt mig sviken

Jag håller med!

Att han var kollega med mobbaren? Självklart är det okej. De är ju inte vänner utan ”mobbaren” är nyanställd på jobbet. Ska sambon mobba ut han eller? Är det ett svek att sambon jobbar och det råkar vara en person där man inte gillar? ??
Hela den här grejen är det löjligaste jag läst i öppet spår. Sånt icke problem. Kvinnan får skaffa sig lite bollar och säga att de får inte vara i bostaden.

PREACH GUURL!

Nej, han ska såklart bete sig korrekt på jobbet och ha en strikt arbetsrelaterad relation till personen. Ingen som svarat har ens uppmanat till att mobba ut personen! Men umgås med honom på fritiden när hans sambo känner att detta är en person som upprepade gånger har kränkt henne? Han är fri att göra vad han vill men han borde fatta att det är ett svek mot henne. Han verkar inte vilja stå upp för henne utan är mer mån om sitt umgänge med arbetskamraterna. Låt så vara men då har han, i min bok, gjort sitt val. En stor del av problemet är också att han inte verkat vela lyssna alls på vad hon varit med om och hur hon mår. Han framstår som rätt oförstående och vem vill vara i en relation där man inte får stöd?

Hade dumpat idioten på stört! Fy fan vilken knöl!!

Men lägg ner. Det är nog hennes oförstående idiot till sambo som gör att hon försöker hitta massa utvägar för att en person som skadat henne inte ska befinna sig i deras hem. Jag bor hos min pojkvän, betalar varken hyra eller mat, jag gillar inte hans vänner så de får inte komma hit. Min pojkvän respekterar det såklart då han inte vill att jag ska åka hem. Men tänk då att bo MED någon i en gemensam bostad och inte ha något att säga till om och förminskas?! Det är ju sjukt. Till ts- om din sambo inte kan stötta dig och hålla Dig istället för sitt jävla jobb om ryggen tror jag det ör dags att tänka om angående förhållandet. Vet att du skrev flera ggr att det inte funkar mellan er och jag förstår att det finns mer där bak, och att detta tagit på dig. Önskar dig all lycka!?

Undrar också!

enkelstöten på Cmore !!!

Så bra!!

Jag också, det är ett favorit-tv-program för mig.

Jag *älskar den också

”Har du pippat med sms-kungen?” 🙂

Inplastad bil…

*bagageutrymme

När han hoppade ut bagageutrymmet och tyckte att bilägaren skulle låta bli hans flickvän skrattade jag rakt ut. Vilket jag har gjort till flera av scenerna. ?

Alltså den serien är så genialisk! De två kvinnorna är underbara, dialekterna, de ombytta könsrollerna, alla fantastiska skådisar, jag riktigt längtar till nästa avsnitt!!

Jag känner likadant. Fantastiskt!

Så chockad att Maggio är med på HOV1s nya album. Riktigt bra låt också!

Ert bästa hälsosamma recept? Länka gärna

Vem är pappan till Alexandra Brings barn?

Tomten.

Det är ganska lätt att ta reda på, men hon vill ju uppenbarligen att han ska vara anonym. Låt det vara så då.

Hur är det lätt att ta reda på?

Jag behöver inget namn, bara nyfiken på vad det är för typ. Ålder, jobb, hur de träffades…

Allt som hon vill utelämna om honom finns säkert på bloggen. Sök på bloggen ”pojkvän” eller ”Q&A” eller något sådant 🙂

Tack för ett trevligt svar ☺️

Det bara är det, tänker ej tipsa hur. Google is your friend.

Nån brevbärare på Bring Citymail

Bäst är väl att du frågar henne. Varför har du ett behov av att veta det?

De är skrivna på samma adress… Tänker du efter lite så är hans namn en knapptryckning bort.

https://www.resume.se/nyheter/artiklar/2016/09/21/sveriges-storsta-influencer-lamnar-bonnier-efter-10-ar/

https://tournagency.com/author/naderchebaro/

Är robotdammsugare med torkfunktion / våtfunktion (eller vad det heter) bra?

Vilken ska man köpa tycker ni?

Köp ingen där du sätter på en våttorkningsmodul baktill (med en microduk/trasa på). Har en sån och de gör/hjälper inte jättemkt.

Köp en med inbyggd vattentank, tror de är bättre. Cleanmate 1000 eller om det var 990 har en inbyggd.

(Har en Cleanmate 800 och är nöjd i övrigt men våttorkningsmodulen hade gärna fått vara inbyggd.)

Tack snälla för bra svar!! Då ska jag kolla upp det!

Jag klarade min mattekurs!!!???????

Stort grattis!!!

Grattis!!! Skrev du om det här, att du var så nervös innan och inte orkade egentligen?

Grattis vad var det för mattekurs?

Grattis!! 🙂

????

Hej jag skulle behöva era tips och råd… Jag har en nära släkting som på senare år börjat dricka mer och mer vilket påverkar oss som familj. Vi bor väldigt nära varandra. Vi har försökt prata med personen flera gånger och hen har gått i terapi i omgångar men har alltid slutat gå efter ett par gånger. Nu har hen vart full i fyra dagar , kör bil full osv. Jag vet inte vad jag ska ta mig till , kan jag vända mig nånstans för att få råd hur jag ska agera kring detta ?

Nej. Inte om personen är ”alkis”. Du kan inte göra något så länge personen inte själv vill. Haft några stycken släktingar som har haft problem med alkoholen.

Min fd var alkoholist och söp tyvärr ihjäl sig. Hade lämnat honom innan dess. Oerhört svårt att göra något om vederbörande inte har självinsikt och vill ändra sig och bli nykter. Men ring polisen om ni vet att hen kör rattfull. Ibland kan det bli en väckarklocka att åka dit för rattfylleri. Sen kan man ju kontakta tex AA eller nämndemansgården för råd. Eller sjukvården, tex beroendecentrum på aktuellt sjukhus.
Men lycka till och hoppas verkligen att släktingen kommer till insikt och bättrar sig. ❤️❤️❤️

Tack så mycket för svar ??

Ta hens bilnycklar eller råka snubbla med en spetsig sak i handen när du går förbi bilens däck… rattfyllor kör ihjäl andra, inte bara sig själva. Och är tanken att det skall ske någon form av tillfrisknande så minskar den chansen markant med en annan människas död på sitt samvete.

Utöver detta- se upp så ni inte blir medberoende, sök stöd och hjälp för er själva också. Kram

Du har rätt till anhörigstöd på beroendeenheten i din kommun, har du tur har de gruppträffar så du slipper känna dig ensam och kan även få råd. Även AA har anhöriggrupper, de heter ALON. Googla på din kommun/stad.

Medberoendepodden är också ett tips, är så lätt att bli klassiskt medberoende som stjälper mer än det hjälper.

Om jag ser personen sätta sig i bilen onykter, då hade jag ringt polisen!!! Oavsett vem det är!!! Tänk om personen kör ihjäl ngt, och man visste vad den gjorde!
Kanske det kan få personen att heja till, eller få hjälp!

Ring polisen så snart personen går till bilen! Det medför dessutom att vederbörande får en extra ”spark” att ta tag i det här.

Varför provoceras så många av Bella? Med tanke på att hon själv gått ut och sagt hur hon skriver bloggen menar jag. Hon har erkänt att hon skriver för att provocera… Ändå blir de provocerade? Why?

Hon provocerar mig genom att bl a säga att hon är ett maskrosbarn när hon är långt ifrån just det. Faktumet att hon väljer att ljuga om sådana grejer är sjukt och trivialiserar de som gått igenom ett helvete som barn.

Jag läser inte hennes blogg… utan blir nog mest provocerad av hennes IG, så konstigt och uppstyltat och inget känns äkta (tex interaktionen med barnen)
Sen kan jag tycka att alla här plus CamCam verkligen överdramatiserar alla små händelser och skall försöka hitta konspirationer i alla små val

Jag blev provocerad av att hon gjorde till sin grej att flyga överallt. Det var förra sommaren och hösten när det var extremt varmt och torrt överallt och dessutom en massa bränder. Jag känner mig inte lika irriterad nu, hon är ju långt ifrån ensam om det, även om jag tror att de flesta affärsidkare försöker effektivisera genom att ta möten på andra sätt än att alltid vara på plats. Det är i alla fall min erfarenhet. I övrigt är il verkligen fascinerande, det är med skräckblandad förtjusning och en ganska stor del skam (det är ju faktiskt en verklig person) som jag följer henne från denna blogg ?

Hon är väl den enda som verkligen filmar och visar att hon just flyger…
Andra reser mycket med talar aldrig om själva flygresan dit

Jag blir ta mig fan aldrig klar med min utbildning?. Tog en paus och nu har jag fått ta två terminer att bara plugga igen det som jag låg efter med pga tog paus mitt i en termin. Orkar inte mer!!!!! Alla tjatar och frågar när jag är klar också…

blir också galen på att alla ska fråga.
men försöker se det som att människor inte har något bättre att säga.
och på något sätt betyder väl ”är du klar snat”: hur mår du? Hur går det? Orkar du plugga? Och många har varit i liknande situationer och fastnat.

Känner igen :/

Vill du ens bli klar? Det är ok att hoppa av och göra något annat också!

Funderar på att köpa en Ambilight tv från Philips (https://www.netonnet.se/art/ljud-och-bild/tv/55-60tum/philips-55pus670312/1003043.9118/)
Är det nån här som har en sån? ? Vill veta om någon ångrat det isf. Jag upplever bra bild, men var ett tag sen jag kollade på en sån tv, då en kille jag dejtade förr hade en sån. Ah. Typ så ? Tänker att det kanske blir drygt om man ska typ spela tv spel? ?

Det är bland det bästa köp vi har gjort senaste åren. Jag kommer aldrig ha en ”vanlig” tv igen…? KÖP

Åh, tack för svar! ? Då blir det en sån sen när ekonomin tillåter i nya lyan ?

Har en! Är nöjd. Min man spelar tv-spel på den och har aldrig klagat. Bör tilläggas: är totalt okunnig och visste inte vad det var när jag köpte tv:n utan köpte den bara för att den var på extrapris ?

Det låter bra, min pojkvän är fullständig nörd och tyckte det såg irriterande ut, men tänker faktiskt skita i vad han tycker och köpa en ändå hehehe ? bästa köpen är dom spontana på extrapris haha ?? tack för svar! ?

Man kan stänga av ambilighten tror jag 🙂 åtminstone byta färg

Jag ”ljög” för min kille om en grej.

2016 började jag ett program på högskolan, vilket jag upptäckte inte alls var min grej. Jag hoppade av efter ett år. Under denna period gjorde jag och en kille slut, men hade kvar en slags vänskapsrelation.

Jag berättade aldrig att jag hoppade av och började ett annat program, men har typ antytt att jag har läst på programmet. Jag har fortsatt läsa vissa kurser.

Vi har nyligen blivit tillsammans igen, och jag valde då att berätta allt detta för honom. Han har inte hört av sig sedan dess, snart 24 timmar.

Jag förstår att han är arg, och att jag har ljugit i två år. Men dumpar man någon för detta? Han har besök i helgen så kan ej klampa dit.

Känns som en märklig sak att ljuga om? Och möjligtvis jo, två år är en lång tid och påverkar såklart tilliten i en relation. Men du kanske har en bra förklaring till varför du undanhöll det.

Ja, det har jag.

Han har alltid kritiserat mina val i livet gällande kläder, utbildning, jobb osv. Han är expert på att trycka ner, och få en att må dåligt över småsaker.

Men ja, jag vet. Väldig sjuk grej att ljuga om.

Du borde kanske säga det till honom. Förhoppningsvis förstår han varför du gjorde som du gjorde + att han även kanske ändrar sitt beteende. Hoppas i alla fall att det löser sig för dig 🙂

Vi har pratat om att jag har svårt att berätta saker för honom, så när han hör av sig får jag helt enkelt vara ärlig, och erkänna att det var en dum grej att inte berätta. Tack 🙂

Eh nej? Du ska dumpa skiten om han någonsin hör av sig igen. Gör han det ska du bara säga:
”Jag förtjänar någon som älskar mig för den jag är, precis som jag är. Som alltid har min rygg och supportar mig.”

DET är vad en riktig pojkvän hade gjort. Inte denna minimänniska på dagisnivå du dejtar.

Om anledningen till att du inte berättat är att han kritiserar dig och trycker ner dig ska du ju inte vara ihop med honom – ALLS!

Men vilket rövhål – hoppas han aldrig mer hör av sig till dig. FÖR DIN SKULL!
Girl – plugga vafan du vill. Jobba med vafan du vill. Klä dig hur fan du vill. FÖR DIN SKULL!
Din ”pojkvän” kan ju sticka iväg och mysa med gubbarna i Alabama.

”Han är expert på att trycka ner, och få en att må dåligt över småsaker.”
Varför är du ihop med en sådan person?

Och vad gäller lögnen, antingen säger han att det var dumt och släpper det. Eller så är han rak med att det gick över någon slags gräns för honom. Men att köra silent treatment är ett maktspel, ett fult sådant. Och det ska ingen göra. Du har liksom inte mördat någon.
Accepterar du det beteendet lär han sig att det funkar och du kommer aldrig att känna dig trygg i förhållandet.

Mitt råd är att skita i honom. Du är värd att må bra, bli stöttat och ja, om du gör fel så får du blir förlåten eller inte, men rak och öppen kommunikation är a och o för att relationen över huvud taget ska funka.

Han verkar faktiskt vara ett as och du förtjänar bättre.

Låter inte så härligt att vara tillsammans med någon som är ”expert” på att trycka ner och få dig att må dåligt över små saker. Det fanns ju en bra anledning till att du ljög men hade det varit ett bättre förhållande hade du kanske inte känt behovet av att ljuga.
Finn en person som får dig att må bra, som lyfter dig, som är stolt över dig och som du VILL berätta ALLT för oavsett vad det är! Stå på dig.

Men herregud varför har du blivit ihop med honom igen?
Tänk på dig själv, du ska inte vara ihop med någon som trycker ner dig

Men varför är du tillsammans med någon som kritiserar alla dina val i livet, är expert på att trycka ner och får dig att må dåligt över småsaker?

Tacka gudarna om han faktiskt gör slut med dig så du blir kvitt honom eller?!

Låter ju inte som en kille du borde vara tillsammans med!!!

Jag vet inte om jag tycker att din ”lögn” är det värsta här, snarare killens beteende. Det är inte schysst att kritisera dig för dina egna val när det gäller ditt eget liv ?

Levde med en sån i 20 års åldern. Han förstörde mitt självförtroende vilket resulterade i mkt osäkerhet å alkohol i min 20 års period. Är dock jäkligt envis å vet vad jag vill och tog mig igenom svåra utbildningar och skaffat de jobb jag vill ha. Det är dock först nu när jag är 36 som jag börjar må helt bra och vågar tro på mig själv nästan fullt ut.

Så mitt tips, låt han inte i frågasätta dina val. Stå på sig å ifrågasätt i stället varför han i frågasätter dig. Klarar han inte av att du tar du väljer själv – LÄMNA honom. Han kommer förstöra många år av ditt liv annars.

Förstår att han säkert blir ledsen över att du inte varit ärlig mot honom. Tillit är grunden i ett förhållande tycker jag. Men samtidigt, och i all välmening, varför är du med en kille som alltid kritiserar dina val? Du förtjänar bättre än så. Någon som stöttar, uppmuntrar, naturligtvis ger konstruktiv feedback emellanåt, men framförallt älskar dig för den du är.

