Öppet Spår

693 kommentarer

Behöver tips och råd kring ett jobbproblem.
Jag har en kollega på mitt kontor, och problemet är att hon jobbar knappt. Om vi andra har hunnit göra 10 uppgifter har hon kanske gjort 2. Och för några dagar sedan var droppen: hon sa bara att hon skulle iväg och sen var hon borta i nästan 2 timmar (!). Visade sig att hon hälsat på nån gammal kollega

Jag har tidigare tagit upp detta med vår chef men hon säger att man får ’vara försiktig för hon har tidigare varit utbränd och blir väldigt lätt trött’. Jag är faktiskt kluven här. Jag förstår fullständigt om man varit utbränd och därmed blir lätt trött men då får man ju vara sjukskriven eller göra nåt där man klarar av att göra det man ska. Jag tycker inte det är rättvist att hon ska vara på plats här, få exakt samma lön som vi andra men komma undan med att göra minimalt med jobb pga hon blir lätt trött. Tänk om vi alla skulle göra så? Hon kan lätt sitta och börja prata om annat när vi andra sliter för att få gjort det vi ska, hon går iväg bara sådär (som idag) och har förmåner hon egentligen har rätt till. Hon jobbar egentligen bara 5 h men får ändå lika lång rast som vi andra tex.

Vad ska jag göra? Min chef har sagt att vi ska fokusera på oss själva och bara se till att vi själva gör ett bra jobb men jag blir så fruktansvärt provocerad av detta.
Hur hade ni hanterat detta?

Fokusera på dig själv. Du kommer att gå under om du ska gå och störa dig på din kollega. Gör ditt bästa jobb och skit i andra, det är du som vinner på det i längden.

100% detta, gör din grej och gör det bra. Antingen kommer du känna sig sedd och premierad ändå eller inte och då får du byta jobb. Det kan finnas omständigheter som du inte känner till och som chefen inte heller kan berätta. Du får lita på hens omdöme som chef eller dra. Sämsta rådet någonsin är ju nedan att ”börja göra likadant”, gör inte det.

Mvh/
Chef.

Hade börjat göra likadant ?‍♀️

Gör alla det kanske chefen fattar.

Så dåligt råd. Att med medvetet underpresetera är fog för varning.

Äsch, ta en tvåtimmarsrast och spela lite tetris eller nåt. Vad kan gå fel.

Jaha, därför tjänar kvinnor mindre än män. Nu fattar jag. Ska ladda ned tetris nu.

Nej nu pratar du om patriarkatet, jag pratar om tetris.

Matriarkatet ska allltid påstå att andra påstått
Spegel spegel på väggen där… Jagens trupp en här av möjligheter

Fast alltså jag förstår ändå. Ibland kan en slö människa göra så att andra får dra dubbelt så mkt och det är inte ok, oavsett utbrändhet eller ej.

Jag hade lyssnat på min chef om hen säger att jag ska fokusera på mig själv. Onödigt att lägga energi på att störa sig så länge det inte går ut över dig mer än irritation. Din kollega har kanske någon överenskommelse med er chef som ni inte vet om.

Fokusera på dig själv och hur du preseterar i dina uppgifter istället. Som någon annan skrev; du vet inte vad för överenskommelse hon har med chefen, kanske jobbar hon inte ens 100% just nu, kanske har hon en del sjukpenning. Det är inget ni andra behöver veta. Om hon varit utbränd så är det en lång väg tillbaka. Var glad att er arbetsgivare tar det på allvar istället och var inte så småsint.

Grejen är att arbetsgivaren förväntas gå ganska långt för att underlätta efter sjukskrivning. Har själv en sån anställd och facket blir tokigt om man ställer minsta obekväma krav.

Påverkar detta din arbetsbörda? Jag menar får du mer att göra om hon slackar? Annars hade jag fokuserat på att göra mitt. Göra mina arbetsuppgifter bra och ordentligt. Men absolut inte jobba mer än 100 procent, för det är inget jobb värt.

Ja det får jag. Det är väldigt mycket hon slipper göra för att det är ’svårt att lära sig’ vilket gör att vi andra kan få jättemycket att göra. Och ibland verkar hon tro att vi kan ta det lugnt bara för hon kan det, så hon kan börja störa och prata om annat, trots att vi säger tydligt att vi har massa jobb vi måste få gjort.

Jag tänker att ni behöver ta upp problem med er arbetsbelastning med chefen, utan att nämna kollegan som kanske har färre arbetsuppgifter. Blir det för mycket för dig, är ditt ansvar att påtala det för chefen. Det kanske inte är så att arbetsbelastningen är för hög i förhållande till hur många ni är som ska utföra jobbet. Det finns förmodligen en anledning till att kollegan varit utmattad. Ingen tjänar på att titta snett på varandra.

Jag menar förstås att arbetsbelastningen kanske ÄR för hög i förhållande till hur många ni är på arbetsplatsen ?

Jag jobbade som frilansare på ett statligt bolag. De anställda jobbar, helt seriöst, ca. 1h/ dag. De tjänar riktigt bra men jobbar verkligen inget alls. Cheferna bryr sig inte och jag som konsult/frilansare ville inte lägga mig i deras arbete. Det tråkiga är att jag och ett par andra frilansare gjorde 95% av arbetet (vi jobbade ca 5h per dag, vägrade göra allt!). Vi var alltså 5 personer som höll hela avdelningen i rullning trots att det totalt är 43 anställda i gruppen.
I början hatade jag att åka in till jobbet men sen såg jag att detta var en möjlighet. Jobbade hårade än någonsin och jobbade även övertid. De såg att mitt namn stod stämplat på alla bygghandlingar och insåg att jag gjorde 30% av arbetet själv. Fick komma på intervju, blev erbjuden enhetschefsjobbet och fick en riiiiktigt saftig lön. Idag ser jag till att de jobbar minst 5h/dag. Inga fler 2-timmarsfikor, aw på arbetstid, långlunch, gymma en timme på arbetstid, komma in vid 10 och lämna vid 14 osv.

De jobbar nu hemifrån och jag delegerar arbetet för att säkerställa att de gör sitt! Sitter som en hök och övervakar allt. Detta är ändå skattepengar, de ska inte slösas under näsan på mig.

Detta berättar jag för att du ska inse vilken möjlighet du sitter på. Jobba hårdare, bättre och mer. Bli befodrad, få en saftig lön och GE IGEN!!!! Hon respekterar dig ändå inte som skiter i att du drar det tunga lasset så se till att omvandla den negativa energin till ren motivation. Haha, jag är sån som alltid vill vara bäst i rummet och folk som provocerar mig häller tändvätska på min inre låga. Om du också är sån, ta möjligheten i akt.
Eller så kan du bara skita i henne och göra ditt. Upp till dig vilken väg du väljer.

hur populär är du som chef bland dina medarbetare? känns som det finns en risk för medarbetarflykt (de söker nya jobb)

Vill de fly ifrån 5h arbetsdag så är de mer än välkomna, får in tusen cvn i månaden. Vill nästan att vissa byter jobb så att vi kan utvecklas och jobba på fortare med nya medarbetare.

Om du visste vilken sektor jag jobbar inom och hur mycket det påverkar dig att mina kollegor är slöa, då hade du bett mig tvinga dem arbeta sina 8h OCH anställa 1000 till.

Jag hoppas du visar dina anställda bättre människosyn än du gör här… Och ja, vi vet var du jobbar (”bygglovshandlingar”). Att statligt arbete fungerar annorlunda än rena vinstdrivande konsultverksamheter gör bör inte vara någon chock dock?

Bygghandling =/= bygglovshandling.

Men varför är det fel att be sina kollegor utföra arbetet de får lön för att göra? Vill de slappa, gymma, fika, äta och ta sovmorgon så kan de gå ned i tid, jag hade inte sagt nej.

Jag är emit lathet och slöseri. Detta må vara ett statligt företag men att jag tar min roll på allvar är ibget kag tänker ursäkta, speciellt inte online inför främlingar. Jag vet vad jag gör och begär 5h arbete och de får lön för 8h. Tycker inte att jag kan begära mindre.

Om ditt problem ligger i att jag drivs av andras negativitet så ser jag det ibte som en usel människosyn utan som en kraft som driver mig frammåt. Istället för att älta så väljer jag att utvecklas.

Är det något annat fu tycker att jag gör fel? Svara med en punktlista så ska jag återkomma så fort jag hinner.

Jag förstår inte kritiken du får alls faktiskt. Jobbar också statligt. Visst kan man ta långlunch eller gå hem tidigt men då gör man det inte på arbetstid utan flexar ut. Jag gillar ledighet och är rätt lat och därför jobbar jag deltid, de timmar jag debiterar så jobbar jag.

Sen absolut att jag kan räkna en fika som arbetstid, men då är det en rimligt lång fika och det fyller också en funktion för informationsutbytet på jobbet . Men om du kräver 5 h jobb för 8 h lön får jag verkligen inte ihop hur du kan kallas hård? Det är väl snarare ett lågt krav? Många jobbar väldigt hårt för att få lön från skattepengar, varför ska en del då slöa?

Tack E, får många gilla så jag antar att de flesta förstått att jag menade väl. Det är bara en eller två som verkar tycka att jag är hprd och elak men precis som du säger så är 5h inte så mycket begärt.

De var vana vid 1-2 h jobb så jag ville inte gå på för hårt. Jobbar själv mina 8 timmar och säger tack och hej på minuten klockan slår 16.01.

De får fortfarande fika 3 gånger, gymma en halvtimme på arbetstid, handla på COOP, äta lite längre lunch osv. De får 3 timmar att göra vad de vill med, vissa går hem vid 14 och andra kommer in vid 10.
Bara de gör klart sina 5 projwkt om dagen så är jag nöjd (ett projekt tar, för mig, 20 min men de drygar ut tiden så vi har sagt att de får en timme. Skulle de jobba riktigt effektivt så kan de få klart sitt arbete på 2.5 timme.)

Chefsjobbet är inte för alla men kul att du känner igen dig lite 🙂

Har du hanterat anställningar och kontrakt alls förut? Du låter som du har gjort din första vecka som chef. Detta är under all kritik så som du uttrycker dik. Var lite ödmjuk. Ser ut som att Anonym och E är samma person här…

Jag har jobbat i 9 månader så det finns mycket administrativt att lära. Min personlighet som chef ser jag inget fel på så den får utvecklas långsamt. Jag är trygg med att prata inför folk, deöegera arbete, fråga om hjälp lm det är något jag inte förstår och så är jag grym på att hitta sätt att göra jobbet lite enklare (men inte roligare tyvärr).

Jag varken umgicks med de anställda innan jag fick jobbet eller idag. De har sina egna små grupperingar så jag har alltid varit en outsider. Därför har jag heller inga problem med att bara ha en jobbrelation med alla. Ingen är en vän (men jag har två som jag äter lunch och fikar med).

Jag vill helst utvecklas som chef men jag är nog inte långvarig på arbetsplatsen. Har nämligen startat eget så det får bli att jag tar tjänstledigt i tre år för att jobba på detta.

Haha va, så märkligt att det skulle vara ”under all kritik” att hen ser till att de anställda jobbar 5 timmar per dag. Att hen vakar som en hök är ju tvunget, med tanke på historiken. Men vissa är lata och börjar klaga så fort någon har förväntningar på en. Heja dig anonyma chef!

Tycker du gör helt rätt

Hur får man jobb hos dig? Kan börja imorgon ?

Håller helt med. Finns inget att kritisera med hennes människosyn. Bravo för personer som den här! Hur kan man inte kräva att arbeta 8 timmar man får lön för?

Självklart fastnar mitt svar i modden.

Jo

TYcker snarare att hen har arbetsmoral, något som ofta saknas numera i arbetslivet.

Mia? Är du på riktigt? Du försvarar lata människor som i stort sett sitter av sin arbetstid. Skandal. På jobbet jobbar man sina timmar, sedan är man fri att slappa bäst man vill.

Mia får gärna lata sig när hon startar eget. Jag jobbar på ett statligt ägt bolag så det är allas skattepengar, jag gör detta för att det skulle kännas fel att du och alla andra tvingas betala våra löner när vi bara latar oss.

Känner att Mia har något emot just mig som person, varför vet jag inte.

Tack för att du förstår.

Haha va? Jag tycker inte heller man ska lata sig, men ditt sätt att uttrycka sig säger en hel del. Du är riktigt oskön.

Ja? Min roll är att vara den tristaste personen på jobbet. Det är jag som är partypoopern, jag har insett att jag uppfattas som oskön. När folk vill ta en öl på arbetstid och jag meddelar gruppchefen detta så vet jag att alla hatar mig. Har dock funnit nya vänner i gruppcheferna (de som jobbar dvs).

Hellre oskön och produktiv än att ha din personlighet.

Vilken statlig myndighet handlägger bygglovshandlingar ?

Nej DU är oskön, hon har bara uttryckt sig vettigt.

Alltså förlåt Anonym Chef, men huuuur känslig får man vara???? Mia försvarar inte dina anställa imo, MEN du låter inte som en person med erfarenhet av ansvar direkt. Bara piska va????

Jag har bara 9 månaders erfarenhet av ansvar, klart att jag inte kan allt. Nu får ni ändå förstå att jag skriver som anonym på en skvallerblogg, jag varken utrycker mig eller skriver såhär på arbetstid.

Varför antar du att jag tagit åt mig bara för att jag valde att svara? Jag bad personen att lista varför jag som chef anses vara dålig för att jag bett grupperna ta på sig mer ansvar och jobba mer än 60 min per dag. Får inget svar. Får bara höra att jag är oskön.

Men jag får skylla mig själv som argumenterar med en männsika som inte har alla hästar i hagen s.a.s.

Nä, precis. Jag skriver ju tom högre upp att sådant beteende kan vara fog för varning.

Börjar tro att detta är ett troll.

Du tror att jag är ett troll för att du inte förstått att alla människor är olika. Du utgår från dina egna känslor, erfarenheter, ambitioner och ”logik”. För dig låter det absurt att jobba mer än någon timme men så är det inte för mig.

Och varför arbetar de inte 8 timmar idag om du är så bra chef?

För att JAG inte har tid att sitta barnvakt åt alla. Vi jobbar på att ta fram lösningar och program som automatiserar arbetsflödet. Jag vill inte heller trycka på för hprt, de är ju vana vid slappkultiren, vill helst att de känner att de vill jobba och utvecklas men då måste jobbet vara kul.
Idag är det tråkigt och rutinerna är uråldriga. Får se hur det blir när vi sitter på kontoret igen.

Jag vet inte varför du hängt upp dug på att jag är en dålig chef? För att jag kräver att de anställda faktiskt bör göra något i mer än 1 timmer per dag? Eller har du bara något emot chefer som inte kan pushas omkring som en puck mellan klubborna? Vad är ditt problem exakt? Nu babblar du bara på utan att tillföra någon substabs, du lpter mest som en gnällspik som vill lata sig på arbetstid.

Eh, jo det är ABSOLUT ditt jobb att arbetsleda och prioritera om du är chef??? Herregud… Blir mörkrädd att de gav dig jobbet, fanns det inga andra kvalificerade sökande?

Ska jag hålla koll på 43 anställda tycker du? Det får ju de fem gruppcheferna göra, jag håller koll på projekten och ser till att alla gör klart sina delar. Sen granskar jag dem lite fort skulle det behövas.

Jag är som sagt ingen barnvakt. För mig eäcker det om alla skickar in sina delar i tid. Sen får gruppcheferna sitta barnvakt om de vill det. Jag vill leverera värde åt våra kunder och se till så att våra leverantörer hålls uppdaterade.

Att en chef hänger ut sina medarbetare på detta sättet är under all kritik, hoppas någon kan identifiera dig och du anmäls. Skulle aldrig vilja ha dig som chef (och ja, jag jobbar betydligt mer än 8h/dag – också statlig myndighet)

Jag håller med, men så erkänner vederbörande att han har ringa erfarenhet av chefsjobb och fick tjänsten för att han i princip var den enda som gjorde något på arbetsplatsen ? annars är min erfarenhet av handläggning inom myndighet att åtta timmar per dag inte räcker till för att få jobbet gjort.

Vem har jag hängt ut? Jobbar i en mellanstor stad och känner ändå att ingen skulle kunna identifiera mig och min historia. Vågar till och med berätta att jag jobbar på Green Cargo då jag vet att det jag berättar absolut inte är unikt.

statlig myndighet
bygghandlingar
5 gruppchefer, 43 anställda
chef i 9 mån utan chefserfarenhet sedan tidigare
250 projekt nu, ca 50 tidigare

Du skrev tidigare: Sitter som en hök och övervakar allt. Detta är ändå skattepengar, de ska inte slösas under näsan på mig.
– det verkar inte hålla hela vägen och fullt ut

Tror du att detta är något unikt? Ok, 43 anställda men hur många jobbar hemifrån, är på föräldrarledighet, jobbar deltid, har sagt upp sig osv. 43 anställda när jag fick jobbet men mycket har ändrats sen jag började.

Sen har vi frilansare, konsulter, sommarjobbare etc. Sa mest 43 för att det stod +42 i min epost. 5 gruppchefer är knappast unikt inom någon sektor, det är runt 8-20 per grupp och de har alla olika uppdrag. De flesta vet inte ens vad en bygghandling är då de inte tar större uppdrag.

Jag har jobbat på 4 företag och vet att detta inte är unikt alls. Jag blev inspirerad till att jobba hårdare för att en annan enhetschef hade ”gått den vägen”
Som sagt, inget unikt. Dessutom har jag inte sagt något dåligt om de anställda, jag jobbade också 5h istället för 8h så jag var också lat. Har dessutom inte lika hög utbildning som de flesta så jag vet med mig att de är smartare än mig. Jag valde bara att ge 11h istället för 5h när jag blev less på min egen situation.

Du har ju sagt att de är lata, inkompetenta, inte sköter sitt jobb mm. Samtidigt skriver du att du inte kan ”vaka över dem”, hur vet du om de jobbar 5 eller 8 h?

Och som svar så är jag inte utbildad inom ledarskapet. Jag fick jobbet baserat på min seniorroll och kunskap. Inget projekt över 2 mille skickas iväg utan att jag granskat det i minsta detalj. Efter pandemin ska jag börja ta massa kurser i ledarskap, är tanken men förmodligen så går jag på ledighet då.

Bra, du behöver kurserna. Seriöst, det låter akut i ditt fall

Nä, det är inte akut. Jag är en kompetent människa, anställd och en riktigt produktiv chef. Att vi pumpar ut över 250 projekt om dagen jämfört med 50 för 10 månader sedan är bevis nog på att jag gör mycket rätt. Kurserna ska bara göra mig ännu bättre eftersom att jag har så mycket potential till utveckling.
Din lilla härskarteknik funkar inte på mig. Som jag skrev ovan så funkar provokation som tändvätska på elden, jag blir bara mer självsäker på att jag är på rätt väg. Din avundsjuka (för vad kan annrs motovera dig till att försöka få mig att känna mig oduglig?) är befogad, jag är awsome!!!

Anonym 23:22 är dina initialer möjligtvis D. T ??

