Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!
Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli satt på moderering – men det är sen gammalt. 🙂
Föregående inlägg 
Hoppas alla haft en härlig midsommardag! ??
Detsamma❣️
Har precis lagt barnen och snart väntar en kubbmatch i kvällssolen för oss vuxna.
Ännu en midsommar med alkoholiserade föräldrar som inte kan ta ansvar för sig själva?
Beklagar.
Ledsen för det Olivia. Jag vet hur du känner. Växte upp med en mamma med alkoholproblem och varje svensk högtid innebar magknip över den där jävla alkoholen. ? fördelen med att vara vuxen nu att kunna välja själv vilka människor man vill omge sig med. ?
<3 hoppas du mår bättre idag med nyktra människor omkring dig!
Känner med dig, Olivia❣️
Känner med dig, Olivia!
Tack alla för ert stöd❤️ Jäkla alkohol!!
?
Jag känner så starkt med dig.
Olivia, du ska inte behöva ha det så där. Lider med dig!
Vem ligger bakom kontot exonphspoiler2019? Hon skriver om att hon känner flera av deltagarna, men varför outar ingen?
Det är väl allmänt känt vid det här laget?
Tydligen inte för Sara? Inte för mig heller ?
Jag vill veeetaaaaa
Har ingen aning men känns som att svaret borde finnas på Flash ack i någon PH-/Ex on the Beach-tråd? ^^’
Hon känner ingen av deltagarna utan dom alla spelar bara att dom gör det. Hon är en brud från Malmö och många tror hon är ”något speciellt” men är egentligen bara en tjej som inte gör något om dagarna än hänger på sin Instagram
Hur blir jag av med en vagel ?
Kläm den
Värm en med skit varmt vatten och badda vageln med den, värme gör så att den försvinner snabbare.
Värm en handuk*
Finns salva på apoteket som tar bort skavet och förkortar tiden innan den försvinner ?
Hur blir jag av med en vagel ?
Finns inte så mycket man kan göra åt dem, vad jag vet, tyvärr men Vårdguiden har några tips på hur de kan försvinna snabbare.
https://www.1177.se/sjukdomar–besvar/ogon-oron-nasa-och-hals/irriterade-ogon/vagel-i-ogat/
Kläm den 😉
Jag lovar att om du lägger ditt saliv på den försvinner den.
Kläm bara
Salva från apoteket, rör ej, gnugga ej, sminka ej
Herregud, alla ni som säger kläm den, har ni aldrig haft en bagen på insidan av ögonlocket? ?
Massera den lätt dagligen så försvinner den fortare
Är den på ögonlocken så dra bort en ögonfrans mitt i. Kram
Vad händer ikväll hos er?
Spelar vin och dricker Wow ?
Du dricker World of Warcraft?
Inte mycket. Barnen sover och just nu är jag för mätt för att ta fram godiset, men snart så ?? Får försöka enas med maken om någon film också.
Har flyttat utomlands för ett halvår (har lägenhet här) så just nu sitter jag och yngsta barnet på en coffeeshop. Vi ska snart åka och storhandla. Livet fortsätter var man än befinner sig ☺️
Barnen sover äntligen och jag är fortfarande bakis så ikväll är det soffhäng med serier, kollar just nu senaste avsnittet av Handmaids tale, efter ska jag se senaste av Himmelsdalen och efter det desperate housewives för 110 gången ish 😛 Med mig i soffan finns lösviktsgodis och cheeseballz!
Jag kollar oxå på DH på Viaplay nu ? innan det var det Greys anatomy. Vad tycker du om Himmeldalen? Jag tycker den är si sådär…
Desperate är ju så jävla bra!! Min sambo är gode less på trudelutten som hela tiden är i avsnitten haha, sett den minst 6 ggr under våra 6 år tillsammans 😀 Bästa! För att inte tala om greys, längtar tills säsong 15 kommer till viaplay. Har frågat viaplays kundtjänst på fb och fick svaret att nästa säsong kommer till hösten, längtar! <3
Nja håller med, si sådär.. Tyckte att de 2 första avsnitten var lovande men sedan har det spårat lite.. men känner att jag ändå vill se klart serien 🙂
Haha ja min man är så trött på att jag kollar gamla avsnitt av dessa serie på ipaden istället för att vi ser en film tillsammans ???
Jag kommer oxå se klart den, vill ändå veta hur den slutar!
Alltså GA säsong 15 är snaaark. ??
GA var min absolut favoritserie fram tills typ flygkraschen, sen gick den väl an att se fram till Christina lämnade, och när Derek dog dog serien tyvärr.
Vi har EXAKT samma smak gällande Greys.
Om du gillar DH så borde du kolla på Devious Maids, en serie väldig lik DH med Eva Longoria som director.
Åh bra tips! Jag håller med om GA, det är dags att lägga ner serien nu tycker jag ??♀️
Barnen sover och jag kollar på Godzilla. Förjävla bra.
Muminkött? HUR kom du på det namnet?
Halloumi, kanske? 🙂
Min syster läste någonstans att keso är grovmalet Mumintroll. Då sa jag att ”muminkött är så jävla gott”. Sen har det hängt med från och till. Heter ”moominmeat” på andra medier.
Har läst liknande! ☺️ Att keso är muminfärs och halloumi muminkött ?
Underbart roligt. Tycker mumin är läskig så han kan gott bli muminfärs???
Fan sitter just och käkar Keso (for real) och tappade aptiten… 🙂
Jag tror att det var ett sätt från något företag/intresseorganisation(?) att få barn att äta mer vegetariskt (lakto-ovo). Man skulle säga till dem att halloumi (eller mozarella) var muminkött. Precis som om det skulle öka aptiten.
Ligger i soffan och tittar lite på tv och sover emellanåt. Är gravid och extremt trött ?
Ligger med min 9 veckors valp sovandes på mig, UNDERBART!! ??
Ska se klart första säsongen av The Handmaid’s tale tänkte jag, för att sen gå över direkt till den andra ? Det är mysigt med tv-serie Flow även om det blir lite maniskt ibland.
Sitter på balkongen med godis och en rosécider. Funderar dock på att gå in för det är förjävla kallt nu när solen försvunnit bakom huset mittemot. Samtidigt borde jag passa på att sitta här medan det är tyst i stan.?
Hämta en filt att vira in dig i?
Yes det här jag allt gjort men det är kallt ändå för det blåser så i den här j*vla stan?
Ah, det var jag alltså⬆️
Kom precis hem från jobbet så blir inte mer spännande än en dusch och sen sova så man hinner ladda om för nytt pass imorgon bitti ?
Kollar på Livet enligt Rosa i min ensamhet och äter och dricker massa gott!!!
Någon kvinna som har steriliserat sig och vill berätta lite? Jag och min man vill inte ha fler barn och jag har läst lite om att när en man steriliserat sig så kan det växa tillbaka. Vill inte riskera att behöva genomgå en abort så därför lutar det mest åt mig just nu.
Detta är nog mer spekulationer från min sida, men något som man kan välja att göra är ju att operera bort hela reproduktionsorganen. Då slipper man dessutom risken för att cancer i äggstockar, äggledare osv. Ett stort och drastiskt beslut men om man ändå går i de tankarna så kanske det kan vara ett alternativ.
Men tar man bort äggstockarna hamnar man i klimateriet i förtid.
Det vill man nog inte göra, det är ju inte så att det bara medför att man inte längre kan få barn.
Vad innebär det mer?
Det är en mycket enklare procedur om din man steriliserar sig
Fast om du opererar bort allt så går du ju i klimakteriet? Alltså skulle aldrig rekommendera någon att göra en sån operation om det inte fanns stora besvär eller att det finns cancer i släkten tex. Det är en stor operation som kräver lång återhämtning, många kvinnor kan få besvär av ”stumpen” av livmodertappen som blir kvar så okomplicerat är det ej och om önskemålet bara är att sterilisera sig räcker det ju med att göra det ingreppet. Har jobbat på en sådan avd så jag vet vad jag pratar om.
Får man ens göra det med anledning av att man inte vill ha mer barn?!
Jo klart du får göra en sterilisering! Om du är över 25 får du skriva på papper bara. Men har svårt att se att ngn läkare skulle anse det befogat att göra en total hysterektomi (ta bort allt) bara i syfte att bli steril. Det skulle ju liksom etiskt strida med principen om att göra gott.. plus den offentligs vården kan liksom inte prioritera operationer utifrån patientens preferenser utan det är behovet som styr.
Jo sterilisering fattar jag såklart man får göra om man vill i syfte att inte kunna få fler barn, har varit påväg själv att göra, syftade såklart på att plocka bort rubbet! Om man verklige får ringa läkaren och säga; hej, jag vill inte ha fler barn, plocka bort rubbet tack.., är det skäl nog, att inte bli gravid igen..
varför vill du ta bort rubbet om syftet är att sterilisera sig? Själva operation för att sterilisera sig är en titthålsoperation som går rel enkelt och smidigt, man kan oftast gå hem samma dag. Att göra en total hysterektomi är oftast en öppen bukkirurgi som tar betydligt mer tid och ökar risken för komplikationer/infektioner mm. Du behöver dessutom mer tid att återhämta dig för att inte tala om besväret att behöva gå in i klimakteriet tidigare. Förstår inte varför någon skulle vilja detta när det finns ett enklare alternativ..
Du har nog missat poängen här, det är inte JAG som ville ta bort rubbet, va någon annan, så sluta läxa upp mig kring olika tekniker tack.
En vän gjorde det för en del år sedan, hon knipsade av själva äggledarna genom en titthålsoperation. Allt gick bra men hon hade väldigt ont i några dagar efteråt pga lite kvarvarande gas som gått upp i axlar/nacke. Hennes mens fortsatte som vanligt.
Det är inte gas som gått upp i axlarna.? Det är att man är fastspänd över axlarna under operationen och därför kan ha ont efteråt. Men allt går över. ?
Fast va? Det är väl gasen som påverkar nerverna och ger smärta i axlarna?
På Apoteksgruppen.se står följande att läsa ang titthålsoperation:
När du är sövd, men innan själva operationen, fyller kirurgen upp buken med gasen koldioxid. Buken blir då uppblåst och det blir lättare för kirurgen att operera, eftersom organen inte ligger tätt intill varandra.
Har du opererats med titthålsteknik kan du få lite ont i axlarna ett par dagar efteråt. Det beror på att en del koldioxid kan finnas kvar i buken och reta nerverna i mellangärdet. Kroppen upplever det som ont i axeln.
Anonym 22.05 här. Jag har uppenbarligen lärt mig nåt nytt idag! ? Det visste jag inte. Anledningen till mitt svar var att jag gjort titthålsoperationer 2 ggr, en i Sverige och en utomlands. Båda gångerna sa de till mig att under operationen spänns kroppen fast vid operationsbordet som man sedan lutar så att fötterna är högre än huvudet. Det får organen att pga gravitationskraft ”falla” lite ner mot huvudet och det skapar lite mer space i nedre delen av buken där operationen skulle ske. Och att kroppen var statiskt fastspänd under operationen var det som gjorde att man hade ont i axlarna. Känner mig lite förvånad nu att ingen nämnt gasens eventuella inverkan…
Alltid fint att lära sig något nytt, hoppas att dina operationer gick bra! ?
Wow.. när man läser lite för snabbt och läser ”hon knipsade själv av äggledarna…” ? fick så jävla ont i underlivet ?
haha jo, gjorde lite ont nu när jag läste om kommentaren i annan hastighet ? lite väl brutal metod.
Jag har steraliserat mig i samband med att mitt andra barn föddes med kejsarsnitt. Det bästa jag gjort. Känner inget av det. De klippte äggledarna och brände så att det inte ska kunna växa ihop. Naturligtvis tar man inte bort äggledarna eller livmodern vid en steralisering .
Min mens fortsatte som vanligt. Och jag har inte känt mig något annorlunda efter.
Hur länge sen var det du gjorde det? Jag är som sagt inne i dom tankarna. Vi har två barn nu, och jag vill inte ha fler barn. Min man vill heller inte det, men vill inte sterilisera sig.
9 år sedan. Jag gjorde det som sagt vid kejsarsnitt så vet inte hur det är att göra som separat ingrepp. Men jag har aldrig känt av det på något sätt.
Betyder det att han vill ha chansen att skaffa barn med någon annan i framtiden om det skulle ta slut mellan er? Eller varför vill han inte?
Han vill bara inte 🙂 och nej han vill inte ha fler barn. Men om jag är mer inne på att kunna göra ett sådant ingrepp, varför skall min man göra det då om han inte vill.
Jag lägger ingen skuld på honom utifall han absolut inte vill, oavsett vad han har för orsak, jag kan inte tvinga honom att sterilisera sig
Vi har bara pratat om det sista 4-5 mån, det är ju ingen man diskuterar en gång och sen agerar.
.
Har en vän som steriliserade sig förut.
Varken hon eller hennes man ville ha fler barn men han ville inte sterilisera sig så då gjorde hon det istället.
Efter att det tog slut mellan dom träffade han en ny, som han skaffade barn med.
Hon träffade också en ny, efter några år tillsammans ville han ha barn men hon kunde ju inte. Det tog slut kort därpå.
Vad jag vill säga är; Gör det inte bara för att din man inte vill göra det. Skydda er med annat istället.
Jag är med på vad du säger; men det är jag som lyft frågan, det är JAG som är redo att sterilisera mig, det är jag som vill.
Om vi båda hade velat då, vem skulle göra det då? Båda?
Varför måste man som kvinna alltid försvara sig att man gör något för sin egen skull och inte för mannen.
Om vi separerar och han träffar en ny och skaffar barn med henne, så vill han väl det. Livet förändras och jag kan inte peka finger och säga ”aj aj, du ville inte ha fler barn”.
Om jag träffar någon så måste jag vara ärlig i början och säga att jag kan inte få barn.
Det är JAG som gör ett aktivt val.
Jag vill inte hålla på att peta i mig hormoner, spiral har jag provat men fick problem med det.
Kondom ja visst, men efter 9 år tillsammans så känns det så förlegat…vill man, så vill man när lusten faller sig in, inte tänka om man har skydd eller inte.
Jag opererade bort livmodern i november, smärtfritt och började jobba igen på tredje dagen. Fast var trött efter narkosen så sov mycket de första två dagarna. Låg kvar en natt på sjukhuset och promenerade hem 2 km på morgonen efter.
Helt problemfritt efteråt och är nöjd och glad med att vara av med den. Jaguar ett barn och ska inga flera ha ändå så för mig var det ett utmärkt val.
Men gjorde du det av nån annan anledning eller? Hur fick du annars igenom det?
Jag hade ett begynnande framfall och tyckte det var helt onödigt att de skulle hå in och fästa upp livmodern med nät när de lika gärna kunde ta bort den helt. Jag har ju ingen användning för den ändå ? för mig både helt komplikationsfritt och inga problem med smärta efteråt alls. Använde bara trosskydd i fyra dagar efter det blödde det ingenting alls så smidigare kunde jag inte fått det
Att mannen gör det är mycket enklare. Aldrig hört att det växer tillbaka själv, men att det är kirurgiskt reversibelt. Min man knipsade efter sista barnet – rekommenderas!
Å andra sidan är det väl bra att man tar ansvar för sin egen kropp om man inte vill ha fler barn?
Ja varför gör inte hennes man det då?
Man kan ju inte säga så här, jag vill inte bli gravid igen så du får sterilisera dig. Vill jag inte bli gravid tar jag ansvar för det, vill mannen inte ha fler barn steriliserar han sig. Vill båda slippa barn tar båda ansvaret och gör det båda två.
Det är mycket bättre och enklare ingrepp på din man. Han kan göra det på dagen och gå och jobba mer eller mindre direkt. Efter 6 månader får han lämna ett spermaprov för att se att ingreppet gick vägen. Min man har gjort det och det gick superbra?
Tack att du lyfter frågan, jag har också övervägt att ta bort livmodern och äggstockarna, för vi vill heller inte ha flera barn.
Det finns 3-4 olika sätt att sterilisera sig som kvinna. Även för män finns olika tillvägagångssätt som är permanenta. Jag har faktiskt ett häfte från sjukhuset om det, så fråga dom om det, det borde nog finnas på alla sjukhus.
