Öppet Spår

Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!

Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli satt på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts…

796 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Hej

      Hej hej. Allt bra?

        Nja, gillar inte riktigt den Kinesiska ambassadörens diktaturfasoner och helt sjuka krav på att få bestämma i Sverige om vad Svenskar gör och inte gör.

        https://www.expressen.se/nyheter/kinas-hot-mot-sverige-daliga-konsekvenser/
        Skitgubben försöker lägga sig i den Svenska yttrandefriheten och säga att vi har missförstått det hela. Vilken jävla skitgubbe, så oerhört hänsynslöst och fräckt.
        -Vad tror han sig vinna på detta tilltag?

        -Hur många mördade diktaturen vid Himmelska Fridens torg för 30 år sedan?
        -Vart finns minnesmärket för massmordet?
        -Vart finns speglingen av alla övergrepp med kallt stål mot en oskyddad befolkning?
        -Gui Minhai påståts ha begått ett brott, varför har då ingen rättegång hållits?
        Osv osv

          Nyheter från koncentrationslägret.
          https://www.expressen.se/nyheter/nya-detaljerna-fran-kinas-koncentrationslager/
          Den Kinesiska ambassadören verkar inte villig att kommentera faktumen kring de Kinesiska koncentrationslägren.

      tjo bre vad händer yao peace bre

        Omg nostalgi ?

          Eftersom det blir ramaskri när nån kommenterar minsta negativt på My Martens blogg så undrar jag om nån kan ha nån teori att sen hon öppnade sitt kommentarsfält igen har hon bara fått sådär max fem kommentarer.
          Kan det ha att göra med att ingen enda är intresserad av hennes träningsanlägg?
          Nu tycks också äggdieter och annan späkning vara helt väck trots att Ako är med.
          Sen har jag en liten fundering till?
          Kan de verkligen tjäna några pengar på att 12 deltagare åker på träningsresa? Eller är det mest att de har lite roligt själva?
          Jag skulle aldrig kunna följa med på en sån resa förresten, att bli lyft i bena eller hoppad över eller gå i närkamp med andra? Näe, usch.
          Ska jag bli luktad i skrevet ska det allt va av andra orsaker.
          Sen dessa cliffhangers. Jag spyr.
          Nu ska hon ju komma med nåt mumsigt om studion, men först när hon kommer hem.
          Hon nämner inte heller med ett ord om stackars sonen ( som på ”egen vilja” ska dras upp från familj och lugnt liv) hittade nån skola.

            Jag funderar på vart han ska vara när hon åker på alla resor nu när han ska bo hos henne på heltid och skolan är viktig? Jag hade gärna åkt med på en resa och lärt känna lite nytt folk.
            Men såg nu att de flesta sitter och posar och spänner musklerna på varenda lajv på Insta och inser att det nog inte är för oss ”vanliga” utan förkunskaper tyvärr. De ser ju ut att vara inbitna gymfreak allihopa.

            Varför du skriver stackars sonen vet jag inte. Och hur han har det med sin pappa vet väl inte du?
            Jag är inte alls intresserad av den typen av galen träning men jag tänker att då behöver jag inte läsa den bloggen.
            Funderar lite på varför du läser den? Du verkar ju ogilla både My och hennes liv.

        Bror

      Hurså?

    Jag har precis fyllt 25 år och insett att jag inte alls är där jag vill vara. Inte ens på långa vägar. Har haft en sådan sjuk ångest pga det hela dagen, att jag bara brustit ut i gråt här och där.

      Samma här men jag är 27.?‍♀️

        Ta några minuter och lyssna på denna: https://youtu.be/sTJ7AzBIJoI

        Den kanske är lite klyschig, men det hjälpte ändå mig när jag hade en ålderskris. The race is long, and in the end, it’s only with yourself…

        Ta hand om er där ute! ❤️

          Oh! Har lyssnat på denna i 12år+. Är 30 nu. Min första tanke gick till denna text innan jag ens klicka på länken. Så bra sååå bra.

            Samma här! Lyssnar på den minst en gång per år! Älskar den ❤️?

              samma här. 34 år med familj..är inte alls där där jag vill vara,alltså jobb,stad,utbildning.. de fattas något men orkar inte rycka upp familj för att flytta iväg,utbilda mig igen och jobba med något jag älskar.. känner mig död på insidan.. uttråkad av att vara här lixom (obs inte trött på barn och man)

          Åh, Richard Wolf har gjort en variant på denna på svenska, solkräm heter den. Så bra, lite klyschig som sagt, men det kallas ju inte det utan anledning osv

            Byt riktning då ?

            Jag är sen nån månad tillbaka exakt där jag vill va. Å det har varit ett jävla slit. Men det lönar sig och nu är jag 37 år.

      Vart i livet vill du vara då?
      Du är fortfarande ung och har massa tid på dig att komma dit du vill.

      Du ÄR jätteung! Du behöver varken ha rest, pluggat klart (eller ens påbörjat en utbildning), haft en seriös relation eller något annat som du känner dig stressad över just nu. Du har så mycket tid på dig, bara njut!

      Samma här men jag är 33?

        +1 ?

        Ska vi bilda klubb?

          Jag vill också vara med i klubben

      Välkommen till livet – det är skit 🙂

        Nej det är det inte.

        ”Welcome to the real world. It sucks! You’re gonna love it.”

      Gud du har sååå lång tid på dig! Ha inte ångest! Jag är 44 och min mamma gick bort i söndags. Förutom att jag såklart kommer sakna henne oerhört är tanken på hur snabbt livet går. Ta vara på dagarna. Du har alla möjligheter att göra allt du vill!

        ❤️❤️❤️

        ❤️❤️❤️

        Ta hand om dig! Jag är nio år yngre men varje dag räds jag det du nu går igenom. Vill inte behöva genomlida den smärtan men inser ju att den är oundviklig. Fy fan. Kram!

        Beklagar verkligen sorgen. ?

          Tack vad gulliga ni är. ?♥️?

      Det hade jag också när jag var 25, så du är långt ifrån ensam om det är till en tröst?
      Det viktiga är dock vad du gör nu. Tänker du kämpa för att komma dit du vill, eller tänker du göra som jag tyvärr gjorde och fortsätta ha ångest för att springa in i väggen vid 28. Tillbringa 30 årsdagen som sjukskriven och inte ha rört på dig en millimeter framåt, utan snarare flera steg bakåt, när du är 33år?

      Jag hoppas för din egna skull att du hittar motivationen och drivkraften som jag aldrig hade och att du om några år är där du vill vara.
      Vart är det om jag får fråga?

        Jag hade också 25-årskris! Värsta krisen! Kände mig gammal och deppig.

        Nu är jag 43 och känner mig ung och rätt glad ?

        Det jag vill säga – 25 år är ungt ! Det blir bättre, roligare och kommer klarna lite framöver

        Oj är det jag själv som skrivit detta?
        Du är inte ensam om den resan.❤️

          Jo jag vet, och det är så himla tragiskt.
          Avundas verkligen dem som vet exakt var de vill vara, vad de vill göra och framförallt hur de ska göra för att komma dit.
          En annan är typ bara förstummad och handlingsförlamad eftersom man inte vet varken ut eller in.

            Samma för mig i 25-årsåldern. Kan bara säga att mitt liv har blivit så mycket bättre genom åren trots att det varit långt ifrån problemfritt (en del av livet, så är det för alla och bara att acceptera).

            De. De, de, de, de, de…

              Nix, inte på första stället i kommentaren ovan. Där är det helt korrekt med ’dem’.

                Nämen för f*n, noooo!! ? De!

                  Nej.

                  Nej. (Jag) avundas verkligen dem. Helt korrekt.

              Hahahaha, försöker du verkligen rätta språkpolisen no 1? ?
              Tro mig, jag kan min grammatik.

                Vem är din kommentar riktad till?
                I fallet med ”[jag] Avundas verkligen dem som vet exakt var de vill vara” är det helt korrekt att skriva ’dem som’.
                Lika korrekt är ’de som’. Det beror på hur man uppfattar ’de’. Ser man ’de’ som objektsform väljer man ’dem’: ”Jag avundas dem [som]”. Ser man ’de’ som ett oböjligt uttryck väljer man ’de’: ”Jag avundas de som”.

                  Det är jag som är Anonym 22:13. Jag riktade mitt svar till den jag citerade 😉

                    Haha, det är din formulering jag försvarar alltså. Nej, jag undrade vem anonym 09.55 riktade sig till.
                    Hur som helst, frågan om dem som eller de som kan anses utagerad. Du skrev helt rätt.

                      Ja alltså. Jag är både 22:13 och 09:55 😉
                      Jag tog 09:55 och riktade svaret till West, personen som försökte rätta mig.
                      Då jag är den största språkpolisen som gått i ett par skor så tyckte jag att det var ganska komiskt.

      Kom ihåg att mycket kan hända på ett år. Det gäller bara att ta små små steg. (Vissa saker tar ju mycket längre än ett år såklart. Men på den tiden kan man ändå hinna börja röra sig i rätt riktning).

      Hur ska jag veta vad jag vill bli?
      Vad ska jag göra för att komma på vad jag vill bli?

        Det vet man inte alltid. Jag har upptäckt mina verkliga talanger och vad jag tycker är kul den senaste månaden

      Tycker att det är imponerande att vid 25 veta var du vill vara! Jag har knappt en idé var jag vill vara o jag är nästan dubbelt så gammal som du. Jag har en tanke och en vag idé om var jag inte vill vara men det är inte alls samma sak som att veta var jag vill vara.
      Du bör skriva ner stegen som krävs för att komma dit du vill vara, och börja jobba på stegen. Lycka till!

      Samma här! ? är 25 år!

      Samma här, fast jag är 42.

      Jag fyllde 25 i juli och firade då min födelsedag med diagnoserna utmattningssyndrom och depression, samt som nybliven arbetslös. Jag har bara avslutat 2/3 av min universitetsutbildning, har inte ork att avsluta samt får inte mer CSN, och har även kommit till insikt att jag inte har några vänner kvar, på grund av livsval som ledde fram till min sjukskrivning. Min stackars sambo står för allt ekonomiskt just nu och jag märker att det sliter på honom, men ju mer jag pressar mig att avlasta desto sjukare blir jag. Ångest och 25 års kris är bara början av hur jag skulle beskriva mitt mående. Vill gärna börja leva och ha ett socialt liv istället för att ligga hemma i soffan och skrolla på telefonen hela dagarna.

        Samma samma samma här.. samma på allt. Är över 30..

          Samma. Samma. Men jag är fucking 52. Men det finns så mycket att upptäcka oavsett ålder. Är vi inte åldersnojiga?

        Om du kan, slutför din utbildning. Den bästa utbildningen är den du slutför. Så snart du orkar.

        Jag fick en kris vid 28 års åldern och hamnade nästan på gatan. Idag är jag 34 år och har ingen karriär eller nånting som klassas framgångsrikt. Jag känner mig lycklig dock för att (detta kommer låta löjligt lol) jag träffa min själsfrände vid 30 års åldern och hela mitt liv förändrades till det positiva, men jag kan ha dåliga dagar ibland och känna mig som en loser jämfört med många andra.
        Du är bara 25 så du kan säkert ha bättre tur mer än mig och många andra. Så försök att ej oroa dig så mycket.

      Hur gammal var du när du först började fantisera om ”vart du skulle vara då du var 25 år”? Nu antar jag bara, men förmodligen var du väldigt ung. Trots det har du säker undermedvetet under åren gått och fortsatt göda denna fantasi om att ha en utbildning med lång efterföljande karriär och fast förhållande sen x år tillbaka, eller vad det nu än är du fantiserade ihop som yngre. Men saken är just den att när dessa tankar formades och kom till hade du förmodligen inte någon riktig livserfarenhet eller realistisk syn på livet, utan det har du fått lära dig nu. Det är inte konstigt att man inte når upp till de orealistiska mål man skapat som ung. Det må vara en nedslående insikt när man märker att livet inte är så enkelt som man trott, men den ”ignoransen” har samtidigt förmodligen hjälp dig att kämpa dig närmare dina mål. Jag tror att det är meningen att vi som unga ska ha dessa orealistiska mål, för hur lätt tappar man inte glöden om man hade tänkt realistiskt även som barn/tonåring och då insett att målen egentligen ligger, säg 20 år bort? Istället har du kunnat leva med dessa drömmar, om än orealistiska, och de har hittills hjälpt dig komma många steg närmare för att det hållt din glöd uppe ”om x år är jag i mål!”. Men självklart är det tungt att stå där på löpbanan och inser att målsnöret inte alls är efter 25 km så som du trodde, utan efter 27 km, eller kanske 30 km. Men du har tagit dig så pass långt nu ändå att du kan ana vart målsnöret faktiskt är och du har lärt dig hur fort du springer och vilka hinder som finns. Det som händer nu är att du tillåter dig själv att se det ur ett verkligt perspektiv, för att målsnöret du skapade som ung ligger inom räckhåll, och om inte allt för lång tid är du där!

      Detta blev betydligt längre än jag hade tänkt, men det jag vill säga är bara att Du kommer ta dig dit du vill så småningom så länge du inte ger upp, och det är helt normalt att känna så som du gör!

      Jag är inte heller där jag trodde att jag skulle vara. I mitt huvud, när jag var 17, trodde jag att jag skulle vara civilingenjör vid det här laget + bo i Stockholm. Men vet du vad? Jag är SÅ nöjd med att ha ett meningsfullt liv inom kultursektorn och bo på en mindre ort. Jag har så mycket mer livskvalitet idag än tidigare. Även fast man inte följer mallen kan allt bli jävligt bra ändå.

      Jag vill komma med lite perspektiv, är du frisk? Är din hälsa okej? Har du vänner som du kan ringa när du vill prata eller familj som bryr sig om dig?
      I så fall är du otroligt lottad och de viktigasye byggstenarna för ett bra liv finns där.
      Med bra hälsa och ett stödsystem (familj/vänner) kan du göra vad du vill.
      Det är många personers högsta dröm, alla med kroniska sjukdomar och skador, varje dag spenderas lägntandes efter att åter ha en frisk kropp och kunna leva fritt.

      Mitt tips skulle vara att skriva en lista med saker du skulle vilja göra och sen börja planera att inom 1 år att iaf ha genomfört en av sakerna.
      Spara pengar och åk på en resa till en ny stad som du alltid velat åka till osv osv.

      När jag var 25 levde jag för dagen, förvisso gift (med en man som aldrig ville växa upp), kul jobb men dåligt betalt, hyresrätt och inga sparpengar på kontot. Fick dessutom veta att mina chanser att bli gravid och få ett barn var stort sett lika med noll.

      Idag är jag 31, gift med världens bästa man (mogen, jämställd och fantastisk på alla vis) har två barn, ett hus, en aktieportfölj som närmar sig 150k och ett chefsjobb med bra lön.

      Jag valde att förändra min situation rätt drastiskt där runt 26-27, och hade lite flyt uppepå det, det var ingen enkel resa men det börjar bli rätt bra 🙂

      Tror på något vis att en 25-årskris är rätt nyttig för att rannsaka sig själv, som ~18-åring trodde jag att livet var slut efter 25, men det var fasen då det började!!

      Tänk bort ålder pronto!!!!!!! Saker är bara för sent när man är död, inte innan.

      Jag hade också en kris när jag fyllde 25, precis som många av mina kompisar. Jag tror att det är för att konsekvenstänkandet är färdigutvecklat ungefär runt 25, och även för att man för första gången i livet inte kanske alltid är på samma plats som sina jämnåriga. En kamrat kanske ska gifta sig, många är färdigutbildade och någon annan väntar barn. Helt plötsligt har vissa hunnit längre än andra och krisen är ett faktum.

      Det jag vill ha sagt är: oroa dig inte. Att upptäcka sitt konsekvenstänk kan vara ångestfyllt, och att inse att man inte är odödlig kan utlösa en kris hos vem som helst, men det är något man måste gå igenom när man blir vuxen. Vissa gör det aldrig men de flesta av hos har tagit oss levande ut på andra sidan. Själv fyllde jag 30 i januari och har aldrig mått så bra i mitt liv! Allting ordnade sig galant (med hårt arbete!) och det kommer att fixa sig för dig med, vad det än är som fattas dig just nu. Njut av helgen och din födelsedag och torka tårarna. Allting kommer bli bra ❤️

      25 är ingen ålder… Du har tid på dig att luska ut vad du vill eller hur du ska ta dig dit, jag lovar. Ju fler olika typer av liv man lever desto mer livserfarenhet och förståelse för andras liv får man. De som bara följt en utstakad väg och direkt hamnat ”rätt” är ofta så sjukt ointressanta tycker jag.

    Jag måste bara få ventilera: vart är dagens unga tjejer (och killar för den delen) påväg?
    Sätt på pendeln och in kom två tjejer och satte sig i kvadraten snett mittemot mitt säte. Tåget är relativt tomt så de pratar på ostört.
    Tjej 1 frågar tjej 2 något om en kille. Tjej 2 svarar och babblar på för kung och fosterland…Det som fick mig att reagera (och tjuvlyssna!) var när tjej 2 sa något i stil med ”jag måste göra slut med Micke men jag älskar honom som fasiken. Han är ju min bästis och den jag litar på mest… men asså, jag kan ju inte skaffa barn och liv med honom. Vad skulle folk säga om de visste att jag bara legat med honom? Känner att jag behöver ligga med minst 10 killar till, sen vågar jag stadga mig med Micke”. Tjej 1 instämmer och föreslår partyresor!!!

    De kom fram till att tjej 2 ska göra slut, åka på solresa och ligga runt, sen komma hem och flytta tillbaka in med Micke igen. Hon var sååå säker på att han skulle ta tillbaka henne för de älskar ju varandra och hon vill bara leva med honom. Hon hade seriöst gråten i halsen innan de klev av, det var uppenbarligen jobbigt att ens föreställa sig ett liv utan denna Mickeponken.

    Jag satt seriöst och gapade. Inte för att jag dömer henne utan för att jag dömer samhället. Känner ~20 åringar att de inte vågar stadga sig för att okända människor potentiellt kommer att skratta ut dem? Lämnar dagens unga kvinnor sina män för en jäkla siffra, är det så det ser ut där ute idag?! Hjälp, min dotter är åtta och detta skrämmer ihjäl mig!!!!

      Jag kan inte göra annat än tycka synd om tjejerna. Skrämmer mig också när jag tänker på mina barn 🙁 Den erfarenhet som tjejerna pratae om är inte viktig. Hoppas Micke hittar någon annan.

        Hoppas också det. Vet inte hur jag ska banka i min dotter att hon GÄRNA får hålla sig till en kille (om han är en bra människa). Hennes pappa skulle nog inte heller klaga haha.

          Det är sjukt att inbilla sig att man redan i 20-25-årsåldern ska kunna välja en partner för resten av livet. Bättre att vänta. Bara för att man väntar, behöver man inte ligga med alla man ser. Bra att unga tjejer tänker till istället för att stadga sig med första bästa som man tror sig ”älska”.

            Det är sjukt att du verkar tro att 25 är det nya 12. Klart man kan fatta viktiga beslut vid 25 års ålder, annars lider man av något allvarligt. Herregud, hittar man en människa som får en att känna sig älskad, hörd, trygg och stabil vid 25 så är det inte alls konstigt att börja fundera på att ge relationen en ärlig chans.
            25-åringar är vuxna och har varit vuxna ett tag, de behöver inte leka av sig.
            Tvärtom, vuxna människor som ”leker” brukar ha svårare att hålla sig till en människa när de väl hittat någon de är villiga att inleda något seriöst med. Hela det moderna samhället är ett endaste stort bevis på detta.

              Det är inte lämpligt att fatta livsavgörande eller livslånga beslut när man bara är 25 år gammal. Livet är långt och folk förändrar både sig själva och sina värderingar efter hand. Det man ville när man var 25, är sällan vad man hade valt när man är 50 och blickar tillbaka. Visst finns det enstaka människor som väljer en partner i 20-årsåldern och lever tillsammans med den personen tills de båda grävs ner i graven men… det är mycket sällsynt. Och resan tillsammans mot graven har då sällan varit angenäm utan snarare kantat av många konflikter, otrohet osv.

                Att vara tillsammans för evigt är inget krav. Kräver är, som jag ser det, att inbilla sig att man vill vara med just denna människa för evigt. Sen kommer livet i vägen.
                Ibland har man rätt men en klar majoritet har fel.
                Det är intentionen som räknas. Det är inget tvång. Så vid 25 har nog de flesta hjärnkapaciteten att avgöra om just denna varelses delaktighet i mitt liv skulle förgylla mina dagar eller bara sluka min energi. Så får man fatta ett beslut utifrån rådande omständigheter. Dessa ändras väldigt mycket ubder livets gång. Ibland hänger partnern med i svängarna och ibland glider man isär…men att fatta ett beslut mellan 20-25 ska inte vara något konstigt alls.

                  Nej, det är inget krav. Men om man gifter sig så avger man ett löfte till en annan människa om att alltid finnas tillhands i dennes liv och med statistiken och verkligheten som bevis, vet vi att dessa löften är värda noll och ingenting. 🙂 Det är väldigt ovanligt med heterosexuella par som lever ihop i ett helt liv.
                  Hjärnan är knappt fullt utvecklad vid 20-25 och det är en tid i livet då mycket händer och få saker är bestämda (karriär, studier, jobb, boende, värderingar, bekantskapskrets osv). Visst finns det ungdomar som är mogna redan vid 25 men det skulle jag säga är ovanligt. Och ingen av oss behöver stressa fram saker i livet, bara för att. Bättre att chilla.

                    Oj, jag ser hur vi missförstått varandra. Jag håller med om att man absolut inte ska stressa sig in i en relation. Det är bara när man faktiskt känner att ”äntligen har jag hittat min själsfrände” som giftermål och barn är aktuellt. Håller med om att äktenskap är ett löfte men jag är inte anti skiljsmässa, är bara anti ge-upp-för-fort-fasoner.
                    Plus att jag bara ser det negativa i att ha massa partners innan man inleder något seriöst. Jag vet att få håller med mig men det är min åsikt som baseras på iakttagelse av min privata omgivning. Det därför att folk stadgar sig om möjligheten och kärleken finns.