Oj, så känsligt. För mig är en chef extremt icke produktiv om man inte får en arbetsgrupp att prestera sitt yttersta och maximala utifrån sin förmåga. Om man har för mycket folk för arbetsuppgifterna har man väl mindre personal? Eller sätter personalen att göra annat. Låter som en extremt lättkränkt chef och med riktigt dålig människosyn. Men visst, grattis till det i så fall.
Mvh en som alltid presterar maximalt varje minut på jobbet och lite till

Håller med, väl formulerat. Och för att återknyta till ts, har jag själv gått ner i arbetstid då jag känner att jag i dagsläget presterar bra i sex timmar per dag. Men alla har förstås inte den möjligheten ?

Hahahahahahahah damned if you do, damned if you dont.
Där uppe klagas det på att kag kräver för mycket och här är jag lat och slösar på statliga resurser.

Jag fattar inte dessa beslut själv. Jag lyssnar på de med mer erfarenhet och de har sagt att 5 projekt räcker. Jag utgår ifrån att de kan lite mer om kulturen på arbetsplatsen.

Max för oss är just nu 5 timmar. Vore det upp till mig då hade jag sett till att alla jobbade 8 timmar men så funkar det inte. Jag har bara haft posotionen i 9 månader men har ändå ökat produktiviteten från 50 till 250 projekt per dag. Vi tar ett steg i taget, vill jobba mer på att få jobbet att kännas roligare och mer stimulerande.

Jag skulle lätt vilja ha dig som chef.
Vadå oskön attityd?
Jag förstår ingenting- var gör hon (?) fel? Man kan inte ändra en negativ arbetsplatskultur på 9 månader. Inte om den verkligen sitter i väggarna.

Och vadå hänger ut? Det är väl ingen som förstår vilka individer hon pratar om?

Hon ber ju om ett råd; och beskriver problemet.

Ursäkta, hon ber inte om råd. Hon är inte TS inser jag nu.

Men oavsett: jag ser inte varför ni tycker att hon gör fel eller ett dåligt jobb. Jag tycker motsatsen.

Bra fråga…

Men måste de inte arbeta åtta timmar per dag?! Något annat kan väl inte vara ok, om de är anställda på heltid. Jag tänker att du har en bit kvar att gå när det gäller dina arbetsuppgifter!

Håller med.

Vi har kommit fram till att det räcker med 5 projekt om dagen.
Jag vill helst att de tar 8-12 omndagen men det klagas och gnälls om tidsbrist så det fick bli minst 5.
Kan säga som så att konsulterna hinner klart 10-16 om dagen och då tar de större projekt.

Gruppcheferna har sagt 5 och jag valde att inte ta den striden då. De får jobba mer allt eftersom.

Själv jobbar jag mina 8h hemifrån. Ibland tar jag en längre lunch eller tränar, jag är bara människa och det är de också. De är bara ovana vid längre arbetstider. Har inte riktigt klurat ut hur vi kan göra jobbet roligare tyvärr.

Kul för dig att du jobbar med kollegor som tar sitt arbete på allvar. Älskar jobb och att få checka av saker hela tiden.

usch vilken syn du har, är chockad över att någon vill lyssna på dig som chef.

Utveckla gärna? Vill inte uppfattas som osympatisk så jag tar gärna konstruktiv kritik (men vänligen, förstå att jag inte är samma person på jobbet som här. Det går inte att förmedla ton, känsla och intention genom en blogg. Dessutom hatar jag emoticons så det kanske får mig att låta hård, vilket jag verkligen inte är. I verkligheten är jag snäll, lite konflikträdd ibland och introvert. Jag är ingen Stalin som bara skriker på alla, vi fattar beslut tillsammans).

Tack för svaret! Det blir säkert något av en chock att börja arbeta på riktigt, men nog måste de ju komma upp i åtta produktiva timmar per dag. Sedan kan inte alla prestera lika mycket. Någon hinner med 16 projekt och någon annan åtta per full arbetsdag. Det låter som att ni behöver börja med arbetsbelastningsmätningar, så att ingen blir utbränd. Jag antar också att arbetsgivaren har någon form av friskvårdsavtal, så att ni kan gå iväg och träna, på massage eller något annat. Men att pipa iväg utanför det avtalet är ju inte heller ok. Orkar man inte arbeta den tiden, måste man ta sitt ansvar och gå ner i tid.

Jag håller verkligen med men jag fattar inte dessa beslut själv. Dessutom har pandemin verkligen satt sina spår. Folk jobbar förvånansvärt bra idag med tanke på hur det såg ut innan men jag hade gärna velat få iväg minst 300-500 projekt om dagen. Jag gör mitt bästa och lyssnar pp min egen chef och gruppcheferna. Som du sa så finns ju risk för utbrändhet så vi ökar på långsamt och känner efter så att alla känner sig produktiva utan att stressen smyger sig på. Hellre underprestation än psykisk ohälsa. Alltid hälsa före pengar men pengar före fritid.

Det är nog som någon skrev, att man inte ändrar kulturen på en arbetsplats i en handvändning.

Som många andra skrivit här ovan så fokusera på dig själv och ditt jobb! Det kan finnas speciella omständigheter som du inte vet om. Ex. Innan jag blev utmattad så fick jag tillåtelse av min chef att gå på terapi på arbetstid cirka två gånger i månaden. Sen blev jag utmattad ändå av jobbet men ändå. Tycker det var schysst av min arbetsgivare. Men det visste ju inte mina kollegor om, de kanske tyckte att jag ”gick tidigt” osv. Så det kan finnas saker som pågår som du inte vet om och inte ska veta om.

Jag tänker att det din anställning och ditt arbete är mellan dig och din arbetsgivare. Det är t ex Ingen Självklar rättighet att få samma lön för samma arbete utan lön är ju en överenskommelse mellan två parter. På mitt jobb har jag varken koll på hur många timmar mina kollegor jobbar, exakt vad de har för arbetsuppgifter eller vad de får i lön, och egentligen har det ju inte med mig att göra heller.

Är du nöjd med ditt jobb och dina arbetsuppgifter? Får du uppskattattning och lön för mödan när du anstränger dig? Fokusera på det. Att klaga på dina kollegor kommer inte gynna din själv i längden, snarare tvärt om göra att man uppfattas som besvärlig och lite barnslig kanske. Däremot att du presterar mer än din kollega ser chefen och kollegorna omkring dig, och du kommer gynnas av det i det långa loppet.

Om du och kollegan söker samma jobb i framtiden och använder chefen som referens, vem tror du hon rekommenderar?

Är du medicinsk sekreterare? Så många lata kärringar i det yrket…

Hur vet du att hon har samma lön? ??‍♀️

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Vad ger man i present till en 10åring som tar sin första kommunion?

Kanske en bok av Richard Dawkins?

Det där är bara respektlöst. Jag ber om tips och ditt tips är en bok i skriven av en ateistisk person? Så onödigt att vara skämta på andras bekostnad

Det var inget skämt. Är väl snarare respektlöst att inte låta ett barn bilda sig en egen uppfattning om hur världen fungerar genom att visa mer än ett extremt trångsynt synsätt som på många sätt motsätter sig modern vetenskap och hela mänsklighetens utveckling?

Det är Dawkins som är oerhört trångsynt. Han är för fan zoolog eller nåt liknande och är inne och gafflar om filosofiska frågeställningar som han inte begriper. Och för att förekomma alla obildade stollar nu, det är såhär: antingen finns gud eller inte. Richard Dawkins vet inte vilketdera, katolska kyrkan vet inte vilketdera. DU vet inte vilketdera. Vem som har rätt får vi alla kanske veta någon gång när vi dör. Till sakfrågan: ett smycke av något slag eller en vacker skrivbok med penna.

Skillnaden är väl att katolska kyrkan påstår sig ha svaret, dock helt utan bevisning och ofta i motsats till bättre vetande till och med. Det gör inte Dawkins, eller jag. Det är mycket, mycket bättre att söka efter ett svar på något man inte vet än att nöja sig med ett svar som allt tyder på är fel.

Men ingen vet ju.
Eller sitter du på svaret till allt kanske?
Det finns t.ex inga som sitter och gissar mer i sina jobb än vad astrofysiker gör. De vet inte heller, utan antar bara saker utifrån en ganska begränsad kunskapsbas.

Mvh inte religiös men gift med en astrofysiker…

Nej, exakt. Ingen vet. Alltså är det rätt märkligt att påstå att man vet.

Du menar som Dawkins då..?

Oj jag som brukar tycka att du är klok, men här tappar du. Det är inte ok att raljera över andra så här.

Du behöver inte tycka att det är okej, på samma sätt som jag inte behöver tycka att det är okej med något som hindrar mänsklighetens utveckling.

Det är dock din uppfattning, inte en allmänt vedertagen.

Precis som din uppfattning om mig då.

Jag rekommenderar dig att lära dig mer om religionsfilosofi. För övrigt är det svårt att hitta exempel på en mer tvärsäker jävel än just Dawkins. Får fan krupp bara av att tänka på hans dravel. De flesta intelligenta människor tvivlar alltid på premisserna för sitt vetande. Dawkins gör inte det. Otroligt begränsat intellekt.

Ett gott råd att börja tänka själv och inte bli intvingad i en religion.

Vet du en sak. Jag har själv blivit uppvuxen i en kristen familj och har inte tagit skada av det för att ingenting har varit påtvingat. Jag tog inte min första kommunion för att jag inte var intresserad medan min syster gjorde tvärtom. Att leva i en troende familj är inte alltid tufft och förtryckande.

Så sluta med din dryga attityd och lyssna på mitt goda råd som är inte döma andra baserat på religion.

Mejla eller ring Katolska bokhandeln, de lär ha tips på vad som är vanliga presenter.

https://www.katolskbokhandel.com/contact/

Ett fint smycke kanske. Eller ett radband.

Det där är bara respektlöst. Jag ber om tips och ditt tips är en bok i skriven av en ateistisk person? Så onödigt att vara skämta på andras bekostnad.

Kanske en psalmbok med gravyr (ex namn)??

Ett sånt där halsband med ett plustecken som många Kristna går runt med?

Vilka dryga idioter det är här inne.

@R det finns många fina gåvor och smycken som Svenska kyrkan säljer själva. Finns även äldre varianter av sådana smycken på typ Tradera och liknande.

Någon här som gjort medicinsk abort men fortfarande fått positivt graviditetstest typ 4-5 veckor senare? Hur gick det?

Tror det hände mig. Men visst ringer vården efter 4 veckor, samma dag som man gör graviditetestestet? Har för mig att de bara förklarade det som att det händer att man har mer graviditetshormon än andra. Att det kunde ta upp till nio veckor efter. Däremot ska alla fysiska symtom ha försvunnit, illamående, ömma tuttar. Ring kvinnohälsan om du är orolig.

Jag kissade nog positivt 1,5-2 månader. Det gick ”bra”, aborten hade lyckats och jag fick inga problem.

Det är väldigt vanligt att visa utfall på ett test även om du gjort abort. Det kan ta upp till 3 månader innan grav-hormonet lämnat din kropp. Därför ska du inte ta ett vanligt test utan be om att få göra ett på vårdcentralen då vissa av dessa test är gjorda för att ta just efter abort. Om du är orolig eller nojig så kan du ju också ringa 1177 så får du kanske lite råd som gör dig lugn. Men som skrivet, väldigt vanligt att visa positivt även om du gjort abort upp till 3 månader tidigare.

Är precis samma test vi använder efter abort som du kan köpa själv på apoteket!

Ni som bor i England med familj, hur är livet där? Verkar så mysigt, vill flytta dit trots att jag aldrig varit där.
Vill ni flytta hem någon gång? Fördelar kobtra nackdelar? (Bpde jag och mannen har fått jobberbjudande där, arbetar som ingenjörer).

Jag var där som aupair. Om ni vill ha barn under tiden där, tänk på att barnomsorg äen är obefintlig. Därför måste minst en förälder stanna hemma, och pga skatteregler och lite annat blir det i princip alltid kvinnan.

Plus husen är generellt väldigt dåligt byggda jämfört med svensk standard (även dyra hus).

Ekar samma, jag har inte barn än men jag och min sambo börjar planera för. Man måste antingen ha en förälder hemma (och som Lia säger så blir det i princip alltid kvinnan av olika anledningar), eller nanny på heltid. Kvinnor har tre månaders betald föräldraledighet, män har tio dagar, och det kan ofta vara svårt att ge bort ett barn vid den tidpunkten till en nanny.

Yack Lia och M för era svar. Är så glad att jag ställde frågan här, behövde höra sanningen.

Eller skaffa nanny eller aupair. Jag jobbade som nanny i England, så jag hade mitt egna boende och att ta hand om barnen var mitt jobb. Hade med mig matlåda, jobbade 8 till 18. Föredrar nanny framför au pair faktiskt. Det blir ett vanligt jobb, både för mig och familjen.

Beror helt på vart i England jobben finns?
Precis som Sverige finns det helt underbara ställen att bo på där och även mindre trevliga. Vissa ställen är billiga, vissa dyrare.
Om du är mer precis med vilken stad kan jag ge bättre råd.

Jag får välja mellan London och Manchester. Vill gärna veta mer om livet allmänt. Hur är folket? Kalla? Roliga? Går alla barn i skolan runt hörnet eller ska det sjutsas till andra sidan stan?

Undrar mest om det är värt att byta bort den svenska tryggheten mot London. Svårt att svara på kanske men jag vet inte vem jag ska fråga 🙁

London skulle jag undvika såvida ni inte har råd att lägga en rejäl slant på hyra (tänk minst 30k i månaden) för att kunna bo relativt centralt. De flesta som jobbar i London bor utanför med långa pendlingstider som resultat. Dvs näst intill omöjligt om man är förälder.

Manchester å andra sidan är en himla trevlig stad. Finns många mysiga områden en liten bit utanför, hyrorna är inte jättehöga heller.

Det är lättare att lära känna nya vänner i England än i Sverige tycker jag. Barnen får plats i en skola i området du bor, mina har aldrig haft mer än 5 min promenad.

Tack tack, Manchester låter supermysigt <3 Får väl semestra där ett längre tag och känna efter. Vädret låter inte så kul men om allt annat är positivt så kan man ju testa på livet i England, annars flyttar vi hem igen. Sverige flyttar ingenstans.

Sverige finns alltid kvar ? Ett litet äventyr, om än på några månader finns det absolut ingenting fel med.

Fick en bild i huvudet om hur Sverige reser sig upp från jordytan och säger ”Nej nu flyttar jag!” och går sin väg?

Fruktansvärt dålig kvalitet på lgh och hus – jag jobbade som executive assistant åt en stenrik person och gick på husvisningar åt honom. Till och med miljonklassen på hus är lite äckliga, fuktproblem och dåligt byggda. Bodde i 5 lgh och ett hus och alla var vidrigt byggda. Det regnar JÄMT, såg knappt solen på sex år i London och Canterbury. Rös när jag tog taxi till flygplatsen sista gången, aldrig mer!

Miljonklassen i GBP alltså!

Oj!!!! Hatar verkligen regn så det lutar åt ett nej. Hade helt förträngt att London är regnstaden numero uno.

MEEEEN! I t ex Cotswolds är det ju fruktansvärt mysigt trots regn. Pittoreskt och vackert. Dock lite klurigt att hitta jobb på mindre orter såklart. Kan du jobba hemifrån eller som frilans?

DU LÖSTE MINA TANKAR! Följer Fashion mumbler som flyttat till Cotswolds och det verkar så himla mysigt. Vi kan arbeta hemifrån.

Vill så gärna bo i ett hus från medeltiden, ha en Aga (ugn?), stor trädgård och nära till naturreservaten.

Bodde i UK i lite över två år och det var mycket värre än jag som tidigare anglofil kunnat tänka mig. Mycket hårdare klimat på jobb dvs hierarkiskt/sparka neråt. Trots att vi var två höginkomsttagare med universitetsjobb kändes det inte som att pengarna räckte, framförallt pga som tidigare kommentarer nämnt barnomsorg som kostade oss ca 10 000 kr per månad, och för att boendekostnaden/pendlingskostnad var hög. Om man hyr bostad betraktas man som mindre värd och får nöja sig med risig standard till högt pris (hade synligt mögel i 3/3 hus vi hyrde). Positiva sidor var britternas ganska mysiga snicksnack och humor, samt gott om schyssta pubar att gå till, även med barn.

Som nykterist så var det inte sån så stor fördel att kunna ta en öl med barnen hahaha. Nä, tror att jag fabtiserat ihop någon medeltida mysfaktor som inte riktigt existerar.

Jag älskar livet här 🙂 bor i nordöstra England så kan tyvärr inte ge dig nå tips om London eller Manchester. Här uppe är husen inte dyra dock! Men generellt så tycker jag att engelsmännen är väldigt trevliga och artiga på ett annat vis än man är i Sverige. Man hälsar när man är ute och promenerar som exempel. Väldigt fin natur och magiska stränder (dock svinkallt i vattnet).
Bor i ett hus från 70 talet och inga problem med fukt i vårt hus, kan dock vara kallt på vintern men jag drar bara upp temperaturen, slår på kaminen och har sockor på fötterna.
Förskola är svindyrt fram tills de blir 2 år, då får du 15 h och vid 3 får du 30 h vid icke privat förskola, vid privat förskola kan det tex vara 20 h vid 3 år. Det finns inget fritids efter skolan så man får antingen turas om att hämta/lämna eller ta hjälp av familj och vänner. De flesta kontor (om man jobbar på det) har dock 7,5 h arbetsdag så det underlättar liiite.
Jag jobbar som ingenjör här och det tog ett tag innan jag lärde känna folk på jobbet, inte samma sociala fikaraster som i Sverige men när jag väl kom in I gänget trivdes jag väldigt bra.
Skulle välja London framför Manchester dock pga vädret, västkusten är reeeegnig.
Det jag saknar mest är familjen och vissa saker i mataffären men tror inte jag kommer bo i Sverige igen ?

Dock om du har barn så finns det breakfastclub och tea club efter skolan som man kan betala en liten peng för 🙂

Åhhhhhhhh va mysiiiigt! Detta är så svårt!!! Rack för svar, just barnbiten är avgörande.

Jag och min (brittiska) pojkvän jobbar som ingenjörer nära London. Superkul nu, bra jobbmöjligheter och uppskattar att bo såpass nära en riktigt stor stad. Har inga barn än, men när det är dags vill jag absolut att de växer upp i Sverige. Bara mina tankar 🙂

Min svägerska bor utanför London (Maidenhead) har fått 3 barn under tiden och trivs väldigt bra. Det har fungerat utmärkt för hennes familj.

Tänk dock på att det kommer att bli mycket svårare att flytta till UK efter 31/12 i år då Brexit går igenom helt.

Bodde 6 år i London och har importerat min brittiska make och barn till Sverige nu. Jag älskade livet innan jag fick barn. Avskydde det efter jag fått barn. Vi får 1000 gånger bättre livskvalité i Sverige på en tredjedel av pengarna. Min man är av samma åsikt även om svenskar inte alltid är speciellt välkomnande eller vänliga så föredrar han fortfarande livet med barn här.

Tips på att bli av med snarkning??? Funkar preparaten från apoteket tex? ?

Vill också veta! Har provat spray från apoteket, noll effekt 🙁

Min sambo har snarkskena från apoteket, den funkar bra! (blir ialla fall tusen gånger bättre än utan den) ?

Åh tack för tips. Ska kika på det ?