Någon som har tips på hur man säljer bra på loppis? ?

BILLIGT ska det vara, då säljer förhoppningsvis det mesta!

Vad är man beredd att betala för kläder, t.ex. blusar och klänningar samt prylar till hemmet: vaser, krukor etc.? Allt är i bra skick, men inga designgrejer ?

Kläder 10-50 kr styck beroende på vad det är för något plagg. Vaser 25kr. Krukor 10kr.

Ja precis, max 50 kronor plagget. Elektronik om den är hel och fräsch max någon hundralapp. Annars är det alltid bra att hålla sig under hundringen. Kanske dra till med mängdrabatt, en tröja för 20 men du får 3 för 50.

Var trevlig ! Svenskar ör stela och nervösa.

Ha prislappar. Många vågar inte fråga om priset. Ha ordning på bordet. Lägg gärna upp sakerna väldigt prydligt och gärna på stor duk eller lakan Sätt upp lapp med svischnumret. Priser. Pocket 5 kr, kläder 20 kr, blomkrukor 5 kr. Folk vill fynda.

Exakt vad jag tänkte skriva!??

Känslan när ex.jobbet precis är inlämnat! Vill ju bara gråta av lycka över en kall öl nu ?

GRATTIS! Så jäkla bra jobbat! Vad handlade ditt exjobb om? 🙂

Grattis! Du förtjänar många kalla öl ?

Tack snälla ni, det värmer! ☺️??

Vad hände med Annica och Xenias podd?? Inga avsnitt sedan april ?

Det har hon svarat i sin blogg. Båda har mycket på varsitt håll så de prioriterade inte podden i nuläget.

Annica har sagt att de lagt ner den pga hon har så mycket annat att göra. Men jag undrar om det är hela sanningen för känns ju lite som att de skurit sig mellan dem för de var ju jämt med varandra förut och verkar inte hänga nu.

Någon som varit på KitKat i Berlin? Hur galet var det? Berätta allt?

Lyssna på alla våra ligg podcasten
De har avsnitt om det

Det är därifrån jag fått nys om det ?
Vill höra fler stories!

Min man har varit där med kollegor efter möte i Berlin. Han sa att det var kul och galet. De fick dra via någon porrbutik och köpa outfits. Han har lovat att ta mig med nästa gång 🙂

Jag har förstått det som att personer ligger helt öppet, överallt, är det så eller sköts det snyggt och lite hemligt ?

Alltså är det en vanlig klubb också eller går man bara dit om man har för avsikt att ligga? 🙂

Det är en vanlig klubb också men folk ligger öppet. Gränslöst liksom..

Hur ofta onanerar ni? Hur länge, vad gör ni oftast , kommer ni varje gång?

2-3 ggr per vecka. Får orgasm varje gång. Ibland riktiga fontäner. Tar ca 30 min med klitorisstimulator.

Innan jag fick sambo ofta
När jag inte kunde sova funkade onani bra

Nu med sambo inte ofta alls

I duschen rätt ofta, har en jävligt go och hård stråle på vårt munstycke? Kommer ganska fort av det.
Min man bytte munstycket en gång, han fick snällt byta tillbaka hahahah

Sen också med min rabbit dildo (hängt med i 10+ år) ibland, då mest för att komma vaginalt. Kommer rätt fort av det med. Försöker dra ut på det ibland men ?

Det går såå mycket i perioder för mig. Just nu är jag i en period där det sker kanske en gång varannan vecka. För en månad sedan körde jag varenda dag. Jag använder en rabbit, antingen bara vibratordelen eller tillsammans med själva ”dildo”delen. Jag har väldigt lätt för att komma så, ja. Jag kommer varenda gång.

Är väldigt sugen på att köpa en Satisfyer. Är ju för evigt singel så skulle vara kul att experimentera med lite nya leksaker!

Har en Satisfyer pro 2, alltså, WOW. Köp!!

”Att kriga för fred är som att onanera utan att komma.”

Beror på om man är frisk och så men generellt kanske 3ggr i veckan. Längd max 10 min från att jag lägger mig ner tills leksaken är tvättad och tillbakalagd i lådan. Ja, självklart kommer jag varje gång. Envis är jag, men har jag påbörjat så ska de fan avslutas. Men jag har en satisfyer och en rabbit så har inga problem med att komma, snarare att det går för fort ^^

Kanske tre gånger i veckan. Kommer alltid, tar några minuter bara. Gillar dock inte leksaker, är för känslig för det och det gör nästan ont.

Det känns lite jobbigt med Camillas sätt att skriva om svarta listan och ip nummer! Det fungerar utmärkt att hetsa mot Isabella och Anna book, vilket jag iofs också! Hihi. Men skriver man negativt om Cissi wallin eller Greta, då jäklar blir det moderator! Så länge man inte hatar/hotar/hetsar ska det vara lika för alla! Trevlig fredagskväll på alla.

Första inlägget hamnade i modd TYPISKT så provar igen!

Varning för familjelivsämne:

Är det någon som har erfarenhet av att gå från hormoner som t.ex p-piller eller annat preventivmedel och bytt till kopparspiral?

Jag har ätit p-piller sen jag var tonåring och glömt bort hur det var utan dom. Jag mår egentligen inte vidare dåligt just nu men har börjat undra hur det skulle vara att slippa hormoner.

Har läst en del negativa erfarenheter från andra, kraftigare mens, mensvärk, killen får skavsår på snoppen vid sex osv. Är det verkligen lönt att slippa alla dessa hormoner vi tillför kroppen eller blir man bananas av sina egna hormoner också?

Det går väl ut färre hormoner om man har hormonspiral än med p-piller, kanske kan fungera om det inte funkar med kopparspiral. Men testa det först ?

Jätteroligt med öppet spår när man för en gångs skull ville skriva något och få råd om och både inlägg 1 och 2 fastnar i modd. Skit.

Jag hade inte hunnit spara mina inställningar. =(

Tack för att det gick snabbt igenom trots att du är utrikes 🙂 Pöss

Är kär i en kille på jobbet och misstänker att han är lite småintresserad också. Vi båda har partner på varsitt håll (jag går i tankarna att göra slut eftersom jag är mer intresserad av killen på jobbet och har börjat spana in killar på en helt ny nivå än tidigare och ser det som ett tecken att jag inte är kär i min nuvarande kille längre).
Nu till frågan, hur märker man att en kille är intresserad och hur förtar man diskret?

Åååh jag undrar exakt samma sak!! Är intresserad av en klasskompis och skulle vilja ha någon bekräftelse på om det är något så när ömsesidigt.

Först gör du slut med killen du har om det inte är bra… sen så får du vänta på att Jobbkillen eventuellt blir singel… sen kan du funder över resten!

Vad har du/ni för tips till mig då?? Anonym ovan alltså. Där båda parter är singlar hehe. Plz help a sister out. Kan verkligen inte läs av hans signaler och vet inte hur jag ska bete mig.

Ofta brukar man ju märka det tycker jag 🙂
Ses ni bara i skolan?! Är väl lättare att ngt händer om man ses även utanför 🙂

Jag har gjort den resan, värt att vänta på ? både jag och min man var upptagna på annat håll, men när vi båda var singlar slog jag till ? hur man gör vet jag inte, det bara blev så. La ut lite hintar till folk som kände oss båda (mitt ex till exempel) och då skötte de lite av jobbet genom match making också!

Bra gjort tycker jag :). Annars tror jag det är stor risk att att man funderar på om den andra kan tänka sig att göra likadant igen

Om hans pupiller vidgas när han tittar på dig gillar han dig. Om han hittar ursäkter att prata med dig gillar han dig.

För drygt ett år sedan skrev jag här när jag hade förlorat ett barn väldigt sent i en graviditet och var så hemskt trasig och behövde skriva av mig någonstans. Jag fick så fint stöd och så mycket kärlek och all den anonyma internetkärleken värmde mitt hjärta så.

Om två månader är min dotter i magen beräknad. Känner hur hon sparkar där inne och är så oerhört tacksam över att förhoppningsvis bli mamma till det här lilla livet i sommar.

❤️

<3 <3

Fantastiskt! ?

Åh. ❤️

❤❤❤❤❤❤❤

Blir så rörd!! Grattis!

Åh, så glad för din skull ❤️ all lycka och välgång till er ❤️

Så otroligt glad för din skull! ?

Jag skulle behöva köpa nya kläder inför sommaren, men jag vill inte för att jag är så otroligt obekväm i min kropp atm. Allting sitter fult och visar saker jag inte vill visa, det skaver på låren om jag har shorts och allting är bara skit. Jag hatar sommaren. Så himla mycket.

Den här sommaren kommer bli sämst överlag. Inte bara kläd-/kroppsmässigt.

Vet känslan. Kör på kjol eller klänning med cykelbyxa under. Då skaver inte låren.

Trivs verkligen inte i varken kjol eller klänning tyvärr…

Byxdress? Finns i massa olika varianter!

Är för lång för det… har köpt/testat säkert 10-15 stycken, även med extra långa ben, men ändå skär de upp i brevinkastet så fort jag böjer liiiite på benen 🙁 eller så slutar de på halva vaden. Sörjer det pga det är verkligen sååå fint.

Hmm, hur lång är du då?

182 ish. Och har ganska långa ben i förhållande till överkroppen.

Du ska inte ha komplex för din kropp, tänk bara hur det låter för alla oss som läser här – 180+ och långa ben, perfekt ? våga testa och ta ut svängarna. Jag tror att du nedvärderar dig själv och din kropp!

Kroppen är värd sköna kläder! ❤️ Har du provat tunna, vida viskosbyxor med resår i midjan? Obs! Viktigt att de inte är polyester som gör att kläderna kliar och svettas, utan endast 100% viskos. Går att mixa med blus, t-shirt, skjorta, tunika. Inte för att gömma kroppen, utan för att det är så jäkla skönt att ha mjuka kläder! Har dessa som är supersköna och långa (är lång själv): https://m2.hm.com/m/sv_se/productpage.0705734002.html
Kolla gärna på Stina Wollters sparade stories på Instagram, t ex ”Vitt fett”, om du inte gjort det. Att acceptera sig själv och t o m älska sig själv fast man inte tillhör normen går även om det inte känns så!

Länken funkar inte 🙁
Alltså jag är väl egentligen rätt mycket norm. Eller ja, är i alla fall ”normalviktig”. Men jag har alltid varit väldigt underviktig och har de senaste två åren gått upp rätt mycket i vikt (vilket gjort att jag nu ligger på en mer hälsosam nivå). Jag har bara svårt att acceptera att min kropp förändrats även om det var bra för mig att den gjorde det.

Artikelnumret är 0705734002 om du vill söka i HM:s app. Lovar att byxorna är värda att provas! Jag är också normalviktig, men har alltid haft en ganska osund inställning till min kropp (enstaka negativa kommentarer eller skämtsamma pikar ligger kvar och skaver långt efteråt, jag jämför mig ofta med smalare människor i omgivningen och känner att jag inte duger, får ångest av att gå i bikini på stranden osv). Ett typ av lågintensivt självhat, som jag tyvärr tror att många bär på. Tänker att normen är rätt snäv ändå, iaf i tidningar och på Instagram. Man ska vara snygg och smal på alla rätta ställena. Ingen som släpper ut magen och bara är. Insåg först när jag följt Stina Wollters konto ett tag att en stor del av mitt liv begränsas av just det negativa tankar om min kropp. Vet inte om det stämmer in på dig, men ville bara bidra med lite pepp oavsett ❤️

Ska kolla upp dem! Tack!
Åh, jag har precis samma upplevelse av min kropp. Känner verkligen igen mig i det du skriver. Jag har dock följt Stina ett par år, tillsammans med andra kroppspositiva konton, men det biter liksom inte på mig riktigt? Jag har så svårt att tycka att jag duger, fast jag tycker att alla andra gör det. Jag skulle behöva söka hjälp för mina hjärnspöken men det är så svårt. Tack för peppen i alla fall. Det uppskattas så himla mycket <3

Alltså, jag har inte en helt hälsosam syn på min kropp än. Men insikten om hur mycket onödig tid jag lägger på dåliga tankar om kroppen har gett mig mycket. Tänker fortfarande negativa tankar varje dag, men inte lika ofta som förr. Klämmer inte längre in kroppen i för trånga byxor. Vågar säga emot när andra smalhetsar över fika på jobbet mm. Baby steps helt enkelt. Insikt, sen acceptans, och sist förändring typ!

Jag har aldrig shorts, pga asblek och tål inte solen. Det finns jättesnygga svala långbyxor.

Jag tycker det är så svårt att hitta ”lösa” byxor som passar på min kropp. Och som inte är alldeles för korta eftersom jag har så långa ben.

Kolla in asos tall! Min man är en stor jäkel och det är enda stället som faktiskt har tillräckligt långa kläder 🙂

Jag har gjort det någon gång men inte hittat någonting tyvärr. Men antar att det kommer in nytt osv, så får väl hålla lite koll!

Testa The skin agent mot skavande lår!!?
Och gå till butiken Zizzi och dylikt för att få finare kläder i rätt storlek och passform!?
Våga prata med säljarna❤

Alltså jag är inte ”plus size”, jag är bara inte bekväm i min kropp.

Jag säger högmidjade lösa byxor i ett tunnare material! Eller långkjolar med sandaler med en liten klack till eller vita sneakers. Svalt, trendigt, snyggt och döljer det mesta…

https://www2.hm.com/sv_se/productpage.0761596002.html

De här byxorna fick jag hem förra veckan. Så sköööna, linne i som andas så bra, och döljer rumpa och lår och mage som jag inte är så bekväm med att visa.

Åh, vilka fina! Tror dock inte att de hade passat mig. Typ ingenting passar min kroppsform atm. Eller ja, jag vet att det bara sitter i min skalle men det är jobbigt oavsett. Jag svettas dessutom rätt mycket över hela kroppen, så måste typ ta hänsyn till det också…

Ska försöka hitta någon långkjol dock. Det tror jag skulle kunna vara ok.

Det är många som ger bra och fina tips, men du verkar ha en ”ursäkt” för allihop. ”För lång, gillar inte ditten och datten, svettas för mycket, hittar inget fint” etc. Du kanske bara behöver komma ur din comfort zone och prova massa olika grejer. Även grejer du vanligtvis inte skulle prova. Gå ner på stan och prova allt som du tycker är fult eller fånigt. Prova allt som belyser kroppsdelar som gör dig osäker. Prova knasiga mönster och knäppa kombinationer. Din kropp är toppen och kläder är bara kläder. Försök att avdramatisera och sluta leta hinder och fel. Ha kul! Plötsligt hittar du plagg du verkligen gillar. Lycka till

Men jag skriver ju att jag är obekväm i min kropp och att allting sitter fult? Då är det klart jag kommer med ursäkter? För det är exakt det mina kroppskomplex skapar? Jag bad dessutom aldrig om tips, även om det är fint att folk kommer med dem. Men tycker det är riktigt orättvist att du ska vara såhär kritisk mot mig när jag skrivit i originalinlägget exakt vad som är mitt problem.

Dessutom LETAR jag inte hinder eller fel, de bara finns där och jag rår inte för det. Det är så jävla lätt för någon utomstående, som inte har någon aning om vad jag gått igenom med min kropp, att komma med sådär dömande kommentarer.

Nej, vi har ju ingen aning och hon försöker ju komma med bra tips.

Håller med…
Å klär man på sig för att dölja fettet så svettas man floder å vill inte vara bland folk!

