Öppet Spår

730 kommentarer

Ang endaste uppdrag granskning. Ett sånt förbannat äckel till kille, ett sånt förbannat mesigt rättsväsen, jag kokar. Den idiot som ens kom på straffrabatten borde dömas till livstid. Dömd till 34 månader efter straffrabatt och ungdomsrabatt blev det två månader kvar att avtjäna på ungdomsanstalt och där ifrån rymde han. Ångrar han sina 221 brott han är misstänkt för och vill han säga något till de han misshandlat och hotat. ”Nej jag har ju blivit straffad för det”
Jag kokar av ilska när jag hör dessa socialkärringar helt flata svara på frågor.

Det värsta av allt ”jag tror inte att det hjälper mig att ångra något”

Allt handlar om honom.

Socialkärringar håller på att sänka landet pga daltandet med brottslingar!

Fundera över vem/vilka som sätter förutsättningarna för de ”socialkärringar” du tänker på.

Ja, jag tänker rösta rätt i nästa val.

Precis som att strukturell ojämlikhet är socialarbetarnas fel?

Det är som om du skulle skylla på att Sveriges vård är sämre pga SSK och USK inte gör sitt jobb, kom igen. Problemet ligger högre upp än hos soctanter som gör det dom kan med den makt dom har.

Mer att det är samma typ av kärringarsom sitter och ler medlidsamt och tycker synd om slöddret. Batikhäxor

Tror ni att era kompisar läser den här bloggen? Jag kan inte tänka mig att någon av mina kompisar läser här och jag ljuger och säger att jag inte gör det (sorry Camilla).

Jag tror ingen av mina närmsta vet om att denna bloggen finns ens

Det är det jag inbillar mig.? men varför skulle de inte veta? Alla vet väl om den här bloggen.
Sen tänker jag att inte i helvete läser som väl den ändå, så jag skulle lätt kunna kommentera privata saker som riskerar att outa mig så man får bita dig i tungan med jämna mellanrum.

Nej alla vet inte om denna bloggen ? min närmsta vän känner typ inte till Therese Lindgren osv ens ?

Japp, men mest för att faschineras över kommentarsfältet och hur människor beter sig anonymt bland kommentarerna 🙂

Ja. Jag är skitnojjig att outa mig.

Lätt hänt tydligen…. ?

Jag tror att några läser lite då och då, men jag skulle aldrig erkänna att jag är här typ 5 ggr om dagen och att jag dessutom skriver kommentarer med jämna mellanrum

Haha samma här

Dito

Haha precis så!

Jag hoppas mina vänner läser här, eftersom jag läser här! Är ärlig om det också. Varför ska man skämmas för det?

Dels för att den är så skitsnackig. Dels för att den fokuserar på så banala saker som insta-poser och massa annat fånigt. Visserligen uppblandat med lite annat som CW, LD, GT med flera står för men tycker ändå inte bloggen i sin helhet känns rumsren i mitt umgänge. Sorry igen.
Är det detta som menas med guilty pleasure kanske?

Ja kanske det, men jag skäms inte för mina guilty pleasures?

Vad tror du dina vänner skulle tycka/tänka om dig?
Kanske behövs någon som dig för att dom andra ska kunna släppa lös sina inte demoner, allt i livet behöver inte va rumsrent???

De skulle antagligen tycka jag var ytlig och oseriös och tänka att jag har för mycket tid över. Samt att mitt liv måste vara tomt och sämre än deras. Pinsamt!

Vilka fruktansvärt fördömande vänner du har isåfall.

Vet att några läser bloggen, men vet inte om de hänger med i öppet spår. En gång var det en som svarade typ ”Tjena x, kul att hitta dig här ?” på en kommentar jag skrivit som anonym. Tyckte inte att jag avslöjade vem jag var, men tydligen gjorde jag det, haha. Tur jag inte skrev något pinsamt/stelt/jobbigt ?

Haha, vad gjorde du då? Körde du en ”x? Nejdå jag heter y” eller erkände du att det var rätt?

Men vad elakt gjort. Skrev hen vem hen var då? Tycker det är god netikett att man avslöjar vem man själv är om man absolut vill visa att man vet vem nån är.

Mmmhm! Håller med!

Min mardröm!? Vad hade du skrivit då som avslöjade dig?

Har två kompisar som följer Bloggbevaknings insta så jag misstänker att de hänger här. Har ibland misstänkt att jag vet vem ett visst nick är, för att det stämmer så oerhört väl in på en person. Men jag tror inte att de misstänker att jag hänger här ?

Jag rekommenderar mina vänner att läsa den här bloggen. Men ingen av dem är nog så intresserade … de fattar inte vad de missar ?
Men om någon ändå känner igen mitt nick (som även används irl ibland) så:
Heeeeejsan ????

Hej! ?

Men jävlar vad nyfiken jag blev nu. Ge mig en hint.

??

Ok har vi ätit hamburgare ihop? ? och du börjar på M???‍♀️

Det tror jag, iaf två av dom och ibland undrar jag om vi diskuterat här med varann under anonyma nick. Men skulle aldrig avslöja mig.

Iaf tre st av de jag känner måste göra det. Jag har skrivit kommentarer under ”C” och trots att jag inte ens skrivit ut mitt fulla namn blev jag identifierad ändå pga skrev ngt om att jag är karriärfokuserad. Det i kombination med ”C” avslöjade mig sjukt nog. Vet fortfarande inte vilka två av personerna är men den ena skrev ut mitt efternamn och den andra var jag bodde som barn så dem prickade rätt. Den tredje vet jag vem det är, en av alla ”S” här. En f.d granne (bland annat). ?

Och ja, jag är hyffsat nyfiken på vilka dem är. Misstänker att en av dem är programledare för program med fokus på kärlek. Den andra har jag ingen aning om. ??‍♀️??‍♀️??‍♀️

Hej Caroline ?

Vafan… Japp, hej hej.

AK…? Hmm. Anders?

Haha blev du avslöjad igen??

Tydligen.

Får nog stryka ”skriva bok under pseudonym” från min bucket list märker jag…..

Nej inte Anders.
Man känner igen dig i alla dina kommentarer, lustigt det där.

Wtf… Men vem är du då? Ge mig en ledtråd jag borde förstå.

??‍♀️?

Om du inte vill ”hänga ut dig själv” här kan du väl bara skriva annorstädes?

Kan jag inte ens få en liten ledtråd?

Fick du veta vem det var??

?: Nix. Jag är nyfiken av mig så på det viset är det lite störigt but I’ll live. 🙂

Vet att en kollega och en av mina närmsta vänner läser bloggen. Är ibland nojjig att kollegan ska kunna förstå att det handlar om vårt jobb i öppet spår när jag skrivit…

Tänker samma ibland…… Eller ngt ex. ?

Så länge kollegan inte vet vilken medarbetare som skrivit om jobbet så kan du andas lugnt ?

Varför gör du det? Jag och alla mina kompisar(30år -isch läser bloggen dagligen. Får ofta massa roligt att prata om tack vare Camilla. Enda bloggen man behöver läsa egentligen för att få lite koll på bloggvärlden om man inte har lust att tillbringa hela kvällarna med surfande…

Ingen av mina kompisar pratar så mkt om bloggare eller typ….zytomierskas senaste utbrott osv. Tror att de tycker sånt är pinsamt att bry sig om.

Men sedan även för att bloggen är så skitsnackig. Den känns omoralisk. Skulle sällan erkänna att jag gottade mig i Gabjoss Gate eller Anna Books tramsande på sina sociala medier. Helt ärligt, hur pinsamt är det inte att man tycker det är jättespännande och underhållande vad en avdankad galen fd melloartist livebloggar? Och att man bryr sig om Gabjoss och andra jag inte har en ANING om vilka de är. Men så ska man gotta sig i när de tabbat sig. Usch det är smutsigt. Vad säger det egentligen om mig som person? Och alla andra som läser och gottar sig?

Tror också att bloggens fokus mest uppmuntrar till att man skulle fortsätta skitsnacket med sina vänner. Typ ”såg du vad book-token gjorde igår?” ”Jaaaa jag veeeet heeelt sjukt” ”shit hon är inte klok” och annat innehållslöst.

MEN! Jag är öppen om detta guilty pleasure med min sambo och har pratat lite om blondinbella med honom. Så när det var som smetigast med Hajen och allt det som stod i pressen hade jag haussat upp honom ordentligt angående blondinbella så han kom och rapporterade vad som stod i pressen om deras förehavanden. Då svarade jag alltid ”jag vet, jag har redan läst om det i kommentarsfältet på Bloggbevakning, de snackade om det där för en vecka sen redan.” ??

Har identifierat en person flera gånger pga nick och vad hen har skrivit om, men har inte pratat om den här bloggen med några vänner irl. Om det skulle komma på tal skulle jag säkert erkänna att jag läser men aldrig att jag då och då lägger mig i diskussionerna ?

Några, andra inte. Alla mina vänner vet att jag älskar ÖS här på BB och jag har visat dem. Dock verkar de som har facebook och är aktiva i forum där hänga mindre här. Men vet inte, det är bara som jag förstått det i min krets. Måååååånga av mina vänner känner nog till ett högst två namn av de som frekventerar på bloggen.

Jag vet att iaf en läser här. Kommenterar under ofta synligt nick också, tycker mest det är kul att läsa vad hon skriver dock men har inte sagt något till henne och aldrig diskuterat med henne här.

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Nån mer än jag som hänger på låset?

Jag ställde ett alarm…???

Jag har kommit fram till att jag inte vill skaffa barn och behöver pepp från andra barnfria. Är säker på mitt beslut men kan ändå känna mig lite utanför i och med normen som finns m.m. och skulle behöva påminnas om det bra. Vad är det bästa med att vara barnfria enligt er och varför har ni tagit det beslutet?

För mig själv så är det främst att jag inte känner någon längtan eller behov av egna barn (jobbar med barn, har syskon och kompisar med barn). Jag tycker också att det verkar vara mycket jobb och ett så stort ansvar. Många pratar om att de känner en stor, ny sorts oro och blir extra känsliga för saker. Jag känner att jag inte vill ha detta (även de stora positiva känslorna, känns som för mycket för mig). När jag tänker mig det liv jag har och vill ha kommer inte barn upp. Jag känner också att det inte skulle passa in med det jag vill och älskar att göra (resa, gå på finrestauranger och barer, sova, ha mycket tid för mig själv och chilla m.m.) Visst kan man göra vissa av de saker med barn, men inte på samma sätt, alltid.
Det här är på inget sätt ”hat” mot varken barn eller ni som har barn, vill jag tillägga. Fokar på positiva grejer!

Allt du säger låter rimligt och förnuftigt just nu, men tro mig; du kommer ångra dig på äldre dar om du inte skaffar ungar. Det gör a l l a.

Nej, det gör inte alla, vad är det för trams.

Är du en av ”alla”?

Så hon ska skaffa barn för att hon KANSKE ångrar sig? Rimligt. Stackars, stackars barn.

Jadu lilla Emma, mamma vill egentligen inte ha dig men man KAN ju ångra sig så hey, här är du! ?

Nej, hon KOMMER ångra sig annars

Men bara sluta trolla.

Det tror jag inte alla gör faktiskt.. inte min moster t.ex. Känner att det vore värre att skaffa barn fast jag inte vill och ångra det.. Inte sjysst mot ett barn. Men om jag jag ångrar mig, låt mig. Det är ju mitt liv. Kommer inte ta beslut efter vad en okänd människa på internet säger ju.
Med all respekt, kan det få vara fokus på det positiva med barnfrihet som jag bad om? Inte krig mellan skaffa/inte skaffa barn och normativt liv nerkört i halsen.

Men snälla det är väl inte något att diskutera. Vill du inte ha barn så slipper du.
Stå upp för vad du vill. Varför behöver du pepp?

Nej, det gör inte alla alls.

Snälla Ella, lär dig att alla människor är olika. A l l a.

Inte SÅ olika. Vi är alla människor rent biologiskt. Och rent biologiskt har vi bara ett enda mål och syfte; våra geners överlevnad.
Driften går att rationalisera bort periodvis, men inte för alltid.

Nej, evolutionen har fått fram specifika arter just för att inte alla gener skall överleva. Så snälla sluta att sprida negativitet och översitteri i TS tråd.

Dra något gammalt över dig Ella

T.ex. dina åsikter och kvinnosyn.

Du tror inte att kemikalier och hormoner vi stoppar i oss påverkar på andra hållet? Snälla du på stenåldern drog vi ihjäl varann med klubba och pappor låg
med sina döttrar. Även detta är drifter men vi har ju utvecklats lite sen dess? Herregud en så opåläst person som du, får ni lov att använda dator? Eller har PRO inte haft netikett-kurs på länge?

Låt säga att du har rätt. Att vi rent biologiskt har en drift att skaffa barn. Men vi är samtidigt rationella varelser som rationellt kan stå över den driften.

Fan vilken töntig kommentar ”Ella”. Var det det trolligaste du kunde komma på?

Trollar sannerligen inte, menar verkligen varenda ord

Det är en åsikt, inte fakta. Hoppas du snart lär dig skillnaden ???

Jag kände likadant stor del av mitt vuxenliv och har barn idag. Kan inte tänka mig ett liv utan honom nu men jag tror absolut inte att alla som inte får barn ångrar sig. Vi ” fylls” helt enkelt av olika saker. Jag mår bättre än jag någonsin gjort i mitt familjeliv men är fullt övertygad om att det finns människor som aldrig skulle orka och inte skulle vara lyckliga i det livet. Man måste vara självuppoffrande typ hela tiden. ?

Man ska absolut inte ha barn ”ifall att” det var det dummaste. Min mamma hade en lovande karriär, reste runt och levde precis det livet hon ville tills hon blev gravid oh bestämde sig för och bilda familj. Det gjorde henne till en bitter människa som tog ut sin frustration på mig och min syster. Tom nu när jag har barn säger hon ”ha inge fler, förstör inte ditt liv” och det är så sårande och höra det när man faktiskt vill ha fler och har orken och motivationen och ta hand om sina barn. Men men, alla vill faktiskt inte ha barn och framförallt bör inte alla ha barn….

Bra skrivet!

/Från en annan som känt sig oönskad och i vägen

Tack ni alla som sagt emot ”Ella”. Oavsett om hen trollar eller ej (man får ju hoppas). Skönt att se öppna människor som kan tänka lite bredare.. ??

Det är jag, ”barnfri” alltså som tackar..

Bry dig inte om ”Ella” 🙂 Vissa människor anser sina egna högst subjektiva åsikter vara fakta av någon komisk anledning men du vet vad du vill och vad du känner, det är ju det som egentligen spelar någon roll. Jag är helt övertygad om att vi blir lyckliga av olika saker.

Nej, jag struntar i hens larv egentligen. Tack ❤️

Jag tror att många som skaffat barn också ångrar sig. Fast det får man ju hålla hemligt…

Och i anonyma undersökningar så visar det sig att det är rätt så vanligt att folk ångrar att de skaffat sina barn. (Men det är för tabu för att säga så länge man inte får göra det anonymt.)

Jag är en klimataktivist har inga barn och tänker inte heller skaffa barn. Miljön går före barn.

Haha alldeles för präktigt, det där tror jag inte alls på. Det är mer ett svepskäl för att försvara sitt beslut eller ofrivilliga barnlöshet inför andra och samla godhetspoäng på kuppen.

Gällande själva sakfrågan så är jag själv barnlös och 37 år gammal. Har alltid känt mig säker på mitt beslut då jag trivs bäst helt själv. Alltså bättre utan en partner än i ett förhållande. Det är en sådan underbar känsla av frihet att aldrig behöva kompromissa eller störa sig på någon annan. Jag har heller aldrig gillat att omge mig med barn mer än under korta stunder då det kan ha varit mysigt för stunden. Men i slutändan så blir dom ju alltid jobbiga och ett störningsmoment i ens frid.

Jag förstår ju såklart att det blir en annan grej när det är ens egna små ”gulliga” avkommor, att man kan få en helt annan känsla/kärlek och tålamod inför det. Men samtidigt så har det aldrig varit någonting som lockar mig och jag är fortfarande övertygad om att jag trivs bättre själv.

Den enda egentliga farhågan som jag har inför barnlösas är rent egoistisk. När jag är gammal och grå så blir man ofrånkomligt ointressant. Då kommer ingen bry sig om en längre just förutom dina barn, om du nu har gjort ett korrekt jobb med dom under uppväxten.

Läser mitt eget inlägg och blir bara mer övertygad om att det ändå är helt rätt beslut att förbli barnfri.
Jag bör verkligen inte skaffa barn då det ändå bara skulle vara av egoistiska skäl.

Håller med om allt du skriver förutom det första. Vi som är unga har vuxit upp med en helt annan bild av verkligheten än de som är födda på 80-talet och tidigare. Det klart vi tänker på klimatet, jag menar come on det är vår framtid. Så klimatet är visst en legitim anledning att inte skaffa barn och jag tycker inte du som verkar så sund i övrigt ska förkasta andra människors förhållningssätt i frågan.

L //

Jag skriver egentligen mest utifrån mitt eget relativt snäva perspektiv.
Jag är själv för egoistisk för att tänka på det sättet- och tror också att majoriteten är det.
Anser också att det ligger i nutiden att för sin egna ros skull vilja upplevas som god och uppoffrande men uppfattar det som att det oftast i slutändan är ett spel för galleriet.
Hur som så vem är jag att döma, det finns ju finare människor än mig också.
Puss.

Bra tänkt, plus att det nästan känns oschysst att lämna över denna skiten till någon som ska leva i 100 år TILL? Nej gud vad egoistiskt!

Fy fan för dig. Äckliga person! Vad hjälper detta inlägg? Alla KAN inte skaffa barn, alla vill inte och vissa vill fylla sitt liv med annat. Vi som inte kan få barn kommer inte gå till dig och säga att du kommer ångra att ha spenderat ditt liv med samma karl eller skaffat barn med dito. Usch! Men Ella låter som ett namn på en gammal person så du kanske är utdöd snart *fingers crossed*

Alla får väl ändå ha olika uppfattningar och diskutera saken med just sina egna perspektiv, jag håller inte heller med henne men oförskämt av dig att kalla henne för en äcklig person?
Varför har du fått för dig att alla ska smyga på tå och anpassa sig efter just din situation?

Man kan ju ha barn i sitt liv utan att avla dem själv. Man kan leva fullständigt lycklig och nöjd utan barn. Och man kan kanske ångra sig. Jag tror inte att man ska skaffa barn för att alla andra har dem. Vänta åtminstone till du är säker.

Barnfri, jag är precis som dig i dessa tankar. Varför skulle man skaffa barn bara för att vara glad över det när man är gammal? Nä, man kan ha massor av barn omkring sig om man vill även utan att skaffa egna.
Varför har man ett behov av att skaffa barn? Eftersom jag inte kan svara på den frågan borde jag nog inte ha några barn, ser liksom inte en enda fördel som lockar, får bara ångest av tanken.
Mina föräldrar borde inte skaffat barn, många föräldrar borde inte skaffat barn. Barn skaffar man om man VILL och kan erbjuda kärlek och trygghet 24/7 – inte för att man SKA.

Ha en fin kväll ?

Ella, jag förstår att du skämtar och tycker det är respektlöst och tråkigt.

Att ha barn runt omkring sig uppfyller verkligen inte samma mening och behov som det innebär att säkra sina geners överlevnad. Man skaffar inte barn för att man har lust att hänga med lite barn, man skaffar barn för att det är vår mest elementära drift.

Det är möjligen din elementära drift, men inte min. Förstår du nu?

Ja men så är det väl fel på mig som inte har den driften då, nöjd? Eller så är jag mer än ett djur och inte bara följer biologiska drifter hit och dit, haha.

Du barnfri verkar ju lite mer civiliserad än ”Ella” i alla fall (eller typ Lennart, Göran, Sven eller vad ”hon” nu heter på riktigt).

Haha tack ? Ja det får man hoppas..

Vi lever inte på stenåldern Ella, våra geners överlevnad är inget normala människor drivs av längre

Hej Ella ! Jag är inte långt ifrån pensionen..tjo, ett par år kanske 🙂 men jag är barnfri och har inte ångrat det. Jag är väl förankrad i detta beslut och jag vill gärna tro att du kan hålla med om att mina personliga känslor i detta har större tyngd än vad du antar. Jag kan narurligtvis inte påverka dina åsikter, men jag vill lyfta mig själv som exempel. Jag har aldrig känt saknad efter barn och då lever jag faktiskt ganska så ” introvert ”, dvs jag kan inte direkt hävda att jag fyller min tillvaro med vänner, partaj, resor, katter, hundar, jobb, hobbies så till den grad att se skulle kompensera en barnbrist. Jag har och har haft mycket tid att i min ensamvargstid emellanåt fundera kring detta . Bästa Hälsningar !

Jag tror du gör världen en tjänst om du inte sprider dina gener vidare Ella! Alla är helt enkelt inte lämpligt avelsmaterial.

Jag vill inte ha barn, passar inte in i min liv alls. Men ändå känner jag en längtan? Vad gör man?

Låter som om du skulle ångra dig om du inte försökte få barn?

Skaffar såklart! Risken är större att du ångrar barn du inte fick än att ångra de du fick! Du har ju ändå en längtan.. det betyder ju att du vill tänker jag..

För att det enligt normen förväntas att du ska skaffa barn, därför har du en längtan. Att skaffa barn grundar sig helt och hållet i egoism. Om du inte vill ha barn ska du inte skaffa barn.

