Öppet Spår

487 kommentarer

Tips mot katt som klöser på soffan? Och är det någon som provat anti-scratch spray? Har den funkat?

Sälj katten problem löst.

Har någon av er sett papegojan sunne på tiktok som snackar på skånska, den fågeln snackar bra mycket. När den frågar tjejen hade du sällskap i natt asg. ???

Skaffa sammetsoffa. Sen vi gjorde det har vår slutat och håret syns inte alls lika mycket. Ska vara rätt sort sammet dock.

Vad är rätt sort då?

Ingen aning, våra matsals stolar är fel sort så mycket kan jag säga. Eller han klöser inte på dom heller men dom drar mycket hår

Sammet på bomull drar åt sig hår, sammet på syntetiska material gör det inte.

Ös på med vitpeppar (finmalen) på de ställen katten klöser. Sjukt obehagligt för dom men ofarligt. Ös på ofta. Dammsug bort när katten slutat klösa.

Inte för mina katter, strödde på det på mina växter men de tuggade i sig det ändå ?

Köp en klöspåle och placera bredvid stället där hon klöser.

Hon har flera ställen att klösa, bla nära soffan, men ändå är hon på soffan ibland.

Prova köpa in sån feliway-feromon för just klösträd som man duttar på, då brukar katterna vilja använda dom mer.

Köp klösmöbel!

Självklart har jag klösmöbel, förlåt men de är väl ändå en självklarhet när man har katt? Hon har flera ställen att klösa på 🙂

Tyvärr verkar det inte vara en självklarhet för många.
Läst många som inte vill ha något sånt för att det är fult och passar inte inredningen?

Finns dock finare nuförtiden, sen är katten viktigare än om det inte passar med inredningen såklart

Tro mig inget funkar, vi har testat allt. Bara att acceptera och älska katten ändå x) 🙂

Du kanske skulle skaffat ett gosedjur istället?

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Någon som tagit paus från sina föräldrar? Berättade ni då för dom att du behövde en paus och varför eller tog du bara avstånd ett tag (hörde av dig mindre etc)? Relationen tar för mycket energi just nu och gör mig stressad och irriterad…

Relationer handlar om att ge och ta. Försök bättra på relationen istället? Går liksom inte att ta pauser när det blir jobbigt.

Klart det gör. Ibland behöver man ta avstånd, för att kunna (förhoppningsvis) stärka relationen. Ge inte ts dåligt samvete för det.

Man kan absolut behöva ta avstånd ibland men man kan inte förvänta sig att personen är kvar när man kommer tillbaka.

Det va ju inte riktigt det 20:03 skrev heller.

Nej hen gjorde ju inte det. Det var väl därför S tog upp det i sin kommentar.

Klart man kan höras av mindre under perioder men att ta pauser för att det tar för mycket energi? Typiskt millennials att vara så självcentrerade.

Nu var det ju så att jag ville ha svar från personer som faktiskt tagit en paus eller avstånd (kalla det vad du vill).

Vilken jäkla tur att jag då är klokare, eftersom jag inte är en ”millennials” och är självcentrerad ? Däremot har jag så mkt respekt gentemot mig själv att jag vet när en paus behövs, även från föräldrar.

Hade du accepterat att bli pausad från någons liv? Mitt liv är ingen svängdörr som man kan kliva in och ut ur som man behagar.

Tror snarare att personen tar en paus för att inte helt avsluta relationen – kanske just pga respekt gentemot föräldrarna. För att man ”ska” ha en relation gentemot sina föräldrar. Ge dem ytterligare en chans, typ.

Att såra och svika någon är inte direkt en jättebra grogrund för en respektfull och hälsosam relation.

Förmodligen har den personen redan sårat och svikt en. Man tar inte paus från nån som ger energi och gör en glad. Man tar paus från nån som får en att må dåligt.

Om man mår dåligt av en relation får man väl avsluta den så den andra har möjlighet att gå vidare. Att hålla någon på vänt på det sättet är inte ett sätt att bygga en bra relation.

Känner att det inte ens är lönt att diskutera med dig. Du gör ditt o jag mitt o andra sitt. Perfekt. Ha en skön kväll!

Jag har pausat med vän som höll på att mentalt kväva mig. Sen insåg jag att jag mådde bättre utan henne.

Om nån vill ta paus från mig så accepterar jag det, då är det ju av nån anledning. Det är ju inte för att det är KUL man väljer att pausa. Man behöver lite distans bara.

Men känner du så, så absolut. Alla är vi olika och har olika relationer.

Naturligtvis accepterar man att någon vill ta en paus från en. Det finns ju inget alternativ. Om någon inte vill vara med en så är det så, oavsett vad man själv känner. Sen är det förstås upp till var och en om man finns kvar för den som pausar.

En paus implicerar att relationen sedan ska återupptas när den personen som velat pausa behagar. Att inte acceptera att bli pausad blir därmed att inte återuppta en sådan relation.

Jag har en vän jag känt sedan 80-talet. I långa perioder har vi inte setts eller hörts. Utlandsvistelser, livsval som fört oss till olika platser, tidsbrist…grejer händer och man tappar kontakten en period. Men när vi väl ses är det som om inget har hänt. Inga sura miner, inga anklagelser. Vi pratar som om vi aldrig pausat. Att inte känna sig kränkt är ett val.

Fast ni har ju inte pausats av den ena parten. Det är ju verkligen en helt annan grej än om en av dina närmsta vänner som du hör från i alla fall någon gång i veckan plötsligt ringer och säger att hon inte vill ha med dig att göra under en period och att hon hör av sig när hon känner för det.

Jag tog paus från min papoa ett år. Han kom sedan tillbaks . Jag har tvungen för min hälsas skull.

Men sluta göra en Anitha C. och dra en hel generation över en kam, du har ingen aning om vad för relation den här personen har till sina föräldrar.

Ok millennial.

Sorry men millenials är generellt sett mer familjefokuserade och det är generation X (alltså ni där innan) som levt under en gyllene tid med bostadskarriär och egofokus. Har vänner i denna generation som bryr sig mer om hur de själva ser ut än om barnen är klädda. Millenials har inte haft det hälften så förspänt.

Jag sa att jag inte mår bra av ”detta” (situationen vi hade), så vi får ta en paus. Sen efter nån vecka messade mamma o frågade om hur jag mådde.

Det är så jag vill göra men min mamma kan tjura ihop ordentligt så är inte säker på att hon kommer höra av sig… blir lite rädd att vi aldrig kommer hitta tillbaka till nått bra då 🙁

Åh fattar! När jag tog beslutet att pausa så respekterade min mamma det, jag sa att jag kände mig bortglömd, oälskad osv. Jag kände att hellre vara ärlig med risk att hon inte finns kvar (säger mer om henne isf) än att jag ska må dåligt i vår relation. Tids nog kommer jag isf få acceptera att hon inte finns kvar. Men det gör hon. Och jag har nu valt att tex inte be om hjälp fast jag behöver (tex handling vid sjukdom), råd osv.

Hur gammal är du? Hur lever du, bor hemma/bor själv/sambo/kombo? Har du nån annan ”vuxen” (även om du själv är vuxen) som du kan prata med om saker?

Tack för din kommentar (skönt med någon som vaknat på ”hjälpa andra” -sidan ?

Jag är 30 år och bor med sambo och barn. Vill inte hålla mitt barn ifrån mina föräldrar dock så det är en knivig situation… min sambo tycker inte att jag ska berätta att jag vill ta avstånd utan bara dra mig undan ett tag men det tycker jag känns orättvist mot mina föräldrar… ska dom bara lämnas till att undra vart jag tog vägen utan någon förklaring? Sen blir ju inget bättre av att jag inte förklarar för då kan det ju inte heller bli bättre

Jag hade nog dragit mig undan, och undrar de så säg bara att det är mycket nu och att ni vill fokusera på er och familjen ett tag för ni behöver egentid?

Så gör jag när det blir för intensivt o jag vill pausa.

Väldigt märkligt beteende. Hade verkligen känt mig oönskad och sårad om någon i min familj hade sagt så.

Jag ser det som en självklarhet att svara hjälpande – om jag har ett någorlunda bra svar eller som nu – varit i samma situation ??

Skönt att du inte är ensam iaf, då får du pepp från sambon med! Ja.. Jag är på bådas sida. Förstår honom, och dig.

Jag hade kanske dragit mig undan ett tag för att känna av läget. Och om de hör av sig, vara ärlig. Kanske upptäckte du att du mådde bättre/sämre utan kontakt ett tag (utan utsagd paus). Hmm.. Jag hade dock behövt säga det för min egen skull (för jag kan inte sluta tänka på det annars, då mår jag ju ändå inte bättre fast vi har en outsagd paus).

Hoppas du kommer fram till något vettigt ❤️

Tack snälla för hjälpen ?

Har tyvärr ingen erfarenhet men vill bara påpeka att du visst är Millenial om du är 30 ?

Jag sa till min pappa att jag inte ville ha någon kontakt om han skulle fortsätta som han gjorde. Om jag minns rätt sa han något i stil med ”då kommer vi inte ha någon kontakt då”. Jag hade dock fortsatt kontakt med mamma och det var inte så att jag och pappa ignorerade varandra när vi sågs i andra sammanhang, men vi pratade inte aktivt. Det föll sig naturligt att vi började prata mer och mer över tid och nu är vår relation ganska normal. Jag har accepterat att jag inte kan, eller vill, ha en nära relation med mina föräldrar, men jag är nöjd med den relation vi har idag. Jag tror att de säkert skulle önska att jag delade mer av mitt liv med dom, men jag är inte redo att släppa dom nära inpå efter den uppväxten jag haft. Jag är 32 idag.

Tack för svar ? kände du dig ”skyldig ” på nått sätt ? Jag tänker mycket ”efter allt dom gjort för mig” så hugger jag dom i ryggen… dom har alltid funnits för mig med pengar och så men kanske inte så känslomässigt som jag önskat. Haft en stabil uppväxt tack vare dom

Hmm svårt att säga, jag var 22-23 då så det är ett tag sen och jag visste nog ändå att det inte skulle bli permanent. Men absolut kan man känna skuld, det har jag gjort hela mitt liv, men ju äldre jag blir desto mer inser jag att det är min pappa som ska känna skuld för att han har behandlat mig, som var ett barn, illa. Och min mamma ska känna skuld över att hon inte fanns där för mig när han gjorde det. Men jag tror tyvärr att det är oundvikligt att känna skuld oavsett, det är ju människor man älskar, och man vill ju i den bästa av världar att det ska funka. Men det är ju inte mitt eller ditt fel att vi har blivit felbehandlade.

”Men det är ju inte mitt eller ditt fel att vi har blivit felbehandlade” tack snälla för den meningen ? herregud vad den satt sig fint i hjärtat ?

Kram ❤️ Så många gånger jag har varit avundsjuk på kompisar som har haft ”normala” föräldrar. Men många familjer har saker som skaver, precis som du och jag. Det pratas bara inte om det tillräckligt.

Vad menar ni med behandlat illa?
Mina föräldrar var inte alltid perfekta men herregud, hur lätt är det att uppfostra barn? Jag har egna barn nu och förstår att mina föräldrar gjorde sitt bästa men ingen är perfekt.
Ska man bryta med alla som inte varit 100% perfekta? Då blir man väldigt ensam till sist.

Mina föräldrar gjorde också sitt bästa utifrån sina förutsättningar, det vet jag idag. Min pappa blev misshandlad som barn och min mamma fick ingen kärlek från sin mamma. Jag förstår att sånt sätter spår. Men det är bara en förklaring, ingen ursäkt. Som barn har man rätt att välja att förlåta sina föräldrar för misstag som de har begått (det har jag gjort nu, vid 32), men man måste faktiskt inte göra det. Om inte mina föräldrar (framförallt min pappa, som var den som var hemsk) hade ”kommit till insikt” så hade vi nog inte haft en relation idag.

Exakt. Om du inte har en erfarenhet som gör att du känner att du är på gränsen att bryta med dina föräldrar (alla är liksom inte världens bästa föräldrar) så är du och hänger på fel tråd.

? bara i Sverige.. herre.. men era föräldrar är oftast skit jämfört med invandrarföräldrar så det är inte konstigt att ni tar avstånd osv osv..

?

Finns dåliga föräldrar i alla länder och kulturer..

Och lättkränkta barn i Sverige.

Uttala dig inte om saker du inte vet nåt om. Man tar inte en paus från eller bryter med sina föräldrar så lättvindigt…

Om någon sagt det omvända hade du varit extremt kränkt och ropat rasism. Detta visar bara på ditt enkelspåriga tänkande och oförmåga att komma med vettiga argument.
Jag har en invandrarförälder och känner många andra som har det. Ett gott föräldraskap har noll att göra med härkomst.

