Jag har funderat på om jag ska dela med mig av detta då jag fått kommentarer som ”Varför MÅSTE du skriva om att du är nykter?! För att få en klapp på axeln och höra att du är duktig?”.
Jag väljer att skriva om min nykterhet, mitt återfall och mitt val att ta hjälp för att jag är stolt över mig själv. Och för att jag vet att ni är fler där ute som är eller har varit i min situation. Där ett glas vin leder till ångest, trasiga relationer och minnesluckor. Jag vill vara mitt bästa jag och kan jag hjälpa/stötta/peppa någon annan är det värt det. // Angelica
Jag beundrar Angelica som vågar vara så ärlig och transparent i sitt inlägg.
Kanske finns det någon där ute som behöver höra det hon har att säga, precis just nu?
”Det gick så bra… tills det inte gjorde det längre”.
Jag skulle tro att den meningen sammanfattar ganska många människors återfall.
Beroendesjukdomen är en lömsk liten orm som kan viska saker i ens öra, och vara extremt övertygande.
Kanske kan Angelicas inlägg hjälpa någon att inse att det faktiskt är ORMEN som är törstig och gapar efter ett glas, och att man faktiskt kan slänga ut den genom fönstret istället för att tysta den med en drink?
Föregående inlägg 
Viktigt ämne att prata om! Tycker att Vanja Wikström har lyft sin alkoholproblematik på ett bra sätt i sina blogginlägg. Känns ”skönt” att läsa om andra som har liknande problematik som en själv. Har varit nykter sen 2014 och känner inget behov alls av alkohol längre ?
Tänker att det är när människor vågar dela med sig som stigmatiseringen kring ämnen som dessa kan brytas. Så heja, och tack för att du (Angelica) delar med dig!
Ja jag hejjar också.
En instickare om appen TikTok i ämnet. Där har jag hamnat på sidan där det pratas helt öppet om olika slags missbruk. Det hålls lives och det känns som ett stort kommunity som utbildar en bred publik i ämnet missbruksproblematik.
Det här behövs! Man ser så många okunniga som tycker så mycket om något de inte förstår.
Jag har trillat över folk jag är bekant med och förvånas över hur väl de dolt sina missbruk.
All heder till er som vågar prata om det öppet ❤️
Jag har också slutat dricka. Den enda berusning jag behöver får jag när jag motionerar i skogen.
Good for you! ?
Grymt jobbat! ❤️
?
?
Kommentaren som hon ger exempel på, ”varför måste du skriva att du är nykter? För att få en klapp på axeln och höra att du är duktig?”
Klart hon ska ha en klapp på axeln och få höra att hon är duktig! Hur i hela friden kan man tycka det är något negativt eller att hon INTE ska ha det?
Vad fan är det för fel på folk på internet.
Det är nog få som törs gå ut med sånt här offentligt och till er som vågar, ni gör skillnad! Tusen klappar på era axlar och bra jobbat.
Hur vet man om man borde sluta? Jag dricker helst bara en gång i veckan, på fredag eller lördag, men när jag dricker så dricker jag mig alltid berusad och sitter och ugglar till småtimmarna. Gör detta med en vän och vi sitter och talar om allt och inget, både livets bra och dåliga sidor och vi har alltid skoj tillsammans (förutom om vi såklart talar om ledsamma ämnen). Känns ändå rätt oskyldigt. Ibland, väääldigt sällan, kan vi komma på att ta en AW och det slutar oftast med nåt glas för mycket och en alldeles för kort natt. Vi brukar undvika att ses på ett glas om nåndera har något viktigt dagen efter för vi vet att vi oftast inte lyckas hålla oss vid en nivå där man skulle må bra nästa dag. Vi jobbar båda och klarar av våra jobb utan problem och dricker som sagt oftast bara fredag/lördag så det känns rätt oskyldigt trots allt.
Hur gammal är du? 🙂
Det beror helt på om det är ett problem för dig eller inte. Om du inte har några beteendeproblem som att du säger/gör saker du annars inte skulle göra, eller som du ångrar, är du inte farligt ute just nu på den fronten. Har du en känsla av att du måste dricka varje helg? Vad händer om du inte dricker alkohol denna vecka? Känns det som om du har missat något då? Längtar du efter umgänget, samtalen och situationen eller längtar du efter berusningen? Det behöver i sig inte vara fel att tycka om ruset och till och med känna ”vad kul/skönt det ska bli med några glas”. Men det är absolut värdefullt att fundera kring varför man vill åt ruset. Är det för att man kan prata om saker och vara på ett sätt man inte kan nyktert – då skulle jag fundera kring varför det är så och försöka ändra mitt nyktra beteende. För att vara mer ärlig och sann gentemot mig själv och inte behöva tillsätta något en gång i veckan för att vara vad som känns som mitt ”riktiga” jag.
