My Martens har fått besked om att hennes tumör i halsen var godartat – ett besked som gjorde henne gråtfärdig av lycka. Så klart!
Jag vet att ni är många som anser att My ”ropat varg” tidigare och att ni har svårt att lita på det hon skriver.
Så är det kanske, och kanske är det här en situation som är lite för nära mig just nu, men jag skulle vilja be er chilla lite med dessa anklagelser.
Om läkaren hade tagit mina extrema smärtor på allvar direkt, så hade jag kanske inte legat här idag med dränageslangar i magen och sex påsar blod senare.
Att bli misstrodd på det viset är nästan svårare att ta, än all smärta som det här orsakat.
Så, det var förhoppningsvis första och sista gången ni tvingas läsa om mina dränage, men se det positivt. Det är typ första gången jag orkar göra mer än bara lyssna på ljudböcker på mobilen, och då har jag trots allt haft finbesök av mina gudsöner idag. ❤️
Jag har saknat bloggen och jag har saknat er.
Självklart kommer det ett Öppet Spår kl 20.
Föregående inlägg 
Stort krya på dig!
Det är alltid svårt att lita på kroniska lögnare. Klart att jag hoppas att alla ska må bra och vara friska.
krya på dej. jag har också blivit nonchalerad fast det varit allvarligt och lett till operationer. Man undrar varför. Nu har jag nolltolerans och går vidare om dom inte tar mej på allvar. kram. ?
Krya på dig! Vet inte vad man ska göra ibland för att bli trodd.. gnälla och överdriva som fan ibland känns det som..Hade själv en fraktur (som sen hade läkt bra som tur var) i axeln men det var ingen fara, det var farligt att röntgas så de på akuten..
Kaos i vården, men Myggan lyckas alltid ta resurser i beslag. Hur många dödliga sjukdomar är hon uppe i nu?
Menar du att hon skulle ljuga om att vara sjuk? Vet inte vem människan är, är genuint intresserad!
Ja, hon har hela team omkring sig varje gång hon är sjuk. Sjukvården går på knäna och jag får inte riktigt ihop det bara. Känner ingen som fått sån hjälp faktiskt.
Inte möjligt.
På vilket sätt ljuder hon?
Krya på dig Camilla!
Nu har hon skrämt upp sin son i många veckor och tjatat i media om döden. Hur kan det vara värt att skada sitt barn för publicitet. Helt galet.
Ja My kan vrida och manipulera, ingen är som My, har hon huvudvärk heter det att hon drabbats av misstänkt stroke el hjärnblödning – för att skapa drama, få uppmärksamhet och få vara med i media så hon håller sig kvar i rampljuset lite och får fler kommentarer, klick o sympatier. Tv-profil o träningsprofil kallas hon i kvällspressen haha fattar inte varför de skriver om henne, hon ber väl om det själv antagligen. Att tumören var godartad/ofarlig har hon säkert vetat ett tag skulle jag tro.
Men Isabella är felfri, eller hur! ?
Krya på dig, jag lyssnar gärna på dina historier in dränageslangar?
Vad har du gjort för operation? Krya på dig!
Usch, krya på dig!
Men allvarligt, tror ni vården gör alla dessa undersökningar för en person som inte behöver det?
Det är väl mer hur My gör kontentan av allt och det känns väldigt kryddat.
Å först ska hon gå under jord och inte säga ngt pga sonen, sen skrivs allt detaljerat. Svårt att hänga med hur hon tänker eller om det bara är ett like-beroende.
Den som inte har haft en cancerdiagnos hängande över sig har ingen aning om hur man agerar. Jag kunde inte dölja det en sekund för mina närmaste vilket är motsatta vad jag trodde innan att jag skulle göra.
Jag döljer min…….. lider i det tysta och ensam i väntan på svar.
Vill ej oroa barn, make och föräldrar.
