Öppet Spår

620 kommentarer

Ensamhet!
För drygt två månader sedan flyttade jag till en helt ny stad för mig, pga jobb. Här känner jag inte en kotte förutom de jag träffat ytligt på jobbet (som är äldre och i andra stadier i livet än mig, jag är 23 och nyexaminerad). Jobbet är verkligen perfekt och jag vet inte vad jag skulle kumna tänka mig för annat jobb istället, ett liknande nära hemma är svårt att hitta. Problemet är då att jag känner mig så himla, himla ensam. Även sårbar. Har ingen som kan hjälpa mig med min hund eller handling om jag skulle bli sjuk, ingen att vända mig till om jag behöver hjälp. Jag jobbar, sedan är jag hemma (i tillfällig, förmöblerad lägenhet som inte heller känns optimal eller trivsam). Jag vet att det inte alls gått lång tid sedan jag flyttade hit, men jag vill inte må såhär eller koppla platsen jag bor till negativa känslor. Jag har provanställning till årsskiftet. Om vi förutsätter att jag får tillsvidareanställning efter det, är det värt det? Kommer det bli bättre så jag ska stanna kvar? Eller är det lika bra att hitta jobb hemma och flytta närmare min familj? Menar inte att skriva en bibel men mår inte bra, är nedstämd och längtar tills varje gång jag är ledig och kan åka hem men så måste jag tillbaka och då blir jag dyster igen.
Har någon varit i samma situation? Berätta gärna hur det var för dig. Jag vet att många gått igenom samma sak men ändå känner man sig ensammast i världen.

Har varit med om precis samma. Det är det värsta i världen. För mig blev det bättre när jag började plugga och fick nya vänner. Då började jag trivas. Annars kan man ju flytta någonstans där man redan känner några så blir det lättare.

Bor du I en stor stad? Skaffa en lära känna vänner app och träffa nya människor…

Nej! Följ ditt hjärta. Ett jobb är ett jobb, livet som finns runt omkring än är värt så mycket mer ❤️

SLUTA! Hur festligt är det att vara arbetslös i Coronatider? Snälla, sluta!

Hade du varit min vän hade jag pushat och sagt att du ska försöka hitta annat sammanhang än bara jobbet i den orten för att ge orten en ärlig chans. Ta någon kvällskurs, annonsera ut att du vill ha vänner osv. Jag hade också kommit över en helg och försökt va kompis-wingman.

Men eftersom du är en främling så säger jag bara följ ditt hjärta blablabla ?

Ge allt för att hitta ett sammanhang tills dess att provanställningen går ut. Lyckas du – Grattis! Om inte – då har du i alla fall försökt och din hemstad kommer ta emot dig med öppna armar. Du är ung men livet är för kort för att må piss om det går att ändra på. Kanske kan du hitta ett liknande jobb i en annan stad du trivs bättre i.

Är ungefär i samma situation. Har flyttat till ett annat land, känner inte en enda människa här, förutom min man då. Han är supersocial och har redan skaffat umgänge och jag hatar att känna mig beroende av honom.
Det jag tänker göra är, som kanske kan vara bra för dig med, är att ge det en ärlig chans till årskiftet. Ska gå någon kurs, typ yoga, paddel eller liknande, se om jag kan skapa ett eget socialt liv och går det inte tänker jag inte plåga mig själv. Livet är för kort

Jag känner exakt så. Dock har jag några släktingar i stan och familjen 35 minuter bort, men jag känner mig sjukt ensam och instängd här.
Jag håller på med en sport och träffar folk genom den, men det är inte så att det riktigt verkar gå att komma någon nära, jag är dessutom yngst och de andra är väl ca 15 år äldre utom tränaren som är sex år äldre.
Ibland känns det väldigt hopplöst, men ibland också som att det finns ett ljus nånstans. Men visst är det jävligt jobbigt i perioder…

Jag hade det så med min förstfödda.Ett jäkla duttande med ammningen osv,fanns inga regelbundna rutiner alls. Allt löste sig snabbt när jag insåg att hon var hungrig.Antagligen producera jag inte tillräckligt med mjölk iom att det ammades så ofta plus att jag blev så stressad av skriken.. Slutade amma och gick över till majsvälling. Det blev en helt ny unge.Fullkornsvälling är för kraftigt för de små,majsvälling var mycket bättre.Ha modet att sluta amma! Det är inte alla det funkar för,man ska vara lugn,trygg,utvilad för att mjölken ska rinna till ordentligt.Hoppas det ordnar sig.

Försök aktivera dig så mycket du kan. Du skriver att du inte har någon att vända dig till ifall du behöver hjälp, kanske kan du börja där? Att erbjuda andra hjälp menar jag, med att gå ut med någons hund eller liknande. Bad uppskattar du själv av andra människor, av en potentiell vän? Ofta blir det sån press om man känner att syftet är att just ”träffa vänner” eftersom det också kräver en del av den som ger sig in i vänskapen. Att röra sig ute och visa intresse för andra människor och bjuda på sig själv är ett lättare första steg. När du så börjat prata med någon på kvällskursen, träningen eller vad det kan vara så hitta en anledning att ta telefonnummer eller liknande, t.ex. att du ska skicka en länk till den där bra boken på franska. Eller låna ut en bok. Sen kan du höra om ni ska dra ihop ett gäng och se den där franska filmen på bio. Om det är en kurs i franska alltså. Lägg inte för mycket tid eller energi på de som inte hör av sig tillbaka eller tar evigheter att svara, det är det inte värt, gå vidare till nästa. Kolla upp om du kan få ett testpass på gymmet eller en testlektion på kursen så kan du känna av stämningen innan du skriver upp dig. Använder du hitta vännerappar så var beredd på att många där är ”mycket snack men lite verkstad” och ta det inte personligt när folk är sega eller ställer in, ibland funkar det, ibland inte men se till att hitta ett regelbundet sammanhang med de du träffar där, såsom att börja bowla en gång i veckan, en bokklubb en gång i månaden eller liknande. Fördelen med att aktivera sig är också att du lättare kan dra med andra människor du stöter på, lättare att bjuda med någon till en gemensam hundpromenad än att föreslå en fika med nån du knappt känner. Lycka till, ge det några månader och se hur det går. Ibland är det verkligen supersvåra att få bekanta men då har du iallafall försökt!

Gud vilka bra tips!!

Planera in saker! Åk till din gamla hemstad varannan helg och bjud kompisar/släkt/familj till dig de helger du inte åker hem. Aktivera dig med gruppträning eller annat där man träffar folk. Häng med kollegorna på lunch (om du inte jobbar hemifrån) och lär känna dem även om det inte känns som ni kommer bli ”bästisar”. Rätt som det är kommer ni på något gemensamt intresse och du kan hänga med på något där du träffar andra.

Det ÄR jobbigt att flytta till en ny stad och det tar tid att trivas. Jag skulle ge det ett år om jag var i din sist, känns det likadant då så har du åtminstone fått erfarenhet och får lättare att söka ett annat jobb! Lycka till!

Hitta en sak att göra som en rutin. Typ gå på samma träningspass varje vecka, eller till samma pub för en öl varje vecka. Häng kontinuerligt på samma ställen. Bibblan/gymmet/krogen eller vad dina intressen nu är. Helt plötsligt byter man några ord med någon o veckan efter några ord till och sen är det igång.

Fixa Tinder

Jag skulle faktiskt vilja rekommendera Gofriendly! mycket lättare att träffa folk då de är där av samma anledning som du – de vill träffa nya vänner! om du bor i en mindre stad kan det vara lite svårare, men ge det en chans iallafall annars kanske det finns en fb-grupp för unga i din stad eller så. och sen alla andra tips du fått, aktiviteter och häng på ”samma ställen” kan vara en bra ide. Lyssna inåt och ta hand om dig, inställningen gör mycket också men ha en deadline så du inte ”plågar” dig själv för länge – kör tills årsskiftet typ. lycka till, det löser sig på ett eller annat sätt <3

Skriv vilken stad det är så kanske det finns någon som bor där och också vill hänga ??

Gå en kurs med hunden kanske? Då kan du träffa andra hundmänniskor,bli promenadkompisar osv. Och träffar lanske också någon som kan hjälpa dug med hunden om du blir sjuk.

Prova go friendly! Appen!
Jag har fått två nya vänner på kort tid

Hej!

Ett sent svar, fran en dator som ar engelskt programerad – men jag hoppas att du laser detta.
Jag flyttade for manga ar sedan och det ar det basta jag gjort i mitt liv. Jag flytta till en plats jag alskade, men utan nagon eller nagra jag kande. Fran sverige till england. En dag fick jag nog och gick upp och fragade en aldre man jag jobbade med om vi kunde bli vanner. Jag var BRUTALT arlig med nagon jag inte kande alls. Sa som det var, jag kanner ingen och jag behover en kompis.
Han var gay (vilket inte alls spelar roll forutom nar jag beskriver hur olika vi ar), bodde hemma, var 20 ar aldre an mig, hade aldrig rest och HATADE de flesta manniskor. Men han var en person och jag behovde nagon. Han uppskattade min arlighet – och idag ar vi basta vanner.

Ibland maste man vara lite modig och bara beratta for folk att man behover folk. Det kanske gar at helvete, det kanske ar fel person du anfortror dig at – allt kan ga fel. MEN allt kan ga ratt. Kom ihag att vi alla har vara saker som vi verkligen kampar med och om du visar dig sarbar sa kommer de allra flesta att kanna igen sig i den sarbarheten pa ett eller annat satt.

Lycka till!

Ett till sent svar! Jag gjorde samma grej, flyttade från en småstad till en storstad själv. Trivdes okej i början men kände mig alltid alltid ensam. Längtade så mycket hem, efter min familj och mitt tjejgäng hemma. Jag flyttade 6h hemifrån och fick tipset att kanske flytta till en större stad lite närmare hemma, sagt och gjort! Efter två år insåg jag att jag var tvungen att ha närmare hem och det är det bästa beslutet jag tagit. Insåg hur värdefullt det är att bo nära de man älskar och bryr sig om. Nu vet inte var du bor och om det är möjligt för dig att göra så. Så tänker ge lite tips – GoFriendly appen är superbra! Träffa nya personer AKTIVT. För att skapa nära relationer behöver man träffas ofta och mycket. Prata om att du känner dig ensam, många känner likadant. Testa en ny träningsform, gå med i en bokklubb, våga vara framåt och öppen! Det är jättesvårt men tillslut lossnar det bara. Ge det lite tid, annars flytta hemåt tycker jag <3

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Har någon läst om Abbas rezai fallet 🙁
Stackars kille.
?
Såg dokumentären .. så hemsk

Japp, läst förundersökningsprotokollet. Det är inget man ska göra om man är känslig

Var kan man se dokumentären?

Viaplay, svenska fall.

Barbarer!

Vad handlar det om?

Ett par som föll för varandra. Tjejens familj (afghaner med stark hederskultur) lovade att de skulle acceptera honom som sin svärson om han kom förbi och bad om att få gifta sig med henne. Stackars kille var överlycklig och åkte helt ovetande om sitt öde dit.

Slutade med att hela familjen mördade honom; mamman hällde först kokande olja över honom, sedan slogs och knivhöggs han till döds.

Lillebrodern i familjen, som på tidspunkten var under 21(?) fick ta på sig mordet.

Föräldrarna blev ju dock dömda i hovrätten och fick 10 års fängelse och utvisning.

Han va 17 därav det låga straffet.
Jag jobbar själv inom socialtjänsten och blev helt jävla mörkrädd för socialtjänstens agerande i det här. Att man släppte hem paret dit. Att flickan trodde på sina föräldrars löften är ju inte så märkligt men professionella borde veta bättre än såhär.
Dessutom omhändertog de inte flickan efter mordet utan föräldrarna kunde gifta bort henne till en kusin. Hon va 16.

Det finns en P3 dokumentär om det här. Så jävla fruktansvärt

Jag fick mitt första barn för 5 veckor sen och är chockad över hur tufft det är. ”Bebisbubblan” har varit allt annat än mysig för mig! Min bebis verkar otroligt missnöjd, hon skriker nästan hela tiden när hon inte sover/äter och är i princip bara nöjd vid bröstet. Sover endast vid mitt bröst på natten (omöjligt att vända henne till ryggläge, då vaknar hon och skriker, så jag har gett upp det). Bär henne konstant med undantag för korta stunder när pappan kunnat avlasta (innan hon vill till mig igen…). Jag kan inte lägga ifrån mig henne 2 minuter innan hon skriker. Jag förstår att hon behöver närhet och jag ger henne det, men det är ändå uttröttande att hon är så missnöjd. Inte ens efter amning i flera timmar är hon nöjd. BVC säger att hon skriker pga magknip, så jag ger diverse droppar och massage men vet inte om jag tycker att det hjälper. Det känns som att alla andra har nöjda bebisar som de kan ha i vagnen, gå på stan med och gulla med medan jag bara står och svettas och har huvudvärk för att jag försöker trösta eller parera skrik. Vågar mig inte ens ut längre för att jag vet att hon kommer skrika, orkar inte träffa nära och kära. Igenkänning någon? Några råd/erfarenheter som kan hjälpa mig? Börjar bli desperat, tappat all ork och glädje och det känns hemskt.

Hej, trebarnsmamma här! Mitt bästa tips: lyssna/läs inte så mkt av vad andra säger pga det är ofta en förskönad bild av verkligheten och framförallt: HÅLL UT! Den första bebistiden är tuff och extra tuff om man har en lite mer krävande bebis, men det kommer att gå över och allt det där fina mysiga som du kanske saknar just nu kommer att komma så fort hon blivit lite större. Om du har möjlighet att få hjälp av familj (eller parter) se till att sova så mycket du kan när hon inte är med dig så att du orkar. Ge dig själv pauser och var snäll mot dig själv. Det du känner är helt normalt och tillståndet du beskriver är helt normalt också, men det är bara tillfälligt. Stort grattis till din bebis ❤️

❤️❤️❤️

Du är iaf inte ensam. Det finns många nyfödda som är som ditt barn.
Att ditt barn skriker betyder inte att du gör något fel. Det är stressande för dig, men om du är nära och gör vad du kan så räcker det.
De första tre-fyra månaderna kan vara riktigt tunga, men det kommer att vända. Vet att det inte är mycket till tröst när man står mitt i det, men ändå bra att veta att om några veckor kommer det att kännas bättre.

Var inte rädd för att lämna barnet med pappan och gå ut på en egen promenad en gång om dagen. Du behöver det för att bevara din egen hälsa.

Känner igen mig i det du skriver! Min son skrek redan på BB fram till 6 månader och var ALDRIG tillfreds. Vi provade allt från mjölkfritt, ändra kosten, magdroppar, pysventiler etc. Blev oxå otroligt isolerad till slut och kunde inte ens gå en promenad på 100m och hämta posten. Bar och konkade dygnets alla timmar men även då var han missnöjd! Kände mig otroligt misslyckad och lite ”snuvad på konceptet.” Speciellt när ”alla andra” kunde hänga på stan i flera timmar med sina små, gå långpromenader osv. Det fanns liksom inte i vår värld öht. Har egentligen inget vettigt att svara förutom att jag vet PRECIS vad du går igenom. Och det kommer att lätta och det kommer att bli bättre! ❤️ Men man tror inte det när man är mitt i det. Styrkekramar till dej!

Låter jättejobbigt 🙁 Har inget bättre tips än att försöka härda ut och tänka att det kommer bli bättre för det blir det.

Det blir bättre, jag lovar, håll ut! Har tyvärr inget råd, men jag har varit i samma situation och det blir bättre med tiden, men det är fruktansvärt medan det håller på, jag känner verkligen med dig. ❤

Menar inte att låta som en besserwisser. Vi hade ett enkelt case av magknip, som gick över när vi slapp de oljebaserade d dropparna och körde vattenbaserade istället. Stooort grattis, och som de andra säger ut och gå, med bebis hos pappa om du kan ❤❤❤

Jag har inga bra råd, men vill bara skriva att jag känner igen mig till 100%. Var i samma sits för 10 år sedan. Jag önskar att jag inte hade känt att jag borde/måste gå på barnvagnspromenader med andra mammor (med superdupernöjda barn) etc. Det ledde endast till stress. Det är helt ok att skippa allt sådant och stanna hemma.

Du beskriver min första tid. Idag är min bebis 10 månader. Bebisen skrek, och jag var deppig….Tillslut fick jag ångest bara bebisen började skrika, för jag visste inte om det skulle hålla på 5 minuter, 50 minuter eller 5 timmar. Jag kände mig också snuvad på nåt jag förvisso trodde skulle va tufft, men inte sååå tufft.

Mina råd: prata med barnmorska på BVC!! Berätta hur du mår. Det finns hjälp och stöd att få där. Erbjuder de kontakt med sina bvc-psykologer så ta den möjligheten!!
Om du inte redan gör det: bär barnet i sjal/bärsele så att du i bästa fall kan göra något annat emellanåt.
Be bvc kolla tungbandet. är det för kort kan det påverka amningen =ge mer magknip.
Akupunktur kan hjälpa bebisar med kolik. Fråga om det med.

Ta stöd från partner, familj, vänner. Berätta hur det känns. Det är många som minns bebistiden som tuff, av olika skäl.

Det kommer komma en annan tid då det känns och är lättare, även om det är qvårt att se nu när du är mitt i det!
<3 <3 <3

Har inget råd men känner igen mig. Min var typ exakt likadan förutom att han nöjde sig med att sova bredvid men överlag missnöjd pga magknip första 2-3 mån. Du är inte ensam om det och som flera skriver: håll ut för det blir bättre förr eller senare ❤️ Och våga prata med andra om hur du känner samt ta hjälp av partner/anhöriga/vänner för att få lite avlastning.

Pröva att lägga ner henne när hon sover på din använda tröja. Annars är bärsele en räddare i nöden. Och det blir lättare!!!

Ta verkligen till dig och läs på om high needed baby (hnb)! Jag har en 3 åring nu som var precis som din bebis som liten. Också mitt första barn och fattade inte vad som var ”fel”. Men dom bebisarna är inprnicp aldrig nöjda, hatar vagn, bil och kan inte roa sig själv. Skit tufft med hnb men det har räddat mig att inse att det inte är fel på mig som förälder utan ett personlighetsdrag. Och så får man läsa om andra som går igenom samma sak när man känner sig ensammast i världen. ?

Så var det med min första också, ser att många skrivit det men vill bara understryka att du inte är ensam om det, och att det blir bättre. Håll ut, känn ingen press att ”det ska vara mysigt” för faktum är att det sällan är det, men om några år kommer du minnas hur jobbigt det var, med massor av kärlek.

Absolut igenkänning! Kolla upp begreppet High need baby! Finns mycket att läsa om detta också på bl.a. insta kontot ”vilda barn”. Och håll ut, det blir bättre!

