Öppet spår

Öppet Spår

Augusti 12, 2022, 20:00   603 Kommentarer

Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
Dock undanber jag mig politiska diskussioner, tack!
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!

Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli satt på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts… ?

Ps! Tjafsa mindre!

603 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Ser att Anne Heche har dött. Hoppas Salman Rushdie överlever.

      Rush-die. Fy vilket namn alltså. Ingen aning om vem det är.

        Vad är det man brukar säga. Att tala är silver men tiga är guld?

          ”Bättre att hålla munnen stängd och låta folk tro att man är en idiot, än att öppna den och undanröja alla tvivel” är ibland också på sin plats ?

        Bara en kandidat till Nobelpriset i litteratur. Vad har du själv åstadkommit?

        Rösh-dii. Uttal är viktigt. Annars kan vi ju skratta lite åt mina turkiska grannar Fakyoal.

          Eller min gamla granne – Drinkall.

        Men Lisa på riktigt? Måste man stoltsera med att man inte vet hur man använder googlemaskinen?

    Ni kan få bestämma mitt nickname här inne! Den med mest likes vinner och ska behålla det för alltid

      Heffaklump

      Shrek

      GOSE-SATAN

        Ok går och lägger mig nu så krönar dig till vinnare! Ses i morgondagens ÖS mvh GOSE-SATAN

      FD Hells Angels-medlem

        ?

        Jag snor den här då

      Stefan

        Ta tuten Stefan!

      Bajronk

        Inna?

      he who must nut be namned

        not* 😉

          nut va roligare ?

        He who must be named passar ju bäst här

      Kurt-Maria

        Finns redan, även om hen inte kallar sig så själv.

        Bästaaa ? good old times

          Thé real hmm. Nej just det han finns här men kallar sig inte så!!

            Kurt-maria ⬆️

            Är inte ens en han ?

      Flubber

      Anonononymom

      Gud

      AnnaNym

      Flång

      En liten moppepojke

      LösLusen

      The unreal hmm

        Jag saknar krösa Maja. Nån som vet o. Hon e här

      Killersnail

      Kontroversiell fråga

      Besserwisern

      Kommisarie Beck

      Språk polisen

        Åh vad dåligt jag mådde av detta ?

      En av alla miljonärer här

      Per Kele

      Döden

      Att ha hund kan inte jämföras med att ha barn

      Hoppas du är av motsatt åsikt bara, då är denna perfekt

      Vanlig fast ovanligt fin

      Roger

      Jag tycker det du redan valt är bra – Anonym känns unikt!

      Stolt hemmafru

    Hade en helt magisk kväll igår på Ullevi och var typ hög på endorfiner innan under och efter. Idag hade jag världens urladdning, har gråtit flera gånger och känner mig så nedstämd, vad händer? ? blir knäpp på mig själv.

      Underskott på endorfiner. Du ”lånade” från dagen efter. Som när du tar amfetamin.

        Är det sant? Kan någon berätta mer? Känner så igen mig i TS, urladdningen och nedstämdheten som slår som en smäll dagen efter man varit på konsert, fest, sociala tillställningar..
        Varför är det bara så för vissa?

          Så skönt höra att någon mer känner igen sig i detta. Blir jätte besviken på mig själv typ, hade sån otrolig kväll och fick minnen jag kommer ha med mig länge men känns som det typ blev ”förstört” nu när jag känner mig så ledsen och det blir förknippat med gårdagen.

          Social baksmälla

        Mm precis. Man kraschar. Skrattar man på morgonen så blir det gråt på kvällen.

        Haha det funkar inte riktigt så ?

      Drack du alkohol? Isåfall är det nog därför

        Nej jag håller med ts, har haft så hela livet att jag mår dåligt och är nedstämd dagen efter man gjort något riktigt kul

          Ts här, ja det är inte bara denna gång detta hänt mig utan som du säger hela mitt liv har jag upplevt detta när jag gör något riktigt kul eller är med om någonting stort (för mig). Ibland har jag druckit och ibland inte, men känslan är exakt densamma. Drack 1 öl igår och tror inte den påverkade något, jag va exalterad och hög på lycka långt innan jag drack den.

      Jag läste ”Ullared” och kände att du hade et sjukt sorgligt liv, hehehe .

      Tänker att det är samma som att ladda inför att springa ett marathon i ett år och sedan när målet är nått är bara känslan av tomhet kvar. Postmarathon-blues typ fast det är efter en konsert. Det blir en mental urladdning.

        Ja tomhet är en bra beskrivning som jag känt av och till idag. Hemskt.

          Jag får samma känsla när jag läst klart en riktigt bra bok eller kollat klart en serie. Man ba ’nu då!? Hur ska jag överleva utan dessa karaktärer???’

      Jag blir sån efter typ allt jag sett framemot ett tag.
      Man är ju så glad och taggad innan, sen känner man sig helt tom och ledsen efteråt- nu är det redan över liksom, njöt jag ens tillräckligt? Typ så.. ?

        Ja precis så ? blir irriterad på mig själv att jag är så men går liksom inte att kontrollera

      Alltså vilken kväll det kvar. Grät också en tår när jag kollade igenom filmer från igår.

        ❤️

    Ni som arbetar på förskola:
    Hur gör ni med kläder?
    1. Har ni delat upp era kläder i jobbkläder och privatkläder? Eller använder ni allt både på jobbet och på fritiden? (förutom vissa undantag förstås)
    2. Vilken ålder arbetar ni med?
    3. Skulle du säga att du är intresserad av kläder?

      Hej! Förskollärare sedan 2019.
      1. Inte uppdelat, men använder sällan ett nytt plagg för första gången på jobbet utan 3-4e gången när det känns mer okej att få en fläck tex. Men sen är jag mer för inställningen att kläder är till för att användas och köper sällan dyrare kläder.
      2. 3-5 år
      3. Ja men det intresset går tyvärr inte riktigt ihop med mitt yrke, och hoppas på att kunna leva ut intresset mer när jag studerat annat.

      Jag jobbar på förskola och använder mina privata kläder på jobbet också. Jag har arbetat på storbarnsavdelning så är inte lika mycket ”kladd” där. Jag skulle inte direkt påstå att jag är jätteintresserad av kläder ?

      Har inte mina finaste jeans tex, köper hellre typ jeggings på Gina Tricot att jobba i pga tvättar allt oftare än vanligt eftersom jag sällan sitter på golv med mina finare byxor.
      Men har typ saker på jobbet som jag kan ha till vardags också, men inte mina mer snygga skjortor/klänningar. Några pga passar inte riktigt att jobba i, och andra för att jag inte vill att de ska bli slitna eller råka gå sönder.

      Vet att min kommun pratat om arbetskläder till oss, just nu har vi fått ytterkläder. Men det känns lite opersonligt att behöva ha enfärgade kläder och se ut som alla kollegor. Jag gillar att ha tröjor med tex Musse pigg eller liknande ibland.

      Är inte direkt modeintrsserad/märkeskunnig i vanliga fall. Har det som jag tycker är bekvämt och passar bra. Pris/märke inte så noga.

        Åldrar har varit 1-6. Tänker ganska lika oavsett vad jag haft för barngrupp.

      Hej!
      1. Har delat upp så jag har en garderob med jobbkläder och en med privata. Har bekväma och slitstarka kläder på jobbet, friluftskläder typ.
      2. Jobbar med blandade åldrar (1-6).
      3. Jag skulle säga att jag är intresserad av kläder och att ta hand om mina plagg, bygga upp en hållbar garderob med färre plagg jag älskar och gärna använder. Plagg som inte går att tvätta så som jobbkläderna behöver göras ?

      Har uppdelad garderob ja. Kör på Molly-jeans och blusar, jeansskjortor oversize. Köper ofta på mig på rea, älskar att vara fin men är inte rädd för att bli smutsig/får snor/färg/mat osv på mig. Har ett par Molly jag jobbar i och ett par som jag har privat. De på jobbet blir ju mer uttöjda och använda/slitna.

      Arbetar med 2,5-4 åringar, har arbetat med 1-2 och 5 åringarna med ? Även i ateljé.

      Intresserad av kläder – alltså hur? Jag tycker om att vara fin, men bryr mig inte så mycket mer så. Är gärna färgglad och har roliga strumpor. Barnen älskar det ? Och köper roliga sandaler (när de behöver förnyas) ?

      Tack hörni för alla svar! En bonusfråga om någon ser detta: om ni ska hitta på något enkelt direkt efter jobbet, byter ni om då? Alltså om ni inte ska hem före.

        Alltså om jag vet att jag ska iväg (jag är Anonym 20:33) så tar jag med ombyte. Beror dock på vad det är jag ska göra, ska jag umgås med vänner som har barn så får kläderna vara på. Men ska jag ut och äta, dejt, iväg till nåt speciellt så tar jag med ombyte och smink.

        Ja, byter om! Helt klart. Man rör sig ju på ett annat sätt på förskola. Är utomhus, sitter på golv, har barn i knät, kladdiga fingrar, sand, mat, pyssel – you name it!

        Har haft vanliga kläder på arbetet men det är en hög med ”det här kan jag ha på jobbet”-kläder ?

      Undrat varför det inte finns arbetskläder till förskolepersonalen.. Som man har i andra yrken där man lätt sliter på kläderna och riskerar att bli smutsig.. Tänker att det så lätt kan bli nån olycka med kiss/bajs (under tiden nåt barn potträna) och annat kladd som geggamoja ute i sandlådan. Mvh/Undrande förälder som ska påbörja inskolning.?

        Kan säga att det undrar många i personalen med ? / Mvh förskollärare

    Bästa graviditetsböckerna? Och om barnuppfostran?

      Googla Petra Krantz gällande barnuppfostran.

        Ibland funderar jag på om hennes alla citat/ situationer från hennes barns barndom är påhittade eller ej… Låter ibland väldigt påhittat!

      Asabea och Opokua Britton (systrarna britton) har precis skrivit en bok som heter föda som släpps i september. Skulle definitivt köpa om jag väntade barn nu ? dom har även en podcast som är toppen ?

      Att föda

      fem gånger mer kärlek
      förstå ditt barns hjärna
      ditt kompetenta barn
      praktika för blivande föräldrar

        och även dessa:

        Mammaroll & snippkontroll : Du och din kropp året efter förlossningen
        Kejsarfödsel : snittkoll & mammaroll

      Jag vill verkligen rekommendera ” Trygga barn och trygga föräldrar” av Cecilia Moen för livet efter förlossningen. Även ”Växa och upptäcka världen” är bra för att förstå det lilla barnets utveckling.
      @asabea (en barnmorska) har många VÄLDIGT bra stories sparade på sin insta – om graviditet, förlossning/eftervård, amning, babypottning etc. ”Amningshjälpens slutna grupp” på Facebook är toppen för att lära sig mer om amning (likaså bloggen Sagogrynet), samt ”Bärsjalar och bärselar” för att lära sig om att bära ergonomiskt och få inspiration till hur mycket en bärsjal eller -sele kan avlasta och hjälpa både barn och föräldrar (har tex själv haft ett barn med mycket ont i magen, som pappan hade i bärsjal nästan konstant när jag inte ammade fram tills han började jobba när barnet var två månader).
      I gruppen ”Nära föräldraskap” finns många vettiga föräldrar och man lär sig mycket om hur man är respektfull mot barn (vilket ofta glöms bort i samhället). Vill du läsa/lyssna på ännu mer kring föräldraskap och barnpsykologi rekommenderar jag allt av Petra Krantz Lindgren, Lars H Gustafsson, Bo Heljskov och Jesper Juul. Finns böcker, poddar, artiklar där de delar med sig av intressanta tankar, kunskap och evidens.
      Lycka till med allt!

      Föda utan rädsla – bästa boken inför förlossning. Vad alla föräldrar borde veta – GRYM och kort bok, riktigt bra! Annars är Dr Becky Good Inside på instagram och podcast jättebra på modern barnuppfostran tycker jag!

      Med känsla för barns självkänsla – Så bra och viktig bok!

    Fler här som tycker att engelska skolans klädkod faktiskt är rimliga och vettiga?
    Jag förstår inte varför det skriks så högt. Det finns tillfällen då det inte lämpar sig att gå klädd överallt, skolan och arbetsplatsen till exempel.
    Att ha en kjol/shorts som är i längden av sin knutna näve är dessutom inte speciellt kort alls. Jag är helt för att man får klä sig hur man vill på sin fritid men jag anser att man ska klä sig ”anständigt/propert” när man går till skolan, arbetsplatsen, kyrkan, läkaren, arbetsintervju etc

      Håller med. Extremt urringade linnen som visar brösten kanske man kan ta på sig efter skolan i stället. Och motsvarande för killar. Jag har gärna korta skjorts etc men skulle inte ha det till jobbet. Känns tråkigt men också rimligt med någon slags klädkod.

      Håller inte med.

      Tycker också det är lite märkligt. Allt är så knutet till att det ska vara barnens eget val. En 10-åring beskrev i en artikel att man får visa si och så mycket av magen. Varför ska man ens visa magen som 10-åring och framförallt, är det en passade klädsel i skolan? På samma sätt som jag inte tycker att en onepiece är ett plagg lämpat för skolan. Det är ett mysplagg. Barn behöver få guidning i lämpliga kläder när man är på diverse ställen. Inte konstigt att folk går till jobbet med myskläder (ja, oavsett vad man jobbar med). Klädkod borde gälla på alla typer av arbetsplatser.

        Varför borde klädkod gälla på alla arbetsplatser? Som någon sorts allmän uppfostran eller? Tänk r att det ju uppenbarligen redan finns på.alla arbetsplatser där arbetsgivaren tycker att det fyller en funktion.

      Håller absolut inte med dig.

        Du behöver inte hålla med men det vore intressant att höra ditt argument. Detta är inte en hjärtefråga för mig men om jag tycker något så är det att det är okej att sätta ned foten när barn har olämpliga kläder i skolan.

          Vill gärna också höra argument från er som inte håller med.

      På 40-talet var det nog ingen som trodde att folk skulle gå omkring i BH bland folk men där är vi idag. Idag känns det inte helt orimligt att vi om 10 år ser folk gå omkring spritt språngande nakna på arbetsplatsen?

      Tycker generellt att många ser slappiga ut nu för tiden. Mötte en man i mataffären häromdagen i bara shorts??? Du är liksom i mataffären. Eller alla dessa magtröjor?Näe inget för mig

        Är det ditt argument? Till att barn inte ska visa brösten i skolan?

        Håller med. Tänk på början av 1900-talet när alla män hade kostym och hatt. Kvinnor hatt, kappa och kjol. Visst är det skönt att man får vara mer avslappnad idag men fan vad stiliga folk var förr

        Haha vänta va? Shorts? Är det ett problem?

      Jag tycker det är rimligt!

      Åker buss till jobbet ibland och då stannar vi på en hållplats i Västra Frölunda, vissa av de gymnasieungdomarnas föräldrar måste vara blinda. Jag hade aldrig släppt ut mina barn om de klätt sig så.
      Vissta att unga tjejer kan köra urringar när de precis fått bröst och ja, fjortislooken ett par år till, men vissa behöver verkligen hjälp på vägen med hur man lämpligt klär sig.
      De ska ju anses vara mogna för arbetslivet efter gymnasiet och om inte deras föräldrar lär dem vad som är okej så tycker jag skolan kan vara en förebild.

