ÖPPET SPÅR

Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!

Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli satt på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts…

727 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Har du hittat på en historia eller ett problem i ÖS? Berätta!

      Tappade min tå i duschen nyss. Kanske sant, kanske påhittat.

        Gör som Pelle Plutt och spika fast den igen ? sann historia.

          Den visan är ju fruktansvärd ? Inte tänkt på det innan ?

            Haha, du har ju rätt ?

        Varför försvann Sindy Niklasson från www?

      Min man är känd, eller hans jobb gör att folk vet vem han är. Han blir igenkänd på stan av de flesta men tycker också att de andra flesta är respektfulla.
      Jag visste inte exakt vem han var när vi träffades och är tacksam för att vårt liv levs i det privata. Han har inga sociala medier eller dyl där han exponerar varken sig själv eller vårt liv. Han är privat och jag med sedan är det så klart tråkigt när det spekuleras i tidningar om att vi ska ha fler barn eller suddiga bilder på en puss.
      Är mycket hellre tillsammans med en känd person som värnar om sin integritet och privatliv än en influncer som hänger ut allt till allmän beskådan.

        Är detta påhittat?

          Hamnade fel.

        Och jag är ett kändisbarn som aldrig skulle kunna tänka mig att skriva här..

        Tack jag är glad att du uppskattar mig i det offentliga ljuset med orden att jag själv skyr sociala media.

    Skulle ni kunna tänka er ett liv tillsammans med en offentlig person? Och nu menar jag inte influencers utan världskänd artist, skådis….
    Jag får nästan panik bara av tanken på att vara så övervakad, tror jag skulle bangat även om det kändes som personen var mitt livs kärlek.

      Om det verkligen var mitt livs kärlek så skulle jag ge det ett ärligt försök, finns ju vissa kändisar som lever mer anonymt.
      Men helst inte. Fy att förföljas av paparazzis och att folk skulle skriva elaka saker om en. Gillar att få vara anonym och leva mitt anonyma liv ?

      Nej, det skulle jag absolut inte kunna tänka mig

      För Chris Pratt skulle jag stå ut med vad som helst ??

        Samma för mig med Aaron Carter ??‍♀️

          Schizofrena drogmissbrukande Aaron? Tror du skulle tappa sugen ganska omgående ☹️

            Haha jag vet. Han är dock fett snygg nu

        Åååh jag med! Lätt världens snyggaste män ?☝️

          Jag är ledig på dej. Ärr do sngla va?

        Crispy rat

      Absolut inte. Har dejtat en halvstor basketspelare. Aldrig igen! Var verkligen hemskt.

        På vilket sätt var det hemskt?

          Att ständigt bli granskad, alla pratade med honom men ingen sa mer än hej till dig, hela ens liv kretsade kring hans jobb, tjejer som skamlöst slängde sig på honom fast man stod bredvid och framförallt att man inte kunde göra något utan att behöva stanna 15 ggr och prata med folk.

      Jag vet inte. Min sambo är känd i Sverige, i de flesta åldersgrupper, och det är såklart jobbigast för honom då jag ser hur skönt det är när vi är utomlands och ingen känner igen honom. Kan inte tänka mig hur extremt stressigt det måste vara att vara igenkänd och övervakad ÖVERALLT.

        Ge oss en leeeedtråd!

          Fett rolig.

            Haha är det du Sara?

              Vem är Sara?

                Ebba?

                  Är Sara Ebba? Jag är inte nån av dem.

                    Joooo men det är lugnt ebba, vi skvallrar inte ???

            Tobbe Trollkarl?

              Haha, nä, men han är riktigt charmig. Han blev ”starstruck” av att träffa mig efter att ha hört min sambo prata om mig en massa.

      Hellre kändis än influencer tänker jag, många kändisar lever ju ändå väldigt privat när de inte är på scen osv. Influencer så lever man inför öppen ridå, folk har åsikter om allt, man får mer hat än folk som är privata och man riskerar ständigt att bli content i ens partners kanaler.

      Min man är känd, eller hans jobb gör att folk vet vem han är. Han blir igenkänd på stan av de flesta men tycker också att de andra flesta är respektfulla.
      Jag visste inte exakt vem han var när vi träffades och är tacksam för att vårt liv levs i det privata. Han har inga sociala medier eller dyl där han exponerar varken sig själv eller vårt liv. Han är privat och jag med sedan är det så klart tråkigt när det spekuleras i tidningar om att vi ska ha fler barn eller suddiga bilder på en puss.
      Är mycket hellre tillsammans med en känd person som värnar om sin integritet och privatliv än en influncer som hänger ut allt till allmän beskådan.

      Gud nej, få sitt foto taget på stranden med celluliter synliga på låret uppförstorade

      Min fina fru är en av Sveriges folkkäraste och mest betydelsefulla artist genom tiderna, skulle inte byta ut henne mot någon annan ????

        Anna?

        ?????✨????

      Jag har dejtat en norsk skidåkare och det var stundtals rätt jobbigt. För att slippa uppståndelse höll vi allt så hemligt det gick.

      Min sambo är stor i spelvärlden men ingen känner igen honom om han inte är på ett Con eller nåt event så det är rätt skönt. Och han håller det mesta om sitt liv väldigt privat för det är så han är som person. Men online så har massa folk hela tiden åsikter om honom, vad han säger, vad han gör, vad han spelar och vilka sponsorer han jobbar med. Det påverkar honom och i längden påverkar det ju mig när han efter en stream är deppig eller sur för att han fått massa negativa kommentarer eller hatfyllda meddelanden. Dessutom har någon knäppis fått för sig att stalka honom online så det är lite extra tufft just nu. Och sånt påverkar ju oss som familj också. Men jag skulle aldrig inte vara tillsammans med honom på grund av sådant, hans jobb gör honom lycklig trots allt och pengarna han tjänar gör att vi kan leva väldigt bra och göra mycket som andra i vår ålder bara kan drömma om.

    My baby dolls väntar sitt nionde barn…tankar? Någon som vet vad som hände henne för två år sen som hon bara hintat om i bloggen???

      Sist jag var så här snabb så gjorde min tjej slut med mig.

      Inga tankar, både mamman och pappan vill den här gången till skillnad från barn nr 8. Är ju helt upp till dem.

        Jag undrar vad som har ändrats så att pappan vill ha det här barnet, han som var så emot barn nr 8.

          Får väl hoppas att barn nr 9 ger den där meningen med livet som de 8 föregående inte lyckats med.
          Vissa har stora hål i sina själar som inte kan fyllas helt enkelt

      Undrar mest hur man hinner med nio barn. Och liksom varför man vill ha så många?

        Hon jobbar ju inte och de äldre går i skolan.

        Hur man hinner med har jag ingen aning, hur man vill ha så många är väl självklart? I en drömvärld hade jag också velat ha 10 ungar lätt. Fatta vad underbart med så stor familj sen när småbarns och tonårs åren är över ?

          Får panik av bara tanken.

          Absolut inte självklart för mig, så därför jag undrar. Skulle nog inte ha råd med så många barn eller tid hehe. Men bor inte i Sverige så här kostar både förskola, skola och universitet.

          Haha inte självklart. 10 vuxna barn med partners och egna barn alltså? Tänk de jularna.. Blir trött bara av att nudda tanken ?

        Jag undrar hur man har råd? Hon jobbar inte säger ni, är hennes man väldigt högavlönad eller är hon och han rika?

          Hennes man är egenföretagare inom mark/bygg/dylik och hon drar in slantar på sitt bloggande.

      Hur kan hon ha så fin mage trots ÅTTA barn!
      Jisses

        Gener. Min mamma är 50, fött 7 barn och har en smal mage som man inte ens kan se att hon fött barn inte ett enda streckmärken. syrran likadant fast 2 barn. Jag däremot, nope, 1 unge, väldigt lite viktuppgång men endå streckmärken. Får man streckmärken så var det oundvikligt, får man det inte så ja då får man det inte. Långt ifrån alla får det.

          Sträckmärken kanske det heter. *hjärnsläpp

            Du menar bristningar?

              Svengelska, det heter stretch marks på engelska.

      Tänker väl att det är deras liv och deras val. Lite märkligt bara eftersom hennes man knappt ville ha de två sista… såå… (enligt hennes eget uttalande.) Lite märkligt då att skaffa ännu ett? Utpressning? ?
      Man ser ju dock att i många storfamiljer har det spruckit när barnen kommit upp i tonåren, kräver mer tex diagnoser osv osv osv.

        Eller menar egentligen inte att det är barnens fel. Men man ser ju på många större familjer som varit med i tv att de flesta har skiljt sig när det inte går att producera fler barn. ”Jaha vad ska vi göra nu då? Barnen blir större…” typ. Är det besatthet av bevisar, graviditet och småbarn som är grejen eller?

          Jag tror det. En del som är med i ”Familjen annorlunda” har ju själva uttryckt det så, att de älskar bebistiden, att vara behövda.

            Japp, och det tycks alltid vara kvinnan som vill ha en massa barn, deras gubbar verkar inte alltid så entusiatiska. Jag undrar bara varför dessa män inte lyckas sätta stopp för barnafödande innan de har minst 10 barn.

              De tycker väl det är nice att inte ha kondom säkert ?

            Fattar verkligen inte det där. Älskar mina barn över allt annat men har verkligen tyckt bebistiden varit jobbig och att bli behövd hela tiden.

              Ja men det är nog svårt att fatta, deras nivå av det är ju inte sunt, nåt är fel.

        Familjen Wahlström som var med i Familjen Annorlunda 2 (?) säsonger ska ha sitt 14. barn. De har ju barn med diabetes, ADHD, Aspergers, jag fattar inte hur de roddar ihop det hela med en växande barnaskara.

          Förmodligen får dom äldre barnen hjälps till. Många blir nog åsidosatta

            Det om något är så jävla själviskt och ego att skaffa så många barn…

              Absolut.

      ”Någon som vet vad som hände henne för två år sen som hon bara hintat om i bloggen???”

      Det undrar jag med, det lät så allvarligt då de inte kunde vara hemma under en tid.

        Ingen aning. Tror hon överdrev lite och kryddade historien för att få till lite pr.

      De flyttade precis till ett parhus, alla barn ska dela sovrum med varandra (tror de var de tre minsta barnen som delade ett rum). Undrar var de ska stoppa det kommande barnet när hen växer upp?

      Vilka vidriga kommentarer.
      Det är uppenbart att deras barn får kärlek, omtanke och en trygg uppväxt, vad mer kan man begära?
      Gör något gott för barn som på riktigt är utsatta, istället för att sitta på internet och diskutera folks liv och spekulera på detta vidriga sätt.

        Tagga ner Sandra. Annars block på livstid.

      Jag tycker de bara är coolt att hon tar emot så många barn. ?? Ja har själv 9 syskon och det är såå kul på jularna. Åtminstone vartannat år när de flesta kommer hem till mina föräldrar ?

        Tar emot? Är de fosterbarn eller?

          Haha eller hur! Som att nån ”skänkt dem”.. Gud eller? ?

      Önskar jag också hade en stor familj, åtminstone fyra barn, av båda könen. Väntar mitt tredje och förmodligen sista (alla tre av samma kön). Blir faktiskt lite avundsjuk när jag ser kvinnor som lyckats skapa stora familjer.
      Hon verkar vara en fantastisk mamma med ork, beundrar henne för det

        Tre är ju en stor familj! ?

    Vem är den mest kända personen ni fått till det med?

      Hade en trekant med BK och CH.

        Bert Karlsson och Carl-Einar Häckner?

          Låter fett

        Bert Karlsson och Catrin Hedlund…. Gissar att du var väldigt full.

        ?

        chris hemsworth och Bradley Klahn???

      Min sambo ?

        Du verkar verkligen vilja sprida det här med att din sambo är känd. Moget?

          Haha men snälla. Hade jag velat skryta hade jag väl sagt vem det är?

            Nej det hade du inte eftersom du samtidigt som du skryter vill vara anonym eftersom du skäms att du sitter här inne en lördagkväll och inte är iväg på något roligt tillsammans med din superkända sambo.

              Han jobbar i en annan stad, jag är deprimerad och har ångest. Varför skulle jag vara hos honom nu?

            Nej det tror jag inte. För då hade du ju även avslöjat vem du är och indirekt att det är viktigt för dig att han är känd, vilket är omoget.

        Säg vem or it didn’t happen.

          Markoolio.

            Han har väl fullt upp i Globen ikväll.

      Hånglat med Jamie Foxx, delat cigg med Ray J och druckit shots med the game.

        Sen har jag blivit raggad på av Chris Darden. Han är ju gammal nu men kändes lite coolt när han har haft den rollen han har. Fattade inte alls vem han var då men efter att ha sett The people vs OJ Simpson så trillade polletten ner.

        Var JF singel då?

          Ja det tror jag var kanske 8-9 år sen.

      Har legat med Ashton Kutcher, det var najs

        Tror jag inte på.

          Varför tror du inte att det var najs?

        Han har asliten k*k

          fast vem bryr sig om storleken så länge som den kan användas???

            Nästan alla.

          Hahaha, jag läste ”as-sliten”…

        Yeah right

        Och jag har legat med kungen

          Och jag med drottningen

          Det är du inte ensam om. Det var glada dagar på 80-talet!

      Håkan Hellström. Men det var tjugo år sedan.

        ??

        Berätta mer!

      Förut när heta linjen fanns brukade jag ha telesex med en som sade sig vara sångare i ett svenskt rockband. Han bor/ har bott i min stadsdel och jag leker ibland med tanken att, om jag ser honom, fråga om han kommer ihåg mig ?.

        Vem då? ?

          Nej, känns respektlöst att säga. Men typ brunt pudelhår och utsvängda brallor om det säger dig nått. Det här var mitten på 90-talet.

            Finns bara Magnus Uggla ?

              Magnus Uggla och sex – blääh! Gav mig en kväljning direkt.

              Haha, nä inte MU.

      Har hånglat med Måns Z ?

      Agneta sjödin. Men det är längesen Och dessutom en trevlig kvinna.

      Inte jag men min kompis med E i EMD… länge sen dock

        Haha har också en kompis som gjort det

        Har också en vän som haft en gottig flint med E. Via tinder.

    Hur ska man göra när man tror att någon närstående har en diagnos? Eller någonting där det känns som personen inte förstår andra människors känslor. Finns sån diagnos? Vad kan det vara? Hur ska man gå tillväga?
    Det går ju inte att säga till personen.

      Det kan vara autism. Om du inte kan uttrycka det till personen finns det inte mycket du kan göra, om det inte är typ ditt minderåriga barn.

        Det är en vuxen person.

          Ge mig pepp. Känner mig så ledsen.
          Ibland önskar jag att jag inte fanns. Inte att jag vill ta livet av mig. Bara att jag inte fanns

            ❤️

            Helt seriöst så måste du vilja göra jobbet själv om du ska ”bli frisk” för antar att du lider av psykisk ohälsa?

            Jag har varit där du är nu, åkte in mitt på natten pga självmordstankar och min vilja att leva fanns inte kvar, orkade inte mera helt enkelt. Jag kunde inte leva som jag gjorde med min ångest och allt var hopplöst. Min enda lösning var att lägga mitt liv i någon annans händer för en timme, säga allt jag kände och inte hålla kvar på något. Fick krishjälp och blev sjukskriven. Under min sjukskrivning började jag inse att jag själv måste göra jobbet, lyssnade på The secret som handlar om Law of attraction och vet att det låter helt sjukt men det förändrade mitt liv. När man tänker i onda banor så förvärras det. Goda saker kommer till dig om du tänker på det och agerar som om det redan hänt.
            Kan liksom inte ge dig konkreta tips att såhär blir du frisk mera än att ta hjälp av folk runt dig, sök hjälp inom psykiatrin, hjälp till självhjälp och sådant. Det enda jag har som tips och som jag vet stämmer är att du måste jobba dig upp själv, du kan få hjälpmedel för att kunna hjälpa dig själv men du måste göra jobbet..
            Hoppas du tar tag i detta nu!
            Om du vill kan du få min mail om du vill ha mailkontakt??

              Är du dum i huvvet. The secret. Det är fan ett skämt. Förstår inte du att såna böcker handlar bara om att sälja och tjäna pengar. ??

                Haha, the secret är ju dunders mot självmordstankar. Snart tar alla landsting in den för det är så kostnadseffektivt ?

                Lägg ner, vad som hjälper för människor är olika för alla. För mig personligen så läser jag bibeln och ber varje kväll, vilket hjälper mig med min psykiska hälsa; flr andra är det yoga och meditation; och för endel så är det saker som law of attraction.

                Som jag sa detta funkar för MIG, aldrig sagt att det finns en mirakelkur. Från mitt långa inlägg fick du endast att jag blivit ”frälst” av the secret? Lyssnade på the secret och började tänka på det och prova att tänka på samma sätt. Det funkade för mig men som jag sa flera gånger i min kommentar så måste man jobba själv. Jag jobbade på mig själv och tog stöd av the secret, problemet är?

                  Det som är otroligt negativt med ”law of attraction” är att det inte bara är så enkelt som att ”tänka positiva tankar”. Ibland är man i ett så djupt mörker att det är omöjligt att ”tänka positiva tankar”. Då fungerar det negativt istället, dvs de enda tankar man kan tänka är negativa och det gör att det blir en negativ spiral istället. Skulle det vara så enkelt att ”tänka positivt” skulle alla göra det, men tyvärr är livets realitet extremt svårt o hårt för vissa och de sjunker djupare ner i sin depression.

                    Ja absolut! Har varit där och det är inte enkelt utan har användt law off attraction som stöd och hjälp till självhjälp. Det är sjukt svårt att dels förändra tankemönster men också som du säger att ha goda tankar när allt är mörkt.
                    Min lösning blev att när jag var sjukskriven (ångest i samband med jobb) fick jag lite avstånd och utsatte mig inte för saker som gv mig ångest. Lyssnade på boken under ett par dagar och försökte praktisera det men var svårt att ändra tankemönster när man är långt nere. Fick lite avlastning iom att jag inte jobbade och tillslut så märkte jag små saker som blev bättre och bättre

          Varför skulle du ”gå till väga” öht?

    Hur vet man vad man vill bli?

    Jag är intelligent, kompetent, ambitiös och driven men det känns som att jag bara slösar bort mina förmågor och aldrig kommer att utnyttja dem till den grad de förtjänar. Är just nu sjukskriven för utmattning, annars yrkesutbildad frilansare. Har ingen akademisk utbildning. Kommer kanske inte kunna gå tillbaka till jobbet utan att bränna ut mig igen trots att jag älskar det. Det känns som att jag antingen kommer att plugga hela mitt liv, eller hoppa mellan olika jobb tre månader i taget innan jag tröttnar. Vaknar imorgon på dödsbädden och undrar vad fan jag gjort av mitt liv. Panikångesten ligger tung över mig hela kvällen.

      Skaffa ett jobb som är varierat?

        Ja, som vadå? Är det för ostrukturerat drar jag över och bränner ut mig. Är det strukturerat tröttnar jag och slarvar.

          Bli lärare! Utmanande och ingen dag är den andra lik.

            Det känns som ännu ett sätt att bli utbränd på ? Skulle gärna vara lärare, men har inte tålamodet att ta hand om en hel klass. Det känns dessutom som ett ypperligt yrke att jobba för mycket i och bli utbränd igen.

              Jag skulle vilja föreslå att du satsar på det du brinner för, och samtidigt jobbar med dig själv och lär dig sätta gränser för vad som är alldeles tillräckligt utan att gå in i väggen. Det är otroligt viktigt om du ska kunna ha ett hållbart och långt liv. Dem säger att man inte hanterar stress lika bra efter att ha gått in i väggen, varför det är så viktigt med gränser.

      Utan att känna dig det minsta så tycker jag det låter som att detta med att du är begåvad, ambitiös och driven osv liksom blivit som en börda för dig, snarare än gåvor? För vems skull ska du utnyttja dina gåvor egentligen? Hindrar de dig från att bara helt enkelt göra vad du mår bra av?

        Ja, det har du rätt i. De är en börda. Det är säkert från mina föräldrar och min omgivning, men också för mig själv. Fy fan vilken ångest att ligga på dödsbädden och undra vad som hade hänt om jag hade gjort något viktigt för samhället istället för att typ leva på studiebidrag eller sitta i kassan på Ica hela livet.

          Vad tycker du är viktigt?

            Jag vill göra nytta. Tänkte bli jurist när jag var yngre men för att inte gå in i väggen så halkade jag in på mitt nuvarande yrke efter gymnasiet. Hade gärna blivit psykiatriker men kommer aldrig kunna ta mig igenom så många år skola.

              Kurator då? Då räcker det väl med beteendevetare i 3 år?

              Jag var där du är för några år sen. 1. Lär dig sätta gränser. 2. Enda sättet att veta är att prova. 3. Ingen annan vet vad de sysslar med heller. 4. Gå och träffa en duktig psykolog och lyft dessa frågor. Inte kbt eftersom det framförallt är extensiella frågor utan en psykodynamisk psykolog. Lovar att det kommer bli bra. Tyvärr tog jag omvägen via utmattning men med några bra val slipper du det säkert ?

