Jag skulle säga att man måste intressera sig hela tiden & vara nyfiken i sitt arbete. Jobba mycket i en period så man sen känner att man kan belöna sig själv med lite ledigt. Men jag tror som Isabella L att det är en passion att tjäna pengar. Jag är väldigt sån att jag nöjer mig inte när lönen kommer in eller att jag fått tre jobb till denna månaden som bonus. Där finns de två alternativ. Antingen så sätter man sig tillbaka & känner att man kan chilla lite då den här månaden gick bra. Eller så blir man ännu mer inspirerad & jobbar ännu mer. Jag är lite av den personen att jag blir aldrig nöjd & lugn. Men återigen- alla är olika & jag har nog den instinkten då det även går ut väldigt mycket pengar i min verksamhet. Så jag vill aldrig hamna där i ett chill mode eller att det ska vara stress om pengar. Jag vill aldrig hamna där att jag måste sälja en häst hemma för att få in pengar. Då jobbar jag hellre så mycket som jag kan för att alltid ha kassan iordning & behålla det jag har. Jag unnar mig på det sättet istället.
Var disciplinerad , intresserad , inte bekväm & ha en passion för att tjäna pengar så kommer det naturligt sen! //Nellie Berntsson
Jag tycker väl att Nellie har till hälften rätt och hennes läsare kanske hälften rätt också om att man måste ha en hel del tur för att lyckas…
Att man behöver vara både disciplinerad och intresserad av att tjäna pengar håller jag med om, även att man inte får vara bekväm men sanningen är den att det inte spelar någon roll hur mycket man är alla dessa saker om ingen vill ha det du erbjuder.
Så enkelt är det. Du kan vara BÄST i hela världen på det du gör men om ingen är intresserad av det så spelar det ingen roll.
Det måste finnas ett monetärt värde i det du gör för att du ska kunna tjäna pengar på det, jag känner att Nellie lite glömde bort det i sitt peppiga snack om disciplin och passion.
En liten glädjedödande sidenote så…
Men har du det OCH allt det här andra som Nellie listar här ovan – då är det ”the sky’s the limit”!
Eller vad säger ni?
Föregående inlägg 
Just vad gäller hästar är det ju mycket tur- att ha föräldrar som har råd köpa bra häst till dig. Självklart gäller hårt arbete och talang också, men lite skillnad mot tex fotboll där pengar inte styr på samma sätt. Har själv hållit på med hästar och vet vilken skillnad det är få rida välutbildade hästar som lär dig mot att oerfaren försöka utbilda hästen själv.
Den som alltid haft en silversked i munnen vet ju inte hur en plastsked smakar.
Inte för att vara dum men för att byta prrspektiv lite: om du haft råd att rida över huvudtaget och tom haft egen häst (!) även om hen inte var den bästa så har du det rätt gott ställt. Visst finns det dem inom din sport som haft en bättre sked men det finns också många som haft en betydligt sämre.
Absolut! Att ha häst är verkligen svindyrt! Men trots allt lite skillnad köpa en outbildad häst för 25 tusen eller en välutbildad som gått höga klasser för 250 tusen. Är man inte inne i hästvärlden fattar man nog inte hur dyrt det är…Sen ska det vara fin bil o transport så det går köra till träning o tävling.. rätt utrustning, rätt kläder..stå i rätt stall
Ja att inte se hur privvad hon är är ju en sak, om man inte vet vad hästvärlden kostar på men att inte se hur självupptagen och narcissistisk hon är i sina uttryck måste ju vara en ren ansträngning. Är ju inte svårt att jobba hårt när man får hälften gratis. Inte svårt att samla pengar när man tjänar kosing på att svamla om vilken ny tröja man köpt och att man ska iväg på en tävling. Ja gud vilket tufft jobb, hade lätt kunnat åta mig 3 till jobb den här månaden med
Håller med. Ryser av äckel över osnutna bortskämda privvade skitungar som ska tala om succé och pengar för resten av världen och hur de nått dit de är, pga sina fantastiska glittrande personligheter och starka karaktärer. Ja där har Nellie bertsson och bella lökengrip mängder gemensamt. Kan inte stava till privilegier och tror att all succé är tack vare sin egen förträfflighet. Crash and burn please!
Okej. Men hur privilegierad är inte du själv jämfört med de som har det sämre ställt. Eller är just du den minst privilegierade människan med mest otur i Sverige idag? Jag tror inte det. Om du hade bättre förutsättningar än mig som barn, tycker du att det är okej om jag kräks på dig idag?
Absolut, olm jag uttrycker mig privvat och icke ödmjukt, låtsas som att det är pga min förträfflighet som jag nått längre i livet än du har och får dig att känna dig dum lat och värdelös genom detta, så anser jag absolut att jag förtjänar en spya. Ta ned mig på jorden tack! Sen är det ju skillnaf att jämföra sig själv med en sjukskriven pensionär och en ungdom med månadslön sen barnsben och en möjlighet att få allt en pekat på.
