Öppet Spår

518 kommentarer

Känner ni att ni är där ni önskar att ni skulle vara nu i livet?
Jag har tänkt på det där mycket på sistone. Jag är 28, 29 år i höst och är snart klar med en kandidatutbildning. Är singel, har inga barn, bor i 1a hand i en stor tvåa i en storstad. Har festat mycket i tidiga 20-årsåldern och väl levt ett händelserikt liv fram tills nu. Vet inte vad jag ska göra med livet när jag har tagit examen. Blir ibland stressad och smått avundsjuk på gamla vänner och klasskompisar som har skaffat barn och hus..
Får ibland ångest och känner mig misslyckad eftersom jag trodde att jag skulle ha familj vid den här åldern.

Hur känner ni kring vart ni befinner er nu? Hade ni önskat något annat?

Jag är några år äldre och har förvisso barn, men skäms över mitt arbete och framförallt min dåliga ekonomiska situation som kommer av mitt dåliga jobb… jag trodde jag skulle ha en bra karriär vid det här laget men jag har ett jobb som en apa hade klarat av. Skäms över att vara pank 2 veckor innan lön varje månad. Så nä, inte där jag trodde… och det är ju jobbigt såklart. Samtidigt är det så mycket press nu för tiden om vad man ska uppnå, hur man ska se ut osv.

Du ska inte skämmas!
Läser man här är ju typ alla ekonomiskt oberoende med familj och bra jobb. Så ser dock inte verkligheten ut för alla, långt ifrån.

Tack ❤️

Skäms inte, du är superduktig. Pengar är inte allt! Dina barn ser hur du kämpar och de kommer alltid att se dig som en stark mamma.

Jag är 28, 29 och relaterar! Jag tror det är den så kallade 30-års krisen. Men tror faktiskt att gräset är inte grönare på andra sidan. Även de med barn och hus kanske känner sig på fel plats i livet.

Tror alla känner så mer eller mindre, oavsett vart man är livet.

Jag är också 28. Har hunnit jobba 4 år, tjänar bra, sambo, bra bostadsrätt i en större stad. Men hade gärna redan haft en 1-2åring och byggt hus. Men allt har sin tid! Tror man bara ska försöka njuta av varje skede i livet! ?

Jag känner igen mig i det du skriver. Är 40 nu med en 2 åring och ett på väg. Är nöjd, där jag är nu. MEN kände exakt samma sak som du i den åldern. Jag tror att det berodde på (för min del) att jag hade bestämde föreställningar om, hur livet skulle se ut, när jag var ca. 30. Och det såg absolut INTE ut så. Jag hade ingen fast partner, pluggade och hade ok Ekonomi. Men var inte nöjd, på grund av mina föreställningar jag hade gett mig själv, tidigare i livet.
Mitt enda råd är, vänta det kommer. Du är inte så gammal som du tror.

Jag är nog där jag vill vara på alla plan utom bostadssituationen. Bor väldigt litet, vill att barnen ska ha varsitt rum.
Hade aldrig så kul i 20-års åldern. Hade lite kul när jag var 19 år men har alltid tagit mitt liv och framtid på stort allvar så jag snatchade första bästa man (var 19), pluggade till civilingenjör, tog ett trist jobb med stor potential och bra lön, skaffade barn tätt och känner nu att jag kan börja leva. Är liksom klar med det jobbiga och nu väntar ett lite roligare och rikare liv med resor, dyra hobbys, god mat, fin bil osv. Om jag har tur, man kan aldrig planera sitt liv.

Du hade kul i 10 år, nu väntar det lite stressiga men även det går över. Du hittar någon, skaffar barn, flyttar osv. Spelar ingen roll när, bara det går framåt. Dock bör du fundera på hur det blir med barn, kanske frysa äggen? Alla, verkligen alla, som väntat med barn efter 33 i mitt umgänge har haft det kämpigt. Hoppas du slipper det!

Bara för att nyansera det hela, du verkar ju nöjd men oj vad sorgligt att inte ha haft kul i 20-årsåldern, tycker jag. Det är ju då man kan typ göra allt eftersom man är odödlig, hehe.

Jodå, jag missade nog lite men jag har alltid varit en trist människa haha. Förstod aldrig vad som var så kul med att festa, dricka, dejta, drama, sabbatsår osv. Förstår fortfarande inte hur folk orkar börja klä på sig kl 20, gå på förfest, gå ut och hoppa i flera timmar, komma hem full kl 03 och sminka av sig. Önskar att jag hade er energi!!!!!!!

Man får endorfiner av alla de sakerna 🙂

Så olika man kan va, jag är helt dränerad av energi efter en sådan kväll. Har accepterat att jag är ”tråkig” som hellre alla dagar i veckan stannar hemma än att gå på fest. Lite Avis är jag dock på alla som får energi av det för är mer accepterat i samhället.

Det är så knäppt att man någon inte får vara okej med att vara ”tråkig” utan att ifrågasättas för sina val. Nä, gud vad trist att hen aldrig fick åka till magaluf och få klamydia?

Kul för dig ts som tagit livet på stort från start, dina föräldrar måste vara oerhört stolta och du är grym som satsat på trygghet. Hög mognadsgrad så tidigt i livet hör inte till vanligheterna, det kommer gynna dig resten av ditt liv.

Tack Linjal! <3 Känner mig mindre tråkig.

Eller hur! Jag bodde utomlands och i kollektiv, festade HÅRT och hade i allra högsta grad kul från 19-23, sen började jag plugga till läkare, började investera och flippa bostäder och skaffade mig kille och även under mina utflippade roliga år hade jag det aldrig så fint som jag har nu i mitt hus med min kille, stabila jobb och stillsamma liv som består av god mat, resor, träning och hobbyer. Men tror inte det är för sent att komma fram till det lite senare i livet heller! Alla är vi olika och prioriterar olika. Om man väljer noggrant hittar man dit man vill förr eller senare 🙂

Vägen leder alltid hem hur krokig den än är. Det är vad man har väntandes hemma som är det viktigaste.

Frysa äggen när man inte ens är 30 är rätt ovanligt om man inte vet man har problem med sin fertilitet. Dessutom otroligt dyrt… Dina bekanta är inte representativa för de flesta kvinnor. 🙂

Bara ett tips i all välmening… ts har ju inte ens träffat en man. Det kan ta flera år innan hon ens är i det stadie där barn är aktuella. Kostar under 50k men man får en ro i själen, lite som försäkringar.

Jag tycker du låter förnuftig! 28 är ingen ålder och tänk att du är färdig med din utbildning snart! Sjukt bra jobbat!! Hus, barn, man/fru kommer med tiden. Jag kan förstå känslan av stress och avund men jag har två barn under 5, är två år äldre än dig och börjar min allra första utbildning till hösten som kommer ta fem år. Jag är avis på dig som snart är helt färdig! Du är grym, jag hejar på dig!

Jag kände ofta att jag slösade bort mitt liv när jag pluggade och sparade istället för att festa när jag var i tidiga 20-åren. Visste inte om det var värt det. Men nu har jag en bra karriär, har köpt hus i centrala huvudstaden, har bra ekonomi och lever livet med min kille. Jag är också 28, snart 29. Jag tror att när du läser färdigt din utbildning och hittar någon att dela livet med så har du plötsligt alla möjligheter att både skaffa barn och köpa hus, om det är målet. Speciellt utanför Stockholm kan man ju få hus för 4-5 miljoner och det får man ju ett lån om man är två med OK inkomst.

Hus i centrala Stockholm? ? Eller bor du i ett annat land?

Oslo ?

Tänkte väl ?

Jag är 32 år gammal, höll på att försöka skaffa barn med det jag trodde var mannen i mitt liv. Så plötsligt lämnade han mig för två månader sedan och han stod på lägenheten. Så nu är jag singel i en stad där jag inte känner många, hjärtekrossad, och lever långt ifrån det livet jag trodde och önskade att jag skulle leva idag. Är ledsen för det, tom förkrossad. Men jag lever, och det får bli som det blir och jag hoppas att det kommer bli bra för mig en dag också. Och det kommer det bli för dig. Livet går sällan som planerat, men ofta blir det bra tillslut ändå. Och vi lever, iaf! Det motsatta hade varit värre.
Vet inte om detta hjälpte dig något. Men du är långt ifrån ensam att vara på en plats i livet du egt inte vill vara. Men vår tid kommer, jag lovar. Kram!

❤️❤️❤️

Var på ca samma plats när jag var 30.

Bodde i en container hundratals mil hemifrån, hade vikariat och ingen idé om hur något någonsin skulle ordna sig.

Nu: har partner, flera barn, hus, egen firma och schysst karriär.

Tack! ❤ Du gav mig ändå hopp på något sätt. /Anonym 20:16

Så bra!
Jag hade ett bra liv fram till 30: reste, bodde utomlands, testade spännande saker, träffade fantastiska människor, men ’halkade efter’ alla som etablerade sig under tiden. Och kraschade lite där vid 30. Efter 30 har det varit uppåtgående kurva, har en stabil grund nu – och fortfarande massa kul och spännande.
Lycka till!

Vet du, jag är en sån där som blev klar med högskolan när jag var 23, träffade min sambo strax därefter och har i många år levt vovve-villa-volvo-livet. Och jag önskar att jag kunde säga som du, att jag levt och upplevt saker. Jag önskar att jag hade varit singel och levt runt och bott utomlands och skaffat vänner och testat på saker innan jag skaffade familj. Jag ångrar inte min familj, skulle inte byta bort min man osv men jag kan känna ett vemod över att jag inte var ”ung” lite längre. Så vänd på perspektivet och njut. Lev för DIG och enbart dig, resten kommer komma. Än har du (gissningsvis) många år på dig att träffa rätt partner och skaffa barn. Allt som ska bli ditt kommer att bli ditt ❤️

32 år gammal. Inga barn och endast i början av min utbildning. Har ingen stress.

29. Är absolut inte där jag velat vara. Singel och har alltid varit singel, dejtar men det brukar inte bli särskilt långvarigt… Inga barn heller men det vet jag inte om jag vill ha. Bor mitt i stan i en halvstor stad. Har inte så många att umgås med, det är typ en som jag träffar regelbundet.
Har inte pluggat än, hade velat plugga direkt efter gymnasiet och jag kom in, men valde att inte tacka ja.
Överlag är jag väl ändå ganska nöjd med livet och mår oftast bra men jag hade velat göra mer och roliga saker med vänner och skapa minnen. Tror jag är en rätt ointressant person och lever ett ointressant liv. Det känns som att jag är platt, typ saknar djup?‍♀️

Kände typ direkt när jag läste din kommentar att jag vill vara vän med dig! Du verkar inte alls platt!

Men vad gullig du är, din kommentar gjorde mig glad♡ när har vi vår första kompisdejt??

Jag vill inte vara född i norden. Spanien hade varit bra. Tänk att kunna tex bada varje kväll i havet. Solen spelar stor roll för mej. Och saknar husdjur i mitt liv. Men är just nu inte alls pigg och har ont. Så jag vill ha det bättre. ?

Är iofs ”bara” 26 år men känner mig väldigt nöjd med mitt nuvarande liv. Har två barn, bor i hus med barnens pappa och vi har ett fint förhållande. Har ett okej jobb, lönen är väl inget att hurra för direkt men vi har så vi klarar oss gott och väl. Jobbar 75% så får ganska mycket tid med barnen, känns inte som att jag bara är på jobbet. Har fina vänner och familj som sätter guldkant på vardagen. Är en väldigt bekväm människa och har aldrig strävat efter något mer än att jag ska trivas med tillvaron, och det gör jag. Är lite orolig att jag ska få en kris vid högre ålder över att jag inte ”tog tillvara” på min ungdom ? Festade mycket mellan 16-18 års ålder men sen träffade jag min sambo och ville bara spendera all min tid med honom så det gjorde jag också. Fick sen barn när jag var 21 år.

Om jag fick ändra något i mitt liv: pluggat matte2 och nk2 när jag gick gymnasiet så jag hade kunnat söka in till sjuksköterskeutbildningen och sen läst till barnmorska. Det hade verkligen varit min dröm! Men då hade jag behövt pendla 12 mil tur och retur varje dag om jag hade jobbat på en förlossning och det är jag inte heller så sugen på.
Och så hade jag gärna haft lite mer egentid med min sambo. Mår så bra när vi får lite tid på tu man hand.

Nu när jag läser det jag har skrivit så har jag absolut förskönat en hel del: min vardag är inte perfekt. Älskar mina barn men dom är extremt krävande och det blir mycket bråk/tjafs i vardagen. Dåligt samvete mot jobbet när det är vab hela tiden. Ångest och oro. Så långt ifrån perfekt, men ändå så trivs jag.

Blev också gravid som 21åring. Jag pluggade upp matten och började plugga till syrra när jag var 26 (29 nu) och blir färdig i juni. Har två barn, man, hus and so on. Vill bara säga att det inte är försent att följa sin dröm ?

din sambo kommer vara otrogen /sierskan

Min eller mamis? Eller kanske bådas?

Gud vilken oskön kommentar. Varför vill någon ens lägga en sån kommentar? Stack personens kommentar i ögonen på dig så du var tvungen att skriva något sådant?

Usch…

Eller hur ? är inte minsta lilla orolig att han ska vara otrogen så undrar lite vad hon baserar det på bara av att läsa min kommentar haha

Bra fråga. Jag har funderat på det under lång tid eftersom jag är 35 år och lever annorlunda än många andra. Var arbetslös under lång tid och hamnade i en svår depression och extremt dåligt självförtroende på grund av all nonchalans jag bemöttes av och alla nekade ansökningar. Började plugga igen och fann äntligen drömjobbet när jag var 32 år men är singel och har mer eller mindre varit det hela livet. Bor tillsammans med mina föräldrar och tar hand om min svårt sjuka mamma samtidigt som jag sparar pengar så gott det går till en egen bostad.

Men vet du vad? Jag lever och har någorlunda hälsan. Allas vägar i livet är olika för alla.

Min spontana reaktion är att jag blir imponerad av din styrka! Blev glad av att läsa att du lyckades vända på din situation!

Tusen tack för din fina och uppmuntrande kommentar betyder verkligen mycket ❤️❤️

Så känner jag med när det gäller mitt liv. Jag var i en hemsk utsatt situation för ca 7 år sen i en djup depression och agorafobi hade jag med. Idag lever jag med min man som jag träffade för 6 år sen. Dock pga trauma så har inte jag kommit nån vart när det gäller karriär. Lever på aktivitetsstöd och resten på min man. Men känner mig glad och oerhört tacksam över hur mitt liv vände från hur jag hade det sist. Är 37 år har inga barn. Vet ej vad framtiden blir. Men hade inte jag kommit ut ur min depression för 7 år sen då vet jag inte vad som skulle ha hänt idag. Tror inte jag skulle ha levt idag.