          Åh jag håller med, unpopular opinion men om jag någonsin blir medioker så kommer jag nog ta livet av mig…

          Nu får den som sitter i kassan på Ica symbolisera det lägsta av jobb igen ?
          Tack alla som jobbar i mataffär! Jag uppskattar er!

            Det var inte så jag menade. För mig är det ett mardrömsjobb för att det innehåller exakt det som skulle göra mig trött på ett jobb.

      Försök att inse att livet inte handlar om jobb, sänk kraven på dig själv. När man ligger dödsbädden tror jag man skiter ganska jobbet. Och som någon annan sa- ingen annan vet heller vad de sysslar med haha.

    Vad tycker ni om hela Malou efter 10-debatten som pågår? Samt kritiken mot Jessica Almenäs och hennes podd Träningspodd, där hon uttryckte sig problematiskt?

      Vad för Malou-debatt?

      Vad betyder ”problematiskt”?

      Att Malou är lika dålig som hon varit sista 10åren. Hon är ju alltid helt värdelös. Att göra sån skillnad på en svensk och invandrare är ju bara ytterligare än grej hon gjort.

      Är invandrare och anser inte att Jessicas uttryck var rasistiskt. Malou däremot… mår illa till mods just nu. Är inte för knark etc men skillnaden i bemötandet mellan Einar och invandrarkillen – mår som sagt illa.

        Mår illa till mods är inte ett korrekt uttryck

        Men det roliga är att svenskar alltid tar illa vid sig och kastar ur sig att allt är rasistiskt, men för de som är invandrare sällan har hållit med

      Kan du länka till det om Malou då jag inte vet vad du pratar om.
      Gällande Almenäs så tycker jag att kritiken var sjuk.
      Såg först bara runriken till artikeln, trodde då att hon kallat folk från andra kulturer och med annan etnisk bakgrund för nedsättande saker. Man får akta mig för att säga ”Här skulle jag inte vilja gå en sen kväll” nästa gång jag är i Husby, så man inte blir haffad för hets mot någon folkgrupp.

        Öppna valfri tidning.

        För första gången någonsin håller jag med Alex Schulman. Helt otroligt, trodde aldrig att den dagen skulle komma!

        https://www.expressen.se/kronikorer/alex-schulman/samtalet-hos-malou-i-tv4-sammanfattar-var-samtid/

          Men AS klagar ju på ”arga snickaren”. Jag såg intervjun och jag tyckte Malou avbröt allt som sas. Hela tiden. Kan hon inte bara låta sina gäster prata??

      Förstår inte kritiken mot Jessica. Hon redogjorde för hur ett basketlag betedde sig och det tolkar folk som att hon var rasistisk.

        Håller med! Det var beteendet som kommenterades inte något annat.

          Fast jag förstår ändå problematiken. Hon hade kunnat delge matchen utan att berätta vilket område, lag osv. Istället väljer hon att bygga sin upplevelse på att det hela utspelade sig i ett invandrartätt område…

            Jo men detta ju dagens verklighet tyvärr.

              Det är en reproduktion av den andre och därmed din bild av verkligheten, vare sig du upplevt den själv eller inte.

              Vad är det du upplever vara dagens verkligen? Att ett basketlag från Husby spelar tuff basket? Eller att Husby är en no-go zone? Skilj på hennes uppfattning om Husby mot hennes uppfattning om basketmatchen.

      Tycker Malou ställde relevanta frågor utifrån hans texter. Hon borde dock ställt mer kritiska frågor till Einar. Är ju ingen hemlighet att båda är kriminella och använder droger.

      Malou är en usel intervjuare.

        Totalt. Hon var så jäkla grym grävande journalist förr, nu gör hon bara bort sig i varje intervju.

          Hon har så jäkla vidrig attityd också! Känner hur obekväma hennes gäster är pågrund av den var och varannan dag! Usch

        Amen!

      Almenäs uttryckte sig absolut inte problematiskt.

      Däremot tycker jag att det som utspelade sig hos Malou var fruktansvärt att se, på så många sätt.
      Och Malous tjat om att skriva en låt till Greekazo, så pinsamt.

      Vi behöver definitivt diskutera den svenska populära gangsterrappen som glorifierar droger och kriminalitet, men inte genom att attackera en ung kille på det här sättet.

    Huskurer för att lindra en förkylning? Har bokat in spa och behöver bli frisk ASAP!

      Näskölj och gurgla halsen med saltvatten.

      Behöver du febernedsättande, ta en av varje sort. Brukar köra en halv Ipren/ en halv alvedon och en halv Treo ?

        ska du blanda läkemedel så ta isf 2 alvedon och 1 ipren

          Bättre med två Alvedon och två voltaren ? Det är vad du får efter en förlossning så räcker def för att maskera en förkylning.

            Jag fick bara Ipren och Alvedon efter min 🙁 men jag hade inte särskilt ont heller.

              Jag klarar mig på det med min andra. Efter min första fick jag morfin i 3 dygn och sen Alvedon + voltaren. Gav faktiskt riktigt bra effekt. Men förlossningar kan ju vara så himla olika. Med första var jag sängliggande i 3 veckor. Med andra var vi på dop och firmafest 3 dagar efter ? Kunde typ hjula ut från BB.

            Jag fick Ipren och alvedon.

            Varför ska man ta Voltaren vid förkylning? Känns ju överkurs och onödigt.

      Skala och dela färsk ingefära, lägg i en mugg, på med kokande vatten, in med saft från en citron och honung. Låt dra i 10 min. Både gott och hjälper.

        ”Hjälper”

        Men är det inte så med ingefära att det bara får värmas upp till max 70 grader?

        Inget kokande vatten på Ingefära. Högst 60 grader. Likaså med honung. Det nyttiga försvinner.

      Skala en lök, lägg i en kastrull, häll hett vatten över och ställ vid din säng i natt

        Hört att det hjälp andra, men jag mådde skitdåligt av det!!
        Blev väldigt illamående och kände mig jättekonstig. Gör aldrig om det.

        Det med löken är ju för att lindra hosta.

      Silvergrogg.

    Jag vill unna mig en fin väska i födelsedagpresent då jag fyller stort. Men vilken väska? Vet inte vilken jag ska välja eftersom att det är så många att välja mellan. Den får max kosta 30.000 kr. Tips mottages varmt 🙂

      1000 plastpåsar från ICA?

        Annars rekommenderar jag den här!!!
        https://bloggbevakning.se/2018/07/29/sponsor-sokes/

        Plast, Camilla??? Greta Thunberg is shaking!

        Blir det inte 10 000 påsar?

          Jo

          Hon sa ju HÖGST 30.000

      Chanel. Klassiska boy bagen. Kommer alltid vara inne.

        Jag önskar att jag kunde! Har alltid velat ha en, men den kostar minst 50k.

          Fast om du alltid velat ha den så vänta och spara ihop till den. Ska du lägga så mycket pengar så ska det vara på en väska du faktiskt vill ha och inte bara köpa en märkesväska för att ha en.

          Köp en i wallet on chain-varianten. Kostar runt 25 000. Får plats med mer än vad man tror i den, perfekt för en kväll ute om man är en sån som inte släpar sminkväskan med sig.

          man kan köpa begagnad på typ vestiaire

      Why. Onödigt

        Eh va?
        Knappast upp till dig att avgöra om det är onödigt.

        Jag skulle mest vara orolig över att bli rånad på väskan

        Tror du på riktigt att personen ska köpa en väska för 30 000. Folk kommer in hit och ljuger ihop sig till en falsk identitet att de har så framgångsrika karriärer med feta löner. Mmmm…. Vad gör de här inne om de nu har så lyxigt liv som de alltid påstår.

          Haha va som att det är så osannolikt? Jag gillar väskor, köpte en Gucci för 24000 i somras. Min man köpte en sportbil för en halv mille så jag tyckte jag kunde unna mig. Vi är på intet sätt rika men har båda hyfsat välbetalda jobb. Måste alla som sitter här vara arbetslösa och fattiga eller?

          Men hahaha, vad tror du man gör om dagarna då? Även ”rika” har ett vardagsliv.

      Älskar min mulberry del Rey. Inte så dyr som 30.000 kr. Men mitt tips skulle vara att du väljer en färg som du inte tröttnar på och fungerar till allt. Sen valde jag personligen en modell som fungerar mer i vardagen än på fest just för att jag ville använda den så mycket som möjligt 🙂

      En diorama i valfri storlek. Tror du har råd med en large om du köper pre-loved. Chanel boy bag är redan mättad och håller inte andrahandsvärdet alls, typisk trendväska som inte är värd sitt pris på långa vägar. Chanel classic flap har kraschat då den är så vanlig nu. Vill du ha en bruksväska är en mulberry new bayswater med strap grym. Mjukt skinn, hållbar, diskret osv. Dessutom får du den för halva din budget.

        Du verkar kunnig. Jag vill ha en väska som främst går att använda i vardagen och gärna vara av tidlös modell. Mulberryn är fin men inte riktig vad jag vill ha. 🙂

          Vilken slags modell är du ute efter? Jag kan rekommendera vestiarecollective, riktigt bra pre-loved!

          Kanske något från Balenciaga? De har snygga klassiker för under 30k.

          Fendi peek-a-boo

            Eller sac de jour

      Köp på tradera, kostar ca 10000 mindre trots nyskick! Köp ett fint begagnat armbandsur för resten.

      https://www.affordableluxurys.com/ Finns butik i Sturegallerian. Får kvitto för försäkring
      Jag köpte en bayswater i perfekt nyskick men halva priiiis

        Bajsvatten?

      Donera pengarna, rädda liv och gör världen till en bättre plats? https://www.effektivaltruism.org/intro-till-ea

      Kan verkligen rekommendera en Gucci Dionysius i svart läder. Fick en när jag fyllde 30 och har använt den jämt sen dess! Så jäkla snygg och användbar till typ allt.

      Gucci Dionysus

        Nej, den är påväg ut. Åtminstone den beiga modellen.

      Tror faktiskt att de flesta av er som skriver här är troll. Alltid ska det diskuteras om era lyx konsumtioner. Och era bostadsköp och annat skryt. ”Åhh max 30 000 på en väska bla bla”.

        Du bor inte i Stockholm om du finner det anmärkningsvärt. Inne i stan springer varannan människa runt med sådana statusvaror.

      Mulberry Bayswater, klassisk, elegant och tidlös.

        Bajsvatten? Elegant….?

      Jag älskar Saint Laurent väskor. Har LouLou, Sac de Jour, Rive Gauche, betty samt sunset. Alla är så nice!

    Vad sent öppet spår va. Kan vi ta drogdisskusionen här. Varför tror ni droger är så vanligt på klubbar? De flesta droger jag testat känns ganska töntiga. Har svårt att förstå varför folk tar dem och risken som det faktiskt innebär. Den enda drogen jag kan sakna är att röka weed på parkeringen innan man äter buffé. Man kan äta hur mycket som helst och allt är så otroligt gott. Men i övrigt? Vad tänker ni? Är folk inte införstådda med risken, är det grupptryck, nyfikenhet, självkänslan som behöver en boost?

      Folk gillar olika rus. Du gillar weed, en annan vill ha uppåt ruset av amfetamin, en annan vill hallucinera. Finns liksom inget att diskutera, är bara så det är. ??‍♀️ Själv diggade jag enbart nedåt hash som satte sig i kroppen och inte i huvudet, gillar inget uppåt, inte alkohol heller.

        Gillar allt uppåt och inget nedåt. Men jag tar inga droger för det, verkar dyrt och jobbigt att va narkoman.

          Då är du ju inte målgruppen kommentaren handlade om? ?

          Är som avhandlades i förra tråden ofta billigare än alkohol på krogen.

        Jag gillar inte weed förutom just matbiten. Nu är jag småbarnsförälder och dricker inte ens alkohol. Men nu påminde du mig om hur nice det kan vara med ett riktigt tungt nedåt weed som bara sätter sig i kroppen och sen ha sex. Tvivlar dock på att man får tag på det i Sverige.

          Jodå. Med rätt kran.

            Love u

            Är som sagt småbarnsförälder nu. Men när jag bodde i LA så fanns det inte ens på dispencery. Hade en KK som köpte weed från samma kille som Snoop. Sa han i alla fall vet inte om det stämde. Men det var ju nästan magi. Dessutom var han sjukt bra på oralsex. Men är trotts allt nöjd med mitt småstad liv och skulle antagligen inte veta något om kranar annat än i badrummet.

              Småbarnsförälder här med, hade gärna haft en tjejkompis som ville smoke nåt nån gång, inte bara pimpla vin.

                Mama of the year.
                Och det spelar ingen roll om du ”smoke” nar du är bf.
                Man blir dum i huvudet av det.

        Gillar inte heller uppåt egentligen. Dock röker jag hellre grönt än brunt. Brukar dela upp folk i tjackisar eller horsare. Är mer en horsare(aldrig tagit men KI fattar grejen) än en tjackis.

          Förstår ändå drogerna som är poppis att ta på krogen då man väl är där. Där är det ju najs, men dagen efter suger så det är inte värt det.

            Förlåt men vad tusan är en horsare?

              Heroinist. Så antingen är du en heroinist(neråt) eller en tjackis (uppåt)

      Visste inte att de var vabligt men är aldrig ute heller ?

      droger är väl vanligt på klubbar för att man orkar festa mer.

        Är ju även smidigt om man druckit för mycket och behöver nyktra till.

          Ja just det man drogar lite för att nyktra till…. Hör du hur det låter?

      Ja du för egen del så tar jag en halv e ibland för det blir en roligare kväll då, musiken och omgivningen blir lite bättre.

      Men klubbknarkandet. Jaa du osäkra killar för mer självförtroende med lite kola och det är roligare att dansa på e. Kan vara så enkelt men håller med dig om weedet!

    Jag är på jakt efter en ”mini-projektor”, som man kan koppla till mobilen och kolla på tex film i taket. Har ni tips på någon bra?

      Hmm tror du de funkar? På reklam ser det alltid bra ut men jag undrar….

    Vilken är den bästa serien du sett? Välj endast en (1)

      The fall.

        Jaaa den va så bra!

          +1!

        The fall är riktigt Bra!

      The grimm

      Greys anatomy.
      Svår fråga då det finns många serier jag älskar, men när du skrev att man bara fick välja en så var det den som poppade upp. Kanske inte för att serien är den bästa som gjorts, men för att den varit med mig så länge, genom härliga och tuffa år.

      Vänner

      Modern Family. Fulländad från avsnitt 1 ända till slutet.

      Arresten development (ej sista säsongen dock)

        Her?

      Black mirror

      Game of Thrones

      Aurora Teagarden Mysteries.

        Fargo!!!!!

          Fargo!

      Broadchurch!

      Rederiet! Seriöst. Ser om valda säsonger emellanåt efter humör.

        Håller fan med. Torsdagar 20.00, helig tidpunkt på 90-talet.

        Men JAAAA.

      Downton Abbey<3

        JAAA!!! ?

      The office

        The Sopranos

      Homeland

      Dowton Abbey

      Always sunny in Philadelphia
      Alla älskar Raymond
      Modern Family
      Arrested Development

      Kan inte välja

        Men klart du kan, its always sunny

          Det lutar nog åt den. Älskar ”The gang solves the gas crisis” måste vara det roligaste avsnittet någonsin, i TV-historia.

            Jamen alltså jag dör. Är förvånad över att dom fortfarande lycka hålla måttet, många säsonger nu. Fyfan vad bra.

      Tio Gear

        *top

      Chicago Typewriter, så himla bra!

      Breaking Bad

        Bästa någonsin!

        Japp. Blir inte bättre än så. ❤️

      Band of brothers

      La casa de papel

      Scrubs.

      Breaking Bad – alla ni som säger något annat har bara fel.

        Breaking Bad är bäst!

      Parks and recreation! Jag och min man brukar se om den en gång om året. Tröttnar aldrig och fan den roligaste serien.

      Lost, alla dagar i veckan!

        Den var riktigt bra! Åhhh vad jag stånkar känslan av att längta till nästa avsnitt.

      Buffy!

      Modern Family.

      Peep Show
      The Wire

        The wire är fan så jävla bra. Har inte sett peep show men har bokmärkt den, kanske ska ta tag i den?

          Ja!! Du måste! Om du gillar brittisk humor

      Fan måste ändå nämna rick and morty eftersom ingen gjort det.

      The walking dead ?

    Har ni tagit droger nån enstaka gång så där?

    Jag lovade mig själv tidigt att om jag aldrig prövat innan 30 skulle jag aldrig göra det heller.

    Jag fyllde 30 och tänkte att okej jag kommer inte att göra det.
    Men så var jag i Thailand med min ex-kille och jag var 33.
    Han är sur, svartsjuk och förstör resan med sitt humör.
    Vi sitter på en bar och dricker. Jag känner mig ledsen och arg.
    En bartender frågar om vi vill smaka och räcker över en suspekt cigg?!

    ”Det kan du ge dig fan på” svarar jag på engelska och drar några bloss.
    Mitt ex gör samma sak.

    När vi sen går hem känner jag mig lite konstig och får för mig att jag ska mata alla katter på stranden. Så jag springer runt ensam ute mitt i natten och matar katter som en manisk jävel!
    Sen går jag hem och lägger mig. Vaknar senare och är så kissnödig och tror att mitt ex säger att jag ska pissa i sängen..(?!)
    Så jag gör det!
    Vaknar på morgonen och ligger i en blöt pöl och minns lite vagt att jag medvetet pissat på mig.

    Får DÅLIGT SAMVETE inför städerskan och rafsar av sängkläderna och rullar ihop dom, lämnar dricks och vi reser vidare, vilket även var planerat.

    Jag tror inte att jag någonsin mer kommer att pröva en drog.

      Har provat en del 1-2 ggr. Du har inte missat något. Inget var wow. Definitivt inte värt risken.

      Men det där beror på alkohol, inte cannabis…
      Problemet här var att du drack för mkt.

        Hur menar du att man kan bli så full att man medvetet kissar i en säng…..? Det gör man bara inte. Oavsett hur full man är.

      Nej. Jobbat x antal år i England där jag var omringad av folk som rökte på dagligen, men ne. Aldrig lockat.

      Rökte på typ varje dag i 6 år. Big no no att blanda med alkohol om du inte är van rökare och har koll på hur full du kan vara innan du röker. Det spårar väldigt lätt.
      Rök först, drick sen. Idag skulle jag dock avråda att göra något av det.

        Bästa är ju dock att blanda OM du är van rökare hehe.

      Jag har varit emot droger som fan i hela mitt liv. Senaste året har jag börjat fundera på om jag inte ska testa ändå, då typ alla mina vänner röker på på fester osv. De kan dra iväg från stora fester för att röka på, och det har hänt att jag blivit ensam kvar på ett ställe för att de dragit. Men när jag tänker på det lite djupare så inser jag att jag funderat på det bara för att ”passa in” och för att jag inte vill vara den där negativa typen. Jag vill verkligen inte, men är uppenbarligen fortfarande svag för grupptryck trots 26 år gammal… 🙂

        Verkar ju inte klokt ?

      Ja, när jag var ung var det någongång. Idag är jag 60+.
      Fast ibland funderar jag på att röka på då jag ständigt har värk och mår skit av värktabletter, tar kål på magen.
      Är det någon som röker för att lindra smärta?
      Vad och hur ofta i så fall?
      Provat CDB-droppar men gav ingen effekt alls på smärtan.

      Jag gör det nån gång per år. Ibland röker jag weed, händer kanske två gånger per år. Älskar mdma och e… gör det kanske en gång per år. Hade inte varit lika magiskt om man gjorde det oftare. Är 30 och har ett normalt liv för övrigt.

      Tagit E i Barcelona. Så jävla härligt var det. Hängde med en kille jag gillade och vi blev stormkära den kvällen. Sedan dagen efter kändes det som jag aldrig skulle bli glad igen. Fyfan den deppen

      Jag tog lite allt möjligt, från gräs/spice, sniffade bensin, till opiater(tabletter) amfetamin, ladd, mefedron, ketamin etc från 15-års ålder tills jag blev 20, därefter slutade jag med allt, varit ren sen dess(24 år), och nu i efterhand så ångrar jag att jag misshandlade min unga hjärna, men jaa det är konsekvensen av dumma val. Jag var en sån som eskalerade och ville bara testa mer och mer, men då jag förstod att jag började ta mer risker och få mindre konsekvenstänk gällande det så bestämde jag mig att nä, aldrig mer droger.

        Blir illa till mods att läsa om alla här som romantiserar kring droger. Kan inte det tas bort?!

          Men din kommunist haha varför ska man tysta folk och deras upplevelser?

          Men det är väl ingen som tror det är oproblematiskt och riskfritt? Du vet aldrig vad du får och riskerar alltid en överdos även om det är ovanligt. Eller risken att utveckla ett beroende. Men att bara skrämma skrämselpropaganda fungerar uppenbarligen inte.

            Jag har använt en del när jag var yngre och vilken onödig period i mitt liv det blev. Det gav mig ingenting.
            Så himla överreklamerat med droger.