Livmodern är ju bra iom att man slipper mensen men slipper klimakteriet då äggstockarna är kvar.
Jag steriliserade mej för 1 månad sen. Knipsade äggledarna.
Gjorde ont i nån dag efter, mest pga gasen. Annars mått hur bra som helst.
Att ta bort allt är en stor operation man inte gör om man bara inte vill ha fler barn.
I vissa landsting får man betala för sin steriliseing.
Ångrar mej inte. Lycka till
Steriliserade mig som 27 åring efter tredje barnet. Jag är färdig med barnafödandet, likaså min man. Men min kropp och mitt val så därför ville jag sterilisera mig. Även min man ska göra det. Titthålsop där de klippte av äggledarna och brände dem. Vid uppvaket kom en kirurg in, med nästan sorgsen röst sa hon ”nu är det gjort och dom kommer inte växa ihop igen, du kommer aldrig kunna bli gravid på naturlig väg igen”. Så jäkla sorgsen medans jag hade kunna ge min man en high five av lycka men hade för ont i axlarna av gasen ?
Jag har sterilierat mig i samband med mitt kejsarsnitt, när min yngsta son föddes. Vet att andra är nöjda men jag är faktiskt inte det, fick hormonsvängningar, viktuppgång och en massiv och utdragen mens varje månad. Vikten har jag kämpat ner igen men känner mig ofta lite ”uppblåst” i magen. Tydligen har det något samband med en tillfällig eller i värsta fall om man har otur, permanent, nedgång av Östrogen i kroppen. Så nä, är inte så stor supporter av sterilisering längre tyvärr, men det är ju jag det! Önskar dig lycka till i ditt beslut. 🙂
Jag behöver råd. Jag har i några månader skrivit dagligen med en kille. Vi träffades tillsammans med kompisar några gånger men inte själva. Tiden gick och det blev känslor inblandade från båda håll. Vi bestämde oss för att satsa men han mår inte bra (krångel med ex och sjuka släktingar). Så vi bestämde oss för att pausa. Tog 2 veckor så var vi tillbaks igen. För att sedan pausa några veckor senare. Men grejen är nu att han snapar varje dag. Inget vettigt men ändå. Jag svarar inte för att jag känner att jag måste försöka gå vidare även fast jag vill vara med honom. Vi har pratat om det flera gånger att det inte går just nu att blanda in massa känslor. Jag vet inte vad jag ska göra, försökte träffa en annan men det gick inte…blev lite rörigt nu.
Låter som en fuckboy faktiskt, alltid är det något med exen. Block him and enjoy your summer 🙂
Han verkar bara oseriös. Är du seriös med att det inte kan bli känslor inblandade så får du plocka bort honom från snap.
Det finns enkla lösningar men det verkar ändå svårt att släppa taget. Men det går om du försöker så var bussig mot dig själv och klipp detta om det ändå inte kan leda till något. Annars torterar du dig själv (eller ja, han också)
Dock så skulle jag inte se det som något jobbigt att ha någon vid sin sida som man tycker om när det sker jobbiga saker i livet. Varför ska vi hålla på och stöta bort nära och kära när det händer jobbiga saker i livet istället för att ta vara på dom och ta hjälp..
Jaja det var bara ett sidospår.
Säg ifrån på skarpen rekommenderar jag.
Låter som han vill ha kakan och äta den… släpp honom.
Var det ni tillsammans som bestämde att ni skulle ta en paus för att han inte mådde bra? Eller var det på hans initiativ?
Kan det vara då att du vill vara med personen du önskar/hoppas att han är när han inte mår dåligt/har problem med släktingar/osv? Det är rätt vanligt att tänka så men kommer bara leda till heart break. Se honom för den han visar att han är nu, dvs en kille som fortsätter ha dig lite på fast han både vet att du har känslor och har sagt att just nu så vill han inte ha en relation. Han kan alltså inte stå gör det han säger och bekräftelse är viktigare än dina känslor. Han är också en person som stöter bort andra när det är jobbigt och visar att han inte vill vara partner med dig. Tror du förtjänar bättre än en dån typ
Jag säger ta bort på snapchat and move on with you life. Jag förstår att det är svårt när känslor är inblandade men om du själv känner att du måste gå vidare varför ens ha kvar honom på snap och slösa tid på honom? Slösa energi på att ändå kanske hoppas på att få den där meningslösa snapen som säkert går iväg till hälften av alla han har på snap. Sen undrar jag hur exakt han kan låta ett EX komma och förstöra i en ny relation och varför du tillåter honom att använda det som ett skäl till att inte va med dig?
Nä, som Mahatma Gandhi säkert skulle sagt; you need to let that fuckboi run free!
Inled med någon som mår bra från början!! Man ska inleda med lycka inte vara axeln att luta sig mot.
Bästa rådet!
Häromdagen tog jag modet till mig och frågade ut killen jag är intresserad av på date. Den är imorgon och jag är så nervös! Jag är aldrig blyg och oftast avslappnad i sociala sammanhang, förutom när det kommer till killar jag tycker är riktigt snygga. Som min date då till exempel. Help me! Vet att vissa av er där ute är sådär naturligt flörtiga, jag är superawkward. SOS!
Alltså jag är katastrofal i sådana sammanhang så jag kan inte ge några råd då jag själv totalt tappat det i sådana sammanhang hehe, men jag vill önska dig stort lycka till! Kul med dejt, kommer gå hur bra som helst ?? troligtvis är han lika nervös som du.
Tänk på honom som en seriefigur, en pappgubbe? Något som inte är verkligt? Lol n kanske ibteä, ha det så mysigt ?
Haha ja men då är vi två! Ikväll smäller det så kan ju meddela hur det gick sen, så tar vi det därifrån ?
Eh ursäkta, min kommentar igår lät ju helt berusad? Men jag fick fram det jag ville iaf ?
Ser fram emot att höra om dejten!
Alltså hur gör man för att småprata? Jag ska ha playdate med barnen och en annan mamma med barn som jag aldrig träffat. Vi hördes lite snabbt i en facebookgrupp och nu ska de hit imorgon… Jag är värdelöööös på att lära känna nya människor men jag vill gärna göra det. Är ganska blyg och introvert och förmodligen skitjobbig att prata med.
Så, hur gör man? Liksom konkreta tips på samtalsämnen haha. Jag vet inget om henne mer än åldern på hennes barn typ.
Jag kan småprata med typ alla, men INTE med andra föräldrar på typ lekplatsen eller när man möts på förskolan. Då får jag total tunghäfta och blir blank i skallen.
förlåt, ingen hjälp för dig ju 🙁
Man kan alltid prata om barnen i ett sånt läge. Förlossningar, utveckling, matfrågor osv. Funkar jämt.
Prata om jobb, utbildning, varför hon bor på orten och såklart samma om dig själv. Om det blir stelt och obekvämt kan ni ju sitta tillsammans med barnen (om de inte är för gamla för det såklart).
Ställ frågor om barn, familj (hur träffade hon mannen osv), arbete, vart personen gått i skola, sommarplaner osv. Vissa tycker om att prata om sig själva så om du intresserar dig för människan så kan konversationen säkert flyta på utan problem.
Jag älskar att småprata, tror jag gör det för mycket… Men folk gillar öppna frågor, då får de prata om sig själva och det gillar de ännu mer. Hur är det att jobba för en stor koncern/vara egen företagare? Fråga om någon kommande eller gången semester, eller hur hon har gjort med sitt barn i si och så område. Sen om hon är bra socialt kommer hon fråga dig, annars berättar du något om dig själv/din familj som relaterar till det hon just sa. Sen andra saker som brukar funka om den andra personen är blyg är att fråga om hur dagen varit hittills eller om man har något gemensamt tex husdjur, hobby, sport eller i ert fall kanske barnen/förskolan/någon särskilt bra pedagog. Och komplimang om outfit funkar alltid som ice breaker! Ha så kul ?
Håller verkligen men om de andra tipsen, sen tycker jag inte att man ska ta på sig för mycket ansvar i att samtalet ska funka. Jag är sån som alltid får leda samtalen (och gärna gör det). Men ibland får man påminna sig själv att ansvaret för att pratet ska funka är bådas ☺️ Du har liksom bara 50% du behöver sköta, resten är den andras. Kanske det tänket kan lätta lite på funderingarna ?? Kommer gå super!
Det är lätt att prata med personer som vågar visa känslor och vågar berätta om sina misslyckanden och fel.
Så försök inte framstå som en perfekt människa/mamma med tipptopp städat hem, berättande om era strålande semesterplaner och lysande framtidsutsikter. Berätta även om dina tillkortakommanden. Folk vill känna igen sig.
Men det är en hårfin gräns till att man låter gnällig, så inte för mycket av det onda ? Lycka till. Och fråga mycket, ställ följdfrågor.
Och sedan får personkemin avgöra resten
Någon vuxen som också är lite halvt beroende av Disney Heroes: Battle mode? Favorithjälte?
Perfekt mobilspel medan man lyssnar på poddar, har väl blivit några timmar senaste dygnet ?
Och något helt annat, är det någon som har ett Goodreads-konto och vill ha bokvänner?
Förstår dock ifall man inte vill ha nya okända Goodreads-vänner och därmed kanske röja lite av sin anonymitet som man har här. Men jag frågar då jag tycker att det är kul med läsinspiration, även om detta år har varit lite av en lässvacka ?
hej violet;))kul att du gillar att läsa
Haha otippat va? Hoppas Kallentoft-boken blivit bättre nu!
har läst ut den och fattade inte slutet. då är det rätt meningslöst
Jag har jättesvårt för kallentoft, tycker han snöar in alldeles för mycket på beskrivning av saker och omgivning och kommer nästan aldrig till saken ?
Varför är det så svårt att äta lagom? Chips och dipp. Nu mår jag så jävla illa.
Lagom existerar inte! Har försökt att bara hälla upp en liten skål med chips och sagt till mig själv att det är allt jag ska äta… men hur lätt är det inte att bara låtsas som man aldrig tänkte så och fylla på skålen igen ???♀️
Men eller hur! Och sen ”äh va fan, det är inte mycket kvar nu. Jag kan lika gärna ta resten!”.
Du skulle käkat Keso…
Det hade varit kannibalism.
Idag har jag ätit för ett helt kompani ? Blir så hungrig när jag är bakis. I urval: Pasta med gräddsås, wienerbröd, morotskaka och typ en liter läsk. Aja jag är sockerberoende vad ska jag säga? ?
Nu förvrider jag ämnet litegrann kanske, men måste bara berätta att tampats med sötsug så jävla länge nu. Var anorektisk förut men sedan gick det över till hetsätningar. Mitt sötsug kan liknas vid en alkoholists spritbegär. Seriöst, om någon pratar alkoholproblem och jag byter ut ordet ”alkohol” mot ”socker” så passar det in perfekt. Funderar på om man borde bli nykterist, fast med socker istället
Hej du anonym som hetsäter! Känner igen din beskrivning då jag 1. Är anorektisk men har börjat hetsäta igen 2. Är nykter alkoholist sen några månader tillbaka.
Jag äter typ ingenting på dagen men när kvällen kommer vräker jag i mig. Sjuka kcalnivåer alltså.
Får du någon hjälp?
Kör vanligtvis också på en måltid om dagen och ja, den måltiden brukar ju bli ganska stor om man säger så. Situationen blev lite bättre för ett tag sen när jag blev kär, då tappade jag nämligen aptiten helt och hållet för att jag var så upptagen med att tänka på min kärlek. Det var väldigt stort för det är då inte mycket som kan avleda mig från tankar på mat. Men nu är killen bortrest och vi kan inte ha så mycket kontakt så då har sötsuget börjat ta överhanden igen. Får ingen hjälp, utan har alltid tänkt att det ska lösa sig så småningom. Men tror att det måste till en större förändring i min livsstil om jag ska få bukt med det här, såsom ett totalt sockerstopp och gärna lite mer umgänge med killen.
Blev glad av ditt svar, tycker såklart det är tråkigt att någon annan sitter i samma förjävliga sits men samtidigt är det skönt att inte känna sig ensam i detta.
Ni måste börja äta mer och regelbundet under dagen❤️ Det är inte så konstigt att ni får sötsug och hetsätningar på kvällarna om kroppen inte får tillräckligt med mat?
Vad härligt med kärlek!
Men kräks du efter hetsätningarna? Den här sjukdomen, gud vad jag önskar att jag aldrig fick den. Allt handlar typ om mat..
Nej, har faktiskt aldrig kräkts trots att jag ätit sjuuuuka mängder. Min magsäck är nog ganska uttöjd vid det här laget, så det får plats med mycket. Är trots det inte överviktig (bmi 22), bara tjock liksom. Troligen för att jag kompenserar detta intensiva ätande med svält
Jag har iof inte varit super beroende men lite grann varje dag typ, på eftermiddagen. Jag bestämde mig för (med min PT) att köra cold turkey och inte äta nåt. När jag väl bestämt mig gick det bra att avstå eftersom det inte var ett nytt beslut för varje godisbit. Efter några dagar släppte suget så då är det lätt att avstå.
Sen har jag skaffat en kalender och för varje dag jag inte käkar nåt skit ritar jag en liten stjärna. Då blir det liksom ’ja men jag ska inte ta en kaka för då för jag ingen stjärna idag…’. Vuxet haha!
Hoppas verkligen ni lyckas komma till en plats där ni äter ordentlig mat under dagen, blir mätta och nöjda, och slipper alla tankar på mat och socker resten av dagen.
Frågan är om det ät psykologen eller köket som är bästa sätt att börja på? :p
Finns ju en hel del människor nu som drar paralleller mellan alkoholberoende (alls erkända beroenden) och det med mat/socker. Som socker har lika stor kraft för som alkohol för någon annan liksom.
Med egna aa-möten och allt.
Kanske något att resecha i?
Någon som har bra erfarenhet av teeated.com? Försökte beställa därifrån men blev nekad pga ”min medicinska historia”. Har aldrig varit sjuk eller haft några problem så jag förstår inte vad dom baserar uppgifterna på. Är det en seriös sida?
Slås ibland över hur sorgligt det känns att livet gär vidare efter någon dör. Fint, på ett sätt också såklart. Men jag kan känna en sån hopplöshet och menlöshet då jag inser att jag har haft en otroligt härlig midsommar i vänners sällskap och min lillebror är död. Han är död och jag lever vidare. Han är död och jag äter sill och bråkar med min man och stressar till jobbet, precis som när han levde. Det känns så sjukt. Skitflum kanske..men kanske nån som fattar hur jag menar?
Känner samma sak, min bästa vän dog för ca tre veckor sen. Och det är så himla märkligt att livet rullar på medans han är död. Förstår precis hur du känner.
❤️
Satt och tänkte samma tidigare idag. Var på stranden med barnen och såg en kvinna som liknade Therese Alvén. Tänkte på hennes barn, att hon borde ha fått vara med dem denna soliga dag, leka och busa och njuta av livet. Att vi andra lever vidare som vanligt. Nu kände jag inte henne men det som hände henne berörde mig verkligen.
Ja jag förstår. Det är så konstigt. Varför står det inte på alla löpsedlar? Varför är inte allas liv förändrade? Men livet fortsätter ju, på en annan bana ön man hade velat, men det fortsätter. Jag är så ledsen för din förlust! Det är fruktansvärt. ?
Förstår vad du menar. Jag slås ofta av den tanken när det gäller min morbror. Och ofta när det gäller familjeträffar men också småsaker. Typ när jag såg slutet på game of thrones, som han också gillade, och han aldrig fick se det. Låter säkert jätte konstigt.
Men mest ledsen är jag över att han aldrig kommer få träffa barnet som ligger i min mage, än så länge jätte tidigt så ingen vet än.
Satt och grät ner i frukostflingorna igår för att min pappa inte får träffa barnet jag har i magen. Ett foto på honom dök upp bland mina minnen på Facebook och sen drog det iväg i tanken. 🙁 Det är tungt att gå vidare! Kram på dej och lycka till med graviditeten!
Läste din kommentar och började gråta.. förlorade min pappa innan jag hann berätta att han skulle bli morfar. Så många ”tänk om” som snurrar i huvudet..