Har du kollat Asos? Har för mig att de har en ”tall”-kollektion (precis som en ”petite”). Kanske kan vara värt att testa??

Någon sjukvårdskunniga som kan tipsa om hur man vågar stå på sig i vården. Haft svårt nageltrång nu i sex månader med stort sår bredvid nageln och det ända jag får höra av vården är att jag sköter det bra. Vill bli av med det men vågar inte säga till dem att jag behöver mer hjälp än att de lägger om såret ibland. Det styr hela mitt liv nu och har börjat sätta sig rejält på psyket men jag är ingen som vågar säga vad jag tycker. Hur kan jag lägga fram det på ett bra sätt?

Ta med dig någon vän eller anhörig nästa gång du ska till doktorn för lite extra stöd!

Säg som det är.

-Hej, det här nageltrånget förstör mitt liv. Jag behöver mer hjälp. Jag tänker inte gå härifrån förrän vi har en rimlig plan.

Alternativt, om du har möjlighet, gå privat? Fråga över telefon vad som skulle vara nästa steg och att du vill ha det.

Första steget, oavsett vårdgivare, borde kanske vara att ta reda på vilket nästa steg i behandlingen är? Lättare att säga – hej, jag vill detta… och sedan förklara varför om det krävs.

Ett bra sätt är att bara säga precis som det är! Som jag förstår det är inte problemet att dom nekar dig mer hjälp, utan att du inte vågar säga att du behöver det? Tänk bara på att dom finns där för dig, för din skull, för att hjälpa dig. Tala bara om som det är och ge dig inte, stå på dig! Du kan även be o din läkare skicka en remiss till annan vårdgivare eller specialist och du kan även skicka in en egenremiss till specialistvård. Känns det jobbigt att behöva ta upp det själv så ta med en vän/partner/förälder till nästa besök som kan backa upp dig eller föra din talan

Har du gått till en fotvårdsspecialist? Jag var nyligen på fotvårdsbehandling och hon berättade just om deras metoder för nageltrång (men jag lyssnade inte så noga eftersom jag inte drabbats av det själv), så jag tror man kan få bra hjälp där, som skiljer sig lite från den hjälp man får på vårdcentralen.

Skriv ner precis som du känner och beskriv vad du vill ha hjälp med. Var tydlig med att det påverkar dig psykiskt. Skicka in det genom dina vårdkontakter. Be även om en second opinion.

Gråt, funkar väldigt ofta. Be om att få träffa någon annan sköterska/läkare om du fått träffa samma hela tiden. En gång sa jag ”går inte härifrån förrän jag fått hjälp” och då fick jag det. Nageltrång är ett litet problem som känns som ett stort jävla helvete!

Bästa beskrivningen jag har hört! Problemet är att jag har inte ens fått träffa läkare, kommer bara till distriktssköterska och när jag uttrycker oro så förminskar de mig, ”så farligt ör det inte lilla gumman”. Är visserligen bara 18 men att bli behandlad som ett barn känns inte så kul. Ska gå tillbaka nästa vecka och ta med mig mamma så hon kan förklara hur mycket det har påväerkat mig, de kanske tar det mer på allvar då. Tack för all hjälp!

Bra att ta med mamma, tråkigt men de lyssnar säkert bättre då. Säg att du inte kan gå ordentligt. Överdriv! Har du gått med det ett halvår måste de fasen ta tag i det.

Hatar sköterskor som förminskar. Efter min 7 operation sa jag att jag hade hellre tagit bort hela tån. Varav sköterskan sa ”Men lilla gumman, det finns dom som har det värre!” och ja, såklart det stämmer MEN redigt less efter 7 operationer (det är man efter en operation också) med en läkare som inte kunde göra sitt jobb och var jävligt speciell. Där och då var det Mitt största problem och jag hatade det. Hon hade kunnat säga att hon förstår att jag har ont och att det är jobbigt men det är inget alternativ istället.. Men nope. Samt blev utskälld pga hur jag gick med foten efter en operation för vågade inte stödja riktigt på den. Hon skrek över hela HC typ. Som tur är har hon gått i pension…

Gå till en medicinsk fotvårdare!

Ser att du fått rådet redan men kan vara en röst till. Skit i vården och gå till en fotspecialist ex medicinsk fotvårdsspecialist. Min man hade nageltrång gick dit 2 ggr, borta. Jag gick till en för en ”liktorn” som de tydligen heter som jag haltat runt med 1 mån, 1 gång och borta. Där får du hjälp och inte bara klapp på ryggen och ”vila och ta en alvedon”.

Lider så otroligt med dej, har själv haft nageltrång och opererat mej 8 ggr totalt. Ingen rolig historia att få det, men var på din vakt, man kan få blodförgiftning om det är tillräckligt illa. Det var nära att jag fick det en gång, fick åka akut till HC och operera.

Ring och överdriv det du berättar! Jag själv är precis som du. Ibland måste man överdriva lite. 🙂 säg att det gör jävligt ont, att du inte kanh

Jag är glad att jag inte opererat nageltrång på typ 8-10 år, värst är ju lokalbedövningen. Men du klarar det!

Nu hamna kommentaren i modd, men *säg att du inte kan ha vanliga skor. Haha.
Lycka till! ❤️

Vad gör ni i kväll?
Själv ligger jag och kollar mobilen i sängen, sur på sambon efter tjafs om hockey på TV ? Tänker sura kvällen ut (eftersom jag är less på sambon och har en hemlig crush)
Funderar på om jag ska äta godis eller inte, har redan ätit pizza till middag, och vill egentligen gå ner i vikt till sommaren.

Varit vaken i 28 timmar snart. Väntar bara på att klockan ska bli liiiite mer, helst 21.30,sen ska jag sova. Hyfsat trött nu. ??

Jag har gått och lagt mig! Ska försöka sova snart? sova tidigt en fredag, ska bli så skönt

Sura inte över skitsaker som hockey. Ät godis, skit i vikten. Sommaren är redan här så love yourself och gå ut och sniffa på naturen lite. Om du inte är pollenallergiker förstås, då kan du titta ut genom fönstret och glädjas åt allt fint som blommar ut nu.
Gör något härligt och givande denna helg som får dig att må bra, livet är för kort för att sitta hemma och sura över tvn och sambon.

Tack! De var fina råd! Så sant också att man inte ska bry sig över skitsaker, livet är ju verkligen här och nu! ?

Blir galen!
Oavsett vad man bestämmer med min man så kommer han aldrig i tid!
Idag = LetsDancemys med barnen, han kom hem 20.30 från jobbet!
Han lovar vara hemma från jobbet 19.00 men kommer aldrig hem då och hör i princip aldrig av sig!

Så jävla respektlöst!

Då blir han utan middag och fredagsmys!

Det är respektlöst! Men skit i honom, vänta inte. Börja myset själv så när han kommer får han känna att han missat något!

Precis!

Ja- alltså jag och barnen väntar inte men det stör mig ändå jättemkt!
Och som att han alltid räknar med att jag tar hand om barnen – finns ju inte direkt ngt utrymme för mig att vara sen så de blir ensamma!
Vi bråkar om det hela tiden men han ändrar sig aldrig utan ser det som ”självklart”…hans pappa är likadan!
Sen kommer han hem och är som att allt är precis som vanligt och ber tex inte om ursäkt!

Du verkar ha hamnat i ojämlikhetsfällan ☹️ där din man anser att han tid är vikigare än din
Kanske dags för familjeterapi innan de blir skiljsmässa

Ja!
Vi lever så jäkla ojämlikt även fast vi lever jämlikt ekonomiskt (typ betalar lika mkt osv) – men så sjukt ojämställt i övrigt!

Har han ett arbete som kan dra ut på tiden? Om inte vad gör att han kommer hem senare? Låter som han prioriterar annan/annat än familjen. Sorry to say…

Han är egenföretagare så han blir ju i princip aldrig klar, det finns alltid saker att göra – men samtidigt, har man valt att skaffa två barn så får man fan prioritera familjen!

Jag har också ett chefsjobb men jag har ju fasen ett heltidsjobb hemma också…

Så jäkla arg och besviken just nu?

Gör upp ett schema! Sätt hårt mot hårt. Han får hämta barnen dessa dagar, han är ansvarig för det och det och han ska vara hemma kl 18 varje fredag för han är förälder!!!

Ta ett snack. Säg att du INTE tänker leva som ni gör. Skräm honom lite. Fråga hur han hade löst varannan veckatjofräset. Om man ska hårddra det så ärju 50% av barnens ”hemmatid” hans ansvar. Varför ska du curla honom?

❤️
Jag förstår det. Det är vansinne att han lämnar hela kvällens göromål till dig. Otroligt själviskt. Det kan kosta honom, ingen står ut i längden. Visa honom denna tråd. Kram.

Är så ledsen över hur vårdsitutionen ser ut. Brukar aldrig söka upp läkare om jag verkligen inte måste. Det tog 3 veckor innan jag fick en tid och när jag väl kom varade besöket 9 minuter. Jag kände att allt stressades igenom och att jag inte fick förklara min situation ordentligt. Tyckte doktorn var så nonchalant och när jag visade en bild på hur min hud såg ut under smärtaanfallen så ryckte hon bara på axlarna och sa att hon inte vet vad det är. Har så ont men vågar inte söka hjälp på nytt. Är rädd att inte bli tagen på allvar.. 🙁

Är det någon som har liknande symptom som mig som kan berätta vad som har hjälpt er?
Jag har en extrem smärta på sidan av kroppen precis under armhålan. Den här smärtan strålar ut i hela armen och ibland domnar fingret bort. Förutom konstant smärta kommer det i vågor huggande smärta. Huden blir helt rödflammig och minsta beröring eller när kläderna nuddar gör ont. Vissa dagar kommer jag inte ens upp ur sängen. Jag har försökt allt receptfritt paracetamol, ibuprofen, diklofenak, acetylsalicylsyra, Naproxen och sumatriptan utan att det blir någon skillnad.

Åk till akuten så går du träffa specialist direkt, även om de är lång väntetid

Tack för svar M ❤️. Läkaren jag träffade var specialist i allmänmedicin. Fick utskrivet migränmedicin trots att jag ifrågasatte det då jag har haft migrän tidigare och har inga symptom alls som liknar detta (har ju även testat sumatriptan). Tycker du fortf att jag ska besöka akuten? Jag vill inte ta upp tid för någon som kanske är i större behov akut

Jo, detvtycker jag verkligen att fu ska om du mår så dåligt och inte har fått bra hjälp innan. Och oavsett så går de mest akut sjuka före ändå på akuten. Nä stå upp för dig själv!

Absolut inte akuten! Jobbar som ssk på sjukhus och folk som söker till akuten med icke-akuta problem gör en så frustrerad med tanke på hur vårdsituationen på sjukhus ser ut nu för tiden. Du kommer inte få träffa en specialist på en akutmottagning – de kommer be dig att söka till din VC eller helg- och kvällsmottagningen beroende på vilken tidpunkt det är.

Ring hudkliniken och fråga hur du skickar in egenremiss samt hur du kan skicka in bilder.

I remissen ska du tydligt beskriva dina problem och även berätta om bemötandet du fick av allmänläkaren.

Nej du får inte träffa en specialist på akuten med de symtomen.

Specialister jobbar oftast inte på akuten. Det är AT läkare eller de som gör sin ST. Åka dit med symptom man har haft och som ej är akut, är helt fel. Akuten är till för akutafall, inte för patienter som inte orkar vänta på en tid på vårdcentralen. Hen blir hemskickad garanterat. Dock tycker jag det är fel att hen ej blir tagen på allvar, men det är bara att byta läkare eller vända sig till en dermatolog.

Jag känner inte igen symtomen men dock obehaget att bli förminskad och tillintegjord av stressade ointresserade läkare. Fick sån ångest efteråt, man kan ju inte säga vad man tycker för man är i beroendeställning. Kände länge efter att jag inte ville söka vård för någonting utan att ha min sambo med mig.
Stå på dig, ta med en vän/kollega/släkting vad som du litar på och sök vård igen. Om du tror det är hudrelaterat kan du skriva en egenremiss till hudspecialist.
Hoppas du får mod att söka hjälp.
Kram

Bältros?

Låter verkligen som bältros! Kass läkare!

Symtomen liknar när min vän hade bältros? men stå på dig, speciellt eftersom du upplever domningar!

Exakt vad jag tänkte. Säg att andra misstänker bältros och att det känns jätteviktigt att få hjälp!

Absolut inte migrän?! Va fasen liksom är det för läkare du träffat. Låter helt bisarrt. Låter som en inkompetent läkare for real.
Läst nedåt och ja låter som typexempel på bältros.
Ring på nytt, klart du ha tid. Annars vänd dig till bättre vårdinrättning.
Det kommer bli bättre dina symptom ❤

Vill byta jobb. Samtidigt vill jag inte skjuta upp att börja försöka bli gravid alltför länge. Ska jag stanna kvar på mitt nuvarande jobb och hoppas att det inte tar alltför lång tid att bli gravid för att sen byta jobb efter föräldraledigheten, eller ska jag byta jobb och skita i att jag ev måste berätta att jag är gravid ganska kort efter att jag anställts? Kommer såklart vänta med försöken tills provanställningen gått över till fast om jag får nytt jobb, men har jag ”otur” kan det ju gå snabbt. Vad har ni för erfarenheter? Blir chefer arga om man blir gravid ”för kort” efter anställning?

Byt jobb. Det kan gå snabbt, men kan också ta lång tid att bli på smällen, vill du då gå där på ditt jobb du vill byta från bara för att du väntar på att bli gravid?

Byt jobb och vänta inte förlänge med att försöka bli gravid. För mig har det gått ett år, fortfarande inte gravid och kvar på samma jobb som jag trodde jag snart skulle bli föräldraledig ifrån 🙁

enligt lagen får chefer inte fråga om man är gravid på jobbintervjuer eller diskriminera en för att man är gravid.
men det betyder inte att det inte sker i praktiken.

tänk på att efter du fått barn kan det blir svårare att få jobb. eftersom chefer kommer tänka att du kommer vabba mycket och kanske skaffa fler barn.

jag har inte egen erfarenhet men hört från andra.

barn är bäst så gör det som känns rätt för dig.

Byt jobb om du hittar nåt som passar. Jag var gravid i v.20 när jag var på intervju för mitt jobb. Började i v.27 och gick hem 6 veckor senare för att vara föräldraledig i 1,5 år.

Men usch för såna som du

Vad menar du? En vettig arbetsgivare ser inte en graviditet som ett hinder! En vettig arbetsgivare rekryterar den bästa kandidaten för en tjänst, oavsett om det innebär att personen är snart kommer vara föräldraledig. En vettig arbetsgivare ser familjeliv som en naturlig del av livet och fattar att anställda är människor, inte maskiner.
Med vänlig hälsning, en vettig arbetsgivare

Tack allihop för svar! Ni har rätt, jag borde följa magkänslan och byta. Så skönt att få andras syn på det, tack!

Tips på riktigt bra skräckfilm?
Inga monster.

Barnhemmet. Spansk film dock! Men väldigt bra

The Shining!
Gammal klassiker, men så bra!!!

It Follows
Hereditary

Har någon pepp till en snart 36årig singeltjej, vill träffa någon och bli förälskad, stadga mig, men det händer aldrig.. känns som att jag är en sån person som är svår för andra människor att bli kär i..

You and me both. Kanske vi ska bli kära i varandra?
Jag är ganska rolig och gillar att baka.

