Öppet Spår

Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
Dock undanber jag mig politiska diskussioner, tack!
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!

Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli sattes på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts… ?

Ps! Tjafsa mindre!

727 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Appropå att exponera sina barn på sociala medier, stackars barn till claudia.behnan . Förnedrade inför alla mammas följare å det grövsta. Hela tiden. Obehagligt.

      Vad vill du att vi ska göra åt saken?

      På vilket sätt? Har inte sett något av det hon gör.

      Spana in Danielle Cohn…. där snackar vi om en mamma som sexualiserat, utnyttjat exponerat sitt barn. The dad challenge podcast tar upp detta på YT. Blir fan illamående.

        Ser inte en enda bild på ett barn på det kontot?

          Hon är 14 (kan ha hunnit fylla 15). Det räknar jag som barn.

            Jahaaaa, trodde kontoinnehavaren var en mamma, så letade efter bilder på ett litet barn. Men gud, är hon bara 14, så hemskt 🙁

      Men nu outade du också barnen…

    Hej alla ni, jag undrar om det är någon här inne som sjukskrivits för att ha hamnat i väggen trots att man inte kört på i ’120%’? Varför jag frågar är för att jag själv sitter med gråten i halsen och har just insett att jag måste bli sjukskriven alternativt byta jobb för jag helt enkelt inte orkar mer, trots att jag enligt samhällets alla normer inte har ett jobb där jag jobbar ihjäl mig. Jag jobbar heltid, och arbetar i normal takt, måndag till fredag. Men varje söndag känner jag mig helt dränerad, som att helgen inte räckt till. Jag är gråtfärdig, har puls, och är helt mentalt slut. Men det känns som att man inte riktigt har någon att prata med det om, för alla man läser om som går in i väggen är de som jobbat ihjäl sig, som kört på, jobbat över, tagit mer ansvar än de behöver, överpresterat. Jag har inte gjort något av det, men jag har arbetat deltid i hela mitt liv fram tills för ca 2 år sedan då jag började med detta som är mitt första heltidsjobb. Och jag är helt mentalt färdig. I månader har jag bitit ihop för jag tänkt att alla har det såhär, men nu kan jag inte bita ihop mer. Det känns så skamfyllt på nåt sätt, jag har inte velat erkänna det för mig själv för jag vet hur alla inom vården sliter, alla advokater, ingenjörer och andra sliter som har ett mer slitsamt jobb än mig… Jag känner mig som en förlorare, varför klarar så många andra av ett vanligt heltidsjobb men inte jag? Har idag tagit kontakt med en läkare för att begära sjukskrivning på deltid, men vill se om det finns någon mer här inne som gått igenom samma sak som jag? För det känns som att alla man läser om som går in i väggen eller sjukskrivs av utmattning är de som överpresterat, och jag tror inte jag är en av dem, men här sitter jag ändå. ?

      Du ska inte jämföra dej med andra. Vi människor är olika. Man gör så gott man kan. Men visst mycket handlar om att prestera. Men om man mår bra av det är en annan femma. Försök hitta det som känns bäst för dej. kram.

      Det kan ju vara fler faktorer som spelar in än jobbet. Går ju som inte att särskilja jobb och fritid helt. Känner du att det fungerar bra privat? Sömn, kost, motion, relationer, krav på dig själv osv..

      Jag jobbade fem dagar i veckan 8-17 och blev utbränd. Det handlade inte om stress inarbetsuppgifterna utan om att arbetsplatsen var så jäkla sjuk. Kollegor som låg med varandra (skulle hållas hemligt hit och dit), fester med världens fylla, favorisering av chef (så klart inte jag som blev favoriserad) osv osv.
      Jag kan jobba med samma uppgifter men med mer stress på en annan mer normal arbetsplats.
      Så att det ”bara” är jobbet som gör att en blir utbränd är inte riktigt sant, det är situationen. Sjukskriv dig, vila och sök andra jobb. Du är värd något bättre ❤️

      Det är inte sunt eller normalt att jobba heltid. Du har en sund reaktion på en sjuk omständighet.

      Det kan ju vara mycket med ett jobb som gör att det blir för mycket utöver arbetsbelastning. Sociala relationer på jobbet, chefen, arbetsklimat etc. Det kan ju också vara saker utöver jobb som påverkar. Ta en paus från jobbet (om möjligt) och känn efter vad det är som faktiskt bidrar till att du känner som du gör. Hoppas du mår bättre snart!

      Man har olika spärrar för vad man klarar av psykiskt, med t ex stress eller sömnbrist. Frustrerande om man har en låg tröskel, men egentligen finns det absolut ingen poäng med att jämföra, för alla måste ju förhålla sig till sina egna gränser (och leva med konsekvenserna av sina egna beslut).

      Ja, du kanske är stresskänsligare än majoriteten. Men vad man med den insikten då? Accepterar bara tror jag, ändrar livet efter detta faktum.

      Sen såklart i ditt fall så kan det ju vara något annat som stressar som flera påpkekar, men jag skriver utifrån att jag själv har mått bra av att acceptera detta med att jag helt enkelt är lite mer sårbar för vissa grejer än de flesta och att det inte är något jag måste hitta på massa förklaringar och undanflykter för, utan det är okej att vara så och man kan leva med det också.

      Varför sjukskriven du dig i stället för att byta jobb? Tänker du att se tär något som skulle kunna förbättras i din arbetssituation på sikt alltså?

      Insiktsfullt att våga bromsa i tid trots att du känner att du inte haft lika många bollar i luften som ”alla andra”.

      Jag förstår inte heller hur andra klarar av 40h/veckan… eller ens vill? Jag jobbar deltid och är nöjd! Visst det blir lite mindre pengar men för mig är det värt det. Man får spara in på andra saker!
      Du kanske kan gå ner i tid?

        Många har inget val, i mitt yrke är det väldigt ovanligt att få jobba deltid och så är det nog i en hel del andra också. ?

      Tänk på att man kan överprestera på andra sätt än enbart jobb. Jag pluggade 2019 när jag gick in i väggen och skolan var inte den största boven som många tror, problemet var min vardag. Jag har värderat mig själv efter vad jag gör för andra. Jag skulle alltid hjälpa till, alltid vara glad och uppmärksam, alltid hänga med på saker, alltid vara den som hjälper, lyssnar, ger råd osv. Det slutade med att jag hade bråttom med ALLT jag gjorde (stresskissade när jag gick på toa och var rädd att missa något om det pågick någon diskussion i vardagsrummet), stressduschade, stressbredde mina mackor, plus att alla hobbyn plötsligt blivit prestation. Jag skulle blogga varje dag för att hålla läsarna kvar, fotandet slutade jag nästan helt med då det bara gav mig prestationsångest.

      Man kan bli utbränd av sååå många anledningar men det pratas nästan alltid om jobbet som om det är det stora problemet när det lika gärna kan vara saker i privatlivet som tar mer energi.

      Jag är sjukskriven just nu och känner igen mig i princip allt du skriver. Har inte heller överpresterat eller kört på i 180 men kände mig ändå utmattad och mådde dåligt så pass dåligt att jag inte klarade heltid. Är sjukskriven på heltid denna månad och sedan blir det nog deltid.

      Som andra skrivit så är det inte bara själva arbetsuppgifterna som kan göra att man blir sjukskriven. Människor är olika och påverkas olika. Ofta handlar det om obalans. Jag har fått lära mig (tyvärr den hårda vägen) att jag likt ett batteri behöver laddas med energi för att orka med både jobb och privatliv. Kanske får du inte tillräcklig återhämtning på fritiden? Jag trodde att mitt batteri skulle laddas med att sova och ta det lugnt på helgerna. Hjälpte inte. Jag började hitta balans först när jag hittade en hobby som gav mig mycket energi och fick mitt batteri att laddas upp och räcka längre. Sedan bytte jag jobb, för det hängde kvar så mycket stress bara av att vara på den arbetsplatsen. Fick puls bara jag gick in i entrén. Lyssna på din kropp och gör det som passar dig.

      Jag gick in i väggen pga hur jag hanterade olika situationer, mina tankar och ångest.

      Hur ser din fritid ut? Många som går in i väggen tenderar att vara perfektionister samtidigt som de lyckas fylla sin kalendee med aktiviteter. Även om de är sociala, roliga etc. så kan det också vara dränerande.

      men gud, är du jag?? jag blev sjukskriven i fredags med exakt det du säger. heltidsjobb också, känner mig inte direkt överröst med arbete men har gråtit mig igenom flera månader nu innan jag tillslut tog tag i saken och ringde vårdcentralen och fick tid hos läkare och psykolog direkt!!

      Känner igen mej, fast jag jobbar inom vården och dessutom ”bara” på 75%. Alla dessa kväll/dag/kväll/dag pass tar kål på mej. Vågar inte klaga, jag är så tacksam över att ens ha ett jobb.
      Förra året var hemsk. Vid Halloween börjar alltid mitt humör att gå nedför. Det är dels pga att antalet med mörker ökar markant – jag hatar hösten och vintern. Sommar är min melodi.
      Jag satt i bilen på jobbet och grät flera gånger, visst, det var mycket som hände privat och sen pandemin på det. Jag var verkligen livrädd.
      Men sen beställde jag garn och lärde mej att virka, det hjälpte till att hålla mej flytande ovanför ytan. Jag är ingen perfektionist, snarare det motsatta. Har höga krav på mej själv på jobbet, konstant rädd för att göra fel och hatar en av mina underbara kollegor.
      Jag försöker kämpa, men ibland är det tufft. Det är en lång höst som jag har framför mej och det kommer bli jobbigt, det vet jag. Jag har en underbar sambo som jag älskar, men som alltid ifrågasätter varför jag jobbar varannan helg osv. Det är lite jobbigt när man bara gör sitt bästa..

      Jag önskar dej allt gott och hoppas att du mår bättre snart ❤️ Ta hand om dej.

        Känner igen mig så mycket.. jobbar 80% i vården och alla OB-tider knäcker mig. Det har blivit värre ju äldre jag blir.. jag orkar helt enkelt inte jobba sena kvällar för att sedan jobba dagtid dagen efter, man hinner knappt landa när man kommer hem innan man ska iväg till jobbet igen.
        Jag ska börja plugga snart för jag kommer gå under annars, älskar att jobba med människor och jag är verkligen duktig, men jag vill aldrig jobba med det igen. Har känslan att någon annan får ”offra sig” nu för samhällets tjänst, jag har gjort mitt med mina 15 år. ?

      Vad ledsamt att höra. Har du funderat mer konkret vad det beror på? Kanske borde du byta jobb?

      Själv är jag introvert, högkänslig och rätt blyg så jag har därför hittat ett arbete som är bättre lämpat för mig än det sociala arbete jag hade tidigare som fullständigt dränerade mig på energi.

        Är precis som du, får jag fråga vad du har hittat för jobb som passar en introvert HSP-person? Är själv helt lost i vilka jobb som passar såna som mig..

          På kontor med eget rum där jag kan stänga dörren och göra mina sysslor på datorn.

    När jag ser att ”alla” influensers skriver om HD-domaren Ruth Bader Ginsburg idag påminns jag om hur icke allmänbildad jag är. Hur kan alla veta vem hon är? Står det ofta skrivet om henne i tidningarna?

      En ikon för alla vänstermänniskor. Ointressant för oss andra.

        Hur kan hon vara ointressant? Vet du ens vem hon är?

          Jepp, och eftersom jag inte är vänster och inte bor i USA tycker jag att hon är ointressant. Hon hade ingen som helst påverkan på mitt liv.

            Oj. Så alla som inte haft någon direkt påverkan på ditt liv är ointressanta? Eller är det bara om de är ”vänster”?

              Korrekt. Och i och med att vi har enorma problem här hemma är exempelvis abortfrågan i USA inget jag bryr mig om.

                De flesta kan ju hålla två tankar i huvudet samtidigt men förstår att du inte kan det då.

                  Handlar inte om det utan om att jag inte bryr mig. Man behöver inte ha åsikter om allt.

                    Spännande ändå att inte bry sig om kvinnliga (=mänskliga) rättigheter! Undrar vad dina hjärtefrågor är 🙂

                      Våldet i Sverige bekymrar mig.

                      23:44 är det den enda tanken du kan ha eller ryms det fler än så?

                      23:46 Självklart, men RBG är inte en av dom. Hugger du på allt?

                      Nej men jag undrade. Får man inte ställa frågor till dina kommentarer?

                    Har man ingen åsikt så kan man också hålla tyst om saken…

                    Ändå hade du just en åsikt!

                    ”Bättre vara tyst och bli betraktad som en idiot än att öppna munnen och bevisa det” 

                  Orka va så jäkla dryg. Jag kunde inte heller bry mig mindre om en vänstermänniska. ?
                  Hur intressant tycker du Jimmie Åkesson är? Nej exakt.

                    Extremt stor skillnad på JÅ och RBG. Att sätta dem i samma mening är rätt sjukt.

            Jahaja, är nog helt ointressant att hon bott i Sverige, skrivit en bok om svensk rätt och är hedersdoktor på Lunds universitet?

        Det är ju så att feminister, oavsett svensk höger- eller vänster, bör vara relativt medvetna om vem hon är och varför hennes bortgång är tragisk. Jag, som icke-högervriden-men-liberal feminist (jaja; den diskussionen tar vi i annan tråd), tycker hennes bortgång är tragisk. Den möjliggör inte bara att Trump (konservativt höger) får tillsätta en tredje HD-domare under sin tid som president, utan också att flera saker som vi i Sverige (oavsett vänster eller höger) ser som en rättighet.

          Alltid sorgligt när en stor ikon för… men att kalla det tragisk att någon går bort vid 87 års ålder?!
          Tragiskt isf att Trump får tillsätta nytt folk, men känns ju även lite tragiskt att någon skall sitta på en plats tills de är så gamla. USA behöver lite ungt blod känns det som, alla presidentkandidaterna är gamla och mossiga.

            Kan väl vara tragiskt även om någon är gammal?

            Vänsterfolket här är nog mer sura över att Trump får tillsätta hennes efterträdare.

              Det behöver man inte vara vänster för att vara upprörd över.

              /moderat

      Nej, ingen koll på vem hon är.

      Men det konstiga var att jag just igår såg på lite klipp/bloopers från The Big Bang Theory och en av dem innehöll Raj utklädd på Halloween till just henne.

      Vissa delar ju allt om någon så fort de dör.

      Jag vet vem hon är, men då är jag ganska intresserad av amerikansk politik, samt kollar nästan uteslutande på CNN (=några timmar varje dag). Hon har ju också blivit en sorts ikon de senaste åren bland yngre människor (nåt Tumbler-konto som startade ”Notorious RBG”) så det har ju gjort henne mer känd än de andra domarna i Supreme Court också. Har man dessutom lite koll på amerikanska valet i november så förstår man att detta förändrar spelreglerna ganska ordentligt.

      Men har man inte koll så är hon faktiskt värd att kolla upp. Finns en dokumentär som gjordes för ett par år sen som heter just RBG, den är bra.

      Jag såg filmen om henne, en kvinna bland män, när den kom ut för nåt år sen. Har bott i USA i några omgångar så kände till hennes namn typ men blev sjukt fascinerad av henne efter filmen, och nu har jag följt henne och hennes sjukdom pga de politiska effekter hennes död tyvärr kan komma att få. Filmen var sevärd iaf!

      Dom snappar upp det från andra flunsor som de följer. Såklart att inte alla har koll på vem hon är. Dom vill bara synas i bruset.

    Muren på SVT – någon som sett? Så tråkigt! Och jag som älskar frågetävlingar

      Såg ett halvt avsnitt…

      Somnade bara av reklamen till den?

      Varför?

    Nån som haft polyp i livmoderhalsen? Eller livmodern.

    Vart satt den, syntes den vid vanlig cellprovtagning? Var den godartad? Är rätt skraj.

      Jag var gravid, tog cellprov (syntes ej) fick lätta cellförändringar (remiss till kvinnokliniken från mvc) där utfördes inte ens det som skulle egentligen för hon såg polypen på 5*2 cm ganska snabbt. Togs istället ut där och då, fick delas upp i tre delar tydligen. Godartad, men enligt dem ganska stor.

        Tack för svar! Men betyder det att om man har en polyp kommer cellprovtagningsresultatet visa cellförändringar, eller kan man ha en polyp utan cellförändringar (oavsett grad)?

          Har inget samband förstod jag det som.

          De på kvinnokliniken var mest förvånade över att den inte syntes vid första cellprovstagningen på MVC med tanke på storleken på polypen.

          Med tanke på att jag var gravid togs denna bort direkt på plats. Blev inte direkt tillfrågad på det sättet tror jag.

          Det har inget samband med varandra förstod jag det som.

          De på kvinnokliniken var mest förvånade över hur den inte syntes när det första cellprovet gjordes på MVC.

          Då jag var gravid togs polypen bort direkt på plats med tanke på storleken. Blev inte tillfrågad på det sättet vill jag minnas. Men gick fint hur som helst.

          Hade tre polyper som upptäcktes under ett cellprov, små dock.. ngn cm. Cellprovet visade inget men det satt cancerceller i roten på dem så fick operera direkt. Efter konisering och att de brände vissa delar så blev det bra. Fött två barn efter det o det har aldrig kommit tillbaka. ?

            Tack för svar! Så de såg dem liksom med blotta ögat under cellprovet då? Vad läskigt med cancerceller, och skönt att det räckte med konisering etc.

      Jag fick veta att jag har en polyp i livmodern på 11 mm. Upptäcktes under ett ultraljud pga fertilitetsutredning. Min läkare sa att typ 99% är godartade och att de bara behöver tas bort om man har problem med mycket/oregelbundna blödningar och/eller försöker skaffa barn. Polyper kan öka missfallsrisken, men inte förmågan att bli gravid om jag förstod det rätt. Hoppas du fick lite svar!

      Jag satte in spiral för ett år sedan, då såg hon en polyp i min livmoder, inget konstigt alls tyckte hon, det va dock den som gav mig mina rikliga blödningar vid mens. Mitt cellprov som togs samtidigt visade INGA förändringar., överväger ändå att kontakta dem igen för att eventuellt ta bort den, det kunde man göra om man ville, men va inget nödvändigt.. ??‍♀️

        Tack för svar! Vet du storlek på den tro? Hoppas de kan ta bort din om den ger rikliga blödningar!

          Den är 1cm .. känns ändå ganska stort, med tanke på att livmodern är väl i storlek som ett hönsägg när man inte är gravid..??

      Jobbar på kvinnoklinik. Polyper är nästan, nästan alltid ofarliga!

        Tack för svar! Men är det även om den är lite större, typ 5 cm tror jag hon mottade?

        Jag ska få kallelse till gyn för att kolla på det (den ger mig mellanblödningar). Vet du om det är stor chans att de kan ta bort den direkt då på plats eller om jag behöver vänta på en ny tid?

    hej allihopa. jag skrev ju om min oro inför lunchen med sonen o barnbarnet. det gick bra. tack för alla tips. jag hade med mig två böcker.

      Vad kul Pia. Jag blir alltid så glad av att läsa dina kommentarer här i ÖS ❤️

        Jag med ❤️

      Åh vad kul att höra!

      Åh va roligt! ❤

    Jag skulle verkligen vilja flytta till hus men jag är rädd att jag skulle bli mörkrädd på kvällarna. Lägenhet känns tryggare. Hur känner ni som har hus?

      Vi bor i ett villaområde så det blir sällan särskilt mörkt och det är alltid lite liv och rörelse, bilar som kommer och går, folk som är ute med hunden osv. Skulle heller inte vilja bo ensligt i skogen men på en villagata känns det väldigt ombonat och tryggt.

      Jag är rädd i lägenhet haha. Finns ingen chans att jag flyttar till ett hus. Trots att drömmen är att bo i ett medeltida slott!

      Det läskigaste med hus är alla spindlar!!