Jag dolde min cancerdiagnos rätt länge, även för min familj då jag inte ville att nån skulle bekymra sig eller tycka synd om mig. Men efter ett tag blev det faktiskt att kännas rätt ensamt att vara den enda som visste och även så otroligt jobbigt att förhålla sig till allt och alla (eftersom jag är en 100% öppen och ärlig typ) så då berättade jag för närmaste familjen och sen basunerade jag ut det till hela världen genom Facebook istället. Såå mycket skönare och lättare att slippa hålla reda på vad man sagt till vem och inte, slippa svara på samma frågor 100 gånger om och om igen. Däremot säger jag ingenting alls om det inte finns något att säga. Jag oroar mig inte heller under alla dessa vänteperioder utan glömmer bort att jag har cancer för det mesta tills nästa moment blir aktuell. Vänteperioderna är ständiga och långa och jag har varit tydlig med att jag meddelar när det finns något nytt att berätta. Funkar väldigt bra för mig och ingen behöver oroa sig för att de missat nått. Jag har även en tendens att tackla det mesta med humor istället för att gå och hänga läpp. En del tycker att det är förfärligt, men jag tycker det funkar klockrent för mig och familjen håller med. Vi har hittat vårt sätt att ta oss igenom varje dag. Världens största high five till alla som kämpar med cancer och denna otroligt nedrustade sjukvård. Stay strong ❤️
Jag har en tumör och kommer dö av den. Jag har inte berättat för någon och det kommer jag inte att göra. De märker när jag är död.
Men åh, min vän.❤️ VILL du ha det så, att ingen ska veta? Eller är det mer grundat i typ depression (orsakad av att du är dödligt sjuk)? Typ, tankar som ”vad spelar det för roll, nu ska jag ju ändå dö – vem bryr sig”.
Om det är din egen vilja att inte berätta för någon, och detta är grundat i trygg övertygelse, ja då ska jag inte lägga mig i. Men OM det inte är så, så vill jag bara förmedla till dig att jag tror att det för de flesta människor är välgörande att INTE behöva bära tunga erfarenheter alldeles ensam. Att det är viktigt på många plan att få dela sorg och rädslor med någon annan.
Nu vet jag ju inte vilka människor du har omkring dig, men det du skrev slog an något hos mig och jag ville fånga upp din tråd utan att kanske ha något mer än detta att säga.
Du är inte ensam. Kram
De blir ledsna och oroliga, då måste jag trösta dem, det orkar jag inte . Jag tycker att det är jättejobbigt att prata om att jag ska dö, därför gör jag det inte. Jag vill ha samma relation med mina vänner så när jag bar frisk , jag vill inte att det ska ändras. Skillnaden är väl att om man har cancer och ska operera sig och bli bra kan man prata med sina vänner om det. Men jag ska dö, det är ju bara ledsamt för mig att prata om.
<3 Anonym, jag lider så med dig! Jag ska inte säga hur du ska leva ditt liv, men tror att folk i din närhet hade uppskattat att du var ärlig <3 <3 <3
Vad härligt med vårdpersonal som vill bryta sin tystnadsplikt. Känns ju fantastiskt ? Hoppas ingen möter dig i ditt arbete. Usch!
My har haft sitt yttre förband I över 2 månader. Ett sådan förband brukar sitta 1 vecka efter operationen. Jag tror helt klart att hon spelar på det hela.
Jag har opererats för tumör på Karolinska Öron-näsa-hals. Jag gjorde först en nålpunktion som visade vad det var för tumör och fick veta att den var godartad just nu men kan utvecklas till cancer. Detta meddelades på plats hos läkaren och operation skulle planeras. Sedan följde ytterligare en nålpunktion för att bekräfta diagnosen. Nålpunktionen på denna tumör var väldigt obehaglig och gjorde rätt ont andra gången fick mam dessutom sticka 2 gånger då man inte fick upp tillräckligt med celler. Jag gjorde ytterligare en punktion senare på en annan knöl som var på sköldkörteln och den kändes inte alls, jag trodde den skulle vara värre än dom andra.
Därefter 6 veckor blev det operation och jag åkte hem samma dag även om jag fick stanna en natt om jag ville men jag mådde så bra. Tumören analyserades och jag fick svar på efterkontrollen hos läkaren och allt var enligt vad man förväntat sig. Läkaren hade aldrig meddelat om en eventuell elakartad tumör per telefon, trots mitt i pandemin.
Yttre förbandet satt typ 4 dagar innan det lossnade efter jag duschat, satte nytt som satt i några dagar till. Därefter tejpade jag bara ärret för snyggare ärr och skydda från solen.
