Öppet Spår

578 kommentarer

Plockat ?i min trädgård ☺️

Åhh, drömmen!! Får mig att tänka på mitt gamla jobb i hemtjänsten i Täby, där jag fick plocka allt möjligt gott i kundernas trädgårdar, för de brukade ha så mycket av allt. Plommonen var så goda och saftiga, och krusbären då, ojojojj… en man hade de godaste vindruvorna jag nånsin har ätit. Mångas hus är numera rivna, och på de stora tomterna har det byggts flera nya villor med inga buskar eller träd i sikte. Tiderna förändras.

Ska vi plocka körsbär i min trädgård, du och jag wow wow wow

Åh, drömmer mig tillbaka till slutet av 79 talet och mina barnsår på mormor och morfars kantställe. Långt från grannar med ängar, skog och bäckar runt om att leka på. På gräsmattan stod det största bigarråträd du sett. Med en stam med 4 meters omkrets och en krona som skuggade hela gräsmattan. Nästa svarta bigarråer stora som en gammal femkrona och som har skörd åt alla vänner och bekanta under en hel månad under många år. Tyvärr dog det helt under slutet av 90 talet. Vilka minnen jag har av alla mina somrar där med hagen utanför full med ponnies.

Vad underbart det lät!

Handlar inte låten om sex?

Vet inte. Fick den på hjärnan iaf

har du lingon i trädgården? växer inte de i typ i lövskog?

Det där är en körsbärsemoji..

???

Jag o mina syskon brukade plocka vår frukost på tomten som små. Ett par jordgubbar hallon massa krusbär röda vinbär smultron. Åt med mjölk eller om det fanns grädde.

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Eftersom man får fråga allt så provar jag detta:

Är det någon som har artros/ledvärk (eller känner någon) som blivit hjälpt av något? En specifik kost kanske? Vad som helst ?

Tack på förhand!

Har en form av artrit/början på artros. Det som funkar på mig är motion och mindre alkohol. Vet folk som har specifika saker de mår sämre av även i små mängder, så som rött kött/bacon och rödvin.

Min farbror kände lindring när han slutade äta griskött. En gammal kollega tyckte att hon blev hjälpt av nyponpulver och några konstiga magnetarmband. Tror hon gick på akupunktur också.
En bekant tyckte att det hjälpte att gå ner i vikt.

Det verkar vara vädlgit individuellt.

Oj, jag visste inte att det var så individuellt.

Jag har höftartros och väntar nu på operation. Väldigt ont och begränsad i min vardag. Jag äter värktabletter som inte hjälper fullt ut men har även en salva Arthro som jag smörjer där jag har mest ont. Den är toppen märker skillnad om jag glömmer att ta den. Helt smärtfri blir jag inte.

Träning! Ju mer ju bättre (men gravis såklart)

I alla leder eller i särskilda leder specifikt? Vilka isf?

Mest händerna men även knä och fötter ibland.

Bor utomlands och här går det att få injektioner med hylaronic acid i problemområdet

Nyponpulver

Antiinflammatorisk kost samt våtkoppning (hijama behandling).

Har sakroiliit i bägge höftlederna samt i nedre ländrygg. Äter medicin som hjälper sådär. Kämpar på men har inte upptäckt någon mirakelkur av något slag. Är 30år.

Om du har sacroilit så kan man få cortison injektioner. Har själv AS och brukar få sacroilit, tillslut är det enda som hjälper mig cortison injektion. Om man har upprepade sacroiliter finns risken att man har någon typ av reumatism, råder dig att se till att få komma rtill en reumatolog. Finns idag bra mediciner som hjälper, men är reumatologer som skriver ut dessa.

Jag har redan kontakt med reumatologen.

Antiinflammatorisk kost är det enda som funkat mot mina reumatiska smärtor! Beställ hem ett gäng böcker och googla recept. Kan kännas som att man ger avkall på mycket, men för min del har det absolut varit värt det 🙂

Min mamma har det. Det som räddar henne är träningen . Hon går långpromenader samt styrketräning . Styrketräningen gör mest som jag förstått det . Ju ondare hon har, desto viktigare att träna .

Träning och viktnedgång är första och bästa interventionen mot artros.

Saker som kan hjälpa är:
Mindre socker.
Mindre kolhydrater.
Mer frukt och grönt.
Mindre mängd rött kött.
Mindre alkohol.

Ett kosttillskott som fungerat otroligt bra är MSM-pulver.
Även daglig motion, försök ha en förhöjd puls minst 30 min om dagen. Kan vara allt från en snabbare promenad till att träna på gymmet eller springa.

Vilken är den bästa streamingtjänsten? Vi är en familj på två vuxna och två barn på 10 och 7 år. Gillar familjefilmer och roliga serier. (Inget för läskigt!)

Kanske själv självklart , men säger det ändå : Disney+ . Alltså den är otrolig ! Finns typ allt för både barn och vuxna.

Håller med! Prisvärd dessutom!

Dom ska höja priset nu plus lägga till reklam dock?

reklam, skämtar du? inte mitt i en spelning väl?

Men skojar du? Varför betala om de ändå ska ha reklam…med höjt pris dessutom.

Ingen aning när reklamen kommer in, antagligen innan filmerna kan jag tänka mig. Men det är ju det man betalar för att slippa?

Nej. Reklamen är på ordinarie pris. Vill man slippa reklam får man betala mer.

Nej. Priset blir det samma men då med reklam. Vill man slippa reklam blir det ca 30kr dyrare. Med tanke på det låga priset idag med det enorma utbudet de har känns det helt ok.

Ca 30kr om prishöjningen blir samma som i usa vill säga.

Vad finns det för bra för vuxna där, någon som har något tips? 🙂

finns ju massa gamla goda serier som prison break, new girl, scrubs, walking dead, white collar, criminal minds, desperate housewives, glee, modern family, 24, how i met your mother, sons of anarchy, lost, grey’s anatomy för att nämna några!

Precis som föregående kommentar nämnde . Sen även filmer som är från 90’s/00 , som är så underbart nostalgiska . Även filmer med Cameron Diaz , Ryan Reynolds och Sandra Bullock ?

Kollar Arkiv X just nu och ska börja kolla på Mitt såkallade liv efter det. Såg den när jag var ung och har letat efter den överallt!

+ massa goa gamla disneyfilmer såklart, som skönheten & odjuret, lejonkungen, mulan osv. dom blir man aldrig för gammal för!! nya pinocchio med tom hanks kommer på disney i sep också ???

Vad är en hönshjälm?

Undrar också! Tänker jag missat något inlägg/kommentar..? Kan någon förklara?

Vet inte vad en hönshjälm är men när vi rensade i morfars förråd hittade vi pyttesmå glasögon. Det var tydligen hönsglasögon, för att de inte skulle picka i varandras ögon. Hemsk sak med tanke på orsaken till varför hans höns hade glasögon MEN FAN VAD GILLIGT

Gulligt* såklart!

Har en form av artrit/början på artros. Det som funkar på mig är motion och mindre alkohol. Vet folk som har specifika saker de mår sämre av även i små mängder, så som rött kött/bacon och rödvin.

Fan, skulle ju inte vara här!

Tack ?

Tips på kaffebryggare?
Har alltid haft Moccamaster, men tänkte om ni har några andra tips på bra? ?☕️

Moccamaster ❤️?

Ah det lutar åt att ta en moccamaster igen ?

Tips på hur man kokar bra kaffe? Mitt smakar skit oavsett bryggare eller kaffesort. Övar för att bli bättre men alla som jag bjuder ler och låtsas det smakar bra ?

Perkulator ? Äckligt kaffe kan väl också bero på vattnet, typ någon bismak? ?

Kan absolut spela roll vilket vatten man har i kranen. Hårt eller mjukt m.m. påverkar. Vet att Löfbergs Lila är poppis i vissa delar av landet men INGEN i Skåne dricker det, här är de flesta helt fast på zoegas. 🙂 Har med vattnet att göra…

Min farmor bodde i Lund och körde alltid på Zoegas kaffe.

Brygg på KALLT vatten (viktigt!), gå efter de stora kopparna på bryggaren. Ta i lika många kaffemått med kaffe som antal stora koppar vatten + 1 extramått. +2 extramått om du brygger full kanna.

Vilket kaffe man föredrar är ju klart individuellt, men Gevalia Colombia är enligt mig godast. Håll paketet väl förslutet mellan gångerna du brygger.
Rengör och kalka av kaffebryggaren med jämna mellanrum.
Får alltid höra att vårt kaffe ät så gott! ?

Det första du behöver se över är ditt kaffe, vilka bönor du köper. Det andra är din brygg teknik.
För att brygga riktigt gott kaffe är det bra om du börjar med att lära dig lite om det. T.ex. hur skillnaden mellan lätt, medium och mörk rostade bönor ger olika karaktär till din kopp kaffe.

Börja här:
– Köp nyrostad kaffe!
Kaffe bönan börjar brytas ner så fort den blivit rostad och når sin peak av bäst smak mellan 10-12 dagar efter rostat datum.
En standard påse kaffe (gevalia, löfbergs, zoegas etc.) du kan köpa på ICA brukar sitta på hyllan i 3 månader innan den köps hem och bryggs. Redan där har du sänkt nivån på ditt kaffe rejält!

– Köp hela bönor och mal dom själv!
Så fort bönorna mals börjar dom förlora smaken, och det snabbt. Det är helt klart värt att lägga dom extra 2 minuterna på att väga bönorna och mala dom själv!

– Hitta bönor som du gillar!
Alla olika regioner producerar bönor med olika karaktär. Bönor från Asien smakar generellt mer jordigt medan bönor från Africa är fruktigare. Hitta vilken region som odlar de bönor du gillar bäst!
Vilken rost gillar du mest? Lätt rostade bönor har kvar mycket av smaken från sitt ursprung, är lättare, sötare och fruktigare. Mellanrost är mer välbalanserad i arom, syrlighet, rost och smak från ursprung. Mörkrost smakar mest rost, är lite mer bitter men har låg syrlighet och starkare karaktär. Hitta vad du tycker om för rost!

– Välj en brygg teknik som passar dina bönor!
Vad använder du för bryggare? Olika rost på bönor passar bättre till olika tekniker. En fransk press passar bäst till mellanrost och mörkrost, en Chemex bäst till lättrost, en espresso maskin bäst till mörkrost och en vanlig dropp bryggare passar de flesta men inte espresso bönor.

– Hur är din vatten till kaffe ratio?
Det är jätte väsentligt att du har rätt ratio mellan hur mycket bönor och vatten du har i. 60 gram kaffe per 1 liter vatten är standard, börja där och anpassa lite smått efter din smak.

– Ha rätt storlek när du maler ditt kaffe!
Vilken storlek du har malt dina bönor i ska anpassas efter vilken teknik du använder när du brygger ditt kaffe! En vanlig kaffe maskin behöver fint malt kaffe medan en fransk press behöver grovt malet kaffe för att smaka gott!
Blir ditt kaffe alltid surt beror det oftast på att kaffet inte varit i kontakt med bönorna länge nog och behöver vara finare malt. Är kaffet istället för bittert beror det nästan alltid på att vattnet varit i kontakt med bönorna för länge och behöver vara grövre malda.

Det låter kanske mycket såhär men det är egentligen väldigt enkelt och tar inte alls något direkt extra tid. Jag tyckte vårt kaffe var jätte gott innan, vi drack en av löfbergs mörkrost. Började köpa hela bönor från lokala rostfritt istället och nu smakar det gamla kaffet fruktansvärt.
Tar knappt någon extra tid, smakar så fantastiskt att man verkligen njuter av sitt kaffe och man går chansen att stötta mindre rosterier och deras bönder. Win, win!

Wilfa: https://www.cervera.se/produkt/wilfa-performance-kaffebryggare-wspl-3b-matt-svart?gclid=EAIaIQobChMIyYPC_bzE-QIVg7h3Ch0cagCZEAQYASABEgKhhvD_BwE&gclsrc=aw.ds

Tack för annat tips! ? har sett den en del på instagram ?

Är den bra?

Den är toppen! Kokade kaffe tidigare i kaffepanna 🙂 Den här brygger nästan lika varmt.

Kan också varmt rekommendera den! Gillar den mer än moccamaster (plus väldigt snygg!)

Ninjas kaffebryggare är bäst! Har själv ninja coffee bar ☕?

ska kika på den!

Är ute efter en hårfärg som kan matcha min utväxt så bra som möjligt, typ mörkblond åt det varma hållet tror jag. Alltså råttfärgat, med andra ord. Nån med tips?

7.0 eller någon variant av 7 funkar på mig som är råttis. Kan annars rekommendera LYKOs hårfärgstest, har använt när jag skulle byta några nyanser och tycker de va jättebra.

Skulle ni kunna skilja er/separera över ett barnnamn..födde en son igår som jag gärna vill döpa efter min pappa som avled i vintras…det är mitt 4 :e barn varav 3:e tillsammans med min nuvarande make..han har valt de 2 andra barnens namn och med första barnet var det helt okej för min del..men när vi fick våran dotter kände jag min överkörd..jag ville att hon skulle heta efter min mamma som avled för 3 år sedan men det ville inte maken..vilket jag respekterade och sa att vi kan ta det som andra namn och komma överrens om ett tilltalsnamn…sedan fick han för sig att våran dotter skulle heta efter hans morsa som är vid liv eftersom det gör man i Grekland/Balkan..(vi båda har rötter därifrån men är födda här och vi har olika uppfattning..i min släkt är det endast om ngn är avliden som man brukar döpa barnet efter den personen men ej obligat..i hans släkt har flera syskonbarn namn efter båda hans föräldrar även när de var vid liv)…

jag mådde psykiskt dåligt och skrev under lappen men har mått dåligt varje dag sedan dess..våran dotter heter på papper efter hans morsa men jag kan inte uttala det namnet…
jag och de jag känner säger min mammas namn och det gör honom arg och det uppstår ofta bråk pga det..jag har fått hos både psykolog och kurator eftersom jag blivit deprimerad och kan gråta dagligen i perioder pga detta..kanske låter superlöjligt men detta sårar mig något enormt..det har fått strax över ett år och jag tänker på detta dagligen..han vill inte lägga till min mammas namn ens som mellannamn..jag gick sedan med på att vi kan ta ett helt neutralt namn dvs inte efter någons mamma men det vägrade han eftersom han redan sagt till sin familj att hon ska heta efter hans mamma…vi har inga släktingar som är involverade i detta utan endast mellan mig och honom..jag hade jättegod relation till mina föräldrar och vi träffades dagligen..hans mamma bor i Sydeuropa och han träffade henne första gången på 10 år förra året…detta barnet var inte planerat och kom till trots p-medel…han var inte med på förlossningen eftersom jag inte ville det bland annat pga detta..innan namnbytet kom vi bra överrens under flera år men efter detta har jag börjat känna rent hat..inget av namnet är konstigt eller fult men det är själva principen..han vill inte kompromissa heller utan direkt på förlossningen 2 timmar efter så var det en konflikt pga namnet..jag gav förslaget att vi väljer ett varsitt namn men han ville inte det vilket har lett till att jag vill skiljas..det handlar inte om namnet i sig utan principen..att man inte kan unna sin fru att vara lycklig eller glad efter förlossningen..

hela grejen kanske låter urlöjlig och jag har verkligen försökt ”komma över detta ” men känner mig kränkt och överkörd..jag har aldrig känt ngt liknande tidigare men just eftersom båda mina föräldrar är döda så känns det som.en jäkla kniv i hjärtat..mina föräldrar och speciellt min pappa har hjälpt min make med massa saker under flera år och varit hur trevlig som helst mot honom vilket maken själv också sagt så det känns extra kränkande..
hans mamma har jag aldrig träffat medan man föräldrar hjälpt mig under 6 års tid att studera färdigt land annat när jag var ensamstående med min äldsta i 6 år..sorry för långt inlägg

Ni får helt enkelt ta ett förnamn utan ankytning till släkten och välja varsinna mellannamn.
Blir för mkt känslor och prestige.

Tycker det låter lämpligt att skiljas.. Låter som erat förhållanden är rätt kört nu ? Det handlar ju inte heller om att skiljas bara pga ett namn utan det här problemet går ju djupare än så, det är ju inte bara att ni har olika smak utan verkar ha stora kommunikation- och tillitsproblem nu. Dock kanske det inte är läge precis just nu när du är nuförlöst ? Hur ni ska göra med namnfrågan är ju desto svårare. Synd att han inte går med på ett neutralt namn, hade varit det enda rimliga i den här situationen tycker jag!

tycker inte det är ett dugg löjligt att du känner som du gör! det är trots allt du som gjort allt jäkla jobb så tycker absolut att du förtjänar att ÅTMINSTONE få namnet som mellannamn.

Du har absolut 100% rätt i sak.
Men skulle säga fatta inga beslut första 2 veckor efter förlossningen, du vet hormoner och sånt.
Jag har också föräldrar från balkan men de har pratat svenska med mig aå jag suger på hemspråket. Det här är ju ngt man får höra så himla ofta och en känslig punkt hos mig iaf då jag heller aldrig blir sedd som (eller känner mig som) svensk.
Min man har också ursprung från balkan men kom hit som barn så han har en helt annan anknytning dit. Näe vi fick barn ville jag ha ett balkannamn men absolut inget som jag inte skulle kunna uttala ordentligt.
Man ska inte behöva känna skam för att man uttalar sitt eget barns namn fel.
Det borde din man förstå hur mkt han än vill döpa ungen efter sin mamma.

Såg att jag råkade ”kapa” en reåd sorry för det..nej men ena barnet heter redan samma namn som hans mamma och jag var dum nog och skrev under 3 svara efter förlossningen eftersom jag upplevde situationen som obehaglig (Ej hotfull eller hög röst eller liknande men dålig stämning och jag mådde dåligt vilket jag idag ångrar)..efter det lovade jag mig själv att jag aldrig kommer att göra ngt som känns fel i hjärtat namn eller andra sker eftersom jag kände i efterhand att det var som ett övergrepp ja det låter sjukt kanske men så starkt kände jag..nu vill han bestämma nyfödingens namn och jag kommer inte gå med på det..min pappa hade ett väldigt fint namn och det är inte typiskt Balkan namn..det är lätt att uttala och inget konstigt alls..han vill välja namn men han vill inte diskutera utan det är efter hans ena bror och där känner jag att nu j-vlar är gränsen nådd..varför ska jag få med på ett namn efter hans bror som är vid liv och dessutom knappt fyllda 30..jag är 1 år äldre än hans brorsa och min pappa var en äldre man 70+ och betydde verkligen allt för mig och gjorde extremt mkt för mig och min barn inklusive min make..jag vill egentligen inte bråka men jag känner att jag inte kan fortsätta leva med honom..vill han välja namn utab att ta hänsyn till mig så flyttar jag ut..jag önskar att mina föräldrar var vid liv för då skulle det vara en icke fråga föe mig men när våra barn ska få namn efter högst levande släktingar på hans sida så får det mig att imponera bokstavligen..jag hade detta lite på känn men tänkte att nej det kan inte vara så att han ska bestämma alla 3 barnens namn utan att jag ska få en syl i vädret så när jag förslog mit pappas namn så blev jag förvånad över rekationen..så redan igår på bb 2 timmar efter förlossningen så visste jag att detta inte kommer att få vägen vilket är extremt tråkigt då vi ändå kommit bra överrens under 6 års tid men jag känner mig som skräp och vill därför leva själv istället utan ngn man utan bara med mina barn framöver då jag gett relationer en chans men klarar mig bättre själv..jag hatar verkligen det här.men jag får ingen ro i själen och har gått från en normal glad perso till en dyster ledsen ocharg människa som flera ggr i veckan känner att jag bara vill lämna bostaden och aldrig mera komma tillbaka.