                      ”Hitta sin själsfrände”? Ja… det är många som tror sig ha gjort det. Som efter x antal år genom livet hittar både två, tre och fyra nya ”själsfränder”. 🙂
                      Visst kan man hitta någon man passar ihop med för resten av livet när man är bara 20-25 men.. nej, det är inte sannolikt och det är ett ganska irrationellt tänkande.

                      Vi människor är inte skapta att leva med en och samma partner hela livet. Jag känner ingen som har levt med en och samma partner. Alla separerar vid 30-40. Har jag fel?

                      – It’s just that I think she might be the one.

                      – Sally?

                      -Yeah.

                      – What makes you think that?

                      – You just know. When it happens to you, you’ll know.

                      – You said Michelle was the one.

                      – Yeah, she’s the one.

                      – You said Claire was the one.

                      – Yeah, she’s another one.

                      – So you get more than one one?

                      – Some people are lucky. I’ve had a few ones.

                      – So how many ones can you have?

                      – Five.

                      – How many have you had?

                      – Three. How many have you had?

                      – Just one. Just one.

                      Det är även min erfarenhet att heterosexuella par sällan/aldrig lever ihop i ett helt liv. Har nog aldrig sett det i de nya generationerna faktiskt. Och de som ”hänger ihop” länge är sällan särskilt lyckliga. De håller ihop bara för barnens skull, för ekonomin, för tryggheten, vanan eller rädslan för ensamhet snarare än för kärleks eller ens lyckas skull.

                    Hjärnan ska vara färdigutveclad när man är 25 år.

                Tänkte på att Ebba bush thor var23år när hon styrde Uppsala. Hur lämpligt var det egentligen! Är man kapabel att styra en stor stad i den åldern!

                  Vem säger att hon är lämplig? Inte jag. 😉

                  Hon var bara kommunalråd i Uppsala, hon styrde ingenting.

                  Hon kan vara hur gammal som helst, hon kommer ändå aldrig bli lämplig att styra något överhuvudtaget(inte ens en cykel).

                    Ebba är ju Sveriges i särklass bästa politiker, klart hon ska bli statsminister.

                    De som är farliga för Sverige är den nuvarande regeringen och då främst Annie Lööf, en riktig landsförrädare. Sedan är Uffe ett osäkert kort han med.

                Vill man ha familj med många barn så är 25 i senaste laget att starta där, som kvinna. Fertiliteten går ner ju äldre man blir och man vet aldrig om just den individen har oturen att få svårigheter att skaffa barn upp i åldern.
                Vet flertalet kvinnor som önskar de startade bra mycket tidigare för att de ville ha fler barn.

                Lusigt egentligen att det minsann inte är lämpligt att göra livsavgörande beslut när man kan könskorrigera sig i tonåren.
                Känns inte som det finns några rimliga Och genomtänkta resonemang på alldeles för många håll och i verkligt livsavgörande frågor.

            Det är väl inte alls sjukt att kunna välja en partner i den åldern?
            Jag är 25 år och har varit tillsammans med min man sedan jag var 15 år. Han friade när jag var 18. Var inte alls svårt att fatta beslutet att jag vill vara med honom resten av livet!

              Ni har många år kvar tillsammans. Lycka till. Hör av dig igen när du är 40 så får vi se hur det har gått för er.

                Fast vad spelar det för roll om de inte håller ihop resten av livet? De åren de får/fått ihop är väl viktigast.

                Tycker på riktigt synd om dig som ser så dystert på möjligheten till en själsfrände.
                Hoppas att du en dag också får uppleva den typ av kärlek där ni håller livet ut ☺️
                O nej, vi kanske inte håller.. men ingen i min eller min makes familj har skiljt sig, så våra chanser ser goda ut ?

              Fast först vid 25 så är man vuxen då hjärnan har utvecklats fullt. Lycka till och ha kul!

                Fertiliteten startar bra mycket tidigare….och den där välutvecklade hjärnan är inte så underutvecklad som man vill få det att låta innan dess.

      Hörde två tjejer på bussen en gång där den ena beklagade sig över sin kille på samma sätt, men hon kunde inte göra slut för då hade hon ingenstans att bo.

        Stackars kille! Hoppas hon hamnade på gatan med huvudet före.

        Är många kvinnor som sitter fast i relationer för att de inte har någonstans att bo om de gör slut. En mer jämn löneskillnad skulle avhjälpa det problemet.

          Ja och speciellt om det finns barn i familjen så stannar man kanske hellre än att bli hemlös med barnen.

            1. Utjämna löneskillnaderna mellan män och kvinnor. Dåtidens föreställning om att mannen skulle ha mer betalt än kvinnan för att han ansågs vara huvudförsörjare av barnen, är förlegat. Det är i själva verket kvinnor som försörjer barnen idag så om något, skulle kvinnor ha bättre betalt än män.

            2. Utjämna de ekonomiska skillnaderna mellan heterosexuella föräldrar. Heterosexuella mammor tar det största ekonomiska ansvaret för de gemensamma barnen, både i relationen och inte minst när föräldrarna har separerat.

            3. Fler hyresrätter måste byggas. Ensamstående kvinnor och särskilt de med barn, blir diskriminerade av bankerna när det gäller att låna pengar till boende.

            Ja, det finns mycket kvar att göra i vårt ojämställda land.

              1. Kvinnor kanske ska satsa på utbildningar där det faktiskt finns goda löneutvecklingar, karrärsmöjligheter och hög efterfrågan. Inte välja yrke för att ”jag älskar att jobba med människor”. Då får man acceptera läget eller skola om sig.

              2. Håller med. Den som arbetar bör stå för en större del av barnens utgifter så länge partnern är föräldraledig. Kvinnor ska inte gå miste om pensionspengar p.g.a. barn, men det ska pappaledig män inte heller gå miste om. Kvinnor får även ta eget ansvar och begära att alla barnens utgifter ska delas lika. Det är orimligt att ena föräldern ska betala mer även om denne har en högre inkomst (om de är separerade annars ska det delas procentuellt).

              3. Håller helt med! Fruktansvärt att tvingas stå i bostadskö i ca 8 år innan man får ett förstahandskontrakt i Hagsätra och Rinkeby!

                1. Kvinnor är mer välutbildade än män. Trots lägre utbildning och ofta ”simplare” jobb så tjänar män som grupp, mer än kvinnor som grupp. Kvinnors livsinkomst är några miljoner kronor lägre än mäns. Det ställer till svårigheter för kvinnor som huvudförsörjare över barnen, förstås.

                2. Den som är föräldraledig eller vabbar ska inte förlora inkomst eller pension alls. Det borde vara grundregeln i vårt samhälle. Det är näst intill omöjligt för en förälder att kunna försörja, inte bara sig själv utan även en annan liten människa, utan full lön. Det är för övrigt heterosexuella pappor som måste börja ta eget ekonomiskt ansvar för sina barn och dela lika på barnens utgifter. Det är inte kvinnors sak att ”se till” att de gör det. Män får ta eget ansvar – de är vuxna.

          En myt. Det finns ingen löneskillnad mellan kvinnor och män. Det är utb och jobbet i sig som är skillnaden. Likadan lön på kassan på Ica eller som läkare. End of the story. Typiskt feminist svammel.

            Det är inte ”feministsvammel”. Det är statistik. Kvinnor har de facto x antal miljoner kronor lägre livsinkomst än män.

              Fast alltså nu förstår jag inte. Menar ni att en kvinna som är butiksbiträde på Ica har lägre lön än ett manlig butiksbiträde på Ica med exakt samma kvalifikationer eller pratar ni om att män som grupp har högre löner? Det är väl inte konstigt, män jobbar oftast med högre avlönade jobb, bygg, vägar, hantverk, ingenjörer, höga chefer, det är klart de då får högre lön. Tycker annars det är jätte konstigt att säga att män har högre lön om man inte jämför två personer med exakt samma befattning.

                Nä, det är inte lätt att förstå när man är trögfattad.

                  Det var väl riktigt onödigt. Håller med personen ovan att det är konstigt att säga att kvinnor tjänar mindre om man nu pratar om kvinnor i grupp.

                Man kanske behöver fundera över varför just de jobben du räknar upp är högavlönade. Alltså, har män högre lön för att de arbetar inom vissa yrken, eller är vissa yrken högre avlönade för att det mestadels är män som arbetar inom dem?

                  För att det finns hög efterfrågan på arbetare där. Kvinnoyrken har oftast högt utbud och därmed låg efterfrågan.
                  Har du hört galas om utbud och efterfrågan så vet du att löner/priser sätts utefter detta.

            Rekommenderar dig SCBs rapport ”på tal om kvinnor och män”.

            Hallå, håll dig till sanning tack! Det skiljer visst i kön på män och kvinnor trots exakt samma utbildning och erfarenhet, flera studier och statistik stödjer det. Tex skiljer det ca 1200 i ingångslön mellan manliga och kvinnliga ingenjörer.

          Det gäller inte bara kvinnor, utan alldeles för många av båda könen.
          Många kommer inte ut ur barndomshemmet ens i brist på bostäder (trots jobb med ok inkomst) …..om man inte vill skuldsätta sig med orimliga bostadslån.
          Situationen ser förjävlig ut på olika sätt. Många blir kvar på sina håll, för att de inte kan komma loss.
          Sorgligt men sant!

      Det känns som en storstadsgrej? Där jag kommer från, och även där jag bor nu, är det väldigt många som ser ett långt liv med sin partner när de är 20 och det verkar nästan vara lite press på att alla här ska ha hittat den stora kärleken så att de kan skaffa barn före 25.

        Hellre det än att ligga runt för att boosta sina siffror. Pressen är självklart hemsk för tjejerna i din hemstad men att lämna sin stora kärlek för en partyresa är sinnes…

          Tycker det är värre att känna sig pressad till att skaffa barn när man är ung.

            25 är inte ung. Kvinnor är som fertilast i tonåren fram till 28 ungefär så det faller naturligt att känna press. Det är vår kropps sätt att signalera att den vill ”jobba”.

            Dessutom tror jag att fler kvinnor skulle ångra 10 ligg under en partyresa än att ha skaffat ett barn. Väldigt få kvinnor ångrar sina barn efter att de gjort entré.

              Ganska många kvinnor skulle nog ha gjort valet att inte skaffa barn, med facit i hand. Men det betyder inte att de vill ha sina barn ogjorda. Många kvinnor skaffar barn för att ”alla andra” gör det, för att det förväntas av dem, för att de tror att det är vägen till lycka i livet, för att de tror att det binder ihop dem med pappan osv. Föräldraskap leder dock inte till självförverkligande, frihet eller lycka, per automatik. Ofta till det motsatta.

                +1

                Det är ytterst få som vill få sina barn ogjorda. Det är bara på ös som kvinnor verkar förneka att barn är en väldigt viktig del av livet. Finns säkert de som gärna hade väntat med barn men om det fanns en tidsmaskin så skulle de flesta välja att skaffa ungarna ändå.

                Sen att barn inte skapar lycka kan jag hålla med om. Dock ger det föräldrarna styrkan att kämpa på trots att ljuset i slutet på tunneln inte alltid är synligt. Barn ger mer än de tar, skulle jag säga. Kärleken man känner är så stark att det nästan känns övernaturligt.

                  Det finns studier där föräldrar har fått svara anonymt ouch där visar det sig att det faktiskt inte är jätteovanligt att man ångrar att man skaffade barn (obs inte samma som att inte älska de barn man hsr). Hade man fått leva om sitt liv uppgav en del att de inte skulle skaffa barn då. Minns inte exakta siffror. Går säkert att googla sig fram.

                  Det är dock oerhört tabu att prata om. Just för att man förväntas tycka att barnen är ultimata meningen med livet.

                    Jag förnekar inte att det finns föräldrar som verkligen inte trivs i sin roll. Det finns ju de som mördar sina egna barn….

                    Dock skulle jag bli förvånad om siffrorna är så höga som vissa vill få de att låta. Jag tror att fler har svårt att erkänna för sig själva att de ångrar barnen. Då känner man sig nog som en usel förälder.

                    Ibland kan jag önska att jag bara kan packa en väska och lämna mina barn för evigt. Sen får man en kram och känslan är som bortblåst. Jag vill inte låta arrogant men jag har fortfarande svårt att tro att ”väldigt många” (i min värld över 20%) ångrar sina barn dygnets alla timmar. Det går nog mer i perioder.

                      Jag har inte sagt att det var ”väldigt många” som ångrade att de skaffade barn. Säger bara att det inte är så ovanligt som man kan tro, just eftersom det inte är något man ”får” prata om.

                      Och nej, att ångra att man skaffade barn är inte synonymt med att inte älska sina barn eller vilja lämna sina barn. Men det är faktiskt så att en del inte känner det där periodvisa som du pratar om, utan känner att de ångrar sitt val att skaffa barn.

                      Det kan vara ganska provocerande att höra när man själv tycker att barn är den uppriktiga meningen med livet.

                    Det är, som sagt, inte ovanligt att föräldrar ångrar att de skaffade barn. De har intalats av andra, att barn ska ”vara en viktig del av livet” men de har sällan tänkt efter på egen hand om föräldraskap verkligen är något de önskar av livet. Skulle tro att förväntningarna som många människor har på föräldraskap är orealistiska. Verkligheten drabbar sedan många föräldrar hårt. Det blev inte som de föreställde sig det hela. Och det går inte att ångra sig. Någonsin.

                      Det kan jag hålla med om; att bli förälder är inget man kan förbereda sig inför. Varken det jobbiga ansvaret eller den fantastiska kärleken. Men jag håller fast vid att en klar majoritet verkligen ser sina barn som en positiv utökning inom familjen. Såklart finns det alltid undantag men de bekräftar bara regeln…

                      Småbarnsåren i Sverige är inte nådiga. Stress, krav, mörker och overaller. Spydiga medmammor, FK-tanter och dagisfröknar. Hela samhället lägger sig i och värderar vad du gör och inte gör. Medpassagerare som gör det känt att de HATAR när barn är med på flyg/tåg/buss. Bara de starka och mest motiverade går in i det med stort hjärta och mod. Kudos till de svenska föräldrar som kör hårt.

                      Eftersom jag är lite äldre har alla mina tjejkompisar från olika faser i livet numera barn, utom två.
                      Det här med att folk skulle bli så olyckliga och missnöjda av barn känner jag inte igen.
                      Däremot har alla jag känner väl fått bättre psykiskt mående av att vara mammor.
                      Jag har vänner som kunde ringa mig när som helst på dygnet för de behövde ventilera sin ångest. Ingen av dem har samma ångest numera, nu är det kanske andra saker, oro för barnen, trötthet, men den där existentiella ångesten har ingen av oss längre.

                      Studier visar dock att kvinnor utan man och barn, är de lyckligaste människorna. Men kvinnor är individer. Vissa kanske blir mindre ångestfyllda av att ta ansvar för barn medan väldigt många andras psykiska mående försämras avsevärt av detsamma, på grund av stress, oro, ekonomi, merarbete, krav, sömnlöshet osv som barnansvar alltid medför.
                      Jag har ofta i min bekantskapskrets sett glada, lyckliga, drivna, sorglösa, självständiga, starka, hälsosamma kvinnor gå från singellivet till det heterosexuella familjelivet och då förvandlas till hålögda, deprimerade, ensamma, sömnlösa, utarbetade, olyckliga frustrerade zombies. Som inte sällan tröstar sig med både mat och vin.

                  Viktig del av ditt liv kanske, inte allas.

                Hade jag fått göra om hade jag skaffat barn tidigare! Har två underbara ungar, första kom vid 33. Hoppas vi hinner få en tredje. Har faktiskt aldrig hört någon bekant med barn säga att dom önskar att dom aldrig skaffat barn. Även om det är för jävla jobbigt stundtals.

                  Nej det är ju precis det, det är inget vi pratar högt om. Krävs full anonymitet för att de som på riktigt ångrar sig ska kunna berätta om det. Att ingen i din bekantskapskrets har sagt att de ångrar att de skaffat barn säger inte emot det faktumet att det finns en del som ångrar att de skaffade barn.

                  Det är ingenting som dessa föräldrar lite lättsamt berättar om vid parmiddagen hos grannen.

                21; 12. Du har helt rätt. Jag tänkte på alla somaliska tjejer typ 6-7 barn. Alltså vilken kvinnofälla barn är egentligen. Oavsett etnisk bakgrund. Men svenskar är en minoritet 2030. Källa Aftonbladet.

                  Intressant det där att svensken tynar bort i feminismens namn och den nya demografin frodas på helt andra premisser?

          Ska det bli en tävling i vad som är värst…? Värst är väl om man gör något av alternativen för att man är pressad men egentligen inte vill..?

            Själv skulle jag må väldigt mycket sämre av att ha legat runt med en massa främlingar för att bossta mina soffror än att känna pressen av att hitta en man (som typ varenda tjej ändå genomlider).
            Att försöka hitta en perfekt andra halva är naturligt. Vi är precis som djur som vill para sig, så vi söker aktivt en partner. Sen att mycket ändrats sen tinder och ”göra karriär” tagit fokus är en annan femma…

              Att vara pressad till att skaffa ett BARN fast man inte vill

              ”Göra karriär” är inte att ta fokus från någonting. Särskilt inte för de som planerar att bli föräldrar. De måste jobba för att kunna försörja sina barn, såvida de inte planerar att låta alla andra medborgare (samhället) göra det åt dem, förstås.

                Så antingen har man en karriär eller så går man på bidrag?

                Är det valen vi kvinnor står inför, i din värld?

                Jag tjänar nämligen över genomsnittet, är 27 år och har ingen karriär. Jag är anställd på ett företag. Jag har ett jobb. Så nej, det är fullt normalt att skaffa barn utan att ha sparat ihop till en buffert.

                  Det var inte jag som framlade det som att man måste välja mellan karriär och barn. Det går öht inte att göra ett val mellan karriär och barn, menar jag. Vill man ha barn, måste man också ha ett jobb så att man kan försörja dem. Huruvida man har en pengabuffert eller ej, är upp till var och en men jag själv skulle inte vilja skaffa barn om jag varje månad den 24:e, endast hade 20 kr kvar på kontot. Och ingen buffert att ta av. Men ett jobb är naturligtvis högsta prio, innan man ens börjar fundera på att försörja en annan människa.

        Vad sjukt. Jag har varit tillsammans med min man sen jag var 15 år, är 25 idag.

          Jag har varit tillsammans med två män, och gifte mig med man nummer två som jag träffade vid 17 års ålder. Nu är jag 56 år och ångrar inte att jag inte provat fler.

            ❤️??

              Jag har varit sambo med två män och varit tillsammans med… öh…. tappat räkningen. Aldrig varit gift, skaffat barn eller ens varit förlovad utan har istället insett att jag har det bäst själv. Men jag är glad att jag testade samhällsnormen. Den var dock inget för mig.

                Jag har kört samma race i livet och är 52 och man. Funkade för mig.

          Vid 25 blir man vuxen då hjärnan växit klart. Hoppas för det bästa för er!

        …för att sedan separera under småbarnsåren.

          Ja typ, det är nog lite 50/50 av de jag känner

            Känns som att trycket kommer från sociala medier, och inte från ”gatan i storstan”.

      På min tid var det tvärt om, skämmigt om en tjej legat runt och fint om hon bara varit med en. Saker verkar ha förändrats.

      Kategoriserar det där i twittergruppen ”saker som inte hänt”
      Tjejer i tjugoårsåldern resonerar snarare tvärtom idag

      Jag är 21 och har varit tillsammans med min kille (nu sambo) i 7 år. Är fortfarande otroligt kär och älskar honom mest av allt men skäms över att säga att vi varit tillsammans så länge när någon frågar… Blivit dömd så många gånger.

        Blivit dömd? Vad snackar du om?
        Det om något kan man väl skita i?
        Eller vad händer om du blir ”dömd” menar du?

        Ja man kan vara kär länge. Vad händer sen när ni blir vuxna och inser att ni aldrig fått leva livet och umgås med andra? Ni kan inte redan vilja vara fast i en relation för resten av livet?

      Inte för en siffra men för att vi fattat att det finns mer i livet än bara ”Micke”. Jag ser det som sunt!

      det där låter som promiskuösa typer. så inget att bry sig om.

    Bara jag som tycker Wahlgrens värld tar upp samma sak i flera olika avsnitt? Eller blandar jag ihop det med Biancas bloggar?

      Har tänkt på samma! Kan till och med vara saker från en annan säsong. Undrar varför de gör så…

    Vad tror ni sker med Bella från och med nu????

      Tror hon kommer lyfta sig själv i håret och satsa som sjutton på Beauty.
      Dema varenda skitÅhlens i hela Sverige. Kränga deodoranter för glatta livet.
      Det finns tillräckligt många styrkekrams-Gunillor för att göra detta en realitet.
      Men förhoppningen är säkert att få till det med Erik för en lite lyxigare hemmafrutillvaro i slutändan.

        Styrkekrams-Gunillor. ❤️???

          Hahahahahahaha veckans andra bästa ord ?

          Det finns styrkekramsmongon och så finns det styrkekrams-Gunillor ????

      Jag tror hon kommer fortsätta manipulera och försöka med alla chanser hon får skaffa fördelar genom offerroll, #titta vad jag kämpar” och hennes snedvrida feminism som nu ska fejkas i en stiftelse. Hon kommer delvis att få folk att köpa hennes skit men hon kommer aldrig någonsin komma i närheten av vad hon vill. Hon får leva ett liv med mer ”normala” inkomster och har inget annat val än att gilla läget. Om det handlar om att sälja krämer eller något annat blir mindre viktigt. Summan av kardemumman är att det blir mer ”hanka sig fram” än miljonbolag.

      Jag tror hon flyttar in till stan. Ber Ida inreda sitt nya plejs (hello Jysk), och blir stammis på F**dora (orka laga tre olika maträtter varje kväll).

        Detta med tre olika maträtter till en familj på tre.. rik med egen hemmakock eller inte. Nej.

          Fast det är väl upp till var och en?
          Vilken familj som helst, vare sig man har egen kock eller ej, kan väl laga hur många maträtter man vill varje kväll.