Hej!
Jag och min man är rörande överens om att vi inte ska skaffa några barn. Det finns mycket som talar emot att skaffa barn men för det allra första: har man minsta tvekan så avstå.

1. Det behövs inte ett enda till barn på jorden. Det finns så många barn som föds oönskade och därmed hamnar på barnhem. Adopteringsprocessen borde underlättas avsevärt av den simpla anledningen att det finns så många oönskade och oälskade barn som utan tvivel skulle få det bättre med adoptivföräldrar. Vi har sagt att om vi en dag vaknar upp och plötsligt vill ha barn så adopterar vi.

2. Barn är jordens största miljöbov.

3. Att skaffa barn är rent själviskt. Enda anledningen till besattheten västvärlden har av att skaffa barn beror på att det är så samhället är strukturerat. Att prata om biologiska klockor och att det ligger i människans natur är bara tramsigt. En logisk person kan förstå att vissa begär måste begränsas i ett modernt samhälle. Vi undanhåller oss från många primalbeteenden. Varför inte barnaavlandet?

4. Ett barn orsakar en gigantisk kil i ett förhållande. Ingen av er (med antagandet att ni är två som ska uppfostra barnet) är längre någonsin prioriterad igen. Barnet är 100% i fokus. Återigen är det hur det nya samhället verkar vara uppbyggt på idén att det är barnen som styr föräldrarna och inte tvärtom. Korvstroganoff till middag och efter det Idol. Er relation handlar efter ett barns födsel endast om barnet och hens behov och önskemål.

5. Ett barn kostar extremt mycket pengar. Jag reser hellre en gång i månaden än betalar för blöjor, skridskor och luciatågsuppträdanden. Jag ska inte ha några barn och trots det tvingas jag betala skatt för andras barn iom barnbidraget som delas ut. Vad får jag som barnfri i gengäld? Nada. Och bara för att föregå er som kommer dra in invandring, sjukvård och pension kan lägga ner. Ingen väljer att fly krig och elände. Ingen väljer att bli sjuk. Ingen väljer att bli gammal och arbetsoduglig. Att skaffa barn är ett eget val.

6. Du som tror att A L L A som inte skaffar barn ångrar sig: D E T S T Ä M M E R I N T E. Jag känner till en massa härliga barnfria människor som inte har en minsta ånger eller längtan. Tvärtom.

7. Om du fortfarande tvekar borde du ta en utflykt till ett lekland eller dyl. för om det inte ändrar dig då kanske du ska ha barn. Men då ber jag dig överväga adoption först och främst. För de oönskade barnen och jordens skull.

Lycka till och trevlig helg!

HAHAHHAHAHAHAHHAHAHAHAHHAHAHAHAHA bara älskar när folk uttalar sig så starkt om något de inte har en aning om ?

Hejsan!
Du-kan-inte säga-något-förrän-du-har-provat-argumentet kan inte appliceras på barnavlande. Ett oåterkalleligt åtaganden för resten av ens liv är vad det är. Om man är osäker så ska man avstå. Åtminstone för barnets skull. Återigen är det rent själviskt att skaffa barn.

Västvärlden är besatt av att skaffa barn? Vi skaffar ju inte ens tillräckligt många barn för att befolkningen ska kunna öka, det är det andra delar av världen som står för.. Och ”varför inte sluta avla barn”? Ja varför lägger vi oss inte bara ner o självdör.

Och varför ska jordens befolkning öka???? Herregud, häng med!

Hej där! Hoppas du hänger med i samhällsdebatten. Det behövs inte en enda människa till på jorden. Inte en enda. Dessutom så vore det absolut bästa om varenda människa på jorden försvann. Lägga sig ned och självdö? Varför inte. Jorden är all for it!

Instämmer med Barnfri. Jag är nu medelålders och ännu har jag inte ångrat min barnfrihet genom livet. När jag var ung påpekade alla jag skulle ångra mig om jag inte skaffade barn. Jag svarade alltid ”hellre ångra att jag INTE skaffade barn, än ångra ATT jag gjorde det”. För det finns många kvinnor som ångrar att de skaffade barn, även om det är tabu att erkänna. Jag är en person som älskar min frihet och barn har för mig alltid inneburit extremt tungt ansvar, kraftigt försämrad ekonomi, förstörd kropp, kvinnofälla och ofrihet. Jag har absolut inte velat vara låst vid ev. barns pappa för resten av livet heller. Läste en undersökning för ett tag sedan som visade att singelkvinnor utan man och barn är lyckligare och när jag ser mig omkring bland kvinnor i min närhet så verkar det faktiskt vara så. Jag har aldrig ångrat mitt val och jag kommer inte att göra det framöver heller. Jag är glad över att ha varit fri att göra vad jag vill genom livet och jag tackar mig själv varje dag för att mitt unga jag inte lyssnade på olyckskorparna.

Om dubredan velar och behöver pepp så tror jag nog att du behöver fundera på om du verkligen kan leva med det beslutet.
Livet är kul när man är ung men ju äldra man blir desto mer behöver man ”sina egna” dvs familj. Inte alla såklart men de flesta.

Annars:
Slippa graviditey
Inga sömnlösa nätter
Slippa trotsåldern
Inte oroa sig över uppfostran
Inga dryga tonåringar
Slippa oroa dig över hur de mår eöler var de är hela tiden
Du kan resa när du vill
Vara en dålig förebild hemma haha
Äta godis utan att någon snor allt gott
Slippa ljuga om att varm choklad är kaffe
Kolla sexiga filmer
Dejta fritt
Osv

Barn kostar pengar. Du sparar mycket mycket pengar på att inte ha barn

Pengar hälsar inte på en när man är gammal. När sjunde katten har dött av ålderdom. Gubben fick en hjärtinfarkt och dog för 12 år sen och hemtjänsten består av lata ungdomar som inte vill småprata. Då kommer du ångra dej.

Skaffar väl en ny katt då? ?
Skämt åsido, du verkar tro att barnfria inte har vänner eller annan familj och släkt?

Vad hindrar dig från att skaffa en åttonde katt?

Ännu värre att ha flera barn som gammal och ändå hälsar ingen på mer än 20 minuter om året…

”Hemtjänsten består av lata ungdomar som inte vill småprata” alltså lägg av nu…

Eller hur! Jag har sett hur hemtjänstpersonal här på nära håll kämpar på att utföra de moment de ska på ett helt orimligt minutschema. Ofta hinner de inte med det. Sen att ha tid för att småprata utöver det finns ytterst sällan någon möjlighet till.

Eh personen säger att hen inte vill påverkas av normen och du fortsätter att prata om ”de flesta” samt ifrågasätta beslutet som hen har kommit fram till?! Slår vad om att du har barn själv ?

Eller hur?! Varför svara om du inte är barnfri?
Livet kan va kul som du säger även när man inte är ung! ?

Varför så bittra? Inga barn som skänker er glädje i dessa dystra stunder?

Jag är inte bitter, jag är glad och nöjd. Såg du inte smileyn? ?

Att det kan vara så oerhört provocerande att säga att man inte vill ha barn! Det är för sjutton som att kasta in en molotov cocktail.

Hahaha faktiskt. Vad är det folk reagerar på? Varför måste JAG ha barn enligt dem?

Jo det tror jag nog men nu var det barnfrihet och inte barn som TS ville ha diskussion kring. Vi har bara använt oss av enkel läsförståelse och sedan slutledningsförmåga. Ingen bitterhet här vad jag kan se, utom denna ”Ella” då men det är ju bara rn typiskt ÖS freakshow.

Eller hur?! Varför svara om du inte är barnfri?
Livet kan va kul som du säger även när man inte är ung! ?

Haha det hängde sig så trodde inte det kommit fram och bytte namn ?

Är du verkligen barnfri som skriver så? Vet inte om vi tolkar ordet pepp olika eller om det är ett konstigt ordval. Jag är säker på mitt beslut men menar att man har kanske inte så ofta andra barnfria vänner eller så och man kan känna sig ensam i det. Vill liksom ”gotta mig” i allt härligt det livet kan ge.
Jag är 35 och varit gift i sex år. Så inte så ung. Vill fortfarande leva som en 25 åring eller nåt känns det som (fast med mer pengar än jag hade då) ? Alla är olika.

Jag är också 35 och har varit gift i sex år. Jag har egentligen vetat sen jag var liten att jag inte vill ha barn och nu känns det bättre än någonsin. Det jag kan sakna är andra barnfria vänner nu när alla jämnåriga vänner har småbarn.

Härligt!
Samma här! Var bor du?

Jag bor på västkusten- några mil norr om Göteborg. Du då?

Stockholm..

Dejta fritt? Så bara för att man inte vill ha barn förutsätter du att man är singel? Jösses, snacka om att själv leva ett inrutat normliv, dvs det som barnfri INTE vill.

Men kul för barnen om du släpar hem nån ny varje helg…snacka om att känna sig träffad.

Missförstod du min kommentar eller vad?

Gjorde du? Ditt spån…

Ja dejta fritt tror jag inte min man skulle va så glad över om jag gjorde.. ?

Man kan dejta sin man helt fritt. Har man barn blir dejttillfällena mycket färre

True! ?

Nej, hon velar inte. Läs mer noggrant 🙂

Slippa graviditet – sant.
Inga sömnlösa nätter – behövs inte alltid föräldraskap för att sova kasst.
Slippa trotsåldern – sant.
Inte oroa sig över uppfostran – sant.
Inga dryga tonåringar – alla tonåringar är inte dryga.
Slippa oroa dig över hur de mår eller var de är hela tiden – sant.
Du kan resa när du vill – man kan resa med barn alt. skaffa barnvakt.
Vara en dålig förebild hemma haha – sant.
Äta godis utan att någon snor allt gott – mina barn snor inte mitt godis, jag äter när dom sover. 😉
Slippa ljuga om att varm choklad är kaffe – va? Varför? Det jag dricker är mitt, inte mina barns.
Kolla sexiga filmer – det gör jag när dom sover.
Dejta fritt – pja, dejta kan föräldrar också men nä, kanske inte lika fritt.

Jag arbetar med barn och njuter av att vara barnfri när jag är hemma. Bara att kunna ha det tyst och så otroligt skönt, när man på jobbet har tolv ettåringar som flänger runt och skriker.
Älskar att min man är mitt livs stora kärlek, inget barn som ”trumfar”. I övrigt är det så klart najs att göra vad vi vill. Dra på långweekend när vi vill, ha långa arbetsdagar och sedan träning och studier utan att känna att det påverkar någon annan. Ingen skuld eller dåligt samvete över att vi sabbar någons uppväxt.
Det känns även bra att inte föra vidare mina gener, som är fulla med psykisk ohälsa. Och tusen andra anldeni gar till, så klart.

This!?? Två anledningar till jag glömde.. Vet inte hur jag skulle palla mer ljud och spring när jag väl kommer hem efter en dag med massa barn.. Och det andra som känns lite tabu.. Vill inte älska nån mer än jag älskar min man och att han ska älska nån mer än mig. Vill va nummer ett. Och ha vårt förhållande ”ifred” och för oss själva. ❤️

Känner samma angående förhållandet, vill jag och framtida partner ska sätta varandra först. Men är nog sant att det är lite tabu att säga så, att man är självisk på nått vis.

??
Eller hur, men egentligen är ju det mesta vi gör själviskt. Även skaffa barn (man skaffar för sin egen skulle, och inget fel med det såklart).

Här kan du få lite pepp från nån med barn, som ändå längtat efter barn lääänge. Att ha barn är att aldrig mer äga sin tid. Allt från att gå på en spontandejt, gå på bio, springa ner till affären för att köpa en Cola, ta sovmorgon mm måste stämmas av med nån annan först. Att säga bye bye till högljutt sex, att lyssna på musik när man vill och att ständigt bära på oro. Det är helt ok att välja bort allt detta.

Tack! ??
Just det där med att äga sin tid som jag tänker mkt på. Då har jag inte helt fel då..

Jag vill alltid äga min egen tid! Heja heja vi som vågar välja bort normen för att den inte passar just oss!

Fast efter väldigt kort tid äger man ju sin egen tid igen, barnen blir snabbt större och det är snarare föräldern som längtar efter mer tid med barnet ?

När man läser här verkar folk tro att småbarn förblir småbarn tills de fyller 18!

Det är väl helt normalt att inte vilja ha barn, men att ange egentid som orsaken är ju väldigt kortsiktigt. Egentid är tillbaka snabbare än man tror!

Nej, som förälder bör man se till att barnen kommer iväg till skolan, förväntas hjälpa till med läxor, inte lämna dem ensamma, rodda med mat och kläder, skjutsa till aktiviteter, föräldrarmöten, utvecklingssamtal. Man bör dessutom lära sina barn vissa saker vilket kräver att man konstant sätter gränser.
Jag vill äga min tid och inte anpassa mig efter en jäkla massa rutiner man inte kommer ifrån som förälder.
Mina vänner med barn äger definitivt inte sin tid. Inget fel i det, såklart, men det passar bara inte alla.

Men hur länge varar detta menar du? Att se till att de kommer iväg till skolan och hjälpa dem med läxor är ju inte direkt betungande, isåfall skulle man ju tycka synd om folk som har krävande jobb, stor trädgård eller hund också. Sedan säger det swoosh och ungen är 18.

Du tycker inte det nej. Jag tycker inte synd om nån, men skulle inte vilja ha hund eller stor trädgård heller ?
Ansvaret blir inte mindre direkt.

Jag tycker definitivt synd om de som har två tre barn, stor trädgård och hund. Tiden räcker omöjligt till för att hålla alla inblandade i skick. Tycker därför även (mest) synd om hunden.

Min äldsta är 17, hon har kommit iväg till skolan & skött läxor & tider (även tandläkare och VC) sen hon var 13 år. Helt på eget bevåg! Och halvt självständig sen 10. Nu är hon snart vuxen och det känns som att tiden har bara flugit iväg! Snart bor hon inte ens här längre….

Nej, alla föräldrar längtar inte efter mer tid med barnet, sluta generalisera. Men har man inte vuxit upp i ett kärlekslöst hem antar man kanske att alla människor är likadana? Ut och träffa folk, se världen från andras perspektiv, bredda vyerna!

Jag har sett mer av världen än de flesta vågar jag påstå, trots att jag har barn ? men kanske har allt att göra med när man skaffar barn. Jag väntade tills i sista minuten, har gjort allt och sett allt redan, levt i fattiga länder och träffat människor av alla sorter och med extrema liv… och då framstår det inte betungande med några barn. Människor klarar mycket mer än så.

Jag väntade oxå länge med att skaffa barn. Att vara nära pensionsålder när barnet är 18 känns inte som swoosh.

Jag har också rest mycket. Grejen är ju att jag vill fortsätta leva detta liv utan uppehåll för barnafostrande. Skulle säkert klara av det men nu anser jag ju att man inte behöver göra jobbiga saker bara för att andra står ut med mer. ?

Jag har också rest mkt men grejen är ju att jag vill fortsätta med det livet utan paus för barnfostrande.
Tror absolut jag skulle klara av det. Men jag anser inte att man måste göra jobbiga saker, göra livet mer komplicerat bara för att man skulle klara det/andra har det värre. ?

Tycker inte det är kort tid.. Ok de måste inte passas 24/7 i 20 år men en tioåring kräver mkt tid. Och du måste finnas där för dina tonåringar, de kräver sitt..
Det är inte bara egentid utan eget liv. Men är inte emot folk som har barn som sagt, så kommer personligen nog inte diskutera för eller emot mer.

Men det ni missar är att det är ju för sina egna barn man gör det, dvs det är inte som att hjälpa grannens barn eller klippa gräset åt grannen, det är inte betungande utan det ger positiv energi, när man gör det för sin familj är det mot sig själv man är hjälpsam.

Fast så känner faktiskt inte alla. Läs i tråden här så ser du flera som tycker det är jobbigt. Vad vill ni, övertyga oss att skaffa barn?

Att barn inte är betungande är ingen objektiv sanning. Det finns liksom inga universala känslor om barn utan de är högst individuella.

Jag som skrev ovan är ensamstående förälder. Lite extremt kanske men Du får gärna peppa mig om när man får äga sin tid igen, för just nu känns det väldigt långt borta. Sen skulle jag nog säga att egentid och äga sin tid är två olika saker. Så länge jag måste finnas till hands äger jag inte min tid. Det måste jag även som tonårsförälder.

Jag tror det är bra att vara behövd och inte äga sin tid hela tiden.
I Sverige har vi så mycket psykisk ohälsa. När jag bodde i andra länder, fattigare länder med annan kultur etc, hade ingen – I N G E N – fokus på egen tid eller att äga sin tid. Man lever med andra och deras tid är din tid och din tid är deras tid. Långt från den svenska mentaliteten, jag vet, men också människor som är generösare, bättre på att se livet i stora perspektiv och ofta faktiskt gladare i vardagen, trots alla problem.

Jag ÄR behövd av andra, bara inte egna barn.

Så om dina barn dör så är inte du behövd av någon? Kul liv…

De flesta har barn idag och psykiska ohälsan är högre än någonsin, säger det dig inte att fler borde välja bort barn istället samt att de kanske mår psykiskt dåligt pg av barnen de har. ?

Jag skulle nog våga påstå att det inte är barn som är orsaken till den utbredda psykiska ohälsan. Det är snarare hur dagens samhälle ser ut idag som är den största boven, med höga krav på individen i allt från hur du ”ska” se ut, till hur ”bra” ditt liv verkar i sociala medier till krav från arbetsgivare, vänner och familj. Alla är naturligtvis olika men min psykiska ohälsa har blivit mycket bättre sedan min dotter kom. Jag är mer tillfreds och känner att mitt liv har fått en större mening. Numera är det inte alls lika viktigt hur mitt liv kan verka i andras ögon. Men som sagt, alla är olika och det finns inget rätt eller fel.

”väldigt kort tid” hahaha jag tror vi har olika definitioner. För mig är 2-3 veckor väldigt kort tid, men inte 12 ÅR eller hur länge det nu tar innan man kan lämna barnen själva och bara dra en helg?

Varför skulle man inte kunna göra en helgresa som förälder menar du? Man kan skaffa barnvakt, resa med vänner och den ena föräldern är hemma med barnen, eller resa med barnen. Jag har rest med mina sedan den äldsta var en månad gammal (vi bodde utomlands), ser inte problemet med det?

Ja dom första 5 åren är det så. Men när dom fyllt 6 år så kan man göra mycket av det du säger att man inte kan. Barn är inte bebisar hela livet vettu.

Men nu är det ju så att man inte har en aning om vilket barn man får. Vissa människor behöver mer stöd än andra.

Ja min killes morbror bor fortfarande hemma, kan inte sköta ekonomi eller ens typ fungera i en konversation, han har en psykos kommer aldrig bli vuxen trots att han är 53. Så min killes mormor har inte hafft egentid på typ 60år, han kan ju inte lämnas utan barnvakt och hon hade 3 barn innan också.

Här är något som alla bör tänka på innan de skaffar barn. Alla barn föds inte friska och är inte heller friska genom livet. Kvinnor som har fått barn med olika diagnoser, funktionshinder osv har inte fått det fantastiska liv med barn som de tänkte sig från början. De har gått från vanliga människor med vanliga betalda jobb till hemma-vårdare av barn på heltid. Många mammor har även barn som t.ex blir psykiskt sjuka och som flyttar hem igen i vuxen ålder. Barn är ett tungt ansvar, livet ut så länge man lever. Det gäller att vara beredd på det och inte inbilla sig att livet med barn kommer att bli lull-lull rosa rosenskimmer. Det är helt enkelt inte sant, vare sig med sjuka eller friska barn. Så mycket vet vi.

Va är det sant??

Till Linda..

haha! högljutt sex? Är väldigt nöjd med mitt sexliv och jag är 2 barns morsa. Högljutt eller ej så har jag inget att klaga på..

För att du inte vet annat ?

Där har du fel

Jag skulle inte heller klaga, om jag gillade vanilj. Det gör jag icke.

Jag kan inte påstå att jag helt bestämt mig men snart gör den biologiska klockan det åt mig om inte annat. Men ärligt talat, att ha småbarn är inget som lockar mig alls. Om man fick barn när de var typ 7-8 år skulle jag definitivt vilja ha. Men grejen med att vara gravid, sen bebis, sen småbarn.. Alltså, nej. Tycker det är enormt svårt att veta om jag ev. vill ha barn för att jag vill det eller om jag bara försöker leva upp till en norm. Varför har du tagit det beslutet? Något speciellt som ”avgjorde” det?

Jag kan tänka mig en bebis, sen en sexåring (ääälskar sexåringar, jobbar med barn som sagt) och sen ett vuxet barn. Är i samma situation som du annars så det var pga biologi dags att försöka eller vara beredd på konsekvenserna så att säga. Har tänkt mkt fram och tillbaka och det är väl just att jag kan tänka angående det som jag tycker är ganska talande. Många KÄNNER ju snarare att de vill, att de behöver, att de längtar. Det är ganska svårförståeligt för mig, har nog ingen biologisk klocka eller så har den stannat ? Jag ser mest jobb och ofrihet framför mig när jag föreställer mig livet med barn (för mig alltså, vet att alla inte upplever det så eller annars tycker det är värt det ändå). Rädd att ångra mig, bli mindre lycklig om jag skaffar barn trots att jag känner såhär. Tycker det ska vara efterlängtat och önskat. Önskar dig lycka till med ditt beslut.

Jag är helt med dig! Om jag kunde få ett lite äldre barn skulle jag kanske vilja ha det. Jag vill absolut inte vara gravid, genomgå förlossning och allt det och ta hand om en baby. Det finns inget med det som intresserar mig.

