Öppet Spår

557 kommentarer

Några andra som använder maträddningsappar som Karma och Too Good To Go?

Ja. Blandad kompott, en del är ju bra men en del verkar bara vara marknadsfört annorlunda mot vanlig mat…

Ja, verkligen. Mitt bästa fynd var en vegokasse från Coop via Too Good för 59 kr, det var fullproppat med grejer och långt mer värt än de 180 kr som skulle varit originalpriset. Det sämsta jag fått via Too Good var 2 croisanter från ett cafe, priset var 39 kr och de hävdade att originalpriset skulle varit 120 kr… Knappast. På Karma vet ju man på förväg vad man får så det är mer pålitligt.

Sånt här är så trist, så snart något börjar bli populärt så ska det mjölkas så att själva syftet med appen försvinner. Höja priserna för att sedan ”rea” ut.

Exakt. En annan sak som är irriterande är när som säljer mat som borde ha slängts dagen innan istället för att sälja den dagen efter. Jag har fått några gånger jättetorra mackor med mosiga grönsaker som borde ha slängts.

Men kan man inte säga nej då?

Blir svårt att börja bråka på plats när der är redan betalt och allt.

Ja, använder Karma ibland 🙂

Jag har bara använt Karma via Espressohouse och kan verkligen rekommendera! I mitt fall har det gällt mackor som de värmer (typ focaccia) och märker ingen skillnad från om man köpt en från samma dag till fullpris.

Använde karma mkt förut. Men finns inte där jag jobbar i dag..

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Hur får jag min rescuehund komma på inkallning? Hon verkar tro att ”kom” betyder spring 20 meter bort..

Vet ju inte vad ni har provat och hur länge, så ger lite allmänna tips som funkade med vår adopterade lilla byracka 🙂

Börja inomhus. Ha något jättegott i handen och varje gång hunden kommer till dig säger du ”kom” och ger det goda.
Vår hund var väldigt leksaksmotiverad och det funkade toppen att vi var två stycken och höll i varsin rolig leksak. Då sprang hunden till en av oss och vi sa ”kom” och hunden fick leksaken. Sen sa den andra personen ”kom” och viftade med leksaken så att hunden sprang dit.

Det är vitkgit att det händer roliga saker när man ropar ”kom” och att det inte betyder ”koppel på, vi går hem” varje gång.

Hur gammal är hunden och hur länge har ni haft den?

Hon är två och vi har haft henne i åtta veckor. Hon är jättefin men skulle må bra av att kunna vara lös men hittills är det omöjligt. Folk, hundar, ekorrar vadsomhelst är roligare än godis och leksak :-/ tack för jättebra tips!

Varför ska hon vara lös? Hundar ska ha koppel om dom inte är på inhägnat område.
Det finns lag på det!

Nej, det där har du missuppfattat- det finns verkligen ingen lag som säger att hund ska vara kopplad om det inte är ett inhägnat område. Däremot ska hunden vara en fena på inkallning om den ska kunna vara lös varför vi tränar 🙂

Det finns lagstiftning som säger att hundar ska hindras från att springa efter vilt, i 99% av fallen innebär det att du behöver ha din hund kopplad. Väldigt få hundar är så pass väldresserade att de stannar och kommer på inkallning om det dyker upp en hare, rådjur eller annat vilt mitt framför nosen på dem på promenaden. Därav ”koppeltvång”.

Var god läs mer om paragraf 16 i Lagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter.

Paragrafen du hänvisar till ger dig noll lagstöd för påståendet att alla katter och hundar alltid ska hållas kopplade eller inom stängsel.

Naturvårdsverkets tolkning av lagen är att om en hund ska hindras från att springa lös måste den i de allra flesta fall hållas i koppel. Det är bara extremt väldresserade hundar som kan få gå lösa under tiden den 1 mars till den 20 augusti. I praktiken ska hunden, om den är lös, vara högst någon meter ifrån dig.

Borde finnas lag på att dumma människor som du har koppel på sig.

Länka den lagen är du snäll…

Långkoppel och något som gör dig mer intressant än vad som är runtomkring.
Godis/piplek/kampläder/boll…

Tack för tips! Jag kämpar men hon tycker jag är skittråkig 🙂

Kanske långkoppel som någon håller och du springer därifrån. Massor av beröm om hon kommer efter. Eller gör ”knasiga” saker som att t ex lägga sig på marken, låtsas hitta något på marken mm så att hon blir nyfiken. Du kommer säkert att hitta på något. Lycka till!

Haha, ja det där med att springa bort i 190 km/h är det enda som hittills fungerat.

8 veckor är ju ganska kort tid med en vuxen hund.
Ja det kan vara klurigt att hitta vad som motiverar din hund. Men det finns säkert något. Fårskinn, renklöv, nötrevben, hundglass, lek som har annorlunda ljud kvitter/grymtningar/tut/prassel/bjällror
Lycka till!

Kolla Fredrik Steen på nätet. Du hittar massor av tips där som fungerar.

Gå en kurs på hundens hus

Skaffa inte en utländsk hund så är problemet löst

Hahaha. Tänkte inte på det 🙂

Hehe finns ju ett meme där folk provar att prata med sina hundar på det språk rasen ursprungligen är i från.
Schäfer- tyska, naken hund-mexikanska/mandarin osv.
Kanske skall prova det??

Man kan ju adoptera vuxna hundar från Sverige också, som behöver öva inkallning.

Skulle faktiskt vilja påstå att de flesta hundar och ägare behöver öva inkallning, oavsett var hunden är ifrån eller hur länge de haft den.

Ja men då hoppas jag inte att man kallar den rescue-hund ?

Jotack jag vet. Så trött på folk som ropar efter sin hund och den bara springer vidare utan att bry sig

Jag har inte en importerad hund men när jag lärde min funkade det galet bra med skivbar leverpastej eller salami (i små mängder). Ge bara godiset när hunden verkligen gör rätt ?

Nu när matpriserna har ökat har det påverkat var och vad ni handlar?

Har inte ”märkt” det än men det kommer väl…Jag brukar alltid köpa lax när det är 99 kr/kg. Nu antar jag bara det kommer slå mig nästa år jag inte ätit lax på ett år…

Har inte sett lax på 99 kr/kg på en evighet… 129 kr/kg är det billigaste jag sett på sistone och priset gällde bara om man köpte andra varor för 200 kr/nåt sånt.

Samma här, det slog mig först när jag läste trådstarten jag inte ätit lax på ett tag 🙂 För ett halvår sen var det ändå vardagsmat.

Jag äter lax varannan vecka, 4st laxfiléer mån-tors. Det kanske inte är laxfilé du menar, men det är väldigt ofta billigt.

Vad är billigt i detta fall?

Inte var, ogillar lågprisbutikernas utbud, däremot vad. Försöker anpassa mig efter extrapriser för att spara några kronor. Att köpa en limpa bröd för 40 kr är orimligt så köper hellre 2-3 st och fryser in när de kostar 20 kr.

Var brukar du handla?

Ica

ICA har ju fina grejer men så läskigt dyrt för basvaror.

Jag gillar många av deras egna varor. Tycker inte det är så farligt dyrt i min stad. Försökte handla på Lidl några gånger men blev så frustrerad av att mycket saknades så behövde ändå bara åka till Ica efter… :/

Ica höjer varenda vecka sina varor. Inte bra.

Jobbar som ansvarig för flera avdelningar. Vi höjer för att inpriser höjs. Går hand i hand, för det är ju en business och vi kan inte ha minusmarginal på kaffe när det höjs med 10kr in direkt.

Intressant jobb, tänker du måste ha stenkoll på världsekonomin indirekt 🙂

Du verkar ju rätt svagbegåvad om du inte förstår att utpriset höjs när inpriset höjs?

Sorgligt att det finns sådana som du som ska kommentera så nedlåtande om folk här.

Ett tecken på om inte svagbegåvning så åtminstone bristande analysförmåga SKULLE ju annars kunna vara inte förstå relevansen av prisförändringar på mat & vad det har att säga om vår omvärld. Bara en tanke…

Handlar uteslutande på halvapriset eller mer och fryser in dessa varor. Så lägger max 1500kr på mat i månaden.

Jag skulle vilja göra mer så men har bara ett frysfack med en hylla så det är väldigt begränsat vad man får med där. Det är skitirriterande, speciellt när man snubblar på väldigt bra halva priset-grejer och skulle vilja proppa frysen full med dom.

Investera i en extra frys?

Har tyvärr ingen plats för en (bor i en minietta).

Samma här! Bor på 19 kvm och allt jag önskar mig är en normalstor kyl och frys samt ugn. Brukar ta ut frysvarorna ur förpackningar och frysa in i fryspåsar, då ryms det ofta mer. Tips!

Nä. Så farligt mycket dyrare har det inte blivit tycker jag. Möjligtvis bröd..

Kaffe? Fisk?

Dricker inte kaffe och äter inte kött.

Det förhindrar dig att se hur dyra b la dessa livsmedel blivit?

Såklart? Man tittar väl inte på priser på saker man inte köper/är intresserad av?

Du har alltså inte ens läst nyheterna (som det finns gott om) angående stigande matpriser och det som stigit mest? Sorry men det är bara ignorant att inte veta.

Du har alltså inte ens läst nyheterna (som det finns gott om) angående stigande matpriser och det som stigit mest? Sorry men det är bara ignorant att inte veta.

Jag är en annan anonym än den som skrev först. Men det ni diskuterar är ju om man MÄRKT att det blivit dyrare, inte om man hört det på nyheterna. Hör massa om att priserna ökat/kommer öka men inget jag märkt av. Kanske har nåt jag köpt varit dyrare än förut men vet inte. Inget jag lagt märke till, inte påverkar mig. Lever inte på marginalerna.

Jag såg det på sötmandeln när jag skulle baka. En liten påse för 30 kr. Tidigare kostade den under 20.

Sen märks det generellt i mataffären hur priserna har ökat.

Jag är mer medveten och har valt bort alltför dyra varor i butiken. Tittar lite extra efter extrapriser och erbjudanden. Men är det något jag verkligen vill ha/behöver så köper jag det ändå.

Har inte märkt eller tänkt på, men vi är DINK så det är väl därför. Förstår att man som familj med barn och vab, föräldraledighet märker av både matpriser och räntor.

Samma här.

Det ordet hade jag aldrig sett, hahah!

Double Income No Kids. Dvs ett jobbande barnfritt par. ?

Det är awesome!

Åh, jag aldrig sett det uttrycket! Vi är också DINK så än så länge är vi inte superpåverkade men visst märker man på mat.se att det inte är lika mycket bra erbjudanden längre ?

Nej handlar på ica precis som förut, ibland på hemköp. Tycker väl mig inte se någon jäääättetydlig prisökning, och då äter jag ändå kött.
Men jag har alltid gjort så att jag köper och fryser in så det märks inte jättetydligt.

Brukade handla i Maxi men både Willys och Lidl har mycket billigare alternativ. Tycker förövrigt det känns så tråkigt att alla priser ökat såhär kraftigt, ska gå på mammaledighet (gravidpenning) nästa vecka och fasar redan inför det, får ändra levnadsstil helt och hållet med tanke på alla prisökningar. :/

Handlar på olika ställen och håller utkik på kampanjer för just den veckan i appar o reklamblad ? Willys är överlag billiga på basvaror. Typ kaffe har blivit svindyrt så när de är på extrapris brukar jag köpa på mig. Känner mig som en pensionär men mat är sån tråkig utgift ?

Jag gör samma med kaffet haha. Har typ 12 paket i skåpen nu för att tre olika kedjor hade extrapris tre veckor i rad.

Ibland blir jag så less på mitt liv, jag kommer ingenstans. Känner mig så ensam. Har aldrig lyckats skaffa riktiga vänner. Jag har ett jobb och är omtyckt av arbetskamrater så helt konstig är jag nog inte. Men lyckades aldrig få bra vänner när jag var barn och det har bara fortsatt vara så. Hade kompisar i skolan men på fritiden var jag rätt ensam, fanns ingen som ville vara vän på riktigt med nån som inte hade vänner från början. Man blir ett andrahandsalternativ. Hittade en bra vän när jag var ca 20 år. Men det rann ur sanden för jag kände mig åtsidosatt väldigt ofta för att hon hade pojkvän. Det är ju nåt form av fel på mig, det är jag fullt medveten om, men hur ska jag ändra på mig? Jag kan inte få vänner för jag har ingen från början, ingen vill vara vän och umgås med nån som inte har nåt liv. Det blir moment 22. Nån som känner igen sig?

Fasen vad jobbigt. Får jag fråga hur gammal du är? Jag fick nya vänner när jag började plugga igen (och jag var inte purung).

Är så trött ikväll. Läste ”och jag var inte pungdjur”.. dags att göra sig i ordning inför natten och försöka sova känner jag ?

Till TS
Har inga direkta råd att ge men väldigt tråkigt att läsa att du känner så?

ÅH. Ja! igenkänning. Man undrar vad man gör för fel nästan, för jag är ju en snäll och vettig person..

Ladda ner vän-appar! Och skriv här i BB’s hitta en vän kategorier. Låter kanske töntigt men alla på apparna/inläggen är ju i precis samma situation! Det ÄR svårt att skapa nya djupa och ”riktiga” vänskaper ju äldre man blir (tycker jag i alla fall) men definitivt ge dig ut online! Som dating fast vänskap ☺️

Var inte heller så hård mot dig själv ❤️

Jag flyttades mycket som barn mellan två skilda föräldrar och kom aldrig riktigt in de innersta cirklarna eftersom jag inte alltid fanns närvarande. Det kan bli knepigt det där för det kan förfölja en lite och jag kände i flera år att jag inte hade nära vänner.

Hade det varit bättre för dig om du bott hos bara en förälder? Med allt inräknat så att säga.

Ja ur aspekten ”vänner” så hade det nog varit bättre, ja. Alternativt att föräldrarna bosatt sig så nära varandra att umgänget inte lidit. Knepigt det där. Vissa barn hanterar det säkert bättre också men för mig som behöver lite mer tid tillsammans med andra för att bjuda på mig själv så skapade avbrotten en störning i vänskaper.

Helt säker på att det inte är något fel på dig. Du har haft otur och inte träffat ”dina” människor än. Lovar de finns därute, de som bara exklusivt vill ha dig som vän.

Känner verkligen igen mig. Eller jag har haft vänner som jag typ känt utan och innan men inte nu längre. Jag har en kompis, som dessutom skaffat kille väldigt nyss så jag är ett väldigt tydligt andrahandsval nu.

Känner verkligen igen mig. Har typ vänner men verkligen ingen jag umgås med. Man känner sig sjukt ensam ibland när man ser alla som var värsta gänget typ. Fattar inte varför jag hamnade utanför…
Du kan inte testa umgås med någon kollega då?

Jobbigt att känna så. Fundera på vad du vill för din skull i livet (det låter lite som att du underkänner allt du har och gör för att du inte har många kompisar).

Klickar du extra med någon på jobbet? Någon du skrattar lite extra med? Värdesätt det och ta/skapa tillfällen att umgås med hen.
Min bild är att barndomskompisar sällan hänger kvar, men kanske missade du en chans att lära dig hur relationer funkar. Kanske är din bild också att vuxna umgås lika tätt som högstadiekids. Det gör dem inte. Alla är ganska ensamma och upptagna med jobb, partner, barn.
T.ex. att man inte måste vara någons bästa-viktigaste-enda-person för att ha en fin relation (om man lever i parrelation eller har barn kommer man inte sätta vännen på första plats). Kan du ta upp kontakten med kompisen från 20-årsåldern igen? Ett enkelt meddelande är en tillräcklig start (typ ”hej, såg (något relevant) och tänkte på dig. hoppas du mår bra. Bor du kvar i x?”
Sedan, att kompisar kan komma och gå när man väljer olika vägar. Även om det verkar så på tv så är det inte så vanligt att gå armkrok genom livet, man glider isär och kan hitta tillbaka.
Jag har en barndomsvän kvar trots att jag nog hade fyra som jag trodde jag aldrig skulle släppa. Inte kontakt med nån från gymnasiet, där jag hade tre jag aldrig skulle släppa. Umgås med fem tjejer från högskolan och tre tidigare kollegor, men ”umgås” betyder att jag träffar någon av dem max 1 gång i månaden (oftast med partners eller i grupp) , och skriver lite då och då.

Så skönt att höra andras perspektiv om en sån för mig ångestfylld fråga. Skiljt mig, sjukskrivning, pandemi = känner mig som världens konstigaste och mest ensamma vuxna. Trots att jag någonstans vet att jag är rätt normal och lagom trevlig. Har bara inte haft ork och tid att underhålla och odla relationer. Så rädd hur det påverkar mina barn, om jag är en dålig förebild som inte ger mina barn ett rikare socialt liv som norm. Stor stress och orosmoln i mitt liv! Någon som känner igen sig? Är i tagen att förändra situationen men lite tafattt och obekväm i starten, så att säga.