Tycker absolut att du ska skilja sig men inte pga ett namn utan pga av att han verkar helt galen. Förtrycker dig, blir arg för ingenting, var inte med på förlossningen. Nej, tror du har det bättre utan honom, du verkar inte lycklig alls och han är inte en bra man.

Exakt. Vilket svin. Lämna. Det han görr psykisk misshandel. Inget annat.

Låter inte som din man bryr sig så mycket om hur du mår och vad du vill. I en sund relation så börjar man inte bråka med den som precis fött barn, man kompromissar och man tvingar inte någon att döpa sitt barn till något. Något säger mig att det här inte är första gången han kör över dig. Bra att du tar stöd för ditt mående.

Angående namnet så hitta ett smeknamn baserat på dotterns namn och kalla henne det.

Stå på dig. Vägra ge dig. Mitt X från Balkan höll på så här. Sa bara detta namn gäller. Skickade in lappen till skatteverket och så var det.
Vi är inte ett par idag.
En man som kör över en så här gör det på alla områden eller hur? Vill du leva med en man som inte bryr sig om dig och respekterar dig? Nej det vill du inte.

Detta är en sån här historia som skrivs högt och lågt på Flashback i barn och familjeforumet.

Välj ett helt annat förnamn och ta din pappas som mellannamn. Trist att du kompromissade med din dotters namn.

jag funderar själv på att spara ut mitt hår och ha min naturliga färg, som jag knappt vet vad det är efter 16 år med färgningar. men jag tror det är något liknande som jag själv skulle kalla askblond. har hört någon frisör och andra nämna detta ordet ”råttfärgat” som att det vore otroligt negativt. är det det?

Nej, råttfärgat är oerhört vackert och den mest svårimiterade hårfärgen. Det är en mix av olika mörkblond och mellanblonda hårstrån av den mest naturliga nyans. Inga färger på flaska kan imitera den. Har du råttfärgat hår så jobba på dess hälsa och glans. Råttfärgat matchar väl mot alla färger på kläder och hudtoner eftersom det är en neutral. Grattis till ditt unika och ovanliga hår, ingen annan hårfärg klär lika bra i smink t ex.

åh vad peppad jag blev av din kommentar ? tack för ditt fina svar ?

Råttfärgad här ??‍♀️ Gjorde en baylage hos frisören och utväxten blev en jättefin grund.

Fick tips för några månader sedan & har sedan dess kvant produkten två gånger med otroligt bra resultat. Schwarzkopf poly color toningsshampoo, no 15. https://www.apotea.se/schwarzkopf-poly-color-ts-15-medium-blonde

Såg ni några stjärnfall i går?

Nä jag sov! Visste inte att det var stjärnfall ?

Det kan gå att se idag också, 11-13 skulle det hålla på

Menar du 11-01? Man kan ju inte dem på dagen?

Antar att det menas 11-13 augusti ?

Aha, otydligt.

Tänk lite.

Augusti.

11 är dessutom också på dagen? Om personen nu menade klockslag vore det korrekta 23-01.

Ett ifrån en upplyst stad. Hade jag varit hemma hade jag förmodligen sett många fler (brukar se stjärnorna tydligt, även norrsken på vintern.

Si

Ja cirka 5 stycken. 🙂

Ja, 4 st vid 23-snåret, idag var jag ute och spanade nyss men inget. Min mamma såg hela himlen full straxt efter 00 igår natt, synd att man missade det.

Såg idag

Bästa hudvårdsrutinen/produkter för fet hy med stora porer? Är helt vilse här känner jag?

Obs tyckte tyvärr inte om The ordinary som det annars brukar tipsas om

Paulas choice

Tycker att du ska testa produkter från Paulas Choice.

Jag tycker väldigt mycket om ristonern från I’m from.
Aha och bha hjälpte mig mycket, men nu använder jag mest retinol.

Givetvis solskydd. Finns många bra, men jag gillar bland annat Anti dust gel från Dr Cerucial (eller hur fan det stavas) och någon liten flaska från Vishy. Kan återkomma när jag orkat gå och kolla 😛

Mild ansiktstvätt. Jag använder Cerave.

Retinol (till exempel Dermaceutic Activ Retinol) och serien La Roche-Posay som heter Effaclar

Du borde definitivt kolla upp elvira hudteraupet på Youtube. Du kommer bli paff över hur bra och billiga produkter hon tipsar om. Jag bytte ut min hudvård efter jag har sett alla hennes videos. Bästa jag har gjort. Har haft problem med finnar i 1 år och de är helt borta nu.

Jag brukar koka upp ris, men innan tiden är slut tar jag ca 1 msk av det kvarvarande vattnet i botten. Låter svalna och stryker sedan vattnet i ansiktet med en bomullspad.

Skin Rocks är en nyligen släppt app för hudvård. Du fyller i hur din hud mår, prisklass osv. Därefter rekommenderar appen dig produkter som kan passa. Där finns även råd hur man skapar en hudvårdrutin. Appen är gratis!

Är det någon som vet om Hanna Theorin brukar publicera när hon är med vänner eller har hon valt att lämna dem utanför sin Instagram? Gillar hennes konto och hade gärna sett mer av vad hon gör på fritiden med vänner / hobbies osv

Säger hon att hon umgås med vänner? Annars kanske hon faktiskt inte gör det

Vet inte riktigt, jag är ny följare så visste inte om hon sagt något tidigare. 🙂

Jag har följt henne ett tag. Har aldrig sett någon vän. Hon umgås med Kevin, sin mamma och bror med familj. Ingen annan har synts till.

Okej, tack för svar! 🙂

Följt henne i säkert ett halvår nu. Inga vänner nämns eller syns till. Jag undrar om hon kanske flyttade till ny stad när hon och sambon blev ihop? Därav att hon inte har vänner?

Jag har för mig att hon sagt ån gång att hon inte har så många eller några vänner. Men att hon är nöjd med det och att hon har sin pojkvän och sin mamma som hon umgås med.

Jag tror inte att hon har några vänner. Det är mamman bara, men hon har sagt att hon är nöjd

Någon här som har åkt till Kanada med ett ” working holiday visa ” eller någon som har besökt/bott i landet en längre tid? ? Hur är det?

Har bott i Kanada i 10 år. 🙂

Nu vet jag inte om du kommer se detta .. Men snälla kan inte du berätta lite? Hur är det att bo där? Hur kom du dit ? Vet du någon som har åkt på ” Working holiday visa” ? ☺️

Någon mer här som stickar? Vad stickar ni nu? Något tips på inspirerande instagram-konton med stickning? Jag lärde mig sticka i våras och har sedan dess blivit besatt! Stickar helst all min fritid (den lilla jag har med två småbarn hemma varav en bebis). Just nu väntar jag på garn så stickar ”svaneungen” av lite restgarn, stickar annars mest till mina barn pga kul med barnkläder som går snabbt. Vore kul om vi är flera som stickar här inne som kan ge varandra lite inspiration ?

Jag kan tyvärr inte hjälpa pga stickar inte, jag är dock väldigt sugen på att börja! Tyckte du att det var svårt att lära sig? Jag höll på lite när jag ver barn och minns att det var svårt att sticka lika hårt/löst konstant så det blev lite ojämt. Vad stickade du först när du lärde dig?

Jag googlade typ ”lära sig att sticka”, började verkligen från noll. Har väl typ stickat på textilslöjden i nian men fick knappt G i slöjd ? Började sticka lappar med räta och aviga maskor, jättetråkigt men nödvändigt. Sen lärde jag mig omslag och lite andra tekniker som jag läste var vanliga när man stickar. Har lärt mig väldigt mycket med hjälp av youtube! Det första plagget jag stickade var Hipstermössan från Petiteknit. Kan rekommendera hennes mönster om du vill börja, jättefina grejer ? och klassat efter svårighetsgrad på hemsidan, så lätt att hitta vad som är nybörjarvänligt!

Glad att du skriver textilslöjd och inte syslöjd! 😀 /Slöjdlärare

Haha fint – jag är också lärare ?? Dock inte i textilslöjd men har ju en sådan kollega.

Och nja, inte svårt men lite tålamodsprövande är det helt klart att lära sig något helt nytt i vuxen ålder ? Mina plagg blir fortfarande lite ojämna men jag tänker att varje plagg jag stickar är träning och om ytterligare några månader kommer jag att sticka ännu jämnare och finare! Är bara så glad och stolt varje gång jag lyckas slutföra ett projekt, även om det inte blir perfekt!

tack för tipsen! Känns som ett mysigt projekt att starta upp i höst ? Ska börja kolla lite youtube-klipp!

Jaaa, jag! Lärde mig själv för ca 1 år sen kanske? Stickar just nu en Terazzo neck junior inför vintern. Petitknit har många fina och enkla mönster tycker jag. Vill också lära mig hönsestrikk men inte riktigt vågat ta steget än. Kontot stickarna på instagram är toppen tycker jag. ?

Kul! ? Skulle också vilja sticka en Terrazzo neck. Men tänkte börja med en Sunday balaclava till minstingen här hemma. Älskar Petite knit!

Jag tycker indiblomst har fina mönster, men jag tror inte hon översätter från norska till svenska, men det är verkligen inte så svårt att förstå. Jag är som du, stickar mest till barnen eftersom det går rätt fort. Eller ah, relativt, jag är inte så snabb haha. just nu stickar jag ett par byxor 🙂

Tack för tipset, jättefina mönster! ? Svanungen som jag stickar nu finns också bara på norska (eller engelska, men jag valde norska). Det går bra att förstå… Hittills i alla fall ? Är det svårt att sticka byxor? Jag har ännu bara gjort tröjor/romper, filt samt mössor.

Nej det är inte svårt, det enda som kanske känns lite krångligt om man inte stött på det innan är att man gör vändmaskor, alltså vänder mitt på varvet istället för att sticka hela varvet ut, för att göra baksidan lite större än framsidan. Men det är inte svårt och finns jättebra beskrivningar på youtube. Annars är det bara räta och aviga i den ordningen som mönstret säger 🙂 det är marienlyst bukser från indiblomst som jag stickar nu. Såg att du var sugen på fuskkragen från petitknit, jag har stickat indiblomst lövfall fuskkrage, den är fin med tycker jag 🙂

Jag stickar inte själv men delar med mig av en anekdot som jag tycker är rar.

Min svärmor handarbetar väldigt mycket och hon är fantastisk på att sticka, virka, sy och väva. För ett tag sedan var hon på kurs och alla andra deltagare sydde så gulliga tröjor till sina barn. Svärmor ville också vara med ”i gänget” så hon sydde tröjor till sina söner.

Båda sönerna är 30+ och över två meter långa.

Gulligt, tycker jag. Just nu stickar hon en kofta till mig ?

Haha nej fy fan vad gulligt! Det kommer typ vara jag om 29 år ?

Ravelry.com

Hjälp!
Är 34 år och har massa finnar på hakan. Så fort en försvinner kommer tre nya och det blir ärr och mörka fläckar. Har varit så här i 2 år kanske.
Gissar att det är hormonell men vet egentligen inte. Uppstod efter jag fick mitt andra barn. VAD GÖR MAN?

Man går till sin vårdcentral eller Aknekollen. Hormonell akne behöver oftast medicin.

Basiron finns receptfritt på apoteket och du kan testa det först. Följ anvisningarna noga.

Känner igen mig, jag är 32.
Jag använder By Wishtrend mandelic toner. Den har hjälpt mot hormonfinnarna. ?

Svar i modd. Förkortat svar: Basiron på apoteket. Annars vårdcentral eller Aknekollen.

Man kan börja med/byta till Yasmin p-piller. En bieffekt är fin hy. 🙂

Inte för mig. De enda bieffekterna jag fick var migrän och depression ?

Jag fick oxå svår acne efter graviditeten med finnar på hakan som aldrig ville försvinna, gjorde ont och blev ärriga. Efter flera år med problem slutade det med att jag gick en 6-månaderskur på Roaccutan. Hoppas du kommer till bukt med det, vet hur jobbigt det är. ?

Vem är den snyggaste kvinnan respektive mannen i hela världen enligt dig?

Johnny Depp och Angelina Jolie när de var unga. Ingen slår dem, blir helt tagen när jag ser gamla bilder på henne.

Jensen ackles iallafall

Intressant. Jag tycker han ser ut som en kille vem som helst som är lite snyggare än medel

Inser att han inte gör sig rättvis på bild tyvärr

Jeremy Meeks, minus ansiktstatueringen.

Svårt. Är inte lika lättimpad av utseenden längre. Det formas av personligheten.

Keira Knightley och en yngre David Beckham

Harry Styles och Gigi Hadid.

Bruce Springsteen och Sandra Bullock

Bruce är verkligen ursnygg ?

Patrick Swayze och Julia Roberts.

Jag själv och min sambo.

Finns nästan helt för många. Men Chris Hemsworth och Adriana Lima är i min topp. De har ju även fina personligheter vilket gör dom ännu vackrare.

Richard Gere i En officier och en gentleman (innan han snaggar håret).
Marilyn Monroe (ingen är vackrare än, så är det bara. Hon är fantastiskt vacker även utan smink).

Emily ratajkowski och Marlon Brando (kanske är ok fast han är död)

Jeff Bridges, nu. Inte när han var ung.

En ung Leonardo DiCaprio.

Harry Styles och Griff.

Christian Bale

Joseph Gordon-Levitt och Jennifer Aniston

Brigitte Bardot och Alain Delon (på 60-70-talet då)

Kate Moss. Känns som ingen annan slår henne. Både nu som äldre och då som ung.

En ung Pamela Andersson, alltså innan hon blev riktigt känd. Sök young Pamela Andersson och kolla bilderna i jeansshorts och vit tisha.

Leonardo Dicaprio runt 1995-2003 kanske.

Tror ärligt talat hon inte har några vänner.

Angående gårdagens diskussion kring om det är för tidigt för barn att börja förskolan vid 1,5. Jag tänkte inte återuppta diskussionen om själva sakfrågan men har en tydlig bild av vilka det är som skriver att det är alldeles för tidigt och att barn inte alls mår bra av det.
Så ni som brukar ställa er i det laget för gärna dementera eller bekräfta huruvida detta stämmer.
Min bild är att de:
-bor på landet eller på liten ort
-har ingen högre utbildning alternativ strökurser med fördel lästa på distans
-gillar inte sitt jobb så värst mycket
-har män som tjänar åtminstone hyfsat bra. Tror nämligen att det är kvinnan som i 99% går hemma tills barnet är typ 3.
-gillar saker som att odla och baka
-lätt överviktiga men försöker ibland skärpa till sig och äta enligt viktväktarna
-har djur
-har föräldrar eller svärföräldrar som bor nära
-har inga stora hälsoproblem men lider ibland av lätt ångest och orosproblematik.
-påstår sig inte dömma andra men drar åt det självgoda hållet.

Med denna profileringen gjord ska sägas att jag tror att deras barn har fina och trygga uppväxter. Däremot tror jag inte att det är att likställa med psykisk misshandel att ha sin 1,5 åring på förskola humana tider typ 9-15.

Hahahaha gud detta är 100% spot on

Hahaha, så fel. Jag är en av dem, bor i storstad och har hög pedagogisk utbildning. Det är ganska vanligt bland medelklassen att lämna senare på förskola, de som har mest möjlighet. Och det finns forskning på det såklart, inte bara en åsikt, att så små barn inte behöver förskola och inte har så stort socialt utbyte av andra. Men måste man så måste man.

Men jag får inte ihop det när folk säger sådär! Jag har en 1,5-åring som förvisso inte går på förskola än men har – enligt min uppfattning – ett enormt socialt utbyte av andra barn! Hon älskar att leka med andra, både jämnåriga och lite äldre. Inte bara att hon leker ”bredvid” andra utan hon leker ”med”. Detta har hon gjort i flera månader. Dessutom lär hon sig såå snabbt av andra barn! Tex här om dagen var det ett lite äldre barn hon leker med ofta som satte ihop två duplobitar som min dotter inte lyckats sätta ihop (ena är platt och andra är tjock så hon har inte fått till det) och helt plötsligt tog hon bitarna och gjorde lika! Hon blev såå stolt! Såklart är det inte livsnödvändig kunskap haha, men jag menar bara att jag tror att barn lär sig och utvecklas jättemycket ihop med andra barn och de växer som individer.

Jag har turen att ha många vänner med jämnåriga barn och har även en trevlig öppna förskola nära, så hon får leka mycket med andra barn utan förskola. Men OM hon hade gått i förskola nu (lagom korta dagar) är jag helt övertygad om att hon hade haft jätteroligt och lärt sig massor!

Vi gick ofta till öppna förskolan, och träffade grannbarn på lekplatsen.
DOCK ville vi inte att de skulle vara i någon annans omvårdnad, samt vikarier innan de kunde gå och prata ordentligt.
Inte heller så länge de hade blöja.
Jag har jobbat myclet inom förskola och pedagogerna gör ett grymt jobb, men skulle aldrig känna mig bekväm med att lämna ett litet barn på förskola.
Allt är inte kul, det är omöjligt för en två personer att alltid kunna se, bekräfta osv när de är så många barn.

Och det begär jag inte heller. Det är svinsvårt att ha ögon i nacken. MEN jag har också varit med om situationer som jag inte är bekväm med.
Småttingar som knappt kan resa sig i overall som ramlari ngn snöhög och det tar tid innan de får hjälp upp, på en avdelning tog de större barnen in vissa av de små och la sig på dem och gned sina kön emot dem och de ordinarie personalen kallade det att leka osv.

Man kan inte vara med och passa som förälder överallt så klart, men man gör det som känns bäst för en själv.

Självklart ska barn dom är hemma med sin familj också kunna fylla sitt behov av socialt umgänge, det äe ju därför öppna finns. Skitskönt att slippa tvinga upp trötta ungar som kanske just denna dag har behov av egentid hemma.

Vet inte riktigt vad denna utläggning hade med just min kommentar att göra men den kanske hamnade fel?

Du argumenterade för att barnen vill ha socialt och att de lär sig mycket på förskolan, men den här personen menar att det är därför öppna förskolan finns. Så barn som fortfarande är hemma går på öppna förskolan ibland, med föräldern.

Men öppna förskolan är väl bara för barn upp till ett år? Så är det i stora delar av Solna kommun i alla fall. Egentligen alla öppna förskolor här profilerar sig som att de är för upp till 12 mån, sen tror jag inte de nekar någon 1,5 åring att komma in men ändå. Öppen tills dess att man får börja vanlig förskola vilket är vid ett år?

Nej. Jag ifrågasatte personen som sa att barn kring 1,5 år inte har socialt utbyte med andra barn, och berättade att mitt barn har det. Sa ju tom att mitt barn inte går på fsk men att vi nyttjar öppna fsk….

Inget av mina barn har haft något större utbyte av andra barn i den åldern, inte ens det barn som är mest socialt. Däremot har vi föräldrar lekt väldigt mycket med våra barn så det kan ju tänkas att det fyllde deras sociala behov.

Nej det är såklart olika! Blir bara så ställd när folk påstår att barn (som generellt, ”alla barn”) inte har utbyte av andra barn i den åldern, när jag själv bevittnar att mitt barn har det

Samma här. Nu har inte mitt barn börjat ännu, är 16 månader nu och börjar i januari. Men han gillar verkligen att leka tillsammans med andra barn. Inte bara bredvid.

Du ägnar sig åt anekdotisk bevisföring. Det vill säga: ”hur kan forskningen säga så, när mitt barn uppvisar detta?” Ditt och dina vänners barn påverkar alltså inte forskningsresultat som bygger på en mycket större population.

Nej såklart. Men det spelar ju roll för mig hur just mitt barns behov ser ut. Så det spelar ju liksom roll när jag planerar förskolan för mitt barn

Exakt. Snark.

