Öppet Spår

536 kommentarer

Jag utreds just nu för ADHD. Samtidigt som jag har misstänkt att jag skulle kunna ha diagnosen ett par år och att mitt leverne inte är hållbart som det är så känns det rätt tufft. Finns det några här som har fått diagnosen i vuxen ålder? Hjälpte diagnosen och/eller medicinering er? Några tips?

Jag skrev en kommentar längre ner om att jag tror att jag har det, och har alltid trott det. Jag kom och tänka på det idag när jag märkte hur vissa av mina beteenden har förvärrats. Hur gammal är du?

Skulle också vilja veta mer av dem som fått diagnosen i vuxen ålder.

Min man fick diagnosen som 33-åring.
För mig som utomstående är det enorm skillnad. Det var lite skakigt där i början, när medicinen börjat hjälpa, och vi var separerade omkring ett år. Jag gissar att han behövde tid att omdefiniera sig själv på nåt sätt. Han bytte medicin och det blev ännu bättre.
Han har gått från att självmedicinera med alkohol och aldrig kunnat ”bara vara hemma” en kväll utan att den kvällen kändes bortkastad/skittråkig till att väldigt, väldigt sällan dricka sig onykter och han är gärna hemma med familjen nu.
Fortfarande är det lite problem med initiativ och impulshandlingar, men inte mer än att någon utan adhd skulle kunna vara på samma sätt.
Han har gått i gruppsamtal där han träffat andra med adhd vilket han säger har varit jättebra! Att få prata med andra som verkligen förstår och där de har öppnat upp fullständigt, så blir du erbjuden något liknande bör du absolut testa!
Och kom ihåg att det kan ta ett tag att hitta rätt medicin och rätt dos, och blir det lite svajigt i början så håll ut!

Min man har fått det vid 38 års ålder. Bara att få diagnosen har betytt enormt mycket för honom, nu vet han varför saker var som de var i skolan osv. Han är enormt lättad och bara det har varit till stor hjälp. Han tar Elvanse som han menar fungerar jättebra. Vi har båda blivit hjälpta av hans diagnos och konflikter som tidigare fanns på grund av vissa beteenden är lättare att hantera nu när vi vet vad som ligger bakom och hur vi jobbar tillsammans för att komma vidare.
Han blev även utbränd i samband med diagnosen eller rättare sagt innan han fick den och det är tydligen vanligt att vuxna som får diagnosen har en utmattning i bagaget då det är så krävande att leva ett vanligt liv med adhd helt utan hjälpmedel och verktyg eller förståelse.

Fick diagnosen när jag var 19, ADD dock. Men påbörjade egentligen aldrig någon behandling förrän förra året och nu är jag 27. Äter medicin nu och det fungerar jättebra för mig. När jag var yngre, åren innan och runt den tiden jag blev diagnostiserad var jag överallt och ingenstans, hamnade snett och klarade inte ens gå klart högstadiet.
Men sen när jag blev lite äldre så ”ryckte” jag upp mig. Började jobba och studera men sen kraschade jag totalt, var alltid orkeslös och utmattad trots att hela mitt sinne var på högvarv. Kunde knappt komma igång med saker och koncentrationen/inlärningen var som en betongvägg så började isolera mig och blev sjukskriven på heltid.
Men nu läser jag igen och jag har aldrig haft det såhär ”lätt” som just nu i skolan och trots att jag spenderar flera timmar med att exempelvis läsa och vara bland liv och rörelse så känner jag mig inte heeeelt utmattad som förr. Finns ju såklart vissa dagar man bara vill gräva ner sig, men färre numera.

Misstänker att jag har ADD, har tänkt det länge. Det skrivs dock väldigt lite om ADD. Vad är dina största svårigheter? Måste man ha något problem med koncentrationsproblem och att vara uppmärksam för att ha ADD? På vilket sätt i så fall? Man har väl inte problem att sitta still när man har ADD? Eller hyperaktivitet rent fysiskt?

Väldigt tacksam för svar! Skönt att du mår bättre nu ?.

Hur lång tid tog utredningen och vad gjordes? Vilket läkemedel har du?

Add är samma som adhd utan hyper. Ångest finns, koncetranionen är svår, svårt att komma igång osv

Ja i princip ingår koncentrationssvårigheter och ouppmärksamhet i ADD , och egentligen allting som ingår i adhd förutom hyperaktiviteten, och ibland impulsivitet.
Jag har främst ouppmärksam och har koncentrationssvårigheter, impulskontrollen har jag jobbat på.
Jag har inga problem fysiskt med att sitta still, men jag blir rastlös i hjärnan så sitter ofta still men pillar samtidigt med något..

Utredningen tog ett tag då jag blev feldiagnosticerad först. Jag har testat metylfenidat (ritalin osv) det hjälpte hur bra som helst men jobbiga biverkningar. Ätit elvanse nu i 2 år, funkar hur bra som helst kan gå i skolan som en vanlig elev och jag kan ta hand om vardagen.

Har dock läst att strattera ska va mest effektiv på ADD, men har inte testat så kan inte säga nåt..

Jag misstänker att min son har ADD. Ni som har ADD, har ni lust för ni gärna berätta lite hur er skolgång vad och hur era kompisrelationer såg ut. Min son är 8 år och jag undrar om det är för tidigt att göra en utredning, oroar mig även för att dra igång en med rädslan att han ska få känslan att något är ”fel” på honom.

För min del så var jag väldigt ouppmärksam och blev lätt distraherad, sågs nog alltid som lite slarvig och slö. Men det var mycket som skedde i mitt liv när jag var barn med traumatiska upplevelser som förmodligen gjorde allt ytterligare kämpigt för mig att hänga med förutom ADD. Hade alltid kompisar som barn, några få och när jag blev äldre byttes de ut väldigt ofta för antingen tröttnade väl jag på dem eller tvärtom.
Jag tycker du ska försöka göra en utredning med din son, prata med hans lärare. Hade jag fått diagnosen som barn hade det kanske underlättat för mig för när jag väl började högstadiet blev det katastrofalt för mig och jag skolkade mer och mer och till slut gick jag kanske bara en gång i veckan till att sedan sluta gå helt.
Och inga vuxna kunde göra något.
Jag har fått ta igen de åren nu efteråt, men det är ju långt ifrån samma sak och det är något jag än idag önskar jag kunde ändra för hade ju också velat gå klart högstadiet och börjat gymnasiet..

Jag hade önskat att jag fick diagnos&hjälp tidigare! Min skolgång började bra i lågstadiet men slutade i katastrof och jag gick inte gymnasiet.
Kompisar och skola var detsom märktes tydligast att jag kändr mig ”annorlunda”. Just pga att jag kände att jag inte klarade det på samma sätt som andra, blev utanför osv.
Hade jag fått hjälp och medicin tidigare hade kanske mitt liv sett annorlunda ut idag :/

Nu menar jag inte att en 8 åring möjligtvis behöver medicinering men kanske extra hjälp av skolan med läxhjälp, planering, stödkontakt eller liknande. Det tror jag hade kunnat hjälpa mig/många med ADD!

Dessutom kan sömnen bli ett problem för många, jag orkade inte till slut gå till skolan alls. Jag tänkte för mycket på nätterna, och kände ingen mening med att gå till skolan när jag ändå inte kände att jag klarade av att fokusera på rätt saker och inte fick någon hjälp med det.

Jag skulle säga att tidig utredning har många fördelar. Jag arbetar inom vården och möter många vuxna som utretts senare i livet och beklagar att de inte fått förståelsen och hjälp tidigare. Den egna upplevelsen av att ”något är fel” och att man inte klarat skola eller arbetsliv på samma sätt som många andra finns ofta där och kan vara svårare att hantera om man inte fått veta av vad det faktiskt handlar om, svar som en utredning i bästa fall kan ge.

Skolans krav ökar också i de högre klasserna och gör att det kan bli än svårare att hänga med utan stöd. Med tanke på att det på vissa ställen i landet kan vara flera års väntan på utredning rekommenderar jag att ta kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin för eventuell utredning redan nu. Man måste inte gå via skolan för att ta den kontakten, vilket vissa tror och ibland försenar processen, om skolan inte samarbetar.

Jag har samma upplevelser som dig, var väldigt impulsiv tidigare men mycket mindre nu och man blir väldigt rastlös/hyper i hjärnan istället för kroppen.

Fick också metylfenidat tidigare, Concerta dock men det var också som en enda stor biverkning. Nu får jag också Elvanse och jag är jättenöjd, knappt några biverkningar förutom i början av insättningen då jag fick käkspänningar och huvudvärk, aptiten kan vara lite rubbad från och till men inte alls som på Concerta.
Hade prov denna vecka i skolan och jag har nog aldrig haft så lätt att skriva prov, det är verkligen en lättnad inombords att kunna gå från skolan nu och inte känna sig som en total påse skit som inte hängde med något.

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

https://www.instagram.com/blygsamtskryt/

Ville bara tipsa om ett nytt sjukt roligt Instakonto. #blygsamtskryt

Ja så kul och hemskt samtidigt! Fast kontoinnehavaren borde censurera namn och ansikte på privatpersonerna.

Varför? De har väl lagt upp grejerna publikt?

Fast det rättfärdigar inte att någon annan använder sig av det utan tillåtelse.

Fast källhänvisning gäller väl så då är det fritt fram

Fast nej. Utan tillåtelse får du inte ta något, i princip. De nya lagarna som tillkommit under senare år har förstärkt upphovsrätten och copyrightlagen avsevärt.

Vilka nya lagar?

Men usch vilket vidrigt konto!

Vad är vidrigt.? Tycker mest det är ”skrytana” som är vidriga.

Bella hade passat bra där inne ?

Bella och Michael Saliba.
Vilken match made in heaven det hade varit!

Haha sjukt kul konto ju!

Älskar det

Men man ska väl få skryta litegrann! Taskigt konto.

Hahaha hitta en gammal kollega. Häst-tjejen hos gynekologen

Ha ha ha, den var ju sjukt kul. #goals

Tror dock att hennes ”skryt” är påhittat

Ett konto med budskapet ”Du ska fan inte tro att du är något”? Nej tack.

Varför samlas det så mycket saliv i min mun när jag pratar? Hur sväljer jag det på ett naturligt sätt när jag är mitt i en konversation? Det slutar bara med att jag mumlar slutet av mina meningar för min käft är full av spott. Såhär hade jag inte för några år sedan.

Några tips?

Har du haft tandställning? Kanske har du en liten tråd på insidan av tänderna? Detta har jag iallafall och bildar själv otroligt mycket saliv, men har fått förklarat för mig att det beror på att min mun tror att jag ”hela tiden” äter eftersom jag har min lilla metalltråd där inne hela tiden. Har helt enkelt fått leva med detta.. inte alls några tips som du frågar efter men kanske lite tröst att du inte är ensam om att känna såhär iallafall <3

Nej, har aldrig haft tandställning faktiskt. Men tack ?

Ska vi byta? Mitt saliv försvinner istället och blir jättetorr vilket har gjort att jag typ är mer eller mindre beroende av tuggummi/halstabletter och har en flaska vatten med mig konstant sen ett år tillbaka. Det kom efter en förkylning och sen fortsatte det så:(

Finns salivframkallande sugtabletter på apoteket, mormor säger dom har räddat henne.

Ni som har köpt hus, vad är era bästa tips för ett lyckat husköp? Vad ska man tänka på? Vad ska man undvika? Ge mig lite gå-på-husvisning hacks osv pls. Tack! ?

Köp det fulaste huset på den finaste gatan. Renovera och sälj för fin vinst.

Fan vad tråkigt

Ja, det är det men rent ekonomisk så är det ändå mitt bästa tips. Dela gärna med dig av dina bästa tips?

Det var längesen man såg det namnet. Vart tog den bloggen vägen egentligen?

Åh nostalgi över ditt nick!

Saknar classe 🙁

Vad hände med honom?

Det var där man först såg bilder på alla tjejer som åkte på sugardaddyresor och poserade med svankande rumpor i bikini. Natacha Peyre-style. Undra om det är lika vanligt numera?

Tror tyvärr att det är ännu vanligare idag och att många Instagram-tjejer som bor i Dubai lever det livet.
Både Svenska men kanske framförallt internationella. Vill inte outa några namn men både hon den snygga tjejen från Bachelor samt den andra dokusåpadeltagaren som bor där nere och säljer bikinis verkar mer eller mindre bekräftade verksamma inom denna ”bransch”.

Jag med ?

Claes Malmberg med lite extratid över?

*Alltid, alltid besiktiga själv! Alltså bekosta en besiktningsman.
*Kolla även tomten så att den motsvarar det du/ni gillar, funkar för det ni tänkt använda den
*Känn lukten i varje garderob, rum, badrum, hall osv. O tänk inte att det behöver lukta mögel. Lukten kan också avslöja något om ventilationen, o andra skador än mögel (tex brandskada)
*Kolla kranarna (vattenflödet alltså) där de finns
*Kolla så att vattnet rinner åt rätt håll i duschen och inte samlas på fel ställe
*Kolla om köksfläkten låter
*Kolla köksskåpen. Hur mycket utrymme finns det för saker? Vårt kök kändes stor men så fick inte alla grejer plats från vårat gamla och mindre kök plats. De saknades en bit av hyllan pga hur skåpen var konstruerade, vilket gjorde att förvaringsmässigt köket i huset var mindre än i lägenheten.
*Be om en till visning om ni är seriöst intresserade. Det är så märkligt att behöva köpa något som kostar i många fall miljonlopp om en bara sett huset i 15 minuter med massor av andra människor!
*Om mäklaren försöker stressa på köpet säg till den att lugna ner sig. Mäklaren säljer o köper hus/lägenheter dagligen men för dig/er är det troligtvis den största affären hittills

Lukta på textilier! Låter kanske knäppt, men doften sätter sig där även om de försökt få bort den inför visning.

Förlåt, men textilier? Tänker du heltäckningsmatta då eller? För vilka andra tyg stannar kvar i huset?

Orsaken till doften/lukten finns ju kvar även om textilierna inte gör det. Så om det är något fel så har textilierna tagit åt sig lukten även om huset har vädrats innan visningen och lukten i luften har försvunnit.

Alltså den sista punkten. Du är medveten om att mäklaren arbetar för säljaren, och det är säljaren som ger order om köpet ska stressas på? ? Om det finns två intressenter och en av dem gett besked om att de kan skriva på kontraktet snarast, men den andra tvekar, då kan de lika gärna få beskedet att säljaren valt den första köparen för att de var snabbare.

Mäklaren ska arbeta för både köpare och säljare. Sen att svenska mäklare missar den biten i sin utbildning säger mer om dem än om köpare som försöker göra en seriös affär…

Fast köparen bestämmer till 100% till dess att kontraktet är påskrivet ?‍♀️

*Säljaren ska det givetvis stå ?

Visst, jag är medveten om att mäklaren jobbar för säljaren. O jag var nog otydlig där. När ni väl vunnit budgivningen så kan ni ställa frågor o be om förtydliganden när det gäller formuleringarna i avtalet.
Mäklaren ska ju gå igenom kontraktet med både köparen o säljaren. När vi ställde frågor om vad som inkluderades i avtalet o om vi kunde lägga till några punkter. Då sa mäklaren till oss att det inte blir någon affär! Och när vi väl skulle signera avtalet så ska ju mäklaren gå igenom varje punkt i avtalet. Vår mäklare läste upp punkterna i avtalet halvvägs och avslutade sedan med med bla bla bla. Alltså inga punkter lästes igenom sin helhet. Trots att vi hade läst igenom avtalet redan innan så hade en ordentlig genomgång varit bra. Hur ska en förstå något av avtalet o vad det är som gäller om den hastas igenom med orden bla bla bla? Dessutom var det helt fel datum om överlåtelse osv överallt i avtalet. Därför tycker jag att det kan sägas till mäklarem att lugna ner sig lite.

Tack för bra tips! ?

Läget. Det är egentligen allt. Ligger det på En plats ni trivs på, är grannar på lagom avstånd, kommer det att byggas ett höghus precis framför om ett år. Naturen omkring, kommer stället att vara fullt av knott En stor del sv året? etc. står solen som ni vill på dygnet?

Allt med själva byggnaden går att fixa, eller leva med tills det går att fixa. Läget är läget.

Annars är fukt i hus min främsta rädsla. Badrum, dränering, tak och kök är mycket dyrare än vad man tror…. men igen: läget

Ja läget är viktigast men man vill ju undvika att betal en förmögenhet för att man köpt fel hus på rätt läge ?

Förskollärare!

Jag funderar på att utbilda mig och vill veta allt! Vad är bra och vad är dåligt? Hur ungefär ser era arbetstider ut? Allt ni tycker känns relevant att berätta 🙂

Enda erfarenheten jag har är det jag sett då jag inskolat mina egna barn, men jag tycker det verkar som världens mysigaste jobb 🙂 vet dock inte hur rättvis helhetsbild man får under den tiden liksom.

Pluggar det nu, väldigt rolig/bra utbildning iaf i Uppsala

Åh, vill du berätta mer om utbildningen? ☺️ Jag skulle i så fall göra det på distans.

Det är otroligt mysigt när man väl får chansen att mysa och vara med barngruppen. Vissa dagar är det så stressigt att det känns som man knappt ser barnen eller kan ha riktiga meningsutbyten.

Älskar mitt jobb men skulle önska mindre barngrupper och bättre villkor för oss som arbetar på förskola.

Nackdelar som jag kommer på, förutom de stora barngrupperna, är jobbiga föräldrar som kräver sina rättigheter (som ibland inte ens är deras rättigheter) och glömmer bort sina skyldigheter.

Tack för svar ❤️

Vad exakt är det som är stressigt? Vad gör man utanför barngruppen? Är sjuksköterska nu så vill ändå påstå att jag är ganska stresstålig, men vill göra nåt annat.

Vad kan man som förälder göra för att inte vara jobbig? ? Vi är nya i hela förskolevärlden och det känns som att vi gör fel hela tiden. Fick senast igår skäll för att extrakläderna låg kvar i väskan (sambon hade lämnat och glömt packa upp, väskan hängde där) så de hade inte hittat nya kläder till dottern. Känns som att vi gör alla fel och är jättejobbiga. Har dock bara gått ett par veckor än så länge.

Det med väskan är faktiskt överdrivet, hängde väskan där så var det fritt fram för personalen att öppna och titta om det fanns kläder i, enligt mig. Jag ber om ursäkt för deras reaktion, sjukt onödigt.

Det ni föräldrar kan göra är att:

– Se till att ha extra av allt. Strumpor, underkläder, tröjor, byxor. Fodrade regnställ är bättre än overall på senhösten/vintertid för barnet håller sig varmt och blir inte blöt av snön.

– Kom i tid och hämta i tid. Lämna inte tidigare och hämta inte tidigare och är det så att det någon gång krisar och ni måste göra det, informera personalen dagen innan. Droppa inte bara in.

– Låt ditt barn få semester. Jul/sommar/osv. De blir minst lika trötta som oss som arbetar heltid , om inte mer! Deras veckor är ofta längre än våra 40timmars också.

