Öppet Spår

Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!

Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli satt på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts… 🙂

0 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Finns det något bland kladd och krämer som lönar sig att inhandla på de större flygplatserna nu för tiden, tänker på de lite dyrare fabrikaten som La mere och liknande?

      Vet inte i på svenska flygplatser men i uk köper jag clarins på flygplatsen. Ofta har jag fått det för 200 kr billigare än tex Åhléns och ca 100-150 kr billigare jämfört med nätbutiker i Sverige.

        Tänker att det ju borde vara momsfritt och då borde ju tex La mere som kostar 3000kr i butik vara flera hundra billigare.

          Är det krämen ’havet’ (la mer) eller ’mamman’ (la mère) du är ute efter?

            La mer, dagcremen soft. Betalar 4300kr för 100 ml på kicks

              Whaaat ? ?

              Varför betalar man så mycket för en kräm? Gör den verkligen så stora underverk?

                https://www.radron.se/tester/mat-halsa–skonhet/dagkramer/?view=artikel

                Nej, det gör den inte. Krämen är sämst i typ alla tester.

                För min hy har den gjort under, jag är 45 år och alltid haft ungdomsplitor. Har varit duktig med rengöring kost och återfuktning och gått igenom många av de bättre produkterna med varierande resultat under senaste 15 åren. Testade la mer i december och det gjorde jätteskillnad på mig. Använder samma rengöring och peeling och mask som tidigare men bytte till denna dagcreme och huden blev lugn på bara en vecka.

                  Men är plitorna så extrema att du behöver lägga så mycket pengar på en kräm? ?

                  Vilka slavar vi är under skönhetens hysteri. ?

                    Det har mer med fräschhet att göra än med skönhet, att slippa vara rödprickig som en 14 åring vilket för mig var en daglig irritation att vakna upp till speciellt då jag inte sminkar mig med mer än med mascara. Det är värt varje krona att se en jämn hy i badrumsspegeln efter alla år. Men hade gärna köpt några burkar om de är billigare på flygplatsen.

                      Testa Paulas choice BHAlotion. Fantastiskt mot plitor. Och billigare.

                      Vill även rekommendera fig att testa Nianciamide från The Ordinary. Jag hade också tonårsfinnar innan jag började med den. Under hundringen för 30ml. Finns numer på h&m och åhléns.

                  Så skönt att du upplever en förbättring! Förstår precis vad du menar med fräschheten. Har haft samma problem sedan 20 års åldern. Två saker har hjälpt mig. Den hormonella förändringen som kom med graviditet och amning samt när jag slutade helt med mjölkprotein.
                  Hoppas det fortsätter hjälpa dig. Och att du hittar en billigare variant ?

                  Jag blir alltid lite misstänksam när folk säger att de äter en bra kost, utan att specificera vad det är de äter.

                    Bra kost dvs enda dryck är vatten. Ej alkohol, kaffe eller liknande.
                    Kokt mat i form av kokt fisk eller kyckling med mycket grönsaker till.
                    Inga ostar eller mejeriprodukter som fil, yougurt, kvarg som många äter mycket av idag.
                    Frukt och bär naturella till mellanmål och kvällsmat. En liten portion naturell havregrynsgröt till frukost.
                    Knäckebröd med smör. Äter jag pålägg så är det kokt skinka. Kokt ägg. Kokt potatis. Inget godis eller chips.
                    Inga proteindrycker eller liknande heller.
                    Äter helst ren mat så en vanlig lunch består ofta av sallad med kycklingfilé utan dressing, middag kokt lax/torskrygg/kyckling med ångade grönsaker. Ibland någon kokt potatis och grönsallad till. I övrigt på en dag, havregrynsgröten på morgonen, några frukter, någon ask hallon eller blåbär samt några knäckebröd med kokt skinka och Bregott.

                      Omeletter med, smaksätter med kantareller, tomater eller purjolök. Brukar bli två tre i veckan.

                      Kokt är ju inte alltid det bästa. Mycket näring försvinner i vattnet. Äter du bra fetter förutom smör? Olivolja, nötter, avokado?

                Skräp kräm, huvudingrediensen är petroleum, alltså den billigaste ingrediens man kan hitta. Gör absolut inget för huden utom det lever bara på sitt namn från när folk inte visste bättre och trodde ju dyrare desto bättre.

                  Något innehåller den som övriga jag använt inte gör som tur är. Jag har testat nästan allt, gått hos hudterapeut och köpt alla deras produkter de rekommenderat och kämpat på. Varenda omgång produkter betydligt dyrare än denna la mer. Den får vara hur kass och dyr den vill för min del så länge den funkar för mig.
                  Med det inte sagt att jag gärna skulle köpa den billigare nu i vinter när jag reser och passerar flera större flygplatser.

                Den är menad för mogen hy då den innehåller massa mineraler osv som är överflödig för någon under 35. Jag fick utslag då det var alldeles för mycket för mig.

                  Passar ju mig perfekt då då jag är 45

      Varför kan ni inte?

        Sambon vill inte bo i hus ännu. Tycker det är skönt att slippa ta hand om ett hus just nu. Blir mer aktuellt när vi närmar oss att skaffa barn antar jag.

          Det är sant faktiskt, haha. Har radhus med jätteliten trädgård, ändå väldigt mycket. Man måste ha intresse. Har man barn kanske det är bra/kul för dem med trädgård dock. Skulle heller inte vilja bo sådär stort bara två stycken. Om mm inte har städhjälp då ?

      Hemnetknarkar något enormt just nu! Vi ska nämligen flytta till hus men har inte bestämt vart ännu.

      Någon som bor i hus i Stockholm och kan berätta lite om vart och vad ni tycker om det? Vi vill bo så lantligt som möjligt men ändå att det ska finnas någon marbutik i närheten, ett par grannar och gärna barnfamiljer. Samt varten! Sjö eller hav eller båda. Max en timmas kollektivtrafik från centrala Stockholm. Hit me!

        Bålstaområdet? Hellre Nynäshamn, mer att göra där.

          Håller med om Nynäshamn! Småstadskänska nära Stockholm. ?⚓⛵ Bor här och älskar det! Jobbar på plats, men med vissa tåg är det ca 50 min till centralen. Pendlade mycket tidigare.

        Vad har ni för budget?

          6 miljoner, helst!

            Ekerö! 45 min till stan, som att bo på landet, massa barnfamiljer, husen kostar runt 6.

        Det låter precis som Saltis och Neglinge tycker jag

        Jag med, ska sälja min lägenhet och letar samtidigt nytt. Hade underlättat om jag visste var jag vill bo bara…

        Nacka. Definitivt nacka.

        Täby

          Älskar Täby och varken bor där eller är därifrån.

            Samma här ? men funderat på Täby (Ella gård, Skarpäng kanske)

              Har bott i Näsby park ett par år. Vill man bo i ett mysigt område med närhet till vatten men ändå ha nära till stan så är det perfekt!

                Är väl dock svårt att få något i Täby för sex mille idag? Kika isf i Brottby.

                Mycket fin budget dock för Bålsta (Håbo) och Nynäshamn som någon sa. Finns massa tomter till salu i Bro också har jag sett online. Eller kring Knivsta? Alla orter förutsätter dock bil till pendeln men då kan ni bo riktigt lantligt!

                  Märsta! ??❤??????????❤????????❤?????????????????❤???

                    Sigtuna!!!!

              Min sambos föräldrar bor i Vallatorp. Jättemysigt område med närhet till naturen!

        Södermanland, Stallarholmen – Mariefred!!!!!

        Nacka kanske Älta finns sjöar två vägar in till stan mycket natur. Tror att det blir viktigare oh viktigare att titta på kommunikationer och veta hur mycket tid på resande man vill lägga.

        Ekerö! ♥️

        Enköping. Tåget tar knappt 45 min till Stockholm. Finns många mysiga villaområden nära järnvägsstationen och du får såååå mycket mer för pengarna jämfört med att köpa villa i Stockholm inkl. förorter. Är uppvuxen i Enköping, bor centralt i äldre villaområde (9 rum och kök och ca 1000 kvm tomt) och dagspendlar till Stockholm. Har kortare pendlingstid än många av mina kollegor som bor i Stockholms ytterförorter…

        Vendelsö eller Nacka! Massa vatten och natur plus nära till stan!

      Alltså wow att kunna få ett sådant hus för de pengarna. Sverige är verkligen olika. Där vi bor hade det huset kostar över 10 miljoner. Go for it!

        Eller huuur. Hade fått lägga 2.5 i kontantinsats typ

      Shit vad billigt.. Kanske borde man inte bo i Stockholm ändå haha (joo, hemma är hemma, men wow liksom..)

      Tyvärr är såna där nybyggda hus helt själlösa utan vare sig tanke eller trädgård att tala om. De smackas upp där det passar eller vart marken är billig.

        Huset är ju dock över 100 år…

          Kan räknas som nybygge om man är typ odödligt. Hon kanske är en vampyr?

          Oj jag trodde verkligen också det var helt nytt. Tråkigt att ett så gammalt hus renoverats helt utan känsla för att bevara gamla detaljer 🙁

            Fast alla gillar inre gamla detaljer. Jag hatar allt som är gammalt, förutom människor och djur typ.

              Då kan man köpa ett nytt hus istället för att förstöra ett gammalt.

              Köp ett nytt hus då så är problemet ur vägen. Tycker det är synd att renovera sönder så de totalt tappar karaktär (precis som detta hus).

                Tycker också det är synd men det är så det funkar med privat äganderätt och kapitalism tyvärr.

        Sådana totalrenoverade hus har ju helt tappat all charm! Det känns så tråkigt att den enda hinten om att det är ett hus på 100 år är fönstren, så fattar att du tyckte det var nybyggt!

          Fast fönstren är ju nyprod, tråkig sådan – fyrkantig spröjs..?
          Och svarta…

        Man vill ju bara gråta när man ser att det är så sönderrenoverat. Jag trodde först att det var helt nytt. Min mamma förstörde farmors hus på samma sätt.

      Wow vad vackert.. mår illa av att tänka på vad man får här i Sthlm för de pengarna.. ?

      Stackars hus! Totalförstört :,(

        Fast det stackars huset har inga känslor och du behöver inte gråta för husets skull. Huset klarar sig troligtvis helt okej ändå.

          Lite ent, men jo jag kan gråta över det. Jag älskar hus byggda typ 1890-1930 när de har kvar sin ursprungliga själ/fått en återställd. Att göra så här är bara tragiskt, om folk vill ha sjukhusvitt och öppen planlösning finns det nybyggda hus.

        Googlade lite på huset. Det finns på bygdeband, där kan man se hur det såg ut förr. Det värsta tycker jag är att kaminen är borta. Ett hus utan skorsten ser lite tråkigt ut. Alltid bra att ha ett alternativ om det skulle bli strömavbrott.

        Det verkar som att man byggt ett nytt hus inuti det gamla. Ett knep när man inte får riva ett k-märkt hus.

          Många vill ha ett hus och inte ett hem

    Bara jag som reagerar på alla influensers som bara lämnar/reser bort från sina barn när barnen är alldeles för små? Snacka om att sätta sina egna behov först. Och alltid blir dom försvarade- eller försvarar sig med kommentarer som ”mår mamman bra mår barnet bra” eller ”det är viktigt att vårda relationen för barnets skull”. Som att det lilla barnet kan resonera så eller ens förstå det tänket. Barnet vet bara att mamma är borta och har heller inte samma tidsuppfattning som vuxna människor. Och varför måste man resa bort för att må bra?

    Det finns så mycket forskning som menar på att ett barn inte ska vara ifrån sin/sina primära anknytningspersonen ens en natt innan som är minst ett år gamla. En enkel googling så vet man att det är en dålig idé. Men det går tydligen att motivera med att man minsann gör det för barnets skull?

    Tänker exempelvis på Dani som helammade sitt barn för att sen lämna henne i flera nätter för att åka på partyresa. Eller Dasha och Douglas som båda två alltså rest bort flera nätter och lämnat sin 9 månaders son hemma i Sverige för att DOM har ett behov av tid tillsammans. Så själviskt.

    Förstår att man känner ett starkt behov av att få vara ensam, ha egentid, känna sig som sitt ”gamla jag” och vårda relationen etc. Men har man satt ett barn till världen får man fan ta ansvar för det barnet också och sätta sina egna behov åt sidan.

    Sen just det där resandet. Det finns väl hundra andra sätt att få egentid på eller vård sin relation på? Herregud låt mor och farföräldrar passa barnet ett par timmar. Allt ska alltid vara så extravagant med dessa influensers. Stora egon to say the least.

    Och nej detta är inte ”mom shaming”. Det är befogat att ifrågasätta huruvida föräldrar MÅSTE roa sig borta i flera dagar på bekostad av barnens välmående eller ej.

      Tycker folk är så ängsliga idag 🙂 Om det handlar om en eller ett par resor; barnen kommer klara sig. Om det är ett mönster som blir till ett frånvarande föräldraskap: det är en helt annan sak. Men föräldrar kan ju vara frånvarande även om dom inte reser utomlands.

        Självklart kommer barnen klara sig, men tycker det är låga ambitioner att ha generellt i ett föräldraskap. Vill man inte att barnet ska utvecklas så bra som möjligt under de första sköra åren när så mycket händer för dem? Vill man inte lägga grunden för så trygga individer som möjligt?
        Det finns oceaner av egentid längre fram i föräldraskapet när barnen blivit större och kan förstå vart mamma och pappa ska någonstans, och tycker det är givande och spännande att vara med en annan trygg vuxen ett tag. En bebis vet inget annat än förälderns trygga famn, och det är den bästa platsen (eller närhet till famnen om något skulle vara skrämmande) för en bebis. Obs ej ett barn, en BEBIS som vi pratar om i detta fall.

      Tänkte på samma sak när Rebecka S med man var iväg på smekmånad men då skrev någon här ”man brukar inte ta med barnen på smekmånad”. Så tänker att det kanske beror på anledningen? Tex om det som för D och D är för att vårda relationen att det är en bra anledning?
      Men vet inte. Tycker det är en svår fråga och att föräldrarna gör sina egna val, även om jag kanske inte alltid gjort samma.

        Fast orsaken spelar ju ingen roll för barnet tänker jag? Barnet är ju för litet för att tänka ”klart mamsen och papsen ska få lite egentid och vårda relationen”. Barnet vet bara att föräldrarna är borta och jag kan inte se något motiverat skäl till att utsätta barnet för det. Speciellt inte när det är för sin egna nöjes skull.

          Bor utomlands. Nursery är standard från sex månader. Tycker den här attityden är löjlig. Trot eller ej, barnen överlever utan er 24/24.

            Det är ju en himla skillnad på att lämna barnet för att man måste och för att man tycker det är lite härligt med solsemester dock. Varför riskera barnets välmående. Klart det överlever men man kan ju inte veta hur mycket det kommer att ta skada förens man testat.

              De flesta vuxna runtomkring mig verkar ha klarat det väldigt bra…och då var väl nursery ännu tidigare i deras fall. Sluta fåna er.

                Det verkar inte som att det finns någon kunskap i detta ämne här bland vissa som väljer att yttra sig.

                Är ni medvetna hur en splittrad anknytning påverkar barn i framtiden? Redan 2008 larmade BO om att vi har ett enormt problem. 1/3 av alla barn har otrygg anknytning.

                Ett otryggt barn blir en otrygg vuxen som kan däribland får problem i relationer, äktenskap etc. För att inte tala om den egna psykiska ohälsan.

                  Pga ensamsovning, individualistiskt samhälle och allmänt kefft leverne relativt biologin osv -inte för att ungen är med andra anknytningspersoner än morsan.

                Inte fåna men jag förstår inte varför man skaffar barn om man ändå inte vill lägga sin tid och energi på det. Gäller både män och kvinnor.

            Så tröttsamt med kommentaren barnet överlever… Dom överlever ju all möjlig skit det är ju bara å slå på tv å förfasas. Målet är väl ändå högre än att få dom att överleva

              Du har helt rätt E. I större delen av europa och USA överlever man (knappt) men inte mer som barn. Vilken misär, va? Tänk om de ändå kunde leva lite mer efter råden från experterna på bloggbevakning så att barnen mådde bra…

                Men vad du är bitsk! Vill du vara den oemotsagda så kallade experten kanske 🙂

                  Det var tydligt en öm tå där! Gud så du tog det personligt

              I Nederländerna lämnar man barnen på förskolan från tre månader. Nästan alla barn är från tre månader. Tycker nog Nederländernas befolkning överlag gör mer än bara ”överlever” trots att de varit på förskolan från tre månader.

                Sitter dom där en vecka medan föräldrarna åker bort? Ok. Det var ju skillnad på en arbetsdag å att sticka iväg en sväng som någon nämnde. Folk i nederländerna kan ju inte rå för att föräldraförsäkringen suger något vansinnigt

                Ja, de knarkar.

                Fast du förstår väl själv att det inte finns någon som FRIVILLIGT lämnar sin 3månaders? Det är tal om människor som MÅSTE. Det går verkligen inte att jämföra det.

                  Poängen var inte om de måste eller inte, poängen var att de klarar sig bra trots att de måste. Läsförståelse…

                  Man MASTE ju faktiskt ingenting, om man tanker efter.

                    Så om valet är att inte kunna jobba och betala exv sin hyra eller att lämna bort sin tre-månaders så måste man alltså inte betala sina räkningar? Fan vad skönt! ?

                  Eller har man skaffat sig en dyr livsstil och överkonsumerar för status så man ”måste” vara två heltidsarbetande för att klara av?

            Att överleva är ju viktigt, men optimalt vill väl föräldrar mer än att barnet överlever. Man lägger en psykologisk grund i de tidiga åren, den grunden kan bli skör med frånvaro, vilket är orsaken till att man rekommenderar vid skilsmässor en tätare kontakt än varannan vecka, tills viss ålder. Alltså vet man att små barn utvecklar en osäkerhet vid kortare frånvaro av föräldern än gemen man ofta tror.

        Om man efter ett par månader måste resa bort för att vårda sin relation kanske man inte har insett att man efter barn får en annan relation. Att ta med barnet och vårda den nya relationen är väl bättre? Man slipper vardagsbestyr och kan ha kul hela familjen. Inte bara överhuvudena

      Verkligen enig! Man brukar rekommendera 1 månad 1 timme och ett år en natt.

      Håller med dig om vartenda ord.
      Att kalla klandervärt beteende för mom shaming är bara ett sätt att rättfärdiga sin egoism. Samma sak som när Linnéa C/Cissi och deras fans anklagar kritiker för att uppvigla till kvinnohat.