All kärlek till dig!

Har erkänt för mig själv att jag är gay (ingen annan vet). Allt hade varit fine om det inte vore så att jag har sambo sen 12 år tillbaka (en man) och småbarn. Snälla, innan ni inleder ett förhållande som ung, fundera, utforska och förlika er med er sexualitet först. Funderade inte riktigt på det då utan följde normen. Nu kan jag se klart och det har alltid varit kvinnor.
Livet är egentligen så bra, tryggt, världens bästa barn och bästa sambo, ett boende jag älskar. Men gay ?

❤️

Var du helt omedveten om detta när du blev ihop med dina barns pappa? Vad tror du hindrade dig från att lära känna den delen av dig själv?

Både ja och nej. Jag vet att jag hade fantiserat om kvinnor och tjejer när jag var i yngre tonåren och även som barn lite grann. Samtidigt var killnormen så otroligt stark att jag tror jag drogs med och blev intresserad av killar på ett plan där jag tyckte det var spännande och kunde bli förtjust. Helt ärligt tänkte jag nog att jag var heteo då, kanske för att ”populära” killar ofta var intresserad av mig, det var liksom bara att hoppa på tåget. Jag tänkte nog då att det nog var helt normalt att tända på tjejer också utan att vara bi eller gay (kanske en försvarsmekanism). Till slut träffade jag min drömkille och vi startade ett liv tillsammans. Men något skavde allt kom ikapp mig efter några år. Jag var/är aldrig intresserad av närhet eller sex från män (och har trott att det varit något medicinskt fel på mig) även om jag haft en del under åren av dejtande. Och åtrån efter kvinnor kom sakta tillbaka efter några år tillsammans. Många gånger funderade jag på om jag är bi, men så tänker jag på att om jag varit singel nu skulle jag aldrig mer titta på en man som en eventuell parter, det gör mig totalt ointresserad. Kvinnor däremot, gör allt det där med mig som man kan förvänta sig som en mänsklig varelse som känner lust och kärlek

När man vet, så vet man ❤️ Det är inte försent än, även om din situation är komplicerad. Förstår så väl vad du menar med att ”hoppa på tåget”, övervägde själv i yngre år att göra det för att jag var så rädd att om jag inte gjorde det så skulle jag aldrig kunna leva ett normalt liv med familj… Men idag är jag gift med världens mest underbara kvinna och vi har en ljuvlig liten pojke och ett alldeles, alldeles vanligt härligt liv. Välkommen till andra sidan när (och självklart om) du är redo för det ❤️ Gräset är grönt här!

Fy fan vad fint, tack för orden?.
Glad för din skull att du valde rätt väg och verkar ha ett fantastiskt liv.

Hoppas du får möjlighet till att leva ut din sexualitet och bli lycklig! jag lämnade min dåvarande sambo efter 5 år med samma insikt. skulle din partner vara förstående om du lämnar? känner igen mig mycket i allt det du skriver, så tydlig Compulsory Heterosexuality. lever idag med min fästmö, och ett fantastiskt sexliv som är så annorlunda än det sexet jag haft tidigare när jag låg med män. det är ju dock mycket mer än sexet som är fint och härligt, men intimiteten är helt annorlunda och det är en stor grej. önskar dig all lycka!

Nej jag är inte nöjd. Bor i Stockholm, min karriär går bättre än vad jag kunnat drömma. Jag ska dubbla min lön nästa månad och har mer pengar än jag kan göra av med. En fantastisk pojkvän sedan många år, många nära vänner, rikt socialt liv osv. Men min ursprungsfamilj är så satans trasig och det tär så fruktansvärt mycket. Men det kan väl inte vara perfekt på alla plan tänker jag.

Får man fråga vad du jobbar med?

Starta en fond där sjuka övre medelåldersdamer kan söka för tandvård så gör du både dig själv och tanter glada. Lågavlönade kvinnor som är sjuka har inte råd att gå till tandläkaren så alla ni som tjänar så bra starta en fond eller nått så gör ni livet underbart för vissa. Tänk att alltid gå och ha ont i tänderna och inte råd att gå till tandläkaren trots jobb i 30 år.

Lyckans er som har så mycket pengar att ni inte vet vad ni ska göra av med dom på. Själv skulle jag bara önska mig pengar till tandvård. Det är bara rika och dom som går på försörjningsstöd som har råd med tänder. Även dom som inte ens har rätten att bo här. Vi lågavlönade sjuka får gå med trasiga värkande tänder. Vad olika vi är. Jag skulle bli överlycklig att få nya tänder. Vad är en resa, eller en gucciväska, massa smink och parfymer, kläder och hårklippning? Inte ett skit. Skulle inte byta en sak mot annat än nya tänder.

Tycker det låter som ett jättebra utgångsläge! Från nu kan du göra vad du vill.

Känner mig rätt vilsen ärligt talat trots ”klar med allt”. 40 år, två barn 5 och 8 år, bra jobb, boende och förhållande. Men i det här livet är jag mest en serviceinrättning? Ordnar pengar, mat, trygghet, städning. Inte så mycket tid till annat. Var tog jag vägen.

På pappret perfekt! Är 29, bor i storstad utomlands, pluggade aldrig vidare men jobbat mig upp till vääldigt välbetalt jobb. Gift med en fantastisk man tjänar ännu bättre och det blir nog barn om allt går vägen inom 2 år, har dessutom köpt ett fantastiskt hus. Låter perfekt, men konstant ångest trots det. Önskar jag bodde i Sverige, önskar jag jobbade med något mer givande trots sämre betalt, önskar jag hade gått på universitet, önskar jag hade bättre usprungsfamilj så jag flytt utomlands så fort jag kunde osv osv osv.

Tror det är en typiskt ålder då ma granskar sina val och jämför sig med andra men man ska inte glömma hur långt livet är! Allt löser sig till slut.

Fick barn tidigt och jag tänker ofta att jag önskar att jag väntat.. nu är jag 43 och mina barn är 16 och 18. Vad ska jag göra nu? Hela mitt liv har jag levt för dem.

Men va?! Leva! Du är hur ung som helst, hör allt du viljat göra NU!

Ja men det är ju det.. vad VILL jag? Tänkte om jag hade hunnit vara vuxen utan barn ett tag hade jag vetat vem jag var utan barn. Nu har jag ingen aning. Vad ska jag göra?

Så tidigt är det väl inte att få barn när man är 25? Du har ju varit vuxen i minst 5 år.

Relaterar!!!

PERSPEKTIV KOMMER HÄR:

Om jag haft Instagram och lagt upp bilder hade alla trott att jag var svin lyckad.

Hade inga vänner när jag växte upp så fick bra tid för mina läxor. Så har bra utbildning och nu välbetalt jobb som jag hatar och som har bränt ut mig. Är 33 år, snart två barn, äger en häst, jag betalar andra att ta hand om pga utbränd. Min man lämnade mig under graviditeten och jag har jobbat så mycket att jag har typ två kompisar.

Alla mina vänner tror att jag är jätte lycklig och sånt för att jag har hög lön och bra jobba, barn och egen häst men sanningen är att förutom barnen så känner jag exakt som alla andra.
Jag trodd livet skulle vara så annorlunda

Åh en häst!!

Tror folk att du är lycklig dom blivit lämnad under graviditeten? Det låter världsfrånvänt.

Jag är verkligen inte där jag vill vara i livet!
Har ett jobb/yrke jag inte längre trivs med. är förskollärare och 51, hur lätt är det att starta om nu liksom. Taskigt självförtroende, bitter singel, bor i en lägenhet jag trivs i men trivs inte längre i huset (det varför många människor med stora problem, snubben mittemot tex är narkoman och polisen är där och bankar på dörren titt som tätt).
Bitter singel som sagt, aldrig haft ett riktigt förhållande, bara träffat äckel som utnyttjat mig för sex och då ser jag mina få vänner som är frånskilda inleda förhållande efter förhållande och jag får inte ens chans att försöka.
Jag försöker tänka på allt bra i mitt liv men det hjälper inte längre.
Det var verkligen inte det här livet jag drömde om när jag var 20…
Vet faktiskt inte ens om jag drömde om nåt när jag var 20, jag varning trasig redan då. Helt utan ambitioner kommer man ingenstans.
Guuuuu så deppigt det här lät då!

Jag är snart 30 och jag har fortfarande inte fått ett nobelpris.

Närmar mig 50, blev sjuk i yngre tonåren. Kämpat med olika sorts arbeten men alltid misslyckats då sjukdomarna slagit bakut och blivit värre. Det blev aldrig någon utbildning som jag tänkt och inte något arbete som skapade trygghet, utan blev ”sjukpensionär” med låg ersättning. Dagarna går ut på att klara vardagssysslor som dusch och disk och städ etc, samtidigt som samhället anser att man är en parasit som går på ”bidrag”. Den första frågan som alltid ställs är Vad arbetar du med? -Och när jag säger att jag är sjukpensionär blir det alltid stelt och tyst. Jag vet jag landar längst ner i någon slags hierarki av värde som människa. Är konstant otrygg och rädd att plötsligt bli av med min ”inkomst” också då det är en så sanslöst osäker instans som bestämmer. Det värsta är nog samhällets syn på oss sjuka, det är värre än sjukdomarna i sig.

Livet är bra ändå, valet är ju att försöka nå dit eller att ta livet av sig…så ja livet är bra. Det är dock sorgligt med den iskalla människosynen och föraktet som är.

Jag var sjukskriven under många år och känner igen det där med att man lätt bedöms utifrån sitt jobb. Märkte att jag gärna lade till vad jag är utbildad till innan jag sa att jag var sjuk för att inte låta så ”misslyckad”. Men alla som dragits m dålig hälsa vet att det är en kamp, både livet i sig och den ekonomi man vanligtvis har pga detta. Försökte förklara detta för mina nuvarande kollegor under pandemin när jag sa att jag var så rädd att bli långtidssjuk i covid och vad det innebär att bli så dålig, men märker att det var svårt att fatta för vissa som alltid varit friska…

Jag tror många känner igen sig! Jag är snart 35 och känner inte jag är där jag ville vara. Och samtidigt har jag en väldigt otydlig bild av vad jag faktiskt vill? Tycker ofta livet känns som en enda lång måndag nu för tiden och samtidigt är jag väldigt tacksam för jag lever ju bekvämt… Önskar kanske jag hade startat eget företag för ett par år sedan. Det är något som skrämmer mig mycket men samtidigt tror jag det vore väldigt kul att få arbeta med mitt stora intresse. Försöker skaffa barn nu men är kanske konstig som känner att går det inte så går det inte? 🙂 Nej jag vet inte… Jag kan verkligen avundas de som har ett otroligt tydligt mål och hela tiden jobbar mot det.

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Snälla ni – en ödmjuk fråga – ska resa till Amsterdam och behöver veta vad som gäller för inresa – covid-restriktioner etc…
Skriv inte googla utan ge mig gärna svar. Har diagnos och har svårt att fatta när det är så mycket skrivet….
Någon snäll medmänniska därute som orkar sammanfatta?
Vore innerligt tacksam!

Om du reser från ett EU-land måste du fyller en hälsodeklaration bara. Sedan rekommenderas man att ta ett självtest när man kommer och igen efter fem dagar.

Tack snälla för svar.
Självtest vid ankomst Amsterdam eller Stockholm?
Tack igen.

Vid ankomst till Amsterdam.

Sedan måste du ha ansiktsmask på flygavgångar flygplatser. Utöver det verkar det inte finnas några restriktioner.

På flygplan och flygplatser ska det stå.

Reste dit för 2 veckor sedan. Inga krav överhuvudtaget, dom kollade varken pass, covidpass eller någon hälsodeklaration.

Ååh gud, tack snälla ni alla fina för era svar.
Om ni har tips på bra/mysigt hotell så tar jag emot det oxå med tacksamhet.

”There are no coronavirus entry rules for people travelling from:

countries within the EU/Schengen area
countries participating in the EU travel rules scheme.
If you are travelling by air, complete a health declaration form.

You are advised to do a self-test immediately after arrival in the Netherlands and again on day 5.”
https://www.government.nl/topics/coronavirus-covid-19/visiting-the-netherlands-from-abroad/checklist-entry

Här är hälsodeklarationen
https://www.government.nl/topics/coronavirus-covid-19/documents/publications/2021/07/20/covid-19-and-flying-health-declaration-form

Om du reser efter 11 april behöver du inte göra ett självtest
https://www.government.nl/topics/coronavirus-covid-19/coronavirus-test/coronavirus-self-tests

Åh va ni är underbara!
Tusen tusen tack för era svar!
Är så tacksam!?

Sofi Fahrman är gravid! ???❤️❤️❤️

Okej..

Hello! En granne håller på och renoverar. Min dotter på 2 år hoppade till när han började borra och blev jätterädd. Hon har varit jätterädd sedan dess. Vågar inte gå själv mellan tex badrum och vardagsrum, hoppar till vid minsta ljud, upprepar ”granne bygger, ingen fara” typ hela tiden. Saken är den att hon hörde detta oljud en gång för över en vecka sedan, har sedan dess hållit henne ute tills han är klar men hon är fortfarande superrädd och gråter hela tiden och är allmänt orolig. Går det över av sig självt tror ni? Är så orolig för henne, hon är så liten och rädd hela tiden.

Kan ni gå över till grannen och hälsa på en kort stund? Ta på hörselkåpor och se på när hen borrar/bygger så får barnet se att det inte är nåt att vara rädd för trots att det låter illa…

Det var faktiskt en bra idé! Vi har hörselkåpor och grannen verkar trevlig. Är lite orolig över att det blir värre, vet inte vart jag ska ta vägen då.

Stackars liten ❤, kan ni inte bo hos föräldrar tills det är färdigt med renoveringen. Jag hade nog frågat på BVC vad man kan göra så hon ska må bättre.

Hon hörde bara en gång, sen har hon varit ute/hos mormor/förskola då jag tyckt så synd om henne men även idag, många dagar senare, så hoppar hon till så fort grannarna går/hoppar (alltså helt normala ljud). Får så ont i hjärtat när jag ser hur orolig hon är 🙁
Jag kollar nog med BVC om det inte går över snart, de kanske kan något om trauma.

Trauma av lite ljud? Var glad att du inte bor i Ukraina.

Jag är alltid i barnens hörna, men här måste jag medge att du har en poäng …

Precis. Använd inte ord som betyder något annat.

K.

Fast… detta är ju ett problem för henne och hennes dotter.. inget kan såklart mätas med hur det är i Ukraina, men våra problem här hemma slutar ju inte för det..