Jag hade inte heller längt, särskilt inte efter småbarn. Sedan blev jag gravid när den biologiska klockan klämtade midnatt och var tvungen att ta ställning. Funderade mycket på hur jag tänkte mig mitt liv som tex 50+ och inte bara i ett kort perspektiv just nu och några år av småbarnspyssel. Kom fram till att jag såg mig själv med en familj som består av fler än mig och min livspartner. Har kämpat på hårt men det underlättar att ha någon att dela på slitet med, sedan blir barnen stora och självständiga. Har aldrig ångrat mitt beslut som varken var enkelt eller självklart.
Ville bara skicka med som råd att försöka tänka på livet ur ett större perspektiv än bara missad egentid i några år.

Fattar faktiskt inte er som börjar prata om ”åh jag har barn det är så bra bla bla”. Det var inte alls det det här handlade om? Starta en egen tråd?
Nu låter det här jätteotrevligt mot dig Anonym 21.34, inte meningen, du var ändå ganska mild i detta.
Men ni beter er konstigt nu, flera här har redan bestämt sig och efterfrågar inga råd!

Jag svarade främst till ☘️ 20:16 om vad som avgjorde det för mig, inte till övriga i tråden som redan bestämt sig. Var och en får göra som hen vill.

Ok, då ber jag om ursäkt till dig!

Jag har barn och svarar gärna:

Många sömnlösa kvällar
Mindre spännande sex, förut kunde jag o mannen ha sex på en kulle ute i naturen efter utebiokväll och nu hinner/har man knappt lust för missionären.
Dyrt dyrt dyrt!
Jobbigt med alla ofrivilliga ”vänskaper” typ folk på öppna förskolan som vill umgås osv.
Jobbigt att man hamnat i facket ”vi som har barn” för den är fan sämst o så djävla pretentiös.
Aldrig få va sjuk ifred o bara titta på serier i en vecka.
Så mkt ångest kring ”mår han bra, fan varför blev jag arg på honom” osv
Alltid en oro att ngt ska hända barnet
Det är smutsigt med barn, kladdiga fingrar o bajsiga blöjor o springmaskar hit o dit
Alltid dåligt samvete att jag ej är/gör tillräckligt. Förut var jag en jävla fena på mitt jobb – en stjärna. Idag är jag en nobody som antingen nedprioriterar barnet eller jobbet. Man kan inte göra karriär o hämta vid 15 (nej tycker fan inte d är okej med långa timmar på förskolan).
Kroppen förstörd både på utsidan o insidan.
Man åldras snabbare
Tycker många – konstigt nog – blir mindre sympatiska när de får barn (ja det bevisar ju vissa urblåsta kommentarer här)

Alltså har ni ingen barnlängtan så kör hårt o njut för fan!!! Vem fan behöver ni göra ursäkter för? INGEN

Härligt inlägg! Verkligen sant det där med karriär och förskolan. Förstår inte varför man skaffar barn och sen inte vill spendera tid på det?
Barn > karriär och tycker man tvärtom bör man avstå barn för de ska alltid komma i första rummet (enligt mig).

Vill och vill. Man måste ju kunna försörja dom också. Jag har bara ett barn men är ensamstående och trots att jag tjänar bra så måste jag jobba heltid då vårt samhälle är byggt för att man ska vara två och dela på allt.

Hahaha jag älskar din kommentar. ”Ofrivilliga vänskaper” var helt underbar!

Jag är för NCDI – No Children Double Income

Jag ser mest nackdelar med barn.
Sömnbrist.
Ångest över att de inte ska må bra. Tror att jag skulle bli värsta hönsmamman vilket varken är bra för mig eller barnet.
Dyrt. Har knappt råd att leva själv, känns som jag skulle behöva offra så mycket av mitt eget liv. Konserter, bio, äta ute. Plugga, om man vill byta karriär mitt i livet. Själv är jag 39 så det är snart för sent ändå. Men som sagt normen är att ha barn och det skulle vara enklare att göra som alla andra, som tur är har jag vänner som också har valt bort barn.

Men gud ja! Är du jag? Haha. Har tyvärr inga barnfria vänner och det blir lite ensamt. Ser ju även på dem hur mycket tid och energi det tar, vad de får offra och hur deras relationer är. Men jag ska försöka skaffa (vänner alltså, inte barn!) Om nån av er barnfria bor i Stockholm och gillar liknande grejer kan ni ju säga till ???

Bor just nu i Örebro pga studier. Annars i Göteborg.

Hear you sister! Är relativt säker på att jag inte vill ha barn pga graviditet och sömnlösa nätter, häng på IP klockan 7 en lördag, skrik i mataffären, föräldramöten, läxläsningar osv osv osv. Däremot vill jag ha äldre, myndiga, barn men är högst tveksam till om vägen dit är värt det för, förutom tidigare nämnt, så kan jag ändå inte styra den/de till de vuxna människor jag vill umgås med. Bara denna insikt gör jublar jag inte bör skaffa barn. Tänker att jg ska hitta en man med egna, vuxna, barn som jag ska charma skiten ur. Tänker att det ska lösa det negativa med barnlöshet som typ ensamhet och inga barnbarn. Vill hellre ha barnbarn än barn.

Men ja! Ja, vuxna barn kan ju vara nice, beroende på som du säger… Många pratar om det där ”när du är äldre”.. Men jag kan inte leva mitt liv för framtiden känner jag. Ha det jobbigt och offra mycket nu och lång tid framåt för en eventuell belöning senare. Som i Fucking Åmål ”jag är hellre lycklig nu än om 20 (40 typ i detta fall) år!” ?

Oj, jag är visserligen bara 28 men för mig känns det så naturligt att vara barnfri. Liksom jag kan inte se mig som mamma och är glad över att vi har möjlighet att slippa.
Förutom det gör jag såklart miljön en liten tjänst, slipper inkräkta på min egna tid och lust och får leva som jag vill.
Jag har hundar och kommer nog alltid ha men inte barn. Räcker med vuxna bonusbarn

Jag bestämde mig för att inte skaffa barn när jag insåg att jag pga ptsd, ångest och stresskönslighet aldrig skulle kunna vara en sådan bra mamma ett barn förtjänar.

Min partner är bipolär och är i dagsläget stabil men jag måste ha med i beräkningen att jag skulle kunna komma att stå där själv under vissa perioder vilket kanske hade funkat med en stabil förälder men inte när båda i perioder är sköra.

Barn stressar mig. De låter och luktar och jag har helt enkelt inte tålamod till dem under längre stunder. Jag skulle bli en sån morsa som skriker och säger elaka saker när det blir för mycket.

Jag kan sörja ibland att jag är för fucked up för barn och tycka att det är orättvist när jag ser andra skaffa barn fastän de har mycket sämre koll på sitt känsloliv än jag. Samtidigt ser jag ju att de ibland är olämpliga som föräldrar och jag vägrar skapa en människa på så egoistiska grunder.

Väldigt moget resonerat, önskar fler tänkte lika långt. ❤️

Din partner luktar och låter nog minst lika mycket som barn…

Oj normalt svar? Lite skillnad på vuxna och barn ändå, HUR de luktar och låter ? Man måste inte ta allt personligt, attackerade hon just dina barn eller?

nej jag tog det inte personligt. jag menar bara att en partner kan nog lukta och låta minst lika mycket som ett barn. Det är min erfarenhet.

Konstig kommentar ändå…

Då får du nog säga åt din partner att ta en dusch!

Något barnlösa inte verkar tänka på alla gånger är att det är skillnad på barn och sina egna barn.
Jag gillar inte barn. Men jag gillar mina egna. Känner mig trängd och stressad av andras barn men inte mina egna.

Barnfria! Barnlös är man om man vill ha barn men inte kan.
Jag gillar barn men vill inte ha egna som sagt. Men gillar man inte barn alls förstår man väl att de inte längtar efter att skaffa egna, även om de (troligen) sen skulle älska dem?
Såhär: Man ser och hör nåt man inte alls tycker om eller dras till. Och tänker -åh, jag skaffar en sn! Inte konstigt att det inte händer tycker jag…

Jag känner precis tvärtom. Jag bryr mig inte om andra barn som jag bryr mig om mitt eget. Varför skulle jag stressa upp mig över nån annans barn? Mitt eget barn däremot, mitt hjärta blöder när han är ledsen. Det är en helt egen dimension av stress och oro.

Haha Emmeli, nej min partner skriker inte i flera timmar så jag inte kan sova eller bankar med leksaker, kräver min uppmärksamhet hela tiden eller bajsar och kissar i sängen. Hade hen gjort det så hade jag valt att dumpa vilket man inte kan göra med ett barn.

Eller var det för att jag skrev hen är bipolär som du tror min partner låter lika mycket som barn gör?? Isf har du nog ett kunskapsglapp att fylla. Hen medicinerar så du behöver inte oroa dig.

haha nej. Jag skojade lite. En partner kan vara minst lika krävande som ett barn. Jag talar av egen erfarenhet då jag har två barn och en sambo. Trodde du skulle känna igen dig men tydligen inte

Haha nej ? men bra att det var ett skämt.

Som sagt, hade jag haft en sådan krävande partner hade jag dumpat.

Jag tycker du tolkar allt lite väl bokstavligt. Jag menar inte krävande. Som sagt jag skojade lite men du inkl flera andra här inne verkar ta allt väldigt bokstavligt. Med andra ord.

Oj stackars. Du jämför din sambo med ett barn?

Haha men herregud. Varför så seriös. Jag menar bara att oavsett om man lever tillsammans med en partner eller en partner + barn så kräver de ju att man förhåller sig till varandra.

Så du har tre barn då med andra ord? Och ensam dessutom? Huvva!

Många kvinnor inser när de blir mammor att den eventuelle mannen i familjen inte är en medförälder utan bara ett extra barn.

Haha nej jag har ju inte det! Jag skojade lite. Som sagt, i min värld är BARN minst lika krävande som en PARTNER. Alltså inte så värst krävande. Det är som vilken relation som helst, de kräver tid, kärlek etc.

Känner precis som du, Ronda. Har ADD och är högkänslig. Stort behov att få vara ensam, blir irriterad och väldigt trött av för mycket ljud och stök omkring mig. Blir tömd på energi lätt av för mycket intryck. Stresskänslig och dessutom lite nojigt lagd – skulle vara sjuk av oro ständigt över mitt barn.

Jag har också flertal fall av psykisk ohälsa i familjen och jag vill inte föra det vidare. Mina föräldrar har ett helvete med min bror(han är 30 plus nu..) pga hans psykiska ohälsa. Det tog över deras liv. Jag skulle aldrig orka.

Gillar barn och vet att jag skulle bli en fantastisk mamma på många sätt. Men att vara förälder är ju inte bara att ge kärlek, uppmärksamhet och gulligull. Det är ju vardagen också, det praktiska. Jag vet att jag antagligen inte skulle klara av att vara en bra och välfungerande förälder i det långa loppet. Önskar att jag var ”normal” och inte behövde avstå. Men nu är jag som jag är och jag skulle som sagt aldrig orka med ett barn, tyvärr.

Kram till alla i samma sits.

Precis. Kärlek räcker inte. Jag tror nästan alla föräldrar älskar sina barn men alla kan inte ge den trygghet och stabilitet som krävs.

Jag har haft den här diskussionen i grupper på fb men slutar alltid i kaos då det är svårt att prata om utan att folk med psykisk ohälsa tar det personligt.

Det är ju så många variabler som spelar in. Vilket stöd man har av den andra föräldern, stöd från familj, ekonomisk trygghet mm

Hade jag haft ekonomisk möjlighet att jobba deltid och hjälp med städning etc så kanske jag hade haft energin till ett barn och till att kunna möta stressen och eventuell sömnbrist. Men nu ser det inte ut så och då måste jag acceptera situationen som den är.

Jag är hemmafru med städhjälp och endast ett barn. Älskar mitt barn över allt annat såklart, men ja, trots min priviligierade situation orkar jag bara med ett barn. Jag är också ängsligt lagd och jag oroar mig ständigt.

Jag tycker du resonerar klokt. Själv har jag alltid velat ha barn men fick en svår kronisk sjukdom när jag var kring 25år och det tog 10år att bli så stabil i sjukdomen att jag och min man ens vågade tänka tanken att ett barn kanske kan fungera.
Nu har vi ett barn och fungerar men det var efter långa överläggningar och funderingar över hur olika situationer skulle lösas och hur det blir om jag blir sämre.
Utan en stabil man, en ekonomi som funkar även om jag inte kan gå tillbaka till mitt deltidsjobb och stort stöd från min omgivning hade jag inte vågat. Just för att jag ville ge ett barn mer än bara kärlek

Precis så önskar jag att fler resonerade. Att skaffa barn är rent själviskt. Du tänker, precis som jag, på det hypotetiska barnet som föds och hens behov. Det är klokt och visar på djup självinsikt. Jag är 30 år och nykter alkoholist. När min pappa dog tog jag till flaskan som stöd. Som tur var tog jag mig ur det i tid. Det jag vill säga med det är att jag vill bespara ett hypotetiskt barn den sorg jag genomled när jag förlorade min pappa på samma sätt som du förmodligen vill bespara ett hypotetiskt barn problematik iom din och din partners ”problematik”. Jag hejar verkligen på dig och att vara barnfri är ett väldigt bra beslut.

Det bästa med att vara barnfri är just – inga barn… hade varit så drygt att ha barn eftersom jag faktiskt inte vill ha några ??

Tycker barn verkar så ofantligt tråkiga!

Alltså barn kan va sjukt roliga och mysiga tycker jag (men du tycker som du gör såklart). Men vill inte ha ansvar för dem och va med dem hela tiden..

Grejen är ju att dina egna barn är ju just dina egna, inte några random som du tycker känns jobbiga. Du skapar dig din egen lilla flock med folk du tycker är bäst och mysigast. Det är en helt magisk grej att ha gjort egna människor, jag var aldrig sugen på barn utan ”testade”, är fortfarande förvånad över hur bra det är!

För dig ja. Magiskt alltså. En del ogillar barn helt enkelt, det är ok. Tycker verkligen inte man ska skaffa barn om man inte är sugen eller inte gillar dem. Bra att det gick bra för dig men låter jävligt risky!

Mina syskonbarn är perfekta!!
För dem är jag kung! Jag orkar leka och busa länge, lägger all fokus på dem när vi träffas och när det börjar skrika och härja eller behöver byta blöjor så tack och adjö här är era barn ?

Haha så kan man se det! ?

Jag har 2 barn, o älskar dom mer än allt såklart men nu när jag har barn så har jag verkligen börjat förstå folk som inte vill ha barn. Att ha barn är som att ha hundar som du inte kan lämna ensamma ens 5 minuter, som skriker genom hela middagen, gnäller halva dagen och du måste verkligen ge upp hela ditt liv under småbarns åren iaf. Ibland fantiserar jag om hur jäkla underbart o fritt liv jag o min man hade kunnat haft om vi inte skaffade barn. Innan så var jag sån att jag inte trodde jag skulle kunna leva utan barn o längtan var så stor i mig, nu med facit i hand förstår jag att jag visst hade kunnat överleva utan barn.

Va otacksam du låter.

Men sluta, man måste få va ärlig om livet med barn. Allt är inte rosenrött.

Jag har två söner. Skulle aldrig få för mig att jämföra de med hundar. Att ha hund är tio ggr värre än ha barn.

Men chilla, inte så att jag jämförde dom med hundar på ett negativt sätt, utan mer på att barn är = ansvar, precis som med en hund men med barn så har du mer ansvar. Och du ovanför, ok du tycker jag låter otacksam, men jag älskar mina barn överallt annat o hade dött för dom utan att tveka, men gud så jobbiga dom är. ? Ha en trevlig kväll

Det kan man tycka olika om du.. ? Vill inte ha nåt av det, men väljer hund om jag måste ta en av dem!

Skönt att någon kan vara lite ärlig och förstå oss på andra sidan också. Börjar nästan tro att alla dessa som nästan blir upprörda över att vissa inte vill ha barn är såna som har känslor likt dina men vägrar erkänna det. Och därför är de rädda för att någon som väljer barnfritt ska kunna leva ett mycket mer spännande liv än de själva.

Tror mycket ligger i just det där…

Jag har ett vuxet barn, älskar henne över allt såklart men mitt liv hade varit precis lika meningsfullt om jag inte haft barn. Kanske dör att min identitet inte kretsar kring att vara just mamma uran att vara en person med yrkeskarriär och meningsfulla intressen. Att skaffa barn var ingen självklarhet alls men mannen önskade ett och jag ville inte han skulle behöva gå miste om det när det nu betydde så mycket för honom. Han tog dessutom hela föräldraledigheten själv och var en klippa i allt från dag ett. Dottern är en kopia av mig och vi är supertighta, trots att jag inte var hemmamamma. Ändå vet jag att mitt liv hade varit fullgott och lyckligt utan egna gener på vift i världen.

Hade jag inte haft barn hade jag lämnat min man, nu räknar jag ner till yngsta är 18.

Till anonym 20:42

Det här låter helt galet. Varför kan du inte lämna din man för att du har barn?

Det finns anledningar jag inte vågar skriva, av pga risk för outning.
Kanske kommer jag att kunna lämna tidigare, men förändras inte situationen så blir det inte särskilt snart i alla fall. Det är tyvärr av anledningar bortom min kontroll, men ibland gör ju livet lite som det vill så jag får väl se.

Hoppas för din skull att yngsta barnet närmar sig 18 och inte är typ 3 ?

Snacka om att slösa bort sitt liv. Man får bara ett.

Ibland blir det så, jag gör det för mina barns skull. Nej, inte för att jag tror att barn till skilda föräldrar har det sämre, jag har själv skilda föräldrar. Men av anledningar jag inte vill skriva ut pga risk för outning. Absolut inte lätta anledningar, då hade jag ju gjort något åt det.

Hoppas att det kan lösa sig snabbare än så för dig på något sätt. Utan att veta något om din situation men ibland finns hjälp att få, som en inte tänkt på eller inte vågat hoppas på eller fråga om.

Jag förstår dig. Det är verkligen inte ”bara att lämna”. Finns väldigt många anledningar till varför det inte går. Jag önskar dig god hälsa och styrka så att du kan fortsätta finnas där för dina barn.

Men du. Vi vet faktiskt ingenting om hennes liv och varför hon stannar.

Precis. Hon kan ju bo i ett annat land där det inte är självklart att hon ens får träffa sina barn efter en skilsmässa t.ex. Hon kan befinna sig i en hotfull situation på något sätt eller ja, i princip vad som helst som vi faktiskt inte har någon aning om.

Exakt

Är också rätt säker på att jag vill vara barnfri. Är i 30-års åldern och singel. Tycker mina vänner(kvinnor) som skaffat barn liksom ”försvunnit” in i familjelivet, inte att jag inte träffar dem eller att de har egna intressen, men deras huvudfokus ligger på barnen. Och de tycker jag de gör helt rätt i faktiskt, men jag har ingen längtan efter att själv försvinna in i det livet. Har växt upp med psykiskt sjuk mamma och fick egentligen redan som barn vara mamma åt henne, vilket såklart påverkar.

Minns när jag var 25 att jag tänkte att ”jag har 10 år på mig att fundera” men de åren har snart gått, och jag har kommit att inse att längtan nog inte finns där för mig tillräckligt. Jag gillar också barn, är väldigt bra på att leka och pyssla, men jag vill inte ägna all min tid och upmärksamhet åt det.

Jag har faktiskt haft turen att ha en barnfri äldre släkting, som bor ensam i en liten lägenhet i Stockholm. Hon går och handlar på marknader och går på konserter och föredrag och har läst en massa kurser även utomlands. Jag såg upp mer till hennes liv som yngre och jag gör det fortfarande. Hon är i 50-års åldern nu och säger hon är glad att hon inte skaffade barn. Hennes väninnor med barn har fått kämpa och slita med karriär och ekonomi, barn och ex-män, och ge upp sina egna drömmar, säger hon. Och vi är rätt lika hon och jag, så känns relevant för mig.

Men jag har som sagt några år kvar och kanske gör livet en helomvändning, och jag känner att jag har både längtan och viljan och kapaciteten och stödet från en partner.

Känner igen mig i mycket. Fint med din släkting! ❤️

Tack ❤️ Ja hon har nog betytt mycket, visat att det finns alternativ. Att man behöver inte bli fru och mamma, man kan fortsätta gå språkkurser och dansa och köpa vintageklänningar och för dyrt te, bara för att man vill. Hon jobbar inom vården också, så är ingen ouppnåelig drömtillvaro ?

Jag känner precis som du! ??‍♀️
Jag har aldrig haft någon barnlängtan och ofta funderat över hur vissa verkar tycka att barn är meningen med livet. Sedan blev jag lite äldre och tänkte mycket på det här med meningen med livet. Jag har kommit fram till att skaffa barn nog är meningen med livet eller åtminstone att känna att man har ett syfte, det är väl lite så vi funkar. Skaffar vi barn då har vi alltid ett syfte, någon att ta hand om och se efter livet ut. Det betyder inte att jag har ändrat min åsikt – jag vill fortfarande inte ha egna barn (är idag 30 år). Men jag kan nu förstå varför så många vill ha barn, vilket jag inte förstod innan.
Det härliga är ju att alla får välja själva. Sen att komma med argument som att man kommer ångra sig sen osv, äh då får det väl vara så. Men jag känner inte att barn passar in i mitt liv helt enkelt. Min sambo håller med mig ??