        Tycker inte det är skolans uppgift att vakta elevernas klädsel. Det borde vara upp till föräldrarna att besluta om klädkod till barn.

      Nej men herregud!! Barn och tonåringar måste få utforska sin identitet och testa olika stilar och klädval. Hade jag varit tonåring på den skolan hade jag gjort allt jag kunnat för att bryta mot reglerna! Jag var punkare på högstadiet. Ungdomar måste hitta sin egen väg in i livet! Vi borde uppmuntra mångfald och olikheter, inte att alla ska passa in i samma tråkiga fyrkantiga Svensson-mall.

        Det är ett bra argument ? Vill förtydliga att jag inte menade att barn/tonåringar inte ska få vara punkare eller dylikt. Men idag har många shorts som är så korta att man ser skinkorna. Och toppar som bokstavligt talat gör att halva brösten syns. Och det tänker jag passar bättre för fritid än skola.

        Fast de får ju vara punkare hur mkt de vill ?

        En tjej svettades under sin hoodie och tog av den. Hade ett vanligt linne under men axelbanden var för smala. Rimligt? Nix
        9-10 åriga tjejer får höra att killarna som går i 6:an kan bli distraherad om de har vissa sorters kläder. Rimligt? Nej. Vidrigt resonemang och att säga det till små flickor är ofattbart. Trasiga jeans är ok, men bara om de bara är trasiga upp till knät?! Inte visa något av låren – Fy fy! Nej fy fan alltså vilka sunkiga regler

          Håller delvis med- MEN, varför söker man & betalar dyra pengar för en brittisk privatskola om man sen blir upprörd över regelverket?

            Hur menar du med ”betalar”? IES är en friskola, inte privatskola – det kostar inget att gå där

              Men man söker väl ändå dit? Någon betalar alltid, även om det är skattebetalarna.

                Ja nån betalar men du/en annan anonym skrev ”betalar dyra pengar”.

            Brittisk är den ju inte heller ?

            Ha ha ha betalar dyra pengar för en brittisk privatskola du har verkligen ingen koll

            IES är en halvkass friskola med underbetalda unga lärare, för lite resurser till specialpedagoger, elevhälsa etc.

            Friskola är inte = privatskola utan betyder att skolan inte ägs av kommunen. Betyder också att ägarna tjänar en stor slant på att spara in på allt ovan. Googla Barbara och Hans Bergström, de skrattar hela vägen till banken.

        Typiskt punkare att tro att de inte är som alla andra.

      tänker det blir för mycket slöseri med kläder om alla ska få uniformer som passar, och multiplar för att ingen ska kunna säga att deras är i tvätten

      sedan tror jag det begränsar utvecklandet av sin identitet. Om ”problemet” är att killar ser lättklädda klasskamrater så tror jag det leder till slutshaming.

        Håller med om uniform. Tror förslaget från skolan dock ”bara” var att killar inte ska visa kalsongerna och att tjejer inte ska ha kjolar/klänningar som är allt för korta.

      Håller med till 100% – den är helt rimlig!

      Ärligt talat så vet jag inte. Å ena sidan kan jag tycka det är gammalmodigt, fokuserar på fel grejer och korkat. Å andra sidan, det är ju en privatskola och föräldrar som söker plats åt sina ungar där lär väl ha fattat att det är ”strictly english dress code.” Så tycker också det är lite smålöjligt av föräldrarna att gå i taket om de valt skolan just av den anledningen.

        Friskola, inte privat. Förstår inte varför man vill att ens barn ska gå där, finns mycket fler dåliga saker med den skolan…

          Skitskola verkligen. Utnyttjar sin personal och drar ner på allt de kan för att ge så mkt utdelning som möjligt till ägarna.

          Gå inte på det!

      Det skeva är ju att det alltid bara är flickornas kläder som ska regleras.

        Nej, det gällde även killarna.

    Har ni någon gång testat att göra en glow up? Hur gjorde ni? Känner mig så trött på allt med mig själv usch

      Började träna regelbundet och fick massa positiv energi och gick ner i vikt. La pengar på ansiktsbehandlingar och fixade fransar och bryn. Uppdaterade garderoben.

        Känner att jag vill göra ett sådant ryck här snart…typ nu. Tack för inspirationen!

      Drömmer om att komma ut som en ugly ducklin som bara behövde lite hår- och sminktips för att bli en swan

        Allt beror ju på hur man ser ut och vad man kan framhäva. Känner mig ofantligt töntigt nu men exempelvis:

        – Toppa och föna håret (rakt hår).
        – Hitta en bra hårolja (lockigt hår).
        – Tråda ögonbrynen.
        – Smink i ljusa toner och alltid återfuktad hud.

          Inte alls töntigt, jättefina tips ju ☺️

          Lägger till:
          – Lite klack för bättre hållning
          – Bra återfukting till läpparna
          – Smörj in händerna
          – Ljust nagellack
          – Invistera i en bra borste till ditt hår
          – Lär dig två-tre riktigt snyggauppsättni gar/half-do’s som passar ditt ansikte

        En snygg skugga på kindbenen!
        Inte för mkt som. En påskkärring men inte för lite heller, det ska de fräscht och friskt ut.

      Tänker att en ”glow up” till hösten skulle kunna vara:
      – Ny frisyr / klippa topparna / färga etc. vad man känner för
      – Ta fram höstplaggen i garderoben och planera looks
      – Använd smink som passar din hudton och det kalla ljuset som kommer på hösten
      – Finns styling och färganalyser, till exempel Kibbe (du kanske upptäcker att du gillar/trivs i något nytt)
      – Bjud hem en kompis som får styla dig med plaggen du har hemma, så kanske du ser på dina kläder på ett nytt sätt
      – Investera i hudvård som är anpassat till säsongsförändring och kallt klimat
      – Kika på vogue runway och trendanalyser för hösten/vintern 2022 för inspo
      – Gör en Pinterest-board med bilder på kläder, stilar, frisyrer, smink etc. som DU gillar. Lättare att shoppa eller veta vad man ska ta på sig dagen efter om man har ett hum om vad man faktiskt själv gillar och inte bara vad ”alla andra har” eller vad man har på sig av vana.

      Mina bästa tips
      Färga eller klipp en ny frisyr
      Föna eller stylea håret på något nytt sätt
      Ha alltid fina naglar, behöver inte vara nagellack se bara till att dom är fräscha och aldrig avskavt lack
      Nagelolja och återfuktande lotion på kroppen varje dag
      Använd brun utan sol
      Färga ögonfransar och ögon bryn
      Köp nya smycken

      Åh- ÄLSKAR din fråga!!!!!

      jag håller på att göra en glow-up just nu kanske man kan kalla det! blekte mitt hår i våras vilket har gett resultat nu i form av sjukt torra och slitna längder! har precis bestämt mig för att göra en detox och ta hand om mitt hår ordentligt och bygga upp det igen. tycker ändå ens hår gör sjukt mycket med utseendet – ett långt friskt svall kan få även en alldaglig tjej att se ut som en 10a! har kanske inga tips till dig som hjälper NU, men mitt tips är ta hand om hår & hy! det tar lite tid att få resultat, men det blir en glow-up längs vägen ?

      Färga fransar och ögonbryn
      Lite brun utan sol (jag är väldigt blek och använder tanrevel i ansiktet nån gång i veckan)
      Träna för att må bra (promenader räknas om det är jobbigt att komma igång!)
      Kläder som passar din kroppsform

    Era bästa tips för att ragga? Vad gör en kille intresserad?

      Tuttar

      Skämta, skratta, ge längre blickar, våga stå för det du tycker – dvs håll inte med hen bara för att, ändra inte åsikt efter vad du tror hen tycker

        Missade att du skrev kille, ändrar till *han ?

      Nr1, var glad och öppen. Att verka cool och svår går sällan hem.

      Fråga vad de gillar & hitta en vinkel där. Om målet är att de ska fråga dig, var på. Annars kan du fråga dem.

      – Spelar du något spel?
      – Ja heroes 3 & stardew
      – Aha, det där med olika hjältar och slott & drakar?
      – …

      Om de svarar hjärndöda spel som Fifa, COD eller CS går du till nästa. Själv låter jag alltid andra fråga för jag ser det som ett mått på deras integritet.

      allt ? har nog aldrig träffat en kille som inte är intresserad! var flirtig är mitt tips, en gång träffade jag en kille som hette Adam vilket är mitt favoritnamn. detta utbrast jag såklart när han presenterade sig – vilket från mig egentligen bara var genuint – men han tog nog det som att jag flirtade med honom och bjöd ut mig! självförtroende är nog det viktigaste av allt – bete dig som att du är ett kap!! tro mig, killar är så jäkla enkla och spelar inte konstiga spel så som vi tjejer gör. kör rakt på bara, självsäker och flirtig!

    Längtar till hösten! ???️

      Jag med! ?

        Jag med!!!

      Jag med ?????

      Jag meeeed!!!??????? ?

      Jag med! Två dagar till med 30 grader, trött på värmen men ska åka till stranden imorgon och försöka njuta?
      Sen verkar det bli regn, åska och svalare nästa vecka och hoppas att det fortsätter så. Hoppas på en lång och härlig höst ?

      Haha ja jag blir frustrerad på.mig själv för att jag gör det, men ändå gör jag det….

      Åk till norrland så får du höst. Hälsa till renarna.

        Bor i Norrland och verkligen inte höst här! 25 +

          Nu är ju Norrland halva landet så båda har ju rätt.

      Åh, från en som alltid haft otroligt svårt för hösten och mörkret som väntar: vad ser du fram emot mest? Vad är det mysigaste med hösten?
      Behöver verkligen bli inspirerad till att anamma även hösten, och inte bara jobba mig igenom den ?

        Den höga luften, mörkare kvällar med tända ljus och att man äntligen kan ha mer kläder på sig. Hösten är min absoluta favoritårstid.

          Varför vill man behöva ha mer kläder på sig?? Sommarkläder är det lättaste och finaste ju! En klänning så är det klart!

            Där tycker vi olika.

        Tända ljus, färgerna, krispig luft, REGNET. Ja, jag sa det. Älskar regn. Mörkret också.

          Ha,ha, jag med. Finns det ngt bättre än att vara inne och kura hela dan när det smattrar oavbrutet mot rutan och är grått ute. Gillar iofs alla årstider, tycker alla har sin charm och skulle absolut inte kunna bo där det är ungefär samma väder året runt, fifan alltså för att ha runt 25-30 grader,365 dagar om året, där det luktar skunk av värmen överallt. Är redo för krispluft nu känner jag, det räcker med sommar & värme vid det här laget.

      Jag med. Hatar augusti.

    tips på hur man skaffar vänner när man flyttar till ett nytt land och inte känner någon?
    jag ska flytta till ett europeiskt land i höst pga jobb och är van att ha många vänner att umgås med, så är lite nervös för hur jag ska bete mig för att få ett nytt socialt liv. någon som också flyttat utomlands själv och har tips på hur ni gjorde? appar, grupper, gått fram till främligar etc? tinder tänker jag iaf utnyttja så får väl bli massa dejter om inte annat;)

      Gå med i facebookgrupper ”svenskar i xx”. Så träffade jag många vänner. Skönt att ha kvar lite av det svenska! Sedan fick jag vänner både genom universitetet och jobbet. Även vissa grannar blev jag bra vän med. Var öppen och kanske prova nya intressen/hobbyer (eller om du redan har några) i olika föreningar/klubbar.

      Läste,tips på hur man skadar vänner.

      Jag bor utomlands, träffade de flesta av mina vänner här genom studier/jobb. Sen var öppen och säg JA till så många inbjudningar som möjligt, speciellt i början för att bygga kontakter. Hör av dig till bekanta som bor/bott i samma stad, se om någon vill para ihop dig med någon vän som också flyttat dit. Annars, på till exempel Facebook finns ju ”Svenskar i …” svenskar som flyttat till din nya stad. Gå med i gruppen om den finns för dit du ska flytta, skriv typ ett kort meddelande att du flyttar dit och inte känner någon och fråga om det finns någon som vill ses. Annars har jag träffat många genom min pojkvän också, så Tinder kan ju absolut vara en bra start. Tror inte du behöver oroa dig så mycket, grattis till ditt nya jobb!

      Inga tid tyvärr men vad spännande att du ska flytta! ? Vart ska du flytta?
      Jag ska också flytta nu efter sommaren och jag flyttar till Spanien, dock med min man och mina barn.☀️??

        *tips

      Facebook, girl gone international xxx (stad)

    Fråga ang. regler för förskola i Stockholms kommun!

    Får man ha barn på förskola när föräldrarna har semester?

    Någon som vet och kan svara ja/nej? Gärna med länk till ”källa”! Jag har bara hittat en artikel som kort nämnet att man får (den handlar mest om annat) plus att en annan förälder har sagt att man får (i just Sthlm) men vill gärna höra om någon vet säkert. Vill ej fråga personalen, utan vill helst ta reda på vad som gäller utan att fråga dem.

    Tacksam för svar! För er som vill diskutera hur ni tycker att det borde vara, please starta en egen tråd ❤️

      Stackars barn.

        Förstod att en sånhär kommentar skulle komma. Ville inte gå in på detaljer om de särskilda situationen, men kan försäkra dig om att det inte är synd om barnet.

          Varför isåfall inte bara fråga rektorn på förskolan för att få snabbast svar? Här kommer du ju få en hel följetong av både rätt och fel svar. Och du fick det svaret av mig då många föräldrar resonerar så märkligt kring dessa frågor. Det är dessutom inte ovanligt att föräldralediga föräldrar väljer att ha barnet/barnen i förskolan hela sommaren.

            Att jag inte frågar rektorn på förskolan där mitt barn ska börja, beror på att jag är rädd att hen/övriga personalen ska dra lika snabba växlar som du. Jag har redan konstant dåligt samvete och kämpar för att få allt att gå ihop för att ge mitt barn bästa möjliga förutsättningar, orkar inte fördomar från förskolan också där jag kanske ska ha barnet i 6 år. Chansade att någon här skulle veta.

              På det sättet kämpar ju alla föräldrar. De flesta önskar sig nog några dagars semester ihop utan barn faktiskt. Men man står ut o gör det man måste.

                Va? Läste du det jag skrev ens??

            Det får man väl inte ens i de flesta kommuner? Här är iaf inte sommarförskolan för 15 h barnen.

        Nej, tog så illa upp (idiotiskt nog) så jag är tvungen att svara. Är ensamstående och har inte haft semester på över ett år, jobbar inom vården. Har fått 3 veckor nu äntligen, som redan är bokat. Min son fick förskoleplats när min semester börjar. Kan ej tacka nej till platsen eller välja senare datum för då förlorar jag min plats. Tänkte därför ta inskolningen under semestern, den ska ta 1-2 veckor enligt förskolans schema och då lämnar man korta dagar andra veckan. Då blir det en vecka ”över” som jag har semester. Jag tror att det blir extremt fel för min son om han först ska skolas in i 2 v, sen vara hemma en vecka och sen börja ”på allvar”. Däremot blir det ju superbra om jag kan skola in i två veckor och sen den sista semesterveckan hämta honom tex direkt efter lunch så att han håller igång rutinen men inte helt tappar sammanhanget.