Snowflake much? Problem och trauma = inte samma sak.

Nej hon kommer inte få något trauma av detta, kan nästan garantera. Mitt barn var med om en väldigt traumatisk upplevelse vid ungefär samma ålder, hon är nu 5 år och livet gick vidare. Barn är bra på att glömma. Försök lek bort det, låt henne få uttrycka hur hon känner och förklara varför det låter.

Tack för att du delade med dig. Ska göra mitt bästa.

Jag är extremt ljudkänslig. Nu i vuxen ålder har jag läst att det är en ”grej” (vågar inte skriva Diagnos för vet inte om det är rätt ord) att vissa blir väldigt fysiskt påverkade av ljud. Men när jag var liten förstod jag ju inte det och kunde förklara för andra. Tycker fortfarande det är svårt att beskriva. Men höga ljud får mig liksom att känna ungefär som de som har klaustrofobi beskriver kring trånga utrymmen. Det gör nästan ont i kroppen, får ”panik” och känner nästan att jag måste fly. Jag kan absolut inte se fyrverkerier eller gå på konsert. Är jag på bio har jag öronproppar.

Obs! Får inte ont i öronen eller har tinnitus utan det blir en reaktion i hjärnan liksom.

Min poäng: din dotter kanske upplevde detta av det höga borrandet och blir påmind av känslan när hon hör lägre liknande ljud nu efteråt?

Tillägg: OM det är samma som jag har så kommer det inte hjälpa att se vad de gör. Det är ljudet som är obehagligt, inte att man tror att det är något farligt som ska komma av ljudet.

Mina föräldrar har berättat att mamma tog med mig till en lgh som renoverades påväg hem från dagis, eftersom hon jobbade där. Och medan vi var där så var det väl några som sågade med nån elsåg eller nåt så det lät högt och jag hade blivit jätterädd. Mamma hade visat/förklarat att ”de sågar bara”. Men i år efteråt, så fort vi gick förbi det huset (för det var nära vårt hem), eller om jag såg människor i liknande byggarbetskläder, så blev jag ledsen och sa ”inte dåga! Inte dåga!”

Kanske inte alls är samma sak ditt barn lider av men tror detta e rätt ovanligt så ville bara dela med mig IFALL det är samma ❤️

Men åhh, lilla du! Barn är så känsliga och kan inte alltid förklara vad det är som skrämmer dem.
Jag klarar själv inte av ljud. Speciellt inte ljud som hög musik, apparater osv men som vuxen så får man acceptera att grannar existerar och vill renovera, barn förstår inte sånt.

Vad hade du velat/tyckt att din mamma skulle göra i denna station? Tar tacksamt emot alla tips.

Jag vet faktiskt inte. Bara undvikit sådana ljud i den mån det går tror jag. Jag gör ju så än idag, dvs har öronproppar på bio, går inte på konsert, ser inte på fyrverkerier ute, osv. Håller koll på Hesa Fredrik så att jag vet att jag är inne med stängda fönster när det sker. Undviker slamriga/röriga restauranger osv.

Hmm, får fundera på hur jag ska göra. Vill att hon ska förstå men samtidigt inte orsaka onödigt trauma/osäkerhet.

Ta med dottern och gå till grannen och be att få ”titta på” när de renoverar. Då får dottern lite inblick i vad det är som låter. Många barn är rädda för maskiner som låter mycket så ta det varligt.

Andra gången jag får det tipset så ni kanske sitter på lösningen. Jag ska smsa grannen och höra när de tänker jobba i badrummet, då kanske vi kan hälsa på. Tack!

Skulle ni äta en 3 dagar gammal misosoppa (från restaurang) som stått i kylskåpet?

Ja

Nej

Nej

Absolut, lukta och smaka! ?

Jamen såklart. Har ätit en vecka gammal kycklingfärs, alltså den var så gammal när jag tillagade den och det var fine. Mår prima

Ja det är väl mest buljong

Tack alla, ska äta den!

Det innehåller inget som skulle bli dåligt så snabbt, är ju ganska salt + miso är fermenterat (båda = konserverande).

Någon som följer Anna Hibbs?

Jag följer Anna Hibbs!

Någon som vill dela med sig av sina sexfantasier? ?

absolut

Snuskgubbe!

Var det seriöst med snuskgubbe? Varför, oavsett kön, får man inte be om någons fantasier? De som vill svarar, de andra låter bli.
Jag är inte anonym som frågade.

Kan väl lika gärna vara en tjej.

Tycker du inte om män?

Finns många kåta kvinnor också 😉

Trekant med Emilia Clarke.

Nejmen det lät jobbigt.

Varför?

Vet inte, det lät bara skitjobbigt.

Trekant eller just med henne? ? Förstår inte alls det jobbiga?

Assåååå, jag är ingen hundmänniska men Geralt hade fått ta mig doggy som den b!tch jag är.

När gjorde Alice Stenlöf sin BBL?

Hon har väl alltid haft en stor ”välformad” rumpa?

Inte så som hon ser ut idag. Var själv tvungen att scrolla tillbaka för att jämföra sedan blev jag sådär svennigt nyfiken när opn tog plats. När hon var iväg till Sydamerika i 4 månader? Trippen till L.A efter?
Innan resorna?

För lite mer än 1 år sedan. Ungefär samtidigt som Bianca gjorde sin..

Ah, så pass. Tack för stillad nyfikenhet 😉

Bevis på det?

Tror inte hon har gjort BBL. Hon tränar stenhårt, syns ju på resten av kroppen. Så fin!!

Jättefin. Men garanterat BBL.

Träna ger inte stora rumpor på år och dagar. Bygga muskler tar evigheter om man inte kör med fulsaker.

Det bästa svaret får du från henne, helt meningslöst att spekulera här.

Gick jättebra att spekulera här, tack ändå?

Litar du blint på vad anonyma säger utan bevis? Okej…

Jag ser hennes bilder och kan räkna ut med röven (no pun) att hon gjort en BBL och frågar om någon vet när det kan ha ägt rum. Jag litar inte blint på svaren jag får för det kan jag ju inte, men då får jag ett litet hum så kan jag, denna tråkiga lördagskväll, scrolla och jämföra i hennes flöde för att fördriva tiden ??‍♀️

Men du kan inte heller jämföra med för ett år sedan då hon vägde mycket mindre? Hon har ju till och med sagt att hon gick ned i vikt för att hon mådde dåligt den perioden. Och så ska du sitta och jämföra hennes röv när hon väger olika mycket olika perioder hahaha

Vem är du hennes rövs advokat eller

Ja. Tyst nu

Hahaha märks att man är trött när man skrattar så högt av denna kommentar så båda barnen vaknar ?

Alltså.. bästa kommentaren.

??

Men snälla! Du vet om att man kan träna sig till ett arsle va? ? Jag har lite samma kroppstyp som Alice och jag har på ett årstid fått jordens röv av hör och häpnad… TRÄNING! ???

Kul för dig, om det var det du var ute efter. Men det var Alice op jag frågade om 🙂

Nu är det ju så att hon har rätt. Jag har en bekant som jobbat för Bianca som berättat det här. De båda har gjort BBL och det var för cirka 1 år sedan. De vill ju givetvis inte att det ska komma fram men jag får fan ont i magen att unga tjejer ska tro att det där är pga träning och bra kost. Det är det inte i deras fall.

Ja, man måste ju vara totalt blind om man inte ser att det är BBL.

Oj, jag ser inte alls det på varken Alice eller Bianca 😀

Alice rumpa är tydligt att hon gjort BBL.

Har jämfört bilder på hennes instagram flera gånger. När man gör BBL tas fett från magen.
Ja hon har tränat men du går inte från en sådan kropp hon hade innan till magrutor, formad rumpa och HÖFTER på 1 dag utan operation.
Samma sak gäller Bianca. Hon fick också rumpa och höfter över en natt.

En som gjort BBL eller bodyfillers vid höfter/rumpa är även Julia Franzén.

Jag har sett människor runt om på sociala medier även skriva och pika på en viss influencer som gjort BBL och annat som påstår sig ha tränat till sin kropp och allt det är bullshit. Varje gång nån kommenterat om det är Alice så har hon gillat kommentaren men inte gjort det med andra namn. Det är tydligt att det är Alice alla snackar om, hon har gått ner på övriga kroppsdelar men rumpan den har bara växt…

En till som ser ut att ha större rumpa nu är Isabel Adrian om man tittar på hennes Instagram.

Varför har hon inte gjort något åt sin höga panna. Det är vad jag undrar

Hur tycker ni en jurist ska agera för att ge riktigt bra service?

Jag jobbar mot kunder dagligen och vill utveckla mig inom kundbemötande. Kom gärna med tips! Vad förväntar ni er vid en rådgivning med en jurist?

Enkelt vardagligt språk så man förstår utan överdrivet mycket juridiska termer

Nämen! En ekorrkompis bland kommentarerna?

Hej!
Jag sitter i skiten ekonomiskt och behöver dra åt svångremmen ordentligt. Skulle dock behöva en rejäl omgång hos frisören men har ju verkligen inte råd. Har råttfärgat hår i botten och gulblont hår i resten av håret. Vill att allt hår ska ha samma färg och mot det råttfärgade, så jag slipper färga det nåt mer. Är det någon som har tips på toning som man kan göra hemmavid?

Har provat massor, även dyrare frisörtoningar men enda som funkat för mig är polycolors toningshampoo när jag haft ditt utgångsläge. Är också råttfärgad i mig själv och brukar blanda en mellanblond med en mörkblond. Känns väldigt mörkt i början, mer åt mellanbruna hållet men lägger dig fint efter ett par tvättar. Är du öjusare råtttfärgad hade jag kört vara mellanblond till en början, man får ändå tona om det en gång till efter första gången tills pigmenten satt sig.
Så klart olika för olika utgångslägen, men har alltid lyckats med den toningen!
När jag var riktigt platina så hade jag också en hel flaska billigt balsam och en droppe röd färgbomb (på riktigt EN droppe) som jag blandade ut med nästan hela flaskan balsam och hade i efter toningen. Bara i ett par minuter för att neutralisera de gröna tonerna. Men överlag tycker jag polycolor har tillräckligt med värme så det lägger sig som en neutral, kall ton i blont hår. 🙂

Förpigmentera det blonderade först och sen en intensivtoning på det. Blir svårt att få exakt samma färg i hela håret så satsa på att få det nära med ljusare än din naturliga färg.

Det är lättare att få det snyggt om du blonderar utväxten först. Sen lägger du i en moussetoning med röda pigment i hela håret och sen i med en intensivtoning. Köp inte färg från mataffären

Kolla Lyko, Nordic feel, bangerhead och likande.

Ni som har/har haft en 2 månaders bebis. Hur nattar ni? Dagtid som kvällstid. Blir så stressad av alla runtomkring om pressar på att man mååååste börja lära dem tiiiidigt att somna själva.
Min lilla tjej somnar på bröstet och efter ungefär en halvtimme så kan jag lägga henne i babynest. Ibland vaknar hon och man får börja om. Sen somnar hon bra i vagn efter en promenad också och kan sova en bra stund.

Man behöver inte lära nyfödda att somna själva! Jag bar på mina barn tills de somnade, det funkade det med…

Säg åt dem att hålla truten! Så små barn ska inte behöva somna själva om de inte vill! Min är 1 år och jag vaggar fortfarande väldigt ofta till söms eller så somnar hon vid kvällsamningen. Har aldrig somnat själv i sängen. Du är ju tryggheten, låt inte en kass omgivning få dig att känna dig dålig.

Ta det i den tiden du känner för och när du och ditt barn är redo.
Jag ammar min 1,5 till sömns fortfarande och vi båda trivs med det.
Gjorde samma sak med mina andra barn och tids nog vill de somna själva. ❤️

Lyssna inte på dem. Min bebis (andra barnet) är 6 veckor och hon somnar på alla tänkbara sätt, ibland ”på egen hand” (vilket bara betyder att hon har ögonen öppna när vi lägger ner henne och sen somnar, men då har det matats och kramats innan), eller på oss, i sele, i vagn, osv. Herregud din bebis har precis kommit ut från din mage i princip där den alltid varit nära dig, naturligt att de behöver närhet för att känna trygghet i denna ålder. När jag skriver detta sitter jag i soffan utanför min 4-årings rum och väntar på att han ska somna. Han har alltid varit bra på att sova själv men som du nog kommer bli varse finns det variationer i perioder vad gäller sömnen för barn, långt upp i åldrarna. Men om du vill ha ett tips så kan varm vetekudde i nästet innan nerläggning hjälpa en del!

Hade absolut inga rutiner! Läste av när bebisen verkade trött och sövde då om det behövdes. Sen kom rutinerna av sig själv, nu (11 månader) är det på klockslaget att tröttheten kommer och då söver vi, i vagnen eller sängen eller liknande.

Ammade, sele och gungade vagnen över tröskel. Man gör de som man orkar och passar för en själv och sin lilla. Vänd dövörat till. Vet att det är så svårt med allas pekpinnar men för oss va de omöjligt, min son kluster ammade i ca 2-3 månader. Skrek när han inte låg på mig. De får vara så, vissa behöver de ❤️❤️

Jag ammade i den åldern till sömns. Vid 11 månader började vi med att natta i spjälsängen, dock va ngn av oss med i rummet.
Herregud. Gör det som känns enklast bara.
Barnet lär sig somna själv längre fram.
Vi också glad av att du dels kan lägga ifrån dig barnet i nestet och att barnet även sover i barnvagn. Det är verkligen inte alla 2-månaders som accepterar vare sig vagn eller nestet.
Vagnen gör ju att du och partnern kan hjälpas åt att lägga bebisen vid tupplurar.
Det är väl enda nackdelen med att amma till sömns, att det är svårt att dela på.

Nejmen snälla din lilla människa har ju knappt hunnit existera, låt henne sova precis så som hon känner sig trygg med och som funkar för dig ❤ de som tycker annat kan hålla käften med sina värdelösa åsikter faktiskt.

Du ska göra det som passar er bäst. Med mitt första barn så vaggade jag honom i famnen tills han somnade. Med mitt andra barn så la vi oss i sängen med en flaska och så somnade han när han åt den (vid läggdags på kvällen) och på dagarna sov han i vagnen som jag körde över tröskeln. Besparade ryggen lite mer till andra barnet ? finns inga rätt eller fel ❤️

Helt sjukt att folk fortfarande lägger sig i hur andra nattar sina små små bebisar. Gör på det sätt som funkar för dig och ditt barn. Så länge alla får sova någorlunda gör du rätt.