Vilda barn är sååå bra!

Men jaa high need baby – 100% igenkänning allt stämmer ju in!! Och jag son trodde alla hade det såhär jobbigt haha ?

Jag känner igen mig. Hade planerat för en mysig bebisbubbla, pappan var hemma i en månad och vi skulle bara mysa men vår dotter bara skrek, framförallt på nätterna. Försökte allt och vädjade om hjälp på bvc. Vi menade att det inte kan vara så att hon ska skrika så mycket. Till slut gav bvc med sig och sa att vi kunde prova att ge henne ersättning varvat med bröstmjölk. Poff! Så var skrikfesten över. Det visade sig att min mjölk inte räckte till så hon hade varit konstant hungrig, stackarn. Hur skulle vi som nyblivna föräldrar kunna veta? Så ett tips är att prova det. Annars är det även som andra har skrivit, en del bebisar vill ha mycket närhet men ni kommer märka att bebisar har olika faser och vips kommer ni ha glömt bort hur mycket hon skrek i början. Vad du än gör: jämför dig inte med den rosaskimrande ”verkligheten” på sociala medier för den existerar inte. Lycka till och grattis till bebisen! ?

Sorry men sämsta rådet ever om man vill sabba en amning…

Amning är inte allt! Finns även annat som är viktigt, som att kunna mätta bebisen och få ro att andas innan man får psykbryt!

Nja… eller inte om barnet är hungrigt. Jag slutade amma helt då min mjölk inte räckte till. Sluta med amningsmaffian snälla.. det funkar inte för alla. En nöjd och mätt bebis är viktigare.

Skulle jag ha låtit henne svälta ihjäl istället?

Nej, mitt tips är att ge ersättning och sluta amma! Om bebis blir nöjd och mätt kan hen bli mer nöjd. Då orkar mamman mer och det är det bästa för alla!

Akupuktur testa det. Funkar på kolik

För mig var bebisbubblan mest skräck och ångest över det mesta, de är ju så små och hjälplösa och det är ett stort ansvar man får, mer eller mindre över en natt (så klart har man ansvar även i magen men då är ändå mycket utom den egna kontrollen).

Jag har nog uppfattat att bebisbubblan är just det, skräckblandad förtjusning. Det bästa och det värsta samtidigt. Och man tappar liksom koll på vad som är upp och ner, fram och bak för en period. Allt kretsar kring bebisen och att den ska ha det bra. Och man är rädd för att missa något viktigt. Att den inte får tillräckligt med mat. Att den har ont i magen. Och så vidare, och så vidare.

Men utan att du märker det, kommer du ut ur bubblan och det blir mer rutin på allt. Bebisen kommer inte att ha lika ont i magen och upptäcka att det finns en värld bortom dig ? jag säger som tidigare kommentarer, håll ut! Mitt vad det är, är barnen förbubertala – tidvis – monster och då minns man hur lätt det ändå var när de var små och mamma och pappa var deras idoler. Men just bebisbubblan längtar jag inte tillbaka till.

Du är inte ensam om det här, jag lovar!
Problemet är att ingen pratar öppet om det här för man tror att man är gnällig, ensam, otacksam, dålig förälder osv.

Det bästa du kan göra är att be om hjälp.

Det blir bättre längre fram men vet du, man ska mer än överleva.

Jag hade sk drömbebisar( förutom ett kolikbarn)…..jag tyckte det var jobbigt ändå, hela bebistiden var jobbig.
Mest för att jag kände mig så dålig som inte kunde tolka mina barns signaler, jag ville vara perfekt och blev så besviken när jag inte levde upp till mina egna förväntningar av mammalivet.
Och nu 20 år senare så berättar i princip alla väninnor samma saker och samma känslor.
Vi pratar förlamande trötthet, såriga bröstvårtor och tålamod som var far away!!

Synd att vi aldrig pratade om det då…
Stor kram

Försök ’överleva’ en dag i taget. Det vänder, säg att det är jobbigt 6 mån och det är mycket mindre tid än du tror just nu. Det vänder!!!

En dag i taget. Vissa stunder tar man en minut eller 30 sekunder idag. När jag hade bebis hade vi överenskommelse:
1. Jag tog hand om bebis. Min man tog hand om mig + hushåll
2. Min man tog minst två 1 h promenader/dag så att jag fick vila/sova/duscha.

Som förälder tror man att alla faser är för alltid men sen säger det poff så är den jobbiga tiden borta (sen kommer det alltid jobbigare och lättare perioder).

Sen dom här ”hurtiga”
Barnvagnsmammorna ni ser – jag var en av dem. Min unge var BARA nöjd i vagnen och när det var matdags. Låter kanske lyxigt o h mysigt men när man är inne på mil 2 och bara vill sitta ner i 3 minuter så är det inte så glassigt – lovar. Alla föräldrar har sitt eget privata helvete.

Åh, och den där ”vila när beeebisen sover”! Och man bara, min bebis sover ENDAST i rörelse, dvs någon (jag) måste rulla vagnen, ej skumpa den, ej över trösklar, promenera! Mvh en till ”hurtig” vagnmamma

Amen!
Dottern sov när vagnen rullade. Punkt. Stannade vagnen för att gå över vägen Hej hej! Hon sov också i bilen när den rullade, stannade så vaknade hon och var ledsen. Minns en gång när vi skulle åka långt. Jag blev tokkissnödig. Mannen fick sakta ner farten så jag hoppade ur bilen innan den stod still sen fick jag fortsätta köra på parkeringen…
Hon sov också bara i en för liten fleaceoverall, minns en kollega som ursäktade sig och sa att man ska inte lägga i hur andra gör men det var 25 grader varmt och vi la dottern i en overall, vi vet svarade jag med hon sover inte annars… Tog 9 månader innan vi kunde söva henne i annat än vagn eller sjal.

Du är inte ensam. Jag hade exakt som du. Jag kunde inte ens gå på toaletten utan henne på bröstet. Håll ut! Det här kommer inte vara för alltid. Min dotter var extremt tuttig och var det jääääättelänge (det behöver nödvändigtvis inte vara så för dig också), men idag är hon en självsäker 1åring som älskar att flörta med främlingar.

Tips är att du har en bra amningkudde och bra tv att titta på (en stund iallafall) , så slipper man fokusera på att man känner sig fastlåst.

Testa bärsjal! Så skönt att kunna använda båda händerna. Kan kännas konstigt i början men är så värt. Följ sjala.nu på Instagram för tips.
Testa även att lägga barnet i ett lite mer upprätt läge. Typ babyskydd en stund på dagen.
Lycka till!

Har varit med om samma, det vände efter 3 mån. Håll ut! ? Ta hjälp att bära och byts av, avlasta varandra så ofta ni kan och försök vila emellanåt. Det är inte farligt för barnet att skrika men det gör så ont att känna den totala maktlösheten i stunden när det inte går över vad man än gör. Man vaggar och vaggar dygnet runt men till slut vänder det.
Känner mig också snuvad på den där första tiden, man ville slå alla i ansiktet som sa ”njuuut” till en. Men sedan träffar man ibland någon som varit i samma sits och kan mötas i att man fick en himla massa tålamod på köper. Allt som andra föräldrar gnäller över längre fram kommer ni rycka på axlarna över för inget kommer vara lika tungt som den där (i större perspektiv) korta första tiden och då har ni kommit ur den.

Gå med i hnb gruppen på facebook ❤️ (high need babies – plusbarn)

Hnb & plusbarn heter den!

Mitt första o bästa tips är att verkligen försöka strunta i alla andra, fast det är otroligt svårt.

Mitt andra tips är att hela tiden bära i sele eller sjal. Alltså i stort sett hela tiden om du inte sitter/ligger o ammar. Dom brukar skrika lite i början men sen vänja sig. Mitt andra o tredje barn bar jag runt på nästan konstant i flera månader, haha.

Jag tycker också att nätterna blir bättre om man samsover o liggammar. Dom ammar mkt då men känns som det blivit mer sömn eftersom man kan amma o sova samtidigt.

En annan viktig grej är att försöka acceptera att det kommer var jobbigt ett långt tag, kan vara väldigt svårt att acceptera men livet känns lättare då tycker jag. Speciellt första barnet är ju så stor omställning. Sen går månaderna o successivt blir det mindre jobbigt o tillslut har man glömt hur kämpigt det var:)

Jag har det likadant fast med tvillingar… det kan kanske glädja dig lite 😛 men nu är de snart 8v på och det blir faktiskt lite lite bättre för varje dag! Hang in there. Sluta jämföra dig med det du ser på sociala medier, det gömmer sig skrik bakom de bilderna också. Och använd bärsjal/bärsele, räddar mina dagar.

Kolla så det inte är tungbandet som är för kort. Har en vän som har en bebis som skrek i 3 månader. Sen kom det fram att den hade för kort tungband och den hade varit hungrig i 3 månader.

Åh, känner så väl igen mig! Du är verkligen inte ensam ❤️ Här kommer ett par överlevnadsstrategier som vi använde för våra ”high need” bebisar:

1. Klippa tungbandet!!!
Om din bebis ammar utan att bli nöjd och hon har ont i magen så kan det vara tungbandet som är för kort. Då blir amningen ineffektiv och bebisen sväljer luft eller kan få tyst reflux som gör ont. Gå med i stödgruppen för kort tungband på facebook och få hjälp vidare av dem (BVC kan hjälpa, men de är ofta dåliga på att diagnosticera tungband och kan istället felaktigt påstå att du har för lite mat)! Ett minimalt snitt under tungan av en specialistläkare kan förändra livet på en sekund.

2. Amningsgrupper.
Amningshjälpen på facebook kan ge stöd och amningsbloggar som t.ex. babybaby.se har massor av info och tips för oroliga bebisar.

3. Bärsele/sjal & pilatesboll
Att sitta med bebisen i sele/sjal, med napp och skumpa lugnt på en pilatesboll är ett hett tips. Är de fortfarande oroliga så kan man sätta på något som brusar, t.ex. luftavfuktare, köksfläkten eller ”white noise” på spotify.
Din man kan också bära! Min man gick promenad med bärsele i vår närmsta skogsdunge så jag fick vila, våra barn somnade av att kolla på träd 🙂

4. ”The Hold”
Ett sätt att hålla bebisen. Lugnar i någon minut bara, men ibland är det allt som krävs för att inte bli galen. Finns instruktionsfilm på youtube!

5. Bebispodden
När bebisen blir lite, lite större så har Sveriges Radio en podd som heter Bebispodden – superbra underhållning för krävande bebisar.

Slutligen, som många har skrivit – det blir enklare med tiden. Du är fortfarande i den jobbigaste fasen. Vissa bebisar är mer ”high need”, men ger otroligt mycket tillbaka sen. Håll ut!!! ❤️

Hade kunnat vara jag som skrev texten, är i exakt samma situation, min bebis blir 4 v idag. Försöker hålla ut och uppskatta bebis när hon är lugn ❤️

Min brorsdotter skrek som besatt.Som om hon hade ont,det var hemskt att höra.
Min svägerska fick rådet från BVC att utesluta mjölk i sin kost då hon ammar.
Tösen slutade skrika så mycket efter det.

Något att testa.
❤️

https://sagogrynet.wordpress.com/2013/03/08/nojda-barn/

den här artikeln hjälpte mig igenom första bebis tiden. Efter 2,5-3 mån blir det enklare.

TACK för alla svar ❤️ Har legat i natten och läst och känt mig tusen ggr mindre ensam. Jag har bärsjal som några av er tipsat om och den gillar hon tack och lov. Och hon sover ändå helt okej om nätterna så länge hon får liggamma och sova nära mig – vilket väl är tur (även om jag vet att barnet ”ska” sova i egen säng för att minska risken för PSD). Men, om hon mår bra och sover några timmar så tänker jag ta de vägar jag kan… Så bärsjal och liggamning räddar mig just nu. Jag ska läsa igenom alla kommentarer igen och undersöka era tips och råd. Tänk att ni tagit er tid att hjälpa en helt främmande, vilsen mamma på internet att må lite bättre, fint av er alla!

Jag svarar dagen därpå men du kanske ser det ändå. Säger som många andra, sök information om High need baby. En sak som fungerade ganska bra med mitt skrikmonster under helamning var att undvika mjölkprotein, ägg, lök och starka kryddor. Han hade en superkänslig mage… han somnade dock i bilen på kvällen och sen kunde man bära in honom i sängen fortfarande sovandes och få några timmars sömn. Han VÄGRADE flaska, trots att vi försökte och tog inte napp heller. Jag var hans napp. Han blev bättre efter 3-4 månader då han fick börja med gröt och blev nog mättare.
Alla barn är så olika, mitt andra barn kunde man inte göra detsamma med men henne flaskmatade jag sen pga återkommande mjölkstockning och hon var så mycket gladare än storebror.

Har fått två barn efter dem också, varav en sondades i början och sen varvade med flaska och amning. Den yngsta hemsk mjölkproteinallergi och fick specialersättning från sjukhuset.

Jag känner igen mig i allt du skriver. Min son började skrika redan på BB. Till och med barnmorskorna reagerade. Efter en traumatisk förlossning var det ännu en chock att få en ”sån” bebis. Han gick inte ens att lägga ner på BB utan fick ligga på mitt bröst dygnet runt. Han skrek så det lät som han skulle dö.

Jag var inte i någon lycklig bebisbubbla som mina vänner och syskon varit. Jag kunde inte ens tänka. Han sov aldrig. Då fort han somnade vaknade han igen och fortsatte skrika. Värst var när alla skulle ge råd. ”Sov när bebis sover” När fan då!?.. Sömnbrist med en skrikande bebis 6-10 timmar om dagen. ”Åk en runda med bilen så sover han” Nej.. han sov varken i bilen eller i vagnen.

BVC var i chock och inte förrän efter 2 månader kontanterades det att han hade kolik. Det kändes ändå bättre. För då fanns det en anledning och ett ljus i tunneln. Det var lättare att ge honom kärlek. För då visste jag vad som var fel och vad jag kunde göra för att hjälpa honom. Däremot hjälpte inte dropparna eller massagen. Men kände ändå en lättnad om att det snart var över.

När han var runt 2,5 månad ebbade skriken ut. Det var inte lika långa perioder per dag. Inte lika ofta. Vid 3,5 månader hade det slutat. Idag är en en jätteglad kille, full av energi och charmar alla han träffar. Jag älskar honom så.

Men minns fortfarande skriken. Det sitter långt inne och svetten rinner fortfarande av stress när jag tänker på det. Jag minns också hur ensam och isolerad jag kände mig. Var inte lönt att bjuda hem någon. Vi kunde ändå inte prata för att han skrek så högt. Jag kunde inte ens prata i telefon med min mamma för att få stöd. Jag kunde definitivt inte dra ut på stan och fika. Och jag hatade alla som skulle lägga sig i och trodde sig ha alla svar när de själva hade änglar till barn.

Jag säger bara. Håll ut. Det blir bättre.

Det du skriver hade kunnat vara jag på pricken för fem år sedan. Min bäbis ville bara ligga vid bröstet konstant. Jag satt upp i soffan och sov på nätterna så hon kunde äta hela tiden. Det är skitjobbigt och knäckande. Jag önskar att jag hade något supertips men tyvärr. Det enda jag kan säga med säkerhet är att det kommer gå över. Jag lovar! Jag försökte göra det bästa av situationen och sträcksåg serier medan jag satt fast i soffan, åt precis vad jag var sugen på och sov ofta under amningen. Jag pallade upp med täcken och kuddar så bäbisen låg säkert vid bröstet så det inte fanns någon risk att tappa henne om jag somnade. När hon var ett par veckor började vi med babysitter vilket fungerade jättebra för oss. Jag placerade henne framför mig och gungade sittern med foten. På så sätt kunde jag även laga lite enklare mat osv med henne i sittern på golvet och jag gungade samtidigt. Det blev även bättre när vi bytte de oljebaserade d-dropparna BVC gett oss och gav henne vattenbaserade.

Jag känner igen mig. Båda mina barn har varit närhetskrävande i början. Med första barnet vågade jag mig knappt ut för jag visste aldrig när han skulle börja gråta. Jag vill bara säga att det kommer gå över och det kommer bli bättre! Håll ut!

Ni ”aldre” (25+ med jobb, sambo och hobbys/träning) som festar ofta, vad är det som lockar? Jag kunde inte ens som 17-åring pallra mig iväg på fest. Har festat 3 gånger i mitt liv (är 27).
Idag känner jag ingen över 25 som festar men jag vet att ni finns.
Jag frågar utan minsta dömande: vad är det som är så kul med att sminka sig, fixa håret, klä sig i små kläder, tvinga på sog köackar, gå ut vid 21.00, hoppa, skrola och dricka till 03.00, komma hem, fyllekäka, somna med smink på och vakna upp bakfull? Eller har jag missförstått hur festandet går till?
Förklara gärna? Kunde som sagt inte ens som tonåring se det roliga. Kollade hellre på film med en påse chips med lillsyrran.

Festar inte längre men vid 17 års ålder tyckte jag det var roligt att träffa folk som jag inte träffat om jag var hemma och åt chips. Hände alltid lite roliga saker som man kunde prata om veckan efter också. Det var skitkul faktiskt, sminka sig och förfesta med tjejkompisarna och sen ut o träffa folk!

Haha, förstår att det måste ha varit kul på något sätt men bad är det som är kul? Att vara full? Vill verkligen förstå, sen kan jag dö lycklig.

Man gör det för att de är kul och om du inte tycker de är kul så kommer du ju ändå aldrig förstå.

Skulle nog säga att stämningen, förväntan, musik och berusning var härligt. Inte att bli asfull det hörde nog snarare till högstadietiden utan mer kontrollerat salongsberusad, glad och peppad på kvällen. Det var tider det?

Förstår nog lite bättre nu, salongberusad är kul! Synd att man är nykterist haha!

Men som jag skrev, det var/är roligt att träffa och prata med människor man inte hade träffat annars. Man träffade alltid någon rolig jävel som lyfte kvällen, sen hände det alltid något roligt som man kunde prata om i efterhand. Sen blev väl allt lite roligare i och med att man var lullig/full, man blir ju mer fnissig då.

Nu blir jag jobbig men: är det lika kul med hemmafest? Låter roligare 🙂

Hemmafest känns väldigt mycket gymnasiet innan man fyllt 20 + typ nyårsfest/födelsedagsfest/liknande. Men de är ju också roliga. /Annan anonym

Nää, hemmafest är vuxet också haha. Det är bäst!

Kanske beror på umgänge då 🙂 Jag gick ut varje helg efter jag fyllt 20 och hade inga hemmafester att gå till så ofta i mitt umgänge eftersom alla drog på studentfest/klubb/bar.

Ja det gjorde jag som yngre, när man fick börja gå ut. Men tycker hemmafester med några kompisar är mysigare och roligare än att gå ut på klubb.