– Får ni ett syskon, låt det äldsta barn stanna hem en period med er. Det är elakt att lämna sitt äldsta sitt barn på förskolan, helgen efter man fått syskonet.

– Lita på personalen. De har ofta mer erfarenhet och mer koll i och med hur många barn man träffar genom åren på sin arbetsplats. Om fröken säger att Olle inte behöver ullsockor vid +10 grader, då behöver inte Olle ullsockor. 🙂

– Var alltid trevliga. Förskolepedagogerna är också människor.

– namnmärk alla kläder. Även skor! Ni kommer märka att speciellt väntar och strumpor får fötter och gärna drar iväg..

Det var allt jag kom på just nu 🙂 ?

Ja men just det, det där med tiderna! Säg att mitt barn går 9-14. Ska man lämna dem prick 9 och komma dit 14, eller ska man komma så man lämnar byggnaden 14? ? Det är så oklart för vissa gånger när vi hämtat kl 12 så har vi fått vänta för att äldsta dottern fortfarande äter lunch, vilket de yngre barnen (mina är 1 och 2) gör kl 11. Så då har det inte varit så noga. Men andra gånger har det känts som att de föst iväg oss typ.

Haha tack, det med väskan var kanske inte så farligt. Jag stod mest som ett fån och visste ju att jag packat grejer.

Hos oss är det att man lämnar förskolan kl.14 då. Men det kanske är olika på olika förskolor. På tal om det så kom jag på ännu en grej. När ni hämtar, stå inte och häng kvar!! Tänk på att det är en arbetsplats.

Samma när ni lämnar, dra inte ut på lämningen. Kom in med barnet, säg att ni ska till jobbet, önska en bra dag och att ni ses sen, ett älskar dig – sen går ni. Det tar ett par minuter, det ska inte ta en kvart 🙂 förstår att det är jobbigt om barnet inte vill gå och är ledset men det är just då det blir värre av att ni står kvar och inte lämnar direkt. ?

Okej, ska försöka bli lite snabbare vid hämtning då känner jag ? har tagit lite extra tid nu eftersom lilla haft en jobbig inskolningstid och det varit lite att prata om och så. Och ofta när vi hämtar är lilla inne och stora ute så det blir ett väldigt springande… Och stora vill inte gå hem så det är skrikfest varje dag. Men nästa vecka är vi snabbare ?

Men vadå ”stå inte och häng kvar”? Man stannar väl några minuter för att prata med pedagogen om hur dagen varit, hur allt gått mm? Det tycker iaf våra pedagoger, de haffar en alltid vid varje hämtningen för att informera och prata lite om barnet. Det tycker jag är toppen!

Och ditt tips om att man inte ska lämna äldre syskon när man fått en ny bebis, är det verkligen för barnets skull eller personalen? För har man en social fyraåring vill denna ju sällan hänga hemma med trötta föräldrar och en tråkig bebis alltför länge, den vill ju oftast tillbaka till sina kompisar på förskolan och aktiveras

Personen menar såklart inte om man vill prata om något, men har varit med om hämtningar som tar 40min för att barnet tydligen bestämmer, eller när föräldrarna har med sig alla barnets syskon lämnar alla på gården och går in i förskolan, vi vet inte om vi förväntas ta hand om dom också.
Och ibland stannar man kvar på gården och lekerMed sina barn vilket leder till att vi kanske inte kan se alla barn eller att nyinskolningar blir jätteledsna. Det är väll mer sånt typ…

Varför inte hämta tidigare om man kan?

Jo, hämta tidigare går bra. Menade självklart lämna tidigare.

Ett tips från en ” slipad” förskolemamma:

Köp två uppsättningar med kalsonger/trosor/tröja/byxor/strumpor i helt annorlunda stil än barnets övriga kläder. Jag köper alltid två likadana av allt.

När de kommer hem så vet jag att det skulle tbx till fsk för de används bara där. Kläderna alltså, inte barnen! ?

Likaså köper jag alltid fleecetröja/vantar/regnkläder/stövlar som bara används på fsk.

Personalen har full koll på mina barns kläder, fast jag är en monstermamma som är värdelös på märkning. Funkar det inte med spritpenna blir det ingen märkning.

Förfasar sig någon nu, så kanske det är en tröst att jag aldrig reagerar om något försvinner. Smällar man får ta när man vägrar sy/stryka på små jävla lappar som sitter kvar en timme eller två om man lyckas.

Overaller mm lämnar jag alltid på fsk. Hemma har de jacka/överdragsbyxor. Till/från fsk har de bara jacka.

Jag gillar det enkelt och praktiskt. Köper gärna begagnat för att kunna ha dubbelt istf att alltid ha sakerna på fel ställe.

Tack, har precis insett det här med dubbla uppsättningar av allt ? har aldrig släpat så mycket kläder som dessa tre veckor. Kommer det vara sommarvärme? Regn? Snö? Vem fan vet, bäst att ta med allt.

Du vet att det är klisterlappar som gäller nu va, som tar en sekund att sätta dit och sen sitter som berget? Och jag kan tycka att det finns fler aspekter än att du ska få tillbaka kläderna, som att pedagogerna ska slippa ägna tid åt att fundera och fråga runt om vems kläder det är och var de ska.

Va?! Hämta inte tidigare? Det är väl helt ok att man hämtar sitt barn tidigare än man har på schemat? Tycker alltid det är en glad överraskning när barnen hämtas tidigare, som ett kvitto på att föräldern VILL spendera mer tid med sitt barn, det värsta är när en förälder gör annat än att hämta sitt barn direkt efter man slutat, sen ogillar jag föräldrar som skiter i detta med regler kring sjukdomar, lämnar dem med feber eller kommer tillbaka för tidigt efter en magsjuka och smittar resten av gruppen OCH personalen., annars tycker jag inte föräldrar är så farliga,. Visst ser många föräldrar enbart sitt barn, inte de andra 18-24 barnen man har som OCKSÅ har behov men man får visa sig professionell, le och ändå se glad ut.. och detta med väskan som skrevs ovanför va det värsta jag hört, känns som extremt sura tråkiga pedagoger som letar efter saker att gnälla om.,eventuellt har de fel yrke!

Hon menar ju lämna tidigare, hämta senare.

Kanske hon menade, fast hon skrev lämna inte tidigare och hämta inte tidigare.. ??‍♀️

Citerar ett inlägg från Facebook, skriven av en förskolepedagog. Den är lång men värd att läsa.

”Jag har funderat över vissas inställning till vårt jobb inom förskolan:

Vi som jobbar inom förskolan vet att vi har ett av de viktigaste jobben som finns. Superviktigt, men tyvärr är gör det oss inte till supermänniskor. ”Vi lämnar det viktigast vi har till er” självklart vet vi det. ”De är tre personal, och de har betalt för att inget ska hända våra barn”. Så jag måste räta ut några frågetecken, för vissa.

Förskolan är en kombination av omsorg och pedagogisk verksamhet. I regel öppet 12h/dag. På de flesta avdelningar jobbar tre personal, vi jobbar i skift. I regel är tiderna uppdelade på tidig, mellan och sen. Alla tre jobbar samtidigt ca fem timmar varje dag, under dessa timmar är vi lagstadgade att ta ut minst 30 min rast. Dvs 3,5 h kvar med full personalstyrka, men i regel infaller även möten och planering under dessa timmar. Med andra ord krasst är det alltså bara 25% av dagen med full personalstyrka, 3 personal.

Vårt jobb är serviceinriktat så även om vi haft en skitdag men dundrande huvudvärk som vi motat med panodil, för vi vet att det inte finns vikarier och vi vill inte lämna era barn med mindre personalstyrka, så ler vi i regel när ni hämtar. Vi får inte berätta för er om allt vi inte tycker fungerar som det ska.

Vi står med kaffekoppen i handen för att vi vill inte gå undan från barngruppen och lämna den med mindre personalstyrka. Vi dricker för det mesta kallt kaffe eftersom det händer så mycket som gör att vi inte hinner dricka upp. Vi halsar i oss kallt kaffe och blir kissnödiga. Men på något jäkla vänster så lyckas vi hålla oss från att gå på toa från tidig morgon till sen eftermiddag för att vi inte hinner gå på toa.

Vi står i grupp när vi är ute för att hinna prata om barnen, verksamheten och information som behöver förmedlas, för det är bara då vi har ”tid”. När ni föräldrar kommer pratar vi om annat pga av sekretess.

Ljudvolymen är hög så för att skona våra öron så borde vi ha öronproppar, men då hör vi lite sämre nu, istället för sen när våra öron för all framtid är förstörda av allt skrik och buller våra öron utsätts för.

Vi bär runt på gråtande barn trots att våra ryggar går av. Vi sitter på golvet ställer oss upp om och om igen, våra knän tar stryk.

Barn blir bitna, rivna, bråkar, ramlar och slår sig ett par gånger varje dag. Hos oss jobbar vi med konflikthantering och anledningen till att det blir fler konflikter hos oss än hemma är för att det finns fler barn hos oss. Hemma har barnen många gånger ett eget rum, egna leksaker, eget hörn i soffan. Hos oss finns det sällan någonstans där man får vara själv, de måste dela med dig av allt och i soffan får inte alla plats. Självklart blir det konflikter. Barnen vill samtala med pedagogerna som ska ha meningsfulla konversationer helst med alla barn varje dag, samtidigt som de håller koll på alla andra barn, för det förväntar sig föräldrarna. Samt för att möjligheten till att utbyta tankar och funderingar med barnen förgyller dagen.

Vi förväntar oss att se allt och förhindra saker från att inträffa. Vi lever med ständigt misslyckande där för det händer saker hela tiden.

Jag önskar att i och med signaturen på anställningspappret så fick vi även förvärva egenskaper av ögon i nacken 10 armar 10 ben, med en telepatisk förmåga för att kunna förespå ev. bitningar och bråk. Men tyvärr är vi i regel helt vanliga människor som ger så mycket av vår energi på jobbet att vi går på sparlåga när vi kommer hem till vår egen familj. Vi vet att ni lämnar det viktigaste ni har det är därför vi jobbar så hårt som vi gör. Men nzär man ser de krav som vanliga människor förväntar sig av vanliga pedagoger på förskolan, så undrar jag om det verkligen är värt det. För vårt yrke toppar ligan av utbrändhet, vi vet varför.’

Jag kan bara instämma till fullo. Det finns bra stunder också, exempelvis när det är lov eller på eftermiddagarna när det är färre barn. Men när det är full barngrupp (vilket egentligen är optimal barngrupp + 5 barn) så är det inte kul. Anser mig inte ens ha det super stressigt men allt på texten stämmer in och nu när jag läser det så får det mig själv att undra hur vi kan acceptera att ha det så. Till och med våra raster går till att prata om jobbet.

Det är väl iofs en rimlig förväntning att ”inget ska hända” barnen när de är på förskolan? Sen kanske ansvaret ligger mer på villkoren för verksamheten än på pedagoger som gör så gott de kan, men just det känns Ju knappast som en orimligt förväntan att ha?

Tack för svaret! ❤️

Det är sorgligt att det ska behöva vara så, att folk inte förstår. Känner igen mycket av det från mitt jobb också (är sjuksköterska) och jag tänker att det är väl såhär det ser ut i kvinnodominerade yrken. Man vrider ut och in på sig själv och får mest bara skit tillbaka. Men det är där jag känner att om man åtminstone tycker om det man gör så kanske man orkar ändå.

Varför vill du byta från sjuksköterska? Om man får fråga. Funderar på att plugga det nämligen.. ?

Jadu… Det är absolut inget dåligt jobb och jag trivs egentligen. Det är ju stressen såklart, att ofta bli beordrad övertid, att aldrig räcka till och att aldrig riktigt vara klar. Jag har alltid tänkt att jag ska söka mig vidare till nåt inom barn, alltså barnmorska, barnsjuksköterska eller så, men nu när jag sett hur det är i förskolan så är det som att nåt klickar liksom 🙂 sedan är jag ganska less på sjukhusmiljön och hur otillräcklig jag känner mig runt sjuka människor. På de avdelningar jag jobbat blir patienterna inte ofta friskare och även om man är där för att hjälpa så är det jobbigt i längden. Man bygger relationer med människor som bara blir sjukare och sjukare. Jag känner för en nystart helt enkelt.

Tack för ditt svar! Verkligen något att tänka på när man väger för/nackdelar.. ha en fin kväll! ?

Men med det sagt så finns det ju egentligen oändligt med möjligheter och många vidareutbildningar. Du behöver inte jobba treskift på avdelning om du inte vill det 🙂 det är ett väldigt intressant yrke tycker jag iallafall, och man utvecklas och lär dig nytt hela tiden. Och om jag hoppar av så är det ju bra om du tar över ?

Ha en bra kväll du också ?

Jag tycker i alla fall det låter som du är som klippt och skuren för båda yrken. Känns skönt att det finns såna som du ? Önskar så det var bättre villkor på båda arbetsplatserna. Dock minns jag från tiden jag jobbade med barn, det var barn som nyligen kommit hit som flyktingar också, var att trots att det var tufft så var det fantastiskt givande och barnen hade så mycket roligt och spännande att berätta om man bara lyssnade ❤️

Oj vad jag inte känner igen den där beskrivningen från mina barns förskola. Dricka kallt kaffe kanske inte är hela världen, det är det nog inte ensamma om, men vad är det för förskola där barnen blir bitna, rivna och får blåmärken och ljudbolymen är så hög att alla får bestående hörselskador? Det låter ju helt fruktansvärt.

Du känner antagligen inte igen den för att du arbetar inte på förskola 🙂 allt som händer där berör inte alltid ditt barn så varför skulle pedagogerna meddela dig om andra barn än ditt blivit skadade eller om andra barn än ditt blivit skadat? Det händer på alla förskolor i Sverige.

Du tar inte skada av ljudvolymen eller märker inte ens av den för att du är inte i den, 8 timmar av dygnet, 5 dagar i veckan.
Det är fakta att förskolepedagoger får försämrad hörsel efter ett tag i yrket. Om det inte skrika så pratas det. Lägg till all ljud av leksaker, barn som överröstar varandra, rull, kast, drämma till saker i väggar och på golv. Det är ständigt ljud av alla möjliga ljud.

Andra barn än ditt skadat*

Men är inte det ett problem för barnen också då? Tänker att barns hörsel är väl ännu mera känslig.

Inte för att jag inte tror dig alltså.

Jo, det är ju det det är tyvärr.

Det känns ju spontant som något som borde tas på större allvar. Jobbigt om varenda människa växer upp och hör dåligt ?‍♀️

Mitt barn går waldorf. Max 8 barn i varje grupp på 2-3 pedagoger. Lugn miljö och inte massa stress.

Jag har en ganska stark fördom om den pedagogiken. Eller ja, såna pedagogiska verksamheter. Du får ursäkta mig och rätta mig om jag har fel.

Är det inte så att de som arbetar på Waldorf är veganer, vänsterpartister och en skvätt var hur galna ni vill?Inget fel med det men har fått den uppfattningen.

Någon annan som har fördomar om andra skolor/pedagogiska riktningar?

Vet att den fördomen finns och förstår till viss del, men min kompis pappa är lärare på waldorf och han är verkligen en ”helt vanlig karl” som inte har kostym men inte heller är Peps Persson. Gick bredvid en waldorfskola som barn och upplevde att de gjorde typ såna saker som vi. De hade något växthus men det är ju bara bra att barn lär sig om naturen lite praktiskt också kan jag känna. Så tror det är lite sant i vissa fall men lite kryddat också haha!

Jag tänker mer bilden som målas upp, ett konstant kaos med barn som bråkar och skriker, leksaker som dräms i golvet och kissnödig personal som bär runt på gråtande barn och dricker kallt kaffe samtidigt. Jag slås alltid av att det är så mysig stämning på förskolan, alla barn verkar vara så glada och mysiga.

Gör det inte!!! Jag har precis hoppat av efter två terminer. Arbetsbördan blir bara större, färre personal, större barngrupper, fortfarande ganska kass lön och så mycket trams på utbildningen som inte behövs. Gör nåt annat! Alla som jobbar på förskola blir bitterfittor förf eller senare.

Nej, Ingen bitterfitta här, jobbar på förskola och älskar och trivs med mitt jobb, som barnskötare, det är tufft och jobbigt ibland, eller ganska ofta mycket slitsamt, med skitlön

Vad ligger lönerna på ungefär? Om man får fråga 🙂

Jag blev färdig med förskollärarutbildningen i januari och fick en ingångslön på 30000, vilket jag inte tycker är någon skitlön. Visst, löneutvecklingen är inte den bästa men om det var pengarna jag var ute efter hade jag valt en annan bransch!

Jag tycker det är världens bästa jobb! Älskar barn och all den kärlek man får väger upp för alla de bitar av jobbet som är slitiga…

Jobbar statligt och fick precis löneök efter 1 år och ligger 2000 under dig. Jobbar dessutom med gaska omfattande utredningar dock är inte är inte tjänsten klassificerad så( inte sjuk relaterat)… ☹️

Barnskötare, jobbat i 25 år, har en lön under 25000, tycker det är en skitlön!

Ja det är ju inte jättemycket, men då är du inte förskollärare alltså? 🙂 tycker den erfarenheten borde värderas högre än så.

Ja men det är ju inte alls farligt tycker jag. Som ssk hade jag ingångslön på 23k.

I Stockholm är ingångslönerna för f-lärare på ca 35.000-37.000 beroende på tidigare relevant arbetserfarenhet.

nu behöver jag er ❤️

Såhär är det: jag arbetar på ett ställe där vi är ca 20-30 anställda. Jag är inte osams med någon, utan umgås med alla tjejer, alla är snälla och sådär. MEN det är en tjej där som uppenbarligen inte gillar mig. Och jag som är HSP märker av sånt så himla starkt. Hon har aldrig sagt det till mig, men hon nonchalerar mig, ler aldrig åt mig, och bjuder inte med mig på saker hon bjuder alla andra till. Hon är supertrevlig och glad mot alla, men mot mig är hon stel. Hon verkar extremt osäker som person för så fort jag pratar med nån av tjejerna själv så ska hon fram och ba ’vad pratar ni om??’. Frågan är HUR ska jag hantera detta? Jag har ju inga konkreta exempel på vad hon gör fel så det blir svårt att kontra henne. Men jag märker det ju så himla, himla tydligt. Och även om jag inte känner mig utanför i gruppen i övrigt så känns det jättetråkigt för jag märker att hon försöker få mig utanför. Jag har försökt med att behandla henne extra fint och prata med henne, för jag har tänkt att hon kanske bara behöver känna lite kärlek… Men det har ju tydligen bara gjort att hon tror att hon kan köra med mig ännu mer. What to do? Har ni varit med om nåt liknande?

Jag har egentligen inget riktigt svar, osäkra människor är svinsvåra att hantera, man kan ju liksom inte gå fram och säga ”jag vet att du gör detta och detta pga osäkerhet, jag förstår”, riskerar ju att skapa ännu mer ”dålig stämning”. Men jag har varit där med, har en kollega just nu som är sådan mot mig och det är inte kul… ? Sorry att jag inte kan hjälpa dig, du är iaf inte ensam? lycka till!

