Öppet Spår

Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
Normalt sett undanber jag mig politiska diskussioner, men så här inför valet är det okej så länge de inte spårar ur.
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!

Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli satt på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts… ?

Ps! Tjafsa mindre!

531 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Jag fattar att det jag kommer skriva nu kan låta töntigt men kanske nån känner igen sig eller förstår situationen och den frustrationen jag känner. Är ny på mitt jobb sedan några månader tillbaka och jag kände rätt fort att allt inte stod helt rätt till men jag körde på med mitt och tänkte att jag måste ge det tid.
    Jag trivs rätt bra men förutom det jag kände av i början blir typ värre och värre. Och nu till ett av problemen som jag förstår låter simpelt men det handlar om en telefon som vi ska svara i 7-21 varje dag, vilket är fördelat att någon av dom som börjar 8 får den och har under sitt pass och vid 15 lämnas den över till någon som har kvällspass. Men denna telefon flyttas runt och alla försöker bli av med den (är min känsla). Har jag fått den som ansvar under antingen dag eller kvällspasset, då har jag den hela mitt pass som jag blivit lärd. Men jobbar jag och inte har fått den som ansvar så kan jag ändå helt plötsligt få den lite när som helst och den andra ”glömmer” att ta tillbaka den osv osv. Det blir typ alltid en diskussion när denna ska lämnas över sen vid passbyte och man ifrågasätter varför man får den och varför ingen annan kan ta den osv även fast det är ens tur och det bara är att ta den som det är bestämt vid passbyte. Vet inte riktigt vad jag vill komma fram till men jag känner mig så trött på det här. En jävla telefon som är en arbetsuppgift men tycker mina kollegor beter sig som barn! Och tycker inte heller det är rätt att vissa ska ha den jämt för att andra inte vill eller försöker bli av med den. Det är mer än detta som hänt och man känner av en så stel stämning vissa dagar och det blir lätt småtjafsigt mellan de som jobbat där längre tid, under min korta tid där har 2 personer sagt upp sig. Känner mig ledsen och besviken att det inte blev som jag tänkte mig på detta jobb, finns ingen samarbetsvilja och alla verkar mest tänka på sig själva och inte hur vi som arbetskollegor ska ha en bra arbetsmiljö tillsammans.

      Har ni schema för vem som ska ha telefonen när?

        Nej, chefen tycker inte att det behövs

          Uppenbarligen behövs det. Jag har också jobbat på ett ställe med en sån avskydd ”jourtelefon” (för allmänhetens frågor). Vi hade en kalender där vi bokade/fördelade den tillsammans på veckomöte. Hade man jättemycket att göra eller fullt med möten så var det fine att slippa. Då kände sig alla ansvariga och man visste att man var fri från den de dagar man inte var schemalagd.
          Om ni gör ett schema kanske ni ska göra passen lite kortare än 8-15, så blir det inte lika jobbigt att ta den frivilligt. Typ 8-12, 12-15, 15-18, 18-20.
          Som tur var blev det ett telefonnummer istället för en fysisk lur, som man bara kopplade vidare till sin egen telefon så det blev lite lättare.

      Prata med chefen.
      Be hen göra upp ett schema vecka för vecka, dag för dag. Så blir det inget tjafs eller oklarheter kring vem som ska ha den och inte 🙂

        Chefen vill att vi löser/bestämmer det själva. Hon är inte så mycket för rutiner ? och ja på ett sätt håller jag med henne om att vi borde kunna lösa det själva eftersom vi är vuxna personer och alla vet att detta är något som ingår i arbetsuppgifterna men tydligen så funkar det inte … upplever inte att chefen är så brydd, kanske därför folk säger upp sig

          Är det nån typ av larmtelefon? I så fall kan du ju föreslå, utan att chefen egentligen borde behöva vara inblandad, att ni måste ha ett schema över den eftersom det är ett säkerhetsproblem att så många verkar villja bli av med den.

            Alternativt om det inte är en jättestor ansträngning att ha den så säg att du kan ha den jämt om du blir kompenserad med högre lön.

            Känner mig inte vara i rätt position eller vad man säger för att göra det, har märkt att jag kommit in i en väldigt infekterad arbetsgrupp där alla typ är irriterad men inte vill trampa vissa på tårna så man är tyst istället och muttrar för andra när man är ensamma typ. Upplever också att om jag skulle ta upp det så skulle de som jag vet tycker som jag inte backa upp mig eller vad man ska säga, ge mig medhåll liksom. Men ja har funderat på att ta upp det på nästa apt möte.

              Jobbigt läge. Men du har egentligen bara 2/3 alternativ, ta upp det och få skit eller ta inte upp det och fortsätt bli irriterad:) du kanske kan prova ta upp det individuellt med chefen men var beredd på att hen kanske inte ändrar uppfattning.

              Det låter som att det är något fel i den psykosociala arbetsmiljön på din arbetsplats. Flagga det för din chef. Hen är då skyldig att vidta åtgärder. Har precis haft en sådan utredning på arbetsmiljön på mitt arbete och det är som en helt ny arbetsplats. Trodde aldrig att det kunde bli en sån skillnad. Rekommenderar det nu till alla. Det löste verkligen knutarna på arbetsplatsen mest troligt för att vi fick tid att prata med varandra ordentligt.

              Problemet är att chefen inte vill eller vågar vara chef. Att vara chef innebär till stor del att lösa problem. Chefen verkar fast i att hon tycker att det inte borde behövas ett schema men uppenbarligen behövs ju det.

              Ta upp det på nästa möte och säg att otydligheten kring telefonen verkar skapa onödig irritation. Säg att du önskar att ni har ett tydligt schema och tydliga regler för hur överlämning går till och om det finns situationer när man får lämna över telefonen till någon annan (tex under rast). Be chefen att följa upp att det sköts.