Hemmafester är inte så roliga för stackarna som bor runtomkring. Ursäkta om jag är en party pooper.

Vi hade/har aldrig röjarfester med för hög musik, men annars förstår jag dig..

Ja, det är kul att va full!

.

Och förfesten var alltid roligast?

Jag är 30+ och kan festa utan att ha för små kläder, utan att ha klackar och massa kladdigt foundation klet i huvudet. Jag behöver heller inte dricka och absolut inte så jag blir bakis.
Jag väljer ibland att inte festa alls utan stannar hemma.
Alla är olika, att vissa festar si eller så kan ju kvitta. Festa du som du vill eller så festa inte.
Finns inget rätt eller fel.

Tycker absolut inte att det är fel. Har bara aldrig förstått vad det innebär att ”festa”. Det jag radade upp hör väl till? Hur festar du? Dansar och sånt?

Jag dansar gärna ?? Är det min typ av musik så kan jag inte vara still ?
Det du radade upp hör till men kanske (min åsikt) mer för den omogna yngre människan.
Också kan jag ibland bara sitta med mina vänner på något ställe, skön musik, prata ikapp och titta på folk. Och ofta träffar man nya människor som man inte skulle träffat annars. Faktiskt så är folk mer öppna på uteställen och man vågar prata mer med okända.

Låter väldigt logiskt 🙂 Vi människor behöver socialicera oss men vi svenskar är så himla osociala i vardagen. Låter som att folk verkligen släpper loss ute på dansgolvet.

Titta på folk. Fy fasen vad gött det är. Finns det nåt bättre än en lördag eftermiddag med en bästa kompis, öl och sen bara sitta o kolla på folk. Gud vad min hjärna vilar då.

Jag är äldre (30+), dock utan sambo, som festar ofta (eller gjorde i alla fall tills i våras). Till att börja med festar jag inte i små kläder eller klackar. Jeans och fräsch t-shirt är min festuniform. Sminka sig går på en kvart. Det som är kul är att träffa kompisar, träffa okända som man lär känna genom att ta del av deras livsöden, lyssna på bra musik på hög ljudnivå, dansa och skita i allt vad jobb och ansvar heter för en stund (är en så kallad karriärskvinna). Visst kan jag så här på ålderns höst (skojar) tycka att bakfyllan är jobbig men det är ofta värt det samt otroligt kravlöst.

Det låter som att du är en introvert, dvs. hämtar din energi från andra ställen än stora sociala sammanhang. Jag älskade att festa när jag var yngre, kunde längta hela dagen i plugget (universitet) till att få komma hem och göra mig mig ordning med musik i bakgrunden, känna sig snygg och känna pirret inför kvällen, förfesta med kompisar, gå in i nattklubbsvärlden med så spännande människor, umgänge och händelser, känna berusning, dansa like there’s no tomorrow, känna sig hög på livet, vakna dagen efter med massa bra historier från natten och sen sitta bakis på nåt fik med sina kompisar och diskutera varenda detalj och kille. Svårslaget! Sen växer man ju ifrån det så småningom men väldigt roligt så länge det varar. Som sagt, kanske inte nåt för nån som är introvert.

Ståmmer att jag är introvert! Kul at tg du har så månfa minnen att dela med dig av på ålderns höst 🙂

En av sakerna under denna jävla pandemi som jag saknar otroligt mycket är just att ut och dansa. Fan vad jag saknar att dansa. Jag har haft ett par lugna år bakom mig men nu när jag var redo för nattliv så kom Corona och tog den glädjen ifrån mig. Jag är 32 år och festade flera gånger i veckan i åldern 16-26 typ. Jag älskar att bli full, när mina vänner är fulla och vi är odödliga. Älskar inte dagen efter lika mycket därav festar inte lika ofta.

Det som är roligt är att träffa människor som alla är inställda på att man ska ha jäkligt roligt tillsammans.
Just alkoholen hjälper ju till med detta, eftersom den får människor att slappna av och bli mer frispråkiga och ohämmade. Vilket ofta leder till väldigt mycket skratt, roliga samtal och ibland roliga och spontana upptåg.
För mig är fest ett mer ohämmat och glatt sätt att umgås på, jämfört med annat vardagsumgänge. Vilket jag tycker kan vara väldigt roligt.

Men jag är 30 nu och tyvärr verkar det vara så att det där ohämmade och glada minskar med åldern, även på fest. Många förlorar sitt barnasinne och blir ganska stela och tråkiga även på fest.

Är det något jag saknar så är det att ha sådär förbaskat roligt som man kunde ha när man var 23 och festade med vännerna.
Nu är alla bara trötta och tråkigt vuxna ?

(Innan någon går i taket nu så ja, man kan ha roligt också utan alkohol. Nej jag syftar inte på att det roliga är att supa sig dyngrak och ligga och kräkas i en rabatt någonstans osv)

De som festar mest när tillfälle ges är definitivt småbarnsföräldrar som har fått barnvakt över natten! ?

32 år med sambo, hund, bra jobb, mycket träning osv men ÄLSKAR att festa. Typ pirrade i mig när jag läste ”sminka sig, fixa håret, klä sig i små kläder, gå ut vid 21, dricka till 03” men fyllekäkar inte, somnar aldrig med smink eller vaknar upp bakfull (okej lite men inget som inte går över efter en rask promenad med take away-kaffe). Vaknar alltid upp asglad efter en kväll ute med mina kompisar. Man har fått dansa, alla har varit glada och snygga, någon kanske fått ragg och har massa roligt skvaller. Eller så har man träffat någon gammal kompis man inte sett på länge och reconnectar och tar en kaffe ihop senare i veckan. Finns såå mycket roligt som kan hända under en utekväll! Iih längtar redan till nästa 🙂 kunde få bakfylleångest när jag var yngre, men nu har jag lärt mig hur mycket jag kan dricka + vaknar alltid upp med min kille så ingen ångest över något ons eller fyllesms osv.

Obs älskar även hemmakvällar! Går kanske ut 2 ggr i månaden och hade nog inte pallat mer än så. Lär ju bli 2 ggr om året snart (vi blir ju inte yngre direkt) så försöker passa på när tillfälle ges ?

Håller med om allt! Längtarrrr till man får sminka sig, prova kläder, dricka vin inne i badrummet och ha rolig musik, dra in och dansa loss och ha kul med sina kompisar. Det behöver inte vara så ofta men ett par gånger om året iallafall.

Det var kul så länge det fanns en chans att man just den kvällen skulle träffa en partner, det var det som gjorde allt så spännande och magiskt ?‍♀️ Nu ser jag inte heller nån större vits med att festa…

Så såg jag det! Eller, det lockade aödrig men om jag inte träffat min sambo redan dagen jag fyllde 17 då hade jag kanske varit mer öppen för fest.

Är 30 år. Skulle säga att jag och sambon festar relativt ofta. Typ varannan helg, ibland mer och i perioder mer sällan. Vi går dock aldrig ut, med få undantag. Utan bjuder över vänner, käkar, dricker, spelar musik, snackar, spelar spel, mm. Ibland kommer vänners vänner över eller så åker man till någon annan som har fest… och man har gött häng liksom… lägger oss typ vid 4 på morgonen och har bra fyllesex, haha!

Kör dock alltid 90% av gångerna osminkat och ofixat pga vem fan orkar.

För oss är det väl socialt. Super ju inte skallen av oss varje gång direkt. Att gå ut på krogen har vi dock ”växt ifrån”

Får jag komma?????

Du är välkommen! ?

Åh underbart. Så var mitt liv innan vännerna skaffade barn.. ? (Jobbar på att skaffa nya men det tar ju ett tag).

Förstår. Tufft det där med att hitta nya att hänga med. Jobbar på en liten ICA Nära butik i området där jag bor. Så alltid samma kunder som man i princip lär känna efter ett tag… Har på så sätt hittat massa nya bekantskaper att hänga med. Lär känna dom som kunder, snackar och sen bjuder in dom på trevligheter eller annat kul!

Åker bl a och kollar hockey nån dag i veckan (när det är säsong och inte corona) med en skitrolig man i 50 års åldern, som var en kund som visade sig ha samma hockeyintresse som oss.

Gäller att bara slänga sig ut där bland folk. Träffar man en människa som är trevlig, fråga om hen vill hänga! ?

Låter underbart!

Lät ju galet trevligt!! Er vill man vara kompis med!?

Känslan av att allt kan hända är härlig! Man släpper alla måsten och vardagsgrejs, gör sig snygg och går ut och skrattar med sina kompisar och träffar nya människor och dricker gott vin. Älskar det, även om mina kvällar inte slutar med att jag blir aspackad och somnar med sminket på (har nog aldrig hänt i mitt 33-åriga liv, hatar det). Mina tre systrar har typ aldrig någonsin varit på fest eller hängt på krogar eller klubbar, så jag antar att man antingen gillar det eller inte 🙂

Hufff va glad för det så dina föräldrar fick lugn och ro. haha. Är mitt uppe i en jobbig period med en tonåring som tror hen an festa jämt! Med folk man som förälder inte känner, det är hemskt!

Haha! Jag är den där 26-åringen som vaknade upp bakis och med huvudvärk idag!
Det är (enligt mig) jäkligt kul att festa med mina vänner och att börja sminka sig en stund innan festens början, lyssna på musik och dricka lite under tiden tycker jag är kul. Nu har vår stads nattklubbar dött ut för oss som är 23+ så vi har bara barer. Men jag älskar att festa & möta folk! Maten är det bästa på hela kvällen innan läggdags ?

Alla ni som skriver dem i var och varannan mening och alltså ej lärt er använda de, dom, dem i skolan. Läser ni inte böcker och ser att dem nästan inte används alls? Ser ni inte på textade serier och ser att det inte står dem någonstans.
Om ni trots detta ser det, vad är det som gör att ni själva använder ordet dem i skriven text?
Jag är långt från någon expert på grammatik och kan själv sätta något , eller . fel men ett dem i en text förstör ju hela meningen.
Bara för att man kan, innebär inte att man bör använda ordet dem som så felaktigt totalt exploderat senaste åren. Ser detta i alla kommentarsfält jag läser.

De pratar med dem.

Jag pratar med dem.
De pratar med mig.
Vi är inte som dem.
De är inte som oss.
Enkelt.
Som i engelskan, They are talking with THEM.
Inte ’them are talking with them’…. eller ’they are talking with they’.

Dem- Them har samma betydelse.

Ändå fattar ju inte folk detta, läser jag. Dem kommer hit, dem blir så glada, dem vill ha, dem saknar, dem blir så ledsna.

I vissa fall kan man använda både de och dem. Jag tror det går lika bra att säga: Vi är inte som de.

Jag har alltid fått lära mig att du kan byta ut de mot vi och dem mot oss och det ska fortfarande låta rätt. Det är en enkel regel eftersom det är lika många bokstäver i orden ?

de = vi
dem = oss

Jag tror inte man kan säga vi är inte som de… Det måste vara inkorrekt. *hmm* Jag tycker det låter fel.

Vi är inte som de… andra människorna här. = korrekt
Vi är inte som dem. = korrekt
Vi är inte som dem andra människorna här. = Fel
Vi är inte som de =Fel

Fast hur många kommentarsfält läste du för 10+ år sedan? Det har inte exploderat, det är att man ser hur folk skriver idag vilket man inte gjorde på samma sätt förr.

Nej! Detta har kommit nu senaste åren. Det har inte varit så alls.
Min mamma har även hon börjat från ingenstans använda dem helt felaktigt för att hon själv läser det överallt i texter på fb och trodde hon skrivit fel i alla är. Hon är 70 år ?

Ja men hur många texter på fb läste hon för 10+ år sedan? Har alltid funnits de som är katastrofala på grammatik men lekmännens texter har liksom inte varit exponerade.

Jag tror att det är en generationsfråga tyvärr. Mina yngre kollegor som är födda i slutet av 80-talet och framåt klarar generellt inte av de mest grundläggande skrivreglerna. Man blir på riktigt glatt överraskad när en person i tjugoårsåldern kan producera en grammatiskt korrekt text samt har ett åtminstone normalstort ordförråd. Min arbetsplats är en myndighet men texterna som skrivs av de yngre samt invandrade kollegorna når sällan upp till nivån som man borde kunna förvänta sig.

I min familj finns flera lärare, varav ett par som varit yrkesverksamma i över 20 år och de märker tydligt hur skrivkunskaperna och läsförståelsen har blivit sämre. Och att eleverna har sämre ordförråd.
Betydligt sämre idag än för ett decennium sedan.

Detta är ej sant. För 20 år sen härjade ju folk på lunarstorm och myspace och allt vafan det hette OCH DE KUNDE SKILJA PÅ DE OCH DEM. Vafan hände? En ny (för mig fullständigt sjuk) bubblare är ”de” när det som menas är ”det”. Exempelvis: ”Jag tycker inte de.” Förlåt en gammal tants irritation men hur fan ser det ut i hövvet när detta är svårt?

Ja fy det är också galet! Och de som skriver ja istället för jag.

Jag har en släkting som är några år äldre än mig, över 30. Hon skriver ofta ja iställer för jag, å istället för och, fortfarande som vuxen.

Dobedoo!!

Tror att språkpoliserna påpekar att folk gör fel på det hela tiden, så tillslut blir även folk som vet vad som skall användas tveksamma och blandar ihop det 😉

Exakt så är det för mig. Jag har haft 0 problem med de och dem under hela min skoltid och fram tills för ett par år sedan. Har stört mig på de ( här är det väl de) som inte hade koll. Och nu känner jag mig så jävla osäker. Jag har hört om alla regler men när jag testar mig fram tycker jag nu att allt alltid låter bra?!
Jag tror absolut att det är språkpolisernas fel att jag blivit så nervös för detta nu?

Nä nu ändrar jag mig. Nu tror jag det skall vara ” dem som inte hade koll”. Eller?

SKÄRPNING! OCH LYSTRING! Vem gör något? = subjektet = de ALLTID! Den som gör något i meningen är subjektet. Den som man gör något med eller mot är objektet (dem) men skit i det, tänk efter, vem är det som gör nåt ”x har koll”, okej då, är x subjekt= de.

Jaha nu får jag peta in en disclaimer, ”de som” i första kommentaren är ett specialfall, skit i det, båda är acceptabla numera, men i övrigt stämmer ovan.

Antingen kan man det eller inte. Man glömmer inte bort sådant i vuxen ålder.

Jo de gör man

Åh! Är det du som är facit??

Vill bara nämna att ”tillslut” betyder ”stänga (till)”, som i ”tillsluta locket”. ”Till slut” ska det vara, om man nu inte menar att tillsluta något. När vi nu ändå pratar om svenska språket.

Nä det har kommit nu. När jag gick i skolan så fick man skriva ”dom”, vilket ser 100 gånger bättre än ett felaktigt ”dem”.

Tack!!

Jag håller inte alls med dig
Hälsningar Språkpolis no1

Jag är 53 år, hängt på nätet mycket sedan 2000. Har nog aldrig sett ett fel dem i konversationer förrän för 4 år sedan kanske för att idag se detta ofog minst 30 gånger om dagen i kommentarsfält.
Jag undrar med, läser inte folk böcker längre? Reagerar man inte själv när ordet knappt används på tv men de själva skriver ordet i varannan mening?

Jag har också tänkt på det och tror det beror i alla fall en del på att folk inte läser längre. Lite ironiskt ändå att vi har väl aldrig förmedlat oss så mycket med skrift som nu och då kan folk inte skriva. Har också tänkt på att främst yngre personer har väldigt dåligt ordförråd och ofta använder svengelska uttryck, alltså de säger det engelska ordet men har så dåligt engelskt uttal att det blir svengelska.

Jag tycker nästan att det är värre när folks skriver ”de” istället för ”det”. Det om något förstör en text. Förstår inte hur det har kunnat gå så långt ?

https://urplay.se/program/217798-skrivglappet

Jag lär mig aldrig detta! Vet inte varför det är så svårt att förstå! ?? Blir helt nervös när jag ska använda dem/de, speciellt på jobbet!

Men kom ner från era höga hästar. Jag läser omkring 20 böcker om året men har ganska svårt för de och dem. I jobbet översätter jag alltid meningar till engelska för att få in rätt they eller them, men annars skriver jag alltid dom. Varför jag inte lär mig? Ja du. Har lite svårt att lära mig vissa saker, har koncentrationssvårigheter. Jag vet inte. Om det gör mig obildad och korkad så får ni tycka det, men jag har ju uppenbarligen lyckats få en kandidatexamen, ha ett bra jobb osv ändå.

De och dem är ju ett exempel många har svårt med! Tänker att det handlar om tal/skriftspråk och hur de påverkar varandra. Jag har lagt märke till en annan grammatisk förändring som tog ett tag innan jag blev klok på: folk har svårt att skilja på ”och” och ”att” när de skriver.

Egentligen inte så konstigt, för i talspråk (precis som med ”dom”) används de synonymt:
”Erik å (och) Lea gick hem”
”Dom (de) gick hem för å (att) hämta bollen”.
Jag jobbade med att transkribera tal i flera månader och det är väldigt ovanligt att någon säger och/att annat än i undantagsfall!

Jag tänker att som med allt språk kommer grammatiska former till slut förenklas och de/dem ersättas med dom, eftersom grammatiken bara är en beskrivning av språkanvändarnas sätt att göra det på. Hur många här inne böjer simma – sam- summit? ?

19 år sedan den 11 september 2001 och jag minns det fortfarande som igår. Såg plan nr 2 i direktsändning. Insåg direkt att världen aldrig skulle bli sig lik.

Kan ni som är äldre ge konkreta exempel på ”att världen aldrig skulle bli sig lik”? Har läst det många gånger men förstår inte exakt vad som har förändrats med risk att dumförklara mig själv.

Vår trygghet som vi i väst levt med rubbades för gott i grunden när vi såg hur starkt terroristers hat mot oss är. Jag minns också exakt var jag var vid palmemordet, 9/11, Anna Linda mord och Utöjamassakern.

Ungefär som med Corona nu. Inget är som förut, allt är förändrat och det påverkar hela världen.

Det var första gången jag fick klart för mig vad terrorattentat var. Tror jag var 19 år och hade aldrig hört talas om det tidigare.

Om du var 19år då så borde du väl ha förstått vad som hände under Oklahoma City bombningen och framförallt Saringasattacken i Tokyo?

Sorry jag levde la dolce häxblandningslivet då och jag hade viktigare saker för mig som många andra dåtidens tonåringar.

Det jag minns starkast är palestinierna som dansade på gatorna av glädje. Kommer därför alltid att hålla på israelerna.

Bara för att du inte gillar vad vissa på den ena sidan gjorde så behöver det ju inte betyda att du skall heja på deras motståndare i allt?!

I den här frågan, jo. Och Gina Dirawi kan ta sig i röven.