          Åh vad jag håller med dig 00.32

    Kan vi prata om Erika Persson (Gunilla persons dotter).
    Hur mycket revolt tror ni hon kommer göra?

      All in tänker jag 🙂

      Har ni sett bilden där hennes midja ser lika smal ut som Pixie Lotts? ?

        Har sett hennes midja, ja. Det KAN väl inte vara så hon ser ut? Retuscherat eller operation? Det ser så fruktansvärt extremt ut. Det kan inte vara möjligt att man är född så.

          Skinny Brazilian butt lift.

        Erika ser väl ännu smalare ut? Ser knappt äkta ut. Redigerar hon sina bilder?

        100% säker att det är Photoshop. Får samma känsla när jag kollar på Danielle Chons bilder.

          En redigeringsapp bara. Tar tre sekunder att fixa.

      Hon gör väl redan revolt tänker jag med tanke på hennes instagramkonto som inte direkt går ihop med morsans värderingar? En del bilder kan jag tänka mig borde vara rätt vågade i Gunillas ögon.

        https://www.instagram.com/p/B1HIW0Og0Ek/?igshid=v5l69kpdqoq6 Ja men hon kan ju omöjligt fått operera sig? Vad är hon? 13? Ingen kirurg skulle väl operera en 13 årings midja, eller?

          Tror hon är 17? Men fortfarande ung så klart.

          Hon är 17

          Jag är kurvig, är större nedtill men min överkropp är smal och benig. Jag har en jättesmal midja, många brukar kommentera det då det tydligen är så ”wooow” och ovanligt. Ser man bara min underkropp skulle man nog inte kunna ana vilken smal midja och magparti jag har. Man kan självklart vara byggd så, herregud.

            Erika är inte byggd som du beskriver. Hon är Petite all over och inte större nedtill. Med en extra super mini midja. Såna kroppar du beskriver har man sett, det är typiskt kvinnligt form att vara större nedtill. Har man definieraD midja till det så är det väl bra. Men Erika har en barnkropp upptill och nedtill med en bratz-midja. Det är just det som får henne att se fejk ut – inget annat på kroppen är utvecklat förutom midjan sommar där plötsligt från ett år till ett annat.

        Gunilla har sagt att hon är ok med det sålänge det är ”smakfulla” bilder typ, och att hon själv varit underklädesmodell.

          Klart hon säger så! Gunilla älskar ju berömmelse! Hon älskar med största sannolikhet den uppmärksamhet dottern får, och hon själv genom dottern, men med tanke på vad man fått reda på om Gunillas syn på naket så rimmar det ju illa med vad dottern lägger upp.

          Gunillas bilder som underklädesmodet är smakfulla och fina, ganska blygsamma. Dotterns bild i blå bikini är mjukporrig. Stor skillnad tycker jag.

          Och dotterns påstående om att det är följarna som sexualiserar barn/tonåringar genom sina invändningar mot bilderna är befängt, men helt i nivå med vad man kan förvänta sig av ett barn/en tonåring. Hon har lite att lära sig, lite mer erfarenhet att få.

            Gunilla fullkomligt avgudar sin dotter och ingenting erika gör kommer vara fel i Gunillas ögon.

        Ja så är det såklart, men jag tror att detta bara är början.. tror det kommer spåra mer än utmanande bilder på Instagram.
        Den som lever får se ?

          Jag tycker mest att Erika verkar rätt töntig och försöker vara nån annan. I alla klipp man nånsin sett är hon världens blygaste o tystaste med de mest osäkra blickarna och sen kör hon all in med bilderna och alla hennes svar på hennes ständiga Q&A’s på story. Där förefaller hon vara nån med attityd, svar på tal, oblyg, orädd. Visst kanske det är den hon egentligen är och att hon har svårt för kameror osv mem det känns ändå som en alldeles för stor skillnad. Det självförtroende hon framhäver både i personlighet o utseende på insta borde man rimligtvis kunna skymta åtminstone på tv, men ingenting.

      Intressant dock att hon skriver att hon inte postar bilder för män trots att hon har en bikini på sig med playboy loggan på. Bilderna är även typiska bilderna i Playboy.

    Snälla ge mig lite pepp.
    Känner mig tom.
    Vill lixom inte finnas. Men samtidigt vill jag ju det. Allt känns så skört. Känner mig så ledsen. Och ensam. Behöver bara lite pepp. En kram på distans.

      Kram. Ge aldrig upp ❤️❤️❤️

      Samma här. Vi är ensamma tillsammans. Kram.

        Det känns så jobbigt för pratar man med någon finns det på något sätt kvar.
        Orden och värderingar som läggs. Imman pratar med familj eller vänner. Det är dåligt nu. Men när (om) det blir bra är det där andra alltid sagt lixom.

          Om man *

          Man får tänka på att allas våra måendet förändras. Ingen mår konstant på samma sätt varje dag år ut och år in. De du öppnar dig för är väl medvetna om detta, de har det likadant själva.
          Sen ibland drabbas många av tillfälligt akut fördömande-syndrom och kan säkert stämpla en vid en viss tidpunkt och döma en för något man sagt men alla fattar innerst inne att Ibland har man sämre dagar och ibland är det bättre.?

            Känns lixom som att mitt mående lite beror på en person jag tycker om. Och jag vill inte att andra ska tycka illa om denna. Gah

      Är också i samma sits. Man är aldrig ensam, trots att det känns som att ingen någonsin kommer förstå ens känslor.

        Det är svårt att vara människa.
        Och svårt att inte tänka på dom som är glad och lyckliga. Och bli avundsjuk..

      Världens största kram till dig ❤️

      ❤️❤️❤️

      ❤️

      Vi alla känner oss nere ibland trots att man har så mycket att glädjas över som lätt kan glömmas bort.

    Här sitter jag och vill dig väl. När jag röstar i politiska val, röstar jag för att du och dina nära ska ha ekonomiska skyddsnät, tillgänglig och god sjukvård, anställningsskydd, god äldreomsorg etc. Att vi är vänner eller främlingar för varandra spelar ingen roll. Av princip vill jag att alla människor ska ha det så bra som det går . När vi råkas ler vi säkert åt varann, håller upp dörren. Är du min granne erbjuder jag dig att åka med i hissen fast du troligen kommer tacka nej. Kanske är vi vänner och har känt varandra i tjugo år. Då vet du att jag är en god människa, betalar skatt, finns för mina nära. Men där står du och röstar på ett parti som vill eliminera mitt väsen från detta land. Och du kallar dig vän? Det är läskigt hur Sverige har förändrats. När jag tänker på den där gulliga tantens varma leende på bussen och hur oömsesidigt vill varandra väl.

      Vilket parti syftar du på?

        Jag tänker på det parti som innan de satte på finkostymen för att ta sig in i riksdagen var tydliga i sitt principprogram om att alla invandrare som kommit till Sverige efter 1975 ska skickas ut ur Sverige. Det parti vars representanter tycker att en person som Zlatan inte är svensk, trotts att han är född här. Det parti vars representanter viskade i en komikers öra vad som kommer hända med folk som honom när de kommer till makten. Det parti vars representanter och påhejare som tycker att medborgarskap ska kunna återtas, och att hela familjer utvisas om deras tioåriga barn kastar grus på några tanter. Det partiet. Men även M och KD som nu kan tänka sig att dela makten med detta parti. Vilket parti skulle jag annars syfta på. Afs är inte så stora än, men väl en avknoppning av detta parti.

    Någon uppdatering om Sindys bröst?

      Jag vill också vetaaaaaaaa

    Någon mer som är gravid? Hur tycker ni det är? Eller ni som vart gravida, hur var eran graviditet?
    Jag är i v 15 och hittills har det varit den tuffaste perioden i mitt liv. Jag trivs verkligen inte med det och mår både fysiskt och psykiskt dåligt.

      Gravid vecka 32! Min första graviditet hade jag hyperemesis gravidarum och spydde och var illamående i 7 månader. ❌❌❌❌ Var värsta jag varit med om! Nu spydde jag bara första 17 veckorna = himmelriket. Sen dess mår jag bra förutom humörsvängningar ibland som suuuuger! Kämpa på! Tror det blir bättre för dig snart! Första 20 veckorna är oftast värst.

        Helt galet vad det är olika! Jag är också i v15 och mådde lite illa under tre veckor men nu sedan drygt fem veckor tillbaka mår jag toppen och glömmer ibland att jag är gravid. Kanske lite argare än vanligt hehe men annars kan jag inte klaga på något och är väldigt tacksam såklart.

        Jag kränktes fram till förlossningen. Glömde ta med mina tabletter mot illamående så personalen sprang runt mitt i natten för att försöka få tag på något ? Skrattar ju ut det nu men var hemskt. Sov på toaletten i 6 månader för jag kräktes så ofta på natten ?

      Också gravid, v28 här. Hoppas verkligen du får må bättre snart, är det något som är tuffare än något annat?
      Jag har fysiskt fått må hyfsat bra än så länge, men värre psykiskt. Trodde jag skulle vara cool som preggo för är inte så nojig som person. Men jisses alltså, inför varje UL och tid med barnmorskan för att lyssna på hjärtat har jag trott att bebisen i magen är död.

      V. 34 med första och ja. Första veckorna var tuffa. Trodde inte det skulle vara så psykiskt påfrestande med tanke på att det var planerat och efterlängtat.
      Vaknade upp och grät.
      Men det blir bättre, håll ut bara ❤️

      Mått prima båda gångerna, aldrig mått bättre! Inte en dag illamående, lagom viktuppgång, bara en liten växande mage som symptom! Älskar att vara gravid! ???

      Är i v7 och blir helt slut till och från, jättesvullen och gasig. Blev jättesjuk första veckorna, trodde de va nya jobbet, samma med missad mens, trodde de va stress. Men sen plussade jag efter två missade. Fortfarande slut på energi men annars mår jag rätt bra. Får väl se hur det blir framöver.

      Har mått vidrigt båda graviditeterna. Mitt tips är att ta upp det med mvc. Bättre att ta tag i det innan bebisen kommer så man slipper ha det hängande över sig.

    Någon mer som har sett alla säsonger av Orange is the New Black, älskat det och inte kunnat vänta på att få se nästa avsnitt? Och sett klart en säsong på bara några dagar för att det är så jävla bra?
    Så här det varit för mig, men nu när jag tittar på den sista säsongen så tar det bara emot. Tror jag är på avsnitt 6 nu, och jag började kolla för typ 5 månader sen. Vad händer?? Det är så jävla dåligt att det är väldigt svårt att ta sig igenom ett avsnitt. Är det någon som känner likadant?

      Samma här, så jädra besviken 🙁 Kollat Wentworth?

        Wentworth är så jävla braaa!!!

      Så trist när bra serier blir urmjölkade..

      Ja sista säsongen var så fruktansvärt dålig

      Älskade första o andra säsongen men det blev bara sämre o sämre. Utdraget och tråkigt tyvärr. Kan ej släppa vad de gjjort med Taystee

    Har ångest över att min mens inte kom förra månaden. Första månaden någonsin som mensen inte kom! Är 100% säker på att jag inte är gravid. Är överviktig, kanske är därför. Har haft långa mellanblödningar pga stress (??-trodde barnmorskan) några månader i år. Har haft ångest pga de oförklarliga mellanblödningar och nu har jag ångest att mensen uteblev. Är det vanligt, har det hänt er?

      Nope. Skulle kolla upp det om jag haft mellanblödningar också.

      Det är absolut inte ovanligt och inget att oroa sig över. Ibland blir det så, kommer vara normalt nästa cykel

        Hoppas!

      Gå ner i vikt?

        Dra åt skogen med dig.

        Ursäkta?

      Skulle kunna vara jag som skrivit denna kommentar! Exakt samma situation för mig. :/

        Så jobbigt!?

    Kan inte folk som blev besvikna på sina möhippor beskriva varför ni blev besvikna?

      Inte besviken men lite förvånad över att vi inom gänget alltid ordnat stora satsade möhippor åt varandra (tex resa till new york, London, Köpenhamn för att nämna några.. med program där då + hotell ) Jag var sist ut på bollen och gifte mig sist i gänget (dock varit ilag längst med min man inte för att det spelar nån roll men vi hade inte brått med giftemål) Nå på min möhippa var jag ju redo för utlandsresa bara för att det helt enkelt hört till inom gänget. Men ingen resa blev det, vännerna hade hyrt en stuga (helt trevlig och fin säger inte det) och 3 av väninnorna hade med sina babysar.. älskar deras barn men ja kanske inte på min möhippa.

        Lite trist av dina vänner att inte anstränga sig mer och inte ens bemöda sig med att vara barnfria när alla andra i gänget fått gå all in. Känns lite som dom tänkte ”been there done that” och liksom inte orkade anstränga sig då du var sist. Utan att tänka på dig och att det var stort för dig dessutom. Men du känner ju dina vänner bäst och jag utgår bara från hur jag skulle känt.

        Jag var för övrigt besviken på min baby shower. Det känns så otacksamt att vara det samtidigt så var liksom ambitionsnivån lika med noll från deras sida. Jag kände typ att var det så jäkla tråkigt och jobbigt att ordna en så hade ni kunnat låta bli. Det var inte som att jag hade bett om den.

          Men alltså om de hade bebisar kanske det inte är så lätt att bara lämna dem och dra bort en helg? Så de kanske resonerade att roligare att hitta på något hemma när alla kan vara med, än åk utomlands och hälften av gänget måste missa det?

            Jag hade faktiskt föredragit att åka iväg med resten av gänget och sen ha typ en liten möhippor-brunch med de tre väninnorna och deras barn på hemmaplan ? men men är inte bitter, gifte mig ju inte för möhippan haha

        Förstår om du blivit besviken. Det hade jag! Om alla blivit behandlade på ett visst sätt, och så får du inte i närheten samma. Plus att vem tar med sina barn på möhippa?! Nej, lite respekt för sin väns möhippa får man ändå ha.

        Fast livet förändras. Att åka till NY på möhippa kanske var ett alternativ innan alla skaffade barn.

          Och? Man kan offra sig såpas mycket för en vän som ställt upp på ens egna utlandsresa! Alltid sånt evigt daltande bara för att man får barn.

            Barnen kanske är viktigare, precis som de borde vara.

              Vänner är också viktiga.

            Men vafan, vem kan och vill åka bort en helg när man har en bebis? Särskilt om den fortfarande ammar?

      Znark

      Två vänner kom. Plus min mamma och syster. Halvdag på stan med medhavd matsäck. Thats it. Blev så jäävla besviken och ledsen.
      Samma kväll skulle vi på konsert på ullevi. Av en slump träffade vi en i bandet under möhippan och blev bjudna backstage efter konserten. Men när konserten var slut orkade inte mina vänner det utan for hem.
      Så. Jävla. Besviken.

        Men wow… Alltså wow. Byt vänner på riktigt.

          Obs inte pga möhippan men konserten.

      Var höggravid så party var inte ett alternativ. Så vi åt brunch och sen middag och lite lekar mellan. Mysigt och trevligt men noll personligt. Plus att som gravid och vegetarian är kanske inte en köttrestaurang ett toppen val..

      Fick ingen ☹️

        Nååå ?

      Jag hade min möhippa för 2 1/2 år sedan och är fortfarande så besviken. Jag visste att min man skulle få en jäkla skiva till svensexa (Åkte till Prag) och jag var fine med att min inte skulle vara det då vi har helt olika vänner och deras familjesituationer. DOCK så trodde jag aldrig att de skulle ta mig till en grannorten som är en håla i Mellersta Norrland.
      3/4 brudtärnor bodde i Sthlm och resten av gänget har alla vänner/familj i Sthlm.
      Så varför inte ta mig dit? Hade t.o.m. varit billigare och garanterat bra mycket roligare.
      Det som stör mig mest är att att de brudtärnor som planerade den verkar tro att den var väldigt lyckad. Jag vill så gärna vara brutalt ärlig men vad gör det för skillnad och därför håller jag tyst.

    Jag trivs i min personlighet, när jag är i sammanhang och med människor jag känner mig bekväm i och med. Jag är sjukt rolig, intelligent, kan ha väldigt djupa och givande samtal och är bra på att prata för mig när det gäller ämnen jag är insatt i. Men jag hatar den jag är i sammanhang där jag inte är bekväm. Jag kan ha ångest flera veckor innan jag ska träffa en ny person, för att jag tänker på att jag är sämst på att kallprata, att jag blir så stressad av att träffa nya människor att jag säger konstiga saker, att jag har svårt med ögonkontakt, att jag hela tiden måste pilla på mina nagelband/klia mig någonstans/sysselsätta mina händer med något medan jag pratar och det får mig både att se och känna mig fumlig och osäker, att jag ska börja svettas, att det ska bli tyst och stelt, att personen inte ska gilla mig, att jag inte ska komma på någonting att fråga osvosvosvo. Jag umgås aldrig på tu man hand med de få vänner jag har pga ovan nämnda orsaker, jag vågar heller inte dejta (och har aldrig haft ett förhållande), söka jobb eller försöka skaffa fler vänner.

    Jag skäms så jävla mycket över den här (introverta) sidan av mig, för jag är verkligen en skithärlig person när jag t ex är med min familj eller mitt fotbollslag. Glad och sprudlande och får ALLTID folk runtomkring mig att skratta. Om folk som känner mig fick beskriva mig med ett ord hade nog många valt ”rolig”. Men det känns som att jag aldrig kommer kunna få ett jobb (tar examen till våren) för att jag är så otroligt dålig på att ta nya människor och situationer. Vem vill anställa en sådan liksom, som kommer till ett möte och sitter knäpptyst? Eller som inte vågar prata i kafferummet när fler än tre personer är där? Är så jävla avis på mina vänner som är sådär härligt extroverta och kan mingla i vilka sammanhang som helst, medan jag alltid ställer mig i ett hörn och låtsas svara på sms för att undvika att behöva prata med folk.

    Alltså… fan. Är så jävla frustrerad och mår så dåligt över detta. Kan börja spontangråta på kvällarna när jag tänker på det och när jag ligger och önskar att jag bara kunde få vakna upp och vara lite mer socialt kompetent och extrovert. Har det hela tiden i bakhuvudet och känner mig så jävla sämst. Sämst sämst sämst. Jag är en sämst person.

    (Wall of text som säkert kommer fastna i modd, men jag är så satans frustrerad i kväll att jag inte vet vart jag ska ta vägen.)

      Om ni duschar i ett badkar, står ni upp eller sitter ni då?

        Står upp!

        Sitter

        Sitter!

        Jag ligger så gott det går

        Sitter

      Känner verkligen igen mig. Jag vågar prata med folk men det är så svårt att komma på något att prata om! Jag tycker att jag själv är så ointressant också.

        Exakt så, ja. Känner inte att jag har så mycket att komma med liksom.

      Auch! Känner igen mig till oändlighet! Förutom att jag inte är speciellt intelligent, knappast rolig heller.. eller jag tyckte att jag kunde va det när jag var yngre, var oftast den som var chill, skapade bra stämning och var med på allt kul.. nu är jag så tråkig att jag inte vet vad jag ska prata om, känns som att jag knappt vet vad jag tycker om saker så har oftast inte mycket att tillägga i diskussioner? Har tappat det mesta av självförtroendet jag tror att jag hade. Tips har jag inte alltså, som du kanske förstod ??

        Omg jag känner verkligen igen mig i exakt allt du skriver

      AM, det låter skitjobbigt. Det du beskriver påminner om social ångest och det är något som man kan få hjälp med! Vi människor är himla ångeststyrda och det är lätt att olika rädslor gör att våra liv blir mindre (hänt mig i perioder). Jag skulle verkligen vilja uppmuntra dig att söka info om social ångest och se om du känner igen dig (boken Social fobi – social ångest av bla Furmark är bra och handfast, eller podden Sinnessjukt som har temaavsnitt om detsamma). Så klart behöver du inte ha det så här hela livet! Sök psykologhjälp om du behöver, terapiformer som tex KBT eller ACT är prima för det du beskriver att du har problem med. Skickar massa hopp och avslutar med en alternativ tolkning av din situation… du är varken, ”för” introvert, socialt inkompetent eller sämst utan istället fast i rädslor (MÄNSKLIGT). Till slut får man ångest över ångesten liksom. Lycka till framöver, du är verkligen inte ensam.

        Jag har koll på social ångest och tror faktiskt inte det är det, känner inte att jag relaterar så jättemycket. Jag KAN vara i sociala situationer, jag är bra på att prata när samtalet väl kommit igång. Jag är bara väldigt introvert i kombination med dålig självkänsla, och det sociala har bara blivit en ond cirkel för mig för att jag går runt och tänker på negativa scenarion hela tiden, vilket sätter sig i min hjärna och jag gör mig själv obekväm. Var även mobbad som ung + varit i en relation med en kille som hela tiden sa åt mig hur torr och tråkig jag är, vilket också satt sig i min hjärna och påverkar de sociala situationerna.

        Tack för din kommentar i alla fall, det värmer.