Men det är väl bra att gråta ut ibland!
Kram till dig!
❤ Åh, förlåt om jag triggade igång dig! Jag tänker så här, att han är med mig på något vis ändå, det känns så. Det är din pappa också, och båda två kommer att vara så stolta över sina barnbarn när de kommer. Jag har turen att få en son och kan ge honom ett av pappas namn och jag kommer att prata mycket om honom så lever han vidare på det viset. Stort lycka till med graviditeten och ja – att gråta ibland är faktiskt ganska skönt. ❤
Det var skönt att fälla några tårar, så det var ingen fara! Min graviditet är färdig, pojken blir fyra år i sommar. Min reaktion är nog ett tecken på att det är ganska mycket obearbetad sorg, men kan uppleva att vi i många stunder har sällskap med oss som inte syns!
Lycka till med graviditeten ❤️
Jag förstår vad du menar
Jag känner ofta så när jag upplever nya saker som jag vill berätta för min mamma som gick bort för några år sedan. Och jag tänker ofta på att jag hoppas att hon på något sätt ”ser” hur hennes barnbarn växer upp och ”hör” när de säger att de saknar henne.
Jag förstår inte hur någon kan tro på någon gud eller liknande när livet och döden är så jävla orättvis. Människor dör hela tiden när de inte borde dö men att hävda att det finns en gudomlig tanke bakom det är bara provocerande för mig. Vad är det för ond gud man tror på som låter min mamma dö precis när hon gått i pension och ska få njuta av tiden med sina barnbarn och sin man efter ett liv där hon hjälpt andra? Nej, någon sådan Gud vägrar jag tro på.
Jag förstår också, på något konstigt vis. Min pappa håller på och super och knarkar ihjäl sig och här fortsätter livet med dagishämtningar, vad-ska-vi-käka-Ida och betala räkningar. Jag kan inte göra någonting. Kan knappt ens berätta för någon.
Beklagar förlusten! Kanske kan W H Audens dikt Funeral blues vara lite trösterik att läsa? Ibland känns det fint att veta att man knte är ensam om sina känslor. Den beskriver just det du tar upp:”varför fortsätter klockorna att ticka”, osv. Är ni inte jätteunga känns den igen från en film…
Nån som har bra tips gällande födelsedagspresent till en experimentslysten sjuåring?
mikroskåp”?
göra eget slime kitt?
Brukar det inte finnas diverse experiment-/kemilådor som man kan köpa på leksaksaffär eller typ Åhléns, ett litet kit med tillhörande häfte med olika ”recept”? Minns att jag hade det när jag var sju/åtta. Minuset är väl att en vuxen kanske måste vara med och övervaka lite så att det inte sker några olyckor ?
Stor succé här med elektronik-kit (till nio-åring, men är sjuåringen intresserad funkar det säkert, vårt heter Brain Box, man bygger olika kretsar och får lampor att blinka, ljud etc) – annars de där robot-lego-grejerna.
Finns ofta mycket bra i museumsshopar, naturhistoriska, experimentum etc.
Vi fick en experimentbok med sånt man kan göra med grejer hemma: kaffefilter, bakpulver, diskmedel etc. – barnen älskar!
Ska kolla! Det låter ju onekligen skojigt.
Hej Helenan❣️
(Du gjorde mig så innerligt glad och tacksam, Helenan för ett antal helger sedan, när du skrev så fint om mig❣️)
Gjorde jag? Vad har jag skrivit? Vad bra att du blev glad ?
Vad har jag skrivit? ? (min första fråga fastnade lite, men jag är för nyfiken!)
Var bor du? Om du bor nära Södertälje, åk till Tom Tits 🙂
Mina barn fick nån experimentlåda från Beppe på barnkanalen, skitroligt tycker även jag. Ena sonen fick också ”101 experiment” av en kompis i present. Den var lite mer med bygga och el. Beppes låda är nog perfekt för en 7-åring.
När Annica spelar… livemixar hon? Eller vad gör hon?
Fråga henne.
Kan inte fatta att det redan gått ett halvår av detta år. Får lite ångest över att tiden gått så fort. Inte för att det är något som jag känner att jag borde gjort, kan inte riktigt sätta fingret på vad det är men känner typ att tiden springer ifrån mig och att jag inte hunnit njuta av tiden och uppskattat den mer.
Känns som att tiden bara går snabbare och snabbare och man kommer inte undan den
Det är åldern ?.
När du var 1 år, var 6 månader HALVA ditt liv. Fatta vad länge 6 månader måste varit då. När du är 30 är halva ditt liv 15 år och 6 månader går förbi i en blinkning
Haha sant! Det är väl tidsperspektivet, men tycker ändå att just detta halvår bara sprungit förbi ?
Ja det här halvåret har swischat förbi! Läskigt snabbt?
När det kommer till val av livspartner, vad väger tyngst för er då? Att det är någon ni verkligen känner att ni är kära i och alltid kommer vara, liksom att romantiken är
central och en stor del, eller att det är en person ni ser som en väldigt bra vän, någon ni är trygg med och som ni delar värderingar och sätt att leva med? Förstår att man helst vill ha både och, men om jag ska sammanfatta luddig fråga; romantik och stark kärlek eller en mycket nära vän som ger dig trygghet och vill dela vardagen med?
Jag hade nog valt en som jag känner mig trygg med och som vill dela vardagen med mig
Sex.
Dessvärre tror jag att ett förhållande som baserar sig på passion inte håller i längden.
Alltså ”klassisk” romantik är ganska oviktigt för mig som person. Jag uppskattar att min partner ser oss som en enhet som fattar beslut tillsammans men som värdesätter personlig utveckling.
Jag är nog så tråkig att jag tycker trygghet och känslan att tillhöra är romantiskt…. en bra vän/man som ”alltid har min rygg” så att säga
Min man och jag har nog aldrig haft den där himlastormande passionen som många verkar tycka är så viktig. Men när jag tänker på honom är han min absoluta klippa och jag kan inte och vill inte föreställa mig ett liv utan honom. Bara tanken på att han kanske dör före mig känns outhärdlig.
Ja, det har inte jag heller upplevt med mim partner, den där sjukt intensiva förälskelsen osv. Men jag är trygg med honom och utan honom känns inget lika roligt. Men jag är så ung (23) så jag undrar om man ”ska” vara nöjd med att känna som jag gör eller om det betyder att han inte är min one and only.
Jag är 42 och efter att ha sett många vänners förhållanden gå från ”han är bäst i hela världen jag är så jävla kär kan inte sluta titta på honom/ha sex/ingen annan är som han!!!” till två års gnäll över hur jobbig han är tills de äntligen gör slut så är jag av den fasta övertygelsen att man definitivt inte behöver den där STORA PASSIONEN för att bli lycklig med någon…. Jag tror att vi har många föreställningar om hur ett förhållande ska vara eftersom vi hela tiden i populärkulturen matas med vissa bilder. Hollywood har gett oss en rätt orealistisk bild av förhållanden i allt från hur kär man måste vara till hur mycket sex man ska ha och hur man ska bråka. Och nu för tiden får vi ännu mer av det där från sociala medier och de perfekta bilder folk lägger upp på nätet.
Jag hade inte velat välja. Förstår att du vill ha ett svar på varken eller, men jag tycker att det bästa är om man kan få både och. Om båda sakerna är viktiga för en så ska man inte nöja sig med att bara få en av sakerna.
Passion skulle jag nog säga!
Har ett långt förhållande och det är väl passionen som gör att man orkat ta sig över alla hinder i vägen som kommer upp. Ens starka känslor, som ändå finns där år ut och år in, även om de hamnar i bakgrunden när man är uppe i vardagen.
Hade jag gått på trygghet hade jag lämnat vid första lilla problem, eller bara tröttnat, eftersom han hade känts mer utbytbar typ? Då hade inte den där extra kraften funnits liksom…
En som inte ljuger … som mitt ex.
Jag mår så jävla dåligt över allt, hela mitt liv, och jag är för trött och less och omotiverad för att söka hjälp. Allting känns meningslöst och jag önskar att jag kunde få lägga mig ner och försvinna ett litet tag. Ladda batterierna osv så att jag kan ta tag i mitt liv någon gång.
Hoppas ni mår bättre än jag!
Du kanske kan prata med en vän eller familjemedlem iaf ❤️ Få lite stöd när du känner såhär.
Just det är en stor del till att jag mår dåligt – har knappt några vänner och de få jag har behandlar mig som skit, och jag har inte den relationen till min familj att jag kan prata om känslor osv med dem. Tyvärr.
Känns som vi är liknande situationer då. Hoppas det vände för dig snart ❤️
Då är vi två! Jag har dock tagit hjälp av psykolog och det är det bästa valet någonsin. Bara få spy ur sig allt ❤️
Jaa, jag skulle också behöva det. Men har så svårt att faktiskt ta tag i det, samt att jag har sjukt svårt att prata om saker så vet inte om det kommer gå oavsett liksom.
Dagbok har hjälpt mig mycket! Man tänker på något sätt mycket bättre när man skriver ner det! Inte i cirklar, utan man börjar liksom resonera…
Superbra!
❤️ Jag hoppas att du orkar ta hjälp tillslut så att det inte blir som ett stort hål som slukar dig. Man brukar kunna skriva remiss själv i de flesta kommuner numera tror jag, ifall du inte vill ringa till din vårdcentral. Men fattar om du inte orkar, när man mår som man mår äter verkligen allt energi och meningslösheten växer.
Annars brukar det finnas kuratorer och annan form av studenthälsa på högskolor/universitet om det är så att du är student och orkar vänta till augusti/september. De kan sen hjälpa dig vidare om det skulle behövas.
Måste bara börja med att säga att jag ser dig lite då och då i kommentarerna (om du nu heter samma) och du är alltid så himla fin mot alla. Det behövs lite fler som du och dina kommentarer i Öppet Spår (och internet i allmänhet), som väger upp lite mot alla dömande och dryga kommentarer.
Jag hoppas också det. Jag tar liksom inte tag i det för att det känns meningslöst, som att ingenting kommer bli bättre ändå. Har mått dåligt så länge nu och det är bara motgång på motgång hela tiden, så har typ gett upp. Men någon dag kanske jag orkar, för jag inser ju att allt kan bli bättre om jag pratar om det. Blir något slags moment 22 av allt.
Jag har tyvärr hört att kuratorn på min skola är värdelös. Har ett par kompisar som gått dit och blivit rejält förminskad och inte alls tagen på allvar av henne, så känner mig inte så motiverad att gå dit tyvärr :/ annars är det ju en superbra grej, synd att det inte funkar så bra.
Det finns massor av psykologer där ute, nöj dig inte med en dålig 😉
Dessutom kan det vara bra att veta att det är skillnad på psykolog och kurator, psykologerna har mycket längre utbildning och är mer kontrollerade än kuratorer. Med risk för att trampa någon på tårna så tror jag man har bättre chans att bli väl bemött om man söker sig till en psykolog istället..
Jag gjorde lite KBT på en sån där app där man träffar psykolog i telefonen, funkade bra, och är ju lägre tröskel än att hitta en live kanske. Kanske något sånt?
Såg din kommentar först nu och den värmde, tack ? jag tycker att de flesta beter sig trevligt men att en otrevlig kommentar oftast slår ut tio andra på en gång, det överskuggar på ett annat vis.
Och som andra har skrivit: du är betydelsefull! Du har all rätt att må bra som vilken annan människa som helst och jag hoppas att dessa kommentarer får dig att inse det och att det kan verka som en liten puff i ryggen, eller ljuslåga.
Gör dig av med skitvännerna också, de förtjänar dig inte.
Har du någonting att förhålla dig till om dagarna? Några intressen som typ fiml/böcker/sport? En växt att ta hand om?
e l r Asttrs tips var bra, att kanske kolla upp sjukvårdsappar om man inte orkar ta sig ut? Väntetiden är heller inte lika lång vilket är bra då du måste få hjälp nu.
Hur som håller jag tummarna för dig och jag hoppas att få se mer av dig bland kommentarerna!
Känns lite som deja vu! Jag skrev ett liknande inlägg för någon månad sen. Livet suger oerhört mycket ibland och jag förstår verkligen den känslan som du har just nu. Det som däremot inte får glömmas bort är att även om livet suger ibland så kan det också vara helt fantastiskt. Allt varar inte för evigt, det kommer att vända nångång. Försök att ta små steg framåt för att få dig att må bättre, även om det är läskigt och även om det känns som att du går bakåt flera gånger. Var ärlig mot dig själv om vad det är du mår dåligt över och vad du behöver fixa. Och kom ihåg att man kan boka tid hos vårdcentralen via 1177.se om man inte har modet till att ringa. En sak som har hjälpt mig är att inse att jag varken är den första eller sista personen i världen som mår dåligt och behöver hjälp. Ibland hamnar de flesta där och behöver hjälp. Lycka till <3
Mitt problem är att det varit dåligt så länge att det inte finns någonting annat. Jag har aldrig varit lycklig och de perioder där jag mått bra är färre och kortare än de jag mått dåligt. Motgångarna avlöser varandra och jag ser verkligen inte hur livet någonsin ska kunna bli ”fantastiskt”. När jag väl börjar må bättre händer någonting som gör det sämre igen, eller så vågar jag inte tillåta mig själv att må bra och typ ”tvingar fram” saker att hända bara för att det är läskigt att vara på toppen när jag vet att det är så lätt att falla ner på botten igen. Om det ens makes sense? Jag vet inte, ingenting i mitt liv makes någon vidare sense längre.
Tack för din kommentar i alla fall <3
Jag förstår dig verkligen, tro mig. Vi är vanemänniskor och har man varit nere länge så är det som man känner till och är trygg med. Ingen människa vill må dåligt, men ibland är det tryggt att må dåligt och man hamnar i en ond cirkel där man inte orkar känna saker och bara stänger av allt vilket gör att man bara mår sämre.
Jag har själv gjort så flera gånger. Går något för bra så har jag blivit rädd och antingen förstört för mig själv eller hoppat av innan jag fått chansen att bli lycklig på riktigt.Har jag bra dagar så kan jag ibland få panik och känna att allt kommer att gå i helvete snart, det är inte ok att må så här bra. Alltså nu snackar vi elaka tankar som säger att jag antingen inte förtjänar det här, eller att det snart kommer vara skit igen, ont i bröstet, stress, panik m.m.
Jag vet att det är det svåraste i världen att göra men ibland måste man bara stänga av den där jävla rösten. Om du nu tänker logiskt, om en människa kan uppleva en massa dåliga saker, kan då inte samma människa få uppleva en massa bra saker också? Du pratar om att du har haft några bra stunder, men att du tänker på allt dåligt när du väl är där? Prova att göra samma sak när du är på botten, allt är skit nu men du har haft bra stunder, du är kapabel till att ha det fantastiskt! Låt inte din hjärna lura dig att det är de dåliga stunderna som är du, för det är det absolut inte!
Förlåt om det blev lite rörigt, men jag vill bara visa att du inte är ensam i de tankebanorna tro mig, och ibland är det svårt att prata med någon, jag förstår det, men en psykolog är professionell, de kan hjälpa dig att reda ut dina tankar som verkar ta över ditt liv negativt. Snälla prova det!
Vill bara ge dig den största och längsta kramen. Peppa dig till ditt mål i livet och visa att du är betydelsefull ❤️
Någon mer som ser på sommarkrysset? Vad händer med Gry och programmet? Så dåligt flow och skämt!
Jaa asså största skämskudden på musikalparets prat innan ??
Har sommarkrysset någonsin varit bra? Riktar sig väl typ till barn.
Någon annan här som spelar afk arena? ?
jag tyckte den var bra, helt ok. Men tror att jag blev lite besviken då jag sett folk säga att den är så galen, läskig och verkligen helt absurd. Det är den ju på ett vis men inte på det sättet att det var obehagligt att kolla. Intressant och bra helt klart dock.
Någon som har sett ”The Act” vad tyckte ni?