Har endast skummat igenom alla era resonemang…men spontant kan jag tycka att skaffa barn behöver inte alltid börja med att man gör ett aktivt val utan är något som sker naturligt om man befinner sig i ett förhållande. Av egen erfarenhet så föll sig allt naturligt. Åren innan jag blev gravid kunde jag inte för mitt liv tänka mig att skaffa barn, det fanns inte i tanken då alls. Men allt eftersom livet rullade på föll det sig så att jag blev gravid och livet har sen dess rullat på. Barn tar inte ens tid och innebär inte att man missar konserter, bio, restarurangbesök etc. Istället blir barnen en del av ens liv. Med det sagt har jag inget emot människor som inte vill skaffa barn. Alla får göra som dom vill.

Ok skulle aldrig lämna mitt liv till slumpen på det sättet. Då vi alltid skyddat oss ordentligt faller sig det inte naturligt…
Förstår inte hur du menar att man inte missar saker. Alla kan inte ha barnvakt ofta och man får inte ta med sig barnen överallt.

När jag blev gravid var jag i ett förhållande. Det handlade inte om slumpen utan det handlade om ett förhållande där vi levde ihop och där vi inte hade sagt varken eller om något. Jag fick barn när jag var 20 så jag missade en hel del, något som jag dock tagit igen då allt eftersom barnen blir äldre kan man skaffa barn oftare än under småbarnsåren.

Kan vara värt att nämna att jag är fortfarande i det förhållandet och vi har idag två barn. 10 och 4 år gamla.

Låter läskigt dock, särskilt så ung. Jag skulle inte ligga oskyddat om vi inte hade bestämt att vi skulle ha barn men jag kanske är ovanlig. (Menar inte detta drygt!)

Och inte tala om att det är en total slump vad det blir för barn, när man väl föder den. Samhället idag stödjer inte sjuka barn och deras familjer i den utsträckning en förälder kanske behöver för att må bra. Där kanske sitter man sen som pensionär med sitt vuxna, funktionsnedsatta barn hemmaboende, som man fortfarande tar hand om som en bebis. Folk säger att småbarnsåldern går fort och man får sin egentid tillbaka snabbt (öööh…är 10 år snabbt eller?), men det behöver liksom inte bli så. Du kanske får en unge som aldrig växer upp, blir självständig och flyttar hemifrån. Snacka om att ha ett hemskt liv, enligt mig.

Innan jag blev gravid med mitt första barn hade jag aldrig upplevt barnlängtan, ( ögonblicket när jag testet visade positivt var underbart, det var en sån lycka och ingen längtan innan utan bara en sån himla häftig och ett underbart ögonblick ) det var först när vi försökte få ett syskon som jag kunde uppleva en längtan efter en till, ett syskon. Har inte träffat många som känner barnlängtan innan ens första barnet är påtänkt.

Förstår inte riktigt.. Du längtade inte efter barn (och säger att flera du känner kände likadant) men ändå blev ni med barn? Hur tänkte ni då? Resonerade fram att ni ville trots utebliven längtan? Är bara nyfiken, intressant. Alla jag pratat med pratar om en längtan, ett behov. För min del känner jag att det är just det som skulle behövas för att jag skulle skaffa. Utan längtan känner jag inte motivation.

Vi var nyförälskade, livet var underbart och vi kände att det var vi. Och vi levde på, jobbade och tänkte inte så mycket på var vi kommer vara inom 5 år. Och så under den tiden blev vi gravida. Det föll sig naturligt att behålla barnet då allt kändes så perfekt. Vet inte hur jag ska förklara det på annat sätt.

genuin fråga: varför tänker man ens på det? Asså är det så viktigt om man vill eller inte vill? Ser många prata om att de bestämt att de inte vill ha barn på sistone och jag känner bara, jaha okej

I vilka sammanhang går man och funderar på det? Och, good for u, men personligen gick jag inte ut med att jag bestämt att jag visst ville h barn. Varför har det blivit typ en grej att ”gå ut” med att man inte vill h barn?

Tänker att, bryr signågon annan ens? Och om någon gör det, why?! ?

Hör och respekterar alla och de som inte vill ha barn men bara nyfiken på varför det är så många som skriver / pratar irl om just det nu förtiden

Instämmer. Som min kommentar ovan. Folk får det att framstå som att man måste tagit ett aktivt val. Tillhör jag en annan generation eller vad är det som pågår?

Det är väl för att det är ett så ifrågasatt beslut. Folk har tjatat på mig sen jag var dryga 20 om att skaffa barn.
Jag tänker aldrig skaffa häst heller men det är det ingen som tjatar om och därför behöver jag inte diskutera det valet.

Jo sant. Själv fick jag mitt första barn när jag var 20 så något tjat upplevde jag aldrig då jag var rätt snabb på den bollen.

Tråkig inställning ni två har. Du 21:08, det är inte speciellt konstigt att du inte gick ut med att du skulle ha barn. Varför? Jo, för det är normen. Det är nästintill tabubelagt att avstå från barn. Som kvinna ses det som det finaste du kan vara: en mamma. Folk blir orimligt provocerade och gapar om att du inte kommer att uppleva riktigt kärlek, vem ska ta hand om dig när du blir gammal, etc. Att då aktivt ta avstånd från barn är som en markering och även försöka minska de där frågorna som ”Är det inte dags att ni skaffar barn?” som om det vore en självklarhet.

Om ni två har barn är det inte konstigt att ni inte kan relatera till oss här som inte vill ha barn 🙂

Nej det är sant. Om du är singel och utan barn är det inte så konstigt att du inte kan relatera till oss heller…..

Ärligt talat efterfrågade TS efter andra barnfrias pepp och råd men GIVETVIS måste ni komma in och gaffla om hur fel vi barnfria har. Absolut ingen har frågat er.
Varför utgår du från att jag är singel? Jag är lyckligt gift sedan två år tillbaka. Ingen av oss vill skaffa barn.

??????❤️

Som sagt, har själv två barn och om man väljer att inte skaffa barn för att man menar att man ger upp biobesök etc så anser jag att man grundar beslutet på lite fel grunder. Frågan om att skaffa barn är väl större än så?

Tror inte du fattar.. Man ger ju upp lite mer än så. Nån annan måste komma först och man ändrar sitt liv. Sen om man inte är sugen också, så varför? Ja frågan är större, vill jag ägna en stor del av mitt liv åt detta eller inte. Förstå att folk är olika. För mig väger min frihet, resor, restaurangbesök, upplevelser, mkt tid med min partner, sex, pengar mm mer än att ha ett barn.

Herregud låt dem. Hur påverkar det dig?

Exakt så. Man tvingas reflektera över saker när ens vilja bryter mot en norm.

Tråkig inställning? ? jag var en av de första och kommentera att alla inte bör ha barn. Jag undrade bara varför man måste ta ett aktivt val eftersom jag aldrig upplevt att kvinnor gör det. Jag skulle aldrig fråga någon: när tänker Du ha barn? Det är inte självklart för mig att man ska eller inte ska ha barn. Men På sistondet ser jag många posta kring just det att de bestämt och inte ha barn och jag förstår det liksom inte, kanske en generationsfråga.

Aldrig har någon i min närhet uttryclt sig så som du skriver. Och jag skulle aldrig kommentera så om ngn heller tycker det är skumt bara att andra ens ska vara ”delaktiga” eller ha något och säga om det så du missförstår nog mig

Men det är ju en väldigt viktig sak så klart måste man ta ett aktivt beslut om det? Vill man eller vill man inte ha ett liv med egna barn, det ör ju en av de stora livsbesluten.

Jag har inte gått ut med det på nåt annat sätt än här, det har folk inte med att göra. Men svarar om nån frågar såklart. Och som de frågar när man är i min ålder och ens vänner får barn, ojoj. För min del handlar det aktiva beslutet om min ålder. Antingen är det dags att försöka eller så skaffar jag långvarigt preventivmedel (behöver av andra skäl också).

För att jag aldrig längtat efter barn, gillar inte barn heller. Har tänkt att om det händer så händer det. Det här dock aldrig hänt och känner ingen sorg över det. Lever ett liv där det inte finns tid för barn och jag vill inte offra något heller. Så det har fallit sig naturligt att det blivit barnfritt och jag tycker än så länge att det är helt fantastiskt så här.

Jag tänker att livet verkar så jäkla tråkigt med barn? Är inte uppvuxen med barn i min närhet (inga småkusiner/syskonbarn etc) men är i den åldern då flera vänner och bekanta skaffat barn och har sett det på nära håll nu i vuxen ålder. Tycker att det är tråkigt att umgås med barn, gillar inte att leka, det är helt onaturligt för mig att gå ner på ”deras nivå”, känner mig obekväm och vet inte hur jag ska interagera med barn. Tycker det verkar så jobbigt med spädbarn, ingen sömn, tidiga mornar, byta blöjor.. och när dom är äldre träningar/cuper/kalas/utflykter till lekparker hela helgerna.. Och sen blir dom tonåringar och man bara oroar sig hela tiden. När jag tänker på vad jag vill göra i mitt liv finns inte barn där. Kan inte se mig själv som mamma över huvud taget. Det bästa med att vara barnfri är friheten att göra vad man vill, sovmorgon och vinkvällar utan att ha en unge att ta hand om!

Ja det verkar vara ett väldigt tråkigt liv… Men beror väl på vad man har intressen och så antar jag. Håller dock med dig, jag är likadan.

Känner så igen mig i din kommentar, jag är bara 19 år men jag kan verkligen inte känna den här längtan eller ens beundran av barn. Självklart är jag så glad för alla min i närhets skull som får barn då som velat ha det men jag känner inte heller att jag kan ” gå ner till deras nivå”, de är så svårt för mig att liksom ens prata eller leka med mina släktingars barn, vilket är konstigt då jag har hundar som jag behandlar som bebisar nästan. Blir så obekväm runt verkligen alla barn. Vet inte om jag ”vill” i framtiden kunna känna den här barnlängtan pga normen eller för att jag ändå tycker att familjelivet verklae mysigt. De är bara vägen dit, liksom graviditeten & småbarnsårens som int lockar mig överhuvudtaget, blir äcklad av andras kroppsvätskor etc så att ta hand om en bebis känns som något jag inte skulle klara alls, & jag kan inte för mitt liv förstå hur jag skulle stå ut med en graviditet, skulle dessutom aldrig vilja föda vaginalt.

Det jobbigaste med barn är den konstanta oron du har för dom, det är som att ha hjärtat utanför kroppen, i andra små kroppar. Du har inte längre bara dig själv att passa på, du känner oro och vill skydda dina barn från allt som du själv kanske upplevde som inte så bra i uppväxten o i det vuxna livet, och oron för att du inte kommer kunna skydda dom från allt föralltid, den är stor. Oron för vad dom ska få uppleva i livet, oron för vilka dom ska bli, oron för att dom ska bli olyckliga, välja fel vägar.. Det är sånt som präglar ett mamma hjärta. Det hade man kunnat leva utan. Den ständiga oron. Sen så är dom för det mesta väldigt jobbiga under småbarns åren och blir dom vilda tonåringar är den tiden ännu värre.

Jag och min sambo har tagit beslut om att inte skaffa barn. Jag vill inte ha barn och känner inte för att ha ansvar för en annan människa resten av mitt liv. Jag vill fokusera på mig och de människor jag älskar. Inte tvingas att ta hand om ett barn med allt vad det innebär. Min kille är helt med på det. Så skönt att vi är överens om det. Så jag anser att man gör som man vill. Det är ingen självklarhet eller rättighet att få/ skaffa barn. Så folk kan sluta att förvänta sig att man vill det.

Smart! ??❤️
Och skönt för dina vänner (de som inte har barn).

Lol, lyssnade precis på en pod med Simon Gärdenfors där han berättar om en dejt han gick på där tjejen förklarade att hon gärna vill skaffa barn för det är det enda hon har att se fram emot i livet. Tänker att det säkert är relativt vanligt bland folk som lever ett helt normkonservativt liv utan vidare bildning, utan några specialintressen, kulturellt sammanhang eller kreativa aspirationer.

Vad är det mest udda ställe du träffat en partner på?

På en fest – med tanke på hur socialt obegåvad jag är.

Happypancake

Jag med ?

I hundgården 🙂

LunarStorm.

MS?

På en buss. Hans första ord till mig var: Ursäkta, vart går den här bussen? (Det var åt fel håll för honom men han hoppade inte av☺️)

Jag är tidig så hoppas på genomslag. Vilka bloggare/kändisar har ni träffat och hur var de?

Kalle Moraeus, en jäkla surpuppa!

I vilket sammanhang? Så nyfiken!

På ett event eller vad man ska säga. Han var där i egenskap av kändis. Butter och ocharmig var han

Men stanna hemma då kan man ju tycka!

Men ja! Kalle Moraeus är superotrevlig. Inte alls ”hela Sveriges mysfarbror” som han försöker få det att framstå som. Tyvärr.

Michaela Forni ett par gånger – dryg. Hugo Rosas – grabbig och typisk ”snygg” kille som tror alla tycker han är cool men ändå trevlig samtidigt?

Jag har bott granne med Anna Hibbs. Tillbakadragen och blyg.

Samir Badran – trevlig och sympatisk
Dani Pavlicia – bitchig och statusjägare
Andrea Norrman – extremt osmart
Caroline Roxy – så jävla otrevlig och dryg
Justin Bieber – charmig och snäll

Nyfiken på dani irl. Tycker hon verkar som en status jägare och undrar hur hon nästla sig in hos Kenza som ”bara hänger med sina kompisar från barndomen” annars typ

Måste blanda ihop Dani med någon annan, jag trodde att Dani hörde till det gamla kompisgänget?

Nä, det gamla är Micah, Nadia och Dilay. Humlan också på ett hörn.

Har träffat Carolina Klüft i ”jobbsammanhang” och hon var väldigt mer reserverad än jag trodde hon skulle vara. Hon var absolut inte otrevlig, men lite frånvarande. Vet inte om det kanske har att göra med det här med stalkern hon haft osv, och därför är reserverad mot nya människor.

Vet inte om det räknas, men träffade Thomas Sekelius och ”Pojkendrömmer” (den sistnämnda är väl knappt kändis längre men jaja tycker han förtjänar cred ändå) ute en kväll och de var så jäääävla gulliga och trevliga båda två. Blev lite förvånad faktiskt. Hade ett långt samtal med de båda och de verkade riktigt genuina och jordnära. Keela var med den kvällen också och hade ingen positiv bild av henne innan, men hon var också riktigt gullig och trevlig, så hon växte i mina ögon.

Martin Stenmark bland annat. Otroligt trevlig!

Jag har yogat med Malin Berghagen och Tess Merkel. Glada och öppna människor i det sammanhanget. Har också träffat TV-kocken Erik Fröderberg som verkar ha exakt lika mycket energi privat som han verkade ha på TV.

Träffade bb 2009 på gymnasiemässan i göteborg. Man kunde typ boka in något möte med henne så jag och mina kompisar gjorde det. Fanns till och med någon bild på mig i hennes blogg från den gången 🙂 Kommer inte ihåg så mycket mer än att jag tyckte att hon verkade lite dryg typ.

Har helt annan uppfattning, tyckte inte hon var dryg alls. Men mer framåt än jag var, vilket var lite skrämmande. Hon kändes världsvan haha medans jag kände mig som en bonde. Men tyckte hon var trevlig.

Har serverat kändisar eftersom jag jobbat som servitör. Sen har jag träffat influencers som Keela, Kissie, Angelica Blick och Kenza på event. Alla verkade trevliga! Har inte stött på en enda otrevlig kändis.

Samma, ofta serverat Micke bindefeldt , Noomi Rapace, Micke Nyqvist (han var så härlig), stött på Persbrandt, Prins Carl Philip och Sofia osv , alla var trevliga andra mer än andra !

Jag har haft Bindefeldt som kund i många år och han är alltid lika glad och trevlig. Men sedan från man ju en annan bild av honom när hans anställda brister ut i gråt och berättar om hur dåligt de mår på jobbet och hur fruktansvärd han är som chef.

Samma sak med Persbrandt och Katrin Z, beror helt på vem man frågar…

Kikki Danielsson har jag hängt med & sovit över hos ett par ggr. Världens mest fantastiska människa!

Många kändisar inom yrket, men bloggerskor Kissie, Kenza och Bella. Kissie hängde då med Amir och de var trevliga men satt typ ihop så kan inte säga så mycket om hur hon var. Kenzas gäng brukade jag festa med, det var dock när hon började bli igenkönd så hon satt mest i mitten av sina vänner på uteserveringen och gick inte loss så mycket. Bella var faktiskt ganska trevlig, men jag var nyinflyttad och tänkte mest på att hennes dialekt lät som Eva i Eva och Adam. Den gjorde det för mig då iallafall.

Josefin Nilsson. Så himla snäll och mysig kvinna. ❤

Har träffat Ebba von Sydow, precis så glad och trevlig som hon verkar. Och väldigt lång!

Joel Kinnaman! Jobbade bakom dramaten och han sprang in för att köpa en macka i en paus, fick dock lämna utan macka då den tog för lång tid (gjordes på beställning).
Jättetrevlig, var bara jag som blev nervös och välte en latte ?

Kristofer Hivju-
Hade ingen aning om vem han var trots att GoT hade sin prime time just då. Men trevlig skullle jag säga.

Omg Joel Kinnaman ?❤️

Jag stötte på Thomas Quick ett par gånger när jag bodde i Östersund

Träffade Tyra Sjöstedt på en stor hästtävling, hon var så dryg!

Önskar ett Öppet spår – idol edition!!!!!

Jaa!!!

Yes fler som kollar på idol haha suttit varje kväll hela veckan, älskar

Jaa!! ääälskar idol, kollar varje år alla avsnitt och fredagsfinaler wohoo

Jaaaaa detta blir bästa startfältet på fleeera år!!!

Min kille dricker ca 2 liter Coca-Cola per dag + en massa oboy. Han har gjort det i flera år och försöker inte ens sluta. Han går upp mer och mer i vikt (tränar inte alls) och hans tänder är fulla med hål. Inget jag säger biter på honom. Är rädd om honom och vill inte att hans hälsa ska förstöras. Vad ska jag göra? Själv gillar jag inte ens kolsyrat.

Du ska inte göra någonting. Acceptera eller avsluta

Det tråkiga svaret är naturligtvis att folk förstör sin hälsa om dom vill. Hade en pojkvän som levde ett liv jag trodde jag kunde förändra med droger, mycket alkohol och fruktansvärda kostvanor. Han rökte också alldeles för mycket cigaretter. Jag ville verkligen hjälpa honom att ändra på allt! Ville han ändra på allt? Nej. Han var sin egen person och gjorde precis som han ville – och så är det för alla. Det är verkligen bara att acceptera att han dricker cola och Oboy och går upp i vikt om du vill leva med honom.

Det låter inte så hälsosamt. Jag har tyvärr inga råd att ge.

I precis samma sits här, killen drucken 1,5 liter cola varje dag och helt ärligt äcklas jag verkligen av det. Har försökt ta upp det några gånger men han hamnar i försvarsposition direkt och ba ”VADÅ DU ÄTER JU GODIS DET ÄR SAMMA SAK”. Jag äter ju godis – men det gör ju han också utöver colan, och äter inte så extremt mycket.
Min kille har också gått upp i vikt och jag har svårt att känna mig sexuellt attraherad av hans kropp.
(I övrigt är han helt fantastisk, omtänksam, givmild, rolig, smart, snäll så vill absolut inte att förhållandet förstörs på grund av det fysiska.)

Ella, han försöker äta sig tjock så att du dumpar honom, då slipper han dig. Har du inte förstått det än?

Ahaha då förstår jag! Tack för hjälpen, älskar ÖS <3

Cola är rätt hemskt att avgiftas från och rätt lättillgängligt, billigt och enkelt att dricka.
Att ”tända av” gör att man mår riktigt dåligt så att sluta cold turkey brukar inte rekommenderas men det går (been there done that, 2 dagar av världens huvudvärk och frossa och sen suget på det. Jag bytte mot sodastreamat smaksatt vatten typ loka, inte läsk).
Föreslå något tillsammans, en nyttig månad eller något när ni stöttar varandra och planerar mat, byter Cola mot t ex loka eller ramlösa för kolsyran till killen, går ut och går tillsammans. Liksom motivera honom genom att motivera dig eller något? Men låt honom rida ut den värsta avtändningen i ett mörkt rum för den ÄR vidrig och bör planeras in när man är ledig.

Åh. Jag har varit där. Mannen också. Vi delade på 1.5 -2L om dagen ett tag… Jag slutade pga jag blev äcklad av mig själv. Killen fick magproblem till slut. Din kille vill inte hamna där. Nu köper vi läsk på burk, och vi dricker max 2-3 burkar st/ helg. Inget på vardagar. Inte alla helger. Äter vi ute väljer vi icke kolsyrad måltidsdryck. Det är så svårt att sluta med just Cola. Kanske kan ni båda minska på socker. Om du äter godis ofta – ät bara på helgen? För honom gäller då Cola endast på helgen.

Förstår inte varför man dricker cola med socker när det finns sockerfria? Han kan väl byta cola till cola zero så borde ju både tänderna och vikten bli betydligt bättre

Visst att sockret i sig inte är bra, zero är absolut att föredra men det är mer än sockret som påverkar tänderna. Byter du till zero så är det ändå inte bra för tänderna pga det låga ph-värdet i drycken som gör att det tar längre tid för munnen att remineraliseras (återhämta sig till normal ph) och det i sig leder till hål. Därför man ska undvika drycker med lågt ph, sura drycker osv. Vatten är det bästa valet /Tandsköterska

Låter som mitt ex. Han drack minst 1 liter cola om dagen, när han slutade med det gick han över till redbull, och när han slutade med redbull gick han tillbaka till cola. Han skötte inte sina tänder överhuvudtaget, och trots min oro brydde han sig inte.
Det tog slut för inte så länge sen, ville inte känna mig som hans mamma.