      Inte bara influencers faktiskt. Har en precis fyllda ettåring och i mammagruppen för barn födda samma månad är det jättemånga som tycker det är jobbigt typ att farmor inte vill ha barnet en helg. Att ingen ”ställer upp” som barnvakt.

        Nej håller iof med. Det känns i allmänhet som att barnen mer och mer blir som en sidekick i många människors livs-vision snarare än huvudrollen.

          Ja precis! Jag är verkligen ingen perfekt mamma men ingen kan anklaga mig för att inte spendera tid med mina barn åtminstone. Däremot har vi dåligt med pengar så det blir inte så mycket kvalitetstid på lekland och dyra leksaker och sånt, vilket jag har dåligt samvete över ibland, men kvantitet har de gott om. Tänker att influencerbarn nog får sånt som mina inte får istället.

          Så jag vet inte, det kanske beror på hur man prioriterar, vad man har råd med och vad man tycker är viktigt.

            Hej! Jag vill bara tipsa om billig aktivitet med barnen. Gå ihop ett gäng vänner som har barn och hyr en gymnastiksal i en grundskola. I kommunen jag bor tar de 150 kr/h. Inte alls dyrt om man delar på kostnaden 🙂

            Allt dina barn verkligen vill ha, är Dig och din tid för dom. 🙂

            Lekland och dyra leksaker har ingenting med kvalitetstid att göra. Det har däremot att spendera tid med sina barn, så du kan släppa ditt dåliga samvete.

          Kan vi inte passa på att även ta upp det om att både ”kändisar och influencers” envisas med att lämna barnen på förskola på tok för tidigt också.. Och som gärna berättar ”hur mycket de själva längtar tills barnen ska börja förskola” ?
          Säger ingenting om man är tvungen av ekonomiska skäl men tror de flesta skulle ha sina barn hemma längre än 12-14månader om de hade möjligheten..

      Det enda jag tänker är att det är för många barn till hemmafruar och hemmafruar på det här forumet. Vilket jäkla larv ? Särskilt när barnen ni syftar på har pappor.

        En helammande mamma är ju den primära anknytningspersonen och dessutom skrevs det även om föräldrar generellt. Sen är det så tröttsamt med argumentet ”barnen har ju pappor”. Helammar man sitt barn är man också sitt barns största trygghet och ska således inte vara ifrån barnet mer än ett par timmar första året. Spelar ingen roll om barnet har en pappa eller inte.

          Barn kan ha flera primära anknytningspetsoner. Alla helammar inte (eller alls). Det finns flaska…alltså den här disk är så himla tramsig. Ta hand om era egna barn och skit i andras.

            Alltså tack!!! ?
            Jag ska snart få mitt första barn och får panik av dessa diskussioner. Jag är 100% inställd på att fortfarande kunna och FÅ vara något annat än en mamma dygnet runt. Jag är 100% inställd på att fortfarande kunna få egentid med min sambo ibland. Blir så ledsen över att det ska vara något ”fult” och hemskt och att jag traumatiserar mitt barn genom att vilja och känna så.

              Varför tar man rollen som mamma om man inte vill ta den till 100%?

                Väntade bara på dessa svar ? Orkar inte ens diskutera för jag tror att du lika väl som jag förstår att jag INTE menar att jag ska dra hemifrån och skita i eller förtränga att jag är någons mamma

                  Nej jag menade min kommentar exakt som jag skrev den, inget mer.

                  Du orkar inte ta diskussionen eftersom du vet att du har fel

                    Vad är ditt problem? Hon har helt rätt och 20 pers väljer att misstolka henne med flit?Tycker du ska gå och ta hand om dina egna barn nu och sluta trakassera en gravid kvinna. Patetiskt.

                      var det ett svar till mig? För personligen är jag uppriktigt intresserad av varför man skaffar barn om man inte är beredd att ta rollen fullt ut.
                      Och det är inget trakasseri

                      Mina barn sover. Jag har inga problem, det är bara så uppenbart att den här mamman vet att man egentligen borde prioritera sitt barn, men redan innan det fötts är 100% inställd på att prioritera bort barnet. Bara att hon skriver 100% inställd två gånger vittnar om att hon redan har dåligt samvete. Men hon får göra som hon vill, jag och mina barn kommer inte påverkas av hennes val.

                      Herregud. Hade ingen aning om att det kunde vara så otroligt känsligt att yttra att man har behov som tex egentid. Nu vet jag ?

                      Känner mig absolut inte trakasserad, men tack för supporten ?

                      Vi tycker uppenbarligen bara helt olika. Jag tycker att mitt och andra mammors behov av t.ex egentid är högst mänskligt och sunt, och inget att skämmas över. Jag är fullt medveten om att dessa behov kommer vara sekundära, för resten av livet, men det betyder ju inte att de inte finns eller får prioriteras ibland.

                    Jag hävdar inte att jag eller någon annan har varken rätt eller fel. Jag beskriver bara hur jag tänker och känner. Hur kan det vara så hemskt att vilja ha egentid ibland? Eller tid med sin sambo utan barnet? Är allt verkligen så svartvitt…? Skiter jag i mitt barn om jag vill vara ensam i några timmar?

                      Ingen har sagt att du skiter i sitt barn. Flera har ifrågasatt din inställning till föräldraskapet, att du redan på förhand bestämt dig för att du inte bara vill vara mamma. Känner man ett behov av att vara ifrån barnet redan innan det är fött är det något som är knas.

                      Ok. Ska notera att något är knas med mig direkt nu då ? Alla är vi olika.

                      Nej inget är knas pga det herregud.

              Varför kan du inte vara mamma 100% för. Går väl å vara flera saker samtidigt. Typ mamma, fru, syster, vegan, jurist…

                Det är just det jag menar. Kanske formulerade mig otydligt, verkar ha blivit väääldigt missförstådd… Menade mer att jag fortfarande kommer vara jag även om jag GIVETVIS OCKSÅ alltid är någons mamma snart. För mig känns det viktigt att inte glömma att jag är jag också, kort och gott.

                  Då blev det lite klarare 🙂

              Vill du ha egentid med din sambo kanske du inte ska skaffa barn. Du och pappan är ditt barns familj, fina tankegångar där, att klargöra att ni inte ska ha barnet på 100%. Bara när det passar er kanske? Lite lagom föräldrar sådär, när det känns bra och ni är sugna. Men det löser ni säkert. Stackars barn.

                Att önskan om egentid ibland kan uppröra så mycket ? Jag ska nog klara av att ta hand om mitt barn. Tack för peppen ?

                  Tror du bara måste sätta dig in i att periodvis så kommer det inte finnas egentid eller tid för bara pappan och du, och att det är ok också. Att helt hänge sig osjälviskt till ett barn 100% är vackert och också en lärdom som utvecklar en som person här i livet. Den kärleken kommer du aldrig känna till någon eller något annat.

                    Verkligen, det ska bli så spännande ? Längtar verkligen att få uppleva just den kärleken du beskriver.

                      ❤?

                    Kom ihåg att den första tiden med barnet är jättekort och det kommer finnas utrymme för oceaner av egentid längre fram i livet, ibland är det skönt att lyfta blicken och tänka på sin tid ur ett större perspektiv. När en har en liten bebis kan en hitta egentid på andra sätt än en er van vid och livet ändras, en uppskattar kanske andra saker. Det är okej att livet ändras.

                      Ja precis. Egentid kan ju definieras på olika sätt. Vissa perioder kanske egentid blir att få tvätta håret och hinna skölja ur allt ?, andra gånger kanske egentid blir att kunna gå på bio.

              Barn är inga leksaker man kan lägga undan en stund när man tröttnar på dem.

                Det är ingen som hävdar att så är fallet heller ?

              Fast det ÄR så. Absolut att du kan vara själv men då kanske ditt barn kan få vara med sin pappa?

                Vad menar du med ÄR så? Att jag får mitt barn att må dåligt genom att inte vara med henne dygnet runt varje dag 365 dagar om året? Isåfall har vi nog olika bild av föräldraskap helt enkelt ?

                Oj läste lite snabbt. Sorry.

                Mitt barn kommer ha både en pappa och fantastiska mor- och farföräldrar som hon kommer få vara med ???

              Jag hade samma känslor som dig. Men tänker nu att ”men sååå bra. Får mitt barn egentid med sin farmor och farfar! Så himla mysigt att äta för mycket godis, dricka dricka, vara uppe sent. Sånt som den inte får göra hemma med mamma och pappa. Plus att farmor och farfar tycker att det är så himla mysigt att få rå om sitt barnbarn.” Jag har slutat bry mig vad andra tycker. När vi har barnvakt då äter vi gott, dricker gott och dansar och passar på att ha sex utan att bita i kudden hahaha!!!!

                ?????

                Det är stor skillnad på barn och bebisar. Antar att det inte är din sexmånaders som dricker läsk och äter för mycket godis.

                  Alltså VERKLIGEN!! Den hör diskussionen misstolkas alltid medvetet med folk som säger ”men jaaaag var hos min farmor och farfar hela sommrarna som barn och älskade det, vi byggde kojor och blabla”. Ja fast du var ett BARN då som rationellt kunde förklaras för vart dina föräldrar befann sig någonstans och du visste att världen var större än mammas famn.
                  En BEBIS har inte behov av något annat är trygghet, kärlek, rutiner och ännu mera trygghet. Föräldrarna är hela världen för dem, varför varför varför tar man ifrån en bebis hela dens värld?

              Äh, lyssna inte på allt trams. Jag har jobbat 65% sen ungen var 3 veckor och alltså inte ammat heller. Blir säkert folk av den också ändå.

                Folk blir det av de flesta
                Men ammade barn med anknytning till modern, har högre IQ och större självförtroende.

                  Nej. Fel.

                  Det motbevisas iof av kommentarerna på det här forumet…

                    Empiriska undersökningar som följt ammade och icke ammade barn under 10 år bevisar det.

                      ?

                      Vad heter studien?

                      Menar det inte snorkigt, är bara uppriktigt nyfiken.

              Varfor fa panik om du redan nu bestamt dig for hur du ska gora och du ar saker pa att det ar bra? Klart man inte behover sitta ihop med sitt barn 24/7 men stor skillnad pa att ta sig ett par timmar for sig sjalv mot att planera att vara borta flera dagar I strack, och att resa bort oavsett hur det kan paverka barnet

                Räcker väl med att titta på detta kommentarsfält för att förstå paniken ? Att vilja ägna minsta sekund åt sig själv utan barnet verkar nästan vara straffbart enligt många

            Säger du så om misshandlade barn också?

          Vet du vad som är tröttsamt? Dina personliga åsikter och hur du framställer dem som fakta.

          Jag helammar mitt barn men som med varje unge på denna jord så börjar även han äta mat snart. Och då ska jag börja jobba och sambon ska få njuta av egentid med sin son. Vad är ditt problem med det? Lagomt skadat barn jag kommer få för att jag inte kommer umgås med honom 24/7 fram till 1 årsdagen för att jag valde att amma. Ajsingen.

            Är väl skonad att vara borta ett par timmar om dagen och att åka bort i flera dagar eller? Det är alltså forskning som menar på att det är skadligt för barnen. Varför tar du ens åt dig?

              Jag tar inte åt mig, jag bidrar med exempel från verkligheten så att du ska förstå att det du skriver är bull.

            Omg hur svårt är det att hålla sig till ämnet när man diskuterar nåt? Riktigt störande härskarteknik att medvetet feltolka och svara helt uppåt väggarna för att få rätt. LÄS vad det primära huvudämnet handlar om för då hade du fattat om att vi inte pratar om att en morsa jobbar heltid

              Vad är det jag tolkar fel med kommentaren ”ett barn som helammas bör inte lämnas mer än ett par timmar det första året”?

                Därför att du själv skrev ”när mitt barn börjar äta ska jag börja jobba” – vilket väl förklarar att det knappast är du och din situation som avhandlas just nu?

          Håller med om det du skrive om den primära anknytningspersonen men hur många helammar sina barn till ett år? Vet ingen i min närhet som gjort det. Många har helammat till 6 månader och då börjat med smakprover blandat med amning och sen slutat amma vid 8-9 månader. Och vissa har inte kunnat amma alls trots att de velat.

            För att hålla oss on topic så är det ju precis det här som är Danis situation. Hon helammade sitt 3 månader gamla barn men åkte bort i 4 dagar på en partyresa. Barnet åt från flaska så klart och ”överlevde” (eftersom att inte döda barnen verkar vara måttstocken på tillräckligt föräldraskap i denna diskussion). TS menar att just detta är en konstig och potientiellt skadlig grej, så kommer folk och berättar att de började jobba 8 timmar om dagen när barnet var ett……. inte riktigt det som ifrågasattes…

          Nu finns ju ingen som helst anledning att helamma i Sverige 2019

            Du är inte påläst. Bröstmjölk är bättre än ersättning. Det är fakta. Ni som valt eller inte kunnat amma behöver inte ta åt er. Ni tog de besluten ni gjorde för att det var bäst i er situation.

              Kan tillägga att när jag födde barn 00 så hade ett barn dött dagen innan. Det hade svält ihjäl pg av att mamman inte fått i barnet tillräckligt med mat då amningen inte funkade och hon inte ville använda ersättning utan fortsatte kämpa med att försöka amma.

                Korkad mamma. Min dotter fick sond med någon annans bröstmjölk, tills min kom i gång då jag var sen.

                Ok, på vilket sätt bevisar det att bröstmjölk är onyttigare är ersättning? Personen menar att just innehållet i bröstmjölk är bättre än ersättning (förmodligen på grund av att barnet får i sig antikroppar från mammans immunförsvar och blir mer resistent MIT sjukdomar). Självklart finns det situationer där utdrivningen inte fungerar, men det säger ju ingenting om vad som är bäst generellt, bara vad som är nödvändigt att göra i just den specifika situationen?

            Förutom att det är det bästa för barnet? (Betyder inte att det är dåligt att ge ersättning)

            Anledning?? Många vill helamma?

            ??? Du har noll koll.

            Så du menar att det bästa för barnet har ändrats? Sedan ersättningen började säljas, eller?

            Man kanske inte ska ge barn mat. Alla vitaminer och mineraler osv finns i pillerform. Konstgjort ftw!

          Vi står långt från varann du och jag anonym 20.20.
          Är övertygad IM att vi älskar våra barn exakt lika mycket trots att jag inte ammat mitt barn en sekund, trots att jag var tillbaka på jobbet 4 dagar efter förlossningen och trots att pappan var hemma första åren och tog ensam hela ansvaret dagtid.
          Jag älskar mitt barn över allt men det gör även barnets pappa och jag hade ett arbete som inte klarade sig utan mig de åren och barnet en pappa som gärna var hemmapappa.

            Gällde inte den anonyms kommentar förhållandet helammat barn och mamma?

          Tycka vad man vill om att resa utan barn, men man ska absolut inte helamma hela första året. Ditt barn kommer att bli undernärt. Visar på att du antagligen inte alls har barn, men gärna skammar andra vars livssituation du inte alls tillhör. Skaffa dig ett eget liv istället för att påpeka hur fel andra gör. Jag reser hellre med mina småbarn men dömmer ingen som gör annorlunda
          DU har ingen aning om varför de faktiskt gör som de gör. Att ha småbarn är väldigt påfrestande, man kan själv vara sjuk, barnet kanske hade kolik etc. Endel barn har också tur att ha en nära relation till övriga familjen.

            Det finns många barn som i stort sett helammar första året eller i varje fall äter väldigt mycket bröstmjölk i förhållande till annan mat

            Man rekommenderar numera att helamma mycket längre än man gjorde förr. Man vet nu att hjärnan ( den grå massan) utvecklas bättre ju längre barnet ammas. 6-8 månader sa de när jag fick min son för två år sedan. Helt, utan någon annan mat alls. Efter det, som mellanmål så länge som möjligt.

              Helamning i 6 mån har väl länge varit rekomenderat? ? Det är bara Semper som tjatar om smakfönster vid 4 mån. Och de bvc som Semper köpt hehe. Men längre än 6 var en nyhet. Intressant!

          Papporna ska inte heller resa bort från barnen, om de vill att barnen ska knyta an till dem, vilket jag har märkt att många gör redan under spädbarnstiden.

      För det första: forskning och googling är inte samma sak. För det andra: folk gör som de vill. För det tredje: i typ Spanien eller USA som inte har samma förutsättningar som Sverige har med föräldrapenning etc lämnar man barnet innan 1 år pga jobb. Det funkar uppenbarligen, så jag förstår inte din poäng.

        Bra att du klargjorde att googling och forskning inte är samma sak! Tack ?

        Men det är ju stor skillnad på att åka bort i tre nätter från en bebis och vara på jobbet i 8 timmar

        Fler hemmafruar i USA och Spanien.

      Det är helt normalt att lämna barn ett par dagar, när de är nio månader. Herregud, ska folk sitta inspärrade i sitt hem bara för att de fått barn?

        Fast det är inte ”normalt”.

          De flesta jag känner har lämnat sina barn ett par dagar när de är i den åldern. Så för mig är det helt normalt.

            Det klargjorde en del. Att du syftade på just din närmaste krets av människor

        Under 8-9 månaders perioden så har barnen sin separationsfas vilket gör det helt åt helvete dumt att lämna sin unge just då, ”för att det är helt normalt”.

        Folk sätter ungar till den här världen utan någon som helst kunskap om barn överhuvudtaget, bara att ploppa ut ungen och så får det gå som det går.
        Förstår att det är svårt att bevisa att barn tar skada men tänker man lite logiskt tror jag inga barn mår bra av att bli lämnade utan sina föräldrar en längre period, oavsett.

          Tack för bra inlägg.

          Tänk om BVC kunde utbilda fler föräldrar i vad som sker psykiskt hos barn och ungefär runt vissa faser.. Skrämmande att mammor idag har så lite kunskap.

            Jag önskar sååå mycket hos BVC och även MVC inför barn.
            Amningen tex. Det är SVÅRT! Både mor och barn måste lära sig och jag förstår verkligen att många mammor ger upp och ger flaska istället. Nu menar jag dom som VILL helamma men måste vända sig till alternativet för att stöd och råd eller framförallt kunskap inte finns eller ges.

            Alla faser. Ingen berättade om dom för mig men det hade gett mig och många fler i min omgivning mycket mer förståelse i varför mitt barn gör på ett eller annat sätt, vilket kanske ger fler en chans att ”härda ut” i de tuffare perioderna. Osv osv osv finns så mycket som saknas.