Trist känsla för oss alla fyra 🙁
Vad gör man?
Har ni några planer på hur man skall göra? Vänta på att något sker känns ju som en dålig strategi 🙁
Älskar att baka btw

Känner samma tråkigt nog?

Jobbig känsla 🙁 har du planer på hur du skall göra i situationen?

Samma här! =/

🙁 ? vad gör du för att försöka ändra på det eller vad man säger?

Ger Tinder halvhjärtade försök som ju givetvis då inte leder till ngt. Har även kontakt med en exflamma som dessutom är gift. (Kommer inte göra ngt, han är som sagt gift.)

Gör mao inte som jag. ? Gör tvärtom.

Tänker att jag ska bli mer lättillgänglig (le mer, titta män i ögonen mer) och mindre ”resting bitch face silently judging you” och röra mig mer ute på uteserveringar/bland folk.

Sitter också på tinder men känns mer som att det finns en person för mig så tror jag inte att det är där han är.
Att röra sig ute mer låter som en bra idé! Alla mina vänner har en sambo och/eller är gravida så blir färre tillfällen där man är ute och kan träffa folk.
Okej mindre resting bitch face kan jag nog försöka mig på, men så blir man istället den där creepy personen som ler mot folk på morgonbussen ?

? Kanske sant. Stirra lagom är nog bäst. Men jag tänker att ett leende ger ett mer öppet intryck och att ngn kanske vågar komma fram då? (Är lite för feg för att gå fram själv.)

Till att börja med kan du ju släppa fördomen om tinder 🙂 Jag träffade min pojkvän via just tinder och det är samma sak för några av mina bekanta. För övrigt kan du släppa alla sådana ’hinder’ och att ha en bild av hur det ska gå till när du träffar den rätte. Var öppen för allt helt enkelt.

Mitt tips (som jag fick av en kollega) är ”date outside the box.” Alltså välj bort alla killar du Instinktivt gillat, och träffa alla som du absolut inte skulle tackat ja till. Jag menar inte uppenbara psykopater eller de med oseriös profil, utan ”normala” som inte är din typ. Gjorde det 3 ggr och den 4e är nu mitt livs kärlek. Jag är 30+ och var evigt singel innan jag utmanade mig själv. Min sambo och jag har väldigt lite gemensamt, men vansinnigt kul tillsammans, men lever samtidigt ”egna liv” och vårdar våra egna intressen. Han är allt jag drömde om, och jag hade aldrig gett honom chansen för att han hade fula bilder (ytligt jag ver). Det visade sig vara en oslipad diamant och efter ett tag önskade han själv en mindre make over av mig. Han var liksom en kille som satt framför datorer hela dagarna, på arbetsplats med 99% män, så han hade ingen känsla/intresse för att fixa sig. Vill vara förtydliga, han är en fräsch kille, men hade verkligen sunkiga och praktiska kläder. Alltid sliten tisha och jeans och ingen frisyr, han snaggade sig bara då och då och lät håret växa rakt ut. Och jag hade aldrig svept höger om jag inte just då kände mig lite experimentell. Gör en tvärt-om tinder swipe. Det värsta som kan hända är att man går på en annorlunda dejt 🙂

Gjorde tyyyp så. Fast ändå inte. Han är ändå snygg men allt han skrev och hur han skrev gav mig vibbarna om att han var socialt handikappad och aningens korkad. Sen har vi inte samma intressen heller och det tycker jag egentligen är jätteviktigt (fast det visade det sig att vi hade när vi sågs). Träffade honom för att vara snäll, men tji fick jag när det var min livs bästa dejt hittills.
Av oklar anledning blev det bara en dejt dock, jag vet inte varför alls för jag fick ingen bra förklaring. Och här sitter jag ett halvår senare och vill fortfarande ha den här killen. Så jag gick utanför boxen och blev positivt överraskad men så blev det sådär…?

Jag är i samma position. Har tänkt att jag ska börja gå och dansa på typ Lindyhop eller något – många ställen har kvällar med en prova på kurs och sen social dans. Alltså göra kul saker och träffa folk den vägen. Eller nåt annat som hiking.

Det är så otäckt med det här med vad telefon kan snappa upp och sen visa upp som reklam när man surfar.

Jag var hos en kund i dag som hade en hel del Yves Rocher-produkter som stod på två olika bord. Vi diskuterade inte hennes flaskor överhuvudtaget eller nämnde namnet. Däremot så tog jag fram min telefon ibland för att kolla saker. Nu får jag för första gången upp Yves Rocherreklam på flera ställen som sen växlar till sådant jag har googlat på, t ex körkortsböcker till sonen och prylar till bilen.

Är det så illa så att det inte bara är avlyssning längre utan även att de ser genom kameran vad man håller på med? För det är omöjligt att jag får upp reklam för Yves Rocher helt plötsligt, speciellt som jag aldrig googlar på skönhetsprodukter då jag endast använder kokosolja och sesamolja som hudvård och sminkar mig rätt sparsamt och köper kanske någon ny sminkpryl två gånger om året.

Finns det inte vissa appar som spionerar på en? Kolla upp vilka du har och stäng ner såna som verkar oseriösa

Jag ska inte ha några konstiga appar tycker jag. Läskigt med att det måste ha varit genom kameran som Yves Rocher snappades upp.

Kopplade du upp på kundens nätverk?

Nej, mitt egna surf.

Kanske för att hon har googlat på de och när du sitter där med 4G vid samma mastar så får du reklam om hennes googling?
Min partner googlar öl till höger och vänster och jag som är nykterist får massa öl reklam pga samma wi-fi

Fast detta kommer upp hemma på min dator, datorn hade jag inte med till henne och jag bor flera mil bort.

Min telefon som jag hade hos henne kopplar ju upp sig på mitt wifi här hemma så då känner väl nätverket av att det är samma så att säga.

Du är väl inloggad på facebook på både datorn och telefonen? Hade du igång gpsen? Fb ”känner av” att ni är nära varandra. Du lär ju få upp henne som föreslagen vän också.

Får man vänförslag efter var man är? Hade ingen aning faktiskt.

GDPR is your friend!

Vet inte exakt hur det funkar men har hyfsad koll (pluggar juridik). GDPR innebär att företag (t ex Google) får hantera dina personuppgifter, ENDAST om du samtycker till det. Du har även rätt att återkalla ditt samtycke. Med personuppgift avses t ex lokaliseringsuppgift. Google kan alltså spara information om vart du varit någonstans (en plats där det finns Yves) och sedan sälja dessa uppgifter till Facebook m m.

Kontentan: Återkalla ditt samtycke så har Google etc inte längre rätt att lagra uppgifter om vart du befunnit dig m m.

Jag jobbar med digital marknadsföring och jag vill bara flika in att Google och facebook inte säljer användardata till varandra. De har konkurrerande marknadsföringsprodukter och skulle aldrig göra detta (inte av moraliska skäl, utan för att användardata är guld värt, precis som att Apple aldrig skulle höra av sig till Samsung och dela innovationshemligheter).

Det mest troliga är att det är GPS i närheten av den andra personen som gjort att du hamnar i en look-a-like audience. Alltså, den säger ”hon har umgåtts med den här personen och de är samma kön/ålder/båda älskar hundar eller whatever men den första älskar hudvård, då kanske denna person också gör det.

Ej att förglömma att det samtidigt krävs att ett företag har valt att aktivt annonsera just nu på detta, det är inte Google eller facebook som pushar annonserna, utan det är någon som jag som jobbar på andra sidan som gör det. Också viktigt att komma ihåg att ingen vet vem du är som person, man väljer i systemet bara ”alla som älskar hudvård” och får upp att det är 70 000 människor och sen pushar man ut det. Fb och Google vet givetvis, men det är endast Fb som är katastrof på att hålla det hemligt utan blir hackade till höger och vänster.

Att det dyker upp på din hemdator beror på att du har samma fb eller gmail inloggat.

Sorry för lång kommentar men där har ni digital marknadsföring 101. Syftet är inte att vara big brother, utan att kunna serva relevanta annonser

Var helt övertygad om att FB och Google sålde information till varandra. Men se där! Intressant svar 🙂

Tips på sladdlösa (nästan sladdlösa) hörlurar till samsung? Jag vill inte ha lurar som är helt sladdlösa utan bara sladdlösa från telefonen =) Maxpris runt 500 kr (+/- någon hundring)

JBL TUNE 205BT. Kostar 500 kr och har fungerat bra för mig i snart ett år.

bra batteritid? =)

Ca 6 timmar fulladdade. Har inte försämrats avsevärt under tiden jag haft dem.

Tack, jag får kolla =)

Är det någon här som sitter inne på lite mer information om GabJoss som INTE är lull-lull, krukväxter och gottefat?! Eller är den familjen E X A KT så beige-tråkig som alla hennes sociala kanaler är? (Inte ens ”busringningen” var ju speciellt het) Vet inte varför jag hakar upp mig, men blir konstigt nog både fascinerad och lite provocerad av att allt är så mesigt och gull-gull och lagom och mysigt och älskade-barn och klart-vi-tjafsar-men-det-är-typ-också-mysigt-för-sedan-äter-vi-EXTRA-stort-gottefat.

Någon som det dom live på Umeås gator och kan berätta om andra (roliga) sidor?

Några har skrivit här i kommentarerna om att de är rätt kaosartat när den familjen är ute på umeås gator, typ att gabjoss tjatar på och mutar sonen hela tiden och tjatar på mannen att ta 100 bilder på henne. Men ska man vara 1% källkritisk kan det ju såklart vara taget ur någons arsle.

Jaaa jag undrar också! Var ju sååå smaskigt med inspelningen men sen blev det typ inget efterspel.

Ni som börjat med löpning från att i princip inte göra något, har er kropp förändrats och i så fall hur?

Ja, den är liksom piggare. Svårt att förklara..

Benhinneinflammation ?

Samma för mig. Extrem sådan också, min sjukgymnast hade inte sett något värre sa han.
Men jag tänkte mer utseendemässigt, om ni som springer märkbart blivit smalare. Vill springa Göteborgsvarvet nästa år och behöver gå ner lite för att underlätta löpningen, något som även skulle ha positiv inverkan på mina stackars benhinnor.

Låter ju inte som du skall springa just nu då med sådan inflammation. Men om du vill ut och röra dig, så tycker jag cykel är ett bra sätt 🙂 man får upp pulsen utan att få samma hemska flås som när man springer 🙂

Tack men det var inte det som var frågan och jag kan springa idag. Cykel kommer jag förmodligen aldrig återgå till för det är himla tråkigt.
Jag kommer springa, har ett upplägg för hur jag ska göra för att minska bakslag, allt är genomtänkt redan. Jag var bara intresserad av att höra hur folks kroppar förändrats efter att de börjat löpträna.

Men tack ändå?

Min pojkvän bor utomlands nu i vår. Det funkar helt okej förutom kvällarna när vi hörs och han är med nåt stort kompisgäng och dricker öl och äter middag ute klockan 22 typ, samtidigt som jag typ sitter i soffan hemma och håller på med mobilen. Känner mig så ensam och tråkig haha. Har börjat träffa kompisar oftare men det blir ju inte varje kväll ändå. Aja en såndär ensam kväll idag iaf. Imorgon blir det bättre. Trevlig helg alla! ??

❤️

Mitt hår har blivit så himla tunt senaste ~året. Förstår inte varför. Är inte stressad, sover och äter bra. Jag tvättar det 1-2 ggr i veckan, stylar det aldrig (kan föna det torrt ibland) och borstar försiktigt. Sätter aldrig upp det stramt osv. Vad kan jag göra? ? Har aldrig haft tjockt hår, snarare tunt, men nu är det extremt. Är väldigt flagit i hårfästet i pannan, inte mjäll men har googlat lite och undrar om det kan vara psoriasis? Har ej besvär på kroppen i övrigt. Men i vissa perioder är det mer flagit och jag kan klia bort som små skorpor. Undrat också om mitt ”beroende” av torrschampo kan ha någon negativ effekt på håret? Jag får fan panik snart… Känns också som att mina vikar växer.

Jag har fått ett mycket bättre hår sedan jag slutade med torrschampo, överanvände förut. Och så började jag äta Priorin, funkar faktiskt! Jag har fått problem med sköldkörteln och tappade massor med hår pga det men nu är det äntligen på väg tillbaka. Problemen jag hade med torr/fnasig hårbotten tror jag berodde på torrschampot för det är helt borta nu.

Tips – gå till en hudläkare. Hade liknande problem mer hårbotten och fick hjälp! Man kan också få träffa en hudläkare via Kry eller nån annan app.

Shit vad obehagligt :/

Någon som kan rekommendera en bra ögonkräm som inte får min känsliga snart 30-åriga blandhy att go bananas? ?

Skincity.se

Det är ingen ögonkräm

Frågan var ju om någon kunder rekommendera. Och svaret var att skincity kan

?‍♀️ du måste vara jobbig att ha som vän

The origins? En grön pump. Väldigt mild tycker jag som är rätt känslig. Du kanske kan prova en pump inne på kicks? Annars tycker jag estelle och thild är väldigt milt. Men har inte provat ögonkräm från dom ?

IL har alltså hyrt in sig på ett kontorshotell. Man undrar verkligen vad som pågår just nu.

Sökt masterstudier i höst. Ska jag säga upp mig eller ta tjänstledig? Vill egentligen bort helt från arbetsplatsen men är ju trygghet med tjänstledighet då jag har fast tjänst. Trivs dock inte så bra på jobbet…

Tjänstledigt. Alltid bra med en back-up och du kanske kan sommarjobba där då och täcka upp när andra är borta.

Jag snokade upp ett (relativt nyblivet) ex:s deklaration för 2018 (pga nyfiken och ngt har alltid skavt i mig då han ofta duckade att betala så jag ville kolla). Han uppgav flertalet gånger (randomly) att han deklarerade 500k/år och nu när jag kollade var det mindre än hälften, mao i snitt runt 20’/månad vilket för mig är en riktigt kass heltidslön i hans ålder (strax över 40), i sthlm. Han uppgav att han tjänade 500’/mån -innan- han visste vad jag tjänar (betydligt mer) så han ljög inte för att hamna närmare mig utan han ljög helt ”oprovocerat”.

Sen när är det okej att ljuga (så mycket) om lönen? Eller ljuger alla om lönen då och då? Är det vanligt? Och skulle ni kunna dejta en vuxen man som tjänar så dåligt? Där du tjänar 74 % mer, dvs. ni kan aldrig någonsin bli jämställda finansiellt. Hur viktigt är finansiell jämställdhet för er? Och när du vet att du jobbat stenhårt för din lön/karriär, skulle du kunna ha gemensam ekonomi med någon som är så långt ifrån dig och därmed mao ”ge bort” dina pengar du jobbar mer för (mer övertid, etc.)? Jag skulle nog inte det.

Jag skulle vara okej med att min partner tjänade mycket mindre (eller mer) än mig så länge hen inte ljuger om det.

Men om du ska köpa bostad i sthlm måste du ändå tjäna hyffsat. Skulle du vara okej med att få bära i princip hela lånet/kostnaden och ha press på att inte bli sjukskriven/föräldraledig? För du står ju på lånet och han bidrar ju inte, it’s all on you.

20’/mån är typ avtändande lågt (i hans ålder). Kanske är hemskt att tänka så men jag gör det.