Varit i samma situation förut. Ibland får man nog bara inse att man inte kommer matcha med alla man möter. Vi har olika personligheter och du kanske har någon egenskap/personlighet som hon har svårt att hantera. Men tänk inte på det.

skit i henne, var trevlig och strunta i hennes attityd, då har du gjort ditt och hon kan sköta sina problem själv. Tycker absolut inte du ska gå fram och säga som det står ovan att ”jag vet att du gör du utav osäkerhet”. Hon kommer bara tycka du är helskum och vända det mot dig, hur mycket sanningen det nu finns i det.

Jag är också HSP och kan känna igen mig mkt i det du skriver. Började lyssna på HSP podden och där tog de upp just detta ämne i ett av programmen. In och lyssna!
Dessa personer kommer alltid finnas i arbetslivet tyvärr och det är svårt att få dessa att ändra sig. Tror på två grejer, öva upp din mentala ”mur” för vad och vilka du släpper in och inte, om du ger det tid och känner att det inte funkar kanske byta jobb? Ingen ska behöva må dåligt över att gå till jobbet och personer på jobbet, men personer (som inte vill förändras) är svåra att ändra på. En tidigare chef till mig var som en mobbare på arbetsplatsen, jag jobbade mkt mentalt med att inte låta henne ”komma åt mig” men kände att det inte funkade och att jag blev allt mer nedstämd av att jobba där. Så jag slutade, det bästa jag gjort!

jag tror inte de upplever ”problemet” och beteende på samma sätt som oss då de ej

Tack snälla för alla svar! Det gjorde mig lite starkare

När fick ni som slutat med p-piller (Prionelle/Neovletta eller dyl.) första mensen? Dvs inte p-pillermensen som kommer direkt utan nästa.. Gått ca. 3 mån för mig nu.. Inte gravid såklart.

Hade använt det i 2 år när jag slutade. Tog sedan 6 månader innan den kom tillbaka. Fick besöka barnmorskan som fick kolla så att det inte var några fel på mina ägg. Hon sa att mensen var nära så det var bara att vänta ut den. Väldigt individuellt, så tycker ej att du ska oroa dig 🙂 ❤️

Hade ätit i sju år, slutade och blev gravid tre veckor senare så är väldigt olika

Om den inte dyker upp, be en doktor ta ett blodtest for att kolla din prolaktin-niva! Jag hade prolaktinom i 4 ar innan jag fick min diagnos. Testas enkelt!

På tal om att sluta med p-piller. Jag sluta de en gång med mina yasmin efter några år. Fick så enormt mycket finnar, både i ansiktet och heeeela ryggen.. gick med långtröja hela den sommaren:( tappade hår, fick extremt flottigt hår och flottig hy.. grov pms, osv.
Fick sån panik efter 2-3 månader så började med p-piller igen.
Ni som slutat, fick ni också så? Hur länge höll det i sig?

Slutade med p-piller i slutet av januari i år. Någon vecka senare blossade finnar upp i ansikte, på bröstkorg samt på rygg. Försökte precis som du dölja så gott det gick och gick på ansiktsbehandlingar. Nu till sommaren (juni, juli) minskades det betydligt då jag solade rätt så mycket. Har kanske en femtedel kvar nu i september. Nu när det är så pass lite kvar bryr jag mig inte så mycket längre även om det stundvis är jobbigt. Fått till mig att det kan ta upp till ett år innan hormonerna är i balans igen så väntar på det.

Fortsättningen på min hopplösa förälskelse.

Jag och min finska kärlek is still going strong. Inget känns omöjligt längre, och för ett par dagar sedan så sade han att han älskar mig. Det här är så vansinnigt knäppt, att jag skulle hitta min drömkille i ett annat land.

Njut av kärleken är allt jag har att säga! ?

Så kul att höra att det går bra!

Åh så fint! ❤

Underbart! Vad härligt att det går så bra, önskar jag också kunde släppa kontrollen och bli lika kär som du 🙂 trevlig helg❤

Ahhh! Åh så underbart! Några fler moments du vill dela med dig av? Du berättade så fint senast!

Märks det att jag bara jobbar och har noll romantik i mitt liv just nu? ? Låt mig leva genom dig!

Hej igen, det var faktiskt du som inspirerade mig att fortsätta uppdatera här på ÖS! ☺️

Ett riktigt mysigt moment var när jag frågade honom om han hade berättat för någon om mig. Hör på honom hur blyg han blir, denna självsäkra starka grabb, som stammar fram en lista på vem han har berättat för ?

Och hur han skriver långa texter om vad han vill göra när vi ses, det är förstås inte bara sexuella ting, utan romantik och vardagliga saker som att laga mat tillsammans och träna med min hund ?

Men åh! Så himla härligt! Så kul att det går bra för er. Hoppas dina anhöriga har gett med sig. ?

Jag tror att jag har ADHD. Eller, ganska så säker på det och det har jag nog varit sen första ring. Är det värt att kolla upp? Är 25 år just nu och tror att det skulle förklara en hel del men samtidigt verkar det enligt många, svårt att få tid hos vården och dessutom får man vänta länge.

Det slog mig igen idag när jag reflekterade över att vissa av mina beteenden har förvärrats.

Det är värt att kolla upp om du lider och/eller har svårt att klara av ditt liv. I sådana fall är det absolut inte för sent. Det stämmer dock att det är långa väntetider tyvärr.

Jag är 23 och fick min diagnos i november 2018. Att få svar på något som jag har funderat på var väldigt skönt och jag har en helt annan förståelse över mitt förflutna och mig själv nu, varför jag känner och agerar som jag gör tex. Det tog cirka 2år för mig från första besöket på hälsocentralen till satt diagnos och jag började i februari på medicin för min adhd, jag fick (som jag kände själv) ett helt nytt liv. Så jag tycker du ska göra det, det är värt det.

Vad tyvker ni om transexuella män som dominerar damidrott? Är det rättvist att en genomsnittlig man ppstår sig vara kvinna gör att helt klassa ut kvinnoeliten?

Va? Får transsexuella män ens tävla i damidrott?

I vissa stater i USA så har män helt tagit över idrotten på skolorna. Tjejerna som kämpat flera år för att få stipendium (dumma usa!) förlorar detta för att okejish killar påstår sig vara kvinnor.
Dessa killar är inte ens alltid transexuella men utnyttjar lagen för att ta över stipendier.

Jag vill ha en källa på att folk går och låtsas vara trans för att få fördelar i världen.

Det kan du nog inte få men om kag känner människor rätt- vilket transsexuella faktiskt är- så finns det alltid någon som är villig att trycka ned andra för egen vinning.
Detta har jag bara sett på klipp där kvinnor diskuterar sin syn på detta, de hänvisar mer till erfarenhet än studier. Take it or leave it.

Okej så ”jag bara vet att det är så”. Bli romanförfattare.

Men Herregud, stick jag pallar iknte med blåsta människor som tror att källor är det enda man kan stödja sina argument på. Vill du tro varsegod, annars håll klaffen.
Vi diskuterar vad som anses om fenomenet inte huruvida transexuella ljuger för att få fördelar eller inte. Usch.

Du vill alltså diskutera hypotetiska scenarion? Visst. Då är jag med dig, det är klart att män inte ska få låtsas vara trans för att kunna tävla i damidrott.

Min fråga var inte hurivida de får låtsas men SKA DE FÅ UTMANA TJEJERNA PÅ ELITNIVÅ. PUNKT.

Du skrev ju ”som påstår sig vara kvinna”, då är det ju någon som låtsas. OKEJ!

Ja, en man är ju en man? Om han känner sig som en kvinna så påstår han ju? Hur är detta svårt att förstå?

Jisses, att du hänvisar till YouTube som källa!? Hur mycket strunt finns inte där? Ditt påstående verkar snarare grunda sig på fördomar. Take it or leave it.

I videon, slm kommer från en nyhetssida, pratar politiker öppet om frågan. Ska vetenskapsmän i vita rockar skriva rapporter för att ni ska tro att det finns människor som utnyttjar lagen till sin egen fördel? Hur naiva är ni?

En källa måste inte vara en vetenskapligt publicerad artikel, det kan vara så mycket annat också, bland annat seriös journalistik. Jag tycker att det är viktigt med att backa sina påståenden med källor, annars skulle folk (uppenbarligen) kunna påstå vad som helst. Jag tror absolut att det kan finnas sådana fall som du nämner, men att skriva om det såsom det vore ett strukturellt problem (vilket jag inte tror att det är) upplever jag bara spär på fördomar. Och förresten, om ditt påstående stämmer så är det isåfall inte transpersoner som är problemet utan snarare män.

Men du vet väl att Fox News, CNN, BBC och andra nyhetskanaler laddar upp klipp på youtube?

Du spyr galla innan du tar reda på hur trovärdiga de är. Ni antar att det är snyfthisyorier och storytimes jag hänvisar till. Ingen frågade vad det var för typ av källa (förrutom damen ovan som ville ha källa på hur många trans som ljuger för egen vinning).

Det känns som att ni undviker en icke-pk diskussion genom att prata om massa annat och kräva källor istället för att bara svara ärligt på vad ni anser vara rätt/fel. Detta är åsiktsbaserat, det är inga expertutlåtanden som efterfrågas på denna skvallerblogg.

Men om BBC har tagit upp det här problemet och du sett deras inslag på youtube så är det väl bara att du postar en länk här? För lite högre upp skriver du ju att källa nog inte går att få men du vet ändå för du känner människor minsann. Och så kallar du andra för blåsta…

Men sök själv! Jag vill diskutera den hypotetiska frågan, inte ett specifikt fall.

Hypotetisk fråga eller ej, den baseras ju på något som du presenterar som fakta utan att ens hänvisa till någon källa. Då kan vi ju likgärna diskutera den hypotetiska frågan om huruvida det är okej att Smurfarna deltar i fotbolls-VM eller inte.

Oj är transsexuella människor? Så vidsynt av dig.

Kände bara att Anonym glömt att människor är allmänt lömska och manipulativa. Anobym tror nämligen inte att en transexuell kan besitta dessa egenskaper så jag var tvungen att påminna henne om att de är människor, precis som vi.

Nä, jag kollar klart min film. Ville ha en givande konversation och höra andras åsikter men träffas av lågstafietänk där mänskligt förnuft saknas och motparten vill att jag ska mata i den information om ett hypotetiskt problem.

Måste säga att nivån är ovanligt låt på BB på senare tid.

”Buhu folk håller inte med mig även fast jag lägger fram kassa argument och vägrar diskutera om någon säger emot”. Lämna gärna, såna som du behövs inte här

Haha du är ful när du gråter.

Jag tycker att det är helt galet och absolut inte okej.

Kan du exempel på dessa transexuella män?

Finns tyvärr massa på youtube. I USA.

Både nyhetskällor och vanliga dokumentärer, skall tilläggas. Så inte storytimes och annat trams.

Inte ok.

Helt orimligt. Transkvinnors rättighet att tävla i damsport ska inte gå ut över kvinnors rättigheter att tävla på lika villkor.

Jag håller med! Sen kommer ju argumentet: är de inte riktiga kvinnor? Är de bara kvinnor så länge vi ”riktiga” kvinnor inte förlorar på det?
Tycker diskussionen är viktig, det går för fort frammåt så vi vet inte hur vi ska förhålla oss till detta.

De är inte kvinnor.

Så får man inte säga längre. De är kvinnor om de känner att de är kvinnor. Jag tycker att det är rätt sjukt men jag anser mig inte tillräckligt ibsatt för att våga diskutera frågan öppet. Många blir kränkta och jag orkar helt ärligt inte anväbda sunt förnuft och logik med människor vars störata vapen är känslor. De argumenterar utifrån hur de känner, inte vad som är biologiskt och fysiologiskt bevisat.

Du är ju uppenbart bara här för att provocera och kan inte föra en vettig diskussion utan att ens lägga fram fakta. Det heter dessutom inte transexuella män, använd benämningen transperson. Hen påstår sig inte heller vara kvinna utan hen har valt vilket kön hen definierar sig som.
Så lägg bara ner dina försök.

We got a transa over here!!!!! Jag håller för övrigt med men du har verkligen taggarna utåt.

Jag är själv inte transa om det var det du menade? Men tycker man ska kunna benämna det rätt. Och ja, jag får taggarna utåt när någon med namnet ”bara 2 kön” lägger upp inlägg som är rentutav korkade och bara ute efter att provocera. Så där har du helt rätt!

Hur många kön finns det?
2 st och en ”mittemellan”. Så en skala mellan man och kvinna ger oss två kön. Eller är du sån som anser att vi har oändligt med kön som härjar ute i samhället?

Tips vissa människor ska inte diskutera. Det blir bara goddag yxskaft av det hela. Diskutera med någon som tänker på samma sätt som ni, i något avseende. Annars kan ni viffta o gestikulerar hur mycket som helst men det blir aldrig något givande. Ni bara säger lösryckta saker på impuls under diskuttionen. Ingen röd tråd för-ni förstår inte varandra ?

Jag tror att jag har ADHD. Eller, ganska så säker på det och det har jag nog varit sen första ring. Är det värt att kolla upp? Är 25 just nu och tror att det skulle förklara en hel del men samtidigt verkar det enligt många, svårt att få tid hos vården och dessutom får man vänta länge.

Det slog mig igen idag när jag reflekterade över att vissa av mina beteenden har förvärrats.

Skriv något KUL som en kan skratta åt

Om man binder fast en smörgås (med smöret utåt) på ryggen på en katt och sedan puttar ned katten från ett bord så har man byggt en evighetsmaskin!

En morgon när jag var på väg till jobbet så gick jag på min buss, den var nästan tom som vanligt och jag var på väg till min givna plats. När jag går där i gången får jag ögonkontakt med en äldre man och trevlig som jag är så log jag lite. Mannen bara stirrade på mig och precis när jag skulle gå förbi hans plats så lyfte han på skinkan, fes i näven och underarmskastade den mot mig. Jag stannade till, tittade på honom, han tittade på mig och sen gick jag och satte mig.

Näääää ???

Kolla in kontot almightypets på instagram. Massa roliga djurbilder haha

Hur låter det när man kastar plommon i vatten i England? Plums.

Hahahahah

Jag håller precis på att bli klar med min utbildning och får då en kandidat i statsvetenskap. Jag halkade mer in där och ämnet har egentligen aldrig intresserat mig, men nu börjar jag ångra mig efter att ha läst en sommarkurs i straffrätt och tänker kanske söka till juristlinjen nästa år. Men det jag egentligen undrar är om en kandidatexamen i statsvetenskap egentligen är något att ha? Kan man få välbetalda jobb med det eller är det bara handläggare på myndighet man kan bli?

Har du läst i tre år utan att ta reda på det?

Det beror helt på vilka jobb du söker dig till. Du måste inte bli handläggare, du kan jobba inom privata sektorn bland annat och då kan du absolut göra karriär. Sen behöver inte ditt framtida jobb ha så mycket med utbildningen att göra heller, tex så jobbade jag inom finans utomlands efter utbildningen (är pol. mag.), när jag sökte jobb var det ofta ett krav att ha en examen men det spelade inte så stor roll vad jag hade läst. Svårt att veta exakt vad man kommer jobba med när man inte får en yrkestitel men det blir vad du gör det till är vad jag menar. Men: känner du för att genast plugga vidare så sök till juristlinjen också.

Nej det är en rätt kass utbildning om man inte läser vidare. Jag har en kandidat i statsvetenskap, men gör något helt annat idag.

Utbildningen i sig garanterar dig inga välbetalda jobb, det är hög konkurrens, du måste göra några hundår och jobba upp dig. Sen kan du jobba offentligt eller privat inom olika områden. En juristexamen är lite enklare väg till bättre betalda jobb. Tycker du ska fundera på vad du vill jobba med. Tips är att läsa till statistik om du inte har det, det efterfrågas på arbetsmarknaden om du vill jobba mer med analys.

Om man lagt ihop sin egen examen, alltså 90 hp frivilliga kurser och 90hp i ett huvudämne, om man då vill ta en ytterligare kandidat, behöver man då bara plugga tre kurser ur det nya huvudämnet eller måste man ta om både de fristående eller räcker det med huvudämnena?

Har för mig att man inte kan ha med samma kurs i två olika examen.

Jo men man kan inte ha samma huvudämne i båda examina.

Fästingar

Vid fästingangrepp sätter pedagogerna ett plåster över fästingen samt gör en ring med tuschpenna för att markera bettet. Därefter kontaktas vårdnadshavare som själva får bedöma om de vill komma till oss och ta bort fästingen. Vi tar ej bort fästingar. /från riktlinjerna på mina barns förskola.

Jag måste tillägga en grej på min lista jag skrev i ös i onsdags som jag tycker män gör är störigt (då att de ständigt lämnar köksluckor och toalettlock öppna).
Kan någon relatera till att dem inte alltid gör allt så högljutt också? Tex nyser och tuggar högt.
Jag är nog alldeles för lättirriterad för att bo ihop med dessa varelser

Alltid gör allt så högljutt menar jag såklart

Jaaaaa!!! Vad är grejen med att tugga så högt, skriknysa och snarka så hela huset skakar

Jag tror nog inte det är könsbetingat. Jag gör allt det du säger och är kvinna. Kanske är jag lite okvinnlig i dina ögon. Stör mej på andra saker, som när folk visslar. Mår fysiskt illa, helt sjukt, jag vet ?

ps.
Att lämna locket uppe är bara effektivt när man trasslar sej upo för att kissa på natten.

Min sambo är sådär högljudd och ”dräm-och-släm-aktig” så allt låter högt. Smaska högt, drämma i köket, slå igen toadörren VARJE gång, om han letar efter något på soffan så välter han runt varenda kudde och filt prick sekunden efter jag snyggat till istället för att fråga om jag sett hans tändare :/ Häromdagen satt jag på sängen och hade fyllt min dosett (tar ca 30 tabletter om dagen efter en större operation), han kommer in och rycker kraftigt upp täcket för att lägga sig och jag hann hålla i dosetten men ASSÅ FAN OM ALLT HADE FLUGIT I GOLVET! Ska andas nu…

Haha varje gång min sambo nyser måste jag hålla för öronen. Får väldigt ont och blir döv annars. Det är tur att han har en väldigt långdragen nysning så jag hinner alltid förbereda mig innan bomben kommer.
Detsamma gäller snarkning. Det hjälper inte alltid att väcka honom då han efter en liten stund börjar snarka igen. Fick nya grannar i början av året och mannen i den familjen snarkar på samma nivå. Hör det genom väggen och det känns som om väggarna vibrerar. Det värsta är när höjdpunkten på båda deras snarkningar kommer precis efter varandra… då ligger jag sömnlös

MIN SAMBO PÅ PRICK!

Hjärtats silikonöronproppar, stänger ute krig.