        Japp det håller jag med till 100% och nu när det börjar bli kallare så kommer de in. Det är heller inga små spindlar som kommer in i vårt hus. Vi har till och med en ”spindel burk” i pannrummet. En gång glömde personen att släppa ut den och spindeln blev kvar 1 år i burken. Dock hade den överlevt då den tydligen gått i ide…..

          Vilken jävla skräckhistoria!

        Fast jag bor i lägenhet och har väldigt många spindlar som kommer in + en hel del som har nät och boende utanför fönstren.

        Men va! Är det så?? Jag hatar fan spindlar!!! Vi ska köpa hus nu i höst ?

          Finns typ noll spindlar i vårt hus och vi bor ändå ganska lantligt. Det kommer in en liten hoppspindel i badrummet ibland men den är så liten att inte ens jag med min spindelfobi blir rädd.
          I garaget bor det däremot några spindlar men dit går aldrig jag så det är inga problem.

          Spindlar håller ju flugorna borta??

          Spindlar är jätteviktiga i naturens kretslopp, vi har noll farliga spindelarter i Sverige så det bästa man kan göra är att försöka acceptera dem. Inte som att de kryper runt på en, de kan väl få bo i folks pannrum på vintern?

            Så gulligt!

            Alla spindlar har gift. Även dom i Sverige. Men dom små har dels för lite gift samt för små tänder för att komma genom vår hud. Men dom större spindlarna typ stor husspindel kan bitas så det känns. Plus att är du allergisk mot getingstick så reagerar du likadant på spindelbettet. Så jo dom kan vara farliga.

              Hur ofta dör någon av bett från en svensk spindel?

                Anonym 00:25: aldrig.

              Nej. Inget bett från en svensk spindel har orsakat anafylaktisk chock. Så onödigt att sprida rädsla och desinformation.

            Håller med. Vi ska vara rädda om (inte för) spindlarna och andra insekter.

              Ja det ska vi! (Fotnot: Spindlar är inte insekter, de är spindeldjur – Arachnida ? däremot äter de gärna insekter och håller flugfritt i pannrummen ?)

            Ja.

        Hur lyckas man ha spindlar i lägenheten?

          Vad menar du?

          Jag undrar också vad du menar?
          Jag bori lägenhet på andra våningen och har spindlar både inne i lägenheten och utanför fönstren.
          Kommer ju naturligtvis in när man vädrar!
          Och jag har vädringsluckorna alltid öppna.
          Spindlar i ett hus lägenhet innebär ofta att det inte finns radon eller annat ”farligt”- spindlar innebär ett friskt hus.

          Va?
          Så klart man har spindlar även i lägenheter. Den är ju inte hermetiskt tillsluten liksom. Det finns fönster balkongdörrar, ventilation, vädringsfönster mm mm.

      Vi skaffade larm när vi flyttade in i hus vilket gör att jag känner mig tryggare när jag är hemma utan sambon. Sen prioriterade vi att köpa hus i ett område som känns tryggt (lugn gata, tätt med grannar osv). Min sambo har även dille på belysning så vi har bra belysning i trädgården vilket gör att det känns tryggare än om man kollar ut och det är helt kolsvart. Jag älskar att bo i hus så låt inte mörkrädslan hindra dig!

      Har varit mycket mörkrädd i mitt liv och upplever att det som rädslor ofta gör minskar om man inte ”aktar sig”. Dvs flytta till hus och vänj dig 🙂

      Kag trodde också att jag skulle bli det, men det har gått bra

      Är du 12 år eller?

        Men gud vad otrevlig hahah

        Jag är 27 år och mörkrädd ?✌️

        Finns en riktigt dryg Anonym här i kommentarsfältet som härjar

      Jag bor på landet, har grannar jag ser åt 2 håll några hundra meter bort. Bakom huset är det bara skog. Tänkte kanske i början ”tänk om jag kollar på tv och så ser jag reflektion av en människa som kollar in genom fönstret”. Men det har släppt, jag känner mig trygg och älskar att bo här. Tycker det känns mer läskigt att bo i stan där det händer massa skit hela tiden. Det mest dramatiska som hänt här är att jag haft kossor i trädgården för att dom rymt från hagen som ligger bredvid oss ?

      Jag har samma känsla. Skulle möjligen kunna bo i ett hus med två våningar, och sovrum uppe. Och larm.

      Jag känner mig rätt otrygg i stan. Lyssnar till ljud om nätterna. Grannen hade inbrott medan hon var hemma, ryser vad obehagligt.

      Kommer flytta till landet så småningom och skaffa vakthund o larm. Men man får försöka att inte låta rädslan ta över.

      Finns ju fördelar med både lägenhet eller hus

    Kan vi diskutera kändisar som försvunnit?

    Vart är Pontus från arga snickaren?
    Sjukt störig och rolig!

    Mange från arga snickaren.?

    Min bonus är vart är boxer robban????

    Vilka saknar ni?

      Margauxs nya kille? Emil ingemarsson. Vad hände med honom?

      Boxer Robert är ju medlem i kungafamiljen nuförtiden

        Hade glömt att han tom bytt namn ?

      Dilba
      Leila K
      Loreen

        Ja vart är Dilba? ?

          Lyssna på Hitfabrikens avsnitt med henne, så får du svar! Bra intervjupodcast för övrigt, då den görs av en journalist.

          Var Emil, var.

          Jag tror hon jobbar som rekryteringskonsult.

        Loreen ska vara med i någon tv-serie, tror på svt.

          Njae… Netflix gör en ny version av filmen Vinterviken. Där ska hon vara med.

          Vinterviken anno 2020

        Leila K är ju aktuell på Hellströms senaste platta. Gästade även hans Ullevi-spelning för ett par år sen.

      Han från arga snickaren var väl inte frisk? Typ koko? Rolig var han då inte utan bara jobbig och ivägen för alla. Förlossningsskada kanske,syrebrist?

        Gillade han asmkt!
        Inte i början men senare yes!
        Alla människor räknas.

      Var är

    Har tvingats inse att jag fått en vagnvägrande bebis och tänker köpa en Ergobaby så att jag ändå tar mig ut ur hemmet (har redan en bärsjal som hon älskar men den känns krångligare att ha på språng). Undrar bara om det går att ha separata ytterkläder till bebisen i selen framåt vintern? Har såklart googlat och vet att det finns särskilda bärplagg men är tyvärr inte beredd att ”offra” min egen stil i första taget genom att ha en ”bärjacka” utan vill gärna kunna ha mina egna kläder… Men såklart inte på bekostnad av bebisens liv och hälsa. (Ja låt en kvinna vilja ha moderiktiga kläder?!) Kan jag ha (bra) ytterkläder på henne och sen sätta ner henne i selen eller finns det några nackdelar med det, mer än att det är krångligare att ta på och av? Kommer hon att frysa mer än om vi ”delar” ytterplagg? Hon kommer att vara ca 3 månader när det börjar bli dags för varmare kläder och vi bor i norra delen av landet.

      Har tyvärr inget bra svar, men tänk på att hon kommer vara helt stilla, och i drag 🙂 så se till att hon inte fryser! Hoppas det går bra 🙂

      Du kan absolut ha egna ytterkläder på bebisen. En del tycker det är bättre så. Jag hade bärjacka mest för att jag är lat och det var smidigast för oss (plus 0 intresse för kläder och stil haha). Känn efter i bebisens nacke hur varm den är och anpassa efter det. Enda tipset jag egentligen har är att inte ha overall/body med strumpor på då den lätt åker upp och fötterna viks fel, om du förstår hur jag menar. Bättre med separata tossor 🙂
      Lycka till. Bärandet är underbart när man hittar ett sätt som passar en själv och bebisen! ♡

        kom på ett till tips. Lager på lager till bebisen. Inte tunn body+tjock overall utan hellre fler lager. Lättare att reglera värmen och inte så bylsigt.

      Finns vinteröverdrag man kan köpa till bärsele, sen kan du ha en overall på bebisen och vantar,mössa och varma strumpor.

      vindfleece overall med luva

      https://www.bonprix.se/produkt/mammakappa-med-babyficka-gramelerad-903177/?landmark=Entry&typ=SoM&anbieter=Share&aktion=SocialMedia&wkz=98&iwl=513

      Denna från bonprix är snygg. Dom har flera som är formade att använda när man har bärsele.

      Hade också en vagnvägrare. Byt till sittdelen. Köp en sån där dyna som formar sig efter kroppen. Och åkpåse. När mitt barn fick halvsitta så blev han vagnälskare trots att han var 2.5 månad då.

      Jag bar mitt barn i ur och skur. Han fick ha sina egna kläder. På vintern fick han ha overall och goretex tossor från polarn och pyret en varm mössa som går ner över öron och nacke också ? ergobaby är en supersele! Och vi hade en slags regncape till bärselen också, har för mig att den tom var fleecefodrad

      Jag hade bara vanliga ytterkläder men tänk på att bebisen blir varm av kroppsvärmen också så jag pälsade inte på överdrivet mycket. Dock var min lite större när vintern kom. En riktigt kall dag hade on en vanlig vindtät vinteroverall från PoP med luva över mössan samt ett bra underställ under.

      Dock blir fötterna lätt kalla så bra ”skor” samt att kläderna gärna ska vara vindtäta. Som någon skrev kan man känna Hur varm bebisen är i nacken ?

      Bar min bebis i sele hela förra vintern. Bor i Stockholm och det var en mild vinter så brukade ha på bebisen en fodrad mössa, vantar, varma strumpor och fodrade tofflor samt en tjock overall. Var inga problem alls, bebisen var varm och nöjd.

        TACK för alla bra svar! <3 Då finns det hopp både för en nöjd bebis och en nöjd mamma! Hehe.

    Är det bara jag som tycker att det ser ut som att Kenza för smygreklam för Barilla på sin blogg?

    Genuin fråga från mig eftersom jag försöker undvika att köpa från företag som använder influencers för att promota sina produkter.

      Du kan undvika Barilla på den grunden att de har kassa värderingar oavsett om de gör reklam hos influensers eller inte.

      Varför är influenser-reklam så mycket annat än fotomodellreklam på tv?

        För att fotomodellen öppet gör reklam, inte försöker dölja hela tiden , medan en influensa nästan heeeela tiden försöker göra smygreklam ”assååååå bästa ansiktskrämen jag testat, ABSOLUT INTE ett samarbete jag lovar” och två dagar senare dyker det upp en ny jävla ansiktskräm som är ”den bästa ansiktskrämen”.

          Men då är det väl fel på flunsorna och inte företagen

            Båda gör fel

      Vilka produkter finns det kvar för dig att använda?

      Stör mig mer på att hon säger att man ska steka svampen direkt i smör ? ALLA som någonsin sett ett matlagningsprogram vet väl att man måste torrsteka svampen först för att få ur all vätska, annars blir den ju kokt och ”soggy” som G. Ramsey hade sagt.

        På tal om det här! Alltid undrat! Ska man hälla ur vätskan som blir vartefter eller ska man steka tills vätskan försvinner? (Men då kokas de ju i stekpannan?) Blir ju alltid så sjukt mkt vätska!

          Du ska steka tills vätskan försvinner, absolut inte hälla bort. Mycket smak där! Man ska inte ha bråttom när man lagar mat. 🙂

    Finns det något sätt att skydda induktionshällen på? Vill inte att saker ska brännas fast eller att den ska repas. Använder Mr Muscle som är jättebra men jag orkar inte skrubba/skrapa varje dag.

    Tips????

      Vad gör du med din induktionshäll? Jag har aldrig ens reflekterat över min. Torkar av den med en trasa efter matlagning, och kastar såklart inte ner kastruller och pannor på den. Ett par ggr per år eller vid behov rengör/putsar jag med rengöringsmedel som är avsett för induktionshäll. Tror inte Mr Muscle är så bra såvida det inte är en specialprodukt för den typen av spishällar, det rengöringsmedlet är såvitt jag vet väldigt frätande.

        Jag använder den för spishällen 🙂
        Du kanske har tur men min smanbo häller alltid i för mycket vätska så att det kokar över. Jag måste torka varje dag. Dessutom HATAR jag när det är smutsigt runt spisen så jag vill gärna skydda den på något sätt 🙁

        Svar kommer inte igenom. Min man är lortig och jag älskar att ha det rent på spisen. Vill skydda plattan på något sätt.

          Håll undersidan av dina stekpannor extremt rena. Det är mitt tips. Det blir som en seg kristallisering vid hög värme på pannor som sen skadar hällen.

            Bra tips, vi kör allt på 12 så det kan vara den som är boven. Ska testa att köra på max 10.

              Allt på 12?? ?

                Ja, helt sjukt men har alltid prooriterat snabbhet. Allt får stormkoka. Sänker temperaturen när något ska sjuda, typ ris.

                  Men du kan väl inte steka mat på tolvan ändå?

          Så låter det som att mannen kanske behöver ändra på något

            Snubben försöker men jag är som en hök så jag tar på mig ansvaret.

              Men vad är det som är så svårt för honom? Kolla undersidan av kastrullerna innan han lägger på dom, torka av så fort det spills och kör inte på högsta värmen.

                Han gör så men jag vill inte ha minsta lilla fläck. Eftersom jag sätter orimlig standard på renhet överlag så tar jag på mig ansvaret att skrubba och rengöra ”på detaljnivå”. Kan väl inte tvinga honom stå och dra med nagen för att hitta ”gupp” eller inspektera med en ficklampa för att upptäcka repor.

                  Kanske jobba med det istället? Så rent behöver det inte vara. Behöver du inte den tiden och energin till annat?

                  Men inspekterar hällen efter varje användning med en ficklampa? Du skriver samtidigt högre upp att du inte orkar skrubba och skrapa varje dag? Med de tre enkla stegen i kommentaren ovan så slipper du besväret.

                    Och skriver att han är lortig, så antingen så får han skärpa sig eller så får du skrubba varje dag. Det finns ingen produkt som löser problemet med en lortig man.

      Jif är bästa stödmedlet. Ta en klick på en blöt diskborste och rengör hällen och torka därefter av med trasa. Hällen blir skinande ren och som ny!

        Tack för ett bra tips och tack för att du inte la näsan i blöt! 🙂

    Alltså Biancas kollektion som hon visar upp på story nu, det är ju ett flertal jackor, skjortor, hoodies osv som hon har på sig typ som en klänning helt barbent. Har ”vanliga” människor det? Alltså jag kan inte tänka mig något tillfälle då jag skulle kunna ha på mig något av de plaggen på det sättet. De plagg jag tänker på är ju också mer vardagskläder och inte som en festklänning som ju såklart kan användas till sådana tillfällen.

    Jag vet inte om jag som bor i en mellanstor stad i norra Sverige är helt borta men när kan en person som inte är typ influenser använda de kläderna?

      Satt just och kollade den videon med morsan. Hon utbrast ”men vilka byxor ska man ha till, det ser ju konstigt ut”. Förklarade att tanken är att den ska bäras som en klänning. Hon fattar inget. Inte jag heller. Jag hade haft strumpbyxor under och ett skärp i midjan. För boxigt och maskulint för min stil annars. Sen hatar jag polyester…

        Haha jag är nog som din mamma trots att jag inte ens fyllt 25 ? Tycker absolut det ser coolt ut på Bianca men förstår inte hur någon annan ska kunna använda kläderna som hon gör till vardags. Då var i mina ögon Maja NLs kollektion betydligt bättre och kläder som iallafall jag kan tänka mig att använda!

          Haha jag är också lite som du och mamma. Hade ju känt mig som ett mähä om jag traskade in på jobbet med strumpskor och en oversized skjorta. Sen en glittrig väska på det. Nej, älskar Bianca men gillade bara den stickade klänningen och kjolen.

            Haha exakt! Håller med om att det fanns vissa fina plagg också 🙂

              Köper ändå inte, för plastigt :p

          Nä det ser inte coolt ut på Bianca heller ?

      L håller med. Vet inte hur det är tänkt att ha vissa plagg. Men jag tycker dom stickade klänningarna är fina.

      Väl sammanfattad samling om varför kläderna känns så fel.
      https://www.instagram.com/p/CFUsUH-J6Pk/?igshid=1nmk37pkj6782

      Den som driver det kontot är generellt så on point.

      Men du skämtar väl M? Kläderna visas ju bara upp så.
      Du kan ju använda dom som du vill.

    Godkväll!

    Detta dilemma handlar om att vara ung och köpa bostad. Jag blir 22 i år, min sambo är 25 och vi betalar 7500kr för en fräsch tvåa i ett mindre samhälle. Båda är fastanställda inom industrin och tjänar i snitt 42 tusen tillsammans varje månad. Han har strax över 300 tusen sparat utan ränta i dagsläget och jag har 110 tusen privat och sammanlagt 180 tusen i fonder hos Folksam och Nordea. Pensionssparar och bröllopssparar dessutom. Grejen är att vi ser framtiden ihop, nyligen förlovade men vår framtid är inte i hyresrätten. Nyss var vi på bankmöte och han vi pratade med sa att vi har en ljus framtid och gav oss ett lånelöfte på 1 875 000 kr i nuläget för vi tänker oss att köpa nåt i 2 miljoner – klassen. Som ni förstår kan vi lägga rätt mycket själva vilket vi är villiga att göra när vi hittar rätt. Ett radhus, mindre villa, kedjehus, parhus eller en större lögenhet på markplan är det vi söker i samma samhälle som vi bor nu.

    Just nu är det ett projekt i planering där ett nytt bostadsområde ska byggas på en plats vi verkligen kan tänka oss att bo på. Inga priser är satta men vi har ögonen öppna för ett radhus på 107 kvm men vi tror slutpriset kommer landa på MINST 2 miljoner kronor. Så, är du insatt i ekonomi/rådgivare/bankman, vad tycker du att vi ska göra? Är vi helt dumma i huvudet och tar oss vatten över öronen om vi skulle belåna oss för ett radhus där vi verkligen vill bo?

    Help two lost souls out please ??‍♀️

      Köp! Ni har skitmkt sparpengar och bostäder faller inte i priser.

        Jo, det gör de ibland. I början på 1990-talet halverades priserna.

        Däremot verkar TS ha goda förutsättningar. Mitt råd blir därför att ni amorterar så mycket ni kan efter köpet, särskilt innan eventuella barn anländer.

          Marknaden var dock HELT annorlunda då, det är ej sannolikt att det händer igen.

          På vilket sätt är situationen tidigt 90tal liknande situationen idag?

            Nä den är ju inte lik alls. Går ju inte att jämföra.

          Jo vi har också tänkt så men man är ju lite orolig för hur det kommer gå när/om ett barn anländer men det löser sig väl som med det mesta ?

          Jag skulle hellre betala så mkt i handpenning att man slipper amortera och därefter spara så mycket i fonder som man kan. Tänker jag fel?

            Med handpenning menar jag egen insats.

      Är det friköpt eller förening?!

      Annars låter det väl som en rimlig plan för
      Er om ni har stabil inkomst och verkligen vet att ni vill bo där.
      Ni får räkna på vad månadskostnaden blir och jämföra vad ni får för er hyra idag

        Förening så det tillkommer ju en avgift. Men då slipper vi stora utgifter som krävs för underhåll, soporhantering osv så vi ser det inte som en nackdel.

          Hade jag köpt radhus/hus skulle jag inte satt mig i något annat än ett friköpt. Annars ska man ha en förening på halsen och i riktigt dåliga tider blir ni beroende av att ni var en vettig styrelse samt att grannarna kan fortsätta betala avgiften även om de förlorar Jobbet etc. Jag är hellre bara beroende av mig själv

            Finns ju fördelar med att det är en förening också. Annars kan man väl lika bra köpa ett hus bara?

      Har ingen direkt input (sorry) men vilken härlig situation att vara i.

        Hehe jo men desto mer pengar leder i te sällan till fler val = fler problem ?

          Ledsen, men jag kan inte hålla med dig där.

          Kan tyvärr inte heller hålla med dig där.

      Är ni fastanställda i samma industri? Vad händer om den lägger ner?

        Kan hända vilket företag som helst. Ska man tänka så kan man aldrig köpa hus.

          Jo men gå med i a-kassan i varje fall.. Blir ju känsligare om båda två jobbar på samma fabrik och inte har nån annan utbildning och fabriken lägger ner..