Jättebra!
jag tyckte den var bra, helt ok. Men tror att jag blev lite besviken då jag sett folk säga att den är så galen, läskig och verkligen helt absurd. Det är den ju på ett vis men inte på det sättet att det var obehagligt att kolla. Intressant och bra helt klart dock.
aa förstår, hade inte hört så mycket om den innan jag tittade. Tycker de två första avsnitten är typ läskiga men sen resten mer obehaglig.
Såg dokumentären efteråt och det känns verkligen som att serien är stämmer så bra överens med verkligheten, vilket jag tyckte höjde också
Tycker dokumentären är bättre 🙂
Föredrar dokumentären, men tycker Joey King gjorde ett jävla bra jobb! Gillade serien jättemycket!
Jättebra.
När jag såg den tyckte jag den var ok men obehaglig, efter att ha sett dokumentären om det ändrade jag uppfattning om serien och från ok gick den till sjukt bra, sjukt bra gjord och ännu mer obehaglig
Är det någon som bor utomlands med sin pojkvän som har ett svagt pass men som ändå lyckats resa runt? Vill så gärna ta med honom och backpacka
* svagt pass från ett sk i-landsproblem som behöver visum till typ alla länder
Så länge ni håller er inom Schengen kan han ju resa fritt om han har uppehållstillstånd i ett Schengenland. Eventuellt kan han också resa fritt inom Schengen om han har visum till ett Schengenland.
Fast nej väl???
Jo. Har man uppehållstillstånd i ett EU land kan man resa fritt inom Schengen.
Och det är jävligt drygt att bara svara ”Fast nej väl???” Om du tvivlar får du väl använda din kompis Google.
Om ni bor ihop kan ni ansöka om uppehållstillstånd i Sverige, det är betydligt enklare än att få turistvisum till Schengen. Om ni vill utanför Europa är det bara tid och planering som gäller. Kolla upp vad som gäller för de länder ni vill besöka och varifrån man kan söka visum. Låt oss säga att ni vill åka till Kambodja och sen till Vietnam, kan ni då ansöka om visum till Vietnam från Kambodja eller måste ni ha fixat det från hemlandet. Fråga minst två olika personer från landets ambassad om vad som gäller, du kan få olika svar..
Välj bort länder som är alltför krångliga och se till att ni har goda marginaler. Om ett visa ska ta 4 veckor, räkna med det dubbla. Boka så få resbiljetter mellan länder som möjligt då ni kan bli kvar i väntan på pass som ska komma tillbaka..
Planera minutiöst men var beredda på att ändra era planer. Roll with the punches!
MVH rest med resesällskap från Nigeria och Indien
TACK alla som tipsade om solkräm för ngr veckor sedan. Har fixat Eucerin för känslig hy, faktor 30. Kladdar inte och verkar inte täppa till porer och skapa mastodont finnar.
❤
Hej Gött mos! Fint att ”se dig” här!
Hej! Jag har vinglasen Stölzle Quatrophil white wine och älskar dem, men nu har jag tappat flertalet och vill därför köpa fler. MEN VART? Googlar och finns bara på utländska sidor, är det någon som sitter inne på information och vet vart de kan köpas? KRAM
Kollat tradera ??
De finns på amazon? Jag har köpt saker därifrån flera gånger och det är en säker sida. 🙂
https://www.amazon.co.uk/Stölzle-Lausitz-Glasses-Quatrophil-dishwasher/dp/B008H725KG/ref=sr_1_1?keywords=Stölzle+Quatrophil+white+wine&qid=1561235569&s=kitchen&sr=1-1
Ni som har barn, kan ni berätta om era tankar när ni bestämde er för att börja försöka bli gravid? Det är så himla stort steg att ta. Hur vågar man? Ibland känns det som vi är redo, fasta jobb, stor hyresrätt, stabilt förhållande. Men vi kanske borde bo i bostadsrätt eller villa, ha ett bättre betalt jobb, ha sparade pengar osv. Men sen längtar vi och det känns svårt att släppa och bara försöka när allt inte är perfekt. Förstår ju att det aldrig kommer vara perfekt, därför undrar jag hur kör man trots att allt inte är som det ”ska”?
Jag kände det direkt etter et stort project på jobben va klart, då var jag redo att forsöka, men precis då fikk jag beskjed om celleforandring och måtte konisere for ett år sen, men fått «go» att börja forsöka nu, äntligen. Så vi börjar forhåpningsvis i augusti! Jag är 33, så känner at jag måste börja också pga ålder. Givetvis scary, men känner at jag är så redo!
Det kan som sagt aldrig vara perfekt. Kan ni ta hand om ett barn? Ekonomiskt och känslomässigt? Then go for it. Den perfekta tidpunkten kommer aldrig komma. Den bästa tidpunkten kanske ändå är när barnet är som mest efterlängtat? 🙂
Kör! Du vet inte hur lång tid det kan ta att bli gravid, och det låter inte som ni har ekonomiska problem så jsg tycker bara ni ska sluta skydda er ?
Vi har inte ekonomiska problem men jag önskar att jag hade högre lön, att hyran var lite lägre och att vi kunde spara lite mer varje månad. Men vi går absolut inte back, har inga lån eller krediter (förutom csn och kreditkort som vi betalar av varje månad). Man kanske bara ska testa?! Tack för svaret!
De flesta önskar nog att de hade högre lön och lägre hyra ? jag tycker ni ska köra på, lycka till!!
Vi hade struligt med ekonomi, arbetslöshet, en ganska liten lägenhet, ingen bil osv osv.. Alla tyckte inte att det var en superbra idé, men vi har klarat oss alldeles utmärkt. Nu är han snart 1år och 6mån. Allt har löst sig och han har aldrig behövt sakna något. Livet blir aldrig ”perfekt”. Alltid finns det något man vill ha, ska göra osv. Vi var bara glada över att det gick, tog oss 11mån att få ett plus. Så vi hann bli oroliga. Jag tror att om ni bara känner er redo, så löser sig allt annat. 🙂
Har ni en fast bostad och fasta jobb har ni ju jättebra förutsättningar! Ingen bebis behöver en villa ändå. De behöver stabila föräldrar som kan ge dem mat, kläder, bostad och omsorg. Spara mer till buffert kan ni ju göra under graviditeten eller föräldraledigheten. Inte ens eget rum behövd förrens barnet är 3-4 år. Om du väntar tills det är perfekt kommer du nog inte få några barn. Själv så bodde jag inte ens ihop med pappan när jag blev gravid. Vi blev gravida lite halvt med flit, trodde inte det skulle gå så lätt då jag är 30+. Vi är väldigt lyckliga trots tajt ekonomi och vår bebis är underbar. Tyckte det var lite läskigt när vi plussade men min killes glädje och inställning att saker löser sig gjorde mig lugn. Om ni längtar efter barn, bara kör! Det är lite som att blunda och hoppa, läskigt men underbart!
Jag valde att bara ring gubben från jobbet och berätta att nu ska jag ha barn. Han hade inget att säga till om haha. Köpte ägglossningstest och körde på när vi hade två tydliga streck.
Anledningen? Jag insåg att inget jag gör på jobbet spelar någon roll. Jag är inte viktig. Det finns tusentals som skulle kunna ta över mina arbetsuppgifter (trots att det är på civiling. nivå) och min chef skulle inte tveka att anställa någon ny som får ersätta mig.
Den realisationen att jag inte spelar någon roll fick mig att inse att jag inte bryr mig om karriär. Jag tjänar bra, bor i en hyresrätt- första hand- min man pluggar och får CSN..jag blir inte yngre…
Sa det till min man rakt ut: antingen börjar vi försöka nu eller så lämnar jag. För det är sanningen. Jag är snart 31 och om han tvekar idag så lär han göra det om två år också. Jag får pusha honom som med allt i livet. Idag är vi i vecka 6 och vi är både nervösa och tacksamma. Han stöttar mig och jag känner att det är rätt beslut.
Ingen bryr sig om dig på riktigt, förrutom ditt barn. Barn är beroende av oss och det känns naturligt att få ta hand om något som är en del av mig. Mitt blod. Mitt ansvar.
Skaffar du barn för att känna att någon behöver dig?
Ja? Jag vill älska något som förtjänar min kärlek. Jag vill ge någon ett liv som jag själv kämpat för att uppnå. Jag vill känna att mitt liv inte varit förgäves. Jag vill vara älskad och jag vill älska. Jag vill känna mig viktig och behövd och kunna ge min gränslösa kärlek till denna lilla varelse som får växa upp och formas till en fin människa. Jag vill veta att detta ständiga lidande resulterat i något bra för samhället. Jag vill ge liv och få vara med när detta liv får flyga fritt.
Jag, jag, jag
Du är inte en mamma själv va? Förstår det ☺️ Att välja/önska att få barn är allltid av själviska skäl hur man vrider och vänder på det!
Till Lovisa ?
Japp. Sen kanske det bli vi, vi, vi. Jag och mitt barn.
Ja, det får man väl hoppas! Uppgjort för problem om man gör det för en annan person.
– Hej lilla bebis. Nu har jag gett dig livet för DIN skull. Så nu ska du vara jä*ligt tacksam mot mamsen!
”Jag vill veta att detta ständiga lidande resulterar i något bra för samhället”
När ska folk förstå att vi INTE behöver fler barn i världen, du gör samhället en björntjänst, men vi förlåter dig
Jag tänker njuta av livet och föda barn, om jag har tur att få ett, vilket är mer naturligt än att nojja över miljön. Du får gärna låta bli att skaffa barn, vi är tacksamma. Jag återvinner, äter 99% plantbaserat, köper på second hand, har inte flygit på 3 år m.m men inte för att jag tror att det gör någon skillnad utan för att jag är en ordentlig person som inte vill orsaka onödig skada. Ett barn är en börda på samhället men jag bryr mig inte för allt jag vill är att bli mamma. Hoppas du kan förlåta mig för detta.
Ja det är bara att köra, men kanske bara inte säga att du gör något bra för oss andra ?
Jag lever också mitt liv som jag vill trots att det är dåligt för miljön haha, och hade jag velat ha en unge hade jag skaffat en också
Att säga att ens unge är att bidra till samhället är dock lika korkat som att säga att mina flygresor bidrar till samhället 🙂
Sverige behöver fler barn! Det föds på tok för lite barn i Sverige. Ska du ha någon som tar hand om dig som gammal?
Sverige är inte en egen planet och det finns väldigt många unga människor i världen som vill bo och leva i Sverige… det är inte ett probelm
Därför är det bra när vi släpper in flyktingar etc! Sverige hade aldrig klarat sig utan invandringen.
Japp, hade önskat mer europeiska närbesläktade flyktingar bara.
Ja du, jag hade önskat mindre rasism och nationalism, men man kan inte alltid få som man vill tydligen :p
Jäkligt trist att inte dina föräldrar hajade att det inte behövs fler barn till världen
Jag hade ju inte direkt lidit av det haha? Mitt dna uppdelat i två andra människor sörjer det liv som kunde varit ?
”Ingen bryr sig om dig på riktigt, förrutom ditt barn”
Snacka om att skaffa barn av fel anledning. Det viktiga är inte att barnet älskar och bryr sig om sin förälder, det viktigaste är att föräldern älskar och bryr sig om sitt barn, villkorslöst
Men tror du jag får kärlek om jag inte ger kärlek???
Det är väl givet att det finns något underbart och fint i ett barns kärlek till sin förälder!
Tutte, jag känner igjen mig i det du skriver! Jag känner att jag är less på att livet handler enbart om jobbet (jag har varit passionerat om arbete i lång tid). Älskar fortfarande mitt jobb, men det är dags for nästa ledd i livet. Jag hoppas det går for oss med, vi tänker börja i augusti, fick precis klartekn från en gynekolog efter celleforandringer! Lycka til li svangerskapet ?
Jag önskar dig verkligen all lycka, av hela mitt hjärta. Hoppas ni får en frisk och glad baby som ger er evig lycka och som ni får älska villkorslöst. <3
Tack det samma! ???
Nu har vi inte fått barn ännu, men vi försöker.
Jag har rest en massa i mitt liv, haft jobb där jag rest runt, gjort karriär och bott på massor med olika platser. Under flera år blev jag liksom uppfylld av nya upplevelser och jag älskade det. En dag blev jag helt enkelt ”mätt” på det livet. Från att älska att resa och uppleva till att känna att ”Jag har ju gjort allt det där.” och vilja bara vara på en plats och uppleva de små sakerna i livet och visa allt det häftiga i världen för en annan liten människa.
Låter kanske flummigt, men det var så jag insåg att jag var redo.
Jag och min man har ett stabilt förhållande sedan sju år tillbaka, för liten lägenhet just nu men kontantinsats till större, fast jobb båda två.
Min man har aldrig haft suget till karriär eller att resa. Han har alltid känt att familj är målet med livet.
För mig var det viktigaste att ha stabil ekonomi. Pengar är inte det viktigaste här i livet, men jag har levt under existensminium under flera år av mitt liv. Brist på pengar innebär en sån otroligt ångest och ett barn ger inte direkt en bättre ekonomi… Jag vill kunna känna att jag kan njuta av tiden med barnet utan att känna att ”Då och då måste jag gå tillbaka till jobbet för annars har vi inte råd/Jag kan inte jobba deltid för ekonomin håller inte.”
Man är aldrig redo, men man blir redo så fort barnet är här (:
Hur kan BB’s Ida blivit gravid när hon bor hos henne? Haha… och att Bella verkar tro att hon är borta ett år sen är allt som vanligt. Om man skaffat familj så tror jag inte att hon flyttar in hos BB igen?
Hon bor ju inte där 24/7 alla dagar året om..
Så mycket som Bella är borta så hinner hon nog ligga. Uppenbarligen.
det är väl lovisa som bor där?
Ida är folkbokförd i en mindre ort i Mälardalen tillsammans med en man.
Hon har aldrig bott permanent i Bellas hus.
Får man bara lov att ligga på den adress man är folkbokförd? Oups.
Ni som flyttat till en annan stad, hur gick ni tillväga? Flyttade ni utan att ha ett jobb, skaffade ni jobb där först och pendlade tills ni fick boende?
Känns som jag bara krånglar till det för mig i huvudet för att jag just nu ändå har min trygghet här med lägenhet och jobb.?♀️
Fixade jobb i nya staden och lägenhet samtidigt.
Sökte massa jobb, gjorde intervju via Skype. Stod i kö till hyreslägenhet och fick den sedan ”i blindo” så att säga. Hade alltså inte sett den innan vi flyttade in. Vi hade inställningen att så länge vi har tak över huvudet och lite pengar som rullar in blir det lättare att byta både arbete och bostad när man väl är på plats.
Låter som att du hade långt dit? Jag har ändå bara sex mil så jag kan bo här och jobba där tills jag får lägenhet. Något jag inte hade tvekat på om jag haft en fast anställning, men nu är jag inhyrd vilket gör det lite jobbigare. Men jag är så trött på min stad, känner mig som en turist trots att jag bott här i drygt två år så jag måste änna flytta innan jag blir galen och i den staden vet jag redan att jag känner mig som hemma.
Ja men dåså! Då är det ju bara att söka jobb och pendla tills du hittat bostad i nya staden
Ja det är ju inte svårare än så egentligen, men av någon anledning gör jag det så svårt för mig, tankar som går kors och tvärs helt enkelt. Men jag tror det kan vara bra att ändå se hur andra har gjort, det kan nog få mitt eget huvud att klarna lite. 🙂
Ja, det var typ 30 mil. Inte Ystad – Haparanda direkt, men ändå för långt för att pendla.
Har du bara sex mil ser jag inte problemet med varken jobb eller bostad.
Det enda är ju att jag är inhyrd just nu, det gör mig ganska bunden hit. Och det är lättast att få jobb genom bemanningsföretag inom min bransch så då bör jag nog iaf inte bo 6 mil ifrån med tanke på att de kan skicka mig 7 mil från huvudkontoret på jobb, det kan i värsta fall innebära en enkel resa på 13 mil till ett jobb. Så jag tror det är det som ställer till huvudet lite. Sex mil är annars inte mycket alls:)
Det var lite roliga ”jag mötte Lassie”-inlägg under ett Bellainlägg förut. Vad har ni för nåt? Nån hade sett kungen på macken t. ex. ?