Snarkskena funkar. Kan få det via sjukvården om du söker. Men få måste det va en supersnarkare med apneer

Okej bra att veta, ska kolla upp!
Jo här är det apnéer, men cpap fungerar inte bra, blir bara värre med nacksmärtor.

Nja jag berättade bara för min husläkare att jag kände de mig ovanligt trött och fick remiss. Tur det eftersom att jag hade lätt sömnapné och på sikt kan man få problem.

Jag fick remiss och utreddes på Aleris, diagnos lindrig sömnapné, röntgen och avgjutning för bettskena. Fick den ungefär 4 veckor senare, allt gratis. Därefter sömntest med bettskena för att kolla att den satt bra. Uppföljning om ca 6 månader 1 år. Bra att kolla att allt är ok, håll ej på att laborera själv.

Tack!

Om du vill bekosta en snarkskena från tandvården så kostar det 8 000 (om du inte har belägg eller fått remiss för det)
De bästa gör man på ett labb i Frankrike (resmed) som är mer töjbara och bekväma än de gamla skenorna. Skulle varmt rekommendera, många patienter som blir nöjda

Tack!

Hoppas verkligen att regeringen löser höstterminens högskoleprov! Har varit så låg hwla dagen pga detta.

Tycker det är bra att det ställdes in! Dock verkligen synd om alla som hoppades på en andra chans att komma in på en utbildning men hälsan måste få komma före!!! I detta läge med en pågående pandemi vore det en dum risk att ta utifrån smittorisk.

Jag är snart utexaminerad, men har för stunden ingen lust att jobba känns det som. Utan allt känns mest hopplöst pga det ekonomiska läget och jag känner mest ”låt mig bara vara ifred och läsa böcker”. Var så sjukt taggad när jag började min masteruppsats i våras, men cornan i kombination med en inkompetent handledare har förstört allt ?

Det kommer bli bättre! Jag har också pluggat länge och aldrig tidigare känt mig taggad på att jobba utan ständigt läst vidare osv… Men nu så inföll sig plötsligt en känsla av att ”fan jag vill verkligen jobba!” så nu söker jag jobb för fulla muggar. Visst, det går trögt och känns bitvis hopplöst men det vänder snart.

Jag kommer ut med en masterexamen, jag hade tankar på att doktorera, men min examensuppsats är verklgien urusel, och det beror till 90 % på min hopplösa handledare (det är naturvetenskapligt så det har haft göra med tillgång till nödvändig mätutrustning och dylikt), har typ lyckats få ihop en kandidatuppsats istället pga det 🙁 VIll inte plugga mer, men inte heller jobba. Bara bli lämnad ifred.

Min dotter fyller 6 månader nästa vecka. Hon har helt ppkötsligt börjat gråta skitmycket från ingenstans. Mardröm i vagnen, mardröm när hon ska nattas, kan inte släppa henne mer än 2 min. Vad är det som händer???

Ett litet utvecklingssprång bara. Om 2-4 veckor är det mest sannolikt borta.

Har för mig att det är nån fas då? Typ att de kommer på att de är egna individer och att människor kan försvinna. Separationsångest typ.

Neeeeee vad gulligt! Och traumatiskt såklart!

?

Har läst på, låter som det ni beskriver. Haha, gulligt men jättttejobbigt. Tur att det ”bara” varar i några veckor. Förra fasen var riktigt obehaglig men vi överlevde haha.

Vilken fas var hon i innan? Jag är gravid och inser att tiden går fort och detta med faser kan jag ingenting om. Bortsett från att trots kommer som ett brev på posten ?

Det är flera språng barnen tar. Min bebis är 2,5 månad och ska snart in i tredje språnget. Finns appar för detta.

Tack, det ska jag kika på?

Tipsar om appen ”växa och upptäcka världen”. Den hjälpte oss jättemycket, framförallt första faserna när man började undra vad fan man hade gett sig in på. Men det går alltid över och efter faserna kan barnet massa nya grejer ?

Alltid sett fantastiska listor när någon har frågat. Så nu undrar jag om någon kan rekommendera en riktigt rolig film eller serie. Mkt skratt, behövder det ikväll till min take-away thai.

Friends

The IT crowd

The Big Bang Theory, helst de första säsongerna.

Att den serien ens blev förnyad till en andra säsong är fan helt otroligt.. haha aldrig sett något sämre

Younger. Började se den idag och har plöjt 6 avsnitt! 99% på rotten tomatoes och 7,8% på imdb. Så kul!!! På Cmore (2 veckor gratis vid signup, sen cancel)

New Girl, the Office, Parks & Rec (men skippa första säsongen möjligen), Grace & Frankie

Alla älskar raymond, aöways sunny in philadelphia (säsong 2 och frammåt), SAGAN OM RINGEN.

Trailerpark Boys ??

Älskar Trailerpark Boys

Jag har seriens theme song som mobilsignal och älskar reaktionen när folk hör min mobil ringa och hajar till på vad det är för musik 🙂

Modern Family.

Såg klart sista säsongen i dag.
Kändes tomt… Jag ville ha en säsong till. Minst ?

Jag ääälskade Fleabag. En hel del skratt men även allvar. Ca 20 min/avsnitt. Guld!

Frankie and Gracie

Dead to me

Så himla bra!

My name is earl
The office
Scrubs
How i met your mother
Shameless

Shameless ❤️, den amerikanska varianten om jag får välja.

Tips på presenter till nån som fyller 60 år, kvinna.

Ett gott vin, en korg med smaskigheter. (Ostar, kex, goda praliner, oliver… m.m.)
Eller bjud personen på restaurang.
Det hade jag uppskattat.

Kul present. Om man är 80. ?

Jag hade blivit glad. Fyller 25 ??‍♀️

Ngt vilt? Typ pole dance klass?

Jag åkte flygplan idag med munskydd. Fy vad obehagligt i dagens hetta, det var visserligen ganska svalt under flygningen men vi stod stilla 30 min innan start.

Jag lider med de som tvingas bära masker på jobbet eller utomlands i vardagen.

Är det någon som frivilligt går omkring med mask på dagarna?

Gjorde det när jag umgicks med mina morföräldrar för nån dag sen, det var sjukt jobbigt nästan kvävande känsla men såklart värt det för lite tid med dom, men kommer inte använda det i andra sammanhang, om de inte blir bestämt man måste såklart.

Jobbar inom vården – munskydd, vanliga glasögon och visir. Fick nästan panikångest pga blev så fruktansvärt varmt. Bara behövt uppleva detta en gång som ”tur” är, ser dessutom inte ett skit utan mina glasögon, men lider verkligen med dom som jobbar inom vården som måste ha såna skydd konstant. Ni är så jävla grymma ni som gör det.

Bär munskydd varje dag på jobbet när vi tar hand om våra brukare dock mest i sånna lägen där man ”är nära dem” i arbetsmomenten.. fruktansvärda att andas i och alla doft stanna liksom kvar i skyddet. Önskar att denna skiter var över snart ☹️

Usch, ja, det önskar jag med. Håll ut ❤️ Du är grym!

Jag försöker verkligen och vet att det bara är ”tillfälligt” men ja i värmer. Är det verkligen inte kul . Tack precis de jag behövde höra just nu ♥️

Japp om jag måste gå in i en butik, borde alla göra.

Bär munskydd när jag måste handla eller utsätta mig för folksamlingar. Önskar fler hade munskydd och höll avstånd.

Ja vidrigt är det! Måste ha mask i alla affärer och det är 30+ här. Kan inte andas men vad ska man göra.. sen tycker jag det är så obehagligt för man inte kan se andras ansiktsuttryck med masken på. Ler du nu? Ser du att jag ler tillbaka? Jättemärkligt..

Plus att det är svårt att höra vad någon säger bakom masken tycker jag.

Varför bry sig om någon ler eller inte?

Bor i Frankrike där det var 33-37 grader förra veckan, och mask obligatoriskt i butiker etc. Man vänjer sig, inte megaskönt direkt men man vänjer sig ändå rätt snabbt.

Måste man inte byta mask ofta? Och blir det inte dyrt?

Om du avänder en engångsmask så är rekommendationen att byta var 20:e minut, tror dock inte de flesta byter så ofta konsekvent, ibland blir det kortare och ibland lite längre. 50 engångsmasker kostar omkring 25 EUR. Dock ser jag att de flesta vid det här laget skaffat sig återanvändbara masker. Köpte ett ett antal sådana och har med mig 2-3 st i väskan jämt och sen i tvätten med alla när man kommer hem (om de blivit använda). Tror ett 5-pack av de vi köpte kostade 20-25 EUR, men finns både billigare och dyrare, valde väl en medeldyr sådan. De har också skickat hem en återanvändbar mask till alla.

Jag köpte ffp3 masker I början av pandemin som går att använda i 8 timmar, så byter en gång i veckan ungefär eftersom jag inte har på mig den jämt. Dyra i inköp men tyckte det var värt istället för engångs.

Det låter som att masktvånget kan ha en annan effekt, att man håller sig hemma för att det är så besvärligt att gå ut och bära mask ?

Hur ofta umgås ni med folk/hittar på grejer och hur ofta ”bör” man göra det tycker ni? Eller hur ofta önskar ni att ni gjorde det?

Jag är absolut inte den som sitter hemma dagarna i ända men jag kan ändå tycka att hetsen kring att man alltid ska hitta på något är lite jobbig. Typ att på jobbet eller i andra sociala sammanhang få frågan ”vad händer i veckan?” eller ”vad gjorde du i helgen?”. Måste något alltid hända? ? Vad tycker ni?

Håller med! Jag träffar folk så ofta jag har lust. Ibland träffar jag ingen på en hel vecka och ibland nästan varje dag.

Kunde varit jag själv som skrev detta, undrar också ? känns som det måste hänga något hela tiden för vissa, sen ska det nästan bräckas om vem som haft roligast när man pratar om helgen eller när det läggs upp bilder. Förstår inte hetsen att allt måste visas på sociala medier.

Anonym här som ställde frågan! ?? Men visst, känner så väl igen det där om att det nästan ska bräckas om vem som haft roligast eller vem som umgåtts med flest eller hittat på flest saker ?

Ja och allt ska visas med bilder, jag börjar undra om folk inte kan umgås utan att det måste dokumenteras ”titta jag umgås med nån!!” ??

Träffar våra föräldrar(min och sambos) under helgerna. De är typ hela vårt sociala nätverk sedan vi fick barn. Vi hittar på saker ofta men det är typ alltkd bara vi. Någongång varannan månad träffar vi vänner. Hjälp vi behöver ett socialt liv inser jsg

Hade jag haft fler vänner hade jag gjort det typ jämt, eller iaf varje helg.
Hittar på saker gör jag rätt ofta ändå.

Jag gillar en mix av egentid, kompistid och partnertid! En härlig helg för mig att kanske gå på aw på fredagen, lördagen hänga med min sambo på dagen och hitta på något, träffa en kompis på kvällen och söndagen inte ha så mycket planer, typ träna, gå promenad, chilla. På veckodagarna vill jag helst inte ha planer mer än nån kväll pga jobb som är svårt att planera efter, så träffar hellre kompisar på frukost/lunch då.

Känner precis som du, varför måste nått alltid hända? Och varför verkar man förväntas resa bort på semestern? Det är ju då jag äntligen har tid att vara hemma och fixa en massa, det varken hinner eller orkar jag när jag jobbar hela dagarna. Nu börjar jag jobba på måndag och känner mig supernöjd med att ha fått massa småprojekt gjorda under semestern.
Som svar på din fråga, för min del räcker det gott och väl att hitta på nått/umgås med folk en gång i veckan.

Ja alltid denna semester frågan som man förväntas svara man rest oavbrutet utan en enda dag hemma på alla veckor ? säger man att man varit hemma en del är man konstig haha

Är det inte mest för att ha något att prata om som man frågar vad som hände i helgen?

Tror jag också! Jag är en person som ställer den frågan ofta (som småprat) och ibland får jag svaret typ ”köpt en ny hylla på IKEA” eller liknande ?

Hur gammal är du? Jag känner att det kanske mest är ”yngre” som håller på så.

Sen jag blev 30 plus och fick barn känns det annorlunda, folk frågar fortfarande vad man gjorde i helgen men det känns inte som en förväntan att man ska ha varit på en stor fest, utan mer som en konversationsöppnare/småprat i fikarummet.

Före eller efter corona? Före corona hittade jag på något minst 1 gång/månad (har småbarn). Jag önskar att det hade varit oftare, speciellt att hitta på saker med vännerna, typ aw eller liknande.

Lite olika, men jag och min sambo brukar vandra på helgerna när vädret tillåter ifall vi inte har något annat inbokat. Umgås nog med vänner, familj och bekanta någon gång i veckan. Sedan volontärarbetar jag någon gång i månaden , tar ridlektioner och klättrar varje vecka (med några kollegor och exkollegor). Men jag är en sådandär som inte kan sitta still heller.

Ni som haft ett akut kejsarsnitt och ett planerat var det någon skillnad på dem?:)

Ett akut kejsarsnitt är ett snitt efter värkarbetet har börjat. Det är ju som ett planerat bara lite kortare planering innan snittet. Annars är rutiner de samma. Dock kan rutinerna vara olika på olika sjukhus. Menar du ett urakut snitt?

Svaret försvann som jag skrev. Försöker igen. Ett akut kejsarsnitt är ett snitt efter att värkarbetet har börjat. Så skillnaden är bara att tiden mellan beslutet att göra snitt och snittet är kortare. De är samma rutiner. Menar du urakut snitt? För de är olika rutiner vs planerat snitt.

Ja jag menar urakut snitt. Menar om upplevelsen var annorlunda.

Dög inte svaren i onsdags?

Fick bara ett svar så provar igen 🙂

Antagligen inte, eftersom hon frågar igen…

Men en helt ärlig ställd fråga till dig; vad fick du ut av denna kommentar? Eller skrev du den utan att tänka dig för, typ det var den första tanken som kom upp i ditt huvud, när du läste kommentaren?

Jag fick akut kejsarsnitt första födseln & planerat snitt andra födseln. Det var ingen skillnad!

Vad säger ni om sommarens väder? Jag är så glad att det varit relativt svalt, då slipper man klä sig ”lätt”. Ogillar verkligen min kropp och vill inte visa mig lättklädd, sorgligt men sant.

Semester v29-32, inte varmare än 20 grader förrän förra torsdagen, då fick vi 22. Varmt i några dagar, sen regn och så varmt nu igen, lagom till att semestern är slut.

Tycker denna sommarens väder har varit fruktansvärd dåligt, värre än förra årets. Det var den där varma veckan runt midsommarafton också, sen bara kallt och regn. Hörde innan sommaren från flera håll att den spåddes bli lika bra som den 2018, men icke.?‍♀️

2018 var ju fruktansvärt, äckligt varmt och helt sönderbränd natur. Tur att det inte blev så i år!

Ja för naturens skull är denna sommaren bättre, men jag vill ha värme.

Förstår, även om jag föredrar svalare somrar så har denna varit lite väl kall vissa dagar!

Ja det är bara ni på bloggbevakning som hatar värme. Går väl ihop med depression, kroppsångest och annat…

Aftonbladets poll var det typ 90% mot 10% som föredrog soooool

Hahah, alla som gillar värme blir så SJUKT provocerade när man inte håller med. Dom flesta jag känner (inkl. jag själv) tycker om när det är lagom 🙂 Är det över 25 är det alldeles för varmt tycker jag.

Sånt jäkla tjat om värme. Regnar det en gång var sommaren kass och man måste åka o svettas med greker i september för å inte dö.. Suck

En gång? Jag bor i Sthlm och här har det regnat nästan dagligen. Och jo, det verkar vara en extremt stor andel människor här som mår dåligt över sina kroppar, är deppiga och hatar sommaren. Jag ser ett samband.

Eh jag bor också i sthlm det har verkligen inte regnat dagligen, det har regnat väldigt lite här ? jag bor inne i stan och det har varit bra väder i stort sätt hela sommaren

Håller med. Vi har sommarställe utanför Stockholm där vi varit i 7 veckor och knappt fått något regn. 4-5 ggr möjligtvis. Hade vi stannat kvar på västkusten, ja då hade det varit annorlunda.

Ja skitbra om du tycker 21 grader är sommar.

Men 2018 var ju vedervärdig vädermässigt. Skogsbränder, torka och diverse annat skit.

Ja för naturens skull är denna sommaren bättre, men jag vill ha värme.

Tro mig, jag tycker så jäkla synd om alla som fick sina skogar nedbrunna, som inte hade mat till sina djur etc. Men jag som person föredrar värmen. Bara för att jag föredrar något betyder inte det att jag inte förstår hur illa det är när det inte regnar och när det brinner och när saker blir förstörda.

När vi idag tog taxi ner till badet var det 35 grader i bilen. Jisses.

Ogillar också värme pga rödlätt och blek, kan inte vistas i solen och får alltid kommentarer om min blekhet. Det har gjort att jag hatar sommarkläder, tyvärr. Blir även trött av extrem värme.

Samma här, och jag avskyr verkligen kommentarerna. Folk vill jämföra sin bränna med min blekhet för då ser de alltid brunare ut. Mår piss av det! Min blekhet är mitt största komplex i livet?

Jag tycker vi haft många varma dagar men beror ju på vart man bor, hörde att det varit sjukt dåligt väder i Skåne länge i början av sommaren.
Nånting jag reagerar på denna sommar är att jag är väldigt ”känslig” för värmen blir jätte lätt varm och svettig och förut reagera jag knappt alls ?

Skit. Älskar att vara lättklädd och älskar värme. Har någon sorts köldallergi och kan bli illamående av kyla. Tycker den här sommaren suger. Allt under 25 är för mig skit och denna sommar med allt regn är fan inget att ha för en sommarälskare

Förstår dig. Har på riktigt fobi för att frysa. Värmefilten i soffan har tyvärr använts frekvent denna sommar. Men så jävla härligt väder nu (här i Göteborg iaf).

Skitsommar! Finns en anledning till att svenskar reser så mycket. Soldyrkande folk.

Känner precis som du, varför måste nått alltid hända? Och varför verkar man förväntas resa bort på semestern? Det är ju då jag äntligen har tid att vara hemma och fixa en massa, det varken hinner eller orkar jag när jag jobbar hela dagarna. Nu börjar jag jobba på måndag och känner mig supernöjd med att ha fått massa småprojekt gjorda under semestern.
Som svar på din fråga, för min del räcker det gott och väl att hitta på nått/umgås med folk en gång i veckan.

Äsch, hamnade fel ?

Hur gör man för att sluta vara så mobilberoende? Skäms men jag sitter med min alldeles för mycket.

Du är inte ensam… Har dock inga förslag ?

Lägg ifrån dig den, gå ut genom dörren/gör ngt annat, var borta ifrån den en stund. Klart

Tack, att jag inte tänkt på det ??

Alltså, faktiskt. Det är inte svårare än så. Var är din karaktär?

Shit pommes, vilken lösning alltså. Mindblown ?

Ja det är faktiskt så enkelt. Slå av alla notiser. Lägg ifrån telefonen. Gör något annat.