            Vi båda är med i a-kassan och jobbar inte inom samma i industri eller i samma stad. Han är dessutom tekniker och jag operatör så iallafall han har en god chans att byta industri om det skulle bli så.

          Alltså om det är ett mindre samhälle som är beroende av just den industrin för arbetstillfällen så kan en nedläggning innebära att ingen vill bo där och att det därför inte kommer gå att sälja bostaden. Det behöver man beakta.

          Nej allt kan hända alla och ibland måste man chansa men just en sån här grej är ändå viktig att ta med i beräkningen. Om ni nu jobbar på samma företag vill säga. Isåfall är det definitivt en av de största riskerna med köpet. Men det vore ju idiotiskt att sitta och vänta i sin hyresrätt, kanske hela livet, så se till att planera för det, såsom nämnts med a-kassa, plan B vad gäller jobb etc. Har man bra en plan känns det bättre i magen, sen kan man köra! Risken att priserna ska falla kraftigt är liten, däremot finns naturligtvis risken att ni behöver sälja, tex pga separation eller måste flytta pga jobb och ni inte får ut samma summa som ni betalat. Men med en bra kontantinsats och amortering så är risken minimal att ni blir utblottade, kanske en ekonomisk smäll men inte hela världen. Ett radhus kan ni ju bo länge i också, till skillnad från om ni bott i en etta som blir väldigt trång ifall ni får barn eller skaffar ett par hundar.

            Jag tänket också såhär: skulle marknaden vara glödhet de kommande åren kommer ni bara glada att ni tagit i lite och i princip maxat era lån, bra avkastning och lånedelen i % blir låg. Bra utgångsläge om ni vill flytta till större/bättre. Är marknaden seg eller kanske till och med lite ner, ja då har ni ett boende där ni trivs och kan stanna länge, behöver inte göra flera bostadsaffärer som kostar tid, energi och mycket pengar, för att få ett bra boende. Att göra flera flyttar i en seg bostadsmarknad kan bli en förlustaffär.

        Haha vilken solstråle du är

        Nej olika och båda är stora och stabila ?

      Jag skulle köpt. Bra mycket bättre att investera i en egen bostad, än att sitta och betala hyra år efter år. Är ju inte direkt något ni får glädje av på sikt. Och heja er, för att ni varit så duktiga på att spara pengar så ni sitter med eget kapital i så ung ålder! Stort lycka till!

      För att ge ett riktigt svar så behöver du ge mer information, vilken stad samt om radhuset är friköpt eller inte. Dessutom saker som har ni någon utbildning och/eller har ni tänkt att arbeta med det ni gör idag många år framöver? Men för att svara mer allmänt så har det generellt sett i Sverige historiskt sätt visat sig vara gynnsamt att köpa bostad. Därtill beroendes på om det är friköpt eller inte så kommer ni ju antagligen hamna på liknande summa i månaden fast skillnaden är att ni då äger er bostad. Personligen skulle jag aldrig bo i hyresrätt då jag anser att det är som att slänga pengar i sjön… man får liksom ingenting för det.

    Hej öppet spår! Jag har en relationsfråga.
    Ni som lever i parrelationer, hur har ni det på vardagskvällar? (Ja det är pandemi så allt är annorlunda men ändå.) Vad gör ni efter jobbet? Vad orkar ni med? Lagar ni middag ihop? Hur ofta träffar ni era kompisar? Hur mkt sitter ni med era mobiler? Jag tycker att relationen under pandemin har blivit tråkig, det är jobb och vi är trötta och relationen blomstrar inte direkt. Men jag undrar om mina krav är för höga, rätt många dagar kanske inte är de roligaste?

      Inte så annorlunda under pandemin tycker jag. Han jobbar sent så när han kommer hem är jag trött och ligger i soffan. Vi äter mat som jag oftast lagar till han kommer hem och vi ser någon serie ihop innan vi går och lägger oss och pratar innan vi somnar. Efter mitt jobb innan han kommer hem så tränar jag eller träffar någon kompis.

      Kanske inte så spännande och blomstrande men det är trevligare att spendera kvällarna i soffan med honom än utan.

      Nu är vi båda studenter (på heltid dock) men vi gör inte jättemycket roligt för det. Vi lagar vanligtvis mat tillsammans och spenderar kvällen med att antingen plugga eller kolla på film tillsammans. Vi träffar sällan kompisar då vi bor väldigt långt bort från våra familjer och barndomsvänner. Det blir inte roligare än så, men jag tycker det är jättehärligt att ha någon att ”göra ingenting” med.

      Jag är mammaledig sen 14 mpnader men jag jibbade som ett djur innan.
      Vardagar: kom hem vid 18.30 (jobbade till 17, körde hem 30 min och handlade på vägen varje dag). Pyjamas-tvätta av sminket-laga mat – städa lite och plötsligt är hon 20.00. Då hängde jag och sambon i soffan till 22.00. Sen bums i säng, pilla på telefonen 40 min och somnat vid 23.00. Upp kl 06.45 och repeat.

      Idag när vi båda är hemma (han jobbar hemifrån) då börjar ”hänget” runt 18. Vi kollar på youtibe, tv, serier, spelar kort, pratar osv till 23.

      Vi går ut på dagen (besöker mamma 2 gånger i veckan och farmor 2 gånger) eller så ses vi ute (vi bor grannar). Hemma vid 18 varje dag.
      Stressa inte. Ju äldre man blir desto mer inboad blir man. Det behöver inte vara tråkigt. Sen är det så mysigt med en bebis när det börjar bli vinter <3.

      Vi brukar äta något litet mellis när jag kommer hem, (han jobbar hemifrån) sen går vi till gymmet tillsammans. Vi är där i typ 1,5 timme, tränar, peppar varandra, pratar om dagen och så. Verkligen kvalitetstid! Sen hem och laga mat och käka tillsammans. Efter det är klockan nästan läggdags för mig som stiger upp tidigt, så jag varvar ner en stund med en bok i soffan eller så och sen går jag och lägger mig. Ibland sitter han uppe och jobbar lite till, eller spelar lite spel med kompisar för att slappna av. Men brukar komma till sängs innan jag somnat. Då småpratar vi lite och myser.
      Inte exakt likadant varje kväll så klart.

      För oss har det blivit så mycket bättre i och med pandemin. Vi jobbar båda hemma heltid vilket sparar oss drygt två timmar restid varje dag. Bara det märks otroligt mycket i hur mycket vi hinner göra kring huset samt att min man hinner träna innan jobbet.
      Vi äter lunch tillsammans varje dag, hemma eller ute. Det blir en trevlig pratstund på tu man hand.
      Vår dotter har slutat på fritids och kommer hem och läser läxor i stället tills vi slutar, och så kan vi alla laga mat tillsammans och umgås en stund efter middagen. Om hon hänger med kompisar eller är iväg på någon aktivitet så chillar vi hemma.
      Vi har båda sagt att vi inte tänker gå tillbaka till att sitta på kontor fem dagar i veckan, aldrig i livet. Det här är så jäkla skönt.

      Om ni inte uppskattar varandras sällskap i nöd utan bara i lust kanske ni ska gå isär?

        Oj, ganska hårt svar? Jag undrade bara hur folk har det under pandemin. Vi uppskattar varandras sällskap, men eftersom livet är begränsat så är det inte lika roligt som för ett år sedan. Ger du upp alla relationer så fort du möter lite motstånd?

          En relation är nog aldrig lika ”rolig” ett år in som den var i början. Det blir ju en vardag ihop till slut.

          Håller med dig. Jag och min sambo jobbade hemma båda två under våren och även om det var skönt stundtals så är jag så nöjd med att sambon nu fått ny tjänst som innebär arbete på plats på kontor. Även jag är mer på arbetsplatsen nu. Älskar min sambo men det var inte roligt när vi båda satt i pyjamas som ostbågar i soffan hela dagarna…

          Jag tycker också att livet har blivit lite tråkigare rent generellt och har gått i liknande tankar. En vanlig kväll nu när vi båda inte jobbar hemifrån är att jag lagar mat, vi äter ihop och pratar om dagen och därefter tittar på tv ihop. Vissa dagar går jag en promenad själv, ibland ihop. Min räddning tror jag har varit att lyssna på podcasts, speciellt sådana där det känns som att man hänger med ett kompisgäng.

        En pandemi, där man tvingas umgås på andra omständigheter är inte i nöd dock, herregud. Klarar man inte denna pandemi skulle man gjort slut för länge sen. Då klarar man inte en riktig kris.

          Mem vem har sagt att vi inte klarar det? Jag frågar bara hur andra har det? O jag tycker att livet under pandemin är skittråkig. Det är väl ändå inte en helt unik känsla.

            Jag förstår precis. Ta in det du tycker låter relevant för dig, övriga kommentarer som vill gotta sig i antagandet att ni har det dåligt, dem kan du strunta i ?

          Kan ju vara så enkelt att man är två som kräver mycket egentid.

      Mysig. Vi unnar oss vin oftare efter att ungen somnat och ser någon serie vi gillar. Så najs.

      Inte så annorlunda under pandemin, vi lagar/beställer oftast middag tillsammans och ser Netflix.. Den största skillnaden blev när vi fick barn tror jag, innan dess var vi ute mycket mer (men det kanske också har lite med pandemin att göra).

      Vi lagar alltid middag ihop! Några gånger i veckan går vi ut och äter. Vi pratar väldigt mycket om dagen, framtiden och om livet i stort. ? Sen nån gång ibland kanske vi ser en film/serie i sängen innan vi somnar. Inte så mycket mobil på kvällen förutom att min sambo har telefonkonferenser på kvällstid nån gång ibland.

      Vi äter alltid tillsammans.. Oftast kollar vi nån serie eller tar en promenad. Och rätt ofta pysslar vi med vårt eget ett tag också (t.ex. han gamear, jag läser). Är gravid nu så kommer nog bli annorlunda när vi har barn.

      Vi jobbar båda två, han jobbar varannan dag/varannan kvällsskift. Jag lagar oftast maten på veckorna men han brukar hjälpa på helgerna. Spelar mycket datorspel tillsammans. Sitter en del med mobilen men inte när vi umgås tillsammans. När vi äter mat tillsammans så tittar vi ofta på tv samtidigt.
      Träffar inte vänner pga pandemin men träffar mina underbara kollegor på jobbet, det får räcka så länge. Är introvert så lider inte direkt så mycket utav det egentligen. Har kontakt med dom få jag vill ha kontakt med på sociala medier. Familjen träffar jag oftare men var någon månad sedan nu.
      Alla relationer går väl igenom en ”tråkigare” fas någon gång, lika bra att få den överstökad nu i pandemin ?‍♀️

    Skrev på förra veckans ÖS om min ”krävande”/missnöjda bebis och fick sååå många fina svar. Om någon av er läser nu vill jag säga TACK! Mådde skit förra veckan men mår mycket bättre nu. Dels känner jag mig mindre ensam och dels fick jag en helt ny acceptans inför situationen. Istället för att försöka söva henne i vagn/nest på dagarna (vilket bara misslyckats) har jag istället burit henne i bärsjalen och där sover hon SÅ gott! Nöjd när hon vaknar om dagarna och sover bättre på natten. Det är som en ny bebis. Jag har helt enkelt accepterat att hon behöver mycket närhet och ger henne det, även om det kräver mer av mig att bära.
    Men självklart hellre det och en nöjd bebis än skrik och gråt. Det gör mig fortfarande lite ledsen att jag inte kommer ut på promenader med vagnen men hoppas att det också vänder så småningom. Tack i alla fall till er underbara som svarade mig!

      Min son ville också ha väldigt mycket närhet de första månaderna. Jag hade honom på mig typ jämt haha och han vägrade vagnen. Men efter att ha gett honom så mycket närhet jag/vi bara kunde så är han betydligt mycket nöjdare idag! Han kan ligga och leka för sig själv ganska länge med mina mått mätt haha och sittdelen på vagnen är populär! Känns skönt.

      Men som du säger – man känner sig väldigt ensam när man går igenom en sådan period för ingen visar upp om de har det så, man matas bara med alla lugna bebisar som ligger i vagnen långa promenader eller ligger och tittar nöjt medan föräldrarna äter middag. Den verkligheten levde inte jag i iaf ? Nyblivna mammor skulle må så mycket bättre om det pratades om hur krävande det kan vara med bebis hur mycket man än älskar dem, och inte bara lades upp en söt bild på bebis i sitt nest som typ alla influencers gör

      Så fint att höra ❤️ Just acceptansen, att på något sätt finna ro i att så här är det ist för att kämpa mot det tror jag många ggr underlättar i livet med bäbisar och barn. De utvecklas ju också och bara för att hon sover bäst intill dig nu betyder inte att det kommer fortsätta länge. De har sina faser 🙂

      Så fint att höra. Att försöka embrace it är svårare i praktiken än teorin, så hurra för dig! Och du, det kommer inte alltid vara så här. Det kommer inte alltid vara så här. Det kommer inte alltid vara så här. Det kommer inte alltid….
      ?

      Fint att höra. Läs @vildabarn på insta, massa intressant, också om high need babies (hennes var en).

      Jag säger följ bebisen_och_vi på Instagram istället 🙂 fina varma tips från en barnsjukskötska. Men inte samma hårda stämning som på vilda barn kan ha kring föräldrar som inte gör exakt allt enligt principerna där. Mindre rätt och fel, mer stöd och råd.

    Comhems digitalisering… TLC borta. Sjukt besviken när jag skulle titta på 90 days fiancé I tisdags. ?

      Vadå det är väll inte borta?

        Den finns inte för mig heller… den kräver ett kort för att man skall se det (antar att det krävs ett abonnemang då) Har ett med använder det bara via app och chrome-gast (skall säga upp det)

      Märkte samma! Så störigt, enda kanalen jag och min sambo kollade på. Det är ju inte heller som att man kan skaffa bara TLC igen heller utan då är det ju ett helt svindyrt paket som gäller…

        Får väl att se via DPlay?!

          De flesta program går men då behöver man ju aktivt söka upp det program och avsnitt man vill se. Det jag gillade med tlc var att när man ”slötittade” så fanns det oftast något intressant att fastna vid.

      Jag har comhem och tlc. Vet ej vad min brf har för kanalpaket däremot..

      Jag har fortfarande TLC?

      Du kanske behöver göra en ny kanalsökning.

      dplay har 90 Days serierna

      Eller hur! Vägrar betala 149 spänn för att få tillbaka kanalerna jag hade analogt. Svinpälsar.

        Gnäll inte då. Allt ska vara gratis….

          Nej men betalar mycket till comhem redan och tycker bara det är fult att de snyter gamla analoga kanaler och lägger de bakom en prislapp.

            Ja vi betalar 429 kr i månaden och de höjdes för ca. 7 månader sen. Kommer inte betala mer nej

            De bedriver väl ingen välgörenhet?

              Inte? Måste missat det. Tack för upplysningen.

    Min stilikon är Gloria Pritchett i Modern Family. Försöker klä mig som henne men det ser aldrig bra ut utan klack.

    Någon annan som klär sig som henne?

      Var köper du kläder då? Gillar med den stilen

        Mest från typ Nelly, Zalando och andra butiker som säljer party outfits.
        Kul att någob förstår min stil, känner mig ensam bland alla mom jeans, oversize skjortor och dr Martens. Älskar feminina, figurnära klänningar. Man känner sig fin heöa tiden haha!

      Ha klackar då?

        Svårt när det blir kallt och halt tyvärr.

            Så fina men varför så dyra???????????????????? Ska kolla tradera!

      Jag klär mig också feminint och tight och älskar det. Blir deprimerad av allt maskulint mode och kan typ aldrig hitta det jag vill i butiker så blir alltid online. Asos zalando Missguided mest.

        Åk till Paris och shoppa!

    Att skaffa barn. Vad är det som är så underbart och speciellt med att ha barn?

      Det är svårt att förklara innan man får ett barn. Jag ville inte ha barn alls. Men vart gravid och ville inte ta bort det. Är så glad att jag blev gravid. Känner mig varm inombords när han pratar, då jag ser honom.

      Treårstrotsen ?

      Att få gå utanför sig själv gjorde mig till en bättre människa.

      okej. bered er på ett väldigt cheesy men genomärligt svar..
      jag har aldrig sett mig själv som en barnperson. Inte känt något jättesug efter att skaffa barn. Men barn blev det och den kärleken jag känner är utom denna värld. Det känns som mitt hjärta är utanför min kropp, som halva jag är i den lilla människan. Det är en känsla som slår mig då och då, som ibland gör det nästan svårt att andas. Hur kan jag älska honom så mycket?! Han har öppnat mina ögon. Lärt mig så mycket. Helat mina barndomstrauman. Fått mig att bli en bättre människa. Och vi har så himla roligt tillsammans.

      (givetvis är barn skitjobbiga till och från, haha. Men detta är majoriteten av tiden min upplevelse)

        har dessvärre aldrig fått de känslorna som du beskriver. undrar vad det är för fel på mig. någon mer som aldrig känt denna svindlande känslostormen för sina barn som ”alla” pratar om?

          Inte jag heller. Har inget intresse för barn över huvud taget.

            men alltså jag har ju barn! jag är anonym 20:25. men dessvärre känner jag inte igen mig i beskrivningen. Fattar inte vad felet är. klart att jag älskar och tar väl hand om mina barn som är världens bästa ungar men inte alls känslor av att ”hjärtat svämmar över, vet inte var jag ska ta vägen med all min kärlek” etc etc

              Jag har inga barn själv. Men det kanske är så enkelt som att vi människor inte är 100% likadana och lika ”funtade”. Jag har t.ex. svårt att hamna i depressioner men lätt för att känna ångest/oro, medan vissa kanske fungerar tvärtom. Till stor del styrs ju våra känslor av signalsubstanser och du kanske inte har lika höga toppar som andra.

              Hehe, jag är ingen psykolog eller så. Men vi har olika känslor i oss vi människor… så bara för du inte känner samma ”direkta” starka känslor så betyder det ju inte att du inte älskar dina barn och tycker om dom 🙂

              Brukar du känna att ditt hjärta svämmar över och att dina känslor exploderar i andra sammanhang då?

              Mitt känsloliv har alltid varit mer som en trög och rostig gammal maskin som liksom hackar igång och sen stadig mal på. Jag är liksom lojal, fast och stabil i mina känslor snarare än översvallande och tagen. Med allt från kärlek till föräldrar till vanliga vardagskänslor. Och även i känslorna för mitt barn.

              Har aldrig bekymrat mig för hon är det viktigaste i mitt li, jag vill ge henne allt – men jag är inte en stormig känslomänniska (typ raka motsatsen – aldrig gråtit till en film eller bok t ex) och därför känner jag inte igen mig i den typen av beskrivningar.

                tack för dina ord! Nej jag har aldrig upplevt den typen av känslor.
                jag tror eller tänker åtminstone att jag älskar mina föräldrar och syskon. Jag är (ibland) väldigt kär i min man och attraheras av honom. jag känner att vi har en ”kärlek” och djup respekt mellan oss men är osäker på om jag verkligen älskar honom..? eller så gör jag kanske det. Det är kanske det som älska är för mig.

                  Jag kan känna igen mig i det, jag har aldrig ”svämmat över” av kärlek eller något annat. Jag älskar mina barn och skulle göra allting för dom men det är inte så att jag går runt och medvetet älskar dom var minut. Samma sak med min man, min familj och mina vänner, jag älskar dom, de får mig att skratta, bli arg och jag gillar att ha dom i mitt liv men inget överväldigande. En gång har jag haft hjärtat på utsidan och jag trodde att jag skulle dö av känslorna jag kände och det var när jag höll på att förlora min dotter. Man måste inte hela tiden medvetet älska andra för att det ska vara på riktigt, tänk på det som att andas, du gör det konstant men du tänker inte på det.

                  Jag tror det handlar om i att känslor upplevs olika för olika människor. Och kanske att de som känner mycket blir kraftigt överrepresenterade i allt typ av kulturprooduktion och därför de man jämför sig med. Mitt och ditt typ av känsloliv kanske är mer normalt bland brandingenjörer än författare om man säger så.

