Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
Dock undanber jag mig politiska diskussioner, tack!
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!
Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli sattes på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts… ?
Ps! Tjafsa mindre!
Föregående inlägg 
Någon som har tips på restauranger och saker att göra i Varberg?
Bada
Bockstensmannen
Fästningen! Tror vi gått där tre gånger, vet inte varför men vi gillar den.
Restaurang Bruket. John’s Place har alltid varit poppis. Glasskiosken i Läjet (Träslövsläge för oinvigda). Strömma Farmlodge i Tvååker.
Mat:
Johns Place
Zorbas (grekiskt)
&Olles
Att besöka:
Jonssons gård
Obbhultsgård
Fästningen
Tack??
Kusthotellet i Apelviken har en helt magisk sommarbuffe! Otroligt fint också
MåTe man boka?
Ja det tror jag ?
Va men nej! Jag och min man var där för en knapp vecka sedan och åt buffé första kvällen. Det var så dåligt att vi gick på restaurang andra kvällen (Johns place) trots att vi redan betalat för buffén.
Jag var där i söndags och tyckte det var så nice! Men smaken är väl som baken. Johns place är verkligen inte fel dock!
Hoppas vi bara hade otur då! Hotellet ligger iaf väldigt fint så gillar man inte maten kan man njuta av fantastiska solnedgångar.
Måste tipsa om Johnssons gård där vi var tre dagar i rad, när vi var där tidigare i somras, haha. Först frukost på bageriet sikta, sen middag på spiseriet där vi åt en fantastisk avsmakningsmeny och sista dagen shopping på krukmakeriet. Enda vi missade var glassen och att spela padel, får bli att åka dit nästa år också 🙂
Ta en räkmacka på Fästningsterassen!!!!
Hotell Havanna!
John’s place
Oj, var svar till ovan om restaurang i Varberg
Det var fullbokat?
Vet någon vad det exakt betyder, när man lägger V-tecknet mot munnen och rör på tungan jätte snabbt verkligen betyder. Såg det senast nu i någon Rap-video.
Alltså jag undrar genuint.
Slicka f*tta
Slicka f itta betyder det
Slicka f itta.
Slicka fitta
Om jag minns rätt så betyder det att man slickar en v*gina ?
Eat at the Y. Cunnilingus.
Men alltså, och varför gör hetero tjejer sånt? För att verka sexiga?!
De kanske menar att nån ska slicka deras?
Antar att du inte har sett filmen Kingpin? 😉
Ni som är i längre förhållanden: har ni någonsin känt er förälskade/ attraherade av andra?
Jag är gift med barn men kan inte sluta tänka på min kollega på jobbet. Såklart ska jag inte agera på mina känslor. Men jag vill inte känna såhär!!! Har ni några tips /råd? Jag vill bara att det ska gå över!!
Usch för sånna som dig! Vidriga hemska människor. Stackars dina barn och framför allt din man… han förtjänar bättre.
s 21:03 :
Snarare usch för sådana som dig. Man kan inte styra över känslor men välja att inte agera på dem. Det är inte ett dugg synd om varken TS man eller barn, skärp dig!
Oj
Tror att det är fullt normalt. Är det bara en Crush så går det över snart 🙂
Du kan ju bara om jobbrelaterade grejer, om du behöver snacka med honom alls.
Det du har med kollegan är tillfälligt, tänk på allt du byggt upp med din partner. Allt kan kännas nytt och spännande men den känslan går ju över och vad står man kvar med då?
Jag gjorde det, kunde inte sova det, hade en affär, lämnade mannen, blev sen kär i nån annan och blev efter det genuint lycklig. Tänker tillbaka på äktenskapet och blir mörkrädd för vilket liv jag försökte få mig själv att leva alldeles för länge. Skippa otrohetsbiten är dock ett tips
Kunde inte släppa det
Fantisera på! Det är roligt och kan ge ens egen sexlust en liten skjuts. 🙂 Samma hände mig för några månader sedan. Var så attraherad av en kollega och tänkte mycket på honom, dock hade vi minimal kontakt på jobbet och jag tog absolut inte mer kontakt med honom (är verkligen 0% intresserad av att ha en affär). Men veckorna gick och till sist dog liksom fantasin och attraktionen ut. Nu lägger jag knappt märke till honom förutom att jag på en aw nyligen märkte han har kass humor vilket gjorde honom mer oattraktiv… Jag tror man kan vara attraherad av många samtidigt även om man vill dela sitt liv med en speciell man. Men jag är som person lite av en dagdrömmare, kan drömma mig bort kring lite allt möjligt. Tror faktiskt det ofta är bättre att leva loss lite inombords än att försöka förtrycka känslor och tankar. Vi är sexuella varelser liksom, tycker inte man ska skämmas över det.
Absolut. Tyvärr. Varit tillsammans i 20 år, men båda har haft attraktioner till andra… Båda till kollegor. Vad jag vet hände det inget mellan han och hans kollega, hon ringde väldigt ofta, off hours och fråga ”jobbgrejer” och vad han gör, jag hade en kollega som blev betuttad i mig, vi hamnade jobba mer och mer tillsammans, som ledde till en lätt förälskelse där jag fundera lämna förhållandet. Men inget fysiskt skedde, jag stannade kvar i förhållandet och är nu många år senare mycket lyckligare än tidigare med min man!
Japp! 10+ år. Crushat flera gånger på kollegor, ögat vandrar då & då på stan. Inga konstigheter. Har aldrig ens varit i närheten att agera ut på något och faller för min partner mer och mer för varje dag som går.
Absolut att man kan bli attraherad av andra. Jag har blivit det flera gånger under mitt tidigare förhållande på 15 år, men man väljer vad som är viktigast, vilket för mig var mannen jag valt att leva med, och desto mindre jag själv matade känslorna för den andre desto snabbare dog de.
Låt känslorna gå över. Det är helt ok att få känslor men man behöver inte bejaka dem,
Varför är du gift med barn? Är det ens lagligt? Det känns rätt sunt att du dras mer till vuxna trots att du är gift, jag skulle nog också om jag var gift med (ett/flera?) barn.
Hände mig i min tidigare relation. Fantiserade på, ”njöt” lite av att det var kul att det pirrade i magen och efter hand drog det förbi. Tog ingen mer kontakt än vad som var nödvändigt för plugget (han var en klasskompis). Var aldrig ens i närheten av att agera ut. Han föreslog att vi skulle ses ibland (som vänner) men jag kom med ursäkter för att tacka nej, eftersom jag tänkte att det inte var så smart med tanke på min attraktion. Jag var lycklig med mitt ex, ville inte förstöra relationen. Det tog slut typ 5 år senare av helt andra orsaker.
Om du fortfarande är kär i din man och vill vara kvar i äktenskapet är det bara att härda ut lite, det går över! Och ja, det händer absolut, jag blir ganska ofta attraherad av andra, stressar inte alls upp mig över det – Som sagt, jag är trygg och lycklig i min relation och det andra passerar 🙂
Har fått morfin utskrivet pga en otrolig smärta jag har just nu. Hur har ni reagerat på det? Är lite nojjig över biverkningar..
Dåsig så jag halvsovit mig igenom dagarna, illamående dagen efter och viss abstinens ? är väl såna biverkningar jag har upplevt.
Galet förstoppad.
Illamående, yrsel och svettningar vid avtändning.
Och JA
Jag är väldigt känslig för morfin, inte säkert du får starka biverkningar
Har ätit det kontinuerligt i över tio år. När jag började kände jag mig lite yr och sådär men inte längre.
Jag har bara somnat gott som på en bädd av rosa moln ??
Förstoppad blev jag också. Tips att äta nån/några burkar med katrinplommon om dagen.
Annars blev jag inte så jättetrött, hade hoppats på att bli tröttare så jag kunde sova bättre på natten.
Älskar det!
Jag tar det för min mensvärk (endometrios). Jag blir alltid yr och illamående, men ligger jag ner är det lugnt. Kan klia på kroppen nåt kopiöst, drömma konstigt (sjukt konstigt) och – ja – shoppa. Haha! Tror till och med det va ett inlägg om för ett tag sen ?
Och ang abstinens – jag har tagit full dos 3-5 dagar i månaden (ibland mer vid behandling med hormoner tex) och aldrig blivit beroende. Men där är ju alla olika såklart.
Ang magen får jag världens rännskita dagen efter jag tagit morfin ?
Vad är det för tabletter du har? Alltså vad heter de? ALDRIG hört någon få rännskita av morfin och jag är ssk, blev sjukt nyfiken nu ?
Haha min läkare blev också förvånad ? Oxynorm och Oxycodone (kort- och långtidsverkande). Om jag äter full dos kan jag bli förstoppad nån dag, meeeen sen ska morfinet ut. Och då snackar vi magsjuke-liknande ????
Fick en annan variant långtidsverkande som ska göra en mindre hård. Jag fick sån jävla tarmkramp mitt i mitt endo-skov så trodde jag skulle dö ? Vi kallar det ”bajsmorfinet”.
Ni som är i längre förhållanden: har ni någonsin känt er förälskade/ attraherade av andra?
Jag är gift med barn men kan inte sluta tänka på min kollega på jobbet. Såklart ska jag inte agera på mina känslor. Men jag vill inte känna såhär!!! Har ni några tips /råd? Jag vill bara att det ska gå över!!
Vad saknar du i den relation du är i?
Åh, jag vet inte? Kanske är jag uttråkad av att livet går på repeat. Samma sak hela tiden. Längtar tillbaka till att vara singel och fri och vara med min kollega.
Du kan alltid välja att gå tillbaka till det livet
Ja såklart. Det går alltid att välja det. Men att riva upp en relation för en förälskelse känns bara fel. Jag vill ju bara känna att det är min man jag vill ha. Jag får försöka bita ihop och försöka tänka att det går över ❤️
Testa att ändra lite rutiner i vardagen
Fast man känner det man känner. ?
Inte helt va? ? (barnen..)
Där har du en del av svaret. Vill du vara kvar i din relation? Börja där! Försök umgås med bara din partner. Om du inte redan har det – ha egentid. Själv eller med dina vänner.
Om du genuint vill vara ’singel och fri’ bör du också inse vad det innebär för dig, din familj och dina barn. Personligen anser jag att man alltid ska försöka få det bättre med sin partner – i synnerhet när barn är inblandade. Men om du är olycklig, inte mår bra i dig själv och inte vill ha det liv du har idag; ja, då bör du vara singel, jobba på dig själv och därefter kunna vara ’singel och fri’. På deltid då. Den andra delen är du ju med dina barn ?
Ja självklart tänker jag på barnen. De är ju min största prioritet. Du skriver så klokt! Jag hoppas bara detta är övergående och bara en fånig livskris.
Vet du ens att din kollega vill ha dig? Eller lägger du över alla dina känslor på honom?
Nej det vill han nog inte.
Ja, självklart. Och det är helt normalt. Jag har haft massor av pirr inför andra under våra 10 år tillsammans. Ibland lite mer med någon, alltså mer begynnelse till känslor (om inte utvecklade känslor redan, det är möjligt), och flirtande. Det har varit kul och pirrigt och spännande men sedan har det lagt sig. Oklart varför/hur man gör för att ”slippa” känna det. I mitt fall har jag bara försökt tänka bort, försökt framkalla känslor av avsmak inför den ”nya”, tänkt att jag ändå inte känner den personen alls och att det är så skönt att jag känner min egen kille inifrån och ut och hur jobbigt det skulle vara att behöva börja om hela den processen med någon annan. Och att det säkert ändå kommer visa sig vara sämre. Det har i alla fall alltid lagt sig förr eller senare.
Förstår hur du känner!
Ja absolut, har varit tillsammans med min man i 18 år snart så ser det som ovanligt att aldrig ha känt så (dock aldrig gjort nåt). Det har till slut gått över, vänts till vänskap. Kan hjälpa att ta lite avstånd och/eller vända de känslorna mot sin partner istället. Tänk att det är övergående och kollegan säkert har sina dåliga sidor också.
Jag har känt så. Det är normalt.
Min strategi är att känna känslorna och veta att en dag går de över.
Du måste tänka att gräset är inte grönare på andra sidan. Du har det kanske jättekul med din kollega men det är även för att privatlivets alla sidor inte är med när du umgås med din kollega, Inge ekonomiproblematik, inget bråk om städning osv osv.
Nej, ni allihopa har ju rätt så klart❤️❤️ Jag önskar bara jag kunde funderar ut varför jag känner som jag gör. Jag tänker på honom hela tiden! Skitjobbigt!!
Detta är klokt. Det är så lätt att drömma om att bli dödskär i någon, ha hett sex, och sedan gifta sig och i all evighet fortsätta ha det amazing med passionerat och roligt. Men helt ärligt… Förhållanden förvandlas alltid till vardag. Gräset är inte grönare på andra sidan. 🙂
Fast jo, ibland är det faktiskt det. Jag har gjort resan och det var så värt det, trots att det var jobbigt på vägen.
Fast jag menar inte att alla förhållanden förvandlas till skräp, bara att det blir vardag. Jag har också lämnat en män som jag kände exakt 0 för. Och nu har jag varit med samma man i många år och det är fortfarande underbart MEN självklart är det vardag och inte sexigt och spännande en helt vanlig tisdag liksom. 😉 Jag menar bara att fantasin kommer alltid bara skapa just en drömvärld, men I verkligheten ser livet inte ut så. Sedan är det så klart så att vissa förhållande är dömda att misslyckas och vi passar bättre ihop med en annan…
Gå in i det bara, lev ut det i huvudet och till slut så kommer det inte att vara så spännande längre. Så länge du inte agerar på det så är det ingen fara och de flesta känner så ibland.
Är du gift med ett barn?
Nej, har fyra barn.
Nae är bara fånig och vill hellre påpeka ett skrivfel (att du är gift med barn, du är såklart gift med din man och har barn) än att hjälpa dig med sakfrågan.
I övrigt tycker jag du fått fina svar redan, det går över om du väljer din man och det liv ni har! Men det är såklart jobbigt under tiden.