        Jag kan såklart ta föräldradagar för inskolningen men det känns onödigt när jag ju faktiskt ändå är ledig. Är tufft för ekonomin också att ta föräldrapeng och vara ensamstående. Dessutom så får jag ju bara ta förldradgar de dagar det är faktisk inskolning, sen måste jag ju i så fall säga nej tack till semester min 3e vecka och återgå till heltid, och då måste min son gå heldagar.

        Fortfarande synd om honom? Vill bara göra det smidigaste och bästa för honom men vill ej göra fel heller.

          Tanken är ju att man ska ha barnet på föris när man jobbar och inte annars. Om du frågar rektorn lär du nog få nej pga regler men de lär knappast kolla upp det hela heller, det skulle kräva att de kontaktar din arbetsgivare och frågar vilket de inte tar nån som helst anledning att göra. Hade kört på som du tänkt, det är uppenbart att du inte har så mycket val samt vill ditt barns bästa.

            Tack för svar och vettigt resonemang. Jag kommer nog göra så i slutändan. Hade bara känts så skönt i magen att få ett svar ”ja det får du, här står det”. För jag har som sagt hört & läst att man faktiskt får det i just Stockholms kommun men det kändes inte som så säkra källor. Artikeln var rätt gammal, etc.

              Jag hade gjort som du också. Korta dagar och kanske en ledig dag, typ onsdagen så barnet får en liten paus ? Hade faktiskt inte frågat/berättat för personal/rektor oavsett om det är tillåtet eller inte.. Tänker på vad som är bäst för barnet i det här fallet. De kollar inte upp om du har semester, den enda som ibland kollar upp sånt är Försäkringskassan men det är ju bara om du tar föräldrapenning/föräldraledigt när barnet är på förskola. ?

                Vet att Stockholm är väldigt generösa med förskolereglerna, tex. att man som föräldraledig med en bebis kan låta det äldre barnet vara 30 timmar på förskola istället för 15 som är det som gäller i de flesta andra kommuner. Men har aldrig hört att det skulle vara tillåtet att ha barnet där när man har semester. Huvudregeln för förskolor är ju att barnet får vara där när föräldern arbetar, studerar eller är arbetssökande.. Hittar inte heller något som säger att det är okej när jag googlar. Så jag hade inte vågat chansa på att fråga någon ?

                  När vi hade förskolekplats i Stockholm och en av oss blev arbetslös en månad så sa personalen att det var OK att ha vårt barn på förskolan 40 h veckor ändå…. Väldigt generöst onekligen (och nej det hade vi såklart inte).

                  Du får inte ha ditt barn på förskola när du har semester.. barnet har semester när du har semester.

                    Länka gärna källa. Allt jag ber om – att få svar hur det ÄR i stockholms kommun.

              Jag tror inte att man får det. Inte generellt.

          Det låter väldigt rimligt av dig, och svårt att göra något annat när man är fast mellan två oflexibla system (förskolans start för inskolning, vårdens semestervilllor). Lätt för en som t ex jobbat på ett flexibelt kontorjobb att säga att man bara hade flyttat semestern men jag förstår att de ju inte fungerar så på ditt jobb.

          Det kan ju vara så att förskolan också är förstående och går med på ditt upplägg om du skulle förklara det för dem. Veckorna efter att min dotter skolats in fick hon tex vara på förskolan på måndagar fastän min sambo egentligen är ledig då (oregelbundna arbetstider), för att hon skulle få så mycket tid som möjligt där efter inskolning. Förskollärarnas eget förslag ? (Men, om jag var i din sits skulle jag faktiskt inte säga något ändå, bara för säkerhets skull ?) Det enda skulle väl vara om det händer ditt barn ngt på förskolan och de ringer dig och du inte svarar, då ringer de kanske din arbetsgivare och då kan det väl bli lite stelt om denne svarar att du har semester. (Japp, har en hjärna med år av övertänkande)

          Det är ju STOR skillnad på att man planerar semester och lämnar barnen, mot att råka få inskolningen att falla under semestern.

          Gör så att du ringer och pratar med rektorn, säg att du har 3 v som precis faller under inskolningsveckorna.

          Jag SLÅR VAD om att rektorn kommer säga: inga problem!

          De flesta föräldrar måste ju ta ledigt från jobb för att skola in.
          Och INGEN rektor skulle tycka det är en bra idé att skola in 2 v och sen vara hemma 1 v, då måste ju inskolningen göras om!

            Fint och trevligt svar, jag håller med förutom att ringa rektorn. Strunta i det bara! Fatta ett eget beslut utifrån vad som verkar rimligt och inte heller som att någon kommer få reda på det. Krångla inte till det. Dessutom kan du då låta barnet ha korta dagar den veckan, det är ju jätttebra som en fortsatt inskolning.

              Och fortfarande fel! Man får inte göra så.

                Jo. I stockholm.

          Prata med avdelningen om att det känns lite jobbigt att lämna din skatt (alla kan relatera där haha) och säg att du vill ha en lång och mjuk inskolning för ditt barns bästa (dina tre veckor). Pedagogerna kommer tycka att du är en klok och bra mamma. Lovar att de kommer uppskatta dig!! Säg inte att det är för att du vill ha semester, då blir du den knäppa egoistiska mamman som inte vill vara med ditt barn. Allt handlar om hur man lägger fram det. Mvh pedagogen

          Under inskolning behöver ju föräldern vara ledig från arbete så förstår inte varför det skulle vara ett problem. Ingen av förskolorna jag har jobbat på skulle tycka att det vore underligt med den där veckan därpå. Absolut bästa nu är om barnet kan få någon kontinuitet.

          Dock! Det finns en stor risk för att barnet åker på både den ena och den andra förkylningen så ni kanske blir hemma ändå ?. Men då får man ta om några inskolningsdagar – om det behövs!

          Fråga inte, bara gört. Om någon mot förmodan skulle komma på att du har semester (och hur skulle de få reda på det?) kan man vända på det och säga att du har tagit semester hela inskolningsperioden för att finnas tillgänglig för ditt barn vid behov.

            Håller med bara gör och om någon undrar är det en helt rimlig förklaring att du tagit en extra vecka ledigt ifall något strular.

          Tycker inte du behöver fundera så mycket mer på det här eller känna att du måste göra rätt och fråga. Du har ju försökt googla dig till och bryr dig uppenbarligen om att inte göra fel. Ingen skulle kunna påstå att du gör det här för att ha det lite skönt på semestern. Dessutom fattar jag inte hur folk klarar av att jobba under inskolningen, så du kan ju se den sista veckan som en reservvecka om det går långsammare än väntat. Det är verkligen inte synd om ditt barn som har en omtänksam mamma 🙂

        Det kan ju finnas alla möjliga orsaker till semestern? Jag behövde tex ta semester när jag skulle gå på begravning för en släkting som inte var tillräckligt ”närstående” per definition.

          Det har jag också gjort en gång. Och gått till tandläkaren har jag gjort också. Men det förstår ju förskolepersonalen om man berättar för dem. Förhoppningsvis går man inte på allt för många begravningar under ens barns förskoleår.

        Fy fan för dig som skrev ”stackars barn” och ni 60 pers som gillade. Fy fan. Är 100% säker att ni alla är kvinnor. Ni har ingen aning om någonting och ställer inte ens en fråga för att få reda på mer. Hur kan ni döma någon så snabbt och så hårt? ”Stackars barn” är en otroligt grov sak att säga och ni borde alla skämmas.

      Fast du borde fråga personalen, säger de nej så vet du ju svaret. Säger de ja, så ja.

        Jag vill veta vilka regler som gäller i kommunen, inte få åsikter från personalen och få fördomar om vilken dålig mamma jag är. Vet du ej svaret är det helt okej att inte svara.

          Men va? Varför blir du helt irriterad? ? Nej av personalen får du ju rätt svar, vad de personligen tycker är inget de kan/ska sitta och säga ändå. De har riktlinjer att följa därför får du ju korrekt svar av dom. Så bäst svar är att fråga personalen, kommunen kan ha olika regler.

            Försöker bara svara koncist. Är inte irriterad. Tack för ditt svar. Inväntar svar på min faktiska fråga 🙂

              Varför inte Googla just din fråga? Då får du svar. Har just kollat.

                Jag har googlat. Skrev ju att jag ej hade hittat vad som gällde i just Sthlm. Länka om du har hittat, istället för att ifrågasätta?

              Kan svara att kommunen säger nej.

                Du verkar vara så säker på din sak att du svarat detta på typ varenda kommentar i denna tråd. Men jag har en känsla av att du bara skriver så, antingen för att man inte får det i din kommun eller för att du inte tycker att man borde få göra så. Länka gärna en källa.

      Gå in på kommunens hemsida, brukar finnas en länk om förskola/skola där information finns. Eller maila kommunen och fråga.

        Tack för tips! Har klickat runt och sökt men ej hittat tyvärr.

          Men mejla är ett bra tips, då får man alltid svar.

          Om du googlar typ ”barn förskola förälder semester” får du flera resultat, både där det diskuteras på familjeliv (kanske någon kommer med källor där, har inte läst svaren) och pdf-dokument med regler från kommunen. Verkar också vara olika regler beroende på om du har ensam vårdnad eller inte.

            Jo men det är så himla stor skillnad på stockholm och typ alla andra kommuner

          Men om du tex inte haft föräldrardagar kvar hade du fått ta semester för att skola in.Jag ser inget problem, om personalen skulle undra kan du bara säg att du tog lång ledighet för du var orolig att det skulle ta tid och skola in.Jag hade en kompis som höll på över 2 månader!!

      Nej, barnet får vara på förskola när du arbetar/studerar/är arbetslös och söker jobb. Inte när du har semester.

      https://www.skolverket.se/regler-och-ansvar/ansvar-i-skolfragor/ratt-till-forskola

        Där står det ju bland annat att varje hemkommun kan bestämma exempelvis att barn kan få gå i förskola mer än vad lagen säger. Vet redan att Sthlm har mer ”generösa” regler än andra kommuner. Därav min fråga.

          Det här är vad Stockholms stad säger:

          Förskola och pedagogisk omsorg ska erbjudas i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller barnets eget behov.

      Nej det får du inte. Är vårdnadshavare ledig så är även barnet ledigt pga vid ledighet har du, såklart, inte behov av eller rätt till barnomsorg.

        Förskola är som ett jobb för barn. Så när du har semester så jobbar ditt barn.
        Det är oerhört påfrestande för barnet att vara på fsk så många timmar per dag och efter dagen blir de helt trötta. Tänk dig själv att vara på ditt arbete hela dagen runt en massa kollegor. När får barnet semester?

          Barnet har semester när föräldern ÄR LEDIG. Förstår inte hur svårt det ska vara att förstå.

            Gud vad detta verka vara en viktig fråga för dig då du kommenterat dina ”sura” svar överallt. Har du läst mitt inlägg där jag förklarar omständigheterna?? Hade du lagt två veckor på inskolning för att sedan ta hem barnet en vecka och sen lämna heltid veckan efter? Ärligt?

          Men gud. LÄS hela tråden? ”När får barnet semester”. Herregud. TS har ju förklarat att det handlar om tre veckors semester UNDER INSKOLNING som då gör att hon kan hämta barnet jättetidigt och ge barnet en extra mjuk inskolning. Verkar ju vara det allra bästa för barnet, inte att mamman vill lata sig. Vad är ni för ena?!

      I sthlms kommun är det tillåtet ja 🙂 var det ialalfall för något år sen. Jobbar själv i en grannkommun där det inte är tillåtet, så har inte stenkoll. Men jag tror du får lämna barnet även om du har semester.

    Någon här som läst Personal- och arbetsliv på Högskola/Universitet eller arbetar inom yrket? Hade velat veta ungefär hur en dag ser ut, vilka arbetsuppgifter det innebär och hur ni trivs? Vill ni skriva lön får ni gärna. Funderar på att skola om mig ?

      Jag är utbildad personalvetare. Arbetar idag som Rekryteringskonsult och tjänar 32 000 SEK efter cirka ett års heltidsjobb.

      Trivs bra! Varierade uppgifter och dagar med flex att kunna arbeta hemifrån 🙂 Stressigt emellanåt men samtidigt givande och kul.

      Jag har också pluggat det, samt en master. Jobbar just nu bara strategiskt med arbetsmiljö och tjänar drygt 50’

    Tittar på Tilde. Dafuq har Helena Bergström gjort med ansiktet?!!?

      Ja undrade också det ?

      Vad tänker du på? Kollar också nämligen och vet inte vad du menar ?

      Ganska sorgligt när man undrar vad någon som inte gjort något har gjort? Är det så vanligt med ingrepp nuförtiden att ni glömt bor hur normalt åldrande ser ut? Jag är i samma ålder som Helena och har också lite hängande hud under hakan etc. Det är normalt!

        Exakt. Skrämmande. Helena Bergström är väl närmare 60 nu och hon borde hyllas och gå med högt buret huvud för att hon inte fallit för ”för evigt ung” skalpellen, eller sprutat in grejer här & var, speciellt om man är i en bransch som hennes dessutom..

    Tycker ni att det är för tidigt att skola in barn på förskola vid 1,5 år?

      Nej det tycker jag verkligen inte, om barnet verkar ”redo”. Många har ju inte råd/möjlighet att vara hemma längre än ett år och även det funkar ju. Kan man vara hemma ett helt halvår till är ju det toppen!

      Nejdå det är en ganska rimlig och vanlig ålder. Brukar gå lättare än för de som precis fyllt ett, för ofta kan de gå, hålla i en sked/gaffel och har sett fler barn/vuxna än bara de som ingår i familjen.

      Nej. Det är väl lagom för många barn.
      Vanlig ålder att börja förskola på.
      Sen är ju alla barn olika.
      Skolade in min son helt utan problem vid 1,5.
      Hade antagligen gått bra redan vid 1.
      Stort behov av stimulans, pigg och mkt energi, framåt, orädd och inte blyg, gillar andra barn och vuxna, gick tidigt och pratade helt ok vid 1,5.
      Inte särskilt mammig eller pappig. Åt bra, sov bra.

      Det gör väl typ alla??

      Absolut för tidigt

        När tycker du de ska börja?

          Mina började vid tre och två års ålder

            Känner verkligen ingen som har börjat vid 3 så det tillhör ju inte vanligheterna. Har pratat med flera förskolelärare som sagt att 1 1/2 är bra.

              Hon sa inte att det var vanligt, bara när hennes börjat… 2 eller 3 är absolut att föredra mot 1-1,5 men många måste ju tyvärr lämna då.

            Det är ju extremt sent för de allra flesta.

              “Extremt sent”? Lol. Vad är du tror de skulle gå miste av?

