314 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Äh, en perfekt dag för lite self love om man inte får knastriga gelehjärtan av någon annan ?

      Gelehjärtan har jag köpt själv. Ska finnas med i mina ICA-kassar som anländer snart. Tulpanerna jag köpte förra veckan ser hemska ut, men de duger nån dag till. Middagen kan bli korv och bröd.

        Tycker tulpaner är som bäst alldeles på slutet, när de böljar ut över vasens kanter, rangliga och nästan lite genomskinliga – mer skörhet och intressant skönhet då än de krispiga fallosar de startar sin karriär som.

          Då kan jag 10:29 berätta om hur man inte ska göra. Efter min tidigare kommentar fick jag syn på tulpanerna i ett annat rum. Jag tog en insomningstablett igår och har friserat blomstackrarna med ca 20cm. De får stå kvar tills imorgon för de bär ju nu på en knäpp historia. Jag måste ha gått till toan lite lullig och tyckt att det var ett bra tillfälle att även leka florist. Alla blomstjälkar fint bortstädade.

          Nu har jag ätit fem korvar med bröd?

            Tur förresten att jag är singel. Det kunde vandra runt en förtvivlad man där ute med tufsig frisyr.

          Detta kan vara det mest poetiska jag läst.

    Precis min åsikt. Något som vi tagit efter från USA som bara innebär en massa shoppande och helt onödig konsumtion. Tycker vi kan fira kärlekens dag alla dagar.

      Äsch kom igen nu Birgitta. Sprid lite extra kärlek i dag. Det skadar väl inte??

        Sprida kärlek kan man ju göra utan att det behöver kosta något..

        Hon heter Lena.

      Alla hjärtans dag har faktiskt sitt ursprung i traditioner som uppstod kring helgonet Sankt Valentin under medeltiden i Frankrike och England och i en vårfest med rötter i antiken.
      Så det är väl snarare så att USA tagit efter Europa

        Som med Halloween och det mesta annat?

      Tycker det är så tråkigt med en så negativ syn! Jag menar, vi kan väl fira allt varje dag? Du kan träffa släkten och köpa presenter och äta julmat NÄR DU VILL, guuud så himla komersiellt att göra det just på julafton. Vi borde ju träffa släkten hela tiden, gå på romantiska dejter hela tiden, komma hem med blommor varje dag osv. Men det gör vi ju inte. En sånhär dag är ju bara ett perfekt tillfälle att visa uppskattning, precis som vi gör på födelsedagar t.ex. Alla sånahär dagar är ju ”komersiella”, jag förstår inte varför ju alla hjärtans dag är så himla hatad

    Idag fokuserar jag på att ge mig själv lite kärlek och credd. Har varit på så otroligt deppigt humör senaste tiden där jag jämfört mig med andra och känt mig sämst i hela världen. Hoppas ni får en trevlig alla <3-dag!

      ?

    Det här är och förblir min bortgångne kompis födelsedag. Love you ❤❤❤

      Min bortgångne kompis med! Undrar om det är samma kompis (gick bort alldeles för tidigt på grund av obotlig sjukdom)? ❤️

        Min kompis gick bort 2010.

          Då är det inte samma. Sänder massor kärlek till dig idag ❤️

            Och jag till dig ❤

    Mer ♥️?♥️?♥️?♥️?

    Alla hjärtans dag och romantiska gester i all ära men… Jag känner några personer som lägger, enligt min mening, på tok för stor vikt vid att få blommor ibland, särskilt dagar som denna. Förlåt, men blommor? Är det bara jag som inte fattar storheten i att få blommor? Vill någon som älskar att få blommor berätta vad det är i just blommor som den personen älskar (detta är alltså en uppriktig fråga).

      Det är fint med blommor, behöver inte vara krångligare än så + att någon tänkt på en och hjort en fin gest.

        gjort

          Hjort är hjort ?

            Hjortar ÄLSKAR ju blommor!
            Knaprar i sig tulpaner och det mesta med god aptit!

      Haha, jag håller med. Varit gift i 22 år och har fått blommor kanske tre gånger på dessa år. Inget jag saknar. Men det viktigaste är ju att visa att man tänker på den andre på något sätt. Vill man ge mig något jag uppskattar är det en bok man bör ta till.

        Amen to that! Min sambo har börjat lägga ner blommandet till förmån för böcker. Behöver inte vara så avancerat, någon pocketbok för knappt hundralappen från ett ställ på Maxi. Varje bok jag får läser jag, och jag skriver alltid i pärmen när jag fick den och av vem. Min bokhylla består nu av massor med fina minnen – både från historien i boken likväl som gåvan i sig.

      Det därmed att ge blommor på vissa speciella dagar, födelsedag, allahjärtans dag, har jag aldrig fattat. Min gulliga man har däremot fattat att ge mig blommor och småpresenter på såna dagar som han ser att jag känner mig låg. Det händer inte jätte ofta men kanske 2-3 ggr/året som han ser att jag behöver lite extra pep.

      Kanske för att det är en klassisk romantisk gest? Lite som att gå ner på knä när man friar? Finns ju ingen direkt ”poäng” med det heller, men ändå är det många som gör det ändå.

        Älskar att få en bukett blommor. Det förgyller vardagsrummet i en hel vecka! (Ställer alltid på vår bord i vardagsrummet) Gillar att ha det fint hemma och en blombukett gör det där lilla extra. Hade jag varit rik hade jag haft en bukett hemlevererad varje vecka ?

          Alltså då förstår jag verkligen att du älskar att få blommor, eftersom det skänker glädje mer än gåvan i sig dvs du gillar att ha det fint hemma och kan verkligen uppskatta blommorna som en detalj i hemmet 🙂

      En gång när jag stod i kön i en mataffär såg jag en man hålla i en bukett rosor. Sen ångrade han sig, lämnade tillbaks blommorna och återvände med två påsar chips. Jag har ju ingen aning men jag ANTAR att han insåg att herregud, min partner vill såklart hellre ha chips ❤️

        Åhhh vad fint. Det ända jag saknar med mitt ex är att han alltid ringde och frågade om jag behövde chips efter varje kvällspass på gymmet.

          Haha och en sån kille gjorde du slut med? ?

        Mitt hjärta ?

        Eller så struntade han i att köpa blommorna till frun och köpte chips till sig själv…

          Eller så hade han ingen fru, men någon han skulle vilja komma närmare, funderade på att köpa blommor och uppvakta, men tänkte sedan ”nej, jag har ingen chans ändå” och köpte chips för att trösta sig med.

      Jag har fått ett sms att jag kommer få ett blombud idag och det ger mig grov ångest. Hoppas innerligt att de är från min mamma och inte killen jag dejtar.

        Varför vill du inte ha blommor av killen?

          Har svårt att hantera såna gester, känner mig mest pressad och stressad att behöva reagera på ”rätt” sätt och ge tillbaka. Är helt på det klara med att detta är ett problem hos mig och inte killen.

            Det räcker att säga tack och sen kan man gå vidare med livet ❤️

              Nu kom dom och dom var såklart inte från mamma ?
              Men tack för peppen ? ska försöka tänka så när jag nu ska knåpa ihop ett tack till den alldeles för snälla killen mitt i min ångest.

                Du beskrev det ju fint för oss om varför du tycker det är jobbigt att få blommor. Är det rätt kille så kan han väl ta ett ärligt svar. Det är ju som du är.

        Och snälla återkom med vem de kom ifrån!
        Signatur: Nyfiken

      Tycker typ det är lite pinsamt att få blommor ? kan inte säga varför men det bara känns konstigt. Choklad och sånt, javisst men blommor..

      Älskar att få en fin bukett! Känns lite gammeldags romantiskt plus blir en fin inredningsdetalj i en vecka.

    kram på er ❤️???

      ???

      Kram tillbaka ? ? ?

    Någon som har tips/råd/egna erfarenheter vid ångest relaterat till formella situationer på jobbet?

    Har insett att jag lider av en form av scenskräck (finns olika benämningar) som i mitt fall tar sig uttryck i att jag ofta men inte alltid får ångest vid exempelvis interna möten där en fråga ställs riktad mot mig. Eller om jag exempelvis skulle behöva hålla en presentation så skulle det kunna ske. Ångesten kommer inte varje vecka eller vid varje tillfälle men oron för att den ska komma finns där. Jag får då ofta hjärtklappning, yrsel, svårt att andas osv.

    Min chef vet om detta och är ett jättebra stöd. Har även börjat gå i terapi som jag dock upplever är mer inriktad på barndom och inte KBT så ska se mig vidare för en bättre terapeut kring just detta.

    Detta är nytt för mig sedan ett år tillbaka cirka och inget jag lidit av som yngre (är i 25-årsåldern).

    Om någon sitter på tips eller råd mottager jag det gärna…

      Testa improvisationsteater? Finns kurser för privatpersoner, i alla fall i Stockholm. Min tanke är att man lär sig ”uppträda”, att lära sig hantera ”stå på scen”-situationer. Dessutom är det galet roligt!

        Åh, själv får jag ångest av ens tanken på att titta på improvisationsteater, att delta skulle jag göra över min döda kropp. Men säkert jättenyttigt!

        Tack för ditt svar! Det var ett bra tips. Dock känner jag att tröskeln just nu är lite för hög dit. Då skulle jag iså fall behöva vara med en grupp med liknande problematik eller så☺️ kanske bra på sikt.

      Jag har själv levt med ett liknande problem. I mitt fal var det även i matsalen, även om det är samma kollegor som jag pratar med varje dag så blev jag jättenervös att en fråga skulle ställas till mig. Jag har dessutom problem med att jag rodnar extremt mycket så det syntes ju att jag blev nervös, och då blev det bara värre.

      Nu medicinerar jag pga andra skäl men det har hjälpt mig i det fallet också. Men innan jag började medicinera så försökte jag ”ta kontroll” över situationen, jag deltog på ett annat sätt, mer aktivt, tittade i ögonen, försökte prata lite när möjligheten fanns för att inte fokusera på ”tänk om någon riktar sig mot mig snart”, sen försökte jag alltid lura mig själv med inställning, fan vad roligt med lunch, fan vad roligt med möte.. jag vet inte om det är till stor hjälp men de funkade för mig många gånger!

      Lider med dig ❤️ jag vet känslan och det är tärande, bra att du försöker ta hjälp för man behöver inte gå igenom sånt här själv❤️

        Tack för ditt svar!
        Ibland har jag märkt att det också kan ta sig uttryck som för dig mer informellt vid lunch eller fika liksom, hemskt när det blir så.