Haha ja då är jag med???
Absolut! Och jag tror att det är högst mänskligt att känna så… ?
Ja, jag blev förälskad i en kollega (vi gjorde aldrig något eller ens sa något om det) och jag märkte att han kände samma för mig. Jag hade en sambo. Jag valde att inte agera på mina känslor för 1. Jag visste att jag egentligen älskade min sambo även om kollegan gjorde mig sådär härligt pirrig
2. Hur jag än kände så var jag fortfarande i en relation och ansåg att min skyldighet var att antingen reda ut mina känslor med min sambo eller åtminstone göra slut. Och för att kunna reda ut mina känslor för sambon var jag tvungen att ta avstånd från kollegan.
När jag väl tagit avstånd så märkte jag mer och mer att känslorna försvann, men jag försökte inte forcera bort dem heller, jag njöt lite av att få känna mig lite kär även om det var förbjudet. Men när det till sist avtog så insåg jag att egentligen var han ingen snubbe jag ville leva med egentligen.
Såå mitt tips är att sitta lungt i båten – det är lätt att bli förälskad, men sen måste kan i det stora hela skilja på riktigt kärlek och en snabb flirt och vad den är värt för en själv. För min del var den inte värd att rasera allt jag och min dåvarande hade byggt upp. Och jag är glad att jag inte agerade på mina känslor även om det var SKITVSÅRT.
Gå och lägg er tidigt (så ni inte är jättetrötta) tillsammans VARJE kväll i minst en vecka. Inga mobiler eller telefoner. Ligg bara dör u mörkret tillsammans och se vad som händer..
Spännande samtal, skratt, uttråkade, ingenting, massa sex…
Skriv gärna här sedan vad som hände OM ni testade 🙂
Hur ofta tränar ni på gym ? Och vad är erat PB i marklyft, hipthrust osv ? ?
4-6 pass/veckan, 105 marklyft, 120 höftlyft 85 benböj
Oj jäklar vad stark du är! Får jag fråga hur länge du har tränat för att tex klara av 105 kg i marklyft ? Jag har hittills bara klarat av Max 45 kg i snart 2 månader utan förbättring..
Mellan 3-5 pass i veckan. 110 i marklyft och 90 i knäböj. Finns massor av bra tips om du googlar hur man kan gör för att öka sitt max. Men att göra andra övningar som stärker dig i de muskler som används. Men att köra barfota tex i marklyft kan hjälpa dig att få bättre teknik i att verkligen pressa med hälarna. Att ha ett bättre grepp med hjälp av magnesium (eller dragremmar) kan också hjälpa. Men som sagt, googla tips och ge dig tusan på att du ska klara en viss vikt inom kanske 1 månad! You can do it??
Riktigt bra jobbat !? Tack så mycket för tipsen, ska nog googla o läsa på resten av kvällen !
Mark 140, Hip thrust 190, bänk 60, böj 100. Försöker få in att köra varje övning 2 ggr/vecka.
Ang att komma vidare och bli starkare: försök göra en liten ökning varje vecka, det kan vara en extra repetition på en vikt, 2.5 kgs ökning, ett extra set (googla progressive overload) eller börja följ ett program. Gör något helt annorlunda från nu och våga ta i! ?
Hahah alltså wow, helt otroligt ! ?? tack så mycket för tipsen, är redan sugen på ett gympass!! ?
Oh boy! Vilket vackert väder?
Solen skiner idag. 🙂
Oh boy! Inga tunga kläder behövs, och det gillar jag.
Ni med bebisar! När började ni med sittdel i vagnen? Verkar vara SÅN hets att bebisarna ska sitta i sittdelen tidigt, sitta i barnstol (”uppbackad av kuddar”), sitta utåtvänd i bärsele osv. Varför denna hets?!
Menar inte att köra Familjeliv-stämning här utan mer intressant hur vi lätt hetsar framåt i dag? Tror ni det var likadant förr? Idag tar vi ju med bebisar på resor, restauranger, utflykter mm i högre utsträckning….
Du lät rätt hetsig i första kommentaren haha ?
Jag har börjat med sittdelen när mina barn har kunnat sitta själva. Båda hatade dock att åka vagn första året så hade dem nästan alltid i bärsele ändå!
Undrar samma. Men mest för att jag har en bebis som inte gillar liggvagn. Men han är bara 3 månader, sitter helt ok men inte tillräckligt bra för sittvagn liksom. Men är en tjockis på 8 kilo så det är ju lite småtungt för ryggen att bära runt på honom i sele nu.
Vi började med sittdelen när vår bebis var sex månader. Han kunde inte riktigt sitta själv men vi kunde ha sittdelen i tre olika lägen så han kunde halvsitta stadigt. Han hatade liggvagnen då så när vi bytte till sittdelen kunde jag plötsligt gå promenader och han var hur nöjd som helst både sovandes och vaken ?. Jag tycker inte man ska hetsa, byt när bebisen känns redo ?
Åh vad lustigt att du skriver detta när jag precis idag börjat fundera över när vi ska byta!! XD Vår bebis är 6 månader och sitter rätt bra med stöd. Vi har dock ingen barnstol hemma så vet inte hur han skulle sitta i den. Tror att han skulle gilla sittdelen när han är vaken men samtidigt sover han såå bra i liggdelen och kan även ligga i den nöjd när han är vaken. Men alla hans ”kompisar” har bytt till sittdel för länge sen… vi kan verkligen inte bestämma oss! Läser gärna hur andra tänker! ?
Bytte tidigare, typ vid 3-4 månader, för att min bebis HATADE liggdelen. Hon älskade inte sittdelen heller men accepterade den i vaket tillstånd (började sen även sova i vagnen vid typ 7 månader). Har en Bugaboo med skålformad sittdel samt hade en dyna så hon satt ändå bra i den. Tror inte hon tog skada av det och jag fick möjlighet att någon gång då och då skippa sjalen/selen?
Jag bytte när mini började sätta sig upp när han vaknade, för att han inte skulle få för sig att klättra ur liggdelen. Typ 7 månader men det är väl individuellt när de blir rörliga nog att behöva spännas fast.
Haha har ”hetsat” pga båda barnet HATAT liggdelen, alltså total kaos i den. Så för att kunna använda vagnen korta stunder så bytte jag när barnen var 3-4 månader.
När de kunnat sitta själva och när de helt enkelt varit missnöjda i liggdel. Första barnet vid 6 månader och andra runt 8-9 månader.
Ingen brådska med det så länge barnet trivs i liggdelen. När vår började sätta sig upp valde vi att byta till sittdel och kort därpå kunde han sitta själv, så det var en naturlig utveckling. Att byta för tidigt är däremot inget jag skulle rekommendera iom att barnets kropp hamnar i en för honom/henne dålig ergonomisk position eftersom barnet inte kan hålla upp kroppen på rätt sätt ännu.
Jag menar alltså när han började sätta sig upp i liggdelen. Då hade liggdelen tjänat sitt syfte. Detta var ca runt 6 mån.
Jag bytte till sittdelen när mitt barn vägrade lägga sig ner i vagnen utan skulle bara sitta och titta ut. Jag hade gärna haft kvar liggdelen men det blev så osäkert när hon höll på att klättra ut för att kunna se över kanten.
Jag ville ha liggdelen kvar för att ha min bebis kvar. Ville inte att hen skulle växa så snart. Men. Det gick inte. Bytte vid 5 mån när mitt barn hade suttit i liggdelen under promenaden pga vägrade ligga ner. Sittdelen var säkrare i det läget.
Enligt läkarna fick inte bebisar ligg-sitta i vagn delen helst innan 6mån, vi måste börja till dottern vid 3 månader då hon totalvägra liggdelen. Sonen började först vid 6-7månader..
Blev just biten av en broms, två gånger! Trodde inte det gjorde såå jävla ont! (Aldrig hänt förr). Den var inte ens stor, trodde det var en fluga.
Jag som ville flytta till landet, vill typ inte gå ut mer… ??
Ånej!!!! Min skräck, de är så läbbiga. Men nu är det över, snart försvinner smärtan!
Ta lite av ditt spott och smeta över bettet! Låter äckligt men fungerar finfint som bedövning. Har gjort det själv många gånger då bromsen älskar mina knän. ?
Ja de är vidriga. Har mycket där vi bor, ja mycket här överhuvudtaget. Brukar försöka dränka dom när vi är och badar, för de älskar verkligen badande kroppar av nån anledning.
Har sett närbild på broms i en tidning, de har en såg till snabel och sågar lös en bit av huden. Jävla svin.
Åh fy! Jag har också blivit biten 2 ggr, I en hästhagen. Den ena bet mig på handen och det gjorde riktigt ont, men jag hann smälla den till döds. Den andra märkte jag inte av men upptäckte sedan en handflatestor svullnad på benet. Ouch!
Xylocain Salva ger bra bedövning. Eller en antihistamintablett, typ Clarityn.
Och ja, bromsjävlarna!
Jag har hästar och blir biten varje dag. Haaatar dem. Hästarna också. Enda anledningen till att sommaren svinjobbig.
Jag tror jag snart vill börja försöka skaffa barn. Dock börjar jag på nytt jobb efter sommaren. Hur går det ihop?
Om det är ett fast jobb är det absolut bara att köra.
Ja det är fast jobb. Men kan en arbetsgivare bli ”sur”? Nu kommer det ju säkert dröja tre månader till jag börjar och sedan kan det ju ta ett tag att bli gravid
Ja, arbrtsgivaren kan bli sur. Speciellt om det handlar om en liten arbetsplats med liten budget som måste anställa en vikarie när du är borta.
Det här händer mig. Jag va på intervju, fick ett jobb och hann sedan bli gravid innan jag började. Jobbade ett halvår och sedan föräldraledig. Jag är en 33-årig kvinna utan barn liksom, de får ändå ta med det i beräkningen tycker jag. Och jag hade 10 års erfarenhet i en bransch där det är svårt att rekrytera folk med ens lite erfarenhet. Min chef kanske inte jublade inombords när jag berättade men hon har skött det snyggt och inga sura miner.
Borde jag vänta lite till då? Detta är ett jobb i den offentliga sektorn och borde inte vara några problem att skaffa vikarie
Nej, vänta inte för jobbets skull! De får lösa det med vikarie ju. Och tänk såhär: det tar några månader att bli gravid (oftast) och sedan tar det 9 månader att baka klart bebisen. Så det är inte som att du knappt hinner börja för att sedan rusa iväg på föräldraledighet. 🙂
Vill inte vara sån. Men att bli gravid kan ta låååång tid. Börja jobba. Är du gravid får de inte kicka dig ändå, diskrimineringslagen.
Om det är i offentlig sektor kan det vara klokt att vänta; kolla hur länge du måste vara anställd för att för föräldralön och föräldrapenningstillägg ?? Brukar vara ett år
Är det jag som skrivit detta? Låter precis som jag förutom att jag bara hann jobba 5 månader ?
Jag var timanställd, blev gravid lite smått överraskande, så erbjöd arbetsgivaren fulltid och fast anställning, jag var i vecka 8 då så skulle ju ändå inte berättat till nån, så vi skrev på pappren osv, berättade i v20 då det inte ändå ännu syntes.
Hur blev chefens reaktion?
Han grattade och önskade lycka till, hade en plats då jag kom tillbaks!
Helt sjukt att vilja det mitt i brinnande pandemi pch klimathoten som är förestående. Men visst. You do you.
Alltid är det nån…
..som ser till den stora bilden och tänker framåt? Om ändå fler barnavlare gjorde så och inte bara fattade super egoistiska beslut som framtidens barn får stå för notan för i slutändan.
Vi har dessutom ingen aning om hur mutantvariationerna kommer påverka världen trots vaccinationer.
Sen är det kanske inte superbra tajming när man just fått nytt jobb, om man ska se till den lilla lilla bilden som folk med tunnelseende inte ens klarar av för att de vill ha en liten kopia av sig själva att släppa loss i världen. Snark.
Folk förökar sig för lättvindigt utan att ha en tanke på hur framtiden ter sig ens 10 år framåt, allra minst längre tidspann än så..
Men vadå. Det är bara att köra om du vill ha barn. Vi lever i ett ok land om man jämför med många andra.
Ibland måste man bara få leva lite. Vem vet, barnet kanske upptäcker något nytt supervaccin.
Absolut men hur många ”jag vill ha barn” med noll eftertanke sätter en faktisk läkare/forskare till världen?
Så att sätta en städerska till världen är fel?
Med tanke på att världen är överbefolkad med potentiella ”städerskor” (tror du menar lokalvårdare) så.. ja.
Städerskor. Alla fattar vad man menar.
Hahaha ? Du låter ju helt galen
Men snark…!
Jamen visst..
..som ser till den stora bilden och tänker framåt? Om ändå fler barnavlare gjorde så och inte bara fattade super egoistiska beslut som framtidens barn får stå för notan för i slutändan.
Vi har dessutom ingen aning om hur mutantvariationerna kommer påverka världen trots vaccinationer.
Sen är det kanske inte superbra tajming när man just fått nytt jobb, om man ska se till den lilla lilla bilden som folk med tunnelseende inte ens klarar av för att de vill ha en liten kopia av sig själva att släppa loss i världen. Snark.
Folk förökar sig för lättvindigt utan att ha en tanke på hur framtiden ter sig ens 10 år framåt, allra minst längre tidspann än så..!
Oj vad bitter
Negativ ja, men bitter? Har inte med saken att göra.
Jag skulle kalla det realistisk. Logisk.
Svensson – ingen tvingar dig att skaffa barn och du kan inte tvinga andra att inte göra det.
Svensson: Gör oss en tjänst och skaffa inga barn.
Taskigt!
Det är ju dessutom såna som behöver skaffa barn, som ser realistiskt på saker och tänker framåt ??♀️
Någon som tycker det är egoistiskt (och dumt i en pandemi) att skaffa barn lär la inte göra det ändå.?