      Hon går tillbaka till pappa Per där allt började, på hans kontor och slicka kuvert.

        Jag tror att hon får springtjänst på ett annat kontor och får slicka där också.

          Röv?

      Eftersom hon är en hmmhmmpat så kommer hon manipulera allt och alla till att få sin vilja igenom. Men eftersom folk har sett igenom henne pga bland annat bloggbevakning så kommer ingen vilja samarbeta med henne. Hon kommer förlora vårdnaden pga att hon inte kommer visa intresse av det bästa i livet för att hon måste kämpa för att stanna i rampljuset. Eventuellt fängelse när hon blir desperat efter pengar.

    Hur var din fredag?

      Helt okej. Hade tänkt ta och röka och softa ikväll men tydligen så är det torka i HELA sverige…..
      Så de fick bli vin ist, äh funkar bra det med 🙂 Själv?

        Hur ofta röker du? Upplever du att du blivit seg/flummig över tid genom att röka?
        Gör du det som fredagsnöje istället för vin eller självmedicinerar du en depression? Och i så fall: hjälper det?

          Förut rökte jag dagligen men sedan fick jag barn och slutade (såklart) röka helt..
          Nu har jag rökt några gånger de senaste månaderna när vi haft barnvakt.

          En stor fördel med att röka nu motför förut är att jag är otolerant (heter det så?) så jag behöver bara ta några bloss för att bli stekt. Förut sög jag i mig en hel joint påm en gång med typ 0.5 röka i. Så är mkt mer ekonomiskt nu 😉

          Förut rökte jag för att jag var beroende och hade typ inget liv, var lite deprimerad då också då vi försökt få barn superlänge, plus att jag inte hade ett liv utöver mitt arbete.
          Nej upplever inte att jag blivit seg eller flummig övertid, absolut inte 🙂

          Nu för tiden gör jag det som ett helgnöje, SJUKT NAJS att röka en joint och sen placera arslet i soffan och slå på en bra serie med massa gosaker och bara njuta 😀

            Jag har precis blivit gravid och är tvungen att lägga rökningen på hyllan dom nästa 7 månaderna… fan vad ”avundsjuk” jag blev när jag tänkte på att du har möjligheten att ta ett bloss och flumma runt liggandes på soffan! 😉

              Hoppas du trollar! Du borde inte ens få skaffa barn.

              Var ärlig mot barnmorskan på inskrivningen att du röker på. Jag hoppas de kommer ha KOLL på dig.

              Borde krävas körkort på att ha barn.

                Vad menar du Sanna? Hon säger ju att hon är avundsjuk på att JAG får röka, hon röker uppenbarligen inte då hon är AVUNDSJUK??
                Snälla kan ni alla som aldrig tagit ett bloss bara knipa käft, för ni vet uppenbarligen inte hur det känns att röka en joint.

                  Men tack att EN vettig människa läste rätt och förstod vad jag skrev….
                  Jag är gravid och röker INTE nu, rökte INNAN jag blev gravid. Jag slutade att röka när jag bestämde mig för att försöka bli gravid.

                  Och du har så rätt, kan inte dom som aldrig rökt bara ?

                  Jag har testat att röka (när jag var ung och dum) – och nej det var bara korkat. Seg i huvudet är vad man blir, och det är bara otroligt onödigt.

                  Och det jag sa att hon ska säga till barnmorskan att hon har rökt på innan hon fick reda på att hon blev gravid. Så vården vet om det.

                  För jag hoppas att hon tar ett bloss sen och absolut inte i närheten av ett barn.

                    Varför tycker du att vården borde veta att hon har rökt? Varför är det relevant?

                    Ska man upplysa barnmorskan om att man druckit alkohol innan man blev gravid också?

                      Ja? Man fick ju ett formulär att fylla i med alkohol- och drogvanor.

                      På inskrivningen hos barnmorskan

                      Man får svara på ett helt frågeformulär om hur man dricker/drack alkohol i samband med inskrivning hos BM.

                    ”Jag slutade att röka när jag bestämde mig för att försöka bli gravid.”

                    Mao, när hon fick veta att hon var gravid, hade hon redan slutat. Är du pårökt eller? Verkar gå trögt att tänka nämligen ?

                    @sanna; fast ”säga till barnmorskan att du har rökt på innan du blev gravid” var inte det du skrev I din första kommentar. Utan du skrev ”Var ärlig med ATT du röker på”.

                    Du utryckte dig fel och din poäng kom inte fram som den skulle.

                  Hahahahaha, när man skriver en sån kommentar som 21.07 så förstår man vilka skador det ger att röka på, hahahaha vilken j*vla kommentar.
                  Kul för ungen att ha en drogande mamma.

                    ?‍♀️

                Mm, hoppas de berättar samma sak för barnmorskan om du dricker vin på helgerna.

                  haha ellerhur!

                  Fast det får man ju fylla i vid inskrivning. En självskattning på ens alkoholvanor det senaste året

                  När jag blev gravid så berättade jag om alla mina vanor. Alkohol och att jag testat röka på.

                  Men alkohol har aldrig varit min grej och inte heller annat som många gör när de festar.

                  Men jag tror många inte berättar vilka
                  korkade vanor de har. Kanske därför många barn växer upp med föräldrar som håller på med skit; för att de inte är ärliga mot sig själva och erkänner vad för skit de sysslar med.

                    Varför tycker du att vården borde veta att hon har rökt? Varför är det relevant?

                    Haha men snälla.. din barnmorska är inte din psykolog..

                Sanna, läs om och läs rätt.
                Låt detta inte förstöra din kväll bara för att du inte läste ordentligt ?

                ??? din jävla fjant

              Jag rökte på i 10 år mer eller mindre flera jointar om dagen, iaf dom sista typ 6 åren, sen blev jag gravid.. Trodde aldrig jag kunde sluta, men såfort jag blev gravid slutade jag röka både Maja och cigg, på dagen. Och det var skit enkelt, blev förvånad över hur enkelt det var, men det var ju vara för jag gjorde det för någon annan och inte mig själv, var så otroligt rädd att det skulle bli något fel med mitt barn eller att han skulle få men pga mig så det fanns lixom inget annat o göra. Nu är han 2 år, och jag har varken rökt cigg eller Maja sen jag slutade för nästan 3 år sen.. MEN när han blir större så ska jag definitivt skaffa mig en liten planta som jag håller gömd o ta mig en liten joint då och då? håll ut du klarar det, gör det för ditt barn, du kan röka sen ? lycka till ❤️ + du kommer märka att det är rätt Nice att vara hög på livet också.

            Idioti. Att du ens vill skriva om det. Skäms

              Cannabis är ingen dödsdrog duvet..

                Nä för cannabis är så jävla nyttigt….

                  Mer nyttigt än alkohol skulle jag våga påstå.
                  Är lugn och najs på livet plus att jag mår toppen imorgon när jag vaknar =)

                    Nej, så är det definitivt inte. Om du inte tror på mig – fråga din egen läkare.

                      Jaa min läkare har frågat mig en gång om ja använde droger, jag svarade var att jag rökte cannabis ibland. Hans svar var ungefär: ”okej mensyftade på annat än cannabis.”
                      (Läkare på hälsocentral)

                      Så ja:)

                      ALLT i livet behöver inte alltid vara nyttigt! Man kan unna sig också. Så länge det inte är direkt skadligt. Vilket det inte är.

                      Själv har jag som tradition att var fjärde fredag går jag hem tidigare från jobbet, tränar pilates, köper blommor och vin på g hem. Kommer hem duschar. Tänder massa ljus, häller upp ett glas vin, rullar en och chillar med musik i Sonos högtalarna. Sen lagar jag mat och spelar datorspel och äter godis, lördagarna brukar då bli att rulla en, ta en lång dusch, röka lite mer sen går jag och titta runt i affärer. Så avslappnade att bara titta på alla byggnader och vara med sig själv (bor i Sthlm)

                      Blev ett långt ”svar”.. som ni kanske förstår är det här en sån helg!

                  Ja faktiskt, cannabis har många nyttiga egenskaper.

                    Javisst, men sidoeffekter också. Dagliga rökare får den där ingrodda lukten, gula ögonen och blir mer saktfärdiga. Det man på kändisar i Hollywood trots att de försöker dölja det. Jag är alldeles för fåfäng för droger har jag insett.

                      ? ser du det på ”kändisar i hollywood”…? Okej..

                      Jamen typ intervjuer på tv, jag bor i USA f.ö. Man ser hur de laggar med blicken och svamlar lätt. Skärpan blir liksom aldrig densamma efter några års rökande.

                      Måste tillägga med att jag tog inte kändisar som mitt enda studieexempel, jag HAR bekanta här som röker rekreationellt.

                      Wow, du bevisade just att du inte vet någonting faktuellt om cannabis effekter. Sluta skäm ut dig, du är en pajas som är här för att sprida din personliga agenda. Säg bara som det är att du personligen bara ogillar substansen istället för att fabricera massa lögner. Patetiskt. Hur gammal är du egentligen?

                      Jag är för en legalisering din tönt. Vem är det som har en agenda om du inte kan tillstå sidoeffekter av en drog? Det finns en anledning till att man fortfarande testar på arbetsplatser som kräver skärpa.

                Ingen dödsdrog men du kanske ska läsa på lite vad som händer
                i ditt huvud och i förlängningen i ditt liv, om du tar droger.
                Det räknas som knark och du räknas som knarkare.

              Reagerar du likadant när folk här skriver att de dricker ett glas vin? Trodde faktiskt att alla hade bättre koll på cannabis nu för tiden men tydligen inte.

                Haha wow. Folk måste alltid ta till alkohol i ett sammanhang med droger (i detta fall syftat på cannabis, hasch, LSD whatever) för att kunna skylla bort från dessa typer av droger….

              Alltså folk är såna jävla hycklare… Tycker alla ska läsa ”Dogmer som dödar” som handlar om Sveriges idiotiska narkotikapolitik. Alkohol är nämligen inte ett dugg bättre än gräs eller övriga droger.

                En skillnad: när du röker ger du pengar till kriminella gäng. Som skjuter ihjäl varandra för att sälja ditt röka och lägger ut sprängladdningar för att hota varandra, sprängladdningar som kan smälla i ditt eller mitt fejs om vi har otur och går förbi fel plats på fel tid.

                  Jag som skrev kommentaren om att jag var avundsjuk på att inte kunna röka, för jag var gravid. Jag bor i Holland och här är det lagligt. Ger alltså inte mina pengar till gäng som skjuter varandra…

                    Haha yeah right.

                    Hahahaha ja eller hur

                    Men snälla, lämna den lilla hålan ni bor i och se om vad som finns I övriga världen….

                  Jasså? Men min pappa odlar gräs, han är 60 år och han odlar bara för eget bruk och att jag norpar från han då och då.. Så nej, jag ger inte pengar till kriminella.

                    Jo, indirekt gör du det.

                      Hur då?

                  Det är faktiskt sant, de flesta rökarna i Sverige stödjer grov kriminalitet. Tills killnad från länder där det är legalt. En anledning att legalisera kanske?

                  Sant, därför borde det legaliseras.

            Aja baja att röka när du har barn

              Varför? Har ju barnvakt:) Och även om jag inte hade barnvakt så hade jag kunna ta hand om dem SÅ mycket bättre än om jag hade varit full……..

                Men håller med dig till 100%.

                ALL drogpåverkad barnhantering är högst olämplig. Lite trött på att rökare gömmer sig bakom ”Men du dricker ju”.

                  Hen hade ju barnvakt…

                    Det var tillägget jag refererade till, att hon skulle kunnat tagit bättre hand om dom än en som dricker.

                      Ja det tror jag i och för sig stämmer..

                      Läs gärna några fall av föräldrar som pårökta råkat somna, råkat sätta eld på huset och som tejpat fast sitt barn på väggen och återkom. Precis som fulla föräldrar kan orsaka skador, så kan pårökta.

                    Skaffa barnvakt så man kan röka på; parent of the year.

                    För folk som pimplar vin och ser ner på folk som röker på och tvärt om är av samma skrot och korn.

                    Men det är vad jag tycker. Min åsikt.

                    Jag är uppvuxen med föräldrar som aldrig drack i min eller min brors närhet. Och själv är jag inget stort fan av alkohol.

                Och varför skulle du vara full??Om man inte röker så super man eller?
                Det du röker finns dessutom kvar mycket längre i din kropp.
                Om någon anmäler dig och du blir av med ditt barn? Föräldrar som knarkar och barn går liksom inte ihop.
                Och förstår man inte det så är man seg i huvudet…

        Du verkar ha dåliga kontakter, jag köpte mango kush idag utan problem.

          Ey jag med, i stockholm va? Vi kanske har samma kontakter 😉
          De som säger att det är torka har bara keffa kranar!

            Är det gräset som förstört ditt språkbruk? Om du inte är turk borde du inte blanda turkiska och svenska.

              Men keff kommer väl inte från turkiskan?

          ..fast du vet inte i vilken del av landet jag bor i men soft för dig blir avundsjuk:)
          Jaa jag har dåliga kontakter då jag har famiöj nuförtiden och vill vara så diskret jag kan.
          Men det ÄR faktiskt torka i hela sverige, så du hade tur 🙂

            Nej det är sant, verkligen dumt av mig att anta att alla är från Stockholm. Jag tycker inte ens om Stockholm, min dröm är att flytta till Norrland och ha en egen cannabisodling ? Hoppas du får in nåt snart nära dig med.

        Vill inte moralisera över själva rökandet men undrar lite över hur alla som tar illegala droger tänker kring att det är den verksamheten som orsakar skjutningar runt om i diverse delar av landet, där såväl kriminella som icke-kriminella drabbas.

          Det är statens ansvar. Legalisera cannabis t.ex, skulle lösa mycket.

            Att legalisera cannabis skulle vara en väldigt liten del av lösningen då det är andra droger som genererar de stora pengarna.

            Nu bor jag i Mass, USA så cannabis är lagligt här och jag och sambon röker då och då. Men jag ogillar verkligen inställningen: ”statens ansvar”. Om man köper illegala droger bidrar man direkt till en extremt negativ samhällsutveckling och till att kriminella gäng etablerar sig och startar konflikter. Att skylla på staten och tycka att man själv har noll ansvar är att gömma sig bakom mycket tunna argument. Man ger pengar, svart, rakt ner i fickan på tunga kriminella nätverk som använder de pengarna till inköp av vapen, sprängmedel etc, betalar sina 12-åriga runners för att själva undvika polisen osv. Genom att köpa illegala droger bidrar man till så mycket skit men borstar bort det eftersom man själv är medelklass och inte behöver bo i de områden som drabbas av de kriminellas skjutningar och sprängningar.

              Ja, och därför bör man legalisera här med. Statens ansvar.

                Ska vi legalisera allt då? För det är ju inte som att i länder med laglig marijuana förekommer ingen kriminalitet kring andra droger?

                Ditt ansvar nu då? Och legalisera alla droger eller bara cannabis? Var ska du dra gränsen. Och varför är det ok att stödja kriminella nu? Vänta med att köpa tills det blir lagligt. Hur kan du motivera att köpa illegalt nu?

                Skulle du vilja bli opererad av en läkare som rökt på kvällen innan?
                Vill du lämna ditt barn till en pårökt pedagog på förskolan?
                Vill du åka med en Taxichaufför med droger i kroppen?
                Tandläkare som nyss rökt på, din egen tonåring osv osv.
                Jag vill inte leva i det samhället.

                  Om du bara visste hur många av dom där som dricker alkohol och/eller tar lugnande.

                    Whataboutism i sitt esse! Two wrongs dont make a right vettu

                  Är inte för legalisering men dom där argumenten var ju bara dumma. Alkohol är lagligt och ändå så du ju inte behöva bli opererad av en bakfull kirurg, lämna ditt barn till en full pedagog eller åka med en onykter taxichaufför

            Legalisera cannabis så byter de och säljer tyngre grejer.

              Ja men de som röker är inte de som köper tyngre grejer. Speciellt inte när det är lagligt. Det är när det är olagligt som det lättare leder till annat tyngre, just för yngre som vänder sig till de skumma typerna för att köpa. En vacker dag har de inget röka att sälja men ”jag har det här i stället” som de kan tjäna mer pengar på. Det kommer man undan om man legaliserar gräs.

        Har inte rökt på snart 10 år, hade en period innan jag träffade min nuvarande sambo då jag vinade och rökte ganska mycket och gud vad jag kan sakna den tiden ibland.

      Haft tandvärk hela dagen så inte en jättenajs dag. Dock skönt med helg!

        Gå till tandläkarn. Finns akut hjälp även på helgerna.

          Ja det gör ju det, men väntar nog lite till…Tror kanske att det bara är en visdomstand som växer, svårt att avgöra just nu.

            Har du inte citidon hemma. Dom är bra mot tandvärk. Alltså den där tomten på bilden. Mycket har man sett men det var något nytt. ?

              Nej jag har Alvedon och några Ipren. Citodon får man väl bara på recept??

              Citodon är fruktansvärt

                Tycker det funkar bra mot smärta jag.

                Ja, mycket värre än Cannabis..men lagligt..

      Jag har haft en skön fredag- sytt, lyssnat på poddar och druckit vin

      Hade mitt livs sämsta sex. Han gick hem nyss och nu ska jag ta fram godis. Godis gör mig aldrig besviken.

        Varit ute med min partner och ätit middag. Sjukt trevligt att komma ut och göra något, även om det bara varit att äta middag på vår favoritpub. Varit sinnessjukt dålig på att göra något annat än jobb, träning och vara hemmet de senaste månaderna pga en intensiv jobbperiod.

          Du känner väl i vilken tand det värker?

      Okej. Har myskväll med pojkvännen och sitter här och funderar på när fan jag ska våga göra slut.

        Bara gör det! Nu!

          Ja gör det

    Vad har hänt med Simon Sjögren? Han gick ju från Bella till Perfect Day, men verkar inte jobba kvar?

      Vill också veta!

    Min brors syster har fem barn och tog i somras en liten hundvalp (blir ca 2 kg som vuxen). Många varnade redan då att det blir mycket jobb, men hon menade att de nog är beredda på det. Jag har redan förr varit motvillig att min egen hund ska vara med barnen eftersom de jagar den, kastar saker på den och drar hänsynslöst i kopplet.

    Nu har de haft hunden i ett par månader och mina farhågor har besannats. Hunden får endast vara på en liten begränsad plats i huset, de låter den äta allt mat barnen matar den med, den släpps ut ensam på gården (utan staket) i långa stunder obevakat. Barnen jagar den, lyfter den i nackskinnet och skriker åt den. Den verkar också otrygg, osäker och morrar en del.

    Mitt hjärta brinner för den. Vet inte vad jag kan göra åt det. Ville mest bara lätta mitt hjärta.

      Men ANMÄL!!! Om du inte har pratat med dom. Annars anmäl anonymt. Det tycker jag man är skyldig att göra om man ser djur eller människor fara illa

        Ja anmäl till polisen. Stackars lilla hunden ? Du är en av de få som kan rädda den så gör det! ❤️

          Nej, anmäl till länsstyrelsen. Många gånger, gärna med bevis.

          Ja anmäl lova det. Det värsta som finns när djur eller barn far illa.

        Prata med dem om att anmäla.
        Få dem till att inse att hunden behöver en ny trygg ägare.

        Än är det inte försent för denna stackars valp att formas till en trygg jycke.

      Anmäl NU!

      Ursäkta språket, men, fy fan vilka jävla idioter!

      Jag har noll erfarenhet av hundar, men den miljön känns inte okej för hunden. Kan du tänka dig att kontakta någon för att få den omhändertagen? Jag har som sagt ingen aning om hur sånt fungerar.

        Det lär tyvärr vara mycket svårt att få den omhändertagen. Men samla bevis i form av film och bild och anmäl till länsstyrelsen.

      ”Min brors syster” haha wtf, räcker med att du skriver ”min syster”
      ?

        Min syster har en bror som inte är min bror. Hon har även en mamma som inte är min mamma. Tänk utanför kärnfamiljen så kanske det kopplar.

        men om hennes brors syster inte är hennes då? tänk halvsyskon 🙂

        Hahaha. Min mans syster, skulle det stå. ?

          Tack för att någon hade lite humor 🙂

            Snygg efterhandskonstruktion? lätt hänt att tänka fel ibland. Inget att skämmas över.

        Haha Hanna, så efterblivet skrivet ? roligast att du inte förstod själv.

      Detta är alltså en liten chihuahua ,eller samma storlek. Skräm skitungarna med att den kan faktiskt bryta benet om den hoppar från soffan. Hände en vän till mig,blev ingen billig räkning hos veterinären. Småhundar ska inte lämnas till barn under 12 år. Jag har vägrat sälja valp om den är menad till nåt barn under 12 år. Jag blir så förbannad att vuxna kan se på detta utan att göra nåt ! Ta hunden därifrån omedelbart.

        Man ska inte sälja någon hund alls om det är menat åt ett barn under 18 år…

          Menat åt ett barn? Det finns väl barn i många familjer som skaffar hund?
          Det är föräldrarnas uppgift att se till så barnen förstår hur man behandlar ett djur. Barn och djur är en bra kombination.

      Usch!! Hatar barn och föräldrar som inte uppfostrar dem . Anmäl

    Vad är grejen med folk som utnyttjar sina barns diagnoser i pengarsyfte? Typ liv grenell som tigger en ny tv och skriver om att hennes dotter har autism och son troligen FLERA diagnoser, han är ett år. Eller att hon skriver om sin dotters onani vanor. Lägger upp videos när barnen badar eller får på potta!?!? Varför skyddar ingen barnen på socialamedier?

      Hon är väl rätt ung och har väl ingen gymnasieutbildning ens, svårt att få jobb då.

      Vadå, onanerar hennes dotter och hon tar upp det på tv???????

        Nej? Hon tar upp det i sin blogg. Hon passar även på att be om en ny tv.

          Men..varför tar hon upp sin dotters onanivanor öht???

        Läsförståelse?