Verkar otroligt dramatiskt alltihop, såklart. När jag upptäckte en knöl i bröstet gjordes biopsi. Fick svar efter 5 dagar och plåstret åkte av dag 2.
Jag gjorde en stor operation i ryggkanalen och fick 20 stygn. Efter cirka 1 vecka fick jag ta bort det som skyddade stygnen. Kan inte tänka mig att hon behövt ha det där förbandet så länge som påstås.
Som min cancersköterska sa när jag ställde frågor varför det inte var som den och den hade sagt, ingen cancerbehandling är den andra lik, så jämför dig aldrig med någon annan
Nu är det dock inte cancer..
Okej, och du har stenkoll på om hon fått komplikationer eller något annat som gör att hon behöver ha förbandet längre?
Hade det varit sådana svåra komplikationer hade hon låtit alla veta. Har såret inte läkt på 2 månader så kan man inte flänga runt och dessutom prata om att man ska träna etc utan då är det vila, max promenader som gäller och troligen om det hade varit väldigt infekterat hade det blivit att öppna såret på nytt, dränage och sy igen samt mer antibiotika. Jag önskar My allt gott och hoppas ingen någonsin får cancer men jag tror att det största problemet är hennes psykiska hälsa och jag hoppas hon kan få hjälp med det så hon kan må bra i sig själv.
Jag har gjort två op (bröstcancer) och nu sist dubbel mastektomi. Förbandet tog de av dagen efter innan jag skulle åka hem och sedan skulle det bara tejpas med kirurgtejp. Däremot har jag fått lägga om lite då och då med specialförband när stygn gått upp och det blivit infekterat. Men kan det i My’s fall vara så att ingreppet är på halsen kanske, nära strupe, hjärnan etc och att infektionsrisken är så hög?
Åh vad hemskt det låter med flera operationer. Jag hoppas att du fått barn om du vill ha barn. ❤ kram till dig❤
Tack för omtanken ?❤️ Det har varit lite tufft eftersom jag är en aktiv person med 100% fullfart framåt och även driver företag som kräver att jag är fullt rörlig och hatar att vara begränsad. Det är inte heller klart än på långa vägar men jag tar det som det kommer och hoppas på att det inte har spritt sig och att jag slipper fler jobbiga konvalescenser. Risken är dock rätt stor att jag bär på den ärftliga genen och då vill de gärna ta bort allt som har med en kvinna att göra. Men jag har 4 fantastiska barn mellan 30-16 år så jag är tack och lov färdig med det. Jag har levt ett galet roligt liv, gjort allt jag vill, när jag vill, hur jag vill och har ingenting att ångra. Tvärtom är jag glad att jag alltid varit mig själv, all in, oavsett vad andra tyckt om det och att jag hunnit med så sjukt mycket under mina 48 år. Trots att jag är ett maskrosbarn så är jag tacksam för allt för att utan all möda så hade jag inte varit där jag är idag. Så, om det visar sig att jag ska dö tidigare än jag anat så kommer jag iaf sluta väldigt nöjd. Min filosofi är att allt som händer har en mening, även om det kan tyckas orättvist eller sorgligt precis i stunden, men konstigt nog så är det just det som ger mig väldigt mycket lugn och styrka att fortsätta kliva upp varje dag och fortsätta framåt så länge det bara går. Vi vet aldrig när det tar slut eller på vilket sätt, så hur det än är ska man se till att använda den dyrbara tiden väl. I den här familjen har vi nu en ÖK om att vi aldrig skiljs åt eller somnar med en känsla av osämja, ilska, ledsamhet eller har något ouppklarat. Det är mitt bästa tips till alla. Enormt skönt ☺️
TACK för denna kommentar. Har gått igenom exakt samma som dig och imorgon ska jag operera mig! skönt att det gick bra!
Det kommer gå jättebra! En dag i taget <3
Tack! Det har gått bra. Lite sned i ansiktet, fick lite nervskada men hoppas det rättar till sig med tiden. Ska hem imorgon och nu är det fokus återhämtning.
Krya på sig! Kram
Det är synd om My som har fått så försämrad hälsa.
Men sympatin blir svårare att känna när hon gör kontent och cliffhangers av det. Liksom överdrifter som att hon gick med rullator i flera veckor. Hennes tidsbegrepp stämmer sällan.