”Forskning säger…” ”det finns forskning på” är folks favorituttryck här inne.

Nej men de far inte illa heller och det finns mycket kring att barn mår bra av att lära sig relationer med andra barn tidigt, förskola har ofta bra pedagogisk verksamhet, de får leka, uppleva och aktiveras och stimuleras.
Barn far heller inte illa att vara hemma första två åren- i ett friskt hem.
Men att förskola är skadligt eller barnmisshandel är jävligt vidrigt att påstå.

Jag gissar att du har dåligt samvete över att du satt ditt/dina barn i förskolan vid en viss ålder och försöker nu döva ditt dåliga samvete genom att försöka övertyga dig om vilket dessa människor är? Och på så sätt rätta till det där som skaver inombords. Varför bara inte acceptera att vissa människor tycker som de gör?

Det är ju inte ens ett tyckande utan fakta.

HUR kan du veta att det är fakta? Har du forskat i frågan?

Var det du som skrev ”stackars barn” till mamman som ville veta om förskola under semester? Sån avskyvärd sak att säga till en annan förälder, speciellt när du inte vet ett skit om omständigheterna. Du har inte ens anständighet nog att fråga för att få reda på mer. Vad ger det dig att lägga så mycket skuld och skam på andra föräldrar? Självbekräftelse att du är mycket bättre än dem?

Nej jag är inte ens förälder men hade jag varit det hade jag gjort allt för att slippa sätta mitt barn i förskolan alltför tidigt. Har själv arbetat i förskolan så jag vet vad jag pratar om.

Måste man själv forska för att veta? ? Har utbildat mig i flera år och studerat andras forskning, räcker det?

Vad för forskning stödjer ts bild av vem som har barn hemma längre från förskola? Uppriktigt nyfiken

Haha men va? Jag har väl aldrig påstått att jag har ngn forskning till grund?
Det här är bara min alldeles egna uppfattning baserat på de föräldrar jag träffat via jobbet och i yttre bekantskapskretsen

20:29 hävdar att det är fakta och att hen har studerat andras forskning. Jag undrar vilken forskning.

Va? Nej nej, det finns forskning på att barn inte har socialt utbyte av andra barn, behöver främst sina föräldrar osv i den åldern. ? Det är det jag svarar på, inte ts fördomar.

Okej, då missförstod jag vad det syftade på?

Länka denna forskning tack.

Jag har inga barn så nej. Men jobbar med barn så tycker att frågorna är intressanta.

Det var en ordentlig lista på dina fördomar!

Jag var inte aktiv i diskussionen, men tycker inte att förskola är bra för barn. Ingen av punkterna ovan stämmer på mig. Jag har en sexårig universitetsutbildning och har arbetat som lärare och inom förskolan i många år.
Förskolan är inte vad den har varit. Låt mig dra några exempel kring varför jag i våras fick nog och sa upp mig.
Barngrupperna är alldeles för stora. Det är inte ovanligt med 15 ettåringar på två personal. Två personer. Det enda barnen lär sig är att ingen har tid för dom och att den som skriker högst får uppmärksamhet.
Personalen uppmanas böja på sanningen, så att föräldrarna tror att det är bättre än det egentligen är. Om barnen har sett en myra kan det sedan stå i dokumentationen ”barnen undersökte naturvetenskapliga fenomen genom observation och diskussion”. Det gör att föräldrarna tror att det är bättre för barnen på förskolan, fast det egentligen bara varit stress och pnaik hela dagen.

Många kompetenta pedagoger säger upp sig för att man ständigt går hem med dåligt samvete. Man vet vad forskningen säger är bra för barn, men förskolan går helt motsatt håll. Man hinner inte se alla barn. Personalbrist leder till att ”vem som helst” blir anställd. Jag har försökt ha pedagogiska diskussioner med nittonåringar som knappt kan svenska.
Det finns inga pengar till specialpedagoger, material eller vidareutbildning.
Alla barn har rätt till rskola, vilket gör att även barn med helt andra behov, som senare ska gå på särskola är i vanliga barngrupper. Utan extrapersonal. 25 ungar, varav tre med tydliga diagnoser, på tre vuxna. Det blir Flugornas herre.

Jag äslakr att arbeta med barn och elever, men jag anser att förskola och skola är mer skadligt än nyttigt för barn, som det ser ut idag.

Håller med. De stora barngrupperna och outbildad personal är bland de främsta problemen och det där med hur man formulerar sig i dokumentationen stämmer. Jag funderar ofta på hur mycket föräldrar kämpar med att övertyga sig om att förskolan är så bra när de borde se mellan raderna hur det verkligen är.

Nyanserad debattartikel som täcker in många områden: https://www.aftonbladet.se/debatt/a/JPmP8/barn-pa-dagis-har-det-inte-sa-bra-som-ni-tror

När jag läser det här blir jag ändå lite tacksam över att mitt barn går på förskola i England. Vi må betala multum men det är hårda krav på hur många pedagoger som krävs per barn (utifrån ålder) och hårda krav på deras utbildning. Så nästa gång vi betalar in räkningen ska jag komma ihåg det.

På min dotters förskola är grupperna små trots stor förskola. På de små grupperna är de 3-4 pedagoger. Snälla och gulliga och man kan prata om allt. De har fantastiskt fin och stimulerande miljö både inne och ute. Flertal aktivitetsrum utöver avdelningar.
Min dotter längtar till föris och skuttar glatt dit varje morgon men är lika glad när vi hämtar.
Hon har lärt sig enormt mycket och utvecklas hela tiden.
Finns inget negativt att säga alls.

Alltså inget du skriver stämmer in på vår förskola till20.30 och F.

Definitivt har de en man som jobbar heltid och tjänar de stora pengarna, oavsett om de själva är akademisk medelklass, lägre medelklass eller arbetarklass. Samma typ som verkar ha ett oändligt antal föräldradagar att ta ut varje sommar, för att de hade råd att stretcha föräldraledigheten när barnen var små (pga mannen, själva jobbar de deltid och hämtar på förskolan varje fredag vid tre). Självklart är de feminister.

Så otroligt många Lisa här är

Haha, ja! Det nya ”anonym”. Om du är Lisan som skrivit kommentaren nedanför min (om heltidsjobb och barn på förskolan) så vill jag säga ”likewise” och håller fullständigt med.

Du tror inte kvinnor kan tjäna stora pengar? ? Bland de som har senare förskolestart är det vanligt att båda föräldrarna är föräldralediga och mer jämställda, enligt min erfarenhet.

Så var det inte hos oss, och inte ens hälften av de vi känner som också varit hemma med barn länge.

Den diskussionen missade jag. Min började när hon var 1 år och gick där då heltid kl. 8-17.30 eller nåt sånt, minns inte exakt tider men det var hela dagen iallafall. Hon hade det fantastiskt bra där och är idag en otroligt välmående, självständig, vettig, tonåring. Mycket tack vare förskolepersonalen kan jag tänka mig. Väldigt många verkar kunna strunta i att jobba i flera år och verkar kunna jobba 3-4 timmar mitt på dagen bara (!) Men vissa av oss måste faktiskt jobba för att få det här landet att gå runt.

En hel del människor arbetar skift eller natt, vilket gör att man lättare kan ha barnen hemma på färre uttagna föräldradagar. Vi jobbade omlott för att kunna ha barnen hemma länge. Priset vi fick betala var att vi ofta bara möttes i dörren när den ene kom hem och den andre gick till jobbet och att man var ensam med barnen ofta på kvällar och helger, men för oss var det värt det.

Ursäkta men landet hade gått runt mycket bättre om färre barn gick i förskola. En förskoleplats kostar ca 12.000 kr i månaden i skattepengar. Gissar att du inte betalar så mycket skatt att 12.000 av den summan går direkt till just förskolan. Det är alltså en kolossal kostnad. Speciellt frustrerande är det med föräldrar som är HEMMA med ett spädbarn men har ett eller flera andra barn på förskola ?! What the FUCK ?! Det är så jag måste nypa mig själv i armen.

Vi hde båda barnen hemma tills de var 4 och precis fyllt 3 år.:)

Nästa ska börja när hon är nästa 2.

Vår familjs profil om det kan bidra till ngn statistik:

Bor i villa i stadsdel i göteborg som har bra status.
Universitetsutbildade samt att min man läser en ny utbildning nu. Älskar våra jobb men det är inte ”livet”.

Inte överviktiga, vi är båda instruktörer.
Jag inom kondition och gruppträning och han inom gym.

Han är vegetarian och jag vegan.
Har en katt.
Svärföräldrarna bor ca 30 minuter bort i en annan stadsdel, men jobbar mkt så träffas på helgen i bland.
Jag avskyr att odla men baka är kul ibland.
Inga psykiska besvär, ångest eller oro.
Jag är ganska fördomsfull.
Vi var båda hemma länge, men sen när yngste var nästan två gick mannen hem sjölv på heltid då jag ville jobba.

Så perfekta ni är då.

Vill du ha hjälp att ta ut det som sticker i dina ögon eller räcker det med att jag ger dig en pincett?

Tack!!!<3

Hahahah jasså. Du får nog jobba med din självkänsla.;)

Vi har väl en massa brister som folk i allmänhet,
Men nu svarade jag på det som personen skrev om.
Ska jag ljuga då eller?;)

Mår du bättre om jag skriver att vi haft missfall, att jag har förlorat min syster genom självmord etc?

Är du en sån som tröstar dig med att tro att allt positivt på instagram bara är
Fake för att få andra att
Må dåligt?;)

Du är dryg

Ja det får man vara

Jag har verkligen inget problem med min självkänsla, men du däremot verkar behöva hävda dig.

Hade våra barn hemma till tre år.
– vi har delat 50/50 på föräldraledigheten
– vi är båda universitetsutbildade men valt jobb utan karriärer
– vi tjänar ungefär lika mycket
– inga djur
– bor i Stockholm
– bor nära en släkting vi ofta besökte när barnen var mindre (men lämnade inte barnen där)
– tycker inte att vi är självgoda och lägger oss inte i andras val, men det är väl inte vi som ska bedöma det.

Vi hade barnen hemma längre dels för att vi hade möjlighet till det, dels för att vi tycker att barn mår bra av att få vara hemma lite längre. Vi offrade en hel del ekonomiskt för att kunna göra det men har inte ångrat det en sekund. Hade vi haft möjlighet hade vi haft yngsta barnet hemma till tre också, men pengarna tog slut.

Så… då var ni alltså i ett scenario där ni själva ansåg att det är absolut bäst för barn att vara hemma ”länge” med sina föräldrar, helst i 3 år. Ni hade två (eller fler?) barn ni kunnat göra så med. Varför skaffade ni då ett tredje(?) barn om ni inte hade ekonomin att göra det – enligt er – bästa för det barnet?

Man kan tro att det bästa för barnet är att bara hemma till tre år utan att tro att förskola är jättedåligt och en dealbreaker.

Jag tror barn mår bra på bra förskolor, men ännu bättre hemma om de är små.

Det yngsta barnet var över 2 år när han började, men eftersom det inte fanns en yngre bebis som kunde ”fylla på” med föräldradagar blev det så. Något barn måste ju vara sist, kan inte hålla på och föda barn med 1,5 års mellanrum för evigt bara för att alla barn ska kunna vara hemma till tre.

Fast man kan ju vara hemma i 3 år med ett barn om man drar ut på dagarna. Ifall man har råd med det.

Ja och beroende på hur väl det går att kombinera ihop med jobb och hur det funkar för familjen. För oss blev det därför bäst att låta yngsta vara hemma lite mindre än tre år.

Vi har ekonomin att vara hemma, men om nummer tre börjar när hon är två år, så kräver det vissa förutsättningar.
Annars kan vi så klart ändra oss.

En är bland annat att vår granne och vän är fortsatt anställd på förskolan, och att barnet är blöjfri dagtid (de var de andra två vid den åldern, men behöver ju inte bli så) samt kan prata lika bra som sina syskon.
Nu har vi det även bra arbstsmässigt att vi kommer kunna hämta kl 13 varje dag och bara gå några enstaka dagar i veckan. Känns som ett bra upplägg för förskolestart.
Vi känner även förskolan bra nu.:)

Sen så är det planen, allt kan ju förändras utefter barnets behov.

Vad tusan jobbar ni med när ni har det så soft? Jätteavundsjuk.

Min man studerar dagtid där mkt är på distans, han har fyra år kvar och spelar golf samt är instruktör på kvällstid, så han styr mkt av sina tider själv.
Vi planerade att han skulle börja plugga samtidigt som vi skulle försöka få ett barn till just för att få till det med förskoledagarna.

Jag arbetar precis i närheten, är forskare inom läkemedel och har jättebra flextider!:)
Jag jobbar också mkt hemma och när mannen då jobbar på kvällen och barnen lagt sig kan jag sitta med någon rapport eller så, så det är väääldigt tacksamt!

Förstår att inte alla har det så eller har möjligheten, men jag är 40 så det var liksom tuta och köra som gällde.

Mannen kan alltså lämna för det mesta på förskolan 07:45 sen åker han till skolan eller pluggar hemma.

Jag börjar jobba 06:45, jobbar jag hemma hämtar jag 13-15 beroende på vad barnen vill,
I perioder vill de gå Längre dagar.
Annars hämtar mannen mellan de tiderna.

Eftersom han pluggar på distans delvis kommer han sedan kunna ha den lilla och näst lille hemma 2 dagar i veckan. Den store gåe då i förskoleklass.

Vi snålar så jag kan vara hemma 1,6 år men då tar vi alla föräldrardagar och har inget sparat.

De är där minst 5 timmar, men ibland 7. Inte korta dagar enligt mitt sätt att se det.

Tur att mannser ilika på det.
Jag tycker tre dagar i veckan mellan 08-13 är ganska bra dagar för en 2 åring. De andra är ju större och vill gå mer timmar för att inte missa eftermiddagsleken på gården samt mellis.

Men alla tycker vi ju olika.;)

Vad menas med jobb utan karriär?

Jag lägger ingen värdering i huruvida barnen mår bättre av det ena eller det andra. Däremot vill jag själv vara hemma längre med mitt barn för att jag trivs med det.
– bor på liten ort
– har ingen högre utbildning
– gillar inte mitt jobb, får överlag förväntansångest av att överhuvudtaget gå till jobbet
– min man tjänar bra
– drömmer om en vacker trädgård men hatar hur mjöl dammar överallt så undviker att baka
– lönnfet efter två graviditeter
– dammråttor i hörnen
– svärisar och föräldrar inom 3 km
– ångest hör till vardagen
– eftersom jag saknar högre utbildning vet jag inte riktigt vad självgod innebär

Du verkar va en toppenmamma och precis allt i ditt inlägg talar emot att du skulle vara självgod. Så den punkten bockar du nog inte i.

Hahah, jag är definitivt en av dom. Listan stämmer helt okej bra. Bodde tidigare på landet och min man tjänar rätt bra. Det är jag som är hemma, men är själv utbildad förskollärare och älskar mitt jobb när jag väl är där ? Odlar och bakar, men är i bra form och älskar styrketräning. Dömer andra rätt mycket men mest i smyg. Inga djur.

Hahaha det där är 100% jag ? när jag kom till punkten ”lätt överviktiga men försöker ibland skärpa till sig och äta enligt viktväktarna” skrattade jag rakt ut (i igenkänning) ???

Jag var en av de som var med i diskussionen igår. Min profil, om du nu undrar på riktigt:

– Bor i villa i universitetsstad
– Har pluggat 5,5 år på universitet
– Har ett superroligt jobb!
– Har en man som tjänar helt okej, men inga fantasisummor. Min månadslön är 2000 kr lägre än hans. Vi har delat på föräldraledigheten med samtliga barn, men det stämmer att jag varit hemma mest.
– Gillar varken odling eller bakning särskilt. Bakar till kalas och har sått lite blomfrön med barnen, men mer än så är det inte.
– Lätt överviktig stämmer, har en bebis just nu. Aldrig testat VV.
– Gillar inte djur.
– de som bor närmast av mina föräldrar/svärföräldrar bor en timme bort.
– Har varken ångest/oro eller andrahälsoproblem.
– Kan vara dömande, men är också relativistisk och fattar att folk har olika förutsättningar och prioriteringar. Dock nöjd med mina val, så tycker absolut att jag gör rätt (för oss).

Efter att ha läst den här diskussionen… så känner jag att det kanske är helt ok att vara barnlös ändå. Skulle inte vilja bli så bedömd som folk håller på här.

Äsch du blir inte det IRL, om du inte har otur. Folk här inne är extrema haha!

Ni som tycker 1,5 år är för tidigt för att gå på förskola – vad tror ni händer med barnen? Kommer de behöva gå i terapi när de bli stora? Kommer de bli icke fungerande samhällsmedborgare? Jättenyfiken!!

Gillar odla, baka, bor på landet och har djur. Min man har hyfsat bra lön men jag ligger också lika bra i lön. I övrigt stämde inget. Har satt mina barn vid 3 års ålder på förskolan då jag tycker det är för tidigt innan. Mannen och jag har delat på det och kört ett halvår i taget typ. Nu jobbar jag 100% sen i vinter är jag hemma och han jobbar 100%. Så kör vi så tills barnen är 3 år.

Diskussionen var ju helt sjuk! Där någon tyckte att om man inte klarade av att aktivera en 1 1/2 åring (dvs att man tycker förskola kommer vara bra) så borde man inte ha barn (!) Vem säger då?! Jag är en av dom som mår dåligt att vara hemma, mitt barn som är rätt krävande kommer snart att skolas in och då är den 1 1/2 år. Jag har noll skuldkänslor för det. Barnet är framåt och nyfiken och väldigt bestämd och visar lätt sitt missnöje. Vi föräldrar har maxat föräldradagarna pga livssituationen och kommer försöka anpassa dagarna så gott vi kan. Jag tillhör inte de där mammorna som ääälskar att vara hemma. Men jag älskar mitt barn.

Jag skaffade barn sent så har hunnit uppleva många vänner (och syskon) som skaffat barn i olika perioder genom åren och i princip alla har skolat in vid 1 1/2. Jag känner ingen som har varit hemma till 3.

Men det är ju sjukt konstigt att inte kunna aktivera och ta hand om sitt eget barn? Vad för magiskt tror du händer på förskolan där några få vuxna ska ta hand om en stor grupp små barn? Behöver inte bli dåligt och många måste lämna den tiden men klart man kan sysselsätta en 1,5-åring! De som inte kunde tillgodose barnets grundläggande behov var de som diskuterades om de skulle barn, alltså de som skulle ha det bättre på förskolan än med sina egna föräldrar.

Du kanske ska vara försiktig med ditt dömande. Mitt barn är ett viljestarkt barn som lätt får ”utbrott” och skriker. Det finns en gräns hur mkt man orkar ta dagarna igenom.

Vi satte vårt barn på förskola när hon var 1 år. Hon går 3 dagar i veckan 9-15. Vår förskola är alldeles ljuvligt med 3 utbildade pedagoger på 12 barn. Hela gruppen är väldigt harmonisk och vårt barn trivs jättebra och har lärt sig massor! Vi bor dock i Finland. Ekonomiskt hör vi till top 10% i landet, så förskolestarten var inte ekonomiskt motiverad. Att ”bara vara mammaledig” passade mig dock inte så bra så det har passar oss jättebra att jobba deltid. Varje familj ska fundera vad som passar dem bäst, utan att få massa dömande blickar! Det kommer säkert gå jättebra för ert barn att börja som 1.5 år.

Stämmer lite.
Har gått 5 år på universitetet, höginkomsttagare, ensamstående.
Skolar in vid två år eftersom jag tycker det är lagom, älskar att vara föräldraledig. Har råd att gå hemma och trivs inte så bra på jobbet.