Börja arbeta in en vana att alltid lägga ifrån dig telefonen när du kommer hem. Ha den helst i hallen eller någonstans du inte är så ofta. Varje gång du får en impuls att plocka upp telefonen gör du något annat (bestäm aktivitet i förväg helst). I början kan TV-tittande vara en bra ersättning eftersom du inte behöver hålla igång dig själv, men du ändå vänjer dig vid att vara passiv och inte hela tiden mata belöningscentrum i hjärnan. OBS! Du måste titta på hela program, du får inte bläddra runt bland kanalerna.

Jag tycker att man vänjer sig av med att ständigt ha telefonen i handen ganska snabbt, på 2-5 dagar ungefär, men tyvärr går ovanan lika snabbt att ta upp igen. Försök hitta sätt att inte behöva använda telefonen så mycket utöver själva telefonfunktionen. Skaffa väckarklocka och armbandsur så du inte behöver kolla klockan på mobilen. Sätt mål: Jag får bara kolla telefonen varje kvart (t.ex.) och utöka sedan tiden. Det är en nervös ovana att hela tiden kolla, det är som nagelbitning. Går att träna bort, och man märker snabbt att man mår mycket bättre och inte blir lika trött i hjärnan. Till slut tycker man att det är skönt att slippa hålla på.

Superbra tips! Jag har mobilen alltid på ljudlös (utom när jag behöver vara tillgänglig) och har i princip stängt av alla notiser.

Min mamma sitter med sin mobil hela tiden och det är så irriterande när man försöker prata. Tror hon är mobilberoende. Förslaget ovan om att ha en förberedd aktivitet istället för mobil låter som ett toppen tips. Typ ha en bok du kan plocka upp etc. Jag har själv stängt av alla mina notifikationer så att jag inte ständigt ska påminnas om att mobilen finns.

Lägg bort den. Om jag går ut och äter med vänner tar jag den inte med mig, är jag bortbjuden kanske den får ligga kvar i jackfickan i hallen, när jag är hemma lägger jag den på byrån i hallen medan jag är i vardagsrummet. Börja kolla hur mycket skärmtid du har, det finns väl typ på alla telefoner nu för tiden. Jag kollade själv häromdagen och hade i snitt 6 timmar per dag skärmtid. Blev så äcklad av mig själv så jag la den ifrån mig direkt.

Tilläg till ovanstående:
När du lägger bort mobilen, lägg den uppochner. Då ser du inte att den blinkar till heller. När min telefon blinkar till så blir jag nyfiken, tittar på den och sen så står jag undangömd någonstans och konstaterar att mitt exs kusins storebrors bästa kompis kusin har gift sig.

Går ju att stänga av internet med.. ?

Ha tex mobilfritt i sovrummet

Nu har bellas gubbe spillt på byxorna och måste byta om i garaget på flygplatsen haha han tar pris i klumpighet, hur lyckas man.

Ja, hur ”lyckas” han? ?

Fjantigaste paret i Sverige just nu.

Och varför måste Bella filma och publicera det på insta? Jag hade blivit sjukt lack på min partner om han gjort som Belöa

Ja hon är alltid där med kameran och lyckas filma detta

Tror inte han varit hälften så klumpig om han inte visste att Bella skulle filma allt

Frågan är varför Bella har en ring på vänster ringfinger?

Jag jobbar på en mellanstor arbetsplats, 120 anställda.
Privat företag med handplockad personal. Samtliga med de ”rätta” värdegrunderna åtminstone utåt och på arbetstid. Ett väl inarbetat och familjärt företag där alla trivs och tjänar bra.
Hbtq flaggor högt och lågt och många utbildningar för att kompetenshöja samtliga.
För 9 månader sedan gick en av städarna i pension och in anställdes en ny muslimsk kvinna med bra erfarenhet.
Sedan dess går hela företaget inkl chefer på tårna.
Hon städar jättebra men hon klagar på ALLT, medarbetare, lönen, arbetstimmarna, när arbetstiden är förlagd, samt att hon tycker arbetet är för tungt Speciellt under ramadan då hon är orkeslös pg av att hon inte äter under dagtid. Dessutom har hon en helt annan kultur och när personal är trevliga och försöker prata med henne för att hon ska känna sig välkommen så vänder hon allt till att de är missnöjda med henne och att de/ vi inte tycker om henne för att hon är invandrare.
Hon anställdes på en 50% tjänst men efter två månader gick hon runt och sa att hon inte fick mer tid för att hon inte var svensk så mellanchefen fick panik i sin godhetshets att hon fick heltid trots att behovet inte fanns då den tjänsten hon fick alltid varit på 50%.
Detta tär på hela miljön, efter 12 år här är alla missnöjda för att ingen vågar säga till vare sig henne pg a risken att tolkas som elak mot henne pg av att hon inte är svensk och arga på cheferna som inte står på sig.
Vilken soppa detta försök till välvilja blev.
Det räckte gott med att vi fick gemensamma hbtqvänliga toaletter för 4 år sedan som gör att alla nu är sura för att alla toaletterna är nerkissade av männen.

Men kära nån vilken skitnödig arbetsplats du jobbar på.

Ja ledning är lite orolig av sig om man nu kan kalla det så. Vill så mycket och på rätt sätt men detta ser jag fram emot att se hur de kommer lösa utan att trampa någon på tårna.
När kvinnan började var hon tyst och kändes nästan osäker, alla tyckte nästan synd om henne och hälsade alltid och försökte prata lite med henne för att hon skulle känna sig välkommen. Alla känner alla och till vardags så är alla på samma nivå allt från städare till chefer.
Men efter några månader så kom hon i slöja vilket nog förvånade oss alla då hon inte haft det tidigare, nu har hon det ibland typ två dagar i veckan.
Sedan var hennes tjänst 06-10 men det ville hon inte jobba helt plötsligt och när hon ville ha 100% då blev hennes arbetstid istället 17-01 då vi ej har städpersonal under dagen och tjänsten ville hon inte tacka nej till men hon klagar varje dag om att hon inte kan jobba kväll utan ojjar sig som en gammal tant och säger att det är för jobbigt och kräver möte med HR varje månad för att de ska låta hennes tjänst vara dagtid istället. Kommer de låta henne göra det kommer nog lugnet som alltid varit på denna arbetsplats vara som bortblåst.

Låter som att chef/ledning uppenbarligen inte kan hålla på satta arbetstider, roll, ansvar, etc. Att backa på att ta upp ett problematiskt beteende för att hon kanske tar det som ”rasism” är att sticka huvudet i sanden. Ett helt bolog kan inte ändra sitt sätt att jobba för att en nyanställd inte är nöjd. Håller man sig till lagar och regler spelar det ingen roll vad hon kan ha att invända mot.

Förstår inte varför inte kvinnan kan få jobba på dagtid dock? Hade också klagat (men inte till de andra på företaget) om det skitnödiga företaget inte kunde ha städare på dagtid utan jag va tvungen att jobba skittider för att va så osynlig som möjligt för de andra.

Vi behöver ingen städning på dagtid. Vi behöver städning efter arbetstid, så att byggnaderna är rena inför kommande arbetsdag. Det har ingenting med att ingen vill se städarna ? Den tjänsten hon anställdes för, (efter den som gick i pension) var 7-11 och den gick ut på att göra frukost, plocka upp material samt plocka bort efter frukost, starta diskmaskiner osv.
Men hon ville ju ha heltid så då återstod ju bara kvällspassen.
Alternativet hade ju varit att hon inte klagat och velat ändra den tjänsten hon sökte och anställdes för? Alternativt inte sökt arbete på vår arbetsplats alls då en halvtidstjänst tydligen inte var vad hon sökte.

Anonym, så du tycker att företaget ska ändra på sig för att en anställd inte vill jobba vissa tider?
Jo tjenare, kul att ha städare som kör med golvmaskiner när man handlar inne på Ica.
Städfirmor som ska dammsuga inne på HM när man ska shoppa.
Städare som ska städa runt en när man går på restaurang osv.
Det måste du väl förstå att inte städpersonal kan arbeta på alla arbetsplatser under den tid lokalerna är fyllda med folk?

Men herregud. De jobbar väl pp ett kontor? Eller missförstod jag?
Jag hsf jobbat pp kontor i 10 år, dock kommunala verksamheter och där jobbar lokalvårdarna alltid samma tid som övrig personal. Så jo jag misstänker att många privata företag (pratar kontor inte ica butiken) ger lokalvårdare pissiga tider för att slippa se dom.
Har nämligen också jobbat som lokalvårdare på en advokatbyrå och av outgrundlig anledning så skulle man jobba skittider och helst inte se personal i ögonen den lilla tiden som överlappade (just eftersom de inte va kapabla att lägga in frukostdisken i diskmaskinen osv).

Skrev ett långt svar men det försvann. Uppfattade att det va kontor vi prata om? Självklart är det olämpligt på såna ställen du skriver.
Jobbar själv på kontor i offentlig verksamhet och det går jättebra att lokalvårdarna har samma arbetstider som den andra personalen.

Anonym 22.05

Jag är lite äldre och har jobbat på några olika kontor genom åren. På mitt förra kom lokalvårdaren varje dag och tömde papperskorgar samt städade toaletter. Kontorslandskap med 60 anställda. Det fungerade ok under arbetstid men då skötte de ej skrivbord, hyllor, fönsterbrädor, skrivbordsunderrede, lunchrum eller liknande. De tog golv en gång i veckan innan personalen kom.

Nu sitter jag på mindre arbetsplats med kontor, runt 23 anställda med egna rum där de tar emot besök under arbetstid. Här hade det absolut inte fungerat att städerskan kom dagtid och störde arbetet dessutom har vi hör mycket större krav på städning än på någon arbetsplats jag arbetat på tidigare. Här städar städerskan hela kontoret varje dag och sköter städningen på alla rum, dammsuger och blötmoppar alla golv varje dag, toaletter, omklädningsrum, vattnar blommor osv. Hon har ansvar för allt som har med städningen att göra och arbetar heltid efter kontorets stängning kl 17. Så visst fungerar det med städ dagtid på vissa platser men inte andra även om det är kontor.
Städerskan där jag jobbar nu brinner för sitt jobb och tjänar bra som städerska då hon är anställd av oss och pg av kväll/natt har OB vilket gör att hon har ut runt 25 tusen.

Önskar vi kunde skicka såna idioter till usa där de får leva i den hårda verkligheten där ingen daltas med

Ja eller bara till en arbetsplats med en ledning som sa ifrån

Ja, problemet här är faktiskt först och främst ledningen! Låter ärligt talat som att kvinnan har narcissistiska drag. Hon utnyttjar uppenbarligen dessa människor som hon märker är svaga och ängsliga. Mött många invandrarkvinnor på arbetsplatser och inte fan har en enda av de vågat styra och ställa. Det här är definitivt ett specialfall; man måste vara galen om man tror att den här gruppen kvinnor kan styra på arbetsplatser på det här sättet.

Asså jag har dragit en sån jäkla stor nitlott när det kommer till svärföräldrar

Jag kommer från en stor familj med bonus syskon och alla är i ungefär samma ålder och mina föräldrar fick barn tidigt så är ganska unga. Vi umgås allihopa och det är lättsamt med
Mycket skratt och härliga disskusioner om livet, aktuella händelser m.m vi har barn och mina syskon har barn runt samma ålder så barnen har jätte kul när vi ses också. Min man gillar att umgås med min familj och är väldigt social och omtyckt av min familj.

MEN Mina svärföräldrar är de tråkigaste människorna jag någonsin träffat på! Dessutom är min man ensambarn och hans föräldrar är gamla ( fick honom sent) jag får ångest varje gång vi ska umgås med dom. Jag har försökt allt för att de ska släppa loss och olika samtalsämne men vi klickar verkligen inte. De är absolut inte elaka men bara så jävla tråkiga att umgås med!!

Är jag helt ensam med detta?!?! Snälla Säg att fler inte gillar sina svärisar för alla mina vänner älskar sina svärföräldrar och förstår inte mig

Vill inte tjafsa med dig….alls. Men vill ge dig perspektiv. Jag är 47. Jag är ensam. Varken man eller barn. Ingen familj. Få nära vänner. Jag mår dåligt pga detta. Spenderar alla helger, röda dagar, jular osv ensam. Tar aldrig semester eftersom jag inte vet vad jag ska ta mig till då. Det är tungt, och tröttsamt.
Tänker ibland hur tacksam jag skulle vara för en familj. Även om den var ”tråkig” eller inte exakt som jag drömt om. Bara en familj. Människor att ty sig till, krama på julafton.
Gör det bästa av det du har. Människor växer inte på träd.

Jag kanske låter kall men jag hade hellre suttit själv en julafton än att vara med dom. Kanske för jag har alternativ att inte va de… jag tänker inte
( orkar inte) skriva ut allt konstigt som dom gör att jag stör mig på dom och inte vill umgås med dom men jag har mina skäl. Hans mamma kan var väldigt elak

Tråkigt att du är så ensam men om man alltid skulle tänka att de finns de som har de värre så skulle man inte ha några problem men skön tanke såklart men helt orimligt i verkligheten
Önskar dig en fin kväll

Jag kan berätta lite till om du orkar läsa:
När jag var 25 hade jag ”allt”. Jag hade en snygg kille med ett toppjobb inom näringslivet. Vi bodde i en fräsig lägenhet i Vasastan. Med tre kakelugnar. Jag var frisk och jävligt snygg.
Ändå var jag missnöjd med så mycket. Jag kände mig förfördelad och olycksdrabbad.
Önskar att jag kunde gå tillbaks och ge mig själv en örfil. Jag hade ALLT en rimlig människa kan önska sig.
Vet inte din historia och det blir alltid konstigt när man ska ge folk råd så här på nätet. Men jag säger bara: var ödmjuk inför det du har. Det är inte en självklarhet och en dag kanske du vaknar och inser vad du hade.
Lycka till.

Ledsen framfusig fråga, men vad hände? Gjorde ni slut och sen träffade du ingen ny att bilda familj med? Är väl inte försent heller, är väl ”bara” dejta (ok så lätt är det inte men värt ett försök) och hitta en man med barn och bli en extra vettig vuxen i deras liv.

Vad hände? Det är en för lång och invecklad historia för ett kommentarsfält.
Men nu är jag här. Och det jag lärt mig är att familj är det viktigaste som finns. Att ego är värdelöst.
Att man ska vårda det man har. Att gräset inte är grönare på andra sidan.
Det är för sent för mig. Jag skiter i allt nu. Men när jag läser eller hör om unga människor som gnäller om insignifikant småtjafs blir jag beklämd.
Men alla får väl göra sina egna misstag antar jag.

?

Nja,jag är 47. En familj jag inte umgås med, inga barn eller nära vänner. Ingen man heller. Jobbar och njuter av livet. Älskar lediga dagar och semestrar. Reser mycket då jag även arbetar mycket övertid och tar ut det i ledighet.
Jag älskar mitt eget sällskap och att bara mysa hemma eller upptäcka värden.
Jag är dessutom social som få men min lediga tid tillbringar jag helst i mitt eget sällskap.
Så livet blir nog lite vad man gör det till. Det krävs ingen annan för att man ska må bra och leva ett lyckligt liv.

kul för dig

Hoppas du myser och är lycklig när en random hemtjänstperson som hatar sitt jobb torkar dig i baken när du ligger ensam på ålderns höst.

Hur kan du önska någon något sånt? Det önskar jag ingen och då jobbar jag ändå i hemtjänsten.

Ehh va?? Så en person som uppenbarligen trivs utan barn och familj och är nöjd med livet ska torkas o rumpan av en okänd på hemmet? Ja inte ofta ens barn arbetar på äldreboendet och torkar sina föräldrar i arslet va?
Eller ska hon skämmas för att hon inte klämt ut en unge som kostar staten multum innan den kan börja jobba på långvården?

Det händer ju även folk med barn.

Du är ju dum i huvudet på riktigt.

Herregud människa, offerkoftan kväver dig

[Borttagen kommentar]

Nog låter hon lite väl deppig, vill dessutom skriva A men inte B

Du skrev i din kommentar att ”de absolut inte är elaka” bara tråkiga och nu säger du att mamman kan vara väldigt elak? ?

Åh jag känner med dig. Jag lever i en relation men känner mig ändå ensam då vi inte har några vänner. Det är så tråkigt att folk känner sig ensamma och är ensamma. Det ska inte behöva vara så. Vi är många som är ensamma och vi borde slå ihop oss till en familj tycker jag! Sverige är ju inte så stort, vi har bil och kan ta oss överallt. Stor kram till dig! ♥

… det var till Anonym 20:29 alltså …

❤️❤️❤️

I första kommentaren skriver du att dom inte är elaka, men i den jag svarar nu skriver du att mamman är elak. Hur ska du ha det?

Jag har en mycket knepig svärfar som kan säga elaka saker rakt ut om han inte får precis som han vill. Han är otroligt manipulativ och min man vågar inte säga ifrån då han är uppvuxen med att det inte är någon idé att bråka med sin pappa. Han ger sig aldrig. Gubben har dessutom gott om pengar och köper sina barns kärlek för att sedan kräva gentjänster för att han varit så snäll och köpt diverse saker till sina vuxna barn. Jag får verkligen bita ihop när vi umgås med honom…

Vad gör ni vanligtvis när ni ses? Ni kanske måste göra saker och ha en agenda med dagen när ni umgås.
En lunch på en mysig restaurang, se något fint och gå på museum. Räcker gott med att plocka blåbär i skogen och dricka kaffe med såklart. Någonting som gör att du kan fokusera på annat än att svärföräldrarna är tråkiga.

Tack för tips men jag har provat allt i 20 år nu och ger upp och träffar bara dom när jag absolut måste ( kalas osv)

Jag ser bara framför mig hur mysigt vi har när vi träffas med min familj och önskar att vi kunde ha det med hans familj också… men det kommer aldrig ha

Handlar inte om att jag inte rädd om det jag har som Några här vill ha det till. De har för övrigt inga vänner och umgås inte med några andra släktingar för de är osams med alla… säger väl en hel del…

Dissar du personen ovan som tyckte att du skulle försöka vårda relationen till svärisarna? Smh

Vad betyder smh?

Bjud in de till attt umgås med din familj så får de träffa er och du slipper ha tråkigt

Äh! Min svärmor är VÄLDIGT speciell och har sagt och gjort en himla massa märkliga saker mot mig genom åren.. men det är en snäll människa. Hon har liksom kommit på köpet och det är bara att acceptera. Man kan inte få allt 🙂

Du är inte ensam. Min svärfar är så tråkig så klockorna stannar. Det finns två samtalsämnen när vi är där, 1. Problem med hans eller bekantas bilar 2. Problem med hans eller bekantas telefoner/datorer. Själv sitter jag och har ingen aning om vem Bosse är och varför han inte viktat hjulen på fyra år.

?

Samma här! Men så länge problemet är att de bara är tråkiga har du egentligen inget problem. De är bara hans föräldrar och det är bara att acceptera. Jag har också svärföräldrar som jag har svårt för. Gillar pappan men morsan tål jag inte och hon har aldrig varit otrevlig eller taskig mot mig men jag tycker ändå inte om henne pga hur daltande hon är och mesig mot sin andra son(mans bror). Men försöker tåla dem ändå men alltså jag har ju lust att strypa henne ibland trots att hon inte är elak (helt galet).