Skulle säga att en varningsflagga är om du ofta dricker mer än du tänkt eller om du har svårt att sluta dricka när du väl börjat
Bra att man tar upp ämnet helt klart.
Har samma problem och är uppväxt med en hetlevrad alkoholist så jag satte stopp för mig själv för ett år sedan.
Det som triggar mig idag är andra som säger ”Men en liten kan du väl ta…”
Nej det kan inte jag. En blir till fem som blir till tio.
Stör mig på att andra stör sig på att jag inte dricker. Att det ska behöva bli en diskussion varje gång.
Man kan jämföra beroendesjukdomen med en allergi. Du kan inte bara ta en. För då går din mentala hälsa på spinn och du kan inte sluta. Kroppen klarar inte av att bara ta ett glas vin. Vi är olika inuti rent biologisk vad som händer i hjärnan när vi dricker. Och precis som att den som är glutenallergisk inte tål mjöl eller en med diabetes inte ska äta sockervadd så ska vissa av oss inte ens ta ett glas alkohol. För då triggas hjärnans belöningssystem igång på vissa och det går inte stoppa. Alkoholen kidnappar hjärnan på dem som har anlag för beroendesjukdom. Men ska man förklara enkelt för någon på en fest så kan man jämföra med en allergi.
Jag som inte vet vem hon är. Har hon varit alkoholist eller vill hon bara sluta dricka ändå?
Läste du ens inlägget?
Hur vet man om man har ohälsosam relation till alkohol? Jag har flera i min omgivning som har problem med alkohol så därför jag funderar.
Jag hatar att bli full så det blir jag aldrig. Har aldrig druckit på grund av ångest. Inga problem att avstå alkohol även om andra runt mig drivker. Dricker inte om jag ska köra bil, gå upp tidigt, känner mig sjuk o.s.v.
MEN jag vill väldigt gärna ha vin på helgen. För att det är gott. Jag brukar köpa en halvflaska och denna dricks på fredag eller lördag eller delas upp på båda dagarna. Känns inte som helg utan det och kan längta till att ta det där glaset vin för det betyder att jag har gjort alla måsten och att den tid jag har då är bara min. Kan längta till godiset jag ska äta då också, men det känns ”värre” att längta till vinet.
Är det ett problem om man längtar till just vinet? Dricker max en halv flaska i veckan så mängden är inga problem, men har man problem när man längtar? Är det fel att alltid, när det passar, vilja ha en halv flaska vin på helgen?
Tips om alkoholfria alternativ undanbedes. Jag har haft många perioder då jag pga sjukdom, graviditet m.m. Inte kunnat dricka alkohol på många månader. Har testat det mesta på systemet, gillar inte någon läsk eller alkoholfria drinkar. Det enda drickbara jag gillar är vin, vatten och kaffe. Dricker inget annat. Jag gillar smaken av vin och nej, det finns inte tillräckligt goda alkoholfria alternativ.
Självklart är det inget problem att se fram emot god mat och dryck.
Skulle säga nej för din del – man kan ju alltid längta efter smaker och saker som man gillar. Jag tänker att problematiken ligger i dels att inte kunna begränsa sig och anledningen till intaget. Handlar det om att man faktiskt tycker det är gott och dricker för den sakens skull är det inte samma som att dricka enbart för berusningen eller för att ta udden ur sina känslor. Jag menar – jag går och längtar efter choklad men inte är jag beroende av det?
Är rätt säker på att alla som har utvecklat ett beroende själva vet om detta men lever mer eller mindre i förnekelse.
Så himla bra att stigmat börjar suddas ut – att förebilder börjar prata om sina med och ffa motgångar i denna fråga är till oerhörd hjälp för den som vet att något är fel men skjuter undan vetskapen med ursäkter.
Jag tror att du ska fundera på varför du ställer denna fråga. Om det inte varit någon fara på taket alls hade du nog inte kommit på tanken ens. Sen är det ju lite såhär en typ 2 kan alkoholism börja (långsamt, man längtar efter alkoholen, dricker mer och mer) jämfört med typ 1 där personen känner sig fast direkt. Med det sagt kan du ju kolla upp om ditt bruk klassas som riskbruk på systembolagets hemsida. Slutligen vill jag säga att det är superbra att ta tag i det innan det blir ett egentligt problem, vilket du gör! Heja dig!
