Lady Dahmer:
Jag övertalade ju Oskar till trean. Tjatade och bråkade till mig detta lilla barn. Han ville inte alls men jag ville och då tänkte jag att varför är det alltid den som inte vill som ska bestämma över vårt gemensamma liv?
Lady Dahmer tjatade alltså till sig barn nummer tre.
Vad tycker ni om det?
Jag vågar knappt tjata till mig en kattunge – det är kanske dags att tänka om och sätta lite press på mannen där hemma?
Bomba honom med söta kissebebisbilder?
Föregående inlägg 
Absolut! Om man vill sluta upp som ensamstående…
Hon måste skämta va? Låt oss byta ut lite ord: ”Jag övertalade ju henne till sex. Tjatade och bråkade mig till detta samlag. Hon ville inte alls men jag ville och då tänkte jag varför är det alltid den som inte vill som ska bestämma över vårt gemensamma sexliv?”
HAHA, men hur tänker du människa? Hur fick du in våldtäkt i detta?
Liknelser är uppenbarligen inte din starka sida.
Menar du min?
Alltså är ni seriösa?? Nej jag tycker inte heller att det låter så kul att tjata till sig ett barn om inte båda vill det.
Men att jämföra det med våldtäkt? Något som är olagligt? Någon som redan inte ses på tillräckligt allvarligt! Ja men gärna, blanda gärna in det i detta, varför inte lägga in lite misshandel också när ni ändå håller på. Idioter!
Tycker begreppen ”våldtäkt” och ”tjatsex” borde hållas en smula isär. Lite kränkande mot tjejer som blivit fasthållna, drogade och sexuellt utnyttjade att jämföra med typ tjejen vars sambo har större sexdrift och ”ställer upp” för att få tyst på tjatet.
”A” sorry, det har du rätt i. jag tyckte bara att det var så konstigt att jämföra på det sättet.
Tycker det var en klockren liknelse.
Näj! Båda ska villa ha ungen för när man väl har barnet vill man ju inte att gubben säjer tack o adjö, ville ändå inte ha familj.
Fast nu hade dom ju redan familj
Det spelar väl ingen roll att de redan hade barn..betyder det att man måste ha fler då? Den som inte vill ha fler bestämmer, för man kan inte gå tillbaka på ett barn.
Jag vet inte
Öh nej? Vad är det förhållande isåfall? Min kille vill inte ha barn och jag tänker inte tjata på honom om jag skulle vilja ha barn i något skede av livet.
Nära vän tjatade till sig ett tredje barn och mannen ”gav med sig”. Nu ligger de i skilsmässa och tredje barnet är bara 2 år gammalt. Mannen säger att han självklart älskar alla sina barn men ångrar att de skaffade tredje sonen.
Hört ”samma” story från fler. Man ska inte tvinga på någon ett barn…
Tycker mest synd om barnet. Tänk att inte vara önskat? Älskat, men inte önskat.
Jo, men jag hoppas ingen någonsin säger det till honom. Ingen normal förälder är väl så dum att de säger att de ångrar sitt barn?
Här kan man väl isåfall dra samma paralleler som alla gör till Hugos Molly och Leonore eller GabJoss SuperJason: eftersom det står på nätet kan barnen se det senare i livet.
Ingen behöver berätta det för barnet eftersom att allt står på internet…
Tycker man måste acceptera ett nej, hon får nöja sig med sina 2. Det är samma som den första annars, förövrigt klockren kommentar! Nej är ett nej. Skulle inte själv vilja heller bli pressade på att skaffa ett barn… Utan man måste var två eniga
För mig är det helt obegripligt att man gör så mot nån man är i en relation med. Fullkomligt respektlöst.
Lite som att tjata till sig en förlovning, vad är hysterin runt det? Har hört såå många tjejer/ kvinnor som uttalat sig, ”får jag ingen ring på mitt finger, så är det slut”. Hallå vääänta lite nu. Killen älskar inte dig mer för att du har ett ring på fingret.
Tjata till sig barn speciellt när man redan har två känns smaklöst. Någon däremot som är barnlös och känner att de verkligen vill ha barn bör väl fundera över sin situatition. Tvinga sin partner känns väldigt osunt.