Nä vet du att det är väldigt många svenskar som är kalla distansierade föräldrar faktiskt. När ungarna fyller 13 är det som ett trollspö och föräldrar säger ”DET GÅR INTE ATT STYRA ÖVER TONÅRINGAR, DE MÅSTE FÅ SIN FRIHET” och sedan sitter man hemma och dricker alkohol på helgen för ungarna måste ju ändå få sin frihet. Usch!!

Att du känner trashiga personer är knappast indikativt för ett helt folks relationer till sina barn.

Haha du som påstår att svenskar är dåliga föräldrar, har du varit i Göteborg nångång?

Hej! Jag är invandrare och har brutit med mina föräldrar ?

Tyvärr är du inte så trovärdig och verkar ha missat alla dokumentärer om hedersvåld. Den om Fatima bland annat. Väldigt kärleksfulla föräldrar där. Speciellt pappan.

TS: ignorera de kommentarer som ifrågasätter och hävdar att man är lättkränkt, att man tror att föräldrar ska vara perfekta eller att man är ute efter att såra och vända sina föräldrar ryggen. Uppenbarligen har de inte de erfarenheter som du själv har. Och handen på hjärtat: vad skönt för dem! Är glad för deras skull.

Det är klart att många barn upplever att sina föräldrar har gjort och sagt saker som har varit fel och sårande. Det vore omänskligt att inte göra fel som förälder bara för att man är just en förälder. En del människor är inte en bra förälder oavsett hur mycket de försöker (enligt dem själva? Eller utifrån deras förutsättningar) och så är det bara. Som vuxen kan man välja att acceptera att sina föräldrar är på ett visst sätt men ändå känna att man älskar dem och vill ha sitt liv. Man kan också känna att man inte älskar dem – och gör man inte det behöver man absolut inte ha en relation till sina föräldrar bara för att de råkar vara ens föräldrar. Man också känna att man faktiskt älskar sina föräldrar – men ändå inte vilja, eller kunna, ha en relation med dem. Det är också okej. Det är inget man ska behöva känna skuld eller skam över. Det finns ju anledningar till det, eller hur?

Att som barn bli kränkt, konstant felbehandlad, kanske bli misstrodd, förminskad eller känna sig oälskad, ibland även oönskad, är inte ett acceptabelt beteende. Du behöver inte stå ut med det beteendet, kanske allra minst från dina föräldrar. Du ska inte behöva ladda upp inför att umgås med dina föräldrar, och sedan behöva kurera dig, endast för att spendera tid med dem. Alla skulle råda dig att göra dig av med en vän eller partner om denna betedde sig illa på detta vis.

Om du väljer att ta en paus, eller faktiskt klippa kontakten med en föräldrar är det helt okej. Skulle föräldern höra av sig och genuint försöka vilja försonas genom att lyssna, förstå och försöka förbättra dig, ja då skulle jag råda dig till att försöka du också. Men då måste föräldern verkligen vilja förstå dig och dina känslor, annars är det hopplöst.

Mina råd: jag pratade mer sällan med min förälder. Ett tag hade vi ingen kontakt alls. Efter väldigt lång tid sa jag att vi kunde ha kontakt, men utifrån mina villkor. Min förälder är inte benägen att förstå vad jag (eller mina syskon) försöker förmedla. Jag tycker ärligt talat synd om min förälder och har kontakt med denna just därför. Väldigt lite och ses bara under kortare stunder. Inga långmiddagar, om man säger så. Min förälder har en fin kontakt med mitt barn och så länge den relationen är hälsosam kommer jag fortsätta på detta spår. Ändras något i beteendet kommer jag dock bryta direkt.

Förlåt för långt meddelande, men hoppas att det kanske kunde hjälpa någon. Lycka till ??

Vilken fin kommentar! ? tack snälla! Känner mig mycket mindre ensam ?

Ens föräldrar. Inte sina. Det går inflation i sina. Ni vet ju inte ens när det ska användas

Om du är genuint intresserad (trots att Camilla inte vill ha språkpoliser här):

https://svenska.se/tre/?sok=Föräldrar&pz=1

”Sina föräldrar” finns bl.a. med redan från 1576. Även i nutid.

Ibland kan ”ens föräldrar” passa bättre. Och hade detta inte varit ett kommentarsfält i en skvallerblogg hade det kanske haft betydelse. Men det har det inte nu.

Hej på dig!

Inte från en förälder men har tagit en paus från min syster sedan ca ett halvår.

Lång historia kort: hon har ASD och jag är en känslig person som inte klarar av emotionell stress. Det har varit massvis med stora draman i min familj de senaste 15 åren som hon på ett eller annat sätt orsakat, hon har betett sig fruktansvärt illa mot mig och övriga familjemedlemmar samt sagt upp bekantskapen, blockat och hållit sig undan i långa perioder.

I vintras skedde en incident där hon återigen betedde sig illa och jag kände att jag inte orkade mer, så har inte tagit kontakt efter det och hon har inte heller hört av sig. Har såklart varit riktigt ledsen över detta, men jag kan liksom inte ha henne i mitt liv om våran relation alltid måste vara på hennes villkor och jag måste göra avkall på mig själv.

Wow det här låter exakt som min situation. Så många gånger jag tänker att ”jag orkar inte, jag tar avstånd” sen är det en fin period utan drama och bråk så jag ångrar mig och vill ha kvar relationen. Sen börjar det om…

Förstår precis. Har alltid resonerat och agerat på samma sätt, fram tills nu för nu får det vara nog. Jag orkar liksom inte längre vara den som alltid ska tvingas be om ursäkt för saker jag inte gjort, samt har överseende med hennes beteende för att vi ska kunna ha en relation. Har bestämt mig för att denna gången kommer jag inte ”svälja min stolthet” utan nu får det vara som det är.
Det är tråkigt, men med tanke på hennes diagnos och att vi tänker och resonerar helt olika, så kommer vi ändå aldrig få det där fina systerskapet jag drömmer om.

Samma. Gud skulle så gärna vilja prata med nån som gått igenom samma. Camilla kan du vidarebefordra mail om de andra också vill?

Jag fixar!

Min kille har tagit paus från sina föräldrar ibland pga narcissistisk mamma och medberoende pappa. Längsta pausen på ett år. De kan ha trevliga perioder ibland längre ibland kortare men han har lärt sig att det enda som ”hjälper” och inte totalt tröttar ut honom psykiskt är att pausa från dem om de beter sig illa framförallt för att ens få ett stop på dem. Då blockerar han dem överallt och typ bara pausar. Han säger att det är väldigt befriande då det är extremt stressande och psykiskt påfrestande att hela tiden undra vad de ska sätta igång för ”spel”. Så ja är det så att du mår dåligt över något dina föräldrar gör eller säger eller vad det nu är… så kan du absolut ta paus. Kanske är de kvar efter pausen kanske inte men gör det som du mår bra av. Nu menar jag så klart inte att man ska pausa eller ignorera för varenda små sak men om din relation till dina föräldrar snarare blivit en börda eller något som får dig må dåligt så kan du ju prova att pausa lite? Se hur det känns. Man väljer ju inte sina föräldrar (på gott och ont). Kram

Tack ?

Tack till alla er som delat erfarenheter, det har hjälpt mig otroligt mycket ♥️

Jag skrev på morgoninlägget imorse om LDs man som jag fick upp på min tinder, borde väntat till öppet spår egentligen så kör det igen.
Vad tror ni? Är det en riktig profil och vad händer? Det har ju ändå cirkulerat en del frågor senaste tiden om dom är tillsammans eller inte.

Vem bryr sig?

En del tydligen?

Hela den här bloggen går ju ut på att folk bryr sig

Helvete vad många bittra det är här idag ? Eller så är ni samma person..

Man kan ju faktiskt vara i en relation samtidigt som man träffar andra. Det är nog vanligare än man tror 🙂

Han har troligen tröttnat på sin manshatande partner och letar nu efter en normal kvinna som kan uppskatta en kärleksfull och omhändertagande man.

Vet att du gillar att provocera, men du avslöjar dig oftast som korkad. Man är inte onormal för att man är feminist, och jag tror knappast att du har tillräcklig insyn för att bedöma hur de har uppskattat varandra i äktenskapet.

Tycker inte han verkar korkad alls. Olika åsikter har inte med intelligens att göra.

Vissa åsikter har definitivt med intelligens att göra.

Sådana som går emot din världsbild?

Ja det får man väl säga. Om någon påstår att jorden är platt så är hen definitivt ointelligent.

Ja du att påstå att de flesta män inte vill ha en manshatande kvinna kan jämföras med att jorden är platt är nog definitivt ointelligent. Så vad säger det om dig?

Jag har inte jämfört det? Det var ett exempel till fortsättningen på sidospåret ”vissa åsikter har med intelligens att göra”

Jag skrev manshatande och du tolkar det som att jag menar feminist, vilket jag absolut inte menar.

Jag säger inte saker i syfte att provocera, men visst kan somliga bli provocerade av vad jag säger, men det är faktiskt inte mitt problem.

Jag har lyssnat på alla poddavsnitt som Fayme och LD har släppt, och har därifrån dragit mina slutsatser med tanke på hur mycket skit han (och män i allmänhet) har fått.

Om det får dig att må bättre av att kalla mig korkad så kör på, det kan jag bjuda på då du verkar vara en bitter människa.

Har han fått skit i podden? Jag lyssnar aldrig på poddar pga kan inte fokusera. Men jag trodde deras podd handlade om mord.

Ja det är väldigt sällan hon har något positivt eller bra att säga om honom.

Pratar hon om sin make i podden???

Finns 2 poddar. En om mord.

Podden Dålig stämning menar jag.

Vad handlar den om och vad har hon sagt om maken?

Finns säkert massa puckon som snor bilder av andra.

Ja, men de kändes väldigt legit ändå. Men man vet ju inte.

Man kan ju bara spekulera (vilket öppet spår bla är till för.) Hennes man kanske tröttnade på hennes image? Hon kanske tröttnade på honom? Känns som hon ”gjort sig fin” mer än vanligt på senaste ?

Ja jag tror det är en riktig profil.
Jag tror han är på tinder för att de har valt att avsluta.
Hon har skrivit en massa om vägval och att följa sitt hjärta osv, hon har lagt upp massor av bilder på en man hon träffade mycket och en massa stories med kärlekslåtar och kryptiskta texter.
Hon har varit öppen med att han har gett henne en stor del av pengarna han fick när han och delägarna sålde företaget, och där pratar vi riktigt stora summor så hon har kapital så det räcker och blir över nu. Hon behöver inte arbeta om hon skiljer sig.
Allt detta sammantaget gör att jag tror att de har separerat och att det är hans riktiga tinder.
Om jag har rätt är det tråkigt för barnen som fortfarande är små och måste börja förhålla sig till en ny verklighet. Det hade jag önskat att de fick slippa.

Vem är denna man hon postat massor? Det har inte jag sett, bara på han som är tränaren på karaten.

Jag tror hon hade en crush på tränaren. Mina barn har gått på många sporter men aldrig har min Instagram fyllts av bilder på tränarna.

Jo fast om jag förstår det rätt så har hon en vän som heter Emelie som verkar ha ett förhållande med tränaren. Och sen har hon ju blivit vän med tränaren, de har haft middagar osv med familjen och jag tror hon varit ansvarig för att ta bilder osv i reklamsyfte för karate föreningen.

Nej Emelie är gift med en annan man.

Hm okej, de har sett väldigt närgångna ut på vissa bilder, därför jag trodde dom kanske dejta ?

Kan ju vara ett glatt swingers-gäng, lite karate här och lite annat där!

Vilken man menar du? Följer också henne men har inte sett något? Förutom barnens karatetränare haha?

Ja…

Har hon fått så mycket pengar att hon klarar sig. Vilken trygghet att ha det så.

Kan inte förstå hur de kunde bli så mycket pengar? De va ju ändå typ 3 pers som skulle dela på pengarna?

Eh Avalanche gick för typ en miljard.

Oj jäklar. Då behöver hon aldrig oroa sig för pengar mer.

Hennes make var inte med och startade företaget utan fick vara med pga lillebror till ägarna. Det blev ändå mycket pengar till honom.

Jag tror absolut att det är en äkta profil på tinder. Tycker hon har agerat väldigt på sin insta precis som väldigt många gör vid en separation. Lägger upp ”snyggbilder” etc. Tycker det är väldigt tråkigt för alla inblandade (speciellt för barnen så klart) men av egoistiska skäl tycker jag det är lite spännande att följa. Jag hoppas hon kan vara öppen framöver (utan att lämna ut barnen eller (ex) maken för mycket) för jag tror det är många kvinnor som går igenom liknande och som skulle kunna relatera och finna stöttning.