Håller inte riktigt med dig där 🙂 I jämförelsen med ungdom med månadslön & sjukskriven pensionär alltså. Vill man påpeka hur många som har bättre förutsättningar än en själv borde man vara hederlig nog att också påpeka hur många som har sämre och hur privvad man är i jämförelse med dem…
Jag jämförde med mig själv som sjukpensionär pga vad jag kan anta kan ses som maximal otur att jag hamnat där? Jämfört med en ung tjej som fötts med silversked i mun och lyckats tjäna en egen lön sen forever genom blogg osv men jobbigt för dig att det känns ohederligt för dig, måste vara riktigt hemskt med den privvade synvinkeln..
Vi ska inte kvadda kommentarsfältet med vår privata disk men nej, min poäng var faktiskt att det alltid finns någon som har det sämre ställt och att man alltid är privilegierad i något avseende. Ha en fin kväll!
Nödvändig poäng verkligen… snark som att en person som vet något om privilegier skulle missat just den aspekten? Nytt koncept för dig? Fick du slå upp ordet innan du svarade på min kommentar kanske?
Anonym 23:22 öh det var det dummaste jag hört, man måste inte alls jämföra med de som har det sämre ställt än en själv för att kunna peka på någon annans privilegier. Vilken konstig livsregel. Är det månne Nellie själv eller kanske hennes mami som kommit till undsättning. Snyt dig Nellie!
Då är det väl mest synd i hela världen om just dig då…
Hur tänker du då?
”Ok Nellie” alla som tycker du är en privvad brat tycker samtidigt enormt mycket synd om sig själva! Du är så jäkla klipsk, diciplinerad och förträfflig. Bättre och mer hårt arbetande än ALLA andra!
Holy moly. Är det bara bortskämda tonåringar med egen ponny på bloggbevakning ikväll? Men Nellie hade visst flera ponnisar så då är vi sura på henne.
Nä du är ju här med
Klart att hon verkar ha bra förutsättnigar att lyckas inom det hon jobbar med (föräldrars om stöttar med tid och pengar, stabil uppväxt osv) men det betyder ju inte att hon jobbar hårt också. Känns som att en del av hennes läsare uppfattar henne som lite bortskämd och inte så ödmjuk.
Det är tyvärr pga henne själv som hon anses vara icke ödmjuk, med tanke på hur hon brukar svara snäsigt så fort någon har en annan åsikt, om det så är trevligt skrivet eller inte…
Jag är en sån person som hela tiden vill bli bättre och tjäna mer. Konstant tävlat med mig själv och det har fungerat bra.
Men, jag smällde in i väggen för ett par år sedan så nu försöker jag lära mig att nöja mig istället. Ganska svårt att ändra tankesätt.
Har en ärlig fråga. Försöker inte vara taskig, nedlåtande eller förminska din situation….jag lovar.
Alla som vet eller har varit med om det får också svara:
Jag förstår inte vad ”gå in i väggen” betyder. Hur folk kan sluta fungera, sluta jobba osv..
Jag har varit deprimerad mer eller mindre hela mitt liv. Har haft perioder av självmordstankar.
Men jag har inte missat EN arbetsdag. Och om du frågade de flesta i min omgivning skulle de beskriva mig som en solstråle.
Jag har ett yrke där jag måste vara högpresterande hela tiden och ta hand om andra. Jag gör det bra.
Ibland undrar jag om jag borde gå in i väggen, varför har jag inte gjort det? Jag fattar inte vad det betyder helt enkelt.
Lite osäker men jag tror att det är nån sorts krisreaktion på stress och inte bara en vanlig depression. Men nån som haft det får gärna korrigera mig.
Ja, alla som har varit inne i väggen vet att den finns, jag har varit där. Krisreaktion är ett bra beskrivande ord, återkommande negativa tunga händelser med konstant stress utan återhämtning, det blev min dipp.
Det är olika diagnoser.
”Personer som har utmattningssyndrom kan också ha en depression. Men det är inte alla med utmattningssyndrom som blir deprimerade.” från 1177
Missade heller aldrig en dag av jobb och skola som deprimerad med självskadebeteende, ätstörningar, ångest, social fobi och panikattacker. Sen gick jag in i väggen. Som en knapp som knäppte till i huvudet och jag slutade fungera. Kunde inte längre skriva för hand (alla bokstäver kom ut huller om buller), tappade ord, grät massor, var SÅ trött.. ingen koncentrationsförmåga och inget närminne. första veckorna så var jag bara vaken kortare stunder under dagen, annars sov jag. Det är otroligt svårt att tänka sig in i när man inte varit där själv. Man behöver inte ha ett krävande jobb för att det ska hända utan händer även studenter, föräldralediga, egenföretagare, kontorsarbetare osv. Det är långvarig stress och brist på återhämtning som gör att man trillar dit.
Hände samma för mig. Även att läsa, texten flöt iväg och blandade ihop sig. Jag glömde bort allt jag hade lärt mig typ.
21:51 men fattar du inte att människor är olika. På att ta tex en kris. Och har olika bakgrund. Hur har du kunnat missa det. Människor har känslor.
Fast jag tror också att orsaken till sjukdomen eller vad man definierar det som är olika mellan depression och utmattningsdepression. Som nån skriver häruppe utlöses en utmattningsdepression av långvarig stress utan återhämtning. Stress kan väl vara en bidragande orsak till depression också men som jag förstått det är den avgörande för den som går in i väggen.