                  Jag har lämnat detta med att ifrågasätta om jag verkligen älskar människor för att tag inte är så känslosam. Min kärlek till mina nära finns i hur jag agerar. Att jag tar hand om dem, är nära dem, hjälper dem, är lojal med dem, lägger stor energi på att göra de bra för dem. Osv.

                  Kommentaren om hon som känner igen sin mamma ska du strunta i tycker rjag. Det är en mamma med anknytningsproblem som beskrivs. Att känna väldigt starka, översvallande känslor är inte någon sorts bas för anknytningen.

              Stackars dina barn.

                Men snälla, det är helt normalt.

              Så är min mamma. Jag har alltid blivit väl omhandtagen, men jag har alltid kännt av att hon inte direkt svämmar över av känslor för mig. Det syns på mina barnabilder också, som jag har där hon håller mig. Älskar min mamma och känner tacksamhet för allt hon faktiskt gjort för mig och lärt mig, men det har gjort att jag övergullar med mina egna barn nu tror jag.

                Jag känner som ts men gullar med mina barn på daglig basis, en kram och puss varje morgon, mys i soffan, spontana kramar och pussar och så nattar jag dom fortfarande genom att klia på deras ryggar. Jag älskar att ha dom nära, prata med dom, titta på dom och lyssna på dom men mitt hjärta svämmar inte över av kärlek och det är inte som att jag vill gråta av kärlek så fort jag ser dom. Det hade ju inte fungerat i vardagen men kärlek får dom, mer än jag själv någonsin har fått och min mamma fick panik så fort jag var 3 min sen hem för hon trodde att något hade hänt. Jag fick bära hennes känslor för mig på mina axlar. Jag fick tex alltid vara själv vid läkarbesök för hon klarade inte av det. Hon grät om jag skrapat knät osv.

          Jag älskar mitt barn och känner en starkare samhörighet ju längre tid som går (idag 6 månader så har ju inte gått jättelång tid). Men den där ”jag känner en kärlek jag aldrig känt förut” eller ”nu börjar livet” känslan som många skriver, kan jag nog inte hålla med om. Jag var nöjd med mitt liv innan och jag är nöjd med mitt liv nu. Jag har fått en till person att älska och få guida genom livet och det är stort och vackert såklart.

          Det är inget fel på dig. Ser det ENBART positivt att jag tolkar ditt inlägg som att du är en förälder som älskar dina barn men inte lever för dem. Vissa föräldrar slutar ju HELT att ha en egen person när de får barn. De lever för sina barn. Men inte alls för sig själva. Som att allt annat slutar att existera som inte är deras barn, vilket bara är sorgligt. Jag hade kvävts som barn till sådana föräldrar när jag hade blivit lite äldre. Alternativt blivit helt söndercurlad och totalt ofunktionell som medmänniska ?

          Go you, som förälder! ?

        Så fint skrivet. Mitt ofrivilligt barnlösa sköra hjärta går verkligen sönder, men det är fint att andra får uppleva den kärleken.

          ♥️

          Måste ni alltid dra in er barnlöshet i andras barnlycka? Så negativt.

            Men låt människor skriva om deras upplevelser. Snarare såna kommentarer som dina som är negativa och fruktansvärd tråkiga att läsa..

        Så känner jag med! Min dotter är den bästa lilla personen jag vet. Hon kan vara världens jobbigaste vissa dagar men så lägger hon sin varma lilla hand på min kind när vi ska sova och allt är glömt. Den kärleken ❤️

      Ingen kärlek är starkare än den jag känner för mina barn. Jag skulle offra mig själv på ett ögonblick om det kunde rädda dem om de var i fara. De är viktigare än jag, och för mig viktigare än alla andra personer i hela världen. Det är nog det speciella, att få dela liv och vardag med och ha ansvar för de viktigaste människorna i världen.

      Alltså kärleken till ens barn…. Det går inte att förstå innan barn, och det går inte att förklara efter barn. De kommer aldrig att älska mig lika mycket som jag älskar dem, men det gör ingenting. Bara jag får vara med dem. Tyyyyp varje dag ?

      Här blir det inga ungar. Både jag och min karl har ”fixat” oss.

        Hade det inte räckt med en av er?

          De kanske gjorde det innan de träffades.

      För mig finns det ingen kärlek på den nivån. Bara att se min lilla tjej gör mig lycklig ända in i själen.
      Att uppfylla hennes önskningar är det bästa jag vet. Bli alldeles varm och harmonisk att bara vara nära henne. Jag tackar universum att jag fick denna tjej att ta hand om och att umgås med.
      Bästa i livet är hon för mig.
      Mitt hjärta är hos henne föralltid<3

      (Självklart är det oxå en rejäl utmaning att ha barn och kan vara rätt skönt när hon sover 😉

        Så undrar en del varför alla ungar idag är totalt curlade…..

          För att deras föräldrar älskar dem villkorslöst? Är du avundsjuk pgadin egen kärlekslösa uppväxt eller vad är det för bitter attityd att svänga sig med?

      Kärleken, så fint med en så sann och äkta kärlek.
      För mig personligen känner jag att få barn har tagit bort min psykiska ohälsa. Jag hade ett destruktivt beteendemönster innan där jag hamnade i perioder av att jag inte orkade gå upp från sängen, kunde ligga i sängen en hel dag utan frisk luft eller dagsljus när jag var ledig (obs, välfungerande i övrigt, alltid gått till jobbet och klarat av allt jag varit ”tvungen” att göra). De här beteendena jag hade försatte mig i en djälvulsk ångestspiral, då jag fick ångest för att jag inte gjorde något, men tanken på att faktiskt gör något gav mig ännu mer ångest.
      Har haft barn i 3 år nu och har inte haft en enda sån dag – eftersom jag inte kunnat. Kärleken till mitt barn och mitt driv att ge hen en så bra liv som möjligt har gjort att vi dagligen är ute i naturen, upptäcker nya saker, busar, leker, skrattar… Självklart tänker jag ibland ”idag hade jag velat ligga i sängen hela dagen och göra ingenting” och det känns frustrerande eftersom jag inte kan det pga mitt barn. Men då tänker jag tillbaka på hur jag mådde och hade det innan, och då blir jag glad över att möjligheten att ”deppa ihop” inte finns.
      Dessutom har jag blivit socialare och börjat träna, eftersom konversationer med vuxna och egentid är så hett eftertraktat. Jag umgås med vänner och tränar nu för att jag behöver komma bort lite och inte bara vara mamma. Innan barn sket jag i dessa saker för att jag inte orkade och inte hade tillräckligt med motivation.
      För mig personligen har föräldraskapet alltså gjort mig mer aktiv och levnandsglad, från att ha varit en low energy introvert. Och det gör att jag älskar att vara förälder ännu mer. Även om inget slår kärleken till barnet.

      Det är skitjobbigt i perioder, men att få ha två barn (utgår ifrån mig) som jag ska ge en trygg barndom, att få älska två personer som jag har fött, att få föra min barndom vidare, speciella minnen, jul, påsk osv. Att visa den omsorg de behöver, att få ga fredagsmys framför en barnfilm, att få gå i skogen och bara vara. När jag fick barn så ser jag mig själv ur ett helt annat perspektiv, det är som att jag lär känna mig själv mer och mer och inser hur min barndom var

      Ärligt svar: vet ej. Har inga barn. Och kommer aldrig att skaffa, så är helt galet lyckligt ovetandes om känslan! ?

      Ser barnaskaffandet mer negativt än vad det (troligtvis) hade givit mig, i positiv bemärkelse. Hade antagligen älskat barnet, givit det trygghet, kärlek, respekt osv. osv. Men rent praktiskt och vad det de facto kräver (i minst 18 år) – inte värt överhuvudtaget i min bild av vad som är ”meningen med livet” och vad jag vill hinna uppleva och utveckla ?

    Glömde kolla om jag fick svar sist, någon som testat smink från Mekka? Vad köpte du isåfall och vad tyckte du?

      Ja det är så synd att man inte kan gå tillbaka till gamla ös och läsa om man fått svar där tycker jag.

        Bara att gå tillbaka och kolla?

        Kollade just, ett svar. Skrev sent. Skulle gärna ha mer svar så om du inte har ett svar kan du låta bli att skriva är du gullig ?

          Tror du folk vill svara när du lägger den attityden?

            Eh, det var anonym som hade attityd…

            Vilken attityd hade jag?? Bad snällt personen att inte skriva om den inte just har svar på frågan ?

      Har inte testat, men det måste vara grymt bra som folk vallfärdar dit.

        I see what you did there! ???

        ?

    Tar examen till våren, F-3 lärare, och är sjukt nervös över hur det ska gå när jag har en helt egen klass? Känns som om utbildningen inte har tagit upp så mycket egentligen, fast det har de ju egentligen det är väl bara att det är annorlunda när man väl utför det i praktiken. Känns som om jag kommer förstöra eleverna i min första klass….. Kan någon ge mig pepp om hur det är att vara lärare de första åren?

      Du kommer säkert (förhoppningsvis) att få bra kollegor som stöttar dig när du är ny i yrket – det har räddat mig! Jag tyckte att det mesta föll sig naturligt när jag väl började jobba. Precis som med de flesta jobb vet man ju inte riktigt vad man ska göra förrän man är klar med utbildningen och står redo för att jobba på riktigt. Det jobbigaste med att vara ny lärare är väl att man inte har någon ”bank” att plocka ifrån så det tar ju tid att bygga upp allt. Men det är också väldigt roligt och tiden går aldrig sakta på jobbet (vilket jag älskar!). Men när du går på din första arbetsintervju – fråga vad du får för stöd som ny lärare. Viktigt med en bra rektor och bra kollegor när man är ny i yrket. Du kommer INTE att förstöra för eleverna i din klass – de behöver en utbildad lärare (och du reflekterar ju uppenbarligen över din roll i deras liv vilket tyder på att du kommer att bli en engagerad och bra lärare tror jag 🙂 ) Kom också ihåg att stå på dig i din yrkesroll gentemot föräldrar, var självsäker och lita på att din utbildning är tillräcklig. LYCKA TILL! / En (snart inte längre så nybakad) mellanstadielärare

      Åh jag känner igen mig i det du skriver så mycket! Tog examen som lärare F-3 2019 och har precis börjat mitt andra år med min klass. Jag sa också hela tiden att jag kommer förstöra min klass och att de kommer vara som försökskaniner (?) men när du väl är på plats så faller sig mycket naturligt. Det är självklart mycket jobb då man inte har mycket erfarenhet i ryggen men förhoppningsvis har du hjälpsamma kollegor och då råder jag dig till att fråga och be om råd! Det gjorde jag. Man lär sig otroligt mycket under sitt första år, men jag vet att det känns läskigt! Man märker snabbt att även de erfarna gör ”fel” och det är lugnande för en ? Din utbildning har förberett dig även om det inte känns så! Jag kände exakt samma, undrar om vi pluggat på samma ställe? Jag märkte att mycket satt i ryggraden ändå. Utbildningen är bara början av yrket, den riktiga utbildningen tycker jag kommer när du väl börjar jobba ☺️

      Lycka till!!

      Jag började på mitt första lärarjobb nu i augusti (inom högstadiet) och det du känner stämmer helt. Utbildningen har inte gett mig det praktiska som krävs på jobbet. Den här första månaden har varit överväldigande och jag har kommit hem varje dag och frågat mig själv om jag ens kommer klara av allt. Än så länge så kan jag väl inte säga att jobbet är jätteroligt med tanke på att jag känner mig osäker i allt jag gör och att man aldrig riktigt hinner med det man ska. Det mest positiva hittills är mina fina elever och min kollegor. Men fyfan vilken omställning att ha pluggat 5 år med massa frihet till heltidsjobb där man däckar vid 21?

        Mina*

    Någon som sett the social dilemma på Netflix?
    Tankar?
    Jag har själv bestämt mig för att sluta med sociala medier en gång för alla. Bara instagram kvar då jag slutade med Facebook för ett år sen.

      Nej inte sett..
      Vill du säga varför du väljer bort sociala medier?

        Oj, det blir nästan helt omöjligt att dra allt. Jag rekommenderar dig att kolla på programmet så kommer du förstå till 100%.
        Trailer finns på youtube. 🙂

          Tack, du har övertygat mig. Anonyma personer på internet som hävdar saker de sedan inte orkar förklara finns det inte tillräckligt många av!

            Vet du, det finns verkligen ingen anledning att vara sådär spydig mot mig bara för att vi inte har ett samtal face to face. ?
            Som jag sa så finns trailern på youtube så om du kollar på den så förstår du varför vi inte kan diskutera den utan att du sett den.

            I korta drag så är det en dokumentär om sociala medier och varför vi inte borde använda oss av dom då dom är uppbyggda på ett sätt som går ut på att göra oss beroende av dom så möjligt. Den handlar också om hur ett fortsatt användare är ett hot mot vår demokrati.
            Dom som medverkar i dokumentären är en en stor grupp av dom som var med och skapade bla Facebook, twitter, instagram, Google mm.
            Dom tar också upp varför vi är så otrevliga mot varandra online och hur detta är ett symtom på att vi är beroende, så jag rekommenderar dig ändå att se den ?

              Gfy

            Vad har jag hävdat? ? jag undrade om någon sett den och vilka tankar det ledde till. Du behöver inte titta på den om du inte vill.

          Okej 🙂 har dock inte netflix.
          Tänkte väl på vilket håll det lutade åt att du slutade… är det att du mår dåligt över att se och jämnföra ditt liv med andras (är ju många som verkar ha det problemet) eller är det mer ett säkerhetstänk att inte lägga ut saker öppet för folk?! Eller like-hetsen…kanske finns fler alternativ.

            +borde inte denna blogg också plockas bort från ditt ”flöde”?

              Jo! ?verkligen! Jag har faktiskt slutat gå in på denna bloggen innan under långa perioder och mådde mycket bättre. Dock tycker jag att öppet spår kan vara lite småkul och kan inte låta bli att komma hit ibland.

                Nej man får inte läsa för mycket kommentarsfält här inne… då blir man mörkrädd. Dock så känner man ibland att man vill vara inne och ”väga upp” alla elakheter…
                Öppet spår brukar ändå vara rätt okej nivå på, dock svårt att hålla koll och scrolla igenom alla hundratals kommentarer.

            Om du inte har Netflix blir det svårt ?
            Nej jag mår inte dåligt av att jämföra mig med människor online och jag följer inte någon som skulle trigga dessa känslor hos mig. Jag använder främst sociala medier för att diskutera och ta del av andras idéer och åsikter, vilket jag trodde var någorlunda säkert.
            Dokumentären handlar om hur användningen av sociala medier är ett hot mot demokratin. En stor grupp av dom som varit med och skapat våra sociala medier (instagram, Facebook, Google, twitter mm) är med i dokumentären och varnar nu om hur dessa tjänster enbart går ut på att göra oss så beroende av dessa tjänster så möjligt och hur detta går till. Dom menar att dom skapat ett monster som inte går att få stopp på. Dom pratar bla om hur självmorden ökat drastiskt bland unga sen vi fick sociala medier och hur vi blir otrevligare mot varandra. Dom pratar också om hur våra sociala medier är en personlig bubbla vi lever i och hur det påverkar vilka nyheter vi får och hur detta radikaliserar oss utan att vi är medvetna om det.
            Väldigt sevärd ?

              Tack för svar 🙂

              Jo för många kan det nog vara en mörk plats. Och mycket av det man ser styrs ju verkligen efter det man brukar titta på.

      Tack för tipset. Jag försöker träna bort så gräsligt mycket tid på sociala medier men det är inte lätt ?

        Åh då är denna dokumentären rätt för dig! Du kommer definitivt vilja sluta. Och det är svårt för att det är byggt för att du SKA bli beroende, vilket du är-precis som oss alla andra ?
        Att dom som byggt instagram säger åt oss att sluta använda det var verkligen boost för mig 🙂

          All är verkligen inte beroende haha.

            Då är jag den första att gratulera dessa människor då Sociala medier enbart är skapta för att man ska bli beroende.

              Mm det är cigaretter och alkohol också men alla blir inte det ändå.
              Jag är nöjd med hur jag använder sociala medier och det inverkar inte negativt på de andra delarna av mitt liv. Jag kan ta en paus från dem i flera dagar utan att få några negativa känslor – ergo inte beroende. Använder sociala medier för att dela lite fina bilder och hålla kontakt med vänner och familj, fantastiskt att det finns.

      Tyckte att den var jättedålig och orkade inte se mer än halva. Bra idé och själva ämnet är ju intressant men den var ett riktigt sömnpiller som inte alls engagerade tyckte jag.

      Jag har sett och tycker att det är skrämmande! Har tidigare hört det här med att folk mår dåligt av att jämföra sig med andra etc. men inte reflekterat så mycket över konsekvenser på samhällsnivå tidigare.

      Tyvärr tror jag att de har skapat ett monster, och med de incitament som finns (tjäna pengar) kommer de tyvärr aldrig att kunna vända på detta. Jag själv har slutat med Facebook och använder endast Instagram (och messenger), vilket jag egentligen började med redan innan dokumentären när jag insåg hur det påverkade mig.

      Men jag kommer definitivt att se över hur jag vill att mina barn ska använda sociala medier (de är 2 år idag)…

        Kul med någon som sett den.
        Jag har pratat mycket om sociala medier med mina vänner och tagit långa pauser från dom innan, men åkt dit igen när jag ”bara skulle kolla lite”. Av dom flesta i min närhet är jag den som använder sociala medier (bara instagram) minst och trodde därmed inte att jag var så påverkad, vilket dokumentären fick mig att inse att jag visst var. Det jag finner mest skrämmande är hur vi människor pratar med varandra online, det slängs med ”spyr i munnen” , ”?”och ”vidrig” om människor vi inte känner. Intressant hur dom tog upp just detta i dokumentären. En annan sak jag fann väldigt intressant var hur jag själv tänk ”hur kan människor vara så korkade” om vissa saker, säg klimathotet, och att dom tog upp att vi får olika nyheter beroende på vart vi bor och vad vi har för intressen i övrigt. Vi tänker alltså detta om varandra och detta leder till frustration och hat oss emellan.
        Du sa att du inte visste hur du ska göra med dina barn, är du säker på att du vill att dom ska ha sociala medier alls? Dömer inte ska tilläggas bara nyfiken då även dom som skapat detta förbjudit sina barn att använda det.

          De har börjat kolla på Youtube och det finns mycket bra för barn där, oklart om det räknas som sociala medier. Det jag är mest orolig för där är nog reklampåverkan men den finns ju på vanliga tv också. Alla andra sociala medier vill jag helst undvika, men det sa jag om tv och Youtube/paddan innan barn också så får se hur mycket jag orkar stå emot…

          Ja jag hade hört om filterbubblor tidigare men nog inte riktigt tagit till mig hur utbrett det är samt vilka konsekvenser det har; att det ökar polariseringen i samhället. Det är nog det som skrämmer mig mest, och det är väl lite det som är deras monster, att så länge det finns kommersiella/politiska intressen som tjänar på detta kommer det bara att fortsätta. Och slita isär våra samhällen ännu mer. Jag ser inte riktigt hur de skulle lyckas vända detta tyvärr då pengar och makt som drivkrafter är extremt stark ?

            En fördel med Youtube är ju att man kan blocka reklamen i sin webbläsare (adblocker).

              Tack för tips!

          Skrev en lång kommentar som verkar hamnat i modd. Men Youtube är det enda mina barn får använda, för att se på barnprogram. Planen är att det inte ska bli mer än så, men innan barnen sa vi ingen tv eller padda heller, så får hur bra vi är på att stå emot…

          Tycker det mest skrämmande är detta med filterbubblor, hade hört om det innan men inte insett omfattningen av det, och hur det polariserar samhället. Det ’monstret’ tror jag aldrig kommer gå att få bort dessvärre; kommersiella och politiska krafter, och viljan att få makt och pengar är för starka helt enkelt.