Minns att våra grannar (palestinier) ställde till med fest den kvällen så det tjo och tjim hela natten. Nån månad senare fick en av grannarna barn – han fick namnet Usama… 🙂

?

Sannolikheten för att det där har hänt är ungefär 0.

Det hände. Jag är varken SDare eller emot invandring. Familjen var schyst i övrigt men de hatade verkligen USA

Det är dina fördomar som talar …

Innan var det ganska rätt så fredligt i världen. 9/11 var början på det längsta kriget/krigen i nutid. Om man ser till snöbollseffekten så är det pga 9/11 som Syrien har inbördeskrig, varför vi såg en extrem flyktingström för några år sedan etc. etc.
”Fienden” ändrades också från att vara kommunismen och Ryssland/östeuropa, till att bli islam, mellanöstern och terrorister. Jämför bara alla surkar i filmer gjorda på 90-talet, tidiga 00-talet med de som är gjorda senare t.ex.

Vi blev mycket, mycket mer främlingsfientliga. Övervakningen blev rigorös och säkerheten i allmänhet blev extremt mycket hårdare, inte minst när det kommer till flygtrafik. Vi blev helt enkelt mer ängsliga och misstänksamma mot varandra.

Det förändrade mycket också sättet alla nyhetsrapporterar. Från att till typ 90% rapportera om nyheter inrikes började hela världen rapportera väldigt mycket mer om vad som händer utrikes.

Bland annat. Det finns ju såklart mycket, mycket mer.

Tack för bra och utförligt svar!

Det var så lite så! Du kan få ett mycket längre svar om du vill 😉

Längsta kriget? Du missade alltså Kalla Kriget?

Kalla kriget räknas inte som en direkt konflikt. Relationerna fram till 91 var kyliga, men ledde aldrig någonsin till något officiellt konventionellt krig. Det var en lång period av motsättningar, men ingenting mer än så.

Det hörs ju att du inte var med! Vi var skraja för att nån skulle trycka knappen ju. ”Are you gonna drop the bomb or not?” Varsågod för låtcitat från när det begav sig.

Ja, alla var rädda för att ryssen skulle attackera. Men det var ju dock så att ingen tryckte på knappen någon gång. Det var aldrig något krig, de var bara oense

Ja, det var väl mer en form av upprustning och vapenskrammel från de inblandade, men inte direkt någon sammamdrabbning.

Ehhh ok, so Sadam Husein didn’t happen?

Vad är det du tänker på?

Det märks att du inte var med på 90-talet

Du är född på 2000-talet va?

Nej, hur så?

Det var det första exemplet på terrorism. När jag såg lönen krascha in i twin towers var jag otroligt förvirrad och tänkte ”vad är det för fel på planen? Är piloterna fulla? Är det tekniskt fel på planen?”. Idag när man snabbt läser på nätet ”lastbil kört in i folkmassa” tänker man direkt att japp, det är terrorister. :/

Det var det första exemplet du kommer ihåg. Men det finns ju väldigt många terroristattacker som hände innan 2001

Ja det är klart, men detta filmades så tydligt och sändes ut konstant under kommande veckor i tv. Det blev synligt på ett annat sätt och man märkte hur globaliserade vi blivit. Dessutom konsekvenserna med säkert på flygplatsen o.s.v.

Jag gick gymnasiet när det hände. Tänker mest på att rasismen ökade mot alla som inte var vita, oavsett religion.

Men också att det blev ”tillåtet” att hata någon vare sig det var ett land, religion eller grupp människor och visa det öppet.

Invandringen pga krig ökade såklart, min lilla stad tog emot asylsökande för första gången.

Sedan kändes det som att världen krympte. Jag och mina vänner hade pratat om att resa efter gymnasiet, kanske plugga utomlands, vara au-pair i USA etc. Men det kändes inte tryggt längre.

Det var verkligen ett stort angrepp på västvärlden och som någon skrev, förstod man att ingenting skulle bli sig likt. Och som någon skrev, är händelsen en länk i kedjan som bland annat ledde till den stora flyktingströmmen 2015. Mest märkbart i vardagen tänker jag att de rigorösa säkerhetskontrollerna på flygplatserna är. Först tror jag att man tänkte att det är något som går över och återgår till hur det var innan 911. Men i år har vi sett att det går att trappa upp säkerheten ytterligare, för att få stopp på ett virus. Innan 2001 skulle jag säga att alla var mer godtrogna och att vi hade störe friheter.

Det slog mig idag att jag höll på med mitt första examensarbete den dagen ? även om jag var ung då, inser jag att jag börjar bli gammal! Några kollegor minns knappt händelsen.

Har du tänkt att åka till New York nästa år?

Tror du det kommer att gå?

Varför inte?

Lock down, våg 2. Corona är inte över, det har bara börjat.

Till september nästa år kommer det att vara över.
Såklart kommer viruset inte försvinna, men vi kommer kunna röra på oss som vanligt igen.

Ta inte någonting för givet.

Vad mer kommer hända om ett år?

Viruset kommer aldrig försvinna nej. Men vi kommer att kunna leva som vanligt snart. Det kommer definitivt inte vara lock down ett helt år till.

För mig vart rasism otroligt verkligt. Som 10 åring få höra ”stick tillbaka dit du kom ifrån terrorist” första skoldagen efter attentat av äldre killar va inte jättekul. Det var då jag förstod att det inte spelade någon roll att jag varken var arab eller muslim, det liksom räckte med att se ut att va från Mellanöstern. Därför håller jag alltid andan så fort det kommer uppgifter om ett terrorattentat och blir lättad när det visar sig vara en vit terrorist…

Ja jusste, om ingen annan hunnit skriva det så var det väl det här attentatet som utlöste de ”nya” säkerhetsreglerna på flyg va? Att man inte fick ha vätska osv.

Richard Reid, skobombaren. Islamistisk terrorist.

Var 9 år och fattade inte så mycket egentligen. När det hände satt jag på golvet med en kompis och lekte med barbiedockor. Vill minnas att det var tisdag också. Och när jag tänker efter lite till tror jag att vi hade på tv:n och fick nyheterna på något sätt ändå.

Men det tog ganska lång tid innan jag förstod att det inte var en olycka, hade inte flugit innan dess men det var nog en av anledningarna till varför jag kom att bli en flygrädd person.

Jag kommer ihåg att jag var i skolan, läraren berättade för oss.

Då måste du ha gått till väldigt sent. Det här hände ju vid 16:00 vår tid. Fast du kanske inte gick i skolan i Sverige då iofs

Det hände vid 15 tiden mer, många skolor håller på tills dess..

Jo jag gick i skola i Sverige och som ovan skriver var det mer runt kl 15 detta skedde.

Kommer också ihåg att vi tittade på det live på tjocktv i klassrummet..

Jag var på väg hem från skolan när jag hörde om det på radion i skolbussen. Väl hemma såg jag plan två krascha live. Så jo, man kan nog mycket väl ha varit kvar i skolan, i alla fall när plan 1 kraschade.

Satt också på golvet och lekte med Barbiedockor med en kompis då? kanske var det du jag lekte med?

Haha! Ja vem vet?

Ja och tänker på dom drabbade. Både dom i planet och byggnaderna. Det är hemskt. Trodde akdrig något sådant skulle hända.

Glöm inte de övriga 2 planen, det ena som krascha i Pentagon och ett som krasha på en åker.

Minns också, var på jobbet och nyhetssidorna på nätet höll på att braka ihop av alla trafik. När jag åkte hem var det alldeles tyst på tunnelbanan. Det kändes som krig.

Kan rekommendera 9/11-museet i New York, otroligt välgjort, värdigt och gripande.

Hur går det egentligen för Patricia Vide Lindh…?

Med tanke på att hon högst troligt har någon form av boderline så tror jag aldrig hon kommer komma till ro riktigt. Blir stressad av att bara följa hennes kaos ”på håll.” Hon mår uppenbarligen inte så bra.

Ja att sitta och diagnosera någon man inte känner kan man också göra en fredagskväll, jisses! Eller så har hon helt enkelt bara en livskris efter 10år och ett äktenskap som precis tagit slut…

Nej men snälla, har du missat att det alltid är stora förändringar på gång där?Om inte ny unge så är det bygga salong på tomten till att överge den och slapa en ny salong, karriärsbyte, husbygge för att knappt bo in sig och sen köpa nytt osv

Ja vissa föredrar att ”testa vingarna” och leva livet medan andra trivs med att befinnas sig på samma plats livet ut ?‍♀️ Att leva i ett olyckligt äktenskap är det att föredra? Förhoppningvis landar hon i sin egna trygghet snart.

Älskar att du bara hakar upp dig på skilsmässan. Det är liksom det sista en annan förundrats över när det kommer till henne. Att inom

Livskris sen hon föddes då, menar du? ?

? Med vadå

Alltså, Patricia. Har sån sjuklig fascination av henne. ?

Måste dock säga att det gjorde henne gott att ha den där frågestunden häromdagen. Kunde iaf jag förstå varför hon flyttar igen. Men som en annan skrev här, hon är en sån person som aldrig kommer bli nöjd.

Så nyfiken också på varför det skar sig mellan henne och hennes co-owner på salongen i Bålsta.

Ja ni hör. Sjuklig fascination ?

Kan inte heller sluta följa henne! Fascineras över hennes energi och vissa beslut. Funderade nu när hon ska flytta igen om hennes ekonomi, hur hon får det att gå ihop?! Att ha barnen varannan vecka kan vara varken billigt eller lätt. Det kostar ju massor att flytta och nya möbler verkar hon ju ha också. Vet att ekonomin är privat men undrar ändå!

Blir så trött och ledsen på mig själv, har sån grov pms/kaos med hormonerna, whatever it is, innan mens. Ska få den nästa vecka. Känner tårar bränna för minsta lilla, irriterad för små saker hela tiden, vill bara va ensam så jag inte förstör med mitt dåliga humör för andra. Vi skulle äta tacos idag och min kille glömde köpa en ingrediens som jag bett honom om och jag bet verkligen ihop för jag kände jag va påväg att börja gråta och vill ej han ska se det för jag känner mig töntig. Nu känns det som hela kvällen är förstörd för jag blev på så dåligt humör. Och även om jag är medveten om att detta är jätte onödigt så kan jag inte bara rycka på axlarna och säga äsch. Usch va jag hatar att jag blir såhär 🙁

Den där pmsen är ett jävla monster och din kille behöver veta det. Hur du mår när den kommer och varför du en vecka innan mens beter dig som du gör (som du såklart är fullt berättigad till att göra). Men han behöver nog veta vad som händer för att kunna stötta dig ❤️ Jag förstår att det är svårt.

Tack, så skönt bli bekräftad i sina känslor ❤️
Ja jag har berättat lite grann men känns som han inte riktigt fattar att sånna grejer som jag annars inte reagerar på kan bli jätte stort och jobbigt när jag har pms. Får försöka berätta igen.

Jag bor ensam och har ingen partner och behöver därför inte ta den diskussionen med någon av det manliga könet. Men hade jag haft det så hade jag behövt prata om det pga blir så deppig av pms. Hatar mig själv och allt som är jag. Trots att jag VET att det är orealistiskt så går det inte att stoppa det. Enda sättet som lindrar det lite är att tänka ”det är pms och det går snart över. Det är okej att känns såhär men det är inte på riktigt”. Då löser jag det mycket bättre.

Men med det sagt, försök prata med din partner. Säg det flera gånger och att du verkligen behöver att han förstår.

Ja det är lite olika för mig, ibland vill jag prata om det och ibland vill jag bara va ifred, är rädd mitt dåliga humör ska förstöra vårat förhållande. Han verkar iallafall fatta lite eftersom han inte gör en stor grej om det utan låter mig få va irriterad och sur över småsaker.
Tycker det är svårt förklara detta för honom, känns inte som när man pratar med sin mamma eller tjejkompisar om det.

Ja jag brukar också försöka tänka ”det är pmsen som spökar, det kommer gå över” men just där i stunden är man så ledsen och arg.

Jag förstår verkligen! Det är inte lätt. Om man ändå kunde trolla bort den förbannad pmsen som förstör så mycket.
Vad skönt att han ändå verkar förstå lite.
Du får ta lite i taget men kanske framförallt säga till när pmsen kommer.
Jag brukar säga till min bästis när jag har pms och inte uppskattar hård jargong och hon säger till mig när hon har pms. Eller bara en dålig dag faktiskt. Då är det lättare för båda att hantera det upplever jag.

Ja jag och mina närmsta vänner brukar också skriva till varann så man vet, upplever dock att jag har lite lättare kontrollera det med vänner osv, men det är kanske för man är mer trygg i sitt hem och trygg med personen man lever med och det blir även svårt kontrollera när man är med nån så nära på det sättet som man är hemma med sin partner.

Jag har lagt in ”Pms-varning” i vår gemensamma kalender, dagarna innan beräknad mens… då ser han det och man slipper prata om det just då när man är sur/ledsen/arg/känslig. Brukar leda till att jag får choklad och får vara ifred (det är det jag behöver) utan att någon blir sur.

Låter jätte bra ni löst det så, kanske får prova det 🙂

Åh pms/pmds är hemskt. Känner precis igen mig i det du skriver. Till slut var det som om det aldrig gick över och jag blev deprimerad. Kanske inte berodde på just – eller enbart det. Men det kändes så. Jag har dels fått tips att prova antidepressiv medicin just när man har pms. Vet inte om det funkar för jag äter det även när jag inte har pms. Har sedan drygt fem år hormonspiral (mirena) som jag tycker fungerar bra. Känner knappt av någon pms/pmds och blöder aldrig! Men första gången man sätter in en, får man vara beredd på att det kan blöda lite när som helst under sex månader. Men det går över sedan.

Ja det är så himla jobbigt 🙁
Okej är inte så insatt i det där men vadå man kan ta antidepressiv för bara några dagar sen inte ta på resten av månaden tills det är dags igen? Eller?

Yes! Jag gjorde det ett par år. Började ta medicinen runt ägglossning och tills mensen började. Nackdelen var att man blev lite ”avstängd”. Kände mig rätt neutral liksom. Men visst hjälpte det mot pms, tog udden av det.

Gå till VC och snacka med en läkare så får du nog prova ?

Innan du tar antidepp kan jag rekommendera att du går till grunden för dina problem. Att äta p-piller, antidepp eller sätta in spiral motverkar inte orsaken till din pms utan bara symtomen. Kolla gärna in vulverinekoos på insta, hon skriver massa bra om bl.a. pms 🙂

Jag har en vän som vill komma hit till mig. Min 2 åring ska sova snart o jag har massa grejer o göra. Hur säger man på fint sett utan att låta elak? Vet att hon tar åt sig lätt. Men hon kommer alltid så sent engång ville hon komma kl 11 på kvällen när vi var redo att lägga oss. Hjälp!

Du svarar, jag kan inte, är mitt i nattningen, kom på lunch imorgon om du vill.

Du säger att ditt barn ska sova. Hatar när människor inte respekterar barnens sovtider.

Men vaddå respektera? Hon kanske inte vet?

Fast man kan väl kanske tänka att en tvååring förmodligen ska sova ganska tidigt även om ingen säger det.

Ja men har man inte barn kanske man inte vet om det är lätt eller svårt att få ungen att somna?

Då skaffar man lite förståelse. Jag ringer inte min bästa vän mellan 6-9 för då vet jag att hon försöker lägga sina barn. Då skickar man ett meddelande och så får man ringa upp om man kan/vill/orkar, inte så att världen går under bara för att hon inte svarar. Herregud.

Ja men hon kanske tänker att den sover redan och därför är lugnt?

Haha alltså vännen kanske inte känner till att det är mitt i sovtiden? Hatar när människor tar för givet att utomstående har superkoll på deras barn.

Fast är klockan över 8 på kvällen kan du väl anta att barnet förmodligen ska sova? Man behöver inte vara Einstein.

Ja, men de flesta vuxna människor kan umgås trots att ens ungar sover. Vännen kanske tror att ungen redan somnat? Eller att det går snabbt att natta den och att de kan umgås efteråt? Så trött på föräldrar som lever i sin lilla bubbla och tror att alla ska ha full koll på hur deras liv och rutiner ser ut.

Haha men vadå lilla bubbla, du behöver inte hålla koll på en enda rutin för att räkna ut att barn sover tidigt. Hon ska hem till en annan människa, hem till barnet. ”vill komma hit till mig” och ts letar efter en ursäkt. Låter ju inte så respektfullt tycker jag men ?‍♀️

Ja men om barnet sover är det kanske lugnt? TS kan ju bara säga nej, det passar inte om det är så. Inte svårare än så.

Nej, hos oss sover barnen tidigare så att komma över kl 20 en fredagkväll är mer än okej. Komma över 18-19, det går inte. Tänk, vi har alla olika rutiner!

Just därför frågar man väl, men enligt ts låter det som att hon bjudit in sig själv.

Skyll på corona. Det är ju det enda positiva med pandemin, att vi konflikträdda kan skylla på den när vi inte orkar haha

Du säger: Tror [barnet] har maginfluensa.

Kan garantera att hon inte dyker upp.

Geni!!!

Eller säg bara sanningen till denna person du kallar VÄN?

Säg att du också ska gå och lägga dig så att hon inte får för sig att det är fritt fram när barnet sover.

Var ärlig och säg som det är. Att du tycker att det är försent.

Din vän kanske inte vet att det inte är okej att komma över efter att barnet somnat. Vi brukar ha vänner över efter att dottern somnat. Så länge man bara umgås, kanske lyssnar på lite musik (inte högt), spelar spel eller kollar på film så ser i alla fall varken jag eller min man något konstigt med att ha folk över efter dotterns läggdags

Jag skulle säga typ såhär: ”åh det vore mysigt, men vet du jag är så himla trött ikväll efter veckan. Kan vi inte ses imorgon och ta en fika istället?”

Detta baserat på att du VILL umgås, såklart.

Säg att det inte går, för att det är läggdags och dessutom är ni också trötta. Eller så låtsas du att du somnade när du nattade barnet och svarar just det imorgon istället ? man behöver ju inte ha en förklaring till varför man säger nej, trots att man oftast vill ha det!

Bara säg som det är! Om en vän vill ses och jag inte pallar säger jag bara ’tyvärr är jag lite sliten idag / har massor att göra’. Det förstår folk! Om detta händer ofta kan du dessutom ta en snack och säga hur det brukar vara om kvällarna och att du generellt gärna ses andra tider, men att det inte har att göra med att du inte trivs i hennes sällskap. Detta förutsatt att du vill umgås så klart!

Jag skrev i onsdags men klockan var ganska mycket så jag provar igen. Vet någon var man kan se Katrin Z:s medverkan i Du är vad du äter?

Haha, den kommer jag ihåg. Skulle gärna se om. Och Nathalie Schulmans dotter när hon var liten och hade alla designerväskorna.