Jag hade ingen depression alls när jag blev utmattad. Varken innan eller efter. Fick diagnosen utmattningssyndrom.
Hoppas du mår bättre idag! & ursäkta om jag blandar ihop diagnoserna, tycker ämnet är fascinerande men kan för lite om det.
Både och. Fortfarande sjukskriven, men bättre än i den mest akuta fasen. Tog ett och ett halvt år ungefär att komma ur den för mig, men jag kraschade verkligen hårt. Behöver inte bli så för alla. Finns olika grader i helvetet haha.
Nej, jag har inte missat det.
Jag förstår inte vad begreppet innebär och hur det känns. Hur man reagerar och varför.
Har aldrig pratat om det med andra. Håller mina bekymmer för mig själv.
Men frågar för att lära mig. Kanske förstå mig själv bättre.
Så det känns rätt onödigt att du läxar upp mig.
Jag är ts. Läs här: https://www.1177.se/sjukdomar–besvar/psykiska-sjukdomar-och-besvar/depression/utmattningssyndrom/
Står lite där även om det inte berättar så mycket.
Svarade dig nedan, men kort sagt så stänger hjärnan av sig själv. Det händer mycket både psykiskt och fysiskt. Du får tex svårt att göra och komma ihåg saker som du inte ens tänker på i vanliga fall. Som att hitta hem, låsa upp en dörr, läsa eller skriva texter, komma ihåg ditt eget namn, komma ihåg vardagliga saker som att borsta tänderna eller äta mat.
Du blir ljud och ljuskänslig. Extremt trött. Får massa andra fysiska bevsär.
Tänk dig ditt liv, allt du gör per automatik som att gå upp på morgonen, borsta tänderna, äta frukost, åka till jobbet osv. Tänk dig att din hjärna har glömt bort allt det. Allt som var självklart tidigare blir en kamp att klara av.
Så är det.
Det är så mycket som händer. Man kan ha en depression samtidigt, men utmattning och vara deprimerad är inte samma sak.
Jag är ts. Jag hade lite ångest, ökad stress, domningar och så ett tag. Sen en dag vaknade jag och kroppen hade slutat fungera. Jag kunde inte svälja utan att sätta i halsen, inte ens mitt saliv, så jag sökte faktiskt för halsen när jag åkte in den dagen. Trodde först att det kanske var halsfluss eller nått.
Mitt minne försvann, kom inte ihåg mitt personnummer, mitt efternamn eller mammas namn. Det var som att min hjärna stängde ner sig själv helt. Ingenting skedde per automatik.
Massa fysiska besvär också, framförallt trötthet och ångest. Dock ingen depression i mitt fall.
Men just att hjärnan inte fungerar ställde till det mest.
Hur ska man kunna jobba om du inte ens kan sköta om din hygien utan påminnelser? Hade lappar som påminde mig om att äta frukost, borsta tänderna, äta lunch osv. Hade lappar som påminde mig om hur jag skulle duscha. (Shampoo, balsam, tvål). Annars glömde jag bort det. Jag kom inte ihåg vägen till jobbet och människor jag hade träffat dagligen i flera år kändes som främlingar. Jag kunde liksom inte koppla ihop namn med ansikten.
Jag fick ringa mamma en gång för att jag inte hittade hem. Då befann jag mig på min gata.
När jag väl orkade börja ge mig ut lite så blev det alltid ett bakslag. Var extremt trött i 2-3 dagar efteråt oavsett vad jag hade gjort.
Vet inte hur jag ska förklara för någon som inte upplevt det, tror det är en sån sak man måste varit med om själv för att förstå.
Hjärnan sa bye bye helt enkelt och checkade ut helt.
Ts här. Svarade dig men hamnade i mod.
Åh vad jag känner igen mig i dig. Haft grooov ångest i livet och i många jobbsituationer men går ändå dit ocj gör mitt jobb. Har ett ganska avancerat jobb, men löser det ändå och precis som du skulle nog andra beskriva mig som högpresterande och som solstråle. Bara så skönt att någon annan är som jag!
Många som gör så. Grejen när man väl smäller in i väggen är att man inte kan göra så. Det går liksom inte, hur mycket man än vill. Du har inte längre kontroll över din hjärna och kropp.
Precis, problemet är ju att en inte längre _kan_ vara högpresterande (eller ens prestera alls) hur mycket du än skulle vilja eller försöker.
Exakt. Har också varit högpresterande, jagat betyg och examina, jobbat som ett djur, satsat fullt ut på mina hobbies… tills jag en dag inte kom ihåg hur man använde en tvålpump. Kunde inte läsa en mening utan att tappa bort mig, glömde bort mitt eget namn, hittade inte hem från bussen till lägenheten där jag hade bott i 10 år. Det har gått 2 år sedan kraschen och nu börjar jag kunna sköta vardagslivet, om än med viss ansträngning och lite hjälp. Jag har lång väg kvar till någon form av yrkesliv igen, och jag vet inte ens om jag någonsin kommer att kunna använda min masterexamen.