        Jag har fått Atarax utskrivet men undviker att använda det om jag verkligen inte måste. Det hjälper ju däremot vilket är bra för de situationer som kräver det… det var bra tips. Jag försöker också intala mig själv att jag faktiskt gillar interna möten för det gör jag, jag gillar bara inte alla delar. Så försöker lura hjärnan så gott det går☺️ skönt att veta att jag inte är ensam. Hoppas på mer konkret KBT-hjälp framåt??

        Vilket bra tips att ”ta kontroll” och liksom ”prata först”. Som att bryta isen för sig själv. Det tar jag med mig!

      Känner du dig osäker i dig själv på något sätt? När jag var i din ålder hade jag lågt självförtroende och självkänsla som grundade sig i dåliga förhållanden under uppväxten.
      Det som brukar hjälpa mig är att gå till mina värderingar. Vad är viktigt för mig? Och kommer då alltid fram till att jag ju är vettig och har rimliga värderingar och åsikter.
      På så sätt vågar jag ta för mig mer. Skulle såklart må dåligt av att hålla en presentation inför många människor, men att ta för mig på jobb och i skolan är jag faktiskt inte alls rädd för längre.
      Jag skulle råda dig till att undersöka dina värderingar och åsikter närmre. Så länge du inte är elak eller liknande så har du inget alls att oroa dig för. Det viktigaste för mig är att vara en schyst person och så länge jag är det så är det okej att inte kunna allt, eller vara perfekt – och då står jag upp för det och är ärlig. Vi alla är ju bara människor!

      Våga vara ärlig med fler om att det är jobbigt för dig, du kommer bli förvånad över hur många som känner igen sig och är stöttande❤️

        Jag har aldrig sett det så utan snarare trott och tänkt att jag både har bra med självförtroende men framförallt en stark självkänsla. Kommer absolut från en knepig uppväxt/barndom som säkert spelar in på vissa sätt i detta däremot.

        Det är intressant för jag har reflekterat kring detta. Får ofta bekräftat av både min chef och direkt av mina kollegor att jag är omtyckt och gör ett bra jobb och har kommit fram till att jag är en ”bra människa” med sunda värderingar. Så kanske ligger det delvis i detta men jag reflekterar ändå aktivt kring det?

        Jag försöker öppna upp för fler. Det var ett stort steg att berätta för min chef men det har underlättat SÅ mycket ❣️ även min pojkvän är ett bra stöd.

          Jag förstår helt! Jag hade nog bra självkänsla i grunden (gillade mig själv), men var nog mest osäker på om andra också kunde tycka om mig. Mina föräldrar tryckte ofta ner mig och jag kände mig oftast jobbig. Det satte djupa spår. Kunde rodna om någon började prata med mig på jobbet.
          Kan tillägga att jag äter SSRI nu och mår mycket bättre. Det du har att säga och det du tycker är värdefullt! Du har ju ett unikt perspektiv. Vad är det som gör att det är jobbigt?❤️ Kan du tänka dig någon anledning? Ibland är det svårt att veta, men lättare att gissa vad det skulle kunna bero på. Handlar det om att vara duktig? Prestera?

          Jag gick hos en psykolog som var inriktad på compassionfokuserad terapi. Hon upprepade att jag är hel inuti, trots det jag varit med om tidigare. Lätt att annars tro att man är ”förstörd” av sin uppväxt.

            Det ligger i något du säger, om att jag trots att jag verkligen älskar mig själv och den jag är inte nödvändigtvis litat på att andra ska göra det. Var blyg som barn men växte sedan ifrån det. Var med om saker som barn som absolut tryckte ner mig och som jag behövt stå upp för i vuxen ålder.

            Det lät som en bra psykolog och inriktning. Jag ska ta tag i att byta terapeut/psykolog framöver. Min nuvarande är bra men tror jag kan göra mer konkreta framsteg med hjälp av någon annan❤️

            Jag tror att det ligger någon slags prestationsångest i grund och botten. Till det större handlar det nog om rädslan att göra bort sig inför andra, vilket ju är fullt mänskligt. Att skämma ut sig inför en grupp människor genom att få tunghäfta, få ångest synligt osv.

      Men gud vad jag känner igen mig i det du skriver! Jag är 30 år och förra året började jag en kortare utbildning på ett år.
      Jag har tidigare aldrig känt av någon form av ångest/hjärtklappning/yrsel, men vid första seminariet kom det som en bomb och jag har nog aldrig mått så dåligt i ett socialt sammanhang tidigare..
      Sedan dess känner jag av dessa ”symptom” mer eller mindre varje gång jag beblandar mig med människor som liksom inte ingår i min ”vanliga krets” bland vänner och på jobbet. Pissjobbigt, så jag följer din tråd! ❤️

        Åh, ja du vet du exakt känslan…! Just att inte lidit av det innan och att det sedan dök upp blev jobbigt för mig.
        Du är inte ensam i alla fall ??❤️

      Har en kompis som led av liknande, hon gick faktiskt KBT för att bli av med det 🙂 Idag har hon inga svårigheter med det alls =)

      Var bor du? Vet att iaf Södertörns högskola har kursen ”våga tala” för folk med liknande problematik som din.

      ”Våga tala – praktiska övningar

      Behöver du hjälp med scenskräck eller vill du bara bli en bättre talare? Muntliga presentationer och samtal är en stor del av både yrkeslivet och studielivet. Våga tala – praktiska övningar ger dig grundläggande retoriska verktyg tillsammans med praktisk övning. Syftet är att du ska känna dig tryggare när du talar inför en grupp, argumenterar för din sak eller uttrycker dig muntligt i olika situationer.” https://www.sh.se/program–kurser/kurser/grund/vaga-tala—praktiska-ovningar Kursen går på höst-och vårtermin, iaf tidigare gick den på sena eftermiddagar/kvällar, och man söker till den via antagning.se

      Om du inte bor i närheten av Stockholm är det värt att kolla om din närmaste universitet håller en likadan kurs. Genom snabb googling såg jag att t ex Medborgarskolan har våga tala-kurser men givetvis kostar det till skillnad från universitetskurser.

        Jag bor i Stockholm. Stort tack för tipset, ska undersöka närmare ?

    Fler än jag som får blåmärken av att göra olika former av sit-ups?
    När jag är på gruppträning och inte har möjlighet till att ligga på dubbla mattor får jag alltid stora blåmärken vid svanskotan och ländryggen.
    Gör jag fel?

      Vill absolut inte oroa dig. Men tycker du ska söka hjälp hos läkare istället. Säger det med all välmening ??
      Va rädd om dig!

        Eh va?

          Det är viktigt att kolla upp blåmärken som inte är orsakade av yttre våld.

            Men det är ju yttre våld här. Förmodligen så stöter hen i på vägen ner bara.

              Men det är inte normalt att få stora blåmärken av det. Men du/ni behöver absolut inte kolla upp det. Personen frågade, jag tycker att det låter oroväckande att få stora blåmärken och tycker nog det bör kollas upp.

              Hur hårt måste inte hen stöta i golvet för att få blåmärken? Och är inte en del av övningen att hålla emot med muskulaturen så man inte dunsar ner i golvet?

        Tror inte det är någon fara. Vi har blodsjukdomar i släkten och har man av någon anledning låga eller dåligt fungerande trombocyter får man helt spontana blåmärken på flera olika ställen, att få det på ryggen av sit-ups låter inte som att något är fel.
        Dessutom får man lätt små röda prickar (petekier), näsblod, blödande tandkött.

      Fel gör du nog inte. Jag brukar få någon lättare brännskada kring svanskotan när min PT tvingar mig att göra situps på hans väldigt sträva golvplattor. Har man lite ytligare ryggrad och svanskota är det inte speciellt skönt att göra situps utan något mjukt att ligga på.

      Gör crunches istället om du får ont av situps.

      Får inte blåmärken men som skavsår istället ? vet fler med mer ”ytlig” svanskota som får så, så tror inte det är nåt farligt.

      Får inte blåmärken men också skavsår, jag brukar köra sit ups på pilatesboll hehe =)

    ”Firar” alla hjärtans dag med att skriva en tenta jag inte pluggat till. Toppar wow-et med att jag bara sovit 1,5 timme i natt. ???

      Och där vacklade jag ut från tentan med snudd på hjärnkollaps. Men jag klarar nog minst ett G ändå. ❤️ till mig.

    Det är verkligen ett överdrivet jippo.
    Hur många vuxna får dyra presenter och resor på alla hjärtans dag?
    Helt ärligt är nyfiken så ni får gärna dela med er om det är så. Som yngre fick jag nån stor nalle osv men som äldre en chokladask eller rosor. Men har sagt de senaste åren att jag inte vill ha nåt.

    En dag där alla influensers tävlar om att ge de dyraste presenterna och visa upp den största kärlekslyckan, (heeeelt utan adlinks och samarbeten förstås 😉 )

    Börjar känna att jag är konstig som inte letar efter ett förhållande… Är 30+ och orkar inte ens dejta pga känner mig aldrig ensam och saknar inte sex. Enda jag kan sakna är nån att hitta på saker med på helgerna, men tydligen inte tillräckligt för att ge mig ut och dejta. Hur får man tillbaka lusten?

      Man råkar träffa någon man blir känslomässigt attraherad av. Då väcks något i en som är nästan omöjligt att stå emot.

      I hear you. Brukar säga till mina singelkompisar att vi ska vara jä*lig tacksamma att vi lever i en tid där man som kvinna faktiskt kan välja att leva själv och ha ett bra liv, till och med skaffa barn själv om man vill det. Tänk på alla kvinnor tidigare i historien som varit tvungna att vara ett omyndigt bihang till någon skitstövel till man. Tvåsamhetsnormen är stark men singelkvinnor är bevisat lyckligare än gifta kvinnor. Ge inte upp din frihet för vad som helst.

        så sant. väldigt glad att jag lever i denna tid och i västvärlden som ger kvinnor möjlighet till ett bra liv, singel eller ej.

      Skulle kunna varit jag som skrivit den här kommentaren. Måste man ha lust att dejta? Vill typ dejta för att det är kul att dricka öl och snacka, inte för att leta efter ett förhållande, men hittar inga roliga killar på tinder längre.

        Det hjälpte massor bara att läsa att man inte är ensam ❤️ jag håller verkligen med om att vi lever i en tid där det är både möjligt och okej att vara självvalt ensamstående! Ändå kan jag inte komma undan pressen (vet inte om den kommer inifrån eller utifrån.. kanske båda) att jag BÖR träffa någon och bli kär snart. Bli ihop, bli sambo. Att jag inte kan bo ensam för alltid för ingen annan gör det. Klart jag gärna skulle vara kär men känns som nackdelarna med dejting väger upp de positiva… om ni förstår vad jag menar. Är så jävla bekvämt att va ensam.