För mig låter det inte särskilt stimulerande att leva med en sådan person. Tror ej heller att du kan påverka honom att sluta med dessa olater. Han måste själv komma till den insikten att det inte är nyttigt i längden, kan vara svårt för honom att bryta detta mönster eftersom det blivit ett starkt begär.

Det här med matscener i filmer… <3

Vad hade ni velat äta från filmer? Jag vill äta:
Fool's gold från What if (ja eller smaka i alla fall)
Kyckling med chokladsås från Chocolate
Boeuf bourguignon från Julie and Julia
Allt från Chef

Lembasbröd! ?
Och gå på en Hogwartsfest!

Ååh, ja! Det skulle jag inte tacka nej till!

Jag är en cliché men pasta i Eat Love Pray. Kul fråga!

Haha, jag har sett filmen en gång men just den pastascenen säkert tio gånger

Åh tänker på den fantastiska matscenen i ”Chocolate” där maten äts i slow mow och allt ser helt sjukt gott ut! Blir också sugen på mat när jag kollar på ”it’s complicated”.

Det är kycklingscenen! Om man googlar typ ”chocolate movie chicken chocolate sauce” så kommer det upp olika recept. Någon gång ska jag testa det

Croissanterna i It’s complicated <3

Allt godis från codisaffären i pippi!! Asså när de är där inne o moffar i sig allt gott.. satan alltså! 😛

Haha, barndomsdrömmen!

Åh jaaa!

Var på tv i morse!!!

Allt från Hook!

Matkriget <3

Buffén på Hogwarts och självklart typ allt från Kalle och chokladfabriken ?

<3<3

Kycklingen som de äter i Pippi från och de sju haven!!!!! Ser så gott ut när de sitter och slafsar i sig det. Även brödet som Ronja och Birk käkar när de har rymt.

Åh tänkte på det brödet när jag åt naan sist, hur gott det såg ut och jag liksom strök handen över det som i scenen

Jag älskar när Pippis pappa ger en lista på all mat han vill ha!

Maten i Astrid Lindgrens filmer väcker mycket känslor

Kalla grisfötter! Haha??

Allt i serien Hannibal ?

Haha!

White castle hamburgarna i Harold and kumar go to white castle…
Mmmhh tänk munchies och dessa burgare…..

Haha! Efter hypen tycker jag burgarna såg ut att vara en besvikelse

Nejnejnej – munchies!!!!

Men prinskorv pga Sunes sommar!!

Kan man ghosta en förälder? Har inte träffat min pappa på över ett år och nu har han börjat höra av sig och vill ses igen. Då jag var på gott humör första gången han frågade sa jag ja. Sen blev jag pga familjesituationen smått deprimerad (lång historia) och ställde in. Skyllde på jobbet. Förutom att skicka sms om hur ledsen han är över att vår träff blev inställd vill han boka in en ny träff men jag känner bara NEJ. Jag orkar inte. Så jag har inte svarat. Men det är inte en dejt utan min pappa. Kan jag verkligen strunta i att svara?

För att förtydliga så har han inte gjort mig illa. Däremot mina andra familjemedlemmar.

Nej, det kan du inte, är du 12? Kommunicera som en vuxen och förklara varför du inte vill träffa honom.

Nej du kan inte strunta i att svara. Dags att bli vuxen.

Ditt svar övertygar mig inte

Det är för att du inte vill bli övertygad. Men du får skärpa till dig och inse att andra människors känslor också spelar roll.

Personer som har skadat andra människor behöver man inte bry sig om. Definitivt inte deras ”känslor” eftersom förövarna själva aldrig har brytt sig om andras känslor eller alla som de skadat genom livet.

Men pappan har ju inte gjort ts illa. Det handlar enbart om ett flyktbeteende, stoppa huvudet i sanden istället för att göra något som känns lite jobbigt.

Eh nej. Väx upp och förklara varför du inte vill träffa honom.

Jag håller på att ghosta min pappa sedan typ tre månader tillbaka. Han har fortfarande inte märkt det

Ja du kan strunta i att svara. Självklart.
Men du kan också ta tillfället i akt och visa att du är vuxen och faktiskt berätta varför du inte vill ses längre.

Hmm. Jag säger nej. Ghosta inte honom. Skriv som det är. Du mår inte bra. Du orkar inte just nu och att du hör av dig när du orkar. Du behöver inte förklara varför. Du har du det gjort och du slipper tänka på att du inte svarat.

Jag gör det atm med min morsa som betett sig som ett svin mot mig. Hon har skrivit på varje högtid och min födelsedag men jag svarar inte. Inte innan hon bett om ursäkt och det lär hon aldrig göra.

Gör det som känns rätt för dig

Nej? Hur gammal är du? Om du tvärvänder från att du vill ses till att du inte vill ses så får du säga det. Du behöver inte ens förklara varför, säg bara att du inte orkar ses just nu.

Gud vad ledsen jag blev för din pappas skull nu.

Människor som har betett sig illa mot andra, har förlorat det de ser som sina ”rättigheter” till andras tid och liv. Din farsa vet vad han har gjort och nu försöker han kanske bara ställa sig själv i bättre dager, genom att ta kontakt med dig och försöka övertala dig om att han inte har gjort något illa? Om du vill umgås med honom så kan han ju inte vara så farlig och det han har gjort illa, kommer att ses som förlåtet av dig om du börjar träffa honom (han tror att allt är förlåtet och din omgivning kommer att tro att du har förlåtit honom om du börjar träffa honom). I många fall är det ren egoism och utnyttjande bakom fall som din pappa. I de fallen handlar det inte om vilja att få kontakt utan mer om ett sätt att använda andra människor (oftast kvinnor) för att rättfärdiga sig själv och få mer trovärdighet när man har betett sig som ett svin. Du har inga skyldigheter gentemot honom och du behöver inte ge honom någon som helst uppmärksamhet. Ditt liv – du bestämmer själv vilka människor som du vill lägga din tid på och det får han acceptera. Förstår inte varför någon som betett sig illa mot andra förväntar sig respektfullhet tillbaka heller? Om du ghostar honom så… vadå liksom? Det är inte synd om honom.

Tänk på hur din relation till de familjemedlemmar som har skadats av din pappa kan komma att påverkas av att du börjar umgås med deras förövare? Vill du riskera din relation med de familjemedlemmarna för din pappas skull?

Ts behöver verkligen inte börja umgås med honom igen, men det hindrar inte att hon säger till pappan att hon inte vill ses för tillfället.

RESTIPS SÖKES!

Tänkta ta med min kära mamma på en resa till Österrike under våren nästa år, typ påsk ? Har ställt in mig på Salzburg…någon som vill dela med sig av tips på vad man ska se/göra respektive bo i den staden? Kanske sitter du inne med ett supertips? Then let me know! Önskar er alla därute en skön kväll dessutom ??

Var till Salzburg vintertid, hade det bra men kan tänks mig att det är fantastiskt sommartid! Vi köpte ett kort dör lokalbuss inträden till museer etc ingick vilket var bra valuta för pengarna, gjorde massor de dagarna, bra som inspiration också så det kan ju vara värt att kolla upp! Någon dagstur utAnför stan är nog fint också. Finns många ställen att äta på mysiga caféer etc, om jag åkte igen skulle jag kolla upp mer och välja ut innan så att man inte ätet på fösts bästa random ställe hela tiden. Hoppas ni får en bra resa!

Tack för alla tips! Ja vi ska kolla upp så mycket som möjligt innan ☺️

Utöver miljön känner jag STARK oro för Sverige: kriminaliteten, våldet, bostadsbristen, polisbristen, nedmonteringen av välfärden, vård och skola på knäna, invandringen bara fortgår i relativt höga siffror trots detta (INTE invandrarnas fel så klart men politiken!!), 2 av 3 med utvisningsbesked utvisas inte, egoismen breder ut sig, etc, etc… Kan ni lugna mig?

Det är okej, livet är meningslöst och vi ska alla dö. Snart går planeten inte att leva på ändå, så då behöver vi inte bekrämra oss om skola och sånt trams.

Lugna hur? Blir ju till att ljuga i så fall.

Nej. Trodde aldrig jag skulle säga det här men jag har börjat preppa.

Sluta läs skräckpropaganda. Sverige är inte påväg in i Mordor direkt.

Lägg ner sociala medier ett tag och läs forskningsrapporter på hur det faktiskt ser ut.

det låter hundra gånger värre än det är när man läser om det. ser du inte hur din egen verklighet ser ut? har du det inte bra? är dina grannar inte helt vanliga människor osv..? fokusera på det positiva.

Var bor du?
Där jag bor har det eskalerat med rån, dödsskjutningar och sprängningar. Jag läser inga sociala medier, det räcker med vad som händer i mitt närområde. Så ytligt att tro att alla bor i områden där inget händer! Jag tänker mig för innan jag går på vissa gator eftersom folk blivit skjutna där och jag är rädd att hamna i skottlinjen.

jag bor i ett utsatt område i en storstad. jag är väl medveten om att det händer mycket, men jag är ändå inte rädd. risken att utsättas är ändå så otroligt liten.

jag håller med om att det finns problem i samhället som blir större och större. men för att få en fungerande vardag och ett drägligt liv försöker jag att inte tänka på det. istället försöker jag lära känna grannar, hälsa på folk i mitt närområde osv.. finns även mer man kan göra, organisera sig lokalt, i föreningar, ordna gemensamhetsevenemang o annat som ökar tryggheten i sitt område.

såklart borde man inte behöva göra allt detta (ändå kriminalitet och segregation som är huvud problemet) men om man känner sig rädd/hjälplös osv så

Men om en människa skjutits ihjäl 100 m från där jag bor, och en annan skottskadats utanför min lokala butik, då känner inte jag att risken är liten.

Var bor du egentligen?

Stockholmsförort

Du tänker aldrig att du upplever att det eskalerat för att tidningarna skriver mer om det nu än för 10 år sedan? Dödskjutningarna har, generellt sett, inte ökat i Sverige.

Det där har du hört av ngn vänster-PK bekant till dig.
Dödsskjutningarna ökar varje år.
Att man bara tror det pga att massmedia rapporterar mer är bluff.
Läs på innan du uttalar dig.

Dödsskjutningarna har ökat, men det dödliga våldet har inte ökat. Det är inte något som någon ”PK-bekant” hittat på, det är fakta.

Förstår inte att folk säger att kriminaliteten har ökat i Sverige, statistiskt så har den i stället minskat enligt rapporter. Det är nyhetsrapporteringen som är något upphaussad.

Det du säger stämmer absolut inte enligt mig, källa tack!? Alla vi som lever här i verkligheten märker att både kriminaliteten och klimatet i våra utanförskapsområden har eskalerat enormt mycket.
Jag är born and raised här i en ort utanför Stockholm som idag av staten klassas som ett extra utsatt område, det gjorde det inte innan.
Det var såklart även stökigt här ute redan när jag växte upp. Men idag så har allting eskalerat till en helt ny nivå. Etablerad droghandel helt öppet dagligen som utförs av allt yngre ungdomar och i vissa fall barn. Våld, gäng och skjutvapen har blivit normalitet och en vardag även för oss som bara råkar bo här.

Jag känner inte alls samma oro. Visst är det tuffare än det var för 30-40 år sedan, men jämfört med andra länder är Sverige fortfarande ett fantastiskt land att födas och bo i.

Än så länge, ja, för det samhälle vi byggt upp är starkt. Men dagens politik gör det inte direkt bättre.

För gängkriminaliteten och den höga invandringen är ju så bra för Sverige och gör oss så trygga. Inte.

Gängkriminaliteten drabbar främst andra kriminella.
Invandring behöver per se inte vara dåligt, om vi förvaltar den väl. Hellre invandring än att jag behöver jobba till jag är 80.

Fast det är ju invandringen som gör att du måste jobba till 80, eftersom att de lever på bidrag i stor utsträckning. Skulle det vara kvalificerad arbetskraftsinvandring hade det varit en annan sak. Min svärfar och en av mina närmsta vänners föräldrar är alla arbetskraftsinvandrare. De fick LÅNA pengar av staten som automatiskt började betalas tillbaka så fort de fick lön.

Så borde vi ha det igen, så vi slipper jobba till 80. Jag investerar mkt pengar för jag tänker pensionera mig vid 60, gör det du med så du kan pensionera dig när du vill, inte nödvändigtvis vid 60 ?

Eller så kan vi kvalificera de invandrare som kommer och de som redan finns här. Precis som vi gör med den ordinarie befolkningen. Mer integration och mindre diskriminering så slipper många gå på bidrag och vi blir fler som kan försörja framtidens pensionärer.

Men då gäller det att de vill lära sig svenska. Snarare undantag är regel tyväre

Tänk så olika erfarenheter man kan ha. Jag delar nämligen inte din bild att invandrare som talar svenska är undantag. Om det är fakta du har får du ange källa.

Ndella i Vällingby
Karolin i Malmö
Studenten i Sickla
Kvinnan i Lund

Fyra personer den senaste månaden som drabbades (skadades eller dog) utan att vara kriminella.

Personerna i sig var inte kriminella men vissa umgicks faktiskt i kriminella kretsar. Till exempel är Ndellas man ingen ängel precis. Som man bäddar får man ligga tyvärr.

Absolut omdömeslöst att bli kär i en yrkeskriminell. Men poängen är att dom tjejerna fortfarande är oskyldiga offer även om dom själva utsätter sig för en större risk genom att umgås med dessa män.
Sedan är det också tyvärr alldeles för många som också bara hade oturen att befinna sig på fel plats.
En vaktmästare i Malmö.
Kvinna utsätts för en bomb som hon råkar passera på gatan i Lund.
En liten pojke från England som dör av en granatattack i GBG.
En kille som skjuts på Vår krog i GBG.
En liten fick med namn Luna som sprängdes av en bilbomb.
Student som befann sig vid en Pizzeria i Uppsala.
Student utanför Sthlm.

Vanliga människor är inte fredade ju mer våldet eskalerar.

Studenten umgicks inte i kriminella kretsar. En helt vanlig kille som går på Kungliga musikhögskolan och som satt hemma i sin lägenhet i lugn och ro.

Jaså? Förstörelse av bilar drabbar alla och våldtäkter likaså. Kvinnan i Malmö var inte kriminell även om hennes man var det och samma sak gällande kvinnan i Stockholm.

Och det finns många invandrare som enbart går runt här och inte bidrar med någonting. Ser dem varje dag.

Och det finns många invandrare går runt och bidrar med massor. Jag ser dom varje dag. Vilken slutsats kan vi dra av våra observationer?

Att man ska läsa mer statistik. Finnes ingen sådan eller finnes otillräckligt får man anta att det politiskt inkorrekta svaret är rätt.

Här är statistik. Arbetslöshet bland utrikesfödda är 15%. Sysselsättningsgrad bland utrikesfödda är 70%. Vilken slutsats kan vi dra av den statistiken?

Att det diffar 15 procent?

Sysselsättningen innebära en timmas sfi i veckan för att hamna i ”rätt” kolumn

Absolut, all respekt till alla som bidrar. De ska ju såklart fortsättningsvis få vara en del av vårat samhälle så länge dom vill. Problemet består ju av vissa som tydligt visar att dom inte vill vara en del av det etablerade samhälle som finns här i Sverige. Som Sverige ger chans efter chans och kostar enorma resurser av våra skattemedel. Vi behöver bli tuffare och ställe krav på alla som vill komma hit.
Jag vet inte hur ni funkar men om jag bjuder hem någon till mig så får man inte bete sig hur som helst.

Bara en sådan sak att om en brottsling med ursprung från Afghanistan är uppe i rätten så har vi som praxis att inte utvisa för att det anses otryggt i Afghanistan. Även om det är en dömd våldtäktsman eller en terrorist. Vem bryr sig om dom får det otryggt? Ska vi då värdera deras liv och därför ha dom springandes på våra gator, är inte då vår trygghet en viktigare prioritering än någon som har kommit hit, fått chansen till ett nytt bättre liv men väljer att förbruka den?

Totalt oacceptabelt och oansvarigt mot oss medborgare.

Exakt, invandringen är bra för Sveriges ekonomi. Vem orkar jobba till 80. Om man ens lever så länge.

Sant, du blir inte 80. Du blir skjuten av en invandrad som inte vill arbeta lång innan dess.

Varför måste ni främlingsfientliga alltid överdriva?

I modd: försöker igen.
Hatar modd!!!

Hejjj ös!
Om ni ska vara helt ärliga, hur många av era killkompisar hade tackat nej till sex?
Ponera att ni är singlar och du föreslog/bjuder in till ditt sovrum, hade han avnöjt eller följt med glatt?

Undrar av…anledningar *skäms*

Tror några inte hade haft något emot det. Det här är nåt jag insett på senare tid, att det är skillnad på killkompis- och tjejkompisrelationer. Tycker det är svårt att vara vän med killar, med många av dem blir det lite flörtig stämning. Kanske inte så konstigt, eftersom vårt primitiva undermedvetna ser alla av motsatt kön som potentiella förökningsparters.

De hade följt med, hahaha?

Oj skulle inte hamna som svar på din

Jag har inga killkompisar pga alla vill ha mer. Mina f.d. pojkvänners vänner ville också mer med mig. Ser ingen mening med att ha killkompisar. Vad kan en killkompis ge mig som inte en bra tjejkompis kan? Svar: inget.

Killkompisar är bara killar som inget hänt med ännu.

Jag håller med. Läste i tidigare ös hur dum jag är som tänker så (jag läste bara men höll med tjejen som inte ville att pojkvännen ska ha tjejkompisar).
Har funderat på det länge för att försöka komma fram till om jag har fel men nej, håller med dig.
Det är fel! Killar kommer alltid gå med på det. Då är man bara vänner tills tjejen beslutar sig för att visa svaghet eller vara kåt vid fel tillfälle, såvida hon inte vill inleda en relation eller byta status från vän till kk.

Jag följde den tråden. Tycker inte det är något konstigt att inte ha vänner av motsatt kön. Min man bryr sig inte heller om han har eller inte har tjejkompisar.

Håller med. Men de killkompisar jag har har jag ju inte valt för att det är killar. Utan det har bara blivit vänner för att vi klickat på grund av jobbet eller gemensamma intressen.

Följt med glatt pga den enkla anledningen att killar…..tänker med kuken.

Tror ingen av killkompisarna som är i förhållande hade vågat eller velat med tanke på konsekvenserna om det kommer ut. Men så länge vi båda är singlar så tror jag ingen hade tackat nej.

Jag har inte så många men den enda nära vän av motsatt kön jag har hade avböjt och det hade jag också gjort, det skulle kännas så konstigt. Tror verkligen inte på att man måste se varandra på det sättet för att båda är hetero. Jag är ju inte attraherad av alla män och tvivlar på att alla män är attraherade av mig.

Har bara några få, men vi är barndomsvänner och umgås inte till vardags, så där tror jag faktiskt inte att det skulle hända något.

Vad gör man om man har sådan ångest att det känns som att man ska dö? Det finns inga mediciner som hjälper, terapi biter inte på mig och jag har testat ALLT för att försöka må bra.

Döden är enda utvägen har jag insett och det skrämmer mig.

Jag har levt med samma i 15 år. ”Det blir bättre, ge inte upp” säger dom. När fan då, undrar jag.

Precis. Senast här om dagen satt jag hos min psykiatriker och sa att jag mår så vansinnigt dåligt att jag inte vet var jag ska ta vägen. Hon tyckte jag skulle andas i en fyrkant.

Andas i fyrkant är visserligen hjälpsamt för många, när man känner en panikattack komma krypande, men hjälper ju föga i längden. Jag vet inte hur din vårdhistorik ser ut, men jag tog upp med min psykolog att jag inte tyckte att hjälpen och metoderna jag fått hjälpte mig och att jag gärna ville ha en utredning genom vuxenpsykiatrin. Utreds just nu för bipolär sjukdom.
Annars har jag tyvärr inga bra tips mer än det vanliga som alla tjatar om. Naturen. Motion. Bra mat. En hobby. Mindre tid på sociala medier och nyheter. Om möjligt gå ner i tid på jobbet. Kanske ett husdjur eller något att pyssla om och bry sig om.

Testat precis allt det, utan resultat. 🙁
Tack ändå för tipsen.

Jag misstänkte det, men det skadar ju inte att tipsa, tänkte jag.
Hoppas du hittar något som får dig att må bättre.

Skulle säga att det är precis tvärtom, det brukar inte bli bättre utan sämre. Oro och ångest har en tendens att öka, sprida sig och ta allt större plats. Tyvärr.

nej! döden är inte enda utvägen. för några år sedan hade jag så mycket ångest och hyperventilerade i panik ångest så ofta att jag gick runt med fysisk smärta i bröstkorgen… kunde inte handla, sade upp mig från jobbet eftersom jag inte kunde jobba, förstörde alla mina relationer med social fobi eftersom jag helt enkelt inte kunde träffa folk med min ångest. gick på medicin ett tag, låg på sjukhus, var sjukskriven… men livet kan vända!!! jag lovar dig. idag har jag börjat en utbildning som jag klarar av och har nästan aldrig ångest… jag mår bra för första gången i mitt liv. får du hjälp av psykiatrin eller på något annat sätt? snälla våga skrik efter hjälp! ÅNGEST GÅR ATT BLI AV MED, DET GÅR ATT LEVA.

ps. och när jag mådde som sämst trodde jag naturligtvis inte på alla som skrev liknande saker men jag lovar dig. livet kan förändras. skaffa hjälp och gör allt i din makt för att börja må bätte (även om man inte orkar). en dag kommer du att vara så tacksam för att du valde att överleva. önskar dig allt gott och all styrka i världen att våga starta krig mot ångesten. du kan vinna även om det tar lång tid men DÅ kommer du att vara så otroligt tacksam för att du stannade kvar i livet. <3

Alla andra sitter inte inne med svaren, bara du kan svara på vad som ger dig ångest och vad som hjälper dig att slappna av. En utväg är att arbeta med dig själv och ta reda på hur du aktivt ska göra för att förändra ditt liv så att ångesten minskar. Men vill du inte göra något åt det så spelar det ju ingen roll hur mkt terapi du får.