Ok sorry menade inte att vara taskig och säga att ”du inte har problem”. Jag menade bara att om det värsta är att de är tråkiga har både du och jag tur. Nu kanske de är elaka också och då är det ju annat. Men har läst såna skräckexempel på svärföräldrar som är så elaka mot den nya tjejen så man inte kan tro det och jämfört med såna är ju tråkighet superbra? men jag förstår dig då jag inte ens har en anledning men inte tål min svärmor

Nä de är inte elaka mer än några nypiga kommentarer från svärmor då och då men tro mig jag sväljer en sjö varje gång vi ses. För min mans skull kommer jag fortsätta göra det jag önskar bara att vi kunde ha trevligt istället för att bara sitta och titta på tv när vi ses eller
Sitta runt ett middagsbord knäpp tysta i 30 minuter utan samtalsämne för börjar man prata får man inga svar…

Men som sagt det har gått 20 år och jag har vant mig och lagt ner projekt svärföräldrar ?

Buhu

Jag förstår. Det är så konstigt när man själv har världens mest avslappnade relation till sina egna och kan skratta och skämta och sen plötsligt är det ”tvärstopp” hos en annan familj. Svårt att fatta dynamiken.

Nä mina svärföräldrar är också tråkiga. Och det blir oerhört mkt tv, på deras hemspråk när vi är där. Men de är inte elaka eller dåliga (nu iaf, mannen har haft en ganska pissig uppväxt). Det är inte kul att va där. Men jag är glad att de finns där och att de kommer vara en del av våra framtida barns liv.
Är också tacksam för att min sambo anstränger sig för att komma överens med min narcisstiska, psykiskt sjuka mamma. Det tar liksom på mina krafter att va där också.

Samsung Galaxy S20 eller iPhone 11? ?

Samsung!

Samsung Galaxy Z Flip

Nej tack.

Varför inte?? De verkar ju sjukt coola!

För det är verkligen inte en mobil för mig och för att jag frågade om S20 vs iPhone 11 ?

Och jag skulle aldrig köpa en mobil för att den verkade ”sjukt cool” heller för den delen ?

Samsung

Hjälp! Innan nån skriker dumpa han och gå vidare snälla läs hela det är inte så lätt för mig att bara ”tack för nada och dra”
Jag har träffat en kille i ett års tid, vi tycker om varann och ja jag är kär men han säger inte så mycket när jag sagt det till han vad jag känner..

Vet att han har mycket med barn i olika åldrar Alm tar tid och jag ”har bara mig själv”
Hur ska jag göra för att han ska fatta att det är han jag vill ha? Vi ses några dagar varje vecka, har inte träffat hans barn än, ligger med varann och hörs på sms flera gånger om dagarna..

Help en vilsen tjej.

Han fattar, du har redan sagt ditt, bollen är hos honom

Säg det igen, rakt och tydligt nästa gång ni ses. Svarar han inte så får du helt enkelt säga att du är osäker på vad han känner och att det hade varit skönt för dig att veta ?

Låter lite som att kommunikationen gällande känslorna är lite ensidig.. har ni pratat något alls om vad ni känner, vart ni står, framtid osv?

Låter lite som att kommunikationen gällande känslorna är lite ensidig. Har ni pratat något alls om era känslor, vart ni står, är på väg i framtiden osv?

Svar till Bibbi
Nä inget direkt alls så då jag inte vill vara ett drygt plåster när han haft och emellanåt har ett helvete med ena barnet och dennes skolgång och mående

Då kanske ni får börja där.. förstår att han har det jobbigt med barnet och det behöver gå före allt, såklart. Men ni behöver nog sätta er ner och prata och som någon skrev, säg vad du känner och svarar han inte så säg att du blir osäker på hans känslor eftersom han inte säger något

Känn efter om det kostar mer än det smakar. Om det känns som att han slösar med din tid. Eller om ni är där du vill vara ett år in i en relation, eller om det känns som att ni har förutsättningar att ta er dit inom en snar framtid. Du har nog svaren på dina frågor ?

Någon här som anlitat en firma att måla om två normalstora rum; ett vardagsrum och en liten mindre hall, och vill dela med sig av hur mycket det kostade? Har inte flyttat in än och har tyvärr ej koll på hur stora rummen är, men för att få en uppfattning.

Hur har ni mått när ni haft urinvägsinfektion? Är det normalt att t.ex frysa, må allmänt dåligt och ha ont i magen/ryggen? Har fått antibiotika som jag tydligen ska börja med om det blir värre (vad nu det betyder…?)

Jag mådde skit när jag hade kraftig urinvägsinfektion. Men upplevde inte att jag frös eller hade ont i ryggen. Jag hade molande värk i ljumskarna och nedre delen av magen och det gjorde ont när jag kissade. Kissade ofta och man känner sig kissnödig 24/7. Det är nog ett typiskt symptom att man kissar var 15 minut och så kommer det pyttelite bara. Kissade blod till slut och fick antibiotika. Aldrig haft det igen, tacka gud för det. Det var inte trevligt alls.

Tack för svar! Skönt att du har sluppit det sedan dess.

Jag skulle rekommendera dig att ta antibiotikan om du mår så dåligt. Du kan få njurbäckeninflammation om bakterierna sprider sig uppåt.

Ja, jag borde nog göra det…Inte kul om det blir värre.

Ja, gud, ja. Vid första symtomet på första dagen mår jag riktigt risigt – kallsvettas, yr, allmän sjukdomskänsla. Men skärper jag mig då och bälgar i mig citronvatten och tar tranbärskapslar (antagligen placeboeffekt) så slipper jag infektionen.

Uvi är hemskt! Mitt råd är d-mannose istället för antibiotika. Finns receptfritt på apoteket. Det räddade mitt liv efter flera års återkommande uvi och lika många antibiotika kurer.

Har haft precis samma syptom. för mig hjälpte det att dricka allt som är surt. Drack c-vitamin med massa citron i (typ 2 tabletter köpta på ica med ca 1/2 dl citronjuice från flaska). Och t2anbärsjuice men det första är min dunderkur. Men som några skrev nedan om det krisar alt. kissar blod sök läkarhjälp.

Jag har haft njurbäckeninflammation flera gånger och då har jag först haft ont i ryggen sen hög feber. Har blivit så dålig att jag fått åka in akut och blivit inlagd. Låter som att du varit till läkarn, sa du att du hade ont i ryggen? Tycker definitivt att du ska kontakta läkare eller 1177 om du inte är bättre imorgon.

Men visst är det högre upp på ryggen som man har ont då? På mig känns det mer i ländryggen, och det har kommit efter jag hade kontakt med läkaren.

Ring 1177 och fråga eller bara ta tabletterna. I förebyggande syfte.

Japp, jag har börjat med antibiotikan nu 🙂

Bra ? ?

Lp ta antibiotika, låter som du håller på att få blodförgiftning.

Wow, är det du på bilden ”Öppet Spår” ? Otroligt vacker. Vilka magiskt blå ögon, så fint! ♥

Kan man göra abort efter att man fått reda på könet? Vilken månad är det då i? Någon som gjort det eller känner någon som gjort det?

Vill inte låta elak, men varför vill man göra abort efter man fått veta kön? Menar du att könet spelar roll? ?

Nu är jag inte TS, men tyvärr är det vanligt i vissa kulturer där det är mer önskvärt att få en pojke än flicka.

Jo, det vet jag om, har dock aldrig stött på nån varken IRL eller på nätet ?

Tycker man hör om det hela tiden. Att man vill ha det ena eller andra könet.

Alltså jag är helsvensk så jag vet inte varför jag har en så stark preferens för pojkar. Jag kan liksom inte tänka mig att få en flicka och det känns som att jag skulle bli helt förstörd av att bli gravid och att det skulle vara en flicka. Någon annan som känt såhär? Känns så otacksamt att ens tänka såhär.

Wow detta för mig är helt sjukt att lösa, att man tänker såhär ?

Läsa*

Jag måste dock säga att jag inte vill ha barn än, känner mig inte mogen för det och antar att mina tankar inte kommer vara såhär när jag är redo.

Jag tror att du den dagen du är redo för att bli gravid och känner ditt lilla barns rörelser i magen, inte kommer bry dig nämvärt om vilket kön barnet har. Finns nog många som önskar ett visst kön men när barnet väl är fött spelar det verkligen ingen roll.

Ja vi får hoppas dina tankar ändras, att bli helt förstörd ifall barnet skulle vara en flicka låter inte sunt.

Fast det är väl ändå rätt vanligt? Hört det många gånger. Många önskar sig ett viss kön, kan bli besvikna efter ultraljudet men vänjer sig sen och älskar barnet oavsett.

Kanske bäst att istället vänta med barn tills du är redo att möta det barnet som kommer komma till dig? Om du redan nu överväger abort pga oönskat kön.

Ja jag känner samma, jag vill inte ha en dotter alls.
Barn ligger dock långt bort i tiden så det kan ju hinna ändras, och tänker att förmodligen blir man glad oavsett och ännu gladare om barnet är friskt, men i dagsläget kan jag bara tänka mig ett barn och det en pojke. Är också helsvensk btw.

Sluta köna barnet så slipper du det?‍♀️

Men lägg av, trots vad ni pk galningar hävdar existerar KÖN. Män/kvinnor, inget mer.

Könet får man oftast reda på vid rutinultraljudet runt vecka 19-20. Då är det för sent att göra abort som inte är av medicinska skäl (missbildningar etc). Men varför skulle man göra abort pga ett visst kön på barnet?

Wow, så sent..

Googlade lite snabbt, hittade mest gammalt från 2009 och då verkade det gå i alla fall.

Det görs ofta i vecka 18-20. Efter vecka 18 måste kvinnan ansöka om att göra abort till socialstyrelsen.

Man kan göra NIPT-test, görs via blodprov i v10.
Då
Får
Du veta kön.

Med det tänket tycker jag att du kanske bör tänka några extra varv….barn är inte en konsumtionsvara med öppet köp. Många kan nog känna igen tankar att man relaterar mer till att få just en pojke/flicka – men som vuxen bör man också förmå att ta tanken vidare några steg och inse det orimliga i att låta kön vara grund för ev abort.

Fram till 18 v kan du göra abort. Efter det behöver du ansöka om tillstånd.
RUL gör i v 16-18 så nja det är på Håret.
Men du kan alltid boka nipt test eller eget ultraljud och betala för och få veta.

Nja lite fel där. Rul görs vanligen mellan vecka 18-20. Det är alltså försent att göra abort efter Rul är gjord.

Vore kul om du fick en pojke som sedan själv ville vara tjej. Och så voila en flicka iaf. Haha

Varför önskar du mig något sånt hemskt? Du känner inte ens mig.

Snälla anonym 00:38 skaffa aldrig barn.

Gör man ett NIPT-test kan man få veta könet, och det är fortfarande inom ramarna för att få göra abort. Men du borde inte försöka bli gravid om du känner så, adoptera en pojke istället.

Vill ej adoptera.

Man får väl inte välja kön när man adopterar?

Någon som har kandidat/master i statsvetenskap, vad jobbar ni med idag?

Ja.
Jobbade som tjänsteman på olika myndigheter i ca 6 år, tills jag tröttnade på människor…

Haha ja såna jobb har den effekten ?

Yes, jobbar som tjänsteman i kommun och älskar det.

En jag känner jobbar som handläggare på CSN, hen har läst kandidat i statsvetenskap.

Googlade lite igår på huruvida man kan ha silverschampo i mörkt hår eller inte för att få bort de varma tonerna. Det skulle gå enligt det jag hittade.

Har någon testat och kan rekommendera något?

Beror på vilka toner du har. Silverschampo som är lila tonar endast ner gula toner, schampo som är blått tonar ner orangea toner och grönt tonar ner röda toner. Jag hade kört en toning istället och lagt in en anti-red om det är de varma tonerna du vill få bort.

Tycker att mitt går lite åt de röda tonerna ibland, iaf om det är solblekt.

Ska boka frisörtid för klipp och färg om några veckor, kanske lika bra att vänta egentligen.?

Bäst att göra det hos frisör, de brukar inte ta mycket för att tona ner håret till en kallare nyans och chanserna att det blir bra är större 🙂

Ja, får ha tålamod och vänta då??

RedKen har en serie för mörkt hår. Kommer ej ihåg namn men flaskorna är blå.

Denna serien menade jag: https://www.bangerhead.se/redken-sv?product=redken-color-extend-brownlights-shampoo-300ml
Finns även i balsam.

Men ja! Tack? ska kolla så fort min frisörsalong öppnar imorgon om den finns där??

Jag hade köpt det som heter no orange, det ska ta bort orangea toner. Googlade kan du se lite före och efterbilder.

Alltså har Ellen Bergström adhd? Hon är all over the place. Härlig men impulsiv, babblig och verkar rörig.

Så hon har det?

Haha jag tycker hon är skön.
Jag tror ett av hennes sätt att förhålla sig till världen är med humor. Jag är nog som hon fast mer blyg, så därför inte all over the place.

Haha ja det har hon med all säkerhet. Sjukt jobbig människa.

Någon som kan tipsa om bröllopsgåva till nära anhörig. De har ett litet barn och är t ex intresserade av inredning, hus, trädgård osv.

En seckatör

Presentkort till en trädgårdsbutik/café?

Ett träd de kan plantera som minne av bröllopet ?

En magnolia kanske

Fågelbad i granit, julstjärna från Georg Jensen, vas från iittala. Fina barnböcker är alltid kul att få men kanske inte passande till bröllopspresent.

Någon med erfarenhet av donaxyl? (Har försökt ringa 1177 men det är 2 timmars kö och senast blev jag frånkopplad, så jag står i kö igen) jag vill nog bara helst få lugnade besked av någon som upplevt samma. Jag har precis avslutat min kur och började blöda inatt. Det forsade och var rent blod. Det har fortsatt hela dagen och tänkte först att det var mensen som var alldeles för tidig men det brukar inte blöda konstant. Det liksom droppar och rinner konstant. Jag läste att livmodersblödning kunde vara en biverkning men jag har inte ont eller mår dålig förutom att jag är lite trött.

Invänta 1177 en stund eller kontakta någon digital läkarapp för råd. Trötthet kan komma om du blöder mycket då du verkar förlora mycket blod på din beskrivning.

Tack! Tänkte inte ens på digitala läkarappar!

Hjälp mig hitta ett Instagramkonto/influenser som jag följa för läääängesen. Det är en tjej i typ Australien eller kanske Sydafrika. Hon var typ modell men sadlade om till bohem/vegan/jordnära/yoga. Hon har två överjordiskt söta barn som jag tror heter Atlas och Solar. Snygg kille / man med långt hår. Nån som vet vem det är, alltså vad hon heter på Instagram???? Följde som sagt för flera år sedan och är nyfiken på hur allt gick.

Hemligt. ?

Är det newearth.mama? Det var iaf henne jag tänkte på när jag läste din kommentar, följde henne för jääättelänge sen och har int e kunnat hitta hennes insta sen dess, förrän nu då. Ser inga bilder på snygga maken längre… :O

Men jaaaaaaaa taaaaaack!!!!!!!!!!!!!!! Sökt på massa grejer såsom earth, yoga, mama osv men ej hittat! Tack!!!!

Usch. Såg en idag som jag verkligen hatar. Hade glömt henne men allt kom tillbaka när jag såg henne.

Jag hatar henne så jävla mycket.

Så… Behövde bara få ur mig det.

Får jag fråga varför du hatar henne? Blev nyfiken ?

Hon gömde fjärrkontrollen när det var final i melodifestivalen bland annat. Sjuk jävel.

Din fru?

Hell to The NO

Ah exfrun!?

Okej så fick för några månader sedan en ny granne (lägenhet) med en väldigt aggressiv hund. Den skäller alltså och kastar sig mot en varje gång så dom måste dra tillbaka den. Det har också hänt när jag kommit från jobbet på kvällarna att den gått utan koppel, de bor på bottenvåning och verkar då bara släppa ut den typ. Jag är ingen expert på hundar men det är nån stor modell. Är på riktigt livrädd för den och har två små barn så jag är rädd att det ska hända nåt.

Undrar mest vilka rättigheter man har och kan tex hyresvärden göra nåt? Tänker också att det kan vara så att hunden far illa då det är mycket festande och de ser ut som typiska missbrukare (ja förlåt jag har fördomar).

Låter obehagligt! Men tror tyvärr inte det är så mycket du eller hyresvärden kan göra så länge hunden inte har skadat någon. Om du tror att hunden är utsatt för djurplågeri eller vanskötsel kan du anmäla det länsstyrelsen eller polisen.

Tack för svaret! Ja alltså jag är ingen expert som sagt men jag tänker att en hund är väl sällan ”elak” utan beteendet beror väl på annat? Kanske inte djurplågeri direkt men nån form av vanvård.

En osäker/rädd hund kan mycket väl bli utåtagerande om den inte hanteras rätt. Men nu vet vi ju inte om just den här hunden är det. Om du dessutom känner dig osäker och rädd runt den så är det en väldigt dålig kombination. Kan du försöka prata med ägarna om att du tycker att det är jobbigt och be dem att ha hunden kopplad hela tiden?

Hundar ska vara kopplade på offentliga platser om jag inte missminner mig. Sen som föregående svarat, finns det tecken på misskötsel av hunden anmäler du till länsstyrelsen.

Om den låter mycket när den är i lägenheten kanske det går att ringa störningsjouren?

Ni med ppiller.. lyckas ni äta ihop kartor och undvika mens helt? Så snart jag kommer till sista tabletten på kartan kommer alltid ”mensen”. Fick rådet att fortsätta äta ändå men det spelar ingen roll, mens 4 dagar och sen uppehåll oavsett. Äter neovletta om det spelar roll och har alltid har regelbunden mens även innan pillren.

Obs är inte intresserad av att diskutera andra preventivmedel. Är supernöjd med mina piller men vore skönt att slippa blöda helt.

Jag äter Yasmin 21 och äter ihop kartor för att inte ha mens. Mår nämligen piss då. Funkar fint. Kan komma någon mellanblödning ibland, men har just nu en bra period.

Du kanske behöver testa en annan sort? Den du äter nu brukar vara en av de första de erbjuder om jag inte missminner mig. Är typ 15 år sen jag började med p-piller för första gången.

Ja kanske får ta upp det när jag ska förnya pillren nästa gång.

Hade p piller när jag var yngre, har hormonspiral nu. Jag brukade alltid skippa mensen, men har funderat på senare år om det kan påverka mängden ägg jag har? Alltså att jag kan få svårare att bli gravid eller så? ?

Tvärtom! Du har ju sparat dina ägg genom att inte ha mens! Så smart!

Hmmmmm.

Jag käkar Neovletta (eller ja, vet knappt hur många olika varianter jag har fått vid det här laget, kärt barn har många namn!!) och har inga problem med att käka ihop kartor. Senast jag hade mens var i typ februari. Får aldrig några mellanblödningar eller något. Jag hade väldigt oregelbunden mens innan jag började med p-piller. Har käkat samma i 8 år.

Kan någon tipsa om ett par bra träningstights som inte är genomskinliga på rumpan. Jag bor på en mindre ort, här finns inga ordentliga sportaffärer, vilket betyder att jag beställt hem en massa par tights som jag fått skicka tillbaka för att alla i princip är genomskinliga. Vill ha ett par vanliga snygga svarta utan massa extra detaljer. Är kort (158 cm) och har stora lår och stor rumpa (både bred och putig) men är inte speciellt tjock annars. Har ett par från hm som sitter snyggt och hade ett par underbara från adidas som gick sönder och som inte tycks finnas kvar. Nu har jag kommit igång så bra med träningen men det är kris i garderoben. Vill inte heller betala 1000 kronor eller mer! ?