          Klart du kan bo ensam för alltid, låter superhärligt för mig som är i småbarnsträsket, haha. Fundera på vad du vill långsiktigt, framförallt när det gäller barn. Skulle du gärna vilja ha barn i en kärnfamiljskonstellation är det kanske dags att börja leta efter en partner, men i annat fall borde du bara njuta av att du är nöjd med ditt liv och har hittat vad du vill ha. Om du vill träffa någon senare kan du ju alltid ändra dig och göra det. Skulle du vilja ha barn själv kan du ordna det också.

      känner mig också konstig som inte letar förhållande eller sex. Alla andra i min närhet gör det. Var i / leta efter ett förhållande eller var en patetisk förlorare som ingen vill ha. Lite så känns det i min krets. Och jag är den patetiska förloraren som ingen vill ha.

      Sedan blir jag inte mer sugen när jag hör om alla dejter med män som efter ett tag visar sig ha flickvän eller fru! ”Det är komplicerat” enligt männen. Ah visst eller så är du bara ett rövhål.

        Ja man tvingas liksom bli sedd som den patetiska förloraren som ingen vill ha, även om man själv aktivt valt bort förhållanden. Men det är för att de projicerar. De som bara måste ha ett förhållande till vilket pris som helst. För vem är det som är patetisk?

    Vad är de roliga i när influensers vill att folk ska berätta om de roligaste/mest elaka grejer de gjort under pms? Har också pms och ibland kan man inte hålla emot men att skratta åt att man kastar mat på sin sambo eller slår sönder grejer? Syftar på gabjossposs och typ Angelica Lundin som ofta vill att folk ska dela med sig.. ?

      Har också reagerat på det. Roligt är det i alla fall inte…

      Jag instämmer till 100%, jag har också en jävla pms men nåt vett har man väl ändå?! Känns som folk bör söka hjälp om det är så jäkla illa…

      Sjukt provocerande att bete sig som ett psycho och skratta bort det sen.

      Tycker det är så konstigt att kvinnor får bete sig så här (jag läste dom inskickade bidragen på Gabjoss storys) och folk tycker det är skojigt?! Vänd på könen och vem tycker det är skojigt att en man säger till sin flickvän-” Ge mig kaffe eller jag dödar dig”, att en man klippt sönder flickvännens favoritklänning för att hon inte diskade, att en man kastade en tapetkniv efter sin flickvän bra för att hon försökte komma med tips.

        De skäms ju uppenbarligen inte för deras beteenden i alla fall. Känns som att det ska finnas något ”charmigt” över att tjejer som ska vara så snälla och söta kan bli monster. Som att det är helt okej att bara ”hihihi oj då nu fick du en soppslev i huvudet”…jag skulle SÅ gärna vilja veta hur killarna har reagerat. Har de blivit arga? Har de gullat med tjejen, kramat om och sagt typ ”det är okej, gå och lägg dig så åker jag och köper choklad”?

          Hade knappt vågat. Tänk om man köper ”fel” sorts choklad ??

          Skulle aldrig acceptera att bli behandlad så av min partner. Har man så svåra problem med PMS hoppas jag att man söker hjälp.

      Surfade in för att skriva exakt samma fråga. Vem skrattar åt att man en gång kastade en tapetkniv efter sin man? Klippte sönder hans mössa? Pms och hormoner kan vara fruktansvärt men man får väl för fan bete sig som en vuxen människa.

        Och som Gabjoss kommenterar i stil med ”helt förståeligt ❤️”

    Jag har samma! Gillar inte rampljuset alls. Har gått till psykolog och det hjälper. Har slutat med koffein (=mer lugn). Träning som får upp pulsen hjälper mycket!

    Sen förstå att de människorna man tror kommer döma en eller inte acceptera en som person oavsett vad som händer, spelar ingen roll och framförallt att det inte sker.

    Allt handlar om att man stressar upp sig i onödan och det leder till en negativ spiral. Gäller att inse sitt egna värden ?

    Grymt att du har den dialogen med din chef. Det har jag aldrig tagit upp. Det måste vara väldigt underlättande

      Tack snälla för ditt svar!
      Koffein är också en trigger för mig så det undviker jag. Hunger är en annan faktor som kan göra ångesten värre har jag märkt.

      Har blivit bättre på att få in regelbunden konditionsträning för att utmana pulsen så det håller jag med om☺️ Ja ibland påminner jag mig själv om att det faktiskt bara är jag som bryr mig om detta. Att det värsta som kan hända faktiskt inte skulle vara hela världen liksom.

      Ja min chef har varit och är ett fantastiskt stöd i detta och exempelvis gjort att hon presenterar min del jag egentligen ska prata om på vårt veckomöte. Mitt mål är att klara det själv igen men just nu lindrar det ju ångesten något enormt❤️

    Kan inte komma på en enda grej jag skulle kunna göra idag/i veckan för att ta hand om/vara snäll mot mig själv?
    Känner mig bara helt slut och vet inte vad jag ska göra.
    Tips?

      Prata om hur du mår med någon vän eller främling du kan öppna dig för?

      Om du gillar det så låt en massör knåda bort knutor och inre stress.

      Om du är slut så kanske du behöver vila? Ta en lång dusch och smörj in dig. Ta en promenad i skogen och bara känn in. Sätt på sköna kläder och kryp upp i soffan och ät något gott.❤️

      Om du inte redan äger en, beställ en Satisfyer och köp en chokladkaka av din favoritsort. Ta hand om dig!

        ??

      Ät något extra gott och titta på bra film eller serie. Glöm inte ? och ??

    Tycker alla som hatar på alla hjärtansdag är så bittra. Det är OK att inte tycka om dagen men måste man försöka övertala alla om hur mycket dagen suger och att det är ett kommersiellt påhitt? Ryck upp er?

      Varför då?

      den är lika mycket kommersiellt påhitt som halloween, kanelbullens dag, kladdkakans dag whatever

      Hatar på?

        Det är influencerspråk för ”hatar”. Ingen aning om varför de skriver så. Ska gå och älska på min kille nu ?

      Jaa håller med. Min kompis som är evig singel totalsågar den här dagen och det kan man ju få göra men hon gör varje år en stor grej av det. Att hon hatar och nedvärderar alla som lägger ut ”puttinuttiga bilder”. Håll truten och sluta använda sociala medier just idag då?

    Alla som är i ett förhållande: ”Det är inte en dag för bara de med partner, den är för AlLa” ?

    Själv mår jag skit. Inte pga alla fjantars dag. Den dagen jag har nån att fira denna med, PARTNER menar jag då, då ska jag slå på stort pga aldrig firat med nån. Vännerna har sambos/partner så de har fullt upp ?

    Men mår skit för att jag har ett envist jävla endometriosskov, som hållit på nu i 14 jävla dagar. Mår fan inte bra ?

      ❤️❤️❤️ Och lite blommor och choklad!

        Haha äter inte choklad ? Så vidrigt ?
        Men TACK ändå ?❤️

      Usch, känner med dig❤️ Har också endometrios och det är en jobbig sjukdom. Hade ett skov under tidig höst och blev så otroligt otroligt trött.
      Ta hand om dig och var snäll mot dig själv! Du kämpar!❤️

        Jag brukar ha det tufft i omgångar (enstaka dagar hit o dit) men när fet håller i sig i veckor, då tappar man fan livslusten nästan tillslut ?

        Har duschat, ätit frukost och vilar på soffan idag (med, men är iaf ren ?). Tack fina du ❤️

          Oj glömde min blomma i mitt Anonym ?

          Vet precis! Är inte heller van med långa skov. Vila, vila och ta hand om dig!❤️
          Och sök hjälp om det inte går över snart.

            Jag har bett endo-teamet ringa. Orkar verkligen inte åka in ? Orkar inte fixa med skjuts osv. Ah du vet hur det är ?

            Men hoppas det går över snart ??❤️

              Jag fattar❤️ Hoppas att dom ringer snart och kan hjälpa dig med smärtlindring eller justera behandling. Tänker på dig och hoppas att du mår bättre snart snart igen❤️

    Det är väl helt okej att barnen kommer hem från skolan med något papphjärta de pysslat ihop, men för övrigt mår jag illa av alla dessa superkommersiella amerikanska ”traditioner” som helt okritiskt anammas inte minst i influencer-leden. Babyshower, gender reveal…varför liksom? Dessutom tenderar redan befintliga traditioner som exempelvis möhippan att kommersialiseras och fördyras in absurdum utan att det egentligen blir roligare eller bättre. När min mamma var ung på 1960-talet handlade möhippan om att klä ut bruden med någon spetsgardin på huvudet, gå ett varv ute på stan med henne och sedan äta middag på restaurang eller hemma hos någon av tjejerna. En gång gick de på Gröna lund och DET var påkostat! Så – nu har jag gnällt av mig, nu känns det bättre.

      Jag har varit på så många babyshowers nu att jag förväntar mig att gå en pang-babyshower den dagen jag (förhoppningsvis) är gravid!
      Möhippa skiter jag helst i. Men babyshowers är ju sååå mysiga ? Iaf de jag varit på.

        Jo, men kan man inte lika gärna uppvakta med present när bebisen faktiskt kommit? Jag hade varit helnojig för att ta ut någonting i förskott.

          OM det skulle hända något hemskt med bebis så känns det inte som om det man tycker är jobbigt efteråt är att man har firat bebis och varit glad? Förstår inte riktigt det resonemanget – så länge det inte gäller dom som mår så dåligt av oro i sin graviditet att dom inte kan glädjas alls

            Tänker också att man inte kan gå runt o tänka att ”tänk om”. Då kan man inte förbereda ngt. Och väljer att tänka som du skrev, då har vi first det ?? Skulle nåt hända, så hoppas jag samma människor finns där som stöd ?

          Absolut, välkommet det med. Men trots att jag varit med om missfall, så skulle jag ändå vilja fira ?

          Tänker att det får man vara tydlig med. Om en kompis absolut inte vill pga den anledningen så planerar man ju ingen. Men jag vill! ?

      Allt jag tänker är, varför väljer man att hata och vara negativt inställd till någonting som inte skadar någon, när man istället kan vara glad, positiv och stöttande. Bättre för alla inblandade liksom

      Ja man ska gå på spahotell, resa utomlands osv. Mina föräldrar klädde ut sig, gick på stan och sen festade. Tycker det är synd att det ska kosta flera tusen att vara med på en möhippa. Alla kanske inte har råd eller lust att lägga ut så mycket pengar

    Köpte en blomsterbukett till min bästa vän – min mamma. Även om jag inte kan göra henne frisk och fri från alla svåra smärtor så kanske jag åtminstone kan glädja henne en dag som denna.

      vad fint av dig! 🙂

        Försöker så gott jag kan ❤️

    Vet inte varför denna dag provocerar så många…? Många ”speciella kalenderdagar” har väl kommersiellt syfte? Tänker på kanelbullens dag, kladdkakans dag m.m. Guldläge för konditorier att sälja extra bakverk.
    För att inte tala om julafton! Är väl en liten minoritet som faktiskt firar Jesu födelse i Sverige. De flesta firar ju för att frossa i mat och ge bort/få presenter = kommersiellt jippo….?