      Dunno, men min ena förälder utnyttjade mitt handikapp för att få maxbelopp från försäkringskassan för att ”ta hand om mig då jag behövde extra mycket tillsyn etc”. In mig ass jag var självgående som 11 åring som var trygg hemma ensam, lagade enklare middagar till hela familjen, höll på med en idrott och dessutom gjorde bra ifrån mig i skolan. De enda som behövede extra tillsyn var mina föräldrar. Har dessutom fått min diagnos upphävd idag, den var felaktig.

        Hemskt. Just i Livs fall känns det som att hon har verkligen tryckt på för dottern ska få en diagnos vid 3års ålder. Vilket är totalt felaktigt av bup att göra då flera typiska tecken för autism kan växa bort vid 3-4år. Det känns som att hon vill vara så speciell som möjlig. Stå tex ”funkis mamma” på hennes instagram och hon tar varje tillfälle att påpeka att dottern har autism även om det gäller helt vardagliga saker.

      Ingen tvingar någon att skänka henne en TV. Tigga är inte förbjudet.

        Fast problemet är inte att hon tigger en tv. Problemet är att hon utnyttjar sitt barns diagnoser för att få en tv och lägger ut högst privat info om sina barn utan deras samtycke. (De är för små för att ge samtycke)

    Ska slänga på mig min Powerkostym som alltid får mig att känna mig så braaaa.

    Den är förresten sponsrad av Ellos.

    Fler än jag som blir ledsen av alla Instagram-tävlingar där man ska tagga två vänner för att vinna? Såklart ett litet problem i det stora hela men det blir ändå så jäkla påtagligt just då för mig.

      (För att jag inte har några vänner alltså. Glömde skriva det, heh..)

      Japp, samma här!! Såå många tävlingar jag sett som jag velat delta i… tiiiills jag läser att man ska tagga minst 2 vänner.. Har ingen att tagga…

        Det är då man gör 2 (eller hur många som behövs) fuskkonton och hoppas på det bästa

          Eh va nej? Gud vad konstigt ju..

            Nej, inge konstigt alls. Tror du alla konton är äkta?

        Skaffa två fejkkonto tills ni hittat nya vänner❤️

          Men HUR PIN om nån av ens följare skulle vara med i samma tävling och se mig tagga 2 fejkkonton?

            Du behöver ju skaffa dig riktiga problem ?

            Men se till så det inte syns att det är fejkkonton då? lägg upp bilder på träd/blommor/whatever…

              Haha ? hur mycket tid ska man lägga på fejkkonton för att kunna vara med i en tävling?

              Herregud, tagga något hundkonto eller memekonto eller vad som helst.

                finns ju de som är tillräckligt desperata..

        Skönt att man inte är ensam i alla fall :/

      Samma här. Har ingen att tagga.

        Vet att det låter töntigt men det känns så himla orättvist på något sätt. Jag vill ju också tävla 🙂 Ibland har jag lust att skriva det i en kommentar till företaget men då outar jag ju också att jag inte har några vänner och det vill jag inte göra

          Har också tänkt skriva. Ett DM isf..meeen jag kommer aldrig göra det. Så trött på det. Även tävlingarna där man måste ha öppen profil, jag vill inte att ändra ska se mina tråkiga bilder men 0 likes ha ha.

          Tack för input, jag har pysslet ihop en liten julkalender till december och fått ihop 24 sponsorer, för att ge tillbaka lite… Eller ngt. Oklart. Ett tack till de som följer mig pga att de varit viktiga under mitt tillfrisknande typ.

          Har funderat på upplägg och var inne på taggning för tycker motivering ofta blir en tävling i vem som har det värst. Men blir inte tagga två vänner heller.

          Vet dock inte vad jag ska ha då hehe? Man får väl lotta ut theese days? Sen januari?

            Kanske en annan sorts motivation, typ på rim, eller skriva något man är tacksam över etc?

      Det känns som att många här på bloggbevakning känner samma sak, inklusive jag själv. Tänk vad många vänner vi skulle kunna tagga ifall vi lade till varandra ??

      Just nu har jag hela sex följare på Instagram, vilket jag förvisso är glad över då det ändå är sex bekanta som frivilligt säger hej till en haha.

      Undrar hur folk ska göra nu när gilla funktionen tas bort? Man ska alltså inte kunna se hur många som gillat en bild.

        Åh den ska tas bort alltså? Inte mig emot tror jag …
        Tycker däremot att det är synd att man inte längre kan se när andra följer nya konton, jag har upptäckt nya och bra konton via den vägen. Det ger inspiration.

        Man kommer se hur många som har gillat bilder som man själv har lagt upp. Men du kommer inte att kunna se hur många som har gillat tex kenzas bilder.

        Men den som lagt upp bilden ska väl fortfarande kunna se det? Bara dolt för alla följare om jag förstod det rätt

          Jo, så var det nog.

        Har inte den redan försvunnit för er? För jag ser inte hur många gillningar någon annan har, står typ ett namn ”och andra” eller ett namn + ”tusentals andra” på stora konton.

        Ser som sagt sjäkv antal likes om jag går in på respektive bild, men inte bara i flödet liksom. Trodde det blivit så för alla?

    Vilket är ert favorit SATC-avsnitt?

      Roligast var väl när Mr Big några år efter seriens slut gick ut och kallade Carrie slampig.

      När en person stulit Charlottes babynamn. Hon får veta på ”vännens” babyshower. När Samantha kommer in i rummet och förstår vad som hänt är hennes enda kommentar ”you bitch!”. Det har gjort att jag aldrig avslöjar vilka namn som mina barn ska få förrän de är födda och vi bestämt oss.

        Haha, det roliga med det var att Samantha var sur redan innan för att hon inte ville vara på en tråkig baby shower.
        Men hon kunde inte komma på en ursäkt att dra.
        Så när Charlotte berättade om namnet tog hon det som ursäkt och överreagerade.

          Jag tolkar det mer som att Samantha är en otroligt bra vän och tar Charlotte i försvar för att hon vet att det är en big deal för henne

      Det näst sista när Carrie flyttar till Paris. Alla hennes outfits, miljön, scenerna när hon går runt ensam i Paris och bland annat matar hunden på caféet, osv. Det är något otroligt mysigt över hela avsnittet

        Tyckte sista säsongen var den sämsta faktiskt. Den var inte alls så sex and the city-ig tyckte jag och det blev mer och mer produktplaceringar som förstörde. Som att handlingen skrevs för att få in så många märken som möjligt.

        Själv gillar jag säsongen när hon är otrogen mot aidan med big bäst. Däremot är Carrie den jag stör mig mest på av tjejerna. Hon är rätt ego och lyssnar inte på de andra utan vänder diskussionen till att alltid handla om henne. Som om hennes problem är viktigast i allas liv. Hade en kompis förut som var likadan så jag tolkar väl in henne där också?

          TS frågade vilket avsnitt som var bäst, inte vilken säsong

            Ja och jag spann vidare på kommentaren om ett avsnitt i sista säsongen.

            Fick du hjärtinfarkt när du scrollade lite till och ser att det diskuteras om man kan tänka sig att dejta kortväxta under nästa kommentar?

              Hahha, bra pik!

        Älskar scenen när hon sitter på caféet och matar hunden med bakelser! Allt ser så delikat ut – miljön, outfiten, bakelserna, hunden. Fantastiskt. Har sparat en bild från scenen med hunden i kameraalbumet.
        Vill hitta ett sånt café och en sån hund och mata den. Ser Elegant slafsigt ut. Ja du ser hur jag går igång på den scenen. ?

      Älskar när Samantha dejtar en dvärg.
      Hon stör sig på att han handlar på barnavdelningen och han frågar om hon handlar på ”stor och horig”. Brister alltid ut i skratt när jag ser det avsnittet.

        Fast han var inte dvärg, bara kortväxt. Men sjukt bra avsnitt. Om jag minns rätt, var han typ perfekt (samtalen, humorn, sexet) men han var helt enkelt lite kort i rocken.

        Skulle ni kunna dejta en som ni tycker är för kort För eran smak, fast är typ perfekt på alla andra plan?

          Ja. Jag hade en relation med en kille som räckte upp till mina bröst. Har nog aldrig varit så kär i en man

          JA! Jag var ihop med en kille som var 1,70. Lika lång som jag.
          Hade dejtat honom även om han var 1,60.
          Han var rolig, smart och bästa ligget ever!

            Tills jag träffade min nuvarande var mitt absolut bästa ligg/umgänge en snubbe som var jämnkort med mig (under 170cm), samt hade en kuk mindre än medel, herregud som han typ överkompenserade detta ??

      Alla. Vet inte hur många gånger jag sett den. Är så superbra. Inget avsnitt har varit dåligt.

    Japp, samma här!! Såå många tävlingar jag sett som jag velat delta i… tiiiills jag läser att man ska tagga minst 2 vänner.. Har ingen att tagga…

      oj hamna fel

    Att vara förblindad i en inledande kärleksrelation med någon är som bekant något många av oss är experter på. Annica Englund hävdar nu i en bloggpost att hon hittat rätt, ej destruktivt denna gången etc etc Hur vet man? Det känns ju alltid bra i början, tänker jag, men först i efterhand tenderar ju saker och ting att låta skenet bedra…

      Men får mina misstankar när killen inte vill synas på hennes blogg. Hon dras till killar som är dominanta. T o m filmstjärnor visar upp sin partner för man äskar varandra och vill visa det. Han är ju redan känd.

        Mnja…det där med att inte synas kan bero på helt andra anledningar. Min sambo är känd inom sin bransch och jobb. Så känd att han gör ”meet & greets” med fans på mässor, har merchandise och stora sponsorer etc. Men han är väldigt privat av sig och visar upp extremt lite av sitt privata liv och hans ”fans” vet att han har flickvän men inget mer om mig, inte ens att vi är sambo. Det beror dels på att han är privat av sig och inte vill bygga en plattform kring sig själv utan sitt jobb och sin talang. Men det beror också på att det finns så jäkla många knäppa människor som tror att de har rättigheter till en ”kändis” bara för att de ser dem på TV eller nätet. Det handlar om hans och mina säkerhet och att minimera risken för knäppa stalkers (han har redan en som mailar flera gånger om dagen).

        Nja fast asså nej. Vill ens pojkvän inte synas på sociala medier – min sambo hatar sociala medier – så respekterar man väl det ändå. Inget bevisar väl att man är kära i varann bara för att man lägger upp en bild eller en novell om hur jävla underbar han är. För det är såna förhållanden som vanligtvis brukar gå åt helvete.

      Jag får faktiskt vibbar från det där, vet ej exakt varför men kanske för att jag själv har en historik med dominanta killar och projicerar.

      Fast om man är lycklig och allt känns bra NU kan man väl inte gå runt och måla fan på väggen? Eller kan kan man ju, men det känns väldigt onödigt ?

    Kan inte berätta för familj eller vänner för jag skäms. Men idag är det typ bortglömt, vi pratar som om inget hänt. Vet ej känns som jag redan förtränger. Skulle aldrig accepterat detta förr. Min sambo blev arg, urflippad på mig igårkväll. Skrek och kallade mig saker, som han brukar när jag gör honom arg. Jag gick in o satte mig på golvet i vårt sovrum, då kom han in och skrek på mig. Han slog mig tror jag, minns knappt. Tog mig i håret o tryckte ner mig och kan ha slagit eller sparkat. Han bad om ursäkt. Allt är ju mitt fel som gör honom så arg, yeah right. Jag vet att jag inte gör något fel. Men hur kan jag stanna? Hur blev jag så dum. Trodde aldrig detta skulle hända

      Du är värd mer. Lämna.
      Berätta allt för nån du känner tillintetgöra: vän, syskon, förälder, arbetskamrat, chef, sjuksyster, polis.
      Nånstans finns någon att prata med.
      Ingen, ingen, ingen kommer att döma dig på något vis. De kommer att hjälpa.

        Inte tillintetgöra. Tillit till.

      <\3 du är värd mer och det är inte något att skämmas över

        Har varit med om liknande, det är verkligen en chock. Man blir helt ställd.

        Berätta för nån nära vän, eller vänner, så känns det bättre. Eller.. en del vänner kanske får dig att bli förvirrad men du ska höra på dina känslor. Det är komplext och kom ihåg att du har tolkningsföreträde, ingen annan.

        Du behöver tid för att processa känslorna men ja, jag tycker också att du absolut ska lämna honom. Helst polisanmäla, för att han ska ta ansvar för sin handling/sitt brott och att du ska känna att du markerat för dig själv att det var han som gjorde fel, inte du, men det avgör du såklart helt själv.

        Det är inte fel att inte anmäla, om du känner så, men du har grundlag för anmälan i alla fall. Det ska du inte tvivla på.

        Det kan också kännas svårt att göra slut med en gång så börja bara med att få lite distans och försök sova borta ett tag, du behöver inte ta några stora beslut just exakt nu. Bara kom dig bort till att börja med.

        Det allra bästa är ifall du så snart som möjligt googlar fram en psykolog som du tycker verkar bra och bokar ett möte.

        Det hjälper att få sortera tankarna och känslorna. Också att få perspektiv genom att prata med någon som har erfarenhet av hur man reagerer i såna situationer, liksom få bekräftelse att man är normal och även få vägledning.

        Kom dock ihåg att inte alla psykologer är bra så åker du på en nitlott – försök med en ny tills du finner en du trivs med.

        Annars kan du bara ringa till exempel https://www.jourhavande-medmanniska.se/ eller liknande nummer, de hjälper också till med att sortera tankarna.

        Vad du än gör, håll det inte för dig själv, för din skull. Prata med någon. Och om den personen inte hör på – försök med någon annan.

        Och till sist – det är inte ditt fel och det är inte ditt ansvar att hjälpa honom, även om ni fortfarande har känslor för varandra. Sätt dig själv först. Det är svårast i början men det blir bättre. Ta hand om dig <3

        PS. 'när du gör han arg'? Du gör han inte arg – han ska äga sin ilska, ingen annan!!

      Du måste berätta för någon! ❤️ Finns det en vän eller släkting du kan ringa? Det är ALDRIG okej att bli slagen eller attackerad på det viset. Massa kramar till dig!

      Lämna ❤️

      Lämna på en gång!

      Du kan gå nu. Även om du stannat kvar tills nu så kan du fortfarande ändra på det. Du kan lämna honom o situationen. Det finns skyddat boende o stöd att få. Stanna inte kvar. Bli inte en till pinne i statistiken över kvinnor dödade i nära relation. Du har inget att skämmas för. Det är han som ska skämmas!

      Han mår inte bra som gör såhär. Men du kommer aldrig att kunna lösa det. Ni kan prata med någon tillsammans om du inte vill lämna direkt som alla skriver. Hur mycket du än älskar honom eller inte så kommer han aldrig respektera dig om du bara tar det. För ditt eget välmående och hans så måste du på ett eller annat sätt agera.

        ”Han mår inte bra”
        HON mår för helvete inte bra som har blivit slagen och illa behandlad!
        Hon måste lämna. Våld är farligt. Våld kan DÖDA även om det inte var tanken.
        Hon måste rädda sig ur denna farliga situation.

      Hej jag känner igen mig. den bästa känslan kommer vara om ett år när du sitter i en mysig soffa hos en kompis och tänker: gud det har redan gått ett år sen jag lämnade honom.

      dvs: googla abusive relationship, kolla några bra videos av psykologen på youtube. Inse att du inte är svag: du har varit stark som vadat igenom detta känslomässiga trassel alltför länge. Och nu är det dags att vara stark och lämna. No more looking back. Hejar
      på dig <3

      Inte ok.

      Tänk ALDRIG att du är dum. HAN är dum. Och var snäll i början. Detta händer gradvis. Du är inte ensam ❤️

        Lämna. Ingen har rätt att göra så mot dig! Det kommer inte att bli bättre.
        Lova att du lämnar honom!

      Han kommer aldrig ändra sig.
      Gå nu!! ❤️

    Sveriges snyggaste (offentliga) kvinna är helt klart Bianca. Så jävla vacker.

      Måste vara något fel på dina ögon?

      Hon är inte naturligt vacker. Fillers har gjort sitt.

        Fast hon var vacker innan med. Hon har inte direkt gjort en Kylie jenner eller kissie och gått från ful till fake och lika ful. Hon gick från vacker till fake vacker.

      Hennes läppar har ju blivit helt skeva 🙁 Innan de så ja, EN av sveriges.

      Hennes läppar ser ju helt sjuka ut efter alla fillers, så nej, verkligen inte.

      Berätta vem ni tycker är vackrast istället så blir det här inte en tråd om vad som är fel med en specifik persons utseende.

        Eva Green (hon är ju halvsvensk så jag hoppas hon räknas).

          Clara hallencreutz! Såå vacker. Nån som vet hur lång hon är? Hon måste ha varit modell med det ansiktet.

            Har sett henne på ett träningspass en gång och hon var såg bra ut trots svett. Sen tycker jag vi skall lyfta fram att hon är en duktig konstnär och inte bara ”en snyggt kvinna”. Vi kan bättre än så ❤️

        Lena Philipsson

        Isabella scorupco

        Alicia vikander.

        Nikki Amini alla dagar i veckan.

      Håller med!!!! Hon är så sjukt otroligt overkligt snygg!!

      Jag såg säsong 1 av Wahlgrens värld igår. Hon ser ut som en annan människa. Sorgligt tycker jag.

      Ja om man tycker 20åringar som ser ut som 40åringar är snygga så visst..

      Hon är jätte vacker Bianca. Vem är egentligen naturlig? Skillnaden är väl att de flesta helt enkelt inte står för det. Jag tycker Hanna edwinson är sjukt vacker. Modellång och världens vackraste ansikte typ. Och Gynning är också vacker. De jag inte förstår hypen kring är Isabella jedler och Felicia aveklew.

    Jag blir alltid stressad när min kille går o lägger dig före mig. Det blir en inre stress där jag omedvetet börjar skynda mig och känner mig ”efter”. Ibland är det så illa att jag måste be honom sitta kvar i soffan och låta mig krypa ner före honom. Älskar känslan av att krypa ner först och tycker det är obehagligt att komma till sängen sist. Varför??? Ibland reagerar kroppen som den skulle ha gjort om jag var med i en tävling av något slag. Jag styr inte över detta, vet inte varför det blir så. Någon som känner liknande?
    Jag tycker också att det är stressande när han släcker sin läslampa och somnar före mig medan jag fortfarande ligger och läser i mobilen. Jag kan vara trött och avslappnad innan men i samma ögonblick som han checkar ut blir jag rastlös och obekväm. Vad är det här??

      Jag blir irriterad på min man när han ska gå och göra sig iordning i badrummet preciis när jag skulle göra det. Han hinner först och jag måste sitta och vänta i 10 min till. Suck.

        Ryms ni inte bägge där inne?

        Ja den problematiken har vi ju också och då trissas min ”tävlings”känsla och stress upp ännu mer. Han kan sitta i soffan i timtals men samma sekund som jag går till badrummet ska han också dit och trängas. Och vi får knappt plats där samtidigt. Så onödigt att trängas.

      Haha jag känner samma sak!!! Skitkonstigt. Men känns så mycket tryggare att somna först?! Har egentligen inga problem att somna, men inte alls lika bra känsla om han somnar först ?

        Är likadan. Tycker det är mysigt att somna först medan någon (min kille då) är uppe och pular med något. Känner mig trygg, tror jag associerar det med barndomen när man gick och lade sig tidigt och ens föräldrar var uppe. Det gör mig lugn ☺️

      Haha jag känner igen mig! Eller kanske inte samma stress men om jag sitter kvar i soffan när han lägger sig så känner jag mig meningslös och ba ”jaha, ska jag sitta och se på tv i onödan nu?!”. Händer tack och lov väldigt sällan att han lägger sig före mig.. sker kanske 4ggr per år ?

      Hjälp vad känner igen mig. Kunde tro att det var jag själv som skrivit kommentaren! Jag har precis samma problem. Vill alltid lägga mig först och helst komma hem först från jobbet också så jag hinner vara några minuter för mig själv bara. Blir så stressad om han är hemma när jag kommer och jag genast förväntas vara social m.m.

        Tur att jag inte är ensam, känner mig sjukt udda.? Den där med att du vill komma hem först från jobbet kan jag ändå förstå. Man vill liksom landa. Men varför måste vi somna först.. känns som någon primitiv grottmänniskorest att det är osäkert när flocken sover och allt beskyddaransvar ligger på en själv och ingen annan kan vara redo att beskydda en.

      +1 på den! Vad fan är det som gör detta?!
      Blir orimligt stressad när min sambo är före mig. Av ingen anledning!! ?
      Så dumt. vi måste skärpa till oss tror jag.

        Ja kanske ?
        Men jag vill inte skärpa till mig! Jag vill bara…. vara först!?

      Japp, känner igen mig till helt hundra. Kunde varit jag som hade skrivit detta. För mig tror jag det handlar om att jag har svårt att somna medans min sambo somnar på en sekund och det stressar mig.

        Ja jag blir jätteprovocerad när jag hör på hans andning att han har somnat på en minut.

        En gång fintade jag honom genom att knuffa på honom och fråga vad det var det dribblades om i media angående nån klimatfråga. Jag insisterade på att han Skulle förklara för mig varpå han klarvaket började förklara isarnas smältande eller icke smältande under 40 min och jag som inte brydde mig ett skit just då kunde lugnt somna medan han pladdrade.?

        Jag blir jätteprovocerad när jag hör på hans andning att han somnat på en ynka minutjävel.

      Har inget bra svar på det men OMG jag är precis likadan som du!!

      Jag får kli i huden av osjälvständiga parmänniskor.

        (Och nej, jag är inte singel…)

        Nej då missförstår du. Jag sover bättre utan min partner. När han är bortrest är jag mitt bästa (och normalaste) jag. Jag vill bo själv.

        Pargrejen eller osjälvständighet har ingenting med detta att göra, det skulle du förstå om du visste mer om mig och min sambo och vår relation. Det är här bara en psyk-knäpp som inte har nånting att göra med par eller förmågan att vara självständig.

          Men bo själv då?

            Alla borde ha en egen säng och ett eget sovrum.

            Men sluta dryga dig. Det är inte som man flyttar ut veckan efter man känt att man nog trivs bättre att bo själv. Ge dig och gå och lägg dig.