Jag blir lite orolig när vissa i kommentarerna verkar tro att de är säkra eftersom de har klarat sig hittills trots depression och andra psykiska besvär. Jag känner igen mig själv så väl i det. Jag har känt en stolthet i att prestera och uppnå mina mål trots mina förutsättningar, men det kan vara en farlig inställning. Det går inte att prestera sig från en utmattning, tvärtom.
https://www.hjarnfonden.se/2017/12/utbrand-eller-gatt-in-i-vaggen-vi-reder-ut-begreppen/
Här är det ganska bra beskrivet!
Jag fattade inte heller innan det hände mig. Jag tänkte ”men vafan jag är också trött och nere men kan ändå göra det här och det här…”
Det kröp egentligen sakta på utan att jag insåg det när det smällde. Det började sakta med att jag fick ont och olika muskelinflammationer av att träna. Jag brukade tidigare känna mig glad och avslappnad efter ett träningspass men nu grät jag på vägen hem av trötthet.
Därefter kom irritationen. Vid minsta stressig situation blev jag irriterad och snäste åt kollegor, chef och sambo. Det kunde räcka med ett enkelt mattetal för att jag skulle kräva tyst runtom mig.
Det innan var varningssignaler. Smällen var hårdare. Jag hade ett jobb jag trivdres med, kolleger jag tyckte om. Ändå låg jag där på morgonen och kunde inte gå till jobbet. Tänkte att jag hellre betalade allt jag ägde för att slippa, ja egentligen hellre dog än att behöva gå. Jag kunde inte lyssna på musik då det var för högt. Jag kunde bara ligga i soffan och kolla på TV utan ljud. Jag hade öronproppar i dygnet runt, för även om min sambo respekterade att jag inte orkade prata osv så blev alla ljud för höga, hans fotsteg, ljudet av fläkten när han lagade mat osv.
När jag började må bättre kunde jag göra samma saker som jag tidigare gjort men mycket kortare stunder. Det har jag sett leder till stor misstro mot de som lider av utmattning, att vi fejkar (av allmänheten alltså, utbildade läkare vet att det kan se ut så här). Jag kunde alltså gå på en fest, ha kul, vara glad i några timmar för att sedan behöva vila i två dygn med öronproppar och börja gråta bara telefonen ringde. När jag kunde börja jobba så började jag med två timmar bara. Jag var som vanligt på jobbet men när jag kom hem orkade jag inte städa, laga mat eller göra något annat än att ligga på soffan med öronproppar och solglasögon. Alltså inte samma sak som när jag var frisk och kunde vara trött efter jobbet. Hade jag haft samma krav på mig som när jag var frisk, under en lång period, så hade jag inte orkat leva längre.
Det man ser av någon är inte alltid hela bilden så var inte så snabba med att döma.
Jag undrade detsamma, har alltid varit högpresterande, pluggat och arbetat sen jag var väldigt ung, men jag har också tampats med ångest och depressioner och legat på hästdoser med antidepressiva och benzo. Aldrig missat en skol eller arbetsdag.
Men för 2 månader sedan bara small det till. Hela kroppen bara gick i bitar. Försökt peppa mig att duscha mitt äckliga hår i 8 dagar nu eller att äta något. Håret kliar så det är inte sant men jag vet inte hur jag ska klara det. Ligger med mobilen eller sover. Helt vidrigt är det.
Självklart har hon haft tur. Hon var på rätt plats vid rätt tillfälle. Hade hon dykt upp idag hade ingen lagt märke till henne. Men – så är det ju! Detsamma gäller så många, ta Isabella t.ex. Men sen gäller det att förvalta sin tur. Och Nellie har ju kört all in hela vägen – med god hjälp av sin familj. Så hon har lyckats. Mycket handlar just om detta; att förvalta och ta vara på chanser och tillfällen.
Exakt! Jämför Kenza och Dessie till exempel. Båda hade tur, men de förvaltade sin tur olika.
Det finns flickor som föds som lägsta kast ”orörbara” i Indien men ändå lyckas bli advokater. Finns en dokumentärserie om det på Netflix. Ena flickan blev advokat, hennes syster tog sitt liv. Den ena hade tur och den andra en fruktansvärd otur.
Vad heter dokumentärserien?
Daughters of destiny.
https://www.netflix.com/se/title/80092926
Rekommenderar!
Tack! 🙂
Jämfört med den som har det allra sämst har ju de flesta ”tur”…precis som folk som klagar så finns det alltid ngn som har det sämre- men så kan man ju inte tänka! Alla som har egen föräldrar med bra ekonomi, stabil uppväxt och en egen häst har ju ändå inte lyckats med det som Nellie lyckats med…
Fast det handlar ju också om att vara ödmjuk och inse att även om man har jobbat hårt och tycker man förtjänar det som man tjänat/tjänar så finns det de som jobbar minst lika hårt som pga tur/otur inte har kommit lika långt. Att tro att man är bättre än alla andra och har kämpat mer bara för att man är rik och/eller framgångsrik är för mig ett otroligt fult personlighetsdrag. Såklart man ska vara stolt men inte på bekostnad av att säga att andra inte har kämpat.
Det finns ju influencers som inte är ett dugg ödmjuka. Utan vill ha mera hela tiden. Som tycker dom är bättre och vackrare änn andra. Då har man halkat lite snett tycker jag. Men tyvärr ser personen inte det själv. Och kan inte diskutera det utan tar bort kommentarer. Jag tycker att vid 30 ska man kunna ha en dialog med sina läsare.