                Fast jag måste erkänna att jag känner med chefen. Fatta ha värsta arbetsbelastningen och sen behöva gå in och organisera hur 8 (?) vuxna människor ska sköta en telefon på arbetstid. Jag måste säga jag har förståelse för hens naiva tro det ska gå utan att chefen schemalägger…

                  Jag är själv chef över en större grupp människor och man får hantera allt möjligt så tack för indirekt sympati

                  /anonym 21.02

                  Ledsen men chefen duckar för sitt chefsansvar. Med en bra chef hade gruppen själv kunnat ta ansvaret att själva schemalägga telefonen. Men chefen har inte lyckats bygga den typ av grupp. Det låter faktiskt som att dina kollegor inte vill sitta kvar i båten.

          Men säg då att det uppenbarligen inte funkar i gruppen och att det är chefens uppgift att styra upp när gruppen själva inte klarar av att lösa problemet.

          Låter som en dålig chef.

      Jag skulle inte vilja vara kvar. Har lärt mej att känns det inte bra från början är det inte det. Satsa inte energi och kraft på det som inte ger något bra tillbaka.

      Vi har också telefon pass på min arbetsplats, som ingen vill ha ?‍♀️ vi har det ”schemalagt” för då ver man den dagen så har jag ansvaret (blir inte ofta då vi är många som har ansvaret) och då blir det inger snack, kan man inte den dagen har man vetat en längre tid innan och haft möjlighet att byta dag med någon och det har aldrig varit något problem.

      Ett sätt att visa lite initiativ är att du styr upp ett schema själv, tillsammans med dina kollegor, och sen berättar det för chefen. Så hade jag löst det men sen är jag extremt karriärfokuserad också.

      Hade så på mitt förra jobb, så glad jag bytte jobb för det var sån oärlig stämning.

      Men gud jobbar vi på samma jobb?? iofs har vi schema över vår telefon men ingen vill ha den ändå. Jag har precis sagt upp mig och de känns så skönt, dock pga andra problem än telefonen

    I vilken Disney värld skulle du vilja leva i?
    Jag vill vara en katt och sova hela dagarna och bli bortskämd i Aristocats. ?

      Mysigt! Jag älskar Pongo och de 101 dalmatinerna och skulle gärna vara stiligt klädd som man var på den tiden och ha ett gäng goa hundar ?

        Ohh
        Folk var på ett sätt mer välklädda förr.

          Ja det var tider det, när folk fortfarande klädde på sig kläder ?

          Så kul !! Hmm.. toy story , Ice Age ( tänk att hänga med Sid , och bli skyddad av en mammut ?) eller omg jag vet – high school musical !

      Atlantis tror jag, ser så magiskt ut!
      Vara katt och sova hela dagarna låter ju dock inte helt fel heller?

        Pumpa
        Älskar filmen Atlantis, såg den på bio och det var en häftig upplevelse.
        Kida är en av mina favorit prinsessor.

          Kan tänka mig att det var häftigt, den stora bilden och ljudet ??

          Minns att jag såg Kejsarens nya stil på bio, en sån film jag kan se om så många gånger och den är fortfarande rolig haha. Hade varit helt okej att leva där också, Kronk får gärna lära mig att prata Ekorrska (så hette det nog inte ? minnet sviker)

            Pumpan
            -DU STÖRDE KEJSARENS TUNGGUNG!!
            Ja den filmen blir bättte och bättre med åren.

              Hahah älskar!

              Kuzco: Säg inget. Vi flyter rakt mot ett stort vattenfall.
              Pacha: Jepp.
              Kuzco: Vassa stenar på botten.
              Pacha: Troligen.
              Kuzco: Låter kul?

              Älskar att disneyfilmer slår så olika beroende på ålder.
              Lejonkungen var bra när jag var liten, spännande och roliga låtar men inte sorgligt. Nu kan jag inte se den utan att gråta sönder, man ser ett budskap, kan känna sorgen Simba känner när han vill att hans pappa ska vakna igen och skämt man inte tänkte på som barn.

                Pumpa
                – ETT LAMADJUR? HAN SKULLE JU DÖ!!!

                  Men desserten…

      Vilken rolig fråga!

      Jag skulle vilja vara det tredje hjulet i Bernard och Bianca och resa världen runt för att lösa mysterier.

      Mitt introverta och ångestfyllda jag hade däremot inte haft några problem med att vara inlåst ensam i ett torn med bara en ödla som sällskap, så den delen av mig hade valt Tangled.

        S
        Jag hoppas att vi går en till film med Bernad och Bianca. Den första filmen tyckte jag var lite otäck.

        Åhh Trassel är en av de bästa nya filmerna från Disney. Jag förstår inte varför Frost är så älskad när Elsa mer eller mindre förstörde för en hel stad. Nu tänker jag på förstörda skördar, djur som svalt när snön kom m.m

          Ja den första är så mörk, jag gillar bättre när de är i Australien

          Omg såg den som vuxen efter att bara ha vaga minnen av den som barn och jag grät så tårarna sprutade. Alltså den stackas älskade lilla flickan. Som hoppas så mycket på att bli adopterad och blir så besviken och ledsen. Och sedan får flytta till en hemsk familj. Nej hjärtat blöder för henne. ?

      Bara jag som ogillade Disney och de mesta tecknade filmerna som liten? ?

        Lina
        Här var det väldigt blandat när jag växte upp.
        Såg mycket tecknat som inte var Disney.
        Hemma var det mest icke Disney vi såg på, de Disney filmerna vi hade spelade vi nästan sönder.?

          Såg bara typ ”Disney-dags” någon gång och Kalle anka på julafton ? var däremot besatt av Astrid Lindgrens filmer ??

            Lina
            Jag tålde inte Karlsson på taket som liten.?
            Älskade dock Maddicken.

              Tål inte Karlsson nu heller. Så otroligt jobbig, egoistisk och oskön person. ?

                det var väl dock poängen med han eller?

                  Antagligen, men klarar inte av att kolla på det pga honom, tycker inte karaktären är rolig, mår bara dåligt av honom. ?

      skulle vara prins John i robin hood

      han har min personlighet

        Klippet när han suger på tummen med pengapåsen under armen är liksom jul för mig. Och så hans glittrande, färgade stenar på ringen. ÅH!

      Lilla sjöjungfrun, åh att få leva i havet (utan skräp och med vackra koraller och rikt djurliv).