Sovit med dem varje natt i 3 år och aldrig sovit bättre ❤️

Dessa nysningar, kan inte ens kalla det för nysning för vem säger ”prosit” efter en avgrundsvrål där personen nästan ger sig själv whiplash?

Hahaha! Läste detta högt för min sambo som blev kränkt

Hahaha, då kan han och min sambo bilda klubb ?

Min man vänder sig i sängen så att det känns som att hela haver stormar. Vaknar ofta av det. Han typ vänder sig och liksom hoppdunsar ner med ena axeln, i sömnen!

Äta chips! Min pappa tar ett chips och KRRAAAFFFSSCCHHH TUGGTUGGTUGGtuggtugg. Tyst en liten stund och så ett nytt chips KRRAAAFFFSSCCHHH TUGGTUGGtuggtugg

Ett ex rörde sig sådär kraftigt i sömnen så att mina dra-på-lakan alltid revs och man fick bädda om varje morgon :/

Har ångest. Ångest så jag mår illa. Nån som vill peppa mig? Känns så ensamt

Andas. Meditera. Ta en promenad. Kram

Hänt något särskilt som gör att du har ångest?

Ställ dig i duschen, växla mellan iskallt och varmt vatten ❤️ Andas!

Här har du en medsyster ?‍♀️ Ångest suger! Jag har egentligen inget peppigt att skriva till dej mer än att du ÄR inte ensam. Jag brukar lyssna på mindfulness när ångesten river i bröstet, länkar nedan till Maria Helanders sidor med olika gratis övningar att lyssna på, jag tycker de är toppenbra! Hoppas du hittar nån du gillar och som hjälper dej genom ångesten ❤ ❤

http://www.mariahelander.se/?page_id=3714

http://www.stresscoachen.nu/gratis-mindfulnessovningar/

Beror ångesten på något speciellt? Vill du i så fall berätta vad? Vi ska peppa dig! ❤️

Har också ångest! Mest över att jag var på intervju och har så mycket ångest över hela situationen att jag har ångest över att jag kanske får jobbet… sjukt jag vet? Har tyvärr inget tips dock men du är inte ensam??

För en tid sedan var jag med om ett trauma. Jag behöver inte gå in närmare på själva traumat men är så besviken på mina vänner som skulle finnas, vad jag trodde, vid min sida i en svår tid. Detta gjorde de dock inte. Vi har en gruppchatt där de i början frågade hur jag mådde, men där jag inte kunde svara i sådan stor utsträckning pga skada. Men när jag väl kunde börja svara mer ingående så fick jag aldrig någon feedback eller ytterligare frågor. Detta gjorde att jag över tid bara svarade ytligt pga besvikelse över utebliven feedback. Aldrig under denna tid, som nu har blivit mååånga månader, har jag fått något telefonsamtal eller besök av dem vilket också bidrog till min minskade svarsfrekvens. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta. Min sambo säger att de säkert är obekväma över situationen och inte vågar ”tränga” sig på. Men är det inte det man har riktiga vänner till? Vi är dessutom vuxna, inga tonåringar.
Jag vet inte riktigt vad jag vill med detta inlägg, men det var skönt att skriva av sig.

❤️ jag tror man har väldigt svårt att veta hur man ska göra när någon mår dåligt, och mår man dåligt är det väldigt svårt att ”kräva” hjälp (är för tillfället hjärtekrossad så kanske inte att jämföra med men har mått SÅ dåligt). Man vill inte bli kvävd men ändå att någon ska tjata och tränga sig på.. Om du känner dig trygg med vänskapen tycker jag att du ska berätta att du känner dig besviken, man har rätt att känna så. Klandra inte dig själv, och lycka till. Kram

Tack! Jag tror att jag kommer behöva lägga dem bakom mig. Jag kommer nog inte kunna släppa denna besvikelse och behöver fokusera på annat och mig själv i första hand.
Är iallafall tacksam att detta har gett mig erfarenheter hur jag ska bete mig mot en vän om denne hamnar i kris.
Hoppas du finner någon som kan reparera ditt hjärta ❤️

Jag förstår dig helt och hållet, och känner du så så är det det som är rätt ❤️

Nä jag köper inte det där med att inte tränga sig på. Man kan i sådana fall åtminstone ge feedback på det som du skriver i chatten, fråga om det är något du behöver (mat, handla något eller bara hjälp). Och såklart ringa, herregud. Är man också nära vänner förväntar iaf jag mig att man är där fysiskt och visar det. Eftersom du som du själv säger blivit väldigt sårad råder jag dig att långsamt fasa ut dessa människor.

Jag håller med anonym ovan, om jag vore du skulle jag bryta kontakten med dessa människor. När de s.k. vännerna inte ens finns där när du råkat ut för ett trauma tycker jag säger allt- så slösa ingen energi på dem, gå vidare och ta det hela som en lärdom.

Ring till någon av dom själv. Är man ute och festar och har kul så tänker man oftast inte på andra utan lever i stunden. Puss.

Jag brukar dock sakna mina kompisar när jag vet att de ska vara på samma ställe men inte dyker upp.

Vet inte ens vad jag ska skriva. Träffar en psykolog sen en tid tillbaka. Pratar om min barndom o mående. Har så mkt trauman att jag inte förstår att jag orkat med hittills. Dålig kontakt m min familj idag, vilket är sorgligt men dom vill inte ses osv. Har ngn erfarenhet av detta? Eller kan säga ngt som kan få mig att se ljuset i mörkret? Jag blir så ledsen och sorgsen så fort jag tänker på detta.

Klart det kan bli bättre. ❤️ Konstigt nog så hör man inte så ofta dessa solskenshistorier då människor mått bättre och kommit ur mörkret, men det behöver inte betyda att det inte sker. Det blir säkert bättre snart, ofta behöver man hamna på botten innan man kan ta sats och lyfta igen. Det är svårt att ta tag i trauman, men ju mer du bearbetar dem, desto bättre kommer det att kännas. ? Styrkekram!❤️

❤️

Har nog tyvärr inget som kan hjälpa, men jag ville bara säga att jag hoppas att någon annan kan hjälpa dig! ❤️ Har du någon annan du är nära även om du inte har kontakt med din familj?

Tyvärr inte, fåtal ”ytliga” bekanta men ingen som jag kan prata om detta med.

Du har tagit ett stort steg när du inser vad problemet är. När traumat är som störst så pratas det inte om, det överlevs. Nu börjar din väg mot frigörelse. Dessa människor runt dig gissar jag det inte är något fel på. Du kommer säkert själv uppleva det att ha någon runt dig du inte kan hjälpa. Alla har sina bord fulla o så. Jag låter väldigt empatilös men känner faktiskt (så mycket en nu kan utan att känna personen och förstå på det sättet) för dig. Du verkar ta ansvar. Ta nu hand om dig o se det som ditt största ansvar. Känslan av övergivenhet kan jag inte hjälpa dig med. Ibland kan ingen förutom en själv förstå o det får vi leva med. Känner mig som ’fråga Bengt’

Läste om en ovan där ingen ’ville’ förstå. Tänkte att det var du som skrivit det. Ser nu att du har ytligt bekanta. Se till att få hjälp i detta! Be om det av någon du upplever har förmågan. Den kommer bli glad av att du säger det o göra det den har möjlighet till.

Hej!! Jag känner att jag verkligen vill plugga men vet inte vad. Hur lång tid tog det för er att hitta ert drömyrke/utbildning? Vad har ni pluggat? Hur ”hittade” ni det och hur ser livet ut efter utbildningen? Kommer från en familj utan ”typisk” utbildning så har noll koll och tänker att det bästa är att bara fråga en massa!

Oj, så svårt fråga! Har du något hum om vad du vill jobba med? Trivs du med att arbeta med människor? Är du stresstålig? Eller är du mer introvert och föredrar att jobba mer ensam och kunna ha en dålig dag? Tycker du om mycket teori, typ kvantfysik, svart-vit kunskap som matte, eller kanske mer diskutabel kunskap som samhällsvetenskap? Jag läste till sjuksköterska men insåg sedan att jag inte tål stress särskilt bra så nu studerar jag biologi istället. Lite läskigt eftersom det är en omöjlig arbetsmarknad, men nu gör jag åtminstone det jag tycker är roligast. Jag är 28 så det tog mig ett tag innan jag bestämde mig för biologi. ?

Har alltid vetat att jag vill plugga, var på väg redan direkt efter gymnasiet men det var inte rätt, ville bli typ hälsocoach/dietist för idrottare.
Sen ville jag bli produktutvecklare och plugga till ingenjör. Började men det kändes inte som min grej. Sen har jag velat bli mäklare, jobba med ekonomi, reklam…nu har jag insett att produktutveckling var rätt spår och har börjat plugga nu igen.
Har man ingen klar plan efter gymnasiet tror jag det är både jätteviktigt och jättejättebra att jobba och skaffa sig erfarenheter i arbetslivet innan man bestämmer sig, så man inte pluggar bara för att plugga.

För en del kommer det ju direkt, för andra när de är 40. Det är ju det som är så bra med att plugga, att det inte är för sent. Själv är jag 27, rätt lagom ändå, har hunnit få arbetslivserfarenhet sen studenten.

Jag håller verkligen med om att arbetslivserfarenhet är bra om man inte vet vad man vill bli. Det kan hjälpa en att få en känsla av hur man själv fungerar och vilka områden som intresserar en.

Känner igen mig så mycket! Valde en bred linje på gymnasiet (just för att jag inte visste vad jag ville göra). Började plugga vidare tillsammans med några från min tidigare klass, tänkte att ”pluggar jag inte vidare direkt kommer jag inte gå tillbaka till studierna”, hoppade av första terminen. 6 år senare, ett yrkesbevis för grävare/traktor senare studerar jag utredningskriminologi distans från Gävle (2året). Allt käns så rätt!!
Ingen i min familj har någon högre utbildning heller :).

Jag är en person som alltid fysiskt provat mig fram, haft turen att få jobbat med mycket olika saker och olika yrkeskategorier.
Så gjorde jag testa, bytte och fundera tills något kändes rätt, det kan dock ta tid och det är helt okej även om det kan kännas frustrerande 🙂

Jag har fortfarande inte hittat mitt ”drömjobb” och kommer nog aldrig att göra så men det lutar åt att jag söker till bibliotekarie 2020. Läser humaniora nu och drygar ut kassan med ett OK jobb, om än lite taskig lön och ja, jag är över 25 år (och några år till). Jag har utbildning sedan tidigare men kan inte tänka mig att tillbringa en enda dag till i det yrket.

Jag är så trött på mig själv. Jag blir jättesvartsjuk på min bästa vän när han umgås med någon annan. Eller om han är med någon annan utan att fråga om jag vill vara med. Jag fattar inte varför men jag blir verkligen ledsen och kan typ bli irriterad/arg om inte jag får i princip all uppmärksamhet av honom (bland hans vänner då, hans flickvän är jag såklart inte svartsjuk på ?). Jag vet ju att jag är hans bästa vän också och jag vill verkligen inte vara såhär. Hur förändrar man det beteendet hos sig själv?

Men gud jag är EXAKT likadan. Själv vill jag va själv med min bästa vän men om hon är med nån gemensam vän och inte bjuder in blir jag skitsur??? Behöver också hjälp haha

Känner tyvärr igen detta… För mig kan det hjälpa att tänka på allt positivt vi har tillsammans och allt vi gjort/ska göra. Sen tänker jag också att jag vill ju behålla min vän och därför vara en så bra vän som möjligt för hen, och att visa respekt för att hen ibland behöver träffa andra än mig utan att jag ens ska lägga mig i är att vara respektfull och därmed en bra vän. Om du förstår vad jag menar. Försöka tänka mindre egoistiskt, antar jag det handlar om,

Försök fördela din energi mer rättvist och inte så himla mycket energi på just denna kompisen. Ägna dig åt annat och umgås med andra kompisar utan honom. Sen tror jag det är viktigt att försöka vara ”brutalt” realistisk även om det är svårt. Att han vill umgås med andra utan dig ibland är fullständigt normalt.

Känner också igen detta och har tyvärr inga bra råd att ge. Min bästa vän står mig otroligt nära och vi behandlar varandra som syskon i princip. Trots att jag vet hur mycket jag betyder för honom kan jag inte hjälpa att jag kan bli orimligt svartsjuk när han umgås med andra utan mig. Detta är något som bara händer med denna vän som står mig allra närmast, jag känner aldrig så här med mina andra vänner. Jag vet att problemet ligger hos mig och jag vill verkligen också bli kvitt dessa tankar då det ibland har lett till konflikter mellan oss. Men känns skönt att veta att jag inte är ensam om att känna så här då det känns helt orimligt att göra det i vuxen ålder.

Exakt så det är för mig med. Alltså det gäller bara honom och inte mina andra vänner.

Jag försöker att tänka att när jag själv umgås med andra utan honom så betyder det ju inte på något sätt att jag tycker mindre om honom för det eller att jag inte vill träffa honom. Men det är tyvärr inte ofta det hjälper ?

Det är ett bra första steg att du vill förändra detta beteende. Främst för din egen skull, kan inte vara kul att känna som du gör ❤️ Jag har nog mer erfarenhet av att ha varit kompisen som känt mig kvävd. Var väldigt nära vän med en tjej för några år sen som var svartsjuk och osäker. Hon kunde bli ganska elak pga detta. Hon pikade mig för att lämna henne när jag umgicks med andra och kunde ibland bli extremt arg och inte prata med mig på flera dagar om hon inte blev medbjuden på allt jag skulle göra. Hon försökte också sätta käppar i hjulen när jag började träffa en kille jag gillade. Tyvärr hade vi så olika bilder av vad vänskap är. Tråkigt såklart, för vi var verkligen jättebra vänner om man bortser från det här.

Ett konkret råd kanske kan vara att du funderar på vad som är vänskap och allra viktigast när det gäller vänskap för dig. Sen försöker du leva efter det helt enkelt, även om det gäller denna kompis eller dina andra kompisar. Kanske kan vara en idé att diskutera detta med din kompis sen också? ? Det handlar ju precis som i ett förhållande om att vara på ”samma nivå” på något sätt. Alla förtjänar att bli älskade på det sätt de behöver. Jag kunde inte leva upp till min kompis krav på vad vänskap är, därför passade vi inte ihop.

Är det någon som valt bort förskola och kan berätta lite mer kring sitt beslut?

Jag har ännu inga barn, men jag gick aldrig på förskola som barn. Började istället sexårs direkt. Kommer nog dock prioritera att sätta mina egna framtida barn i förskola.. Jag tror det är bra för barnet att få omge sig med andra vuxna och socialisera med andra barn.

För jag vill ha dem hos mig, så länge jag kan. Utöver det verkar förskolan (iaf den som ligger nära oss) toppen !?

Jag har inga barn ännu, men jag och min sambo är överens om att vi om möjligt helt ska undvika förskolor. Vi tror inte det är bra för barnen att bli övergivna av sina föräldrar och inte förstå när de kommer tillbaka (just detta gäller alltså yngre barn), utöver det så lär förskolor ut dåliga saker, även om man sollat bort de som är rent ut sagt konstiga.

Typ vad för dåliga saker?

Du lär inte gilla svaret. Det jag, vet inte om kill your dragons är av samma åsikt, försöker skydda mina barn från är allt hittepå som letar sig in i samhället via barnen. Det är sällan ”moderna” kvinnor håller med mig i mina åsikter.

Det låter som att vi har liknande tankar.

🙂

Håller med dig. Jag och sambon ska också försöka ha dem hemma tills de fyller fyra. Det trycks i åsikter som är moderna för tillfället och det känns som att agendan för förskolan är att ta bort all fritänk för att istället tala om vad man ska tycka och tänka om allt möjligt.
Jag vill att mina barn får en trygg hemmiljö och familjeförhållanden innan de slängs ut i världen där alla tycler olika och försöker tvibga på sina åsikter på småbarn.
När de är fyra-fem har de förhoppningsvis fått tillräckligt med stöd hemifrån för att kunna ställa sig kritiska/ fråga oss föräldrar om vad som diskuteras på dagis.

Jag hade gärna hemskolat mina barn faktiskt xD

Men i alla fall så vill vi ha barnen hemma så länge ekonomin tillåter (jag skulle ju då vara hemma ❤️). Men kul att se fler som har samma tänk!

Jag håller nästan alltid med dig <3 Klok mamma 🙂

Mitt stackars lilla förskolebarn ??.

barnen har jätteroligt på förskolan! ser ofta att barn som börjar för sent i förskolan ofta ha svårt at komma in in gruppen, har inte lika mycket socialt samspel som dd barnen som gått där länge och är all hänt svåra att skola in, förskolan är inget negativt alls!Barn behöver andra barn!

Jag tror på riktigt att förskolan är bra för barnen, med rätt förutsättningar. Har varit till vår förskola på besök och har även nära bekanta med barn på förskolan. Mitt äldsta barns alla kompisar går på förskola. Min uppfattning om förskolan är enbart positiv, enda anledningen jag har till att ha dem hemma så länge ekonomin tillåter är helt klart för att jag är självisk. Jag vill ha dem hemma, jag hatar att lämna bort dem. ??? Lider av separationsångest jag vet ! Kan knappt lämna dem till mormor och morfar och jag är inte den småbarnsmamman som drömmer om egen tid eller att få sova en hel natt. Jag vill hålla, vara där och andas mina barn så länge jag bara kan ?

Vart hittar man drömkillen? Är fortfarande otroligt sårad över mitt ex men vill så gärna gå vidare. Är det bättre att bara bearbeta sig själv och vänta? Eller vad kan man göra?

Jag tror på att inte aktivt söka efter en partner alltid, i synnerhet inte efter en jobbig separation, utan att istället försöka bygga upp sig själv hur trist och klyschigt det än må låta. Har fått för mig att ju bättre man mår inifrån sig själv (alltså ej nödvändigtvis materiellt och statusmässigt /ytligt sett), desto lättare har man också att attrahera in sunda relationer i sitt liv. Jag sitter i samma båt, nämligen. Mitt ex tycks känna av detta och antyder gärna saker såsom viss saknad o.s.v. ju mer oberoende jag framstår, hmm …

Ja jag känner mig så himla självständig ändå, vardagen rullar på och jag är duktig på jobbet samt fina vänskaper. Men jag vet inte.. han sårade mig otroligt då det känns som jag under hela förhållande gjort allt för oss och han bara gjort mig förvirrad nu. Känns inte som jag känner honom längre, som att han är en helt annan person? Jag känner att jag helt är över förhållandet, då jag nu äntligen känner 100% att jag förtjänar mer, men jag saknar hans stöttning, vänskap och närhet.. fanns ingen människa som kände mig som han.

Kan ni inte bygga en vänskap tillsammans, då?

Nej tyvärr inte, det skulle aldrig gå.. alldeles för sårad av hans beslut ?

Inte så svårt att hitta drömkillen, det svåra är att få drömkillen att inse att man är drömtjejen?‍♀️

Tror annars lite som Anja, att man inte ska leta aktivt. Inte helt i alla fall, hjälpa till lite på traven däremot som att t.ex utsätta sig för sociala situationer mm.

