Vad är värst?
Att inte förstå ironi eller att inse – när man väl fattar – att man med marginal är sist på den bollen?
”Skillnaden är att jag genuint oroar mig medans dom andra bara vill vara elaka” är ju humor rakt genom skärmen.
Av kommentarerna här under att döma så tog den genuina omtanken slut i samma sekund som den ironiska poletten föll ner.
Att vederbörande sitter på svarta listan och således inte får igenom en enda av sina kommentarer verkar inte spela någon som helst roll.
Det blir istället lite av en hobbydiagnostiserande monolog som äger rum i bloggens papperskorg, där hen även i lugn och ro kan fortsätta bläddra i ”psykologi för dummies” och läka sitt stukade självförtroende från gårdagens ironi-debaklet.
Vem är det egentligen som är på väg att få ett sammanbrott?
Inte är det jag, inte…
Föregående inlägg 