                Pedagogisk verksamhet, samspel med andra barn, gruppdynamik, öva på att dela med sig, vänta på sin tur, etc etc.

                Tror att förskolan är jättebra för barn. Sen blir det en helt annan diskussion hur länge ett litet barn ”bör” vara på förskola, men det frågas det ju inte om här.

                  Ja, sånt som en treåring skulle absolut inte kunna lära sig.

                    Det lär sig konstigt nog faktiskt inte barnen hemma. Vi har barn som inte vet vad dela med sig eller vänta på sin tur är. Trängs och är allmänt otrevliga också för den delen. Så ja, att de går på förskola tidigt så lär de sig sådant.

          3 år tycker jag är lagom

        Jag håller med. Två års ålder är det tidigaste jag har kunnat sträcka mig till, men helst närmare tre. Sen fattar jag att man av ekonomiska orsaker kan behöva skola in tidigare, givetvis. Men utifrån vad som generellt är bäst för barnet, så gärna senare än 1,5 år.

          Är inte alls säkert att det alltid är ”generellt bäst för barnet” att vara hemma hela dagara med sin förälder fram till typ 3-4 år, istället för att vara på förskola. Beror ju helt på barnet och även på föräldern. Allt är ju dessutom relativt. En social och energifylld tvååring som går 9-15 på förskola kanske har det bättre än en tvååring som är hemma varje dag med en förälder och sällan leker med andra barn etc.

            Därav ordet ”generellt”. Och det bygger så klart på att föräldern som är hemma med barnet vill vara det, och ordnar barnets tillvaro på ett bra sätt.

            Att en fyraåring har stort behov av att leka med jämnåriga håller jag med om. Barn under sådär 2,5-3 år? Inte alls i samma utsträckning.

              Tycker ordet ”generellt” blir helt fel av just denna anledning. Och min 1,5-åring fullkomligen älskar att leka med andra barn! Hon går ej på förskola än så får anstränga mig att styra ihop lekträffar. Hon kan barnens namn och associerar olika barn med olika lekplatser där de brukar leka. Tror att hon hade älskat förskola.

            Med bra, normala föräldrar är det de bästa. De som inte kan tillgodose barnens behov så det är bättre att de är på förskolan från ett års ålder kanske inte borde få ha barnen alls, just saying…

              Det är väl inte så svart eller vitt? Det behöver väl inte handla om att föräldern är inkapabel att ta hand om barnet och tillgodose behoven etc? Men många föräldrar är ju exempelvis extremt överbeskyddande, eller skämmer bort, eller kan inte säga nej till sin lilla guldklimp, osv. Kan ju även vara så att föräldern är väldigt ”ensam” och att barnet därför typ knappt umgås med andra människor om det bara är hemma med föräldern. I sådana situationer tror jag det är jättenyttigt att barnet får vara på förskola några timmar per dag.

                Jo iofs. Men tycker det låter sorgligt att barnet behöver förskola eller mår bättre av det i så låg ålder. Då är nåt fel (som du skriver).

      Ja, det är alldeles för tidigt och tycker det är hemskt att så många små barn sätta i förskolan. Många förstår inte att förskolan är ett jobb för barnen lika mycket som föräldrarna på sitt jobb.

        Nyfiken på hur du tycker att det ska funka? Ska man bara få skaffa barn om man har råd med att en förälder inte arbetar?

          Jag vet att det inte funkar för många i praktiken, men önskar att det gjorde det. I min drömvärld finns föräldrapenning första 3 åren.

            Jag är väldigt nyfiken på vad ni som tycker så har för personlighet på era barn? Asså hur nu tänker att deras dagar blir så bra som möjligt?

              Fast varför skulle eg förskolan vara en bättre plats? Oavsett personlighet. Säger inte att den är dålig nu. Men varför ett bättre alt för ett litet barn.

              Jag antar att du syftar på att vi skulle ha extra blyga/lugna/introverta barn? Jag har flera barn, med olika personligheter. Alla är definitivt inte lugna eller nöja med att mest gå och pyssla med sitt. Som förälder får man så klart ordna så att de träffar andra barn. Öppna förskolan, grannar, kompisars barn. Och lättare om man har fler barn än ett, så att de har varandra, om inte annat när de äldre kommer hem från förskola/skola.

              Hur dagen blir så bra som möjligt? Vi har lekt utomhus, ordnat med sysslor hemma, läst böcker, handlat, badat, lagat och ätit mat, cyklat, varit på bibblan, fixat ärenden, lekt med andra barn. Så där som livet ser ut.

                Att du har fixat ärenden, lagat mat och cyklat, pysslat hemma och så vidare säger allt.
                Jag har också flera barn och med den ena va inskolning vid 1,5 fullt rimligt och fungerade, lagom långa dagar.
                Med den andra kändes inskolning vid 1,5 i princip nödvändig pga extremt tidigt med allt, oerhört social och energi för 10 ungar. Detta är ngt vi fått höra om och om igen på förskola och skola så inte bara vår upplevelse…
                Han blev otroligt mkt nöjdare när han började förskolan och då såg våra dagar ut på ett ungefär så som du beskriver innan. Minus att all form av huahållsarbete var uteslutet utan det va bara att underhålla och sysselsätta som kunde va fokus.

                  Klart att barn är olika, men har man läst någon barnpsykologi alls vet man att det absolut inte tillhör vanligheterna att barn har behov av att befinna sig tillsammans med 12-15 andra småbarn och 3-4 pedagoger flera timmar varje dag i 1,5 års ålder pga sin otroligt ”sociala” personlighet.

                  (Och inget av mina barn har varit ”sena” varken motoriskt eller verbalt, snarare tvärtom. Det handlar inte om det.)

                    Barnpsykologi? Du menar vad du läst på nätet eller?
                    Har extremt svårt att tänka mig att du är barnpsykolog då du verkar ha ganska liten kunskap om barn och mest utgår från dig själv och dina egna värderingar snarare än klinisk psykologi.

                      Oh snap! Jag är inte barnpsykolog men har ganska många högskolepoäng i psykologi, bland annat utvecklingspsykologi. Är du barnpsykolog?

                      Jag dömer ingen (jo, de som har mycket pengar och ändå sätter barnet på förskola samma dag det fyller ett) och skulle aldrig pracka på någon mina åsikter om deras liv, men här svarade jag på en direkt fråga som ts ställde. Jag tycker 1,5 år generellt är för tidigt. Det är okej att tycka annorlunda.

                Tog ni ut minimalt med föräldradagar första året eller hur har ni fixat att vara hemma längre? Önskar man visste när man fick första barnet hur man borde ha fördelat dagarna för att kunna ha barnet hemma längre men inte förlora sgi

                  Ja, vi har tagit ut så lite fp som möjligt första året. Därefter har jag studerat halvtid distans för att skydda min SGI (har rätt att vara hemma på heltid tills barnet är tre enligt avtal på mitt jobb – fattar att det verkligen inte är så för alla).

                Varenda gång det här kommer på tal är det någon som skriver ”gå hemma med mamma” eller liknande och folk som verkar tro att alternativen är förskola eller sitta hemma utan kontakt med omvärlden typ. Det finns ju hur mycket som helst man kan hitta på under dagarna i sin vardag, alternativt så kanske man reser eller nåt. Varför skulle barnen inte kunna ha ett socialt liv även utanför förskolan? Kanske har det andra familjemedlemmar som det spenderar tid med? Vänner och vänners föräldrar? Så otroligt trångsynt syn på livet, tycker faktiskt lite synd om. Och obs inget fel med fsk om man måste eller vill men nej, enda alternativet är inte att gå hemma hela dagarna.

                Men min 5,5 åring var verkligen inget sällskap till 1åringen. Avskyr ”bibblan” o varför skulle min 1 åring vilja vara där ? Det vet nog alla som läst lite psykologi att en 1 åring inte har behållning av att sitta på ett bibliotek.
                Alla är olika o det är helt ok ??

              Jag känner att oavsett barn, är det rimligt att ett så litet barn ska vara långa dagar i förskola i stora barngrupper med pedagoger som har för mycket att göra? Önskar att jag inte behövde skola in mitt barn nu (1,5) eftersom jag har vänner som är förskolelärare och därför vet vilken usel arbetsmiljö de ofta har och att många blir sjukskrivna pga detta.

                Det är väl inte nödvändigt att ha långa dagar? Det väljer man ju helt själv liksom.

                  Ja om man har en bra lön och föräldradagar så man klarar av att gå ner i procent. Eller har en partner man delar kostnader med. Eller en mor- eller farförälder som kan hämta barnet tidigare

                    Men att någon annan tex mor/far föräldrar ska förvara barnet 4h om dagen är ju lika illa.

        Kanske, men som du säkert vet är det en väldigt vanlig ålder att börja förskola på.

      Ja men förstår att man inte har möjlighet att vara hemma längre.

      Tror kanske inte en 1,5 åring har så mycket ut av att vistas i en barngrupp eller av jämnåriga kompisar, men tror inte det är skadligt utan en OK ålder. Särskilt på en förskola som känns trygg och bra.

      Men visst valde man helt fritt hade jag väntat lite till.

      Det är väl jättevanligt? Jag tycker det är tidigt och skulle inte göra det dock, men många har ju inget val. De får inte ut så mycket av det, men tror inte de skadas heller liksom, som sagt de flesta gör väl så.

      Kan tycka det är lite tidigt.
      Med det sagt var min äldsta ungefär den åldern när hen började, 1 år 8 månader, andra kommer vara ungefär samma. Det gick jättebra och utan några som helst problem, men helst hade jag väntat till efter barnens 2 års dag, om vi haft möjlighet att göra det. Har nyss sett hur det varit på barnets förskola med nya inskolade småttingar, kanske något yngre än 1,5 iofs, men tycker det kändes så ledsamt att det var mycket tårar och att de i princip klamrade sig fast vid den i personalen de fäst sig vid mest och bröt ihop om denne gick iväg… Näe, där såg man en del som kanske inte var helt mogna för förskolestart tyvärr…

      Inte för tidigt, de flesta barn älskar förskolan och att leka med andra barn och ha rutiner etc, och när de är yngre är det oftare lättare att skola in dem.

        De flesta barn älskar att äta kakor till frukost också, men det betyder inte att det är bra för dom.

    Var billiga paprikas under veckan. 29kr/kg så köpte ca 8 varje dag. Kunde inte låta bli när det var billigt men nu har jag 30 paprikas i kylskåpet…!

      Gör fyllda paprikor och frys in!

      Hacka ner och frys in.

        Jag gör ofta såhär, inte bara med paprikor utan många andra livsmedel. Men tycker det är svårt att lyckas behålla kvalitén på maten! Hur gör man?!

          Sluta med det då.

          Man köper inte så många paprikor.

            ?

      Tips på recept! Rosta paprika, gul lök och vitlök med olja på i ugn tills de fått färg. Ta sen ut ur ugnen och mixa med kokosmjölk, smaksätt med currypasta(jag föredrar röd), limesaft, ingefära, gurkmeja, salt och peppar. Släng i valfritt, stekt protein(kyckling eller vegobitar är att föredra). Servera med ris. Så himla gott!! Har tyvärr inga mått på något för jag kör på känsla och smakar av.

      Paprikor!

        Tack ? Min hjärna gjorde några märkliga hopp när jag läste ”paprikas” ? Lite gulligt men ahhhhh no. Haha!

      Någon kedja eller lokal affär? Behöver fixa matlådor till hösten

      Men varför..? Måste ju ändå bli så dyrt i slutändan? Eller älskar du paprika oerhört mycket? För isåfall låter det kanske rimligt

      Känner igen mig, sitter här och glor på 36 st röda grapefrukter. 2 för 22 förra veckan ska vara nr 2 av alla frukter av de som är bäst för kroppen överlag. Plus att jag gillar grapefrukt då såklart. Brukar bli 2 om dagen.

        Men hur ska de hålla även om du äter två om dagen? Paprika kanske kan hackas ner och frysas in, men grapefrukt?

          Grapefrukt håller minst en månad så det är inga problem alls ?

        Pressa frys in i iskuber ta upp lagom till ett glas varje morgon.

      En gång lyckades jag köpa Lidls svinnmatkasse som innehöll 3 kg paprikor, kostade 20 kr ? Bara 2 stycken fick kastas (mögliga inuti), resten fina och höll sig länge i kylskåpet.

      n gång lyckades jag köpa Lidls svinnmatkasse som innehöll 3 kg paprikor, kostade 20 kr ? Bara 2 stycken fick kastas (mögliga inuti), resten fina och höll sig länge i kylskåpet.

    Stackars barn.

      Men snart blir det varmt, det blir 800 grader

        Kan man lita på det?

          Du kan lita på mig

            Ja,ja,ja, du kan lita på mig.

              Jag har en öppen famn, en tanke som är fri. Jag vet vad jag gör, jag är inte bankdirektör!

      Stackars barn

      Som lyssnar nu, gör lite annorlunda du.

    Sitter med en blåbärspaj på g i ugnen och väntar på en härlig kväll med hoppning på tvn. Bästa fredagskvällen på länge ?

      Jaaaaa hoppning!!

      Jag med! Är beredd haha!

      Jäklar vilken svår bana! Får lite panik haha men All In kan allt ❤️

        Nollorna kommer snart rassla in ju längre in i startfältet vi kommer. Är alltid nervöst på dag tre när de gått två stora rundor för att inte prata om på söndag ?

          Ja men jag tror nog det! Men tiden de inte får gå över är väl ändå 82? Såg Bluman som red felfritt men fick ändå fyra poäng i avdrag trots att han red in på 81.99 så fattar inte haha!

            Skämtar inte, tårarna sprutar nu ❤️

              Jag med ? Malin sabbade men det är inget ovanligt så hänger på Jens och Peder. Om båda nollar så vinner vi!

                Det är så jäkla sjukt att vi redan vunnit trots att bara 3/4 ridit.

                  Okej All In var inte på humör ❤️ men vi vann ändå! Woo!!!!

                  Ja men det är ju för att poängen kommer med från i förrgår också då även Peder red felfritt.

      JAAAAAAAAAAA?‍♂️?‍♀️??????

        WOOOOOO!!!!! VICTORY ??? IS OVER NAME!

    Parterapi, nån som testat det?

      Föreslog det till mitt ex, han sa ”kanske är bäst om du går ensam”. ? en av anledningarna till att han är ex idag.

        Jag föreslog det nyligen, lite som i förebyggande syfte. Var inte populärt!

          För mig är det en red flag ? om någon i förhållandet inte vill eller ens är öppen till parterapi.

      Ja. Skitbra! Vi fick prata av oss plus att vi fick någon som analyserade oss utifrån. Dock var förhållandet redan kört. Men tänker ibland ”undra vad som hänt om vi gått och pratat 10 år tidigare?”

      Jag och min sambo gick hos en kurator tillsammans efter vi fick barn. Vi kände att vi inte riktigt kunde kommunicera och båda var lättirriterade. Pratade om färldrarskap arskap, hur man tar diskussioner och andra känslor. Båda tyckte det var toppen. Varför vill man inte bli sitt bästa jag?