      Låter som att du är HSP.. högkänslig person. Läs på om det och se om du passar in på beskrivningen. Jag är det, har läst på och fått massa info, tips och råd. Man lär sig leva med det.

        Jag är HSP, det vet jag redan.

          Haha AM love u du är snabb. Det suger att vara som man är och det kommer fan suga resten av livet men du är nog en kvick tjej, får du bara rätt stöd kommer du fan leva bra. Om än med ångest etc. Du är rolig. Du är som dom uppfattar sig du har fan bara en ångestperiod nu och det suger. Du kommer tillbaka med eld i stjärten. Lid igenom skiten du har nu, träna, promenera i naturen, umgås med djur och om du behöver det en samtalskontakt.

          Du har bara låtit dina dumma tankar om dig själv ta över för att du säkert inte bollar med någon? Jag själv virrvarrar mig ner i en spiral om jag inte delat mina dumma tankar med någon annan?❤️

    Har hängt på låset..
    Detta kan bli tråkigt för er men jag kör ändå.

    Igår fyllde jag 50 år. Jag är bitter. Jag är ensam. Värst av allt, jag känner mig tom.
    När jag gick ut gymnasiet för en herrans massa år sedan så valde jag en annan väg i livet. Det blev jorden runt resor i omgångar. Pluggade mellan resorna, arbetade deltid och tiggde en himla massa pengar av mina fina föräldrar (som nu är borta). Som ensambarn har jag alltid varit familjens kärna, på gott och ont.
    Träffade min stora kärlek i Egyptens hjärta. Där gick han med sitt blonda hår, isblå ögon och fantastiska leende. Vi träffades igen när han var hemma i Stockholm och vips så bodde vi ihop och var lyckligare än tillåtet på den tiden.
    Han ville inte ha barn. Jag ville absolut inte ha barn. Vad ska man med barn till? De tar upp all ens tid, energi och pengar. Bara att se sig omkring, jag hade rest jorden runt tre gånger samtidigt som mina väninnor hunnit skaffa sig tre barn. De var bundna och kunde aldrig åka iväg någonstans spontant, inte ens äta ute kubde de pussla ihop utan en månads förplanering.

    Jag och min man (vi gifte oss i Egypten 2 år senare) jobbade ihjäl oss i några månader, hyrde ut lägenheten och bara åkte iväg. Livet lekte.

    Sen började han prata om barn. Det blev inte många diskussioner eftersom jag alltid varit tydlig med att det inte finns på kartan för mig att skaffa små energitjuvar som för oväsen och snorar. Med tiden blev han mer bitter, började umgås med sin brors familj för att få vara nära småbarn. Jag visste att det skulle sluta illa så jag drog av mig min man som ett klibbigt plåster. Vi gick våra skilda vägar efter många kramar, gråt och sorg.

    Jag levde på. Verkligheten kom ikapp mig och klimatet i världen var inte längre som förr. Det var krig och elände i varenda hörn på planeten. Jag ville inte resa ensam så jag sökte ett heltidsjobb, skaffade en tvåa i stan och beslutade mig för att stadga mig i stan

    För sex år sedan träffade jag min nuvarande sambo. Han har vuxna barn sen innan.
    Min exmake hann också skaffa tre barn. Den yngsta tog studenten i somras och den äldsta fick sitt andra barn.
    Min sambo umgås med sina barn och barnbarn flera gånger i veckan. Jag blir inte längre medbjuden eftersom folk har som vana att sluta fråga om man vill haka på när man tackt nej varenda gång.

    Här sitter jag ensam en lördagkväll. Min exmakes dotter laddar upp bilder när hela familjen är samlad.
    Min sambo kommer hem glad och hög på livet. Han pratar om första steg, första gapskrattet och andra milstolpar i barnens liv. Själv sitter jag och tigger kärlek från en katt som mest vill sova en bit ifrån mig.

    Jag skaffade inte barn för att jag ville ha egentid. Nu har jag inget annat än tid. Jag har minst tio år kvar på arbetsplatsen innan jag ens kan överväga att gå i pension. Jobbade så lite med tanke på resorna så inkomsten blir inte den bästa. Det är tomt i huvudet på mig och sorgen gnager innifrån.

    Min exmake, sambo och alla andra jag såg ned på för att de skaffade familj och barn är nu klara. Deras barn är vuxna och de kan börja fokusera på sig själva och livet. De har tid men också pengar och nyfikenhet. Jag är klar med allt detta men för mig är möjligheten till familj borta… Jag gjorde allt i omvänd ordning och intalade mig själv att de är alla tråkiga får som följer strömmen. Jag var en fritänkare…Här sitter jag nu. Utan familj, utan ett barn som ringer och frågar hur jag mår, utan möjlighet att sniffa på mitt första barnbarn, utan en familj att bjuda in på julafton för att se kvittot på mitt liv…helt ensam.
    Jag är trött. Bara tanken på att leva 50 år till gör mig galen. Ensamheten lär inte lämna mig i det första laget. Sjukdomar och smärta lurar runt hörnet. Jag är bitter. Jag vill bara ringa tillbaka till dagen jag tog studenten och be mig själv att snälla, välj inte denna väg. Den är mörk, ensam, kall och och olidlig.

    Om du vill ha tips från en tant, skaffa en familj. De växer upp och du får så mycket tillbaka på din investering. Annars sitter du där om 25 år och skriver ett inlägg på ös om hur ensam du är…

      Fint och ärligt skriver, men också sorgligt såklart. Om det är till någon tröst så fick dina ord mig att hitta styrka och tacksamhet i en svårt period jag befinner mig i. Tack för det och för att du delar med dig!

        Din kommentar gav mig mer än du anar. Att se att andra kan lära sig av mina misstag är nog det enda jag har att erbjuda världen. Kärlek och styrka önskar jag dig.

      ❤️

      Verkligen synd att du har ångrat dig och känt att du gjorde fel val i livet men låt helst bli att råda andra att skaffa barn (en familj?) bara så att de inte ska bli ensamma (kan man bli trots barn) och för att de KANSKE ångrar sig.
      Du har en familj. Du har ju en sambo? Varför kan du inte prata med honom om att du inte känner att du är med i familjen? Det låter så fel att han har barn och barnbarn men du inte är en del av deras liv.

        Det kanske blev lite fel, jag har väl hängt upp mig på just barn då sambon umgås med sin familj.

        Han är fantastisk på alla sätt och vis men just detta tomrummet kan han nog ibte förstå. Han har ju skaffat barn, sett de växa upp och får nu skörda sin frukt. Jag vill inte ta ifrån honom det. Jag har dessutom varit med honom i sex år, hans barn var vuxna så vi umgicks inte så tätt. Jag är alltid välkommen har jag fått höra men det slutar med att jag sitter där och känner mig som ett spöke som ser ikn i en framtid som hade kunnat vara. Något jag valde bort.

        Jag vet att ni unga inte vill ha en massa pekpinnar och livsråd från oss tanter men att stadga sig med en trygg partner, skaffa barn och inte ta tiden för given (man får ständigt höra hur ung man är och har all tid i världen men sanningen är den att tiden flyger förbi) är något jag verkligen uppmanar alla att tänka igenom 10000 gånger innan man fattar ett beslut.

        Som sagt, barn växer upp, mannen lugnar ned sig allt eftersom testesteronvärdet sjunker och jobbet blir enklare med åren tack vare erfarenhet. Tid har man så det räcker och blir över men vi har inte lyxen att välja när vi vill att allt ska ske. En stabil make är inget som man kan köpa med sig hem efter jobbet. Barn är inget man kan skaffa när den biologiska klockan tickar för länge. Energi är inget som kommer i pillerform. Ungdomen vara inte så länge. Alla andra växer upp och stadgar sig och man inser iknte vad man missat förrens det är allt försent. Inte ens döden kommer hastigt, även den ger oss tid. Tid..Det enda du kommer att ha snart, tro mig.

        Onlinekramar till dig.

          Tack för dina visa ord.

          Väldigt sorgligt att det är så du känner och att du har missat något i ditt liv. Har en person i min släkt som aldrig fick barn, hon är ändå den minst ensamma personen jag vet och har massor av människor som ringer och besöker henne på hemmet hon bor på. Så jag motsätter mig verkligen att säga att man inte har någon mening i livet på ”äldre” dagar bara för att man inte har barn, och förstår att du inte säger att man ska skaffa bara av den anledningen. Det är säkert väldigt individuellt om man kommer att ångra sig eller inte. Men tack för att du delar med dig av dina erfarenheter (jag som inte vill ha småbarn, men gärna äldre barn, fick något att tänka på) och hoppas att du hittar en gemenskap (och att du läser detta, nu dagen efter!).

      Åh, skär i mitt hjärta. Och vet inte vad jag ska säga. Annat än att här är en 26 åring som inte kommer få barn, så vi är i båten tillsammans på nåt sätt ❤️ det är en sorg, och det är ensamt. Men vi är inte ensamma i den sitsen. Hoppas du mår bättre snart! Kan du möjligen engagera dig mer i din mans barn och barnbarn?

      Kram

        Jag önskar dig, av hela mitt hjärta och själ, att du finner glädje och lycka. Fällde en tår nu när jag tänkt på hur jag slösat bort en chans till barn medans ni vackra kvinnor och män där ute kämpar dagligen för att se ett plus på stickan (om jag förstod ditt svar korrekt).
        Jag ska tända ett ljus för dig och alla som kanske insett att livet inte blir som vi tänkt oss. Vi sitter i samma båt, ensamma men ändå tillsammans. Varma kramar!!

          Fina du! Tack själv, blir riktigt rörd ❤️ och du uppfattade det helt rätt! All kärlek och lycka till dig! ❤️

            Tack detsamma, jag ska be för dig. Av hela mitt hjärta.

      ❤️❤️❤️

      Väldigt fint skrivet. Jag tog åt mig. Tack. ❤️

        Ta hand om dig och låt inte temporär glädje komma ivägen för evig lycka. Önskar dig lycka till vilken väg du än väljer, det blir bra ska du se, bara du ser till så att du känner dig trygg och älskad.

          Finns ingen evig lycka. Den kommer och går, barn eller ej. Sen tar livet slut nångång och så även lyckan.

      Vad fint skrivet. Tänker ofta att jag är för lat för en bebis, men ser mig ändå som mormor/farmor i framtiden.

        Jag upptäckte att jag valt fel väg när alla omkring mig blev mor/farföräldrar. De fick tillbaka livsgnistan och det upplevdes som att tiden vreds tillbaka för dem. En våg av energi, glädje och nyfikenhet sköljde över dem. Önskar dig detta, att bli mormor verkar vara speciellt.

          Och en del tycker det är jättejobbigt och är inte intresserade av sina barnbarn. Alla är inte som de de en ser i sin närmsta krets.

      Väldigt fint men också sorgligt skrivet. Tack för din ärlighet, och tack för ett vettigt inlägg här på ös. Ditt inlägg berör. Jag hoppas du finner mening och ro.

        Tack för att du tog dig tid att svara. Jag ser mycket hopp i er unga, jag vill gärna att ni får bästa möjliga liv hur ni än väljer att tillbringa er långa tid på denna planet.

      Tack för ett väldigt tänkvärt inlägg ❤️ Din berättelse låter precis som min favoritdikt ”Med många kulörta lyktor” av Nils Ferlin.

      Men även om allt har mist sin glans för dig, känner du inte att det kunde vara värt ett försök att få färg på livet igen? Du har ju alla möjligheterna där egentligen. En familj behöver inte vara ens biologiska barn. Du kan börja bjuda in din sambos barn i ditt liv, din systerdotter osv. Nu när dina gamla vänner är barnfria igen, varför inte ta upp kontakten, passa på att resa med dem? Eller byt miljö, jobba utomlands en period, eller engagera dig i något nytt?

      Och det finns gott om människor som skaffade barn och lade all sin tid på dem, men som inte får någon kärleksfull omsorg från dem i vuxen ålder… möjligen ett telefonsamtal när barnen behöver pengar… :/

        Jo så är det, för mig okända föräldrar med många barn kanske känner sig mer ensamma än vad jag gör. Klok kommentar!
        Jag lever i en slags parallell dimension där jag mest ser det jag önskar att jag hunnit med än det som kanske vore helt realistiskt. Vem vet, om jag och exmaken skaffat barn så kanske vi idag levt i en annan typ av misär. Människan är sannerligen underlig, vi önskar det vi inte har och ignorerar allt vi välsignats med.

        Jag har lite planer på att flytta utomlands i perioder för att bygga brunnar innan åldern tar ut sin rätt. Vill dock inte lämna min sambo (han kan inte åka med, att lämna sin familj skulle göra honom oerhört ledsen) och han vill nog inte att jag åker iväg ensam. Vi får se hur det blir med det. Jag vill hinna uppnå något fint innan jag dör.
        Tack för ditt fina svar och tack för dikttipset! Ha en fin kväll och ett fint liv.

      Fint att läsa när man är mitt uppe i småbarnsåren, trött och sliten. Du får mig att känna mig tacksam. Tack. Stor kram till dig

        Kram till dig med. Ta vara på dina skatter och ge dem all kärlek du håller inne på, varenda droppe. Snart är de vuxna och då har du vänner för livet. Kram

      Wow, detta träffade hjärtat. Har en syster som har valt samma liv som du gjorde och har en man som redan är färdig med barn. Hon reser, jobbar och umgås med mannen när barnen är hos deras mamma. Jag själv har barn och är snart ur småbarnsåren och ser hur dörren för detta sakta stängs för henne. Jag vet att hon har valt detta, jag har aldrig tagit upp hennes val med henne eller kritiserat det eftersom jag älskar henne och vill att hon ska välja det som passar henne men samtidigt är jag rädd för att hon ska ångra sig.
      Jag hoppas att du finner en mening med din tid och jag tar till mig av ditt ärliga sätt att skriva och längtar till att bli 50+, insikten och klokheten känns som en frihet trots att den kan komma med hjärtesorg ❤️

        Tack för att du förstår. Jag hade också uppskatta det om min syster inte ”kritiserade” mitt val men om du känner minsta tvivel ifrån henne gällande beslutet att avstå från att skaffa barn så skulle jag nog ta upp det lite lätt. Kanske säga något som ”du har alltid haft ett så unikt och vackert leende, hade hoppats att se ditt barn ärva det” eller något annat, kanske en fin egenskap, din syster besitter.

        När tåget har passerat så bränns samtidigt alla broar. Vissa känner sig lättade över att slippa familjelivet medans andra vaknar upp dagen de fyller 50 och inser varför tomrummet inte fylls hur mycket man än försöker hitta något att trycka i det.

        Har alltid önskat mig en syster. Mamma och moster Beda var alltid så nära, hon var som en andra mamma till mig. Hon hade inga egna barn p.g.a. ett medfött handikapp men jag fick bli hennes lilla backuppbarn. Hade önskat mig något liknande. Din syster har tur som har dig, hon älskar nog dig och dina barn oerhört och känner en slags trygghet i att du ”delar med dig” av barnens liv och uppväxt.
        Kram och tack för att du delar med dig.

          Tack för dina fina ord ❤️ Jag ska ha det i åtanke om jag någonsin märker det minsta men det känns som en väldigt svår balansgång. Jag vill inte på något sätt få henne att tro att jag anser mitt livsval vara bättre än hennes samtidigt som jag vill kunna stötta henne och finnas där. Hon är en fantastisk moster till mina barn och jag önskade såklart att vara det till hennes också men förstår att det enbart är mina egna egoistiska känslor. Fint att du hade en så bra relation till din mor och moster, det är något jag själv alltid har önskat mig. Du verkar vara en väldigt klok och insiktsfull människa, jag önskar dig all lycka.

            Jag tror att många barn hade mått bra att ha dig i sitt liv, jag tänker spontant på familjehem om det inte är otrevligt av mig att komma med tips. Ta hand om dig.

          Nej gud, säg verkligen inte något sånt! Skulle bli så lack om nån sa så till mig…
          Lita på att folk är vuxna och mogna nog att göra sina egna val.

      Kära Bittertant! Jag tycker att det låter som att du haft ett helt fantaaastiskt liv! Jag önskar verkligen att jag hade varit så där driftig och rest runt en massa. Och man ska ju absolut inte skaffa barn om man inte vill! Tänker att det är ju omöjligt att veta om man kommer att ångra sig när man blir äldre, man måste ju utgå från vad man vill här och nu (om man inte kan se in i framtiden typ).

      Jag tycker att du verkar asball. Tänker också att du säkert skulle ha en bra hand med tjuriga fjortonåringar med rosasvart hår. Du har inte funderat på att bli familjehem?

        Tack för detta! Ja, visst har jag haft ett rikt och omväxlande liv, det kan jag inte förneka. Har träffat människor som verkligen sätt sina spår i min själ. Har stött på främlingar som inte ens kan ett ord på engelska men som ändå valt att bjuda hem mig på middag, trots att de bara hade råd med soppa och bröd.
        Har dansat med barn som inte ens har råd med skor. Har ätit middag med diplomater och affärsmän som idag sitter på otänkbara förmögenheter och makt.

        Hade gärna velat dela med mig av dessa historier till mina egna barn. De behöver inte vara kött och blod, bara jag får vara en del av deras små liv. Se de växa upp och utvecklas.

        Familjehem låter verkligen som något jag skulle kunna ägna mig åt. Hade inte ens tänkt tanken. Jag ska ta och kolla med sambon men han är så snäll så det slutar nog med att han ordnar allt för att vi ska kunna få öppna vårt hem till någon som behöver oss kanske mer än vi behöver den. Tack för din fina kommentar och ett grymt tips.

          Dem*

          Alltså detta!! Så underbara historier. Och vilken rikedom att ha varit med om allt detta.

          Det har varit en sann fröjd att läsa dina tänkvärda kommentarer ikväll, du skriver så fint (som flera personer påpekat redan). Skulle gärna läsa dina eventuella framtida böcker! 🙂

          Hoppas verkligen att fosterhem kan vara nåt för dig; det känns som att du har så mycket att ge! Skickar dig pepp och önskar dig all lycka till. ❤️

      Om man känner sig ensam så ska man hitta någon som är mer ensam än dig ❤

        Omringad av människor som verkligen bryr sig om mig men ensamheten är..som du säger..Kanske bara en som känner likadant kan förstå hur detta påverkar en. Önskar dock ingen denna känsla…

      ”Om du vill ha tips från en tant, skaffa en familj. De växer upp och du får så mycket tillbaka på din investering. Annars sitter du där om 25 år och skriver ett inlägg på ös om hur ensam du är…”

      Fast det funkar inte alltid så, det är ingen garanti att bara man har barn, så håller de kontakt med dig och du är aldrig ensam. Jag har sagt upp kontakt med min andra förälder som är helt galen och omöjlig att ha göra med. Min uppväxt var bara psykisk misshandel från hens sida, vilket satte sina djupa spår på mig. Det har krävts antal terapitimmar för att få mig fungera någorlunda. Jag har två syskon varav den ena har sagt upp kontakt helt med hen, den andra undviker hen det mesta och har bara lite kontakt med hen. Så där sitter hen ensam och jag bryr mig inte ett dugg.

        Håller med. Att skaffa barn är verkligen ingen garanti för att man inte är ensam när man är 50.

        Det är så tråkigt att höra. Vilket fruktansvärt liv! Hoppas du mår bra nu när du slipper ha dessa dårar i ditt liv!

        Mitt tips är väl mer riktat till dem som velar fram och tillbaka. Känner man en längtan så tycker jag att man ska försöka ge det livet en chans.

        Tycker absolut inte att alla människor ska skaffa barn bara för att inte känna som jag, det vore bara egoistiskt. Kram och tack för att du skriver så respektfullt trots att du inte håller med.

          Förlåt men det var inte riktigt det du sa…

            Men bra att du klargjorde.. önskar bara att du skrivit så från början och inte så kategoriskt som det nu blev.

        Sant, men de allra flesta har trots allt livslånga relationer med familjemedlemmar.
        Enskilda exempel av anekdotisk art bevisar ingenting.

        I både min och min mans familj finns starka familjeband, framför allt mellan syskon. Och syskonbarnen och våra barn har väldigt tajta band, nästan som om de vore syskon och inte kusiner.

      Blev tårögd av att läsa detta. Tack för att du delar med dig. Jag hoppas att det reder sig för dig och att du finner glädje i livet igen.

        Det önskar jag dig också. Evig glädje, kärlek och trygghet. Har tänt ett ljus till er som svarat så fint. Två ljus till de som inte kan få barn står också och gnistrar på bordet. Kramar

      Gud vad fint du skriver, det gör ont i en gammal själ (inte ens 30 år) ,att läsa det du skriver. Det är ett svårt val man gör i livet, om man ska leva livet och resa eller om man ska skaffa barn. Jag har själv varit på den sidan som du varit, rest runt jorden och upptäckt saker. Jag ville absolut inte ha barn för bara några år sen, men det har sakta men säkert växt fram, allra helst iom att mina gudbarn har blivit äldre (7 & 5 år gamla).
      Jag tycker du ska försöka prata med din sambo, han verkar vara en underbar person och jag tror säkert att han förstår vad du menar om du pratar med honom. Prata med hans barn, dom förstår säkert också och då kanske dom förstår varför du tackat nej alla gånger när dom erbjuder dig att komma dit. Det är ju snällt att dom frågar iaf – det kanske inte är så många som gör det, tänker jag 🙂
      All kärlek, för du verkar vara en underbar person. <3

      Bittertant, vill bara skicka dig en kram! Jag har fem år till 50 och är så glad för min man och mina barn. Jag förstår att det smärtar att man kommer på sent vad som var det viktiga i livet. Det jag tänker är att det ändå finns så många barn där ute både i sverige och resten av världen som har det svårt och bara önskar sig en bra vuxen förebild och extraförälder. Engagera dig i ett barnhem, som fosterförälder osv. Det tror jag skulle ge dig massor! Kram igen.