      Bara Instagram och en blogg om allt du missar på Instagram kvar menar du väl? ?

    Varför är det så svårt för mammor att skriva bebisen i stället för bebis när de skriver om den i bestämd form?

      Barnen (5 o 4 år) har en kompis (7) som kommer över på besök varje lördag pga att hen besöker sina morföräldrar som bor granne med oss mellan 12-19. Har bara utbytt små fraser med föräldrarna men jag har således blivit något av en ofrivillig barnvakt åt denne då jag inte kan lämna de egna barnen utan uppsikt (obviously). Tycker det är jättekul att barnen har en kompis men det känns lite konstigt då vi inte har pratat med föräldrarna (förutom sagda artighetsfraser) och det hamnar på oss att se till att barnet får både lunch o middag.
      Föräldrarna till det här barnet kan inte alls språket och kommer från en helt annan kultur, men vad ska man säga? Blir väldigt tungt att varje lördag vara barnvakt så idag skickade jag faktiskt hem honom ett slag med ursäkten att mina barn måste vila middag (en vit lögn). De fick leka mer sedan.

      Vad ska jag göra? Tycker så synd om hen som måste agera tolk åt föräldrarna så jag vill inte va sur och otrevlig heller, eller tvinga hen hem till morföräldrarna (hen säger att det är så tråkigt där).

        Äh, låt ungen ha lite tråkigt hos sina morföräldrar om du inte pallar! Barn behöver inte ha skitkul jämt.

        Det blir ju lite konstigt, föräldrarna tror att hen är hos morföräldrarna men är hos ”främlingar”…

          Föräldrarna samt ett syskon till barnet är alltså också på besök så de lämnar inte barnet där själv utan finns alltid i grannhuset.

            Jaha ok. Skulle verkligen inte ha dåligt samvete att skicka dit barnet då. Om hen leker hos dig är ju du ansvarig liksom på ett sätt, vem orkar det hela dagar, varje vecka. Konstigt att de inte reflekterar över var och vad hen äter? ?

              Eller hur? Skulle aldrig lämpa av barnen hos någon jag inte ens vet vad dom heter? tycker inte illa om barnet på ngt sätt blir bara så tungt ibland. Funderar om det är en kulturell grej, kanske de bara brukar äta en gång om dagen typ skitsent…

                Du verkar vara jättefin som har låter hen va där och bjuder på mat och pratar så fint om hen. Men det är helt ok ändå att inte vilja va ”barnvakt” till ett extra barn hela dagar. ❤️

                Kan va en kulturell grej det här med att de är ”obrydda” av att hen är hos dog. Har hört från flera föräldrar från länder med krig osv att man upplever det så tryggt här, lite som ”vad ska hända?” Barn som går själva hem från skolan i tidig ålder mm. Beror på vad man jämför med liksom…

                Tror snarare att det är en kulturell grej att man tar för givet att det bjuds på mat. Asså det finns en annan typ av gästfrihet i många kulturer jämfört med den svenska.

      Ursäkta hade skrivit egen tråd men det blev ett svar på din av ngn anledning

      För att de tycker att det låter gulligt skulle jag tro.

      Eller kanske för att man vill anonymisera genom att inte använda namn/ kön men tycker ”bebisen” blir för allmänt. Man brukar ju inte säga typ ”när barnet/ bebisen kom hem …”. Snarare att man använder dottern/ sonen isf, men det kanske man vill undvika för att inte ange könet.

        Tror bara det är något socialt virus, ungefär som när alla influencers använder ”pga” helt fel eller skriver om saker som ”skaver” känslomässigt, man blir galen på alla töntiga och koketta fraser och uttryck som flyter runt.

        Man kan ju skriva ”min bebis” eller ”mitt/vårt barn” istället

      Tror bara vissa sorters mammor gör detta.

    ska köpa nytt täcke och sovkuddar. I syntet. Skulle du köpa på Jysk eller hemtex eller Ikea. ??Just nu känner jag mest för Hemtex.

      Har man budget för Hemtex, varför inte. Med det sagt så har jag ett jättehärligt täcke som jag köpte på Jysk för typ 100 spänn och som jag är jättenöjd med. Kuddarna är lite sämre med däremot, de kräver lite extra uppmärksamhet. Har dock ingen erfarenhet av Hemtex kuddar heller.

      Jag brukar köpa det på jysk. De har alltid något ur deras dyraste sortiment på kampanj och jag har alltid varit nöjd med det jag köpt därifrån.

      Vänta i så fall tills de har ngn rabatt på
      Hemtex. Som medlem så brukar det alltid dyka upp 25% rabatt på det ena eller det andra, eller hela utbudet med jämna mellanrum

      Vi har ett syntet från hemtex som kostade 2500 som vi är såå nöjda med (kallt när det är varmt ute och varmt när det är kallt)

      På något sätt tycker jag bättre om Ikea. De håller inte på och trixar med priserna på samma sätt. Jysk och Hemtex tycker jag sätter ner priser och har ofta rabatter vilket få mig att tro att de har överpris på sina produkter från början.

        Helt sant, håller verkligen med på den punkten.

          ok får fundera. Men hemtex jag tror dom har 30 procent lägre. Tack. ?

    Ska jag göra kladdkakemuffins? Känns lite sent men vill gärna ha.. fast jag är bara sugen och inget annat, kan lika gärna skippa ?

      Joo gör!!! Hade jag haft ingredienser hade jag också gjort det!

      Ba gör det!?

        Tack för er pepp! Ska gå iväg nu och fixa ?

      Kör! Livet ska vara en fest så ofta det går! ?

        Så sant! Det är verkligen något jag borde leva efter mer.

      Kör på!??

    Bästa stället att köpa en begagnad cykel från i Stockholm? ?

      Polisen brukar sälja cyklar som lämnats in som stulna men som ingen hämtat ut. Billigt, bra cyklar ofta och kvitto på att du köpt den på ett schysst sätt.

      Med tanke på hur många cyklar som stjäls och säljs vidare så är jag skeptisk till att köpa begagnade cyklar på annat vis.

        Ja, jag känner mig också skeptisk till att köpa begagnat pga stölderna.
        Men polisen är ju bra, även om de flesta där ju också blivit stulna från någon 😉 Men bra såklart att de kommer till användning.

        Bra tips. Men de säljer bara ett visst antal gånger om året, är det inte så?

          Kan vara olika från kommun till kommun. Brukar stå på hemsidan hur det går till.

    Någon som kan berätta hur det är att få barn tätt inpå varandra? Här skulle det iaf skilja 20 månader.. just nu lutar det åt abort, vilket känns fruktansvärt men jag/vi är verkligen inte redo för en liten så tätt inpå.. (moralpoliser: har skyddat mig men ändå blivit gravid).

      14 månader mellan barnen här. Tufft i början men nu när de är lite äldre så är det sååååå värt det.

        På vilket sätt är det värt det nu? Vilken ålder kände du att det började vända? (Är i samma sits).

          Nu är de 10 och 11 år och har alltid haft varandra eller vad man ska säga. Klart de har bråkat och gör det än men de är också väldigt nära varandra då de verkligen har vuxit upp tillsammans. De har ju alltid haft varandra så vitt de kan minnas.

          Det vände lite när den yngsta var ett år och inte var fastvuxen vid mig. Jag hade mycket dåligt samvete första året med lillebror eftersom jag inte kunde ge storasystern samma uppmärksamhet som pappan kunde ge henne. Det ledde till att hon blev väldigt ”pappig” vilket jag tyckte var jobbigt. Men det ändrades när pojken blev lite större och inte bara ville vara i min famn och amma.

          Sen blev det lättare och lättare med tiden.

          Jag och min man bestämde när vi upptäckte att jag var gravid med andra att vi inte fick skilja oss innan andra barnet fyllt två år. Att vi skulle hjälpas åt att få det att funka tills dess oavsett. Kanske låter torrt och tråkigt men det hjälpte när det var jobbigt, för det frestade på vår relation också. Speciellt första året med två så små barn.

          Långt svar.

          Men jag tror inte att det finns någon optimal ålder mellan syskon. Eller antal syskon heller. Man får helt enkelt göra det som blir bäst för ens egen familj med de förutsättningar man har.

      22,5 mån mellan mina två äldsta. 7 o 5 idag. Det är tufft när två är små. Med trean var det betydligt större glapp. Dubbla o lite till mellan två och tre. Men så tufft som en del har beskrivit det känner vi inte igen oss i

        Samma här. Pojke först, flicka sen, vilket gjorde att de stod varandra väldigt nära i utvecklingen när de växte upp.

          Hade de inte gjort det om det var tvärtom eller?

            Hen menar kanske att flickor generellt mognar fortare o på så vis kom de att bli mer jämbördiga med den turordningen?

              En myt dock.

      Mina är det 18 månader mellan. Jag kan ärligt säga att jag tror min största hade mått bra av lite mer egentid. Att vi hade väntat med nummer två. Det blev tufft att få in en till person som sökte ens uppmärksamhet. Idag är allt frid och fröjd dock. Jag kan se familjer som väntat ganska många år innan nummer två och se en helt annan harmoni än den vi hade de första åren. Men samtidigt älskar man ju sina barn otroligt mycket och gör allt för att det ska fungera.

      Hoppas ni kommer fram till vad som är det rätts för just er. När det gäller åldersskillnad så hör man verkligen ALLT, liten åldersskillnad kan vara helt fantastiskt, likaså stor, eller tvärtom. Men i slutändan handlar det ju bara om hur situationen är för just den familjen. Vilka behov har barnen, hur är de som personer? Hur är föräldrarnas inställning? En del kan kötta på ett bra tag trots att det är jobbigt, men många separerar ju också under barnens första år. En del sliter ut sig totalt, andra tar det som det kommer och kör på. Vad finns det för stöd? Finns tex mor/farföräldrar i närheten som kan ge ena barnet sin odelade uppmärksamhet ibland så föräldrarna kan vara ensamma med det andra barnet? Så
      mycket som påverkar och varje situation så unik. Som sagt, jag hoppas ni tillsammans kommer fram till det rätta för just er.

      Vi har 22 månader och bästa beslutet!! Dom är ca 1 och 3 nu och bästa vänner! Helt klart värt det, trodde det skulle bli tuffare än vad det varit ?

        Så roligt! Har du nåt knep att dela med dig av eller tror du att ni hade lite ’tur’ att de klaffade med varandra? ?

      Bara att kolla tillbaka till förra öppet spår, och det innan det, och det innan det osv, så hittar du svaret på din fråga.

    Det finns någon typ av ”vers” som folk använder för att köpa ”lagom” med julklappar /presenter. Den går något i stil med något att läsa, något att bära, något att xxx….

    Någon som känner igen det? Budskapet är altlps att man ska köpa typ en bok, ett klädesplagg, en leksak.

      En bok, en sak, en upplevelse.

      Something to wear, something to read, something they want, something they need. Tror jag!

        Tack!

      ”Something you want, something you need, something to wear, something to read.” Alltså nåt som barnet (oftast det som avses iaf) vill ha (typ leksak), nåt det behöver (typ ny ryggsäck), nåt det kan ha på sig (kläder) och något att läsa. Gillar det, tänker ofta i de banorna både till jul och vid födelsedag.

        Tack!

    När började ni ge era barn sötsaker? Jag tycker det är så hemskt att se 1-åringar sitta och äta på en glass eller bulle eller liknande. Varför introducerar man sött i så tidig ålder?! Så urbota dumt!

      Mitt barn fick sötsaker innan 1 års ålder och vi har en normal syn på sötsaker.

      Vi kör inte lördagsgodis eller något sånt. Utan vi har alltid godis hemma och ibland får dottern som är tre år lite godis mitt i veckan.

      Absolut, man kan kalla det urbota dumt. Men jag tycker att det är mer korkat att förbjuda och gömma godiset.

      När det barnet väl är bjuden på kalas eller är hemma själv så kommer barnet smälla i sig godis bara för att hen inte får något hemma. Jag har sett många sådana exempel.

      Jag själv hade fri tillgång till kakor och godis som barn och jag är idag normalviktig och har inga problem med att ha godis eller annat sött liggande hemma.

        Håller med dig Sanna! I mitt hem var det viktväktarna hela tiden och lightsaft och lightglass och aldrig ngt godis hemma. Jag är inte normalviktig och har bantat typ hela mitt liv. Så tror inte heller att det per automatik är dåligt att ge barn godis

          Tack ?

        Tack Sanna, håller helt med dig. Jag vill så gärna att mina barn växer upp med en normal syn på mat/sötsaker.

          Men åh tack! ?

        Japp, precis så. Mina kusiner växte upp med föräldrars som var livrädda för socker, aldrig något avsteg för lördagsgodiset. De stal godis och åt ALLTID tills de typ spydde när de var hemma hos oss. De var jättejobbiga och helt besatta av vad efterrätten skulle vara, när den skulle serveras osv. Som vilda hungriga djur.

        Vi kör exakt samma här med 3.5-åringen. Han tar några bitar och är sen nöjd, ibland vill han inte ens ha. Jag kan sitta och äta glass framför honom utan att han vill ha eget. Han föredrar oftast frukt, bär eller popcorn.

        Växte upp på samma sätt och likaså gjorde mina syskon. Ingen av oss har ett stort behov av att äta sötsaker.

        Jag har faktiskt fulla lådor med godis, chips, choklad och massor sötsaker i mitt boende. Jag äter det inte. Tyvärr behövs det oftast kastas. Men en rolig grej är dock att mitt obefintliga sug till godis har inneburit att jag älskar frukt! Hade alla dagar i veckan hellre ätit jordgubb, ananas, melon och apelsiner än exempelvis godis ?

        Så har vi också haft det hemma. Resultatet av det är att alla i familjen är normalviktiga. Har en helt sund inställning till gosaker, äter lite grann nr man är sugen typ. Har aldrig bantat

      Äh, låt föräldrar ge sina barn bullar om de vill. De dör inte av det och inte du heller

        Precis. Ett större problem är väl alla undernärda och underviktiga barn i stora delar av världen.

      Ge dina egna barn sött senare om du tycker att det är dumt att ge så tidigt.

      Varför är det så dumt? Så länge det inte är alldeles för ofta, så vad gör en bulle någon gång ibland?

      Har du egna barn? Annars kanske det är svårt att förstå…
      Fika och mys kring mat är en central del i vår kultur, ett sätt man firar, umgås, myser osv.. Självklart kan man väl mysa kring en tallrik selleri också, men om övriga familjemedlemmar har för vana att ta en glass en sommardag, fika när vänner hälsar på osv. blir det ganska naturligt att barnet som en medlem av familjen också får vara med.
      Det ser nog olika ut i alla familjer, i familjer där de vuxna aldrig äter sötsaker har jag svårt att föreställa mig att barnet introduceras för det på ett naturligt sätt. Men i övriga fall är det nog bara ett naturlig del av att tillhöra en familjen – man äter tillsammans.

        Ja, ska barnet sitta och se på när de andra i familjen äter? Schysst.

        Belle, vad fint skrivet, håller helt med dig! Mat är så mycket mer än bara näring, det är ett sätt att umgås och knyta än till sin familj och sitt ursprung.
        Min väninnan är en extremt nyttig person som aldrig äter minsta sötsak. I hennes familj har de inget fredags- eller lördagsmys utan de äter vanlig middag och sen sitter de och tittar på tv tills de sover. För mig låter det så trist att inte få mysa i soffan med chips, äta efterrätt eller bara dela en påse lösgodis på helgen. Jag vill att livet ska ha variation, alla dagar behöver inte vara grå vardag utan helger och fest ska vara något extra!

      Ettan fick en majskrok och en klämmis på sin 1-års dag. Tvåan fick väl en egen prinsesstårta typ…. äh, folk gör väl så gott de kan, vad de tror är bra. Bara för att du råkar se en 2-åring käka en kexchoklad så betyder väl inte det att föräldrarna är helt koko.

        Känner igen det där ? 1an satt och knapra knäckebröd när andra åt kakor på kalas (men var lika glad för det), smakade godis första gången när han va 1,5 år.
        Sedan kom nr2, mkt mer intresserad av vad vi andra tuggade på och var väl sisådär knappt 1 år innan hon fick tag på sin första godisbit ??‍♀️

          Haha precis samma här också! Såg ingen som helst anledning att introducera sötsaker till äldsta i typ 1-årsåldern men med barn nummer två på födelsedagskalas eller liknande ville ju såklart också smaka. Men att äta sött ibland som liten är ju bara en del och sötsaker går inte att undvika helt under ett liv. Vi försöker nu istället att ge barnen rimliga uppfattningar om portioner, aldrig stilla hunger med skräp och att inte göra godsakerna till något emotionellt. Alltså inte alltid mysa eller fira allt med sött, trösta med sött, muta med sött etc. Finns väl olika strategier för att försöka ge barnen en sund inställning till sötsaker tänker jag.

          Jag upplevde också att andra barnet var mer intresserad men det var nog för att han var intresserad av allt som storasystern hade för sig. Eftersom hon ibland fick godis eller fika så blev han så klart också nyfiken på det. Henne kunde vi hålla det ”hemligt” för längre eller vad man ska säga.

      Hur vet du att det inte var enda glassen just det barnet fick smaka den sommaren till exempel? Du utgår från att dessa föräldrar matar barnen med socker dagligen låter det som.

      Men palla bry sig om vad andra gör. Vi har varit strikta med socker och är fortfarande men jag bryr mig inte om hur andra i min omgivning gör.

      Ettan tog lång tid om vi pratar lördagsgodis. Så är det nog för många. Sen går det tidigare med resten av kidsen. Kan hålla med dig om att en hel bulle är kanske inte vad man trycker i näven på en 1 åring. Många verkar heller inte ha någon aning om vad livsmedel innehåller för dolt socker etc… Sen kan ju den där bullen varit en engångsgrej o inte standardmellis..

        Vi har en rätt fri syn på fika/godis i vår familj och det har gjort att barnen inte är särskilt intresserade om det inte är nåt de verkligen älskar i godis-väg. Tvååringen har fått smaka fika sedan han var typ 1,5 år och även om han fått en hel bulle har han aldrig klämt i sig hela så att säga.. känns som dumt att göra socker till nån slags ouppnåelig grej utan bättre att låta det vara som vilken mat som helst (med lite sunt förnuft osv) ?

          Eftersom han inte ens äter hela är det ju heller inget problem 🙂 En del äter väl 3..

          Håller med till 100%!

      3 åringen har fått äta bullar, kakor och glass men aldrig smakat på godis eller läsk, vet inte varför egentligen men tycker att godis och läsk är FÖR onyttigt och inte lika onyttigt som kakor? ? han kommer få godis sen när han är äldre och blir medveten om vad det är på kalas eller liknande, tänker inte introducera det för honom. Nu nöjer vi oss med glass på fredag och kakor/tårta på kalas. Nr 2 som är 1 fick smaka på socker på sin ettårsdag när storebror gav han kaka ? vi kommer ha samma tänk där men han kommer ju oundvikligt få godis tidigare än storebror

      De är 2 år och har inte fått smaka på sött än. De vet ju inte vad det är så förstår inte riktigt varför vi ska ge dem.

        Så om ni är på kalas och det bjuds på tårta får era barn inte smaka? Mitt barn har velat smaka på vår mat sen hon var 6 månader så för mig känns det helt orimligt att hon bara skulle sitta och titta på när alla andra äter godsaker.

          Nej de får såklart eget gott; banan, melon och annat som de älskar.

            Smart! Som du säger, varför introducera nåt de inte vet vad det är än?

      Men herregud. Ja stackars stackars barn som får en liten bulle. Hur ska det gå för dom i livet?!
      Låter som din syn om socker är väldigt problematiskt.

    Hjälp. Vi har problem med grannarna i lägenheten ovanför vår. Deras barn låter kon-faaaaacking-stant, speciellt på kvällarna. Har knackat på flera gånger när det låtit som de varit på väg genom taket men det händer ingenting, de bara fortsätter. Alltså, de väcker vårt barn när vi äntligen fått henne att sova, i natt spelade de musik med mycket bas till kl 01.30. Hur mycket ska man behöva stå ut med? (Vi bor i bostadsrätt.) Tips?