              Jag har fött 3 barn på olika bb och min erfarenhet är att det absolut viktigaste på bb är att man ska amma, det var samma sak på alla de 3 bb jag födde på. Vare sig jag ville eller inte så skulle jag amma för deras skull?

                Samma här och då säger man nej tack, jag har bestämt mig för att inte amma alls.

                  Och det är helt ok! Menade för de som vill amma men inte kan, därför jag skrev ”nu menar jag dom som VILL amma”.

                    Vill förtydliga mitt svar:
                    jag menar inte att dom ska påtvinga amning på någon som
                    inte vill amma såklart, det vore rent ohumant. Det jag menar är att det borde finnas mer kunskap och stöd från BVC när amningen inte fungerar optimalt tex dålig viktuppgång, vakum, sår osv problem som kan uppkomma vid just amning. Enligt socialstyrelsen ska BVC vara amningfrämjande men det betyder inte att man ska tvinga på en mamma något den inte vill. Jag pratar verkligen enbart om dom
                    som faktiskt vill amma men kanske väljer att avsluta tidigare än planerat eller inte får den att fungera överhuvudtaget, just för att man får dålig info.

                    Kan ta mig själv som ex.
                    Mitt barn ammade KONSTANT och jag trodde inte hon blev mätt, min mjölk var lättmjölk och allt det där. Men, det är så nyfödda barn beter sig och det är inte konstigt och det betyder inte att det är lättmjölk för sanningen är att alla kvinnors mjölk innehåller ungefär samma. Hade någon dvs BVC eller mvc berättat att så ter sig ett barn första tiden hade jag varit förberedd eller kanske tacklat perioden bättre.

          kanske finns det nånstans ett samband mellan den ökande psykiska ohälsan hos unga och tidpunkt när man överlämnas stor del av tiden till andra än sin trygga punkt i livet?

            Varför vi inte har ngn forskning på det.. Säger sig självt..

              ???

                Om jag var otydlig så ber jag om ursäkt. Vi kan naturligtvis inte bedriva sådan forskning i Sverige då det skulle förstöra hela systemet när det kommer fram, att b la våra tidiga dagislämnanden spelar en stor del i den höga psykiska ohälsans roll.

                  Som man frågar får man svar och svaren vill ingen ta i i detta fall. Typ så?

                  Tidiga dagislamnanden? Vilka lander jamfor du med nu?

                    Behöver jag jämföra med andra länder för att skaffa mig kunskap om barnets psykiska utveckling de första tre åren och hur förskola påverkar?

                    Med det sagt vill jag dock lägga en liten parentes, förskola några timmar per dag, några gånger i veckan senare tror jag absolut är lärorikt och stimulerande.

                    Men förskola för en 1-åring? Ni som inte förstår detta, har ni barn? Eller är ni bara totalt obildade? Eller båda delarna?

                    Behöver man ens förklara, förskola för en 1-åring är rent vansinne. Det är en förvaringsplats. En 1-åring hör hemma med sin primära anknytningsperson. Punkt slut. Hänvisar till Google, forskning, böcker etc. Bilda er! Herregud.

                      Ja det tycker jag verkligen att du borde innan du far med osanning. Vilka länder jämför du med när du påstår att våra ”tidiga förskoleinlämningar” bidrar till ökad psykisk ohälsa?

            Nej det vore ju isf tvartom. Pa 60 talet var dagis fran sex manader. Pa 70 talet 12 manader. Sa det verkar vara generationerna som vistats mest med mamma dygnet runt och lang foraldraledighet som mar allra samst…

              På 60-talet var det väl runt 10% av alla barn som över huvud taget gick på förskola, så ett genomsnittligt barn var troligtvis mer med sina föräldrar än barn idag

                Gällde även på 80 talet.

            Tycker det här är intressant. Jag lämnades själv till dagmamman när jag bara var 8 mån (!) på 80-talet. Även om jag trivdes där så har jag haft svårt med anknytning och jag tror säkert att det här kan ha varit en bidragande faktor.

        Normalt vette tusan bara för att alla du känner gör det. Ingen jag känner har gjort så, första gången jag lämnade mina var de 2,5 år och 1 år gamla. Då var de med sin pappa i två dagar.

        Att du kallar det att sitta inspärrad är väldigt illustrativt..

      Håller med, men vill nyansera bilden lite. Har en ettåring som alltid har sovit kasst, och i perioder har det varit hemskt. Vi har hållt på att gå under av sömnbrist och därför har vi lämnat vi barnet till personer som hen är trygg med en enstaka natt då och då från sex månaders ålder. Håller med om att en nöjes-/festresa på flera dygn inte bör vara prio när man har ett barn på några månader, men i vissa fall kan det kan ju ligga mer bakom behovet av barnvakt än det vi ser på sociala medier. Men ja, några timmar för andrum är väl mer lämpligt i sådana fall.

        Bra att du nyanserar för det borde jag också gjort. Kommentaren skrevs väl lite med en generell frustration i bagaget. För jag ser ett mönster i att folk är så extremt själviska nu för tiden och strävar efter ett prefekt instagramliv.

        Självklart finns det mer befogade anledningar. Men förstår faktiskt inte varför man ens vill riskera att rucka på anknytning och barnets stressnivåer etc för en nöjesresa. Speciellt inte när barnen är pytte pytte.

        Ogillar också argumenten ovanför typ ”i det här landet MÅSTE man lämna sina barn när dom är en månad gammal”. Det är väl för jävligt att det är så när barnen ta skada. I Sverige är systemet utformat så att man ska kunna vara hemma med sina barn första året. Av en anledning….

        Tror dom som avfärdar frågan som ”löjlig” själva sätter sina egna behov först

      Ja jag haller med. Tycker inte heller man kan jamfora att ga I nursery varje dag, dar det anda ar en rutin barnet snabbt lar sig – foraldern hamtar snart, samma varje dag. Hur ska barnet fatta att foraldrarna kommer tillbaka, efter tva natter, eller blir det fem denna gang, en vecka? Oroligt for dem tanker jag, aven om de har det bra och saklart overlever. For egentligen, hur mar barn I allmanhet? Det ar ju knappast frid och frojd for hela slanten.

      Kan vi inte införa en begränsning på hur mycket barnprat det får vara i ös? ??

      PS. Barnet har väl en till förälder som kan ta hand om den.

        Jag kanske är hjärtlös men jag begriper inte hur folk kan vara så intresserade av sånt här. Det är SÅ HIMLA TRÅKIGT (nej jag har inga barn för den som eventuellt undrar).

          Du tycker väl det är pisstråkigt för att du inte har barn? Du kn väl förstå att många har barn och därför tycker det är intressant? Hur kan det vara svårt att förstå??
          Tänk såhär; för någon som aldrig spelat tennis kanske en milslång tråd om tennis vore obegripligt ointressant. För en tennisspelare är det ju inte det. Förstår du nu? Människor är olika, har olika intressen som ständigt formas och utvecklas beroende på vart de befinner sig i livet.

          Jag håller med om att allt snack om det är tråkigt! ?Och jag har 3 barn ? Att folk inte bara gör det de tycker är bäst för deras barn, och låter bli att lägga sina åsikter på andra.

      Hur kan du ens ta upp detta utan att nämna margaux som exempel? Hon är väl mer utan Arnold än vad hon är med honom…

        Du vet inte allt om hennes liv eller prioriteringar, det du ser är en bråkdel av hennes liv. Så less på dessa pekpinnar som tvångsmässigt ska delas ut mot diverse mammor som aldrig tycks göra något rätt…. ? Arnold verkar vara omgiven av många fina människor som säkerligen tar hand om honom på bästa sätt när Margaux, gud förbjude, jobbar/är på en resa/fest, etc.

      Men gud, en dag här och där gör väl inget för ungen. Inte så att den kommer ihåg det.

        Ok läste för snabbt. Tycker heller inte såna ensamresor är passande med små barn alls.

      Håller med! Kolla bara Läckbergs. Undrar varför dom promt skulle ha ett kärleksbarn när Simon enligt egen utsago inte ville ha barn. Även om polly har det bra hos den personen som passar henne så rester don ifrån henne alldeles för tätt och har gjort sedan hon var bebis.

        Shit! Insåg inte hur lång denna tråden var när jag postade mitt svar till ts ?

      Jag har två barn, minsta blir 2 år i vinter. Den yngsta har vi inte lämnat över natten än, av eget val då hon känts för liten och är väldigt mammig/pappig. Vill inte att hon ska ligga ovh gråta efter oss i flera timmar. Har absolut ett stort behov av partid med min man, med två barn är det alltid kaos/ stoj hemma och jobb, hus tar tid. Tiden till oss två finns knappt nu. Vi kan ha barnvakt ibland och då kanske vi går ut och äter en måltid ihop och har ett par timmar själva, härligt. Solsemester själva skulle kännas konstigt då jag hellre åker hela familjen. Även om tanken känns som paradiset åker jag nog ändå till nåt bamseklubbhotell och har det bra med familjen. Känner ingen som skulle åka bort ihop på långa semestrar och lämna barnen. Men min bekantskapskrets är ” vanliga” mammor 30-40 år och inga influensers..

    Jag är en 22-årig student och vill så gärna flytta hemifrån. Någon som kan ge lite tips? Jag har 500k i sparpengar och bruttoinkomst 15 000 kr (csn+lön). Finns det någon chans att få ett bolån tror ni? Jag antar att det inte är optimalt tidsmässigt att köpa lägenhet nu men HUR dåligt skulle det vara? Vad skulle ni göra om ni var i min situation?

      Bor i Stockholm

        Satsa på Nynäshamn. En timme med pendel in till stan = en timme som bara är din tid, inte någon annans. Hyfsat låga priser, bra med kultur och öl. Lugnt, inte så mycket drägg.

          Kan inte rekommendera någon att flytta någonstans som innebär att vara beroende av pendeltåg. Men annars är nynäs fint.

            Jag bor i Nynäs, gjort det flera år. Har pluggat 2 av dessa på KI, visst är det en bit, men var mycket plugg gjort under resorna. ? Men pendeln kan visst strula ibland, det är dock inte så många längre förseningar att prata om. Men till tentor åkte jag alltid så jag hade 1 h extra innan start ?

      Man måste väl ha fast anställning plus kapital för att få bolån? Du har ju visserligen en okej kapitalinsats, men kanske behöver en borgenär?

        Borgenären är ju förhoppningsvis banken

        Antar att du menar borgensman?

      Jag skulle be mina föräldrar ta lånet med mig. Alt. vänta tills jag var klar med studierna och spara ännu mer som man kan när man bor hemma. Alt. flytta till studentlägenhet för att pröva på att bo ensam.

      Förutsatt att du inte har en jobbig hemmasituation skulle jag faktiskt råda dig att bo hemma till du pluggat klart. Ha inte brottom. Ta hellre in på hotell nån gång per kvartal om du liksom behöver egentid. Varför? Jo för att bo själv kostar en jävla massa pengar. Pengar som du har ett ypperligt tillfälle att spara för att öka på den där halvmiljonen. Men också för att du när du väl har jobb, kan köpa det boende du verkligen vill ha istället för den koja du i bästa fall kan köpa nu.

        Tänk marsmellowtestet. Ett marsmellow nu eller två imorgon.

      Hyresrätt. Med vänner. Billigt och bra.

      Hur lyckades du sapar ihop så mycket pengar? Tycker summan är bra i förhållande på hur ung du är 🙂 Bra jobbat!

        Uppenbarligen föräldrarna som sparat åt henne 🙂

        Hon bor ju hemma.. Inte svårt med någorlunda disciplin

          Bara för att man bor hemma betyder det inte att man får allt/eller mkt betalt åt en

          Antar att du menar det man tjänar efter gymnasiet, eftersom det är då man kan arbeta och spara? Vet inte vad du har för utgifter men att spara ihop ca 167 000 kr per år handlar nog om något annat än bara någorlunda disciplin.

    Jag ska gifta mig i mars och har i stort sätt hela bröllopet planerat och klart. Men jag har inte valt brudtärnor. Jag vet såklart vilka jag är säker på, men har en vän jag gärna vill ha som brudtärna men jag får känslan att hon inte vill eller att det inte spelar någon roll för henne. (Då bröllopet i princip är fördigplanerat så kommer tärnorna inte behöva utföra större uppgifter utan det är nära vänner jag vill dela detta minne med bara.) Vi bor inte i samma stad och ses sällan men har sporadisk kontakt. Och vi har skitkul ihop och ÄR goda vänner. Men vi har inte känt varann SÅ länge men ändå klickat snabbt. Medan vissa vänner tjatar om att vi ska bröllopsplanera ihop en mysig kväll med bubbel, säger denna vän mer ”hoppas det går bra med planeringen”-ish. Jag tycker verkligen om henne och vill verkligen dela detta minne med henne, men jag vet inte hur. Tänk om hon inte vill?

      Men herregud, fråga henne? Om tärnorna inte behöver planera spelar det väl ingen roll att hon inte är engagerad i planeringen? Har man inga problem så gör man sig…

        Vilken tråkig attityd Anonym, du behöver inte låta så otrevlig. Hoppas inte TS tar åt sig av din kommentar.
        Men jag håller delvis med Anonym, jag tycker du ska prata med henne! Säg som det är. Känn efter vad DU vill men även i det långa loppet, tror du ni fortfarande kommer vara kompisar om 5-10 år? Hur skulle det kännas att se henne på dina bröllopsbilder i framtiden? Jag har själv aldrig gift men jag känner spontant att det inte är ett superviktigt beslut, gör bara det som känns bäst och blir det inte rätt så är det ingen big deal!

          Haha, äsch. tar inte alls åt mig, fina du. Men absolut, jag ser definitivt en framtid mellan oss (lol), och våra killar gillar varann också etc. Tack så mycket <3

          Min attityd kallas rimlig, ibland behöver folk ruskas om för att vakna ur sina inbillade problem

        Faktiskt mitt största problem i livet just nu. Härligt va! 🙂

      Fråga bara. Vad är du rädd för? Kan du inte ta ett nej?

        Kan och kan, mest att jag inte vill ha ett nej

          Född på 90-talet?

            Nix

            ??

      Hon kanske bara vill vara artig? Alltså jag hade känt mig asdum över att tjata eller hinta åt en kompis att jag vill vara tärna, hade känts jäkligt påfluget. Däremot hade jag blivit skitglad åt att bli tillfrågad. Men man vill ju inte ställa till med problem för nån som måste ”välja” bland kompisarna så man är ju tyst tänker jag 🙂

        Ja det har du nog rätt i. Hon är extremt artig som person och väldigt kärleksfull mot mig så måste nog vara lite som du säger

          Men herregud alla kanske inte tycker att det är superintressant att planera nån annans bröllop? Så bara för att man visat litet eller inget intresse så ”stryks” man från listan? Suck….

        Håller med, hon vill väll inte lägga nån press på nån som redan planerar ett helt bröllop. Jag hade iaf inte sagt något

    Vet att det är högst individuellt, men vad upplevde ni när ni slutade med p-piller?

      Att livet är värt att leva.

      Extrem pms

      Lätt att bli gravid

      Finnar i hela ansiktet

      Mensvärk utav helvete. Det var då det framkom att jag har endometrios och jag fick börja med p-piller igen.

      Att sex kunde vara sjukt nice! För mig var p-piller en extrem lustdödare.

        Håller med! Sörjer i efterhand att jag förlorade några bra år?

          Jag med! Biverkning som nonchaleras av vården men jag blir arg när jag tänker på det. Jag hade typ noll lust med p-piller och nu är jag en människa med känslor igen. Helwack.

      Att jag blev mig själv igen, både kropp och sinne

      Att jag inte var en deprimerad människa i en kropp jag inte kände igen.

        Vissa upplever att den de vart tillsammans med inte är den rätta längre. Det är visst så att ppiller fifflar med luktsinnet och en kan till och med dras till “fel” män på ppiller.

          Ja, dumpade snubben också, det är sant.

            ?

      Inget mer än att min enorma mens kom tillbaka.

      Fick brutal ångest och paranoida tankar i kanske 5 dagar. Sedan mådde jag exakt som när jag gick på piller. Ingen skillnad. Förutom att jag hade mens 10 dagar varje månad…

      Haha är jag den enda som mår bättre med tillsatta hormoner i kroppen? ? Jämnare humör och känsloliv, lite mens, ingen menssmärta, mindre ansiktsbehåring.. Min naturliga kropp är en bitch.

        Jag märker ingen skillnad på humör med piller men min mens är inte som ett blodbad när jag äter piller utan hanterbar. Så ja, p-piller är det bästa som hänt mig!!

        Neeeeej, samma här! Har p-stav sen typ 10 år tillbaks. Har finare hy, inga nämndvärda humörsvängningar, ingen mens på alla dessa år (=ingen pms eller mensvärk), lugnare och mycket mindre ångest. Behöver inte ta järntillskott som pajar magen osv. Var en heeeelt annan människa som jag inte alls gillar utan tillsatta hormoner! Detta är livet

        Samma här! Mycket jämnare humör

        Du har inte blivit utredd för pcos?

          Jag, 21.44 har blivit det ja. Men det har jag inte. En normal obalans i hormonerna tydligen.

        Jag mår precis likadant på p-piller som utan förutom att mina piller ger mig gåvan att slippa mens!! Hatar verkligen mens. Oron att man ska läcka, mensvärken, känslan av nattbinda… Fy fan. Älskar att slippa.

        Vilket p piller tar du? Låter som allt jag önskar haha

          Jag, 21.44 (om frågan var till mig) hade p-rung. Får tyvärr inte ha det längre dock pga blodproppsrisk.

            P-ring god dammit.

      Att mitt humör slutade åka bergochdalbana. Har inte ätit p-piller sedan långt innan graviditeten med dottern (åtta år seda) och ja kommer inte börja igen. Plockade ut min kopparspiral nu i augusti med och så bra jag mår! Aldrig med hormoner eller kopparspiral säger jag.

      Att min blodpropp blev mindre… (Fick propp i armen pga pillren)

      Att jag har sjukt stor sexlust som p-piller dödade.

      Upptäckte att jag var i klimakteriet! Lol. 29 bast. Kul! Älskar dock p-piller pga har haft så jävla mkt hormonella problem hela livet. Med p-piller blev jag så mkt mindre deppig. Hade annars PMS typ 3 veckor/månad.