Just nu har jag bara velat gömma mig.. men hoppas det kommer snart att man vågar ge sig ut på nya saker

Det finns inga drömkillar.

Jo.

Jag har ingen motivation att söka jobb. Någon som har tips?

Friheten som kommer med en fast inkomst.

Förvisso får du offra av din tid för den friheten, men du står inte i beroende till någon annan person eller myndighet sen.

Om du inte har något jobb nu och inte är motiverad till att skaffa ett, så måste du ha det rätt gött. Då behöver man ju inte ens ett jobb.

Era tankar om Annica Englunds nyfunna tillvaro i Kanada? Själv kastade jag mig också handlöst in i en dylik förälskelse, nästan på dagen lika gammal som hon. I mitt fall började det med det starkaste jag någonsin fått uppleva i känsloväg, en rejäl förbättring rent materiellt inkl. hus med sjötomt etc men slutade i ett brustet hjärta _utan dess like_. Hoppas att hon inte faller lika illa som jag och att det inte bara är ”money talks” även om hon redan nu pratar häftiga märken och annat skryt i var och varannat inlägg. Känns som ett oerhört riskfyllt projekt och så kalt, stelt och ytligt allt verkar. Blandade känslor då jag själv var så störtsäker på att det skulle hålla medan jag milt uttryckt fick mig en läxa jag sent ska glömma. Vad tror ni om hennes chanser och kör hon inte över den här killen lite väl mycket redan nu?

Tycker det är rätt härligt att bara köra på och kasta sig in i kärlek handlöst. Livet är så jäkla fullt av annat skit som kräver en massa eftertanke och planering… Varför hålla tillbaka egentligen? Hela livet är ju ett lotteri, antingen går saker bra eller dåligt ??‍♀️ Det är ju lättare sagt än gjort dock. Jag är ett kontrollfreak och jag och min sambo tog verkligen små steg innan vi blev ihop. För oss växte nog kärlek fram snarare än att det tog över hela livet från första sekund. Alla är olika. Hoppas Annica ska trivas i Kanada ?

Tråkigt att höra att du fick ett brustet hjärta.
Tycker dock att hon gör rätt som vågar testa och hoppas det kommer hålla 🙂 sårad kan man ju tyvärr alltid bli i en relation oavsett om man gör en stor ändring i livet pga kärleken.
Tror att du kanske läser in lite av hur din egen situation slutade, vilket inte är konstigt men tycker inte att hennes liv eller kärlek verkar stel.

Jag hoppas verkligen för hennes skull att det är kärlek. Men det är lättare när man har sommaren ihop och allt är lätt. När pojkvännen är ständigt borta på matcher eller träningar och man får ställa sitt liv åt sidan är det inte lika lätt.

Tycker att det är härligt att se hur kär hon är och hur hon kastar sig ut i världen. Är mest bara nyfiken på vad det är för rik snubbe hon har hittat.

Känner tyvärr igen detta… För mig kan det hjälpa att tänka på allt positivt vi har tillsammans och allt vi gjort/ska göra. Sen tänker jag också att jag vill ju behålla min vän och därför vara en så bra vän som möjligt för hen, och att visa respekt för att hen ibland behöver träffa andra än mig utan att jag ens ska lägga mig i är att vara respektfull och därmed en bra vän. Om du förstår vad jag menar. Försöka tänka mindre egoistiskt, antar jag det handlar om,

Ok detta var ett svar till HANNAH…

Ring ngn av dem
Som glömt bort dig och gå och festa ändå. Väll på plats kan du bara mingla vidare utan dem och roa dig på annat håll ??

Förstår exakt! Men smsa någon du har bäst kontakt med, även om det känns som att man är lite efterhängsen så brukar ju inte andra uppfatta det så ? Svarar hen att du ska komma så brukar man ju ändå få kul!

Jag har gjort det men inte fått något svar där heller.

Nä vad surt! ?

❤️

Min kille fyller år ons nästa vecka och på fredagen har jag bokat in tandemhopp åt honom (en dröm för honom) . Min fråga: ska jag ge han presenten onsdag eller direkt på fredag köra ut han dit där han ska hoppa?

Ge ett kort på födelsedagen där du förklarar att på fredag kommer de hända grejer så han fattar att du har planerat något.
Så kan det ju vara en överraskning tänker jag på fredagen att ni kör dit?
Beror ju på hur han är som person…

Fredag!

Onsdag.
Så kan han se fram emot det, alternativ backa ur om han är rädd…

jag identifierar mig som straight och har alltid gjort till jag nu för ett par veckor sedan inte kan sluta tänka på en tjej som också är en nyfunnen vän. Hon har pojkvän men har berättat att hon är bi.. jag vet inte om jag bara år nyfiken på att testa på att vara med en tjej eller on jag genuint är intresserad… Vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag hade nog inte sagt nej till att ha sex med henne och hade förmodligen låtit mig förföras samtidigt som jag någonstans vet att jag troligrvis inte vill dela mitt liv med en kvinna… Är det någon som varit i samma sits o kan dela med sig utav råd?!

Har inte varit i samma sits, men är också straight och hade velat testa sex med en tjej ? vet dock inte om jag faktiskt hade velat göra det i praktiken eller om det bara är en spännande fantasi

Har identifierat mig som straight tills jag insåg att det nog bara var för att samhället hela tiden ”sagt” åt oss att vara det. Sen insåg jag att jag är pansexuell, behöver inte vara mer än sexuellt laddat men ändock något som existerar för dig och henne.

Hjälp!! Är det för sent att byta gymnasium?

Beror väl på. Har du fyllt 56? Då får du inte mer csn. Men annars nä.

Om du är 25, ja. Om du är 16 och precis börjat, nej. Du kan såklart byta om du är äldre och går på gymnasiet också.

För sent?! Det här är ditt liv, det pågår just NU! Du väljer idag vart du vill befinna dig imorgon. Det är aldrig för sent. Lycka till.

Nej. Med lite handlingskraft och beslutsamhet går det mesta.

Nej, det är inte försent att byta 🙂
Lycka till och hoppas du får tre roliga och lärorika år på gymnasiet!

De brukar hänvisa till något visst datum, tror det är då.skolpengen delas ut eller så, men det går utmärkt att byta även efter det. Skriv till syos eller liknande på de skolor du vill in på.

Vid en viss tidpunkt blir de tvål för tufft att komma ikapp och mer rationellt att börja med nästa årskull, men absolut inte i september. Jag tror jag bytte i oktober någon gång.

Jag funderar på att flytta till malta/sliema Är det någon som bott eller bor där som kan berätta om kostnader och så där? Så jag kan göra en ungefärlig budget 🙂

Ni som varit gravida – när började det synas på er?

Med första barnet i vecka 25 och fjärde barnet vecka 5 ??

Vecka typ 16-17. Innan dess var det liksom det där stadiet ”har hon gått upp i vikt eller är hon gravid-looken” hahahah =) Men från v 16-17 var det tydlig gravidmage.

V22ish

Vecka 5 typ. Kunde dölja rätt bra om jag undvek tajta kläder till v 12 iaf. V 16 var det en tydlig gravidmage ? Men hade tvillingar och fick en rätt stor mage också (+ca 18 kg)

Själva gravidmagen kom nog runt v.20-21. Innan dess var jag mest svullen pga arga tarmar ? Nu är jag i v.26 och har en riktig bebiskula

V 15 såg jag gravid ut naken och i tajta kläder. Fick i runt v 32 den förvånade frågan ”är du gravid?” av en person jag inte direkt känner men träffade varje dag. Bylsiga arbetskläder kan dölja mycket tydligen

Mådde hemskt illa första 25-30 veckorna och gick ner i vikt då, fast magen växte. Det syntes nog i vecka 25-30, mest för att jag oftast har löst sittande kläder.

Är gravid i v.34 nu, började synas *på riktigt* i vecka 30-31 på mig. Innan dess har det varit mest fett eller bebis? ?

Nej, skriv inte! De som inte saknar dig när du inte är med vill inte ha dig där.
Du är säkert en jättefin människa men de känner väl inte att du platsar i gruppen.
Hellre hemma med självrespekten i behåll än att jaga männsikor som inte uppskattar ens sällskap.
Du kan ha kul hemma. Sätt på en film, jag rekomenderar Sagan om ringen (Härskarringen), spring och köp chips och godis och mys bara framför filmen.

I get your point men alltså wow… det här med att sparka på någon som redan ligger ner? Men tack för din kommentar, I guess.

Du, ärlighet i detta fall kan ge styrka.
Jag tänker inte uppmana någon att smsa/ringa massa människor som bara ignorerar. Hur snällt är det? Hellre att hon fattar beslutet att bryta med dem på egen hand än att de ghostar henne.
Då kan hon i alla fall känna att hon lämnade med respekten i behåll. Hon ska inte sänka sig för en utekväll, detta är inte krig eller kärlek där allt är tillåtet.

Vadå ”hon”? Det är jag som skrivit originalinlägget? Och jag svarar att du sparkar på någon som ligger, men du fortsätter och säger att det ska göra mig starkare? Nej, det gör det absolut inte, det gör mig svagare att en okänd person indirekt säger att något är fel på mig. Väldigt okänsligt.

Åh fan, känner igen din känsla och den känslan suger. Vilka rövhål till vänner du har. Om jag hade varit du hade jag gått och köpt godis, tvättat av mig sminket och kollat på en rolig film, sen imorgon hade jag smsat/ringt din vän och berättat att du blev ledsen igår när hen inte hörde av sig.

Jättebra tips förrutom delen med att ringa och tala om hur man känner. Det blir bara obekvämt. De saknar henne inte, det är den bittra sanningen. De kommer inte att plötsligt älska henne och fjäska för att få med henne ut bara för att hon delar med sig av sina känslor. De kommer antagligen ta illa upp och veva upp skyddsmurarna sen blir det bara allmänt dålig stämning.

Nej TS, håll bara tyst och se om de hör av sig. Om de frågar men vart har du varit? Så kan du vara ärlig med att det känns som att ni inte klickar helt och att du gärna ses när du har tid. Lämna med värdigheten. Tro mig.

Jag vill verkligen inte vara elak. Jag ger dig bara det råd jag önskade att jag fick för 10 år sedan. Har alltid varit tjejen utan en bästis. Tjejen som bara får följa med på roadtrip om någon ställer in så att jag får ta platsen. Tjejen som sminkar sig och är glad för att få veta att alla ställt in för att de viktiga har annat för sig. Tjejen som blir uppringd två dagar innan festen för att någon kom på att jag var bortglömd. Tjejen som alltid planerar andras överaskningsfester men aldrig ens får ett grattis när jag själv fyller år.
Tjejen som får se bilder från tjejresan men aldrig blir medbjuden.
Tro mig, jag vet hur det känns.

Idag har jag en vän och hon räcker. Hon var likadan, alltid bortglömd. Idag är jag stark och går min egen väg. Hade bara önskat att någon var brutalt ärlig för 10 år sedan. Hade besparat mig massa tårar och besvikelse.

”Så kan du vara ärlig med att det känns som att ni inte klickar helt och att du gärna ses när du har tid.”? Varför lägger du ord i munnen på mig och projicerar dina egna känslor för 10 år sedan på mig?

Jag har redan sagt åt dig att du sparkar på någon som ligger, varför fortsätter du ens? Ingen som helst fingertoppskänsla.

Är du så känslig så förstår jag inte varför du skriver här? Det fina med ÖS är att vi är så olika och kan ge omika perspektiv på saken.

Du är sån som vill gråta och vill att alla ska trösta dig utan att faktiskt ge dig nyttiga råd.
Herregud sluta spela offer, res på dig och glöm de som glömt dig! Det är en jäkla utekväll det habflar om. Du får det att låta som att jag skämtat om din släktings bortgång.

Världen kommer inte att stryka dig medhårs, ju fortare du accepterar detta desto bättre. Jag gör dig en tjänst här. Varsegod!

Så du tycker att man bara ska ta att helt okända människor hoppar på en? Jag är inte känslig för att jag inte tycker det är okej att säga åt någon att deras vänner ”inte känner att du platsar i gruppen”, när den som kommenterar det – dvs du – inte har någon som helst aning om det.

Ibland vill man bara bli tröstad och inte uppläxad av okända människor, om det är ett brott så lås in mig då. Du har verkligen ingen aning om vad jag gått igenom, vad jag bär på, vilka jag eller mina kompisar är och att svara på det sättet du gör – speciellt när jag bett dig sluta – är så jävla okänsligt. Du vet ingenting om huruvida du gör mig en tjänst eller inte, men jag kan säga till dig att det gör du absolut inte. Snarare tvärtom.

Om ett par dagar kanske jag förstår att du har rätt, absolut. Men som jag skrev i originialinlägget så känner jag mig otroligt liten och kass just nu, och att någon fortsätter indirekt säga åt mig att jag är kass är ingen jävla tjänst. Ni får tycka att jag är dryg/tar på mig en offerkofta/whatever, men jag tycker fan inte det är okej att skriva såhär till en människa som 1) uppenbarligen redan är ledsen och 2) man inte känner.

Tack för dina ord, men jag behöver inte mer

När skrev jag att du var kass? Nu lägger du ord i mun på mig.

Här får du ditt svar:

Lilla snuttan, du ska absolut inte må dåligt. De kommer säjert att höra av sig och om ett år så är allt detta glömt. Din kompis glömde säkert telefonen hemma så oroa dig inte. Jag har själv glömt telefonen flera gånger och känner mig så dum men du vet ju själv att man inte längre memorerar allas telefonnummer. De mår säjert jättedåligt men kunde vbäl inte nå dig.
Nästa vecka kan ni ju gå ut och ha kul och då är aölt detta glömt.
Vet du vad, byt om till pyjamas, sätt på lite musik och ta ett glas vin framför någon mysig film. Det är du värd.
Massa pussar och kramar. Berätta hur det går imorgon. Kram du vackra främling.

Anonym13
Jag fattar varför dina förra vänner dumpade dig.

Men hjälp då denna stackare att slippa mitt öde. Jag är ok med detta nu. Nu när jag får hjälp och medicineras så lider jag inte av deprission och mani så människor dras till mig. Detta är tråkigt eftersom jag är introvert och vänjt mig vid att inte ha folk klängandes på mig. Så idag är det jag som dissar. Karma kallas det. Inte för att jag bryr mig, jag kör mitt race och behandlar folk som de förtjänar att behandlas.

Men herregud, livet är inte ett spel där det handlar om att vinna över andra människor. Är det så du ser på vänskap är jag inte förvånad över att du bara har en.

:/ – stå upp för dig och dina känslor. Riktiga vänner kan ta att man berättar när deras beteende gör en ledsen. Jag har varit i samma situation och jag tror inte de menar att vara elaka, folk är bara mest brydda om sig själva. Ring din kompis imorgon och fråga vad som hände, vem vet, det kan ju ha hänt något som fått henne att gå under jorden.

Du skrev att jag inte platsar in i mitt gäng och att de inte vill ha mig där. Det är att INDIREKT bekräfta det jag skrev om mina känslor kring mig själv.

Riktigt drygt att hålla på som du gör, om du inte har något bättre att komma med så var bara tyst. Både nu och i andra sammanhang.

Näää….

Men du, platsar du? Varför är du hemma om du är en i gänget? Varför glömmer de just dig?

(Helt ärligt, detta skriver jag inte för att vara dryg, jag svär på allt jag tror på.)

Anonym13/

Väldigt oskön stil du kör mot någon som verkar vara väldigt bräcklig. Jag förstår iden med att vara rak och ärlig som du försöker anamma men du verkar vara totalt känslokall och sakna finkänsla. Du bör inte dela med dig av fler ”goda” råd framöver.

Jag har bett om ursäkt och hoppas att hon vet att den kom från hjärtat.
Tyvärr är jag rätt kall men det är inte meningen att gör någon ledsen, bara ”väcka” människor som lever i en illusion. Jag skriver inte mer för att mitt input inte är efterfrågat men tänkte bara förklara att jag tagit åt mig och ska försöka linda in mina råd så att de inte är så raka och hårda, speciellt inte mot människor som mår dåligt.

Man tror att andra behöver det man själv behöver. Jag älskar när folk är raka med mig, jag respekterar att de vågar säga som det är. Är väl lite manlig av mig…

Anonym / 23:38 – Tack, det var exakt dit jag ville komma. Hen har dock bett om ursäkt och jag har bett om ursäkt tillbaka, så det är utrett och fine nu. Så no need to dra upp diskussionen igen eller vad man ska säga.

Tack för din input though! Skönt att någon förstod vad jag ville få fram med att man ibland inte vill ha/behöver/klarar den brutala ärligheten, speciellt från okända människor.

Förlåt tyckte synd om dig först men du får ju helt vanliga och bra råd?! Folk säger stt det bästa är att skita i de idioterna och inte springa efter dom eller grina ut dina känslor för att inte verka desperat. Det låter ju perfekt, hur kan du ta illa upp av det?

Jag tar inte illa upp av ”råden”, jag tar illa upp av hur de sägs och vad som sägs om mig av personer som inte känner mig. Men allt detta är utrett och ursäktat nu, så det är ingen idé att dra upp det igen. Diskussionen med ”Anonym13” är över, och jag är inte intresserad av att höra fler åsikter om detta/hur jag är som person/hur jag väljer att hantera det osvosv.

Tack!

Du satte ord på mitt liv. Du ska bara veta att vi är många som är ensamma. Vi kan vara ensamma tillsammans.

Kul att du hittat en liksinnad. Cyberkramar

Älsk <3
Cyberkram

Ja, verkligen. Känns inte kul alls faktiskt. Jag har dragit på en film, lagt ansiktsmask och äter chipsen jag tänkt äta imorgon när jag var bakis osv. Sämst fredag…

The sinner s02e01 ÄNTLIGEN på 1an ikväll upptäckte jag! Vilken glädje’

Min mens är 5-6 dagar för tidig. Säg att det är normalt! Googlar jag hittar jag bara att det är helt normalt med liten blödning om man är gravid. Det vill jag definitivt inte vara.

Det är normalt. Inget konstigt!

Har du vanligtvis en väldigt regelbunden mens? Min mens kan bli lite tidig (eller sen) om jag ätit annorlunda (i en vecka), tränat för intensivt och ibland utan någon uppenbar orsak. Vanligtvis brukar jag ha prick 32 dagar mellan varje. 😛

Det är normalt! Men jag hatar när den är tidig hahha ^^

SJ AB blir ju bajs baklänges. Hur spenderar man bäst en timme i Göteborgs centralstation? Sist tåget var försenat blev jag kompis med några andra försenade resenärer och vi lekte dunken i Nils Ericsonterminalen, men idag är jag för trött. Finns det något gott billigt fik? Cool geocache?

Någon socionom som inte arbetar med ett klassiskt socionom jobb? Dvs kurator, socialsekreterare, handläggare, HVB-hem osvosv. Tar examen om en termin och ska börja söka jobb men vill veta mer vad en socionom kan arbeta med förutom dessa jobb.

Varför gillar alla succession så mycket? Försökt se avsnitt ett två gånger men så grabbigt och flippat?