    Själv ska jag till gyn och se om mitt jävla missfall har åkt ur ordentligt. Antar det inte har det eftersom jag blöder fortfarande. Så känner varken för att bli matad av jordgubbar av mannen eller mysa i sängen så att säga… :-/ Synd. Hade gärna gjort något mysigt och ”romantiskt” men stämningen är inte riktigt där.
    Önskar iaf alla andra en supermysig och rosenskimrande dag!

      Tänker på typ fars dag eller mors dag som det görs en himla massa kommersiellt strunt runt. En fin dag i grund och botten men som görs om till ett säljtillfälle. Men jag tänker precis som du, det är väl inget att bli provocerad av, julafton är ju minst lika kommersiell och tillverkad av butiker/media för att sälja en känsla.

        Är julafton tillverkad av butiker?

          Ja men typ, de börjar ju i oktober och säljer julkalendrar, dekorationer, julklappar osv för att få folk att köpa. Det handlar ju ingenting om religion (inte för att det behöver göra det längre) eller gemenskap. Butikerna är ju de som överlägset tjänar mest på att julafton finns. Tycker det har blivit som black friday, det handlar om konsumtion till överdrift

            Absolut har de sett en chans att tjäna pengar men den högtiden är ju verkligen inte skapad av handeln till skillnad från ex alla hjärtans dag.

              Nej fast om man nu stör sig på kommersialism och kapitalism så är det mer logiskt att rikta sin kritik mot julen. Det är den tiden på året vi konsumerar allra mest.

          Julafton som det ser ut i de flesta svenska hem i modern tid är väl i princip skapad av handeln? Coca-Cola har en superkänd julreklam – givetvis säljknep, det säljs massor av dekorationer, massor av presenttips skickas ut i brevlådorna, och det ”ska” ligga många paket under granen. Lovar dig att om du går tillbaks 500-1000 år i tiden så såg inte julen likadan ut.

        Ja, det är sällan någon kritiserar fars eller mors dag? Fastän man lika gärna kan ”fira sina föräldrar vaaaarje dag!” 😉

    Tror ni det blir krig i Europa?

      Nej! Tror endast ryssarna markerar vad de är kapabla till.

      Ja, tror TYVÄRR att ryssarna kommer anfalla typ redan på onsdag.

      När är OS slut? Antar att de anfaller dagen efter. Dom vill väl inte förstöra för sin kompis Kina som är värdland.

        OS slutar på söndag.

        —

        Har förresten för mig att det började bli oroligheter mellan Ryssland och Ukraina under OS 2014, och då gick OS i Ryssland.

      Nej. De vill inte ha naturresurserna.

    Överreklamerad skitdag.

    Mvh
    Singel och jävligt bitter ✌

      Heja!

    Efter helgens kalas har jag en herrans massor av uppblåsta ballonger bla en lång ballongorm. Vill gärna skänka bort alla och minns att jag läste om någon som skänkte till barnsjukhus bland annat. Hur går man tillväga? Har googlat utan resultat.

      Panga ? istället! Mkt roligare.

      Ring sjukhuset? Dem har växel som kan koppla dig till rätt avdelning.

        Bra idé, tänkte inte ens på det faktiskt! Tack snälla!

      Om inte sjukhuset vill ta emot så kan jag tipsa om Clownmedicin, de kan säkert hitta på något roligt med ballongerna!

    Blev sjuk i en kronisk sjukdom i oktober förra året och har varit sängliggandes till och från sen dess. Ligger nu hemma efter ytterligare en behandling, med huvudvärk, ryggvärk, influensakänslor. Imorgon dags igen för behandling.
    Livet har emellanåt känts tufft. Pga sjukdomen har jag svårt att ta mig ut och promenera. Blir väldigt låst till hemmet. Är ju ung! Knappt 30 år.
    Tyvärr kan sjukdomen vara knepig i några år innan den stabiliserar sig. Det finns behandling men tyvärr är det väldigt olika hur bra sjukdomen svarar på dem.

    Längtar så till våren nu. Kunna sitta ute i solen, förhoppningsvis blir jag lite bättre av behandlingen och kanske kan gå till skolan. Min grej är dock att vara tacksam för de små sakerna. Sköna kläder, en varm dusch, lite fågelkvitter, sol, OS på tv, lite blommor i hemmet.
    Är så tacksam att jag har så fina vänner och bekanta runt mig som alltid ställer upp. Min fina sambo. Och tacksam att vi har råd med tex städhjälp så att min sambo slipper dra hela lasset själv.

    Någon annan som också drabbats av sjukdom och fått anpassa livet?

      Oja. Skrev ovan om mitt pissiga endometriosskov. Varit sjukskriven nu i 2 år snart. Haft diagnos länge, men de senaste två åren har varit jobbiga.
      Har dessvärre inte vänner eller familj som ställer upp. Det är skitjobbigt, men försöker tänka att jag är stark som fixar att rodda livet själv. Även om jag eg bara vill få stöd och hjälp från fam och vänner.

        Jag känner med dig, att ha två år av jobbig sjukdom❤️
        Du är verkligen stark som klarar att rodda med allt själv. Kan tillägga att jag ”bara” har min syster från min familj. Har dock min sambo, hans familj och några fina vänner.
        Önskar så att jag kunde ge dig lite omtanke och en fin gest, kanske hjälpa dig med något.
        Bor du i Stockholm?

          Åh men så fin du är! ?❤️ Nä tyvärr, bort 60 mil bort. Tack ändå!

          Jag klarar mig, som alltid. Jag vet att även om jag sovit två nätter på golvet för att kroppen inte funkar, så vet jag innerst inne att jag överlever. Låter så sjukt, men man lär sig. Önskar dock att nån bara kunde komma och erbjuda sällskap i soffan, komma med matlåda, erbjuda handling. Eller typ komma med mat och bara finnas. Min största dröm är typ att min mamma ska komma hit och bara kolla film och prata typ. En kopp te, kräver inte mkt mer ?

          Okej nu gråter jag. Ska inte tänka mer på det. I got this ? På ett eller annat sätt.

          Men tack igen, du har ett stort hjärta ❤️

            Jag förstår❤️
            Alla förtjänar omtanke och att ha nära som bryr sig. Jag vet tyvärr själv mycket väl hur det är att känna sig ensam, jag känner med dig. Att vilja att någon bara tar hand om en.
            Kom ihåg att det inte har något med dig att göra, livet är orättvist och det handlar (tyvärr) om tur och otur.

            Och det är okej att vara ledsen❤️ Så många gånger som jag gråtit över samma sak. Du har en tuff situation, som du dock verkar hantera väldigt bra. Du borde vara väldigt stolt över dig själv!

              Tack fina du ❤️

            60 mil norrut eller söderut? Jag bor i Malmö och skulle gärna komma förbi med en matlåda eller två för att muntra upp dig.

      Ja, sedan 14 år tillbaka, är 29 idag! En svårbehandlad sådan så har haft mina perioder på sjukhuset. Men det kommer och går i skov så ibland är det ”bra”! Däremot har jag alltid varit en person som försöker se positivt på saker och att inte definiera mig med min sjukdom. Jag har en sjukdom, jag är inte min sjukdom. Det har hjälpt mig en del.

      Försöker leva på så normalt jag kan, trots att man såklart blir begränsad ibland(oftare än jag vill erkänna kanske). ☺️

    Läste något i Sandra Beijers kommentarsfält i lördags som gjorde mig lite beklämd. En tråd med kvinnor som klagar på att deras män inte tar tillräckligt många/bra bilder på dem. Det pratas om att de tvingar männen ta bilder tills de själva är nöjda, och att det är en ”sorglig trend” hos män att inte vara så besatta av fotografering och selfies som kvinnor.
    Tänker att det är helt okej att vilja ha en massa fina bilder på familjen, men inte alls okej att tvinga någon ta bilder och tycka att ens egna prioriteringar är facit och den som tycker annat är lite sämre.
    Jag tog själv upp detta med min man för några år sedan och han förklarade att han helt enkelt inte är intresserad av att plocka fram mobilen och ta bilder hela tiden, och han hellre bevarar minnena i hjärtat än på minneskortet. Det får jag helt enkelt acceptera, hans synsätt är lika rimlig som min. Ibland kan jag be honom ta en bild men att ”tvinga” samt sura över att inte kameran åker fram hela tiden känns ganska toxiskt.

      Åh får flashbacks från min ungdomstid… det var på den tiden man inte hade kameratelefoner (iaf inga bra), utan kamera med film och sedan digitalkamera. Jag ägde alltid en kamera eftersom foto var ett intresse. Men ingen annan i min familj eller släkt ägde en kamera (jättemärkligt, ja), MEN det var oerhört viktigt för alla att det fotades ORDENTLIGT vid alla typer av sammankomster/resor/etc. Och eftersom jag var den enda som hade kamera var det endast mitt ansvar.

      Och fler än en gång blev det sura miner över att jag inte hade fotat ”tillräckligt” eller ”tillräckligt bra”. Och det var sån jäkla stress för mig jämt att ha det här ansvaret. Jag kunde inte slappna av under resor eller sammankomster för det var som att jag hade ett jobb att göra. Och jag kunde aldrig ”gå upp i stunden” och bara vara, för då glömmer man ju att fota.

      Nu är jag vuxen och hade så klart sagt ifrån eller agerat annorlunda. Men det är inte så lätt när man är 14-16 år. Och de gånger jag väl sa nån kommentar så fick jag höra att jag överdrev, och vadå ”du GILLAR väl att fota”. Blä.