Icaniwill queen mesh 7:8 seamless

Nike!

Under Armour HG legging ca 500 kr ?

Reebok lux tights! Gärna dom med high waist ??????

Under armour eller gymshark ??

många tights är genomskinliga för de sitter på för tight/personen har fel storlek, var inte rädd för att köpa en storlek större än vad du brukar ha i byxor. Vissa tights måste man gå upp 2 storlekar.

Gymshark!!! Bästa tightsen jag köpt. Särskilt Vital Seamless. Ej genomskinliga. De är perfekta ??

Har ni köpt någon influencerprodukt någon gång? Vad, isåfall? Merch, smink, hudvård? Vad tyckte ni?

Vad fick er att välja det framför märken som inte är kopplade till influencers? Och tvärtom – ni som inte köpt något, vad får er att välja andra märken?

Jag har köpt Bellas deo. Köpte den inte för att det var hennes märke utan för att det var så extremt många som sa att den var så bra ? Utöver det tror jag inte att jag har köpt nån influencerprodukt.

Nej aldrig, men lite sugen på att testa indy beauty, finns väl nån mask om jag inte minns fel.
Och sen gillar jag Linn Ahlborg så blir typ nyfiken på vad det är hon ska släppa (har inte förstått det, någon annan som fattat? Jag kanske bara är trög).

Jag har testat Indy Beauty och köpt merch från Marzia och Pewdiepie

Testade min dotters facial toner från Indy beauty och den var hur bra som helst så köpte en egen, en facial mist samt fuktmasken som man kan ha över natten och nu ska jag beställa dagkrämen. Är supernöjd. ?

Köpte en klänning en gång för att jag såg den på Kenza. Hon gjorde någon julkampanj för Nelly. Den satt inte likadant på mig, om man säger så.

???

Köpte en typ collegetröja för några år sen från ’modekungen’ som Kenza ofta arbetade med förr. Med en print på en panter ????

Hahaha omg modekungen!!!!!!! Hade glömt. Och typ chicy eller chiquelle hette ju något märke hon jämt gjorde reklam för också haha

Jag köpte silverschampo och silverbalsam när LCC såldes ut på Matsmart! Var verkligen skitbra men skulle aldrig betala flera hundra för det.

Jag har inte köpt, men blivit bjuden på, Amandas och Hannahs bubbel. Det var inte gott.

Köpt Löwengrips Anti-Frizz. Den är grym. Dock ogillar jag att köpa influencers skönhetsprodukter då de känns osäkert på hur länge de kommer finnas kvar så nu har jag hittat ett alternativ från Antonio Axu som fungerar lika bra.

Går det att hitta dyrgripar billigt på loppisar eller handlar det mest om några få som har tur/är extremt kunniga? ?

Ja.

Ja på att det går eller ja på att det handlar om att folk har tur/är kunniga? Ställde frågan konstigt kanske ?

Jo då det går. Så länge den som säljer prylen inte vet dens värde.

Har gjort många fynd. Mitt bästa fynd är en ljusstake som är värd ca 3000 kronor och den fick jag gratis i en garageloppis. ”Är det bara den där du ska ha? Då kan du få den…”

Ska lägga till att jag inte är extremt kunnig. Bara allmänt intresserad av design.

Vad kul! Vet du nånstans hur man läser på? ?

Oj nej det vet jag inte. Som sagt.. jag är mest hobbyintresserad och då kommer ju den lilla kunskap jag har på köpet. Går ofta på antikaffärer, scrollar tradera, följer olika instagramkonton.. snappar upp vilka modeller och designers jag gillar. Hips vips står man på en loppis med en klassiker i handen och den som säljer vill knappt ha något för den.

Börja med att kolla på ”Auktionsommar” (finns på svtplay) och sedan kanske antikduellen (dansk motsvarighet). Då får man ganska bra hum på vilka namn och modeller och så som man ska hålla koll på.

Jag har också tänkt på det här. Min mamma hade ett supersvårt liv men är så driven, lycklig och stark och har liksom alltid kämpat och mått bra. Jag har fått allt serverat och till och från varit deprimerad, slö, bortskämd osv… tror verkligen det är bra att inte ha det för bra ibland, och då har jag verkligen inte varit rik eller liknande.

Hamnade fel

Japp. Har köpt en jeansjacka från Nudie på Röda Korset en gång. Betalde 200 spänn den, den modellen kostar 1800 spänn nu. Och så har jag köpt en antik lampa i glas från Orrefors glasbruk för 300 spänn. Vi var på glasmuseet i Orrefors och kollade upp vem som designat den och när den är gjord och den är värd ganska mycket pengar.

Vad kul!

Nån här som kollar på fatheringautism på youtube? Tankar om det som kommit upp att familjen utnyttjar sitt autistiska barn och kränker henne?

Har kollat på den kanalen några gånger och tänker att han visar upp för mycket av sin nästan vuxna dotter utan att man vet om hon vill det själv eller inte. Tycker att det är ganska obegripligt varför han gör så. Hon sitter ju där och hör allting som han säger. Har inte hört vad som har hänt nu men jag förstår att det kan finnas folk som reagerar, det är inte schysst det han gör om han inte vet till 100% att dottern själv stödjer hans videos.

Rent allmänt är det också olämpligt som förälder att så ofta tala med sitt barn med en kamera framför sitt ansikte. Varför måste man filma allting? Det blir ju inte ett normalt samtal eller normal social interaktion.

Ja syftet är ju bra att dom vill sprida fakta och att folk ska lära sig mer om autism men att göra det på bekostnad av hennes integritet och något hon inte kan bestämma över är hemskt, det finns videor folk lagt upp som visar på att hon säger nej och visar med hela kroppen att hon inte vill men dom fortsätter ändå.
Det många påpekar också är det liv dom lever just pga av sitt barn och att dom blivit så stora på youtube, nytt stort hus, båt, golfbil, ny bil, flera resor, teknik prylar ja allt möjligt.

Mitt svar hamna i modd, tror det är pga jag skriver namnet på funktionsnedsättningen dottern har.

funktionsvariation om jag får be

Jag och mina syskon är uppväxta med föräldrar som i mångt och mycket lämnade oss vind för våg. Vi fick klara oss själva och gjorde också det. Det var tufft och vi har fått kämpa på olika sätt. Nu har vi alla egna barn och vi har samtliga gjort helt andra val och varit aktiva föräldrar som visat våra barn att vi går att lita på, att vi ställer upp för dem, att vi hjälper dem om de behöver hjälp, dvs allt det där vi själva inte hade. Ändå upplever jag att våra barn, mina och mina syskons alltså, har mycket mer av psykisk ohälsa än vad vi har haft. Våra föräldrar behövde aldrig handskas med suicidförsök, ätstörningar eller depressioner hos sina barn. Och tur är väl det för det hade de inte klarat, men det känns ändå på något vis så orättvist. Vi har gjort allt för våra barn, i hopp om att de ska må bättre än vi har gjort och så mår de i stället sämre än vi. Man har ju hoppats att det ska bli bättre för varje generation, men det verkar gå åt fel håll. Fattar att det också har att göra med samhällets förändringar, men börjar ändå undra om det kanske inte alltid är så bra att vara superföräldrar? Barnen får kanske sämre coping skills?

Oj vi har väldigt lika upplevelser du och jag. Min uppväxt var väldigt mycket så att de inte var okej att visa känslor, och vi pratade aldrig om jobbiga saker, mina föräldrar frågade aldrig hur jag mådde osv. Min pappa pratade en gång om en i hans gamla klass som var ätstörd, och avslutade med ”tur att inte ni blev sådana”. Då känner man ju inte jättemycket för att berätta om sina egna problem med maten eller hur en har svultit sig själv.

Jag vet inte riktigt vad jag ville säga med min kommentar ovan, typ att vi höll ihop med eftersom att vi inte visste att det var okej att må piss, vi kämpade i det tysta.

Ligger ju något i det. Vi var också deprimerade och ätstörda, men våra föräldrar visste inte om det bara. Vi lärde oss hantera ångest, något barn och ungdomar i dag inte verkar klara av på samma sätt.

Tror barn behöver utmanas och känna att det ställs krav. För självkänslans skull. Så för snälla och medgörliga föräldrar är inte så bra tror jag, även om det såklart är av bästa välvilja.

Tror ju det är jätteviktigt att barn får kärlek men de ska ju inte curlas. Tror att alla människor måste få gå igenom svårigheter och lära sig ta sig utmed dom.

Tycker dock inte att det är samma att vara närvarande och att curla..
Har liksom inget svar till dig varför det blivit så. Hur gamla är barnen? Är detta ”tonårskriser” som kanske löser sig och ut pp andra sidan kommer fungerande vuxna? Hoppas så för allas skull! Annars är det förmodligen ngt som inte är så bra i barnens liv som ni tror. Skolan? Kompisar? Utsatthet på nätet (fy helvete vad mkt skit dagens tonåringar får gå igenom tack vare sociala medier, onlinespel m.m)
Annars kanske det är så att ni inte varit så fantastiska föräldrar som ni tror?
Min mamma klappar sig ofta på axeln och tycler att hon varit så mlt bättre förälder än mina morföräldrar för att hon aldrig slagit oss barn. Sen att jag vuxit upp med grav psykisk ohälsa hos henne i perioder (sängliggande-nivå, hon har ett par diagnoser), spelmissbruk, våld från pappa (tonåren bara), regelbundna psykiska kränkningar (kallas för släppa, höra att man är värdelös osv osv, bråk, tjafs och våld dem emellan, att farbröder med missbruk bott hos oss, and the story goes on. Med det vill jag ha sagt att man kan göra andra misstag än ens föräldrar gjorde…
Kanske skulle du behöva stöd ngnstans ifrån om du har barn som mår dåligt nu?

Visste inte att Gynning hade en svank tatuering ?

Är du på riktigt förvånad? Hon känns som svanktatueringen personifierad. ?

Ni som har trappat ned vanebildande medicin med k o d e i n är det jobbigt? Hur lång tid tog det? Fick ni hjälp av vårdcentralen?

Hur mycket tar du och hur länge har du tagit det?

6 tabletter dagligen och har tagit det i minst fem år. Fick det mot kronisk värk men vill inte äta de längre nu.

Sex stycken dagligen i minst fem år. Fick det mot kronisk smärta men nu vill jag inte längre.

Men du måste du få hjälp. Och ett schema med nedtrappning. Önskar dej lycka till.

Jo det tycker jag med men läkaren som har gett mig dem vägrar skriva ut mer och hänvisar till vårdcentralen. Men är osäker på om de ens hjälper till med sådant.

Det var pissjobbigt för mig men jag slutade tvärt. Skakningar, panikångest och illamående som gjorde att jag fick trycka fingrarna i halsen.

Mitt råd är att trappa ner och inte köra cold turkey ?

Jag har köpt Ida Wargs Tanning drops och blandat dem i min ansiktskräm, men märker ingen skillnad. Har testat att blanda en, två, tre och fyra droppar i min ansiktskräm med SPF varje dag, men kan inte se att jag ser brunare ut. Använder jag för lite?

Ja. Eller fått ett måndags exemplar. De blir mörka på mig.

Brukar ta 6-7 droppar vilket blir bra på mig.?

Blir helt illamående av klädindustrin?Hur sjukt är det inte att det går att köpa en tröja för tex 129kr? Förstå arbetsvillkoren/lönen för de som sytt plagget ifall slutpriset kan bli så lågt.

Kan inte alla bara bojkotta skiten ur h&m, na-kd, gina tricot osv. När ska företag förstå att det inte kan gå till såhär. (Obs, gäller många fler än bara ovan nämnda företag)

Är det någon som har tips på hållbara varumärken, både planetärt och rättvist så tipsa gärna<3

Jo, det kan gå till så. Jag iaf vill inte ge 800kr för en tröja.

Du vill inte ens lägga 800 ifall du med säkerhet vet att de som ligger bakom plagget har fått skäligt betalt och att barnarbete inte förekommit?

Nej. Det är inte rimligt att en tröja ska kosta 800kr.

Jo det är väldigt rimligt. 129 kr för en tröja är däremot inte ens nästan rimligt.

Gucci och lv kostar lite mer

Gucci och lv kostar mer ja, men tror knappast att de är mer hållabara. Pengarna går väl rakt ner i ägarnas fickor

Kan tipsa om appen Good on you! Där kan man söka på massa märken som de bedömer utifrån olika parametrar hur miljövänliga/bra arbetskraft/osv de har plus att man kan hitta massa bra etiska klädmärken ?

Älskar att kläderna är så billiga så att man faktiskt har råd med dem!

Älskar du att arbetarna får för lite betalt, att kläderna flygs över halva jorden, att odlarna får i sig bekämpningsmedel osv också?

Men vänd på det, hur många har egentligen råd med en tröja för 800? Vad skulle jeans då kosta? 3000kr? Det är FÅ människor som har de pengarna att lägga på kläder.

Problemet är att de flesta köper för mycket kläder och använder plaggen för kort tid. Tror många hade haft råd med en tröja för 800 kr om dom bara köpte kläder som kommer till användning och som de verkligen behöver.

Någon annan här som har reptiler?

Hur ofta och hur mycket alkohol dricker ni? Håller ni er till helgerna eller kan ni dricka ett glas mitt i veckan bara för att det är gott? Min sambo dricker gärna en öl eller två lite när som (åtminstone nu under semestern), han blir aldrig berusad eller så, men jag gillar bara av princip inte att man dricker flera dagar i veckan… Hans åsikt är att det är värre att bli dyngrak varje helg än att ta ett glas på en tisdag för att det är gott lite nu och då. Vad tycker ni är normalt…? Borde jag oroa mig?!

Jag tänker att en öl 6 dagar i veckan borde vara minst lika illa som 6 öl på en kväll?

Du behöver med stor sannolikhet inte oroa dig så länge han har förmåga att sätta gränser och det inte går ut över hans liv. Att dricka ett par öl en tisdag för att det är gott är inga problem.

Dricker alkohol ca 3 dagar i veckan och då en flaska vin eller mindre fördelat på dessa tre tillfällen.

Dricker för att det är gott och hatar känslan av att vara berusad så därför dricker jag lite åt gången. Kvittar om det är en lördag eller en tisdag, Tar ett glas vin när jag är sugen och det är ett bra tillfälle (dvs inte ska köra bil eller annat där det är olämpligt att ha druckit ett glas vin innan.).

Jag hade varit orolig om han hade haft behov av att gå ut och bli dretfull varje lördag.

Att ta ett glas då och då utan att bli full är väl det normala sättet att dricka alkohol?

Nej det låter normalt.
Så länge man inte känner att man måste och missköter jobb, väljer bort sociala kontakter hela tiden osv.

Låter inte som något att oroa sig för.

Vad skönt att ni säger det, jag började övertänka det lite väl mycket när jag var ensam med mina tankar… Skönt med utomstående input. Tack för era tankar ☺️ / TS

Jag dricker gärna en öl eller två eller nått glas rosé då och då. Festar sällan, utan dricker när jag är sugen. Oavsett om det är måndag eller fredag. Seriöst, vi är mitt i en pandemi. Jag lever mitt liv så som jag vill bara just nu. Blir sällan berusad mer än att jag ”känner” av det.

Så bakis idag! Inte förrän nu börjar jag må normalt. Ska aldrig dricka mer! ?

Vad tycker ni, hur ska man matcha soffbord och tvbänk? ”Måste” de va samma färg eller hur tänker ni? Om man vill ha olika färger, ska man tänka på att matcha med något annat i rummet istället?

Jag tänker att de måste omatcha ? Man kan ju plocka upp färg och stil ändå utan att möblerna matchar helt. Inredningsbloggarna Starwoman och Ljuva Magnolia tycker jag har gjort det bra.

Tack för inspirationen för nya konton att följa!

Måste du ha en TV-bänk? Ett mer stilrent alternativ som inte tar upp yta i din bostad är att hänga upp tvn på väggen.

Hon kanske har en tjock-tv.

???

Varför var det så jävla roligt- vi hade tjock-TV tills för tre år sen. Fick dem gratis dessutom ?

Inte alla väggar som det går att skruva upp en tv på heller!

Eller tv-spel

Tycker bara att det är så sjukt fult med sladdarna om den sitter på väggen utan bänk. Vet att det finns ”lister” men vet inte om jag tycker det blir så snyggt ändå.

Familjeliv.
Jag har tänkt köpa en docka till min son som är 1,5 år gammal. Min son är blond och blåögd medan jag och alla andra i hans familj och släkt är brunögda och svarthåriga. Hur ska man tänka, bör jag köpa en ljus docka som ser ut som han själv, eller en mörk docka som ser mamma och mormor, eller något mittemellan? Pojkdocka då han själv är pojke eller spelar det ingen roll?

Absolut en mörk docka. Kön spelar ingen roll

Varför bara en docka? ☺️ du kan ju köpa ett varierande gäng dockor

Tänkte köpa en Rubens som är rätt dyra för min ficka, så det får räcka med en tyvärr.

Åh! Kika på Rubens Ecobuds. Sååå fina dockor som finns som pojkar/flickor samt ljus-/mörkhyade. Så så fina!

Tack. Känner till Rubens men inte ecobuds, ska kolla in de. Ja visst är de fina. Älskar just att de har sådan mångfald av dockor.

Nu är han ju ljus och blåögd så problemet med att inte se dockor/karaktärer i böcker, filmer osv som ser ut som han själv är ju icke existerande. Därmed tycker jag att både en ljus eller mörk funkar! Ta den ni tycker är finast! Tror han är så liten så han iaf inte ännu bryr sig om det är en flicka eller pojke.

Köp en flint bebisdocka så får sonen själv avgöra om det är en pojke eller flicka.

Finns ju rätt många ”könlösa” dockor eller hur man ska säga.

Fyller 30 år om en vecka och förväntar mig en fin present från pojkvännen. Men bedömt på tidigare erfarenhet känner jag på mig att jag kommer bli besviken. Han var ihop med en tjej innan mig för många år sedan, som också hon fyllt 30, och hon fick en saftig upplevelsepresent värd 5000 kr. Visst är det rimligt att vänta sig något för minst den summan? Eller hur hade ni resonerat?

Får jag fråga varför presenten är så viktig? Och varför är beloppet så viktigt?

För att det säger något om vad jag är ”värd” att investera i, eller hur man ska säga. Det är ändå 30 år, och jag vet att om han för 5 år sedan kunde ge sitt ex en saftig present (som jag för övrigt också skulle vilja få) så kommer jag bara bli så himla ledsen om jag får en hotellövernattning med middag eller något.

Personligen håller jag inte med om att ens värde sitter i kostanden för en present. För 5 år sedan kan han ha resonerat annorlunda. Man omvärderar mkt i livet. Och som anonym skrev nedan, jämför dig för guds skulle inte med ett ex. Du är du, det är dig han är med. Jag förstår tanken du har, men låt inte den styra dig. Det säger inget om hans kärlek för dig.

Herregud. Köp din egna födelsedagspresent istället.