Så mycket fördomar. Min man och jag valde att ha sonen hemma lite längre för att vi anser att de flesta barn mår bäst av att få vara hemma lite längre tillsammans med en närvarande och engagerade förälder – om möjligheten finns. Vi skolade in honom när han var cirka 2,5 år. Vi bor i en lite större stad, har båda kandidatexamen och trivs vanligtvis med våra jobb. Min man tjänar förvisso ganska bra och har en högre lön än jag men vi delade helt lika på föräldraledigheten.

Allt är inte heller svart eller vitt. Det är givetvis stor skillnad mellan en 1,5-åring som går på en bra förskola 9-15 och en 1,5-åring som går på en förskola med stora barngrupper och låg personaltäthet 8-17.

Jag reagerar så ofta på att många säger att bara de med höga löner kan vara föräldralediga eller jobba deltid. Jag är självstående med min dotter som blev till genom insemination. Jag ett jobb som jag trivs med men som är ganska tufft (jobbar som bagare i ett butiksbageri) och har därmed ingen hög lön. Jag skolade förvisso in min dotter när hon var 19 månader så var ju inte hemma superlänge. Men jobbar 75% och kan hämta henne senast kl 15 varje dag. Har många sparade föräldradagar vilket gör att vi kan ha många långa sommarlov tillsammans. För mig har det handlat om prioriteringar, har valt bort resor och annat för att kunna vara med mitt barn så mycket som möjligt. Jag förstår att alla inte har möjligheten men att säga att det bara är för de som är rika stämmer inte heller

Håller med. Det handlar inte bara om höga löner utan om prioriteringar. ”Vi har inte råd” kan också handla om ”Vi har inte lust att ta konsekvenserna”. Och inget fel med det, alla väljer själva det som passar dem.

Bra sagt. Självklart handlar det också om prioriteringar. Har svårt att tro att föräldrar generellt inte skulle kunna förlänga föräldraledigheten om de bara ville (om man nu kan tänka sig att skära ner på saker och inte ha det precis som man brukar ha det).

Vad gör man åt ensamhetskänslor? Har för få vänner och försökt skaffa nya i form av nya hobbies, nya aktiviteter etc men det är fan svårt i Stockholm då folk redan ha gäng och andra vänner som de prioriterar och man blir aldrig medbjuden. Har aldrig varit personers förstahandsval och det gör fan ont. Är mest ute efter lite pepp, hur försöker man vända det till att det är en dålig period och inget dåligt liv? Det är bara så enormt ensamt att känna såhär och jag vet att allt inte är instagram fint, men det är bara så hemskt när alla verkar ha så mycket vänner och själv ligger man här hemma och gråter och känner sig misslyckad för att man är hemma sin sista helg på semestern 🙂 Hur gör ni andra för att stay positive?

Jag är väldigt introvert så jag lider inte så mycket av ensamhet som du verkar göra! Men jag ÄLSKAR att vara själv! Jag tror ett första steg är att bli bekväm med att vara själv. Här kommer tips!

1. Skaffa hobbies för DIG SJÄLV som du kan göra HEMMA utan tanke på att träffa någon! Till exempel laga vegetarisk mat, skriva, rita, inreda.
2. Skaffa hobbies som tillåter dig att vara i ett sammanhang utan mål att träffa vänner. Till exempel träning – gymmet är en perfekt plats för mig när jag vill ha människor omkring mig utan att behöva interagera, men för dig som känner dig ensam kan det vara ett skönt sätt att få känna gemenskap.
3. Ha på något mysigt i bakgrunden på YouTube eller dylikt. Jag älskar att ha Julien Solomitas gaming streams eller matlagningsvideos! Så du har ljud omkring dig hemma.
4. RES SJÄLV! Åkte själv till Spanien i sommar och det var så häftigt!
5. Gå på dejt med dig själv 1 gång/månad. Middag, bio, nöjespark, picknick, stranden osv.

Se till att bli din egen bästa vän i hela världen! Då kommer människor som accepterar dig för den du är och prioriterar dig <3

Tack fina du för tips!

Börja plugga! Jag har alltid fått nya vänner när jag pluggat.

Precis tagit min master men då i stockholm och det är tyvärr inte samma sak här som i andra städer, men tack för tips ändå!

Vad tycker du om att göra? Vart i Stockholm bor du? Jag bor också i Stockholm och känner lite som dig (trivs dock med att vara själv och ibland träffa en kompis men känner att ännu en vän hade varit trevligt att ha).

Jag blev precis dumpad efter ett 6 år långt förhållande. Är 30 år och överviktig och känner bara att vem tusan kommer vilja ha mig ?

Åh det är klart nån kommer vilja, nån ville det ju förut, finns fler! Du har säkert jättemycket att erbjuda. 30 är ingen ålder och övervikt behöver ju inte va ett hinder.

Skulle inte du på bal idag? Och blev dumpad? ?

Jo…..

Låter som början på en film eller bok! Tror absolut att du kommer hitta kärleken igen! <3

Jag är 40 år och överviktig. Om jag säger såhär. Jag hoppas att du gillar svarta män. För det kommer du att få många av om du vill ha! Och dom är fantastiska! Fantastiska, vältränade, ”gjutna” kroppar och stora, grova, rejäla k-kar och ofta romantiska osv också. Vi har det bäst!

Tycker det är en sjuk kommentar och bara för att visa så ska jag göra om din kommentar till att komma från en man.

Jag är 40år och överviktig och jag säger såhär, hoppas du gillar thailändska kvinnor. För de kommer du få många av om du vill ha. Och dom är fantastiska.
Fantastiska, vältränade ”slimmade” kroppar och små tajta fi**or och ofta romantiska osv…vi har de bäst…

Ser ni nu hur sjukt de låter? Hur kan flera gilla den första kommentaren förstår jag inte.

Som om män inte säger sånt? Hahaha.

Jo men för det behöver man väl inte tycka det är ok??

Nej men han lägger fram det som om det vore otänkbart att en man skulle säga så. Det där har man ju hört massa gånger.

Undrar vilja krestar du rör dig i eller vilka män du omgås med, för jag har inte hört det sägas massa gånger.

Visst finns det säkert både män och kvinnor som säger precis så, men jag tycker det låter helt sjukt och därav min kommentar.

Mest män ja. Vi vet att det är sjukt, vi har hört det förr så du behöver inte komma här och vända på det för att vi ska se det.

Men SLUTA! ❤️ Du var i en relation i sex år. Ja den tog slut på grund av xx anledningar men klart som korvspad att du kommer träffa någon igen! Läk först och sedan: ja då jäklar! Om en kille eller tjej bryr sig mer om din kropp än din personlighet så är de inget att ha ändå. You go girl!

Jag är fet och har aldrig haft problem att hitta människor som finner mig attraktiv. 30 är ingen ålder för övrigt (jag kanske är partisk då jag NÄSTAN är 30).

Jag kan förstå dina känslor. Det är inte konstigt att du känner och tänker så just nu, men tankar är inte fakta. Du kommer att hitta någon ny. Att du är överviktig och 30 är inget hinder för det, jag lovar. ❤️

Hur mycket skärmtid (tv + iPad) har era tvååringar? Har en bebis hemma på två månader samt en tvååring, jag har försökt vara restriktiv med skärmtid innan (en stund på morgonen, en stund på kvällen) men nu har det oundvikligen blivit mer sedan bebisen kom och det ammas stup i kvarten. Min sambo tycker att jag ska slappna av och ge henne skärmen om det gör henne lugn en stund. Men jag får så dåligt samvete… Hör gärna vad andra har för åsikter så att jag har något att jämföra med ?

Who säger väl ingen eller väldigt lite. Finns mkt ny forskning på det, tror det är bra att va restriktiv.

Precis, det är inte bra för deras hjärnor. Många barn blir ju helt beroende och aggressiva om man försöker ta bort iPaden… Just iPad skulle jag använda väldigt lite för en tvååring och inte att den skulle sitta själv med den.

När mitt barn kollar på paddan är det typ lite klipp med barn i PoP-kläder som sitter på golvet och sjunger imse vimse spindel. Detta kan hon sitta och kika på nån kvart medan jag typ bajsar ifred eller gör middag. Har så svårt att se hur det skulle kunna vara skadligt, helt ärligt.

Det är ju inte innehållet i sig, utan vad snabba klipp, ljus, ljud och alla intryck gör med små barns hjärnor.

Men…. Det är inga snabba klipp/ljud/ljus i de videos som är gjorda för så små barn. Typ klippen där barn/vuxna sjunger barnsånger, eller där bolibompadraken står och tittar på ett tecknat hav och en röst säger typ ”ska du bada, draken?” Och så tecknar Draken ”bada”. Eller gamla tecknade Bamse där endast en rörelse kan ske per bild. Typ om Bamse pekar med fingret så är alla andra frysta i den scenen… ?

Asså med detta vill jag säga att folk verkar associera iPad med att ungen typ kollar Pawpatrol (heter det så?) men så behöver det ju inte vara.

Som jag förstått det är det bl.a. skadliga att iPads/skärmar BARA är visuellt stimulerande (och lite pet med pekfinger) – inte motoriskt stimulerande samtidigt, så som t.ex. måla eller bygga med klossar. Att man börjar märka hur barn med mycket skärmtid utvecklar sin grov- och finmotorik senare/sämre än barn med mindre eller ingen skärmtid.

En kvart är ju inte så mkt dock. Och verkar va ett lugnt innehåll.

Jag tror personligen att det är bra att vara så restriktiv som möjligt, men jag tror samtidigt att du ska ge dig själv lite lugn och vara snäll mot dig själv med. Du har en tvååring som är rätt krävande att passa och en nästan nyfödd som säkert är helt oberäknelig. Blir det mycket skärm ett tag så blir det❤️

Noll.

Hur gamla är dina barn och hur orkar du? Kollar de inte ens på tv? ?

Vi tog ut tv:n när barnet föddes, för jag ville inte sätta på tv:n och slötitta eller ha den som barnvakt. Jag känner mig själv och det hade blivit så om den stod kvar, man är ju inte mer än människa liksom
Jag kollade på datorn på kvällen om jag ville se ngn serie eller så.

Fick två barn tätt, tog in tv:n igen när yngste var 3,5 år för mannen var med i ett program som barnen fick se då en gång i veckan.
Nu får de kolla på lördagar en timma. De är 5 och 4 år., och vi har bara streamingtjänster.

Har inga plattor hemma och de har bara fått kolla på mobilen när vi flugit. Då typ mamma mu, Bamse etc sen kollar vi på jul.

De har ju skärmar på förskolan och sen blir det ju mer ju äldre de blir så försöker undvika så mkt vi kan nu.

Men orkar, de vet ju inget annat.:)
De leker mkt med Lego, Duplo, bilar, läser osv. Leker själva också och sen är vi ju ute varje dag. Det går.:)

Men vadå så du kunde inte unna dig att sitta och kolla serier under de oändliga timmar som man sitter och matar bebisen den första tiden? Vad gjorde du?? Jag ammade och vissa dagar kändes det som att jag satt i soffan och ammade 80% av ett dygn!

Nej, det ville jag inte göra.

På nätterna läste jag om det blev maratonpass,
dagtid ammade jag ofta i sjal eller bärsele medans jag gjorde annat.
Om vi inte låg och vilade/ammade samtidigt.

Jag är en ”flummis” som är restriktiv med mobilstrålning, speciellt med små barn så höll inte på med mobilen heller.
MEN det var inte långtråkigt eller frustrerande utan man hittar annat att göra.:)
Jag pluggade en kurs på distans med när jag fick första så pluggade medans han låg och ammade.:)
Men när nummer två kom fanns inte tid till så mkt mer.:/

Lol okej, vi hade nog inte passat ihop om vi av någon anledning träffats ?

Tror jag nog, min bästa kompis har plöjt alla serier hon kunnat under sina småbarnsår, barnen sitter med mobil eller padda jämt.

Man behöver ju inte tycka lika i allt eller göra samma saker för att gilla varandra eller ha kul ihop.;)

Fint svar! Dina tankar och dina svar gjorde mig glad att läsa:) älskar när människor lever och utstrålar kärlek och acceptans! Hejja dig flummis ❤️

Du har alltid svar på tal du :)))))))))))))

Får också ångest av detta men ibland är det en skön nödlösning. När man behöver få ett break för att kunna förbereda middag eller bara få sova liite till när ungen väljer att vakna supertidigt. Försöker istället styra vad som ses, så att det ändå är något som lär och ”utvecklar”. Men det blir väl en halvtimma på morgonen när man själv gör sig i ordning och kanske 1 timme till, sammanslaget under em/kvällen.

Streama till tv:n istället för att låta barvet kolla direkt på iPaden. Troligen mindre bra att titta så nära som barn gör. Faran med för mkt skärmtid är väl snarare att barn riskerar att bli väldigt passiva mer än nåt annat.

Tycker inte du ska ha dåligt samvete. Låt barnet kolla när du behöver lite lugnt. Du aktiverar säkert barnet annars, går ut och låter barnet leka själv. Sätt på TV:n så du kan amma i lugn och ro. Ha rimliga ambitioner för när du är själv med två små

Tack ? Ja absolut vi aktiverar vi oss mycket annars. Hon är väldigt energisk och därför behövs den där pausen extra mycket vissa dagar. När hon har ipaden är det Bolibompa-appen hon använder, där spelar hon antingen spelen eller kollar på klipp från Bolibompa. Faktum är att hon lär sig en del ändå, tex kan hon typ spela memory tack vare denna app ? samt att hon lär sig olika danser i ”Drakens dansskola” haha. Men jag förstår såklart att den bästa underhållningen är interaktion och aktivitet med oss.

Sluta ha dåligt samvete, alla barn och familjer är olika.

Kanske sätt på något på teven medan du ammar och titta på det tillsammans, och prata om vad som händer med ditt barn? Det är främst att det ersätter annat (social interaktion, fysisk aktivitet osv) som är dåligt för barn, och att det lätt blir mycket tid.

Vill inte ge dig dåligt samvete eller så , känner du att du måste så är det så men ny forskning tyder på att det kan vara mer skadligt än vad man trott innan. Tyv. Min tvååring får ca 2-4 h / vecka..

Min tvååring har noll skärmtid men han har alltid varit totalt ointresserad. Verkligen totalt, trots att jag ibland försöker, hehe.

Forskning är bra och det är bra att vi blir mer och mer medvetna, men ibland måste man också lyssna på sin magkänsla och även inse att allt inte är svart eller vitt.

Man kan enkelt peka ut drömscenarion som säkert skulle vara ”det allra bästa för barnet” om inget annat påverkade, men vi lever inte i en fantasivärld.

Fråga dig själv: sätter du ditt barn framför en ipad varje dag för att du själv ska kunna ligga och slökolla på TV? Eller sätter du på iPaden för att få nödvändiga saker att funka, såsom att amma och byta blöja på din bebis, slänga ihop middag, sköta din hygien, byta i diskmaskinen?

Fråga dig själv: säyter du ditt barn framför en iPad varje dag istället för att låta hen leka med klossar och springa på gräsmattor? Eller sätter du på iPaden en liten stund efter en heldag av lek, umgänge, socialt samspel och rörelse?

Mitt barn är inte 2 ännu men blir mer skärmtid än vad jag tänkte mig. Jag har ett aktivt barn med starka känslor och som är rätt svår att få nöjd. Om jag ska hinna äta frukost/ gå på toa/ tömma diskmaskin / tömma tvättmaskin och borsta dennes tänder behövs tyvärr paddan.

Det behövs det inte alls, det är DU som vant ditt barn med paddan vid de tillfällena.
Ät frukost tillsammans, hjälps åt med att tömma diskmaskinen/tvättmaskinen och lek när du borstar tänderna. Herregud

Exakt. Livet löste sig även innan paddan. Och bättre i så fall något på TVn så att man har koll vad de tittar på och ofta tröttnar barn på TV relativt snabbt för att göra annat. Padddan och mobilen skapar beroende.

Alltid ska någon jäkla viktig-Petter morsa som ska tillrättavisa en annan. Tror inte dina ungar kommer vinna Nobelpriset för att de inte får kolla på iPaden och hjälpa dig att tömma diskmaskinen istället.

Alla orkar inte alltid ”leka när man tömmer diskmaskinen”. Man gör det kanske 2-3 gånger om dagen och mycket i diskmaskinen är ömtåligt eller vasst. Jag involverar mitt barn ibland men det är inte alltid tid eller ork finns. Några minuters paddtid framför något anpassat för åldern, i en i övrigt stimulernde och aktiv vardag, är inte dåligt eller farligt. Herregud.

Jag undra vilka föräldrar ni är som sitter och dömer andra så här. Självklart ska man försöka vara restriktiv MEN:
– När jag försöker äta frukost skriker barnet och vill upp, ner, upp, ner…
– När jag försöker tömma diskmaskinen vill barnet hänga på den och den kommer att knäckas och gå sönder (barnet är för litet för att förstå).
– När jag försöker tömma tvättmaskinen och hänga tvätt så försöker starta ny maskin och dra ner torkställningen.
– När jag försöker gå på toa vill barnet välta ut toaborsten och leka med den eller starta ny maskin (igen).
– Skulle jag försöka borsta barnets tänder skulle den bara stänga igen och skrika.

Ni som är dessa fantastiska föräldrar; grattis! Själv försöker jag göra mitt bästa.

Till X.
Borstar du inte tänderna på ditt barn?

Naturligtvis men hen måste kolla på mobilen så den blir distraherad, annars vägrar hen öppna munnen. Och då prioriterar jag att tänderna blir borstade. 2 ggr om dagen om du nu är orolig.

Hej x.
Jag hör dig.
Mitt 17-månaders barn passar väldigt bra in i din beskrivning minus att han gillar tandborstning. Har även kattlåda på toan så är han fri där kastar han allt han kommer åt eller gräver där i.
Jag lärde mig ganska tidigt att inte lyssna på råd från föräldrar som inte har eller haft krävande barn. Lekhage och hjälpa till att tömma diskmaskinen hahaha. Det säger allt.
All form av hjälpa till slutar med kaos. Nu har jag ingen padda och telefonen kastar han så fort han får tag på den. Så det blir inte lika mkt skärmtid ännu. Men tänker just att när han börjat förskolan kan morgonen bli en sån tid när det är nödvändigt att ta till.
Nu har vi ju sällan ngn tid att passa. Toabesöken och tömning av kattlåda brukar han få stå i gåstol för då kan hab inte riva ner ngt.
Min superkraft är att jag äter superfort. Därför hinner jag äta frukost på cirka 1-2 minuter och resterande cirka 8 minuter som han äter och sitter i stolen hinner jag tömma diskmaskinen och soporna.
Sen gör jag inget mer hushållsarbete. Det slutar alltid i kaos.
När min sambo jobbar kväll eller 12-timmars pass så kommer han dock hem efter att sonen nattats så då behöver man ordna middag ensam med sonen. Då kan han få sitta 10-15 minuter och kolla på ngt i matstolen. Det är hans gräns för hur länge han kan sitta utan att skrika rakt ut.
Ofta får jag dela upp matlagning om jag är ensam hela dagen. Typ koka ris på morgonen. Hacka grönsaker när han käkar mellis. Och sen typ göra i ordning allt åå 10-15 minuter på kvällen.
när man får tips som typ involvera barnet i matlagningen eller låt han leka med några kastruller under tiden så förstår man direkt att personen inte kan tillföra ngt som helst råd kring hur du ska vara förälder till ditt barn. Jag gissar att du precis som jag redan testat alla vanliga råd + 10 versioner till.
Ditt barn går inte sönder av att få titta på paddan en liten stund. Kanske kqn va skönt för barnet också att vila i alla starka känslor.