Jag har försökt få ordning på min ångest i 22 år så det är inte så att jag inte försökt. Jag vill inget hellre än att må bra och att fungera som en normal människa.
Träffat säkert 25 olika läkare och psykologer och ätit alla mediciner som finns men ändå mår jag såhär.

Det är något fel i huvudet på mig som inte går att laga.

Men du måste ju ändå veta vad som ger dig ångest? Vad det är för tankar som kommer när du får ångest? Hur kroppen reagerar när du får ångest? Du har ju enormt mycket kunskap efter 22 år.. Hur arbetar du aktivt med din ångest?

Nej! Det är inget fel i ditt huvud!

Det är ingen tröst att veta att man inte är ensam. Tvärt om, det gör ont att veta att så många mår dåligt.

Jag tror inte att jag varit i närheten av att må som du. Däremot har jag, som många andra, en del demoner att tampas med.

För mig vände det när jag började acceptera mina demoner. Började se på mig själv med kärleksfulla ögon. Tyckte att jag dög fast mina tankar var skruvade, emellanåt. Sakta, sakta har det vänt. Jag accepterar att jag har ytliga ärr och själsliga sår. Sån är jag. Jag duger för mig. Det räcker så.

Hoppas du får en minut, en timme, en dag, en vecka…….. Ditt liv tillbaka.❤️

Var rädd om dig!

//Moa

Läs om vad ångest egentligen är. Läs om flight/freeze response, om anknytning, om cptsd, kolla upp boken ”The body keeps the score”. Läs om emotional flashbacks. Finns forum på reddit.com för allt, med människor som känner likadant. Skriv, skrik, gråt, dansa, slå sönder något, måla, sjung. Jag har blivit en jävel på att baka. Kanske kan det hjälpa dig, det hjälpte mig. Anledningen till att andningsövningar(jo jag har också fått dem) inte funkar är att din hjärna förknippar avslappning med livsfara. När det var som värst för mig gick jag in i dissociation av att försöka slappna av, dvs min hjärna förberedde sig på döden. Men det blev bättre, jag lyckades få fotfäste i en gruppterapi och tillslut våga släppa taget, lite i taget.

Hade också ett tag en bra psykolog via landstinget där vi jobbade med att jag skulle lära mig identifiera mina känslor, då jag i princip kände alla negativa känslor som ren dödsångest, ville jag inte något =ångest, rädd för något =ångest, arg på någon =ångest och så grät jag hela tiden, för det var det enda sättet jag kunde släppa ut känslor på. Tog ett år innan jag då kunde känna att nej vänta, den här ångesten, den är ju ilska, jag är arg för något, vad är jag arg för? Det vet jag fortfarande inte alltid, men går bättre hantera nu när det inte bara är ett ångestmoln.

Har dock rätt lite förtroende för psyket överlag och varit med om mycket dåligt bemötande där. Hade jag inte börjat göra egna efterforskningar vet jag inte var jag varit idag. Men nu hyser jag hopp om att få må ok.

Du råkar inte ha kopparspiral? Många mår väldigt psykiskt och fysiskt dåligt av kopparöverskott med bla ångest som kraftigt symtom!

Nej. P-piller däremot. Testat att sluta några gånger men det har inte direkt gjort någon skillnad.

Det här! ☝?
Ett tips är att börja se ångest som kemiska reaktioner i kroppen. Vad är det som triggar och håller igång skiten? För mig var det dålig kost (myyyyyyycket socker, mycket vitt mjöl i typ pasta och bröd som jag faktiskt mår skitkass av psykiskt), för mycket koffein, nikotin, alkohol, ”vänner” som sög min energi och tryckte ner mig, en tillvaro jag upplevde som värdelös med ett jobb jag inte trivdes på, kass relation med min syster, massa brister på ämnen i kroppen, tränade aldrig… Allt detta för mig som är rätt känslig var ett helvete rent ut sagt och höll på att ha ihjäl mig. Läs på och börja förändra livet bit för bit! Kan ta år men kommer en dag ha varit värt allt slit.

Jag har haft sån extremt stark ångest att det enda jag gjorde var att skrika rakt ut och banka mitt huvud i väggen, timme efter timme.. La in mig själv på psyk pga så stark ångest, krälade på golvet, skrek, grät.. Jag var som en demon! Läkarna ville trycka i mig starka piller men jag vägrade och tog mig ändå igenom den värsta perioden i mitt liv med månader av EXTREM ångest. Kunde inte ens äta mat och gick ner oroväckande mycket i vikt. Räddningen blev ändå Klomipramin Mylan 25mg och att lära mig att acceptera min ångest.. typ.. ”Aja, nu känner jag ångest igen, men det är helt okej..” Typ rycka på axlarna och ”ba ta emot skiten”.. Låter såklart lättare sagt än gjort och det är det. Men man får försöka om och om igen. Typ.. ”Jahaja, nu är du här och spökar igen, ångest. Men det är lugnt. Spöka på du”. Hajjar du vad jag menar eller pratar jag helt under vatten? Minns att jag kollade mkt på olika You Tube klipp i hur man skulle hantera ångest. Testa? Du kommer att ta dig ur detta förr eller senare, det lovar jag dig. STOR KRAM!

Vad har du ångest för? Vet du vad som orsakar det?

Jag var där. Fattade beslutet att inom två veckor är jag död. Ville bara se till så att mamma klarar sig utan mig. Skrev över alla mina tillgångar till henne och började rensa hemma. Tänkte dö på golvet och ringa 112 innan jag försvinner för gott för att inte stinka ned bostaden. Ville även dö fort så jag …fick tag på något som garanterar död inom minuter…(så att räddningstjänst inte hinner stoppa förloppet).

Betalade alla räkningar. Skrev avskedsbrev. Skänkte lite pengar. Storstädade. Kastade allt oviktigt. Brännde personliga tillhörigheter. Lämnade alla kläder på stadsmissionen. Såg till så att jag var hel och ren och tänkte att japp, snart försvinner jag.

Precis innan jag skulle ringa 112 så ficl jag en känsla. Jag var tvungen att krama mamma. Känna hennes doft och bara få o mfamnas av henne en sista gång. Ett sista minne från livet så att jag kan dö liiiite gladare.

Satte mig på mig skorna och joggade de 2 km till mammas hus. Hade adrenalin som jag aldrig kännt av. Allt var perfekt. Luften. Vinden. Vädret. Tiden. Allt. Jag var glad. Jag levdeeee.
Jag snubblar och vrickar foten. Sätter mig på en typ klippa/stor sten och bara gråter som ett litet barn. Det gick inte att få stopp på mig. Så ser en kvinna mig (det är en grusväg intill en sjö) som står och matar fåglarna. Hon tvekade inte en sekund utan slängde ifrån sig påsen med fågelmat och bara satte sig framför mig och frågade vad det var. Jag var heöt borta och kubde inte ens prata. Jag var så ledsen och glad samtidigt att min hjärna inte visste hur den skulle reagera.
Hon bara satt där med mig och kramade mig. Nån kvart senare lugnar jag mig.
Berättade att jag bara ville träffa mamma en sista gång. Hon fattade inte riktigt men försökte förstå (hon kunde inte så bra svenska). Hon bad mig berätta vad som hänt långsamt. Jag berättade allt kortfattat.
Hon följde mig till mamma och så satt vi alla och pratade en stund. Mamma vägrade lpta mig gå hem trots att jahmg inte sagt att jag skulle dö, hontrodde att jag bara mådde dåligt. Somnar av utmatthet och smärta i foten. Vaknar dagen därpå av att kvinnan står över mig och ber mig följa med henne ut. Vi gick på promenad och hon berättade om hur livet var i Irak innan kriget. Hon delade sorg och glädje. Tyvärr hade hon förlorat två söner i gulfkriget och sin enda dotter när usa invaderade. Dotterna bara försvann. Hon vet ännu inte vart hon är och om hon lever. Jag var mest tyst…
Frågade hur hon orkade leva och hon sa bara ”Gud ger mig tålamod. Jag hade dött för länge sedan utan honom.” Tyckte det lät konstigt men ändå som om hade något som jag saknade. Hon följde mig tillbaka till mamma och kom sen på eftermiddage med mat. Så höll hon på i några dagar. Sen frågade jag varför hon var så snäll och hon sa att min mamma ite förtjänar att förlora sitt barn och att hon är ett bevis på att livet går vidare. Hon förklarade hur fin jag var och hur jag finns av en anledning. Jag behövde höra det även om jag inte riktigt trodde på det.

Två veckor senare har jag köpt nya möbler, lite kläder, en katt och fått en vän (som är ca 35 år äldre än mig). Fortsatte min sjukskrivning men började träna. Följde med henne till både kyrka och moske (hennes man var kristen så hennes barn var kristna och vi tände ljus i deras minne). I mosken bad hon och jag satt mest och kände mig ivägen. Sen började massa tjejrer komma fram och fråga om jag var revertit (jag är ljus och grönögd) och om jag hade frågor. Plötsligt kände jag att det måste ha funnits någon som vakat över mig annars hade jag aödrig överlevt. Kände plötsligt att jag var viktig och hade ett syfte. Några månader senare var jag officiellt religiös och vänder mig till Gud när jag mår dåligt. Idag mår jag mycket bättre men jag träffar psykolog regelbundet. Jag mår dåligt men vill inte dö. Det är ett stort steg för mig. Träffar min vän och mamma regelbundet och går till mosken i medis. Så om någon är där och ser en tjej sitta i hörnet och be så är det jag som försöker ta mig igenom en dålig period.

Detta är min livshistoria. Jag vet att ingen kommer att läsa detta. Jag vill bara att ts ska veta att du är någon. Du är viktig. Ditt liv är en gåva och hur svårt det än är så är döden inte lösningen. Det är så mörkt i tunneln att man ger upp men gör något. Det kan kännas hopplöst i år. Döden tänker man bara på när man i nte står ut efter många års kämpande, jag vet. Men lite till. Kämpa lite till. Du kanske aldrig blir lycklig men du kanske kan må bättre. Sök hjälp. Prata med någon, skriv dagbok, spring, dansa, stretcha, skaffa ett djur, dejta, gråt, be och sov. Ta medicin och träffa någon. Vem som helst, bara prata om det. Prata med en präst eller rabbi eller gå in till en moske. De lyssnar utan att förvänta sig något i gengäld. De bara lyssnar.

Tack Gud och tack Samara för att ni räddade mig. Jag önskar dig en ängel som räddar dig från dig själv. Vi är vår egen fiende. Döden är vår utväg.

Tragiskt att du mådde så dåligt men fan vad fint det är med medmänsklighet <3

Gud räddade mig genom en främlings medmänsklighet. Jag önskar ingen det jag gick igen o m men om någon mår så dåligt så vill jag vara ett stöd. Vill rädda hela världen från psykisk ohälsa. Jag är väl inte lika fin som Samara men en dag kanske.
Kram <3

Tror inte ett ord på vad hen berättar. Det är hen som har dålig svenksa och jag tror inte heller på att hen är ljus med gröna ögon. Ljug från början till slut.

wow. det var det som du fick med dig från hela den texten?

Va? Kasta sten i glashus.

Jag är ljus men inte svensk 🙂 Bor i en förort och pratar två språk hemma. Svenska är mitt fjärde språknefter engelska. Hoppas ni förstod ändå. Min mening var inte att ljuga om att jag var svensk bara förklara att jag ser europeisk ut. Kram

Grät när jag läste. Alhamdulillah att du fann en väg ut och fick en sån fin vän ❤️

Alhamdulillah oändligt många gånger att jag hittade Allah. Jag älskar Honom mer än livet och saknar Honom så det gör ont. Du känner aäkert igen känslan <3 Jag önskar dig all lycka och barmhärtighet när vi står inför Honom.

Hallelujah! ?

Flint ?

Jag vill bara säga tack för berättelsen, gråter ögonen ur mig pga all sorg & glädje jag kände genom din text, tack för du delade med dig❤️

Tack för att du delar med dig ❤️

Al hamdulliah <3 Var också vilsen innan Allah guidade mig på det mest otroliga sättet subhan’Allah. Sluta aldrig be!

Tack för att du delar med dig av din historia ❤️

Det här kommer låta som världens töntigaste grej, men jag har också lidit av extrem ångest och gör det igen nu efter att min pappa gått bort.
Det känns som att den håller på att äta upp mig inifrån, och det jag hela tiden försöker intala mig är att ”det känns” som att jag håller på att gå sönder, men att det faktiskt bara är en känsla och jag inte kommer dö, även om det känns så. (Det låter trivialiserande med ordet bara men det är så jag tänker på min ångest)

Döden är absolut inte din enda utväg, absolut inte.
Bara för att du inte fått rätt hjälp tillits så betyder det inte att det inte finns hjälp för dig där ute. Ge inte upp.

Om du mår akut dåligt just nu så tycker jag att du ska ringa Psykakuten. De kanske inte kan hjälpa din ångest på en gång, men de kan förhindra att du gör dig själv illa.
Jag vet inte om du bor i Stockholm, men om du gör det så har psykakuten telefonnummer 08-123 492 00.

Ta hand om dig och ge inte upp på hjälpen!
Kram Camilla

Hur kan det komma sig att efter allt du gått igenom som mobbning mm att du har så lite empati för vad andra får gå igenom på grund av din blogg och vad du låter personerna här säga till andra?

Jag förstår mig inte på dig!

Käften anonym. Den kommentaren passade sig inte här. Stor skillnad på att kritisera vad folk gör i yrket och privat sorg. Den här bloggen har alltid tagit hänsyn till sjukdom, död och minderåriga.

Nej du, det är just det hon aldrig har gjort.
Vi kan ta Tyra S som inte bara blev sparkad på när hon låg ner utan hon blev driven längre in i sin depp och sedan har det aldrig slutat.

Tex vliken respekt fick IL när hon skulle splitta från Odd tex. Mm mm.

Ta av din dina rosa glasögon. Camcam tänker lika mycket på pengarna som dom hon sparkar på hur svårt dom än har det.

Hade ni bytt högskola/universitet om ni inte trivdes på grund av att ni egentligen vill studera i en stad som är lite mer studentvänlig? Minus är att utbildningen kommer förlängas på grund av att kurserna inte är exakt likadana och att jag kommer vara ifrån min sambo

Hade bitit ihop. Du vet ju slutdatumet och har din sambo som stöd.

Beror på vad du vill få ut av studentlivet. Själv hade jag utan tvekan läst klart för att bli klar med studierna så fort som möjligt.

Jag hade bytt. Pluggade på HV och trivdes inte alls på skolan, såpass att jag hoppade av.

Byt! Ta med sambon om möjligt. I slutändan är några extra terminer ingenting jämfört med att vantrivas. Studentstad är fantastiskt och inte en upplevelse som är begränsad till en viss del av livet.

Jag hade bytt, just för att det är lite once in a lifetime att leva studentliv, det är mer än bara utbildningen i sig, vuxenlivet kommer sen Ooch något år hit eller dit spelar ingen roll under ett helt liv. Kanske är det också bättre för att nätverka,

Köpte via tvättkapslar idag, innehåller dem sköljmedel eller ej? Står bara allt i ett så framstod inte om dom gör det eller ej

Nej. Finns det ens såna tabletter?

Jag vet inte. Prövar tvättmedels kapslarna för första gången men la in sköljmedel. Får se om dom är bra. Har nämligen en sambo som gör slut på tvättmedel för fort så tänkte att dessa kan hjälpa ?

Det är väl lite som schampoo och balsam tror jag, du använder inte båda samtidigt utan en i taget.
Så jag skulle säga att du gjorde rätt 🙂 men blir det inte skumbad när din sambo tvättar om han använder för mkt? ?

Fan vad jag saknar sköljmedel btw… hade alltid i massor av en viss sort som luktar helt magiskt men nu på äldre dar har jag blivit allergiskt precis allt med parfym i. 🙁

Haha ibland är de lite skum uti listen ?? skulle aldrig klara mig utan sköljmedel är som doften jag vill åt ?

Haha lite skum ibland mest uti listen. Tänkte att dessa gör de bättre ??

Oh skulle aldrig klara mig utan sköljmedel är ju doften man vill åt ?

Åh nej inte sköljmedel ? Jättedåligt för miljö, djur och människa. Förstör dessutom kläderna… Testa att tvätta med ättika+ några droppar eterisk olja i flaskan. Luktar gott, miljövänligt och giftfritt. Dessutom är ättika bakteriedödande!

Tack för tips ?

Jag vill bara fylle säga till alla att jag älskar er!!!!!!!

❤

puss

åååå, älskar dig med!!

Nån som har sett Netlix nya miniserie Unbelievable än?

Jo helt ok

Började men har inte fortsatt än för den var ganska jobbig att se… men jag ska fortsätta gör den verkar riktigt bra gjord och viktig!

Ja, den är riktigt bra!

Jag har sett den! Sjukt hur hon blir behandlad av polis/närstående tycker jag…

Bra budskap- tråkig serie.

Jag är lite mer än halvvägs igenom och gillar den verkligen!

Såg hela säsongen igår (ja, jag har alldeles för mycket fritid), den var så himla bra!!

Nån som såg Isabellas live idag?

Hon menade på att skvallret här och på Facebook inte berörde henne. Som en pik la hon till särskilt inte eftersom hon tjänar pengar på det.

Menade Flashback och inte Facebook

F laschback menade jag. Inte FB.

Hon berättade också att hon fortsätter blogga på svenska eftersom det önskades av följarna.

Hon har ju sin engelska blogg också som slutar med .com men har inga kommentarer överhuvudtaget där

Och den uppdateras flera dagar efter den svenska bloggen….

Jag är fascinerad av hur liten Bella faktiskt är. Jag fattar inte hur hon säljer in sig själv som stor för klienterna i Usa. När jag klickar på random bild, på för mig okänd person på IG , har personen ofta 50k likes. Bella får i bästa fall runt 3k. Hur förklarar hon det för jänkarna?

Å fan att jag missade det. Men hon är väldigt mån om att påpeka att hon minsann är obrydd.

Alltså vet inte ens vad jag ska ta mig till, bor i en stad där jag inte ens vill bo i. Min sambo fick med mig hit, han vill inte att jag lär känna någon här för då kanske jag umgås mer med dom än med honom .. Känner mig helt låst. Helt ensam i en stad där jag inte ens får lära känna människor från jobb etc, för då kommer jag bry mig mer om dom.. Får dagligen höra att jag kan bli bättre på allt jag gör, orkar fan inte mer. Helt isolerad och allt man gör är fel…

Din sambo är värdelös…

Run Tusse, run!

FLY STADEN OCH FLY DIN VÄRDELÖSA PARTNER SOM INTE VILL DITT BÄSTA. Bryt upp!

Varför är du ens ihop med honom? En normal person som får sin partner att flytta för dennes skull uppmuntrar aktiviteter och socialt umgänge med andra så att du får ett socialt liv. Din sambo låter fett osäker o svinig. Skit i honom o gör vad fan du vill. Flytta, bytt stad, gör nått du tycker är kul.

Tack ni som svarat! ❤️ Önskar att det varit så enkelt, vi har drivit bolag ihop och alla mina pengar har gått in där, så är tyvärr inte så lätt. Han använder saker jag sagt i förtroende emot mig. Nej vet fan inte vad jag ska göra, helt barskrapad och som han själv säger ” Dina pengar är mina”, kan inte ens betala mina räkningar.. Jag tjänar mer än honom men problemet är att det jag tjänar ligger i företaget … Så då ska jag behöva böna och be för att vi ska betala mina räkningar medans företagskontot bara ökar ..

Såklart är det inte enkelt. Men du måste. Ingen annan kommer göra det åt dig och du förtjänar fan bättre än ett sånt liv. Föreställ dig var du vill vara om tre år. Kvar med honom, må sämre än någonsin, eller någon helt annanstans, UTAN honom…? Du kan bli fri och lycklig och äga dina egna pengar.

Kontakta en jurist och se om du kan få någon hjälp? Går det inte att lösa på ngt vis kanske du är den som kommer förlora ekonomiskt på detta men å andra sidan vad är mest värt? Att du har ett liv och en partner som får dig att må bra eller att bli gammal med den där skithögen? Ta reda på så mycket du kan hur du skulle kunna gå tillväga och värdesätt dig själv! Du är viktigast.

Jurist är bra!

Tyvärr kostar det en del och man vet aldrig vad utslaget blir. Oftast långdragna processer.

Viktigt att ta reda på vem äger bolagen, aktierna. Vem sitter i styrelsen. Bolagsverket hjälper till med sånt. Revisor/bokföringsbyrå kan också bistå med uppgifterna.

För jäkligt att man bara inte kan konstatera att ” kärleken är slut nu gör vi det bästa av situationen. Det är vi värda!”