        Exakt så känner jag! I grunden har vi det bra men det är just det med brister i kommunikationen som ställer till det ibland.

        Hur hittar man en bra? Vill pröva, men orolig att det ska bli dåligt..

      Ja- jag och min man gick efter att vi fått två barn på 10månader och dessutom knappt kände varandra?
      Jättejättebra- vi fick via kyrkan (är dock ej kyrkliga) och det var toppen, någon som lyssnade och analyserade samt att man pratar betydligt trevligare med varandra när en tredje person är med!

      Japp. Efter att vårat andra barn kom så kunde vi, snarare jag, inte kommunicera längre som vanligt. Inte över huvud taget. Det skavde och jag kände att vi inte var i balans längre. Jag tog upp det och sambon ville absolut gå. Men ingen tog initiativet till att boka ett möte. Jag är den drivande i vår relation så jag hade tänkt att vänta ut honom men han bokade aldrig och vår relation är viktigare så jag bokade ett första möte! Nu har vi haft flera stycken och min sambo har uttryckt att han är så glad att jag tog initiativet! Att det har gett han/oss så otroligt mycket.

      Vad fint av dig att gå i förebyggande syfte! Frågade du varför det inte var populärt att gå?

    En funktion för att kunna fälla in kommentarer (från den första i en tråd alltså..) vore guld

    Hur kommer man ur en cykel där man gjort slut, blivit tillsammans i igen minst 15 ggr under 2,5 år? Jag är den som denna gång gjort slut. Får redan panik över det och ångrar mitt beslut.

      Klipp allt. Höll på i 5 år med mitt ex, det bästa som hänt va när vi klippte det helt. Bort, ut ur mitt liv.

      Men sluta!!! Jag är i samma sits. Jag gjorde slut igår och ångrar mig redan. Försöker att stå emot. Acceptera. Men sen kommer det en svag stund och då skriver jag att jag ångrar mig och ringer osv. Fy 🙁 har inga tips, men du är inte ensam

        Och killen kryper tillbaka då?

      Parterapi. Så ni får tips och redskap att hantera kriser annorlunda.
      Annars, lämna. Ni kommer alltid leva med stressen att ni inte lever i ett stabilt förhållande och att nån av er alltid kan lämna vid ett bråk, vilket antagligen medför en massa tåtippande runt varann.

      Bianca, är det du?

      Hjärnan blir lätt beroende av förhållanden som är på och av, varma och kalla. Det blir förvirrande och svårt att ta sig ur.

      Påminn dig om att man i en bra och hälsosam relation inte gör slut varannan månad. Du är värd att ha en bra relation som faktiskt leder någonstans. Påminn dig om att varje dag du lägger på din nuvarande relation är en dag mindre du potentiellt kan lägga på en annan mycket bättre relation istället.

      Det enda sätter att bryta sig loss är att bryta helt och sedan stå ut. Kommer troligen vara jättejobbigt men långsamt blir det lättare och du kommer vakna upp ur dimman och fundera på vad du höll på med egentligen.

      nej men usch!! fattar att det blir en ond cykel tillslut men låt det vara slut en gång för alla! inse att förhållandet är så fel det bara kan bli! en gång absolut, alla kan göra misstag och bli tillsammans igen men absolut inte fler gånger än en – då vet man att det inte är rätt!!

    Bryr du dig mycket om vad andra tycker om dig? Ärligt

      Nej, inte längre. Det enda som är viktigt för mig är vad jag själv tycker om mig.

      Nej kan inte bry mig mindre. Gjorde det förr men inte nu.

      Med åldern skiter man i det. Så skönt. Kan verkligen inte bry mig mindre.

      Känner att det blir bättre med åldern. Är 25 nu och bryr mig inte alls lika mycket nu som förr. Men lite sitter absolut kvar

        Jag får fortfarande svaga stunder då jag funderar på vad folk tycker och tänker (jag var värst mellan 20-25). Men nu som 38-åring resonerar jag mer att jag är den jag är och gillar folk inte det så är det inget jag kan göra åt det. Jag vet vilka som är viktiga för mig i slutändan så då spelar det inte längre lika stor roll.

      Ja verkligen. Inte att de måste tyckts att jag är världens härligaste eller så, att folk tycker jag är typ tråkig är jag 100 % OK med. Men tycker de är jättejobbigt om någon tycker illa om mig.

      Klart man inte gillar om någon inte gillar en… helst utan anledning. Men överlag är det inget jag tänker på

      Ja, om det handlar om familj och nära vänner.

      Nej, om det handlar om alla utom ovanstående.

      Ja och jag mår piss över det.

        Även om det är positiva saker ?

      Ja tyvärr. Sen ligger jag och grämer mig och mår bajs över det ?

    Nej det bör man verkligen inte diskutera, för du/ingen har med det att göra. Det är någons privatliv. Personen har inte gått ut med nåt och du har ingen aning om något eller om det ens stämmer. Respektera henne och skriv inte om det.

      Hon kommer ju själva aldrig nämna det. Hon är väl som alla andra influencers som säger upp kontakten med sin förälder istället för att jobba på relationen.

        För att hon inte måste? Usch du har fan ingen aning om vad du pratar om.

          Inte du heller uppenbarligen.

        Men herregud. Bry dig om ditt eget liv istället. Du har ingen aning om vad som har hänt så bara släppt det.

    Någon här som inte har någon diagnos? Inte ens ångest?
    Jag är utan diagnoser och har aldrig ångest. Oro, absolut. Men kanske endast några gånger per år.
    Så, finns det flera som är utan diagnoser/ångest osv?

      Jag har inga diagnoser!
      Har dock en förvärvad skada i foten och genomgått flera operationer med blandad framgång så lever med kronisk smärta. Men det här är inget jag brukar nämna för folk runtomkring.

      Ingen diagnos. Är bara orolig över ”riktiga” saker, typ om någon är sjuk, om jag bråkat med min partner etc. Har aldrig ångest utan en verklig anledning. Är tacksam för det!

        Håller med dig. Lider med alla som har ångest konstant. Det måste vara jättejobbigt. Vi har det bra vi..

      Inga diagnoser! ??‍♀️

      Inga diagnoser. Tycker själv jag har stabilt pyske. Aldrig haft ångest. Vet oftast jag vad jag vill och gör sen efter det. Även väldigt frisk i kroppen. Är fruktansvärt tacksam för min kropp och hälsa nu vid 40 år. Hoppas det får fortsätta ❤️

        Låter underbart! Känner igen mig så i din beskrivning. Man är tacksam.

      Har ingen diagnos.

      Du får det att låta som att gemene man har en eller fler diagnoser. Så är det inte.

        Självklart. Men vi utan diagnoser framhäver inte det som en viktig del av oss själva, vilket däremot de med diagnoser gör. Därför är vi mer ”osynliga”.

          Alla med diagnoser framhäver inte sig själva. Det är ju bara en bild du fått.

            Ok, my bad! ?

              Nu vet jag inte vad för personer du har träffat som lider av någon typ av diagnos, men det sättet du uttrycker dig på är förminskade och jag hoppas, om det är dina vänner, att du inte uttrycker dig så mot de.
              Att även skilja på folk och folk som du gör kan uppfattas stötande. Fullt funktionella människor är inte ”osynliga”, de är normen. Och att lida av en diagnos är inte ett personlighetsdrag som man väljer att addera för att bli lite mer ✨spicy✨.
              Bara en vänlig påminnelse om att du väljer vad du säger och hur du säger det, så välj dina ord väl.

                Kom ihåg att det var du som läste in att det jag skrev var negativt om folk med diagnoser;) Var har jag uttryckt mig nedlåtande? ❤️

                  Jag har inte antytt något om negativitet. Jag skriver precis som jag menar, att sättet du uttrycker dig på kan uppfattas stötande.
                  Men kom ihåg att det var du som läste in att det jag skrev antydde på att du menade det som något negativt;)
                  Har du inte självinsikt nog att inse vad i det du skrev som kan uppfattas nedlåtande, så kan jag nog inte hjälpa dig förstå ❤️
                  Sov gott, hoppas du har en bättre dag imorgon.

                Du överanalyserar E…

        Jo, i dagsläget känns det som om minst 80% av Sveriges befolkning har någon diagnos

      Åååå, låter UNDERBART! Är riktigt avis ?

        ❤️

      Nix inga diagnoser eller psykiska problem. Lite överviktig men jämt humör, alltid glad och rolig. Har även roligt med bara mig själv, kan lätt gå och prata och skratta för mig själv när jag pysslar hemma ensam.
      Försöker alltid dra in folk i gemenskap och roa dom så gott jag kan med både mitt goda humör och med god mat.
      Tycker dock att det blir svårare och svårare, alla nästan har så mycket problem och tankar och oro över precis allt. Ingen vågar säga vad de verkligen tycker och tänker utan går som på glaskross och vänder och vrider på allt för att vara så korrekta innan de vågar ha en egen åsikt.
      Denna ständiga oro, flera av mina vänner beter sig som osäkra tonåringar något som man för 10-15 år sedan nästan alltid växte ifrån med åldern.
      Jag vet inte om det kan bero på att jag lever ensam och är van att tänka och agera på egen hand utan att diskutera det med en partner innan jag tar beslut och liknande.
      Fast nu när jag tänker efter så har jag både hälsporre och ischias ibland men inte låter jag det påverka mitt humör för det, bara att poppa piller och anpassa livet några dagar. Inget att gnälla över alls. Generellt för folk för stora saker av ingenting numera.
      Trevlig helg på er alla ????

        Oh god vad jag älskar din energi!! Smittar ska du veta ?

          Tack så mycket för din respons. Ja det underlättar ju vardagen onekligen ?

        Åh dig vill jag bli vän med! Helt rätt inställning!

          Tack vad glad jag blir för ditt svar ?

        Dig vill man ju ha i sitt liv ?

      Har inte heller någon diagnos.

      Ingen diagnos här heller ?oro känner jag, en gång o mitt liv fått en början till panikattack men min man fick mig lugnat och inte skett på 3 år nu nåt!

      Yep, inga diagnoser här. Det måste väl ändå vara det vanligaste?

      Ja- förutom att jag är allergisk mot pollen!
      (Tror dock jag har ngn typ av asperger men det stör inte?)

        Asperger finns inte kvar och sätts ej som diagnos. Man kan dessutom inte ha någon form av Asperger, antingen har man det eller inte. Det är inom autismspektrum nu. Jag har själv diagnosen Asperger på papper, fick diagnosen innan ändringen.

      Inga diagnoser, inga som helst mediciner (och har aldrig ätit antidepressiva) Verkar vara väldigt ovanligt.

        Det vanligaste är väl att inte ha diagnoser, jag tror många yngre personer tror dom har diagnoser när det bara är så livet är för de flesta…upp och ner i olika perioder i livet.

    Nåt ni ”lärt” er i vuxen ålder som ni gjort eller trott fel hela livet? Eller något ni inte förstått ? jag fattade inte att kängu och ru (i nalle puh) ju blir känguru sammanslaget ??

      Armhävningar tränar inte upp biceps

        Va??

          Det tränar upp triceps

            Det är väl ändå bröstmusklerna det tar mest på?

      Ja och jag känner mig så dum! Tills jag var typ 29 år har jag alltid trott att mistlar varit fågelbon i träden, har alltid vetat vad en mistel är men fattade inte att de växte så i träden ?

      Att det på insidan av bilens tanklock sitter en skåra så själva, skruvlock till tanken, kan sitta där under tankning. Behöver alltså inte hängas försiktig i sitt snöre och ner på bilen.

        Plus att det är en pil vid tanksymbolen på instrumentbrädan som talar om vilken sida tanklocket sitter på.

      Vad menar du med känguru? ?

        Om man tänker Tiger, Kanin, Nasse, Ugglan osv så heter de ju samma som sin art. Kängu och Ru är ju kängurur men jag har aldrig tänkt på att deras namn tillsammans blir artnamnet Känguru ?

          Haha tack! Hade glömt att det fanns några som heter Kängu och Ru så blev lite förvirrad

          Tror även att man kallar kängeruns barn för typ baby ru eller liknade på amerikanska

            Engelska hallå

            jaa dom heter Kanga och Roo efter kangaroo ?

      På senare år har jag iallafall lärt mig att det finns en pil på displayen i bilen bredvid ikonen för bensin som visar vilken sida man ska tanka på.

      Att tungan vilar i överkäken (lärde mig för någon dag sen) haha.

      Att de flesta vita kläder är färgade vita.

      Att tvättmaskinen ofta drar mer el än torktumlaren.

      Samt måååånga låtar som jag trodde de sjöng en sak när jag var liten men som var helt fel. Som Cheers ”strong enough”, trodde hon sjöng ”stroganoff” ??

        Fader det är tvärtom med tvättmaskin och torktumlare. Torktumlare drar mer.

          *Fast

          Inte i våran bostadsrättsförening ☺️

          Haha trodde först du skrev fader istället för ”bror”, som kidsen använder idag till allt??

        Men de flesta vita kläder är väl inte färgade? Blekta möjligen.

      Jag trodde Thailand var en ö som låg i Atlanten.

        Lärde du dig det som vuxen?!

      Har alltid trott att kastanjer man äter är samma sorts kastanjer som växer vilt i Sverige.

    Narcissism var uppe i onsdagens ÖS. Här en bra artikel i ämnet:

    https://www.dailymail.co.uk/femail/article-11095231/Psychologist-reveals-tell-partner-really-narcissist.html

    Vet din partner den ärliga siffran om hur många du haft sex med innan?

      Nej! Jag vet inte heller hur många min partner haft sex med. Helt ointressant faktiskt!

      Nä, varför ska han veta det?

      Nej och han bryr sig inte hehe

      Nej och jag vet inte hans.

      Jaa, vi pratade om det i början av relationen. Mest på kul. Men inget jag tänker på eller bryr mig om. Och inte han heller.

      Absolut inte. Varför skulle man vilja veta det..?

      På ett ungefär. Jag menar, han vet ju vilka relationer jag varit i innan. Jag fick barn ung så har inte haft några ons. Jag vet inte hans siffra men gissar att det är ganska många. Bryr mig inte.

      Ja, men det är en väldigt låg siffra och samma siffra som han har.

        Är du säker på hans siffra??

          Japp, 100 % säker.

      Jag vet inte ens själv hur många jag haft sex med ? varför är det viktigt?

      Vi visste varandras siffra, innan vi gjorde slut för en period, sen då vi blev tillsammans igen, 14 år sedan, så pratade vi inte om pausen och hur många.. tror han kan bli rätt chockad.. ? han var min första och enda innan pausen, sen hann man testa en del där under en period, men det var nog sämre på andra sidan staketet ?

      Varför skulle vi prata om det? Det är väl ingenting man delar med någon?

        Om man delar sitt liv med någon så kan det väl någon gång hända att man pratar om sex- och kärlekserfarenheter.
        Kul att många här verkar så chockade av att detta är något man kan dela med den människa man är som allra närmast?

        Haha inte med någon? Med kompisar då? Nog vanligt.
        Trodde också man pratade om sånt i förhållanden, att det kommer upp typ. (Inte aktuellt i mitt då vi var varandras första, träffades unga).