Finns inga måsten, bebis är 2 månader. Den somnar där den känner sig trygg tänker jag. När vi fick 2. Barnet för 3 månader sen, ville hon bara sova på mig, gjorde det i ca3v sen funkade det bra i vagnen med babynest & nu sover hon i sin säng där jag bäddat med täcke under lakanet (som ett stort babynest) nu en period har vi kunnat lägga henne i sängen utan ersättning, tänker att vi bara haft tur just nu. Väcker henne framåt midnatt för att ge en extra flaska så somnar hon om gott igen.

Gör vad som funkar för ER! Det låter ju helt fenomenalt att ditt barn kan läggas ner i babynest efter att ha fått amma till sömns och sen ammas för att nattas om. Och toppen att ditt barn kan sova i vagn så ni kan gå promenader! Win win win win! ☀️??
Jag gjorde likadant med min son och till alla som kom med goda råd nickade jag artigt och sen sket jag fullständigt i dom?
Min son är 3 år nu och somnar i sängen bredvid mig eller min sambo medan vi läser saga. På natten när han vaknar kryper kan bara närmre och somnar om. Jag skulle aldrig aldrig drömma om att låta honom somna själv eller somna om själv förrän han aktivt ber om det. Tills för bara några månader sedan somnade han på mig eller min sambo i soffan och sen bar vi honom till sängen, men vips en dag ville han höra saga i sängen och somna där. Han styr och jag följer minsta motståndets lag ?

De första 3 månaderna efter förlossningen är undantagstillstånd. Fokusera på att lära känna bebisen och ta hand om dig och kom in i din nya roll.

Gör det som funkar. Små bebisar behöver inte en massa fasta rutiner, de behöver att få sina behov uppfyllda. Ge bebisen det bebisen vill ha så mycket som du orkar. Sov när bebisen sover om du kan. Det är så kort tid de är så små 🙂

Min dotter höll ofta igång hela kvällarna, försökte man natta henne vid 19-20 vaknade hon igen och höll igång, mellan21.30-23 somnade hon. Så vi hade inga rutiner vi fick ta det lite efter henne och hur hon sovit på dagen/kvällen
Vid 6 månader började hon äntligen somna runt 19-20 pågrund av alla intryck efter en dag.
Ta det som det kommer! Följ bebisen!

Jag blir så arg när jag läser vad du skriver. En tvåmånaders ska kunna somna själv?! Försök ifrågasätt nästa gång du hör något sådant. Vet de ens varför de säger så? Om du ställer frågan kanske de börjar reflektera. Spädbarn och små barn överhuvudtaget behöver INTE några sådana rutiner. Varför skulle en så liten behöva somna ensam? Gå inte på snacket om att barnet isåfall aldriiiiig kommer kunna somna ensam. Det är NATURLIGT för barn att vilja somna tillsammans med föräldern. Idag finns det så mycket okunskap om varför barn ska kunna göra det eller det. Jag tror det finns något slags missförstånd om att barn ska bli självständiga (så dumt ord!) så tidigt som möjligt. Varför skulle små barn behöva bli det? Läs böcker av Louise Hallin och Malin Alfvén och lyssna på Knattetimmen så kommer du lära dig att föräldrar tutar i varandra så mycket okunskap.

VAD SKA MAN JOBBA MED?

Hej allihopa, jag är utbildad socionom och har läst till diverse HR-kurser för att ta höjd för att även kunna jobba inom HR. Jag jobbade som socialselreterare i 2 år på en myndighet och trivdes ok bra, men var ganska dränerande med så utsatta människor men lugnt jobb. Jobbade sedan som coach hos ett privat företag för att coacha människor ut i arbete, även där dränerande, det var ett galet högt tempo så jag började istället arbeta med rekrytering, även här högöt tempo. Jag känner att jag aldrig hittar rätt och är så sjukt högt tempo på mina senaste jobb, jag vet inte vad jag ska jobba med? För mig är det viktigt at känna att jag använder mina kompetenser och min utbildning, men det är även viktigt för mig att tjäna någorlunda bra pengar. Känns ibland som att jag valt helt fel utbildning och aldrig hittar rätt, men jag vill jobba med människor! Tips på tjänster att söka inom området som är roliga och inte så man jobbar ihjäl sig? Oerhört tack på förhand!

Om man inte vill jobba ihjäl sig som socionom brukar det generellt va bra att snegla åt utförarsidan. Dvs jobba som familjebehandlare inom barn och unga socialtjänsten eller skolkurator osv. (Kanske svårt att få utan ngn erfarenhet av fältet barn och unga).
Om du kan tänka dig det är ocksp HVB-hem rtt jobb med rimligt tempo i många fall. Speciellt för ungdomar. Då är ju många i skolan dagtid också. Sen är det en del aktiviteter, en del behandlande samtal och en del praktiska uppgifter som mat och handla osv. Men det är rätt chill.

Om du riktar dig mot de jobben får du dock räkna med lägre lön i jämförelse med t.ex socialsekreterare

Vad ligger din lön på som rekryterare? Har sökt några tjänster som det. Tjänar ganska bra just nu, men har ett mer direkt personalansvar som jag vill komma bort ifrån. Att hålla tempot högt och ha hög arbetsbelastning är inget jag vantrivs med utan tvärtom:) tycker att det på papper låter som ett ganska stimulerande jobb, men vill helst inte gå ner för mycket i lön.

Jag jobbar som rekryteringskonsult och tjänar 32 000 kronor efter drygt 1 års erfarenhet. Så att du får en uppfattning ?

Jag tjänar 34 och har bara jobbat inom rekrytering i 3 månader men har arbetat som jobbcoach 10 mån innan vilket är liknande

Det jag hört och sett, tjänar just nu 36 som Teamleader. Och med ingen direkt erfarenhet eller akademisk examen är väl chansen liten att man får en topplön direkt. Tack för era svar! Trivs ni med eran tjänst på det stora hela? För/nackdelar? 🙂

Åh är också socionom och gått i HR-banor. Kan du inte berätta vilka kurser du sökt och hur lätt/svårt det varit att få sådana jobb?

Jag läste till Arbetsrätt, personal- och organisationsutveckling. Jobbade också som jobbcoach i 10 mån innan jag fick jobb inom HR 🙂 nu har jag lätt att få jobb inom HR. Så kan verkligen rekommendera de kurserna och att börja som tex jobbcoach på ett privat företag för att få lite kött på benen då det är likt rekrytering!

Tipsar om jobb som verksamhetsutvecklare! Bra lön, behagligt tempo då inget arbete är ”akut” utan man jobbar med förbättrings-och kvalitetsarbete. Jag jobbar som verksamhetsutvecklare inom äldreomsorg på hälso och sjukvård och har kollegor som har samma tjänst på ex funktionsstöd, hemtjänst och särskilt boende. Känner verkligen att jag får använda min kompetens som socionom och utvecklas alltid i något i varje projekt eller delprojekt jag är en del av. Hoppas du hittar rätt vad det än blir ☺️

Tack så hemskt mycket för tipset! Vad hade du haft för arbetslivserfarenheter innan du fick det här jobbet?

Tips på goda snacks till kvällen?

Chips.

Kardemummaskorpor med smör och apelsinmarmelad på ? och en kopp te till

Hahaha fy fan vad lamt! Typ som när man var liten och var ashungrig och mamma/pappa sa ”ta en frukt istället”

Eller ännu värre, ”drick ett glas vatten”!

Haha jag vet. Blir retad av min sambo men vad ska man göra liksom? Är ju gott haha

Älskar kardemummaskorpor ?

Eller när mamma o pappa sa ”det finns glass i frysen”… Så gick man och kollade och fann den vidriga Vienetta!!! Helt ok såhär i 32 årsåldern men där och då var det katastrof.

Vad säger du? Vendetta var ju drömmen!!!! Den var ju inte såååå god men hallå, den var lyxig och dyr! Snacka om besvikelse när glassen var densär påsen med typ 50 isglass från Hemglassbilen. Man ba nej tack!

Minns någon glasstårtorna som alla bjöds på när ett barn fyllde år på dagis under 90-talet? Vart tog de vägen?

Men ja gud, glasstårta! Min bror älskade det vet jag, och många andra hade det för att det var lättvindigt.

Och de där frysta prinsesstårtorna och schwarzwald (stavning?), finns de?

Ja, de är kvar! Köper en Schwarzwald lite då och då och äter som glass. Hehe

Så gott att man inte kan sluta äta.

Portvin ?

Stilton till!

Crostini med olivsmak, paprikaost, valfri lufttorkad skinka och ruccola.

Chilicheesekrustader ?

Inget snacks, men potatisgratäng. Gjord på två kilo potatis så jag bör bli mätt ?

Stek äpple i smör, addera havregryn, kanel, eventuellt lite socker och stek lite till. Sen ner i skål med vaniljglass! MMMM

Vad är bäst mot rynkor i pannan? Är det endast botox som gäller? Är det för sent att börja med botox när rynkorna redan är på plats eller skulle man ha gjort det innan som förebyggande?

Jag tänker att det förmodligen finns experter här…?

Nä det är inte försent med botox såvida inte rynkorna är väldigt djupa. Botox kommer släta ut mindre rynkor i pannan. Annars finns det ju patches som slätar ut partier av ansiktet tillfälligt om du inte vill injicera botox. Huvårdsmässigt så handlar det om vitamin A och C-krämer i någon mängd som regelbunden underhållning, enligt min erfarenhet.

Retinol. Kolla på skincity dom har massa att välja på.

Tretinoin

Är inte det mot akne?

Det är det enda som bevisats funka mot rynkor. Man får jobba sig uppåt i styrka. Funkar säkert även mot acne men du kanske tänker på isotretinoin?

Tretinoin är en starkare retinol (vitamin a) Fungerar både mot rynkor och akne.

Inte försent! Dock kan djupa rynkor vara svåra att få bort helt men det blir otroligt stor skillnad ❤️

Had börjat använda ”frownies”, tycker de fungerar förvånansvärt bra!?

Vad har hänt med cassklatzkows läppar? ser ut som hon fått en smäll på käften ?

Haha jag tycker att hon har skitsnygga läppar… vill också ha plutiga men trots fillers så ser mina läppar små och tråkiga ut ändå. ?

Hon ser väl ut så bara? Taskigt att säga så, särskilt om de är naturliga.

Jag skrev i ett random inlägg häromdagen om en person som jag har förlorat. Vi var förälskade men agerade som vänner eftersom han hade familj och jag inte var beredd att förstöra eller störa en familj.

När han lämnade Sverige efter sin anställning här fortsatte vi att hålla kontakt eftersom vi hade kommit varandra så nära. Men ingen annan än vi visste om oss. Nu har jag fått veta genom internet att han är död. Jag har varit i chock sedan dess och inte kunnat sova.

Uppdatering sedan senast är att jag tack vare hans ovanliga efternamn lyckades hitta hans bror på sociala medier. Hade också turen att brodern talar engelska. Jag kontaktade brodern och förklarade kort, undvek detaljer om vår vänskap. Brodern svarade mig direkt och berättade att min älskade vän drabbats av svår sjukdom och att det gick fort.

Nu vet jag vad som hände och det gör inte sorgen och ensamheten i min sorg mindre, men jag kan arbeta mig igenom den. Jag vill tacka flera skribenter här på bloggbevakning som visade förståelse för min sorg. Jag tackar också er som gav mig kritik eftersom han var gift. Det är värdefulla synpunkter som hjälper mig att få perspektiv även på den aspekten av denna förlust.

❤️

Fint att du fick reda på vad som hänt. Kram <3

Är det dumt att ge bort ett fotoalbum till en femåring? Är barnet för litet? Ni som har barn får svara!

Isf med något mer som han/hon kan leka med 🙂

Om det främst är bilder på 5-åringen själv i olika sammanhang kan det nog funka! Har en 4,5-åring som mest gillar sådana bilder iaf 😉

Ja såklart det är tanken!

Nej, men det är väl en jättefin idé! Du kan ju även lägga till typ en studsboll så är du på den säkra sidan.

Inte studsboll! Hört om flera tragiska kvävningsolyckor – fruktansvärt.

Men album – ja! Mina har älskat det.

En femåring kvävs väl inte av en studsboll?

En jag vet om var fyra och bollen ’kvävningssäker’ dvs större än ’säkerhetsgränsen’. Även större barn kan gilla att stoppa saker i munnen. Tyvärr.

Men snälla, nej! 5-åringar utan från normen extremt avikande drag kan leka med studsbollar utan att vilja stoppa dem i munnen like they’re one and half, kom igen för sjutton! Mvh god mor

Finns stora.

Mitt barn fick ett fotoalbum av sin morfar nu vid senaste födelsedagen tillsammans med en annan liten present. Hon blev jätteglad och ligger gärna och tittar i den tillsammans med mig och frågar mycket över olika saker som leder till roliga konversationer. Hon är 3,5.

Vi gör fotoböcker med bilder på barnen sen det året dem föddes. Min son 3år älskar att sitta och kolla igenom dessa bilder och prata om vad han gjorde då. Vi gör år och varje månad så man kan se vad vi gjorde i exempel april (påsk) augusti – bad på stranden och djurpark.

Min systerdotter fick en fotobok med bilder på närmsta släkten (mor- och farföräldrar och mostrar och fastrar osv) och henne själv i julklapp redan när hon var typ 9 månader. Den funkade perfekt som vilken bok som helst! Texten skriven som en typisk bebisbok.

Min femåeing skulle nog tycka det var jättekul! Han älskar att kolla på bilder på sig själv/saler han gjort

Känns som Ingen vill umgås med mig. Så ensam. Jag kommer att leva ett ensamt liv

Hur gammal är du?

Jag var ensam tills jag träffade min kille. Nu känner jag mig aldrig ensam längre, plus har fått hans vänner gratis. Ut på tinder med dig! ❤️❤️

Kan ju också vara ett smart drag att inte hänga upp hela sin umgängeskrets på en kille.

Annan anonym: varför?
Jag är så tacksam över att min man är min bästa vän. Visst kan jag behöva space men finns ju inget bättre än att ha sin bästis nära hela tiden, för evigt.

För att man blir ensam igen om man gör slut.

Har ni sett serien Likea? Vad tyckte ni?

Rolig, men väldigt pinsam emellanåt.

Hej! Jag ska laga ett hål i en tand, hjälp! Vad säger ni, bedövning eller inte bedövning? Hålet sitter i en kindtand och på ”utsidan” av tanden. Gör det väldigt ont utan bedövning? Tack för råd!!

Varför inte bedövning?

Det sitter i ganska länge och man får inte äta på några timmar har jag hört .. plus nål ?

Är innan då. Och nålen känns knappt.

Det kan ju inte du veta om det känns på ”Jag”

Det är en väldigt liten nål och på de allra flesta känns det knappt, så det går nog att säga ?