      Tarzan! Få vara ett med naturen och leva i djurens värld, långt bort från civilisationen

    Jag igen som eftersökte tips på Lego för min pojkvän, jag har hittat ett som jag tror han skulle gilla och att det även skulle se snyggt ut i hans skåp han har hemma hos sig där han ställer färdigbyggda Legomodeller. Jag tycker det såg rätt avancerat ut men sen ser jag att det står ålder 12-14 ? är det alldeles för lätt/tråkigt då? Ni som kanske har koll. Det är 598 bitar.

      Ålder spelar ingen roll.?
      Det som spelar roll är att man har kul när man bygger ihop satsen. Det är samma sak med större pussel.

        Jo absolut! ? men vill ändå inte han ska tycka att det är för lätt eller tråkigt ?

          Anonym
          Jag tror att han kommer att tycka att det är kul.
          Det är tanken som räknas.?

            Ja sant, tack för ditt svar ❤️

      Såg inte din förra kommentar så jag vet inte om han fyller jämnt eller så men jag själv älskar lego och hade tyckt att det du beskriver låter lite väl basic. Om du orkar skriva igen kan jag försöka hjälpa dig. Har ganska bra koll på legos sortiment.

        Jag vill göra en egen julkalender till honom med Lego som jag delar upp och han får bygga varje dag 🙂 svårt hitta rätt bara tycker jag och jag kan inte så mycket om Lego, gärna inte jätte dyrt heller om det nu går att hitta ?

      Såg jättecoola Legomodeller på lekia faktiskt, 18+ kolla där annars? ☺️ Finns väldigt mycket på eko också om ni har de i närheten.

        Tack ska kolla!

      Tips! Köp NASA apollo saturn v om han inte redan har det. 1969 bitar!

        Ska kolla upp ? känner igen det, han har något rymdraket ganska stort hemma ? ska se om det är något liknande

      Jag är ingen expert på Lego, men jag tror att han kommer att bli jätteglad. Jag tycker att du verkar så omtänksam och gullig som verkligen tagit dig tid att leta och fixa en fin present till honom, det kommer han märka ❤️

        ?? tack

      Nej köp något mer avancerat.

    Jag trodde inte att Jimmie Åkesson kunde bli mycket bättre. Men det kunde han. Hans flickvän är större/mullig! Så fantastiskt att se och fantastiskt att se att Jimmie inte faller för de sjuka idealen. Hade redan bestämt att han skulle få min röst, men nu så vill jag ge honom en miljon röster.

      Skulle så gärna vilja veta vem du är ”Lisa”. Hur du kommer fram till alla grejer du skriver här ?

        Haha men det går lite för långt nu med ”Lisa” va? Först kändes det ändå som en riktig person, men inte nu längre.

        Är bara ett patetiskt troll, som lever ensam utan ett sexliv. Läs incel.

      wow. han gillar en ”större” tjej som är 16 år yngre, vad är det otroliga i det…?

      Hur kan du få det till att tjejen är större/mullig.
      Du är ju bara ett Troll som vill vara tarvlig.

      Ok påhittade lilla Lisa. Vad ska vi bli upprörd över? Att du röstar på SD eller att du påstår att en normalviktig är större/mullig?

      Öh. Okej.

      Dessutom är han SÅ snygg! SD har min vote, vill se mer av denna läckra godbit. ?

        Fråga om du får ge han ett ?-job?!

          Bra tips, ska fråga! Om inte kanske han kan skriva sin autograf på mina tits.

            Mulligt! ?

        Hett tips, uppsök Synsam el liknande det första du gör måndag morgon.

          Skulle ha gått till Specsavers

            ?

          Jag ser alldeles utmärkt tack, Jimmie har allt en kvinna kan önska sig. ?

      Haha han behövde väl någon som matchar hans nya figur (obs ej sett tjejen)

      Skulle aldrig rösta på sd. Inget av dom blå. Är allergisk mot egoister. ?

        Otroligt inskränkt att tro att alla som är höger (halva befolkningen) är egoister. Respektera att alla inte tycker precis som du. Jag hoppas verkligen att det är en väldigt ung person som skrivit detta.

      Fast vadå, är hon verkligen mullig? Var tvungen googla och hittade ingen bild hon såg mullig ut på? ?

      hur fan kan hon vara en större mullig person enligt dig?? räknar du bianca som normalviktig isåfall? jag väger 60 kg mot 168 cm, kallar du mig också mullig så hade du fått en smäll tror jag

        Fast av utseende att döma så är Bianca troligen normalviktig om än i det lägre spannet. Men förstår inte vad Bianca har med saken att göra?

          det var ett exempel om du har hört talas om vad det är

      Han har fettat på sig rätt bra själv. ? Hur är det med hans spelberoende förresten, är det fortfarande intakt?

        Haha vilket förakt mot feta och folk med beroendesjukdom. Fräscht.

          En rasistisk nasse menar du väl?

        Jävla mobbing. Klaga på folks åsikter inte deras utseende.

          Har ingen sympati ALLS för nynazister! ??????????????

            Han är ingen nynazist. Det är sen gammalt vad SD är för skit

      Ja, han är nog kroppsaktivist t o m. ?

    Sorry för äckligt!
    Tips mot slem och hosta? Blir galen snart..

    Varje gång jag sväljer känner jag det som en ”lock” bak i svalget från näsan eller vad man säger, uppifrån alltså, kommer inte från lungorna eller så ? kan inte harkla upp det utan det har bestämt sig för att stanna där. Får hostattacker också men känns mer som torrhosta då.

    Dricker mycket vatten, försöker sitta upp och röra mig lite i lägenheten men är trött och så pga sjuk.

      Bisolvon! Eller koka upp vatten och klicka i lite tigerbalsam, stå över och andas in ?

        Ska be mamma köpa Bisolvon imorgon, tack!
        Kan testa det med tigerbalsam ikväll, kanske får mig att ta mig igenom natten ?

          Obs varning för äckel:
          Ja jag hade en gång så vidrigt att det satt helt fast och när jag väl hostade lossnade det liksom men knappt så kändes som man skulle kvävas. Då tipsade min mamma mig om det där med tigerbalsam. Är rätt starkt att andas in men nog sjutton löste det upp slemmet. Sen hur hälsosamt vet jag inte ??

