Ni som hänger med på min Instagram- storyn kunde se vårat ”äventyr” igår när Lilleman envist skulle rädda en ?. Lilleman hittade En ”halv-kraschad” snigel som ändå såg ut att må bra… Men han låg mitt på gången och risken att bli mosad igen ? Då hans tempo var ännu mer långsamt än original -snigel-tempot ?.
Lilleman övertygade mig… så vi tog med honom hem. Byggde ett lite ”rehab hem” och ska låta honom läka där några dagar, tryggt på balkongen…. Jag googlade mig nämligen till att ? inte byter skal, och att dom oftast för dör om skalets mosas? Men våran lilla ? ser ändå förvånansvärt ”pigg” ut ?♀️?? hmm… Så nu har vi en snigel på rehab på initiativ av min omtänksamma Lilleman ❤️ // My Martens
Jag kan inte mycket om just snigelvård, men spontant ser den där ut att behöva lite mer än bara rehab. Kanske kan man spackla ihop skalet? Snabblim? Eller som de skriver här – ge snäckan (det var tydligen inte en snigel) tillgång till kalk så ska den kunna producera ett nytt skal.
Förhoppningsvis blir resultatet för Ls lilla vårdinrättning bättre än den jag startade när jag var liten.
Vi hade två katter som ständigt fångade möss och fåglar, oavsett hur många bjällror och pinglor vi satte på halsbandet.
Oftast var de tyvärr redan döda när vi upptäckte dem, vilket ledde till att de begravdes i den kyrkogård jag upprättat bakom sandlådan. Egna kors och allt fick de.
Men… Så var det den där gången då jag hittade en liten mus som en katterna fångat men som fortfarande levde, dock med ett brutet bakben.
Den var jag HELT säker på att jag skulle kunna få helt återställd genom kärleksfull omvårdnad, bestående av en skål med bomull och en STOR bit ost.
Lyckligtvis plågades den inte allt för länge i ”min kärleksfulla omsorg” utan hamnade på djurkyrkogården innan den ens smakat på osten.
Har ni några snigel/snäck/skaltips att dela med er av till rehabchef L?
Obs! Att låta barn ha hemmaveterinärkliniker utan sina föräldrars vetskap är någonting Bloggbevakning tar kraftigt avstånd ifrån idag.
Föregående inlägg 