Jag vill inte höra ord, jag vill se handling,handling av omtanke & kärlek, jag vill inte höra fler elaka ord, inte bara om MIG. Inte nån annan heller, det måste räcka nu.
De sista 5 åren har för mig varit brutalt smärtsamma…jag har känt mig allt annat än stark.
Men jag har insett något om styrka, det handlar inte om vem som kan lyfta tyngst eller hoppa högst, har mest pengar eller jobb tex.
Styrka är att hitta förmågan att ta nya tag, tänka i nya banor när livet slår dig gul & blå i ansiktet trots att du själv inte gjort något fel & allt inte blir/blev som jag planerade/planerat.
Styrka är att göra som jag gjort, fortsätta att kämpa trots den hemska motvinden kämpa med nya lösningar,stå ut,ha tålamod,fortsätta tro & våga hoppas på nya möjligheter.
Jag försöker alltid känna glädje i hjärtat fast det är sargat av många hugg…mest från främlingar & sånna som inte är sanna, men ändå.
Jag försöker se ljuset på min väg & känna kärleken ända in i min själ…fast att den ibland gör så bottenlöst ont.
Jag har klarat det så här långt & länge.
Jag ger mig själv en liten applåd för det.
Så många som inte förstår vad man gått igenom & aldrig kommer att göra det heller.TACK Å LOV?? Varför säger jag så? Svaret är enkelt.
Vill aldrig någonsin önska den smärtan på EN ENDA MÄNNISKA,vem än det är aldrig! Även om ingen nånsin kommer förstå.
Så är det okej, för jag vet själv ?? Smärtan gör en starkare.
All rädsla & utanförskap jag känt har gett mig mod.Jag är aldrig ensam för jag har MIG ❤️
Mitt hjärta har slagits i 1000 bitar & har gjort mig lite klokare i taget.Nu ber jag bara om att jag nån gång tillåtas att gå framåt & känna mig tacksam för en bättre framtid.
När vi människor släpper saker då tillåter vi oss själva att skapa utrymme för att nya bättre saker ska komma in i livet, det gäller oss alla vem vi än är
Jag har förlorat så mycket på många plan. Men jag har det viktigaste.Jag skriver rakt från mitt hjärta utan eftertanke, annars är det inte JAG. Jag har lärt mig att inte springa efter något eller någon det finns saker för mig, människor för mig, jag har en framtid som alla andra, men jag kommer inte jaga, försöka övertyga – Jag kommer leva ❤️ #minakänslor#minsorg // Anna Book
Någon som…fattar?
Hon är arg och ledsen på någon som hon inte vill omnämna, samtidigt som hon skriver en halv helkryptisk roman om saken.
Texten är ju riktad till någon som hon vill ska förstå utan att hon nämner namn, så man får ju bara hoppas att vederbörande inte är blockad, för annars är ju det här totalt bortkastad tid.
Det är ju inte så givande att vara arg och skriva långa texter till någon om personen aldrig ens märker det.
Så tänker jag i alla fall…
Eller är det här det nya? Om världen inte får reda på en konflikt så räknas den inte?
Har ni skrivit långa kryptiska meddelanden till någon på sociala medier, med enda syfte att personen du skrev om ska läsa och förstå att det är riktat till dem?
Föregående inlägg 