      Ljummet Honungsvatten och inte dricka mjölkprodukter=mer slembildande

    Tycker ni att det är tråkigt att färre av de tidiga bloggerskorna har slutat blogg nuförtiden, och de som finns kvar är mer privata? Systrarna Schulman, Tungården och Kenza har ju lagt ner sedan länge men även Forni och Sofi Fahrman är mindre frekventa och inget privat typ…. Förstår verkligen att man vill ha integritet (som forni skrev nyligen) men känns ändå lite trist. Kul att Sandra Beijer fortfarande skriver!

      Hon skriver ju heller inget ”privat” bara korvprommenad och vaddå hon ska shoppa ..

        Dåligt med bh tips för bara små bröst. Varför då?

          Kanske svårt att tipsa om storlekar för stora bröst om man inte har erfarenhet av dem?

      Handlar knappast om integritet, utan snarare om att de inte tjänar pengar på bloggen längre. Det funkade innan sociala medier?

    Jag följer väldigt många influensers och jag tycker inte att det är mycket politiksnack alls i år, jämfört med tidigare val. Någon som håller med?

      Det tycker jag är bra. Alla unga som ska rösta måste själva bilda sin uppfattning och inte påverkas av någon ”idol”.

        Håller verkligen med!

        Men jag är förvånad över att det inte är fler som demonstrerar sitt missnöje mot SD, det brukar många verkligen göra.

          Kanske är rädda att tappa följare när man inser att snart var fjärde svensk röstar SD. Jag har bara sett någon enstaka detta valet som gjort det och förra valet var det ju nästan alla så jag håller med dig där.

        Håller med på ett sätt, men samtidigt kan det ju ändå få upp ett intresse för politik och att faktiskt gå att rösta. Det kan ju ändå bli ett sätt att bilda en egen uppfattning om man får höra fler olika åsikter än att annars rösta som föräldrarna som jag tänker kanske många förstagångsväljare gör annars.

      Amanda Schulman kritiserar moderaterna rätt hårt på instastory då och då. Även Frida Lund, Sofia Wood kritiserar borgarna (M/KD) och skriver att de ska rösta V. Asabea kommer också rösta V.
      Det var min update om influensiska politikinlägg?

    Någon här som skrivit en bok eller liknande och skickat till förlag? Hur gick ni tillväga och vad fick ni för gensvar? Drömmer om att ge ut en diktsamling men det känns så stort och så undrar man vem som skulle vilja läsa mina dikter ?

      Jag hade nog gett ut den själv om jag inte fått svar på något förlag. Kan du inte skicka till ”alla” (eller iaf många) förlag till att börja med?

        Processen är inte mycket svårare än att hitta ett förlag som du tror passar, leta reda på hur de vill få in manus och sedan skickar du…

        Sedan får du förbereda dig mentalt på att få nej eller inget svar alls, efter flera månaders väntan. Som debutant är sannolikheten att få något utgivet i det närmaste minimal, och kanske ännu svårare med just diktsamlingar eftersom det är en genre som ganska få läser. Men du vet ju inte utan att testa! Även om du inte får napp direkt kanske du med lite tur kan få input på hur du bör utveckla dina dikter ytterligare!

    Tips på en bra feel good film på Netflix? ?

      Vet inte om den finns kvar nu men The Intern är så mysig

      Look both ways, men om jag får tipsa om en serie blir det Virgin River, fantastisk!

      Look both ways 🙂

      100% ”En oväntad vänskap”

        Den har jag sett och den är såååå bra. Fruktansvärt rolig men också ett djup

          det finns en likadan amerikansk version med bruna cranston och kevin hart!

            bryan!

            Tycker sällan det blir bra när amerikanerna gör en copycat på ngn orginalfilm, iofs inte sett denna version dock, men en av mina topp 5 favoritfilmer är en Argentinsk film, ”The secret in their eyes”, sjukt bra i orginal, sen gjordes en amerikansk version med Nicole Kidman och den blev urkass.

      Palm springs

    Någon som vet vem det är Cassandra Klatzkow har dejtat och nu är heartbroken över? ?

      Shit va hon blivit tråkig btw, hon har helt fallit bort från min insta och får inte upp henne längre i flödet

      Nej, men på tal om henne… någon mer som såg videon hon la upp från bröllopet där alla står utspridda på gräset och tar bilder till sina Instagram? Vet inte varför, hade nog inte alls reagerat likadant om det var folk som inte var influencers. Men känns så fult på något sätt som jag inte kan sätta fingret på riktigt. Tänk att bjuda in sina vänner till sitt bröllop, så kommer de men använder det som backdrop till sitt ”content” och Insta-flöde. Det blir liksom jobb-fokus på något konstigt sätt, tror att det är det som fick mig att reagera.

      Var säger hon att hon är heartbroken? Är det nyligen?

      Jag undrar samma, hur hon kan vara så fixerad på han så länge.. han säger att han inte vill ha förfallande, hon gråter och sen går tillbaka och får samma svar ??‍♀️

    Är det kul att se alla 18 influencers resa till Köpenhamn? Undra om Sandra B blev ledsen att hon inte blev bjuden..

      Nej, kan inte tänka mig något värre.

      Hur vet vi att hon inte var bjuden?

        Hon åkte ju tydligen inte med. Det vet väl alla att INGEN skulle kunna prioritera nåt annat än en bjudresa med 18 influencers till Köpenhamn.

          Hon åkte inte ens till filmfestivalen i Cannes för att gå på röda mattan när hennes film var nominerad till nåt pris så tror faktiskt hon skiter fullständigt i nån bjudresa med andra flunsor. Hon åker och bor gratis i sin mammas hus på rivieran istället!

      Jag vet inte om jag någonsin sett henne på en sådan gruppresa så hon är nog inte intresserad.

      Trodde mer om Tomsgård än att larva runt sådär.

        Trodde mer om emiliavicenta tbh. Sån sellout ?

      Hon ammar väl fortfarande dagtid? Då hade inte jag velat åka och festa och prova kläder med sprängande bröst.

      Vilka var med?