Mötte en superfokuserad Carolina Klüft under friidrotts-EM i Göteborg 2006. Vi skulle gå till bilen, gick genom nån byggnad med massa trappor och fönster och det var bara jag och pappa, eventuellt min bror också, där. Så kom det en tjej i träningskläder (inte landslagskläder konstigt nog) och uppdragen luva på jackan. Den där blicken glömmer jag aldrig, så otroligt bestämd och fokuserad.
När vi kommit en bit sa pappa ”såg du vem det var?” Jag kände inte igen henne där och då men så berättade pappa att det var Carolina Klüft. Hon var på väg till Ullevi (eller mest troligt uppvärmingsarenan iofs) innan hennes längdhoppskval.
Mötte Carro på en promenad i vårt område för några år sedan. Så förvånad! Hade ingen aning om att hon bodde där.
När jag såg Carolina klüft i duschen med sitt barn på orbadens spa. Hon är delägare eller liknande och har en svit inredd och namngiven efter henne.
Var där på semester för något år sedan, såg henne i spapoolen först men är inte beredd på nakenchocken i omklädningsrummet efter ?
Var kvick på att ”låtsas som ingenting” för man kan ju inte stå starstrucked nakna i duschen direkt, det passar sig ej! ?
”KAN DU SIGNERA MIN MAGE???”, menar du att du inte sa så? :O
BORDE ju sagt det! ?
Sett Stefan Lövén (med livvakter och allt) på en mack utanför Linköping ?
Stod på tunnelbanan med min son som satt i vagnen. I vagnen bredvid sitter en liten kille som började prata och bekanta sig med min son. Hans mamma börjar då prata med mig och då inser jag att det var Veronica Maggio. Så trevlig!
Hade ingen aning om att hon ens hade barn?
Johnny Depp och Vanessa Paradis i en bar i Paris.
Såg Margot Wallström med några livvakter på Max i Örebro en gång.
Jag och mina kompisar hade drinkbord brevid Paris Hilton och Ben Madden (för typ 10år sen när de var ihop och Paris fortfarande var ’kändare’ än KimK) i London. Och för typ 12år sen festade jag med prinsessan Sofia i NY (hon bodde där då så det var hon som fick in mitt sällskap på de coolaste klubbarna). Har även träffat och pratat med Fredrik Eklund i NY.
Nelson Mandela när jag fick låna back-stage/vip-toan under ett 46664-event.
Såg Thomas Haake i Gamla stan förra julen och Jocke Brodén på Arlanda.
Känner nästan inga kändisar alls annars, skulle inte känna igen några skådisar eller popmusiker.
Vilka är det?
Trummis i Meshuggah och sångare i Sabaton
Jag ser nästan aldrig kändisar. Men en gång fastnade jag i kronprinsessans entourage (hon omgavs av en ring med press och säkerhetsnissar) och kom liksom inte ur på ett snyggt sätt. Till slut fick jag böja mig ner och låtsasknyta skon, en fotograf snubblade på mig ?
Sara Sjöström såg jag på Bromma flygplats för någon månad sen. Hon såg väldigt stark ut.
Jag är en töntig ”uppväxt i en liten stad”-person och har en lista i mobilen med alla kändisar jag sett, haha. Utökade listan rejält när jag jobbade i Stockholm under tre månader i vintras. Skulle aldrig erkänna för någon (som känner mig alltså, och jag inte är anonym) att jag gör detta 😀 liten rolig grej för mig själv bara.
Det är inte töntigt. Det är gulligt, tycker jag! Jag är också från landet och när jag var på klassresa med skolan för många år sedan så stod jag och Sickan från Jönssonligan och tittade i samma skyltfönster på en bokhandel i Gamla stan. Alltså. Starstruck! Vågade dock inte dela den informationen med mina klasskamrater….
/Jönssonliganfan
Såg hon Kardashians mamma (kris jenner, tvungen att googla) för ett antal år sen i napa valley i USA. Hade ingen aning om vem det var men mina kompisar blev helt till sig haha. De gick fram och snackade med henne och jag hängde med bakom, hon var iaf sådär amerikanskt supertrevlig och pratig. Tror de skulle spela in ngt till hennes show (?).
Är riktigt kass på kändisar i allmänhet och bryr mig inte, men sport däremot! Såg Therese Alshammar på stan för någon månad sen och blev riktigt chockad haha.
Jag bor i Dalarna och var till Stockholm med 2 kompisar för 6 år sen. Vi går i gamla stan och det är så dött ute.
Tänker att jag ska fråga nästa person vi möter var man går om man vill dansa i Stockholm?!
Möter tre män som jag börjar prata med.
En av dem är den enda som pratar och phan är jättetrevlig. Inser efter en stund att det är Prinsen jag pratar med ??
Bredvid står Chris O’neill och en livvakt.
Riktigt oväntat! Jag undrar vad de tyckte om mitt bräkande dalmål? ?
Prinsen är ju gift med en dalkulla så han är nog van. 🙂
Anders Pihlblad ute på sin morgonjogg på Götgatan en gång
Min farmor hade födelsedagsfirande på en restaurang en gång, minns inte var det var men i stockholmstrakterna i alla fall. Några bord bort satt prinsessan Madeleine med några väninnor
En tidig morgon på tunnelbanan på väg till jobbet tillsammans medium hund, kliver en man med sin son på. Sonen mumsar på en godisask (vilket jag tyckte va anmärkningsvärt 0630 på morgonen) tyckte jag kände igen mannen, kortklippt med örhängen.
Efter ett tag trillade poletter ner, det var Anders Borg (efter att hästsvansen åkt av då)
Har sett:
Fredrik Wikingsson (Utanför en bar)
Göran Persson (ute på stan)
Paow (tveksamt om hon räknas som kändis, men det var på en bar)
Leif Loket Olsson (på travbanan)
Carolina Gynning (ute på stan)
Har pratat med:
Jay Leno (På en restaurang i LA.)
Stefan Holm
+ många fler, men är totalt kändisblind och fattar nada när kompisarna blir till sig för att vi har ”gått förbi en känd person”.
Ska man dra en riktigt ”Jag mötte Lassie” så brukade min syster festa med prinsen när han var yngre.
Jobbade med catering en sommar och var på en hemmafest/middag med Göran person, Anders Borg + ny fru, samt Fredrik Reinfeldt.
Fick strikta restriktioner av chefen att inte bli starstrucked, men lite lustigt var det att höra deras röster som man så väl känner igen från tv, när dom satt och skålade haha.
Och när Göran står och hänger i kylen när jag står och diskar precis breve ?
Sen nästan frontalkrock + ond bråd död på vägen hem ?
Annars är det Edward Blom som toppar min lista då han föreläste på mitt jobb, och en skådis som var min barndomsidol jag tog emot röst av i EU valet
Mötte Eva Green på Strandvägen. Ångrar att jag inte följde efter.
Eva & Efva hjälpte mig att hålla bebis i säkerhetskontrollen på CdG.
Bor just nu i mångmiljonstad utomlands med min sambo. Jag har börjat få sån panik på att bo här och vill helst flytta tillbaka till Sverige upp till typ Kalix och inte träffa en kotte. Vi kan inte flytta tillsammans pga min sambos jobb och pga att min sambo ej talar svenska. Däremot kan jag själv flytta då jag är frilansare och jobbar online. Funderar på att flytta ensam.
Kan ni kanske flytta till en förort nära där ni bor nu? Så du får lite lugn och ro och din sambo kan pendla till jobbet? Kompromiss ?
Jag älskar en kompromiss men min sambo tycker inte att något förutom huvudstaden är värt att bo i i vårt land ? Har föreslagit en hel drös men får bara nej.
Fick klaustro i ’min’ mångmiljonstad. Flyttade långt norr om Kalix. Bästa. Aldrig ångrat.
Men drömmen! Bor du själv?
Gjorde först. Distansförhållande. Pendlande. Accepterade att vi ville olika. 30-årskris.10 år sen nu. Nu firma, hus, sambo, barn och natuuuuur – lycka!
Åh vad kul att allt gick så bra för dig!
Börjar undra om jag har en slags 30-årskris också. Har haft en så tungt år och börjar nu landa i mig själv och inser att jag bor på en plats som bara är för mycket. Börjar ifrågasätta hela min existens och min relation.
Samma här… har alltid älskat storstad men nu kräks jag bara på allt folk och trafik och ljud överallt
Att pendla tar all min dagsenergi
Men vet liksom inte hur man gör på landet, är en riktig stadsråtta, vet inte vart man ens börjar för att ta sig ut?
Sen är frågan också om man inte skulle bo på ett ställe där solen faktiskt går upp hela året, om man ändå ska flytta…
Eller där solen inte går ner på två månader..!
Jag har hellre lagom solljus hela året än allt på en gång och sen inget hehe :p
Varför kan din sambo inte flytta pga språk? Vi flyttade från London till Sverige och min man pratar bara engelska men fått jobb på rn svensk arbetsplats. Det tog lite längre såklart men ligger man i och vågar söka runt så är det inga problem!
Det är min sambo som inte vill på grund av språket. Vi åker ofta till Sverige på semester och hen känner sig lite utanför pga bristande svenska. Så ligger i hens egna självförtroende. Sen har hen en karriär som hen vill fortsätta på (vilket jag helt förstår) och marknaden i Sverige är inte lika bred som marknaden i vårt land.
Men du som har flyttat. Var det komplicerat att ”ta med sig nån hem”? Vi bor också i EU så borde vara liknande procedurer.
Ja lite krångligt var det allt. Han fick en timanställning på lager för att få sitt svenska personnummer, skatteverket sa nej (pga ej fast anställning) men skickade hem ett beslut och svenskt personnummer iallafall. Så vet inte riktigt vad som hände där, men sambon låg på handläggaren så hon orkade nog inte med honom. ?? han har jobbat högt uppsatt i England, eget företag så det sved lite med lagret. Men han behövde typ bara jobba 2 veckor. Nu jobbar han kvalificerat och tjänar okej lön, fast jobb. Inte som i London men okej tycker han. Halva anledningen till flytten var att dra ner på tempo och ansvar så det blev rätt bra. Vi har ju dock familj och sambon ville också få loss mer tid för barn.
Min man är från Sydamerika och har ett bra jobb och vi har det ’tryggt’ med bra boende etc. Dock är han utanför för det är omöjligt att skaffa kompisar i Sverige i vuxen ålder (detta är ju ett känt problem även för svenskar så tänk dig hur en utlänning med problem med språket har det). Så vi kommer nog tyvärr flytta från Sverige igen pga detta. Jädra torra svenskar alltså (jag själv inkluderat, har bara ’gamla’ kompisar från skolan).
Vad heter den där tjejen som var en riktig copycat på instagram (kommer ej ihåg henne ELLER den hon kopierade) med tomma chanelpåsar, fejkblommor, munkar och annat krafs? Hon bodde uppe i norr (?), hade en liten dotter, alltid solglasögon och nån rosett i håret.
Annawii ?
Jag vet vem du menar men jag minns inte hennes namn. Hon halvgömde alltid sitt ansikte på alla bilder och stylade alla bilder med samma Chanel tekoppar…
Hittade henne, @annawii Bloggbevaknings skrev om Chanel koppen en gång.
Vad gör ni när ni känner er ensamma? Alltså Ofrivilligt! Alla är upptagna med sitt.
Lyssnar eller läser bok
Antar att det inte går att ringa nån och prata heller? Då tittar jag på en favoritserie, Vänner, How I met your mother, Big Bang Theory, känns typ som de karaktärerna är mina vänner haha.
Åh det får dig lugn? Vill typ kryp ur mitt egna skin ?
Och om du helt enkelt är en extrovert så kan man ta med ”vad det nu är man gör hemma” till en trevlig offentlig plats, typ ett café eller en bar.
Skriver en bok. Åker ut på en tur. Det som faller mig in?
Hitta på något slags projekt som du vill genomföra. Då kommer du se ensamtid som tillfälle att vara produktiv 🙂
Vad härligt det är att argumentera med en onykter sambo, verkligen :)) Fyfan vad jag hatar alkohol. Synd att man inte är den som inte kommer minnas något imorgon.
Låt det gå ett par dagar och sen så berätta för honom hur du upplever honom när han är onykter.
Och så är cannabis olagligt och ses som värsta dödsdrogen medans alkohol är lagligt………..Så bakvänt.
Babyshower!! Min bästa vän får snart barn och vi ska ha babyshower för henne. Vill ge henne något extra fint som dom kan ha som minne för alltid typ, inte kläder eller blöjtårta. Någon som har något tips? Vet inte namn på bebis så något med namnet graverat funkar tyvärr inte, annars hade jag nog valt något sånt.. Vad har ni uppskattat mest när ni fått gåvor vid babyshower?
Fixa en fin bild (antingen måla själv eller från nätet) på en gullig elefant/kanin/björn etc som i snabeln/tassen håller ett gäng snören. I änden på varje snöre får baby shower-gästerna göra ett fingeravtryck så det blir som en ballong. Då håller den lilla figuren i ett knippe ballonger från alla som var med och firade och väntade på bebisens ankomst. Rama in. Välj ett högkvalitativt papper så blir det som en fin tavla. Personlig gåva och fint minne.
Men åh vilken fin idé! Tack!
Jag har sååå tråkigt. I sex veckor ska jag ligga med foten i gips och högläge efter en operation. Jag är inte så mycket för dramaserier … jag vill se dokumentära serier eller dokumentärer typ som Haverikommission (Nat. Geogr.) eller sjukvårdsserier (alltså real life), brottsutredningar etc. någon som har något/några tips? Jag har fem veckor kvar …
Ja national g har om knarksmuggling från flygplatsen i Peru. Jätteintressant.
True Crime Garage på Youtube, inte så mycket att titta på utan mer som en podd men jäkligt välgjord!
113 på NRK.
Du har säkert inte missat. Men chernobyl låter som mitt i prick för dig!
Åh jag behöver hjälp! Jag upptäckte just att jag glömt deklarera! Jag var helt hundra säker på att jag gjort det, men nä tydligen inte. Jag gjorde det givetvis genast. Bara vanlig inkomstdeklaration, inga avdrag eller liknande.
Någon som varit lika klantig, eller som vet var som kommer hända? På skatteverkets hemsida står det bara att man eventuellt kan få betala en viss summa i förseningsavgift, men det står ingenting om hur det går till eller så. Hjälp! 🙁
Jag lyckades med samma sak, upptäckte det också kring midsommar när jag undrade varför skatteåterbäringen inte dykt upp. Ringde till skatteverket direkt och sa som det var, att jag trodde jag hade deklarerat i god tid men måste ha missat trycka på sista skicka-knappen i appen eller signera eller nåt för det gick tydligen aldrig iväg. Handläggaren var jättetrevlig och jag slapp straffavgift och min återbäring dök upp bara några dagar senare.
Jag har också glömt ett år – var säker på att jag skickat in. Deklarerade direkt men fick en straffavgift på kanske 1000kr, dryga pengar att missa från återbäringen.
Somnade ifrån igår, ville bara tacka er för era svar! ?
Fixa en fin bild (antingen måla själv eller från nätet) på en gullig elefant/kanin/björn etc som i snabeln/tassen håller ett gäng snören. I änden på varje snöre får baby shower-gästerna göra ett fingeravtryck så det blir som en ballong. Då håller den lilla figuren i ett knippe ballonger från alla som var med och firade och väntade på bebisens ankomst. Rama in. Välj ett högkvalitativt papper så blir det som en fin tavla. Personlig gåva och fint minne.
Som svar på baby shower-frågan.. ?
Hahah läste och ba Va är det för spännande utmaning men såg sen att det var svar till babyshowern?
Om ett par veckor är det dags för semester. Förra året spenderade jag i stort sett hela semestern ensam och det ser ut att bli likadant även i år. Har få vänner som samtliga har familj/sambo och de har hela sina ledighet planerad. Hade mer än gärna åkt utomlands, men känns inte lockande att åka själv. Tar gärna emot tips på hur jag kan få min semester att kännas mindre ensam..
Vart bor du?