Du behöver inte skuldbelägga dig för det. Dina barn kan ha egna relationer ändå.
Min mamma hade inget socialt liv under större delen av min uppväxt (okej, pojkvänner men inga väninnor). Hon förlorade sin bästa vän i cancer när de båda var strax över 40, blev själv deprimerad då och blev nog rädd att råka ut för sådan sorg igen.
Jag såg ju hur andra familjer fungerade och umgicks mycket med mina kompisars familjer, där det fanns en annan social energi. Det var dock synd, och en tydlig skillnad, att min mamma var djupt ointresserad av mina kompisar och inte ville att jag skulle ta hem någon om hon var hemma. Om något skulle jag vilja be dig att vara nyfiken och trevlig, låta barnen ta hem kompisar och t.ex. bjuda kompisarna på middag när de är där.

Ni som lever med en partner och har två barn – hur gör ni med nattningarna? Om ni nattar varsin – kör ni varannan gång med barnen då?

Vi har två barn, som är två och fyra år. Vi nattar var sin om båda är hemma. Oftast tar vi samma barn för barnen vill ha det så.

Mina barn är stora nu, men oftast tog en förälder båda, men vi turades om så gott det gick.

En av oss läser först för båda. Sedan brukar äldsta barnet läsa en stund själv. Vi turas om med nattningarna.

Nattar alla samtidigt

Japp, vi nattar varannan gång med våra två barn (de nattas separat alltså). Det finns flera fördelar med det: man har varann kväll mer ”fri” från den svårnattade som tar tid ?, båda barnen är vana att nattas av båda föräldrarna, och sist men inte minst så får man egentid, gos och läsning med båda barnen lika mycket.

Hur gamla är barnen och är de svåra att lägga? Om de är små och bökiga rekommenderar jag att låta dem dela rum så en kan natta båda. Då får man varannan natt fri 🙂

Vi har 2 barn, alltid kört varannan natt, förr sov de i olika rum, flickan vill att man sitter länge medan pojken att man säger godnatt och pussar och kramar. Nu sover de i samma rum, vilket underlättar nattning när det bara krävs 1 för vaktning, så nu är det varannan kväll , den som inte nattar får egentid och den andra sitter ca 10 min där ?

Jag har höggradiga cellförändringar och ska opereras inom två månader ? Jag känner mig som en mes pga att det påverkar mig så mycket. Har alltid haft en skräck för operationer och bara biopsin av livmodertappen var hemsk.

Jag har så klart googlat vilket man aldrig ska göra, men också kollat på Helen Torsgårdens gamla storytime för att försöka lugna mig lite. Det funkade inte öht.

Vet inte varför jag skriver det här här egentligen. Hoppas kanske på att någon eller något kan få mig att må lite bättre ?

Har inget bra tips men för mig var det typ ”bara” att härda ut och vara glad när operationen var över. Men jag mådde apa under tiden jag väntade, fy fan.

Känns ändå skönt att jag inte är ensam om oron. Har så mycket hjärnspöken just nu och blir samtidigt besviken på hur oinformerad jag är som patient. Så mycket frågor som jag behövt leta fram svar på själv ?

Lider med dig, jag mådde skit den perioden. När de rullade in mig på op var jag så rädd det blev som kognitiv dissonans jag stängde helt av. MEN, det var sjukt skönt att vakna upp efteråt och inse det var över!

Hej ❤️ har du gjort cellprov innan detta som har varit ”problemfri”? Det tar många år för cancer att utvecklas, cirka 7 år skrev GabJoss nyligen att hennes läkare hade sagt.

Jag hade också 3e graden och fick ta bort en del av tappen – Inga cellförändringar sen dess! Vet att det är omöjligt att sluta oroa sig.. Hoppas att tiden till OP går fort nu och att du kan njuta av sommaren ❤️

Tack fina du för din kommentar ❤ Jag har gått på alla (båda) mina cellprov. Det första visade ingenting men 3 år efter har jag alltså höggradiga förändringar. Den biten skrämmer mig mycket, att det kan gå från ingenting till så ”illa” på så kort tid.

Skönt att det har sett bra ut för dig efter operation ???

Älskade kommentator på bloggbevakning, vad fint, tack ❤

10 år sa min läkare! Jag fick ta bort en stor bit av tappen & det är 17 år sedan. Jag var jätterädd & orolig. Men har inte haft några cellförändringar efter det ❤️

Det är så obeskrivligt skönt att konversera med nån som varit i samma sits. All väntan gör ju att hjärnspökena löper amok och jag känner ingen som kan relatera.

Jag hoppas jag känner likadant efter operationen ?

Håller verkligen med dig! Det är hemskt!

Ja väntan innan är jobbig. Själv tycker jag bara det är skönt att få bli sövd. Tog bort en njursten vaken och nej aldrig mer. Tänk att det kommer ordna sig och att du blir frisk.

Den operationen jag ska göra görs med lokalbedövning om jag inte själv väljer att bli sövd. Jag har inte bestämt mig än, jag har inte hunnit smälta beskedet än heller riktigt ? Jag ska verkligen försöka tänka positivt. Det hade ju kunnat vara cancer liksom så det upptäcktes ju verkligen i rätt tid (om det inte är värre än det ser ut då…)

Stor kram! Normalt att oro kickar in så var inte för hård mot sig själv.

❤

Åh har tyvärr inget hjälpsamt att säga mer än att jag beklagar. ❤️ Fy vad jobbigt. Men jag brukar försöka tänka att efteråt kommer det kännas så bra att ha det överstökat och då får du belöna dig med något trevligt. Kram och lycka till!

❤

Du är verkligen ingen med för att du är rädd för en operation. Och det är inget dåligt eller mesigt med att känna rädsla.

Håller tummarna för att.aölt går toppen, hur som helst 🙂

Tack S ❤

Genomgick konisering för exakt tre år sedan, också höggradiga cellförändringar. Var orolig innan operationen och hur operationen skulle gå till/kännas. Ingreppet tog typ 20 minuter, fick lugnande innan och bedövning i salen. Var INGA PROBLEM alls!! Så jäkla proffsig personal jag hjälpte mig. Jag blödde ingenting efter ingreppet men hört att det kan vara olika. Har fortfarande viruset kvar men går på tätare kontroller än ”övriga” för att hålla koll på det.

Jag tyckte biopsin var betydligt värre än ingreppet.
Lycka till?

Det var tydligen just DET jag behövde höra, haha. Fasiken vad skönt att läsa din kommentar. Jag tyckte det var hemskt att göra biopsin och har därför nån tanke i huvudet att operationen måste vara hundra gånger värre. Är som sagt livrädd för operationer men nångång ska väl vara den första antar jag ? Tack snälla för din kommentar ❤

Fasen, vet inte vad jag ska skriva mer än att jag kommer tänka på dig Sofia! Du får gärna uppdatera oss här om du vill/orkar med hur det går, hur du mår o.s.v.
Jag tror att det är jättebra om du får ventilera din oro så att du inte sprängs inifrån.

Och just operation för höggradiga cellförändringar är ganska vanligt, man vet vad man gör. Du kommer att vara i trygga händer, men du har allt rätt att vara orolig såklart.

Sedan är det kasst att du knappt fått någon information. Finns det något nummer du kan ringa i kalkelsen bara för att kunna fråga om detaljer kring operationen/proceduren? Jag tror att det kommer lätta lite för dig om du får prata med någon från vården, oavsett om det är läkare, kurator eller sjuksyster.

Försök hitta på olika saker varje vecka så att du har ett mål och något annat som upptar dina tankar än det här, tror det är viktigt att du distraherar dig ❤️

Tack för att du alltid sprider värme i kommentarsfältet, såna som du behövs ? Jag kan absolut uppdatera om hur det går. Förmodligen är det inte lika läskigt som jag föreställer mig det i mitt huvud men det är svårt att smälta och ta in.

Jag ska kolla om det är någon jag kan kontakta. Det känns lite som att sånt här går så mycket på rutin att de glömmer att checka av med patienterna om de har några frågor. Det känns så onödigt att gå runt och oroa sig när man egentligen kanske inte behöver det ?

Tack, detsamma Sofia! Man blir alltid glad när man ser dina röda bokstäver.

Precis det jag tänker – att allt går på rutin och det snabbt, kommunikationen mellan patient och vård blir lidande.

Hellre att du testar att ringa än att Googla runt. Google har en tendens att erbjuda det allra värsta först ?

Tack för leendet jag precis fick på mina läppar. Fasiken vad fina människor det finns alltså ?

Haha ja, jag borde ha lärt mig vid det här laget hur Google fungerar ?

Från en som har höggradiga cellförändringar och gjort operation ??‍♀️
Min oro innan var som din, var livrädd för operationen och bedövningen man ska få i tappen. Nu med facit i hand så kan jag konstatera att biopsin var mycket mycket värre än operationen. Det som gjorde ont och var obehagligt var bedövningen, det är en känsla som man i stunden får smått panik av då även hjärtklappning är en vanlig ”biverkning” men inom några sekunder så lugnar hjärtat och smärtan ner sig och du känner i n g e n t i n g. Därefter var själva ingreppet helt lugnt, det brändes en aning men var inget som gjorde ont.
Var öppen och ärlig med att du är orolig, så kommer personalen ta hand om dig. Jag är så nöjd med hela ingreppet och ska tilläggas att den lugnande tabletten du får innan och värktabletterna du tar innan operationen gör att du knappt kommer va mör efter.
Så, din oro är befogad, men klarade du av biopsin så klarar du av operationen enkelt!
Lycka till ??

Ska tilläggas att jag var vaken, och det var inga problem. Så skönt att kunna gå därifrån efter ingreppet och må bra ☺️

Alltså TACK för din kommentar ?? Det känns faktiskt mycket bättre ?

Det första du ska göra är att sluta leta information, vet att man får för sig att man ska bli lugnare ju mer man läser men det blir bara värre. Vet inte riktigt vad du vill veta eller prata om, men jag har varit och är i din sits, bara kommit lite längre på vägen. Undrar du något speciellt så svarar jag gärna.

Har du haft det förut och fått det igen efter operation? Jag har haft massa frågor som virvlat runt, gör operationen ont, kan det gå fel på något sätt så att det blir svårare att få barn, hur pass mycket påverkar konisering om jag väl blir gravid någongång och ska föda (det enda läkaren sa till mig var att det fanns risk för för tidig födsel typ), kan det vara cancer men att det inte syns/sittwr i själva livmodern osv osv ?

Jag hade låggradiga cellförändringar (som inte ens biopserades) som försvann sen av sig själv. Men fy faan vad jag tänkte mycket på det då, var jätterädd för vad det kunde innebära. Du har gjort allt du kan i och med att du har lämnat cellprov! Sällan att riktig cancer hinner utvecklas på så pass kort tid. Hur som helst ser jag ändå ett värde i att själv ha haft cellförändringar för det ökar förståelsen för patienternas oro nu när jag står på andra sidan och är den som utför koniseringarna. Det kommer gå bra!!
/ ST-läkare gyn

Vad kul och betryggande att just du svarade! Jag tror också att du har mycket nytta av att själv ha känt på den oron. Den är svår att beskriva och svår att sätta sig in i när man inte upplevt den ?

Jag koniserades 2014 för cellförändringar grad 3. Jag lokalbedövades endast och fick inget lugnande innan men det gjorde inte ont på något sätt. Jag fick heller inga efterbesvär och cellförändringarna har inte kommit tillbaka. Det kommer att gå bra! ❤️

Det är just såna här ”solskenshistorier” jag behövde höra. Tack ❤

Har opererats tvågånger för cellförändringar, sista gången 2018. Det värsta var faktiskt att gå och vänta på ingreppen. Jag blev sövd båda gångerna och allt gick bra. Inga besvär efteråt. Det kommer att gå bra ska du se men jobbigt att gå och vänta…

Jag kan också bara hålla med om vad tidigare personer skrivit – själva oron innan var mycket värre än själva operationen. Jag var vaken men fick lugnande via ngt dropp i handryggen om jag minns rätt. Hade en sjuksköterska som stod vid mitt huvud och vi pratade om resor och allt möjligt kul under ingreppet, uppmärksammade knappt vad som hände ”där nere”. Gick därifrån några timmar senare, var faktiskt på en inflyttningsfest samma kväll ? Lite mensvärk-liknande smärta i några dagar efter som försvann med ipren.
Mina förändringar försvann helt men hade kvar ett högrisk-HPV i några år så gick på årliga kontroller. Nu har det varit helt borta sen ett år så förändringarna kom aldrig tillbaka 🙂
Och jag har gjort många biopsier och min upplevelse är att det vissa gånger knappt har kännts alls medan det några gånger gjort ont (var nära på att svimma en gång..). Så nu tar jag ipren+alvedon precis innan och det har funkat hittills. Men håller med tidigare personer att biopsin absolut är värre än operationen

Jag hade grava cellförändringar som opererades bort. Jag blev sövd, och det var så skönt att få somna bort från operationsrummet. Man blir väl omhändertagen och de sätter inte upp benen förrän man sover. Sen vaknar man och piggnar till, de vill se att man kan gå och kissa och sen får man fara hem. Fick med värktabletter men jag behövde inte ta dom. Hade lite mensvärk och blödde nån dag bara. Du fixar det du med. Väntan är allra värst, bättre man bara får göra bort det. Du kan inte sätta upp dig på nån reservlista?

Ska börja med cellgift på månad tips hur man härdar ut denna mardröm? Vad behöver jag tänka på och ha hemma?

Ett tips är att ta tabletterna på kvällen istället för på morgonen. Då sover man bort en del av illamåendet.

Åh… Har inte så mycket tips att ge men har haft en mamma i samma sits och hoppas allt går bra för dig ❤️

För mig funkade naturell yoghurt bra.

Får du problem med illamående så saker som lätt slinker ner yogurth eller kräm kanske, och man får (iaf jag fick) tabletter mot illamående att ta vid behov. Jag fick inte så mycket biverkningar mest torr i munnen och torra slemhinnor i näsan. Ta en dag i taget, man kan inte förutspå hur man kommer må, men jag levde ungefär som vanligt när jag fick cellgifter. Styrkekramar <3

Det är ju jätteolika hur man reagerar.
Vissa märker knappt något alls. Men som någon sa, ta dem på kvällen är klokt.

det är troligtvis inte cellgifter i tabletter som ska fås då det var bröstcancer hon hade. Och kortisonet ska man ta på specifika tider innan behandligen om det är dem tabletterna som menas 🙂

Ta hjälp av psykolog/kurator o be om hjälp o stöttning av anhöriga!
Att ha hemma: piggelin, olika sorters sorbet (man kan få ont i munnen och svamp av cellgift), sånt som är lätt att äta (kex, salta o söta snacks som du gillar). Ibland är aptiten piss och då är det bra med näringsdryck. Ta hjälp av dietist om det finns en sådan där du är. Ta hand om dig och massa kärlek till dig ❤️

❤️ hoppas det kommer gå bra. Mina cellgifter kändes som en extremt rejäl bakfylla, så allt som du kan/vill äta när du är bakis är bra att ha hemma tänker jag. Isglass är gott, skönt och bra om du får biverkningar på slemhinnorna i munnen. Försök komma ut på promenader varje dag, men se till att också ha laddat med massor filmer och serier. Och ta hand om dina tänder extra mycket!!!! Jag fick många hål i tänderna några år efter cellgifterna pga typ muntorrheten

Plötsligt kändes mitt inlägg ovan som en piss i rymden. Jag har inte heller några tips tyvärr men hoppas att allt ska gå bra för dig ❤

Ta alltid medicinen mot illamående. Jag blev illamående ändå men då hjälpte det ofta att äta något litet eller dricka typ festis/saft. Om du får problem med munsvamp så be direkt om medicin för det, gjorde stor skillnad för mig.
Använd väldigt mild tandkräm.
Ha mycket bekväma kläder som inte sitter åt, jag blev ganska svullen.
Jag köpte små mössor/turbaner, det blir väldigt kallt utan håret och ville sova med mössa på.
Om du får cellgifter som kan göra att naglarna lossnar så använd mörkt nagellack, var ett tips jag läste på nätet och det funkade för mig i kombination med isbehandlingen man får.
Om du får ta sprutor som zarzio så var beredd på att man kan få extrema skelettsmärtor och be isåfall om smärtstillande. Tveka inte att ringa sjuksköterskan.
Ta hjälp av anhöriga/vänner i vardagen om det går. Jag orkade mindre än jag trodde att jag skulle göra. Sov och vila när du behöver.
Jag blev väldigt påverkad kognitivt och fick problem med minnet, var inte beredd på det.
Nu är det ett år sedan och jag mår bättre.
På något sätt klarar man sig igenom allting ❤️

Tacksam för poddtips – vill gärna ha intervjupoddar istället för tramsiga poddradio där några halvkända människor pratar om sig själv i avsnitt efter avsnitt. Har testat:
Framgångspodden- kan inte med den som intervjuar då han avbryter alla med konstiga frågor och ”ehhhh hö hö hö” när han fattar poängen tio sekunder för sent.
Värvet – nja… han får inte ut något nytt.
Tidigare sommarprat – lyssnat igenom dom senaste årens för mig intressanta pratare.
Lyssnat på nån humorpodd med Hallberg – den gillade jag!