Tycker att du har rätt med det där med förlovning. Jag är 18 och min pojkvän 19 och vi har varit ihop i snart 2 år. Några av våra kompisar har förlovat sig och de är lika gamla som oss. Jag känner mest att ”de får ju göra som de vill” men personligen vill jag inte förlova mig redan när jag är 18.
Detta har jag pratat med min kille om och han håller helt med mig, visst är det kanske mysigt att vara förlovad och på något sätt känna att det blir någon sorts ”bevis” på ens kärlek men jag tvivlar inte på att min kille älskar mig trots att jag inte har en ring.
För mig känns det mer rimligt att förlova sig när man är mellan 20-30 år har man ändå ”slagit sig ner” på ett annat sätt än när man är 18.
Jag och min sambo har varit tillsammans i 10 år. Vi har ett barn. Jag är 25. Vi har inte förlovat oss och det går huuuuur bra som helst ändå, hör o häpna ??
Jag läser ordet ”tjata” mer som ”övertala” i LDs text. Har man en sund relation så måste man ju få framföra sina önskemål och jag ser ingenstans att LD tvingat sin make att ha oskyddat sex och således lurat på honom ett barn, så jag får anta att han gjorde ett aktivt val 🙂 Ser man till hans instagram så verkar han inte ångra det valet iaf 🙂
Nej fast om han hade att valja mellan ett barn till eller skilsmassa (worst case scenario), sa kanske ett barn till ses som det minst daliga for familjen. Sa han blev inte tvingad till att ligga, men tvingad till att skaffa ytterligare barn for att halla ihop familjen. Men bra att han verkar gilla ungen nu i alla fall 🙂 Kanske mindre skoj for ungen att det finns att lasa pa internet att hans pappa inte ville ha honom forst,vad vet jag..
Haha men äh, vill en verkligen inte så är det bara att tokvägra. Ville han verkligen inte ha ungen hade han inte gått med på oskyddat sex. Min sambo är så lat, slö och sävlig. Det är ”jag gör det i morgon” på väldigt mycket, så jag fick påminna om en förlovning. Jag tjatade inte, jag valde ring åt mig och sa att den var fin, och han höll med. Hintar, absolut. Tjat? Nej. Han skrattade bara åt mig och sa ”jag gör det när det passar”, och nog fan friade han tre månader senare. Ville han absolut inte gifta sig med mig hade han inte friat. Jag påminde bara lite. Jag hade inte lämnat honom om det inte hade blivit något frieri, men det hade slutat i bröllop i alla fall.
Oj. Det låter inte kul alls. Är han alltid så? Matlagning? Städning? Tvätt?
Allt är ju relativt men nog sjutton är alla relationer en stor kompromiss.
Barn är ju förstås den viktigaste frågan i en relation öht men även om man tycker olika så måste man ju värdera frågan: Är den frågan viktigare för min partner än för mig? Hur stor är frågan för mig respektive min partner? Kommer jag kunna både ”gilla läget” och tom tycka om det i slutändan? Osv.
Kommer man fram till att ja, jo, i den här frågan kan jag backa i för det kommer bli bra, till slut ändå och jag ser att min partner mår bra i det beslutet, ja men då så.
Om folk hotar med att göra slut för de inte får ringar, nya bilar, kattungar så är de väl helt enkelt inte mogna för en relation ( = ”huguuge kompromiss). Är inte relationen inte viktigare än så, så vill man inte ha den relationen i långa loppet.
Och de som påtalar kvinnors ”litenhet” gällande, barn, giftemål, förlovningar osv bör betänka hur många bilar, data, tv, musikanläggningar, telefoner mm som plötsligt infunnit sig hos en ”man nära sig” utan frågor, diskussioner eller kompromisser.
Jag säger inte att det är rätt. Jag har mina önskade barn, betalar mina egna saker, bilar osv. Jag påtalar bara vad jag upplevt och ser.
Till de som ”ångrar” sina barn och prompt måste påtala det bör gå på terapi. Bitterhet är alltid oklädsamt.
Moa
Well spoken Moa
TL;DR
Har också tänkt på varför de är den som inte vill son alltid för som den vill…
Min man vill inte ha fler. Jag kommer troligtvis att lämna honom.