    Våga byta karriär…
    Jag har jobbat inom vården i ca 10 år, 3års universitetsutbildning. Är så ofantligt trött/omotiverad nu och är sugen på något nytt. Men känner mig så vilsen och liksom rädd att bryta upp!
    Vill göra något heeelt annat, funderar på YH utbildning av något slag…ena studen känns det taggande, andra studen tvivlar jag sönder på mig själv. Fler som känner så här? Något som bytt bana vid 30 och kan peppa mig??

      Halloj! Är 33 och har en sexårig universitetsutbildning bakom mig. Men jag bytte nyligen till något helt annat. Vi ska ju ändå jobba i minst 30 år till, är det värt att gå runt och vantivas?
      Det blir vanligare och vanligare att ha flera olika karriärer i sitt liv. Klart du ska prova!

      Är i samma sits. Har sökt in till en massa YH utbildningar precis och är nervös, rädd och supertaggad på samma gång. Ska även skriva HP i höst för att öka chansen till att plugga på universitet. Är så jäkla redo för någonting nytt, samtidigt som jag är livrädd för att lämna en säkerhet och trygghet jag känt till i så många år. Sen kommer ju förstås den förbannade åldersnojan krypandes emellanåt.. Känns som att man börjar bli för gammal för att prova nya saker. ?

      Skickar all pepp! Vi klarar det. ?

      Känner exakt samma. Tjänar dock 40k på mitt jobb så rädd för att byta till något med mindre betalt och inte bli nöjd ?

      Jag skolade om mig vid 38 års ålder. Tröttnade fullständigt på mitt dåvarande arbete. Fick tjänstledigt för att plugga 1,5 år på yrkesutbildning. Jobbat nu ett par år inom hantverksbranschen och har inte ångrat mig en sekund. Jo typ att jag inte tog steget tidigare..

    Bästa foundation ni vet?

      Lumene CC-cream!

        Håller med!

        Tycker ni inte att den känns ”grusig” typ? Jag tycker att det känns lite som att det är sandkorn i den.

      Nyaste nars eller Lumenes blur ?

      Åh jag vill också ha tips! Har kvar lite från min Sensai som jag haft i hundra år. Älskar den. Men den är så dyr så skulle gärna få tips på nån billigare.

      L’Oréal true match. Testat säkert 50 olika men den vinner alla kategorier.

      Nars sheer glow

      Estee Lauder Double Wear

      Lumenes blur är bra. Nu frågade du ju om foundation, men vill bara tipsa om lumenes tinted glow serum och skin tint. Så naturligt resultat och täpper inte alls till. Som en hudvårds/smink-kombo. Perfekt för vardagar!

        Ok, ingen foundation fråga,men eftersom vi verkar ha bra expertis här så passar jag på att fråga. Köper nästan aldrig smink, har ett löst mineral solpuder från Loreal som är flera år gammalt, älskar färgen och konsistensen, det luktar fortfarande fräscht, täpper inte till osv, men insett jag behöver köpa nytt, ngra tips på en bra bronzer och som inte gör att man skimrar som en discoboll i facet?

          Warmth från bareMinerals!

            Tack för tips!?

    Hur vet man när det är dags att göra slut? Känner mig både ledsen och arg på min sambo. Känner att jag är den som prioriterar barnen och allt annat – bygga hus, sälja lägenhet och visningsstäda etc. Han bara klankar ner på allt jag gör och är bitter och elak. Får mig att gråta. Hans prio i livet är han känns det som. Han ska minsann ha egentid och få festa med sina vänner. Han ska få göra karriärsval som lämnar mig hemma själv med två barn varav en är nyfödd. Telefonen är viktigare än att knyta an till barnen. Är barnen ledsna blir han arg. Själv sitter jag hemma själv med två barn en lördagskväll och nattar den ena och ammar den andra för att kunna vara uppe resten av kvällen och städa färdigt inför visning, samtidigt är han ute och super. Vi kommunicerar inte heller för han blir bara arg upplever jag och jag börjar gråta. Det jag har fått höra från hans håll är att jag är en egoistisk kvinna som ska låta allt vara på mitt sätt, min vilja är lag. Jag klankar ner på hans barnuppfostran. Jag är en bitter kvinna. Det stämmer säkert. Jag känner mig ensam och instängd hemma med två barn hela dagarna. Kan knappt lämna huset pga vagns- och bilvägrande bebis. Bärsele funkar ej. Önskar att bebis var äldre och kunde leka lite med storasyster. Så jag upplevs säkert som bitter pga noll egentid och ingen avlastning från hans sida.
    Hur vågar man lämna om det är det jag ska göra? Hur blir det för barnen? Hur blir det med huset vi bygger? Jag känner mig så uppgiven och vilsen ikväll 🙁 vill bara få lite sympati av någon och våga berätta hur jag innerst inne känner just nu.

      Lämna! Du är ju redan själv med allt.

        Men jag älskar ju samtidigt honom. Känns som vi är i en svacka som par. Är inne i en väldigt prövande period på alla plan. Är alldeles utmattad och säkert han med. Men känns som vi behöver förändra något som par för att stärka istället för att sänka varandra. Hur gör man det? Hur blir man bra på att kommunicera? Är ju så prövande med en nyfödd och bygga hus under en orolig ekonomisk period i samhället.

          Familjeterapi!

            Precis! Prova gärna det för att få hjälp med att sortera allt som är NI. Ibland slutar det med separation men det är oavsett värdefullt att få koll på sig själv och den du (just nu) är i en relation.

          Nu om någon tid borde han vara hemma med dig istället för att slösa era pengar på krogen och skita i allt ansvar. Det låter som om att du är tillsammans med en tonårspojke med tanke på hur han beter sig.
          Se om du kan köpa ut honom från husbygget och träffa en man som prioriterar familjen och dig. Det finns jättemånga sådana där ute.

            Word! Han borde prioritera familjen!
            Har han alltid varit såhär? Försök kanske ta ett snack inte precis när han ska ut utan när det är lite lugnare kanske.
            Känner så med dig ❤️

          Men låt inte er bäbis styra så som den nu gör, gå ut om du vill o låt din man hitta sätt att trösta barnen på ? Köp hem ersättning – ditt barn kommer överleva.
          Nej det är inte din mans uppgift att sitta i hålla dig i handen tänker jag och det är ju ditt val att vilja amma.
          Välj livet istället för att måla in dig i ett hörn.