Ursäkta dig inte! Ditt resonemang är normalt men jag tror att man måste vara en viss typ av person för att förstå. Har man inte avancerat vid den åldern signalerar det att man inte har ett driv. För mig som ständigt sätter upp nya mål och utmaningar i min karriär och har en långsiktig plan med mitt liv, hus och levnadsstandard är det där väldigt oattraktivt. Och då är jag ändå bara 27 år.

Det finns folk som ser sitt jobb som något som ger en inkomst att leva på och inte mer (inget fel med det, vi är alla olika) och det finns de som älskar sitt jobb och att avancera och sätta upp mål. Man ska inte behöva skämmas för att man vill ha någon som är på samma nivå som en själv. Lika barn leka bäst tror jag. 🙂

Vad är på samma nivå? Att vara engagerad i sitt jobb eller tjäna mycket pengar? Går inte alltid hand i hand. De flesta jobb där man jobbar med hjärta ger inte hög lön.

Jag menar både och – vara engagerad i sitt jobb och tjäna pengar. 🙂

Så att vara engagerad är inte good enough. Tur att alla inte tänker så för då skulle inte detta land fungera.

Nej faktiskt inte. Jag har en massa drömmar jag vill förverkliga och pengar är ett sätt att finansiera dem. Är jag en sämre människa då? Har du märkt att du här i kommentarsfältet utmålar mig och Caroline som känslokalla människor för att vi vill tjäna pengar medan vi inte är otrevliga mot dig tillbaka? Jag vill inte vara otrevlig tillbaka utan tycker att du borde rannsaka din egen människosyn lite och förstå att det är otroligt bra att vi har folk som vill syssla med olika saker. Våra åsikter går isär så vi släpper detta nu tycker jag 🙂

Ironi på hög nivå. Ingen som motsatt sig önskan att tjäna pengar för att vilja ha det bra i livet eller att människor vill olika är fel. Det handlar enbart om människosynen de flesta av er har där lön likställs med mål/ambitioner.

Japp, håller med om att vi släpper det. ?

Japp, så kan klubben för inbördes beundran fortgå.

Anonym: ? Du får också vara med om du vill!

Anonym 23:40: jag går hellre mot strömmen än följer den men tack för inbjudan ?

Tack! ? Jag ska nog vara med en lika karriärsdriven person. Jag har högt uppsatta mål och vill ha någon som backar mig där.

Anledningen till att jag kände att det inte funkade var bla för att vi var på olika platser i livet där han tjatade om barn. Ofta. Och det på tok för tidigt i relationen och det stressade mig.

Det du skriver är helt skilda saker. Att handlar om pengar, det andra om karriärer, det tredje att han ville ha barn tidigt och det fjärde lögnen.
Hoppas också på lika barn leka bäst där man får möta människor som är humana och vill annat i livet än bara pengar.

Lönen och lögnen uppdagades idag så det visste jag inte när jag avslutade det så blanda inte ihop det.

Men hade jag vetat om lönen då hade det nog säkert varit en faktor också. Så enligt dig är jag väl inhuman då men må så vara. Jämställdhet är viktigt för mig och det står jag för.

Nej, men du uttrycker dig som så att det hade spelat roll om du vetat det.

Jag vet inte hur yrkesval kan ha med jämställdhet att göra men fine. Att tycka om sitt jobb och värdera livet utöver pengar tänker jag är en jäkligt bra början.

Men kan du respektera andras val? Ens intresse för pengar borde inte vara din ensak alls. Du ska till och med vara glad eftersom hon antagligen bidrar mer till samhället än dig genom all skatt.

Man är inte en kall, oempatisk robot för att man vill tjäna bra med pengar och vill leva med någon som är på samma nivå. Det är inte så trevligt att kalla låginkomsttagare för lata idioter utan driv eller hur?

Det är exakt det många av er gör dvs likställer låg inkomst med icke driv så sopa gärna framför egna mattan först, tack. Jag argumenterar för det motsatta. Trodde det var ett öppet forum där man får debattera olika åsikter men oops big mistake tydligen.
Och om det ger dig bättre nattsömn så tjänar jag mer än personen ifråga och tycker ändå diskussionen är fullkomligt idiotisk och nedvärderande. Tack och hej!

Anonym 23:02: Jag likställer inte låg inkomst med icke-driv generellt. HAN hade inget driv och han ljög dessutom om lönen. Jag säger inte att alla människor är så.

Bra för dig om du också är en tiotaggare. ? Det var dock inte det det handlade om.

Svar Caroline 23:35: du skrev att du vill vara med en lika karriärsdriven person och minst med 500k/år eller helst som din lön så tolkade det som generellt.

Anonym 23:45:
– Ja. Jag är karriärsdriven och vill gärna vara med någon likasinnad som förstår att en viss mängd övertid (tyvärr) ingår i min typ av roll.
– Ja. Jag vill helst vara finansiellt jämställd.

Därmed inte sagt att du inte kan vara karriärsdriven och tjäna som en polis eller sjuksköterska eller någon annan ambitiös, fantastisk individ. Det ena utesluter inte det andra.

Jag har inte skrivit ”alla som tjänar under 40’/mån saknar all typ av ambition” och det tycker jag inte heller. Jag är glad att folk väljer vårdyrken, etc.

Jag förstår det som att lögnen inte uppdagades förrän relationen tog slut. Så hon dumpade inte honom p.g.a. att han tjänade så lite?

Tolkar inte det heller som att Caroline bara är intresserad av pengar ifråga. Tror det handlar om ett driv och karriärsmål kombinerat med viljan att tjäna bra med pengar. Det är inte konstigt och inte heller inhumant. Det verkar som att man blir stämplad som en dålig person för att man är uppriktig med att man vill tjäna bra. Människor som bara ser jobb som jobb och inte är intresserade av att avancera är väldigt snabba med att döma drivna människor negativt och det är synd.

Jag sitter i ledningsgruppen för ett stort börsnoterat bolag och har satt upp höga mål. Jag respekterar de som nöjer sig med en lön under 40-sträcket utan att dehumanisera dessa för den sakens skull.

Men på riktigt, missar ni poängen här medvetet eller är det era höga hästar som får er att tappa kontakten med verkligheten?
Dels skriver hon att det helst ska vara 500k och dels så skriver hon att det kunde varit skälet om hon vetat.
Men oavsett det så handlar inte diskussionen om att det är fult att vilka tjäna pengar utan att man likställer hög lön med driv och engagemang eller snarare låg lön med brist på detta. Många som får hög lön som inte förtjänar det och många som får låg lön som förtjänar betydligt mer.

Jag rider in här på min höga häst….
???

Jag känner mig själv, lönen/lögnen hade nog förmodligen spelat in men återigen visste jag inte om det så det blir ju teoretiskt. Lögnen hade garanterat inte hjälpt i all fall så mycket kan vi nog konstatera.

Jag förstår inte hur det kan vara fel att vilja vara lönemässigt jämlik sin partner? Är lönen viktigast av allt? Nej, självklart inte. Blir jag inte kär spelar det ingen roll om han är miljonär eller tjenis med tjabo.

Man kan givetvis ha driv/ambitioner och inte tjäna tillräckligt (och vice versa). Vet inte riktigt hur vi hamnade där.

Fin häst! ?
Jag förstår att lögnen var din ursprungsfråga.
Därefter ekonomisk jämlikhet och så långt är jag med och respekterar att man tycker olika.
Men snabbt kom diskussionen att handla om annat.

Beror väl inte på hur mycket man tjänar utan på hur man använder pengarna man har.

Däremot om ngt ljuger om det… då kam man ju undra!!!

Men 20’ innan skatt ger dig 16’ efter skatt. Med bil, boende och mat blir det inte mkt kvar. Sthlm är dyrt. Dessutom bodde han i andrahand = dyrt.

Som sagt, han betalade sällan. Tror det var lika delar snålhet som ”har inte råd”.

Absolut, i detta fall känns det ju lite extremt. Och som sagt om man ljuger om det så känns det ju ändå inte bra! Kanske han får pengar svart någonstans ifrån?!
Menar bara att man inte nödvändigt behöver ha god ekonomi för att man tjänar bra..

Om ett bolag har kollektivavtal, skulle inte facket märka om ett bolag betalar ut hälften svart? Facket får ju lönelistor inför lönerevisionen. Känns som ett mycket högt spel för bolaget.

Det har du rätt i, tjänar man bra men sätter sprätt på varenda krona är det ju inte heller bra. Jag får nog speca önskelistan lite mer ”finansiellt jämställd, finansiellt ansvarsfull men inte snål”.

Jag tänker att kärleken är så mycket viktigare. I slutändan är pengar bara pengar.

Jo, du har säkert rätt. Nu var det ju inte sann kärlek mellan oss heller och då stör man ju sig på sånt här. Men jag visste ju inte om det sanna löneläget när jag avslutade det, så det var inte därför. (Tyckte dock t.o.m 500’/år var gränsfall, vill helst vara jämställd.)

Tur att folk är olika och inte värderar partner efter pengar och sk karriär.

Hon sa ju att det inte var anledningen till att det tog slut? Det är ju inte det som det handlar om. För övrigt vill ju vissa ha någon som är på samma nivå som de själva. Är det så konstigt?

Vad är på samma nivå? Att vara engagerad i sitt jobb eller tjäna mycket pengar? Går inte alltid hand i hand. De flesta jobb där man jobbar med hjärta ger inte hög lön.

Oj snälla upplys mig om vad det är för jobb där man använder ’hjärtat’.

Eller med människor. Sorry om jag uttryckte mig fel. Alla omsorgsyrken till att börja med.

Det ligger inte i allas intresse att jobba med omsorgsyrken. Man är inte mindre sympatisk för det.

Inte sagt det heller. Påpekar bara att yrken med lägre löner behöver inte betyda avsaknad av mål och ambitioner.

Omsorgsyrken ger absolut lägre lön än det borde men bara för att jag inte jobbar inom ett omsorgsyrke betyder det inte att jag jobbar med hjärtat. Jag jobbar dessutom på ett vårdgivande bolag.

Meningen med mitt första trådstartande inlägg var inte att racka ner på era karriärer/yrken utan lyfta frågan om finansiell jämställdhet är viktig för er och om ni varit med om att ngn ljuger så om sin lön.

Nej, och uttryckte mig kanske lite fel. Lögn absolut fel oavsett men diskussionen urartade ganska snabbt till att handla om annat dvs ett driv/mål som likställs enbart med hög lön.

Tycker att man bör ta med aspekten att inkomsten inte per automatik är ökande eller konstant. Och den ekonomiska jämställdheten mer handlar om att båda har ett resonemang som funkar oavsett vem som har högst inkomst just då.

Att ljuga om en sån stor sak är väl inte kärlek? Tillit är liksom en fundamental byggsten ett förhållande vilar på.

Håller med dig. Hade aldrig kunnat vara tillsammans med någon där ekonomin skiljer sig åt så mycket. Det hade inneburit dåligt samvete och press för mig, konstant behöva betala för honom etc. Tror dock inte att jag behöver oroa mig, vill ha en partner med samma driv som jag och med samma intressen – så han kommer att behöva tjäna lika bra som mig eller mer. Och ja, 20 i månaden om man är 40 är otroligt lite om han nu inte har ett stort privat kapital, aktier etc. Märkte du inte på hans hem, kläder och vanor att han inte var så välbeställd som han utgav sig för att vara?

Tack! Känner också, han får helst tjäna samma eller mer. Jag vill inte bli försörjd men jag vill heller inte försörja någon.

Han sa att han hade 200’ i sparade pengar men tror inte på det nu heller. Hans hem (andrahand) var förskräckligt men han hade en förklaring till det som verkade ok. Kläderna var helt okej. Han var ingen märkesfantast men det var ändå propert/ok.

Mycket märkligt. Blir nästan lite kallsvettig av blotta tanken på att bära på en så stor lögn som när som helst kan uppdagas… Jag undrar också hur man ens kan överleva på så lite i Stockholm för vi snackar ju dessutom brutto antar jag?

Japp, 20’ brutto. Med en andrahandshyra på hälften av nettolönen.

Jag undvek förvisso hans hem (stökigt) men jag hade ju kunnat se deklarationen om jag varit där. Högt spel. Fattar inte hur han vågar ljuga om ngt som kan kollas upp på ett par minuter.

Min erfarenhet är att män tycker att det är jobbigt att jag som kvinna har både högre utbildningsnivå och högre lön än dem. Tär på manligheten på något vis verkar det som.

Ja, det har jag märkt mer än en gång. När han nämnt sina ”500k” flertalet ggr (och jag medvetet inte sagt ett ljud om lön) frågade han efter någon månad eller två rakt ut vad jag tjänade. Jag svarade så gott som ärligt, jag sa min vanliga månadslön men nämnde inget om min bonus.

Jag märkte att min lönenivå störde honom något enormt (pga pikar/kommentarer samt att han mer utstuderat lät mig betala där han heller aldrig sa tack utan det blev en utstuderad, otacksam snålhet bara). Jag är dessutom 11 år yngre så det störde väl lite extra.

Han låter helskum – bra att du blev av med honom.
Jag är också höginkomsttagare och känner att driv / ambition är viktigt snarare än lön. Tänker mest att det är bra att ha någon med liknande lön så att han inte riskerar att känna sig omanlig och få komplex haha. Jag hade helst inte velat vara den som tjänade mycket mindre eftersom man då hamnar i fällan att ta ut mer föräldraledighet, gå ner i deltid etc.

Håller med dig, finns fällor åt bägge hållen!

Japp! Good fucking riddance att jag inte fastnade med honom (fastna som i att skaffa barn).

Låter i princip omöjligt i mina öron. är det en seriöst anställning eller får han svart lön också? Han har inte eget företag ? 20 k i månaden borde vara för lite för vilket heltidsjobb som helst i mina öron..
74 ÷ mer som du skriver är alltså 34 800 kr i månaden? Det väl inte vara en dealbreaker i ett förhållande kanske.

Bolaget har kollektivavtal så borde inte vara svart men vet ej säkert så klart. Men han sa ordagrant ”jag -deklarerar- 500k” och det gör han verkligen inte.

Nej, uttryckte mig nog fel procentuellt. Hans årslön är 26 % av min årslön. Jag tjänar 70’-nånting i månaden.

Men jag håller med! Han sa att han jobbar (mer än) heltid men det kan han ju knappast göra. 20’ är helt orimligt då.

Ej eget bolag utan vanlig anställning.

Är lite inne på att han kanske varit arbetslös delar av året men ljugit om det pga skäms.

Jag har massa problem med ångest, har varit inlagd på psyk och hattat runt på diverse mottagningar de senaste 15 åren(sen jag var barn/tonåring). Mår fortfarande ganska dåligt men har nu börjat gymma och nästa år ska jag börja på komvux för att läsa till barnskötare. Är SÅ stolt pga trodde aldrig jag skulle leva såhär länge MEN jag är också så nervös. Jag har liksom missat studenten, aldrig haft ett jobb och har inga vänner, så jag är så ny på typ… allt(trots min ålder). Nervigt med life.

Men! Hejaheja! Det är inget fel med att ta livet i din egen takt ❤️

Jag tror att många som livet har stannat upp för i perioder, behöver läsa det du skrev Marre! Så bra sammanfattat!

Så stolt över dig! Lider själv av ångest och depression och vet vilket helvete det kan vara.

Helt otroligt bra jobbat av dig och ha självkänsla nog att tycka om den du var innan, så du inte bara har bra självförtroende nu när du presterar. <3 Du var lika mycket värd innan, men helt otroligt fint att få läsa detta! Du är fantastisk!

Du skrev väl någon gång tidigare här om din situation?