Är du allvarlig nu?
Lämnar du din man för att han inte vill ha fler barn?
Du vill ha fler barn. Får du inte det så väljer du att ha de barn du redan har på halvtid?
Trodde grejen med att ha barn var att få vara med dem, älska dem och se dem växa upp.
Att de barn man har är viktigare än de barn man inte har tog jag fullständigt för självklart.
Hur tänker du?
Varför blir du så upprörd? Antagligen tänker Anonym att hon vill ha fler barn och eftersom hennes man inte vill ha det så har dom inte samma tankar om deras framtid tillsammans. Anonym vill inte ge upp sina framtidsdrömmar och då tar man ett beslut: vill jag stanna kvar och vara olycklig eller gå vidare och förhoppningsvis få det jag vill ha
Varför tycker du att man ska stanna kvar i en relation man är missnöjd med
Jag håller med Hej om det är så att det är en person som inte har några barn alls och vill ha barn, men om man redan har barn och bara vill ha fler så tycker jag som Moa. Men sen är väl inte allt svart eller vitt heller, personen som skrev kanskw har ytterligare anledningar som gör att hon vill lämna sin man, men detta var saken som övervägde. Typ.
Nu läste du in något som inte finns. Jag är inte upprörd. Varför skulle jag vara det? Jag känner inte personen jag svarade.
Jag uttryckte min åsikt och funderade på hur skribenten tänkte.
Jag fattar också att det finns nyanser och många känslor både i frågan och i olika relationer.
Dock kan jag tycka, och får än mer tankar om det är så att ”frågan om fler barn” är det som ”tippar relationen över kanten”. Finns det fler saker som göra att man ifrågasätter sin relation, varför vill man då dra in ytterligare ett barn i den ”halvtaskiga” relationen?
Jag dömer inte någons val. Folk får göra som dom vill, men vi diskuterar väl en fråga som berör oss. Annars skulle man väl inte svara eller?
Moa
Det är ett spännande fenomen detta med att folk försöker applicera känslor på en kommentar när det är uppenbart deras egen tolkning av texten men som om de tänker efter inte finns något belägg för. 🙂
The real,real moa:
Om du enbart hade skrivit: ”Varför vill du lämna din man för han inte vill ha fler barn?” hade jag inte kunnat tolka in något i ditt svar.
Nu började du ditt inlägg med att fråga Anonym ”Är du allvarlig nu?” och sedan börjar med grundlösa påståenden om Anonyms barnsituation för att sedan avsluta med ”Hur tänker du?”
Att skriva: ”Trodde grejen med att ha barn var att få vara med dem, älska dem och se dem växa upp.” ÄR dömande, eftersom du då inte tycker Anonym behandlar sitt/sina barn på det sättet
”Det enda konstiga i det här är att du tycks ta allt personligt som jag skriver.”
Men du talar ju direkt till Anonym, frågar om hon är seriös, hur hon tänker, blandar in saker som Anonym inte skrivit ett ord om. Om du vänder dig till någon personligen så kommer det självklart tas personligt. Är det så konstigt?
Om du inte vill att någon ska tolka dig som upprörd eller läsa in känslor i dina inlägg kan du pröva att skriva neutralt, blanda in dömande reflektioner eller ifrågasättanden
The real Hmm: Vad hade jag inte belägg för?
@Hej: Mitt svar till dig hamnade fel.
Se nedan. ?
Tack Hej. Exakt så är det. Jag känner mig lurad och sviken… Han ville från början ha fler, precis som jag. Ska jag då vara kvar i ett förhållande och längta, sakna och känna sorg över något Väldigt Stort som jag tvingas ge upp? Jag vill inte bli bitter på honom, vilket jag vet att jag kommer att bli.
Varför är det så konstigt för dig Moa? Jag tror att min son skulle må bättre av ett syskon och en glad mamma, än en bitter och ledsen mamma utan några syskon.
Fast dra inte in ditt existerande barn i det hela, det är definitivt inte han som tvunget ska ha ett syskon (oavsett vad de säger, de vill också ha en flygande hund hälften av tiden).
Det är du som vill ha ett barn till, och det är ju inget fel på det.
Det enda konstiga i det här är att du tycks ta allt personligt som jag skriver.