      Jag har inte läst Sandras kommentarsfält, men för min del fotar jag för att sätta in bilder i fysiska album (är alltså inte influenser eller den mest aktiva på exempelvis instagram). Jag fyller dessa fotoalbum både för att jag och min man ska ha något att titta tillbaka i när vi blir gamla, men även album åt mina barn som än så länge är för små för att minnas något. I albumet från sonens första år är det bilder på honom sovandes på pappan, pappan som matar, pappan som bär i sele och plockar svamp, pappan som badar tillsammans, pappan som leker i lekparken, pappan som hjälper till att öppna julklappar osv osv. Jag vill att det ska finnas bilder där mamma (jag) också var med, inte bara att det goes witout saying att jag var med för att jag stod bakom kameran. Därför har jag bett min man fota mig/oss mer. ?‍♀️

      Så när barnen blir vuxna finns det massor av bilder av dom och mannen som barnen kan titta igenom, och nästan inga på mamman. Det är ju typiskt att kvinnan tar ansvar för familjen med allt vad det innebär, medans mannen kan lajva runt och satsa på sina intressen. Frågan är ju varför han inte tycker det är ett intresse för honom – fotografier handlar ju inte om en själv bara, utan om att bevara något för tex barnen. Skönt för mannen att slippa tänka på alla dessa saker, för kvinnan tar ju hand om allt detta…

        Rätta mig om jag har fel, men jag tolkade inlägget som att män är ointresserade av att lägga energi på att ta 100 stagade bilder på sin partner så hon kan välja 1 som hon blir nöjd med. Inte att de inte gillar att fota generellt..

        Mitt ex hatade när jag ville att han skulle ta om om jag bett honom ta bild, men vardagsfoton är han verkligen bra på, speciellt i vanliga situationer som involverar vårat barn.

        Det är faktiskt precis så. Det finns otroligt få bilder där jag är med, från alla små & stora saker vi gjort med barnen genom åren. Vissa saker är kanske onödiga att ha bilder på, t.ex. från en teaterfoajé, men då har jag fotograferat snarare för att dokumentera och minnas ATT vi var där, än hur det såg ut. Och det finns kanske 3-5 foton någonsin på hela familjen – just det känns sorgligt eftersom att vi inte lever tillsammans längre.

      ”Hellre bevarar minnena i hjärtat än på minneskortet”, för det motsätter ju varandra? Typisk manlig bortförklaring pga. egoistisk och bryr sig egentligen inte alls. Hur vore det med någon slags kompromiss (tolkar absolut ovannämnda citat som att du ska vara glad om han ens tar upp kameran någon enstaka gång).

        Helt riktigt att han inte riktigt bryr sig om att ta bilder i tid och otid. Han skulle samtidigt ge sitt liv för sin familj vilken sekund som helst, så det där med att genast hoppa till egoism får stå helt för dig ? jag är glad och tacksam när han fotar om jag ber honom ja, för bilder till fotoalbumet går vi till en fotograf några gånger om året.

        Men herregud, det går då att se problem i allt. Nu är det mansgrisigt att inte vilja ta en massa bilder också. Jag är kvinna och jag tar aldrig bilder på annat än mina vackra barn, finns kanske en bild från vartannat år på maken. Det betyder väl för h-e inget???

    Jag är i ett förhållande och tycker också att dagen är fjantig.

    Brukar få ett vykort av mamma, hon är bäst ?

    Bara jag som inte orkar ha några känslor alls för alla hjärtans dag? Alltså varken negativa eller positiva. Känns som världens mest bortslösade energi att va arg över att dagen existerar…

      nä den går mest obemärkt förbi. Fnissade lite i affären dock, en man i kostym gick runt och plockade på sig chokladaskar i hjärtformat. Pliktskyldigt chokladinköp och jag känner bara ”varför?”.

      Är tydligen negativ ändå

        Äsch, lite gulligt att uppmärksamma dagen bara. Man behöver ju inte göra något stort. En liten trisslott eller en chokladask är bara gulligt tycker jag, om man vill göra något. Eller laga en lite godare middag.
        Jag är singel men gav hjärtformade chokladaskar till min bror (som också fick en trisslott) och till mina föräldrar. Fick en annan typ av chokladask av mina föräldrar och idag fick jag två trisslotter av dem (med vinst). Jag kräver ingenting tillbaka, ger till min familj för att de är bäst och vill de ge till mig så får de göra det, blir såklart jätteglad, men jag är lika glad utan för att ha dem i mitt liv är en tillräckligt stor gåva. Mina föräldrar är liksom värda allt och det är lite jobbigt att jag aldrig kommer kunna ge något som är stort nog för att visa det, även om jag vet att de tycker att en chokladask är för mycket.

      Samma här. När man var i en relation kunde jag tycka det var mysigt med en god middag eller lite myskväll hemma med någon chark etc. Men nu som singel så känner jag bara att det inte är något speciellt och att jag själv kan välja att ha en mysig dag ändå om jag vill ?

    Jag har funderat på en sak om kyssar. När ni kysser någon ny, brukar ni/de ge komplimanger för kyssarna då?

    Jag brukar nämligen få det, först blev jag glad såklart, men sen efter nästa som gav komplimanger tänkte jag att det kanske är något ”man säger”???

      Hehe jag kan ha sagt det för att det är sexigt typ. Inte på ett gulligt vis liksom ?

        Ja visst är det så? Det slog mig liksom att det är aldrig något som ens kommit på tal med kompisar så jag har aldrig tänkt på det, förrän senast då han var långt från den första som sa något.?

      Nej, aldrig hänt.. men däremot komplimanger när man har sex, det tycker jag är mindre stelt

        Hmm, 50/50 här nu, haha. Hade nog själv tyckt komplimanger under sex är stelare. Det har väl hänt men blir alltid så ställd och vet inte där och då om det är en komplimang eller inte?

          Förstår helt vad du menar, men komplimang kan ju i detta fall vara något som bekräftar att man gillar det eller tycker det är skönt, och att han eller hon ska fortsätta?

            Sant, ska försöka tänka på det nästa gång. Är så obekväm med att prata under tiden bara och tänker väl att det märks, eller kanske hörs ibland. Fast det klart, det är ju en typ av bekräftelse på att det är skönt.

        Jag dejtade en kille som envisades med att säga tack efter varje ligg, för det var artigt enligt honom ? blev jätteirriterad, som om jag inte ville lika mycket som han.

          Haha nej förstår dig, hade också blivit irriterad!! Men jag menar typ lite uppmuntrande komplimanger, som indikerar på att man tycker om det!

          Har ett ex som tackade mig för att han fick ’ta’ min oskuld. Där snackar vi stelt.

            Men gud vad sjukt?

              Haha eller hur? Han sa det liksom lite surt vid ett gräl (några år senare när vi hade en kort on-period), tror han försökte ”trycka till mig” på något sjukt märkligt sätt? Det var liksom jag som bestämde att han skulle bli min första, och har inte lagt särskilt stor vikt vid att han var nr 1 precis som jag tycker det är irrelevant att min nuvarande sambo är sexpartner nr 10…? Så barnslig sak att bry sig om. Och vad ska man svara – Varsågod?! HAHA!

          Haha, tack efter varje ligg? Hade dött. Tycker att det är så stelt och pinigt på typ film när någon nyknullad ska, med beslöjad röst, säga ”tack för igår/tack för inatt” osv. FY fan vad pin, skulle kvävt min kille om han sagt ngt sånt.

            haha ja det var ett av skälen till att det tog slut trots att han var både stor och duktig.

    Mår så himla dåligt. Kommer aldrig till skott med mina uppgifter i plugget. Känner mig som en stor värdelös klump. Orkar inte plugga mer. Och sen känns det som ett stort krav som pressar mig att jag MÅSTE ha ett sommarjobb, men allt jag vill är att bara få ta det lugnt. Men det känns dumt och fel och förbjudet att vara ledig när jag ”bara” pluggar.

      Samhället idag är orimligt, glöm inte det❤️
      Jag känner ofta samma som du. Det är okej, du är inte dålig för det. Du är så mycket mer än ett par skoluppgifter. Har själv varit ledig hela somrar när jag pluggat, så värt det! Om du har råd skulle jag verkligen rekommendera det.

        Hej, tack för ditt fina svar ❤ jag arbetade förra sommaren och har sparat pengarna jag tjänade så jag vet att jag kan klara mig.. ?

          Om du inte behöver jobba för pengarna, passa på att ta ett skönt ledigt sommarlov! Livet är nu! ♥️

            Åh sommarlov <3

          Gör mig ledsen att du känner så och mår dåligt. Grunden i mycket är att vara snäll mot sig själv. Ingenting blir bättre av att klanka ner på sig själv, var schyst. Kanske kan du förstå varför det är jobbigt för dig just nu? Och kanske är det inte så konstigt?❤️
          Om du mår dåligt så skulle jag våga söka hjälp. Be om en läkare på vårdcentralen som är bra på psykisk ohälsa. Även studenthälsan brukar finnas.

          Och du, det låter verkligen som att du skulle må bra av en sommar utan press.❤️

      Hej!

      Jag är likadan. Har otroligt svårt att komma igång och har tidigare också känt pressen för både extrajobb och sommarjobb under studierna. Nu känner jag dock mest att jag ska passa på att njuta av att ”ta sommarlov” medans jag kan, och kanske framförallt för att ta hand om mig själv. Jag har sparat och snålat mycket så att jag ekonomiskt inte behöver jobba i sommar. Om du absolut inte måste jobba för ekonomin skulle jag njuta av sommaren och lägga alla krav åt sidan! Om någon som tycker du är lat för att du inte jobbar så är det säkert bara avundsjuka för att du, när du har möjlighet, tar det lugnt en period. Jobba kommer du göra resten av livet ändå så du hinner det också?

      Ta hand om dig❤️

      Jag jobbade mina första somrar när jag hade börjat plugga på uni men inför sista ”sommarlovet” så bestämde jag mig att jag skulle vara helt ledig. Jobbat varje sommar i princip sedan högstadiet. Hade pengar så jag skulle klara mig. BÄSTA jag gjort. Herregud, vi kommer ju jobba resten av livet. Försök strunta i vad andra tycker och tänker. Det gjorde jag och jag är så glad över det. Den sommaren gjorde jag bara saker jag ville OCH hela sommaren gick så snabbt fast jag inte jobbade!

      Gällande plugget: sätt upp delmål och tänk på sommarens ledighet som kommer kännas som en extra stor belöning om du gör bort allt plugg. Att ha kvar någon uppgift är inte hela världen förvisso men ändå skönt att inte behöva tänka alls på plugg i sommar. Jag tror på dig!

      Tack för alla era fina svar. Ni har gjort min dag avsevärt bättre. Åh ❤ vill krama er alla!

    Har aldrig dejtat nån vid alla hjärtans dag förut (men har varit med om många familjemys på den dagen <3), men nu träffar jag nån sen ett tag tillbaka. Vi har inte bestämt nåt specifikt men ska ses, köpte en vänstersax jag tänkte ge bort (hen har bara en sax som är för högerhänta och helt värdelös). Kändes som en lagom grej, personligt men inte nåt vräkigt.

      Jättefint ju!

      Det är tanken som räknas, så fint gjort av dig ☺️

        Mvh vänsterhänt ?