//Moa

Ush, vilken mardröm. Du jobbar alltså i erat/hans? företag. Om vi ponerar det värsta, att de pengar du satsat är borta, ska du ge han din framtid oxå? Hur mycket ska han få ta av dig? När har han plundrat dig nog? Kan du börja på ny kula, söka jobb utanför företaget, har du a-kassa som du kanske kan ta ut om du lämnar företaget? Kanske du kan bo billigt som inneboende ett tag, i den stad du vill bo, spara ihop pengar till handpenning under tiden som du jobbar till dig en fast anställning och kreditvärdighet.

Han kontrollerar dig genom att ha kontroll på dina pengar! En våldsam relation är liksom designad för att vara svår att ta sig ur.

Allt du berättat visar tydligt att du är i en våldsam (psykiskt våld i detta fall) relation. Tycker att du ska söka stöd! Det finns vägar ut!

Det kommer enbart bli sämre! Börja förbereda dig på att lämna!

Ring kvinnofridslinjen eller tex hit, de har även juristjour

https://www.allakvinnorshus.org/vi-hjälper-dig-42916925

Se till att du” tecknar firma”. Ta ut det ftg:t är skyldig dig, kliv ur styrelsen. Erbjud honom att köpa bolaget för 1kr. Ta med dig kunderna till nytt bolag. Likvidationen i första bolaget tar nya ägaren hand om! ?

Hej då masterdumdum! ?

Isolering är klassiskt personlighetsstört drag! ?

//Moa

Hoppas du har kvitto på vad du satt in i företaget. Nu är det dags att du tar ut dem och jag instämmer helt med de andra som tycker att det är dags att packa väskan. Gör det medan du kan, enkelt är det inte, men jag tror inte det blir enklare med tiden tyvärr. Att inte vilja att du blir bekant med andra, är inte riktigt hälsosamt.

Du behöver ta dig ur förhållandet innan du går under. Om du inte kan förfoga över din egen inkomst, inte får träffa nya vänner och du riskerar att han använder ditt förtroende mot dig… det är det inte värt!!! Du blir isolerad och olycklig. Och för sjuttton, skaffa aldrig barn med karln!!! Då är du fast för alltid! Lämna, flytta och skaffa dig ett nytt jobb där du får behålla dina pengar själv. Och framför allt, där du får L E V A ! Som det är nu riskerar du ju dessutom att hamna hos Kronis…

Jag tror på dig! Du klarar att gå din egen väg…

<3 Han har ingen rätt att säga och tycka sånt! Han har ingen rätt att kontrollera dig på något sätt. Han visar sitt rätta jag när han faktiskt inte är ute efter ditt välmående. Om du har möjlighet- lämna honom, åk till en stad där du vill bo, umgås och lär känna folk som du tycker är intressanta. Livet är för kort <3

Hörs som han försöker isolera dej från familj, vänner och även arbete.

Det är steg ett i nedbrytningen av dej. Det är inte kärlek.

Flytta ifrån honom och få distans medan du fortfarande har lite självförtroende kvar och orkar.

Tack igen, nu får det fan räcka. Han har tagit ut mina besparingar och fört över till sig, som SEB sa ja tyvärr har han varit medveten och sett ditt bank id så kan vi inte göra något.. Då här står man, friare på ett sätt men ändå inte. Tack till er som tagit et tiden! ❤️

Kan du inte ta reda på hans bankID o föra tillbaka det? Alt. anmäla honom för stöld? Han verkar ju inte vara ngt att ha ändå?

Jag vet faktiskt inte, jag tänkte lämna honom idag .. Då sa hon på SEB att inget fanns kvar på mitt konto.. Han har fört över allt jag haft .. Orkar inte mer, jag har ställt upp för honom 24/7 men detta är tacket

Strunta i pengarna.

Han låter ju sjuk i huvudet. Var glad bara du slipper eländet.

Anmäl i efterhand om möjligt. Du är värd så mycket bättre.

Kram

NEJ! Du ska INTE strunta i pengarna!!! Blir tokig på att kvinnor alltid ska få vika sig och mannen ska få roffa åt sig allt. Du SKA ha det som är ditt!!

Du får tänka att du har tur som ändå kom ur det ”med äran i behåll”! Det kunde varit värre… även om det varit illa nog… Kram!

Även om banken inte kan/vill göra något är stöld fortfarande stöld.

Tusse
Det låter inte bra det du skriver och kan tänka mig att det inte är allt du har skrivit. Men riktig kärlek är respekt, att man vill varandra väl och vill att den andra partnern ska växa känslomässigt som erfarenhetsmässigt. Snälla,rara fundera på din framtid och att du äŕ värd allt gott. Ok

Tusen tack ❤️ Nej har inte skrivit allt, fan så svårt att prata om… Har inte nämt för någon varför jag legat på sjukhus, för jag ville skydda honom, man är så dum i huvudet.. Nu orkar jag inte mer

Styrka, kärlek och en stor portion ” jävlar anamma” från mig till dig.

Nu går du!

Du kommer förlora mer och mer energi för varje sekund i hans närhet.

//Moa

Ta en promenad och ring ikväll eller imorgon, Kvinnofridslinjen 020-50 50 50. Du är inte ensam! ❤️

Snälla du var försiktig.
Du kommer att lämna, för du har inget val. Men snälla se till så att du gör det du ska göra på ett säkert sätt. Allt det du upplever nu kommer att kännas annorlunda sen, lita på mig. Gör dina förberedelser (dokumentera det som kan dokumenteras), ta alla nödvändiga kontakter (kvinnojour, polis och/eller advokat och förbered din exit. Se till så att du har allting med dig och tala med honom via ett ombud. Ge inte upp förrän du får hjälp, och ge inte upp förrän du är fri att leva ditt liv.

Men, se till så att du tänker efter innan och bara handlar på ett sådant sätt som inte försätter dig i någon som helst fara.

Tusse
Var rädd om dig och följ alla de goda råden som skrivits här. Ok. Fortsätt skriv här är du snäll så vi vet att allt är okej. Ta en sak i taget. Kram

Packa dina grejer och dra fortast möjligt.

Det kan sluta riktigt illa med den typen av killar.

Ja, det är en reell risk att du kommer dö! Förbered din exit diskret och sen lämnar du! Tänk på att det är som farligast när du berättar att du lämnar/när du har lämnat.

Ines (inesstagram @ insta) ser så sjuuuuuukt annorlunda på de bilder Kenza tar och lägger upp i sin blogg jämfört med de hon själv lägger upp på insta. Här är ett av flera exempel:
http://kenzas.se/wp-content/uploads/2019/09/Alani_lunch_c.jpg
Ni som har koll på hur hon brukar se ut på insta; visst ser hon helt annorlunda ut?

Jag följer inte henne men skrollade hennes IG lite snabbt efter att ha sett inlägget du länkar till. Kanske är ett komplex hon har eftersom många inlägg är med solglasögon. Såg ingen bild på henne framifrån utan solglasögon. Hon kollar väl mest ner och åt sidan?

Vad är hon känd för? Aldrig hört talas om henne. Jösses vad många följare hon har.

Ingenting vad jag vet..

Oj
Ja verkligen skillnad!

Jaa, håller med! I hennes stories har hon a l l t i d något snyggfilter(?) vad hon än lägger upp. Så pinsamt…

Vadå pinsamt? Snacka om att sparka på någon som redan ligger på marken.

På vilket sätt är det att ”sparka på någon som redan ligger”? Det är ju stor skillnad på fotona, varför får man inte reagera på det?

Du menade att det är pinsamt hur hon försöker dölja sitt sanna utseende och det är inte ok. Detta för att du anser att hon försöker se finare ut genom snyggfilter =du menar att hon är ful/mindre fin utan. Det är att sparka på någon som inte trivs med sitt utsende.

Nu var det ju inte jag som skrev kommentaren men alltså, hur lättkränkt är du?

Men what? Jag var inne på bloggen tidigare idag men fattade inte ens att det var hon.. ?

Samma – kände igen alla som var på eventet typ förutom den kvinnan. Hade aldrig kunnat gissa att det var Ines

Alltid stört mig på att hon har snygg-filter på alla sina storys. Nu fattar man ju att det beror på att hon inte ser ut som hon gör på bilderna

Har sett henne i verkligheten utan solglasögon och anmärkte iaf inte då att hon såg annorlunda ut

Va sjukt! Reagerade exakt på samma sak. Ser verkligen ut som två olika personer. På bloggen är den bilden man har av någon som precis blivit mamma och de på insta är mer ”såhär önskar jag att jag såg ut irl”.

Också träffat henne i verkligheten och tycker verkligen att hon ser ut som på bilderna 🙂 Alla kan ha dåliga dagar och kanske därför man använder filter?

Men i en mukbang-video med Kenza på youtube ser man ju exakt hur hon ser ut eftersom det obviously inte går att redigera, och där är hon ju magiskt vacker och snygg! Snyggare än på bilderna på insta, om möjligt. Håller däremot med om att hon ser helt annorlinda ut på bilden du länkade men jag tror ALLA har fastnat på en bild där man är typ helt olik sig själv.

Lyxproblem ang. utgång!
Jag hittar så många fina festtoppar (linnen) som jag gärna skulle vilja äga, men jag är väldigt missnöjd med mina överarmar, finns det någon fin jacka eller liknande som man kan ha på sig över som ändå känns nattklubb men inte tråkar ner en partyoutfit? T-shirtmodellerna är oftast så tråkiga, men jag tar gärna tips på såna också!
Tack på förhand!

Jag tycker att kavaj är nice! Funkar till det mesta och det är såå snyggt. Och festligt!

Tack så mycket!

Fattar känslan men om du tycker att du har en snygg topp och känner dig fin så kommer ingen bry sig om dina armar ❤️

Tack ❤️

kanske något med långa ärmar och djup ringning i ryggen eller djupare U-ringning om du inte har för stora tuttar?

Ska leta, tack för tips!

H&M har haft fina väldigt tunna bomberjackor i sidenliknande material som är perfekta när man vill se lite uppklädd ut. Har själv svart, beige och mörkgrön och använder dem hela tiden. Om de inte finns kvar har jag sett en del begagnade på Tradera, och andra märken kanske också har liknande i och för sig

Tack! ?

Någon som kollar på Love Island? Ingen jag känner gör det och jag känner bara hur jag vill diskutera det med någon hahah!!

Kollade förra säsongen men efter det har jag sett både uk och australien. Har efter detta kommit fram till att sverige har minibudget och är sååå b om man jämför så jag har inte klarat av att kolla haha

Haha, jaaa Sveriges är så jävla b och segt men kan ändå inte låta bli att kolla :/

Haha jeg elsker love Island uk! Mye mye bedre enn de andre

Bara UK. Väldigt beroendeframkallande!

Men kan nån förklara för mig som aldrig sett Paradise Hotel vad skillnaden är mellan den och Love Island? Trodde PH var svenska versionen av LI…!

Nu har jag och min sambo bestämt oss för att gifta oss. Har velat fram och tillbaka men bestämde oss nu att vi ska köra på. Astråkiga för vi gör det ensamma(eller våra två barn ska med såklart) och utan att någon vet. Och tråkiga pga att enda anledningen är för tryggheten för barnen om något skulle hända någon av oss. Men trots att det känns som att vi är tråkiga så känns det också fint, ska liksom gifta mig med min bästa vän och kärlek ❤️ Ville bara berätta för någon ☺️

Stort grattis! Så himla härligt! ❤️?

Men åh tack ?

Grattis! Räcker alldeles utmärkt att det ”bara” är ni ♥️

Tack så mycket!! Ja det känns ändå så eftersom vi ändå bara gör det för vår egen skull ☺️

Köpt ett renoveringsobjekt med vävtapeter som ska ned. Önskar bästa tipsen för att bli av med vävtapeter! PS. Aldrig renoverat. Aldrig hållit i en pensel mer än sminkpensel och pensel för vattenfärg i skolan.

Jag renoverade min lgh när jag köpte den utan att veta någonting. Vet inte hur det är med vävtapeter men när jag googlade stod det att tapeter har som två lager och att det övre lagret gick att dra av.. Så gjorde det och det följde med 1-2-3-4 lager på vissa ställen vilket ledde till att jag fick bredspackla hela väggar. Rekommenderas ej. Så kolla om det går att sätta renoveringstapet över o sen måla/tapetsera.. ? Som sagt har jag dock noll koll, utgår bara från mina erfarenheter så ngn annan har kanske bättre svar 🙂

Hade funderat på bredspackling och slipning. Varför rekommenderar du det inte?

För att det är svårt att få jämnt och ett jävla aber att slipa. Hade personligen hellre satt renoveringstapet sen bara spacklat o slipat skarvarna. Testade även att ånga ner tapet på en betongvägg, gick definitivt inte så lätt som de visade i alla YT-videos.

Renoveringstapet låter ju rimligt då! 🙂

Någon som målat innertak själv eller bör man ta in professionell målare för det?

Måla innertaket innan du renoverar väggarna. I övrigt inga konstigheter, pensel längs kanter o sen rollar du resten. Glöm inte att täcka golvet bara o ett tips är skyddsglasögon från Biltema 😉 Gjorde ärligt talat inte rent taken i sovrum/hall/vardagsrum utan körde bara på. Men ska måla i köket också o där kommer jag torka av först eftersom jag antar att det kan sitta en del fett där.

Hahaha!! Gjorde samma skit när jag hjälpte min mamma. Aldrig mer ångmaskin. Kom ner till betongen. Fick ändå ta renoveringstapet. Vägrade spackla hela väggen.

Renoveringsgips? Orka berdspackla + slipa, orka tapetsera två gånger med tveksamt slutresultat.

https://www.byggmax.se/renoveringsgips-p07006

Tapetborttagare (vatten) är svinbra! Du får bort allt, men tar hundra år och är liksom kokande vatten som bränner satan. ?

Renoveringstapeter är inget å ha, särskilt inte på ojämnt underlag. Bredspackla och du kommer inte ångra dig i slutändan

Skriver här för att jag inte kan berätta för någon irl riktigt än (förutom sambon). Men är så lycklig att det är otroligt svårt att vara tyst. Men jag är ÄNTLIGEN gravid! Är helt överlycklig och fruktansvärt orolig och nojig samtidigt.
Men vilken lycka, att vi ska få en liten ?

GRATTIS!!! Önskar er all lycka och välgång <333

Min förra sambo drack massor av Cola när vi träffades som 19 åringar. Han övergick sedan till juice, (för sockret antar jag) sedan till mineralvatten. Fortfarande säkert 1.5 liter om dagen men mineralvatten är väl iaf bättre än Coca cola

Stort grattis, ditt liv kommer aldrig bli sig likt igen, och du kommer att älska det.

Grattis! Har också fått veta idag att jag är gravid efter en längre tids försök. Nu med ivf. Så jobbigt att behöva vara tyst om det. Inte för att man måste men jag å sambo har bestämt att inte säga nått innan v 12. Tips på hur man håller det hemligt? Vill inte gå under jorden…

Stort grattis! Heja er! 🙂

Jag höll det hemligt i 10 min. Sen ringde jag runt. Kunde verkligen inte hålla mig. Lycka till <3 ni är säkert starkare än mig haha

Stort grattis! Önskar er all lycka <3

Grannen har hundar i hundgård som skäller, ylar och gnäller i tid och otid högt och tydligt året om. De är ute dygnet runt året runt (mitt i jämtland). Kan grannen få konsekvenser av detta eller är det helt tillåtet att störa andra grannar så?

Kontakta Länsstyrelsen, har för mig det är de som har hand om djur nu. Man kan vara anonym.

Nej, hundarna får inte störa. Kontakta länsstyrelsen där du bor.

Är det bara jag som blir kåt av spelreklamen och sitter och vrålrunkar?

Bara du

Min kommentar hamnar i modd 3 gånger men denna skit släpps förbi?

ja du säger ju inte sanningen, det är inte skit att onanera

Har adblock så ser inte någon reklam alls. Men menar du att du faktiskt sitter och vrålar samtidigt?

Blir kåt men pullar

Hur kunde Måns Zelmerlöv ställa upp på reklamfilm och rida naken???

Skämskudde

Funderar på att köpa en begagnad iPhone för att ersätta mobilen jag fått stulen. Någon som har en iPhone 8 och vill uttala sig om hur kameran är?

Eller andra förslag på vad man kan köpa för telefon om man vill ha bra kamera men är ganska fattig och tänkte handla begagnat (inte superförtjust i de här sk AI funktionerna som nya mobilers kameror har där porträtten får snyggfilter, gräsmattan blir djungelgrön och grejer utan vill liksom mest ha vanlig, bra kvalitet på bilderna).

Har iPhone 8 och kameran fungerar väldigt bra tycker jag. 🙂 Men ska nog byta till en 11 på grund av dåligt batteri.

Är det någon här som jobbar med KBT ? Funderar på att läsa en utbildning på 1 år. Vill gärna veta alltttttt om jobbet ?

Gissar att du själv har gått i KBT och att det har hjälpt dig?

Hur blir man en mer närvarande vän? Jag älskar mina kompisar men jag skjuter alltid upp att höra av mig. Tänker ”jag gör det imorgon” och sen skjuter jag upp det en vecka till. Och en vecka till. Och en vecka till. Har konstant dålig samvete över att jag inte hör av mig trots att jag egentligen vill och vet att de väntar på att jag gör det och tycker att jag är dryg för att jag inte hör av mig. Jag får liksom ångest av att höra av mig och ännu mer av att jag vet att jag skjuter upp det… Sorry, sjukt oklart men någon som kanske håller på på samma sätt och har tips på hur man kommer ur det?

Testa sätt ett larm varje vecka eller hur ofta ni nu brukar höras? Sätt en tid då du vet att du inte kan ”hitta på en ursäkt” att inte höra av dig. Typ lör kl. 11?

Tusse
Det låter inte bra det du skriver och kan tänka mig att det inte är allt du har skrivit. Men riktig kärlek är respekt, att man vill varandra väl och vill att den andra partnern ska växa känslomässigt som erfarenhetsmässigt. Snälla,rara fundera på din framtid och att du äŕ värd allt gott. Ok

Någon som vet var man kan köpa hundsängar till bilen? 🙂 Gärna sådana som Therese Lindgren har, eller i samma stil! Har letat i veckor men hittar inget liknande

Dashing dogs

Bästa stället i Sthlm att göra nasolobialvecken mindre synliga på? Alltså vill ju att de ska synas när man ler/skrattar och så men när jag är helt stilla i ansiktet så syns de jättemkt (sen jag kom i 30-årsåldern…) och det gör att jag ser väldigt trött ut av nån anledning, plus lite butter. Vad heter behandlingen? Är det fillers det kallas eller nej? Vågar inte ta vilket ställe som helst genom att googla så hoppas nån har erfarenhet 🙂

Clinicestebeauty på insta. Billig och grym! Min syster och mamma går dit.

En fundering. Varför är folk så noga med att säga ”killkompis” och ”tjejkompis”? Varför är det så viktigt att poängtera att man umgås med en kille (Om man är tjej)?

Jag använder ”kompis” och säger han eller hon om kompisen senare istället.

Stabilt förhållande sedan drygt 5 år tillbaka och jag älskar honom mer än allt. Han är världens finaste människa. Men han bryr sig inte om sitt attraktionsvärde. Han är vääldigt smal och utan muskler alls, har problem med kroppen för det också. Men han vägrar göra något åt det. Såklart har jag inte sagt till honom att jag inte finner honom attraktiv men det här är inte roligt. Jag tänder absolut inte på hans kropp alls. Har försökt få med honom till gymmet eller ut och springa hur mycket som helst men nej. Skulle aldrig pressa honom och jag har såklart inte sagt nåt om hans kropp till honom. Vad kan jag göra? Vad hade ni gjort? Lämna är inte ett alternativ.

Hmm. Jag har funderat att ge bort en hälso/blodkontroll i present. Sitter i liknande sits. Ej gått så långt att attraktionen är helt borta. Kanske hjälper att se svart på vitt? Hans BMI är säkert lågt. Kanske har han brist på något (som också påverkar orken). Om han har hälsoproblem nu så kommer det tyvärr förvärras om han fortsätter i samma spår. Har ni barn? Om ni har eller ska skaffa så är en bra anledning att man vill hålla sig frisk för att orka med barnens aktiviteter….och framtida barnbarn. Är det möjligt att boka egen PT och kostrådgivare till honom? Svårt det där!

Man kan ju inte tvinga en annan att ändra sig. Var han inte så för 5 år sedan?
Lämna är i så fall enda alternativet, eller gilla läget.

Jag tänker att du skulle behöva prata med honom om det, kanske inte att du inte finner honom attraherande men att du skulle uppskatta om han la lite tid på att träna främst pga hans egna hälsa.

Jobba på dig själv och din attityd till hans kropp. Det är det enda alternativet du har

Kan någon ge tips på en BRA frisör i Stockholm (helst innerstad) som inte tar 700 kronor för en klippning? Det är helt orimligt? 400 spänn vill jag betala. Snälla, det måste väl finnas? Hjälp hjälp!

när du tänker efter på att frisören ska ha en timlön, betala hyra, moms etc så är 700 inte speciellt mycket.

Det tar inte 1 timme att klippa ett hår..

Det beror på hur långt håret är, när jag klippte mig så tog det ca en timme. Jag hade dock väldigt långt hår och ville få det klippt över öronen. Men att påstå att det inte tar en timme att klippa håret stämmer inte.

Om du bara räknar klipptid, dvs inte tvätt o en massa styling, måste du ha en väldigt långsam frisör.

Åk till närmsta förort. Finns en grym i Skärholmen. Han tar 200 och är jättebra!