            Skriv nåt givande istället för drygande, man orkar inte scrolla så mycket skräpkommentarer.

              Eeh, menade inte att vara dryg. Du skrev att du ville bo själv, då borde du ju göra det bara. Hur ska jag veta att det är ”veckan efter du känt att du NOG borde det”. Det var inte så du skrev liksom.

      En gång fintade jag bort min sambo genom att knuffa på honom när han precis somnat och frågade honom vad det dribblades om i media angående någon Klimatfråga. Jag insisterade på att han skulle förklara för mig varpå han började prata om isarnas smältande eller icke-smältande. Jag som inte brydde mig ett skvatt Kunde lugnt somna under de 40 minuter han babblade på.?

      + 1

    Rapport från framtiden år 2030
    Palestina och Israel i fredssamtal 14000, nu lett av den Svenska mellanösternexperten Isabella Löwengrep som kan konsten att skotta dynga och göra sig ett namn. Sidekicker Cissi Wallin som blivit berömd för detsamma…

      Cissi snackar genusanalys med ISIS-ledaren tills han bryts ner fullständigt och ger upp.
      Han lovar att sluta mörda och våldta bara hon slutar tjata.
      Fred på jorden!

        Hahaha!! Garvade högt och väckte barnet.

    Jag vill att Haveristerna ska granska IL!

      Nej, hoppas att de fortsätter hålla sig till intressanta ämnen/personer.

    Har någon här erfarenhet av äggstockscancer?

    Jag har haft ont i lägre delen i magen på ena sidan i en månad nu. Vissa dagar gör det bara ont i en viss kroppsställningar och ändra dagar kan jag ha stickande smärta som kommer och går. Har även känt mig lite lätt illamående sedan i våras samt haft kortare menscykel än normalt, brukar alltid ha 26 och nu kan jag ha 21 ena månaden och 29 andra månaden. Inga mellanblödningar eller liknande. Är så rädd att göra en undersökning pga övergrepp men jag är nog ännu mer rädd för cancer och det kommer upp när man googlar… ?

      Kan nog va en cysta? Haft jättemånga ofarliga, försvann av sig själv men gjorde jääävligg ont när en sprack en gång ?

        Gjorde dina ont även när de var ospruckna?

          Ja, ibland. Jag liksom kände dem ständigt men det var inte alltid att det gjorde ont, men ofta ”högg” det till med efterföljande molvärk.

            Låter ju precis som mina symptom. Blev din mens påverkad?

              Jag minns faktiskt inte, men tror inte det var något jag reflekterade över iaf. Iofs är min mens rätt oregelbunden, min cykel ser ut typ såhär: 27, 23, 24, 26, 30, 26, 21, 31, 26 osv, och det har den alltid gjort. ??‍♀️

      Kan också vara en cysta. Supervanligt. Sluta googla och gå till doktorn . Ta mod till dig och säg att du varit med om övergrepp så kommer dem respektera det. Jag tror att man kan kolla med ultraljud efter cysta. Och kom ihåg att man aldrig behöver göra något som man inte vill! Kram

        Låter ju mkt bättre än cancer! Har du haft sådana?

          Ja. Och en gång när jag vet för jag fick så jäkla ont . Men tror att jag får då och då. Har förstått att man kan ha det utan att det ens känns eller att det är 10/10 på smärtskalan. När jag hade det så fick jag akut ont när jag böjde mig ned men hade lite småont en tid innan. Men du måste kolla upp

        Jag hade en cysta och de såg det med ultraljud. Och hade dessutom en kvinnlig gynekolog som gjorde det (om det kan vara till hjälp för dig).

      Som andra har sagt; troligtvis en cysta.
      Försök ta modet/orken till att kontakta vården, vi här kan bara lugna dig men inte hjälpa dig med svar.
      Berätta att du varit med om ett övergrepp. På vissa ställen kan man önska sig kvinnlig läkare/gynekolog om du tror att det skulle göra dig lugnare.

      Anledningen till att det kan göra ont/ila/sticka till i kroppen är för att cystan/cystorna trycker till andra organ i vissa ställningar. Cystan vill ha plats att leva lite vettu.

      Cystor kan störa hormonbalansen vilket påverkar din menscykel, inget farligt i sig. Kan även tänka mig att du har en inre stress pga din oro för cancer och stress i sig påverkar när mensen kommer.

      Lycka till, det kommer gå fint!

      Jag precis haft det. Symptomen för äggstockscancer kommer först sent i sjukdomsbilden. Scanning gör inte ont. Ta ett djupt andetag och Gyn har massa glidmedel på. Bättre du går och kollar dej. Lycka till. Jag också gynrädd men det gick bra.

    Hur många här tror att Cissi på riktigt kommer fullfölja en socionomutbildningar? ?

      (UtbildNING, såklart)

      Ingen tror det.

      Har hon börjar pluggat??

        Nej men hon har skrivit på stories idag om allt hon gjort typ och att hon ju ska plugga till socionom och jobba på kvinnojour.

          Haha OMG. Inte liksom att bara gå till Stockholms Universitet och skriva in sig. Och 3,5 års studier… Snälla rara ropa inte hej innan du är över ån liksom

            Men urk kan ni tänka er Cissi på kvinnojour?? Baa ”Ah men nu lämnar du det här svinet och sen ska vi se till att anmäla nu genast! Vadå du vågar inte?? Men du har du tänkt på hur ditt val påverkar den feministiska kampen? Nehe inte det.. Jag undrar om du förstår att jag har spelat in det här samtalet och har alltså i princip möjlighet att sprida det här till mina följare på ig imorgon typ? Eller så kan du ju anmäla också det kanske vore att föredra för dig? Jaaaamen oroa dig inte jag står självklart för alla kostnader,NO STRINGS ATTACHED!”

            ??

          Hon försöker plocka sympatipoäng nu. Lite som när Bella börjar koka snabbmakaroner till barnen.

          Tycker ej hon ska ha ett yrke där det råder sekretess.

            Hahahahahahahaha ???

      Haha, älskar att ditt nick är ett av Cissis mest kraktäristiska ord

        Jag tror inte jag haft emot henne som socionom ? Behövs ju olika typer inom alla jobb såklart.

    Har precis fått veta att min kille sedan fyra år tillbaka har en fru och barn i sitt hemland, något han döljt för mig under alla dessa år. Jag är helt knäckt. Hur kan man ens göra såhär mot någon? Hans syskon o kusiner som jag flera gånger umgåtts med har aldrig de heller tagit upp detta med mig eller ens visar något tecken på detta! Asså min värld håller på att rasa samman

      Han vill ha dig som hustru nr 2 kanske?

        Hur kan man ta Axel i haveristerna på allvar? En medelålders man som spyr ur sig skällsord på löpande band. Kallar människor dumma i huvudet, sjuka i huvudet. Blivit dömd för att ha dödshotat en journalist. En sån människa sitter alltså och granskar ANDRA människors klandervärda beteenden. Han är en skam för podden och borde inte få fortsätta.
        Sättet han beter sig på genom att vara så verbalt aggressiv kan bara inte vara okej.
        Och nu pratar inte jag enbart om Cissi Wallin. Hon har med all säkerhet gjort klandervärda saker. Men någon borde fan granska honom. Sjukt obehaglig människa. Det är synd med tanke på poddens potential och att det är bra att offentliga personer granskas.
        Som svar på att människor tycker att han är aggressiv eller för verbal svarar han att man kan skriva det på en lapp och ”köra upp”. Detta är alltså en medelålders man. Inte en pubertal tonåring som börjat hänga i fel kretsar.
        Nä fan skärpning!!!

      Du ♥️ inte konstigt att den värld rasat samman. Han har krossat ditt hjärta och din tillit.

      Jag förstår inte hur svärfamiljen kan skydda en person så?! Hur kan alla sett dig i ögonen utan att säga något. Vad säger han till sitt försvar? Berättade han allt självmant?

        Fick reda på det genom att se vigselbevis på hans mejl (ja jag vet inte rätt av mig att snoka) o konfronterade honom och han förnekade det så klart, kontaktade kvinnan ifråga och hon var lika chockad som mig. Vi båda kommer ifrån samma kultur så detta gör det extra sjukt för såna här saker är extremt tabu hos oss. Han är född och uppvuxen i Sverige med andra ord har han redan uppehållstillstånd o svenskt medborgarskap så inte så att han utnyttjat mig för att komma till Sverige, så fattar verkligen inte varför han gjort såhär. Vad tjänar man på detta??

          Du gjorde det du behövde göra. Om du inte hade gjort det hade du levt i en lögn. Jag tror att högre makter vill att du skulle få reda på sanning. Är det tvångsäktenskap? Vad har han tänkt om äktenskapet? Ska hans familj (sjukt!!) komma hit? Hur kan han ha hållt detta hemligt. Helt otroligt. Det är som en film.

      Vilket as! Du vet säkert själv att han inte är värd din tillit och din kärlek, men det kan ändå vara bra att höra det självklara från någon annan.
      Kram på dig!

        En del knäppisar vill ha många fruar. Tycker han är en riktig skit. Förstår du har det jobbigt.

      Jag hoppas att du gör slut.

      Rekommenderar dig att lägga benen på ryggen och se till att din nästa boyfriend heter Mats ,Johan eller Viktor typ…

        Nej inte en Johan! Jag har dålig erfarenhet av dessa. Dejtade den våldsam Johan en gång och min systers Johan var notoriskt otrogen mot henne under flera år. För att inte tala om Mats Alm…. Viktor kanske kan vara ett okej namn.

          Viktor är ett nice ligg, Johan är velig och vet inte vad han vill. Mats är massör.

            Alltså jag är inte så nice, det tror jag verkligen inte.

              Nej då får vi stryka viktor från rekommenderade namn också. Typiskt.

              Hmm.. något förslag på namn utan dåliga erfarenheter kopplat till det?

                Philip?

        Svenska namn. Varför?

          Svenska män är tydligen aldrig otrogna eller lever dubbelliv. Skönt att veta.

            (Förlåt, män med typiskt svenska namn menar jag..)

            Haha, ah fast det är stora skillnader. Det vet både du & jag.

          Det är ju bara icke-svenskar som beter sig illa ju. Svenska män är OFELBARA. Som Wallinskan ungefär.

      Som en turkisk serie

      Lämna. Finns inte en enda anledning i världen som kan rättfärdiga det han gjort. Han + hela hans familj är svin. Att kunna dölja fru och barn för någon i så många år är så sjukt så jag vet inte.

    Hur nån av er erfarenhet av en ätstörning och lyckats på egen hand ta sig ur den? Jag har insett att jag har BED och behöver verkligen hopp för just nu känns allt hopplöst. Min kropp bara sväller upp och jag känner mig så äcklig och patetisk. Snälla, ge mig alla era tips och råd

      Det finns så mycket hjälp att få mot ätstörningar med väldigt bra resultat. Ta hjälpen. Tror del av framgången ligger i att erkänna för sig själv och andra att man mår dåligt . Varför ta den långa jobbiga vägen när du kan ta den korta enkla?

        För att jag skäms så himla mycket att det känns som om jag håller på att kvävas av min skam och tanken på hur min familj skulle se på mig om dem får veta/börja se hur tjock jag håller på att bli skrämmer mig. Men samtidigt håller det här på att ta över hela mitt liv och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Just nu är jag bara ett fetare tomt skal av den jag brukade vara.

          Jag förstår hur du tänker. Att om du bara kunde bli av med din BED utan att någon ska märka det. Jag vet att din familj vill att du ska må bra. Sätt dig själv i första rummet. Tycker du ska prata med någon i din familj om det här. Säg att du behöver prata om en sak och att du behöver stöd. Jag tror att dem kommer att tycka du är väldigt modig som berättar och duktig om du tar hjälp. Jag vet hur det är att inte vilja prata med sin familj om sina problem. Men allt är inte bara glatt hela tiden. Vad hade du sagt/tyckt om en familjemedlem var i samma sits?

      Tror det är svårt på egen hand, prata med någon du litar på och kan öppna dig för och sök hjälp, skäms inte. Det är inget fel på dig. När du är frisk kommer du vara så tacksam över att du vågade be om hjälp ❤️

        Men det är så svårt att misslyckas gång på gång, ska jag visa det jag har blivit för andra? Då dör jag hellre

      Jag har erfarenhet av att ta mig ur den själv. Kanske inte helt men till den grad att jag har kontroll och glädje och frihet. Självklart ska du försöka få hjälp men det är inte alltid enkelt. Vad du behöver göra är att förändra dina handlingar. Tänk dig 2 dagar av att du klarar det, vad tror du känslan är när du klarat det i 30 dagar…. Ta all hjälp du kan få och red ut vilka känslor du har och vilka dina triggers är osv, men inse att du är den som kan påverka dina handlingar och ju förr dess bättre. För varje gång du misslyckas, försök igen. Och försök rikta fokus på någonting annat och inte ta hela grejen för seriöst. Tillåt dig att vara människa. Var din egen bästa vän.

      Jag har samma ätstörning och ska få hjälp nästa månad hos en klinik. Tog mig 10 år innan jag vågade börja berätta för folk och med hjälp av mina vänner vågade jag söka hjälp. Försök att komma ihåg att du förtjänar ett liv där du inte mår dåligt, och där du uppskattar och respekterar dig själv.

      Tog mig som sagt 10 år, och jag är inte ur det än, men det går. Det vet jag.

      Hade också inställningen ett tag att jag skulle försöka klara det själv. Men har man inte verktygen man får via hjälpen är risken att du gör det värre.

      Sök hjälp, våga! Jag tror på dig!!!

      Ja, med hjälp av boken Mattillåtet

    Igår somnade min bästa vän Plankan in efter att i två veckor ha kämpat mot kramper som till slut blev omöjliga att behandla. Livet är så himla orättvist att han bara fick bli fyra och ett halvt år gammal, men på den tiden hann han verkligen med att charma alla som kom i hans väg. Jag förstår att detta är helt ointressant för alla er, men jag känner mig skyldig att berätta om hur stolt jag är över min fina pojke. Om någon hade frågat vad i livet jag är allra mest stolt över så skulle jag säga Plankan. Hur deppig och värdelös jag än kände mig så fick han mig alltid att känna mig värdefull på något sätt, om det så var att bara göra ett litet ljud varje gång han såg mig eller om det var att han hellre låg och sov på min mage än någon annanstans. Till och med under tiden han var sjuk hoppade han upp till mig för att trösta mig när jag var ledsen.

    Trots att jag inte kan kattspråket så hoppas jag att han förstod hur mycket han betydde och alltid kommer betyda för mig. De senaste fyra åren har det varit han och jag bara. Livet har varit fullt av upp och nedgångar, men så länge vi har haft varandra har vi klarat oss. Nu kunde jag inte hjälpa honom alls och det känns så hemskt orättvist. Han har skänkt glädje åt så många människor under sin korta tid på jorden och då känns det extra fel att han inte ens fick ett halvt liv.

    Han fyllde år på nationaldagen, så varje gång vi firar Sverige tänker jag fira Plankan. Min allra bästa vän någonsin. Du kommer alltid leva kvar i mitt minne, Plankis <3

    Om ni vill får ni gärna skänka en liten tanke till Plankan. Det hade han tyckt om tror jag. I hans värld kunde det omöjligen finnas för många människor att gosa med. Helst skulle han bli klappad av alla samtidigt.

      https://imgur.com/a/fjrJLvn

      Här är den sista bilden jag tog på honom innan han blev sjuk. Den säger väldigt mycket om vem han var. En liten knasboll med huggtänder som älskade att bli klappat på magen.

        Så fin ❤️ Beklagar din förlust och känner med dig ?

        Så fin❤

        Han kommer alltid finnas med dig, på ett eller annat sätt
        ❤❤❤

        ❤️❤️ Beklagar verkligen. Vilket söt bild på plankan ❤️❤️

        Finis! Beklagar!

      ❤️ och vilken fin bild på plankan.

      Jag beklagar Plankans bortgång! ? Man ser verkligen vilken härlig gosboll han var på bilden.

      Jag känner med dig ❤️ vilken fin bild på Plankan ❤️

      Åh, han fick dela födelsedag med Björn Borg?

      Riktigt tråkigt att han inte klarade sig längre.
      Önskar dock du kunde förstå att du är värdefull ändå. Ta hand om dig nu 🙂

      Åhhh dessa djur och vad de gör med våra själar och hjärtan. Så mycket kärlek, tillit och värme. Att bli utvald av en katt är en fin gåva. Så kommer det så satans svåra slutet.
      Jag blir plötsligt bödeln, helt galet och helt omöjligt och oundvikligt.
      Alla dessa mjuka tassar som håller ens hjärta, så många tassar som lämnat med en så stor sorg och saknad.
      Viktor jag beklagar verkligen. Gråt och sakna när du behöver, andas när du kan!

      Beklagar sorgen ? min katt skänker en spinnande tanke till Plankan.
      Och kom ihåg att ingen är egentligen borta så länge vi minns dem.
      ??

      Jag lider med dig Viktor! Katter (och andra djur men jag är partisk pga älskar katter) kan vara så fina vänner! Ska tänka lite på Plankan trots att jag inte kände honom ❤️ Det var fint att få höra om honom även om det är sorgligt att han inte finns hos dig mer.

      Men så sorgligt Viktor. Jag är alldeles blöt av tårar. Så vackert skrivet till din älskade katt. Jag har en av mina sovandes på benen i denna stund. Är tacksam varje dag över att få vara deras matte. Men med stark kärlek följer även rädslan, vi kommer ju att skiljas åt. Hoppas du framöver törs släppa in en ny krabat i ditt liv. En människa som upplevt magin med katter är rik. Lovar att skänka många tankar till Plankan. Det här är en av få saker som jag till fullo kan dela med nån annan.

      Beklagar din förlust. Väldigt fin katt f ö.

      ”Apropå penisbilder är det en annan sak som Claeson uppmärksammats för, både i intervjuer och på sina sociala medier. På ”Assholes online” har hon under åren publicerat flera konversationer med män som skickat bilder inom denna genre, men slutade när det uppdagades att bilderna var hämtade från en porrsajt. Detsamma hände efter att Claeson postade en skärmdump från Grindr, då följarna av förklarliga skäl undrade vad Linnéa gjorde på en app för homosexuella män.”

        Va!!?? Hon snodde bilder från en porrsajt? Så hon är fake? Är chockad. Tyckte dock det var lite väl mycket elakheter och män som spottar på henne på stan, men ändå, fattar inte hur hon kunde fejka sånt.

          Så fort tjejen kom utanför sin port på Södermalm (sojalattemännens hemvist, jag bor också där…) sprang hon på 5 snubbar per kvarter som blottade sig, skrek okvädningsord och raggade på henne.
          NEVER happened.

        Om det här stämmer så är jag uppriktigt chockad ? Det känns så otroligt att någon medvetet skulle spela offer för att tjäna pengar och få cred.

        Fan. Är man chanslös i det här samhället om man inte är beredd att ljuga?

          På riktigt, det här är så deprimerande ☹️ De som får mest utrymme är de som kan hitta på mest och leva med sig själva?

      Jag har alltid trott hon är fejk faktiskt.

        Det räcker med att vara kvinna och ha instagram etc så fattar man att hon är fejk.
        Varför skulle hon få sådär otroligt mycket mer snuskbilder och fula förslag än andra?
        Helt sjuka mängder…och mycket riktigt var det fejk.

          Självklart får en offentlig kvinna mer skickat till sig än någon med ett vanligt konto. Det finns det flera offentliga kvinnor som vittnar om.

          Sen om allt är äkta låter jag vara osagt.

            Av alla saker man skulle kunna ljuga om tillhör det här verkligen det sämre… inte konstigt att ingen vill ifrågasätta det. Om Linnea ljuger så skadar de alla som vågar berätta om riktiga övergrepp och trakasserier, de kommer att få svårare att bli trodda. Desto fulare att ljuga om en sån sak.

            Hon påstår ju att hon fick det redan innan hon var offentlig.

    Hej och gokväll!
    Kan någon förklara för mig om riskerna med Tictok?
    Inget jag har men barnbarnen har och hörde något om det på nyheterna.
    Tänkte på ”14-åriga” Bella som skaffat sig det.
    Är det inte då risk för hennes ”affärer”? Begriper inte sånt men tanken slog mig.

      Det är hittills världens snabbast växande app. Inte helt ologiskt att hon väljer den plattformen

      Appen ägs av ett kinesiskt, regimkontrollerat företag som bl a jobbar med ansiktsigenkänningsalgoritmer. Kina samlar info om personer som använder appen, deras kontakter och närstående. Många varnar för detta, inte minst Säpo och försvarsmakten och inte bara här i Sverige, utan över hela världen.

    Redo för 30 timmars helgjobb ?? önskar fin kväll.

      God’s speed!

    Jag skulle vilja skaffa en sån där gammaldags bakelittelefon att ringa med, men man måste koppla om den på något sätt har jag för mig för att det ska fungera med dagens telefoni. Det borde väl gå att omvandla en siffra på nummerskivan till en siffra man skriver in när man ska ringa med en mobil?

    Barcelona tomte?

    Söker ärligt talat en vän i Stockholmsområdet
    🙂
    Är
    25
    Kvinna
    9411mika@gmail.com
    (Varför inte be om ett mejl här, om det på ngt sätt
    Är
    Dåligt o fråga här
    Så kan ni radera
    Detta inlägg) : )

    Min sambo vill prova på att bo själv och bo särbo ett tag. Vi har vart tillsammans länge (6år). Jag har bott i annan stad och pluggat under vårt förhållande så jag har ju faktiskt bott själv medans han har gått från att bo hemma till att bo med mig. Vi har bott väldigt litet vilket har gjort att vi är på varandra en del eftersom man inte kan gå undan så värst mycket i en etta.

    Jag vill ju bo tillsammans med honom, skaffa familj och hela kitet. Vi har två hundar tillsammans (som jag visserligen äger men vi har ju skaffat de i relationen).

    Han är en otroligt introvert person medans jag är väldigt extrovert. Tror det är därför han också vill prova på att bo själv. Vi älskar varandra och relationen är bra i övrigt. Det är dock det här med att bo själv som han länge har velat prova som har skavt lite..