Vet inte varför men älskar den.

Vill bara tacka alla snälla som peppade den trötta bonusmamman i onsdags. Det är så mycket bättre nu. Igår var jag och bonusdottern på shoppingrunda som en tjejdejt medan pappan var på AW. Nu har han henne och har skickat iväg mig på en miniweekend med hotell och allt. Vi kommer fixa allting tillsammans. Tack än en gång, er pepp betydde så otroligt mycket. ❤️

Heja dig!

❤️

Men skriv bara! Säg att du är på väg dit och fråga om det är kul.

Vadå skriv bara? Jag har ju skrivit men inte fått svar?

Du är så jäkla dryg. Fattar varför de inte vill ha dig där.

Ursäkta? Jag frågade vad hen menade för att jag tidigare skrivit att jag hört av mig till flera som inte svarat, så jag undrade vad hen menade med ”Men skriv bara”. Är man dryg för att man undrar vad en person menar när man inte förstår?

Hela din aura är dryg, detta är uppenbart trots att vi inte ens vet hur du ser ut eller vem du är.
Folk försöker vara snälla på sitt eget vis, du behöver inte följa allas råd men du kan ju vara tacksam att någon tar sig tiden att svara dig. Dina egna polare har lämnat dig så du kan ju uppskatta de som lögger ned tid för att hjälpa dig.

Jag är dryg och du har av någon anledning ett behov att trycka ner andra, härligt!

Jag har f.ö. varit varken dryg eller otacksam mot någon, förutom de som försökt lägga ord i min mun.

Men bespara din vänner ditt sällskap om du är dryg. De behöver ingen som är dryg i sitt gäng.

Jag är elak,ok. Det är inte jag som hundar efter människor här, det är du. Så vi kan släppa hur jag är som person då det är irrelevant.

Men alltså va? Jag har väl aldrig sagt att du är elak? Det är inte ens dig jag svarat här???

Men återigen: sluta lägg orden i min och andras mun, du vet ingenting om vad mitt gäng behöver.

Ditt gäng? Som festar utan dig?

Trodde det var till mig. Såg att det var någon annan anonym.

Bra försök till hån ”Annan anonym”! A for effort.

Du skrev att de inte hört av sig inte att de inte svarat. De kommer säkert att svara lite senare när de ser sms:en, jag tror absolut inte att de väljer bort dig medvetet.

Jo, jag svarade på en kommentar längre upp där någon skrev att jag skulle höra av mig till någon av de andra, och skrev där att jag gjort det men att den inte heller svarat.

Det har gått flera timmar nu, så de borde ju sett det. Hoppas du har rätt dock.

Ja jag kan bara döma utifrån mig själv, så många ggr man glömt svara eller ringa någon. För min del har det bara varit stundens hetta som gjort det och sen dagen efter är för man bakis och ångestfylld för att ta tag i det. Omoget och egoistiskt ja, men säkert inte allt för ovanligt. Jag tror med all säkerhet inte att de beror på att de inte vill ha med dig.

Blev en för många ”inte” där på slutet.

Ja, kanske. Kan väl relatera till det också iofs. Tycker mest det är konstigt av hon som jag faktiskt bestämt med? Vi har pratat om den här dagen hela veckan, men nu helt plötsligt svarar hon inte. Hon hade väl kunnat säga att hon ångrat sig i alla fall.

Jag har loggat ut från mina sociala medier för att slippa se allas inlägg från kvällen, så jag slipper bli mer ledsen.

Det kanske hänt något allvarligt?

Ja, kanske. Får se om/när hon svarar.

Ja det håller jag också med om att det är konstigt men jag har svårt att tro att hon planerar med dig och sen skiter i dig för att hon inte vill vara med just dig. Det kanske har hänt något, hon kan vara ego och fick något roligare och har inte mage att höra av sig, du känner din vän bäst. Jag fattar att det känns drygt men tänk inte att det har med dig att göra. Men stå upp för dig själv sen och säg att det var otrevligt gjort och säg till dina vänner att det var trist att de inte svarade. Tänk att du kommer må bäst av alla imorgon och gör något kul då.

Nej, det känns ju jättekonstigt faktiskt. Jag ska försöka få kontakt med henne imorgon och se vad hon har att säga, ska verkligen försöka stå på mig. Den andra kompisen jag hörde av mig till skrev precis. Hon sa att ”hon inte kollat mobilen på hela kvällen”. Hon är en sådan som i princip är fastklistrad vid sin telefon så har lite svårt att tro på det, men har väl ingen anledning att tro att hon ljuger heller. Och får väl försöka tänka som du säger, att det inte är personligt i alla fall…

Ska fira min icke-baksmälla med att sticka ut och springa imorgonbitti haha.

Dåligt sex i fast förhållande trots god kommunikation. Alltså brutalt dåligt. Vad ska jag göra? Vad kan jag göra? Att göra slut finns inte på världskartan då han är underbar i övrigt.

Vad är dåligt? Är han egoistisk är det nog rätt hopplöst

Ja väldigt. Han vill att jag kommer men jag måste typ fixa det själv alltid eller så ska jag typ kunna komma på nån minut om han ska anstränga sig för mig. Förspel är onödigt och ett jobbigt måste för honom. Jag kan inte ens ge mig hän under förspel (eller själva ligget) längre pga detta. Kan BARA tänka på hur han bara vill få just det överstökat hela tiden.

Vill inte vara taskig men då låter han verkligen inte särskilt underbar
Har också stött på sånt beteende och det finns inget mer avtändande

Hur vet man när man vill göra slut? Jag vet att jag älskar min kille och tanken på att han skulle vara med en annan tjej får mig att må illa.
Men jag är så olycklig i förhållandet, vi har barn tillsammans och jag gör allt som har med barnet att göra, städar, diskar och så vidare, skulle uppskattningsvis säga att jag gör 85% och han gör 15% av allt.
Vi har inte sex lika ofta som jag skulle vilja, tänker mest negativa tankar om honom. MEN som sagt älskar jag honom och vi har varit tillsammans ganska länge. Vet inte riktigt hur jag ska reda ut dessa känslor.
Har pratat mycket med honom om problemen vi har men inte sagt rakt ut att jag funderar på att göra slut men han vet exakt hur jag känner men ingen skillnad har hänt på kanske två år som jag haft dessa känslor.

Jag skulle verkligen rekommendera dig att göra slut med honom, både för din och erat barns skull.

Kanske prova att gå i parterapi?

Gör slut, han låter helt värdelös. Du kommer orka mycket mer när du blir av med ditt vuxna barn.

Jag är gravid.
Sitter på jobbet och pratar med min kvinnliga kollega.
Hon berättar att hon är så orolig över att bli gravid för att man då blir ”fet och ful” och att hennes kille säkert kommer att titta på andra tjejer.

Hon vet att jag är gravid med en lättare graviditetsdepression och att graviditeten är jobbig trots att jag länge längtat efter barn.

Jag blev helt paff och ville bara skrika:
”HALLÅ JAG SITTER HÄR OCH ÄR GRAVID!!”

Men vafan. Vissa människor alltså.

Kom ihåg att det är hennes osäkerhet. Låt den inte spegla av sig på dig. Och om du kan håll dig ifrån henne på jobbet, du behöver inte sådana rövhattar i din närhet.

Jag ser ut precis likadan som innan grav, förutom några gråa hårstrån som jag inte hinner färga längre ?. Njuut av att vara gravid. Det du är med om är häftigt. Att känna bebisen leva om därinne, Gud vad man saknar det sen.

Hon måste ju må piss om hon tror att hennes kille skulle lämna henne om hon va gravid. Hon skulle säkert vilja ha det du har.

Förlåt, nu var det nog jag som var okänslig när jag säger åt dig att njuta när du skriver att graviditeten är jobbig.

Shit vilket dåligt självförtroende den tjejen har. Låt det stå för henne. Tyck synd om henne istället som inte tänker innan hon talar och som uppenbarligen har tillitsproblem.

Kram på dej

Du ska få en bebis. Skit i henne. Folk är idioter, speciellt när man är gravid.

Precis. Vissa verkar göra sitt bästa för att vara oförskämda. Idioter ska du upprepa för dig själv. Du ska få din efterlängtade bebis. När hon pratar på det sättet, tänk att du inte behöver bry dig om vad idioter tycker. I prövande tider visar folk sina riktiga ansikten. Jag vet att det är tufft, men du fixar det. Tänk på hur du skulle prata med ditt barn i magen om det. Bygg upp dig innna du träffar henne nästa gång och nu i efterhand på samma sätt som du skulle hjälpa din lille.?

Helt klart avundsjuka. Jävligt taskigt, men det är så vissa reagerar när man är gravid. Man får höra allt möjligt knäppt, och plötsligt har alla något att säga till om när det gäller vad man ska äta, dricka, bära, ha på sig, träna, sova, cykla osv osv osv

Säger hon så igen kan du med neutral ton fråga henne om hon menar att du kommer bli ful efter förlossningen eller vad hon menar egentligen.

Min tonårs dotter har mycket otäck andedräkt, hon vet inte om det själv. Hon är noga med kost och mycket noga med att borsta tänderna. Vill inte säga åt henne då kommer hon vägra gå ut. Råd Någon?

Om inte ni hjälper henne med det, genom att till exempel ta upp det med tandläkaren, så lär ju andra göra det fast mindre bra.
Tungskrapa Kan hjälpa. Hon kanske är muntorr eller har problem med tonsillerna (tror ja de heter…de där bak i halsen där det kan samlas skit)

Min mamma sade samma till mig, visade sig att jag hade diabetes. Dålig andedräkt kan vara tecken på något annat fel i kroppen.

Har hon en ätstörning? Eller kanske döljer hon det? När man inte äter ordentligt kan en nästan kemisk andedräkt uppstå, luktar väldigt illa.

Är det någon som har provat en såndär sug-manick man använder i ansiktet för att liksom suga upp pormaskar och orenheter? Funkar det?

Jag vill så gärna prova en sån! Tanken på att ”dammsuga” bort de där talgpropparna är sjukt tillfredsställande. Tyvärr har jag hört att det inte är så effektivt som man tror. Men om man ångar ansiktet innan så borde ju mycket lossna kan man tycka?

Jag köpte en sån för några år sedan, hade inte så mycket effekt på mig då mina porer inte var lika synliga den tiden och de jag hade var så små att den liksom inte lyckades få upp porerna. Jag var nog ingen ideal kandidat för den, kändes som att man var tvungen att ha ganska grova, synliga porer för att få effekt och det har inte många.

Hur hitta en stalkare? Skickar en massa hemska sms från kontant kort . Har polisanmält men dem bryr sig inte så mycket , och förstår att dem har viktigare saker att göra . Någon som kan hjälpa mig?

eller någon som varit ute för detsamma?

Använd Grabify (https://grabify. link) , skicka ett sms med länken till personen (som hemsidan genererar) och voilá, du får veta vart personen befinner sig och det kanske säger något om vem det är?

Tack för tips, skall kolla upp det

Kan ni kanske separera utan att göra slut? Du älskar honom men att bo ihop verkar inte vara det bästa för er relation/dig.

Vad har hänt med TRH? Har man missat något ?

Ingen aning, men jag saknar henne.

Saknar henne också. Det var mer fart och fläkt när hon var i farten. Hoppas hon snart är tillbaks.

Saknar också henne♥️

Det har varit SÅ lugnt och skönt med ett harmoniskt kommentarsfält utan TRH ?

Hon skrev förvisso mycket, men jag tror att en anledning till att det är lugnare när hon är borta är att när hon är passiv så försvinner också många nättroll.

Ja! Mycket bättre nu, inga meterlånga kommentarkrig som aldrig tar slut.

Cam=TRH?

Nej, skulle inte tro det.

Jag har två nära vänner. Vi tre styckna är som ett gäng och hållt ihop i flera år. Det har hänt några perioder att jag har känt mig utanför, då dom pratar bara med varandra, umgås med varandra utan att fråga mig. Dom svarar på frågor som jag ställer men frågar alltid något tillbaka. Detta är ju grejer som jag har tagit upp och så blivit bra typ ingen. Men nu har detta hänt igen. Jag känner mig bara väldigt besviken och känns som jag är bara ett tredje hjul.. nästan så att jag funderar på att gå vidare :/ eller överdriver jag?

Frågar aldrig något tillbaka ska de stå *

Nä, du låter som tredje hjulet.

Fan vad sorgligt egentligen….att ditt enda fredagsnöje var att lämna elaka kommentarer till folk här hela kvällen.

Jag har en fråga: Jag är en väldigt känslig person. Vad kan jag göra för att vara mindre känslig? Jag skulle gärna vilja vara mer hårdhudad och ”tuff”.

Jag tycker det är ganska fint med människor som kan vara känsliga. Det är helt okej att ha känslor, att visa känslor, önskar att jag vore bättre på det ❤️

Hur menar du känslig? Menar du att du tar åt dig för mkt vad andra tycker och tänker? Eller att du gråter så fort något blir jobbigt? Eller att du har svårt att stå upp för dig själv?

Jag ska ha fest imorgon och skäms så mycket!! Mår seriöst så dåligt.
Jag fyller 30 imorgon, ska för första gången ha en ”stor fest” och med stor är det jag har bjudit alla jag umgås mer, ca 25 personer.
Jag inser nu hur ensam jag är. 10 personer kan komma och då är majoriteten min pojkväns vänner..
jag blir så ledsen, mina vänner gör så här varje gång. Jag älskar dom som kommer men blir så ledsen över dom andra som typ knappt bryr sig.. varje gång dom fyller år köper vi dyra presenter, reser utomlands, har överraskningar osv. Varje gång jag fyller år ställer dom in pga typ ska ha myskväll med pojkvännen eller typ som förra året hade dom planerat kräftskiva fast dom vetat flera veckor i förväg sen var dom upptagna resten av månaden.. Jag brukar inte känna att jag kräver tbx bara för jag ansträngt mig för deras födelsedagar, för jag gör det verkligen för jag vill(asså firar dom), men nu när jag fyller 30 trodde jag verkligen dom skulle komma. och nu har jag hyrt lokal, köpt mat och alkohol för alla, för från början skulle 20 pers komma men 10 personer har hoppat av bara nu i veckan. Blir bara så ledsen, för vill egentligen knappt fira mig just pga att det alltid blir såhär men tänkte att jag ändå fyller 30..
Saken varför jag skäms är för att är det pinsamt att ordna en sån ”stor” fest där max 10 kommer? Hade ni skämts om ni gick på en sån fest? Typ tyckt synd om mig eller kommer ingen bry sig? Vill ba alla ska ha kul..
Jag uppskattar alla som kommer, Men kanske dags att börja se över resten av sina vänner?

❤️ låter inte som några bra vänner. Men försök att inte tänk på det och ha en kul oförglömlig kväll med dom som kommer! Dom kommer ju för din skull! Du är så klart värd att dina vänner skulle komma, men låt dom inte förstöra din kväll! Det är deras förlust. Nu vet du vart du har dom! Grattis och ha kul! ?

Näe vet du ❤️ Från och med imorgon när du vaknar ältar du inte eller känner dig ledsen över dessa människor mer. Livet är för kort för att vara ledsen gång på gång över andra människors beteenden. Imorgon NJUTER du av din härliga fest med de personer som kommer, skitsamma om de är ”mer” din killes vänner än dina. Ni kommer ha jättekul oavsett! När helgen lagt sig funderar du på vilka personer du vill ha i ditt liv och inte, känner du för att ta avslut så gör du det – annars lägger du locket på och går vidare med nya tag. När du släpper dessa oengagerade personer kommer du hitta nya, härliga människor som med all säkerhet kommer engagera sig i dig och ditt liv. Du och dina vänner verkar inte ha samma syn på vad som är engagemang och prioriteringar. Tråkigt, men du gör dig själv en tjänst om du släpper dem och spenderar tid med personer som ”matchar” dig bättre.

Ha en härlig fest imorgon! ?❤️? Det förtjänar du!

Anonym och maja ❤️
Behövde verkligen Få mina känslor bekräftade känner jag, känner mig så töntig som blir ledsen men förlåter varje gång för vill inte va krävande. Tack för ni tog er tid att svara mig, känns skönt att höra att jag är inte helt crazy.

Anonym och maja ❤️
Behövde verkligen Få mina känslor bekräftade känner jag, känner mig så töntig som blir ledsen men förlåter varje gång för vill inte va krävande. Tack för ni tog er tid att svara mig, känns skönt att höra att jag är inte helt crazy.

Förlåt för en så tråkig kommentar från mig.

Men ifall du inte visste det så kan man lämna tillbaka oöppnad alkohol till systemet om du har kvar kvitto. Tänker att alkohol för 10 pers är mycket pengar.

I övrigt skulle jag vilja sagt precis vad Maja skrev. Försök släppa dom och njut av din kväll med de människor som väljer att vara där och släpp taget om oengagerade vänner (lättare sagt än gjort) <3 Och grattis!

Fy vad ruttet av dem, speciellt de som hoppar av med kort varsel (om det inte är något som hänt då/blivit sjuk). 🙁 Hade också blivit ledsen! Ska också ha stor fest snart och några har inte ens svarat på inbjudan, trots att jag påmint flera ggr i eventet. 🙁
Är det några respektive till de som kommer som du kan passa på att fråga så blir ni några fler, i och med att det finns plats?

Jag vet verkligen inte vad jag vill bli. Jag är 16 år och har precis börjat gymnasiet, men jag har inga framtidsvisioner förutom att jag en dag vill ha barn. När stod det klart för er vad ni ville jobba med?

Jag är 32, doktorerar och vet ännu inte vad jag vill bli när jag blir stor. Så dont worry, det blir bra ändå?

Äh! Ingen vet det när man är sexton och säger man att man vet det när man är sexton är det nog inte så det blir i slutändan ändå! Du får ta reda på vad du vill successivt. Är det något du tycker är särskilt roligt? Gör mycket av det. Gå i skolan, få hyfsade betyg så att du kan plugga vidare om du skulle vilja det senare. Gör det, mest för att det är så drygt att sitta och plugga upp ämnen (heh, kunde någon snälla sagt hur drygt det skulle vara till mitt sextonåriga jag….) Resten löser sig. Garanterat. ?

Vill absolut inte verka nedvärderande men du är bara 16 år! INGEN vet vad dom vill bli när dom är 16. Dom kanske bara tror det.. jag är 30 och har ingen aning om vad jag vill bli när jag blir stor. Min mamma är 54 och funderar fortfarande.

Hahaha fyller 30 nästa år och har ingen aning. Vill nog inte bli något speciellt. Tänk inte på det där nu, gymnasiet är bara 3år i skolbänken, även om det känns som man måste veta vad man vill bli osv.

Jag kom på vad jag ville bli när jag fick barn. Eller snarare att jag inte ville va kvar på det jobb jag hade (kvällar&helger). Började plugga när barnet var 1,5år och jag var då 27. ? så ta det lugnt, gå ut gymnasiet med bra betyg så har du massa möjligheter om du väljer att plugga vidare ?