      Av vad du skriver har du all rätt att vara ”bitter”, vore konstigare om du inte var det. ❤

      Lämna. Han är en mansgris och kommer aldrig att förändras. Risken är att han kommer prioritera sig själv ännu mer ju större barnen blir och då står du där som ensam taxichaufför till barnen medan han är på ”aw med kollegorna” varje fredag.
      Hitta någon som VILL vara hemma med dig och barnen för att personen faktiskt vill leva ett familjeliv och som går ut tillsammans med dig när ni har barnvakt.

      Du har min sympati. Och bra att du vågar berätta, du är garanterat inte ensam. Många andra sitter i liknande situationer men låtsas att allt är perfekt utåt.
      Du är stark som gör allt själv! Lämnar du honom kommer du fortfarande göra allt själv minus att städa efter och ta hand om en arg man. Vet inte om jag skulle våga lämna barnen med en sådan man så det måste du tänka på. Nån slags parterapi kanske skulle vara ett första steg till att få honom inse hur han beter sig. Eller så kan du kanske lämna honom på en vecka för att få distans.
      Din bitterhet är en reaktion på hans beteende, kvinnor blir ofta kallade bitter som en förolämpning. Ta det inte så. Du är stark.
      Om du väljer att lämna så kommer du att klara dig bra. Prata med och få stöd hos familj och vänner om möjligt.

        Du har all min sympati ❤️ Bebis tiden är tuff. Och sömnbrist gör det inte lättare.

        Du bad om tips på att kommunicera så jag tänkte fokusera på det: jag har jobbat väldigt mycket med mig själv som ”sändare” för att min man som ”mottagare” ska höra mig. min man har ett hett temperament och för att vi ska komma framåt när vi har en diskussion har jag tagit på mig rollen som navigatör.

        Exempel på saker som INTE funkar är ”Du”-budskap. ”Du städar aldrig”

        Exempel på meningar som funkar är ”jag” budskap. Jag känner så här när du gör det där. Ex ”jag skulle bli glad om du ville vara med mig en lördagskväll” ”jag upplever att jag är ensam väldigt mycket och skulle bli glad om du ville titta på film med mig”

        Något annat som gjorde stämningen bättre hör hemma var faktiskt att jag sa till min man att jag älskar honom och vill att han ska vara med mig. Och att jag tillämpade 5 gånger mer kärlek. Dvs för varje tillsägelse/pik så 5 komplimanger innan nästa pik/tillsägelse.

        Stämningen blev bättre, vi blev bättre på att kommunicera och nu har vi hittat oss igen.

        Sen innan någon säger något:
        Min man har också arbetat med sig själv och sina svagheter men jag kan inte prata för honom, utan jag pratar bara för mig och min upplevelse av vår situation.

        Hoppas du kan vara hjälpt av något. Kom ihåg att be om hjälp om det blir för mycket (BVC, partner, granne , kompis, förälder syskon etc). Skickar mod och pepp till dig ❤️

          Tusen tack! Värt att prova dina tips! <3

          Tillägg: du kan bara styra över dig själv och ditt liv. Du kan inte kontrollera eller förändra din man. Hans liv är hans ansvar. Den insikten gjorde mitt liv lite lättare iaf så jag skickar med den till dig.

      Jag tycker det låter som en helt fruktansvärd situation och enormt oempatiskt beteende av din man. Hade gått sönder. Baserat på det du skriver hade jag försökt lämna om på något sätt möjligt. Åh lider med dig ♥️

      Testa parterapi! Vill han inte så lämna.

        Tack för all sympati och era råd! <3 Nej, han har inte alltid varit så här. Misstänker att han kanske har hamnat i någon depression. Blev barn nr 2 för mycket? Känner han sig utanför då han inte upplever att bebisen är nöjd hos honom? Han har även uttryckt att man känner sig dömd i sitt föräldraskap av mig. Hur vet man om någon har hamnat i depression? Saknar hur vi var förut, men har ett svagt minne att våra relation var svajig när storasyster hade kommit precis. Det här med relationer är verkligen inte enkelt…

          Är ju omöjligt att trösta ett barn som ammas.
          Men vill tipsa om ig kontot mansbebisar

            Men vad är det för sjuka kommentarer du lägger? Det är inte alls omöjligt att trösta ett barn som ammas. Men medföräldern som inte ammar får allt lära sig sina egna sätt att trösta sitt barn, inte bara lämna över för att det inte går den första kvarten.

      Först och främst – en stor kram till dig ❤️ Jag förstår absolut att det inte bara är att ”lämna”, men fundera verkligen på om det positiva i relationen överväger det negativa.

      Att bli så lämnad och övergiven under barnens första år, som du faktiskt blir, är ingenting som man kan ta igen senare när barnen blir äldre.

      Då är situationen en helt annan, och det är betydligt enklare att komma in och vara ”roliga pappan” när det passar.

      Jag har också små barn och skulle vara oerhört orolig över deras välbefinnande vid en eventuell separation. Men för din del skulle nog du vara själv med barnen mestadels ändå?

      Och jag tror att det är en ENORM skillnad att vara själv, känna till att så är läget och göra sitt yttersta utifrån omständigheterna, jämfört med att vara ensam i en tvåsamhet där personen som ska underlätta istället bara klankar ned på en, blir obefogat arg på barnen etc etc.

      Fundera och våga känna efter vad DU vill och vad du tror är bäst för dina barn ❤️

      Lämna honom! Om han inte är snäll mot dig (vilket han inte är) och inte visar sympati finns INGET att bygga på. Att man älskar någon eller är kär spelar ingen roll. Det är inte en ”svacka” att skita i sin partner.

    vad tyckte ni om Johanna och edvins program på tv4play?

      Lite flamsigt men helt ok. Har slutat lyssnat på deras podd för att det var så mycket reklam och jag klarade inte av deras snack längre. Känns som att den här serien kom 1 år försent, är de ens lika intressanta nu? Eller känner jag bara så för att jag varken följer de eller lyssnar på podden längre ?