Jag gör mina potentiella framtida barn en tjänst genom att inte lättvindigt skaffa dom just nu. Några frågor på det? Eftersom det verkar vara så svårt för er reptilhjärnor med sexualdrift och mindervärdeskomplex som enda driv att förstå hur man kan fatta beslut baserat på eftertanke.
Herregud. Det är ju ni som skulle göra mänskligheten en tjänst om ni avstod från att reproducera er kortsiktighet
Har inga barn så känner mig inte träffad av något av det du säger. Har liksom inte sex för att skaffa barn. Jag tycker bara det är så jävla korkat att så fort någon pratar om att skaffa barn, för att det är NATURLIGT att göra det, att vilja göra det, så ska någon bara ”blablabla egoistiskt och i en pandemi dessutom, jättedumt”.
Bra att du inte skaffar några, men låt andra göra det och skit i vad de gör. Du kan inte hindra dem, någonsin. En sån kommentar gör liksom inte att någon som vill ha barn bara ”å fan, jag låter bli”, barnlängtan brukar vara större än så.
Precis…kommer ju inte direkt avstå för att Svensson skriver så. Jag är dessutom över 30 så har väntat rätt länge och snart kan det vara för sent. Men jag tror Svensson trollar eller gillar att provocera. Hoppas hon har kul?
Det är redan försent. Följer du värdsliga händelser så vet du detta innerst inne.
Ja om man är slav under sina drifter så kan man ju absolut kalla det naturligt men världen är överbefolkad och lverbelånad och döende. Vilken framtid ger vi dessa barn?
Läst tidningen på senaste? Vi har nu naturkatastrofer i Europa som inte tidigare inträffat, pga hur vi handlat historiskt och fram till idag. Vo är dessutom i en pandemi. Men såklart har ju alla snöflingor rättigheter att reproducera utan tanke. Kör på.
Du pratar om att du är så överlägsen alla andra ”reptilhjärnor” och hur du minsann kan hålla dig från sexuella drifter och minderväedeskomplex – samtidigt som du inte kan uttrycka dig utan att vara nedlåtande och dömande.?
Vilken drift är du svag under? Att försöka trycka ner andra för att må bättre?
(Jag har inte barn och kommer inte skaffa det heller. Tycker jorden är för överbefolkad. Tyvärr är det människor som dig som gör det svårt att få fram det på ett vettigt sätt).
Jag har inte ”pratat om att jag är överlägsen” det har du isåfall läst in själv pga träffande argument.
Jag värnar om miljön och klimatet och barnen, det är min drift. Och självklart att inte sätta fler barn till en döende värld när det redan finns fler än mänskligheten mäktar ta hand om. Dessutom är vi i en pandemi som vi inte vet hur den kommer påverka framtida barn.
Att inte tänka framåt är idiotislt, hur kan ni andra inte provoceras av tanklösheten. Det är ju som sagt barnen som får stå för den framtida notan.
Du talar ju ned mot andra som skaffar barn och kallar dem reptilhjärnor och någon som inte kan kontrollera sin sexualitet. Jag tolkar det som att du tror dig överlägsen och det har inget att göra med att jag känner mig träffad av din kommentar.
Du har dock rätt, världen är överbefolkad men du kanske ska uttrycka dig på ett annat sätt.
Du ska nog låta bli att kalla folk snöflingor också. Bara för att man inte tycker det du skriver är vettigt är man ingen snöflinga, det borde du veta om du nu är så duktig och klok etc.
Svensson, du resonerar som en nazist, vet du det?
Tror det är du som läser in något för att jag har Svensson som nick och det får stå för dig. Jag är miljöpartist och har värderingar därefter.
Åh fy fan. En miljöpartist? Gör världen en tjänst som du själv säger och föröka dig aldrig.
Wow… vilken comeback hörrödu….
Öh nej? Det gör hen inte.
Fast med den inställningen så kan du ju inte bry dig om pandemin? ? Ju fler som dör desto bättre för klimatet?
Dessutom, de flesta av oss som tänker på klimatet gör det för att framtida generationer ska kunna leva ett någorlunda bra liv. Varför ska vi bry oss alls om det inte ska komma nytt liv?
Man bryr sig kanske om jorden och djuren?? Människan är väl inte allt liksom.
För det är djuren?
Jorden och djuren? Jorden kommer gå under oavsett, finns inget människan kan göra åt det. Och vaddå djuren? Jag är så mycket djurvän man kan bli, föredrar oftast djur framför människor, men vi alla behövs. Finns absolut saker vi måste kämpa för att människan ska sluta med, föda barn är inte en av dem.
”Vi alla behövs”. Okey snowflake.
Människan behövs faktiskt inte, helt krasst. Men vi behöver bli färre och skada jorden mindre. Jag menar att det inte bara är för framtida generationer människor utan själva planeten och djurlivet. Vi har fuckat upp det för dem.
Haha exakt, vem ska bo på jorden sen?
Djuren?
Wow.
Vaddå wow? Tänker folk inte på det? Det är ju de som ryker först, djurarter försvinner och det är vårt fel.
Kör!
Gör det bara. Arbetsgivaren kommer sannolikt att vara förstående. Det är ju typ aldrig perfekt tid i livet för att skaffa barn. Låt inte arbete eller annat hindra dig om du verkligen vill ha barn. Arbeta kan du göra sen. ?
Om det är en fast anställning så kör på! Tänk på att du behöver ha hunnit jobba 6 månader (om jag minns rätt) för att kunna basera din föräldrapenning på den inkomsten.
Du ska inte skjuta på barn för att en arbetsgivare eventuellt blir sur! Skaffa barn om du vill skaffa barn.
Man får faktiskt inte skjuta på barn alls.
Folk BLIR sura!
Är det någon här som fått missfall och sedan blivit gravid igen och allt gick bra? Jag vill så gärna veta hur ni hanterade graviditeten andra gången, var ni oroliga, vad gjorde ni för att slappna av? Tiden fram till 12 veckor går ju så långsamt och jag undrar hur andra gjort för att inte bli galna av oro.
Tjafsiga kommentarer undanbedes!
Ja precis det har hänt mig! Oron var svår att hantera pga hade mkt blödningar tidigt under graviditeten (den graviditeten som blev mitt barn alltså). Mitt bästa tips är väl att boka privat ultraljud tidigt, då kan man göra en koll vecka 9. Ser allt bra ut då och det finns ett litet pickande hjärta så är det mkt lägre risk för missfall och man kan andas ut lite.
Åh, grattis till ditt barn ❤️. Jag förstår att oron var tuff. Jag har bokat ultraljud till vecka 9. Men eftersom vi såg ett tickande hjärtat förra gången och ändå fick missfall så känns allt lite hopplöst. Förra gången var jag så glad, nu är det som att jag bara väntar på katastrofen.
Tack för ditt svar ❤️.
Jag fick ett sent missfall och blev gravid igen väldigt snabbt (bara en mens mellan). Det gick bra med graviditeten andra gången, men psykiskt mådde jag inte bra efter missfallet och idag önskar jag att jag hade sökt hjälp då jag insett att jag verkligen var deprimerad. Hade ett barn innan missfallet där graviditeten var härlig och fylld av glädje och förväntan, medan graviditeten efter var fylld av sorg, stress och ångest, då missfallet tog så oerhört hårt på mig. Så om du är ledsen och orolig, be att få prata med någon. Önskar så att jag gjort det.
Fått fyra missfall efter första sonen och väntar nu en lillebror som är beräknad om en vecka ❤️
Mentalt var det jättejobbigt att vänta ut dessa 12 veckor och varken jag eller min man kunde riktigt glädjas åt graviditeten i början. Jag kontaktade både sjukhuset och mvc och bad om stöttning pga oro. Jag fick komma på tidigt ultraljud och träffa en psykolog genom mvc.
Jag önskar dig all lycka ?
Jag fick ett tidigt missfall i v 5 och blev gravid igen på första försöket direkt efteråt. Och den graviditeten gick hela vägen. 🙂 hade dock lite blödningar runt v 8-9 som gjorde mig orolig men nu sitter jag här med en vild 2-åring. Var jätteorolig dock fram tills vi gjorde kub. Men jag tog en dag i taget och försökte tänka att det borde inte hända igen.
Hur vet man ens att man är gravid i vecka fem? Då är mensen typ en vecka sen?
De flesta test är så känsliga att de visar positivt redan på dagen för förväntad mens.
Mensen brukar komma som på klockan varje månad så jag testade tidigt när den inte dök upp som beräknat.
Japp, fick två ma innan första barnet. Första upptäcktes i vecka 10 och andra i vecka 14 (hade då sett ett tickande hjärta i v 8). När jag sedan blev gravid tredje gången var det bara total ångest fram till kub-ultraljudet. Var på ultraljud varannan vecka från vecka 8 så det lättade ju oron för stunden men ärligt talat så var den första tiden piss och jag kunde inte alls glädjas utan var inställd på att få missfall igen. Det fick jag ju dock inte och efter bra resultat på kub så bestämde jag mig för att tro på graviditeten och att jag skulle få ett barn. Har nu lyckats få en unge till utan några missfall, men tiden fram till vecka 13 och kub var fruktansvärd den graviditeten med, var övertygad om att jag fått missfall igen. Det var dock sjukt skönt att få gå på regelbundna ultraljud för att se att allting såg bra ut
Fick missfall kring midsommar ett år och plussade i augusti sen, va struligt missfall som tog tid så blev gravid första äl efter missfallet..
Jag fick missfall precis i vecka 12 och då konstaterades det att missfallet redan hade skett i vecka 6 men att min kropp ”talade om” det först i vecka 12. (Fick blödning då). När jag därefter blev gravid igen så var jag supernervös de första 12 veckorna men jag bad om att få göra två ultraljud, en i vecka 6 och en i vecka 10, vilken lugnade mig. Jag hade dock alltid i bakhuvudet att ”allt kan hända, bli inte för besviken om det blir ett missfall”, men allt gick bra! Fick en blödning i vecka 35 och jag blev superorolig men allt såg bra ut. En vecka senare föddes min dotter som snart blir 2 år! Jag tror att det är svårt att inte vara orolig men kan du göra ultraljud så är det ett sätt att att lugna sig lite. Hoppas allt kommer gå bra för dig!
Hej, antagen till ett gäng 7,5 kurser på universitetet i höst, men ett par kurser i andra delen av terminen var inställda, så för att få till 30 hp har jag mycket i början. En 7,5 på 100% hastighet i en månad, en 50%, och en 25%. Dessa tre börjar alltså samtidigt, samtliga på distans. Klarar man det? Hur gör man om föreläsningar överlappar? Jag gör alltså en kandidat och har vårterminerna i mitt huvudämne.
Var noga med att planera och schemalägg dina studier om du väljer att köra! Om du känner dig motiverad och peppad kommer det gå galant! Jag tror på dig!
Jag har upplevt att det beror på vilka kurser och institutioner! Kolla upp vad det är för kriterier och examinationer så kan det potentiellt bli enklare för dig att planera i förväg! Jag har upplevt ofta att 7,5 kurser oftast är lugna till en början och sedan i slutet bli ganska mycket. 15 hp har jag däremot upplevt ganska lugnt genomgående 🙂 men beror som sagt på skola och institution! Men det kommer säkerligen gå vägen för dig <3 om inte annat kanske du får plugga måndag till söndag i ett halvår, men kanske är värt det i slutändan. Känn efter själv och blir det för mycket kan du alltid hoppa av en av kurserna och ta den senare 🙂
Hej! Ska flyga med litet barn om 1 vecka och undrar hur det funkar med vagn? (Sulky). Betalar man för att checka in den som bagage eller hur funkar det?
Don’t do it.
Nej eller hur, så egoistiskt!
#vuxenflygnuplease
Får jag fråga vad det är för sulky du har? Behöver köpa en och har gärna emot tips ?
Vi har en sk paraplysulky, CHICCO Liteway. Blir lång när den fälls ihop. Ger dig rådet att satsa på en annan variant! ☺️
Du checkar in vagnen som specialbagage, kostar inget extra. Vi hyrde en specialväska på flygplatsen att packa vagnen i, väldigt smidigt ?
Hej! Jag har alltid kunnat ha med denna vagn som handbagage uppe på flygplanet. Supersmidig!
https://www.jollyroom.se/barnvagnar/sulkys/sulkys/beemoo-easy-fly-2-sulky-grey-melange?gclid=CjwKCAjw3MSHBhB3EiwAxcaEuyTCzd8-Kyg9d1fDzg_sxZ5LpFFn7CI8BuJESoIx6ViLPxJyrDHACBoCwg8QAvD_BwE
Antingen checkar du in den (du får en som lapp likadan som sätts på resväskan vid incheckningsdisken) och går sen till specialbagaget och lämnar in den. Vissa flygbolag tillåter att du får ha vagnen hela vägen fram till gaten, så tar kabinpersonalen den åt sidan på flyget och så får du smidigt tillbaka den när ni landat 🙂 så ju mindre vagn desto bättre, typ en sulky brukar va bra.
#pandemi2020 #andongoing
Tack för vettiga svar! Till er andra; ?? ✈️
Moget.
Finns det fler som känner sig fast i ett förhållande och inte har någonstans att ta vägen?
Jag har det så jobbigt med min sambo emellanåt. Hans humör är helt olikt mitt och då är jag ändå en som varit med om otroligt mycket mer än han och borde ha all anledning att vara ett vandrande mörker men jag gör mitt yttersta varje dag för att vara glad och jag ÄR glad sedan några år, framförallt sedan vi fick barn. Han däremot är så fåordig, kort i tonen ofta, himlande med ögonen, pallar inte alltid svara på tilltal/frågor, känns allmänt sur och uttråkad men tar sig aldrig för något. Jag känner att jag beter som en medberoende-personlighet som liksom gör allt jag kan för att han ska vara eller bli på bättre humör, vara den positiva och glada och sprida glädje, känna av hans sinnesstämningar hela tiden… det är så utmattande! Och det är absolut inte för att jag är rädd för hans humör eller så, han är aldrig arg på det sättet och skulle aldrig någonsin göra något elakt eller gå på mig eller sådär utan han bara drar ned stämningen totalt. Och jag påverkas så fruktansvärt mycket av stämningar. Jag tänker konstant på hur andra känner just nu, hur de kommer reagera på saker, hur de mår, vad de tänker på osv. Och jag vet att jag kan vara svinjobbig som ofta frågar honom ”är du glaaaad?” ”Hur mår du? Du verkar lite… blabla”. Det tycker han är riktigt störigt och jag fattar det. Men jag vill bara att det ska vara bra, skön och lättsam stämning.