        Antar att du kanske inte kommer att se det här svaret men… Hur hanterade/tänkte du kring det? Frågar för att jag tror att samma sak kanske håller på att hända mig. Får det väl inte svart på vitt förrän efter tid hos gyn (tid om en dryg månad) men är sjukt orolig. Hade ju tänkt mig barn så en del av mig vill lägga mig ner och dö redan nu. Men du kanske redan hade barn/inte vill ha det?

      Blev kåt och kär i min man igen!

    Hur tidigt in i graviditeten berätta ni att ni var gravida för familj och nära vänner? Berättade ni på något roligt sätt??

      Jag berättade runt vecka 12. Inte för att det är då man ”ska” berätta utan för att jag ville låta det sjunka in och ha det för mig själv mellan mig och min sambo ett tag först ?

      I v 13, vi ville mysa med att bara vi två själva visste innan vi delade det med andra. Hade missfall i v 11 innan och var då så glada att vi inte gått ut med det och inte behövde frågor eller att behöva berätta det.

      Berättade för både hans och mina föräldrar samma dag vi själva fick veta. Vi är ganska nära och fick missfall tidigt första gången (sen fått två ungar) men då var det jätteskönt att de redan visste så man kunde komma hulkande dit utan att först ”a just det du skulle bli mormor men inte längre”. Men man är olika..

      För familjen och närmsta vännerna berättade vi nästan direkt, typ vecka 7. För övriga bekanta, släkt och jobb i vecka 12

      Berättade för närmsta familjen i v 6 redan alltså när vi precis fått reda på det själva. Om något skulle hända hade vi ändå fått berätta eftersom vi är nära och de hade märkt att nåt var fel. Så skönt att inte behöva dölja det!

      Berättade för min syster så fort jag ens anade ett streck på stickan. Berättade för min mamma typ på bim, men min sambos föräldrar och alla vänner fick inte veta förrän vecka 21. Vi har haft missfall och operationer bakom oss så vi ville vänta tills vi kände att det faktiskt var på riktigt.

        Bara en lite fråga? Varför fick farmor och farfar veta senare? Hade blivit extremt sårad om jag va i deras sits..

          Haregudrun för alla entitled människor, det är väl helt och hållet den gravidas beslut och inget att bli ’extremt sårad’ över!
          Hade jag haft en sån person i min närhet, för vilken hur och när tillkännagivandet görs är viktigare än infon i sig själv (’vi ska få barn/du ska få barnbarn!’) hade jag också väntat in i det sista att berätta. Alternativt låtit bli.

            Ja jag håller med. Jag kan inte ta ansvar för att berätta på ett visst sätt, det är vi som ska bli föräldrar det är huvudsaken.

          Min sambo ville inte berätta för sin familj tidigare är det enkla svaret. Eftersom det är min kropp, och jag som haft problem tidigare så valde jag att berätta för mina närmaste direkt eftersom de är så insatta på ett annat sätt.

            Ja då förstår jag! ?

      Jag inte kunnat hålla mig utan berättat direkt jag träffat någon familjemedlem. ☺️
      Tyvärr har jag fått skriva efteråt, till alla jag berättat om graviditeten, att jag fått missfall. Två utav fem gånger…

      Vi berättade i v 13 då vi på julafton kunde ge båda våra föräldrar nyheten i julklapp.

      I v 5. Jag hade en tröja där det stod ”bebis” i konstig stil på magen. Tog av mig koftan och så vänta vi att någon skulle märka. Hahah gud va hjärtat pumpa ? vi hade tänkt vänta tills v 12 ”för att va säkra” men vi va så glada och ifall det hade gått åt helvete hade vi ju sagt det till dem iaf så vi körde. Det va fantastiskt att kunna dela glädjen från början ?

      Med första i v 10 för mina föräldrar och v 14 för hans. Nu är jag i v 20 med andra barnet, mina fick reda på i v 10 igen och hans vet fortfarande inte. ?‍♀️

    Nu får Anna Book frågan om hon verkligen blivit inbjuden till Karolinska gymnasieskolan, hon svarar argt att utomstående inte har med det att göra.
    Varför då flera inlägg på raken om detta om hon inte vill att andra ska veta?

      Stackars Anna som inte fattar hur hon framstår. Hon hade behövt lite hjälp med det där.

        Jag får sekundär-skam å Bookens vägnar. Snälla någon vän av henne, ge några goda ord på hennes väg.

      ”Rektor Karin Drake, är EN av FLERA Rektorer på Karolinska Läroverket i Örebro och henne har jag aldrig varit i kontakt med! Och vad hon i sin tur har fått för information om frågan. Det vet jag inget om, och därför har hon svarat sanningsenligt i mailet. Och jag har aldrig påstått att skolan gett mig några namn på elever! Det gjorde andra elever åt mig och det flesta hittade jag på egen hand. Så det ljuger jag inte heller om.

      Jag VET som sagt vem jag pratat med i Skolledningen, och vad som också sagts.
      Så kan ni ärligt bara sluta kalla mig för lögnare. Jag har dessutom vittnen på vad som sagts vid alla mina samtal, så snälla sluta attackera på det här viset.”

    Boktips: Jag föreslår att vi vaknar av Beate Grimsrud ?

      En underbar liten barnbok som heter Vad som än sker, av Debbi Gliori. Så fin.

        Ja ?

      Slutet av Mats Strandberg. Varning för ångest dock…

    Har sökt jobb som vikarie, på annonser där det efterfrågas just timvikarier och ingen fast tjänst. Hur snabbt kan man vänta sig att de går igenom ansökan? På ena står det att urval sker löpande och på andra är sista ansökningsdag efter nyår (så jag tänker att urval kanske sker löpande även där?). Någon med erfarenhet? Efter hur många veckor borde man lägga ner hoppet liksom? Vill verkligen ha detta jobb. Det är inom ett yrke där det sägs behövas vikarier jämt.

      Har inte tagit mer än några dagar för mig, skulle inte vänta mer en än vecka och sen höra av mig och fråga.

        Jag ringde bemanningen innan jag sökte, visste inte att de hade annons ute, men de hänvisade bara till annonsen på kommunens hemsida. Vet inte om det är en fördel att ringa och tjata? ?

          Nej, det är inte en fördel.

            Så hur länge borde jag vänta innan jag kan anta att jag inte fått det, tror du? ?

          Att ringa och fråga bemanningen på kommunen kommer inte vara till någon nackdel.. Behövs det vikarier så gör du bara rätt som visar framfötterna.

            Så hur lägger man upp ett sånt samtal? Typ bara hej jag heter x och skickade in mitt cv förra veckan? Haha förlåt, blir så nervös av telefoner och är så jävla socialt missanpassad i såna situationer känner jag.

              Precis så! ”Hej, jag ringer bara för att fråga hur er process ser ut och när jag kan förvänta mig svar”. Skönt för dig och du visar framfötterna!

              Är precis likadan så förstår dig. Det är skitjobbigt för stunden, men det inget ovanligt att göra så och det kommer kännas asbra sen när du får nått besked. Lily gav bra tips, i den stilen skulle jag också säga. Hoppas det går bra!

      Jag sökte i början av sommaren och fick svar att jag skulle skulle söka igen i slutet på juli, gjorde det och fick en intervjutid en vecka senare och tre timmar efter intervjun ringde de och sa att jag fått jobbet så för mig gick det ganska snabbt. Trivs jätte bra med jobbet och är så glad att jag valde det istället för att plugga just nu. Lycka till

    Efterlyser era bästa bajsa-borta-tips! Hur gör man så att det låter så lite som möjligt? Hur får man bort lukt? Är själv en stor förespråkare av plumspapper och att spola vatten med MÄNGDER av tvål.

      Håll ett papper i handen under rövhålet och ta emot

        Hahahaha

      Tvål? I vattnet? Förstår inte. Relaxa, chilla litet, enligt en studie av schweiziska toalettinstitutet försvinner alla bajsplums från minnet i publiken efter cirka 37 sekunder. Papper räcker bra.

        För lukten hehe, tänker att det sprider tvåldoften mer!

          Smart?

          NAH, resultatet blir en doft av bajs som försökts döljas med tvål men istället blivit en äcklig kombo ?

      Gå i bajskbt är mitt bästa tips

      Håll ett toapapper i handen och ta emot skiten!

      En mercy flush! Dvs spola direkt när du bajsat. Torka sen och spola igen. Gör lukten lite mindre outhärdlig.

      Aldrig reflekterat över. Det är naturligt att bajsa, alla gör det. Har aldrig hört nån som är på besök bajsa, sitter inte och lyssnar vid dörren liksom.

        Är fullt medveten om att det är naturligt och alla gör det, men är man hemma hos daten vill man (i alla fall jag) kanske undvika allt för höga ljud från dass 🙂

          Men, hur höga plumsljud gör man egentligen? ? Aldrig hört nån gå på toa, förutom nåt fjärtljud kanske men det kan man ju inte undvika tänker jag så det kan inte va det du frågar efter?

        Jag hör till de som smyger fram till dörren och faktiskt lyssnar en liten stund. En del lägger papper i toan men en liten fis avslöjar alltid vad som just hänt därinne.

        Själv kör jag en spolning innan tork. Dock obehagligt eftersom det skvätter upp vatten.

        Sen skojade jag med det jag skrev först… jag lyssnar under hela sessionen, inte bara en liten stund… och sen låtsas jag just komma fram till dörren när de öppnar. Då går jag in! ???

          Men lyft arslet när du mellanspolar!

            Men då smiter ju lukten ut! Grejen e ju att hålla tätt mot ringen.

              Va, fyller du hela ringen?!??

                Ja jag kan täppa till om jag pressar. Är ju A och O om man ska lyckas kapsla in lukten och spola ner den i ett svep.

          Superskoj!

          vad läste jag precis

      Aldrig reflekterat över. Det är naturligt att bajsa, alla gör det. Har aldrig hört nån som är på besök bajsa, sitter inte och lyssnar vid dörren liksom.

      Spola direkt efter plumset så att inte lukten hinner götta in sig, torka och spola sen igen. Är toaletten nära sällskapet kommer de förmodligen förstå att du bajsat dock så detta är mer ett lukt-hack.

      Gäller det vid övernattning så passa på att bajsa innan du duschar så försvinner lukten med all schampodoft ?

        Detta är mitt tips! Vid övernattning är dusch det bästa bajstrixet.

      Sluta slösa på miljön och börja acceptera det faktumet att alla skiter! Vem bryr sig om det är hemma eller hos någon annan. Inte som att det stannar i mitt minne att ”herre gud! Calle sket på min toalett”…

        ????

      Sluta ät kött så slipper du äcklig bajslukt

        Skitsnack!

          Bokstavligen ja men sant.

            Hahahaha!! So not true. Hälsningar vegetarian sen 16 år tillbaka.

              Asså det gäller ju inte oss vegetarianer, vi får ju i oss mjölk och ägg. Vilket börjar lukta i kroppen, veganers bajs luktar inte rosor men det luktar faktiskt lite bättre/föredetta vegan

        Ni veganer(och eran skit) luktar ju värst av alla. Det är bara det att ni inte märker det själva.

      Bäääästa tipset mot lukt är alla gånger handsprit! Vifta runt ordentligt med händerna så stinker det sprit och inte skit! ??

        Är den gamla hederliga ’bränn av en tändsticka’ helt oof?
        Svavel och bajs – mmmmm.

          Det är ju inget svavel i stickorna nu för tiden. Nån som testat tomtebloss? Var hemma hos en bekant en gång och de hade ett paket tomtebloss på toa. Kan ju blivit kvar där pga annan anledning, men är kanske värt att prova.

            Festligt om inte annat!

      Köp PooPurri! Spreja några ggr i toavattnet, bajsa på! Har alltid med mig det i handväskan!

        Miljöfarligt skit (hehe!)

          Nej det är faktiskt miljövänligt. De använder inte kemikalier. Så!

      Jag slänger papper i toan så det tar emot bajset och då låter det inte

        Men du måste se till att pappret inte sjunkit ner helt så baksa snabbt eller lägg mer papper

          Om man låter pappret (halvvikt och ca 20 cm) liksom fastna lite på framkanten där nere, så brukar det hålla för att fånga upp plumsar även om man sitter lite längre.

            Ja precis vi har typ samma teknik då ?

            Ni vet att det kan bli stopp i toaletten om man spolar ner för stora mängder på en o samma gång?
            Låter kärringaktig nu men asså på riktigt, och det är ju äckligt och jobbigt om något.

      De är bajssprayerna som Mona (Monas Universum) säljer fungerar faktiskt mot lukten! Jag var skeptisk as hell, det + lite papper i toan räddar mig. (Tills dagen då vi åt varsin sallad, jag valde räkor och fick spendera hela natten hos honom på toa ?)

      Jag brukar lägga papper i toan innan jag skiter då blir det inget plums. När jag är klar tänder jag en tändsticka och lukten är borta 🙂

    Just nu är det väldigt roligt att studera miljön utifrån ett statsvetenskapligt perspektiv! ?

    Vad som är mindre roligt är att mitt enda vin var korkskadat, och just nu avskyr jag Systembolaget.

      Det är därför man ska satsa på sprit. Inga korkskador. Och det blir mindre att bära på, sett över tid.

        Det har du rätt i, jag ska satsa på det istället! Tur att jag har chips och cola light ??

      Tärtom, det är nu du älskar bolaget pga de accepterar reklamation om du inte häller ut allt.

      Är väl inte bolagets fel. Svarade vinproducentens.

        Det är ju deras fel för att de har stängt!

      Skruvkork… ??????

      Vad menar du när du säger att du studerar ”miljön utifrån ett statsvetenskapligt perspektiv”? Blev nyfiken på vad du åsyftar.

        Det kan ha blivit lite fel p g.a. dålig svenska 🙂 men det jag menar är att jag studerar ekologiskt medborgarskap, uppkomsten av gröna partier, ekologism som politisk ideologi och miljön på den politiska agendan genom historien ? jag stöllder just nu detta i förhållande till Thunberg och 2009s ”den obekväma sanningen” ?

    nån mer med barnbarn härinne? jag har ett litet barnbarn som är 14 månader. hon är så himla gullig

      Nej tack och lov inte, är inte förtjust i småbarn alls.

      Jag har två, dom är farmors och farfars älsklingar❤

      Gulligt! Jag önskar att min mor brydde sig så om mina barn. Hon fick ett sammanbrott när jag fick barn istället och vill ej kännas vid att hon åldras. Häromdagen frågade mina barn (7 och 4 år) vad mormor heter nu igen.

        Så hemskt ?

    Tips på lekar/aktiviteter för ett halloween-kalas för 10-åringar. Sonen fyller och vi har bjudit hela klassen. Ska vara lagom läskigt… ??? är kvällstid och vi har skog på tomten.

    Tack!

      Spökrunda

      Läste att man kan hänga upp reflexer längs en planerad väg i trädgården/skogen, så får barnen ha varsin ficklampa och lysa sig fram längs reflexstigen. I slutet kan man hänga upp godis i ett träd som de får plocka ner.

      Gjorde en skattkarta över tomten där de fick leta efter en ”skatt” (en korg med godis för alla). Det var lagom läskigt (utan några spöken som hängde i träden, eller vuxna utklädda personer som hoppade fram bakom husknuten) och barnen var mycket nöjda. Sen var det disco under spindelnäten inomhus, fullt ös och sockerstinna barn.

      Jag var på något liknande när jag var i samma ålder. Minns att vi fick stoppa ner Handen i olika lådor eller hinkar utan att se i vad. Sen gissade man! Det var döööökul!!

    Vad är det som händer i familjen Kaspersen? Varför var inte Filip på Kristins 50-årsfest? Varför har det skurit sig med Parneviks och Peg? (Historien om F och Niklas Berglund verkar inte stämma trots allt)

    Så orimligt nyfiken ?

      grundar det sig inte i den grejen ändå och att Kristin avrådde honom från att anmäla?

        Berätta mer, har ej hängt med. ?

      Filip var visst där.

      Kristin och Parnevik är osams och varit det länge. Hon blev utkastad från huset i Florida. Tål inte Peg.. skurit sig rejält.

        Hon Peg verkar ha en hemsk attityd av vad man sett/hört. Se bara på när systern blev gravid och sen när barnet kommit. Nä usch!

          Hur menar du att hennes attityd blivit sedan penny fick barn?

      Ja det har jag oxå undrat sen Kristin var med i lets dance. Tyckte det var så himla konstigt att Filip aldrig var där och hejade på sin mamma.

    Vart har paow med flera influensers rest? Ngn som vet?

      Ingen skriver vart på insta !!

      Ph säkert

    Vad gör man med en katt som håller sig runt/under ens hus?

    Är hos mina föräldrar och igår märkte vi att en katt som inte är vår befann sig under huset, och den har tydligen varit här i omgångar i ett par månader. Efter lite lockande kom den fram och var sååå gosig och kelig. Gav den lite mat för den var jättehungrig.

    Mina föräldrar bor mitt ute i skogen och har väldigt få grannar, det är rätt långa distanser emellan så har noll koll på vilka i området som har katt. Den har varken halsband eller öronmärkning.

    Vad gör vi? Den sitter för tillfället i vårt fönster, haha. Är rädd att min katt håller sig borta (hon har varit ute sedan lunch ungefär) i rädsla för denna och är rädd att de ska ryka ihop. Min katt har tidigare kommit hem utan morrhår och bitsår i svansen (det sista krävade veterinär för 2000 spänn) så hon är uppenbarligen rätt låg i rang och vill inte att hon ska bli skadad.

    Har ansökt om medlemskap i byns Facebookgrupp pga tänkte lägga ut en annons där, men har inte blivit godkänd än.

      Katten kan vara chippad, ta den till en veterinär och kolla det först.

        Det är över fem mil till närmaste veterinär. Kan inte åka hur som helst tyvärr.

      Allt det du skriver är bevis på att katter inte ska släppas ut ensamma!

        Det har man ju delade åsikter om. Min katt kommer hem varje kväll och skulle må dåligt av att bara vara inne.

          Du kan ge en katt nog med stimulans inomhus. Precis som du inte kan släppa ut en hund hursom borde samma regler hålla för katt. Ta den på koppelpromenader och lek med den inomhus.

        Tanken att den kan vara övergiven alternativt en före detta sommarkatt slog dig inte? Katter kommer i regel hem igen om de känner sig trygga.