Det får inte vara läskigt eller otäckt då jag går ensam i skogen när jag lyssnar ?

Finns det nått mer?

P3 och P1 har väldigt bra dokumentära poddar där de tar sig an något ämne, fall eller fenomen som de pratar om. Det är alltid en människa som berättar och sedan har de intervjusnuttar. Deras ämnen varierar allting mellan himmel och jord, P3 har ganska mycket true crime men också massa annat.

Är förtjust i ”P3 historia” och ”P3 Dystopia”. Det är lagom långa avsnitt, intressant, lärorikt men inte tråkigt. Dystopia kanske inte funkar vid läggdags om du är typen som börjar grubbla på jobbiga saker som kan hända…

Känner mig som en tant nu men jag tycker att ”Söndagsintervjuerna i P1” är bra. De är lugna och gästen får snacka till punkt, samtidigt som frågorna ibland är kritiska.
Finns att lyssna på sr.se, Spotify m.fl.

Sveriges Radio har på sin hemsida en flik som heter ”Poddar och program” som du kanske kan finna något ifrån.

Jag är även svag för Karlavagnen där vanligt folk får komma till tals, varje program hsr ett tema.
Jag tyckte även om ibtervjuserien ”Kroppskontakt” med Stina Wollter som gjordes för några år sedan.

Meeen du kanske är ute efter något mer ”modernt”? ?

Loungepodden ?

Holy Crap om du är spirituell

Kolla upp Stina Wollter på P3? Hon har haft många intressanta intervjuer genom åren.

Fördomspodden

Fördomspodden är ju fortfarande rolig! Väldigt beroende av gästen dock, mer än andra intervjupoddar.
Mina vänner boken tycker jag också är ganska kul, lite enformig när man lyssnar många avsnitt, men tycker programledaren verkar mysig!

Hur kan vi

Hur är det att flyga in i Sverige nu från utomeuropeiska länder? Märker man av kaos, covidåtgärder eller liknande?

Förstår inte din fråga? Det är ju kaos på Arlanda men inte alla svenska flygplatser och det har ju inget med resande från andra länder att göra utan är flygplatsens problem. Vad menar du med covidåtgärder?

Ok så här då: Märker man av köer och fördröjningar på Arlanda även som inkommande resenär, som går genom kontroller för ankommande utanför EU? Finns det fortfarande något slags steg för kontroll av covid?

Det ”ser” kaosigt ut på terminal 5, det märker nog alla. Men den värsta kön är säkerhetskontrollen vid utresa och den slipper inkommande resenärer. Däremot kan det ta extra tid i passkontroll och vid baggageutlämning även för dem men det är inte alls lika illa som vid utresa. Det finns inga särskilda covidrestriktioner i Sverige just nu, inget är annorlunda för folk som reser hit.

Tack för ditt svar!

Vid ett tidigare ÖS så kommenterade jag att jag inte tyckte det var så snyggt med väldigt stor urringning(varken på mig själv eller andra även om andra förstås får visa hur mycket de vill). Då fick jag flera frågor om det var något som hade följt mig genom livet eller om jag inte ville bejaka min kvinnlighet utan skämdes för den. Jag ser väldigt kvinnlig ut och trivs utmärkt som kvinna men tycker det är snyggt att lämna lite åt fantasin.
Vad tycker ni?

Håller mig det, jag tycker det ser tacky ut med stora urringningar.

*dig

Jag tenderar att hålla med dig.

Tycker stora urringningar kan vara snyggt om mam har små bröst. Har man stora bröst är det snyggare om man är mer återhållsam.

Instämmer. Har stora bröst och är avundsjuk på att småbystade kvinnor kan ha så otroligt mkt mer olika typer av kläder. På mig ser det bara vulgärt ut.

Och jag som har små clementiner önskar att mina hade varit större ?

Men folk med större bröst ser supersnygga ut i tighta tröjor med hög hals typ polotröjor ??????

Inte om en liten putmage efter graviditeter är ens största komplex.
Tuttarna modell större ser dock exakt likadana ut som innan. Men de får man mest försöka dölja.

Ja det är skitsnyggt på storbystade kvinnor! Instämmer.

Oj och det är det sista jag skulle ta på mig just pga stora bröst, för att de blir så i blickfånget med tight tröja och polo. Känner mig jätteobekväm i tight överdel generellt för att brösten blir så bolliga.

Nej håller inte alls med, blir bara en enda stor byst hela vägen till hakan för mig. Tycker att man måste ha lite ringning om man har stora bröst, men inte för mycket. Sen gör ju såklart alla som de vill.

Jag vet inte riktigt, brukar personligen inte ha urringning överhuvdtaget men brukar inte tänka något särskilt när andra har det. Ogillar dock uttrycket ”lämna lite åt fantasin” ?

Lämna lite åt fantasin visar bara att jag trivs med min kropp, gillar den. Och inte behöver visa mer än jag vill.

Jojo, helt okej att ha sin egen gräns och vad man är bekväm med, man ska få ha på sig vad man vill. Men är just att att man ska lämna lite åt andra att fantisera om som jag tycker låter sliskigt ?

Tycker det är lite ocharmigt med kläder som så tydligt är gjorda för att visa ”kvinnlighet” generellt… det räcker att man är kvinna i sig, man behöver inte understryka det så mycket ?

Jag var så också förr men nu gillar jag endast feminint skurna kläder. Något smällde till i min skalle vid trettiofem efter år av att ha varit nästan en tomboy.

Håller med dig, kom ännu senare för mig?.

Varför är du så fixerad vid detta? Undrar ärligt. Så random fix idé. Eller iofs, inte ett dugg random. Det är ju inte som att du går runt och tänker på män med stora rövar, varför har de så ofta trånga jeans på sig? Okej om de har små prydliga rövar med de med stora, de lämnar verkligen inget åt fantasi. Slampor hela bunten.

Äntligen lite röv i kommentarsfältet.

Bara för att man ser kvinnlig ut behöver man inte ha en stor rumpa. Det har inte jag. Tycker om min precis som den är?

Okej nu vet vi att 1) din rumpa är känslig för dig och 2) läsförståelsen inte på topp.

Om jag nu har så svårt för läsförståelsen så kanske du skulle vilja vara så snäll och förklara.
Varför är min rumpa känslig för mig för att jag gillar tajta jeans och min inte stora rumpa?
Och att min läsförståelse inte är på topp, varför?

A) Du drar in din egen rumpa i sammanhanget. B) Det står ”män” i kommentaren.

Jag var ts, frågade om andra tyckte det var snyggt med urringat.
Skrev att jag gillade kläder som sitter, i mitt tycke, snyggt, dvs ganska kvinnligt skurna utan att visa för mycket hud. Däremot är jag bekväm med att kroppens former syns.
Förstår inte hur detta behöver reta upp någon och klanka att läsförståelsen inte är på topp.
Än en gång samma mansförakt på ÖS.

Haha jag tänker ofta på att män har för små jeans. Magen hänger över och man får se myntinkast alldeles för ofta…

Så varför läser vi inga långa trådar om hur fult det är? Värt att fundera på.

De frågade inte

Äh vem bryr sig! Ha du på dig det du gillar så har andra på sig det de gillar.

Fattar inte varför folk ska visa halva brösten faktiskt. Det är asfult

Kvinnohatet alive and kicking va.

Djupa, urringningar.

Vet inte vad som har hänt med mig men jag tycker det ser så illa ut med stora urringningar, magtröjor, stringbikinis, korta shorts så halva rumpan hänger ut osv. Spelar ingen roll hur personen ser ut utan tycker bara det är så osexigt?
Vet inte om det blivit så då typ alla kändisar osv ska vara nakna och alla kroppsaktivister ska sitta i soffan med bara trosor? Blivit vardagsmat typ.

Stringbikini har jag aldrig fattat grejen med. Visa hela jävla röven på stranden, ja gud vad najs…Nej tack! Och jag vill inte se andras rumpor heller.

Tycker det är jättefult. Och att visa ”klyftan” tycker jag känns lite ”intimt”, med risk för att låta stel men så är det.

Två graviditeter som funkat direkt. Sista föddes för 14 mån sedan, försökt blivit gravid sedan hen var 6 mån. 2 missfall innan v 5 sedan dess och övriga gånger ej blivit gravid. Har regelbunden mens… efterkontrollen såg bra ut… Någon som råkat ut för samma och kan inge hopp? (VET att flera kämpat i år och har 0 barn tack så bespara mig ”vilken tur jag har”)

Jag vet flera som blivit gravida på första och ett eventuellt andra men kämpat mer med sista. För vissa tog det ett år och för andra tog det tre år. Du verkar ju inte ha problem med att bli gravid om du blivit det två gånger på 6 månader, även om du sedan fått missfall, och det är väl ett bra tecken 🙂

Varför så bråttom, med en tredje dessutom?? ? Skulle bli otroligt jobbigt om det blev av.

Sluta döma vad andra vill.
Var glad för de val du gjort och låta andra få välja sin egna väg. Öppna upp ögonen och låt folk få leva sina liv utan att du ska döma deras livsval.

Tyckte bara det lär skitjobbigt och konstigt. Och vill varna lite, vet personen verkligen vad den ger sig in på…

Du behöver inte varna en som redan har 16 mån mellan 2 och dessutom är förstfödda i en skara av 6 men tack för din åsikt.

Jag fick ett missfall efter mina två första barn. Läkarna hittade inget fel så vi fortsatte och det gick inte lika fort som vid de tidigare försöken men så blev jag gravid utan några komplikationer. Min läkare menar att båda scenarios är fullkomligt normala. Min hobbyteori är att min kropp inte var optimal efter tidigare graviditeter och barntillsyn och därför behövde lite tid på sig att bli optimal igen?

Samma partner? Din ålder? Risken för tidigt missfall är typ 30% för varje graviditet så att få två tidiga i rad är egentligen inte konstigt. Efter tredje i rad brukar man kunna få utredning med blodprover och ultraljud.
Heja!!

Ja, samma partner och har ej använt några preventivmedel mellan graviditeterna. Kanske är det så att kroppen bara behöver mer tid men blev lite smått orolig. Är bara 32 så är förhoppningsvis inte åldern haha. Vi får helt enkelt ge lite mer tid och se hur det blir.

Kanske bara kroppen som känner att den inte är redo än?

Alla ni som klagar på reklam. Installera webbläsaren Brave så slipper ni skiten. Finns både till mobil och dator.

Det räcker med adblocker.

Era bästa/sämsta Tinderdejter tack ?

Sämsta måste vara en kille jag gick på dejt med för ish 1,5 år sen. Vi tog några öl första gången och andra gången (ca 1 vecka senare) åt vi middag. Det var absolut trevligt men grejen är att han betedde sig som vi var tillsammans efter andra dejten. Han var otroligt på och ville ses hela tiden. Så fort han blev så på drog jag mig naturligt lite undan på vilket han skrev ett långt meddelande om att han inte tänker vänta på mig då det skulle vara schysst mot varken honom eller mig. För mig var detta lite sjukt då vi kanske spenderat totalt 4 timmar tillsammans, självklart ska ingen vänta på ingen. Jag flyttade sen utomlands så kontakten avtog. När jag kom hem frågade han ett flertal gånger om jag ville ge ”oss” en till chans men drog till med att jag träffat en annan. Blev helt enkelt för mycket.

Bästa dejten måste vara killen jag pratar med nu. Han har visserligen bott utomlands nu under halvåret vi pratat men kommer tillbaka nu under sommaren. Vi har dock setts när han varit hemma på besök och vår första dejt var bara en enkel öldejt. Har aldrig varit med om att ett samtal flutit på så bra som det gjorde med honom. Vi klickade verkligen direkt och har pratat ända sen dess. Så nu håller vi väl bara tummarna att allt känns lika bra på hemmaplan 🙂

Åh så underbart det låter!!

Jag håller tummarna för dig.

Själv sitter jag och deppar lite över en kille jag träffat 4 gånger nu ghostar mig ?
Vi hade en jävla kemi och passion.

Sämsta:
Har ganska många dåliga så här kommer de 3 sämsta:
skäms när jag tänker på detta men började prata med en kille på Happy pancake som bodde i en stad ungefär en timme bort. Vi pratade mycket och han verkade fin och bra (fast det var något som skavde som jag inte kunde sätta fingret på). Åkte till hans stad och hem till hans lägenhet. Den var så otroligt deppig och omysig men ville verkligen att det skulle bli bra. Vi började laga tacos, en riktigt trist och oinspirerad tacos. Efter maten tänkte jag bjuda till så vi kysstes och började klä av varandra. Det var inte hett och upptäckte snart att han hade en riktigt, riktigt liten snopp. Det var droppen för mig. Sa att det här funkar inte för mig, nu drar jag hem. Kände mig väldigt ledsen för att det som verkat bra blev så dåligt och för att han blev ledsen. Tog nästa tåg hem, vi pratade på vägen hem och jag grät. Efter det har vi aldrig hörts mer.

En annan kille träffade jag ungefär 10 gånger. Vi hade mycket att prata om, han är intelligent och vi har samma smak när det gäller musik och konst. Tråkigt nog var han dålig i sängen och ville helst ha analsex. Dessutom lånade han pengar av mig (en mindre summa) som jag aldrig fick tillbaka. När jag tjatat om att få igen dem några gånger bad jag honom dra åt helvete. Klipp till ca 5 år senare när han helt plötsligt har av sig och vill be om ursäkt och betala tillbaka mina pengar. Går med på att träffa honom, mest av nyfikenhet. Han hämtar mig efter jobbet och vi åker hem till mig. Vi sitter där och pratar lite och jag väntar på att han ska be om ursäkt eftersom han sagt att han vill göra det. Plötsligt försöker han kyssa mig och jag blir helt kall. Bad honom gå varpå han blir väldigt irriterad men lämnar. Verkligen märkligt beteende.

En annan gång tog jag hem en kille för lite casual sex. Det blev inget med det för att han luktade så himla konstigt. Tyvärr hade han kommit sent och kunde inte ta sig hem så lät honom sova över. Vi har aldrig hörts efter det.

När jag tänker tillbaka har jag verkligen tagit risker med att åka hem till rätt okända män och låtit dem komma hem till mig. Skulle inte göra det idag eller vilja att min dotter gjorde det.

Min bästa Tinder-dejt är min nuvaravde partner som är pappa till mina barn. Det var kärlek första kvällen och vi sågs inte hemma hos vare sig mig eller honom första gången!

Tycker lite synd om första killen du skrev om…. Fattar att det inte klickar, men han kan ju inte göra så mycket åt sizen liksom..

Ja eller hur. Hoppas han hittat kärleken och är lycklig nu.

Min första och enda (samt bästa) tinderdejt är med min nuvarande kille/sambo, 4 år i bagaget och fler lär det bli❤️

Vi hade lite distans mellan oss så först pratade vi via facetime i 2v innan vi sågs och bodde på hotell tillsammans. Det var mysigt.

Någon mer som kommer sakna Egoina om hon slutar blogga/jobba med sociala medier? Känns så sorgligt att hon vill sluta men verkar också som att hon går igenom mycket nu och såklart är det inte så lätt att hitta inspiration, ork, driv. Hoppas på paus hellre än att hon slutar helt!

Nej, kommer inte sakna henne eller nån annan flunsa som slutar.

Vad är det som hänt henne? Tycker hon är mysigt men har inte följt på länge.

Jag skulle sakna henne. Följt henne i många år för hon visar livet och jag kan relatera vilket inte är möjligt med de flesta andra. Men det verkar ju som att något väldigt tråkigt har skett så förstår om hon inte har motivationen. Men som sagt, skulle sakna den sista bloggaren jag läser.

Jag! Varje vardagsmorgon äter jag frukost framför datorn och läser 3 bloggar: denna, Sandra B, och Egoina. Hade verkligen tyckt det var så trist att inte få följa henne längre. Både Egoina och Sandra har jag följt i över 10 år. Till sist blir det nästan som att man känner dem personligen en aning? Men jag förstår ändå hennes resonemang. Hon har familj och jobb som tar tid och energi, så vad ska hon med bloggen till om det inte ens känns roligt att blogga? :/

Åh jag läste exakt samma fram tills för bara ett par veckor sedan då jag faktiskt slutade läsa Egoina. Egentligen tycker jag hon verkar härlig, men det blev lite mycket bebis för mig även om jag är väldigt glad för att hon fått det så fint med sin lilla familj ❤️

Nej. Hon är så tråkig så jag spyr.