        +1 på den! Lyssnar inte heller längre på podden trots att jag lyssnade varje vecka förut. Och denna serie känns lite ”efter” typ

    Läsning för dig som trodde att gängkriget skulle lösas om M kom till makten.

    https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/1OQXrl/polischefen-de-gar-inte-att-knacka-gangen

      Älskar när man pratar med folk som är insatta och faktiskt jobbar med viktiga frågor i samhället.

      Sverige har större skillnader mellan invandrare och svenskar än USA har mellan vita och svarta i alla avgörande mätpunkter. Arbetslöshet, utbildning osv.

      Allt pekar på att det kommer bli värre – de som skjuter nu är migrationssynder från 90- och 00-tal.

        Tror debatten är lite sned. Tror inte det handlar om ”migrationssynder” utan integrationssynder. Migration har vi ju alltid haft men frågan är vad som gått snett de senaste decennierna med integrationen.

          Du tror inte att det kan finnas något litet samband mellan den ökade migrationen och problem med integrationen?

            Jag tror faktiskt inte det eller åtminstone att det är en mindre betydande faktor. Jag tror den absolut viktigaste skillnaden är jobb. Vill man ta emot människor är arbete a och o, det är omöjligt integreras annars.

              Det är ju inte så att vi har fler invandrare idag än på 70 talet. Men då arbetade alla, det är det som är den största skillnaden. Nu stigmatiseras folk på bidrag i förorter.

                21:02 ? jisses. Är det en saga du kommenterar.

                  Utveckla gärna. Du tror inte att det kan ha betydelse för integrationen i det svenska samhället om migranter går till jobbet några veckor efter ankomst till Sverige mot om de istället lyfter bidrag och sitter i en lägenhet där grannarna gör mer eller mindre samma sak? Forskning säger iaf emot dig.

                    Det är ju totala skillnader på den arbetskraftsinvandringen som vi hade på 70-talet som just kom hit för att arbeta. Betydligt smidigare att integrera både på så sätt och pga vilka länder som de kom ifrån.Problemet nu är ju att många som kommer varken vill eller har för avsikt att jobba, samtidigt som många av dom knappast är anställningsbara.

                    Klart att en för stor integration av människor utan kvalificerade kunskaper som krävs på arbetsmarknaden kommer att påverka både integrationen och landet som helhet. Där är vi nu.

                      Invandringen är ju isf ”för stor” i relation till hur mycket folk är beredda sätta folk i arbete, inte ”för stor” som fenomen. Om man inte är beredd att förändra arbetsrätten (iom att idag har vi inte tomma sektorer som kräver folk) och slopa bidragen som incentiviserar människor stanna hemma är den självklart ”för stor.” Men nu är folk redan här så det är en onödig debatt. Vill vi ha integration måste folk jobba, det är omöjligt annars. Och det är naivt att tro att det ska gå att göra med klassisk arbetsrätt.

                      Ukrainare är också flyktingar. Men iaf där jag bor verkar det ju gå väldigt bra att komma i på arbetsmarknaden. Skulle spontant gissa att det beror både på egenskaper hos gruppen som kommer hit, och samhällets syn på dem.

                Skojar du nu? Eller är det jag som missförstår dig? Vi har definitivt fler invandrare i Sverige nu än på 70-talet, det är bara att kolla statistiken över andelen av befolkningen som är utrikes födda.

                1970 utgjorde utrikes födda 6,7 procent av befolkningen. 2018 var den siffran 19,1 procent.

                https://sv.wikipedia.org/wiki/Utländsk_bakgrund

                  Jag tänkte på hur många nyanlända som kom per år i absoluta tal. Betänk att av dem som kom mellan 60 och 80 så är den gruppen redan integrerad även om de i statistiken idag räknas som utrikesfödda. Men det är inte den gruppen man talar om när man talar integrationsproblem.

                  Exempel: Finländare är fortfarande tredje största gruppen utrikesfödda i Sverige. Men trots antalet är det nog få som menar att finländare är del av ett integrationsproblem eller att det är svårare integrera människor idag för att det redan bot så mycket finländare här.

                Skojar du..?

      TACK för att du delar, läste själv denna idag och tänkte precis som du dela den, med tanke på gårdagens surr om valet, men glömde sen bort det.?

      Han har ju dock fått kritik från många andra personer som också jobbar i rättsväsendet.

    Asså hur får jag bukt på mina energidippar?!

    Jag har asperger så det gör att jag kontinueligt har svårt att hålla ett normalt liv med energi som räcker till till de mest basala sakerna, men sen min misstänkta PMDS jag är heeelt sänkt, jag kan lätt sova 12h under den tiden och fortfarande stendöd. Känns nästan som biverkningarna jag hade på SSRI när jag var 14. Har extremt svårt att fixa en rutin för så fort jag får upp en så kraschar mitt liv igen. Lever på bidrag och försöker fixa studier och jobb men går ju inte att hålla uppe

      (Värt att nämna jag ej går på några mediciner idag förutom vid behov propavan för att kunna somna men var typ 5 månader sedan jag använde sist!)

      B
      Hur är det med järnvärdet?

        Tagit blodprov och de såg inget konstigt. Hade då lågt D-vitamin och denna på f jag ej kan komma ihåg som man får av grönsaker. Men åt mer grönt och tog D-vitamin.

          Folsyra?

      Har du rätt till nån form av stöd genom LSS? Om du inte har det redan så kanske det kan vara en början, jag vet inte vad de erbjuder exakt men… jag tänker nån form av stöd till att hitta rutiner som funkar, kanske stöd till sånt som kan ta mycket mental energi typ städhjälp? Nu vet jag inte hur du är som person såklart så tänker bara högt, men såna saker.

        Försökte fixa med LSS när jag var typ 17-18 (3 år sen typ) men gick ingen vidare. De verkade inte ha någonting för mig som funkade. Går hos neuropsykiatrin i min stad men händer inte riktigt någonting där just nu.

      Tyvärr är det så det är att ha autism. Det går åt mycket mer energi än för ”vanliga” människor.
      Det är som att vara ständigt utbränd. Man får försöka hitta någon slags balans i livet och anpassa sig efter att man har mindre energi än andra. Det är inte säkert att man klarar att arbeta heltid eller ens heltid. Många autister måste ha en vilodag om de varit iväg någonstans dagen innan.