Du skriver att du dricker max en halv flaska i veckan och att du gör det för att det är gott. Jag tror du besvarat din egen fråga.
Det är sant. Tror jag övertänker detta så mycket eftersom jag har flera alkoholberoende i min närhet och därför har det pratats väldigt mycket om sug efter alkohol + jag är väldigt rädd för att bli beroende då jag ”har det i generna”.
Tror det är bra du är medveten och har koll på dig själv 🙂
Blev rätt livad diskussion här någon gång när det pratades om att ha en vit månad, för tänker man ens att man ska ha en period utan alkohol så är man automatiskt alkoholist enligt hobbypsykologerna här i kommentarsfältet. 😉 Vissa tycker även att om man dricker minsta lilla glas vin varje fredag så = alkoholist för ”dricka VARJE månad? Fram med pekpinnarna!”.
Man kan göra online-tester såsom på sidan Alkoholprofilen för att få ett hum om man har en dålig relation till alkohol eller inte, tycker faktiskt det är en bra grej att kolla. Men nej, jag tycker inte alls det är ett varningstecken att man njuter av en dryck man tycker är god. Det gör jag med! Och föredrar att dricka något glas på fredag eller lördag, istället för oftare, för då känns det mer lyxigt och speciellt. 🙂
När jag var deprimerad/utbränd för några år sedan fick en VC-läkare för sig att jag hade alkoholproblem. Jag tror hon blandade ihop mig med någon annan för jag sa vid besöket att jag dricker ca 3 glas vin per vecka, vilket inte ens är nära riskbruk för kvinnor. Hon tog i smyg ett peth-prov på mig, vilket gör mig arg för det är inte direkt gratis och varför ska skattebetalarna stå för ett helt onödigt prov? Resultatet var 0,04 vilket är låg alkoholkonsumtion (först vid 0,3 har man hög konsumtion). Så jäkla onödigt.
Du kan jämföra det med att längta efter godis, snacks, läsk och bakverk. Det är inte fel att en random tisdag ta en fika, eller på torsdagen äta några chokladbitar. Det är heller inte fel att begränsa det till att äta det under lördagar. Om man däremot har ett begär alla dagar så att det är mycket svårt att avstå – ja, då har man ett problem man behöver ta tag i. Om man inte kan äta (eller dricka) med måtta utan måste göra det i massor när det är dags – då har man ett problem.
Så länge du inte känner att det är ett problem för dig om eller när du inte får vin på helgen så är du inte i riskzonen
Låter mer som om det är effekten vinet ger. Kan du byta ut det mot något annat? Söker du lugn…kan du prata med en vän eller gå en promenad. Söker du guldkant och det lilla extra. Går det i så fall att hitta genom att göra andra saker. Känner du att du med lätthet skulle kunna göra något annat än att dricka vin just då så låter det inte som att du är i riskzonen. En annan del är att fundera på dagen efter? Hur mår du då? Mår du toppen och kan med lätthet fortsätta din dag utan dåligt mående eller tankar på att dricka igen så är du sannolikt inte en alkoholist. Men sen kan man vara en riskbrukare…att man alltid dricker för mycket när det väl händer. Då bör man nog vara lite orolig så att man inte utvecklar beroendesjukdomen.
Alla som kämpar mot alkoholism eller något annat beroende ska väl för fan ha en klapp på axeln. Klart att folk vill bjuda på uppmuntran för att man hoppas att den beroende ska lyckas och få må bra.
Det är ju en kamp som faktiskt är på liv och död. Att skriva om det på nätet är bra. Alla behöver veta mer om hur det är att vara beroende och hur det fungerar.
Men sen så hoppas man ju på att eventuella medberoende och andra runt omkring en person med denna problematik får skriva ut hur det ser ut från deras horisont också. De drabbas ju av en persons alkoholism eller andra beroenden.
Så en klapp på axeln till den som kämpar för ett liv utan alkohol och droger. Och en klapp till varje person som befinner sig i närheten och har det väldigt jobbigt de med. Alla har rätt att kämpa för ett bättre liv.
Verkligen! Jag tror också att människor behöver få en bredare syn på vad alkoholism kan vara. Alkoholism är inte bara a-lagarna som hänger i parken, det är mer utbrett än så. Trots att man är ”normalfungerande” på så sätt att man t.ex har jobb, vänner, hem och barn så kan man fortfarande vara alkoholist.