Kalmar
Känner igen mig i det här, särskilt de senaste åren när fler och fler vänner flyttat, skaffat partners och/eller familj. Att dessutom lyckas ha semester samtidigt är ju inte heller alltid så lätt… Har du kanske någon familj som du kanske kan åka och hälsa på? Bor du i en större eller mindre stad? Kanske finns det ställen i din närhet att utforska? Vill också ändå slå ett slag för ensamsemester utomlands! Har själv testat just det en gång och var lite osäker innan, men nu vill absolut åka fler gånger! 🙂
Tack för bra tips 🙂 De jag umgås med i min familj/släkt bor samtliga i samma stad som mig eller strax utanför. Vart åkte du för någonstans? Jag åkte ensam för några år sedan, men då saknade jag någon att dela semestern med. Men borde kanske ge det en ny chans 🙂
Men finns mässa människor på Internet som vill ha en reskompis.
Tack för tips! 🙂 Har kollat lite om resekompisar men inte fått något napp.
Fasen så modigt av dig. Jag skulle inte ens kunna sätta mig själv på McDonalds ?
Åh, varför inte?:) själv älskar jag ensamsemester och skulle också rekommendera det till alla som vill göra något men inte har så många att göra det med.
Man behöver inte ta hänsyn till någon annan än sig själv (mer än vanligt hyfs mot andra såklart) och det är så jäkla najs.? och sen känner jag att livet är för kort för att man ska låta sig påverkas av andra. T.ex jag som har ett ganska speciellt intresse men exakt noll kompisar som delar det, ska jag låta bli att åka på det då…Nä, det vägrar jag göra. Rekommenderar det som sagt. 🙂
Skulle inte heller kunna sätta mig själv på McDonalds (eller annat ställe här där jag bor), men på annan ort/i annat land känns det inte alls lika konstigt av någon anledning. Knäppt det där egentligen ?
Hur många gånger i rad kan man fråga en vän om den vill umgås? Alltså utan att kompisen har frågat tillbaka om man vill ses.
Hur gör ni?? Vill inte fråga typ 5 gånger i rad för då vet jag ju egentligen inte om hon vill ses om det inte hade varit så att jag frågat
Om jag hade frågat en vän 5 gånger i rad utan respons så är det nog dags att gå vidare.
Men om personen kommer med förklaringar till varför den inte kan så är det en annan sak.
Testa skicka frågan: hur mår du? Och om det tar lång tid innan du får svar eller om du ens får svar så får du nog allt släppa den relationen.
Är det en vän som är social på sociala medier?
Var kanske lite otydlig, hon har sagt ja varje gång jag frågat och 5 gånger var ett exempel bara. Tvekar egentligen inte på att hon vill ses men känns som jag kanske har ett behov av att träffas oftare bara
Tänker mest om jag borde vänta tills hon föreslår att vi ska ses eller om jag ska fortsätta ta intiativ
Jag har också haft sådana vänner – super när man ses men alltid jag som tar initiativ. Känns som om att de typ vänjer sig och frågar inte själv. Jag hade fortsatt fråga men kanske med lite längre mellanrum, se vad som händer.
Okej, det är ett gott tecken! Hon vill. Hon kanske har massor nu i sitt liv som hon behöver prioritera. Vi alla få förhinder. Kolla hur hon mår och hur du kan hjälpa henne. Bland är det svårt att få ihop det och kunna våga säga hur läget är.
Du verkar vara en fin vän. Fortsätt med det ❤️
Måste du ta lång semester nu? Jag brukar sprida ut mina semesterveckor på året, har aldrig fattat varför alla vill ta ALL sin semester på en gång… Och sen måste man jobba heeela resten av året. (Fattar förstås att de som har barn kanske måste ta all ledighet pga barnen inte har skola).
Jag tar inte ut en jättelång semester utan har ”bara” 3 veckor nu i sommar. 🙂
Hej,
Har du någon hobby eller något som du alltid velat prova så kan du ju prova att resa och göra det, typ surfresa? Annars så kan du kanske skaffa Couchsurfing eller airbnb och ha turister som bor i dit hem så att du kan umgås med nya människor och visa dom runt i din stad? Eller ladda ner appar som gofriendly och gå med i grupper på fb där du kan hitta kompisar i samma situation.
Tack för bra tips. 🙂 Jag har testat appen GoFrendly och fått en nära vän därigenom, men hon har hela sin semester planerad till punkt och pricka. Har kollat lite på resekompisar men inte fått något napp.
Det finns en hel del bra gruppresor som är tänkta just för folk som åker själva. Man träffar nya vänner eftersom alla kommer själva. En hel del Sport-träningsresor finns, tex testa att paddla surfa yoga etc
Cykla mellan vingårdar!
Tyckte det här lät som en kul idé! Har du tips på var man kan hitta den här typen av resor? Eller är det googla runt som gäller? ?
Tror man kan få till otroligt härliga semestrar om man är ensam men att man kanske måste vara mer ute i god tid och planera sitt äventyr!
Med lediga vänner i stan är ju allt jobb färdigt nästan hehe
Om du vill resa så kan du ju sikta in dig på en destination där du träffar folk som är där i samma sits som dig, och öppna för att lära känna människor (alltså inte ett vanligt hotell typ). Tänker wof men det finns säkert massa varianter. Typ som när man var liten och åkte på läger liksom.
Tips på tränings/löparshorts? Gärna med inbyggda tights (om ni förstår hur jag menar) och hög midja. Taaack! ❤
Karhu, finns på stadium outlet
Cln athletics, snygga sköna, bra kvalla. Snabb leverans! Har rea på vissa shorts nu.
Jag tycker H&Ms träningskläder är riktigt bra och där finns sådana shorts
Thistle and wolf! PERFEKTA- hög midja, ej genomskinliga, bra fast form/resår. Och ganska billiga (under femhundringen), köpte en hel drös nu på Zalando-rean.
Tack för alla tips! Ska spana in allihop! 🙂
Nån som har tips på restauranger i Rom? Inte nått jättedyrt bara ?
Taverna Agape ligger på Piazzetta di San Simeone, langs Via dei Coronari (den gamle pilgrimsleden som går mot Vatikanet). Man skulle tro det ligger midt i turistvrimmelen, men piazzettaen er stille og rolig, med en vakker fontene rett ved uteserveringen, god og passe rimelig mat ☺️
Tack för tips ?
Kolla in Tripadvisor!
Vad tycker ni är den största utmaningen i ert föräldraskap just nu? För mig är det att hantera tjafs mellan syskonen och deras upplevda orättvisa.
Få i min unge tillräckligt med mat och lära honom somna själv i sin säng (nu vaggar jag honom till sömns).
Har en 2 åring jag måste natta i ca 1.5 timmar varje natt. Spelar ingen roll om han inte sovit tidigt på dagen och vari ute massor o gjort av med massa energi, han kommer aldrig i ro, han är väldigt aktiv.. I övrigt är han väldigt busig, kan inte lyssna på ett nej inte ens när man blir skitarg då bara skrattar han… Han är oxå väldigt gosig o gillar att mysa och ibland Ytterst sällan så kan han vara jätteduktig. Men oftast är han ett litet monster. Älskar han mer än livet själv men hoppas det blir lite bättre snart.
Låter som en helt normal liten underbar 2-åring! ?
Min (9-månaders) somnar som tur är på typ 10min. Hade vart jobbigt att vagga runt på honom 1.5h ?
Att inte oroa mig så mycket.
Att inte bli arg och behålla lugnet när barnen inte lyssnar på mig eller retas/bråkar med varandra. Säga till lugnt men bestämt utan att ryta till. Skrek på barnen en gång ordentligt och jag hade så dåligt samvete efter.
Idag har jag träningsvärk efter ett litet pass jag körde igår! Gjorde så mycket jag kunde av ett program jag hittade och så joggade jag lätt i ungefär 20 minuter. Inte mycket att hurra för tycker ni kanske, men stort för mig som varit sjuk i några veckor samt saknat ork och motivation i många fler veckor.
Bra jobbat!?
Hur kommer man över det faktum att ens ex kommer att träffa en ny? Jag är helt förvirrad. Jag är ok med att det är slut, har förlåtit honom och känner att jag fortfarande tycker om honom som en vän, men tanken på att han kommer att träffa en ny snart får mig att känna mig som så mindre värd och jag vet inte hur jag ska hantera det. Allt har att göra med att han gjorde slut för att han ville vara ensam. (Vad fan det nu betyder). Men jag känner bara att han kommer att träffa någon och det kommer bara göra att jag kommer att inse att det bara var mig han inte ville vara med, att jag inte var värd det. Hur kommer man över det?
Han kommer att gå vidare. När han gör det så följ honom inte på sociala medier. Det kommer göra ont att ta bort honom. Men gör det innan han går vidare.
Den dagen han går vidare. Tänk dig då att den stackars kvinnan kommer få leva med hans brister. Lägg all fokus på hans brister. INGET ANNAT! Det är så man överlever ❤️
Jag förstår det men det känns så tragiskt att behöva deleta honom från mitt liv, och att det är så det funkar för att man ska kunna gå vidare och överleva.
Du ändrar sätt att tänka om dig själv! Att han gjorde slut handlar INTE om att du inte är värd att ha en relation med! Ibland tar förhållanden slut och kärlek falnar. Det har inte med personernas värde att göra! Uppenbarligen är ni inte menade att vara tillsammans längre, skulle ni hålla ihop fast det inte är rätt så berövar ni själva chansen att träffa någon ni passar bättre med. Att han kommer träffa någon ny kommer troligen hända och det är ok att bli ledsen då, det blir så definitivt då. Fast vem säger att det inte blir du som träffar någon annan långt innan han gör det?
tack! Jag förstår hur du tänker och du har rätt, men jag är bara fast i mitt tankesätt och kommer inte vidare. Enligt honom var allt bra, och han var kär och bla bla bla men det blev lite tungt i slutet p.ga av hur jag mådde vilket ledde till att han gjorde slut för att han ville vara ensam. Det känns bara som att jag kommer få bevis på att det verkligen var mig det var fel på när han träffar en ny och jag vet inte hur jag ska hantera det. Jag hoppas på att det är jag som träffar en ny först, men jag känner att jag måste jobba bort de här tankarna innan jag kan göra det.
Han var inte rätt för dig. Ibland får man pussa många ? innan man hittar den rätta ?
Finns det en sån?
Ja, man får bara inte ge upp eller nöja sig med mindre. För vissa tar det bara lite längre tid eller fler ?
Jo, jag tror det absolut. Jag är i liknande situation som dig. Men just denna timme mår jag aningen bättre och kan ge ett gott råd. Ta hand om dig. Sätt dig själv i fokus och var snäll mot dig själv. Du har hamnat i en negativ tankespiral, vilket är normalt men det hjälper inte dig alls. Tro mig jag vet, man mår piss och tänker bara neggo tankar. Gör ngt som får dig att må bra, gå en promenad i solen, ring en vän, läs en bok, kolla en skön serie. Bara du kmr ur tankesprialen. Och du! HANS FÖRLUST! ❤️
Tack! <3
Vad THK är fin. Han åt kanske för mycket köttbullar i midsommar.
Hur många av er här inne är singlar? Har ni varit det länge? Hur uppfattade ni er första tid själva från en separation?
Är livrädd för att bo själv ?
Första året är jätteroligt och härligt, följande år blir man lite otålig ??♀️
Det sägs att det blir svårare efter år 3 som singel. Att man blir mer bekväm och har ”svårare” att anpassa sig/ förhålla sig till andra.
Jag har inte ens flyttat in i min nya lya men är så sjuuukt rastlös. Dagarna känns evighets långa ?
Skaffa en katt så blir du aldrig ensam! Plus att när man har en liten pälskorv som sover ovanpå en påminns man om att man inte kan vara en helt igenom hemsk människa.
Haha! Underbart svar. Dock har jag ett jobb där jag inte kan ha katt. Är borta i flera dagar och kan inte lämna missen själv ?
Pälskorv vad underbart namn. Jag älskar p älskorvar.
Varit singel i 7 år, har inga planer att ändra på det heller. Så skönt att få vara fri??
Då är det självmant? Är du en person som skulle må bättre av att vara särbo?
Kan förstå känslan av att inte kompromissa med någon annan. Inte irritera sig över den andra. Blir det inte lite ensamt emellan åt?
Jag. Älskade att äntligen få bo själv! Har svårt att se att jag kommer bo med någon igen haha. Trivs väldigt bra som singel
Singel sen julen 2013. Vi hade visserligen inte gått ut med det officiellt så jag tryckte bara undan alla tankar och känslor för att ingen skulle undra varför jag var så deppig.?
Singel i flera år och trivs så bra! Första tiden var det konstigt men vande mig fort. Känner att jag ’borde’ träffa någon men trivs så bra själv. Känner mig ovillig att släppa in någon som tar bort det liksom. Kan bero på att jag inte haft någon tidigare relation som varit superbra.
Varit singel i 3 veckor nu efter ett förhållande på 3 1/2 år. Känns förvånansvärt bra, var ledsen första dagen efter uppbrottet men sen har jag knappt tänkt på det. Tror jag var rätt klar med förhållandet långt innan men vågade bara inte ta steget.
Är inte singel men blev särbo förra året och bodde då för första gången själv.
Har alltid hatat att vara oensam, men jag lärde mig göra det ändå och min tålighet ökade liksom. Till slut var det inga problem ens när min pojkvän reste bort och jag bara satt ensam på universitetet tre veckor i sträck haha
Det är också jävligt bekvämt att bo ensam, att inte behöva kompromissa med småsaker eller ha något som jämt ska tycka!
Lättare att typ ha goda rutiner när man inte lockas av mys i soffan lika mycket också haha
Gäller bara att göra lägenheten till en plats som du tycker är supernajs, och liksom ladda den med energin att ”det här är MITT”.
Finns det någon i Eslöv här? Jag och pojkvännen kollar på hus och Eslöv är en ort vi börjat kika på lite försiktigt! Vi bor nu i Malmö men vill ha villaidyll och lugn och ro 🙂 Kommer dock jobba i Malmö och pendla. Någon som har lite känslor om Eslöv de vill dela med sig av? 🙂
Jag vet att det inte var andra orter du bad om, men jag tipsar ändå: Bara! Skitfint, nära Malmö men ändå utanför, massa bra service, nära till natur etc och ok huspriser.
Jag bor på landet mellan Lund och Eslöv typ. Jag tycker att Eslöv verkar mysigt. Smidigt med tågstationen och bra bussförbindelser.
Men bor som sagt inte I Eslöv, utan har bara varit där några gånger för äre den och så.
Vad är ert bästa move för att få till den första kyssen? Mitt är nog att stanna med blicken, och ta försiktigt i ansiktet på den andre. Misslyckas aaaaaldrig
Önskar jag vågade känna när det är dags för den…jag vågar inte om inte han gör det. Är livrädd att jag ska ha missuppfattat killens signaler…
Är verkligen en nybörjare när det kommer till kyssande. Vet aldrig vad jag ska göra av armar och händer. När du skriver om att ”ta försiktigt i ansiktet” ser jag det framför mig, så romantiskt!! Måste kanske bara öva mig lite helt enkelt, så kommer killen och jag nog fram till ett sätt som passar oss
Tycker det spårar ur med detta instastory filmande? Folk måste ju hålla i telefonen hela tiden? ?
på Matplatsens senaste instastory, ser man typ att tjejen är ledsen men ändå så filmar hon. Tycker sånt har gått lite överstyr.. vad tycker ni?
Jag håller helt med. Tänkte på detta när jag såg Wahlgrenfamiljens instastories från midsommar. Man missade typ ingenting av deras firande för att det hela tiden var någon som filmade de andra. Måste vara sjukt jobbigt att känna att man hela tiden måste dokumentera vad som händer. Jag har loggat ut från mina sociala medier (och kan därför inte lägga ut någonting) och jag är så himla mycket mer i nuet nu än innan, kan ta vara på det som händer runtomkring mig på ett annat sätt. Behöver inte tänka på att ”skapa content” fast jag inte ens är influencer.
Håller med helt, detta filmande exakt hela tiden, själv förstår jag inte hur man orkar. Är glad att jag är vuxen och inte ungdom nu när sociala medier är så stort.. man läser ofta om ungdomar som mår dåligt över sociala medier och dess påverkan.