Tack fina du, all lycka till för dig också. Känns fint att man inte är ensam om kaoset ♥️

Använder ingen lekhage längre? Finns stora och bra, min mans kollega hade en.

Menar inte att döma någon men undrar hur våra föräldrar klarade allt utan mobil/iPad? Intressant.

Undrar även hur min mamma klarade vardagen med oss tre utan bärsele/sjal. Förmodligen fick vi ligga ner och gnälla/skrika betydligt mer än mina barn får. Saker var både bättre och sämre för 30 år sedan… / TS

Undring: ni som vill att era barn kallar er era tilltalsnamn istället för ”mamma” eller ”pappa”, varför? Hör att mina grannars barn (förskoleålder) gör så, ibland har jag hört mor/far, men aldrig mamma/pappa. Bor på landet i Skåne om det kanske har en betydelse (så mor uttalas med många diftonger). Inte direkt läge att fråga dem 😉

Är det verkligen nån som vill det? Låter märkligt, distanserat.

Har aldrig hört någon säga att dom vill det .. Dom barn jag hört använt tilltalsnamn på föräldrarna, har gjort det av egen vilja/idé. Där har även föräldrarna ”skämts” över det ?

Ja känns som det är vissa perioder/åldrar som barn tycker det är kul att kalla föräldrar för förnamnen med

Det har hänt att min 2 åring ropar mitt namn istället för ”mamma” när han hört att pappan nyligen sagt mitt namn ? skrattar för att det låter roligt men vill såklart att han bara ska säga mamma till mig. Så det kanske är samma sak i ditt fall?

Mina barn kallade mig och min man vid förnamn när de precis förstått att vi hade namn och inte hette ”Mamma” och ”Pappa”.

Tror mest bara att de tyckte att det var lite kul och nytt ?

Jag och min bror har alltid kallat våra föräldrar vid deras tilltalsnamn. Varför? Enligt dem har de inte påverkat det alls utan det blev så. Vet inte varför…

Behöver lite hjälp här för att bli klok på dagens problem. Jag sitter inprincip isolerad (eget val) så har ingen att diskutera med just nu.

Jag och sambon har en lägenhet i Spanien och imorse skicka han mig en snap att det varit storm och 2/4 ”fatboy” sackosäckar har blåst av våran balkong på toppvåningen… yes, riktig. Jag tycker detta låter helt sjukt. Kan inte läsa om någon mega storm på nyheterna och allt annat var kvar på terassen. Tvättställ, tvättkorg och andra småsaker.
Jag vägrar att tro honom att detta beror på en storm, men han försöker övertala mig att det är mycket möjligt då stora saker blåser lättare iväg osv osv.
Jag menar ju att oavsett hur många fysik lektioner jag uppenbarligen missat så ska ju inte detta vara möjligt?! Puffarna väger MYCKET och tvättkorgen är jätte liten i tyg… alltså det känns bara så konstigt. INGEN som låg å sov (1 vännepar och min kille) har vaknat under natten pga stormen?! Det tycker jag också är as konstigt…
Jag misstänker att några grannar har stulit dem, då det går att gå imellan balkongerna om man vågar ta den risken. Men alltså jag blir galen, vet inte vad jag ska tro?!

Super konstig fråga men vill bara diskutera detta med någon annan!

Tack! ?

Nä det låter skumt. Varför tror han det liksom?

Jag vet helt ärligt inte hur han ens kan försöka övertala mig om det? Men när jag försöker förklara för honom att jag inte tycker det låter fysiskt möjligt så blir han nästan sur och idiotförklarar mig om fysik och segelskepp osv. Som om det vore helt normalt att tro att säckarna blåser iväg men inte ett torkställ eller en liten tvättkorg?

Då ska det tilläggas att puffarna ligger ingenstans på gatan utanför eller runt fastigheten…

Om en Fatboy lyfter från marken och blåser iväg från en balkong borde det finnas massa andra grejer som blåst iväg om man promenerar runt i området?

Sen vet jag inte om jag håller med dig helt om tvättställ mm. Dels kan det väl bero på hur prylarna är placerade på balkongen, men sen har väl ett tvättställ utan tvätt inget vindfång, blåser rätt igenom det.

Han kanske ställde till med brakfest, puffarna gick sönder/förstördes och han skäms att säga det.

Ja jag tänkte också det först.. Men han vet att jag inte skulle bli sur för det så länge han köper nya tills jag kommer dit.
Och vi har vanligtvis aldrig problem att berätta allt för varandra och är väldigt nära som vänner i relationen så har så svårt att tro att han skulle ljuga om det… han har erkänt mycket ”värre” saker än det så känns otroligt att han skulle skämmas över det…

Jag tror att dem är stulna, 100%. Är bara så förvirrad att han menar att det är helt logiskt och jag bara inte kan tro på eller fatta fysiken i det hela? Är det verkligen fysiskt möjligt i en storm att detta skulle kunna hända?

Nu vet jag inte var i Spanien ni har lägenhet men min farmor bor nedanför Alicante och berättade om storm de haft inatt. Grannens pooltak hade flygt över till deras tomt så den var rejäl.

Så det har absolut varit storm i Spanien som svar på dina funderingar 🙂

Ja men inte långt ifrån Alicante så samma område. Alltså vet att det varit storm, men alltså still, tänk att det är 1 meter+ högt tak i betong runt balkongen och han menar att två stycken stora sittpuffar skal ha flygit över kanten? Inte ett spår av dem någonstans, ingen i lägenheten vaknade och tvättstället och tvättkorgen låg kvar? Som väger 1/5 del av en puff?

Storm ja, men är det fysiskt möjligt?

Inte tak, beklagar. Vägg menar jag!

Beror på var i Spanien ni har lägenhet, men kring Valencia har det varit en rejäl stormhttps://svenska.yle.fi/a/7-10019575

Är det den som gör slut som ”bestämmer” anledningen eller vad tror ni?

Är det alltid den andra som är felet att en relation inte var bra nog?

Den som gör slut bestämmer väl varför den gör det. Eller vad menar du?

Ja den som gör slut är väl den enda som kan veta anledningen till varför denne väljer att avsluta relationen??

”Jag gör slut men vet inte varför” låter ju inte vettigt någonstans
”Men varför gör du slut?!!”
”Bestäm du, jag bara gör slut nu”

Jag tror jag förstår vad du menar. Du menar att när folk frågar ”varför tog det slut” så skulle den som gjorde slut ha mer ”rätt” än den andra. Ex Anders gör slut med Lisa, när folk frågar Anders varför det tog slut kanske han säger ex vi bråkade för mkt men frågar Lisa kanske hon är av uppfattningen att det tog slut av någon annan anledning, dvs att det egentligen kanske inte handlade om för mkt bråk, utan bottnar i något djupare.

Jag tycker väl båda har rätt till sin uppfattning men sen blir det väl kanske att folk lyssnar mer på den som gjorde slut.

Såklart det inte alltid är den andra

Jag har varit inne i min lilla etta sen i söndags. En vecka snart alltså. Jag har varit så lös i magen o inte vågat ta mig ut. Ge några uppmuntrande ord för jag har dåligt samvete för detta.

Varför ska du ha dåligt samvete? Du har ju inte gjort nåt fel?

Nä.tack! ? Det är som att jag slösat tid. Men magen var verkligen lös om man ska gå in på detaljer ?? Nu har den lugnat sig så imorn blir det bra.

Ja men är man sjuk/dålig så är man. Vad ska man göra. Hoppas du får må bra framåt!

Havregrynsgröt botar alla magproblem.

Det borde jag vetat tidigare. Men nästa gång blir det havregrynsgröt

Förutom IBS-besvär.

Och Immodium stoppar diarré om du har det. Och inte ditt fel herregud! ❤️❤️

Stackare, det ska du inte ha dåligt samvete för. Du har ju varit sjuk! ♥️

Tips, följ magdoktorn på instagram ☺️

En liten kvällstanke.. är det verkligen roligt att vara influenser? Jag menar, på ett ”vanligt” arbete har man möjlighet att hela tiden bli bättre, klättra uppåt och bli expert/den bästa. Men inom influenseryrket så går ju inte det? Det kommer hela tiden vara någon som är rikare, charmigare, snyggare, populärare och har fler följare. Loppet är ju kört? Kul?

Jag skulle tro att med tiden då blir det svårare och svårare att hålla isär sin persona och sin egna person. De får svårt att hålla isär vad dom är jobb och vad som är privat. Många börjar att gå mer och mer över gränsen för att hålla sig populär. Det blir mer vulgärt och mer och mer flum.

Ja men som typ Kenza då? Har ju blivit väldigt ointressant sedan hon blev äldre, men hon gör sig till värre än någonsin. Det måste vara jobbigt att känna den pressen. Utseendet som de flesta influenser lever på kommer ju tyvärr med tiden att falna..

Anonym 20:42
Många influencers behöver få psykologisk hjälp då de går över gränser utan att tänka. När de får barn så tjänar de mer för många älskar barn. Sen blir det inte bättre om de känner att de måste hela tiden tävla med andra.

Ja fast vi läsare åldras ju också. Finns ju många influencers i 40- och 50årsåldern med jämnåriga följare. När Kenza är 50 är ju många av hennes följare också 50 och kan säkert inspireras av hennes skönhetstips, kläder, resor osv. Har följt bloggare och influencers läääänge men har absolut noll intresse av att följa några 18-åringar liksom.

Det där är ju bara din åsikt dock. Det finns ju fortfarande folk som uppskattar Kenza. Tycker det är så underligt när människor drar slutsatser utefter sina egna åsikter.

Jag tycker det börjar märkas att influencerna börjar bli oroliga över deras eget yrke. Tvingas göra dåliga reels och tigger likes. Såg att även Ellinor Bjurström och Emilia Wahlund har ansökt om att börja plugga.

Inte helt relaterat till din tanke men jo jag tycker nog de verkar inse själva att det inte är så kul. Man kan ju hoppas i alla fall.

Persika
Kan även vara så att följarna har blivit mer och mer kritiska och mer granskande.

Jag tycker att influensers säljer ut sin själ bokstavligen.

Har ni tips på roliga frågor att diskutera med kompisar och kollegor? Inget kontroversiellt som startar bråk utan mer ”vad hade ni gjort om…”, ”vem tror ni…”. Ja ni fattar. Jag tycker alltid att det är kul att kicka igång konversationer och bara se dem spåra iväg, men börjar få slut på idéer haha.

Frågade en släkting häromdagen.
-Du får välja mellan att bara äta samma mat ett år eller aldrig kunna lyssna på samma låt två gånger under ett år? Med andra ord, hör du en låt då kan du inte lyssna på den igen under ett år.

Jag skulle såklart välja alternativet med låten! Samma mat ett år låter tråkigt!

Man kan ju fråga:
Samma mat i ett år eller samma låt i ett år?

Anonymiapp
Samma mat ett år helt klart!

Jag brukar fråga vad mina kolleger skulle göra om de vann 1 miljard. Det brukar bli riktigt intressanta diskussioner haha

Är det du dejtingcoachen?

Jag är gift sedan 10 år tillbaka så någon dejtingexpert är jag sannerligen inte

Sök på första dejten dejtingcoachen på youtube.

Det finns roliga konversationskort/spel att inspireras av på t ex Lagerhaus ?

Tips på hårvårdsserie för normalt, ganska oskadat hår? Vill ha mjuuuuukt hår. Testat Olaplex men inte alls imponerad, läste att det var bra för sliter hår så kanske är att mitt inte är så slitet som gör att jag inte får någon wow effekt, blir snarare lite strävt

Sol de Janeiro har en grymt bra inpackning. Bästa jag provat och värt varenda krona. Håroljan till topparna är även den riktigt riktigt bra.

Davines OI oil.

Alltså får gråa hår med min svärmor, hon kan absolut vara trevlig och man kan diskutera med henne om vissa saker. Men blir så irriterad på att hon lovar våra barn än det ena och än det andra, att de ska komma över natten tex nästa helg, att de på sommaren ska till Kolmården, att hon ska föra dom butiker för att shoppa osv. Förr har det inte gjort så mycket då barnen varit små och de givetvis glömt. Men nu är de 7 och 5 och kommer ju ihåg allt vad hon lovar, så då när det inte blir av så är ju jag elaka mamman och jag får höra allt skrik och gnäll och sårade små hjärtan ❤️?
Nu har hon börjat hitta på saker, som att jag sagt ditt och datt, vilket jag inte gjort och min man kan intyga, och så blir hon sur.. tex vi var på semester och de skulle vattna varannan dag blommorna och då har vi pratat allmänt begrepp blommor som jag menar inne och ute.. vi kom hem från resan och hälften av blommorna har dött pga hon inte vattnat inne ” för jag sagt att bara ute”?! Min man sa då också till att vi inte gjort det men hon envissr emot att jag minsann sagt det.
Ibland tror jag att jag är galen då jag är rätt säker att jag inte sagt hälften av det hon säger att jag sagt ?!

Snälla, nån annan som har liknande svärmödrar??

Börja med att hon får skriva på ett avtal när hon lovar saker. Då märker ni om det är problem med kort eller långtidsminnet eller om hon bara jäklas.

Minska på kontakten kanske. Din man får ta ett allvarligt samtal om att inte lova barnen massor, det är inte bra. Bättre att hon kommer som en överraskning då (för dem) ifall det blir av.

Tycker det är ett bra förslag, att mannen pratar med sin mamma om att barnen blir ledsna och att ni inte längre vill att hon lovar dem saker utan istället hittar på saker som en överraskning.

Kan hon inte respektera det bör hon kanske inte umgås så mycket med era barn, har man sympati bör man kunna förstå varför de gör ett problem. Skevt också att lära barn vara så lättvindig med löften.

Begynnelse till altzheimers? Annars ” Även felaktigt använda läkemedel eller bristtillstånd som B12 vitaminbrist kan ge upphov till demensliknande symtom som kan åtgärdas om de upptäcks.”
Tycker ni kan ta det på medicinskt allvar. Det är ofta tidiga tecken på demens skylls på konstigt beteende och den stackars personen blir ofta utfryst eftersom ingen förstått att den är sjuk.

Ja, personen förstår ju oftast inte det själv heller. Tycker också i allmänhet att det är bra att lämna både skriftliga och muntliga instruktioner när det gäller sådant som blomvattning eller andra saker man lämnar över ansvar för, när man reser bort.

Hon låter som en narcissist, förlåt. Toxic!! Det går ju inte att lita på en sådan människa?? Och att det sedan går ut över dig, din man och barnen är ju hemskt. Minska ner på kontakten rejält.

Jag trodde min mamma var en narcissist innan hennes Alzheimers blev uppenbar. Det är väldigt vanligt med liknande symptom i tidigt skede.

Något speciellt ni ska göra på Malmöfestivalen?
Jag ser mest fram emot att äta 😛

Jag gillar dig!

Åh… är född och uppvuxen i Malmö men bor inte där längre. Malmö Festivalen var ju lätt årets bästa vecka i tonåren! Saknar det.

Ska iväg på en grej om 3v och vill känna mig snygg utifrån och in (inte kläder, det har jag koll på). Vad har ni för tips som jag kan börja med typ nu?? känner mig lite svullen i ansiktet t.ex, såna saker liksom. Dålig hy osv?

Dricka rikligt med vatten, bra med sömn, träning, bra hudvårdsrutiner, tänkaa positivt!?

Tack!? Det låter så enkelt, inte förrän man liksom ser det nedskrivet som man bara ”ja men såklart!”?

Ät ren mat from nu, mycket frukt och grönt. Ingen alkohol. Drick bara vatten. Sov dina timmar du behöver för att känna dig utvilad. Försök att inte äta skräpmat, för att minska svullnader. Googla på Mesoestetic, deras hudprodukter är starka (och dyra!) grejer men jävlar vad de gör skillnad på hyn.

Har corona just nu vilket såklart bidrar till att jag känner mig ful, men lever på vitt bröd, det enda jag får i mig? men när det är över blir det all in. Bra tips!?

(Lever på det just nu alltså, i vanliga fall äter jag mat)

Älskar att köra gua sha om ansiktet känns lite svullet. Alternativt kan man använda händerna, googla tex youtube tutorial(facial massage/lift) och följ den. Det har jag gjort många gånger. Viktigt bara att använda någon ansiktsolja eller fet kräm så man inte stretchar huden.
Sen dricka ett glas vatten med äppelcidervinäger eller citron i är också nice.

En vän till mig jobbar som personlig assistent i kommunen, hon är allergisk mot pälsdjur och en kollega till henne brukar ha med sig sin hund till brukaren när hon jobbar. Min vän tog upp detta med kollegan i och med hennes allergi och att det påverkar henne varje gång hon jobbar efter hunden har varit där, kollegan blir då väldigt defensiv och säger i princip att hon inte bryr sig. Min vän går då till chefen men även han är väldigt ohjälpsam och säger att han ej kan göra något och att hon i så fall behöver ett läkarintyg som styrker att hennes allergi är så pass allvarlig att hon ej kan jobba kvar där under rådande omständigheter. Min vän valde att ej vara kvar hos brukaren men nu undrar jag om detta verkligen kan stämma?

Jag älskar hundar men kan tycka att ens anställdas välmående ska gå före i en sådan situation. Såklart hade det varit annorlunda om det var brukarens hund eller liknande men när det rör sig om en anställds hund så blir det ju en helt annan situation. Sedan tänker jag att det också kan uppstå en märklig situation där brukaren kanske känner sig tvungen att gå med på att ha hunden där även fast den kanske inte helt känner sig bekväm med det?

Min mamma som har personlig assistans hade en assistent för en massa år sedan som alltid tog med sig sin hund till jobbet efter mammas godkännande men utan chefens vetskap och när det kom fram till honom satte han direkt stop för det så därför blev jag lite förvånad över min väns situation. Någon som vet hur det ligger till? Kan tänka mig att det är luddiga regler kring sånt också eftersom det alltid i slutändan är brukaren som bestämmer och om hen vill ha hunden där kanske det väger tyngre?

Vet inte svaret men facket borde ha kopplats in eftersom det handlar om arbetsmiljö.

Ja, jag tyckte min vän skulle ta upp det med facket men nu jobbar hon ju inte kvar hos den brukaren längre.

Jättemärkligt att ta med sig sin hund på ett sånt sorts jobb? ? Wtf. Alltså utgångspunkten måste ju vara st teman inte har det, sen om alla godkänt det så kan man i så fall. Låter som en otroligt slapp chef.

Jag håller med, tycker det är väldigt märkligt.

Givetvis går inte kollegans möjlighet att ta med hunden på jobbet före en annan anställds hälsa. Är väl en sak om din vän på förhand visste om att det förekommer djur hos brukaren och ändå tagit jobbet men så verkar det inte ha varit.

Tråkigt att inte få gehör hos chefen men har vännen tagit upp det hela med facket?

Tyvärr tog hon aldrig upp det med facket utan valde att sluta hos den brukaren istället. Jag tycker hon borde stått på sig i situationen men hon orkade inte ta den fighten. Vet att hon har nämnt att det är många som är missnöjd med den chefen.

I det här fallet är det väl förmodligen att brukaren uppskattar hunden och vill ha den där? Hade det varit ett kontorsjobb eller ja, ett jobb som inte sker i någons hem hade ju ingen kunnat ta med sig hunden om någon varit allergisk.

Förmodligen är det väl så. Nu valde ju min vän att sluta jobba hos den brukaren så det ”löste” ju sig men tycker ändå det är märkligt att en anställds hund går före en annan anställds hälsa.

Som jag beskrev ovan så har jag en mamma som är beroende av personlig assistans så jag är medveten om att det ibland uppstår situationer där gränserna suddas ut lite för vissa personer över vad som är lämpligt på jobbet. En assistent blev t.ex. lite väl bekväm i min mammas hem efter några år och började ställa krav som min mamma kände sig tvungen att gå med på även fast hon ville det för att vara till lags för assistenten.