Vet inte hur många som kommer kunna relatera i och med att hon är ekonomiskt oberoende tack vare makens pengar. Mina frånskilda vänner har klarat omställningen bra rent mentalt, det tuffa är ju oftast ekonomin när man delar på sig och helt plötsligt ska stå för hyra, bil, försäkringar etc ensam.

Nej det har du helt rätt i så klart. Hennes ekonomiska möjligheter är ju få förunnade. Men jag tror ändå att den känslomässiga biten och hennes stora uttalade behov av trygghet gör att hennes (eventuellt) skilsmässa kommer kännas relaterar.

Skulle jag varit hennes man så hade hon inte fått ett korvöre! Inte med den attityden och det manshatet. Hade däremot satt pengar till barnen på ett låst konto som de får den dagen de fyller 21.

Överlag framstår LD just nu enbart som en simpel s.k gold digger, fräscht. Verkligen.

I ärlighetens namn så blev de ihop innan allt hände med företaget. En golddigger brukar söka upp redan rika män.
Han har väl gjort ett fritt val helt enkelt att ge henne en del av pengarna och det är väl egentligen enbart positivt. Hon har inte gått gymnasiet ens och hennes liv som ensamstående arbetslös mamma skulle nog inte ha varit bästa läget för barnen.
Däremot är det störande att hon numera målar upp att hon var hemmafru för att hjälpa honom i karriären, när hon innan pengarna under alla år skrev att hon inte kunde arbeta pga social fobi.

Helvete vad sorgligt att höra om Oliver Loftéen. Blev riktigt ledsen. Vila i frid nu.

Så sorgligt verkligen.

Blev ledsen när jag läste om Anki Larsson.

”Hej, det är jag som är Evas mamma, det vet ni säkert redan. Jag heter Marianne men ni får gärna kalla mig Majsan och jag är inte så farlig som jag ser ut”
”Hej Majsan, kan du hjälpa mig Majsan? Jag är skitnödig, Majsan”

Ja Anki också ?❤️ Vad dog hon av?

Vet inte. Bara sett att det stått efter en tids sjukdom.

Livets första crush ❤️ Åke ❤️

Så jävla fin och charmig!

Sitter och kollar ”vägen ut” precis nu där han gör en fantastisk roll ?

Vad är ni mest stolta över i livet?

För min del är det att jag lyckades lämna en destruktiv relation trots att det kändes helt omöjligt!

Jag är nog mest stolt över att jag genomgått ett helvete med min endometrios, själv. Är positiv trots allt, är stenhård om att mitt mående ska vara så bra som möjligt. Jag kämpar på, arbetar trots allt. Jag är stolt över mig själv, att jag tror på mig själv ?

Blir helt varm och lycklig i kroppen av att läsa detta! Wow! ?

(Samma person som skrivit med dig nu varje ÖS ???)

Haha, där ser man! Roligt sammanträffande ändå ?

Samma här. Känner mig så stark men eftersom att han var narcissist så känner jag skam ibland trots att jag inte gjort något.

Vi ska ALDRIG känna skam! Han var narcissist, han fick dig att sakta men säkert dras ner i allt destruktivt. Inte du. Det är så otroligt mycket lättare att säga och tänka i efterhand att man ”bara” skulle ha lämnat tidigare. Men man gör inte det där och då eftersom det är en lång normaliseringsprocess som gör att man tillslut blir otroligt fast. Jag tror ingen förstår hur pass fast man blir om man inte har upplevt detta själv. Du och jag ska inte känna oss mer än otroligt starka som lyckade göra oss själva fria. Heja oss!

Att jag är en grundlycklig person som har nära, starka relationer! Tvingades flytta hemifrån som 15-åring och blev vuxen fort, vilket gett en styrka som jag också är stolt över. Jag är stolt att jag blev jurist och är en bra domare och uppskattad kollega. Listan kan faktiskt göras lång men sätter punkt där haha.

Jag är löjligt stolt över att jag studerar på universitetet. Även fast de flesta i min närhet har gjort det. Jag hoppade av gymnasiet och det tog lång tid att läsa upp allt. Men det gick. Fan vilken lycka.

Att jag till slut fick min examen från universitetet trots fyra år av hemsk ångest mellan varven ?

Var stolt över mitt arbete som handledare på högskola, tills jag fuckade upp.

Något du vill berätta om?

Jag är nog mest stolt över att jag vågade mig på att åka utomlands till ett främmande land för att plugga en hel kandidatexamen och att jag efter examen, vid 23 års ålder, landade ett riktigt bra, välbetalt jobb på ett globalt företag ?

Inte ett jävla skit.

Du har garanterat något i livet att vara stolt över men ibland känns det hopplöst och man har svårt att plocka fram det. ?

Jag är stolt över att jag tillslut vågade säga upp kontraktet med min pappa. Efter alla år av slag, ord och förföljelse. Jag kommer ha ett bättre liv utan honom.

Blir så glad av att läsa sånt här! Riktigt strongt gjort ?

Jag är mest stolt över att jag lever efter all skit jag gått igenom ?

Att jag enda sedan jag var barn har stått vid min mammas sida. Hjälpt henne med hushållssysslor och uppmuntrat henne med blommor när hon har mått som sämst. Skrattat med henne och hållit om henne när hon har fått tråkiga besked. Alltid tröstat henne när hon har varit ledsen och följt med på alla läkarbesök så hon inte behöver känna sig ensam. Försökt ge henne all den kärlek hon alltid har gett – och ger mig ännu trots sin svåra sjukdom.

Blev typ tårögd ?

Att jag överlevt cancer 2 gånger.

❤

Min utbildning.

Att jag trots tre tuffa kroniska sjukdomar och två utmattningar i bagaget klarat av att plugga 2 år till mitt drömjobb och samtidigt tagit hand om mina barn. Förlorade också en förälder under studietiden. Snart är jag klar och kommer högst troligt landa ett jobb inom det jag läst. Man klarar mer än man tror, alltid!

GRYM är du!

Jag är mest stolt över att jag kom på fötter. Har alltid balanserat på gränsen till missbrukare, sexmissbrukare, självskadat och betett mig jävligt. Nu är jag gift, har två småttingar, snart en högskoleexamen och är stabil. Valde rätt sida. över den varje dag. ♡

Att jag med råge överkom min sociala fobi jag led av när jag var ung

Funderar på att börja med folsyra inför ivf. Nån som fått biverkning av folsyra? ?

Nä, ingen biverkning. Man ska helst ha tagit det 3 månader före graviditeten, så starta nu. Lycka till med ivf:en 🙂

Ivf är längre fram, men har en burk hemma så tänkte testa! Tack ?

Åh förresten. Bara funderar, tror du det funkar även vid ivf? (Om det nu funkar..) ?

Vad funkar? Folsyra är för att minska risken för ryggmärgsbråck hos fostret, ivf-klinikerna uppmanar en att börja ta det när man är där 🙂

Folsyra är en B-vitamin. Som även finns i viss mat och är nödvändigt för oss precis som andra vitaminer. Särskilt viktigt att inte ha brist under graviditet pga risk för ryggmärgsbråck hos bebis. Det är alltså inget du kan få någon biverkning av utan ett vitamin du bör ta extra av inför och under eventuell graviditet.

När man duschar ska man använda ansiktsrengöring till ansiktet eller funkar det med dushkräm?
Jag använder alltid dushkräm till ansiktet.

Neeej inte duschkräm ☹️ Där är massa parfym och annat som torkar ut. Jag har min ansiktstvätt från Bodyshop ”Drops of light” i duschen ?

Ja jag har faktiskt problem med torr hy. ?Får köpa nån ansiktsrengöring att ha i duschen då. Cerave kanske. De har stora flaskor.

ACO har flera bra!

Aco suger. Skräpingredienser fördolda som något fantastiskt. Undvik sulfater så klarar du dig från torr hy. Koreansk hudvård är top.

Intressant. Nåt du vill tipsa om? Märke? Jag har eksem och känslig hy, måste ha produkter som är parfymfria och ”snälla”. Är koreansk det?!

skulle rekommendera produkter från dahl scincare! parfymfria och jättesnälla mot huden, samtligt effektiva mot acne och problemhy.

Blir väldigt nyfiken på varför det skulle vara annorlunda bara för att du står i duschen? ?

Spagettiringar

Sååå äckliga ? Ryyyyser

Du kan vara äcklig! #jävligtkränkt

Haha men du hade fått mina om jag hade!! ?

Vad är det?

Pastaringar i tomatsås (?).. Googla, från Findus!

Jag har redan talat med läkare om detta men är nyfiken på hur ni andra som tar centralstimulantia gör? Kan ni ta en öl på kvällen trots medicin på morgonen? Den går ju ut efter 8-10 timmar.

Inte under insättningen, då fick jag magknip dagen efter. Men efter några månader var det inga problem att dricka alkohol på kvällen.

Bianca var på ansiktsbehandling idag. Skrev ”min hud har ALDRIG mått såhär bra sen jag började gå till stjärnan @tagg”.

Har hon inte haft jättemycket problem senaste tiden? Varit röd, ner på halsen och bröstet också har jag för mig. Att det kliar och bränner.
Inflammation eller något. Att hon inte borde sminka sig men måste för Caia, huden borde vila osv.

Eller hon menar att huden mår bra på något annat sätt? Kan ingenting om hudvård så har ingen aning, men det där låter ju inte som en hud som mår bra.

Släpp det

Okej, trevlig kväll på dig! 🙂

Fråga din chef?

Jag är tillsammans med världens bästa kille sedan två år tillbaka. Pirret är borta och jag börjar tveka på om han är den rätte för mig för jag känner mig inte kär, känner inte att jag måste kyssa honom liksom som förut och blir lättare irriterad än förr :(.. Snälla behöver tips på hur jag ska veta? Jag har jättesvårt för att göra slut också för det kommer såra honom 🙁 plus att jag kommer förlora en sån fin kille…

Alltså pirr kommer aldrig existera någon längre tid. Man bygger en relation med någon som är vettig. Du kommer kasta bort en bra kille och sen sitta vid 50 och undra vad du gjorde för fel.

Pirr hör väl till nyförälskelsen? Tror det är ytterst få par som varit ihop länge som får pirr i magen av varandra.

Ibland så! Men inte jämt. Varit tillsammans 18 år.

Ställ dig själv frågan om livet skulle vara bättre eller sämre utan honom. Där har du svaret.

Bästa tipset!!!

Tänk såhär – vill du leva livet ut med en kille du inte vill kyssa efter två år? Tänk på dig själv ??

Jag går inte heller runt till vardags och tänker på hur gärna jag vill kyssa min man och hur pirrig jag blir när jag tänker på honom, och jag tänker att det är helt normalt när man varit tillsammans i flera år.
Däremot kommer ju känslan tillbaks när man gör något extra för varandra, eller vid speciella tillfällen. Pirret har liksom blivit utbytt till något djupare, mer betydelsefullt.

Jag upplever att vara ”kär” går i vågor. Ibland ser jag på min partner sedan lång tid och smälter, och ibland så klarar jag inte av att höra honom sörpla te på kvällen. Att ha en stabil, respektfull och kärleksfull grund är viktigast, men jag går inte runt och tror att jag ska vara kär hela tiden. Speciellt inte med småbarn, logistik osv osv. Vi måste anstränga oss för att avsätta tid och prata, umgås, ligga mm. Men du får avgöra hur mkt av kär-känslan som behövs för att du ska vara lycklig.

Så bra beskrivet ☝?

Tyvärr pirret försvinner. När man är nykär så tror man att det ska kännas så för alltid. Men det gör det inte.
Det brukar övergå i djupare kärlek, en tryggare kärlek. Men inte lika nytt och spännande såklart.

Älskar du honom? Om du gör det så börja med saker som ni gjorde när ni nyss träffats. Man kan få fjärilar i magen (tillfälligt) även efter 21 år som jag varit med min man. Man måste bara komma ihåg sånt som man föll för, uppskatta varann i vardagen och göra roliga saker tillsammans.

Om du redan tröttnat på honom efter två år är det troligen inte världens bästa kille, eller så är der du som vill ha/behöver en dålig kille för att tända till.

Sårad kommer han givetvis bli men du kan ju inte vara ihop med någon för att vara snäll.

Har varit tillsammans med min sambo sedan 2014, pirret försvann för länge sedan. Det ersattes däremot av en värme, trygghet och en känsla jag aldrig känt förut. Dock kan pirret återuppstå när vi har lite fler dejtperioder/tar mer tid till varandra.

Håller med alla ovan, pirret kommer och går. Jag och min sambo har en sak vi säger till varandra ibland och det är typ ”idag är jag lite extra kär i dig” och det är när pirret/liknande kommer tillbaka. Dagarna emellan är man fortfarande kär och älskar varandra men på en annat sätt. Det är väldigt fint och tryggt att det övergår till det tycker jag ❤️

Att vara kär och älska någon är två olika saker. Hollywood har förstört vår uppfattning om vad en relation faktiskt är. Jag tycker det låter som att du beskriver en helt normal relation!