Får man inte? Det kan jag inte minnas att de sagt, jag har inte följt det iaf? kanske inte ätit direkt efter men iaf nån timme efter. Bedövningen sitter ju i men inte överdrivet länge.

Det är ju det att man kan bita sig i kinden utan att det känns om man är bedövad. Dessutom är det inte alltid så lätt att äta då man inte har 100% styrsel över munnen.
Men det är ju bara att äta innan.. sen klarar man väl sig utan mat i några timmar. Eller så kan man ju äta soppa

Några timmar utan att äta klarar man ju… Och nålen gör mycket mindre ont än att laga…

men dom bedövar med spray eller salva innan nålen. Sen känns inget!!

Beror på hur stort hålet är. Men är tandläkaren lätt på handen och kan ”läsa dig”, så skulle jag skippa bedövning.

Helt klart bedövning. Är själv väldigt rädd för bedövningssprutan men där jag går lägger dom på en gel på området som bedövar för sticket, sen spänner det bara när dom ger bedövningen! Och så slipper man ilningar när dom borrar. Tycker det kan göra sjukt ont att laga tänder utan bedövning

Okej! Tack för svar kära ni!

Jag har lagat ett hål utan bedövning och för min del gör jag aldrig om det. Det gjorde inte ont på något vis, däremot ilade det i hela jäkla käken och liksom ut i kroppen. Så snarare ett obehag än smärta.

När jag gjorde detta för några år sedan var bedövningsmetoden olika beroende på om det var i över-eller underkäken man skulle laga tanden p.g.a hur nervkanalerna (?) går.
Så har du tur får du gel som bedövning, annars en, två sprutor.

Jobbar som läkare och sätter bedövning hela tiden. Det spränger lite och efter några sekunder känner man ingenting. Vilken som helst 9-åring klarar det, du också!

Självklart bedövning! Nålen är så tunn så den känns inte. ??

Man får väl alltid bedövning?? En gång tog inte bedövningen på mig och det var inte skönt när de började laga kan jag säga!

Jag har lagat ett hål utan bedövning. Jag är ångestfylld och hatar tandläkaren. Ville inte ta bedövning pga rädd för hur det skulle kännas efteråt. Det gick helt okej. Kanske inte det roligaste men kan absolut göra om. Inte så ont, mest obehagligt med ljudet. Efteråt har jag förstått att typ alla tar bedövning. Det var även ett djupt hål sa tandläkaren efteråt.

Utan, det gör inte ont! Har lagat för många tänder och har tyvärr bra erfarenhet av detta.

Oj, jo! Det gjorde det på mig iaf.

Hmm, då kanske bedövning är säkrare. Själv tycker jag att bedövningssticket gör svinont. Skippar därför bedövning.

Har själv aldrig tagit bedövning och det har funkat bra. Lagat två tänder.
Ta ett par värktabletter precis innan du går till tandläkaren.

Bedövning, man ska inte gå runt och ha ont i onödan sa alltid min mormor.

Jag har bara lagat hål utan bedövning, främst pga dåliga erfarenheter av de där hemska sprutorna, bla att bedövningen inte tagit som den skulle. Det har absolut inte varit trevligt men ändå uthärdligt och inte gjort ont. Min tandläkare har dock sagt att om det är fråga om stora hål så är det sannolikt svårt att härda ut utan bedövning. Så jag hade nog kollat av med tandläkaren först hur de ställer sig till det!

Vad har ni för fördomar som ni skäms över att ni har? Sådant man inte vill säga till folk man känner ens

Har fördomar om adopterade. Att det är identitetsskadade personer som liksom blir extra svenniga för att kompensera. Och som är lite känslomässigt skadade på olika sätt.

Alltså måste säga att jag håller med, iaf gällande att det blir någon form av påverkan pga traumat. Skulle säga att det är något som jag märkt gällande majoriteten av de adopterade som jag stött på.

Sen så ingen misstolkar – jag säger alltså inte att det är något negativt med adoption eller adopterade, har själv ett adopterat syskon. Men jag tror att man generellt under många år har blundat för ev påverkan på även små barn.

Men studier bekräftar ju att adopterade mer ofta har psykologiska problem, så det är väl ingen fördom.

Nä absolut. Jag vet att studier visar på ökad risk för psykisk ohälsa. Men med känslomässigt skadade menar jag inte bara deppiga utan typ empatistörda, våldtäktsmän och verkligen skadade emotionellt

Har fördomar om enäggstvillingar. Tycker de är personlighetslösa och oftast orimligt lika varandra inte bara till utseendet.
Känns som de aldrig behövt jobba på sin personlighet dels pga att de setts som speciella för att de är tvillingar och dels pga att de alltid hade ngn att umgås med som barn.

Jag har haft fördommar mot Indier helt utan att jag kan förklara det, typ att dom är mindre intelligenta och lurar en. Men nu har jag jobbat med det och skäms som fan över att jag tänkte så, mött så många smarta och ärliga Indier på universitetet. Också romer, att dom är kriminella osv. Orkar inte med mig själv och mina egna fördommar

Har i hemlighet försommar om att tjocka personer är lata och allmänt korkade. Det är ganska konstigt egentligen då jag på senare år gått upp mycket i vikt så jag är också tjock. Men har ändå kvar fördomarna ?

Feta människor är nog många gånger tvärtom faktiskt, inte alls speciellt korkade förmodligen, utan istället väldigt smarta. Lata skulle jag nog inte heller tro att de är, utan just bara smarta. Många som är tjocka vill ju vara det, pga att de vill göra sig oattraktiva. Jag är smällfet (150 kg). Jag är inte korkad, jag är högintelligent. Det är därför som jag är väldigt fet – just pga att jag är väldigt intelligent. Det finns fantastiska fördelar med att vara väldigt fet och oattraktiv. Det upptäckte jag väldigt tidigt i livet.

Okej? Alltså… jag kan bara inte ta denna kommentar på allvar.

Som smart kvinna kan det faktiskt vara väldigt skönt att inte vara attraktiv. Män lyssnar på vad du säger istället för att ägna hälften av tiden åt att klä av dig i tanken. Du behöver aldrig avvisa efterhängsna killar eller jämföra dig med andra kvinnor. Du kan liksom ägna dig åt det du tycker är kul: att tänka.

Fast alltså va? Det där känns verkligen som en sån myt man intalar sig själv men som i verkligheten inte stämmer.

Nu är jag verkligen ingen Victoria’s Secret-modell eller drömsnygg tjej på Instagram (ni fattar vad jag menar) men skulle ändå säga att jag generellt ses som attraktiv av många (gud alltså jag är inte så självgod som jag låter nu), och jag sminkar mig dagligen och håller på ganska mkt med ”skönhetsgrejer”. Jag har ett seriöst ”akademiskt” jobb som kräver mycket tänkande, beslutsfattande och diskuterande med andra. Har seriöst aldrig någonsin varit med om att män som är kollegor till mig eller som jag möter i mitt yrke inte lyssnar på mig eller tar mig på allvar och har aldrig någonsin hört kvinnliga kollegor eller vänner till mig säga något liknande heller. Men vi kanske alla bara har en skev verklighetsuppfattning ??‍♀️

Mkt märkligt resonemang

Det var ju korkat…

Iranier och Assyrer/Syrianer…haha. De som fattar, fattar.

Fast det där var väl inte en fördom? Bara ett hån.

Nää, vissa av dem gör vissa saker som är så typiska och roliga. Inget dåligt/elakt. De som vet, vet.

Kan säga samma sak om min fars folk, kurderna, men DET vore ett hån då vi har en väldigt dålig stereotyp associerad till vårt folkslag. Iranier är bara roliga.

Men det gör väl alla folkslag? Då får man ju berätta sin fördom inte bara skriva folkslaget som en fördom i sig självt. Jag är förövrigt gift med en assyr (svensk själv) och fattar inte vad du menar. Jag har fördomar mot assyrer, svenska och alla andra folkslag men då måste jag explicit förklara vad fördomen är. Exempel svenskar är snåla och missunnsamma, assyrer duschar alltid efter att de bajsat osv. Jag kan inte säga ”ryssar, haha”, ”svenskar, haha”, ”indier, haha” säger ju inget om fördomen

Ja snälla specificera, är supernyfiken! ?

Vad är ett måste att äta i påsk för er?
Brukar ni ha det mesta samma som på julbordet?

Choklad

Memma.

Vad smakar det? Alltid undrat! ?

Som en sommarvarm vattenpöl med lite havreströssel

Som bark

Vidrigt

Samma konsistens som seg kladdkakesmet men utan chokladsmak. Svårt att förklara smaken, men det smakar ju i någon mån som gröt fast med söt istället för salt smak och med en lätt biton av pomerans.

Inte som julbord. Mer lättsam mat, sallader, gröndakspaj typ sparris, och så fisk av plikansöag: lax, sill etc

Det enda måstet jag har är att få äta godis. Annars är det inte viktigt med påskbord. Kommer säkert bli ändå för barnen brukar gilla det och då blir det samma saker som på julbordet: skinka, köttbullar, ägghalvor med räkor och omelett + rödbetssallad. kanske låter lite trist men barnen gillar det.

Skinka på påsk?

Ja?? Påskskinka och till andra högtider..helgskinka.

Ägg i alla former och färger. Lamm. Sill. Lax. Påskägg fyllda med godis. Påskmust. Nu blev jag hungrig!

Det önskemål jag har är att slippa den klassiska påskmaten (dvs typ samma som julmaten) haha. Vill bara äta god, ”vanlig”, mat! Och godis såklart ?

Firar inte påsk. Så jag äter väl det jag känner för just den dagen. 🙂 Typ som… godis och god mat.

Vilka hårfärger passar till mig om jag har blå ögon? Behöver inspo <3

beror ju jättemycket på vad du har för hudton och underton!

Ja juste, jag glömde lägga till det haha! Jag är relativt ljus i huden med blå vener (men ser ibland lite gröna ut?). Jag har ändå ganska lätt att bli brun i solen.

Du verkar ha neutral underton. Jag tycker mörkblont med lite ljusa sandblonda slingor är fint till blåa ögon.

De flesta. Beror lite på din hudton också.

Googla ”color analysis”

Kastanjebrunt! ??

Upplever för första gången i mitt liv ekonomisk oro/ stress. Började jobba som 16 åring då min sjuka mamma. Levde på minimum. Har alltid klarat mig själv och hjälpt mitt syskon.

Nu jag Har en skyhög hyresrätt i sthml och känner mig så jävla misslyckad som står här nu med så mkt utgifter och två små barn. Har allt på det sättet att vi har mat och bil och kan betala allt det väsentliga – inte så mkt övers pga den där dyra hyran. Har inga större skulder. Bara jävligt dyr lägenhet. Får ingen annan via kö och har heller inte lyckats med byte för och dra ner kostnaderna. Har ej heller kapital och köpa något pga spenderade hela min ungdom och vuxenliv innan jag fick barn med att resa och festa, och läka ifrån år av misshandel och sexuella övergrepp i barndomen så sparade aldrig förutom till mina resor.
Känner mig så långt ifrån alla som verkar ha det så bra ekonomiskt. Känns som att jag kämpar i motvind. Har inga föräldrar, släktingar, ingen och få stöd av eller hjälp och tips och råd. Bara jag och min lilla familj. Önskar jag hade gjort så mycket annorlunda. Önskar jag hade sparat pengar, önskar jag hade köpt lägenhet, önskar jag hade pluggat tidigare. Önskar jag hade gjort så mkt mer annorlunda.

Skulle råda dig att lämna Stockholm för en annan mindre kommun.

Hyresrätterna är sjukt dyra i storstadsområdena och det kommer knappast bli bättre.

Den här veckan fick jag min juristexamen, jag har jobbat så mycket för min examen och trodde jag skulle vara glad men jag är typ inte ens det? Jättekonstig känsla. Jag vet inte ens om jag vill jobba som jurist 🙁 Känns som man ”måste” jobba mycket och vara ”hård” – jag är en supermesig person som helst vill vara ledig så mycket som möjligt. Åh känns som jag slösat bort de här åren

Känner exakt som du fast med skillnaden att jag nu jobbat som jurist i ca 4 år. Testat både bolag & byrå. Är helt vilsen, vet inte vad jag kan söka för jobb som inte är antingen ”vi söker dig som har femhundra års erfarenhet av den här lilla specifika arbetsuppgiften”, eller ”vi söker dig som vill viga ditt liv till oss, aldrig se dina barn igen och vara nervös och obekväm inför varje arbetsdag”.

Vill säga upp mig och börja på Ica, men har för höga bolån…

Hahaha älskar dina jobbeskrivningar – spot on! Förstår om du känner dig vilsen. Av det du har jobbat med, finns det något i uppgifterna som du tycker är särskilt roligt? Du kanske kan ”nischa” in dig mer på det isåfall? Om du inte tycker något är kul kanske det finns ett annat typ av jobb som inte är ett ”typiskt juristjobb”? Jag hoppas du till slut hittar ett jobb du trivs med!

Haha. Ja men absolut! Jag kan tycka att det är roligt att jobba med och ge rådgivning inom många rättsområden! Problemet är ju branschen/jobbet i sig. Dvs även om jag tycker att det är roligt att tex jobba med familjerätt så har jag so far inte hört någon som jobbar på en familjerättsbyrå som inte har dedär negativa aspekterna på det också. Skulle liksom gärna sitta och jobba med den juridiken och de klienterna vardagar 9-17 men inte bråka med motparter, härja runt till domstol och hetsa ihop en budget till byrån… (familjerätt är alltså bara ett exempel).

Jag är jurist och jobbat på både byrå, domstol och statligt och kan bara slå ett slag för att jobba statligt. Bra arbetstider, okej lön och utvecklande. Om det verkar svårt med första jobbet så sök notairemeritering, därefter öppnar sig fler dörrar för statliga juristtjänster. Du kommer hitta något som passar dig!

Statligt! Jag jobbar på domstol och älskar det. Det negativa är hög arbetsbelastning men vill man komma undan det skulle jag rekommendera andra statliga jobb, typ Skatteverket, migverket, FK etc. Det finns verkligen ingenting inom byrålivet som lockar mig, därför tur att det finns så mycket annat! Att sitta ting är en jättebra merit att ha med sig (särskilt om man inte har den där erfarenheten från fancy byråer som vissa andra skaffat sig redan under studietiden). Tipsar om att det den senaste tiden har varit extreeeemt låga intagningspoäng så passa på att söka!!

Är det någon av er som suttit ting och som hittat jobb efteråt? Vad har ni sökt till och vilken lön har ni fått?

Jag fick direkt en juristtjänst på en myndighet, lön runt 40. Är fortfarande kvar där och mycket nöjd!