Precis min tanke! Tycker det är tråkigt bland (vissa) influencers att de måste se ner på andra för att hävda sig själva. Med ödmjukhet och respekt för andras livsförhållanden kommer man långt. Att vara stolt över sig själv behöver inte exkludera medkänsla.
+ 10000000. Folk vill alltid jämföra sig med nån de tycker har haft ”mer” tur. Människor borde bredda perspektivet lite, jämfört med nån 10 åring som sitter i en båt på medelhavet just nu har de allra flesta som fördriver tiden på den här bloggen extremt bra med tur.
Ja- men exakt så menade jag!
Jag har så svårt att förstå hur pengar kan vara en passion. Om det är ens största passion livet, låter det som ett väldigt tomt liv. Tänker osökt på IL.
Det är spännande att se pengar man förvaltat växa, ge sig in i olika spännande nischer och bygga upp något. Känslan av att ha åstadkommit något på det sättet är härligt. För många är det intressanta vad man kan göra med pengarna också, vare sig det är shoppa, resa, plastikoperera sig, ge tillbaka i form av välgörenhetsstiftelser, engagera sig i miljöfrågor eller ge unga människor stipendium att studera utomlands.
Nu pratar jag inte om de som inte KAN spara p.g.a. låg inkomst utan de som kan spara men inte gör det: Jag för min del kan inte förstå hur vissa gillar att leva ”dag för dag” och leva supersnål dagen veckan innan löning. Ett så begränsat liv.
I brist på andlighet så blir pengar meningen med livet… Inte konstigt världen är så störd.
En god schackspelare som vinner överlägset första matcherna hänvisar gärna till tur, men mestadels för att få motståndaren än mer ur balans och uppleva sin s.k otur som den andra sidan av exakt samma mynt.
Nej. Så funkar inte de flesta schackspelare
Hon menar att alla kan ta sig dit där hon är idag, men samtidigt säger pojkvännen att han aldrig kunnat genomföra projektet med företaget de har utan Nellie, då hon både hade pengar och sponsorer att gå in med. Han har jobbat stenhårt, men är någon som fått slita åt andra (sällan bra betalt inom hästyrket hur duktig du än är) tills han träffade rätt tjej. Så hårt slit räcker inte alltid.
Om man börjar på noll eller på minus, och inte har några resurser eller pengar att förvalta från början, så är det inte så enkelt. Människor med privilegier brukar vara totalt blinda för dem, de tror på allvar att det är hårt arbete och talang som tagit dem dit de är.
Så väldigt sant! ??
Ungefär som att Kylie Jenner är ”self-made billionare”…..
Man bah; eeeh nej?
Tycker detta statement är grovt generaliserande. Jag håller med om att det i många fall inte är så enkelt för någon som börjar på noll eller minus. Det säger ju sig självt. Men att människor med privilegier ”brukar” vara totalt blinda för dom och att man inte kommit långt pga hårt arbete är ren BS. Jag kommer från en familj som har varit gott ställd nästan hela mitt liv. Jag har nog aldrig behövt oroa mig för pengar (har dock enorm respekt för pengar). Idag pluggar jag på ett universitet i ett östeuropeiskt land som bokstavligen bryter ner en psykiskt till botten för att sedan låta en klättra upp till toppen på egen hand igen. Ska inte gå in djupare på detta men tro mig, det ÄR hårt arbete som kommer ge mig den framgång jag är ute efter. Detta är mitt exempel men garanterar dig att det finns många fler människor som trots privilegier har jobbat hårt för att lyckas med något. Tack och hej.
Du missar poängen lite. Ingen påstår att priviligerade människor inte kan arbeta hårt, det är att många inte inser/erkänner att det är en del av förklaringen till deras framgång.
Om man som du aldrig har behövt oroa sig för pengar så är det en enorm fördel. Och det är inget fel med det, det är bara så det är.
Låter för i övrigt som ett väldigt märkligt universitet om de medvetet bryter ner dig psykiskt.
Mia det är tyvärr så det funkar i öst. Dom har en helt annan mentalitet. Om det är medvetet eller ej vet jag inte, tror deras sätt att vara på grundar sig i deras hårda historia. Men är man från Sverige där man är van vid ett betydligt mjukare skolsystem så är det helt klart en chock psykiskt. Bara för att klargöra det.
Tycker faktiskt att anonym 20:23 påstår att priviligierade människor oftast inte jobbar hårt och att det enbart är deras privilegier som ger dom framgång. Det är ju det som står. Du får gärna förtydliga det för mig annars, kanske uppfattat det helt fel.
Och absolut är det en fördel men vad jag vill säga, som jag tror du missar, är att den fördelen har betytt 0 i just det valet jag gjort nu som kommer leda mig till min framgång. Jag har t.ex jobbat på diverse lågavlönade jobb för att på egen hand ha råd med mitt plugg och det kombinerar jag med höga CSN lån som väldigt många andra, med eller utan privilegier. Sedan att jag har haft andra fördelar pga ekonomin i helt andra situationer är en helt annan femma.