På riktigt? Måste vara jobbigt, att kräkas är ju ganska äckligt.

Undrar det med. Vad har hänt??

Ingen vet väl men teorin är att mamman och Egoina har brutit kontakten. De är inte vänner på Facebook längre, mamman har slutat kommentera på bloggen, hon syns eller nämns aldrig längre. Inte ens på mors dag nämndes hon.
Jag tror att Egoina och hennes pappa har fått bättre kontakt det senaste året och då har det framkommit att han visst ville ha mer kontakt med henne i barndomen men mamman stoppade och snackade skit om honom. Har sett detta hända vänner och när de dessutom fått egna barn har besvikelsen över era förälderns svek känts ännu tyngre.

Är så nyfiken på vad det är som har hänt! Skäms över att jag är så nyfiken!

Tror inte att anledningen har med pappan att göra, men det är bara en känsla ?

Sjukt ändå hur lätt folk bryter kontakten med sina föräldrar.

Nej hon får iaf inte sluta mitt i den här cliffhangern!

Åhhh någon måste väl veta?! Skäms med över att jag är nyfiken men skulle verkligen sakna henne.

Är det någon som genuint tycker att tatueringar är snyggt? På sig själv eller på andra? Jag har verkligen försökt men tycker att det ser smutsigt ut på prick alla. Stora som små tatueringar och på unga, gamla, ”coola”. Kan någon ge mig tips på någon (kändis) jag kan googla upp och övertala mig till att tatueringar är snyggt? Ni som har tatuerat er – ångrar ni er eller tycker ni att det är fint på er och på andra?

Tatueringar är skitfula, särskilt när man har många. Ge mig riktig hud tack!

Ångrar att jag tatuerade mig, förutom tatueringen jag gjorde utan att planera ? har dock bara 4 stycken men känns faktiskt tråkigt att ha 3 jag inte vill ha längre.

Varför måste du tycka att tatueringar är snyggt då? ? Det är ju en smaksak. Jag älskar min senaste och vill tatuera mååånga fler. Tycker vissa tatueringar är snygga, andras inte. Tatueringar är ju väldigt olika, vilken stil man vill ha på dom.

Haha, dagens mest oväntade faktiskt. Hade aldrig föreställt mig dig med tatueringar.

Haha, intressant! När jag är klar kommer jag vara rätt full gaddad ?

Jag behöver inte tycka det är snyggt men jag vill förstå varför ”alla” har tatueringar. Kan inte tycka att det är snyggt.

Måste du tycka att det är snyggt? Eller varför ska du övertalas?

Tycker med att det ser skitfult ut. Men jag respekterar att alla har olika smak. Kommer ihåg Kim.k som en gång sa ”man sätter inte bumperstickers på Bentley” ?

kan vara snyggt om dom liksom smälter in lite med huden, antingen med fina tunna linjer eller på mörkare hud ??

Håller med dig. Gillar inte heller tatueringar. Något litet smakfullt kan väl vara ok men tycker om när jag ser en kille utan tatueringar. Mer bar hud?

Snyggt på killar, fult på tjejer.

Buuuu på dig

Tycker också det är fult och jag har 2 stycken. Ska ta bort iaf ena med laser, den andra kanske jag låter vara, den stör mig inte så mycket. Båda är små som tur är…
Jag kan tycka vissa otroligt bra gjorda tatueringar är vackra, men oftast nygjorda i så fall. I princip alla tatueringar blir fula efter många år, linjerna blir tjockare och flyter ut (även om många tatueringsälskare förnekar det så ser man om en tatuering är ny eller gammal). Men med det sagt självklart får folk tatuera sig från topp till tå om de själva gillar det. Smaken är som baken…

Ja & nej. Jag har alltid velat varit tatuerad så ett liv utan det fanns liksom inte. Jag har fyra stycken, som jag ändå relativt lätt kan dölja om jag känner för det. Jag gillar ju såklart mina, sen om 10 år kanske man tycker annat haha. Men alla mina tatueringar betyder något för mig så blir som lite glad när jag ser dem också 🙂 Tre av mina sitter nära varandra för jag ville inte ”ha en här och där” för tycker det lätt kan se lite sådär ut. Tycker det finns många som är snygg i sina tatueringar och flera som inte är det. Mycket beror på person, motiv och hur mycket 🙂

Nej är det värsta jag vet. Skulle aldrig dejta en kille med tatueringar. Vidrigt.

Självklart finns det massa folk som tycker det, annars skulle väl inte så många ha det? ? Jag tycker det är assnyggt, på mig själv så tycker jag det ger personlighet och ser bra ut och är kul. På en kille så är snygga tatueringar supersexigt (om killen ser ok ut förstås).

Jag tycker om Rickard Södersbergs tatueringar, han heter gaytenor på instagram! De flesta är så härligt färgglada och nördiga, är svag för nörderi och färg.

Jag tror inte alltid att det handlar om att tatueringars primära verkan är att vara snygga på en kropp för den som är tatuerad. För en del funkar det som smörjmedel för psyket, att på något vis bygga upp en bättre självkänsla och en slags ”skyddsrustning” direkt på huden.

Känner en del med ätstörningsproblematik som använder tatueringar till att acceptera sitt yttre. Sedan tycker man väl förhoppningsvis att tatueringarna man skaffar är snygga men jag tror som sagt att det handlar om trygghet också.

Oj har inte alls samma uppfattning. För de jag känner handlar det om att det är snyggt, att uttrycka sig/sin personlighet och ibland att tatueringarna har nån djupare mening.

Nä alltså givetvis är de anledningarna du nämnde en del av det hela, särskilt med att kunna uttrycka sin personlighet.

Och det är först när vi pratat om tatueringarna som det här med självkänsla/kroppsacceptans kommit upp, typ att ”det är fan i mig första gången i mitt liv jag tycker om mina lår/armar/rygg m.m efter att jag gaddat mig.” jag har nog aldrig hört det innan, alltså ”nu ska jag tatuera mig för att kunna acceptera mina armar mer.”

Jag tycker väl egentligen ingenting. Problemet är väl att det är många snubbiga snubbar/snubbor med olika tatueringar som gör att fördomar förstärks.
Jag är själv svag för LP och hennes skepp på bröstet!

Tycker det är sjukt fult med tatueringar på halsen. Gabjoss man är ett typexempel på någon som har en riktigt ful tatuering på halsen.

Jag ångrar min tatuering. Tycker den är så ful och jag undviker att visa upp den. Tycker bara det är fint med etniska och kulturella tatueringar, typ Maorikvinnor som har svarta mönster på hakan. Trendiga tatueringar är ofta lite tramsiga.

Japp. Jag älskar tatueringar. Har 14 st just nu och fler ska det bli. Så länge det inte är nå hemmagjorda dåliga så gillar jag det. Tycker tatuerade killar ofta är lite extra attraktiva. ?

Fruktansvärt fult?

Har många synliga tatueringar och älskar alla. Ångrar inga! Jag tycker att ganska många människor har fula kläder, frisyrer, åsikter och personligheter men det brukar jag släppa ganska snabbt, dömer inte heller folk utifrån hur de ser ut. Då går man miste om mkt!

Hej
Jag älskar mina tatueringar! Skulle aldrig vilja vara utan dom. För mig är dom som smycken och även en berättelse.

Har 2 spontant gjorda tatueringar, ganska små, men som jag hatar otroligt mycket. Något dumt jag gjorde i ung ålder och önskar att någon hade stoppat mig.
Tycker om tatueringar på andra men inte mig själv.
Håller på med laserbehandlingar nu, tar sån jävla tid och kostar en hel del också. Läängtar tills det är klart.

Åh får man fråga vad de föreställer eller känns det typ för jobbigt ens?

Kan du göra en cover up tatuering istället? Kan tipsa om en bra salong i så fall. Gjorde en cover up själv där på en tatuering jag mått dåligt över i så många år och det blev så fint och den gamla syns inte alls. Fick den nya precis som jag ville.

Gjorde nyligen min första tatuering, tyckte inte tatueringar var så speciellt förr om åren, men har ändå velat ha en, kanske mest ”bara för att ha en”. Men så hände något, jag hittade en bild på pinterest och tatueraren tog inspiration från den och nu sitter den på kroppen sen några månader tillbaka. Älskar den och ska absolut boka tid för fler ?

Hur går man vidare när ens bebis dött? Jag mår så dåligt och ser ingen glädje längre…

Tid, tid, tid. Jag beklagar så hemskt mycket.

Men kära du! ❤️
Har du någon runt dig att prata med? Någon professionell?

Beklagar din förlust. ❤️ Kontakta din vårdcentral och se om du kan få tala med någon psykolog eller kurator. Ofta känns det bra att få ventilera sin sorg och de kan ge stöd och råd. Var också snäll mot dig själv! Sänk kraven, låt sorgen ta plats, be om stöd från dina nära och kära. Jag vet inte om tiden läker exakt alla sår, men med tiden brukar man iaf hitta ljusglimtar i vardagen igen. Håll ut.❤️

Nej men herregud så sorgligt, jag beklagar verkligen din sorg❤️ Ofattbart?
Kan inte ens föreställa mig hur det känns.
Inte jämförbart men jag har mist ett antal graviditeter och mådde fruktansvärt dåligt under lång tid pga detta i kombination med ofrivillig barnlöshet och IVF.
Det som hjälpte mig lite att se ljuset i tunneln var framförallt fysisk ansträngning, då tog ansträngningen i musklerna för en stund bort smärtan i själen. Endorfinerna gjorde också sitt! Utan träning vet jag faktiskt inte om jag hade levt idag. Utöver det läste jag mycket; spännande och slukande böcker som jag kunde försvinna in i.
Prata med människor som förstår dig, som verkligen lyssnar. Pragmatiska, lösningsorienterade personer är inte alltid rätt i det läget kände iaf jag. Du behöver få bekräftat att du ”får” vara ledsen, arg, förtvivlad osv(självklart i mina ögon men inte i allas). Skjut inte undan sorgen, hur jobbig det än. Våga känna efter och blir det för tungt & mörkt, be om hjälp! Önskar att du inte hade behövt gå igenom detta & att du kan känna lycka igen❤️ Stor kram

Kolla upp om det finns någon grupp för föräldrar som förlorat barn, det kan hjälpa lite att träffa andra som går igenom samma sak. Tyvärr behöver man ofta söka själv efter sådant, men det finns ofta i kyrkan eller sjukhuskyrkan. Bor man på ett mindre ställe kan det vara så att det inte finns just där, men att man är välkommen till närmsta större ort/stad. Man kan också kontakta spädbarnsfonden, de brukar ha grupper där man få prata med andra.

En bekant till mig arbetar delvis med spädbarnsfonden, om du orkar så vänd dig dit. De har lokala verksamheter och hjälper till vid sorgearbete:
https://www.spadbarnsfonden.se/distrikt/

Kommuner och svenska kyrkan brukar erbjuda gratis stödgrupper för föräldrar som har mist sitt barn, kolla med din kommun om vad som erbjuds. Brukar stå på deras hemsidor.

Jag beklagar verkligen din förlust ❤️

❤️❤️❤️

Beklagar sorgen❤️? så ofattbart och sorgligt. Ta hand om dig och jag hoppas så att du finner det stöd du behöver.❤️‍?

Åh beklagar verkligen sorgen. Har själv förlorat en bebis och jag hade mycket hjälp av de facebookgrupper som finns för människor som också förlorat små barn. Kontakta Spädbarnsfonden i din region( finns info på deras hemsida ) så får du hjälp att bli inbjuden till gruppen. Varma kramar!

Så fruktansvärt att höra, all kärlek till dig och de dina. ❤️❤️❤️

Förstår att det kanske känns som att det aldrig kommer bli bra igen, men du kommer inte må såhär fruktansvärt för alltid, jag lovar ❤️ Jag tror det finns psykologer som inriktar sig på sorg specifikt. Be någon anhörig researcha upp någon bra. Gå privat om du har ekonomisk möjlighet. Sorgen kommer finnas med dig, men den kommer bli lättare att leva med ❤️

Kärlek till dig ❤️ Så hemskt och jag beklagar ?

Är så olyckligt kär och gift på samma gång.
Är gift och har barn sedan flera år tillbaka. Finns dock en kille jag konstant har i tankarna. För 7 år sedan hade vi ett snack om ”det kunde blivit vi” och vi båda var överens men vi har aldrig timeat i livet. Båda har haft förhållande i olika omgångar och under snacket var det jag som var i mitt nuvarande.
Efter det sågs vi några gånger av en slump, typ i köpcentrum osv. Men har inte träffat honom nu på 5-6 år.
Älskar min man, även om vi har våra dåliga perioder titt som tätt. Har även flera barn.
Men kan inte få honom ur mitt huvud. Drömmer jag om honom vaknar jag ledsen för det bara var en dröm.
Vill berätta hur jag känner men kan inte stämma träff med honom pga att min man hade nog tyckt det var skitkonstigt.

Aaaaahhhh jag vet inte vad jag ska göra. Får panik.

Hur vet du att han är ledig, på så många år kan mycket hända och bara för att du tänker på honom betyder det inte att han tänker på dig.
Tycker du inte själv att det är skitkonstigt att du vill träffa en nästan okänd man för att tala om att du vill ha honom, det känns lite sjukt tycker jag. Din man och dina barn är det däremot synd om, som har en sådan fru och mamma.

Det vet jag absolut inte, såklart.
Okänd är han ju dock inte, vi har har känt varandra i 15 år totalt.
Mina barn och min man påverkas inte av mina tankar, så det kortet går tyvärr inte.

Men tack för bra tips ❤️

Inte påverkas av dina tankar, du går ju runt och är ledsen och längtar efter en man som knappt finns. 15 år minus 5-6 år, då känner du väl inte honom längre.
Man kan vara otrogen i tankarna också, du vill både äta kakan och ha den kvar.

Haha va? ”Man kan vara otrogen i tankarna också” – ens tankar är väl det ENDA man faktiskt får ha för sig själv. Se men inte röra. Lugna ner dig lite ?

Anonym, Måste du vara så sympatisk…

Till J: inte alls konstigt. Vad är det som gör att du börjat fundera på den andra snubben nu? Är det tristess i förhållandet, dvs är det ”push or pull”-faktorer? Kan det vara tanken på den andra snubben, mer än honom som person, som lockar? Jag har också haft sådana perioder i mina förhållanden och med tankar som ”tänk om”, men ofta har det grundat sig i ett behov av förändring/spänning/bekräftelse. Jag säger inte att det är så för dig, men klura på det i alla fall. För egen del har det hjälpt mig att bara inte agera på tanken, och plötsligt har de tankarna försvunnit av sig själva. ?

Har i ärlighetens namn alltid haft honom i mina tankar, till och från. Men har alltid hoppats på att de ska försvinna.
Men ja gemensamma nämnaren är nog dåliga perioder.
Kommer inte agera på mina känslor även fast det är det enda jag vill.

Låter som verklighetsflykt och dagdrömmer. Ofta kan ju poängen med sådana vara att fly från verkligheten. Jag gissar att du hade kunnat byta ut den här mannen du fantiserar om mot Brad Pitt med samma resultat. Men på ett mer seriöst plan så skulle man vilja veta vad det är för vardag du inte riktigt vill ta tag i för nån sån funktion fyller nog den här fantasin.

Listen carefully because I will only say this once: Han är en fantasi! Det är därför du inte får honom ur tankarna. Eftersom han är en fantasi gör han aldrig några störiga saker och glömmer aldrig att handla när han lovat. Men jag förstår dig, för jag har också en fantasiman. Och en högst reell. Ibland låter jag dem byta plats i tankarna, det hjälper.

Så sant!

Tack snälla! Ska försöka komma ihåg det när han dyker upp!

”Listen carefully because I will only say this once”

Samma på svenska?

Det är ett citat från en Allo allo, hemliga armén.

Mitt i prick. ?

Typ bästa svaret jag sett.

Till TS. Tror det här är myyyyycket vanligare än man tror. Skit i personen ovan som tyckte det var synd om din familj. Du är nog en jättebra sambo och mamma. Tankar är inte farliga så länge man inte agerar på dem.