Jamen precis, har skrivit ett par gånger innan. Ska absolut försöka tänka bortom prestationer, sjukt svårt faktiskt! Tack för pepp ?

?

Åh tack ?

Det är ju fantastiskt! Grattis och bra jobbat!

Stolt över dig ?

Men det är ju fantastisk??
Fokusera på nuet och framtiden och njut av att du kommit såhär långt med dig själv. All lycka till?

Jag sitter i ett riktigt skit situation. För att göra historien kort så har jag vrid flera tillfällen hotat med att göra slut eller sagt att han bör köpa ut mig ur huset. Jag blir en riktig bitch när jag blir sur och söker uppmärksamhet/ bekräftelse.

Nu är det som så att han ledsnade vid mitt sista utbrott. Han har skrivit ut ett avtal som jag skrivit under på, han köper ut mig!

Han sitter och säger att han älskar mig, men att jag brutit ner honom som människa. Vill gärna prata om hur fantastisk jag är när jag är ”normal” mm. Han var snabb med att berätta för omgivning att det är slut. Vi har varit tillsammans i 6 år och aldrig gjort slut.

Han håller om mig om nätter, har handen på mitt knä och håller om mig som vanligt när vi borstar tänderna.

Jag var på en visning av en lägenhet och när jag berätta att det kändes ok så vart han glad sa att han ställer upp i alla lägen.

Han är en bra och fin människa, genuin!

Men endå så är det han som ältar allt och i mitt huvud så drar han ut på saker med banken.

För att förtydliga så vill inte jag gå i sär. Han har gett upp och orkar inte med mina utbrott när jag hotar med saker.

Snälla, hur ska jag tänka? Förhålla mig?

Valde att testa honom då han är så upp och ner i vad han säger och visar. Sa att jag ville ha en puss och då sa han att vi måste förhålla oss till situationen!

Du får nog stå ditt kast.
Jag hade gjort exakt samma sak om min man konstant hotade med att göra slut eller sagt att jag bör köpa ut honom. Tycker inte att man har rätt att hota någon med sådant för att få uppmärksamhet. Det låter verkligen nedbrytande och jag hoppas du bär med dig den här erfarenheten in i nästa förhållande.

Ibland är man både för lika, men ändå för olika och ibland är den ena eller bådas humör så att det förstör mycket i förhållandet.

Om jag vore er skulle jag tänka: men vi är ju kära! Det är huvudsaken, nu kämpar vi. Jag tror att han vill få dig att vakna upp och att han vill att du ska försöka förbättra ditt humör. Men det kan faktiskt vara något som han gör och eller säger som påverkar ditt humör negativt.

Försök att förbättra kommunikationen, genom att lära er sådant genom Youtubeklipp, böcker eller genom att gå på par-rädgivning.

Tack för svar! Vi har suttit i timmar vid flera olika tillfällen och pratat. Jag har sagt att jag har ett självdestruktivt förhållande till mig själv. Har svårt att vara tacksam när jag känner glädje. Att när jag nu unnar mig glädje så är det som om något inte stämmer och jag behöver bekräftelse på att det är så.

Till en början så visade han det och det tyvärr har blivit värre. Mina utbrott har blivit värre men vi har aldrig kommunicerat om det förens nu när han valde att avsluta.

Det jobbiga är att vi båda älskar varandra men att han inte orkar kämpa. Han har gett upp helt.

Min tanke blir direkt att man ger inte upp om man fortfarande älskar varandra.

Jag själv bryts ner av det!

Han vet såå väl att när jag hotat om saker så är det bekräftelse eller att jag behöver bli sedd.

Men inte denna gång. Förstår att jag gjort fel men han har aldrig kommunicerat med mig över hur han känner när jag har gjort som jag gjort.

Vi har haft såå fina och genuina samtal efter att han sagt att det är nog. Men endå så har inte mina ord en betydelse!

Nå, han tröttnade på din b u l l s h i t. Och det förstår jag. Du verkar vara en hemsk människa att leva med.

”Min tanke blir direkt att man ger inte upp om man fortfarande älskar varandra.”

Man hotar inte heller om man älskar varandra.

?

Du kanske borde gå i terapi för din ilska?

Parrådgivning eller bara gilla läget. Jag hade inte stått ut med den typen av hot.

Testa leva med en man som jobbar mer än 90h i veckan och jag sköter ALL mark service. Tillslut brister det! Jag vet att det är helt fel men om det är det enda som ger en reaktion så använder man sig av den.

Tänk gärna en gång till innan du säger något. Jag har blottat sån liten del av helheten. Jag har blottat mig själv med att säga att jag har gjort fel!!

Min fråga var på råd. Inte att bli ner klankad som individ!

”om det är det enda som ger en reaktion så använder man sig av den” Eh nej? Alla är inte lika egotrippade som du. Att du blir så upprörd över en kommentar över ditt (totalt oacceptabla) beteende visar ju att du inte kan ta kritik när du gjort fel. Oavsett din livssituation behandlar man inte en partner sådär, hotar med att göra slut för att få uppmärksamhet. Det är ditt ansvar att gå i terapi eller liknande för att få bukt med det – inte låta det gå ut över de du påstår dig älska. Det är otroligt elakt och barnsligt.

Jag hoppas faktiskt att ni går skilda vägar och att du lär dig något till nästa förhållande.

Men är det rätt sätt att hantera situationen? Därav tips om egen och parrådgivning INNAN det går så långt att man hotar andra. Du har uppenbarligen problem som inte kan ta itu med ditt eget beteende. Sen att du är missnöjd med hans agerande genom att jobba mycket och inte stödja i markservice behöver man kommunicera alt lämna partnern om man inte är nöjd.

Tack, gulligt av er! Jag vet att jag gjort fel men och andra sidan vet ni inte helheten. Är redan i botten och känner mig som en idiot! Jag har hotat 2 gånger på 6 år och båda gångerna har varit på fyllan. Noll ursäkt! Men som om ni är helgon! Tänk engång till innan ni kastar sten i glashus.

Jag ville ha råd om hur jag tar mig ur. Inte få höra hur kass jag som människa är eller att ni hoppas på att jag lör mig till nästs relation!

Ingen som sagt att du är en kass människa (iaf inte jag) men råden att gå i terapi eller parterapi är genuina. Du kan exempelvis föreslå det för att han ska förstå att du vill ändra det beteendet då det påverkar er relation. Sen finns det andra saker som verkar irritera dig vad gäller honom och det är också bra att få lufta i rådgivningssamtal. Att hamna i en offerroll är bara skadligt. Eftersom vi inte vet helheten är det svårt att få bra råd också.

Han vill inte gå i rådgivning. Han har tagit sitt beslut och det är helt slutgiltigt enligt honom! Jag vill ha råd om hur jag ska hantera situationen. Tyckte att jag formulerade mig tillräckligt. Vist att jag lagt till saker men!

Om han inte vill det och säger att det är över så är det svårt att ge mer råd. Är ledsen för din skull. Oavsett hur det slutar så gå i egen terapi, för sin skull, ingen annans. Att vara självdestruktiv är inte kul eller bra. Mvh en som vet

Version 1.
”För att göra historien kort så har jag vrid flera tillfällen hotat med att göra slut eller sagt att han bör köpa ut mig ur huset. Jag blir en riktig bitch när jag blir sur och söker uppmärksamhet/ bekräftelse. Nu är det som så att han ledsnade vid mitt sista utbrott”

Version 2.
”Jag har hotat 2 gånger på 6 år och båda gångerna har varit på fyllan”

Så han ledsnade alltså vid ditt ANDRA utbrott på sex år menar du ? Sorry, men det är svårt att tro dig när du ändrar din egen historia. Och jag tycker du har fått jättefina råd: sök hjälp, lär dig av dina misstag och behandla nästa partner med respekt. På vilket sätt är det fel att folk hoppas att det fungerar bättre i din nästa relation?

Tror ingen här vill dig någon ont. Däremot är det få som vill bli behandlade som du behandlat din partner och det var du själv som tog upp det.

Testa att försök utveckla lite ödmjukhet – tror din omgivning skulle lyssna bättre om du gjorde det. Du framställer dig som egotrippad så vad förväntar du dig för svar?

Jag tänker att du kanske har haft grund för att reagera men att det har tagit stora proportioner. Kan det vara så att din sambo har haft andra prioriteringar och att du har tröttnat på det. Kanske din ilska är ett symtom på något annat i er relation. Jag har själv (haft) problem med mitt humör som jag har fått arbeta massor med, framförallt för att det höll på att kosta mig mina närmaste relationer. Det har delvis berott på depressioner och pms. Låg självkänsla. Men jag har också lämnat ett förhållande som inte var rätt för mig. Det ena utesluter inte det andra. Jag hittade en man och en tillvaro som var värd allt slit med mig själv och min psykiska hälsa. Jag är glad att han fanns kvar efter den resan. Jag vet förstås inte hur ni har det, men kanske måste du arbeta med orsaken till dina humörsvängningar och kanske behöver du hitta någon som passar dig bäst också ? man får reagera på saker hos den man är tillsammans faktiskt!

Fast snälla stopp nu ni som börjar typ skälla på henne. Precis som hon själv svarar så har vi inte levt hennes liv och hon berättar bara en bråkdel av hur de har det.

Att dra ett så stort lass som hon gör _stressar_ en människa, så stressa inte henne ytterligare snälla ni. Hon ber om hjälp och stöttning, inget annat. Please! Jag ber er. Inte mer nu.

Det är inte han som ber om hjälp. Det är hon. Och hon vill förändra sig.

Och till ts så vill jag tipsa om att träna hårt fysiskt och annan stresshantering. Eftersom du har det så tufft, måste du få bort stress-känslorna som ger -reaktioner.

Drar ett stort lass? Jag har genomlevt ett helvete i hela mitt liv men aldrig behandlat en annan människa illa och gått i terapi när det behövs. Sen när behöver man inte ta ansvar för sitt egna liv?

Ånej det kanske du inte har. Det är det fina men oss människor, vi är OLIKA! Jag har behandlat en människa på ett sett dom jag Ångrar. Jag har betet mig som en idiot har sagt att jag är villig att ta hjälp, ändra mitt mönster.

Jag frågade om hjälp med HUR. Jag ska ta mig ur något när någon är velig. Säger en sak gör det andra. Gör något och ändrar sig,

Ni vet inget om oss. Jag bottade en del för att ni skulle få en liten helhet. Annars måste jag skriva en roman. Allt är inte svart eller vitt.!! Jösses!!

Jag har redan ett stressfyllt jobb som kvslitetssamordnare. Jag kan hantera stress, tro mig! Jag blottade mig och ville ha råd. Inget annat!

Jag vet, är så medveten om mina fel, skriver dessutom att jag har ett självdestruktivt förhållande till mig själv. Men nu är det så att vi har en dialog som är helt galen. Han säger en sak, gör en annan. Fatta själv att jag har sårat den som står mig närmst! Vill bara att det ska bli bra igen. Jag vill rätta till det JAG gjort fel!

Jag är omtyckt i min omgivning har många bra vänner och klättrar i karriären pga av social kompetens och social kompetens. Vilket är helt bortom detta. Det handlar om att jag gjort fel beslut i ett förhållande.

Uppenbarligen verkar du inte alls kunna hantera stress.
Inte så länge du har behov att använda din sambo som slagpåse psykiskt för den frustration du verkar bära inom dig.

Glömde du ditt nick eller? Ni skriver på exakt samma sätt.

❤️❤️❤️ Tack för att du säger ifrån och visar att vi är alla värda kärlek även fast man ibland tar fel beslut!!

Menade du till mig, Anonym 22:18? <3

Ja! Du verkar var en fin medmänniska och har seende att vi alla gör fel. Tar fel beslut! Fortsätt vara den du är, vi behöver fler av just DIG! ❤️❤️❤️

Åh tusen tack, ovärderligt att få läsa dessa ord som värmer så mycket och vi skrev samtidigt se ovanför! ❤️❤️❤️

Och exakt så menade jag. Vem gör rätt jämt? Ingen! Men med stor självinsikt (som du har) och att försöka förändra sig, kan du förbättra ditt liv mycket.

Att bli ”dömd” däremot kan stjälpa det, så ta inte in sådant.

Självklart men hur hjälper detta dig då du ville ha råd? Om du vill att folk ska hylla dig så har du nog formulerat dig fel.

Fast det är väl bra med både och?! Både att hon får råd, men även att hon blir peppad.

Absolut men inga råd som gavs gick hem.

Min kille har hotat med att göra slut flera gånger och det är bland det mest nedbrytande saker jag varit med om. Tror inte du förstår hur förbannat jävla ont det gör att höra det. Inte mer än rätt att han sätter ner foten.

Fast då förstår jag mycket bättre varför du skrev som du gjorde, men det är ändå inte samma livshistoria och samma person, det påminner endast om det du har upplevt.

Men att du känner så då förstår jag helt och fullt, men att vara varsam mot den som ber om hjälp står jag fast vid. Men jag lovar att jag känner med dig också. Jag förstår att det är väldigt tufft när han gör så.

Bli inte arg på mig nu är du snäll, jag vill dig inget ont. Jag har även jag förmågan att känna mycket och oftast är det positivt, men jag har också blivit sårad förr så jag förstår dig.

Tror du är mycket värre än du skriver…
Klok man.

Jag har ett fruktansvärt humör och har vräkt ur mig det ena och andra. Min sambo har faktiskt flyttat ifrån mig pga just det. För jag hotade att göra slut hela tiden- till sist fick han nog och drog. Vi hittade tillbaka till varandra- idag försöker jag verkligen hantera mina känslor på annat sätt. Mitt råd till dig är att försöka hålla den goda relationen du verkar ha till din sambo, sära på er och sen försöka hitta tillbaka. Det kan ju även bli din tid för självrannsakan och reflektion varför du agerar som du gör. Jag önskar dig all lycka

❤️

Du är handlingskraftig nog att be om hjälp här. Du ger inte upp trots att en del här inte varken förstår dig eller tycker som du. Du sliter på ditt jobb och har inte detta humör där, utan endast ihop med honom.

Då är det antagligen så att även om han t.ex. är hur snäll som helst, så kanske något hos honom eller med honom påminner om en relation tidigare i livet som inte var bra (en f.d. pojkvän, en f.d. kollega, en släkting eller kanske en f.d. vän?)

Alternativt så är det så att kärlek kan ta fram de finaste sidorna folk har, men även motsatsen. Försök att leta efter ”nålen i höstacken” det vill säga fundera på vad det är som gör att du blir så arg.

Och när är det? En gång i månaden? När du är hungrig, trött och inte har tränat tillräckligt mycket? Har du t.ex. en kollega som ”skämtar” och du tänker att du ska tåla det, men egentligen hade du sagt ifrån om det inte var någon som arbetar på samma jobb.

Om du inte redan går promenader med en kompis, börja gärna med det och prata av massor båda två. Då får du perspektiv på någon annans liv och man tänker så bra när man går samtidigt.

Eller så åker ni bil ihop där ingen kan höra. Prata och skriv av dig jättemycket, gärna hos ett proffs om du har den möjligheten.

Jag är en häxa när jag har pms. Har tagit hjälp av en app. När jag känner att det är något som inte står rätt till så kollar jag där. Ser att det är dags för mensen och försöker inse att det är pms.en som talar och inte jag.

Jag är en riktig känslomänniska. Jag känner mycket i allt.

Det är helt klart att det är något som gnager hos mig. Annars skulle jag inte bli så frustrerad och arg. Jag vill kunna behärska mig, han står mig närmast och är den som känner mig bäst!