Hur vet du vad hans ex fick i present?
Tycker det är liiiite konstigt om du frågat och typ ännu konstigare om han bara berättat det apropå ingenting.

Han berättade det för väldigt många år sedan, liksom vad han själv fått i present tidigare i livet (det var givetvis inte i den änden samtalen började, utan mer ”har du gjort det här någongång?” eller ”har du varit där?” eller så har han spontant berättat om minnesvärda saker som visat sig vara presenter)

Ahaa…ändå osmidigt av han. Jag hade nog utelämnat presentdelen i historien om jag va han…
Men men, fattar att du inte vill ha sämre present än hon fick
Men försök att inte hänga upp dig på det oxh ha rimliga förväntningar.
Personligen tycler jag att det inte är ngn jättetrevligt just att fylla jämnt.

Tack, någon som förstår liiite iaf. Jag vill ju försöka INTE känna så som jag gör. Jag undrar därför vad ”rimlig förväntning” på present är. För att man har det är lite självklart, om en vecka vaknar jag upp på min trettioårsdag (som är skitstort för mig) och då vill jag givetvis att den dagen ska vara missvärd. Och det är väl den som säger sig älska mig och vilja dela livet med mig som ska visa det då, kan jag tycka.

Anonym över här igen.. Okej jag tycker att rimlig förväntningar om man fyller 30, partnern har en ganska bra ekonomi och man varit ihop ett tag är att bli bjuden på ngt under dagen typ brunch/spa/middag och typ wn present i stil med ety smycke, en parfym, en klocka eller liknande.
Om du skulle få en övernattning i sthlm på nice hotell med middag, kanake spa, ngn aktivitet osv så tycker jag att det är en helt rimlig 30-års present och att du ska va nöjd.

Och var skulle din gräns för ”besvikelse” gå? Om man exempelvis ”bara” får en typ poster-tavla eller något? Hur bemöter man det? Hur sväljer man den känslan?

Jag tycker du får ta Corona i beaktning och förstå att du antagligen inte kommer att få en utlandsresa pga situationen. Kan inte gränsen gå vid typ helg på Grand med spa och lyxmiddag och en present vid sidan om typ?

Åh nej, börja inte jämföra med hans tidigare ex och vad hon fick i present. Det är ju som att bädda för problem!

Ja, tyvärr så vet jag ju vad hon fick och kan liksom inte bortse ifrån det. Ser framför mig scenariot när jag får en present som är värt en femte del av hennes och bara står där och är skitledsen och undrar varför kan tyckte hon var värd mer.

Finns ju många fler anledningar till att du inte får en present värd 5000 kr än att han inte tycker du är ”värd” lika mycket som hans ex. Bara ett exempel kan ju vara att han förknippar dyra gåvor med brist på kärlek (de gjorde ju ändå slut). Eller att han mognat och insett att presentvärde inte har att göra med en persons värde. Hellre genomtänkt personlig present för 1000 kr än en random dyr upplevelse.

Du borde jobba lite på dig själv tycker jag.

Tycker du inte att det är märkligt om han skulle ge dig precis en likadan present…?
Sen vet jag inte om du missat corona? Det är väl inte jättebra att resa nu kanske.
Min nuvarande sambo är den absolut bästa partnern jag haft och vi väntar barn. Har gett utlandsresor till tidigare partner men skulle aldrig göra det under corona med min nuvarande. Allt handlar inte om dig liksom. Finns ju andra omständigheter som påverkar.
Sen vet jag inte om du på riktigt tror att man får en resa till Island för 5000 kr?

Men vänta, nu är det ju Corona. Vem älskade du mest och vem fick bäst presenter? fick den du älskar mest dyrast presenter? Jag tror det är sånt ts är ute efter att veta typ hur mycket kärlek han känner = värde i presenter.

Förlåt men ni verkar inte ha en särskilt bra förhållande

Hur menar du, förklara gärna, behöver all input jag kan få i det här …

Tycker att du signalerar att du är osäker i dig själv

Och jag tänker att jag är väldigt säker i mig själv och vet mitt värde, och förväntar mig att den som får mig också vet det …

Så… är det bara värdet i kronor du bryr dig om? Spelar inte tanken bakom presenten någon roll?

Fast det hänger väldigt mycket ihop, tänker jag. Han känner mig och vet garanterat vad jag drömmer om. Frågan är om han vill lägga ner sig på att ge mig något jag vill ha, eller bara ge mig något för att han måste ge något (och då blir det typ en tröja eller en middag).

Du låter sjukt bortskämd. Hoppas du inte får någonting alls av honom.

Haha, du kommer snart bli ensam. Lycka till med det.

Tycker inte att man ska ha massa förväntningar på presenter. Du borde inte tänka något kring summan. Han kanske ger dig något som han tycker passar just dig och då har väl priset ingen betydelse? Om du värderar dig utifrån summan på en present bör du nog jobba med dig själv. Låter lite som att du är avundsjuk på exet av andra orsaker också?

Nä, faktiskt inte. Hon hade varken utseendet eller något annat att vara avundsjuk på. Ingen utbildning, inga ambitioner i livet, rätt så överviktig. Säkert jättesnäll och stöttande, och de var ihop ett tag. Men med handen på hjärtat finns det inget där att vara avundsjuk på. Har förstått att det mesta har varit sämre med henne (samtalsämnen, föra sig bland vänner, attraktion etc), förutom att de möjligtvis bråkade mindre än vad vi gör.

Åter till presenten. Jag vill ju inte känna såhär. Det är därför jag vänder mig hit för input. Men HUR i hela världen kan man låta bli att bli ledsen när man vet att exet fick en upplevelse värt 5000 kr i present som är allas dröm och som hon kommer minnas resten av livet om man själv får typ en middag och en tröja. Om ens det. 30 är ändå stort!!

Kanske är det så enkelt att din pojkvän ville vara snäll och ge henne något hon inte har råd med själv, medan du som både har utbildning och ambitioner kan skaffa det själv?

Du är uppenbarligen ett troll. För det första är 5000 en ganska töntig summa att hetsa upp sig för.
För det andra kan det inte finnas någon som tänker som du.

Eh, jag är verkligen inget troll. Hon fick en resa till Island i 30 års present. Och jag är rätt säker på att jag kommer få typ en hotellövernattning i Stockholm. Jag har aldrig varit på Island och vill också dit. Eller till något annat spännande land. Eller någon annan romantisk upplevelse som åtminstone är värd lika mycket som den resan. är det verkligen så konstigt?

Hahah ??

Ja, det är det. Du har ju hängt upp dig på siffran och att du är värd det.

Släpp det, och bli glad för vad han nu än ger dig.

Men wow… låter inte så sunt från din sida. Blir däremot fascinerad över att 5000 verkar vara idealsumman för dig som du hakat upp dig på och att just 30 års-födelsedagen då summan ska cashas in. Hos oss ger vi det vi vill och blir lika glad oavsett summa. Det är tanken och effort som räknas. Ena födelsedagen är det en rolex, andra födelsedagen en enkel inredningslampa. Så chilla lite.

PS och lite off topic, man kommer inte så långt med 5000 på island….

Kommer ju knappt dit haha.

Eller hur ??

Om din present inte slår exets, kanske det beror på att han känner sig trygg med dig och inte försöker imponera ? kanske långsökt. Egentligen ska det ju inte spela någon roll, eftersom han är med dig och väljer det varje dag. Men jag förstår också att det inte alltid är så lätt att tänka på. Jag tror ändå som några andra här, att du behöver känna dig trygg i att du är bra precis som du är och inte jämföra med någon annan. En av de bästa komplimangerna min man har gett, var när han konstaterade att vi kan ha tråkigt tillsammans. Jag förstod precis vad han menade. Att dela vardagen, bara ligga i soffan och slöa. Inte säga så mycket. Bara vara utan att längta bort, efter att få göra något annat ?

Men nu jämför du ju bara summan på presenten och inte upplevelsen i sig. Säg att du får en fantastisk hotellövernattning i Stockholm värd 5000 kr. Skulle du ändå vara missnöjd då?

Ja

Fast vad är det du vill då? Du vill bara ha en, enligt dig, tillräckligt ”bra” present. Vad är tillräckligt bra present för dig? Är det bara en resa till Island?

Ja.

Min man och jag ger inte varandra så väldigt dyra presenter. Men vet att han gav sitt ex en väldigt dyr present när hon fyllde jämnt en gång, men det betyder ingenting för mig.
Vi har det såå bra ihop och stora framtidsmål där vi investerar tid och pengar. När dom var tillsammans satt han i en helt annan situationen, i en hyresrätt med välbetalt jobb och inget att lägga pengar på direkt. Har aldrig reflekterat över det innan men kom o tänka på det nu när jag läste din kommentar.
Tror det grundar sig i något annat, hade du känt dig trygg i relationen hade du förmodligen aldrig ens tänkt den tanken. Men om det nu är en stor grej för dig så hade jag lyft det i förtid o berättad dina förväntningar.
Jag kommer tex från en familj där man verkligen blir uppvaktad på sin födelsedsg – med frukost på sängen o liknande. Min mans familj har aldrig firat något värst. Fick helt enkelt förklara för honom efter min första födelsedag tillsammans att det var viktigt för mig, ? o nu gör han de lilla extra varje år

Men vänta nu! Har du fått någon tröja eller har din födelsedag inte ens varit?! Alltså ta det när det kommer. Nu skapar du ju bara problem som inte finns. Han kanske köpte en dyr present till henne för att han tyckte synd om henne? Du säger ju själv att hon var överviktig, inget att hänga i granen och jag antar då att du är ett bättre kap och därmed tycker att ”fick den där det som borde ju jag få det tredubbla”. Alltså förutsätter att du nu är snyggare och smalare och allt vad det är. Men nu målar du upp saker som jag antar inte hänt en. Om du skulle få en tröja så tycker jag du ska ta ett snack med honom. Det är inte ok att få en tröja av någon i 30 års present, om det nu typ inte är Balmain.

Nä men precis. Du förstår hur jag resonerar. Men var är en okej present? Och min skräck är ju att bli besviken om jag inte får ”det tredubbla” och jag vill inte bli besviken på min födelsedag, utan uppvaktad och uppskattad och överöst och bortskämd.

Du har rätt i att det ännu inte har hänt, men jag måste ha mental beredskap eftersom jag sett en tendens till att han inte ens lägger ner hälften så mycket pengar på mig som han gjorde på ditt ex.

När jag fyllde trettio fick jag en glass av min pojkvän. Vi satt i en hyrbil på Nya Zeeland, en resa som vi betalade lika delar tillsammans. Han investerade sin tid i mig och det betyder mer än alla pengar i världen. Om ditt värde i förhållande till din pojkvän måste mätas i pengar tror jag att du, och han, har lite att jobba med.

Jag hade blivit glad av en blombukett. Fult att du värderar din kille i presenter. Han förtjänar bättre.

Fast det där känns INTE särskilt ärligt. Är man ihop med en kille med bra jobb och god ekonomi förväntar iaf jag mig en resa, fallskärmshoppning, övernattning på ishotellet eller intensivutbuildning för MC-kort eller dykcert. Det är trettio (!) vi pratar om. Vilken födelsedagsjubileum kan ens vara större …

Allt annat skulle göra mig väldigt obekväm i situationen.

För att alla inte är som du kanske?

Hahahaha, hoppas han gör slut med dig och hittar någon som uppskattar honom och inte hans plånbok och fina jobb.

Det gör INTE jag. Det viktigaste för mig är kärlek. Ett ” jag älskar dig” här och ett omfamnande där. Jag är inte besatt av presenter och upplevelser som du tycks vara. När jag fyllde 30 spelade jag tv-spel och käkade en bakelse. Livet och födelsedagar behöver inte vara så märkvärdigt.

30 är väl inte så sjukt stort? Tycker folk verkar fira 50 mer. De presenterna du nämner är ju jättestora verkligen ?

Nää nu skojar du väl. Ger man bort mc-kort i 30-årspresent ??

Förra året när jag fyllde åkte vi till starbucks med fortfarande morgonrockarna på och han betalade min kaffe. Sen tittade vi på soluppgången och han sa att han aldrig vill spendera min födelsedag utan mig. När jag kom hem från jobbet stod min favorit middag på bordet och vi tittade på Netflix. I år åkte vi till starbucks igen med morgonrockarna (viktigt!). Behövs verkligen inte mycket för att känna sig älskad 🙂

Patetiskt. Om du sitter och räknar på hur många kronor ett ex fick för länge sedan så har du redan förlorat.
Du är osäker och otrygg. Gör slut.

Snälla berätta nästa vecka hur det, alltså vad du fick för present. Är allvarligt nyfiken!

Med din attityd är du inte värd mer än en stickig kaktus.

Ja, eller så kommer vi bara från olika miljöer helt enkelt, jag och flera av er andra. Om jag ser vad mina vänner får i presenter (inte ens när man fyller jämnt) så är det ofta resor, weekends, jägarexamen, fallskärmshopp, luftballongturer etc. Jag kan liksom förstå att ni som är glada för en bra bok eller ett par skor från Din sko som ni trånat efter tycker att presenter är oviktiga och har inställningen att de inte speglar värdet på investeringen någon gör i er.

Skitsamma. Fel forum helt enkelt, att vända sig till 15-20 åringar från Grums och prata presenter.

Men sluta jämföra dig/er bara!
Obehagligt prat om att ”investera” i en människa. Man investerar sin tid och sina känslor i människor, inte pengar.
Och nej, jag är inte som den du beskriver. Är 35 år, gift med bra inkomster men tycker ändå du resonerar märkligt.

Undrar verkligen vilken bakgrund ts har. Jag har alltid trott att de som har råd att strö dyra presenter (5000 kronor och uppåt) omkring sig också ska ha någon form av hyfs och inte uttrycka sig hur som helst.

Haha ja så är det ju inte kan jag säga. Rika människor kan va så sjukt otrevliga.

Haha, TS är naturligtvis inte rik, eller kommer från en sådan bakgrund. Däremot så hänger hon nog i ett sånt gäng och skulle DÖ av skam om hon inte fick en fin present att skryta med inför sina fina väninnor. Skrattar ihjäl mig om TS är på riktigt, vilken sjukt oskön människa ?

Det är väl klart att man ibland även investerar ekonomiskt i människor. Om man ger sin partner dyra presenter och bjuder den på saker så kanske man inte alltid gör det för att man lever i överflöd själv, utan dessa pengar tas från annat. Om man då inte blir behandlad bra och relationen slutligen tar slut kan man självklart känna att man kastat bort massa pengar på en människa och fått ingenting tillbaka. Pengar man kunde ha lagt på saker som man då kanske hade haft kvar istället, egna upplevelser eller prylar.

Skärpning. ”Olika miljöer?!”. Du pratar bland annat med med folk som nog är rätt mycket över din nivå. Jag vill inte va nån som skryter, men jag har fått en ny bil i 26-årspresent, en rolexklocka i 27-årspresent, Maldiverna-resa i 28-årspresent. Men jag har ALDRIG förväntningar eller krav på något. Jag älskar min man av hela mitt hjärta och skulle bli lyckligast på jorden om presenten innehöll något billigt han gjort själv eller något han vet jag tycker om oavsett prislapp (som förövrigt var det som skedde min 29-årsdag). Din attityd är förkastlig.

Hahaha! VEM ÄR DU? Varför är du som jag? Jag är inte ens uppvuxen rikt eller något, min kille ger mig allt på alla sätt, han älskar mig sååå, tar ledigt från jobbet när jag är sjuk, gör verkligen allt för mig, men jag hade fan gjort slut om jag fick någon skitpresent. Herregud, höll på göra slut när jag fick en av mina julklappar första året vi var tillsammans (han hade gömt alla julklappar i hemmet) och den första var en sladd jag velat ha som kostade 1000 spänn och jag började gråta för att idioten köpt en SLADD åt mig. Kände mig SÅ dum när jag lyfte kuddarna i soffan, sovrummet och alla andra gömställen och hittade massa fina presenter. ??

Jag förstår inte vad du vill åstadkomma med den här tråden, det verkar som att du bara vill få medhåll fastän du skriver att du inte vill känna såhär. Flera människor ovanför har förklarat varför det inte är sunt/rimligt att känna som du gör, ändå ska du prompt vidhålla din ståndpunkt.

Är ihop med en kille sedan 5 år tillbaka. Vi är båda mellan 30-35 år. Jag har börjat få en längtan efter att bilda familj, men då måste vi först flytta ihop, gifta oss och allt det där. Det kommer att ta år (!) pga rådande livssituation. Just nu bor vi i olika städer och det finns ingen plan på att flytta ihop, då vi båda utvecklas inom våra yrken och gör karriär är ingen direkt sugen på att flytta. Han trivs skitbra med hur vi har det nu, att vi ses på helger och spenderar ledigheter ihop. Jag vill mer ha något … vardagligt, där man går till sängs ihop varje natt.

Jag börjar smått få panik över tanken på att kanske vara 36-37 och konstatera att det inte är honom jag ska leva med, och stå där som singel. För han är en person som verkligen inte är mycket för att planera framtiden utan mer ”det som händer, det händer”. När jag försökt prata med honom om det möter han mig med tystnad och ”jag förstår hur du känner” och ”det är inget vi kan lösa nu”. Problemet är bara att det alltid varit så, i alla år, att det varit något annat som kommit före.

What to do?

Det kanske låter hårt, men mitt råd att är göra slut och hitta en annan kille. Det låter inte som att ni vill samma saker. Du skriver att ”jag har börjat få en längtan efter att bilda familj”- vad känner din kille?

Han säger ju också att han vill ha familj, vi kan till och med skämta om vad barnen ska heta och hur de ska uppfostras och vilka aktiviteter de ska gå på. Men allt det känns som löst prat, för tiden bara går och vi är inte en meter närmare familjebildandet nu än vad vi var för 4-5 år sedan.

Jag önskar ju att han kunde säga något som gjorde att beslutet att lämna var enkelt. Som att han inte vill det, eller att han aldrig kommer vilja bo ihop, eller att han inte vill ha barn. Men nä, han vill ju allt det (enligt honom då) men det finns liksom ingen motor till något utan bara massa ”inte just nu” pga massa bra skäl.

Hm kanske parterapi?
Han kanske säger alla de sakerna eftersom han tänker att det är det du ”vill höra”? Och att han inte vill förlora dig.
Menar bara att skulle ni två vara på samma bana kanske något skulle ha hänt nu?

Tala klarspråk. Det här vill jag. Vad vill du. Livet går!

Det har jag gjort, och jag blir bemött med ”jag förstår” och sedan inget mer. När jag frågar varför han är tyst eller att jag gärna vill ha respons säger han ”kan vi ta det vid ett bättre tillfälle?” osv osv … Så har det varit flera år nu. Och ibland, när vi har pratat om det (mest jag som pratat) har han sagt att det inte passar så bra i livet just nu men att han absolut vill det någongång i framtiden.

Börja med att föreslå ihopflytt. Någon av er får ju offra något om ni ska ha ett vardagsliv ihop. Och det är ju hög tid för det pratet om du känner såhär nu. Lär vara intressant att se hur han reagerar.