      Mycket finare present än hjärtgodis!

    Jag behöver verkligen tips. Jag har ett seminarium imorgon och jag kan verkligen inte diskutera saker i grupp och låta intelligent. Jag har höga betyg i nästan allt skriftligt, men när det gäller att under press och folk som tittar på mig formulera en vettig åsikt så låser det sig helt. Jag kan typ slänga ur mig mer eller mindre citat eller referenser till boken på sin höjd, men inte vidareutveckla eller diskutera. Någon som har några tips på hur man kan bli bättre på detta?

      Kan du försöka tänka ut i förväg varandra kan tänkas kommentera eller ta upp? Då kan man ju skriva (eller bara tänka) ut svar i förväg så att man slipper bli ställd.

        Ja det är sant, det skulle kanske funka. Tack!

        Men jag börjar liksom känna att undra om det är jag som är dum i huvudet ändå, nån vettig åsikt om en enda grej måste man ju kunna ha.

          Känner igen mig! Jag är värdelös på att vara just snabbtänkt. Jag behvöer få en fråga och sen få marinera den i huvudet, skriva ett svar, skriva om, skriva om, skriva om. Behöver så mycket mer tid än andra till plugget av den anledningen, och är värdelös i intervjuer elelr när någon ställer en fråga för jag bara svamlar

            Ja men exakt så! Jag måste få tid till att fundera över vad jag tycker.

      Instuderingsfrågor som rör innehållet ur ett mer övergripande perspektiv tycker jag hjälper en att öka kvalitén på seminarierna. Sedan antecknar jag, och när jag diskuterar så har jag mina anteckningar med hela tiden, som jag ibland (över zoom då) läser rakt av och det brukar ge mig godkänt ?

        Skriver du egna frågor då eller får ni dem? 🙂 ja jag har funderat på om jag kanske skulle förbereda mig på alla tänkbara och otänkbara samtalsämnen och mer eller mindre skriva manus, men det funkar ju bara i zoom tyvärr.

          Både och! Oftast får vi frågor, men ibland lägger jag till egna och försöker besvara dem. Eller gör påståenden, och skriv argument för och emot, brukar också ge saftig diskussion!

          Jag tycker du ska skriva ett manus ändå, för du lär troligtvis komma ihåg mycket av det om du skriver med egna ord vad du lärt dig av texten du läst och ska diskutera. Kör på, ha med dig anteckningar till seminariet och så kollar du ner lite på pappret om du behöver stöd i det du pratar om!

            Okej tack, ska försöka göra så 🙂 räcker det med att komma med ett par grejer att reflektera över, liksom sådant som jag själv tycker är genuint intressant, eller förväntas man ha en åsikt om allt?

            Alltså jag vet inte hur jag tagit mig igenom utbildningen så här långt, ni hör ju.

              Utgå från det du tycker är intressant ?

      En sak som alltid funkar för mig är att ställa frågor. Nu har vi i princip bara seminarier med frågor/fall, men om jag får en följdfråga som jag inte kan så säger jag typ ”åh, det där har jag tänkt på men förstår inte riktigt” eller liknande. Det är okej att inte vara bäst på allt!❤️

        ❤ kan inte du hoppa på min utbildning så jag har nån vettig människa här ?

          Det hade jag gärna gjort och varit med och stöttat. Vill normalisera att det är okej, att det finns viktigare saker. Du kommer fixa det jättebra, och det gör absolut inget om det inte blir perfekt. Du gör ditt bästa bara, var snäll mot dig själv och stolt över dina fina betyg i det skriftliga arbetet!❤️

    Orka hålla på och sätta offerkofta på sig själv och andra hela tiden. Folk som frenetiskt måste upprepa hur lite den här dagen spelar roll är de den spelar mest roll för. Antingen firar man för att man vill eller så skiter man i det, behöver inte vara svårare än så.

      Så.. då har du offerkofta på dig? Eller? ??

        När har jag skrivit att dagen inte spelar någon roll? För mig spelar den roll, jag tycker att det är en fin dag oavsett relationsstatus. Hade jag varit singel hade jag däremot spytt av tanken att höra miljoner gånger om hur synd det är om mig denna dag.

          Nä syftade på att du skrev att folk med offerkofta är de som ”frenetiskt” måste upprepa hur mkt det avskyr dagen. Typ så som du gjorde då. Du låter inte jättepositiv ?

            Då får du nog öva på läsförståelsen för jag skrev ju ingenting om att jag själv tyckte illa om dagen.

              Haha nä men.., Äh vet du. Vi lämnar det.

              Ha en fn dag!

    Förstå alla barn som kommer kunna ta del av massa filmer och bilder av sin barndom nu. Lyx. Jag hade gärna sätt mer bilder och filmer från när jag var barn.

      Allt handlar väl om huruvida ens egna föräldrar dokumenterade eller inte.? Mina föräldrar har alltid haft både kamera och filmkamera så det finns hur mycket fotoalbum som helst från min barndom och varje semester, utflykt, dop, konfirmation mm är filmat. Cuper, nån match här och där.
      Och bara för att det är enklare idag att dokumentera så är det ju ingen garanti att man gör det.?

      Åh. Själv är jag så lättad över att det inte finns en massa filmer från när jag var liten. Har ett jättefint fotoalbum som jag är glad för men de där små filmerna på vårt barn som vi har nu och som är så gulliga, kommer ju barnet tycka är vrålpinsamma och/eller meningslösa om några år?

    Hoppas jag hittar någon i år med mina kinks ?

      Haleluja! Håller verkligen tummarna för det! ??

    För min del så blir det en bukett blommor till mamma för imorgon är det 1 år sedan pappa somnade in. Kärleken kan man fira när som helst <3

      ❤️❤️❤️

    Den här dagen för fem år sedan sa jag att jag avskydde alla hjärtans dag. Samma dag träffade jag min nuvarande man för första gången. Idag firar vi fem år och jag älskar alla hjärtans dag ❤️

    Jag fick inte min anställning förlängd nu 2 v innan provanställning övergår till fast. Vad gör man? Vad säger man på de nya jobben man söker? Rätt uppenbart när man varit sex månader på stället innan…

      Skyll på covid om dom frågar på arbetsintervjun. Tex ”de behövde extra hjälp men hade inte råd att anställa” eller liknande. Det är inte ditt fel❤️

    Fick reda på att mitt ex var otrogen mot mig de sista halvåret när jag gick igenom en depression, hans ursäkt var att han sökte sig till någon glad när jag var ledsen ☺️☺️☺️☺️☺️☺️

    Så glad över att jag inte är med honom längre.

    Jag är i förhållande men tycker inte alla hjärtans dag behöver vara något speciellt. Däremot är jag super nyfiken på vilken influensers som kommer vara ”värst”. Gissar på Antonjia.

    Hej! Ni som har honkatter, hur märkte ni när de fick sitt första löp? (Innekatt)

      Jag kan faktiskt inte riktigt minnas att jag märkte av det? Valde att kastrera henne vid 6 månader iaf.

      Märktes väldigt tydligt på vår honkatt. Hon blev stressad, ”skrek” efter hankatter och kroppsspråket blev annorlunda

    Är så olyckligt förälskad i min drömkille som tyvärr är en klassisk fuckboy och sjukt otillgänglig. Jag vet att det finns något där mellan oss och jag har så svårt att släppa honom och gå vidare för ingen annan jag träffar når upp till hans nivå. Är det någon här som varit samma sits och lyckats snärja killen till slut- är det liksom lönt att försöka OCH HUR SKA JAG DÅ GÖRA eller ska jag bara cut him off totalt?

      Varit i situationen många gånger men aldrig lyckats. Tyvärr. Skulle gärna vilja veta hur man gör?

      På vilket sätt är han en fuckboy? Om han verkligen är en svinig person så rekommenderar jag dig att helt bryta med honom och gå vidare. Just nu känns det som om du aldrig kommer hitta någon lika perfekt för dig, men det är fel. Om du är säker på att han kommer behandla dig illa så finns det bättre män där ute för dig, jag lovar!
      Jag dumpade min ”stora kärlek” för många år sedan efter att vi gått fram och tillbaks i flera år, han troligtvis varit otrogen, och sa till sina vänner bakom min rygg att han inte menade något seriöst med mig. Jag var förtvivlad men insåg att han aldrig skulle förändras till det bättre. Var så kär så jag inte kunde sova bredvid honom utan bara låg och typ tittade på honom hela nätterna – herregud ja jag var besatt… Har ALDRIG ångrat beslutet att gå vidare från honom. Tycker snarare synd om hans nuvarande sambo för jag är helt säker på att han inte förbättrats alls. Så prioritera dig själv, Ida!

        Ja usch, jag fattar ju att ni allihopa har rätt men det känns bara så hopplöst när jag aldrig klickat med någon annan på samma sätt. Han är den enda som får mitt hjärta att dunka snabbare. Jag funderar på att göra ett sista försök och vara tydlig med att jag är intresserad och vill träffas seriöst. Och om han inte nappar på det så får jag avsluta för all framtid och stänga av honom från mitt liv. Men jag orkar liksom inte det här av-på som hållit på en tid nu, det är inte rättvist mot mig själv. Tusen tack för svar<3

      Radera honom ut ditt liv och sluta slösa din tid. Om han vore din drömlike skulle han inte vara en fuck boy. Du är förälskad i den han skulle kunna vara, inte i den han faktiskt är. Har gjort samma misstag själv.

      Dumpa honom. Du kommer bara må sämre. Vad ska du med honom till??

      Jag vet inte vad det är för ålder på er men jag var i en liknande situation för ganska många år sedan. Han var inte redo för en relation och jag bestämde mig för att släppa honom. Några år senare så hörde han av sig igen och idag lever vi ihop och är jättelyckliga. ❤

        tack för solskenshistoria! vi är 30+ båda två, hur gamla var ni när ni hittade till varandra? mvh lever på hoppet

      Hej!
      Jag har lyckats omvandla en riktig fuckboy till min, han var väldigt egenkär och tjejkär för den delen och ville liksom inte gå in i något med mig vilket gjorde mig extremt ledsen, men vi fortsatte ändå träffas då jag tyckte om honom något extremt mycket och tillslut ville han bli min och lämnade sitt gamla liv bakom sig och flyttade in hos mig och skärpte sig med både festandet (han kunde inte festa utan att kladda på en tjej) och började ta tag i sitt liv med jobb osv.. vi fick 8 månader tillsammans innan jag blev gravid och han blev rädd och lämnade mig för att helt plötsligt gå tillbaka till sitt gamla jag och åka en spontanresa till Rhodos samma dag som jag gjorde abort med vårt barn. Han var väldigt manipulativ under hela förhållandet och har förstört helt min självbild så jag går nu i KBT för det, han var även otrogen när jag var på sjukhuset och tog hand om min sjuka mamma. Kommer aldrig bli helt återställd från vårt förhållande och allt han gjorde, men jag försöker. Jag skulle inte råda dig att försöka omvända en fuckboy, nu tror jag att få är så sjuka i huvudet som mitt x var men det är bättre att vänta på en kille som får dig att känna dig älskad och visar att du är den enda för honom. Det är så onödig energi att kämpa för någon som inte prioriterar samma som du. Ta hand om dig!