Han är en skitrolig kille annars, när han är på det humöret, och han kan lattja och skoja hur mycket som helst. Han är ALLTID glad och underbar med våra barn. Och jag vet att just barnen säkert har påverkat vårt förhållande negativt och jag vet att han är trött och haft mkt stress på jobbet och sådär men fy vad jag påverkas av det. För jag är verkligen tvärtom. Jag har det egentligen så mycket värre än honom om man får säga så, och det vet han, men jag klagar liksom aldrig och jag är ändå i princip alltid på gott humör och försöker få oss att ha det bra.
Känslorna har helt klart svalnat, vi är typ bara att en mamma och pappa som har kul med våra barn tillsammans, men med bara oss två är det nästan helt dött. Vi säger fortfarande att vi älskar varandra varje dag och sådär, och pussas någon gång om dagen. Men det är inte så att det kommer av kärleksinfall utan mer för att man ska göra det, för att försöka hålla det lilla kvar vid liv.
Hade jag kunnat (haft råd och möjlighet) hade jag hellre bott själv och sluppit bli så påverkad av allt. Men det är en omöjlighet (ja, alla alternativ är övervägda – det finns ingen chans).
Samtidigt har vi sällsynta och kortvariga perioder där det faktiskt känns lite som förut igen, och är ganska mysigt. Men det är så så så sällan.
Förlåt för långt inlägg. Kanske blir det bättre någon gång, eller så får man bara försöka vänja sig vid att man är två väldigt olika kompisar som alltid ska bo ihop nu pga inga andra möjligheter tills barnen är stora. När de är 18 kan jag åtminstone flytta tillbaka till min hemstad.
Känner någon igen det? Hur uthärdar man i så fall?
Men du uthärdar ju såklart inte. Du bokar tid för familerådgivning och ser till att ni löser detta och tar er förbi det.
Han skulle aldrig gå i terapi, säger han. Det är på den nivån. Han fnyser åt det.
Vi har pratat om det här MASSOR av gånger. Han tycker att jag tjatar för mycket (sant, men enligt mig av en anledning). Däremot säger han sig förstå vissa saker av det jag säger när vi pratar om problemen. Att han ska försöka osv. Men sen är man där igen.
Så tråkigt…och du hade inte råd att lämna? Kanske skaffa en ny man?
Absolut inte råd eller möjlighet att köpa något. Ingen chans till hyresrätt hr heller. Det enda sätt jag kan flytta på är till min hemstad när barnen är 18 typ, där har jag åtminstone möjlighet till att välja och vraka på hyreslägenheter, och jobb kommer finnas.
Har tänkt också att det enda sättet skulle vara att träffa en annan. Men det hade ju också varit märkligt att, i ett sådant fall, behöva flytta rakt in hos en annan människa som man inte känner på riktigt. Dessutom måste jag ju då ha träffat en eventuellt ny kille vid sidan av min nuvarande, och det känns ju helkonstigt (och fel, och komplicerat rent praktiskt, hur skulle det gå till? ?)
Hur lång tid är det kvar till barnen är 18? Du har ingen släkting du kan bo hos med barnen till du har råd med eget?
Alltså du kan ju ha dörrarna öppen för en ny man…jag hade haft det. Du måste ju inte flytta in direkt hos honom. Lär känna honom. Ja det får bli vid sidan av din nuvarande men det kanske ändå skulle kunna vara ett alternativ. Det beror på hur gärna du vill ut ur den relationen du är i nu…
Ja… Jag kanske får vara öppen för det faktiskt.
Herregud…. Man kan väl inte dejta män bara för att se dom som ens försörjare. Och vara i ett förhållande samtidigt, och då ljuga för för sin partner och den man dejtar. En flerbarnsmamma som söker ett nytt förhållande så att hon kan avsluta sitt nuvarande, pga dålig ekonomi, lär inte vara ett kap direkt. Ja, man lär få napp förr eller senare men då kan man nog inte vara så kräsen.
Nej men man kan ha dörren öppen för att det kan hända…ett nytt liv med en ny man, inte en försörjare.
Hyra i andrahand?
Känns för osäkert med små barn i bilden 🙁
Man kan hyra för ett år i taget. Och under tiden stå i kö till hyresrätt. Är det bättre att bo med nån som gör att man känner som du gör?
Jag bor i en stad där det tar ca 20 år att få en hyresrätt. Och har bara stått i den kön i fyra år.
Jag har bott i andra hand förut och den pressen och stressen och ovissheten om nästa boende var vidrig och fruktansvärd, skulle aldrig utsätta mig för det nu med BARN i bilden. Aldrig. De behöver ju en stabil plats att kalla ”hem” dessutom.
Jag bor i Sthlm, kan det vara värre än här verkligen? Visst, lite stress när man ska byta andrahand men du har det ju inte bra nu heller. Vet inte vad du ska göra då faktiskt.
Du kan ju faktiskt också försöka lösa dina ”problem” också så att du inte påverkas så mycket av honom. Då har du tid och ro att på riktigt försöka lösa din situation. Hans mående och humör är INTE ditt ansvar men jag förstår din reaktion för jag är likadan och lever med en likadan man. Jag går i terapi och har förstått att det är ett problem jag har, att jag mår dåligt över hur han är. Att det skulle vara något som ligger på mig. Men det är det inte. Han är en vuxen man och jag är jag. Mitt humör och mitt mående är jag, jag är inte hur man är. Min barndom var tuff och det har fått mig att bli ”överempatisk” och läsa in alla rum och allas känslor hela tiden och det höll på att ta slut på mig. Nu har jag mitt humör och bjuder in min man i mitt och våra barns glada vardag och tjurar han så går vi vidare. Varför jag stannar hos honom? Jag älskar honom, han är en bra man, bra pappa trots allt.
Ja det verkar vara enda alternativet. Lev parallellt med honom liksom, medan du planerar din flytt. Skit i honom när han surar, gör din grej och lev ditt liv. Om han är direkt otrevlig, säg till på skarpen.
Men vid gud, ni har en familj tillsammans och han vill inte göra vad som krävs för att ge den sitt bästa liv?
Ska han få påverka er negativt och sen även call the shots om att inte lösa problemen?
Kasta honom.
Ni borde gå i parterapi. Prata med honom och säg som du skrev här. Att han ofta är sur osv och hur det påverkar dig.
Har gjort det åtskilliga gånger. Han säger ibland att han i sin tur påverkas av MIG. Men jag förstår inte hur man inte kan påverkas positivt av den glädje jag tycker att jag uttrycker. Jag är verkligen väldigt positiv och på bra humör, ser ingen anledning att sura eller hålla på, det har jag gjort tillräckligt i mitt tidigare liv.
Visst vet jag att jag kan hålla på på ett visst sätt ibland, men jag tycker ofta att det är befogat. Typ säger ifrån när han svarar drygt/ointresserat, eller säger till att nu får han försöka anstränga sig lite osv. Det fixar han inte utan blir ännu mer sur. Då blir jag väl tjatig ofta kanske. Det är säkert skitjobbigt för honom men hans sätt är ju skitjobbigt för mig också. Verkar inte finnas någon lösning alls. Båda tycker att den andra borde ändra sig med vissa saker.
Ni kanske borde ha en paus ifrån varandra? Kan han flytta ut ett tag? Då kanske han inser vad du betyder för honom och saknar dig. Får perspektiv på sitt beteende. Han kan väl flytta in till någon släkting som kan säga till honom på skarpen hur han beter sig! Verkar ju behövas…
Jag tror inte han ser det så. Han är ju inte dum mot mig, egentligen. Jag hade älskat varje dag med honom (pga av allt annat fint han är) om han var som han var förut igen, och inte var så jäkla negativ, putt och initiativlös. Vi har dessutom barn ju… tror det skulle vara väldigt svårt för oss att behöva vara ifrån dem. Han avgudar dem och är världens bästa pappa. Dessutom har jag svårt att se att det finns någon han skulle kunna flytta in hos. Men det är ett rimligt förslag, helt klart.
Någon kanske kommer säga ”barn behöver glada föräldrar och märker om allt inte är som det ska” men jag är övertygad om att våra barn inte påverkas alls eftersom vi är väldigt måna om att inte ha diskussioner inför dem, och vi skrattar alltid tillsammans allihopa, konverserar, försöker viss ömhet inför varandra och sådär.
Tack för att du tar dig tid att svara ❤️
Synd att han inte bara kan skärpa till sig…kan du inte sätta dig ner med honom och berätta att du försökt så länge nu och du har pratat med honom så många gånger och han vill inte testa parterapi så nu är enda utvägen att skiljas. Låter så taskigt men skrämmas lite liksom…Då kanske han blir rädd och skärper sig på riktigt?
Haha vi har två små svarstrådar vi skriver i nu så det blir dubbelt 😉 Men ja, det är nog dags för ett riktigt allvarligt samtal igen. Verkligen på riktigt. Ska göra det.
När man mår dåligt kan det vara otroligt påfrestande med överdrivet positiva personer. Om du vet om att du kan uppfattas som jobbigt, tagga ner lite i så fall.
Väldigt sant, och jag är medveten om det. Har varit i ett oerhört mörker själv förut.
Jag är ju inte sådär TJOOHooOoo kom igeeeen var glada allihopa, men jag försöker åtminstone vara glad och positiv som i ett neutralt tillstånd eller vad man ska säga. Jag överdrivet inte. Men självklart kan jag tänka på hur jag är, och försöka acceptera att vi är olika och att jag inte kan kräva att allt ska vara på topp. Är väl mest hans ton men också tystnad/ignorans som jag önskar att han kunde sluta med för det påverkar mig mest.
Det här kanske låter lite krasst, men du kanske ska ställa ultimatum på honom? Han vill inte gå i rådgivning och tycks inte försöka.
Hur långt bort är din hemstad? Finns det en möjlighet att låta barnen bo hos pappan varannan helg eller dylikt om det är långt? Har du stöd från familjen? Om inte, du kanske ska kolla med soc om de kan hjälpa?
Blir så ledsen för din skull. Det borde vara en mänsklig rättighet att kunna separera.
Känner igen mig lite i ett ex – vi var väldigt olika. Han till naturen ganska negativ och sur, jag positiv och glad. Tror till slut att vi bara förstärkte varandras drag – jag blev för positiv och då blev han extra negativ och så blev det som en spiral där jag han bara tyckte jag var asjobbigt glad och jag tyckte han var världens största dysterkvist, fast egentligen blev vi bara extrem-versioner. Nu gjorde vi ju då slut (typ pga detta) men tror att det hade varit bra att försöka möta varandra lite i mitten. Det är ju lätt att den som är positiv/glad tycker att det är den negativa som får skärpa till sig, man får nog ge och ta lite, båda två
Peterson (psykologen) gjorde någon undersökning på par där de kom fram till att om man kommit till skedet där man himlar med ögonen åt sin partner, så är det kört.
Prioritera dig själv, ta hand om dig själv, gör saker du tycker är roliga, skit i honom och hans humör. Google medberoende, det låter som att du är medberoende till hans dåliga humör, alltså att du håller koll på hans humör, försöker få honom att bli glad osv. Släpp det, varje person har ansvar för sitt eget mående och liv. Försök ta hand om dig själv ❤️
Hej ? Någon med erfarenhet av masterprogrammet i pedagogik? Blev antagen till höstens utbildning idag ?
Är det nån här som bor/har bott i en studentlägenhet i Skrapan (Stockholm)? Är det så stökigt där som det skrivs (prostituerade, knarkare och andra obehöriga som hänger där)?
Jag går på en yrkesutbildning på Åsö som ligger vid skrapan, det hänger en del mystiska människor runt skrapan och skolan. Har sett några gånger hur personer säljer/köper förmodligen droger. Har inte sätt något om sexhandel men det kanske också är mer på kvällstid och då är jag inte där,
Nu var ju inte detta svar på din exakta fråga men ja, nu fet du iallafall runt om 🙂
Tack för ditt svar! ? Så det låter inte så bra… Prostituerade bor i andrahandslägenheter i Skrapan som hyrts olovligen till dom så dom kunderna åker väl till ”deras” lägenheter tror jag ? Och det bidrar ju till ännu mer skumma typer.
Hej. Jag är lite kluven kring mitt förhållande. Jag tycker min sambo är en superfin och snäll kille men jag känner inte det där extra längre? Tror jag i alla fall. Jag vet inte vad som är rätt och fel. Ska man hålla sig kvar med någon man vet är en fin person och skulle bli en fin pappa till framtida barn om man går och tänker på att lämna och fantiserar om singellivet och att dejta andra? Jag känner att vi inte har något gemensamt alls, allt han gillar att göra är spela spel på datorn och jag får oftast (men inte alltid) tjata på honom för att få med honom ut och hitta på grejer tillsammans med mig. Känns inte hållbart i längden tänker jag? Och han hjälper nästan inte till något hemma om jag inte uttryckligen ber om hjälp. Jag känner mig nästan som en tjatig mamma… och det är ju inte vidare sexigt att känna för sin partner. Det har resulterat att sexet är i princip obefintligt sen månader tillbaka. Men samtidigt kan jag inte känna att det är 100% rätt att lämna, han är en fin kille och jag är rädd att jag kan ångra mig i framtiden. Går det att vända sånt här eller ska man satsa på sig själv och hoppas man hittar någon man klickar bättre med i framtiden?