Jag (som skrev de ”skojiga” jobbeskrivningarna ovan) har verkligen aldrig sett ting som något alternativ som lockar men skulle nu absolut kunna tänka mig det för att få nya perspektiv. Problemet är att min uppsägningstid skulle vara för lång för att kunna få besked om tingsplats och sen säga upp mig… och nej, tyvärr är mitt jobb inte sånt som ger tjänstledigt för ting. Så jag vettetusan hur folk som redan har jobb gör

Nu har jag inte koll exakt men har för mig att sep/okt platser meddelas i juni. Dvs om du söker en plats till 1 okt får du veta i juni om du har fått platsen och kan säga upp dig innan juni är slut, och de flesta har ju inte mer än 3 mån uppsägningstid. Annars är det nog vanligt att man kanske tar semester några veckor. Men ja, det kan verkligen vara lite knepigt om man får en plats med kort varsel!

Undrar dock vad du menar med extremt låga intagningspoäng? De är ju skithöga nu jämför med för ungefär 6 år sen när jag tog examen. Då brukade de alltid ligga kring 300 i Stockholm men nu är de ju på 450+!! Det är ju galet högt! Eller missförstår jag?

De har bytt poängsystem.

Kan du berätta mer? Försökt läsa på hemsidan men fattar inte hur poängen kan gå upp så! Den enda skillnaden jag kan utläsa är att man inte längre får räkna med vissa saker (typ arbete på tex polisen och studier i statsvetenskap och dyl) men det förklarar ju inte att poängen nu är högre?

Men poängen har ju helt ändrats. Alltså systemet för hur man räknar poäng för betyg etc. Säg att du fick 5p för AB innan så är det 10p nu, då blir det ju såklart helt andra poäng (påhittade siffror men samma princip). Testa räkna dina betyg som de anger att det nya systemet fungerar så kommer du märka skillnaden.

Jahaa hade ingen aning och googlade länge innan jag frågade här, jag lovar, haha! Tack för svar!

Åh vad jag känner med dig. Varit i lite samma läge en gång. Hade satsat allt på ett kort under många år, insett att det inte vart ”det” och kände mig helt handfallen. Började typ jobba på Ica för att få lite luft och perspektiv.

Det jag mer specifikt gjorde var att hyra ut lyan, lämna allt och åka till Norge för att jobba som servitör på ett jättefint hotell i en liten by vid en fjord. Vart toppen kan jag säga dig. Kom i superbra form rent fysiskt. Hade roligt. Kunde spara mkt pga låga utgifter. Fick perspektiv på vad som var viktigt och inte. Egot lugnade ned sig ett par snäpp och jag slutade ta livet och mig själv på så blodigt allvar. Allt blev roligare och bättre efter det så tanken att börja jobba på ICA är nog inte så dum ändå ??

Haha det låter ju helt fantastiskt och kanske något jag hade kunnat göra för några år sedan, men med småbarn och höga bolån så finns inte det alternativet för mig

Du kommer finna din väg ”ut”. Det viktiga är att tanken slagit rot & hjärnan börjat jobba?

Fick en gång tipset att, när jag stod i vägval eller kände mig rådvill, högt fråga mig själv ”vad vill jag?”. När svaret kommit frågar man så sig själv ”vad behöver jag?”. Ibland är svaren olika, och då väljer man såklart vad man behöver. Även om det svaret oftast kan kännas lite ”gråare” i sådana lägen. Tycker det gjort stor skillnad för mig. Hoppas det kan vara till hjälp. Eller att du finner något annat som funkar ? Tror det blir bra för dig detta. Det gör jag verkligen ?

Kladdkaka med grädde så underbart! ??

+ färska hallon! ?

Ni som hade ett mindre bröllop (säg 30 pers), vad hade ni för lokal till bröllopsfesten?

Abonnerade en del av en restaurang. Själva vigseln hade vi utomhus i en fin park nära restaurangen.

En församlingsgård vid kyrkan.

Vi hade vårt i eventloft i en restaurang.

Vi hyrde en lokal tillhörande byn vi gifte oss i. Ligger jättefint till vid en älv. Själva vigseln var utomhus vid älven.

Hyrde ett gästgiveri 🙂

Vi höll både vigsel och fest i vår trädgård 🙂

Jag har införskaffat mig self-tanning droppar som jag tänkt ha i både ansiktskrämen samt i min bodylotion. Meeen jag är lite trög när det kommer till doseringen! Jag tänkte börja med 2 droppar för jag tänker bygga upp det sakta till önskad solbränna men hur blir det på kroppen? 2 droppar på varje kroppsdel eller…??

De ger inte så stor effekt att det märks nån superskillnad beroende på hur många droppar. Jag brukar köra typ 5-7 droppar i ansikte + kroppen. Man får smörja några dagar för att nån större skillnad ska ses tycker jag ? Blir jättebra resultat

Och att köra per kroppsdel blir säkert toppen.

Hur ofta dör hundar av narkos om de är unga, friska och det är ett rutiningrepp? Djursjukhuset säger att risken är obefintlig men googlar man på olika forum finns det hundägare som säger annorlunda… Vad ska man tro? Någon som vet? / oerfaren ägare

Jag skulle litat på veterinären, som har mer kunskap än oss i detta kommentarsfält

Narkos kommer alltid med en risk tyvärr.

Min hund opererades pga skadat korsband. Allt gick bra med benet men han fick njursvikt av alla smärtstillande. Var tvungen att ta bort honom pga detta. Ville bara säga att det inte alltid är operationen i sej som kanske är det farligaste. Men veterinärerna pratade bara om risker med själva operationen, ingen nämnde detta som vi råkade ut för…

?

En nyfiken fråga från mig. Skulle ni kunna bli kompis med nån som har lite övervikt och inte har normutseende?

Jag har nämligen tänkt en hel del på att sen jag gick upp närmare 20 kg så verkar jag ha blivit mer osynlig. Jag inkluderas liksom inte, man ser mig inte eller intresserar sig inte för mig. Speciellt på jobbet. Tänker att jag måste ta tag i detta för jag vill inte vara osynlig. Har i stort sett inga vänner och trivs inte riktigt med att vara så ensam.
Jag är glad och trevlig, har humor tycker jag själv iaf och jag är väldig snäll och respektfull mot folk. Så min attityd borde ju vara okej iaf tänker jag…

Stockholmare?

Nej lite mindre stad än så men lite samma mentalitet.

Börjar staden på L? Det gör min och det är precis sån mentalitet här?

Nä, ingen stad på L. Undrar vilka städer det bor trevligast människor i.. hade jag inte haft mina barn här hade jag kunnat tänka mig en flytt. ?

Tänker du möjligtvis på Linköping eller Luleå? Haha.

Nä, finns fler städer på L i vårt avlånga land?

Men ja! Om människor väljer bort dig på grund av några extra kilon så är det inga människor du vill ha eller behöver i ditt liv. Du förtjänar bättre.

Det är synd för det är flera som jag lätt skulle kunna ta en AW med eller så. Har tänkt ta tag i vikten, får se om det ändras nåt då..

Va? Sjukaste jag hört ifall någon väljer att inte vara kompis med någon pga utseende. Kan förstå din känsla av att känna dig osynlig och det verkar vara jobbigt. Du låter ju som en härlig person!

Det är en jättejobbig känsla för det känns som att jag har mycket att ge när det kommer till vänskap och hitta på roliga saker. Men jag blir aldrig inkluderad när tex kollegor ska ut och göra saker. Blir inte ens tillfrågad. 🙁

Om de inte vill umgås pga ditt utseende så är de troligtvis inte särskilt roliga att umgås med. Hoppas att du hittar lite andra härliga människor att umgås med. Kram!

Tack, jag hoppas det jag med, ska testa go frendly tänkte jag. 🙂

Utseende spelar ingen roll på vänner för mig! Bara hur man är som person. Låter extremt omoget och ytligt att tänka så, gör nån vuxen ens det??

Kan det va så att pga du känner dig osäker pga nya vikten så drar du dig undan/inte är så utåtriktad och därför blir det så?

Jag är ganska social av mig, hälsar på alla, småpratar så fort det finns tillfällen och brukar visa intresse för som jag pratar med. Liksom frågar eller följer upp saker vi pratat om förut eller bara frågar hur dom mår. Tror jag är ganska normalt social. Men absolut skulle det kunna vara så. Jag har blivit lite mer tillbakadragen och bjuder inte lika mycket på mig själv, det är jag medveten om. Mycket av mina tankar och tid går ju åt till att klanka ner på mig själv och skämmas för mitt utseende..

Men jadå, den vi ser upp till mest på jobbet är lite överviktig. Hon är superhärlig och duktig! Jag är själv rundare (höggravid) och har aldrig känt mig utanför.
Jag hade kunnat bli bästis med en överviktig ful människa men jag ser inte folk som fula, alla är vackra så länge de har en vacker insida.

Du är inte ensam om den känslan. Kände så himla mycket igen mig i din beskrivning, tyvärr! Men det är fan inte oss det är fel på iaf..

Håller med.

Absolut skulle jag det! Och har vänner i alla storlekar

Ja, det skulle jag. Personligheten är viktigast!

Ja absolut! Klickar man personlighetsmässigt och har roligt/trevligt när man umgås är ju det allt som betyder något. Min bästa vän väger som två personer, och hon är helt otrolig. Så klok och omtänksam. Och super poppis. Hon har hur många vänner som helst.

Kan det vara så att det sitter en smula i huvudet? Alltså att du liksom gjort dig lite osynlig, kanske omedvetet, i och med att utseendet har förändrats? När känslan av att man duger utmärkt precis som man är vacklar lite, så händer det ju att man ”drar sig undan” en smula. Kanske är mindre social på jobbet, bjuder in folk mindre, till samtal, aktiviteter osv. Kanske krummar lite och liksom ”gör sig själv mindre” bland folk, om du förstår vad jag menar. Allt det skickar ju signaler om att man inte är särskillt tillgänglig… ?

Iaf var det så för mig ett litet tag. Men när jag fick syn på vad som pågick i huvudet och tog tag i det så det kunde släppa, så följde ”det yttre livet” efter.

Tror det blir bra för dig detta. Du verkar hur toppen som helst ?

Kan man äta lammfärs som lammfärssås (istället för köttfärs)? Eller är det inte att rekommendera?

Biffar känns för komplicerat…

Såklart du kan!

Fläsk har vi för ofta
Lamm smakar som kofta
Och fisk med lök är riktigt läbbigt

Jag vill ha blommig falukorv till lunch, mamma
Nåt annat vill jag inte ha!

Jättegott! Jag brukar krydda lite annorlunda t ex med rosmarin och timjan samt servera med tärnad fetaost och oliver.

Jag gör lammfärssås jätteofta, går hur bra som helst!

Jag ska på konferens i Stockholm pga mitt jobb. Jag får boka hotell och transport själv och så får jag allt återbetalt när jag visar kvitton.

Är nu jätteförvirrad över hotellbokningen – hur sjutton vet man hur mycket det anses ”okej” att lägga på en hotellnatt? Finns ju billiga ställen för typ 400 kr natten, men hotellet som ligger närmast konferensstället kostar ca 2000 per natt.

Är det då ok att boka den för 2000? Eller anses det konstigt eftersom att jobbet ju betalar? (Jobbar statligt om det har någon betydelse).

/Förvirrad

På mitt jobb finns en resepolicy om vad hotell/mat/flyg etc får kosta. Kolla om liknade finns på din arbetsplats.

Om du jobbar på en myndighet så finns det ofta ett antal hotell som staten har ramavtal med. Dessa ska du välja i första hand och det ska synas i bokningssystemet. Om det är en stor stad är det inte ovanligt att ett rum kostar 1500-2000kr per natt.

Fråga på jobbet?

1200-1600 kr tror jag ingen skulle lyfta på ögonbrynet över.

Efter mitt senaste (och sista) psykologbesök har jag hamnat i en djup jävla livskris. Jag insåg under vårt samtal att jag inte gör, och aldrig gjort, någonting i mitt liv för min egen skull – allt jag gör gör jag i syfte att dämpa mitt självhat, oavsett om det är att tacka ja till ett jobb eller ta en promenad. Hela mitt liv har jag anpassat mig, förändrat mig, försakat mina egna viljor och drömmar till förmån för andra, inte gjort saker jag vill, inte varit den jag är, sökt bekräftelse av andra osvosvosv – för att slippa känna mig värdelös och för att alla andra ska tycka om mig. Jag är så jävla olycklig, och har varit det hela mitt liv, men jag gör ingenting åt det för att jag vet att mina val skulle få människor att börja undra vad fan jag håller på med samt att det potentiellt skulle såra folk i min närhet.

Jag är 29 år gammal men har aldrig på riktigt levt, jag har verkligen bara överlevt. Gått och går igenom varenda dag med en tung känsla i kroppen, bara för att vakna upp till en dag av samma sak. Jag lever bara för att existera, och det gör mig så jävla ledsen.

Har tänkt på det här konstant sedan jag kom till insikt med det, för jag vet inte hur jag ska hantera det, jag vet inte vad jag ska göra. Hur ska jag få reda på vad JAG vill, när jag inte ens vet vem jag är längre? Jag vet inte vad jag tycker om, jag vet inte vad jag gillar, jag vet inte vad jag vill, jag vet ingenting. Jag har även generaliserat ångestsyndrom, som gör att jag är rädd för exakt allt och vågar inte göra nya saker ens om jag skulle vilja.

Ahhh jag vet inte vad jag vill ha ut med det här. Allting känns bara så jävla meningslöst nu. Förstår inte ens varför jag lever när det enda jag gör är att existera bara för att? Och hade jag fått bestämma så hade jag nog tagit livet av mig för tio år sedan, men inte ens det gör jag för att jag inte vill att andra ska tänka att jag var svag/egoistisk/whatever. Jag hatar allt. Jag hatar det här livet.

Varför var det ditt sista samtal, var det ett visst antal du kunde få och det var sista eller valde du att sluta? När du nu fått den här insikten, som ju såklart är skitjobbig, så vore det ju bra om du kunde fortsätta en konktakt. För även om insikten är jobbig så behövs ju den för att du ska kunna börja göra annorlunda.. Börja leva mer för dig själv, baserat på vad du vill, vad du behöver och vad du mår bra av.. Och det kan kanske vara bra att få lite stöd på den vägen?