Vi är öppna och ärliga men det brister så hårt för mig när jag inte känner mig bekräftad!

Jag ska jobba med mig själv. Har bokat in tid hos psykolog. Sitter och analyserar mitt beteende hela tiden.

Jag har tur som har så stöttande nära vänner som jag berättar allt för.

Bra tänkt och gjort! Det som har varit har redan varit. <3

Hallå C, hur vet man om man e svartlistad eller bara på modd?

Så här! 😉

Nej skrev från annan IP-adress. Var nyfiken på vad andra är villiga att göra för att förbjuda slöjan i Sverige om man har den åsikten att den inte hör hemma i ett modernt samhälle. Är ämnet inte okej eller är jag moddad?

Ok konstigt sammanfattat men jag hoppas du förstår vad jag menar.

Snälla, berätta om det som ni har skrattat mest till i Tv-serien Enkelstöten!

En av mina favoriter var förra säsongen när de levererade ”preparerad” pizza till mc-klubben.

Tack! Alltså, måste kolla. Jag har _turen_ att endast ha sett denna säsongs avsnitt. ?

*Så att jag har många avsnitt kvar

Du kommer inte bli besviken. Jag lovar 🙂

Det låter lovande. Ja, jag ska titta i helgen! Tack!!

Och trevlig helg!

Detsamma!

Hej, behöver råd… min pojkvän sen ca sex månader har blivit utbränd.. vi har distansförhållande (ca 60 mil). Tack vare mitt jobb har vi kunnat ses två veckor i månaden (då har jag bott hos honom).

Sen han blev utbränd för en månad sen har vi bara setts vid ett tillfälle och då fick jag inte bo hos hos om pga av utbrändheten, och vi sågs bara på en middag. Från att ha varit väldigt nära till att i princip inte höras (inte ens samtal eller sms/chatt) sliter på mina känslor. Känner mig ego…

Ska man stanna eller gå vidare? Han säger att det är upp till mig och att hans utbrändhet är ”mer än han själv” just nu.

Nån som upplevt nåt liknande?

Du är inte ego, det är viktigt att du också får plats i detta.

Däremot är det förståeligt att han behöver få lugn och ro, men samtidigt behöver han kompromissa lite mer om möjligt, så att han inte får ner ditt mående ännu mer nu.

För detta kan du väl knappast må bra av. Så var rädd om honom, men lika rädd om dig själv i detta. Han bör försöka kompromissa på något sätt, kan jag tycka.

På något sätt bör han ge dig uppmärksamhet. Kan ni skriva till varandra lite mer eller något annat som är mer hanterbart för honom under en period? Fråga honom gärna!

Tack för svar <3 Han känner stressad över att vi hörs säger han, att han inte kan möta. Att det blir en press att känna kärlek fast han bara känner utbrändheten. Så därför hörs vi knappt. Han ville dock inte göra slut. Men det känns ju som att det är det….

Har aldrig varit med någon utbränd tidigare och heller inte varit det själv så jag har svårt att relatera.

Många som är utbrända behöver tänka så mycket på sig själva att det kan uppfattas som att de är ego och då blir det tufft för de som vill umgås, men som nekas.

Försök att göra en för- och emot-lista vad detta ger dig och vad det tar. Bolla allt du kan med andra, så att du reder ut hur mycket du orkar offra om du ens orkar offra ännu mer.

Men tiden är annars det som kan förbättra det hela till slut. Men du måste få något tillbaka. <3 Be honom skicka en hjärta-Emoji då och då eller vad som helst så att du inser att han tänker på dig.

Det låter simpelt men kan vara det där ge utan att det tar för mkt på honom.

Tack <3

<3

Han mår nog väldigt dåligt, när min kille var utbränd så orkade han knappt upp ur sängen vissa dagar, ville inte gosa eller något heller, det var jobbigt för mig men det blev bättre ju bättre han blev från utbrändheten. Vi bodde ju dock ihop och hade varit tillsammans i typ 2 år då det här hände.
Det är ju såklart väldigt svårt att säga vad du ska göra, alla är ju olika. Jag hade försökt lite till, låt han återhämta sig själv och var där för honom när han vill ha det stödet. Väldigt knivig situation 🙁

Tack för svar <3 nu har jag backat lite och respekterar att inte höras och då där. Såååå himla svårt att veta var gränsen går mellan att vara på och ge andrum…….

Min sambo har varit sjukskriven på grund av utmattning i 2,5 år, nu har han börjat jobba igen och vi är överlyckliga! Det har varit jobbigt och det är periodvis jobbigt nu med, speciellt med tanke på att han började ett nytt jobb och direkt in på 100%. Under tiden som han har varit sjukskriven så har vi mer eller mindre levt på min lön (jag har under tiden haft 2-3 jobb), mina sparade pengar och sen har vi fått låna pengar.
När det var som värst så låg han mest i soffan, varvat med panikångest men trots allt det så skulle jag aldrig lämna honom, även om jag tänkt tanken när han mått som sämst. Han är min bästa vän och hans mående har gjort att vi kommit varandra närmre, vi har lärt oss att leva på små medel (men vi kommer nog aldrig att äta nässelsoppa igen efter att enbart levt på det i 2 veckor). Det har varit tufft men vi tar en dag i taget och jag försöker se allt det positiva nu när han är bättre men det är lång väg kvar 🙂

?

Var i liknande situation… vi mådde bättre båda två när jag tillslut vågade ta ett steg tillbaka och sa att han skulle koncentrera sig på sig själv ett tag.

Ska berätta för min chef att jag är gravid i nästa vecka. Mitt nuvarande avtal tar slut i november så det är en ganska passlig tid för mig att gå på mammaledighet då(ca en månad före BF), men är såååå rädd att jag inte ska få komma tillbaka sen. Har bara jobbat där snart 1 år.
Har nog fått höra tidigare att jag är bra på mitt jobb, och har ofta tagit extra skiften osv. Men är ändå så sjukt nervös. ??

Förklara hur starkt du känner för att få behålla jobbet och påtala hur värdefullt det borde vara för dem med en medarbetare som verkligen vill arbeta där. Istället för någon som byter jobb lite för ofta. Det kan vara värt mycket för dem att veta hur lojal du är mot företaget.

Är det en bra arbetsgivare förstår det att medarbetare skaffar barn, vare sig de är tillsvidareanställda eller tidsbegränsade.

En på mitt jobb fock erbjudande om fast när hon var mammaledig… eftersom de verkligen ville ha kvar henne

Bara jag, eller ser Kenza smått skelögd ut på sina gravidbilder?

Men och? Fan va jag hatar er som ska sitta och hitta småfel på alla. Jag gissar på att man kan hitta MASSA fel på dig med. Hur fan skulle du känna om någon satt å granskade dina bilder så? Fine att tänka det, lord knows att jag dömer som fan i huvudet, men skulle fan aldrig skriva eller säga det högt. Sök hjälp.

Otrevlig och småaktig kommentar.

Hej kan inte ni som tidigare ställt frågor och bett om råd skrivit hur det gått för er? Ngn ville lämna sin aggresiva pojkvän,någon ville vara otrogen, någon var gravid

åh vilka roliga svar det kan bli. saknar helena vägen till ett plus jättemycket

???‍♀️

Håller helt med dig ?????

Jag har bett om råd om kommunikation och råden har hjälpt mycket.

Svaren jag fått har inte hjälpt alls.

Prova att fråga fler gånger under ett annat Öppet Spår. Kanske får du bättre svar då.

Det har jag gjort och det är typ samma då. Mest drygisar som svarar. Om någon svarar.

Jag har nog mest skrivit av mig snarare än fått råd… egentligen visste jag ju vad jag borde göra. Var bara skönt att höra att andra hade tolkat situationen likadant

Känns som mygel och mutor på hög nivå i Lets`s Dance ikväll. Att Kristin gick vidare är försåtligt, men Hedman det var en skräll…

Tycker ni att 36000kr/mån är en bra lön?
Är lärare (30 år) med 7 års erfarenhet. 4 år på univ.

Svar till 21:50
Tips: Kolla denna länk https://www.jobbsafari.se/jaemfoer-din-loen?

Ja, det tycker jag.

27 år, lärare har jobbat 1 år, har 38 /mån

Det tycker jag…

Det beror helt på var man bor. Jag har jobbat i tio år och har 32’, det är en bra lön här där jag bor.

Någon som kan rekommendera en mysig restaurang i Köpenhamn för middag en lördagkväll? Ska dit med pojkvännen och vill överraska med något 🙂

Patè Patè i Kødbye är mysigt och väldigt bra. Samt att området är fullt med andra restauranger och barer som är trevliga. Men boka bord, Patè blir fullbokat.

Peder oxe ? https://www.pederoxe.dk/

Googla hanapee Köpenhamn för bra tips!!

Någon som kommer på vem som gjorde den eller vad boken hette??? Den som Camcam skrev om för ett ganska bra tag sen om med kärleksdikter??

Kära, kärleken av Nicole Falciani kanske?

Jag är i färd med att gå ner väldigt många kilon. Viktnedgången går bra, lättare än vad jag trodde. Men problemet är att jag upptäckt en sak som ger mig extrem ångest..
Jag har alltid haft stora bröst, dom kom när jag var 13 och sen dess har vi jobbat på vår relation. Idag älskar jag mina bröst som dom är, operfekta men mysiga och helt naturliga.

Men.. i och med viktnedgången kommer mina bröst bli till något helt annat, och jag vill INGET hellre än att bara ha kvar mina bröst som dom är idag. Jag har ju jobbat SÅ hårt på att acceptera dom och älska dom.
Jag vill INTE ha silikonbröst. Jag vill inte operera mig. Jag har gjort research och kommit fram till att oavsett vilken modell/storlek/profil man väljer så kommer dom ALDRIG se eller kännas naturliga.
MEN, jag vet hur dåligt jag kommer må när jag är smal, men inte har mina ”signature-boobs”. Jag lär bara ha trötta skinnpåsar kvar.

Jag är bara 25. 🙁

Någon som varit i samma situation och kan lämna några stöttande ord?

Jag tror att om du får ge det en tid, så återfår de sin ursprungliga form till slut dock inte storlek.

Jag gick ner ca 30 kilo, kvar är skinnpåsar med nåt litet skrammel i. Jag tyckte nog bättre om mina bröst innan, men genrellt mår jag mycket bättre i min kropp och trivs bättre med det jag känner och ser. Så jag försöker tänka så. Vänta och se känslan för din nya kropp. Lycka till

Förstår att det är tråkigt… men antar att det samtidigt hade blivit mycket med samma storlek på brösten om du skulle bli mycket mindre i kroppen.
När du nått målvikten och stannat där ett tag, så får du väl då ta dig en funderare på om du kan leva med hur brösten ser ut då, eller fundera på operation (behöver ju kanske inte sätta in silikon?!)

Har denna vecka påbörjat en ”periodisk fasta”.
Jag kör på ett ätfönster på 8 timmar om dagen mellan kl 12-20 och fastar övriga 16 timmar.
Det som är bra med det är att man inte kan småäta på kvällarna då man oftast äter onyttigheter som godis och chips.
Jobbigast hittills är på morgonen då jag är van vid att äta frukost, så då är man väldigt hungrig 🙂
Någon här som har erfarenhet eller synpunkter på den dieten?

Skulle väl inte kalla det diet direkt då man lika gärna kan trycka en påse chips och småäta en hel del onyttigheter under de där 8 timmarna x) men ja, jag äter varken frukost eller på kvällen.

Jag har testat den och fått bra resultat. Men för min del har periodisk fasta hjälpt mig att sluta småäta och då äter jag mer nyttigt med. Tränar dock Crossfit 5-6 gånger i veckan och har i perioder svårt att få äta allt kroppen borde ha under 8 timmar så går lite fram och tillbaka.. Men tycker det är bra och verkar som att det har mer effekter än bara att man går in i ketos och förbränner fett. Har läst lite artiklar om det 🙂

Men varför skulle du inte kunna äta frukost oxå?! Säg vid åtta då får du iaf 12 timmar fasta, eller så kan du ju ta sista målet lite tidigare

Kan någon ge mig ett tips på en bra deo? känner att jag luktar svett trots att jag duschar, tar deo (prövat många olika prisklasser) och alltid nytvättade tröjor osv, men det känns ändå som att varje deo max fungerar i 1 månad innan problemen återkommer.

Clarins deo är det BÄSTA jag testat, och jag tycker att jag har relativt lätt att lukta svett av många deos. Håller verkligen från morgon till kväll, till och med genom ett träningspass.
Rituals spraydeo i doften Sakura brukar även hålla riktigt bra, men den tar slut så fort pga spray.

Du tror inte att det kan vara duschtvålen som du använder?
Fick själv samma problem när jag fick för mig att prova en medlade duschtvål.

Vichy!

Jag har haft exakt samma problem som du har. Min räddning var Vichy (turkos). Jag har använt den i flera år nu och är så himla nöjd!

Vichy är bäst! Har då och då testat andra, både billigare och dyrare, men har alltid gott tillbaka till Vichys turkosa. Men en kompis tipsade om en ekologisk som var likvärdig Vichys som jag är sugen på att prova. True Organic Undercover Agent heter den om du föredrar ekologiskt. ?

Tror att man förknippar deo-doften med fuktiga armhålor efter ett tag. Eftersom man känner deodoften från armhålan så börjar man tro att det är svetten som luktar så.
Jag brukar byta doft med jämna mellanrum

DKNY Green Apple.

Kan ni också uppleva att ni klickar extremt bra med folk ni inte känner ibland? Alltså att det känns lite som att man dras till varandra? Inte på ett sexuellt, erotiskt eller utseendemässigt plan, och kanske egentligen inte heller personlighetsmässigt då man inte känner människan speciellt väl.

Hade en kund i förrgår, en äldre dam som jag bara kände att jag var kompatibel som fasen med. Likadant med en kollega för något år sen, hon var lite lagd åt det spirituella hållet och sa något i stil med ”känner du också att vi dras till varandra, våra energier?”. Sen sa hon även att jag har en väldigt ljus och lätt aura som gör att man vill vara i min närhet. Min mamma brukar alltid säga att hennes huvudvärk/bekymmer försvinner så fort jag besöker föräldrarna.
Har även upplevt detta med några tidigare, det där märkliga ”suget” eller klicket men dessa är dom senaste jag kan minnas.

Bör tilläggas att jag är rätt icke-flummig i vanliga fall, bara en allmänt positiv filur. Kan inte ni beskriva om ni har haft någon liknande upplevelse, vore intressant att höra? 🙂

Jo, med två, egentligen fyra (mindre med två av dem) vänner. Speciellt de två jag först menade.

Att visa mina bästa sidor blev då plötsligt lätt och jag var ständigt nyfiken på vad som skulle komma nästa gång för något smart, snällt och intressant.

Kan känna av det fortfarande någon gång, men inte på det där överväldigande sättet. Men absolut. Till viss del fortfarande.

Och ja, även någon gång med kunder. Ja!

Ja det har jag märkt av, har dock inget exempel, men känt av det, absolut!

”Att ta tillfället i akt.” När jag skriver så, vad tänker ni på då att ni tog det eller inte tog tillfället i akt.

(Exempel: Missade den där killen eller tjejen som stod där i kön och du inte vågade börja prata med, men sedan aldrig mer såg och liknande)

Den där gången jag tackade ja till en fika med en kille på sommarjobbet. Han verkade rätt trevlig och jag tänkte ”äh, vad fan” och trotsade min ångest och blyghet.