Jag kan bara tala för mig själv då varje persons situation är unik.
Jag var med om samma sak, med den skillnaden att den andra mannen och jag efter ett kort förhållande (som självdog då vi bodde långt ifrån varandra) inte setts eller haft någon kontakt på 15 år.
Men jag hade fina minnen av honom, och under en jobbig period (livskris) började jag tänka på honom. Efter en tids funderande hittade jag honom på FB och tog kontakt. Han verkade glad och föreslog att vi skulle träffas. Vi bodde på olika orter men jag skulle på konferens i närheten av orten där han bor så vi stämde träff.
Jag måste erkänna att jag blev besviken då han inte alls var som jag mindes honom…antingen hade jag idealiserat honom i 15 år eller också hade han förändrats…och inte till det bättre. Efter vad som blev en riktigt ansträngd middag skildes vi åt och har inte haft någon kontakt sedan dess.
Det jag insett i efterhand är att jag under en period när jag mådde dåligt försökte gå tillbaka till en lyckligare tid. Men tiden står inte stilla för någon och människor förändras. Den man jag återsåg var inte den man jag började drömma om många år senare.
Det jag vill ha sagt är att det ibland är bättre att drömma än konfronteras med verkligheten.

vilken flunsa är en naturlig skönhet?

Moa Mattsson

Naturlig? Det skulle jag aldrig beskriva henne som ? tänk att alla ser olika på allt ?

Vad har Moa gjort för ingrepp menar du?

Matilda Djerf

Molly Rustas tänkte jag direkt på. Följer inte henne och tycker att hennes videos är lite cringe men att hon är vacker kan jag inte förneka. Tycker även Sanna Jörnvik!

Janni Deler (vet att hon har silikonbröst men ändå)

Carolina Gynning

Skojar du???

Nej 🙂 Hon är ju verkligen grundsnygg. Vackra ögon, bra hår, bra ansikte, lång och stark men ändå kurvig.

Naturlig hahahaha ??

Fast hon var ju lika vacker innan alla procedurer. 🙂

? Uppenbarligen är man naturligt vacker om man lyckas bli modell som 15-åring.

Carolina Gynning har gjort massa operationer. Bröst och BBL bland annat. Inget naturligt

Joanne McKay är fruktansvärt vacker. Tror inte hon gjort några ingrepp iaf. Har följt henne i 10 år och hon har sett likadan ut hela tiden.

Mimi Höglin har ett så himla fint o tilldragande ansikte. Rebecka Nilsson, hon är naturligt fin ?

visst känns det som att antonija o oliver har gjort slut eller iaf en fnurra på tråden

Varför

Det har de enligt Nessa ?

Vad har hon skrivit? Följer inte henne (längre). 🙂

Har de senaste dagarna fått upp samma stories på insta om och om igen. De ligger som osedda fast de är sedda, så störigt. Kan tipsa om att uppdatera appen så blir allt som vanligt igen! Kanske självklart men men ?

Samma här! Har dock uppdaterat min idag och problemet fortsätter. SÅ störigt! ?

Tips att leta efter uppdatering igen! Jag uppdaterade två gånger idag, det löste sig efter andra gången!

Jag med!! Uppdaterade appen ikväll (iPhone) och buggen försvann.

Det brukar hålla i sig några dagar och sen släppa. Har gjort för mig i alla fall.

Samma här. Trodde det var min sida som krånglade.

Bestämt mig för att lasra bort det kroppshår jag inte vill ha. Kan inte bestämma mig för om salong eller hemma är bäst? Erfarenheter?

Hemma är ju mycket billigare, men på salong blir det permanent..
(Har ljus hy och mörkt hår, dock ganska mycket leverfläckar..)

Salong kanske är bäst? Är ju också såklart en kostnadsfråga. Jag ville lasra på salong men det kostar ju så mycket så valde att köpa en för hemmabruk och håller på med behandlingarna just nu! Tycker det är ett ok resultat just nu. Rätt bra resultat i armhålorna, mittemellan resultat i bikinilinjen och sådär på benen. Men jag är ju inte klar med behandlingarna heller så kan bli bra 🙂

Ok tack!

Skulle inte göra det alls pga risk för skador

Jag har kört ben, brasilianskt och armhålor. Bästa beslutet. Har inte behövt raka mig där på flera år nu. Obs, jag körde såklart på en klinik.

På klinik! Bästa jag NÅGONSIN gjort, på riktigt. Min hud mådde inte bra av all rakning, då jag är väldigt torr. Nu rakar jag mig max 2 gång var 4 månad och då enstaka, tunna hårstrån. Hitta en seriös salong som kör med diodlaser 🙂 snåla inte, är mitt tips!

1 gång* ?

Blir galen. Får inte upp aviseringar / notis när jag får meddelande på Instagram utan måste gå in i appen varje gång. När jag väl är inne i appen dyker det upp notis uppe på skärmen. Någon fler som har detta problem? Blir galen. Kollat inställningar tusen gånger men inget fungerar. SNÄLLA HJÄLP !!!

Den verkar buggig nu, testa att uppdatera till senaste versionen.

Raderat och laddat ner flera gånger ?

Hello, vilken är den effektivaste, bästa BUS:en?? Naturligt är sekundärt, vill ha mycket färg även efter dusch ☺️☀️

Tycker Ida Warg’s är grym! Använde den i fredagskväll, duschade av den i lördags morse och har fortfarande haft bra färg fram tills idag onsdag.

Ida Wargs på svenska. När ska ni lära er?!

När ska du fatta att det bara är en blogg och inga akademiskt skrivna texter som bör vara felfria?!

Sosu dripping gold i den mörkaste färgen! Aldrig varit så brun och håller länge

Kolla Johanna Johnson på Youtube, hon laddade ganska nyss upp en video där hon testar olika bus. Kommer inte ihåg vad de heter som hon testade men några verkade riktigt bra.

Själv kör jag med Ida Warg medium dark, men den är inte medium dark, tycker den är väldigt ljus och jag ser knappt brun ut, dock lätt att applicera.

Jag har träffat två killar från Tinder, båda är bipolära och båda kör samma stil:
Ena dagen massa meddelanden och ett bra flow. Sen totalt tystnad ett par dagar- vecka.

Någon som känner igen sig?
Eller är det bara en typiskt kille? Och har inget med det bipolära att göra?

Jag har bipolär typ 2 och många har en bild av att humöret svänger extremt fort. Det kan göra det för vissa men vanligtvis håller sig dessa perioder en längre tid, det växlar liksom inte en gång om dagen. Mina depressioner kan vara i månader, hypomana perioder i några veckor som max (det varierar dock från person till person som sagt).

Rent generellt så skulle jag inte tro att det har så mycket med bipolariteten att göra (om inte båda plötsligt dykt in i ett skov precis när du skriver med dom vill säga).

Jag tror att när killar pratar så där oregelbundet med en så är det för att de pratar med någon mer intressant vissa dagar och man är ett andrahandsval för dem när ingen anan mer spännande finns tillgänglig.

Jag tänker så ofta på alla influencerpar som ser så otroooligt kära ut på insta. Ändå överraskande många som utåt sett tycks hålla ihop trots barn tidigt, flytt, major renovering etc etc. Undra hur mycket som pågår under ytan och som dom döljer. Har inget avslöjande att komma med, tänker bara på det ofta. Att majoriteten kärleksinlägg förmodligen lagts upp pga ett stort bråk eller för att reparera svalnande känslor. Om det nu är så alltså, som alla säger, att ju mer man trycker sin kärlek i ansiktet på folk desto svagare är den irl.
Tankar?

Om ett par behöver andras bekräftelse på att de har det bra, så har de det antagligen inte så bra brukar jag tänka. Gäller både offentliga personer och privata..

Tycker många influencers gör slut med faktiskt

Gör slut med…vadå?

? sorry, skrev dialektalt. Med = också

Jag håller med! Att ständigt bedyra sin partner sin kärlek känns inte riktigt normalt när man är medelålders…då känns det mer som om de kämpar för att upprätthålla en fasad. Om man verkligen älskar någon behöver man väl inte basunera ut det för hela världen? Nej, det handlar om fasad och yta, precis som när de visar upp perfekta hem och bjudningar som får Nobelfesten att blekna vid en jämförelse. När jag växte upp på 70-talet lekte vi med Barbiedockor när vi behövde verklighetsflykt…nu har vi influencers som livs levande Barbiedockor. Jag undrar ofta hur det påverkar barn som växer upp i den konstlade miljön där allt handlar om perfektion, vare sig det gäller utseende, inredning, kärlek eller middagar.

Är sugen på att testa brow lift och lash lift för första gången nu till sommaren! Vad är era erfarenheter av dessa?

Brownlift lyfter verkligen ansiktet (inte bokstavligen).

Testade lashlift+färgning för första för en vecka sedan och jag kommer definitivt att fortsätta med det. Så nöjd ? har dock använt xlash serum flitigt så mina fransar är ganska långa och det blev så fint

Gjorde det för ca. tre veckor sedan. Först såg det jättebra ut och tänkte att det här ska jag fortsätta med, såg fräsch och pigg ut! Men nu vet jag inte…tycker jag tappar mer ögonfransar och hår från ögonbrynen än jag normalt gör, de känns skörare liksom. Vet inte om jag kanske hade en dålig reaktion bara, men nu känns det inte som att jag kommer göra det igen för vill inte förstra mina fransar och bryn.

Kan bara svara för lash lift, brukar göra det inför semester och tycker det håller bra. Upplever inte att kvaliteten på mina egna fransar blir sämre eller så, och det håller verkligen länge. Kan hända efter 5-6 veckor att jag böjer fransarna lite med fransböjaren om jag vill vara lite piffigare inför till exempel en finare middag.

Var tror ni det svenska samhället är på väg?
Känns som mycket är fel just nu. Haveri när man ska göra pass. Haveri på Arlanda, långa köer till vad som helst (hyr-bilar, få tag i taxi, få tag i polis (både 114 14 och 112, få tag i *insert valfri myndighet*. Priserna skjuter i höjden på mat och bränsle. Kommer ni på fler grejer?

Jaaa, var är vi på väg?

Anledningen till att det är haveri på Arlanda är ju på grund av att svenskar vill åka på charter. Kunde man låta bli det just nu i dessa tider så kanske det hade ebbat ut lite fortare.

Jag tycker att haverierna pågår pga att alla toppbetalda chefer och deras projektledare totalt skiter i att restriktionerna släppt och att folk självklart skulle börja bete sig som innan pandemin. Det var väl inte så svårt att förstå? Nej, de vill fortsatt ha så lite personal som möjligt på tjänster som kräver mer personal. Detta pågår på de flesta jobb som hanterar kunder i form av privatpersoner.

Mim kompis är flygvärdinna på SAS, bosatt i Oslo. Hon säger att det handlar om dålig organisering från toppen och neråt. Så i linje med vad du säger alltså.

Det handlar ju om kaoset på just SAS.

Det hedrar dig att du skriver att du tycker det beror på cheferna. Det råkar dessutom vara helt rätt. Swedavia bestämde sig under pågående covid pandemi att upphandla en ny leverantör för säkerhet. Detta är i sig inte så konstigt men bytet är dåligt skött. Eftersom man var dumsnål höll man igen på att fylla upp med personal så att man skulle klara behovet när restriktionerna skulle lätta. Nästa problem är att personal som jobbar med säkerhet på flygplatser måste vara säkerhetsklassade. Det är länstyrelsen som hanterar detta och de har länge haft ont om personal så blivande anställda hittar nytt jobb innan de hunnit bli säkerhetsklassade.

Eller så är det för att de behövde minska personalen när ingen reste och sen när det pang drar igång så är det inte bara att anställa vem som, helst i en säkerhetskontroll.
Med passen så är det ju inte direkt första sommaren det är problem. Problemen ökade ju när de införde att man måste boka tid. Sen blev det såklart extra kaos när 3 års bokningar kom på en gång. Passexpeditionen kan inte heller anställa vem som helst

Problemet med pass gäller även på ambassader utanför Sverige, så återigen, dålig organisering från toppen. I USA måste man t.ex boka tid långt i förväg, ha ett svenskt elektroniskt ID vilket inte existerar I USA och sedan ta sig till DC eller NYC. Har man tur så sjabblar de sedan inte bort ditt färdiga pass, vilket jag nu talat med två utlandssvenskar som just det hände för.

Corona har ju med saken att göra. Arlanda sa ju upp massa personal, som nu har andra jobb. Så nu måste dom anställa och utbilda ny personal. Så är det på många ställen. Personal har blivit uppsagd och nu står företagen där.

Haveriet beror ju på alla jävla hysteriska puckon. Priserna beror på kriget i Ukraina.

Så vi importerar allt från Ukraina? Tillåt mig att tvivla. Det är bara propaganda och en dålig ursäkt. Handlarna passar på!

Ryssland och Ukraina är en av världens största spannmålsproducenter. Spannmål ingår i många produkter som vi äter såsom bröd och ingår i allt foder till höns och kor. Det är redan brist på spannmål och det kommer att bli värre. Så tyvärr det är inget påhitt av icahandlare som vill höja priset.

Även Corona. Vet ni hur mycket brister det finns på vissa varor? Jobbar i industrin , och det är ju inte bara halvledare som är en bristvara. Även plast och wellpapp-artiklar har varit brinken att få tag i.
Vi har ätit billigt förut så vi kunnat köpa billigt utomlands ifrån. Nu går fraktpriserna upp mm. Köp svenskt!

Skulle svara men det går inte?

Kriminaliteten, segregationen, home invasions, smitningsolyckor, betygsinflation, upplopp om du ”hädar”, bostadsbristen… Alltså dont get me started

Jag tycker mycket gjort en störtdykning mot det värre tyvärr. I min familj är nu även de mest inbitna opitmisterna rakt av negativt inställda inför framtiden. Allt politiskt tjafs runt middagsbordet är som bortblåst haha så det är väl den positiva sidan av allt som händer. Vi är överens om att det inte ser bra ut längre.

Glöm inte den nedmonterade vården. Köerna på Arlanda är skitsamma, ingen bryr sig om folk får stå i kö till sin semester, men att stå i kö för en operation som kan rädda ditt liv, där snackar vi haveri.

Tror du på riktigt att det bara är folk som ska på semester som flyger?

De som köar nu är de som ska på semester. Företagen har upptäkt att teams funkar och är mycket billigare än f2f möten. Så turister och en och annan flunsa som inte kan hosta upp privatgeten.

Vi har sabbat den svenska förskolan och skolan. Lärare går in i väggen pga för mycket att göra. Föräldrar kan inte uppfostra sina barn att vara tysta och sitta och lyssna. Vården går på knäna. Vi har tagit emot flyktingar men inte integrerat dem i samhället eller så glider de bara på våra bidrag. Vi har öppna gränser så vapen och stöldgods passerar gränsen obemärkt.

För att inte tala om att vi inte längre vågar redogöra skolresultat vid internationella mätningar. Pinsamt.

Undrar också vart f*n vi är påväg. Min lillebror, 13år, var ute och cyklade kl18 på en vardag och blir rånad av 5 personer som var 14år. Vad är det som händer. Det är så vidrigt och jag funderar genuint på att flytta ifrån detta land, men vart ska man flytta? Är Norge bra?

Norge är typ 4-5 år efter i utvecklingen. Förhoppningsvis så lär de sig av våra misstag och stoppar det innan det går så pass långt. Jag tycker Norge är lite bättre än Sverige, ja.

Håller på och går ner i vikt nu. Har fått en ganska bra start så känner mig peppad. Jag skulle vilja gå ner ca 15 kilo. Har hittills fokuserat på kosten samt att promenera lite mer. Vilken träning skulle ni rekommendera en som är helt otränad, har dåligt flås men vill ge viktminskningen en skjuts?

Man går inte ner i vikt av att träna, så kör på det du trivs med istället.

Räcker med att äta mindre om man vill tappa kilon. Men styrketräning är ju alltid bra, muskler förbränner även i vila.

Kost är typ 90% av viktnedgång så träna det du tycker är kul! Det gör inte så stor skillnad med träning.

Att plötsligt börja träna eller att träna högintensivt gör de flesta väldigt hungriga, vilket gör att man äter mer än man förbränt. Inte så effektivt för viktnedgång, alltså.
Promenader är utmärkt. Om det känns tråkigt kan du typ cykla varannan gång.
Heja dig!

Promenader! Så underskattat men bra ?? Följ wellnessbyemmie på instagram. Hon har en sund inställning till kropp och hälsa ??

Som sagt redan, promenader är kanon för kroppen och flåset. Viktminskning gör du genom att lägga om kosten. Allt du behöver göra!

Rör på dig på olika sätt. Cykling är bra för flåset. Vardagsmotion, spring i trappor. Kör gång/löpning i intervallet. Simning. Raska promenader.
Efter motion känns det självklart att äta sig mätt på bra mat.

Cykel.. bra pulshöjare utan att det blir så jobbigt för flåset som tex löpning

Jag skulle säga springa. Jag springer typ 5 km några gånger i veckan och kilona bara rinner av mig (vilket jag egentligen inte vill, men mitt psyke mår så bra av löpningen).