Jag diskuterar i generella termer. Jag har ingen aning om hur du ska forma ditt liv eller hur du mår.
Jag formulerar mina tankar som ämnet väcker:
Därför tänker jag heller inte svara på hur du ska må om; ”si eller så”. Det vore väl förmätet att tro att jag skulle ha svar på det?
Däremot. som någon annan skrev, tycker inte jag heller att du ska dra in ditt barns känslor i dina känslor.
Moa
Hej:Att hon var upprörd pga att det fanns flera alternativa tolkningar av hennes text.
Jag uppfattade den som om att Moa var förvånad. Inte upprörd.
Skulle nog anse att min tolkning ligger närmre till hands att vara korrekt.
I vilket fall så skulle jag inte börja en kommentar med: Varför är du förvånad. För den tolkningen är min subjektiva ända till Moa utryckningen skrivit vad hon känner. Din fråga var egentligen inte en fråga utan ett konstaterande inbyggt som en fråga aka en halmgubbe.
Så ditt råd till Moa ang utrycka sig och hur man ska skriva är något för dig också.
Rätt uppfattat!
Jag blir förvånad över att tre frågor på raken inte kan tolkas annat än att jag faktiskt vill förstå.
Sen två enkla förklaringar till varför jag ställde frågorna. Mina tankar om hur och varför jag inte får det att, rent tankemässigt gå ihop.
Ingenting är något som väcker några större känslor hos mig bara tankar och funderingar i ämnet vi diskuterar.
Moa
Jag resonerar såhär:
Min man vill äta fiskgratäng på fredag. Jag vill jättegärna äta tacos. Killen säger att han vill äta fisk för att vi för att vi äter tacos så ofta. Jag förklarar för killen hur viktigt det är för mig att få äta tacos på fredag lägger fram argument pro. tacosmys. Killen älskar egentligen också tacos men tycker det är mycket med tacos tre gånger på en vecka. Men nu, eftersom att han förstår hur viktigt det är för mig med tacos på fredag vill han mer än gärna också ha tacos. Han älskar ju trots allt också tacos.
För att sammanfatta så har jag ju tjatat till mig tacos, men det betyder väl inte att min sambo kommer hata livet och lämna mig?
Fish tacos?
Du menar typ, vänta några år och skaffa en sladdis?
Haha… nääää.. utan att ni kombinerar era rätter och käkas tacos med fisk i. Asgott!
Men duuh… fattar jag väl, men tänkte applicera det pådiskussionen ju 😉
HAHAHAHAHAAAA! Jag dööör! Den swishade rätt förbi! =)
Tacosen äts upp och spolas ner i toan – glömd.
Ett barn föds och man är bunden till det hela livet. Lite skillnad.
Dessutom känns det som en tråkig vardag att jämt käka tacos, fisk hade vart lite mer out of the box liksom.
Jag begriper ingenting. Ena dagen hör man att kvinnor tjänar mindre och att det är illa, andra dagen sitter ett gäng feminister och talar varmt om att hemmafrun LD ska ha sitt tredje barn vid fyrtio års ålder. Missförstå mig rätt. Jag anser att det är okej att hon är hemma, hon gör som hon vill. Fast då kan jag också tycka att det är rimligt att bredda diskussionen om kvinnors löner till att inte bara handla om siffror. Uppenbarligen finns ett behov hos en hel del kvinnor att vara hemma. Att detta sedan påverkar lönestatistiken är knappast raketforskning. Det kanske är dags att se förbi alla siffror och börja fokusera på vad individen faktiskt vill, eller åtminstone nyansera debatten en aning.
Ja, eller så sker allting på exakt samma dag. Kvinnor och feminister är ingen symbiotisk massa utan det är fullt möjligt för kvinnor att ha olika åsikter. Då tycker jag även att eftersom det finns män som inte vill jobba att vi ska nyansera debatten om mäns löner också. Män begår fler brott så vi kanske ska debattera mans skatt? Du hör ju hur det låter.. Ett förslag, se kvinnor som människor i stället.