      Ja, det är noll ?

      Haha, nej?
      Han har dock aldrig frågat – skulle han fråga skulle jag svara ärligt!

    Måste ju vara något typ av stort svek eller liknande.

    Väldigt sorgligt vilket som…

    Hjälp. Jag är 30+, småbarnförälder och ser väldigt sliten ut. Jag vill ha tips på hur jag kan göra med mitt utseende för att förbättra det. Jag är smal i grunden, BMI 19. Har halvlångt blont hår. Jag gör redan botox i pannan, fillers under ögonen, ansiktsbehandlingar. Vad mer kan jag göra? Behöver alla tips jag kan få, för jag går sönder varje gång jag ser mig själv i spegeln. Jag brukade se bra ut men sen kände småbarnsåren…

      Skaffa inte fler barn (:

        Nej, det kommer jag inte!! ?

      🙁 Ledsen för uppenbar fråga men det är inte bara att du ser sliten ut på grund av för lite sömn? Vet inte hur man ”löser” det förutom med sömn och smink.

        Ja det kan absolut stämma. Sömnen är nästintill obefintlig.

      Kanske försöka träna mer och gå upp lite i vikt. När man är över 30 och lite för tunn så kan jag tycka att man ser äldre och mer sliten ut. Men det beror såklart på hur vikten lägger sig

        Det kan du verkligen ha rätt i! Jag ser liksom insjunken ut i ansiktet. Mina revben, nyckelben och höftben är väldigt framträdande också så lite fler kilon skulle absolut inte skada.

        Hålller med, bygg lite muskler. Och när sömnen sen kommer tillbaka kommer det bli ännu bättre.

          Tack för pepp!❤️

        Håller med. Träningen sätter också igång blodcirkulationen och huden ser då fräschare ut. Inte så bra att använda botox och fillers när du mest lider av sömnbrist.

    Det är en kille som jag känt i några år, de senaste veckorna har vi setts som ”mer än bara vänner” (enligt min uppfattning). Men vet inte hur jag ska berätta för honom att jag vill ha något mer seriöst med honom, vi hörs av dagligen och har det jättemysigt när vi ses. Vet bara inte hur jag ska ta upp det med honom?

      Prova att kyssa honom ?

        Redan gjort + lite till (a) var det jag menade med ”mer än bara vänner” (var nog lite otydlig). Han tog initiativ till första kyssen.

      Skriv ett meddelande om det är svårt att säga det direkt.

        Jo, egentligen…är bara nojig att det ska kännas opersonligt ?

    Sandra Beijers tv-serie Allt som blir kvar. Har sett hela serien nu och blev ändå imponerad. Har läst lite på Sandras blogg om avsnitten etc. Trodde fler skulle tycka som jag, att Matilda är väldigt lik Sandra, till utseende, kroppsspråk och allt. Men det verkar inte vara så många som tycker, eller? Projicerar jag?

      Håller med dig!

    Jag skrev här om dagen att jag skulle få hem en valp i september och fick massa bra tips om bla miljöträning. Nån som har tips på vad jag kan göra för miljöträning? Vill att det ska bli en trygg vovve som kan hänga med på det mesta och inte vara rädd för allt och alla ?

      Bästa miljöträningen är att åka till olika platser där det vistas mycket människor och sen sitta ner och ”bara vara”. Att lära sej vara lugn och avslappnad oavsett hur mycket det rör sej runt omkring tycker jag är A och O för en hund.

      En valp behöver de första månaderna hemma inte utsättas för något mer alls än sin familj, tomt och närområde. Bara det är stort med alla intryck. Att ta med en lite valp till tex stan eller köpcentrum är det sämsta man kan göra med alla ljud och ljus och röster. Detta kan man försiktigt börja göra efter 6 månader och då tex åka in till byn, mindre stad och sätta sig på en bänk och bara titta på folk en stund. Ha med en filt och sätta sig på en lugn uteservering i ett hörn någon timma och bara prata i lugn och ro utan stress.
      Undvik att alla som vill får komma fram och hälsa, några absolut men det behöver inte bli en vana att alla som man ser ska hälsas på.
      Alla barn som vill behöver absoluta inte hälsa heller, de vill ofta leka och stoja och drar igång valpen på ett onödigt sätt då man gärna vill att den ska kunna varva ner och ligga lugnt under bordet utan att bli störd. Tänk på att en valp har mycket mindre ork för det sociala än vad man tror. 15 minuter kan räcka gott. Är så hemsk när man ser små valpar släpas runt på stan när de bara är några månader och dom knappt orkar gå utan bara vill lägga sig.
      Värna om valpens säkerhet och skydda den som du skulle göra med din bäbis den första tiden, det har du igen senare.

        Du skriver mycket saker som är bra överlag däremot tycker jag du överdriver galet mycket med att vänta sex månader på att ta valpen med in till stan? Nu bor jag iof i Stockholm innerstad men självklart klarar alla valpar här gå utanför dörren- det är ju också viktigt miljöteknik att dem funkar i sin närmiljö. Man ska ju anpassa tempot efter valpen men en sex månaders som aldrig åkt buss eller promenerat bland folk kan bli lite knepig…klart man provar på sånt innan .

      Har en 12 veckors valp och vi har gjort något litet varje dag sen jag hämtade honom ❤️ åkt buss, suttit på kafé, uteserveringar, träffat barn, suttit på stan och tittat på folk, lekt i skogen, besökt tågstationen. Rört oss i alla olika miljöer. Och han är än så länge en väldigt lugn och trygg valp. Tror det kommer gynna oss i framtiden att han sett allt som liten. Vi bor centralt så det är ju enkelt för oss. Bor man på landet så blir det ju en större aktivitet att ta sig iväg. Lycka till med din lilla ❤️?

      Jag har alltid låtit valpen vara med bara familjen första vecka, ja kanske lite drygt. Sedan börjat försiktigt med miljöträning. Har alltid haft trygga hundar.

      Som uppfödare sedan 42 år ger jag alltid rådet att första månaden bara låta valpen vänja sig med sin nya familj i hemmet och typ promenad runt huset.
      Även vara lite restriktiv med för mycket barnbesök och stoj första tiden.
      Låt valpen bli trygg med er i familjen innan ni tvingar den utsättas för den stora världen.
      Det är ingen brådska med att släpa ut den på bussar och tåg och gator.
      Låt den inte hälsa på okända hundar i början. Den behöver bygga upp sitt skydd mot sjukdomar och inte utsättas i onödan för smittor.
      Låt den inte leka med andra hundar första månaderna. En valp orkar inte det även om den inte visar det alla äldre än valpen leker på ett hårdare och tuffare sätt.
      Njut av den första tiden för den kommer inte igen.

    Tips på svenska filmer som utspelar sig mellan år 1000-1920 ish?

      Det var ett väldigt långt tidsspann, haha.

        Ja ???

      Det sjunde inseglet.

      Utvandrarna
      Fanny och Alexander

        Jan Troells Utvandrarna och Nybyggarna

      Arn

      Min favorit är Jesus Christ Superstar från 1147. Den är så mycket bättre än versionen från 1121.

      I rosens namn

        Okej- ska läsa bättre innan jag svarar…den är inte svensk…

      Kejsaren av Portugallien
      Glasblåsarns barn

      Körkarlen. Jungfrukällan.

      Den enfaldige mördaren

    Att det på insidan av bilens tanklock sitter en skåra så själva, skruvlock till tanken, kan sitta där under tankning. Behöver alltså inte hängas försiktig i sitt snöre och ner på bilen.

      Perfect, perfect, PERFECT!!!
      Skulle absolut hamna här…

        Som jag undrar var ditt svar skulle hamna ?

    Om man är sugen på en vecka i Spanien så hyr Paula ut sitt hus. Endast 30 000 i veckan, plus el, vatten, städ osv.

    ”Billigt”

      Wow. Är det ett palats? ?

      Pengarna är väl slut. Nu ska elen betalas ?

      Hur går det med deras renovering på hemmaplan?

      Det är ganska standard.

        Vet inte vilka hus du brukar hyra, men jag har hyrt superfina hus med egen trädgård och pool för typ 8000-12000.

    Är det vad som har hänt? Trodde det var typ sjukdom inblandat..

    Så ledsen att Ann Heche inte kommer överleva olyckan. Tycker om henne och hennes filmer. Så tragiskt ❤

      Hon överlevde inte…

    Jag tror det kan ha något att göra med papparollen. Hon har ju vuxit upp utan sin biologiska pappa (lite kontakt har de ju haft så vitt jag uppfattat det) och sedan så ser hon sin sambo med deras barn. Det kan göra mycket med en när man sett vad man missat.

    Igår blev jag adopterad, 38 år gammal av min mammas man. Det känns så stort och fint på samma gång. Min bio-pappa dog när jag var nio år, självklart kommer han alltid finnas I mitt hjärta. Men är fint att nu ha en adoptivpappa med ?. Någon mer som blivit adopterad som vuxen?

      Vad fint ❤️ Blir rörd och grattis till er båda.

      Inte jag själv men mina föräldrar adopterade min fosterbror i vuxen ålder. Han har bott hos oss sen han var 4 och är 20 nu, adopterades förra året.

      Nej, men min kusin. Hon och hennes mamma blev lämnade av den biologiska pappan när barnet var några månader gammal eftersom han inte ville ha ett cp-skadat barn. Så fruktansvärt för min kusin att idioten skyllde på henne och för jävligt av mamman att berätta för ett oskyldigt barn varför pappan stack. Nu är hon adopterad av min farbror och jag är så glad att han kom in i hennes liv, eftersom hennes mamma många gånger är rätt omdömes- och gränslös.

      Grattis! Vad fint ❤️ Jag jobbar på en tingsrätt och skriver ibland beslut i adoptionsärenden. Det är mina ”favorit” beslut att skriva för det framkommer ofta fina historier?

      Wow. Visste inte att man kunde adoptera en vuxen människa men såklart! Hur går det till egentligen?

        Adoption av myndiga/vuxna personer

        Vill du/ni adoptera en myndig/vuxen person så är det tingsrätten där du bor som hanterar ärendet. Här nedan finns grundläggande information om vad som krävs.

        Ansökan kan vara formulerad som ett vanligt brev. Skriv att det gäller adoption av en myndig person. Ange namn och personnummer på de blivande adoptivföräldrarna och den man avser att adoptera. Av brevet skall det framgå att personen vill detta och brevet/ansökan skall undertecknas av samtliga (blivande adoptivföräldrar och adoptivperson).

        I brevet skall ni ange motivet till adoptionen. Ni kan till exempel ange om ni sedan tidigare är vårdnadshavare för personen, har uppfostrat honom/henne och har en föräldra/barn-relation. Enligt lag måste det också framgå att man inte adopterar av ekonomiska skäl. Man ska därför uppge att det inte givits eller utlovats ersättning från någon av parterna.

        Tingsrätten vill också ha namn, adress och telefonnummer till de biologiska föräldrarna. Tingsrätten är nämligen skyldig att ta kontakt med dem och få deras åsikt. Det kan bli aktuellt med arvsfrågor för de biologiska föräldrarnas del, det kan finnas ett testamente och så vidare. Föräldrarna kan dock inte stoppa adoptionen eftersom adoptivpersonen är myndig och vill detta själv.

        Till ansökan måste ni bifoga personbevis på samtliga (blivande adoptivföräldrar och adoptivperson). Dessa beställs hos Skatteverket. Uppge att det avser ansökan om vuxenadoption.”

        https://gotland.se/56022

    Allt är ju inte alltid vad det ser ut som..
    Har en nära vän som gärna vill säga upp kontakten med sin pappa. Utåt är han väldigt generös, engagerad och ”duktig”. Men mot sina närmaste är han klassisk narcissist. Ska alltid ha sin vilja fram, annars fryser han ut och talar bakom ryggen. Kräver hjälp med allt möjligt men kan aldrig återgälda tjänster. Skriker och domderar och tycker han själv är bäst medan andra är mediokra. Jag vet inte vad som hänt egoina men jag tror knappast att folk säger upp kontakten utan goda skäl.

    Tjo , har en fruktansvärt jobbig kollega på jobbet . Idag när jag skulle bära ned en vagn från ett ställe började han dra i den oxå då sa jag jag kan ta den själv . Då säger han” kan själv ”på bebis språk jag ba ursäkta då upprepar han meningen på bebis språk och sa bebisar brukar säga så . Och jag blev paff. Detta e inte första gången han gör konstiga saker mot mig. Han har suttit och förklarat hur idiotisk jag e som ville köra en skadad fågel till fågelcentralen. Orkar inte med honom, har pratat med chefen och han har fått en tillsägelse men kan man sjukskriva sig för att få en paus från en sådan kollega mår piss av honom. Är oxå ända grejen på jobbet :/

      Tala med chefen igen. Låter inte som din medarbetare är riktigt ?

      Vissa kollegor är verkligen så jobbiga och förstör ens trivsel på jobbet. Har tyvärr inga tips mer än att inte låtsas om hans dumma kommentarer, även om jag vet att det ärlättare sagt än gjort

        Varför ska man inte låtsas om det? Ska man behöva må dåligt på jobbet?

          Menar att man inte ska ta åt sig vad en idiot tycker. Självklart ska man prata med chef eller säga ifrån osv om det går för långt.

      Så kan du ju inte ha det. Hur gammal är han? Skriv upp det han säger och prata med chefen igen. Sättet han härmar dig på skulle jag kategorisera som härskarteknik. En bra chef gör något åt saken. Om det inte hjälper, HR och/eller facket!

        Han är 50

          Skulle gissa att han har problem med yngre kvinnor eller bara kvinnor överlag. Och/eller så är det något med dig som retar honom. Beter han sig likadant mot andra?

            Ne mot dom andra kollegorna som är män e han normal mot.

              Ja, då har du ju svaret. Det verkar bero på att du är kvinna. Könsdiskriminering. Som sagt, prata med chefen och/eller facket! Han har ju dessutom redan fått en varning.

            Förmodligen tror han att han är jätterolig

        Chefen eller facket måste agera. Men ärligt skulle jag inte bry mej om det där.

          För det mesta ignorerar jag det men det går till en gräns för mig och nu har det runnit över

          Ska facket bry sig för att en man pratar bebisspråk med en kollega? Han är ju bara knäpp.

            Nu var det kanske inte riktigt så att han bara pratade bebisspråk en enda gång, det har ju hänt ett flertal gånger och han har ju också gjort andra saker. Jag har själv haft kollegor som härmat mig med tramsig röst och det kändes bara märkligt, irriterande och obekvämt. Sedan så säger hon ju att han inte gör så mot männen på arbetsplatsen. Jag skulle inte gärna vilja ha en kollega som ”bara är knäpp” och som man inte vet var man har. Anställda ska ju bete sig ordentligt på en arbetsplats.

            ”Bara” knäpp? Då kanske han inte ska jobba där då…

      Ända tjejen skall det stå**

        ENDA tjejen ska det stå.

        Enda tjejen tror jag va?