Krya på henne och hoppas att det snart blir lugnare för henne i livet.
Sjukvården är inte som den skall idag. Bristfällig pga inkompetenta politiker som fördelar resurserna fel. Patienterna drabbas
11:38 precis så är det Tyvärr.
Det är sant att sjukvården ”inte är som den ska” men det är inte så enkelt som att det bara beror på ”inkompetenta politiker”; den läkarflykt från den offentliga vården som i dag pågår hela tiden har många orsaker och en alldeles för låg bemanning i kombination med relativt sett låga löner är bara en del av bilden. Och om man skulle tillföra mer resurser skulle det handla om sådana enorma summor att det aldrig kommer att hända, vilket beror på den demografiska förändring som skett i Sverige, med den mycket stora invandring landet haft särskilt de senaste tjugo åren och som knäcker samtliga välfärdssystem, både sett till antalet hjälpsökande och till att många av dessa aldrig betalar skatt, helt enkelt fått ekvationen att haverera. Det är bara att tänka sig in i en privat, ekonomisk situation (som för övrigt blivit aktuell för många nu) där du måste betala mer och mer för det du behöver men din lön bara minskar i värde för att till sist inte komma alls. Till slut står du på bar backer utan mat – och det är precis den svenska, offentliga sjukvårdens situation.
Jag är själv läkare och vet hur man resonerar på govlet – varför ska man jobba i den offentliga vården med ständiga inslag av våld och patienter som uttalar regelrätta hot när man kan få både mer betalt och en trygg arbetsmiljö på en privat klinik? Läkare är bara människor och vill gärna få ekonomisk utdelning för att man pluggat i minst tio år. Det kan man få också, när det mest vårdkrävande och våldsutövande klientelet sorteras bort på privata kliniker samtidigt som många patienter där har en privat sjukvårdsförsäkring och/eller en mycket god privatekonomi.
Jag vet att det är känsligt som ögat att i Sverige vara tydlig med de extremt negativa effekter en alltför vidlyftig invandring av personer som aldrig börjar göra rätt för sig innbär. Kanske är det därför den här officiella myten att det är privatvårdens och ”fördelningspolitiken” som är problemen för den offentliga sjukvården skapats, för självklart vill ingen politiker säga som det är. Det är som med klimatförändringarna, vi är inte ens hundra år från samhällskollaps, ändå köar folk på Arlanda därför att politiker som inte vill och vågar ta ansvar låter dem göra det.
Men vad beträffar den här kvinnan bloggposten handlar om? Så kan det väl mycket väl vara så att hon har sökt just privat vård. Då
blir man mycket väl omhändertagen.
Åh fy, krya på dig Camilla! Hoppas du är okej snart! ? All lycka till My med inför behandlingen!
?
Näe alltså blir mörkrädd över hur ni skriver om en medmänniska i det här kommentarsfältet.
Krya på dig
Krya!?❤️?
Misstänkt hjärnsläpp och cancer-så blev det ingenting. Förstår inte att hon inte skäms. Undrar när hon ska gå ut med att hon inte är kvar som bloggare på MåBra. Var det de som avslutade tro?
*hjärnblödning ska det ju vara ???
Hjärnsläpp verkar hon ha varje dag. Snart åka ambulans för det också.
Jag skulle uppskatta om Bloggbevakning kunde belysa det faktum att My, utan någon helst hänvisning eller skam för den delen, verkar kopiera systrarna Kjos livsstil/matstil/inställning rakt av. Lyssnat på alla avsnitt från systrarna Kjos pod, och det verkar även My ha gjort efter en koll på hennes Instagram. Såklart kul att systrarna Kjos ger nya perspektiv på saker och ting, och att dom säkert vill förmedla hälsa och visdom, men då kan man väl åtminstone ge dom den uppmärksamheten om man nu fastnar för deras budskap?! My fascinerar mig, med hennes underliga beteende.
Det faktum att hon var genuint orolig och blev genuint lättad den här gången betyder inte att hon inte är hypokondrisk mer allmänt. Människor som alltid överdriver sina krämpor är rätt tröttsamma – för att inte tala om uppmärksamhetstörstande.