    Jag behöver lite pepp! För jag är såklart lite ledsen över detta, eftersom det här är ju inget som vi båda vill för jag vill ju bo tillsammans! Finns det fler särbos där ute? Hur funkar det? Hur ofta ses ni?

      Det kan ju vara en jättebra lösning för er, du får kanske söka mer socialt från vänner etc? ?

        Jag får hoppas det. Jag har ett väldigt socialt jobb och jobbar långa dagar samt har hundarna, så jag känner mig sällan ensam när jag väl är själv. Det jag tycker är jobbigast är väl närheten som man är van vid men den antar jag att man uppskattar extra när man ses då. 🙂

      Jag är som din kille och hade gärna bott särbo eller i alla fall haft en övernattningslägenhet att dra mig undan till ibland. Så jag förstår honom särskilt om ni bor trångt!
      Finns det någon möjlighet att låta honom komma iväg någon helg i månaden, till ett hotell eller liknande (eller att du åker bort och låter honom ha lite egentid)? Ni skulle kunna börja där och se om det hjälper.

        Han har redan en lägenhet som han ska flytta till om typ 3 veckor, han säger redan att jag ska sova där flera nätter i veckan – jag känner väl lite att jag också ska få bestämma när jag ska sova var dock om nu han inte vill att vi ska bo tillsammans på heltid just nu 😉

      Vi är särbos, bor i samma stad men har en bättre relation när vi har möjlighet att dra oss undan när vi behöver. Vi sover väl ihop några nätter i veckan, ses 4-5 gånger på veckan ungefär. Ibland mer, ibland mindre.

        Skönt att höra! Tack!

      Jag är som din kille. Bor sedan några månader med min pojkvän men är inte riktigt skapt för det. Jag behöver mer egentid än vad jag får när jag bor med honom då han är ofta hemma och så. Han har inte alls samma behov och kan bli förnärmad när jag drar mig undan. Jag känner mig rent utav kvävd när vi umgås för mkt. Inte för jag inte gillar honom men för att jag har ett starkt behov av att vara för mig själv.

    Någon som kan tipsa om bodylotion och ansiktskrämer och läppbalsam och annat kladd som verkligen återfuktar? Är så torr denna årstid att jag går sönder!

      Elizabeth Ardens eight hour cream till läpparna och CanoDerm till kroppen!

      Laneige Lip Sleeping Mask har räddat mina fnasiga vinterläppar. Kladd för ansiktet är så svårt att tipsa om eftersom alla funkar så olika, men min hud började samarbeta med mig när jag började med asian beauty.

      Locobase repair är den enda krämen som är något att ha för mig vid den här årstiden. Men då är jag extremt torr.
      Jag brukar smörja in hela mig i den på kvällen, då funkar en vanlig kräm på dagen.

      Läppbalsam och torra fläckar: decubal dry lips and spots. Enda som fungerar på mig.

      Canoderm??

      Decubal har en bra salva för läppar och torra hudpartier. Räddade en ceratberoende med soleksem på läpparna och sen dess har jag den alltid. De har lotion också men tror den luktar apa.

      Jag brukar använda oljor, olika sorter.
      Anne Marie Börlind ansiktsolja (tvåkomponenters apelsinblomsolj)a är superbra för ansiktet. Använt den i flera år.
      Bra priser på t ex Apotea.
      Kokosolja på burk funkar till det mesta, särskilt torra armbågar, knän, i hudveck och fötter.
      Likaså att smörja in bikinilinjen om man har använt rakhyvel och som mjukgörare i underlivet.
      Toppen även för en torr och kliande hårbotten.
      Dove bodycréme tycker jag är kanon förövriga delar av kroppen.

      Flytande honung! Askladdigt men ta på på ren hy och låt sitta i typ 30 min innan du sköljer av med varmt vatten, funkar superbra för mig och min yttorrhet iallafall.

      Apoliva body butter argan och almond apoteket. Den är bra.

      Märket Estelle & Thild har en kroppsolja som är förjävla bra dessa torra tider ??

      Hudosils produkter (finns på Apotea) är bra, både att tvätta sig med utan att bli för uttorkad och att sedan smörja in sig med.

      Löwengrip? ?

    Nu har jag nått googles botten och behöver erfarenheter och spekulationer. Min mens (kul samtalsämne) kommer +-1 dag, oftast samma datum, låt oss säga tionde. Inga förändringar i livet, så förstå förvåningen när den dröjde till tjugofjärde i oktober. Hittade ingen orsak (är 35 så lite koll har jag..). Nu vette tusan när jag ska vänta mig den? Någon som kan komma med en bra teori? Och nej, inget med vikt stress oro. Äter inga p-piller, har oskyddat sex, är frisk, vältränad, äter bra och allt det där. Nu har jag fått en hang up på detta, har som sagt aldrig hänt mig innan.

      Kroppen är ett mysterium.

      Kroppen är knäpp och jag tror inte man kan lita på den till 100% när det gäller mens, eller inte när det gäller något egentligen men, ja. Är själv ett bra exempel på det. T.ex 2018, hade mens fem gånger på hela året. I år, ligger på runt 35 dagars cykel, så förvåningen när den den senaste gången var nästan två veckor tidig.
      Hade alltså inte oroat mig om jag var du, kroppen är som sagt knäpp.

      Ålder? Kroppen förändras ju när man blir äldre, och 35 är inte jätteungt i mensperspektiv…

      Min mens ballar ur om jag är stressad, sover för lite, är sjuk, sover för mycket etc etc. Opålitlig jäkel

      Tidigt missfall utan att du visste att du var gravid?

        Händer mig ofta på hösten. En gynekolog sa också att det är en vanlig tid för mensrubbningar. Har att göra med melatonin, pga att vi får mindre solljus

          Missfall händer dig ofta på hösten?

      Ju äldre man blir så får man oftare anovulatoriska menscykler, alltså cykler när du inte ägglossning. Mensen blir då ofta väldigt sen den cykeln men kommer som vanligt månaden efter. Skulle kunna vara det som hänt denn

      Ju äldre man blir så får man oftare anovulatoriska menscykler, alltså cykler när du inte ägglossning. Mensen blir då ofta väldigt sen den cykeln men kommer som vanligt månaden efter. Skulle kunna vara det som hänt denna gång?

      Du har ändå nått en ”hög” ålder vad gäller barnaskapande. Om du verkligen vill hålla koll så använd dig av ägglossningsstickor. Men även som 18 åring så kan mensen bli sen. Om din menscykel i vanliga fall är 28 dagar så förvänta dig mens om 28 dagar +/- 4 dagar efter senaste menstruationen.

    Jag har gått ner 15 kg detta år och trots att jag nu är nära undervikt är kroppen slapp. Kommer den dra ihop sig? Jag är 20 år.

      Ja det kommer den!! Huden är elastisk och du är 20 år och har gått ned 15 kilo. Huden har bara inte riktigt hängt med. Ta det lugnt. Kanske tar några månader men det borde inte ta mer än så

      Drick mycket vatten! Huden behöver fukt.

      Är det kroppen eller huden som är slapp? Huden drar ihop sig själv. Kroppen kanske behöver lite muskler?

      Träna styrka

    Behöver tips! Vill ta kontakt med en ”gammal fling” från högstadiet. Vi är vänner på Facebook, men har inte haft någon som helst kontakt sedan skolan (är nu 30 år). Har sett på Facebook att han är singel, men vet liksom inte vad jag ska skriva… Någon som har ett bra förslag på hur jag tar kontakt på ett bra/smidigt sätt? Tack på förhand ☺️

      ”Tänkte att det var dags att bjuda ut dig efter 15 år. Gillar du mat?”

        Röstar på den här!!! SÅ bra. Jag hade uppskattat att få ett sådant meddelande.

        Åh den var jättecharmig! ? har du dejtat mycket eller är du bara en naturbegåvning på att flirta?

      Ta kontakt med ett roligt meddelande om något skojigt ni var med om back in the day.
      Förläng dialogen. Kom in på nutid. Vad ni gör nu, vad ni jobbar med bla bla bla.
      Hitta gemensamma intressen. Föreslå att ni gör något av dessa intressen tillsammans.
      osv

      Kan man inte vara rättfram och bara ”Tja! Vart lite nostalgisk nu senare. Vill du kanske ses och ta en öl/kaffe och snacka lite?” förutsatt att ni bor i samma stad då.

      Äh ärligt talat vet jag inte men jag har en bekant som var i samma situation som du för något år sedan runt samma ålder och som efter lite trevande på Facebook nu är tillsammans med sin gamla högstadiefling, tycker det är fint ? önskar dig samma utgång!

      Är han intresserad spelar det ingen roll vad du skriver! Ibland kan det oxå kännas så krystat med värsta smarta, roliga meddelandet. Börja med ett Men hej! Hur är det med dig nu för tiden?

        Jag håller med.

        This☝?

    Jag vill höra era egna, personliga historier om upplevelser med gaslighting och att nöja sig med ett förhållande i stället för att göra slut och söka efter någon bättre. Behöver ta ett beslut men vet inte om jag bara är negativ och överdriver.

      Jag har levt 4 år i en komplicerad relation, med en som döljer det mesta, ibland stämmer saker….oftast inte, så jag har lagt ner snokandet och lever i nuet och den biten jag får. Skulle inte förvåna mig om han har tre likadana relationer bakom min rygg, men ställer jag krav/frågor så försvinner han ur mitt liv och älskar man så älskar man. Gud vad man tror annorlunda om sig själv och kan ha sååå fel. Jag kommer aldrig att lämna denna J för när det är vi så…ja ni som vet ni vet känslsn. Läste lite om gaslightning och tendenserna finns, skulle gärna höra mer om din upplevelse!

        Om du lämnar honom kommer du vakna ur transen och se saker på ett helt annat sätt.
        Jag har varit med om det.
        Det är inte farligt att vara ensam.

        Shit vad sorgligt att läsa. Att du slösar ditt liv på någon som du inte ens kan fråga om han är otrogen.

          When you put it that way…ja, det är sorgligt. River i hjärtat av bara tanken på att lämna, finns inte. Men ja, i trans är faktiskt väldigt bra beskrivet. Har mina ”vakna” stunder, men lyckas alltid att lura mig med dessa om, mär, sen…

            Hoppas innerligt att du tar dig ur transen en dag.

      Orkar inte berätta, det river upp för många sår. Dessutom skäms jag. Men så här i backspegeln skulle jag säga stanna inte. Alla förtjänar riktig lycka.

      Glömde säga att jag även träffat hans barn mm. Ena dagen familjeliv, andra dagen ett frågetecken.

      Min variant av gaslighting var att han över tid fick mig att tro att allt var mitt fel.
      Från att ha satt mig på en piedestal i början av relationen så började han bli arg på mig.
      För allt. I början var det större saker men sen blev det oftare och oftare. Och för skitsaker.
      Det slutade med att jag innan vi skulle träffas hade små genomgångar i mitt huvud.
      Jag skulle inte ta upp det och det och det. Jag skulle inte ha motsatt åsikt i någon fråga. Jag skulle inte ge svar på tal utan bara hålla med om allt.
      Men trors detta hittade han alltid något att reta sig på.
      Om jag varit kvar längre är jag övertygad om att det skulle eskalera. Det var bara en tidsfråga innan han skulle slå mig.
      När det var slut kändes det som att vakna ur en dröm. Som att kliva ut ur min kropp och se den här främlingen som hade fogat sig i detta.
      PS! Hans pappa slog hans mamma.

      Det är så fruktansvärt så orkar inte tänka på det när jag inte blir tvingad till det. Lämna. Jag väntade 5år för länge och är fortfarande nedbruten och har en skev verklighetsuppfattning.

      Bara att du tänker på det och vet innerst inne att det finns många bättre betyder att det är dags att lämna.

      Dejtade en kille som var en ”drömkille” utåt sett på många sätt. I början var allt bra och vi trivdes ihop. Sen började jag märka av hans temperament, han hade så mycket krav och allt blev tillslut mitt fel. Började tänka på hur jag skulle ändra mig, säga rätt saker, inte göra honom upprörd. Han blev tex irriterad på mig för han tyckte att jag var för snäll och inte ville fatta beslut. Men när jag sedan började bli mer bestämd så blev han bara sur och tyckte jag hade attityd. Allt vändes emot mig och jag började tänka att det kanske var fel på mig. Tillslut tog jag mod till mig och skällde ut honom för den psykiska misshandel han utsatt mig för och då var han sååå ledsen, men mest ledsen över sig själv och att han blivit missförstådd osv. Vilken psykopat alltså. Jag lämnade efter typ 4 månader och jag är så glad att jag gjorde det! För 6 mån efter träffade jag världens bästa kille som jag numera är gift med!

      Jag var tillsammans med en kille i fem år med några kortare pauser då jag försökte, men inte riktigt kunde, lämna honom. I början var han underbar, väldigt cool, extrovert person som fick mig att må bra. Han gav mig komplimanger och stöttade mig i olika situationer. Efter ungefär ett halvår började det svacka lite, jag tror att vår nyförälskelse gick över däromkring. Han hade alltid haft ett visst temperament men jag hade lärt mig hur jag skulle hantera det men där började det gå ut mer över mig. Hans attityd växlande mellan ömsinthet och ren kyla, jag ville så desperat behålla den där fina killen så jag försökte göra honom tillfreds. Han skyllde sina vredesutbrott på mig, t.ex. genom att påstå att om inte jag hade pratat (”tjatat”) så mycket så hade han inte blivit så arg. O.s.v. det gjorde att jag ifrågasatte mig själv mer och tänkte mycket i banorna ”han är ju egentligen en fin kille, det är ju egentligen bara jag som gör att han blir arg/kylig/otrevlig eller att vi bråkar”. Ju längre vi var tillsammans ju mer tappade jag bort mig själv, jag slutade med det som jag tyckte om att göra, jag tappade kontakten med familjen och vänner. Jag gjorde ursäkter för honom och tog alltid på mig allt ansvar för allt som gick fel. Min hela självbild förändrades under de åren, jag fylldes av självförakt, kände att jag var en instabil människa som hela tiden skapade bråk (är egentligen riktigt lugn och stabil), kände till och med att det var mitt fel när män tittade på mig, att jag på något vis omedvetet var slampig, horig, uppmärksamhetssökande o.s.v. Något jag definitivt inte var, så som sagt, min självbild blev rätt så skev.

      Han slog mig aldrig, men jag skulle kalla det han gjorde för ren psykisk misshandel. När jag försökte lämna honom hotade han med att ta livet av sig, så jag stannade… i fem år.

      Jag bröt mig loss från honom genom att jag på något magiskt vis tog mig iväg på en ensam tågluff i två veckor. I och med att jag reste ensam så tvingades jag för första gången på många år att lyssna på mina egna tankar och jag insåg under resan att jag inte längre var den jag ville vara, att de drömmar jag hade inte längre fanns kvar, att hela mitt liv kretsade kring min kille, jag cirkulerade runt honom som månen runt jorden. Gränsen var nådd när jag under resan hade fått ”smaka på livet igen” och insåg på vägen hem att jag innerligt hoppades på att bussen skulle krocka, att jag skulle dö och därför inte skulle behöva möta min vardag (min kille) igen.

      Att lämna honom var det svåraste jag någonsin gjort och mitt självförakt ( som växte till sig under åren med honom) hängde kvar i många år och jag har gjort många dåliga val men just nu har jag en underbar sambo sedan fyra år tillbaka och har lärt mig att jag visst förtjänar att bli älskad för den jag är.

        Har många exempel på gaslighting i min kvinnliga bekantskapskrets. Nån snubbe mixtrade ständigt med tv-apparaten, datorn och andra elektriska grejer så att kvinnan skulle ”behöva” be om hans hjälp med att tex ställa in saker rätt. Samtidigt som han förstås dumförklarade henne som en oteknisk idiot. En annan snubbe gömde saker för sin sambo, tex pärmar, nycklar, räkningar och sånt. Sen lade han tillbaka dem, visade henne att han hade ”hittat” dem åt henne, utmålade henne för att vara vimsig, slarvig och förvirrad och sig själv som den som hade koll. En annan gubbe blånekade till att ha kysst en annan kvinna utanför krogen, trots att hans fru såg det med egna ögon. Det hade aldrig hänt enligt honom. Hon skulle alltså lita mer på hans ord än på sina egna och andra vittnens ögon. 🙂
        Sen har vi alla män som har försökt att övertyga sina fruar och flickvänner om att de är för fula, för tjocka, för osmarta osv… och så alla män som har ljugit ihop historier för andra om sina fruars och flickvänners ”psykiska problem” som inte existerar.

    Har haft en sexuell relation med en kille i två år som jag har haft känslor för. Skulle ALDRIG vilja ha ett förhållande med honom då han är fel på så många sätt, men nu när jag avslutat det sexuella så mår jag ändå skit? Har jag en sexuell relation med honom mår jag också skit för blir svartsjuk när han är med andra. Han är ett svin också på många sätt.

    Måste träffa han varje dag också 🙂 Vad är era tips? Kommer det bli bättre bara jag fortsätter framåt? Nu det senaste har vi haft en helt normal relation då vi tvingats träffas, men jag saknar han och hans mys. Vill inget hellre än att sova med han ikväll.

      Släpp det och gå vidare. Jobbigt ett tag, det går över. Spela WoW

      Borderline?

        Hur fick du bara det där till Borderline?

      Alltså förlåt, men du vill sova med honom*, du saknar honom*, du träffar honom* varje dag. Du använde ju honom i början, varför slutade du? 🙁

        För jag mår så jävla dåligt när han ligger med andra

          Jaha hahahahah du pratar grammatiskt. Nu fattade jag xD

            Hahahahah så gullig <3 tack för fnisset!

      Jag tror ni kommer börja hänga igen snart. Har varit i din situation och det är Jävligt svårt att ta sig ur det.

      Anledningen till att du mår grisigt är att du umgås med någon som beter sig svinigt!
      Making Bacon kan du göra med någon annan och du behöver inte just hans klövar och tryne.

      Vill gärna inge hopp men hade det likadant i över 3 år.
      Enda som löste det var att han flyttade.
      Attraktionen var för stark, så stark så att den kändes som kärlek.
      Men han var också ett svin, en kärleksrelation hade aldrig gått

    Tips på god (väg) mat jag kan bjuda min kompis på imorgon som passar till rödvin?

      Vägmat? Ska ni ut och resa?

        Vegetariskt.
        Damn you autocorrect, may you burn in hello..

      Antar att du menar veg mat? Rostade rotfrukter i ugn med stekt halloumi till och en god sås gjord på créme fraiche (eller oatlys havrevariant).

      Om du bor i Stockholm, vegetarisk meze från Beirut Café.

      https://www.coop.se/recept/zucchinibiffar-med-parmesan

      Innehåller dock ost och ägg, så är det full blown vego som gäller så passar inte denna.

      Men jättegoda biffar! Jag har ris/bulgur/couscous och en sås på youghurt blandat med sweet chili till. Jättegott

      Idioti. Att du ens vill skriva om det. Skäms

        Huh

      Enchiladas på vegfärs. Med ”tacosallad” på sidan. Med tacosallad menar jag typ majs, lök och sånt men gärna har på tacosen.

      Gnocchi al Telefono ?

      Vegetarisk lasagne med chevré, en go-to rätt och gott med rödvin till. Kan aldrig bli fel! Recept finns på tasteline 🙂

        Chèvre.

      Linsbiffar eller bouef Bourguignon fast veg substitut.

    Jag stör mig enormt på Cissi Wallin! Hon förstör allt. Vet inte hur jag ska hantera ilskan.

      Sluta läs om henne ett tag. Onödigt att gå runt och lägga energi på någon man inte ens känner. Jag stör mig visserligen på många influencers men det är inget som påverkar mitt humör i vardagen, om det börjar göra det kommer jag sluta läsa Bloggbevakning genast!

      För några år sedan fick jag en otrolig avsmak för Läckberg. Hade henne på Insta och varje gång jag såg hennes inlägg blev jag irriterad. Snudd på rasande..
      Insåg hur sjukt och onödigt det var och tog bort henne.
      När jag inte engagerade mig slutade jag bry mig fullständigt.
      Stäng av!

    Jag har alltid haft svårt med relationer av olika dess slag, och känner att det börjar tära mer och mer på mig och min självkänsla. Jag har väldigt svårt att både lita på och släppa in folk pga vad andra gjort innan, och därför blir det svårt att få några riktiga vänner. Allting är en ond cirkel, men jag vet inte hur jag ska ta mig ur den. För så fort jag faktiskt vågar släppa in någon så blir jag sviken, och jag orkar liksom inte mer och det känns oftast inte värt det.

    Det känns som att jag gör så mycket och anstränger mig för att faktiskt bevara relationer, men det räcker liksom aldrig till. Det är ändå bara jag som frågar om vi ska ses, det är jag som hamnar utanför i gäng, det är jag som ingen riktigt bryr sig om, det är jag som gillar den andra mer än den gillar mig. Vad fan ska jag göra? Vill inte vara såhär ensam för resten av livet, det orkar jag fan inte.

    (Har en bokad psykologtid om två veckor och hoppas att hen kan ge mig lite guidning i detta, men tänker om någon känner igen sig)

      Har egentligen inga råd då jag har det precis likadant. Det är svårt med relationer. Du är inte ensam. ❤️

        Relationer är det vanligaste problemet som psykologer och terapeuter måste hjälpa folk med. Säger en del om hur vi människor påverkar varandras mående.

    Är 30 år och har börjat få väldig mkt problem med akne. I tonåren typ ingenting men nu… Det är liksom på hakpartiet för det mesta. Sen har jag fått knottror (som det låter – ej röda som aknen) på kinderna. Förstår inte vad det beror på. Nån som har en teori? Kan erkänna att mina kostvanor är skit så det kanske är det. Använder cc-kräm varje dag och ett billigare puder. Kanske också en bidragande faktor?

      Se till att dina redskap är rena, alltså sminkborste, beautt blender eller vad du använder. Skärp dig med kosten. Byt handduk och örngott ofta.

      Hur ser din hudvårdsrutin ut i övrigt?