      Kanske er Brf kan hjälpa till? Kontakt med styrelsen?

        NEJ! Sitter i styrelsen och blir tokig på alla som mailar om att grannen stör! Snälla, knacka på hos grannen och be de att sänka! Fungerar 99 av 100 ggr. Funkar det inte, kontakta oss. Vi är inte dina föräldrar utan vi hjälper endast till att styra förvaltningen av föreningen

          Exakt! Styrelsen är ingen huspolis som vissa verkar tro.

          Men styrelsen har ett ansvar att hjälpa till att störningar upphör.

      Gör en orosanmälan till soc.

        Man gör en anmälan till socialtjänsten när man har oro för ett barn som grundar sig i någorlunda konkreta omständigheter, inte för att man stör sig på grannarnas oljud. Barnet kan ju tex ha en diagnos som gör att det är svårt för honom/henne att inte vara en elefant ingen porslinsfabrik, det är inget som socialtjänsten kan göra ngt åt.

          Men musik med mycket bas 01:30? Det låter inte som föräldrarna tånker på barnet i första hand

      Vår brf har avtal med en störningsjour. Kolla om ni har liknande?

      Usch vad hemskt, hatar grannar…

      Hur gamla är barnen?

      Vi skrev störelserapport i två veckor. De fick då en varning sen var det tyst. Så kontakta brf för de lär ha ett formulär ni ska fylla i. Hade exakt samma problem.

      Du kan göra det till rutin att gå upp direkt ljuden börjar (varje gång då) så att de förstår allvaret. När grannar vet att ni kommer upp och klagar direkt så kommer de inte låta ungarna väsnas i mer än 10 sek. Men håller med om en störningsjour, för de lyssnar på ljuden och skriver rapporter!

        Fast man kan ju inte klaga så fort det kommer ett ljud från grannen.

          Jo, om det är såna störningar. Man får inte störa sina grannar!

      Stort tack för tips. Blir att skriva rapport, gå upp oftare och klaga (inte bara bita sig i handen och vara arg i tysthet), och sen rådfråga styrelsen. Ska även kolla med grannen två trappor upp om inte de blir störda, kanske ger mer tyngd om vi är två som knackar på, både grannarna över och under liksom. Då kanske de förstår att det inte är normalt?

      Tack för tips!!

    Hej,
    Jag är i slutskedet av min utbildning och ska praktisera vårterminen 2021. Någon som har tips kring detta, alltså vad är viktigt att tänka på när man skriver sitt personliga brev, hur ökar man sina chanser att bli erbjuden praktik.. alla tips är välkomna! ?

      Vad är det för slags praktik?

        Läser statsvetenskap, så jag har hittills sökt på ett flertal statliga myndigheter 🙂

    Någon som har erfarenhet av att arbeta som säljare i bokhandel? Läser en vakans (de få som finns) och tycker den nästan låter klyschig, vilket många gör, men ändå. Man ska vara utåtriktad, ha ett driv, älska att sälja osv. Jag upplever sällan butikspersonal som särskilt extroverta. Visst förstår jag att man måste våga gå fram till folk och också kunna sälja men ja, ni som har erfarenhet. Hur är det egentligen? Jag tänker inte sitta på en eventuell arbetsintervju och påstå att jag inte är utåtriktad när jag inte är det. Däremot vet jag att jag kommer kunna gå in en en roll man ofta gör som blyg/introvert.

      Har läst att introverta ofta kan vara bra säljare eftersom de är goda lyssnare. Om jag kommer in i bokhandeln och ber om förslag skulle jag uppskatta om expediten lyssnade på mig, ställde några relevanta frågor och gav förslag utifrån det. Så som introvert kan du mycket väl passa att stå i just bokhandel tycker jag 🙂

        Är extrovert dåliga på att lyssna?

          Det vet jag inte. Är de det?

            Vet inte. Inte jag som påstår att introverta skulle passa just för att de är bra lyssnare (om extroverta också är bra lyssnare så gör ju inte det introverta mer lämpade pga det vilket indirekt antyds, annars är det ju irrelevant om man är introvert om det är en egenskap som finns hos bägge grupper). Jag frågade alltså bara för att jag undrade.

            Är själv introvert som tusan och upplever att jag är en dålig lyssnare då jag lätt svävar iväg i dagdrömmar när någon pratar? dåligt jag vet

              Tack för alla svar! Jag kan tänka mig att introverta kan vara bättre lyssnare (beror också på sammanhang) då vi inte har lika stort behov av att vara i centrum (beror också på sammanhang). Jag har jobbat som säljare och kunde oftast avgöra (genom telefon) på sekunden vad det var för slags person. Medan en extrovert person bara babblar på och tänker att de flesta människor är likadana (pratar generellt).

          Generellt ja

      För mig har det fungerat att se försäljning som service. Att älska böcker och förmedla det budskapet. Och om man hamnar i en säljövning på en intervju är ju ett av tricken att försöka sälja mer än en sak/bok.

      Jag är också introvert, dock inte blyg.
      Jag har jobbat i butik under många år och då stigit in i rollen som en glad, utåtriktad och engagerad säljare. Har alltid presterat bra säljmässigt och fått fin feedback från både chefer och kunder (fått tack-brev och presenter från kunder, samt att kunder hört av sig till mina chefer för att berätta om hur nöjde de varit med min hjälp). Har dock blivit heeeeeelt dränerad av det eftersom det är ganska långt ifrån min ”naturliga” personlighet.
      Om du också känner att du klarar av att gå in i en roll så kommer du klara arbetet, men tänk på att ju mer man ”spelar” hela dagarna, desto mer energi tar det från dig. Och är du introvert som mig behöver du kanske redan mycket tid för återhämtning

        Oj vad jag känner igen mig i detta!

          Jag känner också igen mig och har tidigare också haft jobb där man behöver gå in i en roll. Som du säger, det tar mycket energi.

      Jag har jobbat som extrapersonal inom Akademibokhandeln i över 10 år, då främst vid jul, bokrean som är i februari och under sommaren när det är semestertider.

      Och jag kan väl säga som så att det stämmer nog rätt mycket av det du har läst; du ska vara kontaktsökande, ha ett driv, tänka på merförsäljning (t.ex köper kunden ett kort så frågar man ”Du kanske behöver ett frimärke till?”, det där lilla extra liksom)

      Det är liksom ”grundtänket” i företaget, ja i hela butiksservicebranschen.
      Det är en väldigt stor press på fysiska bokhandlar med försäljningsmål iom konkurrensen från nätbokhandlar.

      MEN – givetvis kan saker skilja sig mellan butikerna, butikscheferna har olika strategier mycket beror på var du hamnar och i vilken stad. Det är ändå över hundra butiker i kedjan och en del butiker är stendöda med noll glow och andra slår rekord efter rekord med blommor som tack från nöjda kunder.

      Jag är inte särskilt utåtriktad som person och väldigt introvert, men som du skrev så lär man sig att kliva in i rollen snabbt och de typiska replikerna, det är någorlunda samma ”manus” varje dag. Ett ganska linjärt arbete på så vis.

      Den chef jag har haft mest genom åren (jobbat i tre olika bokhandlar) struntar blankt i CV och personligt brev utan går direkt på ”samtal över fika” för att läsa av personen. Det viktigaste är inte att du älskar böcker, utan att du kan lära dig rollen som säljare. Har jobbat med rätt många som faktiskt inte har böcker som större intresse men som passat fantastiskt bra ändå i sitt jobb.

      Läste ”Introvert – den tysta revolutionen” av Linus Jonkman som skriver just att de allra flesta som jobbar i butik oftast är introverta och inte extroverta som man kan tro, just för att så mycket handlar om ett tydligt mönster. Tips tips!

        Vill tillägga att givetvis kommer det hjälpa dig om du gillar böcker från början, att ha det som intresse ger en grundtrygghet som du annars hade varit utan. Det ger dig automatisk kompetens som du även kan få extra energi ifrån. Se det hela som en lek helt enkelt 🙂 känner att jag bara rabblar, ursäkta för det.

      Om det är just i en bokhandel skulle jag säga att det viktigaste är att du kan en del om böcker? Jag läser en hel del och har en mental lista på böcker jag vill hinna med, men det brukar bli blackout så fort jag går in i en butik haha. Så för mig personligen älskar jag när det finns kunnig personal man kan bolla lite med, brukar bli trevligt! Sen skadar det nog inte att ha koll på lite olika deckarserier, ungdomsböcker och vad som är ”i ropet” då det antagligen är vad 90% av alla som handlar böcker kommer vara intresserad av. Eller hjälpa personer att köpa presenter baserat på en väldigt vag beskrivning av mottagaren… Några enkla inledande frågor borde räcka för att få en uppfattning.

    Alltså, jag är så stolt över mig själv. Veckan efter semestern ändrade jag livsstil helt och hållet med bra mat, mer motion och inga onödiga sötsaker.
    Det har väl gått 7 veckor nu eller nåt och mitt sötsug är helt borta! Och när jag ätit något sött känner jag bara att det är så sjukt onödigt för det ger mig ingenting.

    Hur blev ni av med ert sötsug??

      Åh vad kul! Jag äter godis och dricker läsk varje dag. Dessutom äter jag lite hela tiden istället för 3-4 ”måltider.” Önskar jag vore som du! Har försökt men klarar mig typ i 2 dagar, är grovt sockerberoende ?

      Jag blev av med det genom att bara sluta och nu äter jag det kanske en gång i månaden. Nyttig bra mat och sen kan jag äta godis utan socker eller liknande substitut 🙂 funkar för mig och jag mår så bra utan det

    Någon här som haft blödningar under tidig graviditet utan att få missfall?
    Är så ofattbart ledsen och nedstämd. Är (var?) gravid i vecka 7 och fick en blödning i torsdags (inte så mycket, inga klumpar, inga smärtor, bara en ”omgång” blod). Ringde 1177 och barnmorskan (har inte skrivit in mig än så kan ej få remiss för vaginalt ultraljud, måste göra och betala det privat under nästa vecka…). Har ändå haft hoppet uppe sen dess om att det bara var en enstaka random blödning, men nu, alldeles nyss (lördag) fick jag en till likadan blödning. Återigen, ingen smärta, inga kramper, bara en omgång rött blod utan klumpar. Bröt ihop totalt och kände hur hoppet började försvinna… Undrar därför om det är någon här som upplevt liknande under tidig graviditet? Kommer som sagt inte få reda på om det var ett missfall eller inte förrän nästs vecka och det känns verkligen som tortyr att gå och vänta.

      Jag har haft så under båda mina graviditeter, blödningar lite då och då i början. Ingen kunde svara på varför, sa att det var vanligt bara. Båda gångerna gick det bra och jag har två fina ungar. Mådde också urdåligt när det hände, var jätteledsen och orolig, känner med dig och hoppas att allt blir bra!!!❤

        Tack fina människa för hopp <3<3<3

      Du kan gå till KK akut och ta gravtest där eller så kollar de med ULJ.

        Tack för tips! Ringer dit på måndag

      Jag har blött under båda mina graviditeter, och har nu två friska barn ❤️

      Har du nyligen haft sex? Det brukade jag ofta börja blöda av när jag var gravid.

      Jag håller tummarna för dig!

        Tack snälla du! Den lilla glimma av hopp du ger mig betyder verkligen så mycket <3

      Har du fortf symptom?

        Har svullna och ömma bröst samt lite lite illamående fortfarande… Har inte känt av så mycket symptom utöver det under graviditeten hittills.. :/

          Bra att symptomen kvarstår! ❤️ Låter heller inte som att det eskalerar. Mer upprepar sig. Jag har haft ett tidigt o de symptom jag hade försvann så fort blödningen tilltog. Alltså verkligen försvann poff. Håller alla tummar för dig o ditt lilla frö

            Tack snälla <3

      Jag blödde under min andra graviditet, två ggr. Första gången i v 9 lite blod i toaletten och på papperet och lite i en binda jag stoppade i, pågick typ en halv dag. Sedan igen sent v 10, då kom det lite mer. Hade tid för kub v 13 (om jag minns rätt) och var lite beredd på att inte få se ett levande foster men där var en frisk och lagom stor krabat som nu är en perfekt tvååring. Blodet berodde troligen på lågt sittande moderkaka eller brustna blodkärl. Så länge du inte har ont eller blöder forsande eller med klumpar så borde allt vara som det ska, du kommer märka om du får ett missfall! Och om det är ett missfall på gång så kan inget ultraljud stoppa det även om jag fattar våndan att behöva vänta.. men i v 7 kan de ändå inte med säkerhet se ett pickande hjärta och du kommer kanske ändå gå därifrån med ovisshet ? försök att se tiden an! Vänta i 10 dagar och om det inte kommit mer blod så kan du nog anta att det går som det ska ?

        Tack för att du delar med dig!! Det hjälper mig just nu i väntan <3

    Hur mycket tror ni att Isabella L sålde Löwengrip för? 50 miljoner som diskuterat här tidigare känns orimligt. Måste vara en mindre summa med tanke på att hon inte sagt något plus stressar väldigt med framtiden och vad hon ska göra.

      Varför är det intressant?

      Hon skrev någon gång att hon inte behöver jobba mer i sitt liv, men att hon vill det. Men med hennes omkostnader så låter det omöjligt även om hon och Pingis delat på 50 miljoner kronor.

      Det var nog inte jättemycket nej. Om det hade varit det så hade hon definitivt visat det tydligt för allt och alla. Tycker hon är ganska lågmäld vad gäller lyx just nu faktiskt…

        Håller med! Tror hon önskar hon aldrig behövde jobba igen men tror sanningen är något annat.. hon är väldigt lowkey just nu med lyxen.. inte en chans att hon fick så mycket pengar så det räckte att täcka hennes alla fd ”lyxlivs” utgifter/räkningar och tillräckligt över för att sitta på rumpan i resten av sitt liv. Pauls inflytt och ekonomisk hjälp med huset ger väl henne några månader till av sittande men sen är det nog tillbaka till knegandet för henne.

    Har fått en black garlic-marinad jag tänkte testa imorgon med grönsaker och protein som ska rostas i ugn, men eftersom jag inte vet hur black garlic smakar har jag noll idéer över röra/sås att servera till. Något förslag? Tack!

      Hmm, ett recept jag läste på Sofia Woods blogg för några månader sedan skulle kanske kunna funka. Man mortlar en kruka färsk koriander och juicen från en lime. Sedan rör man ut den röran i i ca 2 dl fet yoghurt, typ turkisk eller rysk och smakar av med salt. Det går bra med vanlig yoghurt (3-4;5 %) också såklart. Gör den röran till allt möjligt, den är jöttegod.

      Black garlic smakar vitlök bara tycker jag så det som passar till vitlök passar till det.

        Så typ allt.

          Yes.

    Finns det några bra press on (förlimmade) lösnaglar? Ska på bröllop och pga jobbar i vården är mina naglar korta och fula.

      Korta naglar är fräscht. Blir alltid äcklad när jag ser tjejer med långa naglar som drar de överallt. Ligger massa bajs och svamp där under.

        Usch vad känner du för smutsiga tjejer, jag tvättar alltid ordentligt under naglarna med borste och tvål

        Men va det finns väl nagelborste? ?

      Depend har och H&M har. Dock har jag bara testat Depend och de var väl ganska bra iaf

      Dashing diva?

      Märket Kiss har bra lösnaglar 🙂

    Ord och uttryck ni skulle förbjuda om ni kunde?

      Tolkningsföreträde

      Tolkningsföreträde.
      Whitesplaining.

      Kasta under bussen
      Orka mallorca
      Karaktärsmord
      Vi är gravida

      Intersektionalitet

      Vänsterbliven

      Mammahjärtat

      Nu kör vi!
      Låt oss kika
      Bebis (när det ska vara bestämd form)

      Mogen

      Pälskling

      Blir ”mörkrädd”, i det sammanhanget präktiga tråkmånsar använder här på bb.

      Mammahjärtat
      Vi är gravida
      Bebis när det ska vara bebisen
      Sockar (sockor heter det!)
      Ett choklad
      Gofika
      Och så felstavningar som imon och urs.

        Åh! Och ”sjukan” och ”sjuka sig” (wtf?)

        Ingen normal människa säger sockor ?

          Jo? Raggsockor t.ex. Är de tunna heter det strumpor. Riksvenska ❤️

            Galning!

              ?
              Det är svenska, inte dialekt. Sockar låter som en gammal tant med nån dialekt.

                Tant med dialekt ?

            ”Riksvenska” thihihi

        Ja ”urs ”. Jag har funderat på om det är något dialektalt att skriva så (om man nu kan säga dialektalt om skrift?). Jag vet två personer som skriver ”urs” istället för ”usch” och båda kommer från Umeå. Vad säger ni Umebor, är ni fler som har en egen, alternativ stavning på ordet ”usch” eller är min erfarenhet högst anekdotisk? ?

          Har läst här att det är dialektal stavning som du säger, men att det var småländskt? Sjukt oavsett.

            Haha spännande! Umeå och Småland ligger ju inte direkt nära varandra. Mina umekompisar kanske blivit inspirerade av några smålänningar ?

          Har sett folk skriva så från lite olika ställen, tror bara att de inte kan det sch-ljudet och tror att det ska stavas likadant som sch-ljudet i t.ex Pampers. Kan ju tycka det är lite konstigt också eftersom de brukar kunna stava till dusch, usch med ett d?

          Dialekt tror jag dock inte att det är, har stött på en del som sagt som skriver så, och det har varit varierande ursprung på dem.

      Snark
      (Det är alltså ordet jag skulle förbjuda, särskilt i skrift)

        Är du samma som igår? ?

          Va?

      Baka en bebis
      Att plussa

      Utmaning
      Empatistörd
      Magisk
      En (istället för man)
      ”Du är en obehaglig person” (när någon inte håller med ens personliga åsikt om något)
      Tolkningsföreträde
      ”Sitt ner i båten”
      ”Läs på!!!!”

        Jag lägger till: ”Du borde inte få jobba med barn/patienter/människor” när någon (som troligen besitter mycket mer kunskap i frågan) har en åsikt som avviker marginellt från den egna.

          Helt adekvat tillägg! Jag skriver under på den.
          /Anonym ovan

        Instämmer. Och lägger till ”fräscht”. Hatar när folk säger det för att man inte delar deras åsikt. Och ”du är kul på fest”

        Alla dessa ord/uttryck stöter jag dock på här bara, i mina kretsar använder ingen dessa ord/uttryck.

          Gärna avslutat med ett passivt aggressivt ”ha en fin dag!” också.

      Tolkningsföreträde

      ”Åka utomlands” när man menar åka på sol och badsemester. Specificera tack! Jag vill åka till Grekland, jag vill åka till Maldiverna, jag vill åka till södra Europa eller jag vill åka till en varm plats!

      Fucking

      Gotte, götte och gottis när man pratar om sötsaker eller snacks

      Gumman/gummor

      OOTD

        Ootd?

          Out of the Door.

            Outfit of the day

          Eller outfit of the day 🙂

      Osmakligt

      Kvalitetstid
      Drömmig (är väl inte ens ett riktigt ord?)

      Hsp

      Preggo

      ”Medans”. Varför lägger folk till ett ”s” som inte ens existerar i ordet?!

      Fettigt. Det heter fett eller flottigt.

        Jaa! Låter så dumt.

    Hur tillagar ni helst ostronskivling?

      Det gör vi inte!

        ? Om du inte gillar svampen, varför ens kommentera?

      Med gröna långa bönor i sesamolja och lite soja. Älskar det! ?

    Varför gör GabJoss en sån big deal över att hon bor i hus själv? Allt ska vara så jobbigt och hon är såå duktig som klarar det osv. Jag tycker inte alls det är märkligt att bo i hus ensam som kvinna (eller man för den delen) med eller utan barn. Inget jag tycker är så himla jobbigt med det liksom.. min farmor bodde i ett väldigt stort hur själv i 35 år liksom och ingen applåderade henne för det, vanligt därifrån jag kommer ifrån.