        Jag känner glädje för din skull, innerlig glädje. Fick ett fantastiskt tips om att kanske överväga att öppna vårt hem till de som behöver en trygghet. Jag tror att detta är något jag vill göra, känner en slags glädje denna kalla och ensamma natt. Kramar

          Ja det tycker jag du ska höra. Våga öppna upp för något så tror jag du kommer bli visad vägen. ?

            Tack för uppmuntran, ibland kan en total främlings ord guida en genom de mörkaste tiderna. Varma kramar

      Wow. You had me at hello. Dig vill jag läsa mer om/av. Snacka om att ha pennans gåva. Du har inte funderat på att bli författare?

        Denna måste ha hamnat fel, har aldrig kunnat utrycka mig i skrift. Ha ha ha 🙂

          Jo, jag tänkte exakt samma!

          Jag håller med Foxy! Läser det du skriver med en lugn och behaglig röst i huvudet.

      Har typ exakt samma tankar men är 33 så nej, det är väl inte helt försent riktigt än, men ska det ske lär det ske snart. ”Alla” andra har redan gjort sitt, deras barn går i skolan osv.. och här sitter jag, särbo med en som har barn och inte vill ha fler och inte vill flytta ihop. Också själv för ikväll ville partnern ha ”familjemys” med barnen, vi har varit tillsammans i flera år… Vet inte vad jag väntar på. Känner mig så jävla dum i huvudet.

        Det är du verkligen inte! Du är en ung och klok människa som tänker igenom dina beslut istället för att ignorera en känsla som antagligen börjat växa sig starkare. Du är lite som min exmakes, först ville han inte ha barn sen började han le när han såg en baby le mot honom och några månader senare så var barn det enda han önskade sig. Männen har många fördelar men att kunna reproducera i äldre dar måste vara en riktig befrielse. Vi kvinnor har inte riktigt den lyxen.

        Har du råd att frysa in dina ägg? Att tjata funkar inte så jag hade nog sätt mig ned och verkligen funderat över min framtid. Du kanske får ett väldigt rikt och lyckligt liv utan barn, det är inte alla som ångrar sig.
        Men, skulle du känna en sann längtan så skulle jag råda dig att ta tag i detta medans du har tid, energi och möjlighet.
        Hoppas verkligen du finner din rätta väg genom livet, man vill inte hamna fel då livet är långt.

        Skaffa nån annan kanske.. Varför ska inte du kunna vara en del av hela hans liv?

      Känner starkt för och med dig.
      Det här ämnet är helt klart lite tabubelagt och ingenting de kaxiga unga barnfria människorna vill kännas vid. De är nämligen barnfria på egna villkor, så länge det passar dem och de vet att de har tid på sig att ångra sitt beslut.

      Jag känner igen så mycket av det du berättar. Jag har en kvinna i släkten som vägrade skaffa barn. Hon och hennes man (som gärna ville ha barn) var väldigt kära och reste mycket, levde överhuvudtaget ett väldigt gott liv. Men hans barnlängtan kom ikapp och när de skilde sig träffade han snabbt en ny kvinna som han bildade familj med. Den barnlösa kvinnan bröt ihop och behandlades länge för svår depression, men jag skulle säga att hon aldrig kom över det.

      En annan barnlös kvinna sade en gång till mig att det är ett livslångt utanförskap. Långt ifrån bara de där småbarnsåren alla pratar om, utan det följer med hela livet. Det är så mycket som kretsar kring barn, deras uppväxt och det även när de flyttar hemifrån och bildar egna familjer.

      Jag förstår att alla inte vill ha barn och alla inte kan få barn. Men jag tror få förstår vad det innebär i ett livslångt perspektiv. Din berättelse visar så tydligt och klart hur smärtsamt dyrt det kan stå en. Och jag sitter här med tårar i ögonen och önskar jag kunde göra något för att hjälpa dig.

        Du satte verkligen ord på vad jag försökte förmedla. Mitt råd går verkligen ut till dessa ”kaxiga” unga som absolut inte ska ha barn för att tid är mer värdefullt. Men mest de som velar fram och tillbaka om huruvida de ska skaffa barn eller inte.
        Jag förstår verkligen att det är naturligt att känna att barn är lite av ett hinder i vardagen men samtidigt vill jag påminna alla unga människor där ute om att livet är väldigt kort fram tills man fyllt 35, sen fortsätter det i snigelfart. När man hunnit fylla 45 så har man inget annat än tid. Alla andra är upptagna med sina barn, barnbarn och familj. De bråkar och klagar, skrattar och sörjer men i slutändan har de varandra. Det är en stor samhörighet man missar om man inte får ta del av detta.

        Att resa är väldigt kul men resan förvandlas till ett minne. Barn och familj är spännande på ett annat sätt. De gladaste människorna jag stött på under mina resor var de fattigaste men de hade alla en sak gemensamt: större familjer. De levde och kämpade för sina barns överlevnad.

        Jag känner igen mig i din släktings historia. Var också deprimerad i flera år men visste inte riktigt varför. Jag saknade min exmake men vågade inte erkänna att det var hans nya fru jag verkligen var svartsjuk på.
        Idag avundas jag min sambo men samtidigt känner jag glädje för hans skull. Jag har väl insett att jag bara har mig själv att skylla, orättvist att missunna någon glädje för att jag prioriterade tid och frihet över stabilitet och närhet.

        Jag vill verkligen inte läxa upp någon men jag hoppas att ni där ute som känner att ni gått lite i mina spår får en inblick i hur det -kan- bli.

          Men man KAN inte leva sitt liv för hur man KANSKE kommer känna i framtiden! Du gjorde ju rätt val för dig DÅ. Tänk om du skaffat barn ändå och ångrat det genom deras uppväxt? Så tyvärr hjälper ju inte ditt råd.. Skaffa barn om ni vill, gör det inte om ni inte vill. Tänk och känn efter jävligt noga, barn ska inte vara nån ”utifall att”-grej.

        Vilken vidrig man! Skulle försökt förstöra deras liv, haha!
        Livslångt utanförskap? Inte om man har vettiga vänner, kan ju ha andra barnfria vänner också. Mycket vanligare att välja detta liv nuförtiden och saker kommer ändras pga det så allt inte kretsar kring ungar och normen. Man väljer sina kretsar också.

          Vidrig man? På vilket sätt var han vidrig? Han var tydlig med sin barnlängtan i alla år och att det var viktigt för honom att få bilda familj. Ingen av dem gjorde rätt eller fel utan de bröt upp när deras önskemål gick för mycket åt olika håll.

          Kvinnan som upplever ett livslångt utanförskap har alltid haft gott om nära vänner. Hon jobbar dessutom på en arbetsplats där de har fin gemenskap och ses utanför arbetstid. Åker på spa, går ut och äter m.m.
          Hon är gift och tycker mycket om sin mans familj och vänner. Vi umgås en del trots att jag har två barn. Anledningen till att jag tror att det inte räcker att ”välja sina kretsar” är för att hon ångrar att hon inte skaffade barn. Och nu är hon för gammal och kan inte längre få barn. Då spelar ”vettiga vänner” ingen roll. Sorgen över vad man valde bort finns där ändå.

            Jo han var vidrig. Lämnade för en annan fast han visste att hon inte ville ha barn från början. Typiskt män att inte lyssna eller bry sig.
            Ja det gällde just henne då, inte så vanligt att ångra sig.

      Kanske bara en liten tröst, du har levt du följde ditt hjärta. Det går inte ändra på men du hade kul!
      Du har en sambo vars barnbarn du kan sniffa på!

      Vill bara klargöra att jag för står din sorg men försöker hitta guldkanten!
      /någon som också ångrade sig allt för sent
      31år och numera steril❤

        Jag måste vara lite mer tacksam, det har du helt rätt i.
        Lycka till med livet, det blir bra trots inga barn. Men försök fylla livet med annat kul redan nu så att det inte blir så oerhört tomt i framtiden. Det kanske du redan hunnit göra, jag var lite sen på b ollen tyvärr. Kram

          Skickar massor med kärlek och tackar hjärtligt för dina kloka ord, det har varit en känslosam läsning ikväll❤

      Så fint skrivet, det högg verkligen till i hjärtat. Har på senare år börjat hata barn men har en helt underbar sambo som avgudar mig, är lite äldre och stabil som väntar ut att jag ska vilja ha barn. Han har sagt att han inte kommer bli ledsen om jag inte vill och att han aldrig skulle lämna mig för det då han vill ha barn med mig och har sldrig velat ha barn med nån annan och jag hans livs kärlek. Jag är 27 men känns som att jag avskyr barn mer och mer för varje år som går så jag hoppas ju att det kommer att ändra på sig. Hur som helst så kändes din text i hjärtat och fick mig att tänka till. Kommer spara det här. Hoppas verkligen att saker kommer att Ljusna för dig på något sätt

        Hoppas han ändrar på sig!

        Jag kan naturligtvis inte uttala mig om ditt äktenskap och förmodligen kommer ni att hålla ihop och leva lyckliga tillsammans. Men jag har mer än en gång sett hur män lämnat barnlösa äktenskap ganska sent, i 40-årsåldern, och snabbt bildat familj med en ny yngre kvinna. Det fungerar för dem eftersom deras fertilitet inte har någon åldersgräns på samma sätt som kvinnors.

        Många män vill ju ha barn lite senare i livet än kvinnor.

          Vidriga män. Egoister.

      Du har ju familj….din sambos familj. Du väljer ju själv att tacka nej till inbjudningar. Barn är inte en garanti på att man inte kommer att känna sig ensam i livet. Man skaffar inte barn (enligt mig iallafall) för att få sällskap. Du kan göra en massa saker som är positiva. För utsatta djur, barn och människor. Det låter som du har möjligheten till att leva ett rikt liv…..bara du ändrar din inställning.

        Det handlade ju inte om att ”få sällskap” utan om att så mycket i vuxna människors liv alltid kommer att kretsa kring familj, barn och barnbarn.

        Det är jag som skrev ovan att min barnlösa kompis (som också ångrade sig när det var för sent) kallar det ett livslångt utanförskap. Och då är hon ändå en självklar gäst som alltid är inbjuden när släkt och vänners barn fyller år, tar studenten, flyttar hemifrån och får egna barn. Men ensamheten och tomheten sitter i hjärtat och själen. Det är inte ensamhet som handlar om att man sitter själv hemma och deppar.

      Samtidigt som det gör ont att läsa hur du känner så blir jag så tacksam för valet jag gjorde för två år sedan. Då velade jag fram och tillbaka om jag skulle våga försöka skaffa barn eftersom jag hade kommit över 30-strecket, och med tanke på allt man hört om hur svårt det kan vara att få barn började det bli dags att bestämma sig. Jag fick höra både ”är man det minsta osäker ska man låta bli!” och ”har man den minsta tanken på barn så ska man försöka innan det är försent”. Vad ska man lyssna på??

      Jag har aldrig varit säker och längtade inte ett dugg efter en bebis. Kunde absolut inte identifiera mig med alla mammabloggare.
      Jag säger inte att det här är svaret för alla men jag är så nöjd med mitt val att försöka. Är superfrustrerad just nu eftersom ungen vägrar sova haha jag men annars får jag så ofta uppleva stunder av stark lycka och jag har upptäckt hur bra jag mår med folk i huset. Barn kommer inte fylla alla behov av närhet jag kommer ha i livet men en stor del kommer de ge mig just nu i alla fall. Och jag kan bara hoppas att jag får fortsätta känna så här i framtiden när hen/de blivit stora. Livet är som du säger inte bara just nu, utan väldigt mycket sen samtidigt som man hela tiden utvecklas och går igenom nya faser. Det är så klart svårt att veta hur man kommer känna i framtiden men vi unga får försöka lyssna på äldres olika erfarenheter och försöka komma fram till hur just vi kommer känna längre fram i livet.

      Kan inte låt bli att dra paralleller till min utbildning som tog lång tid för mig att slutföra. Det medförde att jag levde knapert under många år medan mina syskon tjänade pengar och levde livet. Nu kan jag skörda frukterna av vad jag sådde och har karriärmöjligheter och bra arbetsvillkor, medan de är ”fast” utan utvecklingsmöjligheter. Kanske de trivs ändå! Men jag hade inte gjort det.

      Och angående barn så tror jag att jag hade känt som du om jag hade gjort ett annat val.
      Så stort tack Bittertanten för att du vågar dela med dig hur du känner. Att känna sig ensam kan komma med skamkänslor vilket gör det ännu svårare att prata om och därmed Ännu svårare att komma ur. Men kanske delad sorg är hälften sorg och du har gett många tankar de kan ta med sig i sina beslut. Och mig gav du dessutom tacksamhet.

      Stor kram till dig

      Vill börja med att gratta dig på 50 årsdagen i efterskott ❤️
      Din text berörde mig så otroligt mycket. Det är första gången jag svarar på ett ÖS från en annan läsare. Men, du fångade mig med din nakna och sårbara text.
      Jag önskar nästan jag kunde komma i kontakt med dig på något sätt. Du är så vis. Du fann dina svar på varför det blev som det blev på egen hand och du skyller inte ifrån dig, eller beskyller världen för hur livet blev för dig. Du accepterar att det ledde till detta pga tidigare val som du själv gjorde. Och jag beundrar dig för det. Det är lätt att inte peka på sig själv och peka på andra, för att ”det känns lättare att hantera”.
      Jag önskar att du ändå kanske lite längre fram kan finna något som gör att du inte längre känner dig lika ensam.

      Jag är 24 år, men jag hade LÄTT kunnat se oss fika och lära känna varandra. Jag älskar att umgås med människor som är lite äldre än mig. Jag älskar att höra era historier och vad för lärdom ni har skaffat under alla år. Jag känner mig bekväm med er.
      Jag är lite socialt introvert och jag kommenterar inte på bloggar/FB/IG (blir väldigt känslig när jag ser att det är en negativ ton bland kommentar) etc. Nevertheless skrivit öppet till en människa jag inte känner att jag vill träffa hen. Så mycket har du fångat mig.

      Tack för dina kloka livsråd som du ger från ditt egna perspektiv och upplevelse. Självklart kanske alla inte delar din uppfattning. Men för en del som kanske upplever dilemman kring detta ämne har fått lite mer ljus, då de får höra av andras historier och erfarenheter.

      Din text berör verkligen, och jag kan lägga till några saker från en annan synvinkel. Mina barn är det bästa som hänt mig, ja. Men, jag har aldrig varit så orolig och deprimerad som jag är nu (mina barn är nästan vuxna). Att få barn ökar inte bara glädjen och samhörigheten, utan även oron och maktlösheten. Jag är i och för sig högkänslig, men om jag märker att någon av mina barn inte mår bra, är det 10000 gånger värre än om jag själv inte mår bra. När de har blivit dåligt behandlade är det en vansinnig smärta, speciellt om jag inte kan göra något åt det. Jag skulle aldrig välja annorlunda, jag skulle välja mina barn alla gånger, men allt i livet blir inte bra pga att man är förälder. Man får en annan dimension i sin oro och sina depressioner. Man är så maktlös, speciellt nu när barnen är lite äldre. Jag känner mig inte som en del av ett sammanhang. Jag har dubbelt, trippel så mycket att oroa mig för än om det vara vore för mig. Men som sagt, för mig är det verkligen min mening med livet, men det innebär inte att jag är glad, nöjd och tillfreds. Snarare ständigt orolig, deprimerad och kan aldrig sova en hel natt.

    Om ni duschar i ett badkar, står ni upp eller sitter ni då?

      Står upp.

      Sitter

      Sitter om jag ska sitta där och koppla av en stund, men om jag ska duscha så står jag upp, känns som om all smuts rinner av då haha

      Sitter. Sätter gärna trampdynan för hålet så det samlas lite vatten. Ställer mig upp och sköljer av innan jag går ur ?

    Bästa gymmet i Stockholm?!

    Jag flyttar till Stockholm och letar gym på linjerna mellan Täby och Hornstull. Ska ha stora ytor för styrketräning, och gärna klasser som är antingen HIIT eller Crossfitinspirerade. Ska vara rent, trevlig personal, och gärna ett gym där folk hänger tillbaka sina vikter efter sig.

      Har provat många men kommer alltid tillbaka till sats då det finns på så många ställen och har bra klasser men även gymytorna. Alltid rent och städat
      Vissa gym kan dock vara lite väl mycket, eller snarare kanske folket som hänger där.

        Tack! Ska kolla om man kanske kan provträna på Sats 🙂

          Det kan man! 🙂 har för mig att man kan få prova i en vecka eller tio dagar 🙂 de brukar också ha erbjudanden nu runt jul. Både före och efter 🙂

            Åh tack! Ska kolla in deras hemsida imorgon 🙂

      Jag kan endast ge dog ett tips på ett gym du ska undvika: SATS Sofo! Snacka om att folk där inte lägger tillbaka någonting någonsin och den lilla yta som finns för mer fri träning ockuperas oftast av SATS egen personal när dom tränar vilket är jämt. Sämst är det men bra kändisspaning!

        Tack för tips! Förstår verkligen inte hur svårt det kan vara att städa efter sig, orkar man hänga på så orkar man hänga av.

          Eller hur! Så arrogant beteende ?

    Någon som vet vilken influencer Antonija Mandir syftar på i sina stories? Är nyfiken 😀

      Också nyfiken!

    Köpte hus i veckan och har sådan ångest. Inte över skälva huset men över lån och grejer. Har fått lånelöfte och pratade såklart med banken innan vi skrev på men vår bankman sa att vi lägger upp lånen närmare tillträdesdagen vilket är ett tag bort… blir så nojig att något ska gå fel, typ att banken ska ändra sig eller något… pratade med mäklaren också som sa att det är så det fungerar och jag att inte gjort något fel men ändå så nojig… ville bara skriva av mig och om någon har något snällt att säga så är det välkommet!

      Tillägg: har ni någonsin hört om någon som fått lånelöfte och pratat med banken om huset som sedan inte fått lån? mäklaren sa att det aldrig hänt vad hon hört men min hjärna tror ju såklart att jag blir den förste…

        Jag fick lånelöfte för en lägenhet av sbab men sen fick jag inte lån till lägenheten. Gick till en annan bank och fick låna.

          Okej, gav de något skäl till det?

        Jobbar hos en mäklare. det är ovanligt, men senaste halvåret har det hänt 2 gånger att lånelöftet helt plötsligt dragits tillbaka efter köp. Så det händer tyvärr.

          Oj, gav de några skäl till det? Hur gick det för köparna?

        Det händer ibland.
        Har några kompisar som råkade ut för det när de ville köpa ett brf-radhus och banken inte lånade ut till just det objektet pga för liten förening. Men de hade fått lånelöfte på mer än vad radhuset kostade, och det hade de kvar även efter att de fick avslag. De kunde bara inte köpa just den bostaden.

      Det ÄR stressigt innan man har nycklarna i handen! Finns miljoner katastrofscenarier men det brukar gå bra till slut. Embrace it säger jag bara ?

        Tack för ditt svar! Är oerhört bra på att bygga upp katastrofscenario för alla möjliga situationer men när det handlar om så mycket pengar så blir det extra jobbigt. Försöker hålla mig lugn, min sambo och min familj försöker alla intala mig att det kommer gå bra så får försöka tänka positivt. Tack igen.