Jag vill nog främst bara skriva av mig mest i och med att jag har svårt att prata med mina vänner om detta då vi har många gemensamma vänner.
Hmm jag hade nog lämnat. Låter som en otroligt tråkig kille.
Har du pratat med honom om det? Alltså att det är så pass allvarligt för dig. Det är sjysst att få en chans att ändra sig i ett långvarigt förhållande tycker jag. Detta är såklart om du ändå känner att det finns nåt du vill rädda och kan väcka liv i. Blir slentrian i de flesta förhållanden ibland men han verkar ju väldigt tråkig i detta eller iallafall väldigt olik dig.
Tycker inte man behöver dumpa för minsta lilla men att hålla fast vid nån bara för att den är en fin person är inte bra tror jag. Man vill väl ha mer i sitt liv? Kärlek, gemenskap, partnerskap.
Jag har nämnt det för ett tag sen, inte att jag kände att vi borde göra slut men nämnde dem sakerna jag tycker inte funkar för oss – han bättrade sig i typ två veckor. Ja. Jag tänker samma sak. Det jag föll för hos honom var att han var otroligt driftig och kompetent (vi jobbade ett tag på samma jobb) men i hemmamiljö tar han knappt tag i saker. Allting bara blir liggande tills jag påpekar det för många gånger innan han tar tag i något (kan vara allt från att köpa nya grejer till sig själv som han säger att han faktiskt behöver till att städa hemmet). Men är så rädd för att såra honom och jag älskar verkligen hans familj också. ?
Ja du ska iaf inte skaffa barn med en sådan inkompetent man. Han lär ju bli som marcel när barn dyker upp i bilden. Sad but true
Jag tror inte att en person som mest sitter framför datorn och typ inte gör så mkt hemma skulle bli ngn fantastisk pappa. Tror du skulle få görs det mesta själv och bli ännu mer bitter på honom.
Det är ganska mkt mer att göra hemma med barn än utan barn.
Oja! Skaffa inte barn med nån som inte gör 50% hemma! Du ska inte behöva be om ”hjälp”. Man hjälper inte i sitt eget hem. Stor varningsflagga!
Det har ni faktiskt helt rätt i. Jag tänkte mer på aspekten bra pappa i fin relation till barnet men det är sant det ni säger….
Känner du dig som en mamma till honom nu, hur blir det inte då när ni får barn?
Han kommer inte ändra sig.
Jag tycker att du ska fråga honom vad han gör för att ni ska ha en bra relation och be han att göra mer av det.
Sen tror jag det är oerhört farligt att få barn med någon som du redan känner dig som mamma åt. Det blir sällan bättre eller lättare med barn och definitivt mindre sex.
Han är väldigt kärleksfull och omtänksam så han gör saker för att relationen ska funka men det är allt det andra som jag inte får att klaffa för oss.
Jag var i samma sits för några år sedan. Hade en sambo som var snygg, omtänksam, snäll, rolig, välutbildad… Allt var bra. Men ändå så var det inte bra… Vi hade lite olika tempo är väl lättast att beskriva det som. Han ville alltid planera in 100 aktiviteter och hade massor av energi, medan jag gärna ville ha helt fria dagar ibland och sitta och läsa och skriva. Men det starkaste tecknet var att sexet var obefintligt. Jag avskydde när han tog på mig. Blev äcklad av det. Kunde inte bli upphetsad och tvingade mig själv att ha sex med honom. Hemskt för det var verkligen inget fel på honom, det var bara mina känslor som var borta. Klart att man inte är nykär hela livet men att inte kunna tänka sig sex med sin partner är ett stort varningstecken. Så jag gjorde slut och det var mitt bästa beslut ever! Nu är vi lyckliga på varsitt håll. 🙂 Har varit tillsammans med min nuvarande man dubbelt så länge som med mitt ex och jag trivs så bra och sexet är toppen. Så känns det helt fel så är det nog tyvärr så också. Ibland finns det någon som passar en bättre på lång sikt.
Tack för din peppande text! Jag känner exakt som du skriver kring sexet. Jag är inte det minsta sugen utan jag har hellre ”sex med mig själv” när han inte är hemma än att ha det med honom. Har tänkt att det kanske bara är sån jag är – lite asexuell eller liknande – och att jag mest troligt skulle hamna i samma sits med någon ny partner. Men då känns det ju faktiskt lite hoppfullt för mig också!
Ja att man inte fortsätter ha sex som kaniner när den första galna förälskelsen har lagt sig är en sak. Men att verkligen känna att partnern är den sista du vill ha sex med hmm nej låter inte bra. Jag trodde faktiskt länge att jag var dömd att ”tröttna” och tappa ALLA känslor för en partner efter några år men så känns det inte alls med min nuvarande. 🙂 Klart jag kan ha olika sexfantasier och så men vill inte vara med någon annan än min man. Är glad att min teori inte stämde, utan att fina känslor och attraktion kan bestå även i en mer mogen relation.
Så glad för din skull! Jag hoppas jag hittar mod till att lämna så jag också får känna så någon gång i framtiden.
Det här hade kunnat varit jag som skrev. Det är på PRICKEN mitt (numera) ex. Var tillsammans i 6 år och han ville aldrig hitta på något, bara sitta hemma och spela dator dag som natt. Fick tjata hål i huvudet på honom att hitta på något med mig men då kändes det alltid istället framtvingat och som att han inte egentligen ville. Vilket jag tycker är helt sjukt? I en samborelation? Sånt ska liksom vara ömsesidigt (enligt mig.) Vi gjorde slut nu för 2 månader sen och det är det bästa som kunde hända mig. Känner mig fri. I övrigt var han och är en väldigt fin, smart och trevlig kille men jag stod inte ut med det övriga och ville inte skaffa eventuellt framtida barn med en sån kille. Du avgör själv men jag skulle råda dig att gå vidare. Du vill inte vara med någon som inte vill vara med dig. Det finns bättre killar där ute och du kommer hitta någon annan. Tro mig. Kan jag så kan du! Kram
Tack för ditt svar. Känns skönt att veta att man inte är ensam i dessa tankebanor och för peppen.
Fyra veckor semester framför mig som jag ska spendera helt själv. Jag har inga vänner på den nivån att vi kan semestra ihop -möjligtvis ta en glass tillsammans någon dag men typ inte mer än det. Mina föräldrar och syskon har inte semester samtidigt.
Vad ska jag hitta på? ? bor i mellansverige. Är nyfiken på att höra vad ni andra har hittat på som har firat semester på egen hand ☀️
Res själv!!
Åk och titta på gårdsbutiker och caféer i hyfsad närhet. Supermysigt och stöttar den lokala matproduktionen! 🙂
Vet ju inte riktigt vad du tycker om/har för intressen och var du bor men brukar göra lite av följande;
– Gå på loppisar/second hand. Det brukar blomstra rejält med det under sommaren. Det brukar även vara rätt socialt, främlingar emellan
– gå promenader medan du lyssnar på årets sommarpratare. 90 minuter är ju rätt lagom för promenad eller träningspass.
– gå med i bokklubbar/bokcirklar på nätet, typ Facebook och läs och diskutera. Eller gör en lista över böcker du ”borde” ha läst.
– bli stammis på ett café du tycker om, ta med dig bok/novell/hörlurar som sällskap eller betrakta omgivningen. Bli expert på deras sortiment
– ta ett foto varje dag under semestern, ett slags fotoprojekt. Skapa ett instagramkonto för det och publicera
– besök konstgallerior/konstmuseer. Eller museer överlag. Jag finner det lugnande
– gå på bio själv. Kanske göra en lista över filmklassiker du ”borde” se?
– baka något nytt varje dag
– gör riktiga turistgrejer, låtsats att du är turist i din egen stad. T. ex åk turistguidetåg om det finns i dina trakter. Eller gå på museer som jag skrev ovan
– gillar du att bada så gör det till en grej att försöka åka till en ny badplats varje gång du beger dig ut
– testa Go friendly som alla snackar om
– plantera något om du har möjlighet
– unna dig en hotellnatt eller två
– vet inte hur det är där du bor men i Värmland har de ett så kallat sommarkort som gör att du för tusen spänn i 2,5 månad åker gratis tåg/buss/båtbuss i hela regionen vilket är perfekt för sommarutflykter och nya upptäckter. Kanske finns något liknande?
Hoppas att du får inspiration! Trevlig semester ?
Och som andra skrivit – vill du resa, res! Oavsett om det är inrikes eller utrikes.
Själv funderar jag på en weekend till Stockholm eller kanske en liten tur till Örebro som verkar vara en fin sommarstad (och för att det är närmsta större staden till Karlstad hehe)
Jag reser själv! Gör det du också, det är underbart. Tycker jag. Rekommenderas.?
Ta kontakt med någon/några bekanta för en fika? Kanske försöka skapa fler relationer som du kan bygga vidare på? Kanske den där skolkompisen som du tappa kontakten med? Varför inte en kollega?
Jag har ”typ” samma problem, då jag arbetar inom skolvärlden och har alltid minst 3-4 veckor för mig själv när min sambo jobbar. Det jag försöker göra då är bara att vakna på morgonen och fundera på vad jag är sugen på den dagen. Är det att åka till en annan stad och sova över en natt själv och upptäcka, eller bara ta en kaffe i min hemstad? Kanske bio själv, eller bara stanna hemma och kolla serier/läsa och bara vara. Allt är möjligt dessa dagar! Lycka till på din semester 🙂
Om du tycker om mat kan en idé vara att göra en roadtrip (med valfritt transportmedel) och åka till några på förhand utvalda restauranger/caféer/glassbarer/osv.
Min kompis blev bara reserv till höstens utbildningar, reserv 9 och 14. Hoppas så att hon kommer in, hon har äntligen tagit mod till sig att sluta på arbetsplatsen hon inte trivs på. Usch, blev så ledsen att hon inte kom in 🙁
Rätt stor chans att hon kommer in ändå
Förra året tog de inte in reserver på de program hon sökt. Men ja, försökte peppa henne med att det kommer ordna sig och att om hon inte kommer in nu kan hon söka till våren
En annan blev reserv 66 som bäst så för mig är det kört. Men för 9 och 14, inte nödvändigtvis.
Ni som är gravida, ska ni ta vaccin nu eller efter födseln? Rekommendation i Sverige är efter v12 men det är fortfarande många länder som tycker man ska avvakta. Barnmorskan tyckte man måste avgöra själv vad som känns bäst.. hör gärna andras tankar
Jag är i vecka 8, jag tänker avvakta och ta vaccinet efter när bebis är här. Just pga att det inte finns tillräckligt med forskning vad som kan hända med den lilla som växer i mig.
Frågan är om du hellre vill bli smittad av Corona, förmodligen den besvärliga deltavarianten. Kanske inte jättekul som gravid…
Jag är gravid i vecka 30 och tog dos 1 för ett par veckor sedan. Velade en del fram och tillbaka innan (endast på grund av graviditeten) men kände till slut att jag är mer rädd för att få corona under graviditeten än att ta vaccinet. Har inte ångrat mig en sekund efter att jag tog det. Såklart läskigt med kändes som att fördelarna vägde över enda nackdelen jag kunde komma på som var ovissheten.
Jag har tagit. Rekommenderades av barnmorska. Tycker det är helt idiotiskt att ”avvakta” dvs avstå alldeles för länge. Vill gärna inte dela personal och lokaler med er på förlossningen och BB sen ?
Inget av det! Är gravid i v.30 just nu. Säger inte att jag aldrig kommer ta det men kommer definitivt avvakta ett tag till då jag är rädd för biverkningar. Kalla mig vad ni vill men jag tycker man ska respektera allas val!
John Hopkins har en bra tabell hur det ser ut i världen angående rekommendationer för gravida. Ser väldigt olika ut. Det är fortfarande många länder som inte rekommendera det eller som rekommendera det i vissa fall tex riskgrupper. Jag hade känt mig säkrare om antal länder som rekommendera att vaccinera gravida kan stiga mer än 17 länder. Även om många tillåter det utan att aktivt rekommendera det. Om något är självklart med bra statiskt grund borde fler länder kunna rekommendera det. Jag är inte helsvenk och de två länder jag kommer från har två helt olika rekommendationer. Jag är fortfarande inte i vecka 12 så får fortsätta fundera men är kluven. Har ju levt såhär så länge nu, vad gör ca 4 månader till?
Tycker inte det är idiotiskt att stanna upp och göra en världsöverblick när det handlar om något så viktigt som ens ofödda barn.
Är gravid i vecka 20 och har varit tveksam. Men pratade med min bästis pappa som är läkare och forskar om vaccin, han säger: ” All info talar för att man ska vaccinera sig även som gravid. I den fina tidskriften New England journal of medicine har de följt upp nästan 36 000 gravida i olika trimestrar som vaccinerat sig. Utfall i allt hemskt (missfall, fosterskador etc) skiljer sig inget från hur det var före covid-pandemin. Gravida fick i snitt lite mer ont i armen än icke-gravida, men färre andra symtom än icke-gravida.
Sedan kan man ju aldrig veta helt säkert, men man bedömer det som farligare att inte vara vaccinerad och kanske få covid än att vaccinera. De rekommenderar isolering och att man strikt följer restriktioner inför förlossning om man inte vaccinerar sig och det är ju något man får ta hänsyn till om man har möjlighet till”.
Så jag kommer vaccinera mig.
Varken nu eller efter.
Idag blev jag sjukskriven för min ångest och depression. Läkaren sa jag skulle fundera på om jag kanske skulle skjuta upp nästa termin på högskolan om jag inte blir bättre till starten. Just nu känns allt hopplöst
Tänk på att det var ett råd, det är i slutändan ditt beslut. Om det känns rätt och att du orkar fortsätta så gör det! Hoppas du mår bättre snart ?
Tack snälla ?