        *Enda tjejen 🙂

          Haha ber verkligen om ursäkt för detta, de andra svaren hade inte laddats när jag skrev. Men nu kom nog poängen fram i alla fall!

      Sluta må piss! Och vänd ilskan utåt istället! Tryck till honom. Det är absurt att du skall behöva sjukanmäla dig för att han beter sig dåligt. Han går över din gräns. Markera den! Bryt cirkeln- låt honom inte behandla dig som skit.

    Är så tänd på kollegan. Började rätt nyligen på jobbet och vet inte hur jag ska stå ut ? Skulle inte vilja bli tillsammans med honom. Det är bara sex jag tänker. Rätt härlig är tankar ändå men rätt jobbiga med.

      Kan ni inte knulla då? Eller är nån av er upptagen?

    Är så t.änd på kollegan. Började rätt nyligen på jobbet och vet inte hur jag ska stå ut ? Skulle inte vilja bli tillsammans med honom. Det är bara s.e.x jag tänker. Rätt härlig är tankar ändå men rätt jobbiga med.

    Någon som gjort microblading? Blev ni nöjda?

      Jag och ja

      Jätte nöjd men det är dyrt och jag är snål, för att det ska vara snyggt enligt mig så behöver man gå och fylla på lite då och då.

      Blev fint men det gjorde inte så mycket för utseendet som jag trodde. Sen fadade det bort inom ett år. Skulle inte göra det igen

      Nej, men funderat på det själv, då mina yttersta bryn liksom försvunnit. Tycker dock det är så fult när man ser på en del hur det ser så påmålat ut och nästan blir rödaktigt, ser lite ut typ som en hennatatuering på vissa. Tycker nästan det ser bättre ut med brynpenna då ist, så jag är tveksam.

        Blir ju antingen grått grönt eller orange förr eller senare på alla.

    Cecilia Blankens och brist reklammarkeringar måste du kolla på, Camilla! Se hennes instakonto – massa reklam för egna skomärket utan att markera det som reklam

    Dokumentären Psykopaten på SVT play.. WTF? Är mållös. Nån som sett den??

      Jag har sett. Otroligt intressant och djupt obehaglig

    Tanke som växte hos mig när jag såg bild på Sandra beijers son som pussade hans mormor.

    Min son är 1 år och 3 mån. Han har aldrig varit särskilt ”mysig” av sig, vill inte kramas eller sitta hos en för länge. Som bebis fick man knappt gå runt med honom i famnen, han bara försökte kräla sig ur och kastade sig bak och skrek. Han skulle aldrig få för sig att krama och pussa någon annan, knappt oss föräldrar men verkligen inte hans mor-och farföräldrar. Någon annan som har ett barn som är så?

    Gah. Började må illa i tisdags, huvudvärk, fucked up mage. Var hemma i onsdags, då med 38 i feber, och igår. Igår mådde jag t.o.m bättre. Idag har jag sån förkylningskänsla i kroppen, anar halsont, feber som kommer och går så det är inte mycket feber. Värker typ i leder och muskler bara av att sitta still. Lätt snuva…pallar inte att vara hemma ännu fler dagar vilket det lär bli om jag inte blir bättre över helgen. Har tagit coronatest som var negativt. Bästa husmorstipsen mottages tacksamt!!! Samtidigt ska jag googla sönder☹️

      Vila, vatten och värktabletter.

      Litar inte på hemtest för de har visat fel så många gånger för folk i min omgivning. Hjälper inte Alvedon mot värken?

        Nej jag vet inte om det är att lita på riktigt heller, kanske tog det för tidigt inpå förkylningssymptom också..?

        Hjälper knappt, lite kanske. Blev pigg nog för att åka ut och titta på stjärnorna (Perseiderna nu, och det var bara jag där, hade inte gått ut annars) men är liksom matt i kroppen och tung i huvudet. Ska be någon köpa ett till test till mig imorgon och se om det säger annat?

      Du ska hålla dig hemma ändå, räkna det som covid liksom. Ingen vill bli smittad av en förkylning oavsett covid eller ej ?

      Och på folkhälsom., 1177 osv står att vid symptom som KAN vara covid ska man vara hemma tills man är frisk.

        Jo personen bekräftade att han eller hon förstod det ? frågade om husmorstips för att pigga på sig snabbare.

        Nej jag vet? Jag har varit hemma i tre dagar. Jag är inte dum. S tolkade rätt, det gjorde inte du. Läs en extra gång nästa gång du ska svara.

        Att jag var ute och tittade på stjärnorna visste jag skulle vara riskfritt, om det är det du skulle syfta på.

    Hur och vart träffar man en kille? Hur träffade ni era pojkvänner? 🙂 Jag tycker att det har blivit svårare att träffa någon. Jag är 30 och har varit singel i två år efter ett långt förhållande.

      Tinder. Tyvärr asså. Men som 30+ tyckte jag att det var toppen och majoriteten av männen jag var i kontakt med var ute efter en seriös relation. Så även min sambo som jag lever med nu och som jag träffade på tinder för 4 år sen.

        Tack för svar. Jag har haft tinder förut, men det kändes inte riktigt som min grej, men jag kanske borde ge det en till chans 🙂

        Tinder är verkligen INTE som den var för flera år sedan. Deras algoritm är helt sjuk och de blockar dig från ingenstans plus att 40% av männen på Tinder är i en relation. Rekommenderar inte den skiten till någon.

          Upplever ingen skillnad alls? Matchningar och snygga att swipa på!

            Hahahahahaha okej

              Varför detta tokskratt?

      Tinder, i våras! Dock lyckades jag hitta en stjärna jag aldrig sett från vår lilla stad tidigare. Han hade fixat tinder typ samma dag (jag hade återaktiverat min) och vi sågs redan dagen efter, samma vecka hade vi vår första riktiga dejt. Idag ska vi på släktmiddag ❤️ Han hade varit i långa samboförhållanden, så är glad att jag hann haffa honom ?

      De finns, även om de är sällsynta och få ?

      han dök upp när jag scrollade på instagrams utforskarsida ? tyckte han såg bra ut så började följa. sen några dagar senare va jag full & ville ligga men han berätta att han bodde 50 mil bort så det sket sig.
      nu är vi gifta & med andra barnet på väg ?

      Jag har aldrig lyckats med nätdejting. Provat flera gånger men nej, blir ingenting. Faller alltid platt när vi väl ses? Så mitt tips är att verkligen spana in omgivningen. Jag träffade min man via en vän, hon behövde hjälp med en flytt och vi båda hjälpte till och började snacka efteråt. 🙂

    Någon som har tagit tåg från sverige till något land i europa? Är sugen på att tåga till spanien så vill gärna veta er upplevelse av det hela!

    Sen om någon har tips på ställen i spanien (obs! Fastlandet) för en familj som gärna hänger på hotellet men tycker om att ta promenader runtomkring området. Gör inget om det är en turistort bara det är fint och hotellet är??

      Vi åkte tåg till Spanien 2016, Italien 2018 och franska rivieran i år. Bokade via Kalmars resebyrå de två första gångerna och i år bokade jag själv. Tar ca två dygn att ta sig ner. Åkte med barn detta året och det gick fint! Rekommenderar Facebookgruppen Tågsemester!

    Jag ska på bal imorgon. Dålig framförhållning pga jobb har gjort att jag inte kunnat hämta ut min balklänning fören idag. Jag är för tjock för den och har inget annat att ha på mig. Skäms. Och jag bor i en liten stad så jag kan inte bara gå och leta efter en imorgon då utbudet på klänningar i XL är begränsat

      Kolla i någon facebookgrupp om någon i närheten har? Finns många grupper med ”plus size” kläder och även grupper för bal och festklänningar. Och stor kram till dig ❤️❤️❤️ Vet hur det känns!

      Om kjolen funkar (dvs att det är överdelen som ej går att knäppa riktigt), kanske du kan hitta en fin topp att ha över? Alternativt kan tvådelat vara lättare att hitta, t ex långkjol i silke och en fin topp till. Hoppas det löser sig!

    Någon som vet ifall Ikea brukar ha rea på malmbyråer flera gånger om året? Dom hade ju i början på sommaren men jag missade ju tyvärr då ?

    Vi eller aldrig. Vad tycker ni? Så sjukt cringe och de beter sig som ungdomar och petar på varandra och snackar skit. Kan ändå inte sluta kolla ?

      Haha! Samma här. De tjafsar mer på en dag än vad jag gjort i hela mitt liv. Så mycket omogna killar. Men underhållande är det.

      Ja, har blivit mitt nya guilty pleasure tyvärr haha. Tror att deltagarna är otroligt uttråkade, det finns ingen tv, de får inte använda mobiler etc. De har nog mycket dötid när de väntar hela dagarna på att andra har möten med coacherna eller spelar in synkar. Känns som att de vänt sig till skitsnack för att det inte finns så mycket att göra och för att parens problem är otroligt uppenbara – säker ännu mer påtagligt när de tvingas bo ihop. Vilka par tror du på/ tror kommer göra slut?

      Älskar det programmet! Inte sett säsong 1, missat det totalt och hittar den inte.
      Tror att alla paren kommer säga ja i slutet, men inte att alla paren är ihop idag.
      Men gillar Mathilda och Albin mest. Ogillade Albin i början men tycker han har växt så mycket! Tror inte Yoxx och Spike är ihop idag, de passar inte alla med varandra. Maja och Jimmy är nog ihop och har det bättre än innan. Julia och Angela passar inte heller direkt, känns som att Julia är mer mogen. Linnea och killen (minns ej namnet) tycker jag också ha växt. Älskar Mariama men killen är så stel på nåt sätt, så fyrkantig. Hoppas han slappnat av mera och njuter av sin fina tjej!

    Bästa dejting app?

    Kan man överbelasta knäna genom för mycket promenader? Det sägs ju vara en skonsam motionsform men efter de senaste dagarnas ganska långa promenader har jag som värk i knäna. Är vältränad.

      Ja om du inte är van vid underlaget, har dåliga skor och/eller har dålig gångteknik eller går snett.

        Eller om man har gått mer än vanligt = överbelastning.

      Vad har du för skor? Vad har du för innersulor? Har du nåt fotvalvsstöd? Har du nåt pronationsstöd? Har du nåt stöd för hälarna/hälsporre? Kolla upp skor från Hoka One One och innersulor från Superfeet. Har gjort UNDER för mig (jag fjällvandrar många mil)

    Någon som provat detta…från monasuniversum.se…allt går att sälja med mördande reklam?!

    Jag har bestämt mig för att göra egna bajssprejer eftersom det är en galet bra produkt! För er som inte vet: jag säljer bajssprejer som man använder med att spreja två-tre sprut ned mot vattnet i toan i n n a n man sätter sig. Den innehåller eteriska oljor som ”kapslar” in lukten och det gör att det inte luktar något alls! Jag säljer idag två olika märken, båda tillverkas utomlands men jag tänker tillverka mina i Sverige. Jag kommer så klart fortsätta med dessa också. Det kommer dock ta flera månader innan jag lanserar dom.

      Jag har köpt för länge sen från Willys. Det funkar absolut. Men skulle aldrig köpa av Tant Mona.

      Googla och tillverka själv.

      Använd inte sånt, du förstör toalettstolen och rören i det långa loppet.

    Ni som fått professionell hjälp att bearbeta uppväxttrauma eller liknande från er barndom, har ni gått via vårdcentralen och har ni fått bra hjälp och bemötande? Jag mår ofta dåligt över hur jag tror min barndom har påverkat mig men förminskar ofta mina egna känslor trots att jag inser att jag kanske behöver prata om det. Växte upp med en förälder som var deprimerad, men inget missbruk eller våld eller så.

      ACA

      Jag gick direkt till en privatpraktiserande psykolog. Ville absolut inte ha några anteckningar på min journal (alltså inom offentlig vård) om mina trauman och psykiska mående. Om man har såna anteckningar kommer det att förfölja en för evigt och de kommer att dras upp i tid och otid + alla fysiska besvär som inte har med saken att göra kommer att ”härledas” till den tiden man mådde dåligt.
      Läkarna kommer att tänka att precis alla fysiska besvär efter det inte är fysiska utan psykiska och behandla en därefter. Det har hänt några av mina kompisar och bekanta. Dom har sagt att om dom hade vetat hur dom kommer att bemötas så där 10-15 år efteråt inom vården hade de aldrig gått till vårdcentralen med psykiska besvär.

      Gick till vårdcentralen och fick en jättebra terapeut som förstod exakt vad jag pratade om. Har samma barndomserfarenhet som du. Terapin fick mig att inse att jag förminskat mitt trauma. Det har påverkat mig djupt och många andra som har samma erfarenhet av psykisk ohälsa hos föräldrar mår mkt dåligt som vuxna.

    Mina svärföräldrar vill vara ensam med mitt och sambons barn. Hon är nu 6 månader och tror det nämndes för första gången redan när hon var en månad. Lät ungefär såhär -sen när mamma och pappa vill ut och äta då ska vi vara barnvakt.
    Just ut och äta kom nog ifrån att jag skämtade som gravid att jag ville äta en blodig köttbit med rött vin och chark till förrätt efter graviditeten.
    Tillbaka till barnvaktandet. Sen nästan varje gång vi ses kommer frågan upp – när ska ni ut och äta. I början sa vi – ja men lite tidigt än. Sen när hon var tre månader frågade jag – lämnade ni bort era så tidigt för gå ut på restaurang. Då blev det tyst ett tag.
    Men nu är det gång igen. Jag har även fått två gånger i present presentkort på restaurangen får de vill snabba på processen tror jag…
    Men alltså jag är inte redo. Vi har inte det enklaste barnet, vi har rutiner för mat och sovstund för annars går det liksom inte. De har aldrig nattat eller matat. Plus att jag tycker de är alldeles för på. Hon får inte vara ifred en sekund utan att det tas i ansikte, gosas osv. Vi har fått säga till massa gånger att sluta pussa på henne men ser ofta att det pussas i smyg. Jag tror vetskapen att de inte lyssnar gör att jag motsätter mig ännu mer.
    Eftersom de är så himla på och ska lyfta, pussa, kela heeeela tiden vill jag vänta tills hon själv kan säga nej. Men då dröjer det ju lite… jag ser verkligen inget negativt med andra som lämnar bort tidigt osv, detta är endast min känsla angående vårt barn.
    Men hur har ni andra gjort? Kände ni er redo eller fick ni bara genomlida det första gången? Hur gammal var barnet då?
    Andra tankar?
    Får tillägga att jag tror/vet att det är av kärlek; inga elaka människor alls. Men tror de tappar bort sig i vad de vill istället för att fokusera vad som är bäst för vår lilla.

      Jag tycker inte du ska göra något som du inte är bekväm med. Kanske att de kan komma över och vara med barnet när du är hemma, första gången? Så kan du vila lite ifred medan de tar hand om henne/honom. Dock så måste de sluta tjatat hah?
      Ni får väl säga till när ni är redo ?

      Det är oerhört individuellt när man vill ha börja ha barnvakt. Du hade kanske känt annorlunda om svärisarna inue tjatat så och de faktiskt lyssnat på dig.