      Varför kan man inte låta någon tycka att den är duktig?

      Ok.

      Antagligen har hon ett stort bekräftelsebehov, är det inte huslivet som är jobbigt så är det allt plugg som är såååå jobbigt, viktigt att nämna att hon ändå pluggar på 200% ?

        Ja Gud, hon gör såååå mycket heeeela tiden, ingen annan i världen har barn, plugg och hus ?

          Jag tror hon fejkar mkt.
          Ligger säkert med Netflix men skulle aldriiig erkänna det.

          Ah glömde bilen som hon älskar
          Skulle kolla vad det var för modell.. Men hittade ej att hon äger en bil.
          Vet någon vad det är för bil?

            Det är en BMW X4

    Fiffi
    Tjejmagen
    Shit ?

      Tjejmage? ? Aldrig hört. Vad menas? Alltså vad är speciellt, annorlunda från en killmage (vilket låter som det skulle vara den ”normala” magen).

        Tror det är typ livmodern o den regionen och inte magsäck eller tarmar

          Men gud.. varför inte bara säga det då? Det är ju inte i magen.

            Var ligger livmodern och äggstockar om inte i magen?

              Underlivet.

              ”Hur är underlivet uppbyggt? Underlivets yttre delar brukar kallas vulva. Det är de delar du kan se utifrån: blygdläpparna, venusberget och klitoris. De inre delarna består av slidöppningen, slidan, livmodern, äggledare och äggstockar.”

    Tänker ni nånsin på hur skört livet är? Säg t ex att jag är osams eller sur på min man av någon anledning. Mjölken är slut så han åker och köper ny. Jag tänker ”jag ber om ursäkt när han kommer hem”. Men han möter en rattfyllerist och kommer inte hem igen. Eller att jag är på jobbet och det börjar brinna och jag tar mig inte ut. Det är så himla otäckt att tänka på tycker jag.

      Tänker aldrig så faktiskt men det är ju helt sant som du säger. Frågan är om det är positivt eller negativt att ha såna tankar, vad har de för inverkan på dig?

      Japp. Ser tyvärr en del sådant via mitt arbete, och det svåra ibland kan vara att inte låta en sån oro ta över och bli orimlig, samtidigt som man nånstans bör inse att livet är skört och ingen av oss är odödlig.

      Tänker ibland på gånger när det varit nära. När man nästan krockat, osv. Hur annorlunda livet hade kunnat bli på en sekund om det inte gått som det gick.

      Dagligen. Har en mamma som är kroniskt sjuk så har haft de tankarna sedan jag var barn.

      Bara när nån dött kan det slå mig. Men inget jag går och tänker på i vardagen.

      Tänker absolut på det ibland. Men jag tänker såhär: döden är en del av livet och också en slags förutsättning för att vi lever som vi gör. Hur skulle det varit om vi var odödliga? Hur skulle våra liv se ut om vi visste exakt hur och när vi skulle dö? Låter tankarna komma, kan använda de som kompass (skulle jag göra det jag gör idag om jag skulle dö imorgon?) men låter de inte ta över. Just för att det inte går att styra och att älta sådana tankar kommer inte göra mitt liv lyckligare.

      Inte så ofta faktiskt och då har jag ändå haft en väligt tragisk olycka i min familj där ett barn omkom. Det har nog trubbat av mig för sen när jag själv fick barn efter har jag aldrig riktigt känt den där ”konstanta oron” som ska vara helt förjävlig som alla föräldrar pratar om. Klart jag kan känna mig orolig eller nojig i stunder men aldrig ihärdigt. Jag är inte rädd för döden och jag är tacksam för den familj jag har, men jag orkar inte tänka eller oroa mig om jag skulle förlora någon. Jag vet hur den smällen känns och får bara hoppas att den aldrig kommer igen.

      Brukade inte göra det, men de senaste tre åren har jag förlorat åtta människor i min närhet – bara en som var ”väntad” pga. känd sjukdom. Alla andra totalt oväntat: stroke, självmord, cykelolycka, bilolcyka, flygolycka, klättringsolycka och påkörd. Nu tänker jag så konstant, livet känns så himla himla skört och random. Visst, det är väldigt liten risk att man själv eller någon man älskar ska drabbas av någon av dessa saker, men det finns så himla många olika risker och tillsammans så liksom läggs det ju på och känns iallfall då som en totalt ganska stor risk. Lägg därtill våld så som terrorhandlingar som hänt på ställen man har människor man älskar (men de tack och lov klarat sig) och skolskjutning/masskjutning (som jag och de jag känner tack och lov överlevde)… så känns världen rätt osäker och läskig ibland.

        ❤️

      Ja, det gör jag. Så många av mina vänner har dött, antingen i olycka eller sjukdom att jag inte tar livet för givet.

    Haha, jag skrev högre upp hur mysigt jag tyckte det var att dela min vardag med min sambo och rätt vad det är så stör jag mig på allt han säger. Det svänger fort i mitt humör! Någon som upplever samma ibland?

      Ja det är klart.

      Nej jag tror att du är helt ensam om det.

        Najs.

      Jag är likadan. En bergodalbana ibland i känslor. Ganska utmattande! ?

    Tror ni på allt folk skriver här?
    Eller är det mycket av att få uppmärksamhet verka intressanta?

      Säkert en del men jag tror nog att det mesta ändå stämmer.

      Nej! Många är bara ute efter att trolla/skapa debatt och eventuellt skicka folk på andra de inte gillar.

      Självklart är inte allt sant.

      Absolut osant

      Nej. Verkligen inte. Dock har jag aldrig skrivit något osant själv ?

      Jag tror ändå att folk är mer ärliga när de får vara anonyma, som här…

        Tror du att fler skulle trolla och ljuga för uppmärksamhet om vi inte var anonyma här?

        Exakt, det finns ingen möjlighet att identifiera någon. Så då kanske man vågar berätta om man har problem.
        Men jag tror ändå att många kryddar sina historier för uppmärksamheten.

      Jag hittar på ibland om jag är uttråkad. Kan svara på frågor och låtsas ha erfarenhet av jobb, hund, hus whatever som jag inte alls har. Men bara när det gäller personliga erfarenheter. Hittar inte på när det kommer till fakta.

        Sjukt onödigt beteende.

    Minns någon Sarah Tjulander? Såg precis att hon är med i NuSkin och jobbar med multilevelmarketing aka pyramid schemes ?

      Jaa jag minns hennes och Viktor Frisks tid typ 2012? Himla poppis var dom iaf i blogg/modevärlden. Skulle skämmas om jag jobbade med pyramidspel om jag vore henne.

        Borde inte alla som jobbar med pyramidspel göra det?

    Alltså jag har verkligen världens krångligaste och mest idiotiska hud någonsin. Jag funderar på om jag ska gå till en privat hudläkare (kostar skjortan) eller en hudterapeut. Vem tror ni är bäst? Visst en läkare är ju ändå en läkare men då kommer ju 500 olika mediciner de förmodligen röstar för.

      Självklart en läkare. En hudterapeut kan ju ha gjort sin ”utbildning” på nätet, om de ens har nån…

        Jo det är ju sant. Tänkte om jag kanske kunde rädda min hud med kemisk peeling eller dermapen men är osäker. Får väl punga ut med 2500 + och besöka en läkare.

          Vad har du för problem med huden?

            Jag har atopiskt eksem och urtikaria som yttrar sig på många olika sätt. Torr och känslig hy är mitt signum och min hud får rejäla utbrott vid stress och yttre miljöfaktorer och hormoner. Blir inte bättre av att jag måste äta progesterontabletter mot min endometrios för de vänder upp och ned på huden ordentligt. Har lidit av perioral dermatit och har seborre från och till och finnar och blemmor så allt är en enda röra. Blir också varm och får rodnad väldigt lätt.

            Just nu är jag röd runt hela näsan och en bit ut på kinderna och har massa finnar. Jag ser förjävlig ut och hatar mig själv mer än vanligt just nu.

              Ja gå och få riktig hjälp. Ångrar inte en krona eller minut av det. Mår så mycket bättre med lugnare och jämn hy. En dermatolog vet vad dom sysslar med.

            Jag skrev världens längsta inlägg men tydligen fast i modd. Suck.

      Sök på Kry, min doktor etc så remitteras du till närmsta Hudklinik eller gör en egenremiss, sök på 1177 så hittar du mall. Troligen har du rosacea som kan ge uttryck på olika sätt.

    Såg ett avsnitt av splash. Åh herregud vilken dålig produktion alltså. Har de alltså lagt hundratusentals kronor på att göra detta program?? …..

      Ja, man undrar hur den där visionen såg ut som Jocke hade. För programmet är ju verkligen seeegt och inget speciellt.
      Nu har de ju lyckats få okej tittarsiffror på YT ändå. Men det är väl mest för att det är just Yutubers som tävlar och då går allas fans in och kollar.

    Alltså Nellie Berntssons totala brist på självinsikt.. Alltid hon som är offer, inte en tanke alls på hennes vidriga mobbar attityd mot allt och alla ?

      Jag håller med dig. Då har jag haft den äran att träffa prinsessan relativt ofta under ett års tid.

    Frisör och hårkunniga – Jag vill bli väldigt ljust blond i håret och har just nu en mörkblond (rättfärgad) utväxt och längder som är ljusare efter slingor. Jag skickade en bild på färgen jag vill ha till en frisör och bild på mitt hår nu och denne säger att hin inte kan göra mitt hår som på bilden? Men att hon kan lägga i lite slingor i utväxten och ljusa upp längderna.

    Men lägger man bara i lite slingor så syns ju fortfarande det mörka och bara längden blir den färg jag vill ha. Jag vill ju ha HELA håret i samma nyans!! Hur ska man gå till väga när frisören säger att det inte går när det ändå MÅSTE gå? Jag är beredd att sitta extra tid och lägga extra pengar!!!

      Ps gärna tips på frisörer i Stockholm city som kan ordna det!

      Gissar på att frisören tänker lägga väldigt ljusa slingor upptill i din utväxt och sen en toning i längderna för att spara på kvalitén.

      Oklart om du vill ha en färg eller om du vill ha slingor? Jag hade gjort tunna babylights och toning i längderna för en snygg övergång. Utväxten kommer att bli ljusare än längderna, därför är det bra att göra en fin övergång.

      Svårt att säga när man inte ser ditt hår samt vad du vill ha dock ?

      En frisör som inte ens kan fixa råttfärgat hår ska du inte gå till. Finns massa bra frisörer som kan hår

      Kolla runt med salongerna i din stad. Vad frisörerna har för utbildning. Det finns de som specialiserar sig på just färgning.
      De ska vara licenserade och ha gesällbrev. Kolla recensioner. En utbildad frisör ska kunna se en bild och klippa och färga efter den.

    Har börjat prata med en kille som bor i en annan stad.
    Vi klickar fint, han verkar vettig och jag är verkligen intresserad av att lära känna honom mer. Problemet nu är dock att det är jag som alltid hör av mig. Vi har haft kontakt i ett par veckor, och han har aldrig varit den som skrivit först (om han inte har svarat på något jag skrev typ innan han somnade dagen innan). När jag skriver är han dock väldigt intresserad, ställer massor med frågor osv och vi sitter och pratar i timmar. Att han inte hör av sig är lite störigt för mig pga jag känner mig lätt jobbig och på, och hade liksom uppskattat om han också kunde göra det men vill ju inte vara dramaqueen och ta upp det med honom såhär tidigt in i ”””relationen”””.

    Ska jag fortsätta höra av mig så länge han fortsätter svara? Tänker lite att han ju faktiskt kan säga ifrån/bara inte svara om han tycker det är jobbigt att jag hör av mig? Eller ska jag vänta ut och se om han hör av sig om inte jag gör det? Vad hade ni gjort?

      Hur ofta tar du kontakt? Kan ju bara vara så att han inte ”hinner” för att du gör det. Om du förstår.

        (Jag menar… Du kanske vill prata varje dag och tycker att du alltid skriver först för att du skickar något vid lunch. Medan han inte tycker att man behöver skriva för att prata varje dag och hade hört av sig varannan dag om du inte redan skrev varje dag. Äsch.. Vet inte om jag lyckas förklara)

          Haha jag förstår vad du menar!
          Jag har hört av mig varannan dag. Tänker liksom ”idag ska jag inte höra av mig!!” men så går det en dag och det dyker upp någonting jag vill prata med honom om så då ba ”nä” och så skickar jag haha.

            Har ni träffats eller bara pratat?

            Föreslå att ni ses och se om han är intresserad av det.

              Bara pratat!
              Han har sagt saker som ”Om du kommer hit får vi göra det här och det här” osv sedan vi började prata. Jag sa häromdagen att jag planerar att ta en tripp till staden han bor i, och han var positiv och sa att jag ska säga till innan jag bokar så att han är hemma då. Så han verkar ju keen att träffas liksom.

                Men föreslå ett datum då ? då ser du ju om han är intresserad av att ses på riktigt

                  Jag ska göra det! Måste bara kolla när jag faktiskt kan åka. Det är ett par timmar bort så måste planera först eftersom jag inte åker dit primärt för att träffa honom!

                    Planera att åka dit för annat och hör av dig strax innan som om det blev spontant planerat. Är han intresserad ser han till att göra tid för dig när du är där, även om han är upptagen. Är han inte intresserad är han helt enkelt upptagen med annat.

                    Just nu låter det som att han kan ta dig rätt så förgivet vilket han nog vet om också.

                    Lycka till. Jag håller tummarna ?

      Jag var i samma situation fast omvänt, jag var den som aldrig svarade. Det var absolut inget personligt utan jag glömde helt enkelt bara. Jag tyckte tvärtom om att prata med honom men var alltid i farten med annat och vi skrev dessutom på Messenger som jag då i princip aldrig kollade. Det föll helt enkelt bara bort. Men han var persistent och fortsatte skriva först och jag svarade när jag kom ihåg. Idag är vi sambos sedan två år. Med det sagt så vet jag inte om jag hade stått ut med samma sak, det är ju väldigt tråkigt att alltid vara den som håller igång en konversation. Jag skulle nog säga att det beror helt på den relation ni har med varandra just nu. Samtidigt så är det ju viktigt med kommunikationen så du borde ändå ta upp det tycker jag. Tycker han då att du är en drama Queen så kanske du ska ställa dig frågan om han ens var något att ha från början.

        Tack för din kommentar! Ja, man är ju olika. Vet ganska många som aldrig skriver först till folk, men det är ingenting att göra med att de inte är intresserade. Jag är själv sådant i många lägen, så jag kan ändå förstå det. Alltså jag håller inte igång konversationen på det sättet, det är bara jag som initierar kontakten och sedan är han exakt lika delaktig i samtalet. Om jag till exempel skickar en snap när jag är ute på promenad och skriver ett internskämt svarar han på det och fortsätter med ”Hur mår du?” eller ”Hur långt har du gått?” eller något. Så det är verkligen bara själva första kontakten som det är jag som har skött hittills, resten av samtalet är ömsesidigt.

      Skriv inte till han på några dagar och se om han skriver till dig först

        Har tänkt göra det, men mitt problem är ju att jag så gärna VILL prata med honom haha. Och det dyker upp saker i vardagen som jag vill prata med honom om.

          Han vill bara ligga. Åk inte dit, vill han så får han besöka dig. Du kan inte ta initiativet till ALLT. Han är inte intresserad av en relation bara ett ligg. Supertråkigt att skriva detta och ännu tråkigare för dig att läsa men jag menar bara väl. Ligg inte med någon som inte är intresserad av dig, du kommer att känna dig dum och utnyttjad.

            Plus ett på denna

            Jag förstår din tanke, men nej. Vi bor fyra timmar från varandra, om han pratar med mig bara för att ligga är det han som är den dumma och inte jag. Han kan lika gärna hitta en tjej som bor nära honom. Inte så att jag är någon supermodell eller så heller, att det skulle vara cred att ligga med mig. Som sagt så är han väldigt intresserad när vi väl pratar, och han har aldrig försökt sexta/styra in samtalet på sex eller någonting, snarare tvärtom. Han ger inga tecken, förutom att han inte skriver först, på att han skulle vara ute efter att endast ligga.

            Lite konstig kommentar att skriva till någon när man inte vet omständigheterna, kan jag tycka. Men tack för din input, jag kommer välja att inte ta åt mig 🙂

              Vill du bara ha de svar som passar?

            Mitt svar hamnade i modd, hoppas det letar sig fram. Men ah nej, tror du har fel. Tack för din input, men du vet inte omständigheterna och jag kommer välja att inte ta åt mig av din kommentar!

              För övrigt så åker jag inte till HONOM, jag åker till staden han bor i för att träffa några kompisar, vilket varit planerat sedan i somras. Att jag råkar fått kontakt med honom och kan tänka mig att träffa honom när jag ändå är där är sekundärt.

                Låter bra då kan du gå när du vill 🙂
                Kommer han till dig vet man ju aldrig om han räknar med att få sova hos dig…

                  Skulle aldrig bjuda hit honom det första jag gör haha. Tar chansen att träffa honom när jag ändå är där bara.

      Nä jag hade verkligen inte skrivit. Du låter alldeles för på och män känner av det. Vill de umgås kommer de springa efter dig, du ska inte behöva springa efter en man

        Jättekonstig generalisering, kan jag tycka. Varför är det mer okej att en man springer efter en kvinna? En könsstereotyp jag inte har några problem med att bryta.

    Jag saknar ordet fröken i skolsammanhang. Jag tycker det är ett så varmt och gemytligt ord jämfört med pedagog och barnskötare.
    Hur känner ni? När jag läser för min dotter förekommer fortfarande ordet fröken även i nya böcker, hur tänker man där egentligen? Säger ni fröken om era barns förskolepersonal?

      Jag jobbade som vikare på en f-9-skola förut, alla barnen typ upp till trean kallade mig för fröken, det var så mysigt <3

      Självklart säger jag fröken. Jag själv är lärare på högstadiet och det händer att till och med mina elever kallar mig för fröken. Det skulle jag aldrig ta illa upp för ? små barn tycker ju supermycket om sina fröknar. Att få vara en fröken är en ynnest ? dock säger jag inte dagisfröken. Jag säger förskola och fröken ?

      Det är ju skillnad på vad man säger till barnen (och vad barnen säger) och vad man säger till andra vuxna eller i allmänheten, om pedagogerna liksom. ”Gillar du din fröken, Lisa?” vs ”Pedagogerna på Lisas förskola är väldigt duktiga”.

        Varför är det skillnad? Lisa kallar väl fröken för fröken för att hon hört andra göra det. Lovar att lisa skulle kalla de för pedagoger om det var det hon hörde att de kallades av andra.

        Med det sagt så kallar jag de för fröknar både till mina barn och när jag pratar om dem med andra vuxna.

          Alltså att det är ok för barn att använda det ordet och för vuxna när man pratar med barn. Ja det är klart hon skulle använda det. Men jag har aldrig hört ett barn eller nån i ett samtal med ett barn använda ordet pedagog. På vuxna har jag lite högre krav… Skulle aldrig benämna pedagoger som ”fröknar” i ett vuxet samtal. (Är lärare själv).

            Då tycker vi olika. Och då är jag ändå fröken själv ?

      Jag är ”mattant” men småbarnen ropar ändå ”frööööken” till mig. Så ordet används flitigt ?

      Fröken. Och dagis, två sjukt mycket mer trevliga ord än vad det heter idag.

        Fast dagis finns liksom inte, det var en lite annan grej än dagens förskola. Säg ”Föris” då om det låter mysigare?

    Har ni några roliga exempel på hur liten världen kan vara? Alltså t.ex. träffat en granne i Thailand

      En kollega som träffade en indisk kvinna i jobbet. Så han skulle skoja lite och sa att hans dotter var gift med en indisk man, de kanske kände varandra. Visade sig att de kom från samma by och att familjerna var nära vänner.

      En gång hamna jag och 2 andra familjer från en gammal klass på samma charter resa. Det var lite kul, helt oplanerat.