Chloe schutermans klipp finns på tv4play eller YouTube.

Tips på lifehacks för att uppskatta livet?

Var glad för det du har istället för att vara missnöjd över det du inte har.

Sigge eklunds nya bok.

Känns som han mest skrev den för att lyckas med något litterärt nångång. Den typ av bok kan väl vem som helst skriva? ”Livets små njutningar” lol.

Håller med. Sånt j-a pretto …

Nja..

Försök sätta dig in i hur det blir när du dör och allt är borta.

Men va?…

Vad? Då inser man hur kort livet är och att det inte är någon mening med att vara negativ över småsaker. Funkar för mig iallafall.

Aha okej, tack för att du förklarade. 🙂

Försök se det positiva i allt.

Börja arbeta på hospice. Det gör jag.

Jag brukar, varje kväll, skriva en lista på 3 saker som jag är tacksam för. Det kan var allt från att solen sken, att jag fick en komplimang, att min topp jag tittat på var på rea, att min familj är frisk, att jag pratade med en kompis som jag inte pratat med på länge, att jag åt en god lunch. Allt kan gå skrivas upp på listan – stort som smått. Det hjälper mig se de små sakerna som gör livet vackert.

Jämför dig aldrig med andra. Och speciellt inte med såna som har helt andra förutsättningar.

Brukar köpa glass, men då jag inte har en frys så måste jag äta upp allt o sedan mår jag dåligt.

Nae men nått mål är väl kul att ha, typ vad är din största önskan?

Lyssna på Buzz Luhrmans ”sunscreen”. Finns på youtube.

Jag skulle säga att du borde leta upp utmaningar och svåra saker, och göra dom. Jag har hela mitt liv valt den lättare vägen och undvikit det som jag riskerar att misslyckas med. Jag saknar den känslan man får av att ta sig an något tungt och lyckas med det.

Var på en date häromdagen. Den första på tre år sedan det tog slut med en man som inte var bra för mig.
Jag var så nedtryckt i skorna av den relationen att jag beslöt mig för att aldrig träffa någon igen.
Den här daten gick inte bra. Han var fel för mig på många plan, det märkte jag ganska snabbt.
Men det sjuka är att när han sa att han inte tyckte att vi skulle ses igen så blev jag skitledsen. Trots att jag inte heller gillade honom.
Nu känns det som att jag inte kommer våga mig ut på tre år igen.
Det sorgliga är att den här träffen fick mig att sakna sällskap så jävla mycket.
Bara att få sitta bredvid en man, känna hans doft, fantisera om att få ligga….och nu är jag tillbaks i botten igen. Så deppig.

Tror det är ganska vanligt att känna så, även om man är helt säker på att man träffat någon man inte passar med. Det är inte roligt att bli bortvald ändå. Frågan är ju varför detta ska stoppa dig dock? Det är ju inte ofta man lyckas med någonting första gången man försöker. Bara ge dig ut igen! På ett sätt är det bra att gå ut på date med folk man verkligen inte passar med, då det avdramatiserar hela grejen.

Det som du skriver gjorde mig glad. Kommer att bära med mig det framöver, även om jag inte är TS. Tack Viktor!

Det var nog det du skrev sist som du blev ledsen över, din date symboliserade bara de sakerna tror jag. Klart du ska upp i sadeln igen! Det går typ tio dåliga träffar på en bra. Lite som att söka jobb. Hundra ansökningar – > tio intervjuer – > ett jobb ??

Jag känner helt igen känslan! Och är i typ samma situation själv.

Ibland önskar jag att det inte skulle vara konstigt att bara få träffa någon annan okänd tjej typ som man bara kan öva en fösta dejt med. För att sedan ”avancera” till killar liksom. Är det någon som är med på vad jag menar?

Så brukar jag också känna. Men jag tror att om man inte gillar killen själv så märks liksom det och så är det klart att han inte vill ses igen eftersom energin inte varit bra. Så det har inte med dig som person att göra. Lycka till!

Googla Linnea Molander, hon har massa tips om att känna sig osäker när man dejtar! Har verkligen ändrat mina tankesätt.

Jag tar studenten nästa vår och skulle då vilja göra något kul under sommaren när jag slutat skolan. Man kan ju inte direkt resa nu, men har ni ändå tips på vad man kan göra, eller vad ni gjorde? Grejen är att jag inte har kompisar eller partner, så därför måste jag göra det ensam. Jag skulle gärna vilja se världen, men hur vet man om man vågar/klarar att resa eller flytta utomlands helt själv för att jobba eller studera en kort period?

Det vet man inte, just do it!

Man vet det inte innan, men man klarar det och lär sig en massa på vägen! Fundera under året vad DU verkligen vill göra. Sen kör du! Ha så kul 🙂

Bli Aupair!!! Bästa jag gjort. Åkte helt ensam men fick så många fantastiska vänner från olika länder. Verkligen en upplevelse jag tycker alla borde göra!

Jag blev au pair och flyttade till London efter studenten, som au pair är det väldigt lätt att träffa massa människor och du har boende och mat vilket är guld värt när man flyttar utomlands! Stort tips!

Till alla som har skilt sig eller varit ihop med en partner länge och avslutat förhållandet, varför gjorde ni slut? Liksom vad var huvudanledningen? Vem lämnade vem och varför? Vad skulle ni ha gjort annorlunda i efterhand?

Jag lämnade, eftersom han plötsligt kom på att han inte ville ha några barn trots allt.
Han ville inte ändra på sig och jag ville inte ändra på mig. Så jag såg inget annat alternativ. Det gör jag fortfarande inte.

Vad anses vara länge?

Olika värderingar, jag var 19 när jag träffade honom och då pratar man inte om sånt. 9 år senare separerade vi, självklart med stor sorg men var gemenskapt beslut.
Hade jag gjort nått annorlunda? Massor, men samtidigt inte. Kankse försökt inse hur viktiga värderingar var tidigare..

Slutade vara kär utan var efter fem år ihop med min bästa vän typ, men noll passion och attraktion. Tror inget kunde gjorts annorlunda, utvecklades i olika riktningar.

Nån mer som sett Anne with an E? Är så jäkla arg att dom valde att inte fortsätta med serien. Så viktig och fin serie. Vet inte vad jag ville säga mer med det än att jag typ sörjer. ??

Ska de inte fortsätta?! Älskar ju den serien ?

Nope. Fansen är vansinniga. Men Netflix skiter publiken, pengar som styr som vanligt. ??

Ja det är så jäkla trist. Så jäkla bra. ?

Älskar Anne with an E❤️ Blev sugen på att läsa Anne på grönkulla bara för att få fortsätta vara i bubblan.

Tips på något lättsamt program, gillar typ att slötitta på lyxfällan och 90 days to wed osv!

Allt för Sverige

Love is blind!

Har dom gjort en säsong två än?

Fixer upper

Bäst i test
Fråga Lund

VÄNNER!!!!!!!!

Qi

Alla mot alla. Framförallt avsnitten med Janne Josefsson och Cecilia Frode.

Alla housewife of, million dollar listing, catfish, gamla arg snickaren avsnitt.

Vänner
Bäst i test

Tack för alla svar <3333

Husdrömmar ?

Hoarders

Någon som har varit på koranbränning idag?

Tyvärr inte.hade jag synts i det sammanhanget hade jag blivit av med mitt arbete. Jag får knyta handen i fickan och rösta på SD istället och hoppas på stopp på islamiseringen här i landet.

?

Vem kommer ens på en sån sak som att bränna en koran????

En riktig idiot.

Någon som inte gillar förtryck av kvinnor?

En som vill bevisa hur aggressiva många av de är som följer den är. De bokstavstrogna vill ju att de otrogna hundarna ska dö.

Ja du, vem kommer på att bränna bilar.

Ser att några använde koranen för grilla bacon – nu jagas de av polisen.

Inte ens cristoffer berg tyckte det va en bra idé, och han är ju SDare ut i fingertopparna.

WHIPLASH!
Är det någon som vet någon ny behandling som åtminstone kan lindra?

Skrev ett inlägg i ÖS typ förra helgen, där jag skrev att jag blivit psykiskt misshandlat i en tidigare relation, varit rädd för att släppa in någon men nu fått kontakt med en jättefin kille och inte riktigt visste hur jag skulle våga öppna mig för honom.

Jag öppnade mig för honom. Vi fick en väldigt djup kontakt väldigt snabbt, och jag kände verkligen att det fanns någonting där att bygga på. Vi pratade från morgon till kväll, om allt och ingenting, och det kändes verkligen som att han ville lära känna mig på riktigt – vilket han också sa. Att han längtade efter att få lära känna mig mer och mer. Fick ett tips här om att berätta om min ångest för honom, vilket jag gjorde, och han hanterade det verkligen bra. Han lyssnade, var förstående och sa precis rätt saker. Jag sa till honom att jag var rädd för att komma nära och att jag egentligen bara ville backa, men han uppmuntrade mig att komma närmare. Men när jag kom nära, närmare än jag varit någon annan innan, så vände han mig ryggen och berättade att han har känslor för en annan tjej.

Det känns som att min värld har rasat samman. Inte över honom som så, eftersom vi inte haft kontakt så länge, utan bara över hela situationen. Att jag sagt åt mig själv att aldrig mer släppa in någon – men gjorde det ändå. Att jag lovat mig själv att inte öppna mig för någon – men gjorde det ändå. Att jag tillät mig själv att känna, hoppas och tro på någonting igen – fast jag sagt åt mig själv att aldrig mer göra det. För att det alltid blir såhär. Och jag förstår inte vad jag gjort för att förtjäna detta. Känner mig så jävla otillräcklig, åsidosatt och lurad. Och dum. Fyfan vad jag känner mig dum som trodde på honom, litade på honom. Jag förstår inte hur man kan göra såhär och jag förstår inte att jag gick på det igen.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Är jag dömd att leva ett liv i ensamhet? Kommer jag någonsin få uppleva riktig kärlek?

hur gammal är du? viktigt innan man kan svara på din fråga

27.

du har heeeeeeeeela livet kvar. man måste våga annars kan jag lova dig att man blir ensam! Med vänlig hälsning, 24 år

Har du ofta stormiga relationer? Kanske borderline?

Jag har inga relationer öht. Du kanske inte ska slänga med diagnoser på det här sättet, när du inte har koll på situationen.

???
Läste du ens inlägget?

Jag är lite i samma situation som du och mitt enda råd är att prata med någon. Ta kontakt med en terapeut och bearbeta allt du varit med om så du kan lämna det bakom dig. Livet är för kort för att fastna i det förflutna och livet är också alldeles för bra för att inte fortsätta utvecklas.

Om du vänder på det, hur kändes de att öppna sig för någon igen? Försök hitta det positiva i det du fick uppleva och ta med det till nästa du träffar.

Jag ska, men det är så sjukt svårt för mig av olika anledningar. Men jag jobbar på det.

Det kändes givetvis ganska skönt, när jag väl gjorde det. Det var skitjobbigt, men eftersom han tog emot det så bra och förstod mig på ett sätt ingen annan gjort innan så kändes det bra. Nu i efterhand, inte bra alls såklart och har därför svårt att se det positiva i det. Han sa liksom till mig när han dissade mig att ”det är ett steg i rätt riktning att jag öppnat mig för honom”, men jag kan inte se det som något annat än att jag tog ett steg framåt och nu 15 tillbaka.

Jag var också jätteorolig för att prata med någon för trodde min värld skulle rasa. Men den gjorde inte det och för varje samtal blev jag starkare. Vet inte din situation, men så var det för mig.

Jag är inte heller en person som öppnar sig eller fläker ur mitt liv och vet hur läskigt det är. Brukar ofta må skit länge efter jag pratat om jobbiga saker, men nästa gång känns det lättare. Men just nu är du sårad så tillåt dig få lite distans till det hela. Andas och var snäll mot dig själv!

Är väl lite det det hänger på för mig också. Plus att jag har sjukt svårt att prata om känslor irl. Jag har försökt, men jag sitter bara där och ler och säger att jag mår bra och alla tror på mig och skickar hem mig typ.

Tack, vad fin du är. Tror faktiskt jag behöver ge mig själv distans och tid. Jag hoppas att jag på något sätt kan finna något positivt i detta och att det blir lättare nästa gång, men jag har så himla svårt att se det nu. Främst när jag har så mycket inom mig, gentemot honom, som jag egentligen skulle behöva få ur mig. Funderar på att skriva till honom och berätta hur han knäckt mig, men tror inte det är värt det, lol.

Bland det första min terapeut lärde mig var att berätta hur jag mår. Kankse inte till alla men till de jag litar på. Jag är också dålig på att prata om känslor och att känna dem men försöker lära mig. Ingen terapeut, iaf vettig, kommer gå på ditt jag-mår-bra snack och kommer guida dig genom det. Min såg rätt igenom mig iaf. Och utmanar mig ofta i mina tankegångar, vilket jag behöver. Jag gick runt ett helt år och kände mig död inombords och det var inte bra alls.

Skriv ett brev men bränn det sen. Symboliskt jag vet, men inget du kan säga kommer påverka honom, utan du behöver bara få ut det ut systemet. Skriver dagbok ibland bara för att ventilera, och det hjälper. Bra att reflektera över sina tankar ibland.

Jag har gått till två personer, en kurator och en psykolog och båda två skickade hem mig efter några träffar för att jag ”klarar mig själv nu” och ”inte verkar behöva den typen av kontakt” typ. Och det var ändå när jag var i den destruktiva relationen där jag blev misshandlad och mådde otroligt dåligt. Jag hoppas att det är som du säger, att jag kanske bara inte hittat rätt person att prata med.

Jag skriver också dagbok, faktiskt. Men inte gjort det på ett tag för att det är jobbigt att kännas vid känslorna och behöva tänka på dem typ. Jag vill väl typ höra av mig till honom för att han ska förstå att hans beteende inte var okej, för tror inte jag fick fram det då när han dissade mig för att jag agerade och reagerade i affekt. Jag är väldigt vältalig och saklig i vanliga fall, men kunde inte vara det då för att jag var så sårad. Men du kanske har rätt, det kanske inte gör någon skillnad.

Modigt av dig att våga öppna dig för en ny person trots dina erfarenheter! Låter ju som att du kommer behöva en lägre kontakt med terapeut/psykolog, förstår att det varit surt när den du pratat med avslutat. När du tar en ny kontakt så börja med att berätta just det, att du har erfarenhet av att psykologen avslutat efter några sessioner, att du inte vill att det ska hända igen, att du behöver mer tid på dig för att berätta om allt. Hoppas du hittar nån vettig!

Men det du berättar är ju från din sida mänskligt. Att känna som du gör. Livet kan vara knepigt. Var rädd om dej och tappa inte hoppet. kram.

Du säger det själv, att det gick väldigt snabbt, huge red flag där. Ett förhållande som går snabbt fram är oftast inte ett bra förhållande, låt det ta tid nästa gång.

Vad tycker ni om objudna gäster?

Nej tack

Älskar det i tanken. Vill bara en person med öppen dörr som har vänner och barn springandes hemma hela tiden. Men när jag är hemma vill jag bara ligga på soffan och spela mobilspel ?

Hatar det. Hemma i stan händer det aldrig men ute i sommarstugan kan folk dyka upp titt som tätt för att säga hej. De stannar inte länge men är inte kul att få besök när man ligger halvnaken och solar eller är allmänt seg.

Ugh jag gillar det inte. Min man däremot älskar det och sen vi flyttat till villa har det blivit mer och mer spontanbesök. ? Önskar att jag var en sån person dock, som alltid hade öppet hus och tyckte det var skitkul. ??‍♀️

Jag älskar det! Det är så roligt när det händer.

Värsta som finns

Någon mer som hatar ordet crush?
Min Crush jag har en Crush.. låter jävligt konstigt.

Tänker alltid på cidern crush den starka 7,0, hej alkis typ haha

Jag tänker nog mer på Loka 🙂

Nä jag tycker det är ett mysigt ord.?

Jag tänker på låten Crush med Jennifer Paige ?

Nja, däremot kräks jag på uttrycket ”VI är gravidA”

Get over yourselves, liksom…

haha! Jag har en manlig granne som sa: ”Vi är beräknade att föda nästa vecka.”
En del män …

haha! Jag hade en granne som sa: ”Vi är beräknade att föda nästa vecka.”
Önskar jag hade svarat något lite syrligt till honom men jag blev mest paff att han sa så.

Ni som har skrivit kandidatuppsats, hur var det? Gick det okej? Hur var själva upplevelsen? Ska skriva snart och är så nervös. Till saken hör att jag (pga omständigheter) ska skriva med en person som jag inte känt tidigare, den verkar dock både trevlig och ambitiös.

Skriv den själv istället. Grupparbeten är dömda att misslyckas.

Ibland får man inte välja. Vi var tvungna att skriva den tillsammans med någon. Det slutade med att jag skrev typ hela själv eftersom den andre inte kunde typ ett ord svenska.

Ursäkta sent svar, somnade visst igår ? vi har tyvärr inget val. Men usch vad hemskt att vara med någon med sån annan prestationsnivå!

Gjorde det i våras! Det gick bra. Blev lite krångligt pga mitt i när corona bröt ut, så man fick liksom tänka om flera varv på vissa saker (typ metod osv). Men jag tyckte det var skitkul att gräva ner sig i ett speciellt ämne på det där sättet och jag älskar att skriva så. Var relativt problemfritt, skrev den med en som var på samma ambitionsnivå som mig och vi hade ett bra samarbete – så vi följde vårt tidsschema osv och behövde aldrig stressa eller så. Tror väldigt mycket hänger på om man kommer bra överens med den man skriver med och om man är på samma nivå. Hoppas att hen du ska skriva med är det, trots att ni inte känner varandra! 🙂

Lycka till!

Det krångligaste tyckte jag var att man skulle skriva ihop och var tvungen att synka ihop sig hela tiden. Jag tyckte ju alltid att mina idéer var bäst?

Vad är det för ämne där du (ni) måste skriva tillsammans med någon annan? Har alltid skrivit själv och aldrig hört talas om detta…

Inom till exempel lärarprogrammen på vissa universitet skriver man tillsammans

Inte?? Jag har nog aldrig hört motsatsen? Det är inom ekonomi. Vet till och med att vissa får skriva tre och tre i denna termin för att det är så många som ska skriva. Så det blir ju ännu ett grupparbete liksom…… ?

Fyfaaaan värsta jag gjort i hela mitt liv. Skrev själv pga att jag inte hittade någon att skriva med (hade individuell studieplan då jag hastigt efter 1 år bytte program?). Jag fick bokstavligen magkatarr och då är jag ändå en relativt ”duktig” i skolan samt stark och driven i övrigt. När jag hade opponeringen som var via zoom (tack och lov) så hade jag diarré heeeeela morgonen för att jag var så stressad över hela grejen??. Mina tips är:

Börja i TID!!!!!!
Se till att frågeställningen/frågeställningarna är extremt snäva, denna är verkligen viktig om inte viktigast.
Skriv uppsatsen så att den verkligen håller en rödtråd, det är jättelätt hänt att man hoppar och det är jättesvårt som läsare att hänga med.