Personligen tycker jag att det är viktigt att en chef sätter tydliga gränser i sådana här situationer för det kan bli tokigt på så många olika sätt.

Även fast hon INTE ville det ska det stå

Okej, det här är ett jättedumt ”problem”, så försök att vara snälla och förstående.

Jag är jätteljushyad, med fräknar, blå ögon och rödblont hår. När jag var 25 hade jag hudcancer och har sedan dess varit ganska…hyperförsiktig i solen. Det har varit bättre rent ångestmässigt den här sommaren, men nu har jag börjat noja.

Jag har spf 50 i ansiktet och på kroppen, sant har speciellt läpp-spf. Har haft luftiga heltäckande kläder hela sommaren, plus solkräm, hatt och solglasögon. Extra noga med solkräm på handrygg, öron och andra delar som är extra utsatta.
Trots detta har jag fått ett gäng nya fräknar och jag ser en svag nyansskillnad. Nu panikar jag över att jag inte gjort tillräckligt.

Är jag helt jävla dum i huvudet, eller har jag varit oförsiktig i solen?

Hm..

Men gud nu kom inte hela mitt svar med. Lördagstrött! Sorry.
Hmm.. det kanske helt enkelt är så att det är prickar som kommer av åldern? Genetik? Hormonellt? Jag fick dundermånga pigmentfläckar av p-piller

Nej, det är fräknar. Jag ser även lite skillnad i nyans om man jämför till exempel mina händer med kroppsdelar som garanterat aldrig fått som. Typ undersida bröst.
Låter så jäkla futtigt och töntigt när jag skriver det, haha.
Det vore ju en grav överdrift att säga att jag har blivit brun, men jag har blivit lite mindre vit på händer och ansikte, vilket skrämmer mig och triggar igång canceroron.

Boka läkartid på direkten.
Jag är säker på att du inte har gjort några fel.
*ger en hård och varm kram*

Du verkar ju ha gjort så gott det går men man kan ju inte stänga ute solen helt.

Målet med att vara försiktig är väl inte att undvika ALL sol, utan att inte utsätta sig för för mycket sol? Att inte få något solljus alls är inte heller hälsosamt. Att få några fräknar och lätt färg på sommaren är väl nästan oundvikligt, och inte heller farligt. Låter som att du kanske har ett trauma från din tidigare cancer som du behöver bearbeta.

Fast om man har haft hudcancer så rekommenderas man faktiskt att verkligen undvika solen. Det du skriver är mer applicerbart till gemene man som inte haft hudcancer tidigare.

Men det är så klart omöjligt att HELT hålla sig ifrån solen! Man kan nog inte göra mer än vad Anonym redan gjort. Dyker det upp nya hudförändringar eller oron känns påträngande kan det kanske vara läge att få en kontroll av läkare?

Det förstår jag att man behöver vara mer försiktig än gemene man. Men att inte komma i kontakt med något dagsljus överhuvudtaget kan väl knappast vara önskvärt ens om det vore möjligt, även om man har haft hudcancer?

Njä, då skulle man få isolera sig helt och det blir aldrig bra. Det är väl mer det där vi tar för givet på sommaren som tyvärr går bort, ligga på stranden och så. Man kan ju gå till stranden men krävs kläder, parasoll, 50 SPF m.m. Men hur mycket man än anstränger sig är det lätt hänt att armarna hamnar i solen en stund och så…

Jag måste säga att jag inte riktigt förstår din poäng. Skulle man inte kunna gå till stranden ens om man är i skuggan och skyddar sig? Jag tycker de åtgärder Anonym har vidtagit låter fullt tillräckliga och jag tror inte att några fräknar och lätt färg betyder att hen har varit oförsiktig. Och att inte få något ljus alls kan i sig leda till hälsoproblem som D-vitaminbrist och depression, så jag tycker fortfarande det låter konstigt att det skulle vara det ultimata ens om det vore möjligt.

Men det ÄR ju precis det jag säger, att hon givetvis kan gå till stranden men det blir mer försiktighetsåtgärder än vad de flesta andra tar till. 🙂

Gud vad duktig du är med allt! Du gör verkligen allt du kan för din hälsa <3 Glöm inte att ta JÄTTEmycket solkräm! Man ska ofta ta mer än man tror för att komma upp i den SPF det står på förpackningen.

Tycker också anonym verkar grym på att följa råden från vården för de som haft hudcancer. ❤️

Tack alla! ?

Vilket schampo och balsam använder ni? Kör ni vanliga från ica som tex fructis,elvital eller köper ni jättedyr hårvård?

Köper bara schampo och balsam hos frisören, anpassat för vad mitt hår behöver just då (för färgat hår om jag färgat, silverschampo för slingat osv). Men blir inte så dyrt utslaget egentligen då det räcker så länge. Och håret är nåt jag prioriterar, älskar det ?❤️

Har testat olika dyra schampon och balsam genom åren men inte märkt att det gör någon skillnad för mig, så jag har slutat med det. Däremot använder jag Davines OI oil som jag tycker är jättebra.

Kör nästan bara Olaplex. Men trivs jättebra med deras produkter och har jobbigt hår som kräver bra kvalitet på produkterna (blekt, lockigt och slitet).

Kör allt från Goldwell. Det enda som funkar på mitt tunna grisiga hår

Hahahaha det ska stå frissigt och inte grisigt

?

Hahaha hann fundera på vad grisigt hår är för nåt

Faith in nature kör jag 🙂 mellan 70-80kr per flaska och de luktar supergott. Gillar produkter åt det mer naturliga hållet.

Kevin Murphy! Rituals funkar bra på mig också faktiskt:)

Björn Axen tycket jag är bra. Känns som ett mellanting mellan dyra och billiga schampon och balsam. Hade ett mycket dyrare frisörshampoo förut men tyckte mitt går blev väldigt statiskt av det

Ibland försöker jag se det positiva i livet. Men just nu är jag deppig. Ögonsjukdom som försämrar synen, men ska få upprepande kortisoninjektioner i ögonen, tvättmaskinen pajade igår- fattig som en kyrkråtta, beslutade att min älskade katt måste somna in då hennes diabetes förvärras.
Lite tungt nu.?

Men va tufft! Hoppas verkligen det vänder! Skickar en stor kram! ❤️

Så kämpigt för dig. 🙁 Beklagar sorgen, vet hur mycket djuren betyder i livet… Hoppas det ljusnar snart! Kram.

Aj fick ont i hjärtat av att läsa det här ? kram!!!

❤️

❤️

❤️

Hej! Vilka är de bästa parkeringsplatserna i Norrköpings mitt? Nära strömmen och som gärna inte kostar en förmögenhet per dygn.

https://norrkoping.se/boende-trafik-och-miljo/resa-och-parkera/parkering-i-norrkoping

Välkommen hit!☀️

Ja visst undrar man? Jag har ofta tänkt hon delat med sig så ärligt av typ kriser med sambon m.m. så är lite förvånad hon inte skrivit ett ord om detta… Men måste vara otroligt jobbigt att gå igenom.

Ja precis, hon har verkligen skrivit öppet om mycket annat privat. Jag kan inte alls tänka mig in i vad som hänt men kan ana hur dåligt hon måste må pga detta. Blir ju inte enklare av att ha en bebis med. Mamman var ju med och satte ihop vagnen och allt. 🙁

Jag noterade även för ett tag sedan att hon tagit bort inlägget om när hon och F berättade för vänner och familj om graviditeten. Finns bara cache kopia kvar om man söker via Google…

Hm, jag kollade nu, inlägget verkar vara redigerat för hur hennes mamma reagerade är borttaget… åh minns ju att det var en så fin reaktion jag blev tårögd av för mamman verkade så genuint glad. Hur kunde en så (utåt sett) bra och fin relation brytas?

Åh okej… 🙁

Jag tror verkligen det är omöjligt att få en korrekt bild av sociala medier. Kan bara gå till vissa kollegor jag haft, som lagt ut idylliska bilder och texter på Facebook men så vet man att bakom den fina fb-ytan så har de psykiska problem, dålig kontakt med sina barn, bråkar med partnern, o.s.v…

Regina skrev ju även en intressant kommentar i samma frågestund, att hon alltid varit ”emot” att bara ha ett barn då hon är ensambarn. Men att hon i efterhand förstått att det kanske inte var att hon är just ensambarn som gjorde att hon kände sig ensam i barndomen. Tror det ger en hint…

Verkligen sant, svårt att veta bara genom sociala medier men Regina upplever jag som en väldigt äkta och ärlig person. Kan ju såklart vara så att hon först nu förstått något om deras relation och fått något uppvaknande. Ja, jag vet inte… Hon har väl träffat sin far väldigt sporadiskt genom uppväxten, men förmodar att det inte var det hon syftade på när hon skrev så.

Jag har noterat att hon börjat umgås med pappan just de senaste åren men aldrig när hon åkte till Norge för typ 10 år sedan. Vill inte spekulera för mycket men kan tänka mig att det kanske framkommit saker hon inte vetat då hon enbart fått mammans version av allt som hänt i familjen… :/

Ja det är sant. Dock verkade hon ha kontakt med pappan och mamman samtidigt under iaf de senaste 2-3 åren? Hon träffade väl sin farbror mer än pappan. Ja alla har sitt bagage att bära, men det verkar ovanligt tungt för Regina just nu. Jag har själv en syster (vet att jag skrev jag är ensambarn men hon är 20 år äldre och jag har ej träffat henne på närmare 15 år) jag inte har kontakt med men vi har aldrig haft en nära relation av flera anledningar, åldersskillnad, avstånd, ointresse. Det är en liten sorg för mig ändå, kan inte ens föreställa mig hur det är för Regina

Snarare för hennes mamma.

Att hon helt enkelt skulle ha syskon hon inte vetat om eller vadå? Kanske finns en anledning i så fall.

Är det någon mer här som följer jewels n issy?

Finns de fortfarande? Har inte sett någon video sedan Issy blev omhändertagen vid 14-15 år någonting,

Japp. Issy är hemma nu sen ett rätt bra tag tillbaka, dom har flyttat till kumla. Dom har lives typ varje kväll och uppdaterar om deras liv osvosv.

Igår rymde Issy hemifrån igen, Jewels misstänker att det är för att hon hoppat över sin medicin, det brukar tydligen sluta såhär då. Vet egentligen inte vad jag vill diskutera om, tycker bara att det är rätt konstig situation

Konstig… Mamman är väl ett ypperligt exempel på person som inte ska få ha barn. Stackars unge.

Issys pappa är ännu värre, tror det eller ej.. Finns en tråd flashback på flashback om dom, där hänger Issys farsa och skriver helt sjuka saker, till och med de som bara är där för att snacka skit om Jewels hatar honom och tycker han är helt sjuk i huvudet. Han har även lagt upp några videos på yt om dom, han vägrar släppa taget trots att J och I inte vill ha något med honom att göra. Riktigt creep

Har jag drömt eller var Issy Oliver en stund?

Stämmer. Men nu identifierar hon sig som tjej. Hon/henne, Issy.

Det är inte så konstigt dock, tonår är svåra och många kämpar som fan med sin identitet. Men hon verkar hittat rätt nu!

För många är föräldrar inte viktiga uppenbarligen.

Och för vissa är föräldrarna direkt skadliga och därför behöver de agera för att slippa bli manipulerade/skadade/utsatta för mer…

mhm så helt plötsligt bara så försvann kontakten? De var ju bästa vänner. Sådan BS

Fast vi vet ju inte alls vad de har haft för relation bara genom att följa en blogg! Människor kan bråka, skrika på varandra, ljuga för varandra men i bloggen skriva ”Vi hade en så mysig dag ihop!” Och ta ett foto med fejkade leenden.

Jämför Bella och hennes exman, hon skrev om hur de var ett fantastiskt team och aldrig skulle separera blabla… Sedan kom separationen och man insåg att relationen inte varit helt rosaskrimrande (iaf inte mot slutet).

Vad känner ni om ni har en kompis som säger:
Varför bry sig om lite extra fett på kroppen? Har viktigare saker för mig och sedan bantar sig 25 kg smalare.

Tänker spontant att det kan finnas 1000 olika anledningar till att kompisen gått ner i vikt, ingen av dem behöver vara att hen bryr sig om lite extra fett på kroppen.

Hen var smal som en tråd tidigare och ser nu ut som ett skelett och konstant ute och rör på sig och går på dieter. Varningstecken i mina ögon.

Ja, det är ju rätt stora varningstecken i mina ögon med. Fråga lite hur hen mår, att du har märkt av en förändring och fråga rakt men icke dömande vad det egentligen beror på.

Det har jag gjort men hen säger bara: Mina knän orkade inte (lögn eftersom hen inte var överviktig) och: jag vill se världen.

Då bör kanske fokus ligga på vännens hälsa istället för vad hon tidigare sagt.

Personen ändrade sig väl helt enkelt.

Bra för henne tänker jag

Ja det är väl lite motsägelsefullt men inte alls konstigt att vilja gå ner i vikt om man är överviktig och va väl bra gjort av henne så länge det handlade om en sund omställning och inte svält. Ifall det är det sistnämnda skulle jag bli orolig för ätstörning snarare än förskräckt över dubbelmoral. Och handlar det om att kompisen gjort enc livsstilsförändring hade jag försökt att glädjas åt henne och kanske också sett det som inspirerande.

Hen var inte överviktig över huvud taget. Hade varit glad för hen om hen såg ut som de tjocka amerikanerna på tv men hen var enbart kurvig. Inget annat.

Många med ätstörningar försöker förmedla en annan bild utåt. Se på inalicekitchen och rudwall på Instagram. Lägger upp enorma mängder matporr och säger att det är såå löjligt att försöka gå ner i vikt, svåra dieter, hälsotrams, ”grönsaker usch!” o.s.v för man ”måste njuta av livet!”… Men i verkligheten lider båda av anorexia. Men det vill de ju dölja.

Sätt inte stämplar och diagnostisera människor som du inte känner eller har nån aning om vad dom lider av eller går igenom. Undervikt kan ha 100 andra orsaker än ätstörningar.

Hur vet du vem jag känner eller inte känner…

Du känner Alice och Louise alltså..i det här fallet är det ju dom du pratar om.

Hej, någon som vet var man kan vända sig för att få i detalj sin fertilitet ? Har gjort en undersökning men där sa de knappt något . Vill ha det mycket mer specificerat . Kan betala ☺️

Få i detalj sin fertilitet? Vad menar du?

Då får man väl gå till en fertilitetsklinik, typ Livio, och kolla status på äggen/livmoder/hormoner m.m. Man kan också göra blodprov hos te.x werlabs där de mäter hormonnivåer, AMH och vitaminer. Det beror lite på vad du vill veta och hur mycket tid och pengar du är villig att lägga?

Någon mer här inne som är HSP? Ibland känner jag bara… hur orkar man ha en vardag med alla känslor som flödar. Jag grubblar, oroar mig och känner så otroligt mycket varenda dag. Ibland undrar jag om jag är deprimerad? Har jag adhd? Jag kan liksom inte finna en plats där jag är lugn, jag är jämt stressad, måste alltid ha något att göra. Har jag inget att göra grubblar jag, oroar mig, hela tiden! Det är som att jag skyndar och stressar genom livet. Jag saknar min mormor som gick bort 2006, har inte bearbetat den sorgen. Jag känner så mycket hela tiden. Jag känner andra människors ångest, jag känner energier på tillställningar/ i rum. Jag blir påverkad av andras känslor hela tiden. Om ett år är jag färdig lärare. Jag har sett fram emot i flera år att äntligen få ta examen, att få finnas där för barn, det mest ärliga människorna vi har, att stötta dom, hjälpa dom, att lära dom. Helt plötsligt vet jag inte om jag kommer palla det? Pallar jag en stressig vardag på förskolor? Fixar jag att ha ansvar över ett helt arbetslag? Kan grubbla över detta på nätterna. Borde jag prata med någon? Söka hjälp? Vet inte ens vad jag vill med detta…känner mig bara så ensam i att alltid känna allas känslor och mina egna. Det är tufft att min hjärna aldrig får vila.

Oj min kommentar hamna fel. Den hamnade på inlägget nedan. Hoppas du ser det.

Kunde varit jag som skrev det du skrev. Livet är rätt utmanande för sådana som oss. Men tror du kommer vara otrolig med barnen, just pga att du är så inkännande.

Jag är förskollärare, identifierar mig mkt med hsp, har mycket känslor, mycket oro osv. Jag kämpar mycket med att ta den ledande rollen som förskollärare, då det absolut inte faller mig naturligt. Jag vill vara ett jämlikt team utan hierarkier. Tycker denna bit av yrket är rent ut sagt asjobbig. Men hoppas verkligen att det blir lättare med tiden och erfarenheten. Får försöka jobba mycket på att vara snäll mot sig själv och good enough, inte perfekt.

Heja dig!

Åh! Jag pluggar just till fsk lärare och det är den ledande rollen jag oroar mig mest för. Det faller sig inte naturligt att jag leder. Vill också vara i ett team och egentligen gärna ha en ledare. Undrar liksom vad fanken jag gett mig in på??

Hon har alltså berättat nu att de inte har kontakt?

Ja på frågestund på insta häromdagen. Någon frågade om hon har kontakt med mamman och hon svarade nej..

Stackars hennes mamma. Kul att ha ett barnbarn hon inte får träffa fy fan.

Känner du hennes mamma och vet till 100% att hon är fantatisk och godhjärtad och en ängel eller vadå?

Jag har erfarenhet av att växa upp med alkoholistföräldrar och kan säga att INGEN runt mig visste vilka problem de hade och inte heller idag när jag är 35 vet någon. Det sitter i ryggmärgen att skydda sina föräldrar, att inte anklaga dem och inte snacka illa om dem. På gott och ont…

Det sjuka med hela denna kenza-serb situationen är att det i skrivande stund är extremt oroligt i den delen av Bosnien som är republica srbska, och att man fortsätter att skapa klyftor mellan serberna och bosnierna, precis som man gjorde 1992. Vi åkte aldrig ner i år för vi vågade genuint inte, och då är vi ifrån en ”serbisk”-stad i Bosnien.

Mina morbröder har suttit i dom arbetsläger som fanns under kriget. Dom har än idag aldrig berättar för oss övriga vad dom varit med om. Och det sjuka här är att mina morbröder ALDRIG skulle tillåta mig att tala illa om någon från de kriget, inte på ett fult sätt iaf. Vi är andra generationen och muslimer och har alltid fått lära oss att inte hata, man kan tycka att det inte är okej men inte hata.

Det är allmänt känt bland oss att man generaliserar och säger att ”serberna uppfostrar sina barn till att fortsätta hata”. Jag säger inte att det är de som sker i videon, men det är uppenbart kränkande och Aleks borde reagerat. Nu vet inte jag och deras barn var närvarande, men den som säger att barn inte förstår den ljuger fan så den skiter på sig. Dom kanske inte förstår idag, men om dom genom uppväxten kontinuerligt befinner sig i sånna sammanhang så neutraliseras beteendet.

Vad hände i videon?

Jag tror jag är HSP.
Jag grubblar, oroar mig och analyserar mycket. Dock inte lika mycket längre. Vilket gör livet mycket lättare. Speciellt inom arbetslivet.
Du kan mer än du tror. Analyserar och grubblar du innan varje uppgift börjar du tvivla på dig själv och då blir det inte lika bra.
Du kan bara veta om du klarar av något genom att göra det ( ibland flera ggr). Inte genom att fundera och analysera om du klarar av det. Så sluta fundera och gör bara.
Ha inte för höga krav på dig. Ingen är bäst på något första gången.
Och se det inte som ett misslyckande om du sen inte klarar av det. Man måste få testa sig fram i livet för att se vad som funkar för en utan att det ska vara ett misslyckande.