      Har du börjat använda halsduk som skaver och irriterar huden på hakan och käken? Börjat äta något som inte passar? Släng ut socker och försök minska på mjölkprodukter. Undvik produkter med silikoner och mineraloljor och använd bra hudvård som inte torkar ut vilket kan göra det värre. Alltid annan handduk till ansiktet och byt den var tredje dag och även ditt örngott. Tvätta ansiktet med en foreo om du sminkar dig så det blir rent. Undvik alkohol denat i tonern Så det torkar ut. Prova Tea tree produkter, finns en mycket bra tvätt från de ceuracle på skin city. Tvätta din halsduk ofta om du använder det såhär års. drick vatten. Kontakta dermatolog alt de på skincity

        Har du slutat med p-piller? En vanlig biverkning av avslutat p-pillerbruk är upphov till akne

          Jag skrev precis under att jag har fått samma problem , sen såg jag svaret med p piller! Jag åt mini piller innan slutade för ca 6 v sen! Kan det vara det? Hur länge ska det hålla på ??

      Jag har fått exakt samma problem nu(33 år) mina kinder är fyllda med stora vita knottrar typ! Blir galen

      Äter du skit så mår kroppen skit. Mvh var fläckfri tills 22 års åldern då jag började äta socker och kolhydrater istället för mat. Nu närmare 30 så är hyn bra pga vegetarisk mat med väldigt lite kolhydrater och enbart lite socker under en helgdag och eventuellt socker i färdigrätter vissa lata dagar. bara att jag får ärr för minsta lilla.. men det hör nog till åldern!

      Låter som Rosacea!? Prova äta Pantothenic acid (B5 finns i hälsokostaffären) ganska stor mängd + zink (för läkningen). Drick även kamomillte gjort på ekologisk lösvikt (du kokar det under lock i några minuter). Hjälper mig!

    Jag har ångest varje dag över att min penis är liten 🙁

      Tråkigt. Låter som att du behöver jobba med det. Ångest kan man få hjälp med.

      Troll brukar ha det ?

      Hur liten? Det finns tjejer som föredrar det.

      Den är inte tjock men den är kort! ???

      Men den luktar som en stor!

        Penisen gör inte någon nytta för någon annan än dig själv ändå.

          Tråkigt när det väl är en kille som är här inne och skriver om ett problem (troll eller ej) så svarar kvinnor på ett så jävla tråkigt sätt här inne rent ut sagt. Varför?

    Fick upp detta inlägg som sponsrad länk på Instagram och kände bara urk. Är detta byggbranschens bästa sätt att locka kvinnor? Fortsätta med klyschan att kvinnor inte kan jobba ihop samt skriva andra okonkreta punkter som ”det finns utvecklingspotential” och ”stora utmaningar” och mena att det ska locka kvinnor? Så pinsam reklam.

    https://www.instagram.com/p/B4ofMJzJeA1/?igshid=1wxrdmfswkh37

      TACK! Stört ihjäl mig på den. Så infantiliserande med alla emojis och det barnsliga språket dessutom!?

      Aldrig hört om denna men stör ihjäl mig på ”byggsandra”, kallar sig själv bygginspiratör och konsult inom bygg men gör bort sig varje gång hon dyker upp på nyhetsmorgon.

      Är det verkligen en klyscha då? Vi var majoriteten tjejer på ett ställe, det gick inte alls. Det var så mycket drama!
      Föredrar att jobba med killar, aldrig några problem då.

        Jag arbetar nästan uteslutande med tjejer (är själv tjej) och jag älskar det.
        Så fina människor som unnar varandra framgång och alltid stöttar, hjälper på bästa sätt.

    Var längesen jag läste aktivt i Öppet spår. Men nu ikväll inser jag hur grymt det är – och hur hög igenkänningsfaktorn är bland flera av era inlägg!!!

    Ni som har kidz, HUR hanterar man släktingars pekpinnar (läs svärmor) om hur man ska ta hand om sitt barn. Hon menar väl men har såå mycket synpunkter och köper kläder i helt konstiga storlekar utan att fråga. Senast är när hon swishar pengar så jag ska gå och köpa ”ordentlig” mat till mitt barn. Jag ger mitt barn ekologisk burkmat då hon ratat allt jag lagat själv… Tänker inte heller kämpa med maten då vi redan har det jobbigt med nattningar och sömn. Snubben inte är till mycket hjälp heller..

      Varit och ibland är i samma situation. Jag trodde jag skulle hamna på psykakuten om jag inte fick sätta stopp. Och det var det jag gjorde. Jag förbjöd henne att köpa sådant vi inte behöver, max 1 pkt vid jul/födelsedag. Eftersom jag var förbannad så så jag att hon är fräck som tog sig friheter i mitt hem med mitt barn utan att kolla med mig först och att jag inte gett några rättigheter alls. Det kanske låter extremt men hon var extrem. Nu lyder hon. Det tog dock några år för mig och jag ångrar så att jag inte sa ifrån från början.

        Så bra! Ibland behöver man vara lite hård, och tydlig.

      Kommunikation!
      Du ger svärmor en lapp med ditt barns storlek som hon kan ha i plånboken, hon verkar ju vara generös vilket är bra.
      Och du kan väl inte klaga när hon swishar pengar till dig, du kan köpa den mat du vill till ditt barn. Hellre en generös och intresserad svärmor än en som inte bryr sig.
      Jag har själv barnbarn och kan ge råd till min son och svärdotter, men jag kräver inte att dom ska göra som jag säger. Men jag har lång erfarenhet av att ha uppfostrat tre barn och kan hjälpa till när det blir problem.

        Tro mig jag är väldigt tacksam för allt hon ger mitt barn och den kärlek som finns mellan dom. Bara blir smått irriterande när man sagt storleken flera gånger och kommer med för små saker, och maten har jag pratat med henne om och då blir hon sur om jag säger ”tack för tips, men vi gör så här”. Då tjatar hon vidare. Vet att jag låter sjukt otacksam, men när man får höra pikar sååå ofta så blir man tills sist lite less och vill bara att hon ska vara tyst och låta mig göra på mitt sätt. Hon är duktig på att slira in kritik i en mening bara i förbifarten.

          Nej, du är inte otacksam. Ingen kan ta din upplevelse och dina känslor ifrån dig, även om det inte är svärmors intention. Ingen meningen med att förminska dig sjäkv, du känner ju vad du känner.

          Btw, oombedda tips och råd är bland det mest enerverande jag vet så jag förstår dig till hundra. Det blir så mkt lilla gumman och klappa på huvudet genom att hela tiden ge ”välmenande tips”. Sätt gränser du mår bra utav!

      Nästa gång hon köper kläder säg ”tack, vad snällt. Men kolla gärna med mig/andra föräldern först innan du köper nästa gång så det blir något vi vet kommer användas.” Händer det igen – upprepa.

    Okej nu ska jag ta modet till mig och, helt anonymt haha, spilla ur mig det här som jag inte pratat med någon om någonsin.
    Jag är 22 och har aldrig haft sex med någon annan. Varje år sedan jag var typ 16 har jag tänkt att ”innan nästa födelsedag kanske”. Jag har fått träna mycket på att känna mig stark i det ändå, de flesta har ju sex första gången i tonåren så jag är ”annorlunda” på det sättet. Det är trots det något som alltid finns i bakhuvudet, som känns lite jobbigt. Det känns onormalt och pinsamt och konstigt. Jag undrar vad det är för fel på mig som gör att ingen kille tyckt om mig på det sättet, eller tjej för den delen. Det gör mig också nervös inför den dagen det faktiskt kommer ske, då jag kommer vara oerfaren och säkert inte våga göra så mycket.
    Jag vet att många är i min ålder och inte heller haft sex, men ingen jag känner så jag känner mig ensam i det. Jag pratar aldrig om mitt ”sexliv” med andra för jag vill inte att andra ska veta, men några verkar veta ändå vad som är sanningen (vilket också känns jobbigt och jag känner mig så icke-vuxen då). Jag hatar att det tynger mig då det egentligen är en värdslig sak. Men samhället gör det till en så stor grej så även om jag själv försöker se det som småpotatis så gör ju inte andra det.
    Det gör också att jag inte vågar träffa killar. Jag är i min trygga bubbla och det känns som att jag är fast i den. Jag har varken tid eller lust för en relation (något jag heller aldrig haft, kysst en gång liksom) men ibland skulle jag vilja våga träffa killar ändå. Provat tinder några gånger men tar alltid bort det, konversationerna tråkar ut mig och vågar inte träffa i tidigt stadie heller. Rör mig aldrig på platser där man träffar nytt folk heller.
    Vet inte riktigt vart jag vill komma med det här. Skriva av mig antar jag, något som varit instängt sedan tonåren. Önskar bara att folk kunde rycka på axlarna om det kommer fram att någon äldre aldrig haft sex och sedan prata vidare normalt, istället för att chockat säga ”va??? Vi måste hitta en kille åt dig” pch göra det till värsta grejen. Suck.

      Du borde fokusera på någonting annat än sex. Sex är inte allt och det formar inte dig som individ och det är inget fel på dig bara för att du inte har haft sex. Alla har inte sex i tonåren, tro inte på allt du läser och hör. Du har sex när du känner för det och inte bara för att ändra anser att du ska ha det.

      Jag är 32 och har inte haft sex och jag kan inte bry mig mindre. Den dagen det händer så händer det men varför jaga på det? Finns annat i livet som jag prioriterar högre.

      Så ta hand om dig och upp med humöret! Du är perfekt precis som du är.

      Det är ju verkligen inte konstigt. <3

      22 år är ingen ålder. Jag var 26. Tror många fler än man tror aldrig har haft sex när de är 22.
      Mitt tips är bara att inte tänka på det. Det kommer en dag då det är dags för dig också. 🙂

      Har en klasskamrat som är 22 och aldrig legat. Skulle aldrig komma på tanken och säga ”låt oss fixa en kille till dig”, tycker inte heller att det är värsta grejen. Herregud, du har ett helt liv framför dig att ha sex i om du vill det. Men det låter som att du vill ha sex/dejta/skaffa kille eller whatever, men inte kommer tillskott eller vad man ska säga och då blir det ju ett problem tänker jag.
      Jag är 30 och har haft sex med 1 person, vi blev tillsammans när jag var 16 skiter fullständigt i att folk tycker att jag borde legat runt innan osv.
      Vet inte exakt vad jag vill säga men vi finns som inte tycker det är konstigt, om du upplever det som ett problem- sök nån form av hjälp, från någon kompis eller professionell, utmana dig själv osv. =)

      Visst finns det väl någon samhällsnorm som kanske säger att det är en stor grej att alla inte slängt sig huvudlöst in i relationer och sex när man passerat 20, men helt ärligt… Jag tror ingen på individnivå bryr sig nämnvärt. Hade jag mot förmodan träffat en tjej som berättade att hon aldrig haft sex hade nog min första tanke varit ”jaha…”

      En normal människa har väl inte ens sex en procent av livet. Om du träffar en kille, skulle du låta en procent av honom vara helt avgörande för vem du upplever att han är?

      Tycker det räcker att man säger att man är singel till nån bekant på krogen för att hen ska utbrista just det där ”herregud vi måste hitta en kille åt dig” o rycker en i ärmen. Kan vi alla bara sluta göra så. Låt folk ligga/bli ihop när helst de själva önskar.
      Hoppas du slutar grubbla på det där snart, antingen för att du legat eller för att du helt enkelt trivs med att inte ligga. ?

      Du är inte ensam, även fast det kan kännas oerhört ensamt ibland! Jag är övertygad om att det är många i 20-25-års åldern som aldrig har legat men nån, och att de allra flesta inte vill prata öppet om detta och istället lider av det i sin ensamhet. Ditt inlägg hade på riktigt kunnat vara skrivet av mig, jag känner ingen mig till 100%. Jag tänker att det liksom kommer ske när det sker, och det är inte värt att ”tvinga fram det” eller stressa över att du aldrig har haft sex. Jag brukar också tänka att jag aldrig kommer vilja vara med en kille som inte kan acceptera allt och hela mig, och då ingår liksom allt mitt bagage inklusive begränsad erfarenhet av att ha legat haha… Och du har dessutom ingen skyldighet att berätta för någon om sitt sexliv, vill du hålla det för dig själv är det helt okej! Känner att min kommentar blev lite rörig kanske, jag vill bara säga att du inte är ensam och att du inte har någonting alls att oroa dig över. Stor kram!

      Sex med andra (särskilt för en kvinna som ska ha sex med en man) är fruktansvärt överskattat. Det är något som alla kvinnor klarar sig utan i livet och till och med skulle må bättre av, utan.

    Jag har dejtat en kille i ett halvår, jag har två barn sedan innan han har inga. Jag har dem varannan vecka. Barnen är små och det är intensivt. Är typ rädd att han ska tröttna ? tips på att få han att orka och stanna? HAN är UNDERBAR.

      Träffas utan barn.

      Prata med honom? Planera er gemensamma tid. Försök hitta tid utan barn.

    Anmäler ni er innan ni går på visning eller dyker ni bara upp?

      Jag brukar bara dyka upp om jag inte känner på en gång att det är något jag med stor sannolikheten kommer att buda på 🙂

      Om det står att man ska anmäla sig så ja självklart.

    Äntligen börjar fler ifrågasätta Linnea Carlsson

    https://www.gp.se/kultur/kultur/med-offerskapet-som-inkomstskälla-1.20349737

    Skrev en kommentar innan om någon vet varför Tictok är en säkerhetsrisk,hamnade i modd.
    Har det inte själv men mina barnbarnen har.
    Tänkte också på en annan ”stor” affärskvinna som i dagarna skaffat det,är det inte en säkerhetsrisk för hennes affärer?
    Eller var i ligger säkerhetsrisken?

      Hej!
      Vill passa på att tacka för ert stöd, tror det var i september, om att bryta upp en långvarig relation där ingen av oss mådde bra. Tror en hette Peter, tack för dina kloka ord! ❤️

      Nu är jag fri. Har börjat träffa andra som får mig att må bra. Börjar inse hur dysfunktionellt förhållandet var. Men nu till frågan.. Hur tusan vet man om man verkligen gillar någon? Ska man vänta att kasta sig in i ett förhållande? Hur gör man om någon tycker om en? Känner mig som en vilsen 16-åring igen..

    Läsa av UVI-test hemma?

    Någon som har koll på hur man läser av ett test för urinvägsinfektion som man gör hemma? Testet visar leukocyter, nitrit och proteiner. Det jag inte riktigt förstår är om alla tre måste ge utslag på testet för att man ska ha urinvägsinfektion? Eller två? Eller en? Vilka eller vilken i så fall? 🙂

      OBS – kommer absolut söka hos vårdcentral i nästa vecka om det inte blir bättre, men vill ändå gärna veta om det är någon som har bättre koll på hemmatest än vad jag har 🙂 🙂

        Många uvi:er går över utan antibiotika behandling! Skulle försöka dricka rikligt, citron o tranbär. Varmvattenflaska mot underlivet kan lätta det värsta svedan och försöka att inte kissa stup i kvarten. Du borde lämna urinodling på vc nästa vecka! Är det fortfarande jätteilla då med sveda/och eller feber kanske antibiotika behövs. Men gör dig själv och samhället en tjänst och testa om lite huskurer gör att det går över av sig självt

      Fick du inte med någon information om hur du läser av testet?

        Jo, men tycker i ärlighetens namn inte att informationen var supertydlig. Eller – det var väldigt enkelt förstå hur man ska läsa av om testet gav utslag för leukocyter, nitrit och/eller proteiner. Men vad det sedan betyder tycker jag inte framgick så tydligt, t.ex. om det räcker med utslag på en eller om det måste vara två. Tänkte mest om det råkade sitta någon här som har koll på den biten 🙂

          Googlade och hittade bland annat detta:

          Kom ihåg att ett positivt testresultat inte innebär att alla tre substanserna påvisats i urinen. Även om resultatet är positivt för endast en av dem, är det högst troligt att något är fel med urinen även om orsaken kanske inte är en urinvägsinfektion. Vi rekommenderar att du omgående kontaktar din läkare som kan ge dig en korrekt diagnos.

          Från: http://www.yesnotest.se/sjalvtester/urinvagsinfektion-test/

          På länken kan du läsa mer om vad de positiva svaren på de tre olika ’utslagen’ betyder. Hoppas det hjälper.

          Positivt på nitrit och leukocyt = uvi men bör endast behandlas med antibiotika om du har feber. Drick mycket, det finns ingen evidens på att tranbärsdryck eller citrondryck hjälper vid uvi men enligt gammal, beprövad erfarenhet så är sura drycker bra.

    En fundering, min psykolog säger att jag är deprimerad. Jag kan nog hålla med om det i att jag nästan aldrig känner någon egentligen glädje eller ser fram emot något. Jag lyckas ha ett fungerande liv och gör de mesta sådant som vanliga personer gör, typ träffar vänner ibland, går ut och hittar på grejer, reser. Men mer av rädsla för vad andra ska tycka och för att hålla ångesten borta och även om jag aldrig skulle ta livet av mig så har jag en viss dödslängtan. Men nu känner jag bara, wtf? Hur ska jag göra för att någon gång få börja leva?

      Känner igen mig så i det du skriver. Brukar tänka att jag inte kan vara deprimerad eftersom jag ändå har ett fungerade liv och hittar på grejer…

        Ja precis allting fungerar isch. Jag började gå hos en psykolog pga att jag tycker att det är så sjukt jobbigt med en massa ångest och jag tänkte att jag kommer få så mycket mer energi om jag slutar noja över saker och drömma mig själv. Men som sagt, enligt psykologen är jag deprimerad, bara inte svårt deprimerad där livet kraschar och det märks utåt annat än med de allra närmaste (om de bryr som om en på riktigt).

          Starkt att du tog tag i att prata med en psykolog och få hjälp!

      Om det funnits botemedel för restlesslegs så skulle jag ta det. Nu är det i din hjärna det kryper, eller står still. Du måste möblera om ditt liv o hitta dig själv på nytt. Jobbigt men sant.

        Har du testat magnesium?

        Funkade för min syrra. Den bästa är Salus flytande magnesium som innehåller magnesiumglukonat. Om det inte hjälper kan du testa att öka dosen så länge du inte får diarré av det.

        Tänk också på att ta det lugnt med koffein och alkohol.

          funkade för mig med, magnesium! Konstigt att sånt ibland hjälper mer än medicin från läkaren..

    Veg
    Damn you autocorrect, may you burn in hello.

      ???

    Jag laddar lite inför black friday, vill bara köpa sånt som jag saknar och behöver. Tycker det är bra att gå igenom garderob och hem, för att se ifall man behöver något, så man inte spontan shoppar en massa, hehe. Tänkte iallafall kanske köpa en tjockare mössa. Jag funderar då på Beanie från Acne studios, och då undrar jag: någon som vet ifall Acne har haft någon bra rea på black friday tidigare år? Samma sak med Filippa K, hur ser deras rea ut? Och med bra menar jag typ minst 20% på allt! För jag orkar inte vänta två veckor om de åndå typ inte ens har några erbjudanden då… 🙂

      Håll koll på Boozt.com, om de har Acne vet jag inte, men FilippaK har de. Det brukar ofta vara bra priser där och kanske är ännu bättre under Black friday.

      Acne har i princip aldrig egna reor. Jag köpte min beanie på Åhléns City i Stockholm där de har Acne, och fick 20% på den genom Åhléns erbjudande!
      Ibland exkluderar dem Acne, men kan vara värt en titt! Samma sak med i princip de flesta märkena! ??

    Hur många har ni haft sex med? … Frågar åt en kompis

      36 st kanske. Är 28 år.

      Vill du få något svar som chockar eller vad är det som är intressant med det? Svaren kommer variera från 0-1000, kul liksom? Fine om man känner människan då kanske det är ”intressant” att veta hur många en legat med men anonyma på nätet, förstår ej.

        Måste du förstå allt? Vad spelar mitt syfte dig för roll? Bara för du e så sablar dryg kommer jag inte ens svara. Olikheter. Vi människor tenderar att vara olika. Men en sak har vi nog gemensamt.. POLLY! Skämt å sido. Tråkiga du

      Va? skulle man hålla räkningen?

        Nej men man vet väl om det är 10, 45 eller 80 🙂

      3

      Ingen aning. Svarar åt en kompis.

      1, min man 🙂

      Ingen aning. Slutade ha koll efter tio ungefär, vilket var runt 20-22årsåldern kanske. Är 30 idag.

      Räknar folk verkligen?

        Tycker inte det är jättekonstigt att/om man håller koll faktiskt.

        Jag räknade förut. Hade en bok och satte betyg. Sen blev jag äldre och slutade med det. Eldade upp boken och har bara sex med min man. Han har maxpoäng.

      50st prick, är 28 år.

      För många innan jag var 30. För få efter 40. ?

      Vad ska du med alla dessa siffror från anonyma till?

      2

      trehundratemtiotålv

      300+

    Varför är vissa namn röda när de kommenterar här inne?

      Vi har en länk till en webbplats.

      För att de har länkat till något, testa att trycka på de röda namnen så kommer du vidare till nån annan sida☺️

      Då är det en länk som går till någon sida. Oftast deras egen blogg.

    Vem är killen som spelar Owen Marvin i Nancy Drew? För en gångs skull är google inte min vän.?

        Åh tack!

    Tips på jobb där ni trivs och tjänar hyfsat bra? Är 39 och behöver ett jobb nu.. Bor i Göteborg.

      Tänker du på jobb utan speciell utbildning?

        Kan tänka mig att plugga men har bara 2 år kvar med CSN.

        Jag är HSP och tycker inte om ”tekniska” yrken så har haft svårt att hitta rätt men trött på att ha dålig lön..

      Hej jag vet att löneadministratörer är ett riktigt bristyrke. Du kommer snabbt upp i en bra lön. YH utbildning på två år tror jag. Bra lön, arbetstider, jobba hemifrån osv. Hade själv pluggat det om jag inte var mitt i en utbildning

    Vem hejar ni på idol? Freddie eller Dao borde vinna
    . Tusse är överskattad.