Dum fråga från nybliven pollenallergiker. Vill så gärna ha en midsommarkrans nästa vecka, med björklöv. Funkar det när man är allergisk mot björk? ?

Pollen sitter i blomman inte i löven

Om du är utomhus och tar medicin så. Jag blir så allergisk när man plockar in björkris. Skulle inte kunna ha en blomkrans på huvudet inomhus. Utomhus skulle gå bra med tabletter och nässpray.

Jag tror att jag kanske behöver hjälp men vet inte hur man går tillväga. Jag känner mig alltid stressad, har så svårt att slappna av, får panik om jag ingenting gör trots att jag egentligen inte orkar. Måste vara utomhus så fort solen skiner, får ångest av att vara ensam hur sliten jag än är. Har svårt att somna och vaknar 10-15 ggr/natt, ibland kan jag somna om direkt men inte alltid. När jag träffar nån kille så kan jag inte slappna av utan blir superstressad om jag inte får svar direkt. Om jag föreställt mig någonting i huvudet och det inte blir så mår jag jättedåligt. Kan inte hantera när det inte blir som jag tänkt mig, vilket händer typ hela tiden eftersom jag alltid dagdrömmer massor. Ibland funderar jag på om jag verkligen älskar mina barn, kan sitta och vara helt tom inombords när de slagit sig o gråter, tröstar dom såklart men känner liksom inget medlidande utan mest att det är jobbigt. Pratade med en präst för nåt halvår sen när jag mådde jättedåligt, sen har det varit bättre ett tag men nu mår jag dåligt igen och funderar på om jag kanske behöver mer stöd än så men Jg har ingen aning om vad eller hur. Har alltid varit en stark person som folk sett upp till av den anledningen så det här är både främmande och läskigt!

Sök dig till en terapeut som är inriktad på kbt. Känner igen mig i mkt av det du skriver och vi ska fokusera på min bardom o känslor. Har väldigt lätt att bli arg, upprörd, ledsen och känna skam. Hoppas du får den hjälp du behöver.

Tack! Detsamma till dig! Hur gick du tillväga? Ringer man VC? Jag har liksom ingen aning var man börjar

Jag går privat men ring till vc och säg precis det du har skrivit så kan du få kontakt med en psykolog. Ej kurator utan åtminstone terapeut med kbt inriktning.

Du kan alltid söka via vc. Ett annat sätt är att söka via mindler.se. Och har inte din vc en psykolog/terapeut som du tycker känns rätt så lista dig på annan vc och sök igen

Någon annan som blivit hooked på Skilda världar? ?

Nej hatar den haha

Köpte alla på dvd typ 2012 tror jag ? bara sett det en gång och sen legat i en låda, tyckte inte det var så bra som jag minns ?

ÄLSKAR Skilda världar!!! ?

Haha jaaaaa såg första avsnittet på 4an häromdagen. Önskar att det börjat förra året istället när jag hade en bebis och satt mkt i soffan första tiden ?

Någon som spelar Sims 4 här? 🙂 Vad tänker ni om expansionen som släpps imorgon, Varulvar? Pepp? Jag är lite besviken, jag vill att sims ska spegla vanliga livet så vampyrer, utomjordingar och varulvar känns helt ointressant för mig…

Jag laddade ner och började spela sims 4 för 2v sen. Det som slog mig var att nästan allt påminner om sims 3, trodde det skulle vara större skillnad! Har inte köpt någon expansion än…

Jag hade svårt för 4 ganska länge! Saknade den öppna världen från Sims 3. Men nu när det fyllts på med världar och saker att göra så tycker jag 4 är väldigt trevlig 🙂 Ett måste att ha är Seasons tycker jag. Vädret gör det så mycket mer verklighetstroget!

Ska bli skitkul! Jag älskar varulvar

Jag håller med dig. Övernaturliga saker tycker jag inte om. Hoppas på rea på de som redan släppts.
Vilka expansions gillar du?
Jag funderar på Universitetsexpansionen

Jag älskar Årstider, vädret gör allt roligare. 🙂 Gillar också Stadsliv, Paradisö, och Lantliv. Jag är inte så förtjust i Universitetsliv. Tyckte Sims 3 lyckades bättre med det… Men var fullt av buggar när det kom ut så borde ge det en ny chans, kan ha blivit bättre.

Håller helt med dig om årstider, gör såå stor skillnad ? Gillar också lantliv väldigt mycket.

Vad synd. Köpte vampyrpacket mot råden här och det var lika dåligt som kommentarerna sa. Kändisliv ska vara irriterande. Ska man köpa bröllopspacket eller inredningsgrejen heller?

Kommer vara för evigt ledsen över en gång för länge sedan när zombies i sims 3 övernaturligt käkade upp mina grödor som mina simmar odlat ?

Haha jag kommer för evigt ledsen att min stackars sim med sorglig bakgrund träffade the one och han DOG på deras bröllop för att han hade så roligt så han skrattade ihjäl sig!! :/

Hahahahhah, dog av denna kommentaren

Kommer aldrig att glömma den här kommentaren ?

Haha kul att fler här kör Sims! ?

Bästa avslappningen en långsam söndag! 😀

TIPS FÖR ATT FLYTTA HEMIFRÅN?!
Jag ska flytta till en hyresrätt, förstahandskontrakt. Vad är era bästa tips?? PS. Flyttar hemifrån för första gången!!

Grattis, vad kul! Om du inte redan gjort det så skriv ner en lista på allt du behöver köpa till hemmet. Det är mer än vad man tror. ?

Porslin och glas kan man köpa second hand eller Ikea.

Grattis! Mitt tips är att köpa så lite som möjligt. Man tar bäst beslut när man bott in sig ett tag.

När du flyttar in lägg en stund på att ringa på hos grannarna och presentera dig.

Va! Nej ? Hoppas aldrig mina grannar gör det ?

Men nej det gör man inte i ett hyreshus ??? däremot hejar man när man möter folk i trappen

Neeej, verkligen inte ringa på hos grannen.

Va? Vore ju jättetrevligt om folk gjorde. Mindre anonymt, så man vet vilka man bor med. Lättare sen att be folk sänka musik etc.
.

jag bor inte med lika grannar bara för att dom råkar bo bredvid mig ? jag bodde i min förra lägenhet i två år utan att veta vem som bodde mittemot och då var det bara vi två på den våningen. good times!

VARFÖR skulle man göra det?

Haha när jag flyttade in i första lägenheten för massa år sedan gjorde jag det. Träffade grannen i trappen och tog i hand och presenterade mig. Hon såg ut som ett frågetecken och jag skämdes.

Skillnad på att träffa grannen i trappen kontra RINGA PÅ och presentera sig.

Absolut inte. :/ Bor många knäppisar i hyreshus. Jag ville presentera mig för en granne som klagade på oss ofta men hyresvärden att hon verkligen avrådde mig från det…

Haha aldrig???

Sök efter gratis/bortskänkes på marketplace och blocket. Går att hitta massa fina möbler som man kan lyfta med lite färg ?

Paulas inlägg idag om att hennes och Hugos olikheter:
”Hugo: Kan min kod till telefonen.
Paula: Kan inte Hugos kod till telefonen (han byter hela tiden för barnen kommer på hans jämt och ständigt ?).”

Åh gumz det är inte därför han byter kod… räcker med en kväll ute på Stureplan så vet man varför han byter kod

Really? Tell me more tell me more..

Kan ni era partners telefonkoder? Jag kan inte min sambos och han kan inte min. Även om jag inte har ngt att dölja så vill jag gärna ha min telefon ifred.

Japp, vi har. Mest blivit så, t.ex. när vi lagar mat och jag har telefonen på laddning, men vill ställa en timer, så har jag använt makens tel. Efter några gånger fastnar koden i huvudet. Vi är helt okej med att använda varandras telefoner till vad som helst.

Same, vi använder varandras telefoner och datorer osv ibland om den råkar ligga närmast. Handlar bara om bekvämlighet. Skulle aldrig få för mig att snoka runt i den och inte han i min. Litar på varandra till 100%, vi lever ju ihop sen många år tillbaka

Vi kan varandras koder, inte av nån speciell anledning ytan det har bara blivit så.

Nope, finns ingen anledning.

Jag kan nog både telefonkoder och lösenord på mail och privat dator och sånt och vice versa. Tex om den ena kör bil och den andra ska kolla något på mobil eller mail och det behövs lösenord. Eller bara låna varanns dator. Har aldrig slagit mig in att snoka ?‍♀️

Har aldrig slagit mig in att jag skulle vilja ha min partners kod/lösenord.

Men det var ju precis det S beskrev att det inte handlar om? Liksom inte att man vill ha sin partners lösenord, men att det helt naturligt bara blivit så med tiden. Om min sambo ber mig kolla något för han kör, så säger jag ju liksom ”nej, jag vill inte veta ditt lösenord/din kod, så det får vänta”. Handlar liksom inte om att vilja veta den andras eller vilja att den andra ska veta. Är för oss bara inte mer än…nycklarna hem till oss. Gör inget om han nu råkar veta min kod/mitt lösenord och vice versa, för det kommer ändå bara användas om jag ber om det i princip. Jag har också lärt mig min partners mobilnummer, kan ingen annans mobilnummer utantill och har inte försökt lära mig hans nummer. Men efter att ha bott ihop åtta år så har det liksom blivit så bara.

Nej men exakt, tack 🙂 Frågar ju såklart alltid innan om jag tex skulle behöva låsa upp hans mobil eller använda datorn. Ibland missar man att tex vidarebefordra en bokning på mailen eller vad som.

Någon som vet vart Paow tagit vägen? Hon hade flera olika konton men nu hittar jag inte henne på sociala medier. Har hon slutat som influenser?

Hon är aktiv på snapchat

Hur skulle ni tänka om det här? Om man är två personer som är kära/intresserade av varandra men man är så sjukt olika. Inte som personer men i livsstil. En har barn, en har djur, båda kan inte tänka sig att leva med det den andra har. En gillar enkel mat, sunkiga krogar, en fine doning och nya smakupplevelser. En gillar fotboll och gå ut och dricka öl, den andra konst, teater etc. En tjänar ganska lite, den andra är van vid en högre standard. En gillar charter, den andra upptäcka nya platser. Etc etc. Känns som vi inte har några gemensamma beröringspunkter i vår livsstil? Men han är en så fin person, har samma humor, kul ihop och är attraktiv. Men kommer man tröttna i längden pga olikheterna? Är det döfött liksom? Är det värt att satsa på?

Svaret har du ju i fjärde meningen : kan inte tänka sig att leva med det den andra har. Så nej jag skulle inte satsa.

Man kan ju va ihop utan att bo ihop dock?
Vet inte om jag vill bo med nån annan igen.

Men om man inte gillar djur eller barn måste man väl ändå umgås med dem även om man inte bor ihop. Ska man vara ihop med en som aldrig träffat ens barn?

Det är väl inte svårt att undvika om man inte bor ihop? Man kan ju också träffa dem ibland men inte bo ihop med dem. Det är just det jag inte vill göra. Har man varannan vecka blir det ju massa tid att träffas ändå. Samma med djur för den andra.
Är det viktigt för er som har barn att partnern måste träffa dem en massa? Kanske är annorlunda för män och kvinnor? Jag vill inte bli en bonusmamma och det finns inga krav på detta från honom.

Är det konstigt att va ihop med nån som inte träffat ens barn? Har inga så inte reflekterat över detta. Många håller ju de två olika delarna av livet separat, iallafall en lång tid i början innan man vet vart förhållandet är på väg. Och ibland även efter har jag vänner som gör detta. Eller barnen har väl träffat personen men de har inget liv ihop. Smidigt för alla inblandade.

/Annan anonym

Ingen sa nåt om att inte gilla djur eller barn, bara inte vilja bo med dem. Det är ju rätt speciellt att göra det. Men med olika boenden är det ju inga problem. Frågan är om man vill va särbo för alltid/tills barnen blivit stora och djuren gått bort?

Att den ena inte kan tänka sig att leva med den andres barn skulle vara en varningsklocka för mig. Det gör att det blir svårt att det ska bli långvarigt. Man måste inte bo ihop men det blir konstigt om ens partner inte tycker om barnet eller vill umgås med barnet. Barn märker av sånt snabbt.

För att få ett bra vardagsliv behöver man nog dela värderingar kring vad so är viktigt i livet och vad man ska prioritera. Kan bli svårt om man är väldigt olika.

Tror du ska se det som något kortvarigt och härligt men inte inleda något seriöSt

Är det en varningsklocka? Jag vill inte ha ett familjeliv och barnanpassat hem, barnsaker och kladd. Inte förhålla mig till barn varannan vecka med sovtider, skrik osv. Tänker att det kan va bra för barn också att inte bo med en ny vuxen? Är väl inget måste?

Grejen är att vi måste offra en dem för att va ihop. Det skulle bli seriöst då vi har känslor för varandra. Men kanske inte är värt då.

Umgås med barnen kan jag göra, men inte bo med barn.

Vad olika man kan vara! Spelar ingen roll för mig om min partner inte gillar eller vill umgås med mitt barn, de träffas ändå aldrig (knappt). Det är liksom två separata delar av mitt liv. En vecka med mitt barn, en med mitt partner. Perfekt! Inga separationer för barnet (igen, som med pappan) om vi gör slut, inga svåra bonusföräldersituationer (hur mkt ska han uppfostra etc). Såklart hatar han inte mitt barn haha, men de har inte så mkt med varann att göra.

Beror på om man är personer som känner att man måste göra slut ihop. Finns så många som det passar bäst att fortfarande vara särbos

Av min erfarenhet så är inte ”vi har kul ihop” och ”han är attraktiv” något värt i ett förhållande. Man kan ha kul ihop med många men man har inte alltid kul tillsammans och när man inte har det – vad har man då att falla tillbaka på? Att han är snygg?

För mig har alla relationer där mitt grundläggande liv inte matchat med den andras kraschat. Tex. Om vi inte haft samma drömmar, inte velat leva vår vardag på samma sätt eller haft väldigt olika värderingar.

Det som däremot funkat för mig att vara olika på är intressen.. det är bra att ha något för sig själv liksom. Men också vissa egenskaper – att den ene är stresstålig och den andra inte tex.

Är det värt att vara ihop bara för att vara ihop?

fick reda på att jag är gravid idag…känner mig både tom och full av snurrande känslor och tankar. Det ”rätta” vore abort om jag tänker på min livssituation osv. Men det känns ändå så tufft, både mentalt och att behöva genomgå det fysiskt. Finns det solskenshistorier också eller är alla aborter jättejobbiga och hemska??? Just nu är min partner den enda som vet och han är stöttande, men känner ändå inte samma känslostorm som jag, medan jag liksom ser alla olika scenarier framför mig. vet även inte om jag borde berätta för min mamma (eller nån annan för den delen) eller inte, känns som en ganska svår sak att dölja samtidigt som jag skulle behöva stödet, men samtidigt känns det lite jobbigt att berätta då jag inte vet hur hennes tankar/åsikter kommer vara och påverka mitt slutgiltiga beslut. Kan tillägga att jag är snart 23, pluggat klart men har inte så stabilt liv som jag vill för att skaffa barn (fastjobb inom min utbildning, boende med partnern osv) men tror ändå att jag/vi skulle kunna klara av att ta hand om ett barn. Samtidigt har jag hört/sett så många killar som är med på det i början men lämnar innan barnet är ett år typ. Det som känns jobbigast är att jag (och min kille) vill ha barn i framtiden och haft det i våra planer, men det är inte rätt läge just nu…samtidigt tänker jag att livet kanske inte alltid går att planera in i detalj eller? förlåt för flummig text, vet varken in eller ut just nu.

Åh vilken svår situation! 🙁 Men jag hade nog tänkt på vad jag väldigt gärna vill göra de kommande åren. Hur vill du att livet ser ut om 1-2 år om du får drömma? Hur ser du på familjeliv? Har du alltid velat ha barn och bli ganska ung mamma eller finns det saker du absolut vill ha gjort först utan barn? Sedan går inte allting att planera, som du vet. Förhållanden kan ta slut, fertiliteten kan strula, man kan bli uppsagd… Personligen vad jag för omogen och hade en hemsk pojkvän när jag var i din ålder, så för mig hade det varit katastrof att få barn då. Men alla är ju olika, vissa blir ju underbara föräldrar även om de är unga. Flummigt svar kanske… Hoppas allt går bra! ❤️

Asså jag har ändå alltid velat ha barn och familjeliv, och det är väl lite det som tar emot och gör att abort känns jobbigt..som att jag kastar bort nåt som jag ändå vill ha om några år. Men samtidigt är det ju inte drömläget just nu, är liksom väldigt oklart hur vår jobb- och boendesituation kommer se ut om ca ett år och om vi skulle lyckas ordna allting inför att ett barn kommer. Min kille är en bra person, tycker om barn generellt och vill ha barn i framtiden, han säger att han stöttar mig i mitt beslut men jag vet ju även att han inte känner sig redo för att bli pappa egentligen, så deep down finns det en rädsla att behålla barnet.