Tack såååå mycket för alla svar, betyder mer än ni tror.

Jag älskar honom och vi är bästa vänner i grunden så jag ska verkligen försöka tända tillbaka gnistan och inse vad jag har. Jag kommer från en destruktiv relation så det kan absolut vara som någon sa att jag behöver en dålig kille för att tända till vilket är hemskt..

Fina du! Jag har också varit i en destruktiv relation, och har väldigt svårt att skaffa nya relationer efter det. Just för att jag ”går och väntar på något dåligt”, dvs jag har lärt mig att en relation ska vara dramatisk och gå upp och ner (jag trodde att det var samma sak som passionerat och äkta). Det tar alltid slut för att jag kan inte ha en relation som är lugn, trygg och harmonisk. Jag har nu tagit hjälp av en psykolog för som hon sa; jag måste programmera om min hjärna till att förstå att en relation ska vara just trygg och lugn. Det där pirret i början går alltid över och blir något djupare, och det är alltid då jag blir osäker och börjar fundera på att göra slut.
Jag säger inte att det är så för dig, men med tanke på dina erfarenheter så skulle det ju kunna vara något liknande. Så länge det känns rätt i grund och botten så kan det vara värt att ge det ett försök att få tillbaka gnistan, men jobba också lite på att acceptera att alla relationer ”svalnar” (djupnar) efter ett tag. ❤️ Jag är full så det här var bara ordbajs, men du är inte ensam och jag hoppas det går bra för dig ?

Så kände jag med mitt ex efter 2 år. Först att jag inte ville kyssa honom, sen blev jag mer och mer irriterad och sedan började jag bli äcklad av honom. Jättehemskt, för han var en jättebra person. Jag gjorde slut fast att det var jobbigt och nu är jag inne på 7e året med min man och känner pirr nästan varje dag och blir kär i honom på nytt hela tiden. Vårt förhållande har inte ändrats märkbart sedan början, förutom att kärleken är starkare, och vi beter oss nog fortfarande som att vi är nykära ibland.

Någon som vet vad Elaines mamma gjort som blivit så fel?

Inte följt E på evigheter. Minns de två som mycket nära varandra! Vad ska ha hänt nu?

Var skriver hon det?

Förmodligen inte, eftersom de tar bort restriktionen om hemarbete. Men din chef har ju bäst koll så prata med hen.

Okej. Ja ingen här lär kunna ge dig ett direkt svar eftersom vi (ju) inte vet hur det ligger till på din arbetsplats ?

Du kan inte kräva någonting. Däremot är din arbetsgivare skyldig att göra en riskbedömning innan v20 då du efter v.20 räknas som riskgrupp oavsett om du tagit vaccin eller ej. Arbetsgivaren ska kunna tillgodose en arbetsmiljö utan smittorisk, och kan denne inte göra det ska du omplaceras(tex till hemarbete) eller stängas av. Dock är det lite öppet för tolkning och arbetsgivare verkar göra väldigt olika bedömningar av vad som anses vara riskfritt.
Samtala med din arbetsgivare och efterfråga riskbedömning.

Fast bara i drygt 2 veckor till. Sedan ska det inte finnas någon smittorisk, om inte läget ändras och rekommendationerna kvarstår.

Enligt mejl med folkhälsomyndigheten ska inte restriktionerna för gravida förändras den 29e. 🙂

Det ändrades i juni har jag för mig

Vad ändrades i juni?

..det ovan skrev som jag kommenterade på? ?

Det är fortfarande otydligt vad du menar med ”det”…

Nä det är faktiskt bara att scrolla upp ?

Alla har inte koll på exakt hur meddelandena i en tråd hamnar beroende på vilket man svarar på? Faktiskt inte alls självklart vad du menar. Trist bemötande, hade kanske varit mer givande för samtalet om du hade kunnat hänvisa till vilket inlägg du pratar om.

Det gäller fortfarande 🙂

Riskbedömning ska alltid göras vid graviditet 🙂

Info om detta finns hos socialstyrelsen ?

https://www.socialstyrelsen.se/om-socialstyrelsen/pressrum/press/covid-19-okar-risken-att-foda-for-tidigt/

Sätta gränser!

Jag är ganska frispråkig och tuff privat men har otroligt svårt att stå på mig på jobbet, mot bossiga eller otrevliga kollegor eller chefer. Måste lära mig att stå upp för mig själv och säga ifrån. Men hur gör man?? Jag fegar ur eller kommer inte ens på vad jag ska säga. Kom med alla era bästa tips!

Möjligen att du kan be om det fram till 29:e, men sen försvinner ju rekommendationerna om att arbeta hemma.

Många vaccin kräver booster-doser, så det är inget konstigt. För övrigt fattar jag inte vad du menar..? Hur kan en variant vara här 1/10?? Arbetsgivaren måste i vilket fall följa rekommendationerna, och tas de bort så är det det man följer.

Den chartrade ett flyg och landa(r) då ??

Det är ju ganska vanligt med mer än en dos av ett vaccin.

Tvättar du munnen efter du ätit?

Nej haha va?

Men alltså ibland luktar man ju mat runt käften?

Nej? Hur äter du?

Självklart. Så äckligt med ofräscha munnar.

Tvättar munnen? Eller menar du borstar tänderna? Haha tvätta munnen förstår jag inte varför de skulle behövas om man inte är en bebis.

Eller hur. Borsta tänderna två gånger om dagen visst men alltså tvätta munnen efter mat är ju en ny nivå av ocd. Känner jag mig vitlökig så tar jag tuggummi ser inte hur vatten ska ta död på lukten ändå.

Ja men de är väl ändå i munnen jag luktar vitlök då? Jag får inte massa mat runt munnen när jag äter.

Hur kan ni SERIÖST INTE förstå det jag frågar? En mun + läppar + mungipor är fulla av matredter/beläggningar/bakterier efter allt vi äter (plus att vi slickar oss om munnen med tungan som har en massa bakterier mellan papillerna där matrester och döda celler fastnar. Tillsammans med bakterier bildar de en beläggning där bakterierna ligger kvar) Nog fasiken tvättar jag munnen efter varje mål iallafall.

Haha men tvättat?? Hur?

Jag gör saker på min man som är värre än det där. Jag har överlevt hittills. Att vara helt rädd för bakterier kan vara mer skadligt än bra. En normal nivå av hygien bra, för steril och du blir mer sjuk istället. Nope kommer inte börja tvätta munnen efter mat (om jag inte ätit spagetti och slafsat totalt då såklart)

Nej.. sådär har inte jag det…

Men hur äter du? Har sällan mat kring munnen? Det är väl om man äter något som grisar… Typ, tacos?!

Beror på om jag suttit och ätit en maffig räkbaguette med skagenröra i ena handen samtidigt som jag scrollat med andra handen.

Använder aldrig munservetter för då smetar man bara ut ett tunt lager.

Nej men efter jag svurit.

Ja, men ej pga bakterier, utan jag hatar känslan av typ matflott runt munnen! Känns så greasy. Så efter maten, in på toa och vaskar av munnen 🙂 Tar ny foundation sen om jag varit sminkad.

Har ni något ni gör eller tänker som ni tycker är konstigt? Som ni själva känner att detta kan inte vara normen?
Jag börjar.
1. Jag äter soppa nästan varje dag. Inte för att jag inte har råd eller är super nyttig, utan för att det är den mat jag gillar allra mest.
2. Jag har mardrömmar nästan jämt. Alltså, sådana mardrömmar man hade som liten. Kan vakna med natt terror eller bara helt livrädd.
3. Jag är livrädd för att hamna i helvetet. Alltså, super rädd. Jag tror inte direkt på gud och jag är ingen dålig person: Men blotta tanken på att det skulle finnas ger mig sådan ångest!

Tänkte senast idag att jag har svårt att se hur jag skulle vilja fortsätta leva om jag var så gammal och sjuk att jag tex behövde hjälp att duscha. Då kanske jag hellre avslutar allt.

Ja, men tror du inte det ändras med åren? Jag hoppas i alla fall lite att man har tankar som de tills en viss ålder bara och att man sedan har hittat andra, nya saker som gör det värt det..

Helvetet finns. Vi lever redan i det.

Då vet du inte mycket om judendomen 🙂

(Jag menar alltså att man inte tror på helvetet, eller ens ägnar särskilt mycket tankar på livet efter detta alls, utan lever här och nu).

Precis. Och flera av dem talar om alla de saker jag avskyr. Trängsel, dålig luft, eld, pina, ensamhet och en näst intill oändlighet. Tänk att inte veta när det slutar. Att inte ha en tidsuppfattning och möjlighet att slippa ut

??❤️❤️

Äter orimligt mycket mackor för jag inte orkar laga mat. Min favorit är rostat mörkt bröd med ostskivor, smör ovanpå osten, sedan ett lager av skivad banan & ovanpå det två salladsblad.

Nej!!!!! Banan?????? Gud!!!!!

Jag tycker också det är trist med matlagning. Avundas dom som älskar att dona i köket. Blir därför oftast ganska enkel mat men det är ju tråkigt. ?

Är det inte jättejobbigt att bre osten? Varför inte bara bre mackan?

Banan låtsas jag som att jag inte läste.

Tycker smöret smakar mer ovanpå osten och nej jag har aldrig haft problem med att bre på smöret. Problemet är bara att bananerna ovan kan halka av.

Plockar ut all näshår med pincett. Lite terapi för mig.

Jag jobbar på en stor affärsjuridisk byrå – på pappret ser det ut som att jag platsar på byrån pga. ”fint” CV och ”fina” betyg MEN jag känner mig som ett jävla skämt varenda dag. Jag är osäker och dålig. Detta är inte något jag ”inbillar” mig utan jag vet att jag upplevs som en person som har svårt att släppa kontrollen och behöver fråga saker hela tiden för att jag inte vill göra misstag. Jag är långsam när jag arbetar eftersom jag måste gå igenom allting hundraelva gånger. Nyligen hade jag ett medarbetarsamtal som inte var sådär jättepositivt så jag har fått det bekräftat att det här problemet inte bara finns i min hjärna. Min självkänsla har varit/är kass men jag har använt skolan/juristprogrammet för att känna att jag har ett värde. Jag har liksom drivits av att få AB på tentorna för då känner jag att jag är värd något för stunden. Nu när jag är i arbetslivet får jag inte samma bekräftelse på att det jag gör är bra liksom och det får mig att ifrågasätta mig själv och mina egenskaper och om jag är rätt för juristyrket. Det här blev jätterörigt, förlåt, men är det någon som känner likadant eller på något sätt kan relatera?

Jag tror det är väldigt vanligt att känna så, jag brukar se det som en vanesak. Genom hela skolgången får man kritik/beröm efter saker man gör och agerar utifrån det för att är ung och formas av sin omgivning. Detta pågår ju ända till universitetet där upplägget är densamma, med tentor/presentationer osv. När man väl sen ska bli ”vuxen på riktigt” så blir det en liten chock när man helt plötsligt måste validera och bedöma sig själv.

Antingen släpper du det/söker hjälp, eller så jobbar du med något annat. Du är ju uppenbarligen inte dålig om du fått bra betyg, dvs du har något innanför pannbenet. När du går igenom saker du producerat, hittar du fel? Behöver du göra ändringar som faktiskt är nödvändiga? Hade din produkt sas gått igenom efter bara två genomgångar från din sida? Misstänker att du kan svara nä, nä och ja förmodligen på de frågorna. Om inte så måste du typ haft tur med betygen, vilket känns orimligt? Om du ska prova annan karriär så kanske förvaltningsrätt eller annan myndighet vore något, absolut inte samma hetsiga, bajsnödiga karriärista-vibbar där. Jag tror det kommer gå bra för dig, bara du tar itu med detta nu.

Är relativt vanligt, men inte bra för psykiska hälsan. Skulle rekommendera att du tar kontakt med psykolog för att få hjälp. Kan va svårt att få tid via VC, men prova Mindler, kostar samma som VC.

Vet inte hur läge du jobbat nu men känner igen mig SÅ mycket från när jag var ny. Annan bransch men ja, jag var inte speciellt duktig eller snabb och fick det också bekräftat, fick dock jobba kvar. Och visst blev det bättre med tiden. Dock kände jag att flera medarbetare inte hade förtroende för mig, som att jag hade ögonen på mig och är helt övertygad om att det pratades också. Jobbade på den arbetsplatsen i drygt ett år, bytte sedan jobb, visserligen pga byte av ort men det var verkligen det bästa som kunde hända. Jag hade ju betydligt ner erfarenhet än när jag var färsk och den nya arbetsplatsen var mycket lugnare, trevligare och jag fick chans att börja om, så att säga. Där kunde jag växa i min roll tills jag var redo för utmaningar.