Du har ju helt rätt, tänk att jag ett år innan examen redan tvekar på min kompetens som blivande lärare. Det är nog det jag grubblar mest om. Jag försöker göra allt för att släppa oron men det är såååå svårt. Ibland bara orkar man inte med alla känslor och intryck känner jag.

Ja det är lättare sagt än gjort. Gå och prata med någon om det inte blir bättre.
När jag hade pluggat klart och började jobba blev jag väldigt självkritisk. Nästan som att jag mobbade mig själv. Och det gjorde ju inte att jag presterade bättre.
Plus en del andra saker i livet som hände då gjorde att jag blev deprimerad. Jag gick KBT och tog antidepressiva. KBT var det som hjälpte. Jag behövde liksom lära mig att tänka på ett annat sätt.
Det var 6 år sedan. Idag har jag ett bra jobb som jag är stolt över och är rätt duktig på. Jag älskar att jobba. För 6 år sedan funderade jag på om jag är en person som inte klarar av att jobba. Vilket jag nu förstår bara låg i min skalle pga höga krav och lågt självförtroende.
Öva på att inte tänka negativa tankar som skadar dig. Det tar tid men det går.

Chilla

Tv serien Riket med Ernst-Hugo, vad tycker ni om den?

Mycket bra! Säsong 3 kommer i slutet av aug ?

Mina kånken ryggsäckar behöver tvättas! (I-landsproblem)
Är det någon som vågat tvätta dem i maskin?
(har en vanlig och två mini) ?

Jag förstörde vår ena kånken mini när jag körde den i maskin.
Blev helt matt i färgen och torr som sjutton. Ångrar mig sååå då det var en present till barnet från hans farmor.
Den blev ren men jag skulle inte göra om det.

Funkade inte att vaxa in den efteråt?

(Fjällräven säljer eget vax som är jättebra till jackorna i alla fall. Gnugga in och sen ”värma in” med hårtork typ)

TACK snälla du! Hade jag ingen aning om. Nu blev jag verkligen glad. Ska köpa och testa.

Tack!!

Vaxet är för all deras G-1000 väv, så även Kånken. Ger lite bättre motstånd mot väta.

Står det att de kan tvättas? Isåfall reklamera.

Tvättade min för det hade läckt grejer i den som absolut inte gick bort. Har haft min i kanske 10 år. Den blev mjuk och följsam av det men inget jag stör mig på.

Vad svarade hon då?

Det kan ju vara allt från lögner till missbruk eller något gällande mammans sambo. Eller precis vad som helst. Lite onödigt att spekulera kring.

Hon blir väl som Kenza sedan när hennes farsa dog: Gud vad jag saknar dig *krokodiltårar*

Funderar på om mamma gått med i någon sekt? Hennes släkt på pappans sida är ju Jehovas vittnen men har inte förstått om han gick ur när han träffade mamman eller hur det var. Eller om hon var med också och har någon ”dragning” åt det hållet.

Alternativt om det är något med hennes stalker igen? Att han har hotat henne att hon och mamman inte får ha kontakt men det verkar ju konstigt.

Usch, hoppas det inte är nåt med stalkern, det var så sjukt när det hände.

Blir inte förvånad. Sekter är ju som de är.

Nu är ni väl ändå ute och cyklar? Varför skulle han ha hotat dem? Förstår ingenting! Tycker det är ganska tydligt att det har något med pappan att göra eller papparollen i stort. Egoina har ju vuxit upp utan sin biologiska pappa och det har varit tydligt genom bloggen att de haft minimal kontakt. När hon var i Norge förr nämnde hon sällan honom. Övrig släkt verkade betyda desto mer. Nu ser hon ju sitt barn med F (och sin pappa!) och kanske det kastade omkull allting. Inget konstigt alls, helt naturligt. Kanske har en ilska mot mamman kommit efter det? Spekulerar ju bara men det är väl som sagt inte ett helt ovanligt scenario.

Tycker också det är tydligt att saker och ting har framkommit sedan hon själv blev mamma, om att hennes mamma kanske inte agerat så klokt och eventuellt ljugit/undanhållit saker. Just kommentaren om att vara ensambarn kanske inte orsakade hennes ensamhet som barn säger ganska mycket…

Håller med. Efter jag fick barn känner jag en otrolig besvikelse på hur mina föräldrar agerat och över vissa val de gjorde som påverkade mig och min bror under uppväxten. Hade inte reflekterat på det på samma sätt utan barn tror jag. Det har påverkat våra relationer negativt men är stolt över mig själv att jag står upp för ”lilla mig” och visar min dotter att jag inte står för deras beteenden.

Tycker ändå det verkar rätt sjukt att hon enbart genom att få barn själv skulle komma på att hennes egen mamma varit så genomusel att hon vill ha NOLL kontakt. Av det hon berättat om sin uppväxt har jag snarare fått bilden av en ensamstående mamma som gjort sitt bästa och att dom haft en nära relation. Okej att saker kan komma fram och skada relationen, men att bryta helt… Om det är så att hon skyller mamman för sin relation med pappan är det ju också rätt underligt, för pappan har väl kunnat ta kontakt genom åren och föra sin egen talan.

De flyttade ju från Norge till Sverige på grund av styvpappan. Det kanske handlar om det. Att flytta till ett helt annat land (visserligen nära men ändå) och inte tänka den biologiska pappan och ett barns band. Lite märkligt.

Gynning är på bröllop o skriver i en instastory att man kan tro att det är hon o Victor som gifter sig ? Är klänningen för lik en brudklänning tycker ni?

Nej, det tycker jag inte.
Är dels rosa och sen mer en balklänning ön en brudklänning. Verkar ha varit långklänning som var dresscode och då tycker jag det är helt okej.:)

Är det en stor rosett hon har baktill klänningen?

Så vacker klänning som blir förstörd av tatueringar, sillisar och en jätte rosett.

Samt nej, den passar sig inte på ett bröllop, titta på de övriga gästerna, smakfullt och rätt – de förstår sig på vett och etikett.

Jag tycker den är för lik en bröllopsklänning och tar för mkt uppmärksamhet. Man ska aldrig överglänsa bruden.

Ikväll är jag sååå deppig över hur mitt liv blivit. Är 35 och har inte åstadkommit något i mitt liv. Kämpar med sluttampen av min utbildning men känns som jag bara ska in i ekorrhjulet så vad är det att se fram emot. Tillbringat över ett decennium i en dålig relation för att jag inte har möjligheten ekonomiskt att bryta mig ur den. Har för få nära vänner och de som fanns i lite vidare krets har fått barn nu så jag är beroende av de två tre jag har och om en är bortrest, en har corona, och en jobbar och är trött och sällan orkar ses så blir jag så ensam.
Jag bor i ett hemskt område pga ekonomi.

Kan inte förstå hur mitt liv blev såhär. Jag slits itu av känslan både av att jag slösat bort mitt liv på att vara dels sjuk (inte mitt fel att jag blev sjuk jag vet men ändå), dels vara i en kärlekslös situation. Gått miste om så mycket vänskaper och kärlek känner jag. Och karriär, men det är mindre viktigt. Har ingen ekonomisk trygghet.

Alla bitar i mitt liv har stora brister men främst sörjer jag att jag känner mig ensam socialt och att jag inte fått uppleva riktig kärlek eller ett normalt sexliv. Har verkligen slösat bort mitt liv hittills! Hjälp jag får panik över det här.

Ibland undrar jag om det är en vanlig känsla att man slösat bort sitt liv och att jag inte ska ta så allvarligt på min panik eller om min känsla är sann och betyder att jag behöver åtgärda mitt liv. Input på detta?

Huuu förstår sig.
MEN det är aldrig för sent att vända på saker o ting, allt behöver inte ske på en natt.
Jag levde i en vidrig relation hela mina 20-år fram tills jag var 34 och kände nästan precis som du.

Sen klarade jag bryta mig loss.
Tänker att det är bra att du snart är klar med utbildningen! Du kan få nya vänner på arbetsplatsen och vem vet, en ny kärlek??

Jag blev gravid när jag var 35,
Och det hade jag aldrig kunnat föreställa mig ens innan, då jag alltid levt på samma sätt.
Trodde inte heller jag skulle träffa en ny partner.

Kan du kanske prova ngn helt ny hobbie så länge tills du är klar med skolan?
Gå en målarkurs, eller börja på gruppträning eller liknande?
Ngt litet som förändrar vardagen?

Tack för ditt svar, det kändes tröstande och motiverande! Jag vet att det inte sker på en natt men har jobbat på att bryta mig loss från livet och relationen i fem år och det tär på psyket emellanåt. Särskilt när tiden tickar så snabbt och plötsligt blev unga 31 år till ”heading for 36” och det känns så gammalt att starta jobb, hitta ny man, resa med nya mannen, lära känna nya mannen, njuta av livet och sex med nya mannen för att den kämpa med att bli gravid i vem vet hur länge och sen gå igenom nio månaders graviditet och föda första barnet när man är 44 och ännu tröttare än vad man är nu. Ja så deppigt tänker jag ?

Men det är väldigt inspirerande att du lyckades vända livet efter att ha känt så här. Är glad för din skull! Men jag undrar gällande det där med att träffa ny man – vad kan man förvänta sig om man är 35-38 år? Ska jag ställa in mig på att det är frånskilda män med småbarn jag kommer träffa? Det är också en sak som skaver. Får direkt upp tanken på att jag slösat bort möjligheten att bli någons ”första” kvinna att bli mor till deras barn, vad det nu har för betydelse. Men kan verkligen börja gråta av detta. Jag vill inte behöva haka på någon annans liv och rätta mig i hur deras ursprungliga familj lagt upp saker, inte än i alla fall. Jag vill först VARA den ursprungliga familjen och det känns som den chansen är förbi.

Jag har hobbies men dom involverar inte andra människor.? Djur och natur ägnar jag mig åt och vet inte om jag får in mer mellan studierna men kanske kan försöka. Danskurs har jag ofta tänkt på, salsa t.ex. kanske är dags nu.

Och gör slut om du är kvar i relationen!
Planera i smyg om det så behövs.
Du är ung och kan få uppleva massa härligt sex och närhet, och få massa nya kompisar!

Känner igen känslan att ha slösat bort sitt liv, jag har känt så ända sen jag gick i högstadiet tror jag. Och känner fortfarande som 34-åring, trots att jag ändå kommit en liten bit. I mitt fall är det nog för att jag är långsammare än dom flesta med livets milstolpar. Vissa har barn och hus när dom är 23 men jag kanske har en katt och liten bostadsrätt när jag är 37. Försöker lära mig leva med det och vara nöjd med det jag åstadkommer.

Bra inställning!

Ja jag känner samma med just det där med livets milstolpar. Är typ tio år efter alla andra med körkort, examen osv osv. Det verkar ta tid för mig att känna mig mogen för dom milstolparna och som du säger så får man leva med att man funkar så och jag försöker påminna mig om att göra saker som jag vill eller klarar av att göra dom och inte på ett visst sätt bada för att man ”ska” göra så/göra det.
Känner också igen mig i din beskrivning av att ha katt och ett litet boende när man är 37. Det är precis min framtid. Försöker tänka på personer jag känner till som lever mindre ”traditionellt” utefter dessa milstolpar och se dem som förebilder men ibland känns det svårt när kroppen skriker att den vill något annat.

Det du kallar ekorrhjulet är verkligen något att se fram emot! Det kan nämligen medföra mycket av det du nu saknar: ekonomisk trygghet och social samvaro. Så att du är på sluttampen av din utbildning betyder att du har åstadkommit något och att du är på rätt väg.

Tack, du har rätt och jag ska komma ihåg det! Jag har sparat era kommentarer så de kan peppa mig när jag hamnar i dessa tankar igen. ?

Skulle kunna ha skrivit nästan exakt det där själv… Har tyvärr inte så mycket att säga som tröst, mer än att jag förstår precis det du skriver.

❤️

Bästa tipsen för en glowup!!!!
Är en trött 2-barnsmorsa som känner har tappat bort sig själv sen min första kom till världen 7 år sen.. Ska börja röra mig ner och gå ner lite i vikt pga övervikt och mamma mage, men vad mer?

Om ekonomin tillåter så kanske ett frisörbesök med klippning och färgning? Kanske även en manikyr och pedikyr? ? Köp lite nytt smink och nya mysiga kläder som du känner dej fin och trivs i. Man behöver ju inte heller göra allt på en gång utan lite i taget och det behöver ju inte vara dyra eller en massa grejer man köper.
Viktigast ändå är väl att jobba på självförtroendet, du är fin och duger som du är ❤️

!Tips mottages!
Vi fick värt första barn för ca 4 månader sedan och jag håller på att ge upp snart, han har på riktigt skrikit varenda kväll sedan han föddes. Det är ej kolik eller han verkar i alla fall inte ha ont i magen + han får magdroppar varje dag och D dropparna har vi bytt ut till vattenbaserade. Han ammar mest, jag försöker ge lite ersättning mot kvällen mest för att jag ska få 3 timmars sömn i streck, annars är det uppvak varje timme som gäller. Han vägrar flaskan ibland dock, vilket gör mig ledsen då jag inte trivs med o amma och skulle vilja börja trappa ner. Vi körde sempers ersättning men har precis bytt till Nan sensitive då bvc rekommenderade den.
Min fråga är i alla fall, vad är det jag missar? Vad gör vi för fel? Då han på riktigt skriker helt hjärtskärande i ca 1,5-2 timmar vaaaarje kväll. Kan tillägga också att ibland sover han inte längre än 30min i streck under dagen, kan det ha med skrikandet o göra? Dock skriker han även de kvällar då han sovit längre stunder.
Ja,ni hör ju, hjääälp, håller på att bli galen!

Har inga barn så kan tyvärr inte hjälpa men skickar kärlek ❤️

Gå till kurator på BVC för att lufta dina tankar ❤️ Inte alla barn är enkla utan att det behöver vara något fel. Stor kram! Blir du avlastad av pappan något eller finns denne inte i bilden?

Åh vad jag känner med dig, så var våran minsta. Blev på riktigt galen.
Han sov böst i babyskuddet till slut, vi fick gå och bära det där jävla babyskyddet tills armarna gick av och typ vagga till sömns i den.

Ibland ammade/snuttade han 7 gånger per natt och jag hann aldrig somna om.

Tycker inte du gör ngt fel alls.

Ska ha barn vilken dag som helt, är livrädd för samma sak igen. Har köpt Babyrocker till vagnen, Mamaroo och en bra bärsjal.

Har ni testat en rärlig babysitter? Som vaggar?

Efter att ha träffat många killar (eller många är att ta i, men några st i mitt vuxna liv), så blir relationen oftast bara ”kk” och inget mer.
Den senaste jag träffar nu, vi har träffats sen oktober ish. Har varit i princip den första kille jag på riktigt genuint gillat (älskat nästan), men det känns som det börjar bli mer en ”kk” eller ”nära-vänner-som-ligger med-varann” relation.

Är 25, och har börjat tro att något är fel på mig?
Min syrra har haft flera seriösa relationer, sambos osv, men inte jag.

Men den senaste killen jag träffade nu så kändes det annorlunda, var/är så trygg med honom och allt kändes för första gången rätt, och som det skulle kunna bli något seriöst. Men verkar som det kommer bli mer kk relation typ..

Så nu ikväll blev jag så ledsen. Varför blir det så? Är det något gör att killar bara ser mig som sex?

Jag ser rätt bra ut, är social och gillar att prata om både djupa och oseriösa saker. Förstår utåt sett inte varför det blir så, men något fel måste jag göra? Eller?

Träffar inte killar så ofta heller, så inte direkt att jag tar ”första bästa”, trots att många hör av sig.
Är rätt selektiv.

Men förstår inte vad jag gör fel, eller vad som är fel på mig?
Bara dessa tankar jag har nu förstör ju, börjar tro att jag är oälskvärd fast det kanske inte stämmer..?

Någon annan som varit i liknande sits? För jag börjar bli rätt deprimerad..

Hmm. Gör du det tydligt i början för snubbarna att du vill ha en relation? För om du hoppar i säng med dem på första dejten så är det lätt att de tror att du också bara önskar ha en kk-relation. Om jag var du hade jag försökt var väldigt tydlig med vad jag vill: alltså ha en relation, och sparat ligget till senare tillfällen.

Ligger sällan på första dejten, eller det har nog aldrig hänt. Snarare typ 3e eller så.

Är dock väldigt ovan (obviously, efter jag skrev allt detta), med hur en seriös relation ska vara. Jag vågar nog helt enkelt inte ställa krav?
De jag har träffat, som nu med den senaste, har alltid varit av en slump. Jag har aldrig ”aktivt dejtat” på tinder eller likande liksom.

Men som sagt, jag har aldrig vågat ställa krav. Eller vet knappt hur man ska framföra att man vill ha något seriöst. Tänker mer att det kommer naturligt att prata om när man träffats ett tag, men för mig blir det inte så..
Kanske är det lite det beror på, att jag inte riktigt vågar säga hur jag känner..?

Nu är ju alla olika men tar två scenarior:

Man träffas kanske på en gemensam fest, säg sommarfest. Snackar och har kul.
Klicksr eller finner attraktion.
Händer inget.
Dagen efter träffas man igen på grillfest med ett gäng, man flirtar och kanske ligger.
Hånglar lite dagen efter. Bestämmer kanske att ses i veckan?
Man fikar eller åker och badar, ligger kanske igen. Hittar på ngt till helgen, sen går och tar en öl med vänner på kvällen.
Sen kan man ju ta snacket om man gillar att hänga beroende pånhur mkt man setts senaste 14 dagarna och känner själv.
Typ ”jag gillar verkliiigen att hänga med dig, men vad vill du att kag ska säga om ngn frågar ”vad vi är?” Kk, ligg, partner?;)
Med glimten i ögat så klart!

Fast om du inte ligger i början så undrar jag lite då pver dejtandet eller hur er relation ser ut innan ni börjar ligga.

Scenario två:

Börjar dejta utan sex, träffas 4-5 gånger på picknick, bio, med
Vänner. Sen ligger man, och vill umgås typ varenda minut. Sen kan man ju bara säga när man ligger och gosar att man är kär eller typ ”jag vill alltid va med dig”, och fråga hur den andra känner eller stämma av.

Vara rak med att man vill ha en relation.
Går det för lång tid blir det ju bara sex.

Ja du får vara mer rak.
Säga att du gillar han men gärna vill vara mer än bara ett ligg.

Du får träna på olika fraser att säga.

Utmana dig själv med att vara tydlig! 🙂 Helt ärligt, det är inget fel att säga från start ”jag har inget intresse för en kk-relation, utan söker seriöst, så du vet”.

Tack för era svar ovan (både dig och elle1).
Ska våga bli mer bestämd av mig i framtiden, annars kommer jag bara bli överkörd.
Tack för pepp!❤️

Det är det som är problemet: du måste ställa krav pch förstå att du är värd pch värdig att göra det. Lycka till ❤

Du kanske släpper efter för snabbt.

Nja det skulle jag inte säga. Är snarare relativt ”svår”.
Vill känna en person innan jag ligger med den, och ligger inte med vem som helst, så är nog inte där problemet är..

Men hur ser en ”normal” process ut för dig, om det dröjer ett tag innan ni ligger menar jag? Då dejtar ni inte innan alls?

Jo då träffas vi. Som nu med den senaste sågs vi några gånger först. Först gick vi promenad, pratade om allt möjligt, andra gången lagade vi mat, gången efter det sågs vi igen. Sen efter det nån gång låg vi, sen fortsatte det.