Man kan ju vilja ha det men inte just nu. Det säger inte emot varann. Kommer högst troligt fler chanser liksom.

Förstår. Med största sannolikhet så kommer fler chanser. Jag vill hemskt gärna ha barn idag men som sagt, när jag var 23 var jag absolut inte redo. Så timing spelar roll!

Angående abort. Jag har inte gjort en abort men jag fick nyligen missfall cirka v 10. Fysiskt tyckte jag inte att det var jobbigt. Det gjorde ont, krampade i nedre magen (smärtan liksom spred sig ner i lår och mot ryggen), kom mycket blod i toaletten men inte i bindan konstigt nog… Det värsta var över efter kanske 6-8 timmar. Jag åt middag och vilade under tiden. Jobbigt ja, men inte alls outhärdligt fysiskt. För mig var det allra värsta att jag ju ville ha barnet så mycket så psyket tog ordentligt med stryk, jag var otroligt ledsen. Men jag tänker mig att en abort är ungefär likadan fysisk och då kan i alla fall jag säga att det inte var jättejobbigt även om det gjorde ont så klart. Kram <3

Hatar att va den som är den…
Mwn för mig va iaf abort fruktansvärt rent fysiskt medan missfall va överkomligt.
Men det är ju som sagt över på en dag, så det är ingenting som gör att jag skulle avråda ifall man inte vill behålla barnet.
Men det kan va bra att vara förberedd på att vissa inte sitter och käkar middag utan ligger och spyr.

Men självklart kan man enbart utgå från sin egen upplevelse och det tror jag ts är fullt medveten om? En persons upplevelse är enbart just det. Dock frågade ts om detta pga att ha läst många skräckhistorier om abortsmärta. Man kan aldrig förutspå att ens egen upplevelse är som någon annans men kan vara skönt att få lite inblick i OLIKA upplevelser när man bara läst obehagliga historier.

Kan inte direkt råda dig till något men kan berätta om min erfarenhet! Gjorde en abort förra året. Jag och min sambo visste att vi ville ha barn (hade pratat om det) men bara inte då. Det var dålig timing, jag hade bl.a. just börjat på ett jätteroligt jobb. Plus att vi hade en del saker (resor m.m.) som vi ville bli klara med innan vi skaffar familj. Jag/vi landade i att OM jag inte hade blivit gravid då, så hade ju barn varit helt off the table vid den tidpunkten?? Som anonym nedan skrev, ville ha barn men inte då och sannolikt kommer fler chanser. Det gjorde valet enklare. Själva aborten var rätt ok, gjorde den hemma och det var ett par-tre timmar av illamående och lite magsmärtor bara men återhämtningen därefter gick superbra, psykiskt också. Nu har jag just blivit gravid igen (planerat), känns helrätt den här gången.

Vad som är rätt eller fel kan bara du avgöra. Jag har gjort abort och kan berätta iaf hur det var för mig; Känslomässigt var det inte jobbigt, jag ville inte ha barn då. Fysiskt gjorde det dock väldigt ont, till den grad att jag spydde, grätskrek och fick diarré. Själva ingreppet gjorde jag hemma och de värsta värkarna gick över efter 1-2 timmar ca.
I efterhand ångar jag det inte.

Men vad som är rätt för dig kan bara du avgöra, vill inte lägga någon vikt i det, men förklarade bara hur det var för mig.
Lycka till❤️

Tack för att du delade med dig! <3. Det hjälper att få höra hur det varit för andra, även det jobbiga men att det går över + känslorna, för jag har inga som helst referenser från närstående/vänner eller så förutom alla skräckhistorier man läst på nätet typ. Känns bara så jobbigt att jag som kvinna ska behöva gå igenom det här och bära på ansvaret över beslutet (SJÄLVKLART ska det vara kvinnans beslut, och jag är tacksam att ingen bestämmer över min kropp men tycker det är så jobbigt att man får höra diverse negativa kommentarer om det och liksom bär på ansvaret för det som gjorts). Kunde du leva på som vanligt typ dagen/dagarna efteråt eller pågår det längre än så med typ smärta/blödningar??

Oavsett hur jobbig aborten skulle kunna vara så är det ju värre att vara gravid och föda barn… Med det sagt så är många aborter långt från skräckhistorier.

Att göra abort är det bästa jag gjort!! Inte jobbig varken fysiskt eller psykiskt. Vad säger din magkänsla? Skit i vad andra tycker, vad VILL du?

Vad skönt att höra att du haft en så bra och positiv upplevelse, jag hoppas att jag känner likadant om det blir så att jag gör en abort. Det jobbigaste just nu är nog att jag inte vet vad jag vill eller vad min magkänsla säger!! :/ Det är så mycket känslor och tankar som snurrar – ena sekunden vill jag verkligen behålla det och skapa bra förutsättningar för det, inte kasta bort den här ”chansen” medan det känns svårt och läskigt andra sekunden och jag tänker mer att det vore bättre för alla parter att göra abort och vänta några år tills livet är mer stabilt. Både att behålla och göra abort känns jobbigt just nu, allra helst hade jag nog önskat att jag inte hade behövt ta det här beslutet.

Finns absolut massa smidiga, bra aborter. Visst kan det göra ont och så men alla är verkligen inte hemska. Det är nog bra att verkligen tänka över beslutet med tanke på er livssituation och unga ålder. Man kan få hjälp av kurator eller liknande.

Hade en fysiskt smärtsam abort men psykiskt var det bara en lättnad och jag är evigt tacksam för möjligheten. Jag vill inte ha barn alls iof, så det är väl annorlunda.

Det jag ville säga är – gör det på gynekologisk mottagning / sjukhus – inte hemma!! Då får man sjyssta smärtstillande, stöd, och mer invasiv hjölp av gynekolog om man behöver (som jag). Fy fasiken om jag hade gjort den hemma..

Jag själv har inte behövt ställas inför ett sådant beslut, men nästan. Jag blev gravid och började tänka hur jag skulle göra. Jag kände inte att jag egentligen var redo då jag har saker kvar jag vill uppleva innan. Var inte heller i ett seriöst förhållande med pappan till barnet. Är dock utbildad, har ett fast jobb och lägenhet, så stabilt så ändå. Men innan jag egentligen hann landa i ett beslut fick jag missfall, så det var väl naturens sätt att säga ”inte nu” 🙂

Sen bara för att tillägga med solskenshistorier. Jag jobbar jag på en kvinnoklinik och utför/tar hand om kvinnor som genomför aborter och många av dem tycker inte det är jättejobbigt och hemskt av det man får höra och upplever av dem. Det är ett beslut de ofta är trygga i och gör av en anledning, vilket såklart underlättar. Sen är det inte enkelt bara därför, det kan vara psykiskt (& fysiskt) smärtsamt ändå.

Åhh, tack för att du delade med dig <3 och vad skönt att höra att många har positiva upplevelser också. Jag är "beredd" på att det kan kännas jobbigt mentalt även om det kan vara rätt beslut, och den fysiska smärtan när man genomför det, men det jag är mest rädd för att typ komplikationer efteråt, fertilitetsproblem (pga aborten?) eller typ att man blöder väldigt länge efteråt?

Bra ändå att ha den inställningen 🙂 Aborten i sig påverkar inte fertiliteten (förutsatt att du inte har något i din bakgrund, hört om något väääldigt ovanligt tillstånd där det tydligen kan påverka, men har noll evidens på detta, bara hörsägen) så det behöver du inte vara rädd för. Ja, komplikationer i form av att blöda länge efteråt kan uppstå. Det är normalt att blöda lindrigt ca 3 veckor. Skulle du landa i att göra abort så vill jag bara skicka med att höra av dig direkt till närmaste gynmottagning om du får kraftiga blödningar eller att det pågår längre än 3-4 veckor.

Jag har gjort abort. Var inte i ett förhållande. Har alltid tänkt att jag skulle göra abort om jag blev oplanerat gravid utan att vara i en relation eller om den andra inte ville ha barnet. När jag väl blev gravid talade all logik för att abort vore det bästa valet. Ändå var det svårt. Jag började tveka. Man ska inte underskatta de känslor som kan väckas av att vara gravid och de hormoner som börjar flöda. Är väldigt glad att jag valde abort men det var ett svårare val än jag trott. Vill mest förmedla att försök att tänka rationellt så du inte tar ett beslut enbart baserat på känslostormar här och nu.

Var i samma situation för ett par år sen. Var då snart 30 år, i ett långt förhållande med stadig ekonomi och boende. Men det kändes inte rätt just då, var helt oplanerat och valde tillslut abort. För mig hjälpte det att lista vad jag ville uppnå de närmaste åren, det blev som ett sätt att rationalisera beslutet och förstå vad som var viktigast för mig just då.. Själva aborten var psykiskt jobbig med fysiskt ”lätt” jämfört med vad en graviditet innebär. Piller hemma, knappt någon smärta alls vad jag kommer ihåg. Men stunden när själva embryot kom ut (först flera dagar senare) kommer jag aldrig glömma och det var och är tyvärr fortfarande tungt att tänka på om jag ska vara ärlig. Jag tror inte att jag hade ångrat något beslut utan det blir alltid bra i slutändan. Men försök känna efter vad som är rätt för DIG och er. Hur vill du att livet ser ut om 1 år, 2 år? Känner du spontant att det skulle vara sorg eller lättnad när du tänker på dagen efter aborten? Kanske en mix av båda?

P.S. Är just nu planerat gravid med bebis senare i år och till skillnad från förra gången känner vi oss helt redo 🙂

Man behöver inte ha allt 100% ordnat med exakt det jobb man vill ha och exakt den bostaden man vill ha innan man får barn. Fokusera mer på vad du vill, vad vill din partner, vad vill du om din partner inte vill etc.

Exakt! Instämmer helt.
Ni har också 9 månader på er att ordna saker.
Om du skulle vilja behålla barnet tycker jag absolut inte att det är fel eller oansvarigt. Du har jobb och boende (även om de i din värld inte är 100% optimalt) och en seriös relation med pappan.
Jag tycker mer saker som missbruk,våld, psykisk ohälsa och så kanske talar för abort.
Men det finns absolut inget i det du skriver som pekar på att barnet inte skulle få det bra.
Däremot har jag helt och hållet förståelse för om Ddu känner att tajmingen är dålig och om du känner dig för ung. Inget konstigt alls att göra abort i det läget. Och du har antagligen många år på dig att skaffa barn!
Hoppas du landar i det beslut som känns bäst för dig.

Är det någon här som tränar på Sats? Är det en bra kedja eller är det massa hysteriska gymråttor och spännisar? /Hälsningar gymångest

Det är precis som du skriver, hysteriska gymråttor och spännisar. Friskis och Svettis är min rekommendation. Alltså på riktigt.

Bra kedja tycker jag. Jag är en lätt överviktig icke-gymråtta och trivs bra på Sats. Visst finns det spännisar, men inte bara, och de stör inte.

Tränar på Sats i Sthlm. Inte alls dålig stämning eller folk som beter sig oskönt. Trivs toppen och är verkligen ingen spännis 🙂

Vilket är det perfekta antalet av att ha barn??? Ett? 3? 4? Tänker att man räcker till, har ett ”eget liv”/social, ekonomiskt perspektiv osv, vilket är det perfekta antalet, enligt er?

Tycker nog två eller tre!

Ett skulle passa mig bäst. Men det är utifrån att jag inte är särskilt ung, gillar egentid, är introvert och vill inte känna mig överväldigad av varken bebistiden eller när de har aktiviteter och läxor längre fram. Älskar man fart och fläng och att vara omgiven av barn passar det säkert bättre med 3 eller fler.

0

Ja detta! ?

Ett är perfekt enligt mig. De vänner som har det orkar med att ge barnet det den behöver och sitt övriga liv. Två är lite mer kaos… Mer än två, absolut inte! Max ett per vuxen är en bra regel (enligt mig). Inte bli outnumbered och otroligt jobbigt att va ensam med fler än två.

2?

Det optimala enligt mig just nu är inga barn och skaffa hund istället ?

Sex barn är perfekt!

En kille jag typ träffar ish, skickade en video på en tjej han är ute med nu och skrev ”aj aj aj”. Vad menas? Försöker han visa att han inte är intresserad av mig, eller göra mig svartsjuk? ?Fattar inte
Någon som kan tolka den random snapen?

Men gud. Fy fan vilket störigt beteende!! Hade absolut inte träffat den killen igen! Red flag!

Visst var det konstigt? Vi har aldrig skickat sånt tidigare så blev lite paff liksom.
Ville han typ visa att han är med annan tjej han tycker är snygg och jag inte betyder något typ? Eller var det bara en random snap han skickade?

”Aj aj aj” betyder väl ungefär ”aj aj aj hon är farlig” eller ”hon är riktigt snygg?”. Men kanske övertolkar?

Visste inte hur jag skulle reagera så frågade bara vilken uteservering han var på, vilket han svarade på.

Men tycker det var konstigt och jag fick dålig vibe..

Vilken tönt. Fråga honom?

Skittöntigt. Vi har träffats relativt länge nu, men fick typ en helt annan bild av honom efter den snapen.
Nu känner jag mig nästan lite ”äcklad” och som han bara ser mig som någon att ha sex med typ?
Fattar verkligen inte varför han skickade den till just mig?

Skickat fel? Att han menat skicka till en killkompis för att skryta? ??‍♀️?

Mycket möjligt, men man kan ju radera snapar man skickat fel nu. Han borde raderat den i panik om han skickade fel

Han kanske inte insåg att han slickade till fel

Han försöker göra dig svartsjuk. Verkar vara en väldigt omogen prick.

Kanske? Fick verkligen dålig magkänsla och en annan bil av honom,
Som att han bara leker med mig ungefär?

Vi har träffats sen oktober, men fick typ känslan att han kanske bara lekt med mig eller ”utnyttjat” mig under hela denna tiden.
Känner mig äcklad nästan och lurad typ? Om det nu är så.

Men tappade i princip intresset efter han skickade videon..

Jag tror inte det behöver betyda att han leker med dig, däremot är det någonting som gör att han vill få dig att tro det. Förstår att du blev osugen, för mig är det ett beteende tonåringar sysslar med. Jag skulle ställa honom mot väggen när han var nykter och fråga vad syftet med det var.

Möjligt att det är så, och som du säger så blev jag osugen, fick en helt annan bild av honom nästan? Och en helt annan bild om hur han egentligen ser mig?
Vi har aldrig riktigt definierat vad vi är, så vet inte om jag skulle våga fråga egentligen? Eftersom vi inte sagt vad vi ”är” liksom.
Men samtidigt så gjorde den snapen mig helt paff, så kanske får fråga ändå?

Sen vet jag att han inte dricker så mycket alkohol så tror inte det var en ”fyllegrej” heller.
Det känns bara konstigt typ?

Dags att ta snacket om
Vart ni står

Blockeliblock

Har ni träffats så länge men inte bestämt om ni är exklusiva än? (Om det är nåt du letar efter alltså). Då känns det inte så seriöst..

Nej det är det… :/ Samtidigt har inte jag tagit upp vad vi är heller.
Problemet, om man nu kan säga så, med mig är att jag ser hyfsat bra ut och har ”lätt för att få killar”. Och många vill/försöker dejta/träffa mig.

Däremot så är jag väldigt osäker gällande just killar, för jag aldrig riktigt vet vad dem vill med mig. Så jag är väldigt rädd för att gå in i relationer, då jag innerst inne är rädd för att bli dissad om jag ställer krav (väldigt skevt, jag vet).
Så har aldrig vågat prata om vad vi är, eller att bli exklusiva heller. Men vill (ville?) ha något seriöst med honom, men aldrig vågat ta steget. Så är också delvis mitt fel.

Träffar väldigt sällan killar, däremot så känner (kände?) jag ett genuint intresse för honom och jag har hela tiden verkligen velat träffa honom. För i princip första gången nånsin.

Kommer ärligt bli väldigt ledsen om han bara ”sett mig som ett ligg typ”.

Blev verkligen förvirrad nu märker jag?

Forts..
Men hur ska jag göra nu då? Vill inte fråga varför han skickade snapen, för då kommer det se ut som jag blev svartsjuk.

Ska jag fråga någon dag om han bara ser mig som någon att ligga med? Eller ska jag bara skriva att om han bara vill ligga så är jag inte intresserad?
Eller ska jag bara säga att det inte känns najs (har inte riktigt fått klara besked av vad vår relation är) och avsluta allt?