För det är ju verkligen en helt annan sak att plugga mot att faktiskt ta sig an den professionella rollen. Man är inte längre en elev som är på väg att bli något utan man ska prestera.

Du kommer säkert att bli fantastiskt duktig en dag, personer som är noggranna och vill göra rätt och lära sig brukar bli det. Du kan såklart stanna där du är och fortsätta kämpa och tillslut kunna visa vad du verkligen går för, men det är inte kul att känna att man jobbar i motvind. Jag skulle verkligen rekommendera ett lugnare jobb där du kan komma in i rollen i din takt. Kanske ett steg tillbaka nu men sen kan du ta två steg fram, om du vill.

Hur länge har du jobbat? Jag fick lära mig av en klok alumn att det är skillnad på att plugga och jobba. När man jobbar så måste man släppa det när det är good enough till skillnad från plugg där man kan sitta med detaljer i all oändlighet. Det räcker att det är tillräckligt bra, och om du är som jag så är det vi tycker är medelmåttigt superbra i kundens och chefens ögon. Jag hade svårt för det i början men när man väl släpper på perfektionismen och känslan av att inte räcka till så blir det så mycket bättre. Vad är det värsta som kan hända? Det löser sig även om något skulle råka bli fel.

En annan sak jag insåg efter att ha jobbat ett tag är att jobbet inte är så viktigt. Det viktigaste är ens familj och relationen till andra. Om du gör bort dig på jobbet spelar ingen roll så länge du har människor som älskar dig. Det gjorde det enklare för mig att hantera pressen och inte se så allvarligt på min prestation. Jag gick från att vara karriärist till att vilja bli hemmafru under åren barnen är små. Sen vill jag såklart jobba igen, men jag kommer aldrig välja bort det viktiga i livet för att slita för någon annan som knappt bryr sig.

Vet inte om du läser det här men jobbar själv på affärsjuridisk advokatbyrå sedan några år tillbaka. Jag tyckte mycket kändes osäkert och svårt i början, att plugga juridik var något helt annat än att jobba! Herregud jag hade ju aldrig ens sett ett riktigt avtal och sen skulle jag upprätta ett själv? Jag googlade och kan lova att jag i panik fortfarande googlar saker som dyker upp under möten.. Men vet du, alla är där i början! Även din delägare har varit där en gång i tiden. Men, som tips i egenskap av mer senior till dig så skulle jag säga, om du har en uppgift som är klurig, börja kolla på det själv och fundera ut lösning, innan du skriver din rättsutredning/svar/mail eller vad det kan vara, bolla med delägaren så att du är på rätt spår. Skriv utkast, bestäm dig för en väg, korrekturläs max två ggr och skicka över. Du kommer aldrig ha tid att djupgräva i rättskällorna (vissa undantag finns väl!) och så är det. Man måste lära sig att släppa vissa detaljer och därmed kontrollen.
En annan sak som hjälper mig att hålla lugnet och känna att jag har koll på läget och alltid alltid göra listor där jag prioriterar uppgifterna.
På något sätt har den där osäkerheten från början försvunnit med tiden. Från känslan när jag gick hem med ”blev det verkligen rätt svar nu, tänk om det hade stått något där som jag missat..” och massa ältande, så är jag mer nu ”det här blev bra, min slutsats var rimlig utifrån vad jag hittade och tiden jag hade”.
Det här kanske också blir rörigt men hoppas att det hjälper dig något!

Jag somnade tidigt igår så jag hann inte se era svar då men vilka fina och kloka svar ni har gett mig, tack tack för att ni tog er tiden att svara, jag uppskattar det verkligen! <3 Ska printa era svar och ha kvar dem i min mobil

Jag kan inte relatera personligen, men känner igen det i ganska många i min närhet i yrkeslivet. Det finns en hel del som aldrig blir självgående eftersom de måste fråga om saker hela tiden för att försäkra sig att de gör rätt, m.m. Eller att man gör det som efterfrågas och inte tar egna initiativ eller ”ser” annat som behöver göras. Ville bara säga att du inte är ensam. Antingen är det något du får jobba på eller acceptera att det är din personlighet och välja roller utefter det. Om du accepterar att det är du så bör du kanske söka dig till roller där du inte förväntas var helt självgående och inte heller ha någon sorts ledande roll. Det finns något för alla. Väljer du att jobba på det så är ju det bra… beror helt och hållet på hur mycket energi man orkar lägga på att förverkliga sig inom sitt arbete. Kanske är det inom fritidsintressen man vill utvecklas mer och hittar lycka istället?

Tycker ni att Bianca är snygg?

Alltså Biancas kropp slår ju allas med hästlängder om inte annat. Men jag tycker faktiskt att Bianca om NÅN fått till sina operationer och injektioner väldigt smakfullt. Ni som INTE håller med, hur hade hon kunnat gjort det bättre om hon nu ändå skulle fixa något? HUR?! Hon har gjort det (eller DE som gjort det) har gjort det jäkligt proffsigt tycker jag.

”Alltså Biancas kropp slår ju allas med hästlängder om inte annat”
Tycker inte vi borde diskutera och jämföra kvinnors kroppar på det sättet. Biancas kropp är inte bättre eller snyggare än nån annans. Det är sånt som gör att kvinnor har ätstörningar och massa komplex med sina kroppar. Varför kan man inte bara säga att bianca har en jätte snygg kropp. Punkt slut. Inte att den är bättre än nån annans.

Men om jag tycker det då? Jag tycker också att Camillas tänder är snyggare än Biancas. Visst borde kanske inte yttra mig om det yttre men vad tusan ska man aldrig kunna få ge någon komplimang längre?

Läste du inte? SJÄLVKLART kan man ge komplimanger, men formulera det gärna på ett sätt där du inte nedvärderar någon annan. Det är inte svårt.

Exakt. Och särskilt inte en kropp hos någon som HAR ätstörning.

Förlåt.

Speciellt inte när alla vet hur hon fått den kroppen. Genom att spy.

Fast mår du dåligt i dig själv eller vad är grejen? Sen när får man breda höfter och snygg röv av att spy? Kenza är pinnsmal men har ändå inte den kroppen då hon inte har samma höfter, midja och rumpa. Det är väl det som gör biancas kropp så jäkla snygg.

Om jag mår dåligt I mig själv? Lägg ner. Har inte kommenterat hennes kropp varken positivt eller negativt. Belyste bara att unga som läser detta kan ta till med ohälsosamma drag för att hoppas se ut som henne.

Känns inte helt ok att kommentera hennes kropp när hon varit öppen om att hon har bulimi, även om det var en komplimang.

Generellt ja, men hon har förstört sig lite med skönhetsingreppen.

Nej, inget särskilt. Inte ful heller.

Jag tycker nästan hon är ”för snygg”. Alltså hon är normativt perfekt och jag tycker sånt utseende är otroligt…ointressant? Jag gillar (både på män och kvinnor) personliga drag och något som ”står ut” och som gör den personen till den liksom. Är det någon som förstår hur jag menar? ? Typ en annorlunda näsa, en ”udda” frisyr eller ett speciellt leende.

100%! Jag är också så! Har aldrig tyckt att typiskt snygga killar är så heta.

Däremot skulle jag inte beskriva Biancas utseende som ’för perfekt’. Hon var snygg när hon började fylla sina läppar. Nu är det mer det där utseendet ’som alla har’ (Fillers_face som jag kallar det). Perfekt för mig är naturligare utseenden tror jag. Men som sagt så tilltalar det mig inte så mycket då jag gillar ’skevhet’.

Hon är inte normativt perfekt, hon har väldigt långt ansikte.

Alltså, är det något fel på min katt?
Om min katt är i sovrummet och jag sitter i soffan i tvrummet och nyser så 9 av 10 gånger kommer hon till mig.
Hon kollar argt på mig med klotrunda ögon typ, ibland hoppar hon upp och biter mig och går iväg igen.

Betyder en nys något förolämpande på kattiska tror ni?

Kattiska ?

Katter kan ju ha svårt för vissa ljud. Min katt gillar inte när jag sjunger ljust eller visslar… ?

Min katt blir också asförbannad om jag nyser. Och om jag väcker henne på morgonen innan hon har bestämt sig för att gå upp. Hon biter mig inte eller så men jag tror att hennes hämnd är att sitta och gallskrika i badkaret när jag ska sova…

Hahah ? hon är morgontrött!
Låter underbart att ha en gallskrikande katt i badkaret..

Katter är jobbiga ibland.
Min väcker mig ofta vid 5 på morgonen för hon vill ha mat.
Ofta när jag ska sova har hon lagt sig mitt på sängen på täcket, vill inte störa henne så får ligga helt konstigt och ta det lilla av täcket jag kan och ha en filt.
Men vad gör man inte för sitt/sina husdjur❤

Min katt blir sur när jag sjunger! Och då har jag flera ggr fått höra jag har en trevlig sångröst haha. 🙂 Hon börjar jama irriterat och titta på mig när jag sjunger med högt till olika låtar… Katter är knäppisar.

Haha, jag har haft två olika katter som jamat varje gång någon nyst! Även om de varit i deras djupaste sömn när det skett.

Har två katter idag. Båda blir sura när jag inte är hemma. Den ena mer än den andra, spelar ingen roll om det handlar om en sväng ner till tvättstugan eller om jag är borta flera timmar. Hon har Alltid burit runt på saker (av tyg, allt från en strumpa till en matta) varje gång jag kommit hem.
Den andra surar och vägrar ögonkontakt ett tag efter jag kommit hem. Brukar gå över efter en halvtimme.

Falukorv med makaroner eller fiskbullar på burk ❤️ finns inte här var vi nu bor men oij vilka minnen och vad man saknar dem!

Åh herregud. Jag hade en romantiserad bild av hur fiskbullar smakade och bestämde mig för att köpa en burk för något år sedan. Fy fasiken! Mina fantasier gick i kras och jag förstörde ett barndomsminne på köpet ? vissa saker ska man låta förbli goda minnen helt enkelt.

Jag med!
De smakade ju inte alls som förr

Hahaha, kanske jag inte köper dem då ifall vi kommer till Sverige igen ? är ju hemst om barndomsminnet skulle förstöras ?

Älskar fiskbullar!!! ???

Hur vet man om man blivit blockad på fb eller om personen bara tagit bort sitt konto?

Skapa ett fejkkonto och leta upp personen.

På messenger går det inte att skriva och kan inte söka på personen, vid borttagen så är du bara borttagen.

Be någon annan söka efter på personen på fb?

Logga ut och sök efter personen via Google

Om ni gick rekommendera de 5 bästa böckerna ni någonsin läst, vilka väljer ni då?

Omöjligt med bara 5 men
Thomas Mann – Buddenbrooks
Theodor Storm – Der Schimmelreiter
Günter Grass – Die Blechtrommel
Frans G. Bengtsson – Röde Orm
Valdemar Langlet – Till häst genom Ungern

Elinor Oliphant mår alldeles utmärkt heter en bok jag precis läst om en ung kvinna som är väldigt ensam och inte riktigt som andra. Älskade den! Finns på Nextory.
En annan är Där kräftorna sjunger och alla böcker av Rebecca Wells, hennes böcker har jag läst två gånger om. Jo och alla böcker av Marian Keyes

Åh Elinor Oliphant är min bästa bok! ❤

Där kräftorna sjunger läste jag senast. Väldigt bra bok! Tänkte bara på att det var tur att det inte var min son som blev övergiven vid 6 års ålder, han skulle va död inom en kvart för klarar inte ens att ta ett glas vatten själv.

Lila hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie
Gabriela: nejlika och kanel av Jorge Amado
I begynnelsen var ljuset av Amelie Posse
Familjelexikon av Natalia Ginzburg
Är detta en människa? av Primo Levi

Två är jane eyre och sen svindlande höjder. Jisses vad jag läst dem många gånger.

I begynnelsen var ljuset av Amelie Posse
Gabriela: nejlika och kanel av Jorge Amado
Lila hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie
Familjelexikon av Natalia Ginzburg
Är detta en människa? av Primo Levi

Naruto – Masashi Kishimoto
My Life as a Loser – Taejun Pak & 전선욱
Mage & Demon Queen – @Color_LES
Overlord – Kugane Maruyama
Minamoto kun monogatari – Inaba Minori

Älskar Harry Potter böckerna!
En man som heter Ove
Innan floden tar oss
En dag
The gargoyle
Det va dom som poppade upp sådär bara…

– De kommer drunkna i sina mödrars tårar – Johannes Anyuru
– Ett litet liv – Hanya Yanagihara
– Vindens skugga – Carlos Ruiz Zafón
– Samlade verk – Lydia Sandgren
– Alla Harry P off course

Oh eftersom do oxå gillar Harry Potter så ska jag kolla upp dom andra 4 du tipsat om. Tänker vi kanske har lite samma smak ❤️

Från vecka 20 anses du vara riskgrupp och arbetsgivaren är skyldig att göra en riskbedömning och därefter vidta nödvändiga åtgärder för att minimera riskerna för dig. Vissa arbetsgivare (ex en frisörsalong jag känner till) väljer att låta gravida anställda gå hem från v20.