Ja, jo, förvisso. Men jag vill inte flytta. Jag vill ha en plan för att de ska ske vid en viss tidpunkt inom överskådlig framtid, men jag kommer inte att säga upp mig från jobbet och flytta. Dessutom bor han i bostadsrätt och jag i hyresrätt, för att jag ska flytta in där vill jag kunna köpa mig in i bostadsrätten och för det måste jag jobba och spara pengar nu.

Gah, vad svårt! Känns bara som att livet försvinner och jag står och tittar på hur andra får det liv jag drömmer om medan jag hänger löst så till den graden att om vi skulle göra slut imorgon skulle jag inte ens behöva hämta några saker hos honom. För jag har inga där.

Nope. Tycker du ser hinder istället för lösningar. Hyr ut din hyresrätt så länge? Se över möjligheten till tjänstledigt? Kan du få jobb pp hans ort?
Det är verkligen absolut inte nödvändigt att du köper in dig i hans bostad. Snarare tvärtom! Bättre att provbo ihop
Alltså ni måste kompromissa helt ärligt. Allt går inte enligt ett Excelark. Ni behöver inte gifta er för att ha barn. Det är okej att vara den som offrar lite mer.om han verkligen är seriös med att han vill.
Vill inte va taskig men den biologiska klockan tickar och önskar att du slipper ångra dig vid 45 för att du inte satsade. Alternativet är att göra slut och hitta ngn annan.
I min mening behöver en relation utvecklas eller avslutas efter en viss tid.

Jag tycker att du ska överväga om han verkligen är rätt för dig. Risken är ju att du väntar in honom och att det sen blir för sent för dig att få barn. Han kan ju alltid hitta nån yngre om han kommer på att han vill ha familj på senare år.

Ja det låter som att relationen kostar mer än den smakar.

Om du verkligen vill att livet ska röra sig framåt, hade jag gjort något av dessa i din sits:
1. Lite kontroversiellt kanske, men sluta med ditt preventivmedel i smyg och se till att du blir gravid. Du får du iallafall barn från förhållandet oavsett hur det går mellan er.
2. Sätt dig ned med honom och säg att du vill flytta ihop inom ett halvår. Säger han nej gör du slut och letar efter en ny kille som är lite mer handlingskraftig.

Det är ju så himla mycket prat nu förtiden om ”wt”. Folk är så snabba på att döma ut andra som just det. Därför undrar jag vad ni associerar med white trash? ?

Låga ambitioner i livet, att man ser ner på utbildning (eller ser det som oviktigt), att man har som mål att ”gifta sig och skaffa barn” på den lilla orten där man bor, eller att drömmen om att ”flytta till Sthlm” känns som typ ”WOW det största som kan hända mig”.

Barnen ska helst vara med minst två olika pappor.

Låter som CH

Lite kul det där för när man släktforskar i Sverige så märker man att i anrika familjer gifte fina damer ofta om sig och fick barn med olika män. En dam på 1600-talet var av fin börd, första giftermålet var med en rik markägare, de fick två barn. Sedermera blev hon maka till en präst och utökade där barnkullen till fem. Enklare bönder verkade mer hålla ihop livet ut.

Tiderna förändras.

Vargt-shirts

Wt=jocke och jonna.

Hahaha ja dom är fan WT personifierade

Wt är för mig obildade personer, folk som lever över sina tillgångar men låtsas ha lyxliv, ofta blekt hår, SD:are, handlar gärna på ullared, skiter i miljön och är oftast antifeminister

Ja, och så sitter de där på den lokala sunkpuben med typ linne med strass och jeans så låga att de hänger på höftbenen och diskuterar hur mkt de hatar invandringen fast de egentligen inte har någon koll på någonting i samhället öht.

De hatar soc också och driver just nu en rättslig process om att få egen vårdnad om barnen.

Och tatueringar av barnens namn och födelsedatum.

Märks att du försöker racka ner på dina politiska motståndare. Är inte det lite tacky ändå? Högkultiverade har väl noblesse oblige i viss utsträckning?

Lägg ner. Alla vet att SD är wt.

Rökning
Långa naglar (spetsiga)
Blekt hår med utväxt.
Lågt sittande jeans
Senaste iphone
Öppet Instagram konto
Öppna ostkrokspåsen i affären och småäta på vägen hem

Spiral

Spiral, hur menar du? Är vissa preventivmedel WT nu eller? ?

Ja. När Nettan från Allingsås går hem med Leffe från lokalkrogen så används ingen kondom.
”Har sprial så det är bara att köra ” säger hon med en rökig röst. Samlaget sker i ställning ”doggy” och guppandet i sängen gör att tavlan på väggen med texten ”carpe diem” ramlar lite snett. Efter ligget som sker med vinballe från Leffes sida somnar han och snarkar högt. Ölmagen pekar upp mot lampan i taket som är inköpt på gekås.

På morgonen går Nettan upp och tänder sin cigg och mickrar gårdagens kaffe. Leffe har lämnat lgh (men inte förrän han har lagt en korv i toaletten) och slarvigt torkat sig i rumpan.

Nettan tar fram sin dyra nya telefon och lägger upp en bild från gårdagens jippo. Hashtagg används flitigt.

Leffe är också wt i detta pedagogiska exempel.

Hmm… just namnen Leffe och Nettan känns inte så wt..

Jag tänker mer..

Nina och Danne kanske. Emmy och Liam.

Jag tänker nog wt mer i 30årsåldern.

Ok… tar tillbaka Liam. Det heter nog snarare sonen.

Låter som en typisk invandrare från förorten.

Att ”jobba bekvämt hemifrån” med att sälja typ Forever Living produkter. ?

Vargt-shirts

Alltså det här med att skaffa barn/inte skaffa barn?
Jag älskar barn och har alltid tänkt att jag vill ha barn i framtiden. Jag har en fantastisk partner och vi har varit tillsammans i 8 år.
Jag har problem med psykisk ohälsa/depression/ångest och har varit utmattad. Tycker att livet är tufft ganska ofta, behöver mycket tid till återhämtning osv.
Jag har många syskon och vill inte riskera att förlora min goda kontakt med dem.

Jag känner mig så kluven inför detta. Det skulle kännas härligt att få barn och jag tror det skulle vara väldigt upplyftande för mig. Och jag vet att min partner skulle bli en fantastisk pappa. Men jag är orolig över så mycket. Tänk ifall barnet skulle ärva min psykiska ohälsa, det skulle göra så ont i mig att se mitt barn gå igenom samma sak som jag har.

Vet inte riktigt vad jag vill få ut av detta, vad är era tankar? Hur har ni med psykisk ohälsa hanterat detta?

Jag kan absolut inte svara för dig nu förstås men jag lider själv av psykisk ohälsa med ångest som är ganska så påfrestande ibland. Jag hamnar i många mörka stunder om jag blir stressad eller nedstämd och vill bara vara ifred. Jag vill inte ha barn för jag ser mig inte som en person som skulle kunna ge den kärleken och omtanken barnet förtjänar eftersom jag – till motsats från dig – inte gillar barn. Sedan vill jag heller inte skaffa barn till en otrygg värld som är påfrestande nog där vi alla kämpar dagligen.

Har du pratat med din pojkvän om hur du känner det? För även om det kanske känns som barn skulle vara upplyftande för dig och det tror jag absolut att det är så är det fortfarande en individ som man tar hand om hela livet hur dåligt man än mår. Prata med en professionell om dina tankar och gör sedan det som känns bäst för dig ❤ Skriv upp en lista med två spalter: en positiv och en negativ och gå igenom vad det positiva med barn kommer föra med sig och vad det negativa kommer föra med sig. Ställ de sedan jämte varandra och känn efter i hjärtat.

Har också tänkt som du nämner, det kan inte vara lätt att växa upp i den stress som dagens ungdomar har idag. Och om inget görs för klimatet lär väl inte planeten bli en härligare plats. Det lutar nog mot att det inte blir några barn för mig, måste bara acceptera att livet inte blir som man tänkt sig, men det är ok.

Det är verkligen okej ❤ livet blev långt ifrån som jag hade tänkt mig också men ibland blir det så. Livet kan ju till och med bli ännu bättre!

Skaffa inte barn. Tro mig. Inte rätt mot dom.

Detta låter hårt, men jag tycker du ska avstå. Jag växte upp i en klassisk kärnfamilj, men med en bipolär mamma. Det är ett helvete och än idag förstår jag inte hur de kunde välja att skaffa barn. dessutom utan någon avlastning från kommunen, allt skulle skötas inom familjen. Flyttade hemifrån för 15 årsen men känner fortfarande ett jätteansvar när mamma går in i en depressiv fas.

Tack för dina erfarenheter. Har också en mamma med psykisk ohälsa och har känt likadant mot mina föräldrar, varför skaffade de ens barn och varför så många?
Men å andra sidan är jag säker på att jag skulle bli än bättre mamma än vad hon är. Jag tar bättre hand om mina syskon än vad hon gör.

Har du barn?

nej, jag (och min man) valde bort barn, är 39 år. Njuter av lugn och ro och är trygg i valet. Naturligtvis tänker jag ibland på hur det skulle vara med barn, ålderdommen mm, men detta liv är också bra. Vill inte riskera att mitt barn skulle få samma sjukdom som min mamma.

svårt att veta om det skulle vara bättre eller sämre för din hälsa med barn. Har du arbete eller studerar du nu? Klarar du det så kanske du, med bra stöd från pappan klarar ett barn också. Men allt beror på hur den psykiska ohälsan yttrar sig.

Jag studerar just nu och det funkar. Min psykiska ohälsa yttrar sig så att jag blir orkelös, inåtvänd, vill vara ensam och får lätt till tårar. Har inga självmordstankar och skulle väl klassa min egen ohälsa som mild-medel. Men det har varit värre så det här tillståndet kanske inte varar för evigt.

Om du redan nu tycker livet är tufft bör du def vänta med barn tills du inte längre har den känslan. Gångra dina jobbiga dagar med 10 och du har en vanlig dag, gångra med hundra de ännu jobbigare dagarna. Då går det inte att inte orka. Sedan får man mycket glädje med men barn är jobbigt att ha. Så återhämtning kan du ju typ glömma för några år.
Sedan tycker jag du ska tänka utifrån barnets perspektiv, hur roligt är det för ett barn att växa upp med en förälder med psykiska problem, utmattning och ångest?

Finns det någon som har gjort en hysterektomi här? Jag har sådana problem varje månad och orkar inte längre. Och eftersom jag ändå inte vill ha några barn kan jag lika gärna ta bort livmodern.

Åh jag skulle också vilja, känns som bästa utvägen.. Men skitsvårt att få igenom vad jg förstått.

Ja jag har gjort det. Lätt som en plätt, op på em hemgång på morgonen efter. Promenerade 2 km hem och sov resten av dagen. Trött men inte ont. Blev sjukskriven en vecka men började jobba efter två dagar hemma. Tog smärtstillande de två dagarna jag var hemma för att slippa smärta men på dag tre tog jag inga alls och hade inte ont alls heller. Men skönt rent mentalt att ta smärtstillande bara för att.
Jag hade framfall med så de tog nog bort lite allt möjligt.

Varför beter sig kvinnor 40+ som fjortisar på Facebook och Instagram? Alltså inte wannabe influencers utan vanligt folk.

Undrar också, min mamma är 44 och så skämmig

På vilket sätt beter de sig som fjortisar?

För att 40-åringar har slutat bry sig vad folk tycker och tänker ofta. Är de extremt fjantiga så kan det bero på en försenad fas som de aldrig fick utlopp för tidigare .Allt måste få komma ut, som min mormor brukade säga. Kanske fick de barn unga, eller var så självkontrollerade i yngre år att det hämmade något.

Helena, vägen till ett plus. Hur går det med din bebis?

Det går bra, tack. ?

Vaa? Är den född? Grattis! Vad blev det? Hur många blev det?

Fick en kallelse till gyn och jag har sån ångest inför det.. Det hela började med blödningar vid samlag, det var inte lite utan en rätt extrem mängd så jag ringde till gyn och de sa att det bara var psykiskt..? Kände mig väldigt nedstämd efter det samtalet men tog tag och ringde igen men blev bemött likadant.Tillsist så fick jag tid och provsvaret visade cellförändringar och att cellerna delade sig ovanligt fort. Fick tid för att bränna bort lite av livmodertappen och väl där fick jag en riktig sur tant, med en manlig lärling och en barnmorska Under hela proceduren så gick de mer eller mindre igenom hela mitt könsorgan anatomiskt och jag låg bara och grät i stolen fick inte ens ut ett ord så förnedrad jag var som grädden på moset så hade lärlingen inte gett mig tillräckligt med bedövning vid bränningen så gjorde lagom ont.. jag vet hur viktigt det är att gå på kallelse men gråter bara jag tänker på det.

Har ni varit med om något liknande? Eller positivt något positivt på gyn?

Har tyvärr liknande erfarenheter från både barnmorskor och gynekologer. Förminskande verkar vara vanligt 🙁

Hänger hos gyn (tyvärr) jävligt ofta. Du har nog haft otur, beror såklart på var osv. Om det är stort ställe med många olika läkare eller litet med få.

Hej!
Jag skulle gärna vilja träffa nya, roliga tjejkompisar att hänga med, t.ex för att ha vinkvällar , prata och bara ha allmänt kul. Har bott utomlands en period men bor nu i Malmö och skulle vara så kul att lära känna nya människor som man kanske inte stött på annars!

Så…. Paolo Roberto och Elin är tillsammans igen. Han köpte en våldtäkt och skyllde på sitt självskadebeteende och och tar tillbaka han. Hennes vänner tar avstånd, hur hade ni gjort?

Jag hade bett honom dra enda in i aftonsången. Desperat drag av henne.

Hur vet du det? Har någon av dem sagt det?
Stoppa pressarna räknas inte som källa.

En vän till mig har sett de ute tillsammans

*dem

*dom

*De/Dem/Dom

Nej.

Det är bättre med dom om man inte vet.

Men dem var ju helt rätt?

Såg nu att de återigen följer varandra på Instagram (vilket de slutade göra några dagar efter att det där kom ut). nä, usch. När jag ser honom tänker jag bara ”torsk”. så synd att hon ska kasta bort sitt liv på någon som han.

Hej!
Behöver någon kunnig om föräldrarpengar. Jag har arbetat heltid på en förskola sedan mitten av november 2019 tills idag den 7 augusti då mitt kontrakt går ut. Jag har BF den 24 februari, just nu är jag ju arbetslös från och med imorgon. Spelar det någon roll för mig att jag arbetat heltid alla dessa månader? Eller måste jag jobba 6 månader till, fram till bf? Känns svårt att få jobb nu i coronatider med! Är i vecka 12!

Tänker inte folk igenom sånt här innan de skaffar barn?

Alla ”skaffar” inte barn. En del blir med barn och väljer att inte göra abort. Jag är 100% pro choise men kan inte förstå mentaliteten hos människor som dömer kvinnor som faktiskt inte vill döda sitt ofödda barn.

TACK! Tycker att allt med föräldrarpenningen är så rörigt.

”Döda sitt ofödda barn”
Det är inte ens ett barn än? Att försöka att abortera ett foster i v.38 hade passat in i den beskrivningen. Det är ett EMBRYO

Jag förstår vad du menar och du har såklart rätt rent biologiskt. Men för den som vill ha barn och som vill ha sitt barn är det ens barn känslomässigt från det att stickan visar pluss. Det är det jag menar att man måste respektera. Pro choise ja, men vi ska inte skamma och pådyvla människor att göra abort för att de råkar vara mellan jobb.

Det stavas choice, inte choise

Och? Är väl ej upp till dig att bestämma vad man ”dödar”.

Ett MÄNNISKO-embryo.

Så när det först passerat vecka 38 är det ett barn? Så barn som föds runt vecka 20 är inte barn? Vid abort i vecka 18 ÄR det ett barn. Jag är för kvinnors val att göra abort. Men gör man senare abort så går det inte att komma undan att det är ett barn.

”Du som hade ett arbete innan du blev arbetssökande kan få föräldrapenning som grundas på de inkomster du hade då, det vill säga på sjukpenningnivå. Det gäller under förutsättning att du anmälde dig hos Arbetsförmedlingen första vardagen som du var arbetslös och fortfarande är anmäld.

Om du arbetade 6 månader eller mer innan du blev arbetslös så räcker det om du anmälde dig till Arbetsförmedlingen inom tre månader efter att du blev arbetslös.

Om du inte kan få föräldrapenning utifrån din inkomst får du föräldrapenning med 250 kronor per dag för dagarna på sjukpenningnivå.”

TACK för tydligt svar snälla du! 🙂

Se till att anmäla dig på arbetsförmedlingen på måndag. Kolla sedan med försäkringskassan om du har jobbat tillräckligt länge för att få föräldrapenning på sjukpenningnivå.

Yes! Ska göra det ☺☺ taack!

Du måste hur som helst skriva in dig på arbetsförmedlingen på måndag så du inte får något glapp i SGI:n.

Tror ni att breast implant illness är verkligt? Eftersom det inte är medicinskt bevisat än.
Någon som blivit sjuk av sina implantat?

Ja! Kolla bara på Amanda Lundgren då och nu!

Ja min nära vän har/hade breast implant illness

Bjuda kompis respektive på bröllop ja/nej? Har känt en kompis ca 7 år och vi båda har sambos sen 5 år tillbaka men har ej umgåtts ihop parvis utan bara själva tillsammans med några andra tjejkompisar.
Min kompis gifte sig nyligen och jag var bjuden men inte min sambo med motiveringen att brudparet ej känner honom så bra och att de ej har umgåtts. Jag gick själv på bröllopet utan någon dejt.

Nu undrar jag om ni tycker att det är okej eller nejnejnej om jag inte bjuder kompisens man på mitt bröllop? Jag tänkte först att det är en självklarhet att man bjuder kompisars respektive men efter att ha pratat med min sambo vill han inte bjuda kompisens partner med samma motivering som gjorde att han själv inte blev bjuden på deras bröllop.

Det är helt ok tycker jag, och de om några borde ju förstå varför mannen ej blir bjuden

Det var det konstigaste jag har hört. Har varit på många bröllop i mitt liv, och aldrig varit med om att respektive inte varit bjudna. Oavsett om man känner personen personligen eller ej. Oavsett om man varit ihop i flera år eller ett halv år.

Med det sagt tycker jag INTE att det är konstigt att ni ger dem samma behandlande som ni fick av dem. Enkelt.

Bjud enligt er egen standard tycker jag. Är det en självklarhet för er att bjuda partners, bjud partners. Be the better person istället för att lägga er på deras nivå.

Då vet jag att det är okej. Känner jag henne rätt så kommer hon att reagera på det, men då får jag förklara att det var exakt så hon resonerade själv. Tack så jättemycket för input, uppskattas!

Nä bjöd inte hon din kille så bjud inte hennes, det får hon ta.

Finns det fortfarande någon som tror att jorden är rund?

Alla borde väl veta att allt är tårta.

Nej. Det är nu bevisat att den är kubformad.

Nej skärp dig nu. Alla vet att den är fyrkantig. Det är år 2020 nu.

Har ni upptäckt något hos er partner som ni blivit chockade eller förvånade över? Eller svikna?

Jag upptäckte att min partner var en man när vi skulle sexa första gången.

Trodde du det var en kvinna först???

”Sexa”?

Dessa tre saker uppskattar jag mest:
1. Fötter
2. Kattungar
3. Folköl

Plus 1 på kattungar och folköl.