      Kanske är annorlunda om det är riktigt långt till andra grannar, men- bor själv i stockholm och här vill jag bara skrika ”mata inte andras katter!!”. Har en supergosig katt som gärna kelar med hela världen och skulle aldrig tacka nej till mat om hon blev bjuden- men hon har ett hem. Min skräck är typ att någon börjar mata henne så hon inte vill/hittar hem.
      Man ser ju på katten om den är rejält avmagrad. Annars ska man bara låta dem vara, de hittar (i de allra allra flesta fallen) hem.

        Jag vet, men kände att det var bättre att ge den lite mat än att den stod och åt av matresterna vi ställt på bron. Och katten har varit här i över 24 timmar.

          Jättesnällt att du ger den mat! Om det är så långt till närmsta grannar låter det som om någon har kört förbi och släppt ut den ur bilen och lämnat den där (för att bli av med den). Det sker tyvärr. 🙁 Stackars katt. Ta in den om ni har möjlighet, tycker jag. Eller ställ ut en kartong med en filt i, som den kan ligga under natten, plus vatten och mat. Viktigt förstås att inte skrämma bort din egen katt. Om du skulle bestämma dig för att behålla den okända katten, håll båda katterna inne i ca 2 veckor med varandra, så att de vänjer sig och inte känner sig hotade (sterilisera båda, viktigt). PS. Jag har vant mina utekatter att bli innekatter och visst går det, med tid och tålamod (och kattnät på alla fönster). Om du nu skulle vilja det. Hoppas hursomhelst att det löser sig med katten, på ena eller andra sättet.

            Usch, hoppas verkligen inte det är så. Men människor är ju så hemska ibland 🙁
            Vi vill inte ta in den just för att inte skrämma bort min katt, så vet inte riktigt hur vi ska göra. Jag har precis bastat i en timme och då följde den med in dit (alltså inte in i själva bastun, utan den låg utanför på en stol och chillade) och jag tro den uppskattade att få komma in från minusgraderna. Ska ställa ut en kartong och en filt! Tror dock den kryper under huset under natten, där är det varmt och gosigt.

            Största problemet är ju att jag inte bor här och inte kan lasta över en ny, hemlös katt på mina föräldrar som jobbar heltid och lite till båda två. Det är ju ett alternativ att jag, i sådana fall, kan ta med den hem till mig. Men jag bor på 38 kvadratmeter och vet inte hur schysst det egentligen är att ha en katt på en så pass liten yta som dessutom är van att vara utekatt? Den pratar även väldigt mycket och det är lyhört där jag bor, så vet inte om grannarna bli så glada med en operasångare, haha. Men ja, det är väl egentligen ett senare moment. Får försöka hitta eventuell ägare först!

              Jag trör förresten att detta är en hankatt, och min honkatt är kastrerad. Har lite dålig koll på vilka kön som går ihop bättre än andra osv, så kan det ens funka? Min katt är väldigt rädd och harig av sig, och verkar som sagt vara rätt låg i rang. Hon kom i alla fall in när den andra katten var med mig i bastun!

        Tänk om den inte hittar hem? ☹Då är det ju jättebra att någon annan tar hand om den!! Jag tycker ni gör rätt som följer upp på den.☺

      Pröva att sätta ut lappar och höra med grannar

        Alltså det är bara skog så det finns ingenting att sätta upp lappar på, haha. Typ två kilometer till närmaste granne.

          Det här är kanske udda men om det bara bör få personer i närheten, kan ni inte ringa dem och se om någon saknar en katt? ☺

            bor…

            Jo, absolut. Tänkte att jag skulle bli insläppt i Facebook-gruppen idag och lägga ut om det där innan jag började ringa runt, men det verkar vara lika lite aktivitet på den sidan som i byn i övrigt, hahah. Om den är här imorgon också (vilket jag tror, för den ligger och sover på altanen just nu) så ska jag börja höra mig för. Jag bor ju dock inte här och måste åka hem antingen imorgon eller på tisdag, och mina föräldrar jobbar ju liksom så de har inte tid att jaga kattägare.

              Herregud, dagvill är man också. Menade såklart imorgon eller på MÅNDAG. Tisdag skulle iofs också funka. Om någon skulle bry sig :S

          Isånafall skulle jag tippa på att höra med grannarna. Nån av dem borde väl känna till den? Speciellt om den verkar väldigt socialt och de inte finns så många hushåll i närheten. Jag tror också man kan prata med polisen och närliggande katthem för att kolla om dem har en efterlysning som passar in på beskrivningen av katten

      Vi tog hand om vår grannes katt när de var på semester. Vi har huset som sommarstuga och grannen bor där fast. Hon trivdes hos oss, inte så konstigt, grannen hade tre små barn och vi fiskar mycket.

      Sedan flyttade hon in hos oss så fort vi var där. När huset var tomt gick hon hem istället. En gång hade vi lånat ut huset till en bekant som skulle jobba i närheten. Han kommer fram sent en mörk och regnig höstkväll, ställer upp vädringsfönstret och går och lägger sig.

      Han vaknade mitt i natten av att han hade ett okänt djur i sängen…

      Katter kan gå jättelång. Speciellt okastrerade hankatter.
      2 km är inte långt. Jag har gps-sändare på mina katter och de kan lätt vara 2 km hemifrån.

    Eller huuur. Hade fått lägga 2.5 i kontantinsats typ

    Någon som kollar på Shane Dawsons nya serier på Youtube? Tankar?

      Att bakgrundsmusiken är sjukt irriterande och att det inte är lika roligt som första säsongen med Jeffrey ?

      Ja! Shane Dawson och JEffrey Star är världens bästa kombo, får inte nog

      Ska bli intressant att se Jeffreys sida av hela Tati/James Charles-skandalen

    Finns det någon som får sömnparalyser här? Som under perioden får hallucinationer i form av syn och hörsel? Är skiträdd och mina har börjat komma mer frekvent

      Ja, jag brukar ha det i perioder och just nu är jag tyvärr inne i en. Fast har nu börjat lära mig att vakna upp när jag har det så det är iaf en liten tröst.

      Jonna Jinton (min favorit i den här ”världen”, vill helst inte kalla henne influencer för det har sån negativ klang) har skrivit en hel del om sina paralyser!

      Har aldrig upplevt en själv men hade nog fått panik, så förstår din rädsla!

      Får alltid sömnparalyser när jag sovit för mycket/för länge.

      Slappna av och försök inte att röra på dig så försvinner det fort, iaf för mig.

      Är det så det heter?

      Jag har haft det några gånger för länge sedan. Jag trodde först att det var en mardröm. Jag kom på att om jag omväxlande spände musklerna och slappnade av några gånger så upplevde jag att jag blev ”starkare” för varje försök, och rätt som det var så fick jag full kontroll över kroppen igen.

    Vad för belysning ska man sminka sig i nu när det blivit mörkt ute? Jag sitter alltid i fönstret med en spegel för att få dagsljuset men nu har det ju börjat skymma är det är dags för kvällssminket.
    Vilket konstgjort ljus ska man sminka sig i för att få det bra på vintern? Hatar när belysningen är för svag, för oäkta eller kastar jobbiga skuggor. Ska man leta efter en särskilt beteckning på lamporna? Hur ska fe placeras när man har ett vanligt badrum i en vanlig lägenhet?

      Bred Led lampa ovanför spegeln. Jag har varmt ljus i mina.

    Min kille är utomlands ett år för att arbeta, och jag tycker det är så fruktansvärt jobbigt att inte kunna vara tillsammans och umgås ”som vanligt”. Vi ses ca 1 helg i månaden.

    Vad är era tips för att inte sakna varandra så mycket? Jag vill inte sitta och gnälla och dra ner hans upplevelse för att jag vill ha närhet.

      Videochatta. Jag och min fästman gjorde det varje gång vi började sakna varandra.

      Varför kan ni inte ses mer än en helg i månaden? Kan inte du vara där en vecka i månaden i alla fall, antingen jobba på distans eller gå ner på 75%?

        Jag har inte supermycket semester och det kostar en del att flyga fram och tillbaka. Skulle absolut kunna jobba på distans en vecka och vara där – hade inte riktigt tänkt på det. Tack!

      Telefons-x.

    Är det någon som vet om det har hänt något mellan Maja Nilsson Lindelöf och Sanna Guidetti? De verkade så himla nära förut och nu är inte Maja med när Sanna fyller år eller firade Nellie.

      Maja har svarat att hon prioriterar familjen nu när de fått TL. Därför hänger hon inte lika mkt med Sanna när hon är hemma i Sverige. Tidigare har hon bott hemma hos Guidettis när hon varit i Sthlm, men nu har de ju en egen lgh där.
      Att hon inte är med och firar en födelsedag i Sverige beror ju på att de bor i England.

      Maja syns i videon på Sannas YT från kalaset.

        Maja är i Köpenhamn.

      Maja verkar vara på jobb i Köpenhamn så förmodligen därför hon inte är med på fest i Stockholm

      Maja firade visst Nellie. Det har hon skrivit i sin blogg och skrev även samtidigt om hur hon tycker det är jättekonstigt att folk tror att allt måste skyltas utåt. Och lägger man inte ut bilder ”så har det inte hänt”. De var hemma hos Sanna och John i Stockholm när Nellie fyllde år men de valde att umgås istället för att dokumentera allt. 🙂

        Vet att det känns töntigt och dumt att snoka, men varken maja eller sanna gillar varandras senaste (och några bakåt) bilder på instagram. hittade inte heller någon like från sanna på johns bilder.. verkar ändå lite skumt…

          Vet att det känns töntigt och dumt att snoka, men varken maja eller sanna gillar varandras senaste (och några bakåt) bilder på instagram. hittade inte heller någon like från sanna på johns bilder.. verkar ändå lite skumt…

          Tänkte precis samma sak haha!

            Såg att Maja inte längre följer sanna på instagram längre och inte heller John? Hmm

              Maja följer visst Sanna och John 🙂 Och Sanna följer Maja och Victor. De har gått ut med att dem inte kommer dokumentera när de hänger med varandra längre pga Livet På Läktaren.

    Hjälp!! Har dejtat min kollega sen maj. Nu sa han att han inte har tid föe förhållande, osv. Verkar inte vara pga mig som han inte vill ses.
    Hurfan tar man sig vidare från detta? Mår skit och måste träffa honom på måndag. Vi jobbar nära varandra.
    Help a girl out. Kan inte sluta gråta och vet inte vad jag ska ta mig till. Är så jävla kär. Fan.

      Jag skulle nog byta jobb… låter skitjobbigt. Kram

      Han är inte kär. Acceptera och gå vidare. Minimera kontakt förutom jobb. Sörj. Gå ut på Tinder och rikta fokus någon annanstans.

    Dom bor väl i olika länder och det är dessutom mitt i fotbollssäsongen för båda herrarna? Inte så konstigt man inte kan dra iväg på något sånt då.

    Hejsan på er! Här kommer en roman (förlåt!)

    Jag behöver råd från någon som gjort en plastikoperation / varit anhörig till någon som genomgått den processen.

    Jag har haft ätstörningar sen jag var 12 år och har suttit i tusentals timmar av terapi och provat olika behandlingsformer utan att känna att jag någonsin blivit ”frisk”. Jag är fysiskt frisk, d.v.s jag är inte underviktig och har nyligen fått tillbaka en regelbunden mens från mitt senaste återfall men jag mår inte bra. Jag är så otroligt obekväm i min kropp så att jag antingen dalar ner i ett allvarligt återfall eller isolerar mig från omvärlden för att jag känner mig så ful. När jag ligger på en ohälsosamt låg vikt så känner jag mig ”trygg” och mår bra, eller åtminstone bättre än jag gör när jag ligger på min set point. Men jag blir orkeslös, trött, kall och apatisk vilket inte funkar i min hektiska vardag där jag förväntas klara av både jobb, plugg och det sociala. Dessutom vill jag ju inte leva i den här ”berg-och-dal-banan” med en anorexi som tar greppet om mig periodvis.

    Eftersom jag nyligen blivit myndig och besitter möjligheten att göra plastikoperation och fixa mina värsta komplex så funderar jag på om det är värt att göra det?

    Jag är fullt medveten om att man bör ha en hälsosam inställning innan man lägger sig under kniven men då jag levt med det här så länge och ingen mentalträning verkar hjälpa så känns det som att det kan vara värt ett försök.

    Jag undrar därför om ni tror att det är en helt idiotiskt idé att ta till plastikkirurgi? Var processen jobbig mentalt för er? Hittade ni ”nya” komplex/saker att fixa?

    Jag vill också tillägga att jag är en tillsynes hälsosam människa som rör på sig, äter sunt (förutom i svältperioder) och som alltså inte kan gå efter rådet att ”träna” sig till en kropp som känns bra. Dels för att jag blir manisk av att träna mot ett fysiskt mål och också för att jag inte når de resultaten via träning. Min strävan är inte en kropp med definierade muskler utan helst en kropp utan muskler alls.

    Vill jättegärna höra era synpunkter och råd, vet inte alls hur jag ska göra men vill heller inte må såhär dåligt hela mitt liv.

      Delar inte din erfarenhet men hoppas att någon kan komma med goda råd och synpunkter till dig ?

      Hur ska du via plastik uppnå en kropp utan muskler?

        Oj jag var förmodligen otydlig. Syftade mer på att jag fått rådet att jag ska ”forma” min kropp via träning för att må bra i mig själv men att detta inte är något jag kan. Mitt (sjuka) ideal är att bara vara spinkig och helst ha så lite muskler och låg fettprocent som möjligt. Jag menar alltså inte att en operation skulle kunna ta bort mina muskler men om jag fick välja så vore min högsta önskan det.

        Däremot skulle jag förmodligen kunna fixa formen på mina lår (vilket jag har jättestora komplex över efter viktuppgång). Eller mitt käkparti…

          Gör det du vill, men tänk igenom. Jag opererade mina bröst efter att ha gått ner väldigt mycket och saknade mina bröst. Tänkte på det i flera år och fattar inte att jag ens gick och tänkte så mycket när jag såg hur fullproppad salen var efter operationen och ena efter andra tjejen bara rullades in.
          Mitt komplex är helt bortblåst. Dock måste man inse att det gäller att stanna också! det kan lätt bli en drog men jag har aldrig gjort nått mer, varken fillers eller ytterligare operation.

      Har du provat ätstörningsbehandling?

      Jag skulle avråda. Du verkar så motiverad till att bli frisk. Du nämner så mycket du endast orkar och kan om du lämnar mindre utrymme för din ätstörning.
      Du kommer hitta nya komplex, det tror jag du själv vet. Du har en sjukdom och så länge du är sjuk kommer du alltid tycka delar av dig är fel, något som inte är sant. För mig är att vara frisk att tycka att andra delar av livet än mitt utseende är viktigare. Mina relationer, intressen osv.
      För pengarna du tänkt lägga på operationer kan du göra så mycket annat! Se världen, träffa en vettig psykolog, spara till bostad osv. Sånt som ger ett sunt liv.

      Så ledsen jag blir av att läsa hur du tänker om din kropp ❤️ Förstår att du kämpat länge med att bli frisk från ätstörningarna och att du bara vill må bra. Men plastikoperationer kommer inte göra dig frisk! Problemet ligger i att du känner att du måste se ut på ett visst sätt för att duga. Att kroppen ska kontrolleras. Svält eller operationer är något som tillfälligt skapar en känsla av kontroll, men dina osunda tankar, som programmerats in i din hjärna under lång tid, är kvar och fortsätter skapa problem. Lyssna eller läs gärna ”Kring denna kropp” av Stina Wollter för att få in andra tankar kring Din kropp. Sök samtalsstöd hos vården! Hela samhället vill få oss tjejer att ändra på oss, fixa till oss eller dölja det som inte är ”fint nog”, för att duga. Ett liv i krig. Men du föddes perfekt! All styrka till dig och din kamp ❤️❤️❤️

    Vad tror ni, behåller Gabbi Joss eller byter hon tillbaka till Hansson?

      Hansson låter sjukt tråkigt. Tror hon behåller Joss men vad vet jag.

      Tror någon annan också att hon kommer leka av sig + få känna sig som en ”stark självständig karriärkvinna” och sen gå tillbaka till Fjodor efter några månader?

        Exakt så ja!! ? helt övertygad

      Behåller för att heta samma som barnen, garanterat.

    Frågar åt en kompis(på riktigt haha)

    ENGELSKA hjälp

    Ang. ”relation”
    Tjejen frågar: youre in it for the fun of it, right?

    Han svarar: fun with substance

    Vi har försökt googla ordet substance i olika sammanhang men vad betyder svaret?

    Tack på förhand

      tänker att han menar ”kul med mening” liksom? Alltså inte bara kul som inte betyder nåt, utan kul med betydelse. Svårt att förklara 😀

      Tolkar det som ”skoj men med lite substans(alltså att det inte är en nöt han träffar så han får något annat än bara sex i utbyte)”

      Skulle tolka det som mer ”meningsfullt” roligt (utan att gå så långt som att kalla det seriöst)

      Kapar din tråd och frågar vad som är mer seriöst av ”I’m seeing someone” och ”I’m dating someone”. Har också en kompis (också på riktigt) där vi försöker komma på vad hon ska kalla sin inteännupojkvän.

        Tricky! Kan ju vara synonymer och att en skillnad bara är subjektiv, men tänker att ”I’m seeing someone” är typ, vi har en seriös Tinder konversation eller/och kanske gått ut på nån dejt. ”I’m dating someone” är mer att man ändå är exklusiv, men inte officiell…? Svårt! 🙂

        Samma med ”I love you” och ”I’m in love with you”… skillnad där?

          I love you betyder jag älskar dig medans ”I’m in love with you” betyder jag är kär i dig…

        Hmm… jag har bott i USA och jag och mina kompisar brukade oftast använda oss av ”I’m seeing someone” när det började gå mot det mer seriösa hållet. Jag sa det till en kille jag behövde berätta för att jag träffar någon, just för att poängtera att jag träffat någon annan. Men om någon kom fram på krogen typ för att ragga så sa jag istället ”I’m dating someone”.

      Eller knark. Svårtolkat!

    Någon annan som får ångest när er kille är ute och festar? Han messade mig nyss att han är stupfull. Känner bara ångest när han berättar sådant. Vet inte riktigt vilka känslor det handlar om, mer än allmän osäkerhetskänsla.

      Jaaaaaaaag. Men håller mig i skinnet för att inte förstöra hans kväll. Handlar nog mest om osäkerhet från min sida. Är av någon outgrundlig anledning rädd att han ska träffa någon ny tjej trots att jag vet att han älskar mig mest av allt.