Riskbedömning ska alltid göras vid graviditet. Många arbetsgivare missar det..

Balsam!
Är 42 år och har aldrig använt balsam. Har kort pixiefrisyr och mycket tunt fint rödlätt hår som varken är torrt eller fett. Tvättar håret med Fructis volymschanpoo så är absolut ingen hårnörd.
Borde jag börja med balsam? Varför/varför inte? Obs min skönhetsbudget är extremt låg så dyra märken går bort.

Jag är också rödlätt och har pixie 🙂 använder inte heller balsam. Balsam är väl mest för att håret ska bli lättare att borsta och mindre tovigt? Och mitt hår är inte långt nog att bli tovigt och blir dessutom helt platt av balsam, så jag skiter i det.

Man ska bara ha balsam i längderna, och har du väldigt kort hår så behövs det ju inte.

Balsam är väl till för att ”stänga” strået, men har du under hela ditt liv inte kännt ett behov av balsam känns det onödigt att börja bara för att.

Behöver tips på doppresent till en liten flicka som jag även är gudmor åt. Har ingen aning vad man ska/brukar ge!?
Pris spelar ingen större roll.

Ett litet halsband med hennes namn graverat? Eller ett hänge med första bokstaven i namnet. Det uppskattade jag mycket på mitt barns dop.

Ståltermod men namnet och en nalle ingraverat .
Det fick mitt barn, absolut bästa och mest användbara personliga presenten.

Går ju att köpa en liten ryggsäck till, typ fjällräven ”kånken” mini.

Jag fick ett guldhjärta med min månadssten, och så fick jag ett halsband med en berlock, symbolen för min födelseort ?

Vill du ge något som hon ska kunna använda och leka med som barn eller något hon har mer användning av när hon blivit större som smycken?
– Fina böcker och boksamlingar ex Astrid Lindgrens, böcker om djur, natur och hur saker fungerar, sagoböcker
– Gunghäst i form av mamut, älg, räv
– Kånken ryggsäck + pippitermos och mattermos
– Lek-/myspöl
Bor du eller barnet i ett landskap som har något speciellt ex Dalarna kan man ge dalahäst eller träskor, gotland har får, jämtland har storsjöodjuret, Härjedalen har goknulen m.m.
Du kan ju också välja att ge flera mindre presenter ex smycke med månsten + en bok + en leksak.
Ex Kids Koncept har fina leksaker och möbler men även Brio, Micki och Duplo har fina saker som barn kan leka med i flera år.
Våga fråga föräldrarna också ?

Har ni också märkt att ovanligt många lägger upp deras första kaffekopp på dagen, helst när de häller upp, eller häller mjölk över gröten på instagram. Sen lägger till någon ”känslosam” musik. Är det verkligen så intressant visa vad man äter till frukost? Eller att man dricker kaffe?

Jag tycker att det ser väldigt härligt ut. Älskar sådana bilder/klipp

Gör du 🙂 Jag tänker alltid för mig själv att hade vi vetat för 5-10 år sedan att vi kommer sitta och titta på när någon häller mjölk över gröten hade vi inte trott det.

Jag tycker det är värre när folk geggar runt med sin mat och filmar nära, antagligen i syfte att det ska se krämigt och gott ut. Tycker det är vidrigt

Jag fyllde år för nästan 4 veckor sedan och en av mina närmsta vänner har fortfarande inte grattat mig eller ens insett att jag fyllt år. Denna vän är en av mina närmaste, vi har varit nära vänner i många år och hon har varit med och firat mig på 3 av mina tidigare födelsedagar så jag är lite ledsen över det.
Vore det jättekonstigt att jag säger till henne att hon glömt och att jag är ledsen över det?? Det kanske uppfattas som en liten grej för många men jag känner mig bortglömd och oviktig typ. Trodde hon skulle komma på det några dagar efter men efter snart 4 veckor känns det som att det inte kommer att hända.

Ja. Alltså förlåt, men släpp det och gå vidare. Du kan ju nämna nåt om ”när jag fyllde år nyligen så…” men att ge henne dåligt samvete för det? Och efter fyra veckor lär hon inte komma med ett grattis. Nej, du måste släppa det ?

Lätt att glömma, finns viktigare saker att tänka på ibland. Skulle absolut inte kommentera det till henne, om jag vore din vän skulle jag se dig som oerhört överkänslig då och ta några steg tillbaka.

Måttet på en god vän är inte att de minns en dag. Vi lever i en tuff tid. Bruset som väller över oss dagligen är öronbedövande. Det är Afghanistan, covid, terrorister, våld, skjutningar. Hon kanske har ekonomiska bekymmer, ett hälsoproblem, kärleksproblem, en jobbig arbetssituation. Hon kanske har sömnsvårigheter, ångest.
En missad födelsedag är livets minsta problem, tänk större.

”Förlåt för att jag glömde din födelsedag, det är talibaner i Afghanistan.”

Jag förstår att mina vänner har väldigt mycket mer som upptar deras tid och tankar än min födelsedag. En har ett allvarligt sjukdomstillstånd, en annan har precis blivit mamma, en tredje funderar på att byta jobb men det finns problematik kring det.
Jag är alltså inte så egoistisk eller svag att jag går under som människa om de inte skulle komma ihåg min födelsedag. Jag vet att de tycker om mig ändå.

Hahaha förlåt men skrattar högt

Det är så himla lätt att glömma födelsedagar! Jag har ett par gånger glömt mina syskons födelsedagar trots att vi vuxit upp ihop och firat under hela min uppväxt ?

Invänta hennes födelsedag och gör exakt samma sak.

Detta?

Japp! Inget säger ”närmsta vänner” som att hämnas för en skitsak. Om du ska vara en småaktig fjant kan du väl bara släppa vänskapen istället.

Rätt barnsligt förslag

Man kan inte förvänta sig att bli gratulerad om man inte gratulerar själv. Alla har råd med ett grattis och att glömma bort en födelsedag i flera veckor…jo tjena.

Förstår att du blir ledsen. Jag har en vän som helt slutat höra av sig, svarar knappt när man skriver och hon, jag och en tjej till var verkligen ihopklistrade under några år (tills jag gick in i väggen). Vi tre hittade alltid på saker ihop, festade, hade tjejkvällar, sov över osv. Vi var också noga med att fira varandras födelsedagar och att göra något extra för den som fyller år.

Jag är rätt sårad sedan innan av ointresset och nu grattar hon mig inte längre heller. Den andra kompisen har varit superfin, kom med blommor när jag var som sämst i utmattningen, kommenterar och skriver ibland (vi bor rätt långt ifrån varandra alla tre idag) och genuint bryr sig.

Jag vet inte. Jag förstår att det kan låta löjligt men jag är väldigt besviken och sårad.

Äsch det är väl inget, jag kan inte ens mina familjemedlemmars födelsedagar.

Jag är en sådan som glömmer. Inte för att jag är ointresserad eller inte vill gratta. Det bara blir så. Kanske för att jag själv inte anser att födelsedag är så viktigt såvida man inte är ett barn. Å andra sidan är jag skitbra på att höra av mig om jag vet att nån mår dåligt eller om det hänt något. Då plockar jag upp telefonen direkt.

Jag har en fråga!

Idag när jag kollade på Paulas blogg så visade hon hur hon gör sin ”perfekta” äggröra som alla älskar. Jag såg en äggröra som var blaskig och överstekt på en och samma gång (jag gillar Paula och är lite ironisk nu, men samtidigt väldigt allvarlig ?)

Jag är nämligen KUNG på äggröra!

Nu till min fråga.

Vad tycker du att du är BÄST på? Vad kan du göra som ingen är i närheten av att göra lika bra som du?

Amerikanska pannkakor! Mina blir fluffiga och perfekta varje gång, finns ingen som gör så bra amerikanska pannkakor som mig ?

KOM O BJUD IMORGON! Såååå gott ?

Hemligt recept? ?

Haha vilken rolig fråga:)

Jag är BÄST på glutenfria lussekatter. Så bra att dem som äter gluten t.o.m föredrar mina!

Kan en få recept? ?

Recept? ?

Pesto!!!

En torr aglio olio ?

INGEN slår min hummus, inte ens i Libanon!

Min hemmagjorda lasagne (även plattorna gör jag själv) är typ det godaste jag har ätit!

Mina älgfärsbiffar kommer inte långt efter.

Jag är KINGEN på tzatziki. Enligt mig gör alla andra fel.

Gör du riktig med dill i? Sååå gott ?

Riktig är inte med dill i! /förolämpad grek

Omg vad säger du. Dill? Nej!

Finns tyvärr ingen som gör så god skagenröra som jag

Koka pastan al dente helt på känsla. Ingen timer.

Potatismos. Alltså jag skojar inte, jag gör världens godaste mos.

Hur gör du den? Jag misslyckas alltid.

Pizzadeg. Du kan få lägga vad du vill på din pizza men har du min deg som bas kommer du rata alla andra pizzor för evigt.
Banankaka
Bagels
Spansk tortilla (ja Anna Book, du gör FEL!)
Risotto
Lussekatter
Kanelbullar

Då måste du ju berätta hur du gör din äggröra(?? Jag gör den på 3 ägg, smälter smör i en kastrull och rör om nästan hela tiden med slickepott. Peppra salta och häll i parmesan eller valfri ost!

Jag älskade att köpa Spice Girls-klubbor och hoppades på att få ”rätt” person på klistermärket inuti förpackningen ?

Ääälskade de klubborna för de var så satans goda. Persika mmmm… ?
Någon som vet om det finns klubbor med den smaken kvar?

Överreagerar jag när jag blir arg för att min kompis vart filmad i smyg när hon kräktes o var helt borta (pga alkohol) på en toa? Det var en ytlig bekant som hade filmat henne o de har en rätt knackig historia + att de inte känner varandra så bra. Min kompis vart lite väl full o kräktes o va helt borta inne på toa med den här kompisen, kompisen filmar henne i smyg (på Snapchat) o skickar till sina andra kompisar , hon filmar även när hon sitter på toa o är helt helt borta med trosorna nere o allt… hon fick reda på att dessa filmer fanns för någon vecka sedan, när jag väl fick reda på de vart jag helt RASANDE o undrar varför i hela friden inte hon hjälpte till när hon själv såg hur dåligt hon mådde än att filma henne?!

Va nej???? Borde typ anmälas ???

Men ja eller hur, så jävla integritetskränkande i mitt tycke!

Har funderat över en sak. Inte är det (tack och lov!) lika vanligt idag att äldre killar/män är med yngre tjejer?
Tänker på när jag gick i högstadiet för 23-24 år sedan. En tjej i klassen var tillsammans med en som var 28 år, då gick vi i åttan.
Min första kille var 23 och jag var 15 (till och med 14 när vi träffades). Vi var tillsammans utan att mina föräldrar visste, de hade blivit stortokiga (med all rätt).
Sen när jag var 16 så träffade jag en som var 31. Jag var kär men han ville ha sex. Där kan jag bli riktigt äcklad i efterhand. Vad får en så pass gammal ut av att sätta på en tjej som knappt är byxmyndig? Och som han betedde sig, tryckte ner huvudet för han ville ha en avsugning samtidigt som han fes. Så hade han aldrig gjort mot en tjej i hans ålder. Tänk om man hade kunnat göra en del saker ogjorda, struntat i att träffat massa äckel (som man inte alls förstod var äckel).

Förlåt, mitt inlägg hamnade helt fel!

*kommentar menade jag

Bland rimliga människor så överreagerar du inte. Vilket vidrigt beteende av den människan. Hade jag fått ett sådant klipp skickat till mig av någon så hade jag sagt ifrån.

Du överreagerar inte, ingen normal människa beter sig så

Se högsta domstolens dom NJA 2020 s. 273.
” Prejudikat
2020-03-17
En person som har lagt ut en bild på Instagram av en påtagligt berusad person i en mycket privat situation har dömts för olaga integritetsintrång.”

Säger också anmäl. Inte ok beteende överhuvudtaget. Fy fan vilken idiot som filmade.

Hur gammal är ni? Finns nån film kvar?

Vuxna?? Sjukt.

Fy fan! Jag skulle inte vilja vara ung idag, det är så mycket onödig skit som försiggår och får människor att må dåligt.