Givetvis ser jag kvinnor som människor, det är det som är poängen. Just nu reduceras de bara till siffror, men tittar man bakom statistiken märker man att det är flera faktorer som spelar in när det kommer till lönegapet mellan män och kvinnor. Jag efterlyser egentligen bara en nyanserad debatt. Att endast presentera några siffror och bortse från historierna bakom dessa är att förenkla verkligheten. Det talas ofta om könsdiskriminering på landets arbetsplatser idag, men uppenbarligen är verkligheten mer komplex än så.
Vart kom det här ifrån?
Det var du som sa det Erik: ” Jag begriper ingenting”.
Hur kan en diskussion om päron, oss kvinnor emellan, avbrytas av en man som vill att vi diskuterar äpplen istället?
Bra där, iaf att du fått upp ögonen för problemet att samhällsnyttiga saker som kvinnor sysslar med, som föda barn är bra för samhällsstatistiken och framtiden, men ger ingen vidare löneutveckling.
Det är ingen raketforskning, säger du. Nej, självklart inte. Det har vi kvinnor vetat länge. Sen stenåldern ungefär. Och ingen av oss som debatterar här i tråden har heller haft tankarna på att du är någon raketforskare.. Skulle jag tro.
Du förstår, Erik. Det är många år sedan man lokaliserade problemen med kvinnors generella löneutvecklingskurva. det är ungefär lika länge sedan man kom på att det inte var samma problem som att män oftast tjänade mer än kvinnor fast de hade samma arbete.
Jag kan inte annat en hålla med dig Erik. Du begriper ingenting.
Moa
På vilket sätt avbröt jag diskussionen? Det här ett öppet kommentarsfält där det fritt fram att föra fram tankar och funderingar.
Jag menar inte att det är ett problem, men som debatten ser ut idag lyfts sällan några exempel fran på kvinnor som faktiskt vill vara hemma. Sociala konstruktioner i all ära, men om du nu är så att många kvinnor vill vara hemma kan jag inte begripa varför dessa inte får något utrymme i debatten om lönegapet.
Nej, jag är verkligen ingen raketforskare. Jag jobbar inom vården och är fascinerad av mänskliga beteenden och gruppsykologi, det är därför jag kommenterar här.
Lika lön för lika arbete, absolut, men när man presenterar siffror måste man ju se till hela bilden, inte bara en aspekt.
Jo, men det var ju inte ämnet… Right?
Du får naturligtvis svara på vad du vill. Men frågan brukar spegla svaret. Även i öppna kommentarsfält.
Det kanske är många kvinnor som vill vara hemma, idag. Vad vet jag? När kvinnor var hemma, en gång i tiden blev resultatet fattigpensionärer i dag. Samhället nu är uppbyggt på erfarenheter sen gammalt.
Kvinnor i dag, måste tjäna ihop sina egna pengar och yrkesarbeta. De som öht kan vara hemma istf att jobba har en partner som tjänar tillräckligt och sparar även till partnern.
Uppriktigt sagt är det naivt att tro att ”hemmafruarna” är de som orsakar några lönegap.
Fast detta var ju inte frågan.. heller.
Moa
Ämnet var ”får man tjata sig till ett barn?”, vilket kanske inte direkt återspeglades i svaret men å andra sidan är det ofta så här diskussioner utvecklas. Jag valde att kommentera som jag gjorde för att LD driver Sveriges största feministiska blogg och det feministiska perspektivet genomsyrar de flesta av hennes texter. Jag tycker ingenting om att hon tjatade till sig ett barn. Dock tycker jag det är underligt att det så sällan lyfts fram att många kvinnor faktiskt vill vara hemma. Detta må vara ett stickspår, men med tanke på att ämnet sällan diskuteras är det inte konstigt att åtminstone nämna det.
Hur kom du fram till att det sällan diskuteras? Och i vilket sammanhang tycker du det ska diskuteras?
LD har väl, under åren själv tagit upp att hon vill vara hemma med sina barn?
Dessutom är hon ju det sedan 6 – 7 år så?
Är också nyfiken på hur du kommit fram till att det sällan diskuteras?
Varför startar inte du själv en diskussion i saken om du saknar, just en sån diskussion?
Moa
Jag kritiserar inte LD. Jag vänder mig mot den offentliga debatten.