    Toxisk, manipulativ kille.
    Eftersom jag inte har så mycket erfarenhet hoppas jag kunna få råd från kvinnor som har det för att tolka denna killes beteende. Går i samma klass på universitet med en kille och kom nära honom i somras, både han och jag fick känslor för varandra (han är några år yngre) men han hade tjej och av denna anledning backade jag. Han erkände aldrig sina känslor men det var uppenbart att han gillade mig av mycket han gjorde och sa och reagerade på. De gjorde sen slut och jag erkände några veckor efter att jag haft känslor, mest för att kunna gå vidare själv då jag vet att det inte kommer bli något mellan oss. Han sa då att han inte vill att jag ska bli ett rebound men undrade om jag ville dejta. Jag sa nej då jag tycker han är omogen, men som ni förstår har man känslor så har man känslor. Jag försökte hålla min distans till honom och tackade nej de gånger han ville hitta på något, ofta tillsammans med andra kompisar. Men efter ett tag hittade vi på saker tillsammans med andra vilket har varit väldigt roligt men efteråt har jag haft grov ångest då jag vet att det inte kan bli vi av flera anledningar och detta har jag sagt till honom också. Efter att jag erkänt min känslor så fortsätter han hela tiden prata om sitt ex och jag har sagt att han bör vända sig till andra och ventilera samtidigt som han hela tiden skryter om att han dejtar massa tjejer. Han är också intresserad av mitt dejting liv. Jag önskar att det vore det största problemet men trots att vi är vänner är han som en berg och dalbana. Han kan vara otroligt trevlig och glad och på en ena dagen, genom att röra vid en, kittla och massera till att nästa dag inte ens hälsa på en samtidigt som han är flörtig med någon annan tjej i klassen framför mig. Detta beteende tär på mig för han vet om mina känslor men har sagt att jag inte vill samtidigt som han vägrar erkänna sina. Han kan komma och spontanbesöka mig i min lägenhet bara för att hälsa men dagen efter bete sig som att han inte känner mig. Samtidigt blir han märkbart irriterad när jag pratar med andra killar. Jag tycker han är en åsna men undrar gärna vad ni tycker om beteendet. För tycker han är så snygg och charmig men vet att personligheten är skit i övrigt. Läste något om intermittent förstärkning vilket verkar vara det beteende han har. Vill gärna ha andra tjejers erfarenheter och tips för att förstå att jag inte inbillar mig. Det känns som att han liksom straffar mig? Märker även att jag tolkar andra killars normala beteende där de är snälla och respektfulla som helt otroligt bra beteende då han behandlar mig som skit.

      Som folk sa igår: gör dig av med honom! Han är inget att ha om han bara behandlar dig bra ibland.

      Walloftextstyckesindelningtack

      <3 Det finns inget att tolka eller förstå, han är en knäppis som ser bra ut… Finns många. Försök för allt i världen att vända fokus mot andra saker där DU får stå i centrum. Det där är en negativ spiral som kan sluta illa. Läs på om hur narcissister fungerar, det är alltid ditt fel. Straffandet kommer som ett brev på posten, är fel fel fel på allt när man är i en relation med en sådan person. Är en waste of life att ens beblanda sig. Du kommer att ångra det senare. Lägg inte år av livet där om du är så pass klok att du ser det mönstret redan nu. Fokusera på studierna, andra vänskaper, träningen, Tinder, vadsomhelst men inte honom. Skitsvårt, de har magnetisk dragningskraft.

    Vem är Isabella jedlers kille? Vad heter och gör han?

    Hängde i kommentarsfältet i 5 minuter och kom åt svaraknappen nästintill varje gång jag skulle scrolla neråt ?

      Men ja!!!! Händer mig JÄMT. Flytta den till vänster sida!!

        Verkligen bra förslag!! Flytta den till vänster kommer åt den hela tiden så störigt

    Vart går gränsen till otrohet? Jag vet att jag inte gjort något fysiskt men jag har Flörtat med denna killen på jobbet och jag har sagt till honom att jag är attraherad av honom men jag vill inte ha något med honom då jag har sambo och barn. Kunde inte hjälpa att bli så otroligt attraherad av denna killen på jobbet även om jag vet att jag älskar min lilla familj!!! Har skuldkänslor

      Alla har ju olika gränser men känner du att du gjort fel gör det inte igen. Så länge du känner att du gör nåt du inte skulle kunna göra framför din sambo, gör det bara inte. Du kommer ångra dig❤️ i know hehe

        Tack, behövde höra något sånt!!!! Hoppas att sambon inte får reda på att jag pratat med denna killen ..

          Ni som har läst frågan, är det otrohet för er? Om eran partner hade gjort något liknande?

            Jag igen heh. Inte otrohet för mig men ett jävla felsteg. Du vet ju själv hur sårad din partner blivit om han vetat… Otrohet eller ej är ju inte viktigt egentligen. Om det här skulle komma fram tror jag ni skulle kunna lösa det dock. Jag hade varit så jävla lack på min sambo men inte lämnat. Lack länge och gett jävligt mycket skit. Hade skapat stora osäkerheter hos mig själv.

            (’hade’ hahah pratar som om jag inte varit med om det men ja)

            Ja absolut. Hade lämnat. Var ärlig.

            Iaf klandervärt.

            Det är inte otrohet men ett omoget onödigt beteende som puffar igång något som kan bli otrohet.

          Vad pratade du med honom för då? Kollega och allt. Du har ju bäddat för en jätteknäpp situation nu.

      Finns ingen definitiv gräns för otrohet.

      Svårt att dra en exakt gräns men jag brukar tänka ”skull min man bli ledsen om han såg det här meddelandet/beteendet” och ”skulle jag bli upprörd om min man gjorde så här”. Det är mina måttstockar och det brukar fungera bra.

      Gud vad onödigt att börja babbla med honom om attraktion om du ändå inte ska göra något med honom. Vad var det bra för? Låter som om du sa det för du vill att han ska börja uppvakta dig så du kan säga att det är han som är efter dig och inte tvärtom.

      Folk alltså. Man behöver inte säga allt man känner och tänker!

      Jadu om din sambo flörtar med en tjej på jobbet och säger att han är attraherad…hur känns det för dig och barnen?

    Har någon av er testat make up for evers nya foundation Reboot eller deras setting spray? Vad tycker ni i så fall?

    Jag är tydligen (enligt min kille sen 11 år) tråkig i sängen. Vafan gör jag nu? Är ju uppenbarligen jävligt förbannad över att han en säger nåt sånt istället för att försöka ta upp det snyggt(vi kanske ska prova nåt kul). Men nu är jag här. Och är fan inte tråkig ändå. Är bara inte tillräckligt rolig. (räcker inte med att skicka nakenbilder, pullvideos, spela in porr med han, ha analsex, mycket oralsex). Tydligen duger det bara om jag är ’mer passionerad och vill ha sex utomhus tex’ eller ägna mig mer åt hans fetisch. (vilket jag gjort men det är fan inte min go to för det är inte min fetish) är så jävla lack just nu.

      Herregud dumpa honom

        Men innan det se till att radera alla videos

          Han skulle aldrig sprida dom dock, haha. Har hellre kvar dom, dom är najs ju. Är ingen dålig kille egentligen. Bara jävligt dum i huvudet och klumpig. Så vafan gör jag då. Är ju lika förbannad även fast han är en bra kille i övrigt.

            Ja men gör man slut med en person kan de förvandlas till hämndlystna monster förr eller senare. Jag hade sett till att han inte hade några kopior kvar iaf.

              Jo men om jag ska vara ärlig tror jag aldrig han skulle sprida det heller pga att han själv syns och det mesta vi spelat in tsm handlar om hans fetisch som han skäms över. Om han skulle vara dum i huvudet att läcka typ mina pullvideos där mitt ansikte inte syns hade jag nog inte brytt mig om pga att jag inte syns(nog för att det är ett jävla svek men ja,ni förstår)

                Men ja jag förstår din bekymran, hade haft samma själv om jag hörde det jag själv sa till någon annan.

      Duger inte det du kan ge åt honom så kan han lika bra dra! Man ska prata om sånt snällt och med respekt, inte sådär. Fy vad arg jag blir på såna män som kräver ALLT av sin kvinna!

        Jo jag håller med. Förstår ju dock att man ska möta varandra och jag är inte personen som inte möte om någon tar upp något som är rimligt. Känner bara att jag aldrig kommer kunna möta honom i hans sexuella behov då det verkar som att han inte nöjer sig med att det inte alltid är spännande. Jag är fan ingen spännande person sexuellt, är jävligt nöjd så länge jag får komma. Har inga andra fantasier eller krav och det är väl kanske det som är problemet för honom.

        Han vill ha roligt, spännande, kul, utåtsvävande sex men alltså sorry vi kanske inte bara matchar då. Är bara ledsen över att få det slängt i ansiktet då det uppenbara är att den tråkiga=dåliga. Sexualitet är ju känsligt och ingen vill väl erkänna sig själv som tråkig. Blir ju som en slag i magen speciellt från en som man älskar. Aja.

          Ska sexlivet med en långvarig partner alltid vara spännande kommer man alltid behöva tänja på gränser.
          Gör dig själv en tjänst och skippa kicksökare som får dig att känna dig tråkig( Det är du inte!) och hitta en partner som fokuserar på dig istället för vad ni gör. Då blir sex nytt och kul varje gång trots att man gör typ samma sak.

            Förtydligande:
            Istället för att fokusera på ”wow vi har analsex” så fokuserar man på ”wow vad skönt det här är för min partner”. Sen kanske det är analsex ??‍♀️ Men det är inte det viktiga!

              Är han en kicksökare som jag aldrig kommer kunna tillfredsställa (och samtidigt känna mig själv bekväm) och i slutändan kommer han typ lämna mig då vi är 45 för en 18åring för att hon känns mer spännande och förbjuden? Han säger att sex för honom måste kännas förbjuden för att den ska vara bra. Helt ärligt jag har försökt och även då jag försöker är det inte tillräckligt bra. Då ska han bara ha mer han är aldrig nöjd.

              Som anonym där nere sa, kommer han ändå bara vara otrogen och lämna mig? Skippa resten hon sa hon är ju dum i huvudet men ja. Det är ju ändå högst relevant.

              Vi fick barn för tre månader sen så känner mig bara helt jävla lost.

      Vilken jävla idiot. Dumpa kukhuvudet. Seriöst.

        Jamen det är ju lätt att säga. Såhär i efterhand säger han att han inte menar det han sa utan att han kanske känner att vårat sex på mina initiativ är tråkigt pga att han inte känner sig kåt. Han är nere nu och ja, jag har varit det förut och förstår att man kan vara totalt ointresserad av sex men blir så jävla sårad av att han säger så. Han kan liksom inte bara ta tillbaka det och säga’förlåt, det handlar mer om mig och att jag inte känt mig kåt, kanske därför sexet känns tråkigt’

        Känner mig bara så jävla anklagad. Att det jag erbjudit inte varit nog.

          Men säg det till honom då! Säg att du blir sårad! Berätta! Gråt ut skiten eller gör vad fan du behöver! Ut med det bara! Till honom!

            Men du tro mig, det har jag gjort. Har fan gråtskrikigt lungorna ur mig, jag är inte en lugn tjej. Jag säger vad jag tycker och det med råge.

            Det enda han svarar är att han tar tillbaka det han sa (även fast han bekräftar det han sa med att säga liknande saker igen den dum jäveln usch Victor fuck you)

            Så ja, han vet att jag är sårad (en av hans ’lösningar’ det jävla dumhuvet var ’ jamen vi kanske bara inte ska ha sex? Det är okej……’) så jävla barnsligt och dumt i huvudet. Är så jävla förbannad. Känner verkligen inte för att sköta detta snyggt. (även fast jag älskar DUMJÄVELN) Han kan fan gå och knulla och ha så jävla kul med tjejer som är kul istället usch fyfan.

              Han kommer vara otrogen så du kan lika gärna dumpa och sluta skämma ut dig här

                Skämmer ut mig känner jag väl inte att jag gör, är ju ändå anonym haha. Tänker inte ens kasta skit på dig för att du är okänslig för imorn är jag lika jävla okänslig mot dig då du har problem i ös din jävla överprisade lågkvalitativa H&M-väska.

                  Överpriserade lågkvalitativa HM väska ???

                Du skämmer ut dig själv med att skriva en sådan kommentar

                  Hahahaha herregud du kanske ska sluta bry dig så mycket om vad folk tycker om dig om du tycker att det är skämmigt att skriva om personliga besvär anonymt på internet. Livet kommer bli tufft för dig.

          Vilken krånglig kille. Lämna honom.

            Ja han är väldigt krånglig. Men det är väl jag med. Känns bara som att jag inte orkar vara hans morsa och samtidigt lägga krut på att ha ett bra sexliv. Kan inte göra allt, jag har ju bara 100%.(han har adhd så är omöjlig med hemsysslor/laga mat/ja allt förutom att ta hand om bilen och handla) men jag är ett nervvrak med ångest krypande ur öronen. Känner att jag kanske inte borde ställa så höga krav då jag själv är som jag är.

            Tror jag bara ger upp och skriver in mig imorgon. Låter som en så jävla hopplös människa men bryr mig fan inte. Förstår att jag låter som en dryg jävla tjej med krav på ditten och datten, krav på att det ska vara fint hemma, avtorkad bänkskiva, tvättat och vikt. Är säkert en jävla tjatig människa att leva med, men jag lever hellre själv nu helt ärligt. Jag kan inte göra allt. Tror jag håller på att tappa greppet om verkligheten nu.

              Han låter även som en riktig mansbebis. Ser du att du gör ursäkter åt honom. Han hjälper inte till hemma för att han har ADHD?! Men har kan göra de hushållssysslor som han tycker är lite roligare utan problem? Va?
              Det skriker Mansbebis om denna man! Lämna!

    Hallå vad händer på Katrin z senaste inlägg på IG? Hon ser hög ut? Eller driver hon?

    Har någon nåt gött skvaller om nån influencer? Någon ni träffat? Så nyfiken på att höra såna stories
    ??

    Har ni något hatobjekt? tex som produkt/företag/whatever som ni inte kan annat än att hata på?

      Mycket!
      Bland annat Arla, Lantbrukarna, skånska, Sea World, Japan, miljöpartiet, folk som inte kan bete sig i kommunaltrafiken, bilister som inte borde ha körkort, folk som går långsamt, bubbleroom, nelly, småkriminella förortssnubbar, folk som behöver hävda sig.

        Vad har Japan gjort dig?

          Var det verkligen DET som du tyckte var konstigt med min lista?

            Jag reagerade också på det. Vad är det för fel på Japan?

        Jag undrar också varför du hatar Japan! Kan förstå de andra även om jag inte håller med dig.
        Berätta för oss nyfikna!?

      SD & KD, människor som använder boomerang på IG, Ida Warg, chillis kundtjänst, tidigare ägaren av min nuvarande bostad, en av mina kollegor, IS-sympatisörer som vill återvända så fort de hamnar i ett läger, alla teleförsäljningsföretag, överlägsenhet, mig själv osv osv

      Folk som tror att köra sakta = köra säkert.

        Måste lägga till: Folk som inte har någon uppfattning om sin omgivning, som typ stannar mitt i vägen eller går sakta bland en massa människor och pillar på sin telefon.

        Eller bara den grejen att istället för att säga ”ursäkta” när man tränger sig förbi (i typ en affär) så trycker man sig bara förbi och typ välter en? Wtf.

        För att inte tala om folk som tror att köra snabbt = köra osäkert

      Kissie och kenza. Kissie för jag har svårt för hennes utseende (vi skulle vara ärliga) Kenza för att hon överskattar sig själv på alla sätt och är allmänt självgod. Blondinbella för hon är störd. That’s it. Och förlåt för detta.

        Och nu menar jag inte att någon av dem är fula utan att det är något som inte stämmer för mig när jag tittar på dem, alltså deras uttryck gör att jag typ tycker de känns onda om det makes sense.

      Stans förmodligen kändaste tjej. Hon verkar tro att hon äger stan, att hon är så snygg, att hon är så trevlig, charmig, härlig… Hon är inget annat än en dryg b-tch. Hon har ett serviceyrke och kan inte vara trevlig mot folk, och möter man henne på Ica blir man utstirrad. Jag känner henne inte personligen, men har råkat ut för både hennes otrevliga blickar och där hon jobbar och mitt intryck ändras inte.

      Är rätt less på oatly/arla-kriget. Tycker det är skitlöjligt och gillar inte nån av dom nu.

    Tips på boken du läst:

      Just Mercy av Bryan Stevenson. Kan även tipsa om hans Ted talk, och att boken blir film nästa år!

      Läser just nu Råttkungen av Pascal Engman, dock läst (lyssnat) endast drygt en timma men boken är riktigt bra!

        Dalagatan 14 av Magnus Nordin

      Kyrktuppen av Jan fridegård

    Behöver er hjälp!! Var hittar ni era favorit väskor och jackor till förmånligt pris? Får helst va vardagsväskor! Och i jackor så kappor eller faux fur jackor.
    Men alla tips mottages ❤️

      Jackor på mq. Hittar alltid min favorit där. Eller ridkläder, alltid skitsnygga ?

      Carin Wester på Åhléns, alla gånger!

      Haha när du skriver vardagsväska tänker jag direkt på den där chanelväskan nån influencer köpte. Jag handlar mest second hand. Har en bra skinnväska från Indien jag köpte 2011. Måste laga den snart igen.
      Tycker att både väskor och jackor är typiskt extra bra grejer att köpa begagnat!

    Nån som har tips hur man låter bli att stressa upp sig för saker? Mår bra o är lugn om vardagen är som vanligt, alltså ingenting planerat, men så fort jag planerar nåt blir jag jättestressad. Även om det är nåt kul! Te x imorgon har jag stämt träff med en bekant jag är nyfiken på och vill lära känna bättre, men nu är jag så stressad/orolig att jag ångrar att jag frågade henne.

      Har inga tips, är likadan själv haha. Kanske hjälper lite att andra är lika stressade❤️

      Är exakt likadan. Kan ställa in saker jag sett fram emot för att jag blir så stressad och orolig. Hoppas någon annan har några tips till dig. Och mig.

        så tråkigt! känns som jag förstör för mig själv så mycket.

      Är likadan. Har inget tips då inga tips hjälper för mig. I mitt fall beror det på förhöjda nivåer stresshormon i kroppen. Jag kan känna positiv ”excitement” som slår över till stress. Kan vara kär och det slår över till stress. Kan känna ”I got this – fan vad bra jag är” och det slår över till stress. Jag kan tänka ”tjoho jag hittade precis en sån klänning jag ville ha till den här festen” och det slår över i stress och adrenalin. Fyfan. Kommer dö vid 39.

        Men åh fyfan säg inte så det kommer jag med.. Det här hjärtat kommer fan inte klappa länge med all jävla onödig stress man känner. Usch. Blivit hypokondrisk nu också. Vill dock inte ha ångestdämpande medicin (så hjärtat får ta det lugnt) för det är farligt för lungorna(rädd för att sluta andas då jag sover). Vi är körda fina ni.

    Sprang 6 km (normal runda för mig) för typ åtta timmar sedan, men är fortfarande helt varm i ansiktet. Känns verkligen som att jag klev innanför dörren för en minut sedan. Någon som vet vad det beror på och om man kan göra något åt det?

    Tänkte att jag kanske fått feber, men känner mig inte febrig i övrigt (äger ingen febertermometer så kan inte kolla upp det). Är sjukt obehagligt, känns som att skallen ska sprängas i tusen bitar typ.

      Badda med lite kallt vatten, drick något kallt och lägg något svalt över ansiktet, kanske en ansiktsmask, creme eller något som legat i kylen en stund. Andas djupt och få lite frisk luft, typ öppna fönstret och andas lite. Säkert ingen fara 🙂

      Ytliga blodkärl? Speciellt under vintern blir mina kinder varma/röda vid träning eller typ bara genom ansträngning (typ långa möten på jobbet)

        Ja, det är därför nordbor har mycket ytliga blodkärl (rosig hy), för att skydda ansiktet mot kyla genom snabb och ytlig blodcirkulation. Kan hålla i sig länge, långe efter en dag i skidbacken t.e.x.

        Jag blir väääääldigt röd i ansiktet när jag anstränger mig, när jag var yngre skämdes jag oerhört mycket över det. Men har aldrig varit med om att det suttit i såhär länge. Det hettar fortfarande som sjutton trots att jag tvättat ansiktet med kallvatten, vädrat i sovrummet osv.

    Träffat en äldre man i snart ett år. Han har barn sedan tidigare men kan, som han trycker det, tänka sig ”ett till, gärna en pojke” då han har tre flickor. Nu börjar vi komma glll det stadiet i relationen då det är skarpt läge. Jag närmar mig 30 och känner en längtan till en egen familj med barn, helst två. Får inte riktigt ett rakt svar av honom när jag frågar om dörren till två barn är helt stängd. Jag förstår honom helt, fem barn är en bra skara. Men tänk om jag får ett barn med honom, och jag känner en väldig längtan till att skaffa ett syskon till vårt barn (hans döttrar är snart redo att flytta hemifrån – kommer inte bli mycket av en syskonrelation). Kan man kräva 2 barn? Borde man lämna bara för man inte får det man kanske vill ha?

      äh det löser sej nog! ta det som det kommer.

      Det hade kunnat vara jag som skrivit det här för några år sedan.
      Jag var öppen med att egna barn var något som var jätteviktigt för mig. Och han var med på tåget.
      Tills det inte gick så lätt som han hade föreställt sig att det gör att skaffa barn (exfrun var ultrafertil 25 åring när de började, jag från början har svårt och är definitivt inte 25 längre). Han blev snopen att det inte gick som på beställning längre och hans stora barn började passera 15. Då ville inte han vara med längre, ändrade sig och det hela slutade i skilsmässa.

      Nu sitter jag här, har varit singel i 2 år och närmar mig 35 och är typ så långt ifrån en egen familj det går att komma typ.
      När jag fyller 35 funderar jag faktiskt på att åka ner till Danmark för att fixa allt det där helt själv.