Har varit i precis samma situation. Jag beslöt dock mig för att ta uppehåll en termin och det var SÅÅ värt det för mig. Lider fortfarande av emellanåt svår ångest, men jag fick tid att landa i mig själv, bearbeta/gå i terapi och ta det lugnt. Tror att det beror på vilken orsak det finns bakom ångesten. Min var trauma från uppväxten och utmattning —> bra med vila. Om det är tex GAD/oro/grubblande kanske det kan vara bra att vara sysselsatt.
Jag lyssnade inte på min kropp när jag pluggade me depression. Gått tio år nu. Har dock en halft allvarlig psykisk diagnos. O fick en neuropsykisk diagnos med.
Förstod inte själv hur länge det skulle ta o hur slitsamt det skulle bli. Kämpar för basic känns det som ibland fast vill ändå inte va otacksam. Men känslan kan va så. Fast ändå nu när jag skriver inser jag hur mycket bättre jag mår. Ibland i livet kan du lätt påverka o allt går lätt o ibland kanske du måste tvinga dig till en annan väg som bara sliter ut. Allt visar sig.
Jag hade studieuppehåll ett år. Kom tillbaka, avslutade min utbildning och har nu jobbat i 4 år. Ett uppehåll kan vara något väldigt positivt ❤️
Funkar SL appen till att öppna spärrarna, eller måste en ha ett SL kort?
Appen funkar! Använder den varje dag. Du får en qr kod efter köpet gått igenom som du siktar mot en platta vid spärren 🙂
Ja du blippar med mobilen
Ja den öppnar. Annars skulle ju ingen kunna åka på mobilbiljett:)
Haha är så van vid att ingenting sådant funkar! ?
Nä, SL-appen räcker, du behöver inte ha det blåa kortet. Numera kan du faktiskt blippa ditt vanliga bankkort också.
Jag får ta vaccin nu, alla jag pratat med säger typ ”åh va skönt har du bokat tid” eller ”men hur kan du inte ta vaccin är du galen?!” känner bara att jag INTE vill ta vaccinet nu…men verkar få så många åsikter om det. Någon som känner igen sig?
Känner igen mig. Snart kommer man väl behöva börja ljuga om att man tagit det fast man inte har det för det känns som folk vill mörda en annars. Tycker det är galet för man borde respektera allas val åt båda hållen. Kommenterade precis detta högre upp i graviditetstråden att jag inte kommer ta det i nuläget. Säger inte att jag aldrig någonsin kommer ta det men vill avvakta ett tag till..
Jag känner igen mig! Jag försöker skita i andras åsikter även om det är svårt när vissa gastar om hur ”självisk” man är. Men man står sig själv närmst hur mycket man än vill förneka det. Jag tror inte på några stora konspirationsteorier men är rädd för biverkningar såsom efter vaccinet mot svininfluensan. Det här med ny teknik inom vaccin (mrna) känns också lite läskigt och får mig att undra kring biverkningar som dyker upp om flera år kanske? :-/ Nej i nuläget vågar jag helt enkelt inte. Försöker även bli gravid och har hört om många som fått rubbad mens av vaccinet. Min mens är redan oregelbunden och jag är i en viss ålder så vill inte fördröja en potentiell graviditet ännu mer…
Varför är folk rädda för ny teknik inom vaccin men inte inom andra medicinska avdelningar? Om det dyker upp någon ny medicin, operationsteknik eller behandlingsform så är folk sällan skeptiska. Jag är färdigvaccinerad sen mars och fick inga biverkningar, inte för att det är något bevis men ändå. De flesta i Sverige har fått minst ett vaccin någon gång.
Nej, jag kastade mig över bokningen när det var min tur. Heja vetenskapen!
Samma här, fick spruta nummer två i veckan.
Min man och jag ska separera och han ger frivilligt mig ensam vårdnad om barnen då han inte ”har energin just nu” och för att familj inte är hans grej ”just nu”. Han säger dock att han om några år, kanske 3-4, när han studerat och skaffat ett jobb han är nöjd med etc, vill ha tillbaka halva vårdnaden igen och ha barnen på halvtid. Hur stor risk är det att han får igenom delad vårdnad om han drar det till rätten om några år? Ena barnet är drygt 2 och andra är 6 månader och vi har bott isär sedan lilla var 1.5 månader, om det har betydelse.
… förlåt men föräldrar som han usch. Era barn ska lida för han vill pausa sitt föräldraskap. Jag lider med dig i den här situationen. Den största fokuset kommer ju ligga på hur barnen kommer må över en delad vårdnad i framtiden då det mer handlar om barnens rätt till sin förälder. Jag skulle rekommendera dig att kontakta familjerätten redan nu för stöd och frågor. Lycka till ❤
Tack.
Ja jag kan väl tycka att bara det faktum att han väljer bort dom nu till förmån för sig själv är tillräckligt med ” bevis” för att han inte ska få tillbaka vårdnaden sedan, men man vet ju aldrig. Jag är livrädd att han ska få rätt att ha dom varannan vecka sen. De förtjänar att vara hos någon som sätter sitt eget på paus för föräldraskapet, inte tvärtom.
Jag förstår verkligen det och håller med. Han förtjänar inte sina barn alls i min mening. Mitt ex var frånvarande till och från första delen av vårt barns liv och nu när barnet är äldre så har han ”ryckt upp” sig och alla prisar honom för att vara en så bra pappa. Mitt ego är så arg för det var jag som i slutändan tog stora lasset, men för mitt barns skull är jag glad att han skapat en normal relation till honom. Men tro mig jag förstår verkligen dina känslor.
Men fy fan! Vad sjukt. Hoppas han är beredd på att han är en främling för barnen då typ. Hur känns det för dem då om de tvingas bo halvtid hos honom? Hur kan man tänka så, han kan ju inte känna särskild stark kärlek för dem.
(Har inte ens barn själv men detta var så stört..)
Han träffar dom varannan vecka i typ en timme. Men helst av allt vill jag bara att han ska gå upp i rök och aldrig mer beblanda sig med barnen.
Låter absolut som att du ska kontakta familjerätten för rådgivning. Vårdnad, boende och umgänge är tre olika saker som man kan antingen komma överens om själva, med hjälp av familjerätten eller låta tingsrätten avgöra. Att han ger vårdnaden säger ingenting om hur mkt han ska träffa sina barn
Jag råder dig att utforma ett skriftligt avtal om hur umgänget ska se ut nu. Det är ju heller inte fel att ha dokumenterat för framtiden.
I teorin så kan han absolut få gemensam vårdnad längre fram, men det beror ju också på hur de här åren är oxh om han anses lämplig
Det kan ju hända en massa saker, både positiva och negativa under tiden.
Det kommer att bli väldigt svårt att reparera en sådan föräldra-barnrelation, är han medveten om det?
Men gud vilken skitstövel till man!!!
Bra att du lämnar honom! Ger han dig vårdnaden kommer han ha svår att få tillbaka den sen!
Gå till familjerätten och få ensam vårdnad, du får hela barnbidraget och alla föräldradagar från försäkringskassan! Dina barn kommer alltid älska dig och värdesätta att du är hemma med dem!
Heja heja dig det kommer gå jätte bra!
Tack för fina ord! Han har redan signerat papperna att jag blir ensam vårdnadshavare och att jag får alla föräldradagar och barnbidrag. Det är så han vill ha det nu medan han ”skapar sitt liv” som han vill ha det typ. Min oro ligger i att han sen om några år ska få rätten på sin sida och få ha barnen varannan vecka. Jag vill absolut inte att han ska vara i barnens liv när hans morala kompass är så skev.
Jag tror inte han bara kan komma invalsande efter flera års frånvaro och kräva varannan vecka direkt. Troligtvis så kommer det börjas med umgänge som eventuellt kan trappas upp beroende på hur barnen reagerar.
Hoppas innerligt att du har rätt. Den yngsta känner ju inte ens sin pappa. Vi flyttade ifrån honom när hon var 1.5 månad (hem till mina föräldrar där barnen och jag sedan 5 månader tillbaka bor i deras gästrum och väntar på att barnens pappa ska hitta sig en annan bostad), och att träffa honom 1-1.5 timmar en gång varannan vecka bygger inte direkt för en bra relation när man är så liten.. Inte för tvååringen heller. Han blir glad när han ser sin pappa komma promenerande, men han frågar inte längre efter sin far. I början när vi flyttade till mina föräldrar frågade han ofta var hans pappa var, men efter ca en månad slutade han att fråga efter honom.
? blir ledsen av att läsa hur en förälder med gott samvete kan spendera så lite tid med sina barn. På de grunderna har jag väldigt svårt att tro att han skulle få någon rätt till halva tiden med barnen i framtiden direkt. Mer schemalagd umgänge skulle jag gissa på. Som sagt, kontakta familjerätten så snart du kan, de kommer se till barnens bästa!
Spyr!!! Vilket vider! Lider med dig.
Finns det fler vaccinrädda här? Jag är ännu räddare för corona så jag ska vaccinera mig men är så rädd för hjärtstillestånd, propp osv. Vet att oddsen är låga men det drabbar ju trots allt några… Hur gör ni andra?
???
Tar självklart vaccinet! Risken är så oerhört liten att drabbas av en allvarlig biverkning, och så otroligt mycket större att bli sjuk i covid så det är ett mkt enkelt val.
Jag tänker inte på det helt enkelt. Vore samma sak som att vara rädd att bli träffad av blixten liksom, det är väldigt ovanligt.
Jag va jätterädd! Mest ang fertilitet då jag läst olika och ska påbörja IVF i höst. Men sen kände jag fuck it. Jag vill kunna leva ”normalt”, så jag bara bokade dagen innan och gjorde det ?
Jag velar. Gör så mycket research jag kan, men i slutändan är jag liksom ingen forskare och jag har svårt att lita på information från något läger då jag tycker att information i corona-tider har varit katastrofal. Jag vet bara ca 3 personer som velar eller har bestämt sig för att inte ta vaccinet. Vore intressant att höra från fler och hur andra vaccinrädda resonerar för att komma fram till ett beslut. Jag har fått höra att jag ska lita på magkänslan, men då blir det ju inget vaccin. Så hur gör man?!
Du ska ta vaccinet! Är ju som en läkare på nyheterna sa, en no brainer, bara ta vaccintet då det ger ett mycket högt och bra skydd mot corona. Om du tvekar, se lite dokumentärer om coronasjuka som ligger på intensiven och sedan hur de som överlevde mår efteråt. Efter det är valet lätt.
De som inte vaccinerar sig kommer att få corona fört eller senare, då sjukdomen kommer att finnas kvar länge.
Jag var väl inte superlycklig över att ta vaccinet då jag alltid får biverkningar av verkligen allt (till och med paracetamol).. Men jag är i riskgrupp pga autoimmun sjukdom och det gick faktiskt bra att ta. Är mer orolig för min sambo som är man och fått Pfizer kring hjärtinflammation osv. Sen kan man ju aldrig säga hur det kommer se ut kring långtidseffekter men det får man väl hoppas på inte blir som med svininfluensan.
Jag velade länge om jag skulle eller inte. Min första reaktion var att jag absolut inte ville vaccinera mig men det slutade med att jag gjorde det ändå. Är typ fortfarande inte helt säker på mitt val…
Vad som fick mig att göra det i slutändan är en rädslan för att jag och min familj skulle bli sjuk i covid. Jag har två små barn som jag vill skydda så gott jag kan, samt min man som vägrar vaccineras och min gamla farmor som garanterat inte klarat en covid infektion…
Jag tänkte som så att om jag är vaccinerad så är risken för att dom blir sjuka mindre.
Jag spenderade timmar med att titta på alla olika håll och kanter, alla sidor av myntet så att säga. Både för och emot vaccinering, samt information om covid osv. Så jag valde att ändå riskera det med vaccinet då jag ser risken för komplikationer vara mindre än vid covid.
Långvarigt vet man ju såklart inget, men det gör man inte med covid heller.
Låga odds?? Det hoppas jag inte.
Alltid lika underhållande med människor som använder det uttrycket men som inte har förstått hur odds fungerar 🙂
Jag var jätterädd för vaccinet. Har nyligen fått min första dos och blev väldigt sjuk av den. Men då jag även var svårt sjuk i covid förra sommaren så var valet enkelt. Du skrev om proppar, något som jag fick på flera ställen i kroppen under covid. Så ja – min åsikt är att bli sjuk i covid är långt mycket värre.
Är 2 generationen. Vill så mycket mer än mina föräldrar, försöker verkligen skapa mig ett BRA liv., med dåliga förutsättningar.
Finns det några andra generationens invandrare här som vill dela tankar, upplevelser, och hur ni försöker klättra uppåt utan kontakter eller hjälp från någon?
Fast bra kontakter kan du få på ett jobb. På ett större företag kan man klättra uppåt om man lägger manken till och har bra chefer.
Min mamma är invandrare (farsan är det inte), och jag växte upp med bara henne. Hon kom från övre medelklass, är välutbildad osv men här i Sverige spelar det ingen roll såklart. Jag fick väldigt mycket kulturellt kapital från henne och har behövt göra prick allt själv i livet. Jag ”räddas” dock av min superbreda stockholmska, mitt svenska utseende och mitt fina svenska efternamn (inget son-efternamn utan ett naturnamn). Däremot känner jag mig inte speciellt svensk, samtidigt som ALLA i mammas hemland ser mig som just det, fastän jag pratar hennes modersmål nästintill perfekt och med en vag svensk brytning.
Önskar verkligen att man pratade mer om ”blandisar”, andra generationen och hur mellanskapet faktiskt påverkar en negativt.
Åh jag håller med dig. Jag är också en blandis, men uppvuxen med den svenska föräldern. Jag har liksom alltid känt att jag står med en fot i det svenska och den andra i något annat, inte helt identifierbart, något utländskt. Insåg väldigt nyligen att jag inte känner någon annan som är blandad som jag. Jag har ingen att dela det faktumet med, någon som kan förstå mig. Lite rotlöst på något sätt.
Jag är också en blandis mina barn ännu värre Blandisar där ena är född utomlands (europeiskt land).