Det lyfts ofta fram som ett problem att kvinnor tjänar mindre. Individen får sällan komma till tals, utan istället bekymrar sig medier och makthavare över siffror. Här är ett exempel på det jag talar om: https://ec.europa.eu/sweden/node/82_en
Jag säger inte att kvinnor inte diskrimineras ute på arbetsmarknaden, men heller inte allt behöver vara ett problem hela tiden. Det är inte omöjligt att många kvinnor vill vara hemma (mer).
Jag har inte uppfattat att du kritiserar LD.
Jag uppfattar att du försöker styra om diskussionen till ett ämne som passar dina syften bättre.
Du slår in ”öppna dörrar”. Det är inget nytt under stjärnorna. Det är ytterst få som inte förstått hur föräldraledighet påverkar kvinnors inkomster. Det finns ju ett skäl till att FK år efter år kommer på nya regler för att pappor ska ta ut sin föräldraledighet.
Om folk vill vara hemma längre/mer med barnen är irrelevant i sak. Det går, helt enkelt inte, för de allra flesta. Pengarna räcker inte till och det ger tillräckligt med konsekvenser, oftast för kvinnor i perspektiv livet. De konsekvenserna det innebär att inte kunna jobba ihop till pensionen, spara något är förödande som många kvinnor redan lever i. Det ÄR ett problem hela tiden. Ett av de största problemet, tex är att alla som upptäcker fenomenet tror att det är något, någon annan aldrig uppfattat. Så fastnar diskussionen där på mycket låg nivå istf att någonting görs som gynnar jämställdheten.
Media och makthavare bekymrar sig alldeles för lite över det fenomen, du tycker dig ha upptäckt, alldeles själv. Om de gjorde något åt saken skulle det inte finnas några skillnader. Familjer skulle kunna välja själva.
Du vill ha en debatt om saken. Det är ingen tillfällighet att du väljer en debatt där, de flesta uppenbart är kvinnor. Där kvinnan som är ”frågans uppkomst” är uttalad feminist. En feminist som tar sig friheten att välja liv själv, för att hon kan.
Det enda du cementerat med ditt försök till debattstyrning är att manliga strukturer behöver påtalas och synliggöras mer.
Debatt är bra men vill du ha en riktig debatt i saken så ta reda på vad du snackar om. Eller var tydligare med att du, egentligen vill trycka till LD med att hon som är feminist är hemmafru.
Moa
Fast ändå började du prata om LD när jag redan har förklarat att jag vänder mig mot den offentliga debatten.
Vilka syften? Varför skulle jag ha en dold agenda? Det handlar om att nyansera ett ämne, inte att trycka ner feminister.
Jag ser inte att jag slår in några öppna dörrar. Som den offentliga debatten ser ut idag buntas kvinnor ihop och utmålas som en missgynnad grupp, men det är sällan man får höra hur det ser ut på individnivå. Återigen säger jag inte att diskriminerande strukturer inte existerar, men man kan heller inte utgå från att alla diskrimineras bara för att man har tittat på några siffror. Det är tråkigt att pensionen blir lidande, men jag tror heller inte på att tvinga folk ut i arbetslivet. Var och en löser sitt livspussel själv. Jag anser inte att man ska komma med pekpinnar och förklara hur andra ska göra, utan det är upp till var och en.
Och jag försöker diskutera nu. Någonstans måste man ju börja.
Det första jag tänkte var att hon drog en parallell till våldtäktsförövare och liknande, att dom ska ha viljan igenom, att hon var alltså inte så seriös… Om annars hon var seriös så tycker jag hon var taskig. Jag tycker att tjata och övertala andra människor är fel och respektlöst. Kanske inte om det kommer till uppfostra barn och sådant men att tjata sig till en till unge när den andra föräldern inte vill lika mycket egentligen tycker jag är taskigt också mot barnet, att den kanske då kommer ha en förälder som egentligen inte riktigt ville ha en.
Vill föräldern inte ha ett till barn kommer hen se till att det inte blir så. Det är inte så svårt, ens för en man, att förhindra graviditet.
Nä fy, det bör man verkligen inte göra! Samma med tjat om förlovning/giftemål, sånt tjatar man inte om. Barn ska man vilja ha och inte tjatas/övertalas till. Skulle vara hemskt om min man skulle tjata på mig om att skaffa barn!