Gör högskoleprovet och satsa på ett bra resultat (gör det flera gånger och öva). Då slipper du betygshetsa så mycket men har ändå bra möjlighet att välja den utbildning du vill sedan. Det är mitt bästa tips. Det och skaffa nån typ av extrajobb.

Jag är 31 år har haft massor med olika arbete och under tiden har jag skaffat man, barn och hus. Har nu just gjort min första vecka på universitetet. Du ska jobba i en herrans massa år till. Du behöver inte bestämma dig nu och inget är skrivit i sten.

Jag är tillsammans med en kille sen ungefär ett år tillbaka. Det är för det mesta mycket bra mellan oss, jag älskar honom och vill inte leva utan honom. Han är några år äldre än mig och har ett förhållande i ryggen som varade i 7 år. Han träffade sin första flickvän i tonåren och de höll som sagt ihop mycket länge. Hon var hans stora kärlek och alla trodde att de skulle hänga ihop för resten av livet. Jag å andra sidan hade ingen besvarad ungdomskärlek och har i princip aldrig känt någon stark kärlek fram tills nu. Jag kan inte låta bli att tänka varje dag på hur jag aldrig kommer betyda lika mycket för honom som hans första kärlek gjorde. Han kommer aldrig se mig som han såg henne eller älska mig på samma sätt. Det här förstör mig helt, jag har nästan tappat all livslust och varenda minut av min vakna tid går åt till att må dåligt över det här. Jag ser ingen annan lösning på problemet annat än att lämna den man jag älskar för jag kommer inte kunna leva resten av livet och vara så här olycklig. Finns det någon som känner igen det här skadliga tankesättet och har ni något tips på hur man kommer ur det?

Ett tips! Det är dig han är tillsammans med nu och nuet är allt vi kan lita på!

Är det verkligen så? Eller är det i ditt huvud det är så?

Första kärleken är första kärleken. Alla har rätt att ha ett speciellt band till den, ibland bra och iblabd dåligt. Tänk inte på det, han är ju med dig nu?

Om du älskar honom och ni har ett bra liv ihop skulle jag råda dig att försöka jobba på dina tankar och känslor först och främst. Kanske med en psykolog som hjälp? ? Låter som att det är tufft för dig att reda i allt detta själv.

Prata med din kille om allt detta och börja reda ut varför du tänker som du gör, istället för att göra slut. Att göra slut tror jag blir en kortsiktig ”lösning”. Vad händer om du träffar en ny man som också har förhållanden i bagaget?

Ta kontrollen över dina tankar kring detta ❤️ You can do it!

Jag blev tillsammans med mitt ex när jag var 17 och vi var tillsammans i 6 år. Han var min stora kärlek och jag kan fortfarande bli yr av tanken på hur det var att vara mitt inne i den kärleken vi hade. Ingen kommer någonsin betyda lika mycket för min dåtid som han gör, ingen har format den jag är idag som han gjort.

Grejen är dock att det var mitt 17-åriga jag som blev kär i den personen, det var jag utan erfarenheter och utan självkännedom och utan känslomässiga brännskador och bucklor. Den jag är idag hade inte blivit kär i honom. Idag är jag med någon som formar mitt framtida jag, någon som betyder lika mycket för min nutid och framtid, som mitt ex gör för min dåtid. Jag har lärt mig massor av mitt ex och jag är så glad att jag hade honom under den tiden i mitt liv, men den tiden är borta och går inte att jämföra med idag. Han går inte att jämföra med min nuvarande partner. Jag vet att det är svårt (jag var inte min första pojkväns första kärlek och han var taktlös nog att säga att den första kärleken är onåbar, haha) men om din pojkvän är det minsta som mig så har du inget att oroa dig för; du kanske inte är hans stora kärlek men du är hans enda kärlek. Du är den han valt och du är den han ser en framtid med, och det är ju så mycket härligare att vara någons framtid än någons dåtid. Med det sagt tycker jag du ska prata med honom om hur du mår, och eventuellt en samtalskontakt inom psykiatrin, för dina känslor är riktiga och du ska ta dem på allvar.

Är det någon här som har ”skaffat” barn på egen hand eller som känner någon som gjort det? Hade varit intressant att veta hur det gick/går ?

Barn behöver en kvinnlig och en manlig förebild. Det är så många som det gått snett i livet för som bara haft en. Det kan inte vara ett sammanträffande. Så ingen god idé enligt mig.

Man kan väl ha förebilder som inte är ens föräldrar!

Jasså? Måste den manliga förebilden vara en biologisk förälder?

Visste du att barn till lesbiska anses må bäst när man gör studier kring hur barn mår?

Har dock läst att studier visat att de barn som på planerad väg kommit till av en singelkvinna generellt sätt haft det bättre i livet än i de fall då det inte varit planerat. Vill med detta sagt inte alls se ner på de mammor där det inte var planerat.

Kolla SVT serien ”Min mage och jag”

Ska jag göra ?

Jag har skaffat barn på egen hand. Har nu en underbar liten tjej på ett och ett halvt år. Jag trivs som ensamstående. Skönt att slippa kompromissa i föräldraskapet. Kör säger jag!!

Någon som vet vad som hänt Mathilda Weihagen/Lundin? Varit tillsammans med en extremt kontrollerade kille eller något sånt?

Vem är det?

Undrar samma!

Petra tunggården, Johanna Fingal och Jannike (Bisse) vän! Frekvent på eventer och mingel

Margaux Dietz, hur mycket verkar hon vara borta hemifrån hela tiden? :/

På instagram ger det sken av att vara ganska mycket. I vloggarna tycker jag inte det, hon är ju oftast med barn och man när hon inte jobbar. Ibland t.o.m på jobbet.

Ja men denna vecka har hon enligt Instagram haft Arnold typ efter förskola och sedan på kvällen är hon och festar med Victor och gänget

Men om hennes son somnar kl 19 märker han ju inte om Hon går ut 🙂
Inte som att hon lämnar honom
Ensam i lägenheten

Blev påmind om när jag fyllde 30 och bjudit ca 20 pers. Två kom varav den ena är min bror. Jag känner så igen mig i din känsla. Du är verkligen inte ensam även om du kanske känner dig ensammast just ikväll. Kram <3

Åh, jag var med om samma sak på min födelsedag förra året. Tänkte ta revansch i år, men mina kompisar som ”planerat” min födelsedag med mig drog sig ur ett par dagar innan, så jag satt ensam på ett bokat hotellrum. Det gör ont att höra att någon annan gått igenom samma sak. Kram själv ❤

Vill inte vara elak, vilket du redan vet att jag är, men jag la alltså inte ord i mun på dig. Av ditt svar att döma så är detta inte första gången de ghostar dig. Frågan är varför du ska söka revanch men ändå vill utnyttja deras sällskap för att ha kul? Vi kanske kan ta detta som vuxna. Inga påhopp och glåpord. Vad är det för signaler du sänder ut som får de att undvika dig?

För mig var det min diagnos. Jag är bipolär vilket innebär att jag ibland är väldigt deppig och tråkig. När jag väl är glad då är jag manisk. Du?

Igen: jag har aldrig sagt att du är elak, men när du svarade att jag ska säga åt mina kompisar att vi inte klickar la du ord i munnen på mig då du inte vet någonting om det.

Personerna som dissade min födelsedag förra året är inte samma personer som dissade mig det här året och ingen av dem är samma som de personer som ”dissat” mig idag. Det är tre helt olika grupper av människor.

Men snälla, du har alltså tre vängrupper som alla dissar dig?

Du förstår väl att jag menade mer att du ska förklara för dem att du vill ses på dina egna villkor och inte bara när de känner att de har plats för dig i gruppen? Det var ju inte så att jag tvingade dig säga att ni inte klickar utan det var mest mitt sätt att prata. Du ska ju svara utifrån vad som känns bekvämt för dig men du kommer bara må dåligt om du låter dig själv bli behandlad såhär.

Detta är fakta:
Din tidigare vängrupp dissade dig och du vill ta revanch. Frågan är varför de inte dök upp på ditt kalas, är det för att du inte är en vvintig medlem i gruppen?

Vi vet också att din vän som du planerat utgången med en hel vecka plötsligt dissar dig.

Vi bet även att andra i samma grupp inte svarar när du smsar.

Du måste hålla med om att det ser dåligt ut. Jag ser inte detta som en normal gruppdynamik = ni klickar inte. Så ser jag på det. Du bad om vår åsikt, tröst och hjälp när du slrev i öppet spår. Detta var min analys och jag gav dig råd utifrån din berättelse och mina egna erfarenheter. Jag försökte inte ta över din personlighet, bara ge dig perspektiv och kansle hjälpa dig få tillbaka styrkan då du verkar ledsen och krossad över detta. Ok?

Anonym13:
Släpp det bara, hon vill inte ha din hjälp hon vill bara bråka. Hon tar ut sin ilska på dig så släpp det bara.

Svarar mest för att jag har tråkigt men jag håller med om att hon verkar vilja få utbrott på någon. Inte mig kan jag lova, jag bryr mig för lite.

Men snälla, världen kretsar inte kring dig. Jag får ”utbrott” på dig för att du projicerar känslor och lägger ord i munnen på mig och ingenting annat.

Du tycker verkligen om frasen ”lägger ord i mun pö mig”, eller hur?
Har iaf ett långt svar i modd där jag är lite trevligare. Världen kretsar kring dig <3

Härlig mentalitet i det här kommentarsfältet. Du har rätt i att jag inte vill ha ”Anonym13″s hjälp, och jag tar ut min ilska på det som den personen skrivit och hoppat på mig om, på den personen. Det har du också helt rätt i. Men för all del, måla upp mig som en som bara vill bråka, när allt jag gör är att säga ifrån. Det är ok!

Vadå hoppat på dig???? Lägg av. Du är fruktansvärt känslig och lättkränkt, jobba på det är mitt nya råd. Sök hjälp…

DU borde söka hjälp, som har ett så oerhört stort behov att trycka ner andra SOM DESSUTOM SAGT ÅT DIG FLERA GÅNGER ATT SLUTA. Helt jävla seriöst, att hålla på som du gör är inte okej någonstans. Du säger åt mig att jag inte passar in, att mina vänner inte vill ha att göra med mig och sedan kommer och påstår att jag är dryg och alldeles för känslig när jag säger åt dig att det gör mig ledsen – för att sedan börja vara dryg med ditt fejkade ”pepptalk”.

Tycker du att jag är ”lättkränkt” för att jag blir ledsen när någon indirekt säger att något är fel på mig så fine, då är jag väl lättkränkt då. Jag bryr mig inte ett skit om dina åsikter, men du ska veta att ditt beteende och behov av att trycka ner mig skadar mig och gör mig genuint jävla ledsen. Så grattis, du har uppnått det du ville uppnå!

Ok, förlåt. Seriöst, jag ber om ursäkt. Jag är inte könd för att vara könslig och jag jobbar på det. Ville inte göra dig ledsen men du drygade dig vilket var provocerande men det är mitt fel som inte bara lämnade dig ifred.

Jag önskar dig det bästa och jag öbskar verkligen att jag har fel. Hoppas innerligt aty detta vara var ett missförstånd och att du inte tog åt dig allt för mycket.
Ursäkta igen. Nu släpper jag det, du vill inge ha hjälp utan bara bli stöttad.

Lycka till med allt.

Sen är omdömet inte det bästa efter två glas vin. Vissa blir glada men jag blir förvandlas till en surkärring.

Jag hade inte för avsikt att låta dryg heller men jag antar att man kan framstå så i text ändå. Tack för din ursäkt och dina ord i alla fall, jag uppskattar det. I will get over it, det är lugnt.

Tack och detsamma, och ha en fortsatt trevlig kväll.

Men vad är detta för tråd? Varför är ni så elaka?

:/ : dina vänner har betett sig illa, och om du är mer än ytligt bekant med dem tycker jag du kan skicka ett sms imorgon och fråga vad som hände, om det blev något missförstånd, samt berätta att du blev lite ledsen eftersom du gjort dig i ordning(något sånt). Du låter inte alls dryg, bara sårad, vilket är totalt rimligt.

Förlåt för snurrig kommentar men blev så jävla provocerad. Hoppas du fick en någorlunda mysig kväll i alla fall.

Tack, vad fin du är. Jag har fått en ursäkt och jag tror och hoppas att den var genuin, så det är lugnt. Värre med de som kommer in nu och fortsätter prata ner mig.

Och ja, du har rätt. Jag ska försöka komma mig för att göra det. Tack för din kommentar, den var inte alls snurrig <3

Är det några av er som byggt hus via fiskarhedenvillan? Vad tyckte ni? Är ni nöjda?
Någon annan som byggt via något annat företag som tex. smålandsvillan, göteneshus osv? Är ni nöjda?
Jag och sambon har precis fått tomt och är inne på fiskarhedenvillan just nu. Min sambo är snickare och har tänkt att bygga själv och därför kändes det som ett väldigt bra alternativ 🙂

Vad har ni för obekväma ej så korrekta åsikter, som ni inte så gärna berättar för folk ni träffar? ?

Jag har inga åsikter som jag inte är bekväm med eller som jag inte anser är korrekta. Har därför inga problem att dela dem med folk jag pratar med. Dock så yttrar jag i stort sett aldrig en åsikt utan att vara tillfrågad.

Hahah va? Är det möjligt? Så du har ingen åsikt som du vet att folk kanske skulle rynka på näsan åt? Sen såklart att man inte sitter i fikarummet och out of the blue skriker ba -Jag tycker folk med ångest är svagare mentalt än vi ”normal störda”.
Du måste ju ha nåt? Och ja, där är min unpopular opinion.

Hatar även uteserveringar, sitter inne året om.

Gillar inte att resa utomlands.

Tycker de flesta blondiner har fult hår pga så slitet.
Även löshår ser förjävligt ut på alla, inte sett en enda bra löshårsinsättning irl. På bild- ja då är det fint men irl not so much.

Jag anser att ni som tror att folk med ångest är mentalt svaga är obildade. Lite smått korkade kanske tom. 🙂

Det var inte det jag skrev alls. Jag skrev att jag inte har åsikter som jag inte är bekväm med. Vad andra är obekväma med är deras ensak och upp till dem att hantera 🙂

Bra att våga stå upp för det man tror och tycker. Och även bra att inte trycka det i ansiktet på alla!

Försöker göra samma sak ?

Jag gillar dina åsikter och delar de flesta 🙂 //22:46

Jag tycker att typ alla är riktigt jobbiga. Alltså har typ 5 pers utöver min familj som jag tycker om på riktigt. Det är inte en sån populär grej att nämna ?‍♀️

Jag gjorde misstaget att erkänna att jag ogillar pensionärer när frågan ställdes i ÖS för några månader sen. Icke populär åsikt

Haha, vad har du emot pensionärer? ?

Haha, vad är det för fel på pensionärer? ??

Måste säga att den åsikten var rätt mild. ?

Pensionärer kan vara så jobbiga. Tränger sig i köer, tar upp lång tid i kassan osv. ?

Jag undrar ibland, varför man kan störa sig sjukt mycket på en människa man inte alls känner. Som någon på bussen typ eller i kassan i mataffären. Känns inte helt sunt och bli påverkad så mycket

Jag berättar däremot gärna att jag tycker folk som frivilligt skaffar mer än tre barn är sjuka i huvudet…

Oj, sjuka i huvet t o m! ?

Haha! Varför då? Jag ska ha typ 5 om allt går bra ?

Ikväll kan jag inte sluta gråta

?

Men söta du , varför? sitter också här ledsen

Verkligen allt går emot mig i livet just nu. Skola, jobb, ekonomi. Toppen på isberget började jag och min kille bråka. Är bara så trött på allt ikväll. Orkar liksom inte kämpa när allt bara går emot. Varför är du ledsen??

FAVORIT CHIPS?

Parmesan. Eller tryffel. Eller salt och vinäger. Absolut inte räfflade! Tunna, tunna ska de vara.

Oley bbq eller sourcream??

Intel.

Har öppet spår alltid varit såhär dött? Vad hände?

Bara familjelivsfrågor ikväll.

Vad vill du prata om då? Är beredd på allt ?

Här kommer ett topic; hur många av de som kommenterar här tror du att du känner irl? ?

hahahahhaha BRA fråga!!!

Jag tycker att det kan va lite läskigt att tänka på det. Haha. Jag tror att jag känner en person. 🙂 Fast det läskiga är snarare att någon annan kanske känner en själv. Man skriver ju mer avslöjande bara för att man är anonym, men om man hängt här ett tag så är man nog ganska lätt att kartlägga/identifiera. ?

Hahah åtminstone en vet jag läser bloggen, men hoppas ingen kommer på vem jag är. Du då?

Jag tycker att det kan va lite läskigt att tänka på det. Haha. Jag tror att jag känner en person. ? Fast det läskiga är snarare att någon annan kanske känner en själv. Man skriver ju mer avslöjande bara för att man är anonym, men om man hängt här ett tag så är man nog ganska lätt att kartlägga/identifiera. ?

Någon som tittade på fångarna på fortet idag??

Tyckte det var så läskigt när Jon-Henrik var hos madame fouras och hon frågar vad han är rädd för och han svarar ”olycka”. För att sedan BRYTA FOTEN på fortet?! ÖDET?!

Hur vet man att man är straight och ingenting annat? Här har jag bara kört på i 20+ år och aldrig varit något annat än heterosexuell men nu har tankarna kommit ikapp. Tänk om jag är bi-nyfiken? Jag har varit attraherad till flera lesbiska kvinnor som är av ”butch-typen” men aldrig gjort något med dom.. I tankarna kan jag tänka mig bli ”omhändertagen” av en lebb men jag kan INTE se mig själv göra något på någon annan av samma kön…Vad fasen?

Måste man prova för att veta? Eller är det bara jag som är så jäkla trött på killar och deras trams att jag börjat inbilla mig att jag gillar tjejer?

Du är nog lebb

Supertrist ju! Är kompisen som du planerat detta med ute nu?
Jag hade inte tagit upp det med dem. Du kanske kan prata med din mamma? De har alltid kloka ord att dela med sig av och så kan man alltid vara sig själv med dem.

Jag har ingen aning faktiskt, har loggat ut från mina sociala medier för att slippa se saker från festen. Jag hoppas inte att hon är ute…
Ja, ska ringa mamma imorgon. Känner jag henne rätt sitter hon just nu och sover framför soffan med någon kass film i bakgrunden, så det är ingen idé att ringa nu haha.

Haha, ja min mamma också förrutom att mamma somnar vid köksbordet.
Det är nog klokast att sluta älta vilket du har gjort genom att logga ut. Sen kan jag även tycka att det kan vara klokt att se vad de har för sig. Skulle det mot förmodan vara så att de är ute och har kul så kan du ju få tid att tänka. Det blir nog lättare att bestämma hur du ska agera om du vet vad de haft för sig.
Supertrist verkligen men du verkar ung, det blir många kul utekvällar men också mycket gråt.