      Jag kan omöjligt råda dig till något, utan du får väga dina beslut själv. Tyvärr är det ju så att man först i efterhand vet om man valde rätt eller inte. Det enda man kan göra är att gå på magkänslan och hoppas på att allt blir bra 🙂

        Eller förresten, jag ändrar mig lite. Mitt råd blir att inte vänta för länge. Ha inte tanken att det är bäst att ta det som det kommer för allt kommer lösa sig av sig själv. För det kommer inte lösa sig av sig själv.
        Tar du det som det kommer har det rätt som det är ha gått 5-7 år utan att något alls överhuvudtaget har hänt och det kommer i princip vara försent för att börja om med någon annan.
        Börja ställ hårt mot hårt och ta diskussionen även om den är jobbig.

          Jag håller med, tror inte det kommer lösa sig själv. Har försökt lyfta frågan för att flagga att jag nog vill ha barn relativt snart, men han påpekar att jag precis tagit ett nytt steg i min karriär som är väldigt viktig och ligger en grund för framtiden. Han har helt rätt, men samtidigt är det väl aldrig helt rätt tidpunkt att skaffa barn..

          Ska pusha lite till. Som sagt, inte 30 än och märker jag att det är tvärstopp kan jag lämna. Min största oro är att få ett barn med honom och sedan längta efter ett till barn som aldrig kommer.

          Hur länge stannade du med din exman?

            Lite märkligt av honom att ge ’karriärtips’ när du vill ha klarhet i barnfrågan… undvikande och irrelevant.

            Vi var tillsammans i drygt 11 år. 2 av dem försökte vi faktiskt aktivt att få barn.
            När han sedan ändrade sig så var skilsmässan ett faktum typ 3 månader efter den bomben.
            Kanske kan tyckas lite hårt, men egna barn är så pass viktigt för mig och det var andra gången som han ändrade sig på det sättet.

    Sitter och väntar nervöst på antagningsresultatet inför vårterminen… Jag är snart 27 år och hoppas på att komma in på läkarprogrammet men 1. Hjälp, är jag alldeles för gammal för att börja plugga? ? 2. Det var ju några år sedan man läste naturvetenskapliga ämnen, kommer jag få problem? Förväntas man komma ihåg allt från biologin, kemin etc? Känns som att kunskaperna från gymnasiet är som bortblåsta…

    Stort tack för svar! ??

      Håller tummarna för dig!

      1. Nej, det är många som pluggar till läkare som är i din ålder. Och även på andra linjer och kurser är det så! I min klass fanns det alltifrån folk från gymnasiet till 41 år gamla, fanns ett stort gött gäng i 30-årsåldern och också många i 25-30 årsåldern.

      2. Nej, du kommer komma ihåg mycket när du läser men om du inte gör det så är kurslitteraturen ofta inriktade på att vara pedagogiska, på de första terminerna väljs ofta böcker som är lite mer basic och repeterar saker som man läst på gymnasiet för att sedan lägga på det aktuella kursinnehållet. Kan kräva mkt tid men misstänker att du redan är beredd på det! Vissa böcker kan vara tuffare men då har man föreläsningar och pluggkompisar att få hjälp av, plus att lektorerna brukar vara schyssta och hjälpa till om man behöver det, både vid föreläsningar men också via mail osv! Det är lite olika på olika lärosäten antar jag för alla har inte samma upplägg, men jag pluggade i gbg och detta var min erfarenhet därifrån 🙂

      Lycka till!

        Stort tack för ditt svar, det uppskattas! Och väldigt skönt att du inte bekräftade min oro. ☺️ Jag hoppas komma in på GU men vi får se hur det går på tisdag… Tack igen och ha en fortsatt fin kväll. <3

      Du är inte för gammal! Jag är 29 och söker in lite på skoj typ. Tänker att jag lika gärna kan börja när jag är 35. Då får jag ändå minst 25 år att jobba med det yrket. Sjukt ju.

      Det är snarare en fördel att ha lite livserfarenhet innan man pluggar/blir läkare. Vet folk som har varit många år äldre än du när de väl kommit på vad de vill göra och då börjat plugga. Räkna åren fram till pension istället, så får du ett annat perspektiv. Vill du ”slösa bort” de åren på något annat än att arbeta som läkare, om du väl kommer in på läkarlinjen? Du lär ju ha 40 år kvar till pension, minst, eftersom pensionsåldern troligen höjs framöver 😉

      Verkligen inte. Jag går sjuksköterskeprogrammet och där är folk mellan 19-55 Riktigt spridda skurar! Kan verkligen tänka mig detsamma på läkarprogrammet, mångas stora dröm och satsat många år. Tror du kommer vara ganska normalgammal. Stort lycka till!

      Haha du är UNG! Njut och plugga på

      Min pappa började plugga till läkare när han var 32 och hade tre barn (jag är äldst, 25 nu), han är trots det utled på yrket (byråkratin/politiken, inte att hjälpa folk) hehe. Så du hinner nog både plugga och tröttna du med ska du se!

    Tror ni på äkta kärlek vid första ögonkastet?
    Ni vet när man fastnar och drunknar i någons ögon ?

      Attraktion vid första ögonkastet absolut men kärlek nej. Då måste man ha pratat med varandra och lärt känna den andra, inte för att det behöver ta så lång tid.

        Vill tro som du, men vet inte om jag gör det. Hur vet man att attraktionen vid första ögonkastet är ömsesidig?

          Ibland känner man spänningen mellan varandra, typ att man dras till varann

            Det finns en studie som säger att personer som tittar varandra i ögonen i 4 minuter kan bli förälskade.

              Ja, arten vill leva vidare så därför blir vi lätt förälskade.

            Ja men spänning och kärlek är olika saker

      Absolut, men det är bara fysisk attraktion.

    Har något som ger mig rätt mycket ångest.. har varit tillsammans med min pojkvän i ett halvår och allt har känts så sjukt bra. ”Problemet” är att han funderar på att söka till tandläkarlinjen till hösten och han kollar även på alternativ för utlandsstudier ifall han inte kommer in här. Och bara tanken på att behöva vara ifrån honom och få förhållandet att funka i FEM år får mig att må så dåligt. Känns som att hela början på vårt gemensamma liv kommer skjutas upp? Men samtidigt vill jag ju såklart inte hämma honom från att uppnå sin dröm? hur ska man göra i en sån situation?

      Några kommer säkert säga att kärleken övervinner allt osv.
      Men jag säger: om han flyttar utomlands, DUMPA!
      Sannolikheten att hålla ihop ett långdistansförhållande i er ålder (20-25 gissar jag på) är obefintlig.
      Det kommer vara träligt. När alla andra har någon att gå på fest med, någon att hålla i handen, någon att äta middag med kommer du sitta med Whats app.
      Det kommer svartsjuka, det kommer otrohet, det kommer irritation.
      Och om ni fortfarande är ihop efter fem år kanske det inte alls känns bra när han kommer hem. Det är ganska vanligt att man inte får till det IRL när man vant sig vid långdistans.
      Slösa inte dina bästa år på detta. Han är inte den enda.

      Om min kille flyttat utomlands för studier så hade jag pausat förhållandet. 5 år är en oerhört lång tid ifrån varandra.

      Men det är bad jag hade gjort.

      Följ ditt hjärta.

      Vilken jobbig situation! Har liknande erfarenheter.. Sambon bestämmer sig för att flytta pga studier, vi har ett distansförhållande i ett år innan jag beslutar mig för att flytta efter. Vi är fortfarande, flera år senare, ett par kan tilläggas så det var värt det! ☺️ Men det sagt tänkte jag tänkte tipsa om att han borde skriva högskoleprovet. Senaste terminerna har det krävts mellan 1.3-1.45 på högskoleprovet vilket är högt men inte astronomiskt högt (krävs betydligt högre antagningspoäng i relation till maxpoäng i betygskvoten). Är ju lite lättare att kanske flytta med eller ha ett distansförhållande om han kommer in på programmet i Sverige tänkte jag. Hoppas allt löser sig för er! ??

        Åhh vad härligt att ni kunde få ihop det på det viset!! Jaa precis, tänker att om han kommer in någon annanstans i sverige finns större möjlighet för mig att ev flytta dit men det känns svårare att flytta till ett annat land. Jaa exakt han ska satsa på hp, då han läser upp behörigheten nu. Hoppas bara att han pluggar bra inför det och kommer in

      Åh tack för era snabba och ärliga svar. Asså jag älskar ju honom över allt annat och känner att vi hör ihop. Men samtidigt vet jag att livet inte är en saga, verkligheten är inte lika lätt. Känner att vi kommer glida isär och växa ifrån varandra om vi lever två olika liv, med egna vardagar o vanor. Är så ledsen över dehär då han känns som den jag vill leva och bygga en framtid med.. så jag hoppas verkligen innerligt att han kommer in i sverige (elr helst sthlm då)

        Är det uteslutet för din del att flytta med honom? Det kan bli ett äventyr!!

          Kanske inte helt uteslutet, men kan inte direkt i höst iaf eftersom jag kommer ha ett år kvar på min utbildning

      Jag skrev ett inlägg några inlägg nedanför ditt fast där jag är i din pojkväns sits, men min utbildning är 3 år och vi bor 5 timmar från varandra nu. Svartsjuka är och kommer inte bli ett problem. Det har nog mycket att göra med hur man är som person, har man svartsjuketendenser kommer det aldrig gå. Det som håller på att bryta ner mig inombords är saknaden. Att få ha en vardag med honom, vara nära, göra saker ihop men ändå ha möjligheten att bara ligga och kolla på en film, inte bli stressad när man väl ses över att man vill göra så mycket som möjligt för att maximera tiden tillsammans, och inte behöva leva genom telefonen. Hade såklart önskat att han kanske känner till sommaren att han vill flytta upp, men det är ingenting jag någonsin kommer kräva eller propsa på, det måste komma från hans sida att han själv vill.

      Men visst finns det en urvalsgrupp för tandläkarutbildningen på Karolinska som heter TAPIL, kan han söka i den också kanske? Har för mig att det handlar mer om personens lämplighet och motivation? 🙂

      Det är ett tag kvar tills höstens urval drar igång. Försök hålla dig lugn tills dess, det kan ju faktiskt vara så att han kommer in där ni önskar <3

        Åh tack för ditt fina svar! Jaa precis, det är just de sakerna jag är mest rädd för!! Svartsjuke-delen är jag inte jätteorolig för just nu (även om det såklart kan uppstå). Det är verkligen saknaden o tanken på att vara ifrån varandra så länge som både skrämmer och oroar mig. Framförallt eftersom närheten och vardagen ihop är en så stor del av vårt liv nu. Vet att vi är unga (20 o 22) och har hela livet framför oss, men samtidigt är det nu man formas till den man är och bygger grunden till sitt liv… och jag vill bara inte att vi bygger den i olika länder.. Men jaa, han ska förmodligen försöka genom både hp och tapil, och ha utomlands som sista alternativet.

          Och ta det där med att formas och bygga grunden till sitt liv med en nypa salt, tycker jag. Jag kan kännas att grejer jag gjorde när jag var tio har format mig minst lika mycket som nåt jag gjorde för ett halvår sen. När jag var tjugo drack jag mycket och knullade runt, känner inte direkt att det definierar vem jag är idag.

      flytta med när du kan! Kul att bo utomlands och man kan alltid flytta hem igen, Sverige försvinner ingenstans.

    Igår ställde jag en fråga om någon visste hur länge ett sjukhus har kvar sitt arkiv.
    Fick många svar. Dock ej svar på frågan. Kom i ställe hån och ifrågasättande om orsaken till varför man ställer ett horoskop.

    Idag gick jag till sjukhuset och frågade hur man får reda på när en människa är född på dygnet.
    Jag förklarade vad jag skulle ha tiden till och att jag inte var intresserad av något annat som stod i journalen. Bara klocktid.

    Tjejen i information tyckte det var intressant och frågade en äldre kvinna som också jobbade där hur man skulle gå tillvida.
    Kvinnan tittade på mig ryckte på axlarna och bad mig följa med…ner till arkivet. Hon bad om namn och födelsedata och letade snabbt fram journalen. Höll för så jag inte såg något annat än tiden och så var det klart. Om hon gjorde fel eller inte är något hon får stå för. Jag fick det jag var ute efter så nu ska jag skicka uppgifterna till Kina.

    Måste ändå tillägga att vi alla kanske bråkar ibland men tycker fan om så jävla många av er. Jag är också dålig och dryg i onödan ibland men älskar era skarpa svar och att bli knäppt på näsan. Love u.

    Har bråkat med min sambo.
    Skitsaker som urartar till stora diskussioner som sen leder till att nån rusar iväg. Och är borta på oklar tid. Är så jäkla less på det, hur kommer man ur sådana här ovanor? När det känns som att man inte är snälla mot varann. Man pratar med det leder typ ingenstans för man har fastat.
    Kan tilläggas att vi har en bebis.

      Kanske ska gå och prata med någon?

        Om man får med hen till det…

          Tycker ändå att det är ok att gå därifrån ifall man tycker att det blir förmycket istället för att stanna kvar och säga nåt elakt och onödigt. Så länge ni pratar med varandra och reder ut allt.

      Parterapi/familjerådgivning kanske? Låter verkligen inte ok att rusa iväg på obestämd tid och lämna den andra med en bebis??

        Nej jag hatar det här med att springa iväg, samtidigt förstår jag om man vill vara sjölv och lugna ner sig. Men det blir så långdraget. Kan ta lång tid innan man kan närma sig igen.
        Det som är jobbigt är att det vinklas alltid att bråket är mitt fel. Hen har väldigt svårt att se sin del i det.

          Mansbebis.. Kanske klarar du dig bättre själv, med bara en bebis att ta hand om..

    Försöker igen, hamnade i modd av nån anledning.
    Min kille håller på tappa håret och har mycket komplex över det. Han funderar på att raka av det redan nu så han vänjer sig så småningom. Jag älskar och stöttar honom såklart, men är också lite nervös för hur det kommer se ut/om de kommer passa honom osv. Hur ska jag tänka så att jag inte får honom att känna sig ännu osäkrare på sitt utseende?

      Peppa honom med att du inte blev kär i honom pga hans hår? Även om det jobbigt att tvingas acceptera att ens utseende förändras så kommer inte han förändras i sig. Han är fortfarande samma person, folk kommer inte betrakta honom annorlunda osv.

      Jag försöker tänka att det bara är hår. Det är för jävligt att tappa det utan att kunna göra något åt det, men om vilken frisyr man har är en dealbreaker för en eventuell partner är kanske partnern inte så mycket att ha ändå.

      Anledningen till att han blir osäker är pga sättet du tänker om detta. Sluta vara så ytlig, om du älskar honom på riktigt så kommer håret inte göra nån skillnad. Var tydlig med det. Finns så jävla många snygga killar utan hår, googla några! Passar väldigt många, fler än vad man tror. Det är också en ”frisyr” och visst är det jobbigt men om ni embracear det som en del av honom, så kommer han vänja sig snabbare o kanske gilla det också!

      Ps. Jag hade typ skrivit en lista på vad som är bra med att inte ha hår, typ man slipper köpa schampo och andra hårprodukter, man sparar massa pengar på frisörbesök, ens ålder är svårare att bedöma (pga man kan inte avgöra om det är gråare och glesare), ansiktsdragen och skelettstrukturen kommer fram tydligare och finare. Och sen en ”dålig” lista som är mer skämtig, där man kan skriva typ kommer kanske frysa mer om håret, behöver köpa bra mössa, vara noggrann med solkräm på sommaren. Haha? sorry men jag hade tyckt det vore fint o kul o också ett sätt att se på det på ett positivt sätt o visa att man älskar personen o är med dem i processen. Stress gör ju hårväxten inte bättre :/

        Och och! Jag hade köpt något fint rakningskit som han kan använda bara till håret, nån bra vårdande after shave också som gör att det inte kliar 🙂 sen kan man dra fingrarna över när det vuxit ut lite stubb, mysigt!

      Självklart är det ingen dealbreaker för mig!! Jag blev inte tillsammans med honom pga hans hår eller utseende överlag, jag älskar honom för den fantastiska personen som han är. Och det säger jag till honom hela tiden. Det känns nästan lite som att hans osäkerhet gjort mig lite nojjig då han säger att han inte tror det passar hans huvudform osv, men det är absolut inget jag visat utåt för honom för vill inte att han ska må dåligt över det. Det är mest att jag också tycker de synd att han tappar sitt fina hår, men lägger ingen värdering i det som att jag ”kommer göra slut om det inte passar honom”. Jag älskar honom med eller utan hår! Ville bara ventilera tankarna lite, ifall någon kanske haft liknande erfarenhet

        Jag tror det kommer vara jobbigt för de flesta att tappa håret och jag dras själv med samma tankar och funderingar som din pojkvän. Ingen skulle ju välja att tappa håret om man hade kunnat behålla det. Har han funderat på att få Propecia utskrivet? Det finns mycket skrämselpropaganda om det, men de flesta upplever inga bieffekter alls, och det kan sakta in håravfallet. För mig har det åtminstone känts som ett sätt att få lite mer tid att mentalt förbereda sig för den dagen det är dags att göra sig av med håret.

        Sedan lever man väl lite på hoppet om att läkarvetenskapen ska ha hittat en permanent lösning innan det väl är dags, och då kanske lite extra tid är allt som krävs. Annars försöker jag tänka på att ingen av de människorna i min närhet på något som helst sätt definieras av sitt hår. Faktum är att jag knappt lagt märkte till folks hår innan jag blev smärtsamt medveten om mitt eget hårs flykt från hjässan. Jag må bli lite fulare, men fasen vad skönt det kommer bli att slippa oroa sig för vad väder och vind gör med håret…

      Hårtransplantation

        Oj sorry du behövde stötta honom inte lösa hans problem. Oj då. Säg att wpw vad snygg du är du borde tatuera skallen

    Har ni varit med om något övernaturligt? ??

      Omöjligt. Per definition det som kallas övernaturligt något som inte är del av naturen. Vi befinner oss i och utgör en del av naturen och kan inte lämna denna tillvaro. Detta är sant oavsett hur mycket anhängare av religioner och vidskepliga personer insisterar på att det inte är det.

      Världen är dock mycket mer spännande än vad vår fantasi räcker till att hitta på – det gäller bara veta var man ska titta.

        Ja men tack för den intressanta lektionen.

          Vad menar du? Vill du att världen ska rymmas i din begränsade fantasi? Att getherdarna under sen bronsålder i Mellanöstern med sina lägereldssagor utgör korrekta redogörelser för hur världen – universum – är beskaffat? Vill du att världen ska vara så ynklig och futtig som den porträtteras i Bibeln eller någon annan urgammal skrift?

          I själva verket är den långt mer förunderlig och mystisk än vi någonsin kommer att kunna förstå oss på helt och hållet. Det är väl om något fascinerande? Naturen är tillräckligt fylld med underligheter och vi behöver inte tänka oss att tandfen eller hustomten är på riktigt för att känna oss tillfreds med tillvaron. I alla fall inte jag.

            Du är den värsta typ av man

              Eller, ja, nästvärsta då, den tråkiga sorten.

    Jag vet inte vad jag ska ta mig till, känns som att jag knogar på i mörker varje dag, och de enda ljusglimtarna och det fina i livet är när jag åker hem till pojkvän, mina närmsta vänner och familjen. Har malt mitt problem med er tidigare, men är för stolt för att erkänna det för mina närmsta vänner, så om du har läst tidigare och börjar bli trött, scrolla vidare.

    Flyttade till en ny stad i slutet på sommaren pga studier, ca 5 timmar hemifrån. Var då nykär som aldrig förr (och är fortfarande), men ändå peppad på en utbildning, skaffa nya vänner och allt som hör därtill. Och visst har jag fått vänner, och skolan känns rätt bra.

    Men jag saknar min pojkvän, mina gamla vänner, min familj och mitt tidigare liv så jag nästan får gråta mig till sömns varje natt. Panikångestattackerna som jag har varit fria från i 3 år har börjat göra sig påminda. Men åk tillbaka då? är nog så de flesta skulle reagera, eller bit ihop.
    Det är så svårt, för jag börjar närma mig 25.. vill liksom bli klar med utbildningen och avverka den biten. Jag var skoltrött i gymnasiet och har inte världens fetaste betyg, så hoppar jag av här är det inte alls säkert att jag kommer in närmare min och pojkvännens hemort, att komma in på senare del av program verkar jättesvårt eftersom utbildningen är full överallt. Har en tidigare utbildning (YH), älskade jobbet men lönen var usel, jobbade nästan varje helg och kände att det är omöjligt att klättra vidare och utvecklas både som människa och lönemässigt.
    Jag tänker att jag kanske får hålla ut till sommaren och sen dra mig hemåt, även om jag helst hade packat en vecka på en gång och lämnat allt här.

    Räknas akademiska meritpoäng in om jag skulle söka detta programmet på en annan ort? Och hur hade du gjort i min sits?

