Igår skrev jag om Leif GW Persson och hans sågning av Carolina Gynnings rosévin, som hon i sin tur hävdar inte finns. Och aldrig har funnits.
Jag har nu förstått att det finns någon typ av bärig skapelse som går i rosa toner och att det kanske kan ha varit vad GW smuttat på innan han gav sitt utlåtande, men om alla alkoholhaltiga drycker som är rosa kan klassas som rosé-ish-viner låter jag vara osagt.
Carolina Gynning blev i alla fall inte särskilt imponerad över GWs sågning av hennes – enligt henne – icke existerande vin och kontrade med att håna hans bukomfång.
Nu har Carolina raderat sitt inlägg på Instagram och publicerat en ursäkt om att det var dumt att gå på hans utseende, samtidigt som hon känner att han gjorde det för att marknadsföra sitt eget, kommande rosévin ”GWs rosa”.
En som inte verkar tycka att det är någonting fel i att hacka på andra människors utseende är My Martens. Hon har istället skrivit det här inlägget där hon älskar Carolinas svar på tal.
Jag älskar också svar på tal, men då får de gärna vara lite smartare än ”men duuuuuuurå?” och gärna inte handla om en människas utseende. Jag gillar att Carolina hade en comeback men jag gillar inte hur den var utformad.
Hade Carolina skrivit om en kvinna så tvivlar jag på att My hade skrivit så här, men jag tycker inte man skriver så någonsin.
Och My som ska öppna gym och allt? En plats som på förhand kan vara riktigt laddad för vissa.
Ska man bara våga träna hos My om man smal och fit och kommer hon skratta bakom ryggen på de som kommer dit med eventuell bukfetma?
Nu tror jag inte att det var formuleringen specifikt som My ”hyllar” utan mer att Carolina ger GW svar på tal, men ändå? Så onödigt!
Så här låter det i Mys kommentarsfält:
Föregående inlägg 