Min bästavän är vän med en tjej jag hatar och som betett sig så otroligt illa mot mig. Jag kan inte förbjuda henne men hur accepterar jag? Alltså det tar så mycket energi, tips på hur man släpper? Vill ju inte släppa min bästavän och jag tror ärligt hon kommer snart inse hur falsk och elak denna person är men jag tycker bara det är så jobbigt att se dom tillsammans. Jag har liksom försökt förlåta denna persons elaka beteende och umgåtts men det går bara inte, personen är så sjukt elak mot mig och min bästavän inser inte…

Förklara för din vän att du inte kommer överens med den andra bruden. Säg att du helst inte vill umgås eller prata om henne. Låt din kompis få behålla henne som vän tills hon inser hur elak bruden är.

Fortsätt umgås med din bästavän som vanligt men låt inte brudens toxiska betende förgifta er relation. Om ni inte pratar om henne eller ser henne så blir det lättare att glömma och gå vidare.

Ps. Snacka inte skit om bruden, det får dig att se dålig ut. Men det gjorde du säker inte ändå. Ds

Svar i modd 🙁

Jag och min man har budat på en lägenhet i centrala Malmö. Lägenheten har funnits på Hemnet sen början av augusti om det har betydelse. Den ligger ute för strax under 2 miljoner. Vi har gett ett bud på 1,8 då det är vår max. Men när vi gav budet till mäklaren sa hon direkt att det var alldeles för lågt och att vi skulle komma upp till minst 1,950 000. Men vi sa att nej, vi lägger oss på 1,8. Hon påstod att det var flera intresserade och att den ?antagligen? blir såld i helgen. Efter detta har vi inte hört av mäklaren alls. Är detta mäklarknep? Hon hade inte fått ett enda bud heller när vi frågade och ägarna var väldigt nära att skriva på papper för ett hus. Varför har lägneheten inte sålts innan? Detta är vårt första bostadsköp och vet inte alls hur branschen funkar. Borde vi kontakta mäklaren? Eller bara vänta och ha is i magen? Eller ska vi bara glömma att lägenheten kan bli vår? Tips eller erfarenheter?

Vadå ”antagligen blir såld i helgen”? Ni ska ju i sådana fall vara med o buda på den eftersom ni lagt ett bud (vad som är er maxbudget behöver inte hon veta). Oavsett vad ni ger för bud måste hon förmedla det till ägarna som antingen accepterar eller säger nej. Kontakta henne o fråga vad ägarna har svarat på ert bud. Resten känns som mäklarskit för att försöka få er att bjuda mer.

Precis. Hen är skyldig att förmedla ALLA bud.

Se till att få in dom skrftligt. Du borde både messa OCH maila. Då kan hen inte förneka att budets har tagits emot.

Var i Malmö ligger den på ett ungefär?

(Kolla vad andra lägenheter i området har sålts för per kvadrtmeter.)

Mäklaren är inte alls skyldig att förmedla alla bud. Om jag som säljare säger att jag absolut inte vill få några bud under ett visst belopp förmedlade, då förmedlar inte mäklaren dem.

Umhum, och när hörde du det hända sist?

Okej, fel av mig! Mäklaren ska framföra alla bud, men om säljaren sagt till om lägsta accepterat pris så behöver inte buden synas på Hemnet eller liknande.

Behöver inte vara ett ”mäklarknep” utan kan helt enkelt vara så att säljarna avböjt att få bud under en viss summa framförda till dem. De vill kanske helt enkelt inte acceptera ert bud.

200′ under 2 mille borde inte vara ett sådant fall.

Hur vet du det? Är ju upp till säljaren.

Kan du läsa? Jag sa BORDE inte vara ett sådant fall.

Och det är verkligen inte ofta säljaren ställer det kravet att de inte vill höra bud under en viss summa. Tvärtom. Det sker väldigt sällan.

Tvärtom. Har släktingar som arbetar som mäklare. Det kravet ställs väldigt ofta, och ett lägre bud kommer ofta inte ens på tal förrän det inte finns någon annan ”utväg”. Vad kan man säga? Folk är giriga och räknar ören när det gäller bud.

BS

Kan helt enkelt vara så att säljarna avböjt att få bud under en viss summa framförda till sig, tyvärr.

Men de borde väl iaf få chans att vara med i en budgivning om de nu lämnat ett bud?

Fast det bestämmer ju säljaren. Tycker trådstartaren fått en hel del bra svar på Familjeliv också.

Om säljaren har sagt att den inte säljer för under ett visst pris finns det väl ingen idé att lägga ett bud under det priset?

Klart det gör. De kan ju ångra sig.

Fast om säljaren avböjt sig att ens få höra om lägre bud, då skulle jag som mäklare inte ignorera detta och framföra budet ändå mot min kunds önskan. Om det senare blir aktuellt om säljaren frågar om någon lagt ett lägre bud, då skulle jag framföra det.

Trams.

Det är olagligt, spelar ingen roll vad säljaren säger. Kommer det in ett bud på en krona så SKA det framföras och registreras. Budet behöver inte annonseras på nätet eller skickas ut till andra intressenter.

Även fast budet är ett riktigt skambud som säljaren inte vill veta av?

Ja.

Och tvåhundratusen under är inte ett skambud.

det behöver inte redovisas om säljaren avböjer budet dock

Hej alla! En fråga någon kanske kan svara på ? jag jobbar heltid men önskar börja plugga halvtid på distans. Behöver jag då förlägga arbetstid 50% också? Och får man fördela det hur man vill?

Du kan jobba 100% om du orkar. Dock kan lönen påverka ditt csn-lån (du får mindre om du överstiger en viss inkomst per halvår).
Varken skolan eller jobbet har med ditt uplägg att göra så länge du inte blir överbelastad.
Jag jobbade 100% och pluggade 100% och det var inga problem. Jobbet behöver inte ens veta.

Vill du gå ned i tid så får du söka i god tid. De får inte neka studieledigjet men de har vbäl några veckor/månader på sig att lägga om schemat. Kul för dig med plugg 🙂

Skulle definitivt avråda från att jobba 100% och plugga 100% eller ens jobba 100% när du pluggar 50% om du vill ha något privatliv..

Funkar utmärkt. Jag jobbar 100% och pluggar 100% på distans 🙂

Känns som att hela mitt liv faller i bitar, en efter en. Snart finns det inget att hålla sig fast vid och då är jag körd. Finns ingen som kan hjälpa, bara en massa tomma ord och löften som aldrig hålls. fan vad jag hatar det.

Lyssna på Buz Luhrmans ”Sunscreen”. Den ger mig perspektiv på livet.

Jag ger upp lite då och då (drar mig undan och funderar på döden) men man får påminna sig om att vi har ett ansvar att inte lita på folk.
Lita bara på dig själv. Förvänta dig INGET av någon. Gå med inställningen att ”jag tror inte detta kommer hända” så blir du glad om det mot all förmodan händer. Ha alltid låga förväntningar men var inte vek och feg. Bara realistisk.

Det finns några guldkorn kvar där ute, hoppas du hittar någon som finns där för dig.

Har alltid haft låga förväntningar och litar inte på folk för 5 öre. Men när inte ens det räcker utan man ska bli besviken ändå, kan man inte bara få lägga sig ner och självdö då?

Jag förstår dig verkligen. Svek är svårt eftersom det kommer från nära och kära. Människor man bör kunna lita på men som väljer att fega ur sista minut.
Ju äldre man blir desto mer förstår man hur öite folk faktislt bryr sig om en. Det brukar finnas någon som bryr sig men även de ger upp.om man kommer med samma skit om och om igen.

Din mamma? Ett syskon? Hat du någon som du kan lita på och som ställer upp?

Min mamma är upptagen med mig bror, min bror är upptagen av sin dotter. Min far är upptagen av sig själv. Har inga vänner som orkat med mig.

Kommer att tänka på ett skämt vi har här hemma: Alla bara tänker på sig själva. Det är bara jag som tänker på mig, orättvist!

Du kanske har tillitsproblem gentemot dig själv?

För höga förväntningar på hur andra ska vara mot dig, så du glömmer att ” det krävs två för att dansa tango”?

Det låter ju som om du brister i din kravlista på andra när inte dina vänner och din familj orkar med dig.

//Moa

Ja, ju äldre man blir desto mer förstår man hur lite folk faktiskt bryr sig om en. Sanningen är att vi alla är ensamma och vår egen enda bästa vän. Självständiga, oberoende människor klarar sig bäst genom livet.

Någon som sett Bill Gates mini serie på netflix som släpptes idag? Vad tycker ni isåfall???

Någon som jobbar på Elite hotell? Eller om någon är tvål intresserad haha. Den hårda tvålen, med ett E på, vaaaart kommer tvålen ifrån? Jag har alltid problem med torra händer, rotade fram den tvålen här hemma och den är magisk. Eller om någon har tips på tvål som händerna inte torkar ut av. Brukar använda barnängens barntvål, men får ändå köra handkräm efteråt med den. 🙁

Maila och fråga vettja 🙂

”Hej! Jag snodde med mig tvålen från er efter mitt besök. Nu använder jag den hemma och den är så bra! Varifrån är den?”

Men jag håller faktiskt med. Tvålen är jättebra, många hotelltvålar blir man så sträv av men inte den. Kan dock inte med att sno med mig produkterna hem – men de slängs väl efter mig förmodligen så det borde väl inte vara otillåtet att ta med dem? Nu när det är sånt miljötänk överallt också dessutom?

Men du behöver ju inte säga att du snott den.. säg bara du tyckte om tvålen när du bodde på hotellet!

Använd flytande tvål från t ex dove eller nåt annat milt märke, funkar mkt bättre än hård tvål för mig iaf! /också torra händer av tvål

Jobbar inte på Elit så vet inte vilken tvålen är. Men eftersom du frågade om andra tips med så säger jag Olivtvålen sin säljs på Granit. Jag har extremt torr hud med lätt att få eksem, men med den och hudkräm efter dusch och ingen extra handkräm när jag bara tvättat händerna är huden men och fin.

Ni som har ett jobb som ni trivs med, vad jobbar ni med?

Mejerist

Städning!

HR

IT!

Teknik?

Tekniker*

Är det någon som är bra på drömtydning? skulle du i så fall kunna tänka dig att tolka min?

Japp. Jag tyder på riktigt och inte typ ”symboliskt”. Jag ger dig konkreta svar på vad drömmen betyder.

Några regler:
1. Du måste ha drömt mellan skymning och gryning. Dagdrömmar gills inte.
2. Har du sett blod i drömmen så gills den inte.
3. Har du sett ett hav/ocean så gills det inte.
4. Drömmen ska inte vara för random utan ha en tydlig tråd. Inga hoppdrömmar där det blir mycket av olika saker. Det ska vara mer som en saga.

Om du uppfyller dessa så kan jag hjälpa dig 🙂 berätta isåfall vad du drömde i stora drag. Ta med nyckelhändelser och viktiga personer.
Jag får ont i huvudet när jag tyder men jag gör allt för dig haha <3

Tack så mycket! Om du får ont i huvudet så gör det helst inte, vill inte att du ska få ont. Men jag berättar den ändå för vill få den ur mig då temat är återkommande även fast den utspelar sig olika.

Det är så att jag är på väg hem, till hagsätra (tunnelbanans slutstation) och jag är alltid fast vid hötorget/t-centralen/gamla stan eller odenplan. Iallafall mitt i härvan av det hela. Jag måste alltså byta tunnelbana av någon liknande anledning, men alla som går leder åt fel håll och även fel linje (ibland kan jag vara fast på en påhittat station tex. tornen mellan hötorget och gamla stan) och hur jag än letar så hittar jag inte rätt linje hem. Ibland är det så att jag hamnar på spåret och blir påkörd och ibland är jag på tåget och en olycka sker. Ibland är stationen ovan jord och ibland under den. För mig så är det en så rätt obehagligt dröm, jag vet inte ens om jag ska klassa den som en mardröm eller inte. Vissa gångar så kan jag vara närmare min slutstation, men det är alltid så att jag har svårt med tåget. Antingen en olycka, obehag eller att jag hamnar på spåret och dör. Oftast också att jag inte hittar rätt tåg till att börja med.

Förlåt om det blev en smula rörigt.

Drömde alltså drömmarna mellan skymning och gryning och såg inget blod alls och de hade en tydlig tråd för mig

Hej, är du kvar? Jag svarar dig kl 13 om du bara skriver ja eller hej eller något 🙂

Jag läste igenom din dröm och har några frågor:

Bor du i Hagsätra/det hållet idag eller gjorde du det innan?
När du dör, vaknar du?
Olyckorna, drabbar de dig?
Vad är det för tid på dygnet, mörkt/ljust?
Pratar du med någon i drömmen?

Detta verkar vara en klassisk återkommande dröm som i många fall kommer från det undermedvetna och inte av ”någon annan”. Jag kan ändå tyda drömmen men det finns inte mycket att förutspå då den handlar mer om hur du mår inombords och inte en dröm som förutspår framtida event.

Hej!

Förlåt Att jag kapar tråden men måste få svar, drömmer om ett ex hela tiden som jag hade för över tio år sen. Var knappt tillsammans ett år. Nu har jag sambo och två barn och han har sambo och ett barn, tänker inte alls på honom och vill absolut inte bli tillsammans med han igen men drömmer om honom HELA tiden!

Behöver inte kolla i någon bok för svar på denna:
Du är i en ond cirkel. Du drömmer om honom för att du drömmer om honom. Han har tagit sig till ditt medvetna vilket också är tydligt eftersom det första du tänkte på när du läste drömtydning var just ditt ex.
Jag drömmer om min syster som gick bort för herrans massa år. Hon finns inte ens men ändå drömmer jag om henne. Dessa drömmar är ”ogiltiga” ocj tyds inte.

I riktig drömtydning (med religiös grund) analyserar man bara drömmar som är ”sända” från någon. Vanliga drömmar och mardrömmar kommer från onda andar och dessa ger vi inte uppmärksamhet.

Var försiktig. Ditt liv kommer att gå åt helvette om du inte driver bort andarna som kommer med drömmarna. De förstör din nuvarande relation vare sig du vill tro det eller inte. Kan också vara någon som skickar dessa drömmar genom magi för att förstöra för dig.

Om du vill ha seriösa svar på hur du slipper detta så ska du vända dig till en imam som håller på med rensningar.
Min kusin spydde svart blod efter en sån session pga allt gift i kroppen. Hon levde i drömmarnas värld då hon fick träffa sin döde man där. Hon glömde sina barn och familj. Efter utrensn ikngen och reningen var hon normal bara dagar senare. Psykisk ohälsa kommer från djinnen. Du behöver inte tro det men du förlorar inget på att lösa detta problem som snart eskalerar till något stort.

Hon spydde sannolikt svart blod för att hon hade en blödning i magsäcken och då tycker jag synd om henne om ni trodde det var ”rensningen” och inte sökte vård. mvh Kirurgen (som tar emot och lägger i blödande magsår flera ggr i veckan på akuten)

Ps. Alternativ diagnos – Hon kan ju ha ätit blåbär eller ett mörkt livsmedel och mått illa och kräkts efter det. I vilket fall hoppas jag att hon mår ok nu.

Självklart ska ni komma med medicinska förklaringar. Kan du förklara hur hon magiskt mådde bättre? Hur hennes personlighet skiftade 180° över natten? Hur hennes mardrömmar försvann? Hur hon slutade se mannen hon sett varenda dag i drömmen bara försvann? Hur det kom sig att hon spydde svart blod just där och då (när någon sitter och reciterar över hennes huvud)? Hur det aldrig hände igen? Hur hon mår jättebra fysiskt helt plötsligt?

Du får tycka och tro vad du vill men vissa saker är utom vår kontroll.
Jag respekterar läkare och forskning överlag men jag tror också att det är mycket som kan lösas utan medicin. Självfallet åker man och söker vård och inte en Raiki om man mår dåligt men när det är psykologiskt då får man prova sig fram.

Ett ord: placeboeffekt.

Och förresten: Man ska söka hjälp när man lider psykologiskt också.

Jag hoppas verkligen att hon fick träffa en läkare.. och psykiatriker.

Fritidshus på märsön, hur attraktivt är det?

Du får ligga en max två gånger om du skryter om det. Försök hitta en på frösön istället, mer attraktivt

Vad tycker ni om Bianca Ingrossos smink? Någon som testat? Och tycker ni isåfall att det är ett rimligt pris på hennes produkter. Hon meddelade precis att hon kommer lansera en ny sminkpalett för 575 :-

För mig finns det ingen palett som är värd 600 kr. Hur ofta använder man alla färger?
Jag använder samma minipaletter från Isadora varje gång så det är onödigt med större paletter. Om du är en sminkfantast så kanske det är värt det dock 🙂
Jag vill helst se färgerna irl och matcha själv.

Vad tycker ni om Caias reklambilder? Är de inte mossigt stereotypa/sexistiska/mossiga. Hittar inge bra ord men känns liksom inte så ”rätt i tiden”.

Typ som Kenzas reklam för Alani.

Tips!
Lyssna på P3 Fråga vad du vill senaste avsnittet. Handlar om CissiWallin. Hon gör något slags rekord i antal vridningar av sanningen.

Vad ska man göra efter man har druckit en flaska vitt vin?

Källsortera flaskan rätt!

Det är pant på flaskan då den kommer att pantas, ingen fara med det. Undrar mest om det är värt att ta en till av något för att försöka döva smärtan??

Varannan vatten!

Hear ya! tyvärr slarvig denna gång. Sitter nu med en kopp te och kommer ta en vätskeersättning senare?

Skvaller om ellie da Silvia? Är hetero men har en liten crush! Jävlar vilken snygg människa, verkar dock rätt trasig

Vad är det finaste du gjort för någon?

Tröstade min mor efter att hennes syster hade kallat henne för psykfall fast hon inte är ett.

Berätta om era skräckförlossningar!

Hej,

Ska ta ut mina bröstimplantat + kapsel. Har någon gjort detta och kan ni rekommendera någon duktig plastikkirurg i skåne?

Tack snälla på förhand ?

Vad gör man i en situation där ens man avskyr ens pappa och likadant pappa min man. Är det viktigt att ha en relation där man även umgås med sin familj? Älskar min pojkvän, men tycker det är synd att ej kunna umgås med sin förälder tillsammans.. blir en slags ångest

Prata med båda tillsammans och kräv att de skärper sig för din skull.

Berätta om hur dåligt du mår av att två av de viktigaste männen i ditt liv inte kan acceptera och respektera varandra.

Skit i att försöka reda ut varför. Det får de sköta själva om de vill.

Kräv att de beter sig vettigt, vuxet och artigt när ni ses tillsammans.

Tänk bara på ditt egna bästa. Det gör ju de uppenbarligen inte.

Ibland räcker det långt att ” föra upp saken i ljuset”.

?

//Moa

Tack för svar<3 Har försökt det men båda har en äcklig stolthet..

Om min fästman inte skulle komma överens med mina föräldrar skulle jag nog anse det som ett problem. För att jag vill umgås med mina föräldrar och även att dom ska få en skapa en relation till honom. Men som tur har allting funkar bra för oss. Men jag skulle diskutera om det först om hur dom känner och varför avskyr de varandra? Kanske det går att fixa?

Gammalt shit haha, lång historia kan säga gott och kort att båda ej visat respekt för.varandra. min pojkvän krockade en gång men klarade sig utan några skador, min pappa.kom ej till honom fast att han visste .. just därför avskyr min pojkvän honom

Alltså jag mår så fruktansvärt dåligt. Jag kan bli förbannad över ingenting. Jag har slagit isönder mobiler, porslin, vattenkannor, allt som kommer i min väg över ingenting.. Sist slog jag sönder en mobil för mannen inte tagit disken. Jag menar, hur normalt beteende är det egentligen?

Allt går mig på nerverna och jag vet inte vart jag ska börja och ta tag i det. Jag vill inte gå och prata med någon, vill inte få någon diagnos fast jag vet att jag har något. Mår så fruktansvärt dåligt bara. Känns som jag är fast i en depression som bara blir mörkare och djupare men jag har inte ork att ta mig därifrån.

Bara nu ligger jag i sängen och vill kväva mannen för han andas. Det går mig på nerverna något fruktansvärt. Han har inte släckt lampan i hallen, vill man riskera fängelsestraff för den sakens skull? Kör jag bil och byxorna sitter obekvämt kan jag slita sönder dom i frustration ( får ju åka och byta sen men helvete vad förbannad jag är)

Hur fan mår man bra igen? Hur tar man sig ur skiten utan någons hjälp än sin egen?

Prova att ring vårdcentralen och fråga om hjälp? Kanske är det en psykolog du behöver, kanske är det läkarhjälp du behöver. Vad tycker din man om ditt beteende? Blir folk i din omgivning drabbade?

Det låter jobbigt. Det låter också som att du behöver hjälp från någon, även om det just nu känns som att du inte vill. Lycka till!

Äter du P-piller eller något annat preventivmedel med hormoner? Sluta med det genast. Det du beskriver låter inte normalt, jag tror du har någon hormonobalans i kroppen.

Kanske är jag sist på bollen. Men Nötcreme med kakdeg?! Det är bland det godaste jag smakat. Rekommenderas!

Jaaa o den med kladdkaka är min personliga favorit!!!

Gardet verkar inte ha koll på de pengar de samlat in från sina fans. Enligt CW har de fått 70 tkr. Enligt andra är det över 300 tkr. Den fond de skulle starta för utsatta kvinnor har ännu inte synts till.

Tänk om man skulle byta ut ordet ”ljuvligt” till ”jävligt” på Isabella Löwengrips blogg