
Mycket har hänt sedan 2018 i livet som Alice Stenlöf.
Jag håller verkligen med dig i att har man ekonomin till att köpa tex en chanel – go for it! U go Glen coco.
Men det är problematiskt att det är så otroligt eftersträvansvärt och normaliserat det är att lägga tre månadslöner på en enda väska.
[…]Jag har lyckas distansera mig från behovet av de dyra väskorna osv eftersom jag utvecklat en stor respekt för värdet av pengar.
Istället för att peka ett ”Blondinbellskt finger” min vana trogen, och skrika ”SKENHELIGT” så tänker jag att det är mer konstruktivt att faktiskt diskutera kring det här.
Jag tänker så här. Har Alice tjänat så pass mycket pengar att de här väskorna inte längre är dyra för henne?
Att 50 000 kr nu, i hennes ögon är likställt med hur hon såg på 5000 kr tidigare?
Ju mer pengar man tjänar, desto färre säker blir dyra för ens plånbok?
Tjänar man 20 000 kr/månaden så är en viska för 1000 kr dyrt och en lyx man kanske inte känner att man unna sig. Tjänar man däremot 200 000 kr/månaden så är 1000 kr ingenting, utan en summa man praktiskt taget kan slänga i väg på vad som helst ogenomtänkt?
Samma sak egentligen med Bianca Ingrossos hyrda sommarhus.
Att lägga 250 000 kr på något sådant finns inte ens på kartan för mig, samtidigt som det säkert kändes fullt rimligt för Bianca eftersom hon tjänat riktigt stora pengar de senaste åren.
Att pengars värde är dynamiskt och kostnader blir mer eller mindre rimliga, beroende på vems bankkonto de ska tas ifrån och vad som finns på det?
Är ni med på hur jag tänker?
Tack för tips!