För att psykologen går på föräldrarledighet och det verkar inte som att jag kommer få någon ny. Hen har till och med skrivit i journalen att ”idealiskt hade varit att fortsätta behandlingen”. Så ja.
Men ja, jag håller med. Tror att krisar så jävla mycket delvis beror på att jag känner mig så jävla övergiven och ensam i detta. Att jag liksom blivit nedkastad i ett svart hål utan att någon kan hjälpa mig att dra upp mig därifrån. Hade jag vetat att jag kommer ha någon att bolla tankar och känslor med, diskutera de här insikterna med osv så tror jag inte alls det hade känts lika jobbigt. Det känns så sämst när jag tagit mig så jävla långt, men jag vet inte vad jag ska göra åt det heller. Om jag efterfrågar en ny psykolog kommer jag väl få stå i milslång kö igen så det kvittar ju liksom.

Blir så ledsen över att inte få chansen att nå hela vägen fram. För jag har sett förbättringar hos mig själv under behandlingen, men precis som psykologen sa så är jag inte i mål än. Och nu känns det bara som att risken är så jävla stor att jag kommer förlora alla steg jag tagit hittills och jag vet inte om jag orkar det.

Herregud förlåt att jag skriver så rörigt. Ångesten har verkligen tagit över min hjärna haha.

Och är det typ såhär när du vill göra något att din hjärna då tänker på vad riskerna med det skulle vara, och när du tänkt på riskerna så börjar du tänka på hur feg du är, att alla andra vågar, att det inte finns någon mening osv osv? Att hjärnan varnar för risker är ju rätt sunt, men det som kommer sen – självnedvärderandet och självkritiken, det är ju inte så hjälpsamt. Känner du igen dig i det? Isf skulle jag tipsa dig att läsa om compassion och självmedkänsla..

Ja, lite så är det. Har PTSD också, så mitt varningssytem är ju otroligt känsligt. Har försökt mig på att läsa på om self-compassion osv men vet inte var jag ska börja, det finns så himla mycket. Blivit erbjuden att gå en gruppkurs i det, men vet inte om det är min grej. Min förra gruppterapi var sådär.

Allmänt känt (nåja kanske inte av alla) att man ofta hamnar i kris vid påbörjad samtalsterapi och att det lite är första steget till ett avstamp för en förändring av sitt liv. Nu har du chansen att riktigt analysera och bejaka de delar av ditt liv du vill och behöver förändra. Det gör ont när knoppar brister och var glad att du inte är 50+ och just nått denna insikt, du har tiden och livet på din sida. Fördelen är ju att du kan se och känna igen detta beteende hos andra sen och vara ett fint stöd och ge pepp till de som behöver det på samma sätt som du gjort. All styrka till dig i denna periods uppförsbacke. You can do it! ??

Det är inte i början dock, det är i slutet. Har gått hos psykolog i ett år och genomfört tre olika behandlingsformer (gruppterapi mot oro, traumabearbetning och lite KBT). Så.

Ja då förstår jag, läste även din kommentar här ovan och med mycket annat som anses vara svårt ocg jobbigt så är ju inte läkandet linjärt och ofta är det just bakslagen som ger oss den största utvecklingen, tror inte alls att du kommer förlora det du hittills byggt upp eller tappa de steg du tagit hittills, du har ju verktyg idag du inte hade förra året, du har ju nu gått flera program av behandling, visst är motgångar prövande och det är väl meningen. Att du inte är i mål idag betyder ju dock inte att du inte klarar av att stå på egna ben i väntan på ny samtalskontakt, det kommer vara jobbigt och du svävar i ovisshet vilket är astufft i teorin men det kommer bli en vardag av det med.

Gud vad jag känner igen mig i det du skrev, är också 29 år…

Någon mer som sett storyn som sanna bråding postade? Tips om en pod som handlar om någon med cancer som ”valde att läka sig själv ända inifrån själen”.
Jag menar vad i hela jävla helvetet.

Jag är orolig för hur barn beter sig idag. Min upplevelse är att barn är otrevliga, har svårt för att sitta still och gör saker som sårar andra. Barn i skolåldern. Är det i skolan barnen blir så eller är det hemifrån. Det känns som det är mer vanligt att barn skriker, är otrevliga, hoppar runt över allt osv än att de pratar vanligt och leker ”fint”.

Absolut inte samma bild som dig. Jag jobbar med barn. Kan det vara så att du just nu endast ser saker som styrker din tes?

Kanske är så, men många bekantas barn är så. Bor även nära en skola så hör och ser mycket saker som barn gör under dagarna.

Är det inte så att barn gör borta som de hemma lärt?

Tips på vad man kan göra i Edinburgh med omnejd? ???????

Edinburh castle och en uppsjö med härliga museun. National museum of scotland kräver minst 2 dagar! ? bussturer runt stan

Så många barer/pubar att besöka, eller en whiskey-provning. Ta en hop on/off-buss, man får en bra och allmän uppfattning om staden och lite historia.
Älskar grassmarket-området, finns massa fint att bara gå runt och titta på. Åk ut till havet och promenera där, eller till Leith. Såklart ska du prova haggis eller åtminstone haggis bon bons, så gott!

Kollade på senaste säsongen av playmakers där Annica är med och hon pratade om när hon flyttade till Kanada. Hon sa att hon inte var intresserad av att lära känna dom andra hockeyfruarna eftersom dom bara spendera sina mäns pengar och var hemmafruar medans hon menade på att hon själv är en väldigt driven entreprenör. Kände bara att det var så himla tråkig inställning till andra människor? Eller brukar ni tänka på sånt när ni väljer vilka ni vill lära känna? Jag tyckte det kändes märkligt och dömande…

Arrogant uttalande. Tyckte om henne tills hon blev så…konstig.

Ja samma här! Tyckte det var oskönt sagt och som att hon satt på
En väldigt hög häst..

Så konstigt uttalande.
Absolut att hon tjänar egna pengar, men det är fan inte i närheten av vad han tjänar i månaden.
Hela deras livsstil, huset de bygger, bilarna de kör osv är ju pga hans ekonomi och inte hennes. Sen bidrar hon absolut men att hon påstår att hon inte lever på hans pengar är BS.

Jaa men precis! Precis som de andra fruarna, och det är ju inget konstigt med det

Nej hon sa väl någon gång att det han tjänar i månaden tjänar hon på typ 3 år eller vad det var.

Fast det var väl innan hon lärde känna de andra tjejerna. Nu umgås dom ju.

Nä nu är dom vänner, men hon sa er hon inte ville släppa in dom först pga det..

Ja otroligt märkligt och väldigt bristande självinsikt skulle jag säga. Nu råkade hon vara influenser och DJ (?), då är det ju lätt att säga att man är entreprenör och fortsätter jobba på som vanligt även efter en flytt till andra sidan jorden. Hade hon haft ett ”vanligt” jobb här i Sverige på exempelvis Ica eller som jurist, så hade det ju inte gått att fortsätta med. Då kanske hemmafru är något man helt enkelt gör en ”uppoffring” och blir för att man vill flytta med sin partner.

Självklart finns det dem som söker söker sig till typ NHL-spelare pga pengar och gött liv men jag tror inte det gäller majoriteten och är helt ärligt imponerad av att man fixar det speciella liv som det faktiskt innebär. Jag har dejtat en kille som sedan hamnade i NHL och hade det blivit något av det så hade jag säkert flyttat med honom men gud vad det hade tagit emot alltså att helt ge upp min egen karriär här

Expresso house. vad gillar ni att äta där. ?Jag bara privat deras cappucino men vad annars är gott?

Chailatte

Nej nej nej, matcha ska de va!

Vad smakar matcha?

Gräs

Älskar deras rågbröd med kyckling och dragonmajonnäs!

Haha neeej den är hemsk, avråder starkt!!! ? Älskar deras latte, islatte, chailatte men maten och fikat är sådär.

Vet ej om den finns kvar men jag brukade alltid ta en grillad kyckling hickory bagel, så extremt god var den

Åt en focaccia med mozzarella, pesto och tomat (tror jag) en gång som var magisk!

Hej!
Jag ska förhoppningsvis börja plugga på universitet till höst och undrar nu en massa saker.
Så jag undrar vad som gäller gällande studiestöd och när/om man ska söka det. Googlade men det var lite förvirrande.
Men även om ni har typ mer generella tips för en som (eventuellt) ska flytta hemifrån till en stad timmar bort.

Ställ dig i bostadsköer direkt!

Tycker nog ändå CSN.se har väldigt tydlig information när man behöver söka osv. Kolla frågor och svar så är det garanterat en av frågorna de svarat på!

Som personen ovan sa, kolla CSN. Mkt info om inkomstgränser, ev tilläggsbidrag, poängkrav etc. Bra att ställa sig i bostadskö men skulle också googla runt lite och se vad som finns, ofta finns ändå ett okej utbud av studentlägenheter som inte kräver någon direkt kötid. Annars skulle jag säga bara ta det som det kommer, ha kul och njut av tiden med mycket fritid! Stressa inte för mycket och plugga inte för mycket, allt kommer lösa sig ändå.

Såg precis en video där en rysk soldat vål*för sig på ett litet spädbarn. Blurrat. Legitimation och namn på soldaten dock. Det hörs fler barn i bakgrunden.

Sånt får mig att se rött. Hade tackat Putin om han hängde pedofiljäveln. På riktigt. Hade sagt tack för detta liiiiiiiiiiiiiiiiiiiiilla goda du gjort.

Mycket falsk information sprids så var källkritisk.

Så VIDRIGT!!
Jävla ryska fähundar, må det brinna i helvetet tillsammans med Putin!

Men varför kollar du på sådant?!

En lågmäld tortyr
Att se er tillsammans
En nödvändig terapi
Du kommer aldrig röra mig som du rör henne
Det är såhär det måste vara

Hahahahahahahah snälla nån.

?

Känns det bättre nu?

Förra veckan blev min bils fälgar/däck stulna från min bil… Alltså de satt på bilen.
Är helt förstörd, har mardrömmar och vet inte vart jag ska vända mig?!
Känner mig så kränkt, förbannad och ledsen.
Sparat i månader till nya däck och fälgar, 10 dagar fick jag ha dem…

Hände mig också för några år sedan. Hade precis satt på nytt gummi och ny fälgar och så stod bilen på 4s tegelstenar när jag kom ner till garaget. Fick nya på försäkringen men det suger, jag vet.

Hur kan man ens göra något sådant?! Min bil stod på 2 däck… Jag ska tydligen behöva betala självrisk så det gör allt ännu värre.
De ville även att jag skulle redovisa hur det hände. Hur ska jag veta det? Nä fy fan.

Dom vill bara ha en historia, så skriv bara som det var helt enkelt!
”Lämnade bilen i garaget vid 18, kl 07 nästkommande dag stod bilen på två däck bara och fälg samt däck saknades h.fram samt v.bak.” Typ!
Fick också såklart betala självrisk men det var ju värt det än att vara utan däck.
Det kommer lösa sig! vi är tyvärr inte de enda som råkat ut för detta så försäkringsbolagen är vana 🙂

Men det är väl klart du får betala självrisk, vad tänkte du dig?

Självklart måste du betala självrisk….? Är det konstigt tycker du?
Vet du ens vad självrisk är? lol

Hahahhaha. Wtf! Skämtar du om självrisken eller? ?

Kom tillbaka när du precis gjort en stor service och bytt till nya däck. Och sen blir bilen totalkvaddad och tvungen att skrotas på grund av någon som helt utan koll är ute i trafiken och kör fastän den inte har körkort.

Tips på den bästa brun utan sol moussen??

Tycker faktiskt att Ida Warg är bra. Även nån i rosa flaska och heter något på c men kommer tyvärr inte ihåg namnet.

Ida Wargs luktar dock äckligt. Smörjde in mig med den i onsdags och den luktade fram tills igår.

(Någon som vet om det går att få bort bus-lukt?)

Instämmer med Ida Warg och Cocoa Brown (det var nog den du tänkte på). Jag kör alltid den mörka instant tan på Wargs eller den mörka på CB. Smörjer på kvällen, duschar av på morgonen (timear med tvätt av sängkläder hehe). Tycker oftast inte det luktar så mkt efter man duschat men ev lite första dagen. Vet att Ida säger att instant inte behöver duschas av men det håller jag verkligen inte med om! Den färgar av sig + luktar om man inte sköljer enligt mig.

Ja! Tack, det var den jag tänkte på.

Hade läst att man inte behöver skölja av Ida Wargs och därför inte gjort det, så det kanske är därför det luktat bus. Ska duscha av mig efter nästa gång, och inte före som nu?

Ja testa det! Du måste dock vänta några timmar (minst tre tror jag) innan du sköljer, därför tycker jag det är bra att timea in det med när man ändå ska sova så hinner färgen fästa!

Jag älskar min pojkvän och han är otroligt fin mot mig, han gör verkligen allt för att jag ska ha det bra och må bra.
Trots detta tänker jag ofta tankar såsom: ”Hur ska jag våga bli gravid? Tänk om han plötsligt lämnar mig under graviditeten? Tänk om han bedrar mig??”. Detta är en otrolig rädsla jag har, säkert därför tankarna uppstår. Något så sårbart med graviditet.. Men jag har liksom ingen anledning till att tro att han skulle göra så! Är jag ensam i detta? Hur vågar kvinnor lita på att deras män inte bara sticker???

Det kan man nog aldrig lita på, men om alla skulle behöva vara 100% säkra på att de inte ska bli lämnade hade det inte funnits så många barn. Man får hoppas på det bästa, ha förståelse för att saker händer i livet och framför allt välja en pappa till sina barn som man tror hade kunnat samarbeta även om man inte är tillsammans längre (vilket man såklart inte heller kan veta).

Vet du? Det kan lika gärna vara du som lämnar honom för att du om några år träffar någon annan. Det är HELT , HELT omöjligt att garantera fortsatt förälskelse. Sen tänker jag – OM han skulle lämna dig , dör du då? Svar : nej Du är vuxen och vet hur man tar han om sig själv. Så njut av det ni har , försök skaffa barn om ni båda vill och kan det och njut av det pirret. Sen om det sjukaste skulle hända (att han lämnar dig under graviditeten) så är det ju ett jäkla tur att du fick se vem han är, så att han kan försvinna såfort som möjligt . Det kommer gå bra ska du se 🙂

Om ni väljer att skaffa barn, varför skulle han så lämna mitt i graviditeten?

Jag kände exakt likadant ??‍♀️ Och då har jag ändå varit tillsammans med min kille i 10 år utan att han visat några sådana tendenser. Tror att det för mig handlade om att det är så definitivt att skaffa barn, det finns liksom ingen återvändo vilket kändes skrämmande. Landade tillslut i att om jag blir gravid finns det ändå ett fönster på typ 4 månader där jag kan göra abort om han visar sig vara en sån. Haha låter helt sjukt men tror jag behövde en sån ”trygghet” att hålla fast i för att våga. Nu är jag typ 2v från BF och han har varit helt fantastisk under hela graviditeten, oroade mig helt i onödan ?