Ja för parkbänksalkisen började inte där. Det går stegvis och många har jobb och familjer men är ändå alkoholister. Skillnaden är bara det materiella. Många som har sina familjer kvar har någon medberoende person runtomkring som ser till att dem äter och kommer upp på jobbet. Det är ofta inte förrän dem förlorar allt detta som dem söker hjälp. Dem måste nå sin botten innan dem kan inse. Så det bästa en anhörig kan göra det är att kasta ut och lämna alkoholisten. Det måste bli allvarliga konsekvenser innan den personen kommer kommer vilja ha hjälp. Många anhöriga terapeutar, tjatar, hotar och pratar sönder sin missbruksperson. Önska att fler insåg att detta är en sjukdom som ingen anhörig kan prata bort. För att personen ska bli villig måste det bli konsekvenser. Innan dess kommer drogen vara nr 1 på priolistan alltid.
Jag dricker inte heller. Var på AW förra veckan där folk runt omkring mig sade: Dricker du inte? Seriöst? Varför?
Så jobbigt att det oftast förväntas att man ska förklara varför en inte dricker alkohol eller att folk ska tjata på en att dricka. Snälla alla, ifrågasätt aldrig varför någon tackar nej till alkohol, det kan ju finnas så många olika anledningar som man kanske inte vill prata om.
Som att man väljer att inte skaffa barn. Då är det något ”fel” på en.
Hoppas dom inte förstörde din kväll bara. Kram.
Nej då ingen fara ❤️ Med en kronisk sjukdom och stark medicin så får jag inte dricka och när människor slänger sådana kommentarer brukar jag sällan bry mig.
19 månader sedan jag la av. Vilken resa det har varit. Första tiden var jobbig. All skam & skuld som man drog runt på samtidigt som man kämpade för att behålla familj. Vissa vänner uteblev. Nu kunde de ju inte dricka med en längre… Ingen hade fattat hur det låg till så de blev rätt förvånade när jag berättade.
Inom någon månad började jag se positiva effekter. Bättre sömn, magen fixar till sig, bättre hy, viktnedgång, så småningom ångest borta och bort med depression.
Det tunga var skammen tills jag insåg att jag borde vara stolt över mina framsteg. Under denna tid har jag startat bolag med. Snacka om turbulent tid. Bolaget går idag bra!
Så även om jag snittade över en flaska vin om dagen under en period så har jag fixat att vara högpresterande undertiden. Den där gamla synen på parkbänksalkisen är rätt förlegad. Kolla in statistik under pandemin från USA – UK. Missbruket har ökat en hel del och framförallt bland kvinnor. Galna siffror om ni googlar… Dags att prata öppet om detta.
Kan säga att jag vaknar varje dag och är supertacksam över att vara nykter. Behöver inte fundera över om jag dragit iväg töntiga FB meddelanden eller skrytit som en toka. Det jag gjort kan jag stå för idag. Så himla befriande. Å ja, lyckades även behålla familjen ?.
Så konstig sak att kommentera! När folk inte gillar fisk eller gurka så är det ingen som bryr sig men alkohol är tydligen suuuuperviktigt att gilla?
Önskar också det var mer accepterat att avstå alkohol, alltid eller bara ibland. Då blir det heller inte så mycket viskande och skvaller när en kvinna ”plötsligt” avstår ett glas vin på en fest.
Extra jobbigt som kvinna när man typ måste dricka annars tror alla att man är gravid…
Jag hade kontrat med:
Dricker du?
Seriöst?
Varför?
Svara bara tillbaka…Varför dricker du alkohol? Seriöst? Varför känner du att du måste dricka? Då brukar dem bli lite ställda.
Tycker hon gör helt rätt som pratar om det. Tycker man ska våga prata mer om våra svårigheter. Man vet aldrig vem som kan finna tröst eller känna sig mindre ensam när någon berättar om sina problem.
Jättebra att just en kvinna öppnar upp om alkoholproblem med, finns större skam än bland män, så behöver pratas om mer.
Jag dricker ganska ofta, är enormt vinintresserad och älskar öl, men blir som mest salongsberusad. Inga minnesluckor eller förändrat beteende. Skulle aldrig dricka när jag känner mig nere, för mig är alkohol en dryck som kräver sitt sammanhang (mat, socialt umgänge, firanden etc). Men när jag träffar folk som väljer att inte dricka alkohol tycker jag det är så himla beundransvärt. Att inte vara styrd av att dessa sammanhang kräver alkoholhaltig dryck måste kännas som en frihet. 🙂
Har flera vänner som avstår alkohol. Det känns nästan som det är en ’ inne-grej’ just nu att avstå alkohol. Men det är en bra ’ inne-grej’. Själv dricker jag ibland men blir mer och mer sällan och det känns riktigt bra.