      Nu gör inte min man så men jag skulle kunna bli nervös av det. Just ordet stupfull. Inte pga osäkerhet, otrohetsrädsla eller så utan att man kan råka illa ut om man är så jävla full (och inte har nån som har koll på en)? Typ olycka eller bli rånad/misshandlad. Och om han skulle kunna ta sig hem säkert.

        + minst sagt osexigt med stupfylla.

    Är gravid i v 8 (första barnet) och mår skit. Sover i princip dygnet runt och de få vakna timmarna mår jag konstant illa. Jag har varit förkyld i snart sex veckor nu också. Snälla säg att det vänder. Jag visste inte att man mådde såhär dåligt som gravid.

      Lergigan comp!!

      Jag hade likadant.

      Bara tänk på slutgiltiga målet.

      För mig fanns inget ”trix/tips” förrutom att det faktiskt la av efter ett tag och då mådde man superduper -bra ?

      Håll ut! Tröttheten brukar gå över runt v 12. Illamående höll i sig för mig till v 22. Och GRATTIS ❤️

      Jag väntar också mitt första barn (v.38 nu) och jag mådde som du, illamående och bihåleinflammation i veckor. Men det vänder, i de allra flesta fall!( Oftast efter vecka 12.)
      Men det som blir den största skillnaden är är du varit på ultraljudet och fått se ditt barn! Eller när du börjar känna sparkar! Då blir det mer verkligt och mer ”värt” krämporna. Lycka till!!

      Bit ihop det går förhoppningsvis över…att vara gravid är som ett lotteri,när det gäller vilka typiska gravid krämpor man får..men i slutändan(när bebisen/arna ligger på bröstet) kommer du känna att det var värt det,vilka krämpor du än hade.håll ut?

      Neti – nässköljaren räddade mitt gravidliv!

      Jag mår alltid mycket bättre efter vecka 14. Håll ut och försök äta bra och sova så mycket du kan.

      Ondasetron. Recept krävs men jag hade dött utan den. Lergigan/Lergigan comp gjorde inte ett skit för mig. Var sjukskriven 4 veckor från och med vecka 7 och tog sedan ut min semester på 4 veckor. Fick sedan jobba 75% hemifrån fram till vecka 25. Ett helvette där på slutet. Ondasetronen är ju bra men fram mot kvällen blir det illamående x 2 typ. Då kan en lergigan hjälpa liiite.
      Graviditet är ingen dans på rosor. Jag tycker att du ska tvinga ut dig själv på promenader och försök att äta frukt och grönt. Kolla dina folsyra värden, för mycket folsyra leder till illamående. Jag önskar verkligen att det vänder för dig runt v 12 som för de flesta. Hoppas verkligen du blir bättre och slipper skiten. Kramaaaar

      Tack för alla era svar här ovan❤️

    Vilka favoriter och tvärtom har ni när det gäller ord och uttryck?

      Stabilt som Dr Alban sa.

    Kan ju vara så att hon vill men tror att du tycker ni känt varann för kort tid och därför inte vill anta att hon ska få vara tärna.

      Skulle till hon som ska gifta sig ?‍♀️

    Önskar tips på lite ”festligare” veg-rätter. Hit me! Vad brukar du bjuda dina gäster på?

      Vietnamesiska vårrullar och pasta puttanesca.

        Håller med om vietnamesrullarna

        Är ju fisk i puttanesca?

      Kantarellrisotto ?

      Svamprisotto
      Bruschetta med fetaost

      Saffran!

      Grekiska biffar med oliver och fetaost gjord på formbarfärs(veg lakto+ovo) eller en quinoa sallad med sötpotatis gröna bönor och jordnötssås(veg)
      Eller rostad sötpotatis i ugn med kokos och lime https://www.ica.se/recept/sotpotatissallad-med-kokos-och-lime-717489/ ihop med tex qournbitar

    Här kommer en fundering som kanske verkar väldigt skum.. jag vill inte på något sätt negligera krig och de som har upplevt krig. Så jag hoppas att detta inte väcker anstöt:

    Jag såg nyligen en dokumentär i stil med ”Tyskland efter Hitlers fall”. Väldigt intressant, och jag fick lära mig om saker som jag aldrig tänkt på, t.ex. att många tyska barn blev föräldralösa och fick försörja sig med hjälp av bland annat prostitution, hur tyska kvinnor blev misshandlade och våldtagna, listan kan göras lång.
    Det här är väl tyvärr ingen nyhet i krigsdrabbade länder.. Men det jag kom att undra över är hur man pratar om detta i dagens Tyskland? Det jag tänker på är att jag uppfattar Tyskland som ett mycket betydelsfullt land i världen, jag har läst tyska i skolan, besökt Tyskland, har några ytliga bekantskaper med tyskar, men aldrig har jag hört talas om denna mörka delen av historien. Hur gick det för barnen? Sitter man vid släktmiddagen i Berlin och pratar om något i stil med ”Jo du förstår att mormor vet inte vad hennes föräldrar heter för det har hon glömt/förträngt då de dog under bombningarna av Berlin, farfar sålde sin kropp för att få mat i utbyte,…” osv?

    Är det någon som har någon vetskap eller tanke om detta?

      Det här var ju väldigt många år sedan och någon gång måste Tyskland och dess befolkning gå vidare. Alla vet om deras mörka historia och förintelsen kommer alltid vara en del av undervisningen då det aldrig någonsin får glömmas bort men varför ska den här delen som du nämner nu pratas om? Som du säger är det här vanligt i alla krigsdrabbade länder och gör inte Tyskland mörkare än andra.

        Jag har en vän som är tysk och hon säger att det är var och varannan gång någon ny får veta att hon är tysk som det antingen ska skämtas om Hitler eller diskutera förintelse/ww2, inte bara i Sverige utan även utomlands. Hon har börjat säga att hon är från något annat land när en del frågar, sådana hon kan ljuga om det för.

        Det finns tyvärr också de som aldrig lär sig. Jag var hemma hos en kompis i Österrike och åt middag. Vid kaffet kläcker hennes far ur sig att ”du är bättre människa än vi, för du har så rent blod”. Jag blev helt paff och visste inte vad jag skulle säga och ville inte vara oartig mot värden, så jag låtsades som att jag inte hade hört något. Men min kaffekopp klirrade till rätt bra.

        Jag ville fråga om han inte lärt sig något av historien, men jag höll klaffen. Det var en liten by, och jag skulle bo där hela sommaren.

          Ville bara tillägga att jag givetvis ser galet ”arisk” ut. Stor och stark, blond och blåögd.

        Fast på något sätt finns det speglingar kvar från denna maj 1945 och framåt. Att göra ett besök i Berlin räcker för att påminnas om kriget mtp arkitekturen tänker jag som ett exempel. Pippi Långstrump känner de flesta till och kan väl tolkas som en kritik mot alla föräldralösa barn där efter kriget. Sedan är det tyvärr inte unikt för Tyskland.

        Men det jag undrar över hur ev barn, barnbarn osv nu idag pratar inom familjerna om hur ev äldre släktingar hade det där sommaren 1945 och framåt i exempelvis Berlin. Oskyldiga barn föll ju offer, många av dem borde ha överlevt trots dåligs odds i form av svält, brist på omvårdnad, närhet och annat som ett barn behöver. Vad hände med dem? De hade ju inte direkt någon kappsäck full med pengar. Deras ekonomiska och sociala kapital var ju helt och hållet på noll. Kunde de forma sina liv som de ville eller vad hände? Om de fick barn i sin tur, hur blev de som föräldrar när de inte haft några själva? Det är sånt jag funderar på.

      Såg samma dokumentär tror jag. Visste inte att många civila tyskar föll offer för hämnden som kom när kriget var slut. De var nästan lika grymma som nazisterna. Jag hade inte hört talas om det förrut. Många små barn som mördades,barn som drev runt i ligor,som gjorde allt för att överleva…

        Ja, precis! Det är dessa jag tänker på. Jag visste inte att vinnarna av kriget var så grymma mot de civila. Eller att så många barn drabbades. Längre svar ?

      Lyssna på podden ”överlevarna”. Speciellt avsnitten med Folke Schimanski och Herbert Weiss. Hjärtskärande! Jag känner en av dem och han har haft ett bra liv.

        Tack, det ska jag göra!

      Det var känt under iallafall min pappas tid att de civila tyskarna utsattes för hämnd och att världen tittade bort därför att de ansågs förtjäna det. Precis som att de allierade våldtog europeiska kvinnor vid frigörelsen, världen tittade bort därför de ansågs som ”de goda”. Krigstid är tyvärr väldigt mycket a free for all, när det gäller aggressioner.

        Är din pappa tysk menar du?

          Nej, han var inte tysk, jag kopplade lite till din reflektion över att du inte hade en aning om detta, det talades alltså om efterkrigstidens behandling av tyskar och tyskbarn under hans uppväxt, i Sverige. Tystnaden och okunskapen är alltså en senare utveckling. Även att norska små barn med Tyska pappor utsattes för misshandel och stenkastning medans lärare tittade åt andra hållet.

            Tack för ditt input. Det som var en nyhet för mig var att det var så illa ställt där nere i Tyskland 1945. Och ja, att de allierade inte var så ”goda” som jag antagligen fått för mig.

      Jag har googlat, men jag hittar inte vilken dokumentär du har sett. Kan någon titeln?

        Det var på Svt Play och jag tror att det var ”Europas återhämtning efter Hitler”. Tyvärr verkar den inte tillgänglig just nu. Den var hursomhelst mycket sevärd!

    Fått jobb som telefonintervjuare, jobbar på äldreboende nu men vill sluta jobba där av många olika orsaker. Någon som jobbat med det? Hur mycket fick ni per timme?

      Lycka till med att överleva stans skitjobb.

      jobbade som telefonförsäljare, intervjuade inte utan sålda annonser på en lokalsida. Jag blev ju inte långvarig om man säger så.

      Jobbade extra under studieåren. Väldigt otacksamt jobb. Inte många som vill delta. Efter att ha rabblat upp samma frågor i timmar känner man sig kocko. Nä fy fasen, kolla efter något annat. Fick tio spänn mer än de andra, då jag hade språkkunskaper och kunde göra utlandsi terljuver, bla finska.

    Jag är tillsammans med världens bäst kille.. har ett barn och försöker få ett till. Ändå kan jag inte sluta tänka på andra? Vi har det absolut inte dåligt på något sätt, jag älskar honom och vet att jag vill vara med honom, kan inte få en bättre pappa till mina barn. Varför vill jag va med andra? Är det fel? Kan man vara tillsammans med sitt livs kärlek men ändå ha ett öppet förhållande? Och hur fan tar man upp en sån här sak med killen???

      hur menar du vara med andra? du vill ha andra sexpartners eller?

        Jag vill ha spänningen, pirret och inte känna mig låst. Jag känner att livet är för kort för att inte experimentera eller leva ut sina lustar som man har! Jag är nog mer free spirit än min kille…

          Han är förmodligen rädd för att du kommer få fler ligg än honom… Killar vet ju hur andra killar funkar. Han är inte beredd att förlora dig.

            Han vet ju inget om mina tankar än… men förmodligen är det så..

              Jag tänker att det inte handlar om att tjejer är mer free spirit utan att killar har ett behov av kontroll. Han kan vilja ha det precis som dig men som ofta är det killen som får det svårare att få ligg. Hade det varit lika där kanske inte killar hade behövt kontrollera tjejer i den grad de gör välden över idag och historiskt.

      Jag tycker att det där med att man ska bara vara med en person är sjukt konstigt. Vi försöker döda våra egna naturliga lustar och drifter. Kärlek borde inte begränsa någon.

        Eller hur! Vad är det som säger att man vara ska hålla sig till en enda person resten av livet? Man kan ju faktiskt älska fler än en person, det är ju inte konstigt. Det vore ju konstigare, enligt mig, om man bara älskade en person i hela livet.

          Det är ju som att tro att man bara kan älska ett barn, en vän, en förälder….

            Precis. Inte begränsar man sina vänner att inte ha andra vänner…

        Tvärtom, att praktisera självkontroll är vad som sållar agnarna från vetet.

      Tycker inte det låter konstigt alls, eller fel per automatik. Kärlek och sex går inte alltid hand i hand. Tänker att du har två val. Prata med din kille och se hur han känner för det (öppet förhållande, trekant mm) eller försök hitta pirr och spänning tillsammans (sexleksaker, rollspel, vad det nu kan va).
      Är din kille inte med på alternativ ett får du helt enkelt välja vad som är viktigast. Viktigt dock att inte vara otrogen och kanske kasta bort det som ändå gör dig lycklig.

      Du låter uttråkad och less på din vardag. Slopa tanken på ett till barn om det nu är så tråkigt med familjeliv att du måste leka runt med andra.

        Har aldrig lekt runt med andra. Och jag älskar familjelivet! Vill ha fler barn men jag tänker att det inte är för alla att bara leva med en person resten av livet! Kan man inte älska familjelivet och livet utan barn? Måste det vara antingen eller?

    Något som fascinerar mig är att höra hur gamla, gifta par träffades.. Det verkade vara så enkelt på den tiden. Och de flesta verkar bara ha haft en stor kärlek.
    Ett exempel: En man var i 20-års åldern när han reste till grannlandet på besök. Han såg ”den vackraste kvinnan han sett” och sa det till henne. Fem månader senare var de gifta och nu varit lyckliga tillsammans i 55 år…

    Har ni några fina kärlekshistorier av äldre? Och håller ni inte med om att det var lättare förr pga att urvalet på den tiden gjorde att det bara var ”rätt”?

      Jag tror de i många fall bet ihop och led pga inte lika accepterat med skilsmässa osv.

        Önskar mina boomer-föräldrar kunde ha bitit ihop och lidit lite mer. Men nä då, det skulle skiljas och självförverkligas på löpande band.

      Äsch, var det enklare förr?

      Eller var folk fåordiga, dåliga på att skriva och formulera sig så storyn blev typ ”Ja fråga tösa om lov å sen vart de vi” .

      Var det inte hejdlöst myclet kurtiserande, förkläden, fråga om hand, ta hänsyn till klass och tillhörighet osv.

      Eller du kanske tänker på typ 40-60 talet? Tror det var mer mjukare och hamoniskare kanske men säkert inte enklare.

      Hej hopp

      Morfar var på en dans när han fick syn på en snygg tjej som stod med sina kompisar. Han gick fram, presenterade sig och frågade om hon ville dansa med honom. Hon svarade ”nej, men du kan få bjuda mig på en cigarett.” Morfar var en artig gentleman och mormor var en skolkande bad girl, men dom hänger ihop än idag 60 år senare.

      Farmor och farfar träffades också på en dans. Hon hade röda stilettklackar och dom skorna ligger i min garderob just nu.

      Jag jobbade i hemtjänsten för en väldans massa år sedan. Var en gammal kvinna som berättade att hon hade varit förlovad som ung med en man men de bröt förlovningen då han träffat en annan. Det var en oerhörd skam och familjen gjorde allt de kunde för att släta över skammen. Vi pratade vidare och det visade sig att det var min mammas morfar hon hade varit förlovad med och den nya kvinnan och han skaffade barn varav en är min mormor. Kan ju inte låta bli att vara glad att de valde att bryta förlovningen trots skammen de fick utstå.

      Det var inte enklare… var du något annat än norm var du körd i princip. Gay, var inte så gay… Kärlek byggde också mycket på ekonomi och mindre valmöjligheter och att man hade barn ihop. Det var bara att bita ihop och tugga i sig att mannen var otrogen medan du städade hemmet.

    När ni tänker på tacksamhet. Vad har gjort att ni är tacksamma över mycket?

      Är tacksam över att jag hade turen att födas i Sverige som varit då förskonat från krig och annat elände. Är tacksam över mina dyra cancerbehandlingar som jag fått tack vare vårt skattesystem. Är också tacksam över allemansrätten.

      Jag är så tacksam att jag haft det så lätt i min personliga utveckling. Jag är hetero och kvinna, född i en kvinnas kropp. Ingenting har tvingat mig att fördjupa mig i existensiella frågor kring detta och med det i bakhuvudet inser jag att jag är lyckligt lottad. Jag är också vit och min familj är medelklass och har inga större tragedier i bagaget. Smooth ride som jag försöker vara medveten om och ödmjuk inför. Jag är ganska simpel.

    Vart har ni trivts bäst av de ställen ni har bott /bor på? Beskriv gärna varför.

      När jag var yngre och bodde i kollektiv och korridor och room-mate. Älskade att bo med andra. Nu skulle jag mest tycka det var jobbigt. Min bästa var när jag bodde med 3 andra i en lyxvåning på 200 m2 med öppen spis och terass osv.

      Bor i Karlstad och älskar verkligen stan. Flyttade hit för tolv år sedan. Det jag älskar mest är närheten till naturen och vattnet. Helt fantastiskt att mäktiga Klarälven rinner rakt igenom centrum.

      I min hemort, av de två ställen jag bott på. Och då trivdes jag aldrig särskilt mycket där ens, det var för litet.
      Annars trivs jag jävligt bra i Göteborg, kanske t.o.m Trollhättan. Inte bott där men stortrivs när jag väl är där.

    Jag hade ett meltdown på jobbet med min chef förra veckan. Har varit väldigt frustrerad ett bra tag av många anledningar. Men jag har sån fruktansvärd ångest över att jag liksom blottat för mycket känslor av svaghet och osäkerhet och liksom, det här var inte ett bra ögonblick i min karriär:( Hur tusan ska jag leva med mig själv nu?… Det är väldigt tydligt att ledningen på mitt jobb inte lyssnar på det som vi medarbetare försöker uttrycka, så det bästa hade liksom varit om jag kämpade på utan att försöka uttrycka allt sånt där missnöje igen, det blev verkligen skitdåligt och jag är så himla orolig nu.

      Fattar precis känslan…

      Jag förstår också. Känns det som om du vill säga till chefen att det rann över lite för mycket (men att inställningen i sak kvarstår) och därmed bara släta över det lite, så gör det. Men om du upplever att de ändå skiter i det/dig så försök att släppa det och sök dig vidare. Det där som du beskriver är en stor fara för hälsan. Du ska inte behöva ha det så i längden.

    Jag har ofta en skum och konstig smak/känsla i munnen. Vad kan detta vara? Har haft så över ett år nu. Om jag skulle gå till doktorn pga detta så känns det som att jag skulle bli hemskickad på en gång utan hjälp.

      Diabetes kanske? Då vet jag att man kan lukta typ aceton ur munnen.

      Behöver du hjälp från en doktor då? Nu vet jag inte hur denna skumma smak är, men kan ändå tänka mig att det är något man kan lära sig leva med?