Jag har fått höra flera gånger att jag inte är svensk fast jag är född här, har en svensk pappa och i princip noll tillhörighet till min mammas land pratar inte språket eller nått. Är dessutom blond och blåögd men med ett utländskt namn. Jag har kämpat hårt för att ta mig dit jag är idag. Men ibland känns det som att tack vare ett bra CV blir inkvoterad på mitt namn. Perfekt lagom utländsk men inte så att det stör. Sjukt egentligen. Fått höra flera gånger att men gud din svenska är så bra. Jag bara ja? Det är mitt modersmål så det vore konstigt annars liksom. Svenskar kan vara sjukt rasistiska utan att vara medvetna om sin rasism. Tror liksom ingen menar något illa med att säga så men det blir helt fel i sammanhanget.
Åh känner verkligen att jag kan relatera.
Mamma är invandrare som ändå kommit in ”väl” med phD samt md. Hon har givit mig och förberett om allt tack vare det kulturella kapital som du även skrev om.
Känner igen mig så väl gällande anlag på utseende och kommunikation, fastän man inte känner helt 100 på det inombords.
Instämmer att dialoger om andra generationens blandisar borde välkomnas.
Själv känns det att jag har en identitetskris inom mig. Känner att jag inte anses vara ”tillräckligt” svensk enligt svenskar, samt ”tillräckligt” persisk av iranier. ?
Jag jobbar i en bransch utan kontakter och har klarat mig bra. Önskar väl att jag tjänade lite mer men det är irrelevant här och beror på min bransch.
Min bakgrund har aldrig varit ett problem per se, men jag tänker inte sticka under stolen med att jag får kommentarer då och då. Folk har fördommar om hur jag ska vara och jag måste alltid börja med att ”förklara” varför jag är där.
Jobbar man hårt och visar framfötterna kan du dock skapa dig ett eget kontaktnätverk. Mitt råd är att var inte rädd för att ta för dig och visa inte osäkerhet.
Jag är andra generationens invandrare och har massor av tankar kring det… Det ÄR tufft. Man möter rasism. Man möter orättvisor (så många svenska vänner som undrar varför jag inte har körkort och bostadsrätt för det har ju de fått serverat på silverfat suck…). Men jag försöker ta det med ro och komma ihåg att livet i grunden är orättvist och vill jag få det bättre så är det bara att kämpa på och fortsätta framåt. Ingenting är omöjligt bara för att man har fått ta i hårdare än många andra. 🙂 Snarare så känns det så jäkla bra inombords när man lyckas ta sin examen eller bli befordrad eller vad det nu kan vara…
Hej Lina. Heja dig, fina du! Jag är andra generationen och lever ett helt annorlunda liv jämfört med mina jämngamla kusiner. Jag har sedan förskolan gått i helsvenska (hemskt men jag tror detta var framgångsfaktorn för mig) skolor. Efter gymnasiet valde jag direkt att studera på en annan ort och därefter flyttade jag vidare för arbete.
Det är ett kvalificerat yrke i en bransch med mycket konkurrens och jag känner att jag fått mycket härifrån. Jag tror att min svenska kille och mina svenska vänner som bjuder in och bjuder med har gett mig väldigt mycket också.
Det låter som att du har grit och motivation och jag tror du kommer ta dig precis dit du vill ?
Jag bor i Malmö och är ssk. Hos oss är läkarna från hela världen, även vi ssk och usk (men klättra uppåt låter mer som att du vill bli typ läkare). På tandläkarhögskolan är väl 90% blattar. Mäklarna är också alla möjliga, även lärare på uni. Bo i en stad som välkomnar mångkultur så ska det nog gå bra.
Jag hittade en lägenhet som jag trodde jag hade råd med. Efter att jag räknade ihop allt och såg hur mycket lånet kostar varje månad för det priset hen ville sälja den för så märkte jag att jag inte hade råd. Känner mig så fruktansvärt misslyckad. Åren bara går och jag blir bara äldre och blir så trött och ledsen.
Nädå. Det kommer komma en ny lägenhet så småningom
Kanske går att hitta en billigare lägenhet, en mindre, längre ut från stan eller så? Eller hyresrätt. Jämför dig inte med andra, alla har sin väg att gå.
Det är så svårt att inte göra det när folk lägger sig i allting. Gör mig stressad och deprimerad.
Vem lägger sig i?
Att hitta en schyst hyresrätt i ett okej område utan drygt 15 års kötid i Stockholm är svårare än att hitta en nål i en höstack dock.
Verkligen.
Ts sa väl inte att hon bodde i Stockholm?
Eller vi försöker tjata på grannarna att de ska sälja så vi erbjuder mer än värt så vår är snart ledig om några månader. Det är tryggt område som kommer göra dig lycklig❤️
Precis för en fyra har jag råd med. Gå och göm dig.
Du skreva inte den att du ville inte ha stur.
Kan ni skriva dem bästa tipsen att göra/se i Stockholm? Spelar ingen roll vad, äta, gå någonstans vad som? ska ut med min syster och hennes man imorgon och vill hitta på nåt skoj
Vad har de för intresse och i vilken prisklass? Jag har mycket tips men allt jag tänker på behöver man boka ett år innan tyvärr.
Allt är tillåtet, säg alla dina tips?
Haha be inte om tips av ett troll.
Har flera! Bästa restauranger är bland annat eataly, köttmästaren. Barer hur många som helst (skriv om du vill ha tips så skriver jag listan). Jag älskar att bara gå in på livrustkammaren ibland som är gratis, strosa runt bland gamla stan.
Skogskyrkogården, speciellt på i kvällssolen/ett tag innan solen går ner. Den 10-15 min från T-centralen när man åker t-bana.
Åh herregud, här kommer systern till huvudstaden och blir medtagen till en Kyrkogård! Underbart. Sen är det seriöst uttröttande med folk som använder Kyrkogården som någon form av träningspark. Det är en viloplats.
Vet det talades som Anna Book igår. Och jag tyckte synd om henne. Men kunde inte låta bli att skratta när jag såg hennes story igår. Vill hon ha uppmärksamhet och kommentarer? Eller filmade hon skrevet på hennes man av nån annan anledning? Han duschade utomhus och hon filmande shortsen rätt nära. Man såg lite mer än man ville haha
Eller om det var en schampoflaska i kallingarna ??♀️?
Varför lägger man ut nåt sånt är min fundering. Ingen elak sådan, bara nyfiken.
Haha ja visst såg det ut som att han hade stånd??
Haha ja jag tycker det också ?
Eller är han ordentligt välhängd ?
Med tanke på en viss ica-historia så vill hon nog skryta lite lagom diskret och visa upp sin hunk till man, för ingen kan ju ha det hon har och bara det bästa är sto.. gott nog ^^
Vad skönt med svalare väder. Känns som man kan andas lättare. Men inget bra på tv. Så trist och orkar bara vara hemma . Hade sådan migrän i flera timmar. Tog sumatriptan men dom har sina biverkningar. Länge sedan jag hade en sådan seg dag. ?
SVALARE?? Vart bor du? Inte i Helsingborg iaf för här står luften stilla som en bastu ???
(Jag 21:39 är alltså AVIS på er som fått det svalare ?)
Och (hehe är 21.39 igen) det är 23 grader NU. Kl 22! ? Ge mig kyliga nätter tack ??
Inatt hade vi inte mer än 14 grader (14 nu med). Jag sov med balkongdörren öppen och det var kallt. Hade bara 18 halva dagen (sen gick det upp till 22) jag saknar värmen redan.
Jag ler och tycker det är såååå lyxigt när det är över 20 grader sådär på kvällen.
Här i Malmö har vi 30 grader i sovrummet ?
Vad har hänt med Kenzas hund? Inte sett den på länge
Kanske har gått bort? Mani var ju gammal.
Tror inte han gått bort, det hade hon nog skrivit. Däremot tror jag att hon lessnat på att ha hund, han är nog mycket hos hennes mamma och bror.
Jag är så spyless på människor som ”glömmer bort” sina djur så fort dom får barn. Hur många gånger har jag inte läst om människor här som bara spyr galla och är irriterade över sin hund/katt när bebisen har kommit till världen…?
Hamnade av en slump på Bre Recks Instagram. Det är hon som påstås ha en dotter på 10 år med John Guidetti, ett barn som han förnekar. I hennes bio skriver hon att dottern heter ”Guidetti-Reck”.
Vet nån något om detta??!
Jag tror inte på slumpen. Allt här i livet är förutbestämt. Den som vet, den vet. Lita aldrig på en redneck.
Vad heter hon på insta?
Dottern är ju så sjukt lik Nellie också
Är det någon som vet skillnaden mellan det cellprov som man gör hemma och ett ”klassiskt” cellprov som görs av barnmorska ??
”Provet är enkelt att ta själv, och lika säkert och tillförlitligt som ett HPV-prov som tas av en barnmorska. Skulle provet visa positivt för HPV-infektion görs alltid en uppföljning hos barnmorska för att kontrollera att inga cellförändringar uppkommit.”
https://vgrfokus.se/2021/06/ny-mojlighet-att-sjalv-ta-gynekologiskt-cellprov-hemma/
Cellprov hemma testar för HPV men kan inte se hur själva cellerna ser ut.
Cellprov hos barnmorska/läkare testar först för HPV, och om det är positivt kan man i samma prov titta på själva cellerna.
I vissa åldersgrupper tittar man först på cellerna och om cellförändringar finns ser man om HPV finns eller inte.
Tack! Fick ett positivt svar för hpv för mitt hemmatest och varit väldigt orolig för att det betyder att jag har cellförändringar. Väldigt svårt att få hjälp av sjukvården under semestertider.
Jag satt i din sits för några veckor sedan. Fick ett hemmatest för hpv och det var positivt. Men att vara positiv för HPV innebär inte att man har cellförändringar, det kan bara gynekolog göra test på. Jag var helt nedbruten i flera dagar och valde att boka tid på egen hand för cellprov istället för att vänta 4-5 månader på kallelse då jag seriöst trodde det värsta. Tog cellprov och jag hade inga cellförändringar, jag vart såååå lättad och lycklig. Så ta cellprov så snart du kan. Du kan boka det hos flera gynekologer som gör utan remiss fast att det bara kostar som ett vanligt läkarbesök
Cellprovet hos barnmorskan verkar kolla både och oavsett dock. Fick i höstas hem resultatet cellförändringar utan HPV-virus, så de tänkte att det ska läka ut av sig självt då kroppen redan tagit hand om själva viruset.
Inte läst igenom ös på ett tag så har säkert missat något – men undrar så hur det går för dig som såg ett flirtigt meddelande från mannens kollega på hans mobil, som sedan var raderat när du kollade igenom hans mobil senare?
HJÄLP KVINNLIG PARFYM
En parfym som sitter som berget och doftar gott?
I know, individuellt på alla yadayada.
Men vad använder ni som HÅLLER?! ?
Vill testa något nytt. Allt jag har för en utekväll är ju lika borta som Anna Book. Trött.
Hahahahahahhaa nu vill jag rekommendera dig parfymer som Anna Book använder och älskar vi har en från Ester Lauder och en från Cartier som doftar undeeeebart självklart är det underbara Roberto som köpt dem och de är sååå goda ❤️????????????
Karlssons klister.
Åh! Det var ju det här jag skulle fråga om men glömde! Undrar samma sak. Och vill gärna ha en doft som liksom sitter kvar, många kan ju gå förbi och man ba ”shit, hon luktade gott!” Men känns som mina parfymer bars försvinner.
Är det verkligen så då? Tror man blir van vid lukten. Som de som använder tvättmedel och sköljmedel med parfym. Till slut känner inte de att de luktar men andra som inte använder det känner att lukten.
*känner av lukten
https://www.hermes.com/se/en/product/poivre-samarcande-eau-de-toilette-V38170/
Hermès Poivre Samarcande!!! Finns dock typ bara på NK i Sthlm och ej billig men den godaste doften jag vet ❤️
Jag fick höra en chockande sak av en min överviktiga kompis. Hon skulle in själv på Gina tricot och köpa ett plagg i present till en annan kompis som är (i kroppsform att hon får plats i ginas kläder) då kommer personalen fram till henne och säger ”Hej! Jag vill bara meddela att de finns inga kläder här i din storlek, jag ser att du stått ett tag och kikat runt” min kompis svarade då ”Jag tänkte köpa en present till min kompis som är smalare än dig men eftersom jag nu är för det för att vistas i denna butik så tappade jag köplusten så nu går jag” jag finner inga ord är detta vanligt? Kan alla överviktiga personer dela sina värsta kommentarer de fått ( inte från vänner familj eller ovänner vill höra saker från service personal och sjukvård och sånt. Jag hoppas såklart att det inte är vanligt men min kompis har fått höra liknande saker är därför nyfiken. Tänkte de är bra det uppmärksammas för mig som är normalviktigt eller vad man ska säga så är det helt chockerande och sjukt att höra för ingen har ju sagt så till mig. Är dock glad jag fick höra de för det ändrade ju min syn och tänkte att fan vad hemskt att va överviktigt och man mår dåligt över det eller inte kan göra något åt det eller VILLL VARA SÅ och så ska man ändå få skit för det??? Det är jättekonstigt det hade varit mer lämpligt om expediten på Gina hade frågat ”hittar du det du letar efter” eller något.
Inte Gina moste kvalitet snella!!
Jag har fått en konstig kommentar endast i New York, på Forever21. Hade då ca 5 kilos övervikt och då jag promenerade runt ca 15 km/dag hade jag bekvämä kläder på mig (t-shirt, typ capribyxor och sneakers), men var hel och ren. Jag valde några kläder på affären och gick till kassan. Där kollade kassabiträdet ner på mig från topp till tå och frågade mig med ett hånleende vilka kläder ska jag använda dessa kläder med, har jag ens några kläder som passar till de köpta kläderna. Jag blev helt paff och försökte säga att jag ser ut som jag gör just nu eftersom jag vill ha bekvämä kläder på mig när jag promenerar så mycket. Och att givetvis har jag kläder hemma som passar med de nya kläderna, dessa är inte mina enda kläder. Hon bara fortsatte hånle och titta ner på mig. Om den situationen inte överraskat mig totalt hade jag lämnat kläderna och hela affären utan att köpa nåt.