Jag födde en liten flicka för en månad sen och är överlycklig över henne. Min kärlek till henne är helt enorm..Däremot trodde jag inte att jag skulle reagera så mycket på min kropp efter graviditeten..Vikten stör mig inte så mycket, har gått ner förut men bristningarna över hela magen och den mjuka huden..Underlivet som känns så annorlunda. Känner inte igen mig och är ärligt talat ledsen.

Jag trodde jag var beredd på att kroppen skulle ändras men blev ändå väldigt förvånad. Behövde bara prata av mig. Njut av er fredag!?

Har inte fött men tror inte att en månad är en lång tid i sammanhanget. Ge det lite tid.

Jag vet, det är skitjobbigt! Men var snäll mot dig själv, det har bara gått en månad. Allt kanske inte blir som innan graviditeten, men det kommer förmodligen bli bättre ?

Försök släppa tanken på kroppen. Den återhämtar sig. Vi är så imatade att vi ska se perfekta ut direkt efter vi fått barn. Gå inte in på konton där nyblivna mammor visar upp deras kroppar i ”toppskick” och skryt hur snabbt de fick tillbaks formen efter förlossningen.

Fatta vilken stor sak att föda, vaginalt eller med snitt. Och det tar tid för kroppen att läka. Att dra ihop sig. Så släpp tankarna. Fokusera på hur häftigt det är att ens kropp kan skapa ett mirakel 🙂

Tack snälla för era kommentarer! Behövde hela det!

Det tog nio månader för kroppen att förändras, ge den nio månader till att återställa sig innan du blir allt för besviken på den ❤️

Skicka lite kärlek till Madde Ilmrud hon har förlorat ett barn i magen. Skulle ha varit nr 12. ❤

Jag tänker att du nog inte behöver tänka att det är så slutgiltigt än. En månad är en kort tid, när jag hade fått min son tog det nog till efter att jag slutat amma (ca 6-7 månader) innan jag sakta började känna igen mig själv och min kropp igen. För mig var det nog att jag behövde känna att jag hade min kropp ”för mig själv” och inte primärt för att fylla mitt barns behov. Det är klart att den inte var helt samma som innan blev gravid men det kändes i alla fall som jag. Så vill egentligen bara säga att var snäll mot dig själv och ge dig själv tid. Din kropp har gjort något fantastiskt så ge den lite tid att återhämta sig.

Varför vägrar mitt ex skicka mina saker? Han lovar och lovar men ingenting händer. Jag skickade hans samma dag det tog slut.. Jag har sagt åt honom att jag inte vill behöva tjata/be om det, att jag inte längre vill ha kontakt med honom. Har han ingen respekt för mig? Troligtvis inte med tanke på varför det tog slut iofs.. Men varför inte bara göra det och låta mig få gå vidare? Jag vill verkligen ha tillbaka mina saker så tänker inte bara skita i dom. Vi hade långdistans därav kan jag heller inte åka och hämta.

Har du ingen i närheten du känner som kan hämta? Kan ju vara en miljon anledningar till varför han inte vill eller orkar är. Ge honom ett datum annars och säg att xx/xx kommer jag och hämtar det om du inte skickar, eller att du skickar en räkning på det om det är möjligt.

Tips på vad man kan äta efter att man opererat ut en visdomstand? Inne på tredje dagen med soppa/mos och håller på att avlida :'(

Smoothies och glass?

Åh har du också gjort det! Gjorde det idag. Äter glass, kvarg och mjukt vitt bröd. Gjorde det sist jag opererade ut visdomstand också.

Krya på oss!❤ eller vad man nu säger?

Mjukt vitt bröd är väl inte ok? Det kan lägga sig i såret och bli en infektion. Det är därför man bara ska äta flytande.

Stå ut!! Du vill inte få infektion eller få stygnen att lossna.

Kolla barnmatsavdelningen, mycket är faktiskt jättegott ?

När jag piercade tungan för tusen år sen (nej, har självklart inte kvar den) levde jag på pommes som jag stack in på sidorna i munnen. Kanske funkar att sticka in på motsatt sida än där du opererat bort? O tugga svälja.

Jag gjorde samma men med nudlar, det tog sin tid att äta sig mätt ?

Koka egen buljong, så gott och näringsrikt.

Hej hallå! Är det någon som vet vad Kattpaows nya kille jobbar med? Varför är han så rik? Jag vet att han driver någon slags klubb nu men vem är han? Är han känd i Danmark? Någon som kan stilla min nyfikenhet??

Han har ärvt en rik far. Enligt Paow investerar han pengarna, med lite hjälp förhoppningsvis. Klubben lär inte vara någon kassako, snarare en kul grej för honom.

Ahaa, då förstår jag! Tack ?

Ärvda pengar. Föräldrarna är döda och var megarika.

Typ all skolmat! Fisk med vit sås, korvstroganoff, ärtsoppa med pannkakor.. osv osv.

Bästa färgbomben/lättoning för blont hår?
Vill hålla kvar den kalla fina nyansen efter frisörbesök längre. Inte isig a’la silverschampo så man blir halvt blå utan en fin beige sandig historia.

GRAZETTE Violet

Om du är ofrivilligt ovaccinerad kan du ju använda det som ursäkt till att du helst fortsätter jobba hemifrån.

Tips på serier på Netflix?
Inget knark, mord, fantasi.
Mer drama, emotionellt, kärlek.

Virginia river

Emily in Paris, Virgin River, Never have I ever, Sex Education.

Älskar sex education.

Jag med! Och ny säsong snart!!

Hur är en person som upplevs som ”trasig” (både socialt och själsligt) enligt er?

Ingen är trasig, vi är alla mer eller mindre utmanade varje dag av olika saker.

Usch vad jag är less just nu, jag har en kollega som är så otroligt manipulativ. Hon gör inte någonting själv utan lyckas alltid smyga undan och få andra att göra allt åt henne och sen tar hon all ära åt sig. Så fort någon person ledningsposition närmar sig så smular hon upp sig och är så glad och go och så fort de försvinner så flyger knivarna i ryggen på oss kollegor. Jag tröttnade och satte mig upp mot henne och nu är jag det svarta fåret och hon baktalar mig till ledning och chefer, de tror ju henne för de har ingen aning om hur hon är!! Mina kollegor stöttar mig i det tysta men ingen vågar säga nåt av rädsla att hamna där jag är nu. Vad gör jag? Hur ska jag kunna gå till jobbet på måndag???

Har en exakt likadan kollega! Har skrivit här tidigare och frågat om jag ska säga upp mig pga henne men det slutade med att jag stannar, men lider verkligen med dig.

Fegt att inte öppet stötta dig, om de har upplevt och varit med i situationer där hon har uppträtt dåligt är det ju bättre att vara flera. Alternativt kontakta facket eller söka ett annat jobb.

Någon som tandreglerat i vuxen ålder?
Gjorde ni invalisign, räls eller räls på baksidan av tänderna?
Hur lång tid behövde ni ha den innan ni var färdiga?

Invisalign och liknande går ofta ganska mycket fortare än räls, men det går att få ett mer exakt resultat med räls. Och har du Invisalign gäller det att ha disciplin och verkligen använda dem minst 22h om dygnet, annars är risken att tänderna inte flyttar sig som de ska.

Har du haft det själv? Hur långt tid tog det för dig isåfall?

Idamarieisaksson som är knappt relevant längre som influencer tappar stadigt följare kommer numera samarbeta med Välla köpcentrum i Helsingborg. Hon med isabelladellermark hon med fake tuttar och några till mindre kända ska få oss att konsumera mera. Längtar till tiden när dessa köphets influensers sakta blir ett minne blått. ?

Någon här som läser; följer matplatsen asså hon bara kränger en massa prylar, kläder och kallar bloggen för matlagning. Asså när ska dessa wanabee mammor börja arbeta ett riktigt jobb.
Victoriasstil kränger också en massa kläder, bilder på vardagsrummet ur alla möjliga vrår, den obligatoriska kaffebilden, naglar, hallen och att icke förglömmas reklam för städföretaget homemaid som anlitar enbart billigt utomländska arbetskraft. Asså kvinna du är ta mig fan pinsam. Och kopierar andras klische texter inte ens matlagning fixar hon utan maken Fredrik får laga mat så hon kan leka modell med sina tjocka på mållade ögonbryn. ??????

Hej! Jag gjorde det som vuxen via Folktandvården, hade bettfel så fick det mesta betalt av Försäkringskassan. Satte in den 2016 och tog ut den 2018, 2,5 år. Hade vanlig räls synlig på både över- och underkäke. Var 25 när jag satte in den.

Jag var 31 när jag skaffade vanlig räls. Behövde endast på överkäken, hade den i 10 månader.

Magnum ego ??????

Den här jädra Stinas kyckling som man slängde in en hel kartong i ugnen? O mamma tyckte det var så smidigt, men det tog ju typ en timma i ugnen. ”O skyyyy” sa mamma jämt o hände av lite vatten från kartongen över hela härligheten.

Raketost ?

Wow. Jag tycker mig se ett mönster i ämnen här på öppet spår. Har inte riktigt tänkt på det innan men det känns verkligen som att återkommande ämnen på öppet spår är:

Någon som ska flytta/hyra ut sin lägenhet
Anna book och Bianca
Endometrios
Någons kille som är en skitstövel
Veckans låt
Graviditet
Missnöje med jobb/planerad jobbintervju
Någon som är väldigt ensam och utanför
Någon som mår psykiskt dåligt

Så. Nu har jag konstaterat det och fått det ur mitt system.. godkväll på er där ute!

Endometrios haha ja alla har det här inne.?

Ja HAHA för sjukdomen är väldigt rolig.

Man kan ju tro den ät smittsam iaf!

Alltid kul när man inte lider själv

Har inte skrattat åt sjukdomen men ok. Det är bara ett väldigt tjat om den det senaste. I var och varnnat inlägg.

Jag kan absolut välja att inte svara, vilket jag inte gör för jag har inget att tillföra en sådan konversation. Men att svara på ts nu har ingenting med att diskutera sjukdomen att göra.

Inte jag!

Du glömde kategorien ”någon som klagar över något (ofta här) men ändå lägger tid på att kommentera”

Och någon som är tänd på en kollega

Haha ja den också förstås! ?

Hehe jag tar den rollen idag… ?

Ja det blir lite enformigt här ibland. Tyvärr kan jag inte komma på något kul ämne som skapar diskussion annat än att jag köpte en supergrön pumptvål på Åhlens outlet som luktar tuttifrutti, älskar den och fantiserar om att köpa den i julklapp till alla jag känner ?

Grejen är ju att ÖS inte behöver skapa diskussion eftersom det är till för alla ämnen. Ts exempel på ämnen är inga ovanliga saker som tynger folk och det klart att man vill kunna känna att man får ventilera sina tankar, särskilt då alla kanske inte ens kan eller vill göra det irl med någon.

Blev för övrigt nyfiken på din tvål. Åhléns outlet, är det en butik? Jag har aldrig hört talas om den.?

Har funderat över en sak. Inte är det (tack och lov!) lika vanligt idag att äldre killar/män är med yngre tjejer?
Tänker på när jag gick i högstadiet för 23-24 år sedan. En tjej i klassen var tillsammans med en som var 28 år, då gick vi i åttan.
Min första kille var 23 och jag var 15 (till och med 14 när vi träffades). Vi var tillsammans utan att mina föräldrar visste, de hade blivit stortokiga (med all rätt).
Sen när jag var 16 så träffade jag en som var 31. Jag var kär men han ville ha sex. Där kan jag bli riktigt äcklad i efterhand. Vad får en så pass gammal ut av att sätta på en tjej som knappt är byxmyndig? Och som han betedde sig, tryckte ner huvudet för han ville ha en avsugning samtidigt som han fes. Så hade han aldrig gjort mot en tjej i hans ålder. Tänk om man hade kunnat göra en del saker ogjorda, struntat i att träffat massa äckel (som man inte alls förstod var äckel).

Varför var du tillsammans med en som var 31?

Varför var en 31 åring tillsammans med en 16 åring?
Är väl en bättre fråga?

Att som ung gilla någon äldre, se upp till någon, tycka det är spännande osv är inte konstigt.
Felet ligger i när den som är äldre besvarar känslorna. Hur någon som är över 20år (över 18år till och med) kan se något i en som är 16år är helt obegripligt. Riktigt vidrigt.

Tycker det är lika fel åt båda hållen.

Ja . Men den yngre är ju nästan ett barn. …. om denne är typ 15 . Då tycker jag att d3n äldre har lite ansvar .

Lite mer ansvar alltså..

Tack. Ja inte inser man som naiv 16-åring att det är galet. Precis, det var jättespännande. Och jag trodde verkligen att jag var kär i honom. Men det är riktigt äckligt tänka på det idag som vuxen.