      Inget som kan komma från tänderna? Kör du tandtråd? Några problem i övrigt? Svamp på tungan?

      Du borde kanske gå till tandläkaren?

      Kan bra svamp på tungan. Har du en vit beläggning? Sök vårdcentral.

    Hur kommer jag över ett ”breakup” med en vän? Alla pratar om kärlek när det kommer till hjärtesorg men hur ska man förhålla sig till vänner? Jag var tvungen att bryta med en vän pga en rad saker men huvudskligwn för att jag inte mådde bra i dennes sällskap. Men jag saknar personen något enormt ändå då den var en av två vänner jag hade. Jag vet att det bästa var att bryta men hur ska jag ta mig vidare? Känner mig så oerhört ensam.

      Acceptera att det kommer ta tid och är en process. Man raderar ju inte bara en människa ur sitt inre sådär över en natt. Fokusera på det som kan bli bra – att du har gjort utrymme för andra personer eller andra saker att komma in i ditt liv. Sorgen är meningsfull också.

      Jag har tillbringat hela veckan med en klump i magen för att jag ska ha the talk med en vän nästa vecka. Det känns värre än med en kille och det här beslutet kommer påverka min vardag jättemycket

      Jag antar att det är samma råd som efter att ett förhållande tagit slut. Gråta, älta, acceptera och gå vidare

        Det är ju tuffare med vänner pga av att man kan ha många. Det är helt acceptabelt att någon gör slut med en eftersom man fattar att kärlek behöver stämma mer åt 100%-hållet. Till exempel, du är rolig men vi funkar inte i sängen eller vi har olika mål osv. Med vänner betyder det egentligen att det är mer fel på en för att man blir dumpad. Så tänker jag i alla fall.

      Jag känner med dig. Verkligen!
      Gjorde ”slut” med min allra bästa vän gör många år sedan. Det svider fortfarande trots att det är 10 år sedan. Har tagit lång tid att komma över henne och jag var mycket ledsen de första ÅREN.
      Att göra slut med en partner är inte alls lika jobbigt öht. Men man kommer över det i slutändan.
      Jag lovar.
      Det finn ju en anledning till att du tar detta beslut och du kommer att komma över det och till slut må mycket bättre.
      En vän ska få en att må bra och inte känna sig som en urvriden trasa efter ett besök.
      Kram❤️

      Gjorde slut med min bästa vän för 7år sen, hon valde drogerna och jag ville bli ren. Grät i en vecka konstant, drack sen jävligt mycket alkohol i 3månader och sen va det lugnt. Idag har jag nya vänner som är bättre och saknar inte henne alls. Vi har bra minnen iaf ☺️

    om en vecka fyller världens bästa person år och jag har äntligen en ursäkt att höra av mig till honom. hoppas bara han låter sig bli bjuden på födelsedagsöl.

      Hoppas jag med, för din/er skull

        Mitt alias, måste jag byta från hjärtat?

          Ojoj … Du har nog inte ensamrätt på den emojin…

            Nej det vet jag, men skulle det komma konstiga kommentarer från samma alias vill jag inte förknippas med den emojin.
            Jag har haft den rätt länge, men får nog byta till något mer ovanligt.

    Åh jag är så dålig på killars signaler. Men hur fasiken vet man att en kille vill mer än att vara vän?
    Vi har dejtat förut men han hade gammalt gojs med sitt ex som gjorde att vi inte kunde bli mer seriösa. Vi har haft en månad ifrån varandra. Sågs första gången för en vecka sen, kramen när vi sa hejdå var liksom.. lite för lång och mysig. Sågs dagen efter och tränade & åt middag, kramades lite för många gånger. Nu ska vi ses imorgon igen och har haft kontakt i veckan, han skrev “godnatt beautiful” igår som han brukade göra när vi dejtade.. säger att han tycker jag är fantastisk, klok, fin, snygg osv osv. Men jag är så rädd för att bli sårad igen att jag inte vet om jag vågar tolka det som något mer? Hade han bara velat ligga hade han väl försökt förra lördagen. Han sa när vi gjorde slut att han vet att han har en uppförsbacke att jobba i om vi börjar dejta igen. Han har bjudit ner mig till deras(hans familjs) lägenhet i Frankrike över nyår, erbjudit mig att bo hos honom när jag stambyten min lägenhet.. någon som kan hjälpa mig att få lite koll på läget??

      Tycker det låter som om han verkligen är intresserad av dig!! Killar som inte är riktigt intresserade bryr sig inte alls på det där sättet, Lycka till!❤️

      Det har gått ganska kort tid sen ni började ses igen, om jag förstått det rätt? Så låt det gå lite tid, se vad han gör och hur han beter sig. Initiera inte något utan se vad han gör och agera på det, om han håller ut och fortsätter länge och tålmodigt. Sen när det gått några veckor så kan du sätta dig ner o snacka seriöst med honom, om hur du känner o tänker o fråga honom hur han känner o tänker, vad han vill osv. Säkerställ att allt med hans ex är helt totalt över. Säkerställ att ni är öppna o kommunicerar om alla frågetecken hittills, förklarar för varandra osv. Berätta om dina farhågor o hur det kändes senast. Känn efter om du vågar chansa igen, för även om han visar med sina handlingar hur mkt han vill så finns det fortfarande en portion av oberäknelighet i kärlek o relationer. Om du orkar o vill så kör. Han låter som om han tycker om dig, men vänta o se om det är bara just nu eller långvarigt innan du tar det till nästa nivå. Just nu kan du fortsätta snacka med honom o ha kul, hänga lite o vara lite kompisar typ. Om saker händer så kommer de att hända o då tar du den allvarliga konversationen med honom 🙂 lycka till, hejar på dig!

        Så himla fint svar! TACK för peppen!❤️ Vi sågs idag och jag fick en liten hejdå kyss så jag antar att han smyger sig framåt, men som du säger – så viktigt att ta diskussionen sen!

    Någon som har erfarenhet av partnerbyte/ är swingers? Min man är sjukt sugen på att bjuda in en extra man eller par men själv är jag osäker över vilka konsekvenser det kan ge. Vi är förövrigt ett lyckligt och stabilt par.

      Är du osäker, gör det inte.

      Mina tips: prata om det mycket innan ni bestämmer er. Vad har ni för gränser? Något som oroar? Men också vad ni fantiserar om att göra med paret/personen. Kom ihåg att gränser kan flyttas under tidens gång. Vår enda regel är att den som vill minst sätter gränsen. Det inkluderar även den/de vi bjuder in.

      Känn efter vad du vill. Är du bekväm med detta så kör. Annars skulle jag inte rekommendera det. Krävs tillit och att ni är trygga i det. Då är det kul.

        Tack för svar! Det är alltså inget jag själv fantiserar om utan tänker mest att det kanske skulle kunna vara en kul grej plus att det såklart skulle vara härligt att uppfylla min mans högsts önskan.
        Just eftersom jag inte själv tänder på att ligga med andra har jag också svårare att förstå själva grejen med partnerbyte, alltså varför man vill ligga med någon annan eller se sin partner med någon annan. Men! Det är fortfarande ett ämne som intresserar mig och gör mig nyfiken och som sagt jag stänger inga dörrar.

          Är det verkligen din mans högsta önskan? Av allt liksom? Känner du att du blir tillfredsställd av att göra honom glad?

            Hans högsta önskan rent sexuellt alltså. Det är typ det enda han pratar om och det enda han vill att vi fantiserar högt om när vi har sex. Gör det då mycket lättare för honom att komma
            Hmm, ja på ett sätt är det ju värdefullt att kunna mötas i varandras sexuella preferenser.

    Är det möjligt att börja sörja ett ex flera år efter att det tog slut?

    Jag har ett grannpar som stör oerhört! När de flyttade in så valde de att ha sitt sovrum vägg i vägg mot mitt 🙁 Han är en högpratare av rang och pratar gärna till sent in på nätterna. Jag går upp tidigt och måste få sova. Jag har själv väsnats och låtsats prata i telefon högt så de ska fatta 🙁 Tyvärr utan framgång. Till saken hör att de VET att de bor i ett mkt lyhört hus, men de verkar inte ta hänsyn. Så, jag behöver tips på små hämnder i vardagen.

      Men lägg ner…ska du ”hämnas” utan att du ens pratat med dem? De vet uppenbarligen inte om att de stör så du får väl prata med dem innan du beter dig som en barnunge och ”hämnas”. Be dem hänga ett tjockt tygstycke, typ en filt, på väggen mot ditt rum och gör samma sak själv. Och skaffa öronproppar….

        ☝️☝️☝️exakt

        Eller häng upp en filt själv

          Haha en tjock filt ? det e typ pappersväggar. Tack för visat stöd. Det är nog enklare för mig att köpa huset och säga upp dem tror jag. Går tyvärr inte att prata med dem.

          ”Be dem hänga ett tjockt tygstycke, typ en filt, på väggen mot ditt rum och gör samma sak själv.”
          +
          ”Häng upp en filt själv.”

          Många filtar.

      Prata med dem?

      Varför provar du inte att banka lite i väggen nästa gång du hör honom? Eller bara prova att snacka med dom jeez, hatar grannar som du som inte kan kommunicera utan tror att man ska fatta hintar tills man blir polisanmäld istället.

    Stort grattis till dig, som genom en rätt otrevlig kommentar igår, verkar ha tagit död på ”översätt och citera låttexter- fenomenet ” Ha en fin kväll fina du!

      La la la la-la la-a
      La la la la-la la, sjung!
      La la la la-la la-a
      La la la la-la la…

      Naaw ?

      Tack du som skrev den otrevliga kommentaren som förhoppningsvis tog död på de aptrista inläggen!

    Ber om seriösa råd. Har varit tillsammans med min man i 15 år, sedan jag var 20 och han 21. Vi har två barn, hus, husvagn och hela paketet – japp, super-Svenssons… Tycker om honom, han är jättesnäll och så men.. kan inte låta bli att känna ”var det här allt?” Känner inte någon direkt passion, och har inte gjort på ett år ungefär men vet inte heller om det ör tillräckligt att lämna och vända upp och ner på barnens liv bara för att jag känner mig uttråkad? Kanske såhär det ”ska” kännas efter så många år ihop + småbarnsår? Eller finns det mer?

      Undrar det samma. Ofta.
      Känt så länge länge. Under flera år och bättre har det verkligen inte blivit.
      Sex har vi inte haft på 5 år….
      Åren tickar på och barnen blir större.
      Vad sker när de flyttat hemifrån känner jag?
      Kan du tänka dig att vara med någon annan än din man? Kan du tänka dig att han är med någon annan? Vad tror du kommer ske den dagen det bara är ni två hemma och inga barn?
      Jag själv tror att den dagen barnen flyttar så är vi så främmande för varandra (som man och hustru) att vi antingen låter det vara och fortsätter som vi alltid gjort. Eller så lämnar vi varandra som så många andra för efter att ungarna flyttat.
      Tragiskt va?

      Jo det är så det ska se ut. Är du nöjd så stanna kvar. Gräset är inte grönare på andra sidan! Även om du hittar en ny så kommer det bli slentrian med den med.

      På ett sätt tycker jag man ska vara lycklig och göra sitt yttersta för att bli det, inte slösa bort sitt liv. Å andra sidan kan man inte förvänta sig passion hela tiden i ett vardagsliv med jobb och småbarn och sånt. Menar inte att man ska hålla ihop för barnens skull men heller inte ge upp för lättvindigt ocj kasta bort det fina man har. Nej, det blev inte mycket till råd här.. Men finns det djup och äkta kärlek mellan er eller om den kan väckas igen så tycker jag det är värt ett försök. Men kanske göra nån förändring. Kort resa, datenight, uppskattning i vardagen?

      Om han är snäll och trogen och älskar dig så stanna, annars nej. Men har du verkligen allt i honom så nej, gräset är verkligen inte grönare,

      Har också varit med min man i 15 år, två barn och hus, svenssonliv. Klart det inte är kul varje dag och kan också fundera ibland om det inte blir mer spännande än så här? Särskilt passionerat har vi inte det heller men har haft det förr. Största problemet för oss tror jag är att barnen tar all tid och energi, svårt att orka/ hinna med varann. Ligger iaf regelbundet och har en öppen kommunikation. Älskar min man djupt och har gått igenom mycket ihop, värdesätter min familj mest av allt. Parterapi? Tidig 40- årskris? Är du beredd att bryta upp och ha barnen på halvtid? Vad händer om ni aktivt börjar jobba på relationen? Hur mycket passion blir det med en annan efter några år? Du kanske behöver göra något för dig själv om du är uttråkad, en hobby?

    Blir så osugen på att bli sambo och bilda familj när allt man hör är hur missnöjda folk är. Internet är fullt av folk som söker partner på sidan om sin relation för att familjelivet tagit död på relationen. Det här med familjeliv marknadsförs väldigt dåligt måste jag säga.

      Asch, livet overhuvudtaget ar ju bara fullt av problem om man laser vad folk skriver

      Ja det är det man är rädd för med att skaffa barn.. Att man ska glömma varandra och att det ska döda relationen (händer inte alla jag vet, men många.)

      Ja livet är ju generellt rätt lökigt och vi människor är genetiskt programmerade av evolutionen att inte vara nöjda en längre tid för att vi ska fortsätta att försöka ta oss framåt. Det gäller alla oavsett om man är singel (söker efter förhållanden och kärlek) eller partner (söker efter bättre föehållanden och mer kärlek), barn eller inte. Folk i alla stadier av livet tar till internet för att klaga eftersom det är så lättillgängligt.
      Låt bli att skaffa barn om du vill, men summan av alla laster är konstant, du kommer garanterat ha annat att vara missnöjd med och klaga på ändå i livet.

      Men det är väl de missnöjda med sin situation som luftar det på forum o som söker partners vid sidan om? Är du nöjd så fokuserar du väl på annat och far inte runt i forum o på nätet o kampanjar för att ditt äktenskap/relation/familjeliv är riktigt ok? Så tänker jag iaf – vad tror ni?

      Fast alla söker verkligen inte en partner vid sidan om! Skulle aldrig byta bort mitt familjeliv och älskar min familj över allt annat! Men det är påfrestande för relationen att ha småbarn och familjelivet kräver väldigt mycket av en. Det går nog inte riktigt att förstå före man är där själv. Är väl jättebra att folk är ärliga med det, är inte bara guld och gröna skogar med barn. Supertufft många gånger och ändå det bästa som hänt en. Inget att vara rädd för, det är bara livet med alla dess gråskalor!

    Min sambo tror jag har asperger. Hur märkte ni att ni behövde göra en utredning eller märkte någon annan?

      Haha är du min sambo?

    Serien Fartblinda på C More… I avsnitt fyra är Peder Rooths fru i ett hus när de pratar i telefon. ILs hus ser det ut som, någon som vet?

      Det är hennes hus, hon hyrde ut huset till produktionsbolaget tidigare i år och fick över 200k för det.

      Du ser mer av huset i näst sista avsnittet.

    Någon här som har skaffat barn med en vän? Med risk för att ni tycker att jag är udda.. Jag har en nära manlig vän, vi pratar om allt och har kännt varandra länge. Vi är båda strax över 30 har gjort karriär och har välbetalda jobb. Vi är båda singlar och vi är enbart vänner, finns ingen sexuell attraktion eller kärlek mer än vänskaplig. Vi vill båda ha barn men inte träffat någon vi vill ha barn med. Det började med att vi pratade på skoj om att skaffa barn ihop men nu har det blivit mer seriösa funderingar. Vi har liknande värderingar och har bott ihop under studieåren. Vore det totalt dumt att skaffa barn ihop med en vän?

      Nej, men jag har en vän som jobbat på familjerätten som berättat om liknande fall och att det kan bli väldigt svårt. Detta var framförallt då någon av föräldrarna inledde ett förhållande med någon annan under graviditeten.

        Ja, jag vet ju inte hur det skulle kännas om någon av oss träffade en ny under graviditeten. Det kan ju så klart hända.

        Det kan ju dock hända även om man är ett par.

      Nej, varför skulle det vara det? Go for it.

      Behöver inte alls vara en dålig idé. En vän till mig är gravid med en killkompis just nu, så kan ju inte säga så mkt om hur det gått än..
      Tror Dick det går bättre och är lättare att uppfostra ett barn tillsammans om man redan från början inte är ihop men är vänner än det är när man haft en relation som gått snett och man kanske inte är så vänskapliga..
      Prata igenom allt ordentligt, boendesituationen i början, uppfostran, vad händer när/om ni skaffar partners etc. Lycka till!

        Tack för svar. Han äger ett tvåvåningshus med en separat lägenhet på övervåningen och en på nedervåningen. Han hyr ut övervåningen men vi har pratat om att jag i så fall skulle bo i den. Viket också skulle underlätta om någon skulle träffa en ny, att vi bor ihop med barnet Men ändå har varsin lägenhet. Vi pratar mycket om det och försöker tänka igenom så många perspektiv på det som möjligt. Jag kan inte tänka mig en bättre pappa till mina barn just nu.

          Chansen borde ju vara större att ni två har en hälsosam relation till varandra livet ut, än kärlekspar.

            Ja jag kan inte se vad som skulle få oss ovänner. Träffar han en kvinna blir ingen gladare än jag, förutsatt att hon är bra för honom och accepterar vårt upplägg. Känns ibland som att det skulle vara lättare att komma överens kring allt vad som krävs i och med ett barn om relationen bara är vänskaplig.

          Låter som värsta drömupplägget i mina öron ?. Kör!

          Ni tycks redan ha gått igenom alla praktiska detaljer. Låter som att ni kommer ha en bra miljö för ett barn att växa upp i. Lycka till ❤️

    Jag vill lämna min sambo. Vet bara inte hur jag ska våga. Han är väldigt aggressiv och kan vara våldsam. Har världens kortaste stubin. Orkar inte tassa på tå kring honom och inte veta vilket humör han är på eller hur han ska reagera på saker som händer. Drömmer om ett hus för mig och barnen där vi kan vara oss själva. Där jag kan lägga mig när jag vill och äta vad jag vill. Där barnen kan få vara lyckliga och avslappnade. Vill så gärna men vågar inte ta steget. Ingen vet hur jag har det. Utåt sett är allt tipptopp men inombords skriker jag. Inombords gråter jag. Men leendet är där för alla att se. Önskar att någon kunde se mig och situationen jag är i och hjälpa mig men vet inte vem jag kan vända mig till.