Någon annan här som slaviskt följer RHOB? Vill höra att jag inte är ensam, haha 😛
Så klart! Men gillar OC bättre även om jag följer båda?
Kan vi bara prata om filmen “call me by your name”? Armie och timotheee är liksom jordens och världshistoriens hetaste män och jag får ej nog av dem gahhhhh ???
Jag har ätit Zoloft 25 mg i 13 år för jag fick den av min dåvarande gynekolog. Nu när jag har blivit äldre och fått svårare mens med grov pms så hjälper den inte längre och är inte bra mot min sociala ångest heller. Min gynekolog jag har nu vill att jag ska äta Escitalopram istället så jag mår bättre men hur farligt är det att byta SSRI själv? Och är det farligt att byta tablett till en annan?
Jag har ätit Escitalopram, sertralin (zoloft) och…en till som börjar på V, tror jag. Förvirrande namn allihop.
Hur menar du med att ”byta själv”? Spontant tänker jag att om du bara ätit 25 mg så kommer uttrappningen inte vara särskilt jobbig.
Ta kontakt med din vårdcentral så att du får rätt medicin för din sociala ångest. Personligen mådde jag otroligt dåligt av Escitalopram, men det är väldigt individuellt. Jag åt dessutom 150 mg.
Lycka till och hoppas att du mår bättre snart
Jag tänker mer att jag slutar tar mina Zoloft och tar Escitalopram istället. Liksom byter från det ena till det andra. Jag har ingen vårdcentral för det finns ingen bra och alla är så nedvärderande och beter sig som svin så ska försöka gå privat men har inte råd.
Jag går på privat vårdcentral som ändå med i vårdförbundet, eller vad det kallas. Det är alltså vanliga priser och frikort gäller och så.
Tyvärr är det många som upplever att det är svårt att få hjälp med psykisk ohälsa, men det gäller att ligga i. Efter många års letande har jag äntligen fått jättefin hjälp av en förstående läkare.
Min erfarenhet är som sagt att det inte bör vara några problem när det är så låg dos, men jag vill vara extremt tydlig med att jag INTE har någon utbildning inom varken vård eller farmakologi. Enligt MIG, SOM INTE HAR UTBILDNING, bör det inte vara något problem med att byta i princip över en natt. Alltså bara börja ta samma dos fast av den andra tabletten.
Kontakta 1177 eller läkemedelsverket (?) för att vara säker. Lita inte på någon random person på en blogg, är min spontana tanke.
Jag känner inte till någon privat vårdcentral i Göteborg där jag bor. Eller jag hittade någon för något tag sedan men de tog inte emot några nya patienter och ska jag gå helt privat kostar det 900 för ett besök. Det ska jag absolut göra tack för allt det betyder mer än du tror att prata med dig ❤
Det är att jämföra ett äpple med ett päron. Dom kan skilja sig rejält från varandra.
Hur vet du det? Är du utbildad i medicin? LäkarSEKRETERARE är inte medicinskt utbildade.
Har precis börjat lyssna på ”daddy issues”-podden och blir liksom mer och mer bekymrad över dessa två Julior, de verkar verkligen inte må bra. Som att det finns en riktig sjukdom i bottnen som skulle behöva utredas.
Är det någon annan som haft samma reflektioner?
Tycker de är ärliga och underhållande.
De verkar inte må bra, säger du. No shit sherlock ? de säger dem ju själva i typ varje avsnitt? den ena kommer jag ihåg äter piller så hon har väl kontakt med vården, den andra verkar klara utan. Tror de har koll på sina måenden, om inte annat deras pojkvänner/familj. Men vf spekulera?
Älskar ”no shit Sherlock” när det används rätt som här! ?
Semestertips?Vad gör vi med en familjemedlem som har bestämt sig att vårat hus på Rivieran är bästa alternativet.Hur säger jag NEJ?
Typ- jag förstår att ni vill komma hit men vi behöver lite egentid, kanske nästa år.
”det passar inte så bra i år”
”nej tyvärr, men är du intresserad finns det hus till salu i vårt område”
”nej för fan, vi har ju köpt hus i ett annat land för att SLIPPA dig!”
”nej”
#3!
Tips på hjälp med hemorrojd?
Har en nu igen efter analsex sist försvann den efter behandling med salva men har smörjt flera dagar nu och inget händer.. ☹️
Xyloproct. Och sluta ha analsex innan du får permanenta besvär. Har du en gång fått hemorojjder så är det en bristning som lätt kommer tillbaka eftersom det är ett bråck, det kan gå tillbaka men lika lätt komma åter eftersom skadan redan är skedd.
Sitt inte för mycket, stå och gå för att hålla igång cirkulationen. Och ät bra mat så du inte är för hård/mjuk. Detta + smörj funka för min man.
Singelmammor- och pappor, hur har ni upplevt dejtninglivet? Är nybliven singel med en liten och är orolig att man inte är så attraktiv på marknaden när man väl vill ge sig ut igen. Förstår såklart att det beror på massa olika faktorer men vill veta lite generellt.
Det är ditt minsta bekymmer. Svårare att hitta någon som INTE har barn (beror iofs på ålder) Du är lika underbar som person med eller utan barn ❤️
Inga problem alls! Lämnade min unges farsa för 5 år sen. Hunnit skaffa ett ex, en ny pojkvän, och några ligg därimellan sen dess:)
Isabella Jedler har gjort en story om en secret kille hon är utomlands med! Någon hon dejtade 3 år sedan… nåååååågon som vet vem han är? ?❤️
Nope and don’t care. Så trött på bloggare som ska ”hinta” om en massa saker ?? tramsigt
Fan vad jag är så trött på mig själv. Haft ett tungt år med många nederlag kärleksmässigt. Så förra helgen gick jag hem med mitt tinderragg. Söndag kväll så hör han av sig och jag veeeet att det är ett gott tecken men ändå så tar min osäkerhet och dåliga självkänsla och jag lyckas förstöra det genom att bli jobbig och vill fortsätta ha bekräftelse heeela tiden. Skrev glad midsommar igår och han svarade inte ens, skrev ngt litet idag men lockade sedan bort han från tinder, orkade inte ner nederlag. Hur fan kommer jag på rätsida med mig själv? Varför kan jag inte bara ta det mer chill? Varför kan jag inte stå emot att skriva? Har ngn varit likadan och lyckats ta det med ro? Fan fan fan.
Lider så med dig! Mitt råd till dig är att lägga ner tinder. Jobba på din självkänsla och våga vara ensam. Du kommer bli bekräftad och hitta den rätta den dagen du älskar dig själv. Låter så himla klysigt men det är sanningen.
Är mitt i skiten och jobbar arslet av mig för att våga lita på mig själv.
Ja, har försökt lägga ner tinder men tragiskt nog blir det ett beroende. Jag är 27 år och i stort sett aldrig haft ett förhållande. Känner som det stjälper mer än hjälper just nu..
Men ja, kanske verkligen ta bort det och verkligen försöka leva denna sommaren.
Varför ska du stå emot att skriva? Är han intresserad har jag svårt att se att han tycker du skriver för mycket. Var öppen med din osäkerhet och berätta för honom hur du mår just nu. Är han intresserad av dig har han överseende med att du är en människa med känslor och inte en förprogramerad robot. Är han inte intresserad slipper du slösa mer tid på honom.
Alla människor är olika. Det finns inget rätt eller fel i ett sånt här läge. Det enda man kan göra är att vara ärlig mot den andra med hur man själv fungerar så den du pratar med får bästa möjliga chans att förstå dig. Just nu verkar du så nere att du överanalyserar allt tills varje liten grej är en brist i ditt eget huvud. För andra människor behöver det du upplever som en brist inte vara en brist alls.
Världen klokaste svar❤️ .tack för ditt svar! Känns faktiskt bättre, det finaste med öppet spår!
Nej jag är en överkänslig människa på gott och ont. Jag förklarade litegrann men han sa att det var lugnt och inget som behövde förklaras för jag ville ge han en ”förvarning” om mitt analyserande. Jag är väll så van att saker går åt helvete att jag redan bestämt mig att det är förstört…
aja, nu är han borta från min tinder men i denna lilla håla så stöter vi snart pp varandra, om inte annat så kanske jag kontaktar han längre fram…
Men du! Se det inte som ett hinder. Är också en känslomänniska. Är jag arg så är jag jätte arg. Är jag glad så är jag jätteglad. Ja du fattar. Men det går att få styr på ens känslor. Att inte vara överdriven i allt. Jag har fått stor hjälp och dippar inte på samma nivå som förr.
Det är tufft men man måste analysera sig själv och ha kontroll på sin impuls. Svårt och skitjobbigt i början. Jag tappade mig helt själv och tyckte att jag tog död på mig som person.
Började om och nu med alla verktyg jag fått lära så är jag lugnare än någonsin. Och är nöjd med att detta att det är ok!
Hur har du fått hjälp?:)
Viktor du är bra klok! Vi alla fungerar olika som tur är. Jag skulle så vilja berätta hela mitt liv för någon ny. Vad jag gått igenom och varför jag beter mig på ett visst sätt. Hur jag känner i vissa situationer.
Men om vi vänder på steken. Om någon skulle göra likadant mot mig hade jag nog släppt personen direkt.
Förstår du hur jag menar? Känns sjukt oklart ?
Förstår absolut hur du menar och du är säkert inte ensam om att känna så. Man lägger ju över en del ansvar på den andra personen som denne kanske inte känner sig bekväm med. Men någonstans tycker i alla fall jag att det är lika bra om sånt här kommer fram direkt så den andre får chansen att värdera om han eller hon tycker det är mödan värt. Ska man ha ett förhållande med en person vill man ju bli omtyckt för hela den människa man är, inte för den människan man framstår som om man gömmer alla sina brister. Då kommer förhållandet i långa loppet kunna bli en ganska jobbig börda.
Om någon vågar visa sina brister för mig tolkar jag det snarare som att personen ser något i mig som gör det värt att blotta en del av sig själv man kanske inte är helt bekväm med. Jag är värd att investera ärlighet och öppenhet i. Dessutom känns det mindre läskigt att acceptera och vara öppen med sina egna brister om den andre visat att det är okej att inte vara perfekt. Ingen människa är ju perfekt, men det går att öppna upp för att tillsammans arbeta på bristerna hos bägge, och någonstans hoppas i alla fall jag att jag någon gång ska hitta ett förhållande som är på detta vis. Två människor som tillsammans hjälper varandra att bli bättre.
Vill du dejta mig? ?
Ingen aning. Jag har ju inte ens förklarat en enda av mina otaliga brister än så hur vet du att du vill dejta mig?
För att du är så bra med ord och känslor! Ovanligt!
Ligg på tills han ger med sig. Bloggbevakning kan nog förmedla era e-postadresser.
Kan ärligt säga att just förmedlandet av känslor är en av mina stora brister. Jag är bättre i textform än tal, men även i text är jag dålig på känslor. I alla fall att beskriva mina egna…
Eh nej, ingen av de män jag träffat genom åren. Du är nog den första som jag sett vara så öppen!
Det gillar jag!
Skriv om annat än känslor, då. Du kan ju skriva och om det kommer snabbt och spontant, utan att du lägger ner massvis med tid, så kan du verkligen skriva. Du har väl hört vilken svada Björn Ranelid har? Lite så uppfattar jag ditt skrivande här i kommentarsfälten.
Jag smickrar sällan och fjäskar aldrig, men du har lätt för att uttrycka dig i text. Lite samma som jag. Oops, nu luktade det lite illa av mitt självberöm, hehe.
Glömde att ovan var från Anonym / 23:54.
Jag har redan skrivit en hel bok full av komedi-trams, så det är redan gjort 🙂
Jag glömde att du skriver en blogg. Har ju bara tid att följa Bloggbevakning, men jag ska nog läsa lite på din blogg också.
@ Viktor Den …
Det är ogörligt med alla nicken ”Anonym”. Jag ska försöka använda ett nick som känns igen. Jag tar ett uttryck som troligen ogillas av vår Bloggerska: ”Rückblende”.
https://www.google.com/search?client=firefox-b-d&
Min blogg är både inaktuell, oseriös och ofta direkt dålig. Knock yourself out!
@ Viktor den …
Vi får väl se vad jag tycker efter genomläsning, kan dock dröja så länge som det är fint sommarväder. Du har viss chans att ta bort ev. pinsamheter, om det skulle finnas några, hehe.
Bloggbevakning brukar radera pinsamma inlägg har vi sett, så det kan ju vara en ”måttstock”. – Gick piken fram, Bloggbevakning?
Låter nog pinsamheterna stå kvar. Alltid en bra läxa för mig själv att gå tillbaka för att läsa vilken trångsynt och på många sätt mentalt fattig person jag varit. I min deppiga ensamhet kan jag behöva känna att allt inte gått bakåt i livet.
Vad gäller ensamhet, tycker jag att jag försökt pusha ihop dig med någon/några i kommentarsfälten, i fall ni själva skulle vara blyga. Senast var väl Don Loritho (kommer fan aldrig ihåg hur hon stavar). Där tror jag du skulle ha en fin chans.
Ja, ja, det kanske löser sig ändå. Nu ska jag lägga mig. Verkar som de flesta gjort det redan. Hej.
Menar inte nödvändigtvis ensamhet som något negativt. Jag klarar mig fint ensam, plus att jag har min katt Plankan som gör att jag inte blir så ensam. Angående dejtandet så är väl problemet mer att jag mår bra av ett liv som är svårt att kombinera med en annan människa. En alldeles för lång och ointressant historia egentligen… Och så tycker jag inte direkt att jag är värd att satsa på.
Sov gott!
Varför i helvete känner JAG skam över att blivit sexuellt trakasserad på jobbet?
HAN gjorde fel! Jag vet ju det!
Men ändå får jag gång på gång sittta och svara på frågor om när hur och var?!
Känner mig som en lögnare trots att det är han som ljuger och säger att det inte hänt.
Är det vanligt att ta på sig skulden som den utsatta? ?
Det är verkligen vanligt, men stå på dig, du har inte gjort fel <3
Ja, tyvärr är det nog vanligt, men det är inte rätt. Modig du är som berättade och du har gjort rätt! Du ksn sägs att du inte vill eller orkar berätta fler gånger, att du har gjort det rätta och nu är det upp till din arbetsgivare att visa att de står upp för dig. Om du orkar, ställ frågor tillbaka? Hur säkerställer de att det aldrig kommer hända igen? Hur ska de se till att du känner dig trygg och säker?
Kom ihåg, fick han dig att KÄNNA dig utsatt, så är det vad som hände. Det är bara du som vet det, och du måste lite till din röst. Han sitter inte på sanningen, det gör du som utsatt. För din upplevelse är det enda som räknas. ❤️❤️❤️
Det är INTE ditt fel! Men se till att ha allt dokumenterat, det är superviktigt! Skriv ner allt och se till att spara andra eventuella bevis. Allt, verkligen allt, även sånt som verkar obetydligt. (Kanske kan det även hjälpa dig att se att det inte var ditt fel, när du tittar igenom det.)
Ja det är det. Att gå och prata med någon kan få dej att tänka och känna annorlunda. Hand om dej.Kram.
Kommer jag någonsin bli kär igen, och hitta någon som uppskattar mig för den jag är trots att jag inte är så mycket eller har så mycket att ge? Jag tror fan inte det. Sorglig insikt.
Får skaffa fler katter, I guess.
Ryck upp dig och sluta tycka synd om dig själv!
Självömkan är dessvärre inget attraktivt drag
Anonym 00:36: tänk jättegärna innan du skriver. Sådana ord kan såra mer än du tror.
Självklart så kommer du bli kär igen Anonym 22:07 och dessutom få kärleken besvarad.
Katter är underbara, ja❣️
Jättekonstigt fråga kanske, men jag har börjat skriva på något som jag tror/hoppas på ska bli en bok. Jag är dock oerhört självkritisk och är såå dålig på att ”förstå” om jag är bra på att skriva eller inte. Har alltid mest skrivit för min egen skull, då just skrivandet är som att gå runt naken för mig, oerhört blottande med andra ord. Min konstiga fråga är då kanske om någon här kanske skulle vilja läsa typ inledningen/lite jag skrivit och ge någon slags bedömning på om det ens är någonting att fortsätta på (även om jag även i det här fallet mest skriver för min egen skull)?