Med det sagt var då självklart att få godkänt typ den skönaste känslan och fick mig typ att känna att jag klarar precis vad som helst Hahaha… Lycka till och kom ihåg att man växer med uppgiften

Men fy fan! Lider med dig!! Det är typ exakt det där jag är oroad över ? jag anser mig också vara relativt ”duktig” i skolan, men nu plötsligt känns det som jag är ute på djupt vatten. Men det kanske kan vara lite skönt att ha en partner i alla fall då, då är vi ju två i skiten ?

Vi ska försöka komma igång på en gång. Men hur vet man vad man ska skriva om??

Bra tips förresten med snäv frågeställning, tänker även kvantitativ metod. Hade du svårt att välja teori?

Välj inte metod innan du valt vad du ska skriva om. Kom på din problemformulering och välj sedan metod och teori som är bäst lämpad för att undersöka ditt problem!

Jag har skrivit två kandidater i två olika ämnen. Fick G på ena och VG på andra. Den jag fick högsta betyg på valde jag ett ämne som intresserade mig vilket gjorde att jag STOD UT. Det är det viktigaste. Välj något som känns inteessant så du pallar med det en hel termin.

Lycka till ❤️

Tack snäll du!
Ska försöka att bara liksom ta ett steg i taget. Men känns som en bra grej att verkligen fundera ordentligt kring vilken fråga som ska beröras.
Känns sjukt att det är dags att skriva detta nu, jag började ju nyss liksom ?

Hejsan
Åh jag undrar hur jag ska få nya vänner? Tycker det är lite pinsamt och känns som det är något fel på mig som inte kan skaffa nya kompisar som andra verkar kunna?
Jag har nyss blivit mamma och ingen av mina ”gamla” kompisar har barn så känner mig ensam..
Jag har verkligen försökt, gått på öpnna förskolan, mammagrupp på BVC. Försökt prata med mammor och deras bebisar på bibblan osv men kommer liksom inte vidare…
Hur får man nya vänner?

Försök hålla kontakten med de vänner du har 🙂 att du har skaffat barn behöver ju inte betyda så mycket. Om de inte bara gillar att festa.
I min bekantskapskrets har dom fått barn i olika åldrar plus att vi r två som ej har barn. Har gått bra att hålla ihop ändå 🙂

Vad bra jobbat av er! Önskar att mina vänner med barn ansträngde sig mer för att hålla vänskapen vid liv!

Ofta är det väl att tiden springer iväg så fort att man kanske bara glömmer att fråga ngn om de vill hitta på något. Har man barn har man ju mycket att tänka på. Så då kanske det kommer lite mer ”ansvar” på oss barnlösa att komma med frågan om att göra något.

Och ingen annan har nåt att tänka på?

Jo det är klart 🙂 kom bara med EN förklaring. Såklart att det måste visas intresse från olika håll

Barnfri är jag. Jag försöker men man måste ju tacka ja också och prioritera det ibland även om man har barn.. jag sitter inte och väntar på en inbjudan men tycker vänskapen tas för givet tyvärr och som att den alltid kommer finnas kvar. Barn kan verkligen förändra en vänskap ?

Alltså jag är barnfri, inte barnlös menar jag.

Klart att den kommer förändras. Livet kommer i cykler…

Tycker det är synd när det förändras till det sämre. Vill gärna ha samma vänner genom livet, inte byta.

Vad gör man om man inte har några vänner kvar då?

Skaffa nya vänner som oxo har barn, finns grupper på internet .

Varför kan du inte ungås med dina gamla?

En stor grej jag lärde mig som verkligen hjälp är att många människor inte vill fråga bekanta/kollegor/osv som de bara känner i ett sammanhang om de vill hitta pÅ något eller umgås någon annanstans för att de inte vill vara för ”på” i fall att den andra personen vill behålla relationen bara i det stadie det redan är. Men de flesta blir oftast glada och tackar ja om de blir tillfrågade.

Min hjärna är trött så känner att det blev svårt att formulera det här men poängen är: fråga om de du pratar med på förskolan/mammagruppen/bibblan om de vill ta en fika, ha en playdate med barnen eller vad det nu kan vara.
Men bara människor du pratat med minst två gånger alternativt 30 minuter plus. Du vill inte vara den konstiga människan som bjuder ut random människor på fika.

Vad har ni för fördomar om Göteborgare?

Att vi inte vet hur man hanterar att åka kollektivtrafik… dvs tränger sig på etc.

Sveriges goaste folk?

Alla heter Glenn

Ni tror att ni har en medfödd trevlighet som dessvärre gör att ni inte ens försöker och därför är allmänt osköna.

E du go eller? Måste va en stockholmare som säger så. Så jädra drygt.

Huvud på spiken!

”Vi är ju så goa!”

Nej. Ni är oftast inte det. Tyvärr.

(Jag är inte från Stockholm.)

Att ni tycker illa om stockholmare

Att ni tror att Stockholmare tycker illa om er så därför tycker ni illa om dom.

Äter bara fisk och räkor ?

Vilken är den sämsta landet du besökt?

Och varför ?

Tyskland tyckte inte jag var så trevligt. Vi kanske hade otur men där vi var kändes det rätt så ogästvänligt.

Vart i Tyskland var du?! Tycker aldrig jag blivit dåligt bemött där

I Rügen. Men det var längesedan. Kanske var så att jag var en trött småbarnsmamma som ställde massa krav och blev kränkt när jag inte fick kånka in barnvagnen i restaurangerna osv?

Säger inte att du var det, men älskar din självinsikt/självdistans. Många som saknar det idag.

Ja de kan väl hantera det här med småbarn på olika sätt i olika länder och säkert i olika delar av Tyskland.
Får man oftast ta med barnvagnen in på restaurang i Sverige?! Känns inte som en självklar grej för mig. Men det beror väl på hur mycket plats det finns också.
Kommer inte ihåg att vi hade ngt problem när vi var i Tyskland med ett litet barn när vi var där. Dock så finns det ju inte alltid barnstolar etc där att tillgå

Tjeckien! Fyfan så otrevlig människor

Spanien. Ingenting funkar, låg standard överallt, ingen ordning eller kösystem.

Samma här. Konduktören på tåget mellan Madrid och Malaga tvingade mig att betala tillägg trots att jag hade giltig biljett. Jag är inte dummare än att jag förstod att han stoppade pengarna i egen ficka. Luktade illa dessutom.

När vi var i Spanien hade vi mer problem med de franska turisterna som vägrade ställa sig i kö 🙂 Var ju på semesterort så där var det ju mer turister än Spanjorer.
Spanien är iofs ända landet jag blivit antas på stan i och ända stället jag sett en blottare 😮

Va, har aldrig varit på ett så bra/trevligt/fräscht tåg som mellan Madrid och Malaga!

Mallorca. Smutsigt och alla var otrevliga.

Va har varit på flera ställen på mallis älskar den ön. ?

Rumänien. För några år sedan. Fanns inget att göra. Eller knappt handla. Grått och tråkigt. Fullt med maneter i havet. Männuskorna såg ledsna och fattiga ut. Värsta landet jag besökt.

BULGARIEN. Fy fan. Skulle inte åka tillbaka ens om jag fick 100 000kr.

Gissar att du va i typ Sunny Beach? Då räknas det inte ?

Turkiet.
Männen var så påträngande och obehagliga. De försökte lura oss på pengar hela tiden. Många situationer kändes otrygga och obehagliga. Träffade inte en enda trevlig local på hela resan.

Det var ingen charterresa utan vi reste runt på egen hand. Lämnade i förtid just för att det var så hemskt.

Turkiet. Alla var så på, man skulle in i deras butik, restaurang och de knöt fast armband på en som man skulle betala för.

Obs att jag var i värsta turisthålan.

Förenade Arabemiraten. Jag var typ 14 och blev cat called (klädde mig givetvis efter landets seder), min familj blev utblängda i varje affär vi gick i som om vi skulle sno något, det är en hemsk diktatur som är vidrig mot kvinnor. Skulle aldrig åka dit igen.

Känns verkligen som att du ljuger. /Bott i Uae 7 år

Det gör jag inte. Varför skulle jag göra det? Jag vet inte var du bor, men detta var i Dubai.

Egypten! Vet inte ens varför jag åkte dit, hade varenda sekund.

Samma, aldrig igen!

Egypten. Aldrig igen.

Någon som följer Elin Kjos? Jag blir så berörd av hennes öde. Hon ser så jädra stark och frisk ut, fast hon är så sjuk?

Ja jag gör. Hemskt. 🙁 Otroligt att hon liksom fortsätter framåt och har hopp. Jag hade gett upp och bara hinkat i mig vin och käkat godis.

Jag! Blir också helt sjukt berörd av henne ?

Min partner vill att jag ska se sexigare ut Alltså klä mig mindre för jag går runt med byxa o tröja hela tiden hahah. Men känner mig obekväm .. har ni tips på att se sexig ut .. utan att ha korsett och annat. Ge mig tips.

om du ALLTID klär dig i mjukisar kan du ju nångång ta på nåt finare, annars; dumpa! 🙂 ingen man ska säga åt dig vad du ska ta på dig

Har han frågat dig hur du vill att han ska klä sig?

Säg till honom att han ska byta stil först, bestämmer han hur du ska se ut ?

S jag tycker du ska säga till din partner att du vill att han/hon (iom att du skrev partner) ska se sexigare ut.

Fan så sur jag hade blivit om nån sagt så till mig

Kraaaaaaaaaaam ❤️

Strunta i kommentarerna ovan. I en normal relation så kan man faktiskt be sin partner klä sig på ett visst sätt utan att bli kränt. Min man hade inte blivit kränkt om jag bad honom ta på sig tightare tishor eller kortare shorts.

Finns sexiga underkläder som också är bekväma. Nattlinnen i siden(/silke om du har råd), längre nattlinnen med spets, tighta leggings med en bustier, sexiga underkläder med en sidenrock ovan, transparanta toppar osv. Måste inte vara löder och latex haha. Kan vara sexigt och bekvämt. Kolla tradera, nattlinnen är inte billiga tyvärr!

Strunta i den här kommentaren ovan, man ska inte säga åt en annan människa hur den ska klä sig, prata, föra sig etc. Fruktansvärt rude.

Är gravid i vecka 18. Har fått foglossning. Vad kan man göra åt det? Vad kan hjälpa och lindra.

Massage och lägga värmedyna på de berörda områdena!

Akupunktur. Och sjukskrivning

sov med kudde mellan låren/knäna. Finns bälte att ha runt fogarna hos fysioterapeut. kan hjälpa.

Utöver det här skulle jag tipsa om TENS som även en fysioterapeut/sjukgymnast kan ordna / fd arbetsterapeut

Jag gick till en sjukgymnast som hjälpte mig att pröva ut ett riktigt bra foglossningsbälte, det hjälpte mig mycket. Den måste man tänka på hur man rör sig, det fi cck jag ock s å tips om av sjukgymnasten.

Vad är grejen med att så många på gymmet går fram till en maskin, lägger på asmycket vikt, gör åtta snabba repetitioner med jättedålig form, så att det smäller och brakar i både maskin och kropp och sedan rusar vidare till nästa?

(vilken lång mening. Orkar inte skriva om.)

Haha stör mig också på det. Speciellt när folk bara går omkring utan plan eller syfte och bara rycker lite i maskiner i en kvart. sen går de hem. det är inte träning….

Det är ju åtminstone mer logiskt än de människor som går till gymmet för att promenera på löpbandet i typ en halvtimme och sedan går hem igen. Varför inte bara promenera utomhus?!

Jag har gymkort via jobbet som vi ”måste” använda ett visst antal gånger för att få ha kvar. När jag verkligen inte orkar träna men ändå vill få till veckans besök kör jag löpband, snabb gång (när man går ute kan man ju hasa till sig utan att tänka på det) och kollar på ett avsnitt hjärndöd serie under tiden. Mycket nöjd med det upplägget (obs, tränar för det mesta ”på riktigt”)

Jag är en inomhusmänniska och åker hellre till gymmet och går än tar en promenad ute! Det är alltid bra temperatur, inga insekter, man kan gå på toa när man vill. Man kan sluta när man vill ?

Haha ännu värre: Folk som tar bilen till gymmet för att sedan gå på bandet och glo ner i mobilen i en halvtimme

Panik!

Antingen är de bara dumma i huvudet eller nya på gymmet och har inte lärt sig maskinerna eller vad sets och reps är…

Hahahaha så jävla irriterande!!

Meningen var väl inte så lång? Du måste förstå hur osäkra (män?) fungerar, det är en show, en fasad, lyfter de tungt så boostar de sitt självförtroende.

Jobbat 9-20:15 och sitter just nu på pendeltåget hem. Jobbet har gått bra, öppet spår, ledig hela helgen och mysiga hösten är på G. Kan inte bli bättre! ????

FINA Selma ?

Har du ofta stormiga relationer? Kanske har borderline?

Hej alla!

Random fråga, men köpte ett löshår från RapunzelOfSweden för några månader sedan i färgen Chocolate Brown. Tyvärr var färgen för mörkt för mig så kunde inte använda det. Tänkte kolla om någon här vill köpa??✨

(Är ett komplett löshårsett i 100% äkta hår på 50 cm, med 7 Clips totalt)

1*4 clips
2* 3 clips
2* 2 clips
2* 1 clips

(Skickar länken till min tradera annons iom att man inte kan bifoga bilder här : https://www.tradera.com/item/341462/416554615/loshar-fran-rapunzelofsweden )

Har man planer på att skaffa löshår eller vet att man brukar köpa denna/liknande färg så är det ju supervärt✨ Bättre att sälja till någon som verkligen vill ha det än att att bara slänga

Jättefin tanke och vill inte alls verka dryg, men jag hoppas inte folk börjar promota sina säljannonser här. Känns inte som rätt forum direkt ?

Nja förstår dig. Första gången jag skriver något sådant här. (Därför jag skrev att det är bättre att det kommer till användning än bara slängs).

Hade själv blivit superglad om jag var ute efter löshår till billigare pris, men är väldigt svårt att nå ut till många personer på Tradera och Blocket? Tänkte testa att skriva här och ge det ett försök iaf

Testa Marketplace på Facebook istället.

Tror inte att Cam vill att kommentarsfältet används för privata säljannonser.

Nostalgi!

https://bloggbevakning.wordpress.com

Är så arg och ledsen över besökförbudet de har på våra äldreboenden. Förstår att de stängde när allt började men inte att detta fortsatt under sommaren. Arbetar själv inom vården och kan lugnt säga att det INTE är anhöriga som spridit smittan på boenden, utan det är vårdpersonalen samt den bristfälliga vården där man blandade friska och sjuka. Så fruktansvärt att se hur flera personer med demens åldrats ca 5 år i sin sjukdom på 5 månader då de inte fått träffa sina anhöriga samt att de ”stängt” alla aktiviteter. Många har blivit så deprimerade att det är värre än risken att få Covid-19. Sedan försöker våra politiker säga att de är för att de bryr sig om våra äldre och att de NU ska satsa på äldreomsorgen. Usch jag blir så arg!!!

Ja känns som det borde gå att få till alternativ till besök. Kanske inte så ofta som man vill om det tar tid för personalen att göra dem voronasäkra. Men nog hade man kunnat få till något schema, helst under sommaren där det gått bra att träffas utomhus

Jag förstår vad du menar med att de åldras snabbare. Mina farföräldrar som bor i lägenhet har nu fått hemtjänst, rullator osv. Jättebra då de har haft det tufft och fått svårare att gå. Min farmor som var sjuk sedan innan har blivit sämre och det känns som att hon har högst ett år kvar. Det är sorgligt men vi har åtminstone träffats lite ute vilket känns fint.

Ja vad jobbigt för dom äldre. Det är ju sista åren i deras liv. Vet många som går ut men finns inga aktiviteter på detta äldreboende.Jag lämnar veckotidningar i en hall och dom blir så glada.

Men när regeringen förbjöd besök gnällde alla för att det skulle gjorts tidigare, hur ska ni ha det.
Försöker dom skydda de gamla är det fel, och låter dom bli är det också fel…

När min pappa var allvarligt sjuk i corona och i inlagd på sjukhus fick vi i släkten besöka honom då personal ansåg att de var viktig för rehabliteringen, vilket de också var. Det var vi i närmsta familjen men även min kusin, farbror mm som fick besöka. Vi fick ha full skyddsutrustning. Det borde ju verkligen gå att se till att säkra besök sker för de äldre. För derasvälmående är det ju av största vikt med besök.

Fyller snart 35 och jag jobbat i samma bransch sedan jag var 16. Klättrat på karriärstegen och där är några steg kvar men känner att jag är klar med denna branschen nu. Jag brinner inte för det längre och har inget som motiverar mig. Behöver en förändring. Vet inte om det är en livskris men jag behöver tips på yrken där det är Max 1-2 års utbildning och lönen måste vara över
30 000/kr/ månad när man är klar.

Jobbar fysiskt nu men gillar även administrativt arbete. Vill inte ha något jobb med kundkontakt. Öppen för det mesta! Så snälla kom med tips!! Fortsatt trevlig kväll allihopa!

Vilken branch är du i nu?

Handels/butik

Gå över till lagersidan. Intensivare och ger mer kärriärsmöjligheter i olika riktningar. Jag klev över till lager och insåg att jag älskar logistik. En helt ny värld öppnade sig.

Jag pluggade en YH-utbildning på 2 år inom webbkommunikation, jobbade också inom handels innan. Min ingångslön (för 4 år sedan) var iofs 26 000, men har bytt arbetsplats två gånger och tjänar nu 42 000.

Jag är lite i samma situation, funderar på annat, är less det jag gör men känner mig för gammal att sätta mig i skolbänken igen. Istället försöker jag se om min erfarenhet kan appliceras till andra branscher.

Mitt tips är IT, jobba som programmerare, systemutvecklare eller liknade. Om du har intresse bör du kunna lära dig inom två år. Du behöver inte träffa någon på samma sätt som handel och lönen är bra.

Önskar verkligen att jag hade intresse för coding.

KY -Offentlig upphandlare
T ex: https://www.schartau.se/yh-utbildningar/offentlig-upphandlare.html

Äntligen får man åka till Finland igen!

Har inte varit där sen 1989 så det hastar inte he he.

hahahah

Vad är det bästa med Finland?