      Han är inte lika kär/tänker på dig på samma sätt. Det bästa du kan göra är att börja skita i honom hellre förr än senare. Ju längre du drar ut på det ju löjligare kommer i känna dig efteråt. Jag har varit i samma situation flera gånger och samma sak uppenbarade sig gång på gång.

    Min mamma skickar alltid sms denna dag där hon skriver att hon älskar mig och massa hjärtan o.s.v. Ibland även presenter. Detta ger mig sådan ångest, att hon skriver ”Jag älskar dig min finaste dotter” och det känns som att jag måste skriva likadant tillbaka. Men jag älskar henne inte utan har bara kontakt med henne för att jag får för dåligt samvete annars. Vad svarar man på ett sådant sms?

      Åh. Jag förstår dig helt. Jag har dock brutit med min mamma för 1,5 år sen. Bästa jag gjort. Hon var inte snäll mot mig.
      Kanske kan du bara säga ”tack så mycket!” Eller skicka något hjärta?

        Tack för förståelsen! Det känns liksom falskt av mig även att skicka ett hjärta, skriva kram och liknande

          Mm jag förstår, att det ska vara så jobbigt!❤️ Det är trist. Högtider är knepiga.
          Kanske kan du bara ”hjärta” meddelandet om du har iPhone, annars ”tack så mycket!”.

      Skicka bara emojis tillbaka: ?❤️

        Tack, det ska jag. Känns ändå falskt men lättare än att skriva ord.

      Antingen skickar du bara emojis som linnea säger, eller så letar du upp nån bild och skickar, där det står typ ”glad alla hjärtans dag”.

    Jag har följt Therese Lindgren i typ fem år. Har allltid gillat henne men nu stör jag mig verkligen på henne? Är det någon mer som upplever att hon har förändrats? Hon känns på något sätt ganska ego och självcentrerad och har en fejk utsida där hon ska vara så PK som möjligt. Hon har sagt att hon aaaaaaaaaaabsolut inte skulle redigera sitt utseende på bilder eftersom hon tycker det är problematiskt, men samtidigt lägger hon upp thumbnails som uppenbart är redigerade.

    Sen använder hon ju botox trots att det i många fall fortfarande förekommer djurtestning för botox. DJurens rätt skriver att även om det har blivit vanligare att djurförsöken för botox har ersatts med en cellbaserad testmetod, förekommer fortfarande djurförsök vid företag. Hur vet Therese om det botox hon använder inte har testats på djur?

    ”LD50-tester innebär djurförsök där grupper av möss injiceras i buken med olika doser botulinumtoxin för att hitta den dos som dödar hälften av djuren. Detta medför ett stort lidande för djuren som kvävs långsamt genom muskelförlamning medan de är fullt medvetna.”

    Och ja, jag ska sluta följa henne för stör mig bara haha.

      Säg den influencer som inte är PK? De måste vara PK, annars blir det ett jäkla liv. Jag tror inte att hon är så PK, men utåt måste hon vara det. Precis som typ Bianca Ingrosso. De blir granskade in i minsta detalj så jag förstår att de måste ha en fasad på sociala medier.

      Jag stör mig inte specifikt det du berättar, men jag stör mig på något jättekonstigt. Att hon håller så mycket med sina hundar. Det är hundgym, det är hundterapeuter som ska behandla bilrädslan, det ska följas med på restauranger, det ska köpas nya grejer hela tiden och hennes mamma ska passa när dom ska vara borta i en kvart. Jag vet inte varför det provocerar mig så mycket? Är jag empatistörd haha

        Är väl inte så konstigt om man tänker att hundarna är som hennes barn.

        Jag tror hon är så fäst vid dem att hon ibland glömmer bort att hon inte uppfostrat dem. De skäller och hoppar som galningar och hon har fortfarande inte ensamtränat dem efter typ 4 år.

      Jag håller tyvärr med dig att hon har förändrats. Från jordnära till… väldigt ytlig. Ibland kan jag nästan tycka synd om henne, även fast det kanske är taskigt. Som när hon sa att hon blir stressad av andra människors framgång. Det säger en del, tycker jag.

        (Har slutat följa henne på instagram, men såg hennes senaste youtubevideo).

      Ja, du har rätt i det du säger. Har alltid upplevt henne som den äktaste av alla youtubers, men sen hon började göra ingrepp så har min bild förändrats. Hon som alltid propagerat för att älska sig själv som man är (som dessutom är hennes varumärkes slogan) så har hon nu börjat fixa sig. Vet inte varför det känns så för mig, det ska ju inte spela någon roll men tycker det är synd för hon har stort inflytande över unga tjejer.

        Vad har hon gjort för ingrepp?

          1000 % botox, eventuellt fillers men är inte lika säker på det

    En enkelbiljett med kollektivtrafiken i Sthlm är 39 kr. Vad betalar man i andra städer? Är inte detta ett dyrt pris i jämförelse med andra länder?

      28 kr i Malmö om jag inte minns fel (var ett tag sedan jag åkte buss inser jag nu). Därav att jag hellre cyklar, tycker 25 kr och uppåt är väldigt dyrt…

      Inte om du tänker att du kan åka från Norrtälje till Nynäshamn på biljetten och har tunnelbana, buss, spårvagn, tvärbana, lokaltåg och pendeltåg att välja mellan. Betalade nyss 26 spänn i Örebro som enbart har buss som alternativ.

      28 kr i östra Småland. Tycker det är skitdyrt faktiskt. Finns dessutom inga studentpriser på dessa biljetter, vilket är synd.

        I Stockholm kostar student/pensionärsbiljett 26 kr. Det var 25 kr innan men dom höjde i årsskiftet.

    Är det någon som vet vilka influencers som fettsugit dig? Blir så ledsen av tanken på att en dag få en dotter som ska tro att influencers smala kroppar är normen och att dom ser ut som dom gör naturligt :/

      Du kan stärka din dotter på flera sätt från hemmet och vara en sund förebild. Sätt upp konst, införskaffa böcker, filmer osv som visar olika sorters kroppar. Lyft fram olika kvinnliga förebilder. Prata om feminism, kroppar, normer osv. Underskatta inte ditt och den ev andra förälderns roll! ?

    Puss på nosen till Selma THK o lilla snövit. ???❤

    Tycker att SB inlägg idag var så deppigt. Jag förstår inte varför man tror att livet är slut för att man har fått barn. Har själv två barn och kan gå på AW, festa då och då, middagar, barnfria resor osv. Det är ju inte som att man har en ammande bebis speciellt länge. Dessutom har hon ju båda en partner och mamma etc som kan ta barnet när hon vill hitta på något vuxet. man får ju ha lite längre perspektiv. Hon har ju allt det det bästa: både en egen familj, barn OCH vänner samt ekonomin till att leva livet. Kanske läge att vara lite mer ödmjuk och tacksam, och få lite perspekiv.

      Jag tolkade inte hennes inlägg så utan snarare att hon för tillfället inte var så sugen på festligheter osv. Hennes barn är ju fortfarande väldigt liten och det mesta (om man ammar) typ kretsar kring amning/sömn. Kan ju snabbt ändra sig och då kan ju suget efter AW/middagar/fester, resor komma tillbaka.

        Oj, då tolkar vi det helt olika. Jag läste det som att ”det är ingen ide att göra något kul för man är ändå så bunden nu”.

          Hon skrev ju att hon kanske hellre gör annat just nu, ”Då går jag tusen gånger hellre en lång promenad, äter kanelbullar på konditori och tittar på kaninerna på Skansen.” Handlar väl mer om att hennes liv har förändrats och att hon ifrågasätter vem hon är nu och vem hon kommer vara längre fram? Blir lite billigt att gå på att hon har ”allt”, hennes känslor är väl lika legitima som vilken nybliven mamma som helst.

      Blir ju inte samma sak dock, inte samma frihet.

    Såg på Jessica Lagergrens Insta att hon hade lagt upp en bild när hon håller hand med en man och så har hon skrivit ”Han” och ett hjärta (ett svart hjärta, vilket var lite konstigt). Men varför gör man så? Tycker det är så jävla pinsamt, men många kändisar gillar att outa att de har ett förhållande på det sättet. Om man inte vill visa killen ifråga, skit i att lägga upp något på sin officiella sida då? Det var alltså bara bild på deras händer. Tycker systrarna Lagergren ofta är så himla klyschiga, de följer verkligen influenser-strömmen.

    Patricia vide Lindh? Alltså snälla.
    Så uppenbart att hon är singel igen.
    Varför måste dessa människor envisas med att ständigt skaffa en massa barn med olika pappor, deras förhållanden håller ju aldrig??

      Tycker lite synd om jocke som sitter fast i bålsta isf, med andra barnet i katrineholm. Han lär ju ha det kämpigt framöver med logistiken isf ?

      Hennes kille la dock upp en story idag som visade en bukett och choklad han fått av henne + ”jag älskar dig Patricia” typ, så jag tror bara hon vill att man ska tro det kanske? Eller så vill han inte synas på hennes konto längre.

      Så länge man sköter om barnen och håller relationerna med papporna väl, så vad spelar det oss andra för roll om en kvinna har flera barn med olika pappor? Alla måste inte leva kärnfamilj med mamma, pappa, barn. Barn kan få en himla fin och trygg uppväxt även om syskonen inte delar samma pappa/mamma. Har förövrigt aldrig sett en enda negativ kommentar om alla pappor som har barn med flera olika kvinnor.

    Hjälp! Ett problem som kan liknas vid en fis i rymden jämfört med andras problem, men ändå.
    Jag har en relativt komplicerad relation med en av mina äldre släktingar, mår alltid dåligt över att behöva höra av mig eller att ses men just nu jag inte i min hemort pga studier vilket gör att vi naturligt inte ses så ofta. Hon tycker nog inte att relationen är komplicerad så som jag gör, för hon saknar självinsikt om sitt eget beteende trots att andra i släkten påtalat det och berättat hur det upplevs. Jag har försökt att både sätta ner foten när hennes kommentarer sårat, varit neutral och ignorerat uttalanden, och försökt se att det ändå är en äldre släkting som bryr sig om mig och som jag innerst inne också bryr mig om. Idag är relationen vad den är, hon önskar nog att vi hade setts och hörts av oftare men det ger mig mest obehag för jag vet aldrig hur hon ska vara mot mig så jag är alltid lite spänd.