Min dröm är nämligen att skriva en bok, men det kanske är att ”satsa för högt” och skulle vilja veta (innan det är för sent) om jag har en chans att lyckas.
Jag läser gärna om du vill!
Åh, tack! Vad snällt!
Jag vet inte om detta funkar alls, om länken går dit den ska och om man kan läsa fast man inte är inloggad osv, men kom inte på något annat sätt att dela texten på.
https://www.wattpad.com/748590243-jag-%C3%A4r-inte-s%C3%A5-bra-p%C3%A5-det-h%C3%A4r-med-titlar-1
OM du/någon läser så var snäll mot mig ? Har inte skrivit ”seriöst” på typ tio år och blir nervös bara av tanken på att någon ska läsa detta. Det är ju verkligen bara en kort, kort inledning.
Hoppas länken funkar!
Jag tycker att du ska ta bort det onödiga onanistycket, men jag är kanske för pryd. Annars låter det bra.
Ingen aning om var du vill ha respons på detta, men eftersom jag inte har någon lust att registrera mig på ännu en sida så skriver jag mina första korta tankar här:
Du kan absolut skriva. Det svåra med att skriva tycker jag inte alls ligger i det språkliga, utan det svåra är att få ur sig en historia som är intressant hela vägen igenom. Och där är du på god väg, även om det jag läste nu var väldigt kort så det är svårt att bilda sig någon övertygande uppfattning. Du har intressanta pilar bakåt i historien som berättar precis tillräckligt mycket för att jag ska veta att saker hänt, men inte varför de hänt, vilket gör att dina tillbakablickar får mig att titta framåt med spänning. Detsamma gäller med din sista mening som är svinbra i sin enkelhet, för den gör att man verkligen vill läsa vidare.
Det jag skulle se upp med är att inte ramla i för många klyschor vad gäller miljöbeskrivningar. Bilden av de märkliga hålen i taket är till exempel mycket mer intressant än den blöta gräsmattan eller att ”jaget” sitter och spyr i toaletten efter en utekväll, för den bilden har jag sett tusentals gånger. Gillar även inlägget om persiennerna för där beskriver du inte bara miljön för miljöbildens skull, utan vi får även veta någonting om personen. Detaljer vi inte läst om tidigare fastnar mycket bättre än övertydliga bilder vi känner till sedan innan. Det är därför som beskrivningen av en penna kan vara mycket mer intressant än en ingående personbeskrivning.
Jag tycker också du är halvnära att tappa perspektivet en gång när du beskriver låten som hörs men ändå inte hörs. Jag köper det absolut, men när hela resten av texten ligger så tydligt utifrån ett jag så tycker jag att det här lilla stycket åtminstone kommer lite farligt nära att berättarperspektivet flyttat sig till någon som ser det hela utifrån.
Men skriv på för sjutton! Skriv berättelsen framåt så fort du känner att du har något flow. Ändringar kan man alltid göra i efterhand när man skriver om!
Jag har läst din text nu och den är mycket bra, men om det var jag som hade skrivit så har jag hoppat över orsaken till varför persiennerna var neddragna, samt skrivit mer om varför jag mådde så illa istället för att beskriva riktigt så mycket om när du mådde fysiskt dåligt.
Harry Potter-fantaster! Ni har väl inte missat appen Wizards Unite? Varsågoda! 🙂
Karin, du säger NEJ! Och ger en förklaring till varför du inte vill och hur du känner ?
Jag har ett problem som verkligen tynger mig. Alla mina kompisar skaffar barn. Jag är såklart jätteglad för deras skull men jag kan inte hjälpa att känna mig lite avis.
Jag har precis avslutat en lång utbildning, vilket jag alltid velat har klart innan jag skaffar familj. Nu har jag dejtat en del men ingen verkar fastna för mig helt. Eller inte jag för dem heller.
Jag är strax under 30, har bostadsrätt i Sthlm, två utbildningar, haft tre jobb och drivit egna ideella projekt under studietiden och nu slutligen fått fast jobb inom de jag är utbildad i. Jag får för mig att folk är rädda att jag är för oberoende av andra? För självständig.
De enda jag vill är att träffa någon men de går liksom inte. Vad ska jag göra? Skaffa barn på egen hand? Har någon erfarenhet av de?
Nej, det kommer! Tro mig. Det kommer!
Det kommer vännen! Just nu känns det hopplöst men det kommer. Om barn nu är så viktigt. Sätt upp en plan, har du inte träffat någon inom x år så gå vidare med dina planer!
Herregud ta det lungt! Du har massor av tid. Gör saker du tycker är kul och gå inte in hårt för att träffa någon.
Sverige är så himla mycket att alla ska göra allt exakt samtidigt. Har bott utomlands och där var det mycket mer individuellt. Om du inte hittat någon om några år så frys ägg om du är orolig – det gjorde jag.
Känner exakt samma sak. Är 26 och har knappt någon barndomsvän/bekant i min ålder som INTE har barn. Jag har aldrig ens haft ett förhållande så barn för mig känns oerhört avlägset, vilket stressar ihjäl mig… + Känner mig oerhört misslyckad.
Men gud, 26 är uuuungt, snarare de som ör tidiga menar jag.. ? Bor ni i en mindre stad kanske? (Kommer själv från en och vet hur det kan vara..) Försök att inte stressa och lev livet!
Hm, jag tror att det är ganska farligt att vänta på att träffar någon, innan man gör det man vill göra…
Hur mycket vill du ha barn? Så mycket att du skulle palla ta hela jobbet själv? Då tycker jah du ska köra på att skaffa själv 🙂
Annats finns det ju tuuuusen andra spännande saker att fylla ditt liv med
/en som inte tänker ha några barn
Hej! Hoppas alla har en trevlig kväll! Är det någon här som har några bra tips och solskenshistorier om att läka en piercing? Jag gjorde en Helix igår, och min senaste piercing var en conch som blev väldigt infekterad så är lite nervös nu (har sedan tidigare fyra i öronloberna och en industrial). Vill väldigt gärna att denna ska läka bra! 🙂
Jag har haft massor av problem med piercingar, inte ens mina ”vanliga” hål i öronen läkte. MEN så piercade jag om öronen och även helix utomlands och fick helt andra råd än jag fått tidigare. Piercaren gav rådet att absolut inte nudda piercingen eller området nära piercingen på två månader, och tvätta morgon och kväll med havssalt utan jod upplöst i varmt vatten. Och det har funkat 🙂 äntligen! nu kan det ju ta typ 8 månader för helix att läka ordentligt fullt ut så ha tålamod! Lycka till
Hur skulle ni känna om en väninnas pojkvän öppet skiter i sitt barn med ett ex? Alltså mamman är helt normal men förstår också att de säkert haft sina bråk. Hon har alltid öppnat för att pappan ska träffa barnet. Nu är min vännina Också emot detta barnet, de är liksom emot hans barn tillsammans. Flickan är helt underbar och 6 år gammal. Tycker så synd om henne att hon har honom som pappa.
Vi umgås etc men jag är livrädd för att nämna något om något barn, vilket barn som helst. Min fråga:: Är jag överdriven? Jag älskar barn själv….Så avskyr hans och nu deras beteende. Vill egentligen inte ha med dem att göra men finns bröllop etc planerat nu i sommar.
Folk som skiter i sina barn är sällan bra människor
Oj, låter inte sunt alls ? Tycker att du ska prata med din vän och lägga fokus på barnet. Berätta hur du känner och vad barnet kanske i framtiden kommer att känna. Ett riktigt jobbigt samtal men ack så viktigt. Jag hoppas att du tar modet till dig även fast det kan bli ett riktigt jobbigt samtal.
En människa som gör så är ingen bra människa, oavsett hur relationen till exet ser ut.
Kan ni kommentera ärligt om det är jag som överdriver eller om mina känslor är okej?
I våras frågade en vän om inte vi kunde fira midsommar tillsammans. Detta skulle bli hennes första midsommar utan sina barn och hon ville inte vara ensam.. eftersom jag skulle va utan mina barn med så bestämde vi att vi firar ihop. Men tiden har gått snabbt och vi har inte hunnit planera in något, mer än att vi skulle göra något ihop, tills hon träffade en kille. Jag fick ett meddelande helt plötsligt förra veckan att ”vi är bjudna hem till” och jag märkte direkt i meddelandet att hon redan bestämt sig. Vi var alltså inbjudna till killen med hans vän och sambo. Jag skulle bli 5e hjulet och sitta där ensam med par som gullar och kände inte alls för det så jag svarade helt enkelt att jag inte kände för det. Fick svar då att hon åker dit och ja e välkommen om jag ångrar mig.
Har varit ledsen och besviken hela helgen.. att bli bortvald av en vän man haft i flera år för en snubbe hon träffat några veckor. Det var inget gemensamt beslut eller fråga.. hon hade ju redan valt att hon skulle dit oavsett innan hon meddelade mig.
Men är ja överdriven som reagerar såhär?
Förstår ju att man e kär och vill spendera tid med den personen.. men om man bestämt med en vän, skiter man verkligen bara i den då?
Så klart inte. Du har blivit bortvald enligt dig själv! Du har rätt att känna så. Tänk om situationen hade varit motsatts. Hade du valt att välja din vän eller din nya partner?
Hon vill inte känna sig ensam och gått in i en ny relation. Tror att hon mår dåligt över att lämna dig själv lika mycket som hon tyckte att det var jobbigt att välja honom. Hon har juh en längtan efter något nytt.
Må dåligt men prata med henne om det ❤️
Jag hade aldrig valt en kille jag precis träffat framför en så nära vän.. men jag vet att alla inte resonerar som jag.. det gör ont bara när man trodde att man betydde mer? än vad man uppenbarligen gjorde.
Hon har inte hört av sig heller och önskat glad midsommar eller frågat hur jag haft det..
Känner mig så bitter.. och jag hatar det! Men kan inte släppa besvikelsen riktigt
Är ju inte konstigt att hon vill fira midsommar med honom när hon är nykär. Tänk dig in i hennes sits. Hon övergav dig ju inte utan du var välkommen. Skillnad om ni hade planerat något annat. Vad skulle ni hunnit styra upp på en vecka?
Ja jag var välkommen, men det var ju hon som bestämde att antingen följer jag med eller så drar hon dit ensam.
och på en vecka hinner man styra upp en hel del ändå. Vi hade flera andra alternativ som vi pratat om men inte spikat.
Jag förstår dina känslor, men ser man det från hennes perspektiv så var det ju du som valde bort henne också. Hon fick en inbjudan och valde att bjuda med dig för att hon ville ha dig där. Frågade du henne om ni kunde göra något annat eller antog du bara att hon hade bestämt sig?
Försökte du styra upp något själv då? Med henne menar jag.
Låter som ni bara hade ett alternativ som hon erbjöd, annars sitta själva bara ni två? Såklart inget fel med det heller men hon erbjöd ett alternativ till firade, du säger nej utan att erbjuda ett annat förslag.. ska hon då styra upp något för bara er två?
Du överreagerar. Hon bjöd ju med dig och lite förståelse får man ha för någon som är nykär ändå
Nån med erfarenhet av pityriasis rosea? Hur lång tid tar det egentligen för utslagen att försvinna? Har haft mina i flera månader nu, hatar det!!
Jag har haft det två gånger. En gång kliade de, andra gången inte. Båda gångerna ungefär 6 veckor av fläckar varpå de börjar lugna sig
Vad ska jag ta mig till med en av mina katter? Varning för lång osammanhängande kommentar…
Han är 7 år gammal och får problem med urinvägarna minst en gång per år, allra oftast orsakat av stress (han är suuuperkänslig för stress och förändringar), försöker minska på all stress för honom, ger specialfoder och tillskott som ska hjälpa, besöker ju såklart veterinären när han får problem. Annars är han helt frisk och lekfull med mina 3 andra katter, men tycker så himla synd om honom :'(
Alternativen jag har tänkt på är
1 adoption… funderade på det här igår natt när jag inte kunde sova, är det bättre för honom att bo hos någon annan och vara den enda katten i hushållet? Typ då hos någon som bor själv i en villa vid ett lugnt område..? Dock är det ju en stor stress och förändring att byta hem och ägare…
2 avlivning – usch jag gråter av bara tanken… men då skulle han inte behöva ha ont :'(
Har någon haft liknande problem? Hur gjorde ni? Snälla, skäll inte på mig, det här smärtar mig redan. Jag vet att jag har mitt ansvar som djurägare osv.
Om inte katten lider så hade jag aldrig övervägt avlivning. Den verkar ju överlag ha fin livskvalité.
Ja precis, hade en bekant som föreslog det men jag har samma tankesätt som du har… Måste nog fundera lite mer! Tack för din kommentar ❤️
Jag tror din kisse ska vara ensam katt. Med någon som är hemma mycket. Mina katter jag haft gillade inte andra katter.
Det är det jag har funderat på också, usch vad det är jobbigt 🙁 tack ❤️
Jag födde barn igår. Fy fan vad ont det gjorde och fy fan vad kvinnokroppen är grym ???
Så häftigt, grattis till barnet!! 🙂
Grattis! Ja det är den!
Fattar inte skinnpåsen på magen och ser inte vad du har skrivit, på grund av orsak med mina ögon
”Frambantad skinnpåse på magen” .-)
Hej! Jag har tyvärr inget bra råd att ge då jag inte vet så mycket om katter, men vill bara skicka en styrkekram och säga hur fint det är att läsa hur mycket du älskar din katt och försöker göra det bästa för honom. Du verkar vara en fantastisk matte. Hoppas någon kommer med goda råd till dig <3
Oj, skulle vara som svar till ”Anonymast”
Åh, tack ?❤️❤️
Såg precis Mariesol i Vip:en på flygplatsen med Bella. Tydligen ett kontrakt som skulle skrivas på. Kan man inte göra det digitalt? Känns som att Mariesol sålt ut sig för grekisk yoghurt med kriiiiisp och några ljuvliga plastgrejer till håret från HH. So fun!
Skit i henne! Totalt ointressant figur
Hej alla dina på bloggnevkning ja vill ba säga att jag nog är kär o att livet nig ör rätt så bea ändå ja hoppas ni alla är lyckliga här puss och kram
Åh vad bra grattis. Ja tack jag är lycklig, bra att livet är rätt så bra för dig❣️
Hej på er, vet inte vad jag ska ta mig till längre… Bor ihop med en man som är helt underbar men han har sådana aggressionsproblem, varje gång jag säger något som han inte håller med om så börjar han skaka och blir helt skogstokig, han kan även bli fysiskt aggressiv gentemot mig och när jah tar upp detta med honom att det skrämmer mig så säger han bara att jag borde vara glad över att han kan bli arg för då kan han skydda mig om jag bli våldtagen? Vet fan inte ens vad jag ska svara på detta…
Oj! Du ska inte svara något alls, du ska ta dig därifrån! Och aldrig komma tillbaka… Kontakta kvinnojouren för att få stöd och hjälp.
Det går inte att med ord få en misshandlande person att ändra sig, fly innan ni har barn och han för alltid kommer ha den hållhaken på dig för då blir du aldrig fri. Men farligaste tiden för en kvinna som lever i ett fysiskt kränkande förhållande är just när man försöker lämna, så ta stöd av jouren som ju har massa erfarenhet.
Tänk också på (riktar mig till alla kvinnor därute som lever med en partner) att det finns andra typer av våld än att bli slagen/knuffad, som t.ex sexuellt våld och ekonomiskt våld. Det sistnämnda ser man mycket av i Economistagruppen på fb.
Lämna honom
I sitt hem ska man känna sig trygg. Om du blir skrämd av att han inte kan styra sin aggression är du inte trygg i ditt eget hem. Inte värt det.
Beklagar förlusten! Kanske kan W H Audens dikt Funeral blues vara lite trösterik att läsa? Ibland känns det fint att veta att man knte är ensam om sina känslor. Den beskriver just det du tar upp:”varför fortsätter klockorna att ticka”, osv. Är ni inte jätteunga känns den igen från en film…
Skulle till personen som förlorat sin bror…