Att min släkt bor där. Sommarstugan, grisar med sylt (det är en slags munkbakverk alltså), Finlandsbåten, mjöd och struvor, valborgsfirandet är fantastiskt, den finlandssvenska dialekten, den vackra naturen, att basta och sedan bada, varuhuset Stockmanns delikatessavdelning, Muminmuseet, nöjesfältet Borgbacken, allt gott bröd och alla bakverk, den goda korven.

Finns mycket bra med Finland och godsaker att äta men Memma och morotslåda kan stanna på andra sidan havet ha ha.

Den finlandssvenska dialekten? Finns ju hur många olika som helst. Som att säga att man älskar den svenska dialekten.

Har någon här varit i Albanien.? Läste att det är jättebilligt att semestra där. Berätta gärna lite om du varit där. ?

Europas rövhål. Stanna hemma!

Men kan du utveckla varför du tycker så. ?

Bara hört positivt om Albanien!

Har bott där i tre år! Är väldigt glad över att jag fick uppleva landet på nära håll och har inget ont att säga. Trevliga människor, god (och extremt billig) mat och fina miljöer. Om man vill åka till Grekland/Spanien/Turkiet/Italien kan man minst lika gärna åka till Albanien.

Hur är det med engelskan? Kan man göra sig förstådd i landet med enbart det språket eller behöver man kunna andra språk med?

Jag var där för 3 år sen. Vi åkte runt från södra till norra och upplevde lite allt möjligt, otroligt fint! Dock var det rätt så svårt att hitta ställen som serverade mat, de flesta serverade bara dricka för att det är så fattigt där att det var det de flesta hade råd med. Lättare i turistområdena i södra än i norra såklart. Supertrevlig lokalbefolkning dock och otroligt vackra miljöer. Rekommenderar!

Lite bikt.
Med risk för att låta som en gnällkärring eller nått.. och älska på hennes systerskap MEN jag var tvungen att avfölja Linnea Claesson pga hennes mimik? dels de halvslutna ögonen + halvöppna munnen men framförallt galna ”hamster”-minen som hon gör emellanåt och stoltserar med?
säg att jag inte är ensam! (får annars jobba mer min skämskudde-gräns)

Haha håller verkligen med, jag kan inte heller kolla på henne utan att skämmas ? Hon försöker så hårt att vara sexig och quirky men det blir bara extremt cringe. Men vadå älska på hennes systerskap? Det är ju bara en fasad, hon är fejk rakt igenom.

Kolla upp podden haveristernas avsnitt om henne! Jag blir helt chockad varje gång jag trillar in på hennes profil, mer egocentrerad människa får man leta efter.

Kär i en kollega och kommer inte över hen. Har varit så här i ett år nu och vet inte hur jag ska göra. Det kan inte bli vi och jag vet inte om hen ens känner likadant, även om det finns vissa signaler. Vad gör jag? Kan inte byta jobb.

Trist att inte veta om det är en han eller hon eller en höna.

Åh herregud

cluck cluck

Ja det kan ju vara svårt det där med att skilja på svenska och engelska för vissa. Men om du inte förstår så tror jag heller inte jag behöver dina tips.

Antar att du heller inte vill prata om fart eller barn eller bra.

Antingen får du fortsätta tråna och hoppas eller så får du försöka få fram om det finns ngt intresse från den andre. Är hen singel?!

Ingen av oss är singel. Jag vill bara få det här att försvinna.

Oj!!! Släpp det då är mitt enda svar… om du nu inte bara tycker det ger lite extra krydda åt dagen av att ”dagdrömma”.

Jag vill ju släppa men behöver tips på hur jag faktiskt gör det. Vi jobbar nära varandra men jag trodde det skulle bli enklare nu när vi jobbar hemifrån och inte ses. Men tyvärr verkar det inte hjälpa.

Svårt tyvärr… har inga bra tips. Det ÄR svårt att komma över någon som man ser regelbundet.
Men om du verkligen vill det så händer det nog tillslut.
Är det något du saknar införhållandet med din partner som får dig att koka över staketet?!

Kika över 🙂

Jag träffade min kille under samma omständigheter på jobbet. Orkar inte utveckla, men det finns andra alternativ än att bara släppa, om man vill..

Släpp det. Om du gör slut med din partner tror jag att det finns stor risk att det ändå inte blir något med kollegan eller att du inser att drömmen är bättre än verkligheten, och att du ångrar dig. Det kommer distraheringar i långa förhållanden. Jag har lärt mig att inte gå för långt i mina tankar (och framför allt handlingar), men jag höll nästan på att förlora mitt livs kärlek på kuppen.
Prova att släppa kollegan så gått det går, visa att du inte är intresserad och lägg allt det fokuset på din partner så tror jag att du kommer få tillbaka känslorna.

Det är ju just det där med att släppa som jag behöver hjälp med. Jag vill inte att det ska bli något med kollegan av en massa olika orsaker. Men HUR slutar jag tänka på hen?

Är i samma sits. Vi båda har partner. Har försökt glömma honom, undvek honom i tre veckor, svarade inte på hans meddelanden osv men nu.. Kunde jag inte låta bli att söka kontakt och efter två dagar har jag sån ångest. Avskyr att jag inte kan släppa taget.
Har inga tips.. tar gärna emot själv men ville bara få dig att veta att du inte är ensam.

Det är så jäkla svårt. Vi hörs ju varje dag pga jobbgrejer…

Har en väninna som var i samma sits. Hon skilde sig, barnen bollades mellan henne och exet ett tag, nu vill de inte längre vara hos henne.

Men det varade inte med kollegan, han gifte sig med en annan. Nu är hon den bittraste jag känner. Är det så du vill att ditt liv ska bli?

Gräset är inte grönare …

Vad är det för signaler du känner att det finns? 🙂

Vad har ni för tankar om alla rån som det snackas om? Personrån.
Jag tänker att det inte är ngt nytt men å andra sidan så gick folk inte runt med värdesaker på samma sätt förr som idag.
Jag bor på Östermalm i Sthlm och jobbar på Östermalm. Helt inställd på att jag en dag kommer bli rånad.

Man kan säga att det inte drabbar ngn fattig men psykiskt.

Tankar?
Ska man göra ngt annorlunda?

Vad har ni för tankar om alla rån som det snackas om? Personrån.
Jag tänker att det inte är ngt nytt men å andra sidan så gick folk inte runt med värdesaker på samma sätt förr som idag.
Jag bor på Östermalm i Sthlm och jobbar på Östermalm. Helt inställd på att jag en dag kommer bli rånad.

Man kan säga att det inte drabbar ngn fattig men psykiskt.

Tankar?
Ska man göra ngt annorlunda?

Fick modd som säger att de hittade en liknande kommentar?? Jag har inte skrivit ngt tidigare om det. Hmm ?

Östermalm ja där jagas det Rolexklockor Patek Philippe och sånt. Undvik att bära dyrgripar på stan så
är det nog lugnt.

Dock så bär ju alla omkring på telefoner idag som i af kostar några tusenlappar. Det var det ju ingen som hade förr.

Ska man personråna någon så är det nog mer värt risken att ta en klocka för 100k än en mobil som alla ändå har

Absolut… men alla går väl inte runt med sådana klockor?!
Der man oftast hör är väl att folk blir rånade på sina telefoner??

det jag hör är att mobiler blir stulna från väskor och liknande. När folk hoppar fram med knivar eller på annat sätt hotar är det oftast klockor som är målet

jag kan ju också tillägga att jag känner skitmånga med dyra klockor och ingen av dessa har blivit rånade. Är väl som att vinna på triss, fast tvärtom.

Förmodligen… skit att det händer oavsett!!!

Menar inte att förringa någons upplevelse. Det är bra att det uppmärksammas så att dom som bestämmer förstår hur dagens politik drar in unga i brottslighet och skapar men för livet för dom som drabbas.

Så det är politikernas fel? Hört talas om personligt ansvar?

ja jag menar på allvar att ungdomsrabatter och mjukare häktningsregler för unga driver in just unga i brottslighet. Personligt ansvar absolut, men om just dessa ”förmåner” inte fanns så kanske inte gäng skickat ungdomar på att råna klockor etc.

Vem vet vad som hamnar i modd… vad i mitt svar gjorde att det fastnade .. får väl se om det dyker upp 🙂

Du kan rösta på ett parti som vill göra något åt saken.

Undrar hur det kändes för Petra att få veta att han släpptes direkt.

Alltså det är så det går till. Han var ju minderårig, förhörd och identifierad då försätts man på fri fot i avvaktan på rättslig påföljd. Folk häktas liksom inte för ett personrån.

Du vet varför personrånen har ökat. Du vet varför våldet ökar. Du vet varför du ska ha en kniv på dig.

Någon som kan dela sin erfarenhet av planerat kejsarsnitt? Speciellt av icke-medicinsk orsak. Vart bor du och fick du kämpa länge för att få det beviljat? Jag börjar närma mig insikten att jag vill ha ett kejsarsnitt när jag är redo att bli gravid och få barn. Det är så jag kan tänka mig att föda mitt barn och jag kommer vara redo att kämpa för det.

Vad är det som gör att du anser att vi andra skattebetalare ska stå för kostnaden för ett icke-nödvändigt kejsarsnitt?

21:24 men fy fan vilken kommentar. Alla vi människor kostar på olika sätt samhället och behöver hjälp på olika sätt. Vad oempatisk du är. Hua. ?

Eller så är ett kejsarsnitt billigare i det långa loppet. Psykiska åkommor är inte gratis dom heller

Om vi ska prata pengar så det faktum att ett akut snitt pga förlossningsrädd mamma som inte kan hantera situationen/ vars kropp stretar emot/ som får förlossningsskador och behöver eftervård kostar mer än att föda med planerat snitt.
Tråkigt att dra till med men det är ju sant: Om män hade fött barn hade man inte brytt sig om kostnaden och det hade varit självklart att själv få bestämma hur man vill föda sitt barn. I vilken annan del av vården tycker man att något är så natuuurligt, det ska göra ont, det är en del av att bli frisk (eller mamma i det här fallet). Vid förlossningar ska man släppa allt och lita på kroppen och omständigheterna. Att det finns plats, att barnmorskor och läkare har tid, att man inte går sönder vilket de flesta gör mer eller mindre. Fysiskt eller psykiskt. Jag vägrar acceptera det bara för att jag är kvinna. Min vän som har pcos och oregelbunden mens testade att lägga om sin kost och hon fick regelbunden mens inom en månad. Hade hon lyssnat på vården hade hon ätit hormoner istället. Ja jag är stolt 90-talist som kräver min rätt i vården. OBS många inom vården är helt fantastiska men jag är inte redo att chansa.

”Kräver min rätt i vården”..
Adoptera istället.

Visst för någon fattig stackars kvinna ska få gå igenom en graviditet och förlossning åt mig innan jag köper hennes barn. Inte skevt alls.

Jag bor i Stockholm. Begärde att bli snittad och fick gå i Aurorasamtal där man gjorde allt för att försöka övertala mig att föda vaginalt. Men det var bara att stå på sig. Jag lyssnade artigt, log vänligt och sade ”men jag insisterar ändå på snitt” trots alla lockbeten de försökte med.

Det blev snitt och jag är jättenöjd.
Bara att stå på sig.

Tack för svar på frågan! Jag har förstått att man måste stå på sig och det kommer inte vara några problem. Jag kommer att vara påläst. Vad skönt att du blev nöjd 🙂

Jag fick planerat snitt med barn 2 efter ett akutsnitt med barn 1 (hen låg i säte men det upptäcktes inte förrän hen var på väg ut, typ). På mvc sa dom att det nog inte skulle bli några problem att få ett snitt beviljat eftersom det varit lätt traumatiskt första gången, men jodå. Var tvungen att träffa läkare två gånger och fick inte snittet beviljat förrän i vecka 36-37 nånting (planerade snitt brukar ju göras i vecka 38-39). Sen kom fl igång av sig själv några dagar innan planerat snitt ändå, och när jag låg där med värkar kom en läkare in och försökte övertala mig att föda vaginalt trots allt. Men jag stod på mig och fick mitt snitt (även om det blev akut och ej planerat).
Jag bor i Sthlm, ser säkert olika ut på olika ställen i landet. Men förbered dig på att du kommer att få kämpa och stå på dig om du vill ha planerat snitt.

Men hur empatilöst att försöka tvinga dig att ändra dig medan barnet är påväg! Finns säkert många som inte orkar säga emot i det läget och blir tvingade att genomgå det de verkligen inte ville. Fruktansvärt traumatiskt kan jag tänka mig. Jag bor också i Stockholm. Är redo att kämpa, försöker se det positiva i att man faktiskt får snitt här om man kämpar för det. Så är det inte i hela landet om jag förstått rätt..

Jag! Fick kämpa länge men de finns Facebook gruppee för de där man får peppning av varandra ❤️

Jag har reagerat några gånger på att Linn Herbertsson skriver väldigt mycket/kärleksfullt om Michaelas Damon. Har tänkt tidigare att jag bara tolkat fel/överdrivet och läst vidare (älskar Linns blogg, absolut en favorit). Men sen la hon upp en bild på D i ett inlägg om Båstad och skrev ”Och det här ÄR min favoritbild från sommaren, det är faktiskt en hel bildserie och lite filmer på min älskade Damon som jag tar fram under regniga dagar när jag vill bli lite extra glad. De andra förblir i mitt privata arkiv men jag ville i alla fall dela med mig av en. Jag blir alldeles lycklig när jag ser den här bilden!!!”

Någon mer än jag som tycker det är märkligt skrivet om sin bästa kompis fästman eller är det jag som är omogen? 🙂
De är säkert väldigt bra vänner men blir bara nyfiken på hur ni reagerar.

Älskar som sagt Linns blogg och tycker hon verkar helt underbar förövrigt.

Vem kände honom först? Försöker vara diplomatisk här, men tycker det är en otroligt märklig sak att skriva om en väns partner

Har tyvärr ingen aning, men det är ju verkligen en intressant fråga

jag förstår vad du menar, men jag tror att hon skriver så för att det är en väldigt väldigt bra vän och inget annat. kanske var han otroligt underhållande när bilden togs vilket resterande bilder och filmer (som vi inte får ta del av) bevisar och därför är det ett kärt minne från sommaren. jag kan också bli lycklig av att se bilder på mina vänners partners från tillfällen som håller sig kvar i minnet.

Ja, du har säkert helt rätt får man ju hoppas! Reagerade bara på sättet hon skrev det på, det förstärks säkert av att jag tänkt på det andra gånger också.

Min bästa vän håller på att dö. Tvåbarnsmamma och man hemma. Vi har känt varandra hela livet och fajtats mot cancer bägge två tillsammans. Förra året fick jag beskedet att jag var palliativ, jag var döende. Men jag fick ett mirakel, överlevde och är idag cancerfri. Jag fick hennes mirakel och jag har sån ångest. Både survivors guilt och över att jag inte kan vara där för henne nu i slutet pga Corona (hon är på hospice). Helvete vad uselt jag mår. Och fan vad jag sörjer. Herrejävlar vad ont det gör i varenda atom i mig.

Vad tragiskt.Vad har hon för cancer. Tur att det finns hospice. Personalen brukar vara underbar där. Förstår det är jobbigt. kram.

Proelium, en typ av mjukdelscancer. Hade det inte varit för corona så hade jag bott där hos henne varannan vecka. Vi hade så mycket planer på allt vi skulle göra tillsammans när jag blev frisk. Men nu har vi knappt kunnat prata i telefon ens. Jag vet ärligt talat inte hyr jag ska gå igenom det här livet utan henne. Hon är som en av mina armar. En del av mig. Ja personalen där är fantastisk och hon har känt sig så tryggoch respekterad där. Men vad jag önskar att jag kunde få vara där hos henne nu. Jag vet vilken dödsångest hon har haft och hur rädd hon har varit. Jag vill bara hålla hennes hand, viska tröstande ord, göra allt jag kan för att hon inte ska vara rädd och för att hon ska känna sig trygg och lugn.

Jag vet rent rationellt att jag inte har något att känna skuld över men gör det ändå. Jag var singel, utan barn. Hon borde fått mitt mirakel. Hennes man och barn behöver henne. Jag behöver henne.

Tack för era ord. ❤️

Vilken fruktansvärd situation. Ta gand om dig så gott det går ❤

Usch det låter inte bra och förstår du har jobbigt men inte behöver du känna skuld för att du blivit frisk
det har ju inte något med era olika sjukdomar att göra. Hoppas du kommer kunna må bättre med tiden i alla fall.

Beklagar verkligen! Fy fan vilken sjukdom det är ?

Hur säljer ni era gamla kursböcker?

när jag pluggade fanns det en andrahandsbokhandel kopplad till universitet (Lund).

Vi har en bokbytargrupp på facebook för alla som läser mitt program i den staden.

Har inte sålt än men köpt på studentapan, campusbokhandeln och facebookgrupper för programmet ?

Lämnar in på campusbokhandeln och låter dom göra det åt mig!

studentapan har jag sålt via den senaste tiden

Bokbörsen.

Tack fgör era svar, har fått lite uppslag

I Mimi Höglins senaste vlogg så säger hon att hon säljer sin drömbil, jeepen som hon skaffade för kanske bara ett halvår sen. Nån observant kommentator meddelar dock att hon bara leasat bilen, är det då rätt att säga att man säljer? Varför vill man få det att framstå som att man köpt en bil när den är leasad..

Måste man inte sälja leasingavtalet?! Om det är det hon menar? Plus att hon gör sig av med bilen och då känns det väl lite som att sälja den.

varför har den här frågan figurerat sedan vloggen släpptes? Kan väl inte komma som en nyhet att folk vill framstå som rikare än vad man faktiskt är?

För att det är en sån löjlig grej att ljuga om, hade det varit en annan miss B B som sagt samma sak hade det blivit stora rubriker här inne.

Kan någon rekomendera en bra ljudbok?!
Helst en som håller en ”rak linje” och inte hoppar fram och tillbaka i tiden och mellan personer.
Känns som så många böcker är skrivna på detta röriga sätt nuförtiden…

”Mannen som slutade ljuga”
”Begravda i himmelen ”
”Mormor hälsar och säger förlåt”

Tack

DAN JOSEFSSON ÄR BÄST

Låter som valfri barnbok.

Ja Totte är ju en favorit

Ingen av oss är singel. Jag vill bara få det här att försvinna.

Ny bebis och syskon! Stora pojken på 4-år är helt ”galen” sen syskonet kom nyligen. Han har en del problem med koncentration osv och har en specialpedagog på förskolan. Han har dock aldrig varit dum eller utåtagerande förens nu.