Det där lät mer som att hon menade att de kläderna du hade på dig att de ej matchade dem. Hon ville nog bara väl.
Fast både ja men mest nej??? Hon har ju ingen aning om vad som finns i garderoben hemma och kan ta ett beslut som leder till detta utlåtande pga den outfit man har på sig där och då? I så fall är jag doomed i att köpa kläder…
Nej, det menade hon inte. Om hon hade menat det hade hon inte kollat ner på mig från topp till tå och hånlett. Jag vet inte om dig men jag ser när folk gör sånt (kollar ner och hånler).
Dom flesta har ju ändå fler kläder än de det har på sig just då….
Usch. I usa är det dock enklare. Bara säga du vill prata med chefen / ägaren så blir de skiträdda.
Vad hemskt! Rätt åt dem som förlorade en kund.
De värsta kommentarerna har jag tyvärr fått från min mamma nästan hela livet (oavsett om jag varit normal- eller överviktig). För några år sedan sa hon ”Vad är det egentligen för fel på dig? Har du en sjukdom? Eller varför är du så fet?”. Jag blev helt chockad och så himla ledsen. Kanske låter som om jag väger 200 kg men jag vägde 72 kg då. Lite överviktig absolut men inte som om jag hade någon mystisk galen sjukdom som gjorde mig abnorm… Aldrig blivit så viktmobbad av någon som min egen mamma. Ingen inom vården har påpekat min vikt t.ex… :/
Jättetråkigt att höra om det. Jag tror din mamma har något eget problem som stör henne så hon varit tvungen att trycka ner dig. Hon mår säkert dåligt själv och så fick hon dig att må dåligt och du går och bär med dig det. Jättejobbigt.
Ja så är det, tror det är något hon burit med sig från sitt hemland, att en kvinna måste se ut på ett visst sätt… :-/ Jag tänker aldrig föra denna syn vidare till mina barn om jag får några i framtiden.
Jag köpte trosor på Lindex. Hade gått ner i vikt, vet inte hur mycket men tillräckligt för att jag trodde att jag var nära storleken under. Köpte från deras 3 för 2 och då två i min storlek och ett par i storleken under. Hon i kassan kanske bara ville upplysa mig om att jag hade två olika storlekar, att jag kanske tagit fel. Men sättet hon gjorde det på lät riktigt hånfullt.
Det var konstigt av butiksbiträdet, jag ör ganska så överviktig och kan ha deras kläder. De har stretchjeans i xxl t.ex. och vissa kläder är ju oversize. Nåväl, vet ju inte hur din kompis ser ut men va fan, låt folk kolla! Undra om hennes chef vet och uppskattar att hon skrämmer bort potentiella kunder? ?
Herregud vad sjukt, hon borde få sparken. Så säger man inte till någon
Angående vaccinering mot covid 19
Jag var en av dem som inte ville vaccinera mig. Jag tänkte saker som ”varför ska jag som är frisk och ung vaccinera mig” ”det är bara ett virus” ”obehagligt att ta ett vaccin” ”jag är rädd”. Jag var dessutom rätt paranoid och tänkte att vaccinet kanske skulle skada oss. Jag blev arg på människor som tjatade om att ta det. Men tillslut började jag fundera och det slog mig – här har vi turen att få ett vaccin mot en sjukdom. Precis som vi haft turen att få vaccin till våra barn mot alla möjliga sjukdomar. Här sitter jag och gnäller, över något som kan vara våran räddning. Vi har alltså fått levererat ett skydd – som vi får genom att boka tid. Hur fantastiskt är inte det egentligen? Igår tog jag min första dos av Pfizer – och jag är både stolt och tacksam. Jag erkänner att jag har helt ändrat åsikt från att ha varit emot det, till att känna tacksamhet över att de lyckats få fram ett vaccin. Nu kan man bara hoppas att det inte ger några långtids men, hehe 😀
Ville skriva av mig, behöver inga åsikter, inget beröm, inga tankar – bara en ventilering från mig till er. Mvh en 35 årig ”frisk” kvinna
Good for you (och för alla andra)! ? Alltså på riktigt, bra gjort! Jag fattar folk som vågar vägra vaccin när även unga och friska personer utan bakomliggande orsaker dör i corona. Jag ska få min andra spruta på nästa vecka och börjar känna lättnad över att jag har iaf nån slags skydd. Ångesten börjar släppa så småningom och jag är inte längre så ångslig t ex att åka med kollektivtrafik.
Alltså jag skulle skriva att jag fattar INTE folk som vägrar vaccin etc
Good for you!!
Till alla er som väljer att inte ta vaccinet så har jag en fråga… har ni inte heller några antivirusprogram på era datorer?
Wow det här var det dummaste jag läst på länge ?? du jämför människokroppen och en dator ??? jag är vaccinerad men det där var var bara dåligt. Låt folk ha sina åsikter
Jag gillade verkligen musikvideon till ’I wanna be your slave’. Egentligen är jag inte ett så stort fan av låten men jag älskar Måneskin överlag. 🙂 hahaha… Tycker videon är rätt bra ändå för de är så jäkla fria liksom.
Brukar ogilla för ’sexiga’ videos generellt, men just den här videon gillade jag för de representerar frihet på riktigt. Det känns liksom genuint för de är nära vänner och låtsas inte för kameran liksom.
😀 Måneskin är min nya obsession.
Om jag var hälften så attraktiv som de är vore jag nöjd.
Jag älskar låten men hatar videon. Diggar inte Damianos nya frisyr heller.
Håller med till viss del angående Damiano’s frisyr. Har sett bättre. 🙂
Damiano’s är engelsk genitiv. Damianos är svensk genitiv.
Det här med arv! Hela min släkt har hamnat i bråk med varandra under årens lopp. En ska ha hela kakan, någon vill köpa en sak från arvet men då tycker någon annan att det är för billigt, ja… listan kan göras otroligt lång på vad pengar kan framkalla. snälla, säg att det är likadant hos er som hänger härinne?
Pengar tar fram folks värsta sidor. Min släkt har börjat bråka om arvet från en person som inte ens är död ännu. Sjukt. Och jag är jätteförvånad. De har aldrig betett sig så här innan.
Ingen i min familj har haft nåt att ärva. Skönt.
Vad jag vet har vi inte haft några arvstvister i släkten
Stilråd sökes!
Jag fick precis hem en klänning från ByMalina som jag köpte på rean (tänkte prova något annat än typ GinaTricot nu när jag är 30+ och vill visa mindre ben och har mer i plånboken). Den är en riktig spetsdröm och jag älskar bomullstyget MEN den är liksom för mycket…
Jag är varken influencer eller går i kyrkan varje vecka (läs aldrig) så jag kan inte se att jag skulle kunna använda den vid fler tillfällen än midsommar.
Har ni något liknande därifrån som ni använder till vardags? Eller har ni tips på något annat märke jag skulle kunna kolla in?
Här är den. Dock går den minst en decimeter längre ner på benen på mig och det är mycket mer fylligt med tyg
https://www.bymalina.com/en/1-clothing/gloria-dress-white
ÅH vad fin!!!!!!? är den den Janni D-nånting hade på en bild? (Följer henne inte men det länkades till ett inlägg på hennes Instagram här en gång)
Jag tycker absolut den går att ha till vardags. Klä ner med sneakers och en tuff väska.
Använda på en aw kanske, eller om du tänkt sitta på en uteservering. Solglasögon, snygg väska, ballerinaskor.???
Den är fin! Lätt att klä ner med sneakers och lite tuffare ”jacka” för att få mer vardagskänsla. Jag skulle lätt använda den till jobbet eller fika på stan.
Tyckte att den såg ut som en superfin och skön vardagsklänning med ett par Birkenstock eller kanske en träsko till!
Stylear ner fina klänningar genom att ha jeans under!! Så snyggt. Brukar ha ett par ljusblåa med hål över knäna. Blir mer vardag då ?
Tack! Det stämmer! Damianos* frisyr. 🙂
Säg mig något som skriker ÖVERKLASS!!! mer än Emilia de Porets Insta just nu? Ett destillat av Marstrand, Chanelskor, privata tennisbanor, krispigt vitt och tygservetter med monogram.
Men hon är ju inte överklass. Har hon ens nån eftergymnasial utbildning? Att vara överklass kräver så mycket mer än pengar.
Hennes familj rör sig dock med överklassen och hennes pappa är svinrik. Det jag tycker är lite störigt är att hon är ägare och sitter i styrelsen till Gina tricot och Nelly men man skulle ju aldrig se henne bära de kläderna. Men hon är väl i styrelsen eftersom hon investerar i de bolagen men känns inte som hon skulle ta i de kläderna med tång ens.
Sponsrad kanske inte av Chanel men säkert andra företag samt betalt för att visa upp kläder.
Finns fler influenser med mindre följare som tar betalt för allt möjligt att visa upp för att sen kunna unna sig dyrgripar från Chanel.
Ja, kolla in hennes kollega Ebba vin Sydow.
Det är skrattretande, ungefär som om att det finns en särskild överklasslista för sommaren att bocka av.
Låter härligt! ?☺️
Nej, Emilia, du är inte överklass.
Varför pratar John och Sanna som om
de är födda i Bosnien? Är Johns andraspråk svenska eller spelar han bara tuff?
Finns det någon här som vet om barnkläderna på PatPat är utan gifter? I guess not, då jag inte kan hitta några sådana uppgifter på hemsidan.
Mina barns farmor (2 år, 4 år och 9 år) har inte firat jul med oss, men med med min sambos andra syskon och deras andra barnbarn. Sonen fyllde år i november han fick sin present i juni. Yngsta barnen fyllde år nu i Juni men inte ens ett grattis fick 2 åringen på sin dag. Jag vet att han är liten och kanske inte förstår, men ett litet grattis eller bara fråga hur dagen har varit hade känts fint.
Min sambo är väldigt ledsen, han känner sig bortglömd och att våra barn inte finns för dom. Han pratade med sin mamma för 6 månader sedan om hur han kände…Men ingenting.
Börjar undra om jag/vi är känsliga, men jag tycker det är så fel att göra sån skillnad på barn och barnbarn.
Förlåt för gnälligt och konstigt inlägg.
Ni är inte konstiga.. Jag kommer ihåg att jag firade jul med mina farföräldrar och alla mina kusiner fick julklappar utöver mig och min syster. Fick förklaringen i vuxen ålder, det hade blivit en stor konflikt kring dem kring sjuka grejer (från deras sida) och min pappa innan vi existerade och därför straffade de min pappa genom att göra så (obs ej min pappas ord utan mina egna). Jag har undrat i hela mitt liv varför mina farföräldrar hatade mig så mycket och fick veta varför i 30årsåldern.. Jag hoppas att det inte är så för er!!! ❤
Köpte ny lägenhet för typ 4 månader sedan och har insett att jag HATAR att bo här. Älskar lägenheten men hatar läget. Vill inte bo inne i stan. Rent krasst är det inte läge att sälja den igen utan inser att jag snällt får bo här några år. Hatar den tanken. Fyfan.
Såklart du kan sälja och flytta! Vet folk som både flyttat och bytt jobb inom 3 månader från att de först köpte sin lägenhet och fick sitt jobb. Livet är för kort för att inte trivas ❤️
Vanligt folk som bor i Nacka: ”jag bor i Nacka”
Systrarna Delér: ”jag bor i ~the archipelago~
?
Är det årets inneord eller?!
Bästa skaldjursrestaurangen i Göteborg?
Skulle du kunna sluta trolla och hitta något annat mer positivt som ger dig den här energin? Tror att du själv skulle må bra av det.
Oj det skulle till Kaddi som bland annat de senaste dagarna prstat om strandvägen och att alla har flera bostäder..
Vem är det Lady Dahmer trånar efter i sina storys?
Eller är det bara jag som läser mellan raderna (i alla story med musik med texten) att hon typ är olyckligt förälskad? ?
Oj, inte tolkat det så alls! ? Verkar ju konstigt.
Hon är säkert kär i karatetränaren! 🙂
Kan man göra sån där dna test ”offline” eller måste man göra det online och dela med sig av sina uppgifter till de företag som erbjuder såna tjänster? Tänker på: Ancestry/MyHeritage/23andme..??
Senaste veckorna har jag fått extremt mycket pormaskar i ansiktet och på bröstet, vad kan det bero på? Lyckas inte bli av med dom öht och det börjar bli rätt jobbigt:(
Stress, dålig kost
Använt solskydd?
Hannah Klosterman. Hon är ofta i Marbella och träffar kända män? Pratar så mycket om det i sin podd. Är hon ihop med nån av dom? Och varför känns det som hon är av annat ursprung än svensk? Har hon rötter i ett annat land? Så många funderingar haha
Någon som har tips på bikinitrosor som är SKÖNA och täcker BRA BÅDE FRAM, BAK och emellan? Är så trött på låga bikinitrosor som skär in överallt ?
Kolla på Lindex, Kappahl och Twilfit.
Köpte ett par ”kreppade” på monki förra året, höga i midjan och täcker allt (ingen superstress med rakhyveln). Tips!
Tips på vad jag kan göra för att bli av med magkatarr?? Koffeindetox, ingen stark mat, ingen fet mat, ingen alkohol. Något mer man kan tänka på/göra för att lindra?
Har Esomeprazol!
Min vän har bf nästa vecka och på grund av corona har hon och hennes partner isolerat sig i väntan på bebis. Därför vill jag såklart inte träffa dem fysiskt nu, men hur kan jag finnas till för dem på bästa sätt? Det är deras första barn. Alla tips mottages med glädje!?
Vad gör ni med en hel bit fläskkarré utöver pulled pork?
Vad heter det där bas-kitet från IKEA med köksgrejer? Typ bra när någon flyttar hemifrån. Hittar inte på hemsidan…