      Skulle inte förvåna mig om det är riggat för att Tusse ska vinna

        Elelr hur!! Stående ovationer om han sjunger bä bä vita lamm

          Astrid eller Tusse.

            Astrid åkte ut ? Jag förstår inte tjusningen med dao

      Vet inte men så länge inte rockabillytönten vinner så…

    Jag är rädd för att resa för att det känns som att omvärlden är så osäker. Alltså jag kan tänka mig att åka till typ Norge eller Danmark men mer exotiskt än så vågar jag inte vara. Nån som känner likadant haha?

    Inte så att jag tror att random tysk ska överfalla mig men jag tänker terrorattacker, att saker ska hända och att man är så utsatt när man är i ett okänt land där man inte förstår språket och så.

      Skämtar du? Du vågar inte ens åka till typ Kanarieöarna, Grekland eller liknande plats för du är rädd för att..dö?

        Ja typ. Är rädd för att flyga också så ?

      Samma här!

      Bara tanken på att något skulle hända som kräver sjukvård gör att jag drar mig för att åka utomlands.

      Har inte det behovet heller att åka på utlandssemester när Sverige har så otroligt mycket att erbjuda som jag hellre vill uppleva.

      Skulle inte heller ha samvete idag att flyga.

        Ja gud ja, det också! Men precis, Sverige duger absolut för mig. Känns bara som att man blir dömd av att tycka så, att man är konstig som inte vill se världen typ.

        Många länder har bättre sjukvård än i Sverige och det finns tåg. Med tanke på hur avlångt Sverige är så kommer du behöva resa på något sätt ändå om du ska se något annat än ditt närområde.

        Men om du helt enkelt inte är sugen på att åka utomlands så är det ju en annan sak.

      Jag skulle aldrig åka till Turkiet, Thailand eller liknande. Sverige har så mycket att erbjuda, det räcker gott och väl!

        ?

        Förutom sol

      Jag kan förstå dig men samtidigt är en del rädda för att åka till Sverige. Min engelska kompis frågade nyligen hur vi vågar gå ut i Sverige med tanke på alla skjutningar det skrivs om. Min poäng är att jag tror vi blir uppskrämda av media, samtidigt som vi blir rädda för att ta oss ur vår ”trygga zon” som vi inbillar oss är tryggare än det utanför. Om du verkligen vill åka utomlands så låt inte rädslan stoppa dig. Många platser är precis lika trygga eller tryggare än Sverige.

      Impopulär åsikt: Jag kan inte bry mig mindre.

      Hon skulle ha tagit flyget – inte ett dugg synd om henne

        Men hon sätter ju ett exempel. Hon förstår väl att en flygresa inte gör någon större skillnad, men om hon börjar flyga skulle det användas emot henne och flytta fokus från sakfrågan.

          Faktum är att hennes symboliska båtresor har ett betydligt större miljöpris än om hon tagit flyget.
          Oftast krävs att ett helt gäng vuxna flyger åt båda hållen för att rodda resan.
          Att de stora massorna skulle segla över Atlanten istället för att ta flyget skulle kosta sådana enorma summor, i både tid och pengar, att det skulle vara helt omöjligt utom för de mest rika.
          Det skulle alltså bli en klassfråga att kunna röra sig, arbeta på annan ort, se världen.

            Det bästa Hon kunde göra vore ju att åka till en flygplats och ta en tom flygstol på ett flyg (som i övrigt är fullsatt och ändå ska gå).

    Hånglade med en kille för två veckor sedan, båda var skitfulla. Vi hade hängt konstant i typ sju timmar innan vi faktiskt kom till skott och hånglade. Han är otroligt snygg (seriöst en av de snyggaste killarna jag sett i mitt 26 år långa liv), och det var flera tjejer som försökte ragga på honom under kvällens gång, utan napp.
    Jag är skitglad att jag träffade honom, att jag fick så bra kontakt med honom och faktiskt fick hångla (älskar att hångla), men kan inte låta bli att tänka att han inte hade gjort det om han inte var full, att jag blev snyggare bara för att han druckit så mycket och att han säkert inte hade gjort om det om vi träffats igen – för att han är alldeles för snygg för mig.

    Kan liksom inte vara glad över hela situationen, för att jag, fem minuter efter att det hade hänt, började tänka saker i stil med ”Hur kunde han ens hångla med mig, jag som är så ful, när det fanns så mycket snyggare tjejer där?” osv. Vi klickade skitbra och skrattade i princip konstant med varandra, och han kanske är en sådan som inte direkt bryr sig om utseende. Vi har haft kontakt sedan dess också. Men ÄNDÅ kan jag inte låta bli att sänka mig själv hela tiden. Blöh. Hatar min kassa självkänsla mer än allt. Hatar ännu mer att jag aldrig skulle våga erkänna det här om jag inte var anonym.

      Ja såna hjärnspöken är jobbiga. Har varit gift med min man i snart 15 år (jag är 40, han 44) och han har alltid varit och är så jävla snygg. Han får alltid blickar från andra tjejer när vi går någonstans, även fast jag och barnen är med. Vissa dagar är det skitjobbigt (om jag känner mig ur fas, har pms tex) men andra dagar skiter jag i det. Men vant mig har jag inte gjort.
      Men det sitter ju hos mig. Jag vet att han älskar mig och jag litar på honom till 100%. Bygg upp dig själv, träna (om du nu gillar det), var och gör saker på sidan som du mår bra av – då blir du inte lika sårbar och hjärnspökena fäster inte.
      Han är med dig för att han tycker du är awesome, tvivla aldrig på det!

        Låter som min världens finaste mamma. Nä blickar o gillande utifrån är verkligen inte allt. Tror mamma varit minst lika poppis men hon har inte den direkta öppna utstrålningen som pappa har naturligt. Nu är de finaste människorna om de så gått med sopsäckar på huvvena. Ok om nån har större ögon eller vad det kan va de har som är mer attraktivt, du har tydligen ’det’ inte att förakta heller.

    Hej!
    Vill passa på att tacka för ert stöd, tror det var i september, om att bryta upp en långvarig relation där ingen av oss mådde bra. Tror en hette Peter, tack för dina kloka ord! ❤️

    Nu är jag fri. Har börjat träffa andra som får mig att må bra. Börjar inse hur dysfunktionellt förhållandet var. Men nu till frågan.. Hur tusan vet man om man verkligen gillar någon? Ska man vänta att kasta sig in i ett förhållande? Hur gör man om någon tycker om en? Känner mig som en vilsen 16-åring igen..

      Minns dig väl, skönt att höra att allt ordnade sig. Tänk på att du nog fortfarande är sårad. (You’re on a rebound, som de säger på engelska.) Ta tid på dig innan du går in i någonting nytt. Du kommer att veta när det är 100% rätt. Önskar dig allt gott.

    Hör och häpna, kvällens första skottlossning kommer enligt AB inte från Malmö den här kvällen utan Södertälje. Det går bra nu …

    Hur vågar man satsa på sin jävla dröm?

    Och nej jag vill inte bli något med ljusa framtidsvisioner som typ civilingenjör eller ekonom.

    Jag vill måla. Det är allt jag någonsin drömt om men aldrig vågat bli pga dåligt självförtroende.

    Tar bara jobb efter jobb för att passa in men längtar ständigt bort där jag ritar och ritar i anteckningsboken bredvid datorn.

    Drömmer om en webshop där jag säljer tavlor, mår bra, har en hund som jag hänger med varje dag. Men de känns så långt bort och omöjligt för jag är sämst. Inte bra nog. Hatar att sälja ut mig på typ Instagram. Men samtidigt finns de inget jag någonsin längtat så mycket till.

    Hur fan vågar man?

    Känner mig sämst på allt jag tar mig an för att jag är för feg. Livskris deluxe.

    Hjälp.

      VÅGA, and fuck what other People Think.

        Det är inte en fråga om mod, utan om att inte ha något val. Jag känner igen mig så väl i det du beskriver, den enda skillnaden är att jag skriver. En dag för tre år sedan fick jag helt enkelt nog, tog ut alla mina sparpengar och sa till mig själv att nu är det din tur att prioritera dig själv. Sedan satte jag mig och skrev den där romanen som jag har velat skriva hela livet. Nu sitter jag och slutredigerar mitt manus, det bästa jag någonsin har gjort (efter mina två barn). Har börjat skicka in till några förlag, det skall bli så spännande att få feedback.

          Fan. Vad du är bra❤️ Och tack!

            Tack själv. Och du, ta ut svängarna! Kolla vad andra konstnärer har gjort, kopiera för att lära dig. Sedan utvecklar du din egen stil och går din egen väg. Jag brukade översätta stycken/berättelser av författare som berörde mig, bara för att förstå hur de arbetade. När jag väl satte mig och skrev min roman hade jag redan en ”röst”.

        Tack ❤️

      Om du har någon som försörjer dig, Ja.
      Annars, Nej.

        Tänkte jobba på Coop vid sidan om ❤️

          Då är det bara att köra på! Låter som att du redan är påväg ? kapa utgifterna och jobba så lite som du behöver för att gå runt så att du får mer tid över till dina projekt och att bygga din webbshop. Om du har räkningarna fixade kan du ta det lugnt och fokusera på det som är du och vad du vill göra med ditt skapande, istället för vad som ”säljer”.

            Tack snälla för ditt svar ❤️

      Långt svar i modd från en författare i samma situation.

      Kontentan: gör det om du verkligen brinner för det.

    Lyssnar på ljudupptagningarna från rättegången mot kvinnan som misstänktes försöka giftmörda sin sambo utanför piteå. Någon som är insatt i det fallet? Så underlig och manipulativ kvinna alltså..

      Om det är samma som jag tänker på så har jag läst FUP:en. Hon påminner väldigt mycket om min mans ex, vi ska upp i rättegång mot henne snart. Dock inget så hemskt som försök till mord i detta fall men hon är precis lika manipulativ.

      Hon är geudat (galen på pitemål)! Enigt mina källor misstror alla henne utom hennes mamma. Psykopat.

      Jaa, jag har följt fallet sedan allt hände (vi var med i samma fb-grupp och därför var jag så nyfiken) Hon verkar så sjukt obehaglig och totalt känslkall. Sjukt också att ljuga om atr man har cancer. Och så har hon gift om sig. Hade jag varit hennes nya man hade jag sprungit för livet.

    Har någon tips på mindre soffor? Ca 150-160 cm. Gärna lite djupare så man kan gosa in sig. 😀

    Min dator låter som den försöker framkalla en demon, eller ett jazzband?

      Du kanske har lyssnat på för mycket death metal? Det brukar sätta sig på hårddisken.

        Tyvärr inte?

    Blir man steril av att röka ner till filtret eller är det bara en ”urban legend”?

      Aldrig hört men givetvis hittepå… lite som att är grapefrukt och va speciell aktiv så blir du gravid…

        Ät*

          * sexuellt jäkla nya mobil

            Speciellt aktiv medan man är en grapefrukt???

      Eeh du kan nog bli steril/minska din fertilitet bara av att röka en cigg öht. Om du är rädd om din fertilitet så sluta cigga!!

    Hej, första gången i öppet spår idag. Borde plugga men läser era kommentarer. De lättade ångesten över att jag inte pluggar.
    Föörresten, hur gör ni med skamkänslor när ni redan av olika anledningar ligger efter med nåt, och har tendens att bryta helt pga. att det inte blir bra ändå (det viktiga hinns inte med)? Behöver lite pepp. Läser utbildning jag verkligen gillar, men förmår mig inte att ta mig i kragen pga. skuldkänslor att jag missat mkt redan. Nån sim känner igen sig?

      Bit ihop – ta en natt o kör! Ta två… Värt det i slutändan!

      Gör jobbet först, ta ledigt sedan. Då kan du vara ledig med gott samvete.

      Googla på pomodorometoden.

      Sköt upp så länge jag kunde. Hade orimligt många resttentor kvar sista året. Funkade för mig. Blev klar i tid.

    Ebbis debattartikel i Gp som ifrågasätter Linnea Claessons trovärdighet har man ju längtat efter?

    Vantrivs på mitt jobb men gör det bra… men vill byta – söker men typ inga svar på mina ansökningar…. önskar jag kunde säga upp mig… men räkningarna betalar inte sig själv…Är det någon mer som upplever arbetsmarknaden mer kall nu än tidigare… !
    Att man inte ens får svar om att man inte är aktuell för en viss tjänst…

      Ja, hör detta ofta, att man inte får något svar/förklaring öht. Inte ens närman ringer och vill få återkoppling. Det bryter ner självkänslan faktiskt.
      Kan du ta tjänstledigt? Önskar dig lycka till, att du snabbt hittar nåt du verkligen vill göra.

        Tjänstledigt innebär väl ingen lön

          Ingen lön, men tid att fokusera på nåt som ger energi, nya kontakter och slutligen nytt jobb.

      Det skulle kunna va jag som skrev detta, känner exakt likadant! Har gjort en lista på företag jag kan tänka mig jobba hos och ska skicka mitt cv till dem spontant hade jag tänkt, hoppas att någon iaf nappar ?

    Du som fått missfall någon gång, hur länge blödde du efteråt?

      3-4 dgr

        Men det var ett tidigt missfall!

    Jag har ett iphone-problem!! Använder chrome som webbläsare och när jag använder mina AirPods o lyssnar på något via chrome (typ podd) så slutar ljudet så fort skärmsläckaren går på. Alltså får jag välja att autolåset aldrig går på och så får sidan visas hela tiden jag lyssnar. Det måste finnas ett enklare sätt? Har alltid funkat innan senaste uppdateringen av iOS kom. Hjälp mig och jag älskar dig.

      Varför lyssnar du inte på podd via någon annan plattform? De finns oftast på flera.

        Jag vet det. Men det är inte det som är problemet. Det funkade förut – funkar inte nu. Borde liksom gå att fixa.

    Vad tycker ni om Anna Anka? Hon är kanske lite irrelevant just, nu men jag tänkte på henne häromdagen och att hon får orimligt mycket skit. Hon är kanske inte alltid så lätt att ha att göra med, men hon är strong som står för vad hon tycker i vått och torrt och så har hon en färgstark utstrålning som är en frisk fläkt i detta jantelagsland!!!

      Är hon aktuell någonstans? Får fortfarande obehagskänslor av den där broskdieten hon körde!

    Min bror och hans två barn bor cirka 40 mil ifrån mig, så träffar dem max fem gånger per år. Min bror har en tjej som också har två barn sedan tidigare, och jag kan inte låta bli att vara så jävla avundsjuk på dem som får träffa mina brorsbarn oftare än jag. Jag och min brorsdotter har haft en speciell relation sedan hon föddes, vi bara har någon oförklarlig connection och hon har alltid ”valt” mig över typ vår pappa, min andra bror, andra släktingar osv. Och det gör ont i hjärtat att tänka på att hon kanske får den connectionen, och tappar den med mig, med min brorsas tjejs barn för att de får träffas så pass ofta.

    Är det normalt att känna sån här stark avundsjuka? Blir liksom irriterad när jag ser bilder på att min brorsdotter ligger ihopkrupen i knät på min brors tjejs dotter. Det är så orättvist att de får träffas så ofta. Det är så orättvist att jag bor så långt ifrån det finaste i mitt liv.

      FaceTime är världens bästa grej för fastrar på distans. Har själv en systerdotter, är moster. Hon är världen för mig. Jag anstränger mig verkligen för att spendera tid med henne. Jag väljer bort mycket för att kunna vara med henne. Hämtar henne flera dagar på förskolan i veckan osv. Men när det verkligen inte har gått så blir det mycket FaceTime och det möjliggör våran starka relation. Jag är som hennes andra mamma och min syster uppskattar det och tycker det är skönt med hjälpen. Hur som helst tror jag för att ha en stark relation med henne måste man finnas i deras vardag. Man behöver inte alltid träffas men man måste alltid höra av sig flera gånger i veckan

      40 mil är ju inte såååå långt, det är ju typ så man kan åka över en helg bara. Dit på fredagkväll efter jobbet och hem på söndag kväll. Så det går ju att göra något åt saken och inte bara ses 5 ggr per år!

    Ska ha kombinerat dop och bröllop i februari nästa år men har totalt kört fast i det här med inbjudan. Hur ska man formulera sig?
    Någon som gjort likadant och kan komma med tips om vad och hur man ska skriva i inbjudan?

      I februari är det dags. Alla familjemedlemmarna har fått fnatt. Två ska vigas. En ska döpas. Hoppas ni vill komma och se oss inför prästen sköta (oss)

    Min pojkvän sedan 6 månader har gjort slut idag och jag är helt förtvivlad. Anledningen är att han säger att han inte är kär i mig längre, vilket jag ju måste acceptera men efter allt han gjort och sagt (så sent som igår att han älskar mig) förstår jag inte hur han kan gå från så kärleksfull till det här på nolltid. Han vet inte själv. Vi hade ett fantastiskt förhållande – vilket han håller med om – där allt klaffade. 1/2 år kanske låter som kort tid, men vi är 40/41 och har bägge satsat intensivt från första början. Han har 2 barn, jag har inga och det gör såklart stressen ännu större.. jag har svårt att bli kär och om jag nu först ska komma över honom, träffa någon ny och så ta reda på om vi är kompatibla.. klockan tickar om man säger så. Till saken hör att jag i april flyttade till södra Europa ensam, träffade min pojkvän efter tre veckor och sedan dess i princip har lagt all min tid på honom.. jag talar inte språket här än och har ingen jag umgås med annars och inget jobb. Med andra ord blir det svårt att försöka komma över honom utan något som distraherar.. förutom att jag inte vill komma över honom. Kan en man tro att han inte är kär längre men ångra sig när han börjar sakna en (han säger att tanken på att vi inte ska vara i varandras liv är outhärdlig och att han inte vill stänga några dörrar)?

      Beklagar verkligen. Förstår att det är tufft. Usch. ❤️❤️❤️

      Ledsen att säga det men om han verkligen känt att ”tanken på att vi inte ska vara i varandras liv är outhärdlig” och tyckt att ni hade ett fantastiskt förhållande så hade han inte lämnat. Och ”inte stänga några dörrar” är ju en klassisk vill se om gräset är grönare på andra sidan/klarar inte vara ensam grej. Personligen känner jag att antingen är vi tillsammans eller så är dörren igenspikad med feta hänglås. Du ska inte vara ett alternativ att falla tillbaka på ifall han inte hittar någon annan och känner sig ensam. Du är värd mer än så.

      Elakt av honom att ge dig dubbla signaler genom att säga att han inte är kär och gör slut, men samtidigt inte vill ha ett liv utan dig och att dörrarna är öppna. Elakt och egoistiskt.

        Det har du faktiskt jävligt rätt i

      Lev ett fantastiskt liv utan den mannen.

    Anticimex har strött ut kackerlacksgift i badrummet som det alltid är stängt till. Nu när jag borstade tänderna skyndade sig hunden in och tog tillfället i akt att fort slicka två gånger på giftet.

    Är det ofarligt för en mellanhund eller finns det något tecken jag borde hålla utkik efter? Han är inte slö eller har kräkts, utan verkar snarare nöjd över kvällens slut och vill mysa

      Men va? RING JOURHAVANDE VETERINÄR!!!

      Men gud det är ju gift vi snackar om, ring veterinär och rådfråga isåfall

    Jag blir tokig på min menskopp haha. Första mensen jag använde den fick jag in den perfekt och läckte inte en gång, men alltså sen dess (4 månader typ) så läcker den oavsett hur jag sätter in den. Tycker mig sätta in den på samma sätt som först men tydligen inte. Gaaah!! ?

      Ser du till att det blir vakuum? Jag brukar knipa till den i botten efter jag satt in den och vrida lite på den för att vara 100 att den suger till lite (vilket hörs) och är helt utfälld 🙂

        Jo jag känner att det blir ett vakuum ? måste prova känna efter noggrannare imorgon ?

    Någon som kan berätta lite om hur det är att arbeta på ett äldreboende?

      Dålig lön, otacksamt från arbetsgivarens sida, stressigt, nedskärningar hela hela tiden.

      Beror på om du är usk eller ssk, och beror på grundbemanningen. Mitt boende är fabulöst. 3 usk på 10 boende. Ssk har extremt högt betalt (ligger närmare 40 i månaden trots bara grundutbildning) och usk snäppet högre i snitt. Det är trevligt. Bakas, lagas mat, de åker ut till havet, går på restauranger osv osv osv. Visst kan vissa kvällar vara stressiga men generellt är det mesta stabilt pga inte akutsjukvård. Allt är ju relativt.

    Saknar fortfarande en snubbe jag dejtat. Det suger stenhårt. Vi har ingen kontakt idag och inte haft på flera år. Patetiskt. Han ville inte ha mig, slutade skriva eller bry sig och åkte istället och träffade en ny tjej att dejta, gå på konsert med och sova hos. Aj vad ont det gjorde.

    Någon som är full

      Nej, varför undrar du?

      I wish /jobbar natt 5e dagen i rad, en kvar ??

        Femte natten i rad va?

          Hahah jaa ?

    På tal om influensers med låg trovärdighet som fullständigt dränker sin Instagram med tonvis av slumpade samarbeten mellan himmel och jord: Danijela Pavlica? Jesus.. Tackar hon ja till fullkomligt allt?

    Hatar att jobb och fest, mina favoritintressen, inte går ihop…

    Kan vi ta ett moment o prata om Hannas så kallade ”flytt”. Hur många gånger ska flyga hon tillbaka ?
    Hela situationen provocerar mig. Ska hon flytta så gör de men sitt inte o fly tillbaka till Sverige för en gratis fest med polarna var o varannan vecka.
    Är det bara jag eller är de här provocerande?

    1+1=2
    Hanna har nämnt flera gånger att hon ett av hennes mål detta år är att nå en viss summa i omsättning av hennes bolag.
    Att slå något slags rekord och i oktober sa hon att hon var sjukt nära att uppnå detta målet. Tror att anledningen att hon flugit till sverige var och varannan vecka är för att hon får betalt för dessa ”jobb” och pengarna rullar in.
    Sedan håller jag med om att det är så otroligt töntigt av henne och säga att hon flyttat till NY. Hon bor i sverige men har valt tt spendera tre månader av sitt liv i NY, det är ingen flyttt lol

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.