Han kastar saker, nyps, bits, slåss och får hysteriska utbrott blandat med hyperaktivitet och vi kan inte nå honom överhuvudtaget för att bryta. Vi har testat standard råden att försöka krama men då blir han jättearg. Jag gör saker själv med honom typ nattar honom å så för att hjälpa honom att känna sig sedd. Pappan hittar på massa roligt varje dag och vi ger en present varje kväll från det ny syskonet. Men ändå uppstår riktigt tuffa stunder här hemma där han inte går att rubba eller bryta igenom till. Gör så ont i mig att se honom så här. Vanligtvis är han en rolig, charmig liten kille som är omtyckt av sina vänner på förskolan. Hjälp!?! Känner mig lätt desperat eftersom att jag efter nästa vecka kommer vara själv med dom (även kvällar och nätter) pga av pappans jobb. Ingen som kan hjälp heller ☹️

Nån form av damp-diagnos kanske?

Meeen!! Varför skrattade jag rakt ut? Hemsk….

Jag måste varna: jag har ingen aning om vad jag pratar om! Men jag läste, hörde eller såg någon som menade att man skulle behandla äldsta barnet som att den var mycket, mycket yngre. ”Åh tänk att du var mammas första lilla bäbis” och ge närhet. Så ungen fortfarande kan känna sig ”speciell”

Det tror jag är bra. Nu har jag inga barn själv, men jag är 5 år äldre än min bror och det är ändå ganska mycket så det är ju klart att det var en omställning. Jag var van vid att vara mammas och pappas lilla ögonsten och få all uppmärksamhet, sen så var jag plötsligt en stor tjej som också skulle lära mig att ta ansvar. En femåring är inte stor.

Har tänkt mycket på det. För det blev mycket bråk och i början skulle allting min bror gjorde filmas. Jag ville också ha uppmärksamhet och vara med på film (var dessutom teaterapa som liten).
Det har nog format mig väldigt mycket till den jag är idag. Som att jag inte gärna söker uppmärksamhet eftersom jag vet att ingen vill titta på mig.

Så att fortsätta ge det stora syskonet uppmärksamhet och att inte anse att barnet är stort bara för att det fått ett syskon tror jag är bra.

Förstår att det är kämpigt just nu för er alla.
Måste vara en stor omställning för honom att få ett syskon och barns beteende är ju ett uttryck på behov de har. Som man ska lyckas klura ut vilka de är, vilket inte alltid är lätt. Har ni pratat med honom om hur han känner? Frågar ni om han vill ha en kram innan ni kramar honom? Även om kramen såklart är välmenande kanske han inte alls vill ha den närheten just då och därför reagerar med ilska? Istället för presenter, kan ni försöka se vilka behov han har, vilka känslor han bär på och möta honom i det?

Rekomenderar att kolla upp Petra Krantz!

Tack, vi har försökt prata men när inte fram och han håller ibland för öronen och säger att han inte vill lyssna när vi försöker vara pedagogiska föräldrar.

Ska kolla upp Petra tack!

Han kanske upplever att ni inte lyssnar in honom på riktigt? Petra tar upp just det i sin bok ”med känsla för barns självkänsla” att vi föräldrar ofta säger det vi tror är det rätta svaret (i all välmening förstås, vi vill ju våra barn det bästa) men att barnet då upplever att vi inte lyssnar på riktigt.

Min son på 2,5 blev också storebror nu i sommar och han blev också helt galen med flera utbrott om dagen och det gick inte att nå fram till honom alls. Försökte man prata med honom så skrek han bara och slog oss. Det rådet vi fick från bvc var att bekräfta hans känslor och lämna honom ifred att lugna ner sig själv. Typ säga ”jag ser att du är arg och det okej. Jag är här borta om du behöver mig.” sen vänta ut honom tills han var klar. Då ville han gärna kramas och gråta ut i famnen.
Det är hjärtskärande att se sitt barn må dåligt och inte kunna hjälpa det när det argt. Efter ca en månads tid så lugnade han ner sig och började intressera sig allt mer av bebisen. Det är en så himla stor omställning att få syskon men de vänjer sig ❤️ hoppas det lugnar ner sig snart hos er med.

Åhh tack för att du delade med dig. Har gråtit flera gånger när han inte sett för att jag ser hur dåligt han mår utav det. Han har varit så taggad på ett syskon och han riktar ingen ilska till bebisen bara oss. Är mest rädd att han ska göra illa sig/ oss eller bebisen när han får sina utbrott. Känns tungt!

Ta kontakt med barnpsykolog via KRY. Det gjorde mina bekanta och det hjälpte.

Låter supertufft.
Mina råd är att läsaom Lågaffektivt beteende, boken Barn som bråkar är jättebra.
Ett annat tips är att kolla om föräödrautbildningen Circle of Security (Trygghetscirkeln) finns att gå i din kommun. Den räddar familjer.

Blev osams med sambon…
Drömvinsten imorgon på lotto är 91milj ( om jag förstått rätt)
Jag sa till min sambo om jag vinner 91milj imorgon, tar jag in på en svit på Grand hotell imorgon, men han hävdar att han inte skulle göra något överilat, han skulle vara eftertänksam ( skitsnack, jag tror han skulle dra till sviten på grand hotell)

Vad skulle du göra om du hade 91milj på kontot imorgon?

Känns ju inte så farligt överilat att ta in ett par nätter på hotell 🙂
Sen kanske man inte skall ändra på allt i livet på stört, som att sluta jobba och köpa allt man någonsin önskat sig.

Vet faktiskt inte vad jag hade gjort precis först.
Hade börjat kolla på ett nytt ställe att bo på 🙂

Haha. Nog fan hade jag unnat mig en natt på grand hotel. Sen hade jag gått tillbaka till jobbet på måndag och på tisdag och medan livet går vidare funderat på vad jag verkligen vill göra med den stund jag har kvar. Efter en månad kanske jag fattat ett mer drastiskt beslut som att börja jobba halvtid och köpa hus i skärgården eller nåt. Hoppas jag.

Haha funderade seriöst på detta när jag jobbade förut. Fast då var jag istället helt övertygad om att jag skulle vinna om jag spelade på eurojackpot idag. Jag glömde spela, då är det svårt att vinna.

Men hade jag vunnit lottos drömvinst på 91 miljoner, då hade jag sagt upp mig direkt. Jag hade köpt en bil och jag hade köpt en lägenhet. 91 miljoner är mycket, men det känns inte lika svårt att göra slut på som t.ex 180 miljoner, så jag hade levt på, men inte på ett överdrivet sätt. Hade iofs delat med mig till min familj också.
Hade även börjat plugga något roligt bara för att jag kan, utan att ta lån osv.

Jag blir provocerad av sånna personer som om dom skulle vinna 91 milj kr fortf vill leva på som innan, varför är man ens med och spelar då? Ge pengarna till mig då..

Förhoppningsvis har väl folk valt att i huvudsak leva ett liv som de trivs med från början… sen gör pengar såklart sitt.

Haha. Läste på lite om skatt på lottovinster för att komma med ett svar liknande ”man får ju skatta bort hälften och för mig med en lön på närmre en miljon per år och 40 år kvar i arbetslivet hade det inte gett så mycket extra guldkant i vardagen om jag slutade arbeta här och nu”. Men nej. Vinster i ”turspel” är ta mig fan skattefria. Förklara rationalen bakom detta för mig tack.

Det beror på att sossar tycker det är okej att bli rik på turspel, men inte på eget arbete eller begåvning, då tar Jantelagen och socialistisk avundsjuka över.

Bara svenska spel delade ut ca 1,3 miljarder i vinst 2019. Det parti som går till val på att beskatta denna idioti får min röst.

Förstår att det är kämpigt just nu för er alla.
Måste vara en stor omställning för honom att få ett syskon och barns beteende är ju ett uttryck på behov de har. Som man ska lyckas klura ut vilka de är, vilket inte alltid är lätt. Har ni pratat med honom om hur han känner? Frågar ni om han vill ha en kram innan ni kramar honom? Även om kramen såklart är välmenande kanske han inte alls vill ha den närheten just då och därför reagerar med ilska? Istället för presenter, kan ni försöka se vilka behov han har, vilka känslor han bär på och möta honom i det?

Lyssna på vår true crime podd ’Tycker nån om Måndagar?’ som släpps varje (håll i din) måndag! ?

Någon som jobbat på Brå eller liknande och har förslag på löneanspråk om man har efterfrågad utbildning samt ca 2 års myndighetserfarenhet?

25000

Någon här som är familjehem och vill berätta lite om det? ? Har två biologiska barn och vi vill gärna ha fler barn och vill då gärna öppna upp vårt hem för fler barn om några år som familjehem. Vore fint att få höra lite om andras upplevelser om någon här är familjehem?

Läste om kvinna som gjorde det. Hennes dotter blev våldtagen.

Ja det finns ju alltid extremfall inom allt.
Jag har bekanta som är familjehem, de är så underbart fina människor och tar så bra hand om de tre barn som bor där. Deras egna barn är vuxna och utflugna sedan flera år. Vet inte hur det skulle vara att ha barn i samma ålder som fosterbarnen? Tror nästan det är bäst med lite ålderskillnad.
Jag vet iallafall att den här familjen lägger ner oerhört mycket tid och hittar på givande aktiviteter nästan varje helg med barnen. Mamman i familjen är familjehemsmamma på heltid.

Din drivkraft bör nog inte vara att ni vill ha flera barn, utan att ni vill göra något fint för ett annat barn. Det kan vara väldigt tufft och det krävs mycket tålamod. Beroende på hur gamla era barn är så skulle jag nog vänta tills de var äldre.

Ja hemska fall kan ju uppstå i alla situationer men det är inget som jag vill låta mig avskräckas av när jag kan hjälpa barn i behov av stöd.

Min drivkraft att vara familjehem är inte att få fler barn. Drivkraften är att hjälpa barn som råkar illa ut eller barn vars familjer behöver hjälp med avlastning.

Fler biologiska barn kan vi få om vi vill det. Mer att vi tänker att det är bättre att öppna upp vårt hem för barn som redan finns till och behöver en trygg tillvaro/ stöd än att skaffa fler biologiska.

Är inte familjehem men jobbar inom socialtjänsten med bla familjehemsplacerade barn sedan cirka 10 år.
Vad fint att ni funderar på det! Det finns ett enormt behov av familjehem.
Ser det inte som ett problem om en familj vill bli familjehem för att man vill ha barn. Problemet är de som tar emot en drös ungar och det känns som ekonomiska motiv bakom.
Men va förberedd på att det är barn som haft det mkt tufft som hamnar i familjehem. Barn som ofta har stora behov och där det kan finnas mkt utmaningar. På det ska du hantera kontakten med biologfamiljen, umgängen osv. Det kan va nog så tufft men är av yttersta vikt för att placeringen ska fungera i de allra flesta fall.
Man kan ju till exempel bli kontaktfamilj, dvs ha ett barn eller syskon hos er cirka var tredje eller varannan helg. Det kan vara ett bra sätt att prova och se hur det skulle kunna va (på ett ungefär, är såklart inte samma sak alls).

Jag var ett fosterbarn två gånger i mitt liv och var en väldigt snäll unge ? första familjen behandlade mig som sin egen, andra var okej men kanske lite avståndstagande. Var dock bara ett år hos vardera familj så man kanske ska ha i åtanke att man kanske fäster sig vid ett barn så måste den flytta sen. Eller jobbig föräldrar (min mamma var en sådan pga psykisk sjukdom)

Ja men såklart finns det fantastiskt snälla ungar som är placerade
Menar mest att man ska nog inte utgå från att allt är en enkelt och fint utan va beredd på att det kan bli lite tufft.
Jobbiga föräldrar tycker jag man får ta om man är familjehem. Men alla föräldrar är ju inte jobbiga heller.
Det är såklart en jobbig aspekt att man oftast inte vet hur lång en placering är. Man måste liksom gå in helhjärtat ändå. Och knyta an till barnen och som du säger behandla barnet som sitt eget.
Värsta jag vet är familjehem som avbryter placeringar för saker man aldrig någonsin hade skickat iväg sitt eget barn för.

Hej, jag planerar att flytta till Polen efter skolan och undrar om ni har något tips på bra betalda jobb samt städer att bo i och vart man hittar trevliga män?

Krakow är trevligt 🙂

Bilen märklig plan. Varför just Polen? Det är bostadsbrist och stor arbetslöshet på många håll i landet.

Polen har idag en av EU:s lägsta arbetslöshet, speciellt bland unga så det du påstår stämmer inte. Men vill bo där för att jag älskar landet och vill bo i ett konservativt land.

Konservativt land är det. Men härligt också på sitt sätt.
Min lillebror bor i Polen med hans flickvän som är polska. En sak som vi pratade om angående konservativt är att det är väldigt svårt (om nästan omöjligt) att få tag på p-piller. Så det är kanske något som man ska ha i åtanken också – de är rätt så konservativa på alla plan. Även när det gäller homosexualitet är de väldigt konservativa. Min bror bor i Gdansk och det ska vara en väldigt trevlig stad – dock lite mindre konservativ i förhållande till andra städer. Och jobb är jag osäker på – men lönen i allmänhet är väldigt låg i Polen. Det är därför så många unga söker sig till andra länder och jobbar.

Ja jag vet mycket om deras politik och är själv konservativ ut i fingerspetsarna så inget jag ser som ett problem om man säger så. Funderat på Gdynia eller Gdansk men får se.

Idag hämtade jag min dotter hos hennes pappa där hon skulle sova då hon verkligen ville va hos mig. Pappan har alkoholproblem men han har alltid sagt att han bara dricker när inte dottern är där. Hursom så märkte jag att han druckit när jag kom. Han hade slagit till henne (löst) i huvudet för att hon hade slagit han när hon var arg. Hans ord var slät hon mig så slår jag tillbaka dubbelt så hårt. Tog dottern och gick. Han skrek efter oss att vi båda var två äckliga horor och fittor. Att vår dotter inte var välkommen där nånsin mer. Hon fattar inte innebörden i orden och säger bara att pappa är arg på henne. Nu undrar jag hur jag går vidare. Vi har gemensam vårdnad och har haft varannan vecka. (Självklart ej aktuellt nu) vet inte vart jag ska ta vägen ärligt talat.

Hon är fyra år gammal

Så fruktansvärd situation. Hans beteende är inte okej alls. Din dotter ska såklart inte behöva vara i närheten av honom. Vet tyvärr inte vad bästa vägen är att gå. Hoppas någon mer insatt kan hjälpa!

Vafan .. å jag tänkte precis beklaga mig över Paret Lund*lls tvååring som dricker läsk ?

Hur gammal är din dotter? Förstår att du är orolig , Fyfan! Jag skulle kontakta soc , det är ju absolut orosanmälan som gäller när ditt (ert!) barn blir slaget och bevittnar /är med om våld , far illa. Polisanmälan också. Det är ju ett mycket hotfullt beteende och en otrygg miljö för er dotter! Jag skulle försöka spela in och dokumentera så mycket som möjligt av när ni har kontakt ( även om det kanske inte är helt lagligt) men skriva ner iaf.

Polisanmäl. Ansök om enskild vårdnad eller i vart fall om att va enda boendeföräldern.
Visst kan du anmäla till soc. Jobbar själv där. Men generellt i fall med skilda föräldrar så tittar man ju på om den andra föräldern (alltså du) skyddar barnet från att uppleva våld. Skydda gör du genom att inte släppa iväg barnet dit samt ansöka om boendet för dottern.
Sedan är det upp till pappan att själv söka hjälp på soc eller inom vården för sina alkoholproblem och sitt våldsamma beteende.

Glömde säga! Kontakta en familjerättsjurist som hjälper dig med en ansökan om att få dottern boende hos dig på heltid.

Så orolig nu.. hjälp ☹️
Upptäckte ikväll att jag för första gången glömt att ta mitt p-piller imorse!
Tog det direkt (kl 20.00), och pillret innan minns jag verkligen inte när jag tog men misstänker runt 08.00-09.00..
Alltså är de precis 36 timmar som gått mellan de två, eller strax under.
Hade min mens i förra veckan så har bara tagit tre hormontabletter inkl den jag tog såhär sent.

Min sambo och jag hade sex igårnatt men han kom inte i mig. Så rädd nu över graviditet pga samlaget igår.
Pratade med doktor online som sa att risken skulle vara så liten att jag inte skulle oroa mig eller behöva ta akut p-piller.
Kan ändå inte släppa detta och känner mig så orolig?

Glömde också säga lycka till!

Tack snälla för råden uppskattar det otroligt mkt

HUR ska jag träffa någon? Jag är snart 25 år gammal, varit singel i 2,5 år, dejtar hit och dit men antingen så klickar det inte eller så vill killen bara få sig ett ligg. Jag har vänner som jag umgås med, dock oftast i samma kretsar där det inte finns några singelkillar, på mitt jobb finns det ingen då majoriteten är kvinnor och även där de killar som finns antingen upptagna eller ej intressanta, jag studerar vid ett universitet men har inte riktigt varit delaktig i studentlivet och därav inte träffat så många där heller. Jag känner mig så ensam utan en partner och saknar verkligen att dela mitt liv med någon. När vänner runt omkring planerar framtiden ihop, skaffar barn och köper bostad så känns det som att jag står och stampar på samma ruta utan att komma nånvart. Jag vet att man inte ska jämföra sig med andra men det blir så påtagligt när man i stort sett är den som sitter ensam om kvällarna och inte har någon att planera sin framtid med. Jag förstår att ingen kan säga hur eller vart man träffar kärleken men jag är nästintill desperat och börjar tappa hoppet totalt om att någonsin hitta någon.

Du låter exakt som jag.
Jag bestämde mig för att skita i det. Jag var värd bättre än att må dåligt. Så jag skämde bort mig själv och var snäll mot mig. Skaffade en ny hobby.
Jag bestämde att om jag är singel vid 30 så försöker jag skaffa ett barn själv för barn vill jag inte vara utan.

Några månader senare träffade jag mannen i mitt liv. Helt oväntat.

Känner igen känslan förutom att jag är 28 och aldrig har haft en seriös relation. Folk träffar partners till höger och vänster och kvar är jag. Blir extra jobbigt såhär års när det är mörkt och det vore hur mysigt som helst att ha någon.

Börja delta i studentlivet. Där finns killarna. Gå med i en nation om det finns.

Vad händer om man har hypotyreos och överdoserar levaxin?

Du kan få förmaksflimmer!
Det är inget att leka med Levaxin, det påverkar hypofysen och hjärtat.

Vem är det här?

https://tenor.com/view/it-seemed-like-agood-idea-at-the-time-not-bad-seems-like-it-excellent-idea-good-thing-gif-15397367

Är det någon från Bachelor?

Selmas matte Camilla borde dressera aningslöse Fredrik Steen!

Cissi Wallin ber nu om pengar till sin nya podd. Denna gång med Unni Drougge, fast egentligen är det samma podd som hon gjort tre gånger förut med Lady Dahmer, med Gardetgänget och ensam. Samtidigt samlar hon pengar till Gardet utan motprestation. Gardet har inte gjort något sedan i våras.

Vart ska man bo om man planerar köp av lgh på Södermalm i Sthlm?