Vi gifte oss i somras.

Åh, vad fint!

Åh, så fint!!

jag har ca 20 dagar på mig att gå ner 5 kg, snälla ge mig era bäst tips!!! allt mellan himmel och jord!❤️

Det är inte riktigt möjligt.. men du kan gå ner en del kilon av vätska 🙂 Testa vlcd kanske.

Tror inte att du kan förlora 5 kg fett på 20 dagar. Du kommer i så fall bara gå ner i vätska och sen går du upp allt igen och kanske ännu mer.

För en tillfällig viktminskning (som inte är bestående och som sagt inte tar bort fett) kan du köra på flytande föda i form av grönsaksjuicer, soppor och vatten. Dricker du inte tillräckligt med vatten får du svullen mage. Ett annat tips som är mer långsiktigt och inte visar resultat med en gång, är att undvika allt socker (läs noga på förpackningar, typ allt innehåller socker). Du kommer att få en plattare mage och må mycket bättre!

Körtelfeber och dubbelsidig halsfluss funkar bra. Även magkatarr eller magsjuka.

Annars är det bara att äta rätt, dricka mycket vatten och promenera. Man säger väl att 1 till 1,5 kilos viktnedgång i veckan är görbart, så tre kilo borde ju gå i alla fall.
Var rädd om dig och ta hand om dig

Kläm in så mycket vardagsmotion du kan… gå eller cykla till dit du skall, ta trappor istället för hiss etc. kanske ta en promenad när du har en paus

Såg Anithas nya tramsiga insta idag. Seriöst vilket företag vill köpa reklamtid till ett konto med 14000 följare med icke skådisar? Dessutom stänger hon kontot hela tiden! Sånt trams och så dåligt .. läggs ner snabbt. Snart har hon ingen inkomst och såklart ingen utbildning … rakt ner i skiten och får ta jobb på ICA

Ha ha jaaa vilket jävla trams.. skit dåliga skådisar och vilka föräldrar låter sitt lilla barn ”Olle” vara med. Skäms vilka vidriga föräldrar som vill tjäna pengar på sina barn..
Skaffa er ett riktigt jobb istället för att sko sig på barnen. Blir snart som i USA.

Apropå Blondinbella och din kritik mot hennes resande..

Mina två resor till LA sedan 2012 är absolut samma sak som Blondinbellas flygande kors och tvärs över världen! Bra jämförelse!
Jag är inte ”Aningslösa influencers” och har inte avsagt mig att någonsin flyga igen – du måste ha blandat ihop oss på något vis. 🙂

Ganska ofta skrivs det inlägg här av människor som mår psykiskt dåligt på olika sätt och av olika anledningar. Det alla behöver är att prata med någon som varit och/eller är i samma situation. Man vill inte känna sig ensam.

Det finns ett forum för just detta som är väldigt bra och jag vill rekommendera det till ALLA som känner sig nere på något sätt.
Det kostar ingenting och du är anonym.

forum.mind.se/

❤????❤

Jag skrev för ca 3 månader sen att jag skulle fria till min pojkvän. Igår bokade vi vigseln <3

Grattis! Vill du berätta hur du friade?

Hade ingen ring (är en fattig student och han med) och kunde inte ens vänta till dagen efter så jag ringde honom helt plötsligt och sa bara: ”Vill du gifta dig med mig?”
Han svarade i chock: ”Ja, tusen gånger om”

Haha vet att det låter väldigt oromantiskt och annorlunda från alla andras frierier men känner nu i efterhand att det inte kunde ha blivit bättre då detta är så vi. Tack 🙂

Jag tyckte det lät väldigt fint och just romantiskt i sin spontanitet och enkelhet! Stort grattis! 🙂

Tycker det är väldigt romantiskt när det är så där spontant! Vilket fint svar också ❤️

Spontant och äkta låter romantiskt i min öron

Graaaattiis????

Ååh Jag letar febrilt efter inställningar. Jag har råkat trycka på prenumeration tror jag! Email är full.

Ovanför ”Skicka kommentar” så har du råkat klicka i rutan. Klicka bort det, så hoppas vi att det löser sig. 🙂

Läste JLC’s nya låt. Blir så ledsen att massa barn kommer lyssna på detta i sommar. Som att man som tjej måste ligga med sin kompis bara för den är så snäll. Begreppet friend zone känns förlegat.

https://spinlyrics.com/song/jlc-friendzoned-lyrics-b3cd

S W O S H ! !

Ge dig.

Du har verkligen helt missat vad begreppet betyder. 🙂 Med det sagt så verkar ju låten vara fruktansvärt dålig. Fattar inte hur JLC-gänget fortfarande får göra ”humor”. Är inte att klä sig i peruk och ”imitera” tjejer med PMS lite väl 2016?

Nej. Det är kul och klockrent. Det är inte din typ av humor uppenbarligen, då är det enkelt löst genom att sluta titta.

Dessutom är det mest på Instagram de (Lukas) håller på med perukerna.

Jag tycker de är störtsköna. Men så blir jag inte kränkt för att någon klär ut sig till tjej och driver.

Nej, det handlar väl om att man råkat
Bli friedzoned när man själv är kär i en person!!!

Jag tolkar det inte som många andra verkar. Jag tolkar det som att killarna är kära och gör massa grejer för att visa omsorg/visa att de är kära (och exemplen i videon är överdriva för humorns skull) och de får då höra att de har blivit friend zoned. Dvs tjejen är inte intresserad. Och det var det med det. Ingenstans i videon sjunger de ju att killarna ska stå på sig så att tjejen ska ändra sig? Då hade det varit skillnad.

Hej!

Såg en insamling på fb och tänkte tänk om Camilla skulle göra ett inlägg om detta:
https://www.facebook.com/donate/596390377495123/?fundraiser_source=external_url

Jag vet att det finns mängder av insamlingar. Men tänk att vara 30 år och ha förlorat så många år av sitt liv. Fy fan.

Nej inga fler insamlingar här

Vet inte ens om nån läser nu men ger det ett försök. Jag mår så dåligt och tro mig, jag vet exakt hur prelivigierad jag är vilket kanske bara spär på min ångest. Jag har mått dåligt sedan någon gång på högstadiet med mycket självskadebeteende, men har ändå lyckats ta mig framåt. Efter uni fick jag ett jobb som jag inte ens förtjänade, som var mitt drömjobb, fruktansvärt roligt och utan att ha pengar som mål gav det en årslön på nästan en mille redan då. Jag har nu jobbat i tre år och sista tiden fick vi nu chef, en man som tidigare varit på samma nivå som jag och som varit väldigt påträngande och dessutom sexuellt trakasserat mig (tror det är rätt benämning men jag vet inte, svårt att skilja på vanlig flört pch det?). Han fick allt mer makt och blev svartsjuk på min pojkvän och helt plötsligt, efter flera år med i princip dygnet runt-jobb, kom HR och sa att bl a jag var tvungen att lämna bolaget då det gått dåligt. Jag har en lägenhet på Östermalm som knappt är belånad då jag tidigare fått hjälp av mina föräldrar med en lägenhet i London där jag pluggade, från vilken jag fick ut en hel del vinst som hjälpte mig med boendet hemma. Som sagt, jag är fullt medveten om att jag har en situation få förunnad, men förutom att jag är rädd att banken ska tvinga mig att lösa in bostaden då jag nu inte har någon inkomst, har hela jobbsituationen fått mig tillbaka i en känsla av värdelöshet. Jag VET att jag fått lämna pga den här chefens sjuka känslor för mig (som jag väldigt hårt avvisat) och att de som är kvar inte har samma erfarenhet eller driv som jag. Ändå ser jag mig bara utifrån andras perspektiv. När jag söker jobb kan jag knappast säga att just jag fick gå pga att min chef var avundsjuk?! Och rekryterare frågar hur det kommer sig att jag fick lämna framför de som är nyare. Förutom det finns det inga jobb här som liknar det jag hade, inget som känns i närheten av så roligt. Min pojkvän och jag har dessutom bråkat en hel del och ovanpå det har jag tappat kontakten med alla vänner utom två i stan pga att jag satsat allt på karriären. Jag är 29 idag och känner mig så fruktansvärt ensam, jag vet inte ens vad jag skriver om eller vad jag vill? Kanske hoppas att någon mer varit i samma sits och kan säga att allt kommer bli bra… jag vill inget annat än att bilda familj men det känns så långt bort som det är nu med inget jobb och ett stökigt förhållande. Jag känner mig värdelös och jag har ingen att vända mig till. Jag vill inte ge upp allt för ett nytt jobb och samtidigt är branschen för liten för att det inte ska bli en snackis om jag väljer något ”sämre” (eller inte får något alls???) som gör att jag aldrig kommer tillbaka. Jag önskar att jag hade ett safety net med vänner som kunde säga hur jag ska göra och bekräfta vem jag är och att inget annat spelar någon roll. Vet som sagt inte vad jag vill men om någon känt liknande hade jag så gärna mailat eller fått någon kontakt för att bara bolla tankar. Fylls så av ångest av att bara gå arbetslös och dels oroa mig för att inte kunna få barn och ovanpå det har jag börjat noja över mitt utseende och att ingen kommer vilja ha mig… hoppas på svar

Jag är i en liknande situation som dig och ändå inte. Långt att förklara. Jag kom hit till Stockholm för ett halvår sen och har haft en otroligt krokig väg att gå (den är fortfarande krokig). Jag pratar mer än gärna och bollar tankar om du vill.

Maila mig på maja-tb@hotmail.com

Jag hamnade visst i modd. Jag är i en liknande situation som dig och ändå inte. Jag pratar gärna med dig, du ska inte må dåligt! ?

Min mail (kan man skriva mail här?): m a j a – t b @ h o t m a i l . C o m

Så länge du forsätter att betala lånen kommer inte banken tvinga dig att sälja den.

Och du behöver ju inte heller berätta det för dem. Frågar de varför du inte får in pengar på löne-kontot (kommer de inte att göra) så kan du bara vagt säga att du har ett nytt konto på en annan bank.

Det kommer ordna sig. Jag är säker.

Annars skulle jag gå till ditt fack eller liknande och kräva avgångs vederlag eller liknade pga uppsagd pga diskriminering alt sexuella trakasserier. Du borde begära minst två årslöner pga ovanligt jobb med små möjligheter att hitta nytt snabbt.

För cv skull kan du alltid strata eget för att fylla ut tidshålet såvida du inte ska ha a-kassa. Fråga om råd. Finns flera som kan hjälpa dig. Skaffa en mentor. Fråga någon som du vill ha själv om de vill ställa upp.

Du är inte den första som förlorar jobb och måste hitta nytt och de som anställer vet att mycket kan ha häng och kommer inte döma dig. Men se till att ha en person från ditt gamla jobb, behöver ju inte vara chefen, som kan tänka dig vara en referens åt dig.

Lycka till!

En sak till, den som du vill ha som referens behöver inte vara någon som jobbar kvar idag på ditt jobb och hen kan ju isf också vittna om den uppkomna situation alt berätta hur det var under den förre chefen.

Bra svarat och tack för att du gjorde det för jag hade varit vaken sedan kl. 04 och behövde somna om. Och jag hade velat få med liknande som du skrev, TrH.

Då kl 06 alltså.?

Jag tycker så otroligt synd om dig. Om du tänker så här: du hade inte kunnat gjort på något annat sätt. Du kan inte ta att en chef gör så där, du behöver inse att det inte har med dig att göra alls. Du har enbart haft otur.

Ibland är livet så, det jäklas dessutom inte ”bara” med en sak utan alla prövningar kommer på en och samma gång och under en lång tid.

Det viktiga då är att inte ge upp, utan fortsätta kämpa och hela tiden försöka tänka bra tankar om sig själv. För just självkänslan och självförtroendet behöver underhållas extra mycket under sådana här fruktansvärt tuffa perioder.

Det hörs i din text att du tänker för ”mycket”. Kavla upp armarna istället och tänk att dig ska inte livet bråka med så här mycket ”ostraffat”. Tänk att du skulle råda en vän, då skulle du lägga in mycket mer kr*t i det.

Så kämpa, kämpa, kämpa! Det är du VÄRD.

Svaret var till ”Så ledsen” och jag skulle precis skriva en del av något liknande som Trh skrev nu. Läs Trh:s svar för det var jättebra tankar! Och godmorgon hoppas ni får en bra helg (alla tre, d.v.s. även Anonym)

Detsamma. ?

Tack??

Tuff situation och beklagar den sviniga chefen!! Kanske du kan se detta som ett tillfälle att fokusera på vänskapsrelationer och vem du är och vad du gillar utanför jobbet?

Mycket märklig intervju med Bella i finska Iltasanomat.
Hon säger att hon brutit med både mor och far, har ingen kontakt med dem längre.

Sen hon och odd har barnen varannan vecka och hon har en massa personal så behövde hon väl inte sin mamma mer.

Tyckte hon sa gör ett par veckor den att de skulle hälsa på hennes mamma?
Men hon ljuger så mycket så allt är möjligt! ?

I så fall har hon brutit med sin mamma efter 1 maj. Vore ju synd eftersom barnen ”älskar sin mormor så mycket” 🙁
”Snart är jag hemma igen och ska hämta upp barnen hos min mamma. De har varit där och busat. De älskar sin mormor så mycket vilket jag är tacksam för. Det känns väldigt lyxigt med en röd dag mitt i veckan. Ser fram emot att ha en eftermiddag med barnen och lugn kväll.”
https://www.isabellalowengrip.se/2019/05/01/dangleterre/

Tyvärr var det nog helt oundvikligt att du fick sluta på arbetsplatsen eftersom chefen inte verkar riktigt klok. Väldigt tråkigt att det ledde till att du blev av med ett jobb du tyckte mycket om men det är inte ett bra alternativ att stanna på en arbetsplats med en dålig chef. Om ett längre tag kommer det märkas att chefen är dålig då arbetsresultatet blir sämre och fler lämnar. Försök att se det som att det bästa för dig var att lämna en dålig situation. Eftersom du tjänat mkt bra så antar jag att du Har en del pengar sparade som du kan leva av ett tag. Som the real hmm skriver så kommer inte banken ta din lägenhet så länge du betalar av lånet som du ska så försök släppa just den oron en stund. Förstår att du oroar dig om framtida familjebildning, gjorde också det när jag var 29, tänkte att det nästan är för sent. Det är det INTE! Är runt 35 idag och har nyligen fått mitt första barn. Kände absolut inte min kille när jag var 29, då var jag ihop med en man som jag bara bråkade med. Tänkte att vi skulle skaffa barn då min ambition var att få barn innan 30. Är SÅ glad att vi inte skaffade barn ihop! Du verkar tänka väldigt mycket, kanske är det en god idé att träffa någon professionell (gå privat så slipper du köerna i vården, kostar lite men är värt)? Typ reda upp dina tankar och hjälpa dig fokusera. Det går att reda ut saker och ting och börja må bra. Lycka till ❤️

Skulle vara svar till Så ledsen

Jag vill TACKA alla er som skrev igår i ett av de bästa Öppet spår som har varit (och det är många!)

Skulle vilja veta vilken som är er favoritmascara…och varför. Måste ha supertunn borste, använder Vertige longuer från Yves rocher, den är bra men tycker att den ”torkar” rätt snabbt (alltså i ”förpackningen”), jag vill ha en mer tunn..lättflytande mascara (om ni förstår vad jag menar)…. Jaja inga världsliga problem men frågan är fri?//M