    Men nu till dilemmat. En kusin till den här släktingen hörde av sig (har inte någon relation med denne kusinen) och vill ge bort ett plagg som funnits i släkten i flera generationer. Plagget är verkligen inte i min smak eller stil och jag tror inte ens att min mamma hade velat ha på sig det. Min första reaktion är att vänligt tacka nej, men jag vet också att det kommer att skapa tumult för den äldre släktingen som säkerligen kommer att kalla mig otacksam och påtala hur gammalt och värdefullt plagget är (affektionsvärde då). Jag känner väl att jag egentligen inte orkar med konsekvenserna som kommer bli av att jag tackar nej, men tackar jag ja till plagget så kommer min äldre släkting förmodligen förvänta sig att se det på mig någon gång då hon själv tycker det är fint.

    Hur hade ni gjort? 🙂

      Jag har lite varit i samma situation fast dock men en närmare släkting som inte blir lika upprörd om jag avvisar det hon försöker ge bort till mig. Försök stå på dig, hon kommer nog komma över det. Du kan ju säga att den inte är i din storlek och att du därför aldrig kommer kunna bära upp det som hon kunde när hon var ung, eller så tar du emot den och bara struntar i att ha på den någon gång.

      Jag hade vänligt tackat nej. Om den andra släktingen sen säger nått så hade jag bara sagt som det var. Tackar du ja, kommer det inte kännas bra för att du sviker dig själv. Tackar du nej till plagget kommer du få höra det från släktingen , men jag tror ändå det kommer kännas bättre att du stod upp för vad du egentligen ville då.

      Man kan inte förändra hur andra beter sig, bara göra det som känns rätt för en själv. På sikt kommer det göra dig gott att du gång på gång står på dig.

        Tack snälla till alla som svarat! Ni har så rätt i det ni säger. Jag skrev och tackade vänligt nej till plagget. Räknar med att min släkting kommer att höra av sig och mena på att det är dåligt och otacksamt, men det är väl bättre att någon annan får användning för den än att jag ska lagra den i något skrymsle i garderoben. Känns faktiskt bättre för varje gång man står på sig 🙂

          Heja dig, bra gjort! Precis, är ju bättre att någon som verkligen har glädje av plagget får det. Varför skulle man egentligen vara otacksam för att man inte tar emot precis allt?! Man kan ju vara tacksam över förfrågan och ändå välja säga nej av olika anledningar. Och som personen nedan skrev, så är det ju inte ens fel att någon annan blir sur. Då är det ju dom dom har ett problem de behöver ta tag i.

      Har typ en likadan släkting men på närmare håll. Får så mycket ”skit”, saker som släktingen anser är fint och bra för att släktingen haft det länge och antingen blir släktingen sur för att vi inte vill ha det, eller för att vi inte använder det när vi väl har fått det.
      Jag hade sagt nej. Det är så jag brukar göra och jag bryr mig inte särskilt mycket egentligen om det blir sura miner, anser inte att det är mitt problem att personen blir sur på mig, att någon inte vill ha något måste man ju kunna acceptera tänker jag.

    Är det någon som har sett gabriella joss story där hon delar med sig av andra kvinnors pms historier. Alltså jag tycker vissa historier är helt galna.. någon som kastar maten på golvet som sambon lagat, spottat godis på sin sambo och skrikigt till mitt i natten så grannarna klagar, kletat smör i ansiktet på sin sambo, någon som kasta sin borste och skyller på att hon ”råka” kasta den på hennes sambos huvud… Jag tycker att det är helt orimligt att skylla på pms när man är rent av TASKIG mot sin partner. Ok att känslorna blir en bergodalbana men att agera som vissa verkar göra kan jag inte förstå..

      Ja riktigt vidrigt, kvinnor kan vara lika våldsamma som män. Våld ska alltid tas på allvar oavsett kön. Sen att hon svarar med
      ?? emojis..

        Men visst, hennes reaktion på inläggen reagera jag också på.. ?

        Tycker inte det är samma sak. För män handlar det om makt, medan kvinnor kanske är emotionellt instabila.

          En man som använder makt/ilska på det sättet kallar inte jag stabil i alla fall.

          Så det är alltså helt okej att en kvinna kastar kniv efter sin man för att hon är ”emotionellt instabil”? Good to know????

    Hur klarar man av att se sin förälder lida? Min förälder har en psykisk sjukdom som gör att han inte kan få vanligt arbete (i vart fall inte i den orten där han bor) så han jobbar på samhall, men tyvärr verkar han bli dåligt behandlad där av vissa kollegor som är elaka mot honom, och det gör så otroligt ont att höra honom berätta om det Jag tror han har blivit utsatt för mobbing eller liknande även under hans uppväxt. Han är också en väldigt ensam person, som har 2 vänner ungefär som har träffar rätt sällan (bättre än inga iallafall..), och han är även väldigt ekonomiskt utsatt och kan verkligen aldrig hitta på något roligt eller unna sig något iprincip. Han och hans livsöde är bara så otroligt tragiskt och sorgligt och jag blir så väldigt påverkad av att det är så, det är som en sorglig film som återspelas hela tiden och jag kan inte låta bli att bli påverkad. Jag försöker uppmuntra honom att tex säga ifrån när folk är elaka men det verkar han ha svårt med( han säger att dem som ”bestraffas”/flyttas är de som faktiskt säger ifrån). Jag vet att jag(hans enda barn) betyder allt för honom iallafall och han ”lever för mig”, men det är fortfarande så otroligt sorgligt, han är världens snällaste person som aldrig skulle säga något elakt om någon…. Usch! Någon som förstår mig? Tips?..

      Kan du hjälpa honom att bygga upp ett självförtroende på något sätt kanske? Börja träna tillsammans? Om du har pengar så kanske du kan betala typ gym eller karate och att ni går tillsammans. Annars träna gratis tillsammans genom att jogga eller liknande?

    Är det bara jag som blir lite äcklad över alla bud som influencerna får, speciellt en dag som denna?
    Jag låter säkert bitter och avund nu, men helt ärligt är inte det (vill inte visa upp mitt liv för hela Sverige).
    Tycker bara att det känns så slösaktigt.

    Jag förstår att de som ger, att det för dem är billig reklam.
    Men det är inte så att själva influencern har gjort något särskilt för att få dessa saker eller vad tycker ni?
    Är jag ensam om att tycka detta?

    Hur fungerar det med skatt? Moms?
    Om de tar emot och öppnar, måste de då visa upp på sina kanaler?
    Om de inte öppnar och visar upp, måste de skicka tillbaka dem?

    Sorry om jag stör stämningen denna dag, det kanske är för att jag själv inte är så förtjust i denna ”köpdag” eller andra liknande dagar för den delen.

    Drar till gymmet ikväll, köper med mig sushi när jag åker hem. När jag är hemma duschar jag, kryper ner i en renbäddad säng, drar på en bra serie och äter sushi.

    Världens bästa dag, bara jag ❤️

      Lät ju helt jäkla underbart! När barnen somnat ska jag krypa ner i soffan med sex and the city!

    Det här med att Forni haft ”livets helg” och det enda hon har gjort är att festa och inte varit med sin son alls förutom en söndagslunch. Får ont i magen.

    Nån mer än jag som fått jättestora problem med mellanblödningar och PMS sen ni vaccinerade er? Och hur tänker ni isåfall med att ta tredje sprutan?

    Denna månad har varit extrem, blöder massor fastän jag är mitt i menscykeln och har gråtit mer än jag gjort de senaste åren känns det som! Mår så sjukt jävla dåligt, kanske rentav rör sig om PMDS. Allt började när jag tog första sprutan i juli förra året, har aldrig haft såna problem tidigare.

    I Norge rekommenderas kvinnor som fått dessa besvär att avvakta med tredje sprutan tills de forskat lite mer på detta, de har tagit det på mycket större allvar än här. När jag tog andra sprutan fnyste bara sköterskan åt mig när jag nämnde att jag fått oregelbunden mens, hon sa att det inte finns någon koppling alls. Jag har inget emot vaccinet men är rädd att göra det ännu värre, känns pissjobbigt verkligen. Hur skulle ni agera?

      Jag har tagit en fjärde spruta. Jag har också fått mellanblödningar dock inte värre pms (har nästan aldrig haft problem med det). Det jag kan säga är att mellanblödningarna inte blivit värre av fler doser. Bara dos ett och två höll det i sig ett tag. Höll på att försvinna när jag tog tredje och märke inte att det tog fart igen. Har nästan inte haft mellanblödningar alls på ett par månader och inte märkt någonting än efter fjärde dosen men det har bara fått några veckor.

    Är det någon av er som får stresspåslag precis vid insomning? Känns som adrenalin pumpar och ja… ångestkänsla i bröstkorgen. Dela gärna era erfarenheter

      Har du ångest annars? Jag har svårt att komma till ro och när det blir lugnt, tex när man ska sova kan jag märka av min ångest mer. För mig har lugnande musik hjälpt i perioder. Numera brukar jag ligga på en spikmatta i sängen innan jag somnar. Blodcirkulationen hjälper mig att varva ner och slappna av.

      Jag! Fick jättemycket ångest precis vid insomningen. Varje gång jag började glida in i sömn vaknade jag till med klassisk panik. Började lyssna på en sån där meditativ somna-bok på storytel vilket hjälpte mig, det blev som en KBT och jag kunde fokusera på att slappna av. Nu kan jag boken utantill och får jag ”återfall” kan jag bara spela upp den i huvudet så slappnar jag av och kan somna.

    Patricia Vide Lindh eller vad hon heter nu och senaste killen, Joakim, är de ens ihop längre? Han är aldrig med på bilder längre och i något inlägg lät det som att de typ var på väg att separera?? Någon som vet

    Förra alla hjärtans dag var jag tillsammans med mitt ex. Han hade fyllt min lägenhet med rosor. Det var rosor ta mig tusan överallt. Sedan den lilla detaljen att han även var alkoholist och allt annat än snäll mot mig.

    Detta år är jag helt helt ensam. Har beställt lite mat från en restaurang. Köpt en chokladask. Är själv, men så mycket mer tillfreds än förra året.

    I Finland firar man vändagen (ystävänpäivä) istället för alla hjärtans dag. Tycker det är en jättefin vinkel på högtiden, att fokusera på att ha extra mycket omtanke för sina vänner ? Min dotter fick en heliumballong och våfflor till middag

      Låter väldigt fint! ?

      Ja ❤️

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.