Därefter träffades vi ofta, sen blev det lite färre mellan gångerna, men vi pratade med varandra hela tiden och träffades .
Nu har han berättat att han och hans ex fått kontakt igen, så tror inte det blir mer tyvärr… trots att jag nog är kär i honom…

Som sagt, jag vågar aldrig ta upp vart man står, eller hur jag egentligen känner? Det kanske är det som är mitt problem..?
Tror nog undermedvetet att jag ska bli besviken så vågar aldrig satsa liksom.

Eller fan, jag vet inte.

Men i detta fallet beror det nog inte på dig alls. Han kanske bara inte släppt sitt ex känslomässigt.
Låter som du ändå gjort allt rätt från din sida.
Men hur lång period pratar vi om?

Jaa… Dem gjorde slut strax innan vi började träffas, alltså i oktober ca.

När han skrev och berättade det så blev jag inte arg, mest ledsen, men är det så att han har känslor för henne så är det okej.

Grejen är att han berättade detta förra veckan, och att han inte vet vad han vill.
Vi träffades för att prata ut typ, men det blev mest att vi prata om allt möjligt annat, och hade det så bra typ..

När han skulle gå sen så tog jag mod till mig och frågade om relationen mellan han och hans ex, dem har träffats men inte seriöst än verkar det som. Vi gav varandra en sån lång kram och kyssar och han sa att han vill träffa mig igen

Blir bara så osäker på allt, och på mig själv.
Och som sagt, om det är jag som gör fel? Är jag immun mot relationer typ..?

Sen vet jag inte hur jag ska bete mig..
Ska jag avsluta allt eller fortsätta träffa honom? Tycker om honom mycket, men situationen är lite skev..

Men vad gör ni tillsammans förutom att ligga?
Tänker att man kanske ligger ett par gånger innan man blir seriös i vissa relationer, men börjar ni inte ungås på dagtid då? Käka middag o linch, gå på bio, träna ihop, sova ihop?

Sen tar man ju snacket efter ett par dagar.

Nej det är inget fel på dig! Du är dessutom bara 25! Det är rätt vanligt att inte haft någon seriös relation ännu, betydligt vanligare än du nog tror.

Det bästa du kan göra för dig själv är att jobb med dig själv och din självbild. Ta reda på vem du är ordentligt och älska dig själv.

Skulle råda dig att vara betydligt tuffare mot männen du träffar. Du söker kärlek. Så svart du anar att mannen du träffar bara vill vara kk så bryt direkt och gå vidare. Finns massor med män att välja på därute. Slösa inte tid på de som vill annat än du vill. Önskar så jag hade tagit till mig det rådet vid 25. Hade besparat mig många tårar.

❤️❤️

Du måste nog börja fundera på om du är nöjd eller inte i de relationer du är i. Är det inte vad du vill ha så gå vidare. Dont go for second best baby.

Och se det som positivt att du är öppen för kärlek och vågar leta efter den. Inte alla som har den kapaciteten. Lycka till.

Tror det verkligen är som du säger.
Om man ska vara djup så tror jag det beror på att jag växte upp i en rik och väldigt ”högljudd” familj.
Med mycket åsikter. Jag som barn förväntades redan då att vara den sociala och som gjorde att alla trivdes, när vi hade gäster både här och utomlands. Utan att egentligen ”höras”.
Jag skulle inte ha en egen åsikt typ, eller ingen brydde sig om den.

Jag tror ärligt inte, ens nu vi vuxen ålder, att jag ens ska förväntas ha en åsikt eller krav typ..
Så tror du kan ha rätt och är på rätt spår, är inte alls bra på att veta vad jag ens vill, tyvärr.

Tack!

Det du kallar ekorrhjulet är verkligen något att se fram emot! Det kan nämligen medföra mycket av det du nu saknar: ekonomisk trygghet och social samvaro. Så att du är på sluttampen av din utbildning betyder att du har åstadkommit något och att du är på rätt väg.

En sånt bra svar!

Hänger på: och du kan ju alltid söka jobb i en helt ny stad! Det är modigt och öppnar upp för ännu nyare vägar.

I dag får vi diskutera vad vi vill så here we go.

En influencer som tränar jävligt mkt, både hon och hennes man. Skriver alltid om hur man ska vara som mamma och och försöker vara ganska pretto.
Jag gillar henne, MEN nu blrjar ena dottern bli ganska överviktig.
Och jag känner spontant att influencern har jävligt mkt träningsfokus/hets och jag vet inte,
Kanske borde laga bättre mat och sluta unna sig och familjen en massa gotta när barnet uppenbarligen inte hetstränar så mkt som föräldrarna, som i sin tur förbränner mer då de kan träna 2 timmar per dag minst samt har gym hemma.
Känns som att det blir en ond cirkel?
De lagar god mat och publicerar, mkt utemat, mkt fika, mkt ”skitmat” på semestern men uppenbarligen inte bra för barnets livsstil helt enkelt.

Har, och skulle aldrig skriva det till Influencern.
Vill inte göra någon ledsen och man vet ju inte vad som pågår bakom stämgda dörrar. Samtidigt har de valt och väljer att leva sina liv offentligt och det rimmar så illa med den käcka bild de vill måla upp.

Kom förresten på en annan influencer som gör det samma, fast hon är oxå överviktig och tränar noll och äter alltid skit i princip. Och hennes dotter har blivit tjock.

Visst att man har ett ansvar vad man publicersr,
Men man har väl främst ansvar mot sitt barn? Flashiga matbilder borde väl vara långt ner på priolistan?
Och ja, barnen syns nästan i varje inlägg.

Vad tror, tycker,
Tänker du om det??
Är det inluencervärlden som påverkar så barnen mår dåligt, eller är det andra orsaker?
Hur mår ett barn som växer upp med en hetstränande, smal/mager mamma medans denne själv går upp och blir mer rund?

Om det är samma person som jag tänker på så har ju det ena barnet alltid varit rundare, samt går på typ en miljon olika sporter. Skola, BVC och läkare får väl säga till om dom tycker att barnet är för stort. Det är ju inte vår sak att spekulera i.

Det finns nog annat här i världen som du kan bry dig om istället. Du har kanske egna problem som du behöver ta tag i först?

Fast nu fick vi ju diskutera vilka ämnen vi ville idag, och då det vanligtvis diskiteras Biancas vikt, lareins utspemnkring barn och skola så kan det väl vara en intressant diskussion som man måste våga lyfta?

De barn som växer upp med influencerföräldrar. Är ju ändå en ganska ny företeelse. Hur mår dessa av att få även sina liv publicerade hit och dit samt hur påverkas de av föräldrars livsstilsval?

Fast det är ju såna som du som gör att man inte får vara olika. Indirekt skriver du ju att någons barn (!) bär banta. Och du är själv förälder (antar jag eftersom du skrev om förskolan).. Vilken fantastisk förebild ?

Fast som förälder har man det högsta ansvaret för barnens hälsa, både psykiskt och fysiskt.

Jag säger inte att man ska banta, men man ger inte barnet rätt förutsättningar till en hälsosam uppväxt om man föröver sina dåliga matvanor för att det är viktigt att visa gottefat på instagram.
Jag fattar att man kanske inte har alla verktyg, att vara förälder är inte lätt.
Men folk är också rädda att ifrågasätta, för man vill inte såra, men allt annat ska man kunna lyfta tydligen.

Oavsett om man är influenser eller inte, hårdtränar själv eller inte, är smal eller inte, så tycker jag att man alltid borde vilja ge sitt barn de bästa hälsosamma förutsättningar man kan. Vilket gäller åt båda håll, att det är bra att röra på sig – men vila är också viktigt. Att det är viktigt att äta näringsrik mat, men inte heller den att vilja äta köpmat ibland. Att det är viktigt med balans. Jag har två kompisar som växt upp med två extremt hälsofixerade mammor och det har slagit helt olika, ena kämpar med sin anorexi och den andra med att smygäta, kan inte begränsa sig, kämpar med vikten etc.

Inte svar direkt på din fråga, men jag tycker att man som förälder måste visa att mat och träning bör vara i balans. Inte för mycket, inte för lite.

Väldigt intressant svar! Det är så mina tankar går lite grann, hur ser framtiden ut för dessa barn.

Har också reagerat på den influencern och dottern. Speciellt med tanke på att influencern i fråga har lidit av ätstörningar förr..

Fast om det är familjen jag tror så har väl mamman rötter i Sydamerika? Den genpoolen är full av fetma så det är nog väldigt svårt att styra att övervikten kryper fram i tonåren. Jag kan tycka det är fint att de inte gör en stor grej av att dottern är lite större. Vore ju hemskt om de skrev om det online.

Sjuk i huvudet är du som kommenterar någon annans barns vikt. Spelar ingen roll om du inte namnger personen. Herregud, skaffa ett liv

”Jobbet” som influencer är relativt nytt.
Effekterna som det kan ge på barn som växer upp i denna miljö är väl jätteviktigt att kunna lyfta oavsett om det handlar om att exponera sitt barn, tjäna pengar på sitt barn eller göra saker indirekt som påverkar sitt barn.

Hade det varit Bianca ingrosso som exempel, som har en ätstörning och har en liten dotter hade frågan säkert diskuterats. Räcker ju att Maggan graaf köper en tavla till sin exkriminelle man för att folk ska ifrågasätta hennes moderskap på spciala medier.

Någon som har erfarenhet av Jehovas vittnen? Det började med att jag fick ett handskrivet brev i brevlådan av Jehovas vittnen (pga Covid la de i brevlådan istället för att knacka på). Jag var isolerad så jag svarade på det brevet. Sen skrev jag lite fram och tillbaka några gånger med en person hos dom och det var skönt att få prata med någon. Efter det har jag inte svarat på någonting men de fortsätter att skicka ut handskrivna brev till mig och även mycket annat, och har gjort regelbundet i ca. 1 år nu (trots att jag själv inte hört av mig mer). Som sagt, jag svarar inte, men jag har heller inte sagt åt dom att dom ska sluta. Vågar inte säga att dom ska sluta. Jag är väldigt konflikträdd nämligen och de skriver ju snälla saker. Sen vet jag faktiskt inte om jag vill att de ska sluta heller. De är jättegulliga och sitter och skickar ut saker till mig. I det senaste brevet som jag fick skrev dom så otroligt fint till mig och att jag ska komma på ett möte om jag vill. Det är så jag funderar på att gå på det mötet. Men jag vet inte riktigt? Nån som har erfarenhet av det? Jag vet faktiskt inte så mycket om dom mer än att dom inte firar julafton och födelsedagar, vilket faktiskt känns skönt att slippa julen.

Nej det vill du inte! De är en sekt. Det finns mycket bättre sammanhang att vara i än i sådana!

Akta dig för helvete! En livsfarlig sekt.

Oj. Du borde läsa på om jehovas och se olika domumentärer om dom innan du gör ngt förhastat.
Man får tex inte ta emot blod om man blir allvarligt sjuk. Man måste varva medlemmar. Man får inte vara homosexuell. Det är inte tillåtet att ha ett förhållande med någon som inte är med i jehovas etc. Och den som syndar hamnar väl i
harmagedon, ? den stora domedagen / helvetet.

De skickar så till mpmga, även här. Handskrivna, de ingår i deras kontaktsökarplan.

Kasta skiten bara!
Eller maila och säg tack men nej tack,
Man behöver ju inte vara otrevlig.:)

Oj jag trodde inte att nån svarade dom, om det inte är för att jävlas liksom? Håll dig borta

De skriver alltid handskrivna brev. Får dem också.
Ursäkta om detta låter hårt nu, men de ser dig bara som en erövring av dem som de försöker vinna till sin gemenskap. Det är inget personligt, även om det verkar så. Sök dig till andra gemenskaper där du blir sedd och uppskattad för den du är, istället för någon de anser sig ha ”vunnit” och vill använda för sina egna syftens skull.

Hej. Mina kusiner är Jehovas. Det är en väldigt knepig religion/sekt och jag rekommenderar inte att börja gå på möten. Vänd dig hellre till svenska kyrkan om du är sökande, eller typ en kurator.

Tro mig.

Du har skrivit med någon som haft som enda syfte att få dig att bli medlem i JV. Såna här brev besvarar man bara inte. Sluta vara så jävla naiv JV är en religös sekt och inget annat. Man går inte med i JV bara för att man inte vill fira jul.

Herregud, hjärntvättning pågår!! Vakna upp innan det är för sent ?

Jag har en nära vän som varit Jehovas och jag tycker du ska undvika dem. När hon blev kär i en kille som inte var Jehovas blev hon utesluten. Det innebär att hela hennes familj har förskjutit henne, hon är död för dem. Det är ett stort trauma att plötsligt vid 30 förlora hela sin familj för att man är ”en syndare”.
De lever dessutom med väldigt strikta regler. Man SKA knacka dörr x antal timmar per vecka, ska helst inte umgås med icke-jehovas, får inte gå på dansklubb, ska läsa bibeln dagligen o.s.v…

Om du är ensam och isolerad, snälla försök hitta andra grupper att umgås med. Svenska kyrkan är tusen ggr bättre om du har ett intresse för kristendom.

Har tänkt på en sak ett tag nu som jag tänker att ni kanske kan hjälpa till med. Personligen så är jag inget jättefan av att få frågan ”hur är läget” eller liknande så fort jag kommer till jobbet på morgonen. Jag försöker ha en ganska tydlig gräns mellan privat och jobb av olika anledningar och det känns som en privat/personlig fråga för min del. Gränsen försöker jag nog hålla främst för att det känns ganska sunt, men också för att jag kämpat en hel del psykiskt de sista 2-3 åren rent privat. När jag kommer till jobbet försöker jag liksom kliva in i den rollen för att orka vara en mer neutral/positiv person, och när då mentalt har ställt om och laddat upp på väg till jobbet så blir det som att den frågan slår så personligt och jag måste liksom hämta upp mig själv igen. Nu till sakfrågan. Jag jobbar som teamleader för ca 15 personer och vet att några verkligen uppskattar att få frågan och då är det ju lugnt, men det finns nog några andra som känner lite mer som mig. Jag kan stå ut med att få frågan själv, men vill helst inte vara den som får någon annan att känna sig sänkt av liknande frågor. Min fundering är alltså; hur hälsar man dagligen utan att alltid fråga just hur läget är? Min typ enda fras hittills är ”Vad kul att se dig!”, men den blir ju liksom lite uttjatad..

Fast den frågan är ju det inte meningen att man ska svara ärligt på, utan det är ju mest en artighetsfras där standardsvaret är ”bra”. Ingen förväntar sig att man ska börja prata om sitt privatliv när man frågar hur läget är.

Jo, absolut. Men det där är också så värdelöst. Varför ska man ställa en fråga där man förväntar sig ett givet svar? Eller inte på riktigt bryr sig om svaret? Vet inte om det är så himla artigt, man bara gör det för att alla alltid gör så..

Sociala konventioner. Småprat. Man gör så bara, ett sätt att skapa kontakt och säga något mer än ”hej” antar jag. Men om du är obekväm med det så börja prata om något annat istället. Men jag tror du överreagerar lite på detta faktiskt.

Man gör bara så, sociala samspelet.
Så gör ”alla” i USA även om du bara går in i en mindre klädbutik.

Haha ge ett ärligt svar nåt någon säger ”how are you” och du blir sedd som oerhört udda ?

Det räcker väl att bara säga hej trevligt. Kanske något mer, typ ”oj vad det regnar idag”.

Brukar fråga ”har ni kul?” istället. Blir mer skämtsamt. Och dom ba neej inte när du kom hit!

Nån som har erfarenhet av Jehovas vittnen? Det började med att jag fick ett handskrivet brev i brevlådan av dem. Jag blev jätteglad att någon skrev ett handskrivet brev till mig och jag svarade på det. Sen så skrev jag fram och tillbaka några gånger med dem. Efter ett tag så rann det ut i sanden för min del. Men tydligen inte för deras del, för de fortsätter att skicka ut brev och även andra saker och har gjort regelbundet ganska länge, i typ 1 år (trots att jag själv inte hört av mig). Nu vet jag inte hur jag ska avsluta den här relationen, jag är väldigt konflikträdd nämligen. Men sen så vet jag inte om jag vill avsluta det heller. De skriver ju så snällt. Jag fick ett nytt brev för bara några dagar sen, så otroligt gulligt och de skrev att jag skulle komma på möte om jag ville. Funderar på att gå på mötet. Någon som har nån erfarenheter av dem? Det enda jag i princip vet är att dom inte firar julen, men det känns bara skönt att slippa det!

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Sekt

?

Jehovas Vittnen är som som en stor spindel som spunnit ett stort klibbigt lockande nät, den enda du är för dom är ett byte som fastnat i detta nät och ingenting mer… Övertygad om att du förtjänar ett bättre öde an än att vilja fastna i detta nät. Vill du skapa mening i ditt liv så anmäl dig som volontär i någon hjälporganisation som tex Röda Korset (eller någon annan), det är verkligen givande kan jag lova. Jehovas Vittnen är en sekt och ingen ting annat.

Läskiga typer!

Vad tror ni om Elsa Hosks nya märke ”Helsa”? Vad tror ni att det kommer vara för produkter? Hennes introducerings-bild till märket är en närbild på hennes(?) rumpa? Någon som vet mer?

Amanda Schulman måste ha ett par hjärnceller färre än andra. Filmar när alla åker båt utan flytväst!! Idiot.

Hur hanterar en ensamstående mamma ensamheten?
bakgrund:
lämnad av barnens pappa för 5 år sen. Varit singel hela tiden utom ca 1 år med en kille som tyvärr mådde för psykiskt dåligt till sist.
Jag har barnen på heltid då pappan är ganska ointresserad av sina barn, men vi har ett schema på varannan helg hos honom men blir mindre då barnen vill va med mig.
jag har ca 4 vänner jag umgås med och en syster, mina föräldrar och en granne, så jag är egentligen inte ensam, men på mina barnfria helger så kan inte mina vänner ses så ofta och det blir ganska många helger helt själv och ensamheten gör mig ledsen.
Jag vill också väldigt gärna träffa någon men det är den ena märkligare killen än den andra som jag matchar med och det har bara blivit pannkakor av dom dejter jag haft (en vill bara ligga, en var sambo(!!) , en ghostad mig för jag frågade några frågor men ville sen plötsligt ses efter en månad igen osv…) det känns heeeelt omöjligt att ens träffa någon vettig förutom kemi ska klaffa med helger, barnschema etc.
känner mig så sjukt ensam!!
som om varje barnfri helg utan bokade planer med kompisar är ”misslyckad” och jag deppar i hop och bara tänker att jag duger bara till o va mamma och ha barnen hos mig.. då är jag ialla inte ensam.. o så längtar jag tills måndagen då jag får börja jobba o barnen kommer…
Hur ska jag göra?
blir ju så klart lite besviken på kompisar som inte ”har tid”. då, jag frågar om vi ska ses, då jag bara har varannan helg att ses på o kan aldrig ses spontant på en vardag.
(har ingen avlastning, gamla föräldrar som vill va på lantställe och vill inte ha barnen över natten el på vardagar)
Känns som alla har så kul liv( på Instagram) utom jag och jag får panik av att åren går och mitt liv är bara att vara mamma och inget annat kul händer.
Någon som känner igen sig? Tips mot ensamheten?
Är 47 år bor i sthlm.

Kan du inte skriva i någon grupp och hitta andra mammor att umgås med? Så kan ni avlasta varandra och göra kul grejer tillsammans med barnen. I förlängningen kanske nån har en trevlig bror/kompis/bekant som du kan möta och flörta lite med och så länge blir vardagen lite roligare. Har sett flera såna trådar i olika grupper på facebook, även såna som inte har med barn att göra utan typ böcker, skapande mm.