Blir bara irriterad när någon generaliserat säger att man inte jobbar hårt pga privilegier. Det är det jag läste så det är det jag reagerar på. Kram
Hennes föräldrar var smarta, de kom på att det är ett vinnande koncept att en vuxen (åtminstone indirekt) skriver en blogg ur ett barns synvinkel. Med tiden har hon säkert fått ta över allt mer av bloggen, men back in the days var det så tydligt när det var Nellie själv som skrev och när det var en betydligt äldre och mognare som skrev.
Ja, hon hade aldrig varit där hon är i dag utan hennes rika och pushy föräldrar som gjort vad som helst för att dottern skulle bli framgångsrik, vassaste armbågarna i sporten.
Vilket nys. Säg grattis till en driven tjej i stället, alla med välbeställda föräldrar når verkligen inte lika långt som hon.
Hennes föräldrar tyckte dessutom att det var ok med hångelbilder och poserande (provocerande) bikinibilder när hon var typ nio eller tio år… Det ökade förmodligen antalet följare.
Exakt detta är det enda jag vet om Nellie Berntson också. Jag minns att för några år sedan var det en väldigt liten ung tjej som stod i bikini och posade i nåns musikvideo och det blev en jäkla liv, sen kom det väl fram att hennes föräldrar var väldigt inne i ”svängen” och lät dottern göra precis vad hon ville.. blev chockad sen när den tjejen visade sig vara den här tävlande hästpersonen, haha!
Totalt ot men finns det nån styrelse för svenska influenser? ?
Det finns ett skönt citat, som tillskrivs den gode Stenis som jag gärna tänker på i dessa sammanhang.
”Jag vet inte så mycket om tur men ju mer jag tränar ju mer tur tycks jag få.”
Ju-desto, inte ju-ju.
Sant
Fast hon är väl inte så väldigt framgångsrik som ryttare? Visst har hon haft bra resultat med fins hästar (High Hope går nu seniorSM med sin nya ryttare) men det finns ju mängder med ryttare i hennes ålder som presterat bättre. De flesta av dem går dessutom fortfarande i skolan. Och som inte köpt en häst för 1 miljon.
Nu på senare tid har hon börjat prestera väldigt bra resultat 🙂
Jämfört med vad och heltidsryttare med 10 hästar?
Ja det beror väl på vem man ser till såklart, men jämfört med tidigare då 🙂 Hon har ju haft rosetter hem från nästan alla tävlingar de varit på den senaste tiden
Bristen på självinsikt och förmågan till reflektion är total. ”Hårt arbete och talang är allt som krävs, du kan göra preciiis vad du vill bara du är tillräckligt duktig och driven.”
Och har rika föräldrar som kan köpa den bästa hästen, den bästa tränaren och den bästa lastbilen och köra dig till tävlingar varje helg…
En annan bloggare som brukar låta exakt som Nellie är Ninasrader, sanningen är att hennes mamma köpte en fix färdig grand prix häst för 7-siffrigt belopp och betalar alla tävlingar! ??♀️
Det stör mig inte att vissa är födda med silversked i mun och därtill mycket bortskämda, men skippa snacket om att allt går om man vill och jobbar hårt (dvs går det inte är du lat och dum). Det visar bara hur bortskämda och verklighetsfrånvända de är, de har ingen koll alls på hur tufft det är att komma någonstans i ridsporten utan mamma och pappas miljoner i rumpan. 99% av deras fan base består av unga tjejer som rider på ridskola och inte har råd att ha egen häst överhuvudtaget, än mindre köpa hästar för flera hundratusen och uppåt. Spelar ingen roll hur duktiga de är när det saknas pengar. Det finns några få exempel på ryttare som inte kommer från rika familjer, men då har de båda jobbat dygnet runt och haft lite tur att få rida andras hästar som råkat vara bra. Ridsporten är speciell pga att det är en otroligt dyr sport och det går inte att komma ifrån att de som har gott om pengar har ett enormt försprång pga att de kan köpa utbildade hästar och rida för tränare varje dag. Tänk om en fotboll kostade en miljon i inköp och 10-15.000 att äga per månad? Då hade inte Zlatan varit den han är i dag, oavsett hur mycket vilja han hade som barn/tonåring.
Jag tycker att Nina brukar vara tydlig med att hon är tacksam för att hennes mamma stöttar hennes satsning.
Nu tror jag inte att Nellie föräldrar heller har tillräckligt med pengar för att det ska ha någon betydelse i den där sporten. Det hon har råd med nu är nog tack vare dom sjuka summorna man kan tjäna på sociala medier.
Håller helt med! Nina R verkar bara glida runt i livet på en räkmacka. Har bara en häst och är ”influenser” med samma bilder om och om igen. Mamma som är med jämt och sköter markservicen. Nu har hon sålt Dorano också då han inte räcker till för seniorklasserna.
Fattar inte. Är det beige att bara ha en häst om man är influencer? Det är väl mer än de allra flesta har och alltså gott nog?