      Var hemma hos en granne som hade en utländsk gäst från jobbet över. Visade sig att jag hade varit hemma hos honom och hans fru i Indien för 10 år sedan.

      Jag bor i en relativt liten stad i Sverige. En utekväll träffade jag ett gäng snygga australiensare varav en av dom följde med mig hem. Dom åkte vidare på sin Europaturné två dagar senare och det var inget mer med det.

      2 veckor senare så träffar en kompis samma gäng på en utekväll i Spanien och får till det med en annan i det gänget. Kändes ändå som rätt låga odds på den..

      En klasskamrat på högskolan som jag började prata med första dagen visade sig att vi gått samma gymnasium under 2 år. Olika linjer men ändå.

      På mitt nya jobb(förskollärare) gick jag tillsammans med en mamma i gymnasiet och hennes klasskamrat på högskola var min vfu handledare.

      Har massa exemplen. ?

        En till på tal om charter. Visa sig att när min familj var på charter så var min pappas nya fru och hennes familj där exakt samtidigt. Min pappa och frun träffades sen ca 5år senare.

      Träffade min sambo (som är från Sverige) när vi båda bodde i USA och vi föll pladask för varandra. Cirka fyra år senare var vi på besök i Sverige och mötte upp med min familj i Stockholm (som bor i och är ifrån en annan stad ca 3h timmar bort) för att äta middag på min sambos pappas restaurang. Visar sig då att just den restaurangen var den min syster alltid brukade gå till när hon bodde i Stockholm då den låg runt hörnet från hennes lägenhet, och när vi hälsade på henne hade vi allihop gått dit och ätit och jag (som då var omkring 7-8 år) hade lekt med pojken vars pappa ägde restaurangen – alltså min sambo 🙂

      Jag åkte till andra sidan jorden på en lång backpackingresa. Hade inte träffat en enda svensk sedan jag lämnade Sverige fyra veckor tidigare. Sitter på en bar sent en kväll och en kille kommer in, vi får ögonkontakt och vi inser på en gång att vi festat tillsammans på en gemensam kompis fest tidigare det året. Ingen av oss hade en aning om att den andra skulle ut och resa!

      Festade med en kille i Berlin (han från Australien) och 6 månader senare träffar vi på honom på en klubb på kreta ?

      Började skriva med nån från Blipville en gång för hundra år sen. Denna var från Umeå och jag från en liten liten håla som ingen känner till. Denna gjorde det och frågade om jag visste vem XX var, vilket jag gjorde för att vi hade läst tyska ihop innan han flyttade.

      Hängde i en bar i en liten by på Nya Zeeland, hade varit ute och rest i typ fyra månader och inte träffat en enda svensk. Står och pratar med min kusin, som jag reste tillsammans med, om hur snygg killen bredvid är och att han hade sjukt snygg häck. Vände mig till honom efter ett tag och presenterade mig med mitt mest charmanta leende varpå han flinar ännu större och presenterar sig på svenska. Visade sig dessutom att han var uppväxt bara 10km från mig.

    Hej!
    Jag vet inte vad jag ska skriva riktigt, ber inte om råd eller hjälp. Vill bara skriva av mig.

    Jag går sista året i gymnasiet, pendlar ca 4 timmar per dag. O jag orkar inte längre, allt känns jobbigt. Jag har försökt byta gymnasium i 2 år. O varje gång har de varit strul som gjort att jag inte får ta examen. O nu är det så igen. Inget gymnasium i min närhet (så jag slipper pendla 4 timmar) kan ta emot mig. Jag är så less. Jag orkar ingenting. Har 3 inlämningar nästa vecka och allt känns så emotionellt dränerande. Mina föräldrar är nästan aldrig hemma pga deras jobb utomlands. Så jag har liksom ingen som kan hjälpa mig heller, skolan försöker. Men de kan ju bara hjälpa mig med det som gäller i skolan liksom. Men allt runt omkring mig är kaos. Jag vet inte hur jag ska orka 9 månader tills studenten. Alla säger att jag ska ta det i ertapper, från lov till lov. Men jag är verkligen i överlevnads mode. Allt är blurrigt och jag kan inte koncentrera mig på något. Krocka rakt in i garaget när jag skulle köra in med bilen där härromdagen. Har gått på BUP innan för några årsen, o jag vill inte hamna där igen. Nu är jag ju 18 så de funkar ju inte. Men vill liksom inte hamna på det stället igen. I den cirkeln av att må dåligt.

      Åh känner igen mig så mycket i det du skriver. Hade alldeles för mycket i 2an på gymnasiet (för 3 år sedan) och det slutade med att jag ringde rektorn och sa att JAG ORKAR INTE det är inte rimligt så mycket vi har.
      Och jag tänker att du har ett väldigt bra skäl att inte orka, ingen pallar 4h restid varenda dag. Gå till din rektor, gråt, säg att du hoppar av snart, och så får de fixa att du läser på distans ett tag. Du kan nog dessutom gå till en psykolog/läkare och kanske bli sjukskriven? Du tror jag att skolan är skyldig att erbjuda skola på distans! LYCKA TILL!
      Skolan är snart slut, gymnasiet går så snabbt när man tittar tillbaka! Du är så duktig som kämpar<3

        Men gud tack så mycket för ett svar! Är så rädd att bli uttittad bara, sådär ”varför ska hon få de bra o inte vi”.
        Jag ska höra med min mamma när hon kommer hem, om de är en väg vi hade kunnat gå. Hon är ute på en plattform i nordnorge nu och varit i två månader. Tror hon kommer hem om 2-3 veckor, jag hoppas bara jag håller ut tills dess. Så jag inte vaknar en dag o bara ”nej. Jag gör inte det längre” att jag aldrig går dit igen. Att jag liksom får nog. Men allt i huvudet är kaosigt nu. Önska bara någon hade en plan för mig, någon kunde lösa detta för mig. För jag har gjort allt jag kan göra själv nu.

      Kan det gå att hitta ett boende för veckorna närmare skolan?! Om du nu ändå är ensam hemma..

        Skolan ligger i göteborg, vi har stått i olika köer i många år. Och det är planer på att köpa nytt hus, men eftersom mina föräldrar inte är hemma så mycket är det super svårt, allt som tar lång tid tar ännu längre tid. Jag hinner ta studenten o säkert göra ännu mer innan de blir ett hus liksom.

          Men du kanske kan hyra ett rum i Göteborg hos någon gullig gammal tant där du bor och sover på vardagarna eller de dagar du inte orkar åka hem?

      Men Gud, vad jobbigt det låter, du har verkligen alldeles för mycket om du mår så. 4h pendling per dag är extremt mycket. Jag tycker du ska prata med rektorn på måndag och inte vänta tills din mamma kommer hem ifall du inte står ut, inte värt att riskera att ”tappa” det helt medans du väntar. Du behöver ju inte ta några beslut direkt, men du kan ju iallafall be om att få några dagar/en vecka ledigt för att du mår så dåligt? Tror nog ingen skulle säga nej till det om du verkligen håller på att gå sönder, som det låter som från det du skriver. Ta hand om dig själv först och främst och tänk inte på vad någon annan skulle tänka. Ingen annan kommer behöva leva med konsekvenserna av att du inte orkar längre än du själv, ingen av dom som du tror skulle tänka si eller så ifall du får någon speciell hjälp skulle behöva plocka upp dig sen när allt blir för mycket. Fokusera på dig själv och ditt välmående och prata med någon på skolan genast, vänta inte tills det blir värre! Vemsomhelst, rektorn, en kurator, en lärare du klickar med. Vet hur det känns att vara sådär extremt jävla trött på allt, jag jobbade 30-36h på en butik, va nanny 6-12h i veckan och läste juridik på uni heltid samt tog hand om vårt hem/allt runt omkring det själv. Kunde vara borta och jobba/plugga non-stop 7-22 varje dag en vecka och så handla mat och städa då jag kom hem. Tillslut kom jag bara inte ur sängen en vacker dag, men som tur fattade jag då att jag måste vila ordentligt och ändra på allt och det hjälpte massor. Hjälp finns alltid och folk som kommer förstå ❤️

        Åh tack för ditt svar! Pratat med kuratorn, men jag har så svårt o sägs för vad jag verkligen tycker. När jag pratar med henne är de skolan som är jobbigt liksom. Men allt är ju jobbigt, jag har inget som får mig o vakna upp o vilja fortsätta. Jag gör det för att jag måste, hela jag går på auto nu. O jag hatar helger, för jag får vila. Men inte tillräckligt. Men ska försöka, att berätta för kuratorn att allt är fel. Såhär att jag går isär på riktigt, jag kommer gå in i väggen vecka 47.

      Har du pratat med kurator på skolan? De brukar kunna hjälpa till både med att prata såklart, men också mer praktiska saker. Vet vart man kan vända sig. De kan även hjälpa till att t.ex. få en tenta uppskjuten om det är för mycket att hantera på en gång.

    någon som reagerat på att sandy b dricker alkoholfritt nowadays?

      När jag för några veckor sedan skrev i ett annat öppet spår att jag hade en känsla av att hon nog kanske var påväg att bli/är gravid så skrev ALLA att nej du har fel hon vill ju kanske inte ha barn du övertolkar allt osv osv. Men nu passar det minsann!!!

      Hon kanske äter nån medicin?

        Hon har väl skrivit att hon äter antidepp?

      Japp, samt att hon äter sånt som jag cravade som preggo… nektariner och äpplen t ex.

        Haha äter hon äpplen? Ja men dåså, då är det ju uppenbart ???‍♀️

        Men sluuuta. De har ju inte ens varit ihop ett år! Vill hon ens ha barn? (Hoppas inte).

    Hur flirtar man med en kollega på jobbet?

    Vi jobbar vid olika enheter så har inte så mycket att göra med varandra, men ses (tillsammans med övriga kollegor) i fikapauserna, eller stöter på varandra i korridorerna.

    Några tips? 🙂

      Gör det inte.

        Varför?

          Man ska inte bedriva hor
          Inte där man jobbar eller där man bor

            Hemma blir det ju lite svårt att låta bli?

              Var inte seriöst menat ? för övrigt tror jag att bedriva hor syftar på otrohet och då passar det lite bättre

            Nu verkade de ju inte jobba så nära varandra så då är det ju inte så galet.
            Tyvärr känns det väl inte alltid så OK att flirta på arbetstid 😉
            Men fråga om att hänga med på lunch eller lunchpromenad?! Se om det verkar finnas intresse.
            Annars brukar det ju vara bra att avvakta till en AW eller annan festlighet. Men nu under Corona är de ju få.

            Och råden gäller bara om båda är singlar 😉 det var de ju inte sist när någon frågade om kollega här inne

    Min pojkvän borstar inte tänderna på kvällen. Tycker det är det mest naturliga att göra det morgon o kväll, eller??

      Min man gör inte det heller, bara om han ska ut på något ”finare” eller känner att tänderna är smutsiga??? Han har annars jättebra hygien och är noga med sånt så det är jätteskumt ?

      Frågar inte du det här på varje öppet spår?

    Jag har börjat prata med en kille på Tinder från USA men som bor i Sverige och pluggar. Han är väldigt gullig men vem fan vet hur det skulle bli..

      Go for it. Jag träffade en av mina bästa vänner på det viset, amerikan i Sverige. Numera en god vän då han flyttat hem, men då nån forn av friends with benefits.

      Gå på en dejt till att börja med?

    Denna fråga kanske är lite genant men jag behöver diskutera detta. Jag är en skör kvinna i 60-årsåldern och de senaste åren har jag upplevt en ökad sexlust. Jag känner mig kåt konstant. Vad ska jag ta mig till för att lösa detta, då det sätter käppar i hjulen i mitt dagliga liv. Och ja jag har testat att onanera varje dag men det har lett till att jag fått skavsår i underlivet. Tacksam för tips

      Lol

      Lägg av.

      Kanske du kan testa att bara smeka dig utanpå, ihop med glidmedel? Inte köra in något i en torr fitta

      Kanske du kan testa att bara smeka dig utanpå, tillsammans med något glidmedel? Inte köra in något i en torr vagina

        Men tack du! För ett seriöst tips. Men saken är den att jag inte vill behöva smeka mig varje dag. Det är tidskrävande trots att det är skönt;)

          kanske sterilisera dig för att bli av med sexdriften?

            Ja jag vill nog inte ha några fler barn

              Det är ett beslut du noga bör tänka igenom

                När man är 60 ja…. ?

            Sterilisering tar inte bort sexdriften, den gör dig bara infertil.

          Gå i förtidspension så har du all tid i världen. Se lösningar, inte problem.

    bästa sexleksaken som inte är en sexleksak? Min favorit är skalad, ljummen gurka. Fyll gärna på listan ????

      En kuk.

      Falukorv

      Salt och pepparkvarn/karen

      Älskar dessa dubbelanonyma kommentarer om sexfrågor på ett tjejforum.

        Haha ”tjejforum”? håller med om att det nog är mest tjejer som hänger här men tjejforum fick mig att tänka på det där hästspelet med chatt som fanns ungefär samtidigt som lunar.

        Du är ju sj anonym

          Jag ställer då inga sexfrågor efter 00 en lördag.

            Du har rätt. Jag borde ställt frågan en söndag kl 09 ist, eller kanske På en tisdag

            Du borde använda hycklare som namn istället för anonym?

    Hur och var träffar man en partner?? Jag är 34 och har varit singel i flera år nu. Den biologiska klockan tickar och jag vill gärna träffa en kille som det finns potential för ett seriöst förhållande. Jag upplever att dejtingsajter inte riktig funkar längre, antingen vill killarna enbart ligga eller så vill de prata i veckor online utan att se. Jag ses hellre rätt fort på en dejt så man vet om det finns någon kemi. På jobbet finns många män men alla jag skulle kunna vara intresserad av är gifta. Har inga singelvänner kvar utan alla har skaffat familj.

    Var hittade ni era partners????

      Samma här och jag är ett år yngre än du. Kom till Göteborg och vi kan dansa våra lurviga! ❤

        Det hade varit härligt! ? Hur gör du nu? Är du aktiv i att försöka hitta någon? På vilka sätt i så fall?

      Han målade om min lägenhet när jag renoverade. Sen hörde han av sig och vi bestämde att ses på en kaffe. Sen blev det vi.

      Jag fastnade i modd. Men jag började dejta en hantverkare som gjorde delar av min lägenhet när jag renoverade. Och han blev kvar.

        Haha åh! Hur lyckades du med det? Behöver tips! Jag bor tyvärr i en hyresrätt så hantverkare träffar jag inte så ofta.

          Han var hit några gånger när han gjorde jobbet. Vi snackade under tiden och kom väl bra överens. En eller två månader efter att han var klar med jobbet hörde han av sig och frågade om vi skulle ta en kaffe, han tyckte att jag verkade schysst. Så det gjorde vi och allt gick bra.

            (Men ska tillägga att mitt ex träffade jag på bodycontact så det går att träffa fina människor där också?)

      Jag träffade min man på en klubb i London haha skämms alltid att svara det då folk frågar för det låter som ett dräggigt ligg man drar hem samma kväll liksom, men det var inte så utan vi bytte bara nummer och började snacka och därifrån ledde det till mera ?

      Jag är 33 och träffade min sambo på tinder för två år sedan. Jag upplevde tinder som rätt ok när man använde det som 30+. Då tyckte jag att majoriteten var seriösa.

    Jag har bokat tid för en skönhetsoperation men tvekar för jag är rädd vad min omgivning ska tycka? Ingen i min familj eller vänner har gjort något skönhetsingrepp, inte ens fillers eller lösnaglar. Jag är rädd för att de ska tycka att jag är ytlig eller osäker och se mig på ett annat sätt. Ni som gjort någon skönhetsoperation, hur reagerade er omgivning?

      Vad ska du operera för något ? Jag gjorde brösten men inte har knappt märkt och min familj o vänner som vet stöttade mig. Du gör detta för dig själv och det viktiga är att du mår bra och är nöjd inte din omgivning. Gör det för dig själv annars kan du såklart avboka om det inte känns rätt.

        Tack för svar. <3 Jag ska operera näsan, har en väldigt speciell form på näsan som gör att jag ser okej ut framifrån men har väldigt avvikande profil. Undviker alltid att ta kort i profil, skäms när någon ser mig i profil och har velat ändra detta i många år. Så i mitt fall kommer det förhoppningsvis vara en stor förändring som alla kommer se. Det känns på något vis jobbigt att mina föräldrar, arbetskamrater och vänner kommer se så tydligt att jag opererat mig.

          Du har säkert en helt normal näsa. Näsor kan ju se så olika ut. Som du säkert redan fattar. Större, mindre, krokiga, snea, raka… Min hatade jag som yngre. Jämförde den med andras och tyckte min var så avikande. Men idag förstår jag att problemet inte var min näsa utan en osäkerhet inom mig.

          Men förstår om din näsa uppfattas av dig som speciell då man bara får se en viss typ av näsor på personer som pryder omslag mm. Oerhört synd tycker jag att vi opererar sådant som redan är fungerande och bra.

          Jag förstår vad du menar men om du förklarar att du haft ett komplext med detta länge och tycker det är jobbigt så är det ingen som kommer tycka att du är konstig. Det är din näsa och du gör det för din skull. Alla kommer vänja sig och du kommer bli gladare. Viktigast är att du gör det för att DU vill och kommer att må bättre utav det. Se bara till att göra det hos någon som kan sin grej och ser till att näsans funktion inte försämras. Lycka till <3

      Jag tänker på samma ang bröstoperation, vill absolut inte snacka om det med min pappa liksom men man ser ju en förminskning ganska tydligt då jag har väldigt stora bröst nu ?

    Tråkigt att mina meddelanden ej går fram.

      Mycket som hamnar i modd och inte verkar gå fram trots att en del annat som varit moddat gått igenom. Försvinner en del kommentarer helt på vägen när de skickas?

    HJÄÄÄLLLPPP har konstant UVI. Är så trött på antibiotika som håller besvären borta i någon dag endast. Har testat C-vitamin, D-mannos, sockerfri och lågkolhydratkost men ingenting hjälper. Tar snart och dricker K-silver. Kissar efter sex. Börjar nästan undra om tarmen läcker till urinblåsan eller varför får jag hela tiden E-koli???:(:(:(:(”(:

      Jag tar sachetter som heter ”Ural”, grönt paket. Jag vet att det finns recept på Ural online, type bikarbonat eller något. Hjälper skitbra!!

      Membrasin

      Selexid i förebyggande syfte.

      Börja duscha och tvätta dig noga INNAN sex, och sen också direkt efter. Har hjälpt mig. Har haft över 100 UVI.

    Jag har ofta fått höra att jag är en fascinerande person, vad anser ni att det innebär? Är det Positivt eller negativt?

      Är detta h**** fd o*****?

      Nästa gång kan du ju fråga vad hen menar med det.

    Skaffade adblock och ja, reklamen är borta men öppet spår och längre kommentarsfält är fortfarande precis lika sega och laggar.

      Jag har möte med Nyheter24 på tisdag.

    Theres Lindgrens omslag till många av hennes videos anspelar SÅ mycket på sex och exponering av kropp – som inte ens är relaterat till videon? Vad händer? Blir bekymrad att hon ej mår bra

      Haha vad löjligt att låtsas bli bekymrad över hur hon mår. Säg som det är i stället.

    Jag jobbar också i vården! det är sjukt tufft, både fysiskt ibland men främst psykiskt tycker jag och det tär verkligen på en mentalt. Allt du beskriver låter precis som jag! Förutom att jag var sjukt otaggad på sommaren och ville att den skulle gå över så fort som möjligt. Hela min treveckorssemester spenderades på soffan, gjorde i princip ingenting. Ville bara ha höst så man kunde ligga på soffan utan krav. Önskar dig lycka till också! Kram ❤️

    Gardet ska tydligen efter tre månaders tystnad återlansera sig som en radikalfeministisk sajt. Var den någonsin något annat?

    Vet någon varför det är så tyst från Dasha?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.