      Har inte så mycket tips, men vill bara säga att du är otroligt stark! Försök tänka positivt och på det som du får ut av utbildningen sen!! Finns det ingen möjlighet att du kanske åker hem på helgerna? Eller att din pojkvän flyttar dit/kommer och hälsar på iaf? Eller se ifall det finns möjlighet att läsa utbildningen på distans? Kanske som du nämner ”ta med” dina poäng till ett annat universitet?
      Hoppas verkligen att du hittar en bra lösning<3

      Vad jobbigt. Men ger det lite mer tid.. Om du gillar utbildningen och har nya vänner det vill säga. Lycka till!

    Nån mer som har problem med att använda safari efter senaste uppdateringen i iphone? Sidorna laddas inte, laddas fel, text och bilder hoppar… skitirriterande! Om det inte är uppdateringen, vad kan det annars vara?

    Låt bloggen växa och fixa en vettig forumdel!

      Behövs inte, det finns en massa forum om man vill ha sånt.

        Inte för att prata om just det som pratas om här

          Vad pratas det om här som det inte finns forum för på andra ställen?

            andra ställen har inte samma ämnen, andra ställen har inte samma personer, andra ställen har inte samma intressen.
            Men visst om du vet om något forum som primärt diskuterar influencers så var så god och tipsa.

        Uppenbart behövs det. Annars skulle inte behovet av ett ”öppet spår” finnas, folk skulle inte behöva skrika ”OT, vänta tills öppet spår kommer upp” så fort någon skriver om något annat. osv osv

          Eller så lär sig folk bara respektera vad som gäller på Bloggbevakning?
          Inga OT om det inte handlar om influencers, vänta på ÖS. Så enkelt.

            Det är inte bara allt som inte handlar om influencers som är OT. Jag har sett många, många kommentarer som ”OT, dra härifrån!” även om det handlar om influencers, fast inte just den specifika som inlägget är skrivet om.

            En vettig forumdel skulle göra öppet spår mycket mer läsbart. Man skulle få längre, roligare diskussioner och bloggen skulle få mycket bättre besöksstatistik. Win-Win för alla!

        men om man vill diskutera med folket som hänger just här då?

    Jag är inte deprimerad men min livssituationer kaotisk pga närstående. Inget jag kan påverka men hamnar mitt i det. Önskar var kväll att få somna och slippa vakna

      När jag var i den situationen, sa jag upp kontakten med den närstående. Den lättnaden att bli av med en människa som inte gör nåt annat än förstör för andra, skapar drama, hittar på, är paranoid m.m.

        Tyvärr omöjligt…. men tack för omtanke

          Kan inte se någon relation som är ”omöjlig” att säga upp.. däremot kanske man inte vill det, men då får man väl tyvärr uthärda det.

      Det är svårt att vara människa. ?

    Någon som har tips på upplevelsepresenter till pojkvän? Gärna något romantiskt. Förra året fick han en hotellnatt med mig. Ska helst vara i Göteborg eller runtomkring.

    Vilken årstid är bäst att åka till island?

      Island är vackert året om men jag tycker bäst om september-oktober. Skitväder är det året om men något med det murriga på hösten gör att färgerna på lava, mossa och vatten blir extra magiskt. Plus att man kan få se norrsken om man har tur! Sommaren är för all del inte heller fel men det är så himla många turister där då.

        Ja Island i september är underbart.

    Haft en underbar kväll ute med vänner. Min lätta depression med social ångest har inte gjort sig så påmind. Jag gick från att skratta till att plötsligt känna mig obekväm och att ett enormt tomhål inom mig växtes. Det är i denna känslan som jag kan gå hem och göra ett aktivt försök..

    Barnen är hos sin pappa och jag har druckit mer än jag brukar. Jag kommer aldrig att bli sådär lycklig som dom.

      Ett aktivt försök?!?
      Du ska vill inte göra något allvarligt dumt!

        Nej jag vill inte men tankarna dras mot nägot jag inte vill vara med om. Och ingen här förstår.. sitter på något fånigt uteställe och alla pratar och skrattar. Känns så surealistiskt

          Först: Kram! Som Anonym skrev nedan, du förtjänar lycka. Och våga be om hjälp! ❤️
          Sen, hur kommer det sig att du upplever att de inte förstår? Förstår de inte för att du inte har delat dina tankar och känslor med dem?

          Ofta förvånas jag av folk då de har en förmåga att förstå situationer som man inte trodde skulle förstås på rätt sätt, så kanske kan vara en bra start om det inte redan gjorts? Men även om de inte fullt förstår så kanske de ändå komma med stöd och tröst?

          Ta hand om dig, du förtjänar all lycka! ❤️

      Du är värd att bli lycklig. Ring efter hjälp. ❤️

      Fruktansvärt att höra. Är själv deprimerad så förstår hur du har det. Mitt främsta tips är att sluta med alkoholen, det vet du säkert också. Hoppas du mår bättre när du vaknar. Kram

    Alperna, vill ha era bästa tips! Ort, med arrangör eller utan, boende etc?

    Min kompis som jag har känt i närmare 20 år undrade om hon kunde sova över 9/1 eftersom hon bor på Orust och jag i Göteborg, hon kommer hem sent med tåget. Jag sa ja men nu tycker min sambo att jag är respektlös eftersom jag inte frågade honom innan…för mig är det självklart att hjälpa en kompis men jag vet inte..

      knepig sambo

      Team sambon, klart man stämmer av innan man bjuder hem en övernattningsgäst?

      Respektlöst av dig. Det är hans bostad också, inte bara din.

      Självklart kan man säga ja till att en kompis sover över utan att behöva tillstånd från sin sambo, under förutsättning att hon inte skulle sova i er dubbelsäng, då kan man förstå om han protesterar.
      Allvarligt, det låter som din sambo har en del problem om han kräver respekt och att du ska be om lov

      Ni kanske har lite olika värderingar. Min kille var väldigt ”mitt är mitt” och nästan barnslig när det kom till ”hans space” i början när vi blev tillsammans.
      Sen när jag bad honom att sluta swisha mig när vi varit ute och druckit eller ätit föll poletten för han. Han började även se att jag och mina vänner bjuder varandra och ser till att det jämnar ut sig naturligt, att sova över när det krisar aldrig var ett problem och att ens familj även kan vara ens vänner.
      Han har inte sagt något själv, men har märkt på sättet han är nu att något förändrats. Till det bättre. Så min poäng är att – han kanske har lite annorlunda värderingar där det inte är en självklarhet på samma sätt. Prata med han och förklara att du inte försöker vara respektlös utan att du ser det annorlunda.

      Jag tycker det är självklart att fråga den man bor med om den också har lust att ha en tredje människa boendes där för en natt. Det är hans hem också och han har såklart också behov som kanske inte går hand i hand med att hjälpa andra med sovplats i hemmet och det tycker jag är förståeligt. I ens eget hem går man själv först.
      Däremot kan jag själv känna att jag bör säga att det är okej när min sambo vill låta någon sova hos oss. Men det känns alltid bättre när han frågat innan.

    Har äntligen berättat för mitt ex att jag vill att vi ska försöka igen. Det tog slut för massor av år sedan och sen dess har vi setts till och från och jag inser att jag känner allt för mycket för honom för att jag bara kan låta detta passera. har inga förhoppningar men det känns bara så otroligt skönt att ha fått det ur mig.

      Modigt av dig! All lycka till er

      Låt honom vara!

    Har modebloggerskan Felicia Åkerström skilt sig från snubben hon gifte sig med för något år sedan? Ogift enligt ratsit och skriven i Sthlm men hon verkar fortsatt jetsetta runt. Någon som vet?

    Jag måste få skriva av mig. Har ingen just i denna stund att prata med då alla sover.

    I våras gjorde jag och min sambo sedan 5 år tillbaka slut. (Som en blixt från klar himmel då vi haft det bra. Roligt tillsammans, fysiska, inget bråk osv) Eller han gjorde slut. Han har fram tills den dagen varit VÄRLDENS snällaste men något hände och han blev ett riktigt rövhål. Efter två veckor ångrade han sig – och vi skulle försöka igen.
    Efter ytterligare två veckor ångrade han sig igen och jag flyttade ifrån vårt gemensamma hus så fort jag kunde.
    Våren gick, sommaren gick och eftersom vi har ett litet barn tillsammans så var vi vänner och efter 6 månader ifrån varandra kom vi överens om att vi ville verkligen försöka lappa ihop det. Han gick under sommaren till psykolog och vi umgicks mycket, pratade om framtiden, förändringar vi måste göra osv. Allt kändes bra – vi skulle satsa och göra allt vi kunde. Så i slutet på augusti när vi sålt vårt gemensamma hus flyttade han in i lägenheten jag skaffat mig. Till en början kändes de bra men för en månad sedan tog han upp det igen – att han inte kände sig lycklig. Där satte jag ner foten och sa – då går vi skilda vägar nu. Jag orkar inte mer. Jag kände jag måste stå upp för mig själv.
    Vi har varit vänner, samarbetar bra, trevlig ton, ställer upp för varandra och försöker göra allt så bra som möjligt för vårt gemensamma barn.
    Trodde jag. Igår säger han att han träffat någon ny. Efter knappt en månad. Han bor hos sina föräldrar, har alla saker kvar här, står skriven här. Han har alltså knappt flyttat ut – och dejtar.
    Han förstår inte riktigt att jag blir upprörd och mår dåligt över denna situationen, vilket för det ännu jobbigare för mig.
    Jag har 10.0000 tankar och det känns som att hela 2019 har jag försökt hålla mig ovanför ytan men trycks bara ner om och om igen.
    Jag är 32 år, hur hamnade jag här? Hur ska jag klara detta? Känt mig stark om än ledsen och sårad men nu.. detta tog det till en helt ny nivå.
    Jag har för tillfället vårt barn på heltid – de ses 2 dagar i veckan dagtid då han inte har eget boende än.
    Håller väl ihop för henne antar jag – men hade egentligen velat bryta ihop fullständigt.

    Tack för att du tog dig tid att läsa ❤️

      Jag håller tummarna för dig och skickar lite pepp den telepatiska vägen! ❤️

    Hej hörni.. I brist på vänninor i det verkliga livet så är det jag och Google mot mina relationsproblem. Och vi kommer ingenvart.

    Jag och min kille har varit kära i varandra sen tidigt tonår. Nu, ungefär 10 år senare har vi äntligen lagt korten på bordet och valt att satsa på varandra helhjärtat.

    Jag älskar honom mer än livet själv.
    Men karln kan inte ta sitt ansvar under konflikter som uppstår, stora eller små. Vad som än tas upp så stonewallar han mig (ignorerar trots att jag försöker kommunicera) likt… ja, ett barn.
    Allt från bagateller till saker som faktiskt är avgörande och sjukt svåra för mig att bara släppa utan avslut.

    Vi tjafsar och han känner att det blir för intensivt (trots att inte är attackerande, dömande eller hetsig), han blir tyst och vill inte prata mer. Ibland över hela natten, ibland åker han hem till sig själv 1-2 dagar om det vart riktigt jobbigt. Vissa gånger är han sjukt mogen, öppen, mottaglig och förstående. Men majoriteten av tiden är han sjukt känslig och har väldigt starka försvarsmekanismer som hoppar igång trots att situationen i verkligheten inte är hotfull.

    Jag är verkligen upp till öronen förälskad i honom, och utöver detta så är vår relation fantastiskt. Ett starkt band: men som jag kan tycka inte riktigt når sin fulla potential pågrund av dessa kommunikationsproblem.

    Jag förstår att en del kanske tänker ”gör slut” det första man gör, men jag är inte riktigt DÄR. Jag tror fortfarande på honom och vet att han vill ändra på den delen av sig själv för sin egen skull.
    Finns det någon här ute som upplevt samma som mig? Där det faktiskt gick bra tillslut? Eller åt helvete. Alla svar är välkomna till denna tråkiga kommentar.

    Kram… ❤️
    / Förvirrad

      ”Jag tror fortfarande på honom och vet att han vill ändra på den delen av sig själv för sin egen skull.”

      Varför han inte än gjort det då? Enskilt terapi för honom och parterapi till er båda kanske skulle hjälpa er.

    Vart tog min kommentar vägen ?

    Skrev en så lång kommentar som hamnade i modd ?
    Jag skrev bara av mig om min situation som ensamstående sen en månad tillbaka där mitt ex (som gjort hela 2019 till ett hemvete och kastat mig mellan hopp och förtvivlan) träffat en ny.
    Denna gång skildes vi som vänner och har samarbetat bra , stöttat varandra osv .
    Trodde jag

    Läser kommentarerna till det tidigare inlägget om festande och förundras över hur de som inte festar verkligen verkar avsky de som tycker fest är kul. Någon som har några teorier kring detta?

      Kanske har vi svenskar en Luther på axeln genom historien (dygd, flit, redlighet) I vissa områden i historien var superiet verkligen nåt som ledde till stor misär. När min mormor var ung såg man ner på grannkvinnan om hon bara låg o gotta sig i solen hela dagarna. Idag vill alla uppnå något med sitt liv o det hetsas om det o att festa anses nog inte leda till det. Många kanske skulle vilja roas av att bara sitta o umgås o endel vet inte hur man socialisera. Vår kultur har nog påverkat våra tankebanor. Vad tror du? I många länder är väl i synnerhet inte kvinnor ute o lattjo lajbans

      Jag hatar att festa och undviker människor som festar. Inte förbatt jag ser ned på dem men för att de verkar så främmande i sött tankesätt. Jag gör själv n massa tråkigt och nördigt om dagarna som säkert retar gallfeber på festnissarna.

      Jag anser -utan att döma- att folk som festar verkar tråkiga. Börja fixa sig runt 18, gå på förfest kl 21, gå vidare i mörker och kyla till en klubb, dricka sig full bland främlingar och svettiga äckel som bara letar ligg, hoppa på dansgolvet, köpa en shot för 150 kr, hoppa lite till, köpa en till shot, köa utanför damernas i en kvart, bli attackerad av en kille som tror att han är all that, köpa en till shot, hoppa lite till, gå vidare till nästa klubb i klackar samtidigt som man fryser, tänder en cigg av någon anledning, kommer in på klubben och köper en drink, köar till toan, alla är nu berusade oc hv har tappat omdömet. Det börjar ljusna, folk rör sig utåt, man sätter sig på tåget hem. Spya på sätet intill. Kommer hem och däckar, är bakis dagen därpå. Vänt på dygnet. Stinker sprit. Känner sig smutsig efter allt hopp och svett. Repat kl 18 idag med.

      Låter inte lockande. Sen ska det pratas fest hela veckan på jobbet. Man ba: är du dum eller, vad gör du med ditt liv!?

        Jo och dom känner samma gentemot dig’vad gör du med ditt liv din torra tråkmåns’. Problemet med såna som dig är att ni tycker att nu är så jävla bra för att ni inte gör det syndiga att ’festa’. Så jävla ruttet att inte kunna se det som att du gillar en sak och andra gillar en annan. Kan ni inte bara acceptera det andra gör utan att vara så jävla högfärdiga.

        Om ni nu är så bra att ni inte syndar (festar) syndar ni fan ändå då ni tycker att ni är bättre än andra som gör annorlunda livsval än er som är så jävla duktiga.

          Anonym 02:00- vad bitter du verkar! Ska man inte vara glad när man är en ”festprisse”? Hur kan man bli så bitter av att någon annan inte gillar att festa? Låter inte som att allt festande gör dig så glad, trots allt! Rädd att du slösar bort ditt liv o att de ”tråkiga” springer om dig i livet? Om inte, var inte så bitter!

        Jo och dom känner samma gentemot dig’vad gör du med ditt liv din torra tråkmåns’. Problemet med såna som dig är att ni tycker att nu är så jävla bra för att ni inte gör det syndiga att ’festa’. Så jävla ruttet att inte kunna se det som att du gillar en sak och andra gillar en annan. Kan ni inte bara acceptera det andra gör utan att vara så jävla högfärdiga.

        Om ni nu är så bra att ni inte syndar (festar) syndar ni fan ändå då ni tycker att ni är bättre än andra som gör annorlunda livsval än er som är så jävla duktiga.

        Låter ju ganska dämmande ändå…

        Men snälla, du låter så dömande. Majoriteten har en sådan period i sitt unga liv och de flesta lyckas ändå gå vidare och ha bra liv efter det. Nu festar jag aldrig men har gjort det tidigare och det blev folk av mig med.

        Haha ja när man väljer att uttrycka det sådär låter det ju inte så kul, men samma kväll kan också vara:
        Bjuda hem kompisar på middag kl 18, förfesta och spela spel, sminka sig och skvallra och fixa håret ihop. Ta på sig varma jackor för att inte frysa på väg till klubben. Dricka festliga drinkar eller vanlig jävla ljus lager och dansa med vänner. Äta snacks under kvällen så håller sig fyllan på en trevligare nivå. Träffa nya vänner i toalettkön, ge en tampong till en tjej som inte har och bli bjuden på en öl av samma tjej. Eller gå ut utomhus och kissa med nån du bara känner lite, ni kan hålla vakt åt varandra och känna att ni är partners in crime.
        En kille beter sig tölpigt, men dina polare är där och försvarar dig, och ni kan fortsätta dansa med varandra. Du hånglar upp en gullig kille.
        På tunnelbanan kanske det luktar kräk, men nån har med sig parfym och den maskerar halvbra och ni kan skratta åt situationen. Snart är du hemma i hemmets lugna vrå och du dricker ett glas resorb innan du lägger dig för att slippa den värsta bakfyllan! Dagen efter ägnas åt romantiska komedier och kinamat som du foodorar hem.

    Skrev under inlägget om Annika Englund, men skriver här också.

    Själv tycker jag det är helt åt helvete att jag som ”sjukpensionär”(sätter ordet inom ”-” då det fan inte ens finns ett ord för vad vi är längre!), betalar 1000 spänn mer i skatt än er andra för att finansiera RUT och ROT!

    Lägg där till att vården är i princip obefintlig när man har kroniska sjukdomar(vissa iaf) och precis ALL hjälp jag vill ha och behöver(måste vända mig till alternativvården då den offentliga har havererat) måste jag betala ur egen ficka, med pengar som inte finns.

    Tycker du ska fundera på hur du egentligen lever ditt liv ?

      Okej, jag ska.

      ?

    tråkigt att man skriver en kommentar, blir satt i modd, sen kommer den inte med.
    Skrev inget olämpligt eller så 🙁

      Så dåligt av My Martens att hon upprepande gånger när hon hejar på sina kompisar skriker på arabiskt/syrianska sätt i tungor! Tycker detta är fruktansvärt men hon är så korkad så hon fattar inte vad hon gör! Titta/lyssna på hennes inlägg på insta

    Hej allasammans!! Bloggbevakning har gjort några inlägg angående att CAIA Cosmetics produkter är väldigt lika KKW Beauty och även Kylie Cosmetics. Jag har gjort en video där jag jämför CAIA med KKW Beauty och Kylie Cosmetics för at ta reda på hur lika de egentligen de är. För er som är intresserade, kolla gärna in videon på YouTube och låt mig veta vad ni tycker: https://youtu.be/vRcQk9OUwLg

    JAG GÖR BENJAMIN DOUGLAS EN KANSKA TILL FÖLJA JUST LIKA ANDRA: MEN HAN BEVÄNDA MIG
    FEL genom att bevilja mig ett lån [e-post douglasloanfirm2@gmail.com]

    Det är verkligen myldrande av bedragare på internet, verkligen inte normalt. I ett
    vecka förlorade jag 5 200 $ för betalningar. Jag hade förfrågningar gjorda på Dandy Cash.com
    och det kom bara besviken. Jag har varit ett offer för flera låneföretag som
    lurade mig tills jag äntligen hittade någon som fortfarande var ärlig Benjamin Douglas
    [douglasloanfirm2@gmail.com]
    Ärligt talat trodde jag att det skulle gå samma väg precis som de före honom, jag
    var lite tveksam och skeptisk men med tanke på den sjunkande situationen
    av mitt liv i allmänhet hade jag inget annat val än att gå igenom
    lånet med Benjamin och förväntar sig att han skulle misslyckas; så jag tog risken ändå och
    Jag kunde överraskande låna från honom 55 000 dollar. Därför vädjar jag
    och uppmanar dig där ute som förmodligen kan vara i en liknande
    ekonomiska röran för att göra affärer med Benjamin Douglas eller annars riskerade att luras
    som de innan Douglas gjorde med mig och fly med min hårt tjänade
    pengar. Benjamin Douglas är den enda jag litar på eftersom han gav mig lånet jag
    behövs om andra misslyckades, kontakta inte någon annan än Douglas
    eftersom de kan vara bedrägerier som låtsas vara långivare de rippar människor
    av deras hårt tjänade pengar söker den amerikanska riksadvokaten
    de här killarna för att straffa dem för sin onda handling. så kontakta inte dessa killar
    och därigenom främja deras besvärliga laster i vårt samhälle kommer de bara
    rippa av dig som de gjorde med mig. FÖR DIN SÄKERHET OCH GODE KONTAKT BENJAMIN
    DOUGLAS på [e-post douglasloanfirm2@gmail.com]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.