För en riktigt satsning så behöver du flera hästar, både pga skaderisken och för att du utbildar yngre förmågor eftersom färdiga toppklasshästar är svindyra. Kolla på Lina dolk gällande hästinfluncers, både hennes förstahäst och andrahäst blev skadade (den ena överansträngning och den andra brall i hagen verkar det som) i princip samtidig, vilket gjort att hon inte kunnat starta de höra klasserna på nästan halva säsongen.
Tack för svar! Shit, vilken hård sport 🙁
Trots detta tar hon varje chans hon får att trycka till och ner andra resultatmässigt bättre Youngriders, då är det så orättvist att andra presterar bättre för att de ha fått bättre hästar. Ja deras föräldrar har nog fan med kämpat för att få råd att köpa dessa, inte deras fel att nellie får jobba ihop själv för att inte hennes föräldrar tjänat ihop mer innan åt henne.
Alltså hon har verkligen jobbat för sig. Men är lite kritisk när har själv skrivit att hon ”inte fått fina tävlingshästar gratis utan mer orutinerade ponnys”. Klart att vissa barn får svindyra hästar men alltså i min värld har man förutsättningar bara av att ha FÅTT EN HÄST. Och support på tävlingar och alla kostnader som hör till. Andra barn får nöja sig att rida en dag i veckan på ridskola.
Den ponny hon har bra resultat med har väl gått SM med alla ryttare före och efter henne.
Hon har väl inte jobbat mer än andra som tävlat på samma nivån.
Vem är influencern som bantat och får massa hyllerop på instagram som LD pratar om? Så nyfiken haha
Maggan Graaf?
Anitha Schulman?
Tänkte på Berghagen, den ljusa.
Amir är min gissning
Jag tycker det är så konstigt när människor påstår att den som jobbar hårdast tjänar mest med pengar. Beror väl lite på vad man har för jobb också.
Dajmkryss… ?
Det är dags för dig att gå och sova. Stå för vem du är Krister.
??
Varför skriver du inte om blondinbella och hennes gubb-pojkvän? Värsta löpsedlarna ju… kan du väl inte undgått?
Nej INGEN kan nog ha undgått det
Du har ju tydligen undgått att läsa inlägget tidigare idag… du verkar ha kass koll själv
Finns inget inlägg om det din dåre
Ojoj nu tar vi det lite lugnt här knasbollar
Jag har otroligt svårt för Elin Kling efter en intervju jag läste med henne för en del år sen. Hon fick då frågan om sin karriär och sin bonussyrra Cecilia Blankens som jobbade i mediavärlden och hjälpte Elin in. Kling blev jättesur och menade att hon minsann jobbat jättehårt för att nå framgång. Jo, men det finns så många duktiga personer som aldrig ens kommer i närheten av ett sånt jobb eftersom de inte har kontakter som hjälper dem in. Det bör man vara ödmjuk inför. Nu är jag inte i den branschen men om jag var det skulle det vara supetsvårt att få in foten eftersom jag har noll kontakter eller haft en stöttande familj. Där är Carina Bergfeldt en förebild.
Tror dock att Elin skulle tagit sig in i branschen ändå. Och att hon jobbat bra mycket mer än vad gemene man gör (40 timmars veckor). Elin är ju inte från Sthlm men flyttade hit och byggde upp ett eget nätverk 🙂 Samma sak i New York. Det är klart att det finns drivna människor som aldrig lyckas. Men det är också lätt att peka på vilken ”tur” någon annan haft, samtidigt som de flesta aldrig skulle lägga ned samma tid, energi, uppoffringar och smartness för att nå samma resultat eller ”framgång”.
Jag följer inte denna person så jag vet inte hur framgångsrik hon är eller nåt. Men jag är också emot att säga att någon bara har haft tur som haft välbärgade föräldrar etc och creddar dem för framgången. ”Tur” gör väl ingen karriär, men det kan vara avgörande för om du ens får en chans. Det är klart att personer som säger att alla kan om de vill också är verklighetsfrånvända.
Hon har inte haft välbärgade föräldrar, dock en driven mor som redan i 8 års ålder började fota dottern för sin klädbutik. Efter det vid 9 år började en blogg skrivas av modern men i dotterns namn och det postades mycket lättklädda bilder på barnet. Detta skapade intresse och kritik och bloggen växte.
Som sagt, följer henne inte så jag gissade att hon var väldigt privilegierad helt enkelt. Det låter lite sjukt?
Det har skrivits spaltmeter om detta, familjen har varit i bråk med nästan alla de mött senaste åren och har en aggressiv approach vid ifrågasättande om just att sälja ut sitt minderåriga barn. Familjens replik har varit att vända på saken och kalla de som förfasats över lättklädda bilder osv att det är de som själva är perversa som ser sex i bilderna. Men visst det har ju funkat, dock så kan de ej umgås med andra utan håller sig till sin familjebubbla där ingen ifrågasätter något.
https://bloggbevakning.se/2016/06/27/manic-monday/
Det där var ju chockerande. Tycker mest synd om Nellie nu. Är ju långtifrån vad som är okej för ett barn att utsättas för (om föräldrarna publicerar; se även länkar i kommentarerna till inlägget) eller vad de tillåter sitt barn att publicera. Får en obehagskänsla i magen. Usch…
Ridsporten fascinerar mig så mycket. Har inte koll på hästar och inköp och grejer, men alltså köpa en ponny till sitt barn (”bara” en ponny) hur kan man inte tänka då att man haft tur (eller bättre förutsättningar för att lyckas)? Jag vet inte men för mig ter det sig lite verklighetsfrånvänt.. visst krävs engagemang och talang och slit i alla sporter men oftast behövs också vissa förutsättningar. Jag tävlade mkt inom min sport när jag var yngre och visst fasen hade de som hade föräldrar som ställde upp på allt (skjuts överallt oavsett tidpunkt, bra mat, ny utrustning osv) bättre förutsättningar för att lyckas.