Blev verkligen jätteförvirrad, eller fick dålig känsla snarare

Hur skulle ni göra? Är inte bra på sånthär ?

Skicka en snap tillbaka på något random och skriv Aj aj aj

Nej men typ alltså, ärligt talat. Man kanske får göra nåt sånt? Helt ärligt.. Visa att han inte bara kan leka med mig hursom, och jag tyckte det var onajs.
Blev väldigt ställd av videon, så känns som ett kaxigt svar tillbaka, även fast det är omoget.

Skriv till honom, vad vill du ha sagt med det?

Hur menar du?

Aha. Jo, borde gjort det men för sent nu, han skickade snapen för ett par timmar sedan. Känns konstigt att fråga om det imorgon(?)

(Om det var så du menade)

Nu svarar jag igen haha. Fattar att man inte vill se svartsjuk ut, men tycker att det bästa är att vara ärlig om man faktiskt är intresserad av en relation med personen. Jag skulle frågat vad syftet var och att det fick dig att ifrågasätta hans person och hur han ser på dig. Det är ett omoget beteende och är han något att ha så borde han fatta det efter lite eftertanke.

Ja alltså som sagt så fick jag nästan en annan bild av honom, och hur han ser mig.
Om jag ska vara ärligt så tappade jag nästan intresset.

Vet nästan inte om det är värt att lägga energi på att ”konfrontera”. Som sagt, bilden av ”oss” ändrades typ?
Samtidigt blev jag snopen och sårad, så det kanske är det bästa som du säger?

Ghosta

Jo men faktiskt? Man kanske ska det. Blev ärligt ledsen av videon nu i efterhand.
Samtidigt har vi setts så länge så känns konstigt ghosta bara, men vet inte…

Var helt kall, ta ingen kontakt, svara obrytt, precis som du nu skriver att du känner – att du tappat intresset. Om han blir fundersam får han fråga, men han hamnar då att visa sina kort först och visa att han bryr sig, istället för att du ska konfrontera honom och då elda på hans bekräftelsebehov med att du bryr dig så pass mycket om er relation.

Ja det kanske är det bästa. Försöker bara tänka på vad som känns bäst för mig.
Kommer det vara skönare att jag hör av mig och frågar vart vi står/vad han menade med snapen?
Eller kommer det bli tvärtom, att jag automatiskt blir ”undergiven” om jag hör av mig och drar i honom.

Det bästa är nog som du säger egentligen, att låta han kontakta mig. Men sen är ovissheten/väntan i sig också väldigt jobbig att hantera liksom

Skriv ”vad menar du?”

Skulle gjort nu i efterhand, men för sent :/ Skrev bara och frågade vilken uteservering han var på som svar.
Han skickade för ca 1 timme sen nu

Det är aldrig försent! Prata om det imorgon, ring eller smsa och fråga ”Jag ville bara fråga vad du menade igår? Jag fick en lite konstig känsla av det.” Är det en vettig kille kan han ta en sån fråga och ge ett ärligt svar. Är han en douche är det bra att du får veta det så snart som möjligt. Heja dig!!

Tack!❤️ Om jag vågar haha.
Men ja, vi får se.
Antingen skriver jag idag och frågar via sms, eller så frågar jag om att ses och tar upp det face to face ist, eller så låter jag han höra av sig.

Vet verkligen inte alls just nu vad som är bäst..? :/

Absolut inte för sent! Och du verkar inte svartsjuk heller. Det är ju en genuin undran från din sida efter ett oklart meddelande.

Fråga 🙂

Svälj stoltheten och nervositeten. Nästa gång ni är tillsammans irl, fråga vad han menade med snapen. Och säg att du verkligen gillar honom (vilket du gör om jag tolkade det hela rätt). Skämta inte bort konversationen utan håll dig lugn. För många förhållanden kommer aldrig till skott för att ingen vågar visa sig sårbar och vara seriös och ta snacket. Han kanske också vill bli officiella och är osäker på vad du vill och skickade snapen för att han vill kicka igång något.

Tycker snarare han verkar som ett svin. Varför skickar man sånt till någon man dejtat ett bra tag? Oseriös kille.

Sådär beter man sig inte.

Ellerhur. Jag skulle aldrig skicka något sånt, av respekt.
Tycker det var så lågt

Tack för alla svar här, det uppskattas!❤️

Min första tanke när jag vaknade var att jag tänkte höra av mig och fråga, eller ev fråga om vi ska ses nån dag, på typ söndag och att jag (för första gången nånsin med en kille typ) ska förklara hur jag känner och öppna upp mig, ungefär som jag skrivit här.

Men å andra sidan, nu under dagen, så har jag blivit mer och mer irriterad och jag känner mig ”lekt med” typ. Och jag samtidigt känner att ”varför ska jag fråga” det är ju han som betett sig taskigt, och ska vara den som hör av sig. Varför ska jag?
Hör jag av mig så får han kanske det han vill, och jag vill inte uppmuntra det beteendet.

Plus min syn på honom och ”oss” ändrades helt typ.

Så vet verkligen inte hur jag ska göra, eller vad som är bäst..

En del av mig funderar faktiskt på om det ska vara så, om det var ett ”test” för att e hur jag skulle reagera typ. Eller en pik.

Antingen så tror jag att han skickade den för att han vill visa att han inte bryr sig om mig, och han träffar andra.
Eller tvärtom, att han inte heller vet vad vi står och vill ge en hint.
Eller så skickade han helt enkelt fel.

Är så svårt att veta

Varför är han ens ute med en annan tjej? Verkar det som att de var på date?

Nej du, behåll din värdighet och hitta nån annan.

Misstänker att det var en AW (fast vet inte?) han var iaf där mer flera andra, men skickade bara en video på enbart henne. Oklart vilken relation dem har.

Funderar också på om det bästa är att skita i det? Känner mig sårad och typ kränkt som sagt.
Men är också svårt. Ska jag bara ta bort han från snap utan förklaring? Det känns också konstigt.

Vet inte alls nu hur jag ska göra.. om jag ens ska göra något

Men snälla, skaffa lite självrespekt och glöm honom! Han ville få dig att bli osäker, typ negga dig (googla negging och the game) så att du ska vilja ha honom mer och fundera på vad han vill osv göra dig svartsjuk och osäker.
Tyvärr verkar det ha fungerat eftersom du sitter här och allvarligt funderar på att kontakta honom och ”prata ut”.
Ni båda måste vara väldigt unga. Ghosta, blocka och glöm!
Det tar för övrigt inte flera månader för en kille att vara seriös…
Du måste jobba på självkänslan innan du ger dig ut i dejtingvärlden igen.

Ja du har troligtvis rätt, men att säga ”skaffa lite självrespekt” är väldigt hårt, även om det möjligen skulle vara sant.

Jag har heller aldrig pratat om hur seriösa vi är. En period i vintras träffades vi inte då han mådde dåligt pga en olycka. Därefter började vi ses igen. Två av hans vänner dog nyligen (också i en olycka). Vilket vi pratade en del om,
han har även startat företag som tar upp mycket av tiden, och jag har grejer på mitt håll.
Att vi ens börjar träffas ”hände bara” och var inte via tinder eller liknande.

Låter som jag försvarar honom, men jag gillar honom fortfarande genuint, och har ärligt gråtit halva dagen pga detta kanske är slutet typ, och det finns risk att han bara sett mig som någon att träffa för stunden. Det gör sjukt ont.

Sen har du kanske rätt i det du skriver, kärleken gör en ju blind. Brukar inte få sånna känslor för killar, för mig har det nästan aldrig hänt, men kände det för honom. Vi båda är runt 25.

Oavsett är jag väldigt ledsen och ska ej kontakta honom om inte han gör det.

Forts..Anledningen till att jag överväger att kontakta honom för att ”prata ut” beror mest på att jag vill ha svar. Skulle det vara så att han inte har djupare intresse så skulle det vara lättare för mig att gå vidare med ett avslut. Att jag får avsluta det i sånna fall.
En del av mig, efter allt sjunkit in, skulle dock tycka att det skulle vara skönt att ghosta och ignorera, men tror jag skulle få svårare att gå vidare då.
Men jag vet inte.

Men tack för ditt svar, du har troligtvis rätt, även om det är tufft att höra.

Förlåt. När jag läser vad jag skrev så låter det hårdare än vad jag menade. Ber verkligen om ursäkt!
Jag har själv varit där du är och vet hur killar kan vara och jag är kanske hård för att jag önskar att jag inte var så himla naiv och ”svag” när jag var yngre och är lite arg på mig själv för att jag slösade sån tid på killar som var så knepiga och halvljumma. Kan ibland tänka tillbaka och bli arg på mig själv för att jag slösade tid som jag kunde lagt på mig själv och andra.
Hur som helst, självklart ska du prata med honom om du verkligen känner att det är det rätta! Det jag skulle oroa mig för, och vilket hände mig, är att han säger det du vill höra för att hålla dig kvar för att sedan upprepa samma sak igen sen.
Omöjligt att veta nu såklart men gör det som känns bäst för dig men var också smart och ta hand om dig själv och sätt dig själv först! Gör han om det igen så gå vidare! Det är vad jag önskar att nån sagt till mig när jag var ung. Låt ingen leka med dina känslor!
Kram ?

Det är lugnt, var nog väldigt känslig igår.

Men jag har varit i dåliga/toxic relationer innan (2ggr), båda gångerna så lämnade jag utan problem. Även fast det också var tufft såklart.

Men denna gång är skillnad, jag ser han oavsett som vän och en del av mitt liv, så nu (med närmare eftertanke igen) så kan jag inte bara ”lämna” honom utan förklaring. Tror inte jag kan det.

Så på något vänster ska jag fråga, antingen om snapen eller hur han ser på mig/”oss”. Är svaret inte det jag vill så kommer jag nog ha relativt lätt att lämna.
För mig generellt är det lättare att lämna relationer än att vara kvar i dem.

Så vi får se hur det blir och hur jag ska göra. Men skulle jag bara dra mig ur plötsligt utan chans till en förklaring eller avslut, så kommer jag nog ångra mig rejält och inte förlåta mig själv.
Så ska lyssna på min magkänsla, den brukar stämma.
Tack för ditt svar❤️ Förstår verkligen helt hur du menar

Jag ska på bröllop i helgen och har mått dåligt i veckor pga att jag gått upp i vikt så mycket, mer än tjugo kilo. Skäms så mycket för mig själv och hittar INGET jag känner mig fin i. Allt är bokat och klart vilket gör det hela värre, kan liksom inte dra mig ur nu. Hur tar man sig igenom en helg med massa folk när man hatar sig själv?

Mitt bästa tips är att påminna dig om att folk är väldigt egocentriska. Alla andra går runt och drar in magen och pillar i håret så de tänker inte på dig och din vikt. De har själva komplex över det ena eller andra. Hur tänker du själv när du möter någon bekant som gått upp i vikt? Jag brukar väl lägga märke till det, precis som om de färgat håret eller har helt annan klädstil än vanligt, men that’s it. Det är ju inget jag ifrågasätter eller tänker mer på för det påverkar ju inte mig. 🙂 Med det sagt så vet jag hur det känns, har också gått upp mycket och hatar det. Men ingenting blir bättre av att isolera sig och skämmas sig igenom livet.

Det har du faktiskt rätt i. Inte ens snuddat på den tanken. Tusen tack för ditt svar, känns genast bättre❤️

I värsta fall ifall du inte alls vill gå, skyll på covid19 symptomer..
Men annars försök ändra tankesätt, svårt jag vet, men tänk nu varje dag att jag är fin som jag är, jag är snygg! Sedan gå till en butik, fast HM eller vila eller någon och fråga om hjälp och förklara hur du känner! Jag har känt lika och då till ett bröllop gick jag in till Vero Moda och nästan grät och förklarade att jag gått upp mycket men ska på bröllop och vill känna mig bekväm men fin, hon var väldigt peppande och vi hittade en fin klänning som kändes bekväm hela kvällen ?
Du klarar det ?

Så modigt och smart gjort av dig att ta hjälp så av dom i butiken!

Så smart, tack så mycket! Aldrig tänkt så. Svänger förbi stan imorgon och gör det!❤️

Skojar du???

Åh, jag känner med dig, är i samma situation. Min största skräck hela bröllopet var att någon skulle kommentera min viktuppgång – vilket de självklart inte gjorde. Men ja, det är jobbigt att inte trivas i sig själv. Jag gjorde så att jag gick till Lindex, Vila, MQ, Vero Moda och Kappahl och provade allt möjligt jag kunde tänka mig. Så fort jag satte på mig något jag kände mig åtminstone 1 % fin i körde jag på det. Ta det första du känner dig fin i – jag lovar att du kommer känna dig fin i något!

Kollar på aktuellt och det är såna clowner som har hand om tekniken.

Nej men ärligt- podden, någon som lyssnar?
Alltså de låter så osynkade samt att det inte köper tillsammans alls i pratet.. inte alls en podd för mig, hade hoppats den vart bra då tully verkar rolig men näääe.. bästa avsnittet enligt mig var med hennes man och henne ?

Hannalicious dejtar sitt otrogna ex igen.

Japp ??‍♀️ jag har alltid tyckt hon verkat smart och fiffig men nu blev jag paff ..
PS fint namn

Smart ?

Tror hon pratat mycket med Lojsan om detta och fått tips från henne som varit i samma sits

Var hittar man de bästa påslakanet?

HemTex

Ikea!

Till 22:44//
Beach house‼️

Nån som har tips på hur man hanterar en dålig chef? Gillar mina arbetsuppgifter, oftast, men tål inte min chef, vilket tyvärr påverkar hur jag presterar. Gillar tex inte att delta i diskussioner för att jag antigen blir ignorerad, dumförklarad eller så blir han sur och byter ämne. Ofta hälsar han inte på morgonen och inte heller när jag hade varit ledig 2 v.. Har inte ens varit där ett år men funderar dagligen på att säga upp mig. Har pluggat 5 år på universitetet och detta är första riktiga jobbet. Är lite rädd för att dessa personer finns på andra arbetsplatser också så kanske är bättre att hålla ut…

Prata med en kollega du litar på. Hur ser den personen på din/er chef? Kanske har några tips att hantera hen. Skulle nog också lufta hans beteende högre upp till hens chef. Absolut inte okej att bete sig så och det är kanske fler som upplever samma som dig?

Sök ett annat jobb.

Genom åren har jag jobbat i fem olika företag (samma sak men olika arbetsplatser) och även en sväng som konsult/bemanning inom samma. Chefer ändrar sig inte, och chefer flyttar sällan på sig, chefer som jag inte stått ut med har kollegor älskat och vice versa. Det handlar om personkemi, värderingar, personlighet, ledarskapsstil osv. När man väl hittat en chef man trivs med så stanna där.

Slut mellan Antonija o Oliver, faktiskt en liten skräll ändå?!

Hur gick det för dig som skulle ha en date i en annan stad? Du skrev i fredags. Jag uppmanade dig vara försiktig och mötas på allmän plats. Nyfiken på hur det gått

(Menade inte åh vad snällt av mig, bara vem jag var och om du som for på dejten kände igen det).

Såg att bloggaren My baby dolls ska ha sitt 11 barn, hon har snart tryckt ut 11 barn på 14 år. Hur vore det att istället lägga tid på dom 10 som redan finns än att skaffa fler. Fadern till dessa snart 11 barn har sen tidigare 3 nu vuxna barn plus 5-6 barn. Har en läst hennes blogg i flera år så förstår en om en läser mellan raderna att hon inte lever i ett så bra äktenskap. Men trots detta så fortsätter hon att bli gravid gång på gång, bara det är rent galet vansinnigt och oansvarligt i mina ögon

Sjukt.

Alltså alla får verkligen göra vad dom vill, men när hon skriver att hon ska avslöja nåt stort och roligt så visste man att det inte var tex en utbildning hon skulle börja på eller ta körkort eller nånting annat som inte innefattar avlande. Jag växte själv upp i en familj med 11 barn. Så jag är inte avundsjuk på hennes situation eller så utan man blir bara förundrad över att detta är kanske sättet att hålla sig relevant i sin nisch! Blir kanske orimligt stressad av att hennes hus är mindre än min lägenhet som et bor 5 personer i. 😉

Oj kan du snälla berätta lite om hur det var att växa upp med så stor familj? Så nyfiken!

Fler som är trötta på influencers som alltid tjatar om vilket heltidsjobb de har, att de aldrig är lediga, att gränsen mellan det offentliga och det privata suddas ut, att de måste blogga även på semestern osv? Varför inte skaffa sig ett vanligt åttatimmarsjobb och slippa bloggandet? Det känns ofta som om vi förväntas tycka synd om dem som aldrig kan koppla av ”jobbet”…ska vi kanske ha överseende med deras många gånger sanslösa konsumtion och den köphysteri de uppmanar till av den anledningen?