Hahah även att jag skrev ”framför soffan”, som att hon ligger på golvet. Menade såklart i soffan… hade varit roligare om hon somnade på golvet dock. Typiskt mammor att somna i alla fall!
Hmm… sant. Jag loggade väl ut lite för att jag är ”rädd” för vad jag ska se där. Men tänker att jag kan logga in igen imorgon, när jag fått sova på saken och kanske inte är lika ledsen längre (utan bara glad för att jag inte är bakis), och kollar då. Då är det lättare att konfrontera direkt om jag skulle känna för det.
Jag klassas nog som relativt ung, men har ändå svårt att inte känna att livet snart är över haha. Det är ju något att jobba på.

Haha ser min egen morsa ligga där på golvet med fjärrkontrollen i ena handen och ostkrokarna i andra.

Men men, jag förstår att du känner dig ängslig. Det blir lite som att det inte är verkligt om du inte ser det med egna ögon.
Vill du ha råd från en äldre dam så skulle jag uppmana dig att släppa allt skulle det visa sig att de gått ut utan dig. Jag ser hur arroganta vissa har varit i sina svar men sanningen är att det kan ligga något i det. Strunta i elakheterna men försök ta in råden ändå. Fundera på varför du blir så ledsen när någon påpekar att de inte är sanna vänninor så finner du samtidigt svaret du söker.

De har ju ännu inte hört av sig så hoppet finns att 13 där uppe har helt fel. (Det hoppas vi på) De kanske bara ställde in för att umgås på varsitt håll. Det löser sig ska du se.

Haha exakt så!

Jag fattar ju också att det ligger något i råden, men jag tycker inte det är okej att uttrycka sig som folk gjort mot mig och blir därför naturligt defensiv mot just dem. Folk får tycka att jag tar på mig ”offerkofta” eller vad som helst, men att okända människor försöker berätta för mig vad jag ska känna, och säger att det är fel att känna som jag gör, tänker jag inte ta. Ingen här vet någonting om mig, hur jag är som person, vad jag har med mig i bagaget, hur jag tänker, hur min relation är till dessa människor eller någonting, och jag tycker därför man ska vara försiktig med hur man uttrycker sig. Jag blir inte ledsen för att folk påpekar det, för jag är högst medveten om att det är så, jag blir ledsen när mina känslor inte respekteras. Jag får inte bli ledsen för då tar jag på mig en offerkofta, jag får inte höra av mig för då hundar jag/är desperat, jag får inte säga ifrån för då är jag dryg, jag får inte svara på mitt sätt för då har jag dålig attityd. Jag har oerhört svårt med självkänslan som den är – vilket jag uttryckte i mitt originalinlägg – och att ett flertal gånger bli tillsagd att jag känner fel, reagerar fel, uttrycker mig fel osvosvosvosv tar oerhört mycket på mig.

Tack i alla fall, jag hoppas du har rätt.

Hur har ni hittat vänner i vuxen ålder? Jag känner mig oerhört ensam och börjar må riktigt dåligt pga det. I somras tog jag studenten och har inte hört från någon klasskompis på hela sommaren men vet att det jag umgicks med ofta träffas. Jag kan inte heller tränga mig på eftersom en av dem och jag gick helt skilda vägar och hon ser till att jag inte kan vara med vilket jag tycker är ett väldigt barnsligt beteende men mitt psyke klarar inte av att hantera henne just nu. Jag har bara en vän som jag kan prata med och umgås med men nu när vi börjar bli vuxna finns inte alltid tiden där. Var kan jag hitta vänner eller har ni tips hur jag kan förbättra mitt mående. Tacksam för alla tips

Jag kan tyvärr inte hjälpa dig.
Undrar detsamma. År 31 år och tycker det blir svårare att finna nya vänner hela tiden. Inte haft några
vänner att prata/umgås med på flera år nu. Försökt träffa andra via föreningar, pluggat igen, osv. T o m pratat om situationen i en blogg, i ett träffa vänner inlägg där jag började skriva med tre tjejer. Men alla slutade höra av sig. Saknar att ha någon att hitta på något med, fika, promenad, bio, träna ihop, resa med. Fick barn för 3 år sedan och det känns tråkigt och ensamt att inte dela de upplevelserna med någon mer än barnets pappa. Och bara att komma iväg på annat, bort från hemmet som småbarns förälder. Folk i Sverige verkar ha svårt att lägga till nya vänskaper i vuxen ålder.

På jobbet eller på universitet kanske? Jag har en vän från varje sådant sammanhang som jag varit i, men så är jag också en person som gillar att hänga i mindre grupp eller två och två. Om ni har grannar i samma ålder så går det ju att bli vän med dem också, eller på gymmet, eller någon danskurs. Eller till dig som har barn så kan ni ju söka er till andra barn med mammor som kanske också vill ha sällskap ?

Om det vore så lätt som det låter att skaffa vänner. Jag har gjort allt det där. Sökt mig till mammagrupper. Irl och på olika forum på fb. Visat intresse för andra. Försökt flera år nu. Via jobb, utbildning, föreningar osv. Nu senast började jag på en 2 årig utbildning som snart är slut. Men har inte lyckats hitta vänner. Börjat tänka att det är mig det är fel på. Var mobbad som barn så tycker utanförskapet är extremt jobbigt. Som när jag ser att alla i klassen hittat vänner och sina grupper. Utom jag. Hoppas en dag finna nära vänner. Som berikar livet. Finnas i en gemenskap. Har man och barn. Men åh vad jag önskar vänner nu.

Mitt barns pappa är ”kriminell” eller iallafall varit det och har använt droger innan, han har sedan slutat men vem vet..
Nu har de varit lugnt länge med honom efter ultimatum från mig men idag hämtade polisen honom (vet ej varför)
Sedan kom ett samtal ifrån socialen till mig om orosanmälan för vårt barn,
Detta har hänt innan för några år sen att jag fått gå igenom en utredning och det var så psykisk påfrestande för mig, jag bara orkar inte igen.
Jag själv skulle aldrig göra något olagligt eller bruka någon drog eller dylikt, skulle aldrig utsätta mitt barn för något, hen är min största prioritering.
Någon som varit i liknande sits??
Va ska jag göra??
Vill inte ha med sådant här att göra och skulle bryta kontakten med han direkt om det behövs men samtidigt jättejobbigt för vårt barn är ju såklart fäst vid sin pappa och älskar honom.
Vill absolut inte ha med socialen att göra gällande mitt barn
Får en stor klump i magen av allt.

Varför skaffar du barn med en kriminell?

Alltsåååå….

Klart det görs orosanmälan för ett barn vars förälder är kriminell och sysslar med droger! Varför låter du ditt barn växa upp i samma hem som en kriminell drogmissbrukare? Även om han säkert inte skulle göra varvet illa så är andra kriminella inte lika snälla. Tänk om han pga son kriminalitet och missbruk blir skyldig fel person pengar. Kan bli farligt för ert barn. Du är förälder, din uppgift är att skydda barnet även om det innebär att lämna relationen med pappan. Barnet kan ju fortfarande träffa sin far, tex under övervakat umgänge, men slipper växa upp i ett otryggt hem. Förstår att det måste vara jättejobbigt att bli föremål för en socutredning. Gör det lättare för sig själv och visa att du tänker på ditt barns bästa!

Vi bor ej tsm men han är ofta här och vi umgås mkt tsm med vårt barn, vi har delad vårdnad men barnet bor hos mig på heltid.
Vad kan socialen begära av mig??
Jag sköter mig på alla plan och mitt barn har det bra, finns inget snack om den saken, men nu ska jag behöva gå igenom en utredning igen eller, pga pappan, hur ska jag kontrollera vad han gör?? Borde inte socialen endast prata med honom och lämna mig utanför
Va kan dom begära av mig

Skönt att höra att barnet inte behöver bo med kriminella!

Hur ska soc kunna göra en utredning utan att prata med båda vårdnadshavarna till barnet menar du?

Förstår att dom vill kontakta mig och berätta hur läget ligger till men inte att jag ska behöva medverka i en tre månaders utredning? Hur ska jag kontrollera vad han gör?

Blir de såhär om jag skulle försöka få ensam vårdnad istället?
Någon som vet?

I fallet med mitt ex så blev det mycket bättre efter att hon fått ensam vårdnad, men han var ju bara där varannan helg så jag vet inte hur det skulle fungera i ert fall då ditt barns pappa är hos dig mycket. Samtidigt så måste jag säga att det ändå låter som att ni har ett bra koncept, och det är ju fint att ditt barn kan ha så mycket kontakt med sin pappa. 🙂 Hoppas att det går bra med soc!

Styrkekram! ❤️ Jag var tillsammans med en kille ett tag som var f.d. kriminell (men som fortfarande höll på med droger ibland). Han hade en son som mamman hade ensam vårdnad om men som han kunde hälsa på varannan helg. Skulle inte något sådant fungera?

Jag upplevde det som att båda parterna var nöjda, eller de sa i alla fall det. Mitt ex sa att det var skönt eftersom han helt ärligt visste att han inte var kapabel till att ta hand om sonen (och ville inte heller att sonen skulle se honom när han fick återfall eller var i någon dipp), men ville fortfarande vara en liten del av hans liv.

Tack♥️
Pappan till mitt barn vill umgås med sitt barn typ varje dag och vårt barn vill ju också de..
Enligt han själv tar han inga droger och han är aldrig påverkad vad jag kan se/märka när vi umgås men jag vet inte.
Vad han gör för kriminellt vet jag inte heller och jag vet inte varför han är hos polisen nu men nåt är de ju förmodligen.
Han bor inte här men ändå ska socialen förmodligen starta en utredning, med mig? Varför inte bara med honom?
jag bara vet inte vad jag ska göra eller vad dom kan begära av mig?
Känns jobbigt att gå på möten för något jag inte gjort, vill bara kunna känna lugn under helgen ang detta, tills dom förmodligen kontakta mig igen på månd, jag vet ju att dom inte kan ta mitt barn ifrån mig då jag inte gjort något men vad kan dom göra och begära av mig??
Känner sånt obehag över hela situationen bara usch..

Usch vad tråkigt att du känner såhär. Jag tycker att du ska berätta för dina vänner hur och vad du känner. Det kan ju vara så att de inte alls är så uppmärksamma och inte tänker på hur din kväll är och hur du mår. Supertråkigt, men vissa människor är inte bra på att vara uppmärksamma på hur folk i deras närhet känner eller kan uppfatta saker. Det allra bästa är att vara öppen och ärlig om hur man mår i relationer i ens närhet och om man tycker att något är fel. Inte förrän då kan man förändra situationen. Berättar du även hur du känner så kommer de, om de är bra vänner, tänka på att kontakta dig nästa gång det händer. Sen kan det ju också vara så att din kompis som inte svarar alls kanske har en dålig dag eller så. Fråga, om du vill, hen om det nästa gång ni ses, så du slipper gå runt att undra. Hoppas du får en bättre kväll imorgon! Kram

Ja, du har rätt. Jag ska försöka prata med dem om det, bara lätta på hjärtat i alla fall. Tror dock att jag kommer känna mig jobbig och påflugen? Och som att de ska börja höra av sig till mig som någon slags allmosa liksom? Eller så övertänker jag bara. Får väl börja med att säga något och se vad de har för respons på det och ta det därifrån.

Tror det är jättebra att lätta på hjärtat! Nu vet jag inte hur nära vänner ni men jag utgår ifrån att det ändå är ganska nära vänner? Då ska du inte känna dig jobbig eller påflugen, inte heller som att det är en allmosa att de ska höra av sig. En relation är ju att alla parter både ger och tar. Det är ingen bra vänskap ifall de bara vill umgås när det passar eller för att vara snälla. Förstår att det är jobbigt att säga nåt men som sagt så kan du slippa undra sen och så blir det förhoppningsvis mycket bättre sen! ☺️

Viktor den store? Undrar vad han gör ikväll när han inte syns till här ??

Kär eller?

Kär? Går du i tvåan eller?

Haha va?

Hahahhaha

Det kan jag svara på i egenskap av att jag är Viktor Den Store. Jag har roddat ihop ett kaosartat bröllop. Icke njutbart på något sätt…

är det okej att vara småtänd på en kollega sålänge man aldrig påriktigt lever ut någon fantasi, att detta endast stannar i tankarna dvs? har sambo nämligen…. känner mig taskig som känner såhär men ser ingen skillnad mellan min fantasi i huvudet och att han kollar på p o r r ?

Har samma ”problem”. Fantiserar om en kollega… har också sambo. Känns lite oärligt faktiskt…

Det är bara tankar! Helt normalt att fantisera om andra ibland.

Samma här, har också en sambo men tänker på en annan kille nästan jämt.

Hur vet man om man inte längre är kär? Jag älskar min sambo men jag känner så oerhört lite attraktion. Vi har sex kanske en gång vart femte-sjätte vecka. Vi är kring 30 och inga barn och varit ihop i 4 år. Är så ledsen över detta då han är min bästa vän men kan inte låta bli att fantisera om andra… hur ofta har ni sex med era partners? Blir det alltid såhär i längre förhållanden?

Jag tror inte kär och sex hör ihop. Sexlusten är väldigt individuell. Jag älskar min partner, det pirrar i magen när vi kramas men jag är nöjd med sex rätt sällan, typ en gång varannan vecka. Onanerar inte och har inga fantasier om andra. Men om du nu tänder på andra än din partner så är det kanske så att du längtar till något/någon annan? Hur känns framtiden ihop? Bra eller ångestframkallande?

Och ja helt ärligt tror jag få par är som kaniner efter långa år ihop, så som man är första året. 😛 Det är vetenskapligt bevisat att just förälskelse kan inte vara längre än max 1,5 år.

Men hallå du har ju fått hur många råd som helst och nu frågar du sista kommentaren om du är för på? Har läst igenom alla svar och seriöst så verkar du mest vara ute efter drama. Du förvränger ju alla som sägs och sätter på dig offerkoftan för minsta lilla.
Vet du vad ta ett djupt andetag och läs igenom allt igen imorrn. Du kmr inse att du fått samma råd av typ alla som svarat nämligen att de inte anser dig tillhöra gruppen och att det vore bäst för dig att dra dig undan. Vi kan inte alla ha fel vettö.

Har läst igenom alla svar och visst är anonym13 ganska på och okänslig men hen säger ju inget nytt. Alla påstår ju precis samma sak men skriver det på olika sätt men du vill blunda för sanningen.

Dumpa vännerna och jobba på attityden cuz babe it aint cute.

Nej, jag är inte ett dugg ute efter drama. Att du dragit den slutsatsen är helt orimlig.
Jag har redan förklarat ”offerkoftan”, vad jag tycker om ”råden” och varför jag tar illa upp av ”Anonym13″s kommentarer och att jag inte alls blundar för sanningen utan ogillar hur folk tilltalat mig/skrivit om mig i tråden.

Du som läst alla kommenterar borde även ha läst att jag har bett om att inte få fler kommentarer om detta/hur jag är som person.

Tack.

Det räcker nu.

Du har läst alla kommentarer och sett att jag undabett mig fler kommentarer och åsikter om detta/hur jag är som person/hur jag väljer att hantera det och jag hoppas det kan respekteras. Du kan ta dina härskartekniker någon annanstans.

Tack.

Babe, it aint cute!

You ain’t cute. Det räcker.

Du vill bara att alla håller med dig och stryker dig medhårs. Det är såå synd om dig…eller NOT!!

Som sagt: om det är ett brott att vilja ha lite stöd ibland så lås in mig då. Jag har aldrig sagt att det är synd om mig, det är er egen slutsats.

Jag har däremot sagt att det räcker, och det är sjukt att så många känner ett behov av att fortsätta trycka ner mig.

Men svara inte? Dryga inte om du inte vill bli nedtryckt. Du måste la förstå att responsen inte är obefogad, du vägrar tavka och gå vidare. Du väljer att trycka ut taggarna och gå på den som försöjer ge dig perspektiv.

Du är nog en snäll människa men det är få som uppskattar en kompis som ska säga ifrån för minsta lilla. Det verkar vara ditt problem, du vägrar inse att folk försöker hjälpa dig. Tyd inte allt som personangrepp, det påvisar bara svag karaktär.

Så jag får inte svara när folk är taskiga mot mig? Du tycker på riktigt att det är JAG som är dryg när allt jag gör är att försvara mig mot folk som är elaka mot mig? Och jag ska bara hålla käften, annars får jag skylla mig själv? Antar att du är för att flytta på den som blir mobbad snarare än den som mobbar också?

Nej, jag vägrar inse inse när folk vill hjälpa mig men jag vägrar fan att ta elaka kommentarer från folk som inte känner mig. Det är, som sagt, helt sjukt att så många känner ett behov av att trycka ner andra.

Du har sett hur folk redan påpekat ditten och datten hos mig, vad är det som fattas när du tycker det är okej att försätta trycka ner mig fast jag sagt att det räcker och att jag fått nog?

Och jag har tackat FLERA GÅNGER men ni väljer att se de kommentarer där jag försvarat mig själv, främst mot en person som jag dessutom bett om ursäkt till. Det är nog nu. Jag har fått nog.

Ni som jobbar inom någon form av service till människor, t ex butik, bibliotek mm, berätta gärna om jobbiga människor ni stött på! ☺️

Finns en tråd på fb om detta, ”dina dummaste kunder”, rätt kul bitvis men sen upprepas samma typ av exempel bara om och om igen…
https://www.flashback.org/t297472

Alltså har precis sett senaste avsnittet av Wahlgrens värld och behöver typ debriefing.
1. Varför måste Bianca hela tiden prata om hur dålig hon anser att hennes barndom var offentligt? Benjamin och Oliver tycks ju inte ha samma behov.
2. Varför tar hon alltid sin pappa i försvar trots att han pep i väg till Spanien? Enligt en intervju jag läst med Emilio kände han inte ens Benjamin förrän Benjamin blev typ 13 och själv ville ha kontakt med sin pappa.
3. Varför bråkar B och P om det framför kameran? Om jag var dem skulle jag ta det utan tv-teamet på plats.
4. Varför klagar B hela tiden på P:s inredningssmak samtidigt som hon hela tiden stjäl saker från P:s hem? Jag menar alltså tom toarullar, har du råd att köpa flera Chanelväskor har du fan råd med dasspapper.
5. Hur lång tid tar det egentligen att få en hund rumsren? Den yngsta pissar och skiter tydligen lite överallt.

1. Hon pratar väl om allt offentligt?
2. Hon har troligen idoliserat honom under stora delar av livet just pga att han inte var närvarande.
3. Utgör väl bra content till serien så de kan fortsätta tjäna pengar på den och sina sociala medier
4. Hon har väl sagt att hon är snål och gärna stjäl sådant? Hon tycker att hon har rätt att ta vad hon vill från sin mamma?
5. Kan inte så mycket om hundar men antar de tränas på att bli rumsrena redan av uppfödaren. Ett par månader kanske?

Har paow skickat av sina polare ! O roomies o bästa adel mm ?

Vad betyder satt på modd?
Att mina kommentarer inte släpps igenom?
Eller att bara en specifik kommentar inte släpps igenom?
Eller att de kommetarer jag skriver måste granskas innan de släpps igenom?