      Äger ni boendet ihop? Om inte – lämna när han inte är hemma och med hjälp av kvinnojour om han är våldsam! Våld och aggressivitet skadar barnen även om de inte utsätts själva.

      Packa alla värdesaker och lämna hos en vän. Sen kan du packa barnens grejer och lämna lite i taget hos ngn vän du litar på. När du är redo och fått med dig det mest nödvändiga – lämna!!

      Om ni äger huset ihop blir det ju mer pappersexercis men även där kanske en kvinnojour kan assistera?

      Det gjorde ont att läsa det här. Vänd dig till Kvinnojour som ovan föreslagit. Eller Svenska kyrkan (oavsett om du är troende eller hör till annan religion) Vänd dig till familj, vänner, bekanta (som barnens lärare) Glöm inte att du inte ska skämmas! Inget av det här är ditt fel. Du är en kvinna som råkade bli förälskad i en man som inte är bra för dig eller barnen. Jag önskar dig all lycka till och kämpa vidare. Jag hoppas du finner det stöd du behöver. Kramar från en främling

      Om ni har gemensam ekonomi:

      Börja med att spara hemliga pengar, så mycket du kan. Den dagen du finner styrkan att lämna honom blir livet mycket enklare. Män som fått veta att man vill skiljas kan vara fruktansvärt infamt nedriga.

      Behöver du någon att bolla med som lämnat just det där får du gärna maila (prisonbeauty@gmail.com) eller skriva på insta (Prisonbeauty).

      Du är värd så jävla mycket mer än det för ❤️!

    Hur har ni förändrats av era erfarenheter genom åren?

    Har er tillit till andra påverkats, skrattade ni mer förr och liknande? Är ni där ni vill vara i livet, eller är många drömmar (fortfarande?) ouppnådda?

      Är 28 och känner mig rätt färdig. Gått igenom så mycket så nu är jag mest trött?

        Blivit mer och mer anti människor. Förrut kunde jag tycka att det var kul att gå på fest och träffa nytt folk osv Men insett att de flesta är kappan efter vinden- människor eller illojala och falska.

        Jag är snart där jag vill vara i livet. Nästa år vid den här tiden så är vi båda färdigutbildade, flyttat till bättre område, hus/radhus, bra jobb. Vi kommer säkert börjat planer barn nr 2. Längtar tills nästa år märker jag nu ??

      Har mycket, mycket kvar jag vill uppleva. Känner ändå att jag vuxit och blivit en rätt vettig människa av det jag varit med om, men jag vill göra mer.

      Jag har blivit trygg i mig själv på ett sätt jag inte trodde var möjligt. Jag känner verkligen hur jag med åren struntar mer och mer i vad folk tycker om mig. Förr kunde det uppta nästan hela mig. Världens skönaste ok att släppa. Jag hade bara velat åka tidsmaskin till 22-åriga jag och bitch-slappa henne till vett. Men. Bättre sent än aldrig.

      Jag har mindre tolerans gentemot idioter. Ursäktar inte mig själv lika mycket och skiter i vad andra tycker och tänker om mig. Jag ser efter mig och min familj, det är vi som är viktiga i mitt liv.
      Sen har livet tagit en vändning jag inte väntade mig, vilket gör att i princip alla drömmar kommer att förbli ouppnådda. Just nu är jag inne i en period av att försöka hitta nya drömmar, men det är svårt då jag inte kan acceptera och ofta ”glömmer” att jag är så sjuk som jag faktiskt är.

      Fyllde 30 och kände att all spänning dog. Nu återstår bara att bli sjuk, se föräldrar bli sjuka och till slut dö, begrava dem, behöva hantera deras dödsbo, se husdjuren dö, eventuellt se sambon bli sjuk… Jobba, äta, sova. Ibland dagdrömma om något riktigt kul, typ att starta företag och se det växa… Men annars bara lunka igenom allt mörker i livet. :-/

    Någon som upplevt att ni blivit trängre efter ett kejsarsnitt? Två månader sedan nu och har försökt att ha sex två gånger efter men min sambo kommer inte in. Är avslappnad och har testat med olja…

      Hur kan ditt ingångshål bli mindre av ett kejsarsnitt? Din öppning kan ju omöjligtvis ha påverkats. Inuti kan du möjligtvis vara svullen men då borde han ju ändå kommit in utan problem? Skulle precis lägga ner tel så kanske jag som är tröttmössa och snackar skit. Haha annats har du väl snart återbesök på mvc, kan du ta upp det då ?

      Alltså slidöppningen blir inte mindre av ett kejsarsnitt. Däremot har man så mycket hormoner i kroppen efter att barnet förlösts, särskilt om du ammar. Hormonerna gör att det blir svårt att bli våt och redo där nere.
      Födde vaginalt och ammade i 9 månader. Vi kunde inte ha sex under dessa 9 månader för han kom inte in, det gjorde så ont. Trodde jag var felsydd men kanske 3 dagar efter vi slutat amma kändes sex PRECIS som vanligt igen. Har inte haft några problem alls efter det.

      Har du velat ha sex eller är det din sambo som försökt ha sex 2 ggr?

    Jag är så SJUKT FLYGGRÄDD!!!
    verkligen verkligen livrädd och speciellt när planet lyfter. Jag hyperventilerar, skakar okontrollerat och svimmar av och till.
    Har testat allt ifrån lugnande till kurser för rädslan. Ingenting hjälper.
    Detta började för ca 13 år sedan, efter ett dödsfall av någon som stod mig nära. Innan dess gick det fint att flyga och inga bekymmer öht.
    Vad göra?
    Kan det ha att göra med dödsfallet?
    Vill ju se världen??

      Samma här. Har flugit fyra gånger i mitt liv. Jag tror absolut det kan ha med det att göra. För min del har det varit för att den person som är min trygghet inte var med någon av gångerna. Hade han varit det hade det varit en lugnare upplevelse.

        Tänk så begränsad världen blir när denna hemska rädsla infinner sig.
        Jag tror att det handlar om att man inte ”har någon kontroll alls” där uppe i skyn.
        Många säger- jaaa men det är större chans att dö i bilen på väg till flygplatsen. Men det hjälper ju inte mig. Man lägger praktiskt sitt liv i två piloters händer och kunskap.
        Jag tappar det ännu mer när min man är med. Då är jag ännu mer hysterisk då jag vetbart Jan kan ta hand om mig. Stackars man.
        Är jag ensam eller med vårt barn själv så kan jag mer ”skärpa till” mig och hålla mig samman mer.
        Konstigt det där alltså….

      Se världen med tåg, båt, bil, cykel? Jag har slutat flyga för att jag vill lämna en värld åt min son i framtiden. Men kommer se världen genom tåg. Nästa gång vi ska till indien blir det med tåg. Och då får man ju verkligen se världen. Kunna besöka massor av länder på vägen dit.

    Någon som vet om det spelar någon roll i rättssalen?

    Pappan till barnet kommer och går som han vill. Ibland är han frånvarande i flera veckor på rad, ingen kontakt alls. För att sedan dyka upp och vill umgås med sitt barn lite då och då. Så går det om sådär hela tiden. Han slutar betala underhåll för att han känner för det lite då och då. Allt går via FK i 6 månader, och om han sköter sig i 6 månader så överlåter FK det till oss och då slutar han betala. Så får man ansöka om och det tar tid mm. Han prioriterar inte inte sitt barn när nya saker dyker upp i livet. Ex ny tjej – då strunta han i sitt barn i 6 veckor. Ny bil – strunta i sitt barn en hel sommar. Och massa sådana saker.

    Vi har varit hos alla möjliga myndigheter för att få ihop ett schema. Men han lyckas inte hålla det. Tänkte då ta det vidare i rätten så vi får ett beslut som måste följas, för barnet har ändå rätt till båda sina föräldrar. Och vi har gemensam vårdnad.

    Så spelar detta någon roll i rättssalen tror ni? Eller kommer dem släta över hans beteende och starta från noll?

      Det enda man bryr sig om i rättssalen är om han är en olämplig förälder. Så länge han inte skadar barnet så spelar det ingen roll hur han beter sig mot dig. Det är inte olagligt att bete sig som ett arschel.

      Mitt ex ”råkade” betala in fel summa när han skulle betala underhåll. Varje gång i sexton år. Jag frågade om man kunde göra något åt det eftersom det var systematiskt och bara för att djävlas men det kunde man inte. Varje månad i sexton år. Han är död nu och jag är tacksam för det.

        Ehm missförstod du mig nu? Det är ju inte mig han beter sig mot när han gör detta det är ju barnet! Det är barnet som blir lidande och helt förstörd.

          Det krävs rätt mycket för att anses som olämplig förälder. Man måste bevisa att barnet far illa. Om han bedyrar att han ångrar sig och från och med nu kommer att bli en exemplarisk förälder så kan det bli jobbigt för dig. Han kan också hävda att det är du som motarbetar umgänge.

          Nu tror jag inte att det händer, men han kan också kräva att få vårdnaden. Då kan han faktiskt få det om du har otur, trots att han kanske är en delvis olämplig förälder.

          Mitt ex var en manipulativ dj-vel. När sonen var liten ville han bara ha ungen var fjärde helg, ”för det blev så jobbigt annars”. Sedan skaffade han ny sambo och då ville han ha vårdnaden och att sonen skulle bo hos honom.

          Han var så manipulativ att ungen ville bo där men inte fattade att han fick ångra sig. Jag märkte efter ett tag att han inte mådde bra och frågade om han inte ville flytta hem igen. Han svarade att det skulle pappa inte tillåta! Som tur är kunde jag påminna om att likväl som han valt att flytta till pappa kunde han välja att flytta tillbaka. Den där vidriga människan är död idag men han spökar fortfarande ibland.

      Däremot borde du kunna kräva ensam vårdnad och underhåll eftersom ni inte kan samarbeta och han inte tar sitt ansvar. Då har han rätt till umgänge, men han har fortfarande alla rättigheter att i sista sekund ställa in en helg utan att förvarna i god tid, eller ens ha en förklaring. Han har heller inga skyldigheter att ställa upp som barnvakt om du behöver hjälp.

        Jag kan alla hans (och min) rättigheter och inte. Har fått väldigt mycket information om det under åren. Han har dock skyldigheter som vårdnadshavare. Dessutom vet jag att man kan falla i rättsak och bli av med vårdnaden om man ställer in sitt umgänge /puttar bort sina möjligheter med sitt barn hela tiden. Men då handlade fallet om det i grunden också, att få ensam vårdnad.

        Men har ändå inte fått svar på frågan känner jag!

          Då ska jag försöka igen. Det är svårt att kräva att någon tar ansvar. Det enda ansvar man kan kräva är en summa pengar varje månad.

          Beter han sig riktigt illa kan du få enskild vårdnad. Blir det ännu värre kan han förlora rätten till umgänge. Det ska mycket till för att det skall hända. En förälder som beter sig på det sättet du beskriver har mycket rättigheter och få skyldigheter.

          Jag har en god vän som har två barn. Barnens mor är rätt knäpp, milt talat. Hon har misshandlat den tioåriga flickan och blivit av med vårdnaden av henne. Men eftersom den sjuåriga sonen inte blivit misshandlad måste han åka till henne varannan helg. Det har han heller ingenting emot eftersom modern skämmer bort honom. Kvinnan är en sådan där vidrig förälder som spelar ut barnen mot varandra, en fullblodsnarcissist helt enkelt. Hon lyfter den ena ungen för att visa vilken god mor hon är, den andra ungen sänker hon så att hon kan visa vilken god människa hon är, trots en så omöjlig unge.

          Min personliga åsikt är att hon borde bli av med vårdnaden om bägge barnen, men så funkar inte lagen. Hon lär ut sitt beteende till pojken som agerar på samma sätt som hon. Kanske hade han hade blivit mer empatisk om han fått leva i en normal familj.

          Åter till dig. Antingen lär du få ta allt ansvar själv, eller så kan du också bete dig ansvarslöst, så kanske ungarna hamnar i fosterhem. Det är det enda alternativet jag kan se. Trist, men så är det. Inte nog med det, hur du än gör är risken stor att han pekar ut dig som boven i dramat. Jag vet, för jag har varit där.

    Är det farligt för en 5 månaders bebis att nästan bara sova på sidan?? Jag försöker vända honom på rygg men han vänder sig tillbaka på sidan själv!

      Det är inte farligt. bara lägg en liten kudde eller nått framför magen så han inte rullar över på mage bara.

        Tack för svar! ❤ Känner att jag börjar bli en hysterisk mamma snart ????

          Min dotter vägrade sova om man inte lade henne på mage. Eftersom jag och min mor är likadana och har varit så hela livet så gav jag upp. Hon överlevde.

            Sov på mage från födseln enligt mamma och gör det än idag, går ingen nöd på mig ?

      Min lilla ville också ligga på sidan eller mage.
      Så fort hon kunde vända sig så låg hon på magen.
      Jag köpte ett andningslarm (matta under madrassen) under så var jag mycket mycket lugnare.
      Kan varmt rekommendera det.

    Jag har insomnia de luxe. Kan. Inte. Sova. Natt efter matt efter natt…
    Somnade vid halv tolv och vaknade vid 2 och ligger här och funderar på livet.
    Nån fler med samma problem?

      Yes, låtsr som jag. Så är man pigg när man vaknar efter 1.5h… Men du kan gå till vårdcentralen om du har provat med att sluta med koffein, socker (åtminstone sent), mobilen på kvällen etc. Jag gjorde det och fick sömntabletter som jag tar ibland om jag känner att jag verkligen måste sova. Det är sån enorm skillnad mot förut för jag sov ibland 2-3 h/natt i veckor i sträck. Helt utmattad, men det hjälper för mig att bara veta att jag har medicinen i skåpet ibland så sover jag bättre. Men också verkligen sluta med koffein, nikotin, skärmar på kvällen och för mycket socker om du konsumerar sånt. Det har tyvärr jag fått göra ? men det hjälper! Nu blev det väldigt långt här men aja, hoppas du kan sova snart ?

      Vad som hjälper är nog olika för alla. Jag hade samma problem: svårt att somna och vaknade sedan upp efter någon timma. Det första man ”ska” prova är såklart motion, ingen mobiltelefon i sovrummet osv.
      Det gav ingen effekt på mig och på ett läkarbesök förklarade läkarn för mig att kroppen bland kan fastna i sömnproblemet och man bara behöver liksom lära om den.
      Han föreslog en liten dos insomnings-läkemedel som jag skulle ta några nätter. (Var sjukt skeptisk då jag i det allra längsta vill undvika alla former av medicin)

      Men jag gjorde som han sa och det fungerade. Det räckte med att ta det 4 nätter, sedan fattade kroppen vad det är man ska göra på nätterna. Har aldrig behövt ta det igen trots att det gått några år nu.
      Hoppas det löser sig för dig!

    Vet att är det förskola > dagis men jag undrar för man säga föris? För dagis låter kul och förskola tråkigt så egentligen gillar jag dagis mer men säger förskola ändå. Liksom skolan är lång nog som den är ? men tycker såklart fortfarande att utbildningen är fantastisk, välbehövd och samhällsbärande på många vis. Vad säger ni?

      Förskola för att legitimera föreskolepedagogernas yrkesverksamhet. De pluggar i 3,5 år på universitet och har likt de flesta kvinnoyrken ändå väldigt låg status. ”Behöver man plugga 3,5 år för att lära sig byta blöjor höhöhö?” hörs ofta och det är så jävla förminskande. Genom att kallas för förskolepedagoger snarare än dagisfröknar, och förskola snarare än dagis, legitimeras de som professionella och som lärare.
      Det har alltså inte med vad som låter ”roligast” för barnen att göra. Är tämligen övertygad om att det inte spelar någon roll för dem, jag hatade att gå till förskolan när jag var liten trots att det kallades ”dagis”…

        Köper allt det, därför jag säger förskolan. Men undrar fortfarande om man får säga föris?

          Ja såklart, det är ju bara ett smeknamn på förskola. Det är ju inte att man förkortar det som är förolämpande, det är ju typ för att det ska vara lättare att säga för barnen och snabbare att säga för en själv. Att kalla universitet för uni är ju inte kränkande haha, det är ju innebörden av ordet som är felaktigt när man säger ”dagis”.

    Jag har blivit löjligt kär i en vän/kollega på jobbet. Jobbar utomlands och vi är en grupp lärare som umgås utanför jobbet.
    Hur fasen ser man om en kille är intresserad? Jag märker hur han kollar på mig och ler ofta men ja det är svårt.
    Är 30 men känner mig som en tonårstjej.

      Väljer han att sitta bredvid dig? Försöker han få tid ensam med dig? Kan du kanske skicka något meddelande på sociala medier till honom. Någon fråga runt något ni pratat om eller en förlängning på ett privat skämt? Då borde du märka hur han svarar

    Ines (inestagram @insta), Kenzas kompis, verkar ha fått ett barn med kolik. Hon har uppdaterat om att barnet skriker typ non stop hela dagarna. Nu skrev hon att de ska tidigarelägga hennes 3 månadersvaccin för att åka utomlands med barnet innan det.
    Alltså KUL för de andra flygande på det planet?? Hon sabbar ju medvetet alla andras flygresa genom att flyga med sitt barn som med stor sannolikhet kommer skrika igenom hela resan? Tycker det är sjukt ego att flyga med en så liten för nöjes skull om man vet att den lilla skriker för det mesta.

      Tyst bara.

        Barnet borde va tyst ja, håller med.

        Har du suttit fast på ett plan (with no where to hide) i flera timmar bredvid en främlings skrikande unge? Finns det ett helvete på jorden så är det nog det.

          Borde bli förbjudet.
          Barnfria flighter ftw! Det första flygbolag som inför det kommer jag boka alla resor med… ❤️

          Åh herregud ja.. Borde bli förbjudet.
          Det första flygbolag som börjar med barnfria flighter kommer få alla mina resebokningar kan jag säga..

      Sjuuukt ego. Vaaarför gör man så?
      Ska gå och gallskrika utanför hennes fönster i några nätter.

    Hej! Om ngn fortfarande läser detta kommentarsfält;
    Jag letar efter leksaksfigurer, de säljs för ca 7 kr/st och är gjorda i gummi typ, ganska detaljrika och ca 2-3 cm stora.
    Vet ngn vad dessa heter?

    Gardet verkar vara nedlagt. En (!) text fick de fram under september. Nu ska Cissi Wallin istället göra en dokumentärfilm om Polen. Tror någon att den filmen någonsin blur gjord?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.