Jag tycker heller inte det verkar vara lika vanligt idag? Eller så har man kanske mest vettiga människor runt omkring sig? Jag hade också killar som var minst 10 år äldre eller mer när jag var 14,15,16,17.. Helt sjukt när man ser det ur ett annat perspektiv idag. Jag skulle ju aldrig i livet vara med en kille som är 10 år yngre än mig liksom (jag är 28 idag). Tycker det är vidrigt och förstår ju varför dessa snubbar gör så, men där och då i den åldern förstod jag inte alls felet ?

Hoppas verkligen det är så. Att det inte anses lika okey idag och inte är lika vanligt.
Ja fy sjutton, tänk vara vuxen och träffa en kille som är 16 år. Det är ju vidrigt ens skriva det.

Man kan nog inte ens hoppas att de skäms idag de som var med oss som var så mycket yngre. Var kanske en maktgrej, småtjejer som såg upp till dom. Förmodligen fick de ingen i sin egen ålder..

Jag hade en klasskompis i högstadiet (15 år) som var tillsammans med en man som var 45 år gammal. Han var äldre än hennes föräldrar och hade barn som var äldre än henne.

Då anser jag att man är en pedofil. Visste hennes familj om det?

Pedofil är man om man dras till prepubertala människor, vilket knappast en 15-åring är.
Om en äldre person dras till tonåringar kallas det snarare Hebefili alternativt Efebofili.

Ok jag har inte hört talats om de orden. Sjukt är det iallafall.

Jag är 20 och min kille 24.5 idag, vi var 17 och 22 när vi blev ihop och liksom det fick folk att reagera rejält även om jag inte tycker det är någon avsevärd ålderskillnad. Vi blev faktiskt till och från ganska dömda pga det så i vår omgivning var det definitivt inte normen med äldre killar, kan bara tänka mig hur mycket kommentarer vi hade fått om han var 10 år äldre istället för 4.5…

Är 34 och har samma upplevelse! Träffade en massa vuxna män som gav en sprit och cigg och ville ligga med en som tonåring. Tror definitivt att omgivningens syn på sånt här har förändrats sedan dess och att det verkligen fördöms. Har nu jobbat med ungdomar inom socialtjänsten i 10 år, samt på en högstadieskola. Tyvärr är inte det här fenomenet utdött alls
Har varit med om det måååånga ggr. Tjejer som inte mår bra, inte har en bra skolgång eller har det dåligt hemma som hamnar i relationer med äldre män. Bland de tjejer jag jobbat med som stuckit hemifrån har det varit mer regel än undantag att det funnits ngn vuxen man med i bilden.
Tjejer så unga som 12 år har visat mig saker som vuxna män skickar till dem på sociala medier.

Fast jag var inte en av dom med problem hemma eller i skolan. Inte heller gav de äldre killarna oss sprit eller cigg. Det var bara så vanligt förut att tjejer (iallafall här) var med mycket äldre killar. Tjejer som skötte skolan, som hade bra hemförhållanden med föräldrar som ställde upp.

Vad trist att det inte är borta idag. Hade hoppats på att det inte gick till så längre.

Hej! Jag har tragglat mig igenom en utbildning, och har CSN-lån på under halvmiljonen (jag har haft svårt att klara studieresultaten p.g.a. funktionsnedsättning och utbildningen har således tagit längre tid för mig). Jag har drömt om en enda karriär och bara det. Alla vet om det.

Nu när jag kämpat arslet av mig och sitter på min drömroll som jag länge trodde var omöjlig känner jag bara näe. Det var inte alls så som jag hade föreställt mig, med den pressen och stressen jag har på mig från stora kunder, presentationer och att hela tiden leverera toppklass. Jag har prestationsångest som spär på detta.

Jag är deprimerad och medicinerar så jag vet inte om det är depressionen som talar, men jag längtar redan bort och iväg. Jag vill iväg från denna bransch med yta och vassa armbågar, jag vill bort från storstaden, jag vill radera min jävla linkedin och bara flytta till en småstad och leva svenssonliv med ett jobb jag kan lämna på jobbet.

Känns som att alla kommer bli så sjukt besvikna på mig om jag ”ger upp” och sticker, men samtidigt känns det som att det skulle göra gott för min livskvalitet. Vet inte var jag vill komma med detta egentligen. Någon som känner igen sig? Kanske bara borde bita ihop och hålla ut tills jag varit anställd i ca två år, känns mer ”ok” att byta jobb då.

Jag vill flytta till norrland för svenssonlivet på landet. Där jag efter en arbetsdag kan komma hem ta av mig skorna och spreta tårna i gräset eller slänga mig framför en knastrande brasa och leva life! Blir stressad i storstan och har provat en del olila städer men det är landsbyggden, skogen och vilda djur som jag behöver se när jag tittar ut, inte stressade, översminkade och lyxlirande människor på språng någonstans och till ingenstans.
Jag pluggar nu men har nyligen fått extrajobb på en liten familjefirma med 7 anställda. Älskar min chef och sammanhållningen är guld. Min plan är iaf att efter examen i januari ska jag försöka jobba heltid 1 år och enkom samla ihop kapital för att flytta uppåt och få börja mitt liv på riktigt. Arbeta på ett litet företag och bo i skogen. Har redan införskaffat en fyrhjuldsdriven bil med dragkrok som ett första steg i min flytt. Hitta ett mål och ta sikte! Det kan ta 5 år innan du är i hamn men dom 5 åren kan bli jäkligt kul och gå snabbt med delmål!

Bra du försökt göra slag i saken. Jag bor i Västernorrland, antar du hade tänkt dig högre upp i landet än så?

Förstår känslan med storstan, jag är uppvuxen i en liten stad och känner mig ju helt malplacerad i en större stad. Jag vill ha avstånd mellan husen, nära till skog och hav. Bor till så bra nu, i ett samhälle men med ängar och skog som granne åt ett håll. Havet ligger 5 minuter bort med cykel. Jag skulle inte klara av att bo där det är folk överallt, jag behöver min frihet. På mina dagliga promenader brukar jag knappt träffa en människa, så det passar mig perfekt.
Hoppas du hittar ditt drömställe att bo på 🙂

Kan folk sluta använda Norrland som en geografisk referens.. är de Hofors eller Pajala du menar? 100 mil emellan, båda ligger i Norrland..

I Norrland finns storstadsliv också. Eller åtminstone mellanstadsliv. Umeå, Sundsvall, Luleå. och så finns landsbyggd och förorter där med, precis som överallt i Sverige. 🙂

Norrland är ju typ halva Sverige.

1 oktober flyttar jag från ett destruktivt förhållande. Då flyttar jag och katterna till en stor lägenhet och blickar inte tillbaka mer än onödigt. Om du är i ett destruktivt förhållande, försök bryt dig fri.

Vad starka gjort av dig!
Hoppas du och katterna får det bra och trivs i nya lägenheten 🙂

Tack! Det tror och hoppas jag med ?

Jag kommer ha en stor glasveranda och min ena katt älskar inglasade altanen vi har för tillfället. Så jag hoppas och tror att han kommer stortrivas.

❤️

❤

Vill du berätta mer om vad som var destruktivt?

Han hällde vatten på mig två ggr i maj, kallade mig lögnare över en beaburk. Får inte bjuda hem mer än 2 Pers för han kan inte vara social med fler än så. Är elak på katterna, sparat ut håret, bytt glasögon, bytt klädstil, får inte ha långa koftor som jag älskar. I torsdags så sa han att han tyckte jag skulle tacka nej till jobb i helgen. Det bara fortsätter. Har börjat packa flyttlådor och kommer börja åka med lådor till mamma på måndag. Försöker jobba så mycket som möjligt för har helt underbara kollegor och chef som 100% backar mig.

Skulle kunna fortsätta ge exempel men orkar inte.

Åh vad skönt att din familj vet och att du har stöd på jobbet.

Ja det är en otrolig lättnad, om det skulle hända något värre så är det många som vet om det och vem som förmodligen gjort det. 🙂

Klarar du dig fram tills dess? Så du inte befinner dig i någon fara? Kan du bo hos dina föräldrar fram till flytten?

Jadå, det löser sig. Tack för att du bryr dig, det betyder väldigt mycket. Även om du är en främling på nätet haha.

Vad bra det gör det. Får bara en klump i magen när jag läser, tänker på alla kvinnor som bestämt att lämna ett destruktivt förhållande och att mannen ”gått” med på det. Sen innan flytten har det slutat illa.
Hoppas du kommer trivas på nya stället du och katterna flyttar till ?

Ja absolut, jag tänker mycket på tex Tova som aldrig fick chansen till ett liv ens en gång..

Är det låssmeden?

?

Bra jobbat ??

Tack!

Köpte ett par jeans ifrån Alice Stenlöfs märke i maj, men fick tyvärr skicka tillbaka dom. Fick aldrig något mejl om att dom fick min retur och fick ingen kontakt med dom, men för ett par dagar sedan fick jag pengarna tillbaka.

Någon annan som har någon erfarenhet av att handla därifrån, vet inte om jag vågar handla något mer med tanke på hur långsamt allt gick.

Om det tog så lång tid returnera så hitta nåt annat ställe att handla på. Inte värt krånglet.

Ok så Maggan och Louie bara drev med oss. Känner mig som en idiot som kände sympati med Maggan som verkade sårad.

Men, vad stört? Vuxna människor…
Men du vet vad man man säger, ropa inte varg… De kan ju inte förvänta sig nån sympati i fortsättningen.

Tänk vad mycket klick de samlade ihop där, ser bra ut i statistiken. Varenda kommentar borttagen på bloggen hittills.

Kan du inte ha ”öppettiderna” för öppet spår inskrivna i typ din bio eller något? Har frågat efter dessa ca 39384893 gånger under olika inlägg men har världens sämsta minne, och KAN bara inte komma ihåg dessa olika veckodagar du valt ut för det. Har så sjukt mycket olika tider och dagar att komma ihåg under veckorna att det liksom inte finns kapacitet över till det, haha. Mvh en hjärna med utmattningssyndrom och troligtvis ADD som hade uppskattat det enormt mycket, haha. 🙂 Camilla Gervide

Hur kan man inte komma ihåg
Onsdagar Fredagar Och Lördagar 20:00

Ställ in komihåg på mobilen.

Öppet spår borde finnas oftare, är nog många dom skulle vilja ha det så. ?

Hur kan något vara så viktigt att man inte kan vänta en eller två dagar?
Har man ingen i sin omgivning att prata med?

Det är inte så viktigt att det inte kan vänta, det är inget akut alls, jag bara undrar då jag missat öppet spår typ 100 gånger, pga att jag inte kan komma ihåg när det är.

Har skrivit upp det vid flera tillfällen när någon svarat, men vet inte var och kan inte hitta det, har dåligt minne och har så otroligt mycket jag behöver skriva upp hela tiden och allt kommer bort för mig oavsett var jag skriver det.

Det är dessutom inte något som är aktuellt för mig varje vecka, men ibland har jag saker jag skulle vilja ta upp där, så att ha alarm funkar liksom inte för vet inte på förhand när exakt jag behöver veta, och kan inte ha mobilen ringandes för öppet spår varannan kväll när jag skriver en gång varannan månad.

Jag har absolut närstående att prata med, typ min sambo, några nära vänner och familj. Men ibland är det skönt att kunna ventilera saker, eller fråga om råd, i ett anonymt forum där ingen vet vem jag är. Dock hade det ju likaväl kunnat vara så att jag inte hade haft någon i omgivningen att prata med.

Sånt kan livet vara med kognitiva funktionsnedsättningar, förstår att det kan vara svårt att förstå för andra.
Det skulle iaf underlätta mycket om öppettiderna för det fanns i bion, Camilla Gervide. 🙂

Skolmaten! Älskade Fiskpudding med skirat smör, Sommarsallad med Thousand island dressing, Makaronipudding, de tjocka pannkakorna, Dillkött med ris o.sv. o.s.v.

När det kommer till onyttigheter finns det ju hur mycket som helst: Shio persika, Banana Joe glassen, Ben & Jerrys Cherry Garcia, KÖRSBÄR I LIKÖR (och alla andra klassiker som noisette, mandelsplitt, trillingnöt, ägglikör m.fl.), gamla receptet på all Cloetta choklad för nu är den oätlig.

Jaaa. Skolans köttbullar med stuvade makaroner ?. (Morsan stuvde med bara mjölk ?). Sportknäcke med ett bett lager lätta (åt bregott hemma) och aromatkrydda.

Visst har de bytt ut receptet på cloetta?! Jag trodde att jag inbillade mig! ?

Tycker de smakar sötare… o.O
Vilket gäller de flesta chokladsorter. De smakar mer socker och mindre kakao nu för tiden.
Kanske har jag blivit mer känslig för socker, eller så har de ändrat recepten.