      Vad säger din partner? Låter som hen behöver ta ett snack med dina föräldrar och be dem sluta tjata och dessutom respektera era gränser runt barnet. Det är hens jobb, inte ditt.

      Du kan ju föreslå att de börjar med att mata barnet när ni är med. Om några månader kan de kanske ta barnet på en kort promenad. Och så vidare. Om du känner dig bekväm med det. Sakta kan ni bygga upp mot att de kan vara barnvakt några timmar.

      Mitt yngsta barn är snart 1 år och har inte haft barnvakt till henne ännu. Hon är inte redo för det ännu och få har jag ändå en mamma som jag har 110% förtroende för. Mitt äldre barn sov över hos henne själv första gången runt 2 års ålder. Finns ingen anledning att stressa om man inte själv har stort behov av en kväll utan barn eller likande. Bättre att göra saker ihop med barnet och mor/farförälderns tills dess då barnet kan bygga relationen i sin takt

      Jag tycker du ska ta ett ordentligt snack med din sambo och sedan låta honom prata med föräldrarna. Det är ert barn och ni som sätter gränserna för vad de får och inte får göra. Markera ordentligt. Säg klart och tydligt att det är ni som bestämmer när de får barnvakter och att ni vill att hon ska vara trygg med dem först och främst. Ni har ju redan sagt till många gånger och ändå lyssnar de inte.

      Så dina svärföräldrar får inte pussa på sitt barnbarn eller ta hand om det när ni ska gå ut och käka….?
      Känns som om du har kontrollbehov Deluxe.
      Slappna av och njut av en middag? Ni får väl rusa hem om det skiter sig.

        Fast nu är det ju inte hon själv som vill ut och äta utan de som vill det och tjatar om det.
        Och nej barn vill väl också vara ifred några minuter då och då. Vill du att din farmor tar i ditt ansikte och pussar dig konstant flera timmar i sträck?

        Tror faktiskt det är många föräldrar som inte vill att man pussar i ansiktet på spädbarn. Det är fortfarande en pandemi där ute. Plus att det faktiskt är en allmän rekommendation.

        Fast pussa inte på mitt barn om jag säger att jag inte vill? Det är ingen ”rättighet” att pussa på folk, små eller stora, barnbarn eller okända. Pandemi eller ej.

      Hade barnvakt en kväll när hon var ca 7 månader. Innan dess nån halvtimme-timme några gånger. Hade barnvakt för att vi ville och visste att barnet gillade och var trygg med den som vaktade. Tycker verkligen inte att du ska ge med dig för att de tjatar! Blir så trött på mor/farföräldrar som inte kan ta ett steg tillbaka och låta föräldrarna bestämma själva. Visst att de kan säga en gång att de finns tillgängliga om man vill ha hjälp, men ett sånt där tjat hade jag blivit tokig på! Känner också igen det där med att barnet inte får vara ifred en sekund när de hälsar på. Tror att din partner måste ryta i en gång på riktigt. Som du säger vill de väl men det blir fel

      ”Tror/vet att det är av kärlek” – du vet inte det utan behövde lägga till ett ”tror”…?

        Men snälla har du inget vettigt svar så var tyst

        Vet att de älskar henne men menar mer att vet ju inte om något annat ligger bakom varför det är så viktigt att vara just själva med henne.

          Alltså nu har jag dålig fantasi, men vad annat skulle kunna tänkas ligga bakom?

      Vi hade barnvakt några timmar när första barnet var 10 månader. Andra gången när hon var ca 14 månader och blev storasyster.
      Jag hade aldrig skaffat barnvakt om jag inte kände mig helt trygg med det, oavsett situation oavsett vilka som satt barnvakt. Det ska kännas bra, för alla parter ❤️

      Har bara lämnat när jag känt mig helt redo.
      Minns inte ens när det var med äldsta. Säkert långt över året. Andra, precis över ett år, har ännu inte haft barnvakt. Som det ser ut nu kommer det inte ske på länge heller för jag tycker verkligen inte hen är tillräckligt trygg och bekväm med någon från våra familjer/umgängeskrets. Ta det i er takt, känn vad som passar er bäst, farföräldrarna har ingen rättighet att ha hand om ett barn ensamma utan får chilla lite.

      Men herregud det är ingen Alien du ska lämna ifrån dig, det är ett barn och dessutom bara i några timmar. Det är liksom inte rymdforskning det handlar om. Jag tror att dina svärföräldrar klarar av ungen.

      Tror dessutom att de bara vill vara snälla och peppa er att faktiskt göra något för er själva också.

        Klart man kan peppa men de tjatar ju? För sin egen skull också verkar det som.

        Fast nu handlar det om att hon inte vill att de ska vara barnvakt än , inte ifall de klarar det eller inte. De kan lika gärna umgås med barnet när föräldrarna är med och inte tjata på att få ha barnet själva.

      Det låter som att dina svärföräldrar är en aning gränslösa men jag vill ändå påpeka att det finns så många värre scenarion. Jag har flera vänner vars föräldrar är totalt ointresserade av barnen och som aldrig får avlastning. Mina egna svärföräldrar ställer visserligen upp någon gång i halvåret, men brukar ringa hem oss på kvällen för att det är ”jobbigt” och är väldigt snabba med att berätta hur trötta de blev osv (de är i sextioårsåldern). Mina egna föräldrar har aldrig några problem med passandet tack och lov.

      Du kan ju gärna förklara att du inte känner dig redo än, men försök också släppa kontrollen (barnet kommer ej må dåligt av att passas en kväll vid 6 månaders ålder) och vara tacksam över deras kärlek och engagemang. De gör förmodligen inte så här av illvilja, vilket är viktigt att komma ihåg.

      Pussar ni själva barnet nu eller väntar ni tills hon är tillräckligt stor för att säga nej?
      Man får vara uppmärksam när man får barn så man inte tappar bort sig i vad man själv vill istället för vad som är bäst för den lilla..

        Barnet har ju mitt immunförsvar. Inte deras. Vi är ju fortfarande i en pandemi. Tycker inte det är läge att pussa på ansiktet faktiskt. Är ju inte heller en rekommendation för spädbarn att pussa på ansikte.

          Så barnet ska säga nej sedan för att du lärt hen att säga nej pga att hen inte får bli pussat? Om du vill vänta tills barnet vill säga nej, dvs själv bestämma så bör inte du heller pussa i ansiktet.

            Men hon kanske är lite mer sansad också, svärföräldrarna verkar ju väldigt på, kanske är jobbigt för barnet.

      Stackare, fattar hur du känner. Finns två problem här- dels är svärisarna för på och dels har du ett saftigt kontrollbehov ? jag tycker du ska säga som det är dvs att just nu är DU inte redo men börja inte komma med undanflykter om barnets integritet osv.

        Precis, eller försöka måla upp det som att svärföräldrarna agerar endast av egoistiska skäl.

      Man ska ju inte ha barnvakt för att nån vill va barnvakt utan för man känner att man behöver/vill ha det/vill hitta på nåt. Det är ingen stress med det om ni inte känner behovet eller inte känner er trygga.

      Tack för svar.
      Blir konfunderad över de som skriver kontrollbehov dock. Känner inte igen mig i det alls faktiskt. De har henne själva när vi ses tex sist klippte jag gräset när de var här. Att inte pussa på henne handlar mest om att vi inte vill att hon ska bli sjuk. Då pratar vi pussar i ansiktet. Något BVC/sköterskan rekommenderat. Är det verkligen kontrollbehov att inte släppa en 6 månaders i några timmar?

        Ja jag hade extremt svårt att släppa min första och är villig att erkänna att det var kontrollbehov. Jag vet med mig att jag har ett kontrollbehov av barnen även idag men jobbar verkligen med mig själv för att släppa på det.

        Det låter som att du är som jag. Och jag ska var helt ärlig. Andra barnen som jag inte alls varit lika kontrollerande över är en mycket lättare person. Han är inte lika krävande som första som fått all uppmärksamhet och blivit alldeles för omhuldad.

        Jag tycker du kan a) förklara att det känns helt för tidigt för att ännu lämna ifrån bebis pga hen är liten och vi lever i en pandemi.
        Eller b) testa hur det känns, låt dem barnvakta i ca 2 timmar, med strikta regler och listor för hur du vill att det ska gå dessa timmar, tex mjölk klockan 17 250ml, blöjbyte, vagga i vagnen tills hen somnar, låt sova tills baby vaknar och sedan är det tid för mellanmål. Eller hur just er rutin ser ut, så gjorde jag då jag lämnat barnen hos barnvakt. Sedan förklarade jag för svärmor att ifall de inte följer (man märker rätt lätt på baby ifall hem kanske inte fått sova tillräckligt) så blir det inte på länge nåt barnvaktande…

          Nej bevare mig väl, såna typer kan gott vara utan hjälp

        Ja, det är det.

        Nej jag ser inget kontrollbehov. Förstår dina farhågor helt. Och vill ni inte gå ut ensamma så vill ni inte. Hon är ju inte såå gammal än!

        Nej, det är rimligt att inte vilja släppa iväg sin 6-månaders hur som helst, speciellt inte när man inte har behov av det. Jag har inte lämnat ifrån mig mina barn förrän de varit närmare 10-11 månader och man verkligen fått kläm på rutiner, och vet att den ska ska passa har koll på dessa.

      Okej, vet du. Sätt en egen gräns, typ ”när hon är 1 år” eller 10 månader eller nåt speciellt (födelsedag, årsdag), så hinner du förbereda dig mentalt. OM DU VILL. Om du inte vill alls, så gör inte det ??

      Och ang pussarna förstår jag dig fullt ut. Man pussar på sitt eget barn. När hon är större så kan hon välja själv, men usch nej. Förstår inte varför folk är så ok med att andra pussar på deras barn. Pandemi eller ej liksom.

      Inget svar på din fråga egentligen men kan tips a om att fokus ofta är på att gå ut på kvällen och ha barnvakt, men ofta kan det ju kännas enklare att gå ut och äta lunch eller frukost. Upplever att barn är lite öppnare för barnvakt mm när de inte är kvällströtta.

      Ang om de är.lämpliga som barnvakter just nu så försök känna in barnet. Ibland är det ens egna idéer som förälder som spökar trots att barnet verkar känna sig helt tryggt. Att den äldre generationen är lite annorlunda än oss är i grunden en tillgång, och att många bryr sig om barnet. Men känns det minsta tveksamt om barnet kommer känna sig trygg ska man säga nej. Säg att de kommer få sin dos med barnvaktande inom tid!

      Även om barnet inte kan prata så märker du hur hon reagerar när farföräldrana är där? Verkar hon otrygg, är hon ledsen? Eller skrattar hon, har roligt och kan mysa med dem? Mina svärföräldrar passade vårt första barn någon kväll/timmar under dag då och då från 2 månaders ålder typ. Då hade vi semestrat tillsammans några veckor så de hade jättekoll på allt. Fastän att jag visste att de hade koll och de var chill så var jag ändå orolig. Tror det är normalt att vara överbeskyddande så inget fel i det, men mycket av ens känslor kan vara överdrivna. Har en kompis vars svärföräldrar typ uttalat att de inte vill passa eller knappt ens träffa sitt barnbarn för de tycker att de är klara med småbarn. Försöker tänka på det och vara glad över att mina svärisar finns där för mitt barn.

      Jag vill inte förminska dina känslor men var glad att det finns så engagerade farföräldrar och att de finns nära. De har ju själva fostrat barn så nog kommer de ta hand om er lilla minst lika fint. Sen måste du inte lämna ifrån, det är annan fråga. Men testa kanske någon timme nära, det är jobbigt första gången. Och pussar och sånt handlar väl i en pandemi att hålla det till en mindre krets och vara noga med hygien och symptom. Men självklart ska du kunna säga ifrån och då ska de lyssna.

      Dina svärföräldrar verkar absolut vara en aning gränslösa men oj herregud vilket lyxproblem.
      Har aldrig haft barnvakt en enda minut till vår 2-åring. Och det låter fantastiskt att få gå ut och äta. Men det hade också varit ljuvligt att kunna få avlastning vid saker som läkarundersökning, när man hoppar på kryckor efter operation, vid en begravning, på bröllop osv.
      Jag tänker att du får försöka se att det dina svärföräldrar gör är att försöka hjälpa er. Och bjuder ni in dem i barnets liv som viktiga personer så kan ni nog räkna med stöd och avlastning under uppväxten. Och tro mig, det kommer tillfällen då du vill ha och behöver det.
      Är ni inte redo att gå på restaurang än – beställ foodora och ha en mysig dejt i trädgården och låt svärisarna ta ungen, eller ha en picknick under dagtid precis i närheten av er bostad. Ni kan ju gå när barnet sover tupplur så blir det inte så värst mkt vakentid. Och kanske är det lättare att lägga till tupplur typ i vagn än att natta för kvällen.

      Mitt råd är att du gör det som DU är bekväm med och vill göra! Det är så jäkla lätt att vara people pleaser men det är faktiskt du som ska trivas med situationen. Svärisarna får helt enkelt ha tålamod. Vissa är så fruktansvärt pushiga och det är inte rätt att du ska böja dig för att de tjatar och tjatar.

      Skulle vara intressant att höra om barnets morföräldrar stöter på samma misstroende som barnets farföräldrar ofta verkar få utstå, speciellt från mammans håll. Och om papporna någonsin känner och uttrycker denna misstron mot sina svärföräldrar, alltså mot barnets morföräldrar. I den frågan känns ställningen mellan mamman och pappan ännu väldigt ojämställd, att mammans kontrollbehov får väga tyngre än barnets anknytning och relation med sina familjemedlemmar, för att ”mamma vet bäst”. Rutiner ändras hela tiden med småbarn, men i slutändan är det relationerna i deras liv som är de viktiga.

    Någon mer här inne som är HSP? Ibland känner jag bara… hur orkar man ha en vardag med alla känslor som flödar. Jag grubblar, oroar mig och känner så otroligt mycket varenda dag. Ibland undrar jag om jag är deprimerad? Har jag adhd? Jag kan liksom inte finna en plats där jag är lugn, jag är jämt stressad, måste alltid ha något att göra. Har jag inget att göra grubblar jag, oroar mig, hela tiden! Det är som att jag skyndar och stressar genom livet. Jag saknar min mormor som gick bort 2006, har inte bearbetat den sorgen. Jag känner så mycket hela tiden. Jag känner andra människors ångest, jag känner energier på tillställningar/ i rum. Jag blir påverkad av andras känslor hela tiden. Om ett år är jag färdig lärare. Jag har sett fram emot i flera år att äntligen få ta examen, att få finnas där för barn, det mest ärliga människorna vi har, att stötta dom, hjälpa dom, att lära dom. Helt plötsligt vet jag inte om jag kommer palla det? Pallar jag en stressig vardag på förskolor? Fixar jag att ha ansvar över ett helt arbetslag? Kan grubbla över detta på nätterna. Borde jag prata med någon? Söka hjälp? Vet inte ens vad jag vill med detta…känner mig bara så ensam i att alltid känna allas känslor och mina egna. Det är tufft att min hjärna aldrig får vila.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.