Det är ju ändå skillnad att köpa en outbildad ponny för 20000kr och en mästerskapsponny för 300000kr
http://isabellanellie.blogg.se/ Alltså det här är familjen i ett nötskal, en av alla de blivit ovänner med under dessa tio år. Herregud vad mycket rabalder det varit med denna familjen och andra hästägare/stallägaren de passerat.
Kommer ihåg det där. Hästägaren blev utslängd från portalen. N startade en blogg med ett enda inlägg utanför portalen och skrev sin version och blev därmed inte utslängd.
De köpte en annan ponny som gått SM på Tjörn, när hästen inte direkt presterade med Nelli ( de har ju ingen tanke på att de tar tid att rida ihop sig med en ny ponny ) så förbjöd de tidigare ägare att ens klappa på ponnyn när de möttes på tävling. Nellis mamma skrek att om de inte försvann skulle hon ringa polisen ? dessa pratade de aldrig mer med heller. Däremot bytte de väl tränare ytterligare 3-4 gånger innan de till slut fick sålt ponnyn som Nelli och mamman börjat hata.
Ha i minnet Nellis B ponny ridstil så var det inte konstigt att nya ponnyn fick en chock och stannade ut sig när Nelli skulle rida i 259 km mot hindren.
Vidrig ursäktande förklaring av Nellie. Där hon tror att en redogörelse ska rentvå henne?
Hade detta bara hänt en gång så kunde man kanske tvivlat på hästägaren. Men efter att ha sett och hört minst vid detta laget tio ytterligare bråk i samma klass om NB och la familia så förstår man att de inte har alla hästar i stallet. De är verkligen ökända för att skapa bråk och osämja, men enligt de skälva så är det bara för att alla andra är avundsjuka på N.
Det ska bli mycket spännande när de ska börja ta in gratis praktikanter.
annamatkovich
It’s 39 days left to due date ?? and I need to fix my hair, nails & eyelashes. And of course facial? Well that’s me, I need to feel fresh & have my beauty treats before I get birth glömer att skriva bara att någon annan ska sponsra henne. fake it till you make it. spelar rik lever som isabella.
Ok, bye ?
aldrig förstått hatet mot IL främst eftersom jag aldrig riktigt följt henne men sen jag började läsa den här bloggen har jag ju sett kommentarerna osv, så lyssnade på hennes sommarprat och … vilken osympatisk människa… Stina Wollter fick mig och gråta, Kodjo fick mig både och skratta och att komma till insikt med vissa saker. Isabella fick mig att.., undra? Vem i hennes ”team” lyssnade och ba: skit bra idé. Det här ska ditt sommarprat handla om?
Ja alla måste inte älska familjeliv. Men vem skryter om att vara bättre på sitt arbete än på att vara mamma när man har två barn? Tänk när hennes barn är gamla nog för och lyssna eller läsa hennes uttalande!?.. och hur hon pratar om sig själv och hennes diagnoser och asså.. 🙁 nä stackarn
Isabella var väl Nellies mentor där ett tag? Hur gick det med det? Att blanda in IL i sin text om pengar gjorde att jag aldrig mer kommer läsa Nellies blogg.
Även Hannah och Amanda var det.
Jag funderar lite kring hur det kommer sig att IL inte ens längre följer Nellie på Instagram? De var ju rätt nära under en tid då IL tog henne under sina vingar i sin bloggportal. Avföljer man någon man haft den typen av kontakt med, känns det nästan lite som ett statement (förlåt, kommer inte på ett bra svenskt ord för det…)?
Kanske inte orkade se hästbilder jämt och ständigt? Det är sjukt mycket häst på Nellies konto vilket är helt naturligt. Men det blir mycket för den som inte ens är intresserad av hästar.
Hon har haft tur att födas in i en familj som har förutsättningarna att stötta henne, hon jobbar hårt med sin grej och hon hennes mål är mycket pengar. Så enkelt är det.
Vi andra har kanske andra förutsättningar och mål.
Tycker det är intressant att framgång alltid ska mätas i pengar eller som du skriver att ”lyckas”.
Jag tror att om man jobbar mer så tjänar man mer, men för min del innebär det inget annat än att en lyckats i att tjäna pengar. Något som för min del inte ens ligger i topp fem av de saker i livet som betyder något. Att lyckas (och speciellt just nu när folk mår dåligt och lider av depressioner, ångest och panik är att) är att ha funnit vägen till att må bra, det är status för mig, som väger tyngre än alla pengar, expansioner eller karriärsstegar som finns i världen.
Vad hände med flytten till Danmark? Hon skulle väl flytta långt innan Olav kom in i bilden?