En sak jag har funderat på så länge och varje gång jag ser ett matlagningsprogram.

Hur håller de maten varm tills domaren har bedömt alla? Måste ta en evighet med tanke på hur mycket de klipper osv. Om de ska laga t ex porcherat ägg, blir det inte en helt annan konsistens osv om det är 10 andra kockar som ska presentera sin mat först? Och om de har värme att ställa rätten på kan det ju också ändra konsistensen på maten? Annars blir väl vissa rätter kalla innan de kan smakas på?

Någon som vet?! ?

En deltagare jag följer från Masterchef sa att dom äter maten kall. Men domarna smakar av maten medan dom lagar den så dom får en bild av hur rätten smakar när den är varm.

Men så konstigt… temperaturen gör jättemycket för smaken ju! Ett kallt ägg eller en kall köttfärssås smakar helt annorlunda varm..

Ja och hur gör de med desserter som glass?! Antar att de får lägga upp ännu en tallrik när det blir dags

Stör mig så på människor som måste skylta med hur ”charmigt” klumpiga de är. Folk som delar ”roliga” stories på Instagram och typ ”det här kunde varit jag?”. Klumpighet blir charmigare om man inte måste skylta med det, även om jag inte finner det särskilt attraktivt ändå.
Ofta är det också samma personer som måste lägga upp stories när de asgarvandes berättar om hjärndöda diskussioner eller rena faktamissar, typ ”jag är alltså 30 år och lärde mig precis att…”
Gaaah, det kan omöjligt vara sexigt eller gulligt med okunskap? Med klumpig/klantighet?

Och det är bara tjejer som gör så? Jag kan faktiskt inte komma på en enda kille jag känner som gör detta. Vilka är ni som gör så, varför??

Men haha, de är ju så roliga och knasiga hihi! Så lättare att ha att göra med för att de är så klumpiga och klantiga teeheee. Woho, yolo, det är såååå jag!

Kräks.

Instämmer.?

Och roliga, lätta att ha att göra med…haha omg, tvärtom? de om några är de som absolut inte skulle släppa in en ny tjej i sitt gäng? Åh, de är så skrattretande!

Ja, eller folk som lägger upp klipp där de visar hur tokiga de är och vill ha kommentarer om hur roliga och sköna de är. Fia Ståhl, Tareq Taylors nya, lade nyligen upp ett sådant klipp. ??? Kenza är likadan. Martin Björcks Youtubekanal är också lite likadan. De ska vara så tokigt hela vägen (å andra sidan förstår jag att det är det som är själva konceptet).

Vem fan har sagt att någon vill vara sexig?

Oj. Aggressiv.

De kanske känner sig ungdomliga om de beter sig som högstadieelever. De kanske inte vet hur de kan knyta an till andra utan genom att sätta upp en fasad.

Angående om det vore sexigt, så finns det en bild av att vissa killar inte gillar klipska tjejer för att de skulle få mindervärdeskomplex och inte känna sig som kapabla män. Så att spela bimbo kan därför vara sexigt genom den manliga blicken.

Ja det känner jag igen, att killar ”gillar” blåsta brudar, men sen när man pratar med killar om det så är det så många som gillar smarta tjejer, som tycker allmänbildning är sexigt. Särskilt inte i den här åldern.

Oj bra kontrolläst av mig…menar att i den här åldern brukar allmänbildning vara sexigare än att vara blåst.?

Beskrev du just Klara Tanby? ?

Haha nej jag hade en bekant i tankarna men det är ju vanligt hos många tjejer.?

Är det någon som har löparskor från Saucony? Hur är de i storleken?

Tack ☺️

Jag har ! Jag skulle säga att dom verkligen är helt normala l storlek . Jag har 38-39 i vanliga sneakers (beroende på märke) så mina 38,5 passar PERFEKT:)

Tack ?

Ser i Dagens industri att samtliga större svenska bolåneaktörer kräver att svenska hushåll klarar en ränta på 6% för att få ta lån. Skulle du klara 6% i ränta?

Ja inga problem och då är vi ändå belånade till 85% i en mellanstor stad. Vi sparar en hel del idag som vi fått minska i sånna fall. Två barn i central 4:a

Ja men det skulle naturligtvis göra stor skillnad i ekonomin.

Undviker bolån.

Klarar att betala upp till 40000 i månaden i ränta. Men då finns inget utrymme till att spara alls efter att ha betalat ränta, amortering, bil, mat osv.

Lånelöftena är sen ett bra tag beräknade på att klara av 5-6% ränta

Vi skulle klara en räntehöjning på 15 %, det motsvarar 50.000 kr/månaden. Det skulle bli tufft men vi skulle få allt att gå runt.

Håll käften

Hahahah svar till människan som även skrev igår att hen skriver ut tabletter mot ångest och övervikt och massa skit . Men kommentaren raderades samma sekund

Äsch, gillade det som en ensam random kommentar bara ???

Hahah uppiggande tanke !!

Det är inget att gilla när det är gift och ett försök att sälja receptbelagda preparat.

Gillade ”Håll käft” alltså…

Ahaa, trodde du menade den borttagna, Sorry 🙂

Introvert eller extrovert, vad är ni? 🙂

Tror inte på sånt.

Och jag tror inte på solen ?‍♀️

Inte samma sak du…

Helt klart introvert. Får min energi av att vara inne i mitt eget huvud.

Introvert i stor mån. Mitt liv har blivit så mycket mer tacksam sedan jag för några år sen förstod det och kunde respektera att jag inte orkar och trivs att vara i så många sociala situationer 🙂

Extrovert ?

Kan man vara båda?

Ja, då är man ambivert.

Eller en helt normal, komplex person.

Absolut men måste man välja mellan introvert och extrovert och är båda heter det ändå ambivert.

Om man tror på skiten ja.

Alla man frågar är introverta

Ambivert

Jag behöver vara extrovert på jobbet som lärare men privat är jag introvert.

Lite av båda

100% introvert, som ökat (eller kanske bara fått mer utrymme) med åldern. Tillbringar 99% av min lediga tid helt ensam vilket känns som ett misslyckande men samtidigt är jag också tillfreds med att få vara ifred med mig själv.

Jag är 30+ och är mer utseendefixerad än nånsin. Typ mer än jag var i tonåren. Detaljstuderar och kritiserar mitt utseende och överväger seriöst botox pga hur jag hatar min panna m.m. Känner mig patetisk som är såhär besatt i denna ålder.

Du är inte ensam. Men betänk att det finns företag som lever och tjänar pengar på all utseendehets och de gör allt för att vi ska bry oss onormalt mycket om vårt utseende. Lite lättare att stå emot då när man tänker att man inte vill vara någon produkt åt den syniska skönhetsindustrin.

Inte så konstigt, om än totalt orimligt. Fyller 30 i år och känner likadant. På ett sätt tryggare i mig själv än någonsin, bryr mig inte så mycket om vad andra än mina absolut närmsta tycker om mina beslut, åsikter, drömmar, vem jag är osv. Alltså allt sådant som egentligen är viktigt. Känner mig i grunden trygg i mig själv. Men ytligt sätt bryr jag mig mer om mitt utseende än någonsin, fast på ett annat sätt än när jag tidigare brydde mig mycket (tonåren). Istället för smink, kläder osv. har jag börjat bry mig om hudvård väldigt mycket, rynkor, täcka gråa hårstrån, överväga botox och fillers (inte för större någonting, men för det där yngre, ”fräscha”), hålla mig i form och vikt, lägger märke till hur händer och hals ser ut osv. Och tror 100% det har att göra med att jag på något sätt känner att en stor del av mitt värde som kvinna är att vara snygg och kvinnor är snygga när de är unga och jag blir äldre och tappar min ungdom och därmed min snygghet. Menar inte att jag aktivt tycker så, men det är helt klart det budskapet jag matats med hela mitt liv och har liksom internaliserat (svenska?) det och den känslan, även om jag objektivt och logiskt tycker det är piss och bs.

Så, tror inte alls det är konstigt att du eller jag känner så eller att vi är ensamma om det. Det är en slags ångest som pyser ut över att man blir äldre och inte värderas på samma sätt längre, även om man faktiskt gillar att bli äldre samtidigt (skulle ju inte hellre ha dött liksom) och till och med tycker det är skönt på många sätt.

Har dessvärre inget bra tips på hur man ska hantera det eftersom jag också befinner mig i det, men återkommar om jag snubblar över något mirkaulöst 😉

Jag blir snart 31 och har heller aldrig varit så utseendefixerad som nu. Tycker alla runt omkring ser så snygga ut, nu inte bara de man ser på instagram utan på stan, i löpspåret, i affären.. Alla ser perfekta ut. Klart man blir påverkad. Bor i Sthlm.

Vad smakar kimchi?

Starkt och lite syrligt.

Väldigt väldigt olika. Jag älskar oftast kimchi. Kan äta en hel burk till en måltid. Men har också prövat sorter (köpta) som är helt oätliga.

Det är ju syrade grönsaker så en syrlighet finns alltid, men sedan kan det smaka lite vad som. Sötsur. Surstarkt (gillar inte den varianten). Sötsurstarkt. Surt+umami (som surkål+Miso ungefär). Osv osv. Finns flera hundra olika sorters kimchi, så det blir lite olika var gång. Men det är nästan alltid supergott ?

Mina grannar har för andra gången ikväll sex. Hur vet jag det? Det HÖRS. Tjejen stönar så jävla högt och min säng gungar i takt när det är som mest intensivt då vi har sovrummen vägg i vägg.

Det är inte första gången det är såhär utan jag hör dem flera gånger i veckan och har gjort i över ett år, ibland kan jag vakna av dem på nätterna. Hade hunnit somna nu t.ex, men vaknade av tjejen då det är hon som hörs. Känns så jävla gnällkärring-igt att höra av sig till sin hyresvärd också men alla jag pratat om det med säger att jag borde göra det. Kan man verkligen, eller borde man, säga till värden????

Om du inte vill prata med dina grannar ansikte mot ansikte kan du ju lämna en lapp i brevlådan till att börja med. Skriv att det är lyhört i huset och att de gärna får dämpa dig när de sysslar med sina aktiviteter i sängen. Blir det inte bättre kan du ju ringa störningsjouren nästa gång, blir lite pinsamt för dom då.

Prata med dem vill jag absolut inte, jag tycker att killen är fruktansvärt obehaglig och är ingen jag vill eller vågar prata med alls faktiskt.

Lapp i brevlådan var bra, ska skriva en imorgon.

Tycker också lapp i brevlådan låter mer rimligt än att kontakta hyresvärden. Hade nog inte gjort det förrän det var olidligt och de inte rättat sig trots flera lappar.

Olidligt är det iofs redan med tanke på hur ofta det sker och under hur lång tid det faktiskt varit så. Men jag börjar med en lapp. Lägger den i brevlådan imorgon??synd att vi fått nya dörrar utan brevinkast, annars hade det varit ännu bättre.

(Hahaha, de håller seriöst på igen, nu hördes han för första gången också, herregud. Hörde dem första gången vid 22 och sen vaknade jag av dem runt 23.45…vad pågår? önskar så att jag hade öronproppar eller att jag kunde somna till poddar/ljudbok)

Vet inte vart jag annars kan vända mig då jag skäms.

Är det någon mer än jag och min sambo ( varsitt barn från tidigare relation) som har delade kylskåp / mat?
Jag trivs inte alls med det och funderar på om man skulle bli särbo istället, någon som gått från sambo till särbo och lyckats få det bra ?

Förstår nog inte vad du menar. Menar du att ni har ett gemensamt kylskåp, som ni delar, och du inte trivs med det? Eller menar du att ni har ett kylskåp/skafferi var och sedan sköter maten för er var för sig (inkl det egna barnet då gissar jag)?

Bägge kan ju ev lösas med samtal och lite praktikaliteter. Men om ni vill ha det olika, trots samtal etc, då är det ju svårare.

Klart man kan bli särbos och det kan funka utmärkt. Men det bygger på att bägge tycker det vore en bra lösning, så att inte en är glad och den andra känner att hen tvingas in i ett ”halvt” förhållande. Å andra sidan, hur länge håller det om en person vantrivs med boendesituationen och man inte kan lösa det. Och hur bra är det för hens barn att föräldern vantrivs hemma…?

Lycka till. Hoppas verkligen att det löser sig ?

Menar du att ni är sambos nu men ändå har separata kylskåp/delar av kylskåp? Eller att ni har gemensamt kylskåp (dvs sannolikt det vanligaste) men att du inte trivs med det och vill dela upp det eller flytta?

Varför har ni det? Handlar ni inte tillsammans och äter samma mat?
Har ni delad ekonomi?

Som i ett studentboende? Låter märkligt. Varför vill din sambo ha det så?

Alla är olika och vissa trivs bäst med att vara särbo. Men det gör mig fundersam att du säger att du skäms, och att anledningen till att du funderar på att bli särbo är att du vill ha mera gemensamt än din sambo. Är ett särboförhållande verkligen vad du är ute efter då?

Fan vad alla är pretentiösa och skitnödiga här inte alltså. Läkare, tandläkare, jurister, advokater, chefer, fina titlar, fina karriärer, allihopa, och alla har fantastiska liv, hus/bostadsrätter, mycket god ekonomi, fina partners, underbara liv. Varför får jag en känsla av att det inte stämmer. ”Det man skryter med saknar man”.

Du verkar vara på dåligt humör idag?

Måndag tisdag onsdag torsdag fredag lördag söndag

Tycker du verkligen att det är så många som skryter om allt? Alltså det mesta du rabblar upp är ju ändå ganska vanliga saker, och de yrkesgrupper du nämner är väl inte representerade i större utsträckning än annanstans i samhället? För varje läkare här inne tycks det finnas minst lika många socialsekreterare eller vad du nu skulle tycka var ett ”mindre flådigt” yrke. Och tycker generellt att det är betydligt fler som lättar på hjärtat över saker de är ledsna över, har problem med eller oroar sig för, än vad det är personer som bara är här för att glänsa?

Hoppas du inte tar illa vid, men det kanske är dina egna osäkerheter och komplex som gör att du uppfattar det så? Sådant har vi alla såklart och det kan ju lätt bli att man får tunnelseende och liksom läser andras texter genom färgade glasögon liksom?

Jag tycker exakt tvärtom, herregud vad alla verkar må dåligt här inne.. ?‍♀️

En kollega ska sluta på mitt jobb och de anordnar en insamling till present där man kan swisha valfri summa. Vad är rimligt att swisha egentligen? Har ingen aning och vill inte verka konstig och ge för lite… eller för mycket haha.

På mitt jobb är vi ca 30 anställda, vi brukar swisha 20:-, på gamla jobbet var vi närmare hundra, där var 10:- standard ?