      Vissa som har PMDS blir hjälpta av låga doser antidepressiva, så kan vara värt att testa. Jag har inte autism själv men har med ökad ålder fått större problem med ägglossning och mens. Blir så fruktansvärt trött i hela kroppen, får svårt att tänka, ledvärk och annat skit. Är man då trött redan från början blir det ju ännu värre.

        Aaa, tyvärr väldigt bekant med det. Minns hur jag ”skolkade” från dagis (lotsades vara sjuk) för var helt utmattad. Inte kunnat ha en heltidssysselsättning ordentligt sen jag gick i 5an typ.

      hur är kosten? jag har nyligen börjat göra en smoothie varje dag med lite olika frukter och ibland grönsaker i. tycker jag har blivit piggare och fått jämnare blodsocker! inte lika akuthungrig heller. värt att prova? blender finns billigt på rusta för nån hundring

        Sen kommentar men kan du ge tips på vad du har i dina smoothies?

    Tycker det är så svårt att hitta vänner som vuxen, speciellt riktiga vänskaper där man verkligen får utbyte utav varann samt också samtidigt har kul och lever livet. Hur har ni gjort, som hittat vänner som vuxna?

    Pga hemmajobb under pandemin, så har det naturligt sociala försvunnit lite. Samt så är jag introvert och tycker det är jobbigt att ta steget till en ny relation, hur gör man ens?

      Jag känner igen mig så mycket i det du skriver, minus att jobba hemma. Men saknaden av en nära vän är inte kul ?
      Hoppas någon kommer med bra tips!

      Jag är 46 år och har fått nya vänner genom att spela padel. Det finns även resor, träningsgrupper och after padel träffar där man går vidare efter och äter/dricker på stan.

      Jobbet likaså. Leta efter några med liknande intressen. Jag har varit på semester med några från mitt jobb i sommar.

      Jag håller med. Blev dumpad av en nyfunnen vän i veckan som jag trodde var en riktig vän. Blev skitledsen för vi har flyttat till en ny stad och känner ingen. De suger att va vuxen.

        Va, dumpad hur?

          Hon sa att jag jag bara var drama och aldrig fanns tillgänglig på jobbet (har en riskgraviditet så springer hos
          Läkaren vilket var ett jävla stort problem tydligen för jag skapade mer jobb till henne. Åh då var vi ikte ens samma profession. Häromveckan så skulle vi bli grannar och gud vet allt. Nu är
          Man ikte ens vatten värd. Hade gärna vetat vad som stört henne så mkt så man kunde lärt sig av de men uppenbarligen inte aktuellt.

            Låter inte som hon är en förlust.

              Tack för de orden ❤️?

      Jag tycker det är svårt att hitta vänner som är lite ”tuffa”, eller vad man nu ska säga. Jag är en jävligt rak och ärlig person som gärna kritiserar konstruktivt, är lite rå och säger gärna emot om det behövs. Vart hittar man likadana? Är verkligen inte elak utan av familj och gamla ex etc får jag alltid höra att jag är FÖR snäll. Är jag jättekonstig som vill att folk ska tåla att bli kallade idiot eller bitch på skämt. Jag kan liksom ta det. Enda personen sök köper ”mig” är min syrra? Om jag råkar göra något klumpigt kan hon lätt säga OMG DUMHUVUD/IDIOT, VART ÄR LILLA HJÄRNAN DIN?

      Så henne har jag ju, när vi är sams… annars, är det bara vi som är sådär råa typ? Hoppas ni förstod vad jag menade.

        Du kanske kan börja tänka lite mer på hur du uttrycker dig då om du har svårt att hitta vänner? Personer som beskriver sig själva som ”jävligt raka och ärliga” upplevs faktiskt ofta som elaka, även om du säger att du inte är det.. Vill du inte ändra på något så får du fortsätta leta!

        Usch jag hade verkligen inte mått bra av att ha en vän som kallade mig för bitch och idiot och hade inte varit bekväm att kalla någon jag respekterar och tycker om för det. Man kan vara rak utan att vara elak och hård.

        /mvh kompisgruppens ”djävulens advokat”

        För att kunna ha en hård jargong och del aut ärlig kritik å måste man vara inkännande och socialt kompetent. Man måste också kunna avgöra när en relation är tillräckligt trygg o övrigt för att tåla sånt. Om det inte fungerar för dig så kanske du helt enkelt inte riktigt är tillräckligt socialt bevandrad för att kunna det?

        Finns ju massor av kompisrelationer med extremt hård jargong så jag tror kanske inte problemet är att ingen gillar det, utan mer att man behöver ha känsla för när man kan tillämpa det.

        Ang ärlig kritik kan det ju vara så att folk kanske inte är allt för intresserade av ens åstiker om hur de lever sitt liv?

    Varför är inte Anna Book bjuden på Dr Albans 65-årsfest? När hon dessutom befinner sig i närheten i samma land? Anna är ju nära vän med Alban. My däremot är bjuden. En sån röra i det sällskapet med relationerna. Det går inte att hänga med i de svängarna alls.

      Hon gjorde väl sig ovän med honom för ett tag sedan.

      My är kanske Jonas +1 mest? Konstigt att bjuda bara J när han och M ska gifta sig, hade hon inte varit tillsammans med J hade hon nog inte varit där.

      Alban kanske inte uppskattade att Book avslöjade hans skilsmässa så tidningarna skrev om det innan dom själva gått ut med det ens? ? så inte så nära vänner längre kanske.

      Grattis till honom. Hon var nog bjuden men kunde kanske inte följa med. Kul dom verkar ha det i Spanien. Bra ?

      My är lika dum som vanligt. ?
      Kolla hennes hyllning till Alban med fokus på sina egna inbillade dödsdomar.

      https://postimg.cc/kDgkZDPb

    Har en stor bit högrev hemma och önskar tips på vad jag kan laga av den? ??☺️

      Mal till färs och gör egna burgare ?

      Kalops!! ?

        Jaa det var länge sedan! Har du något bra recept du kan rekommendera?

          Jag lagar alltid (och just nu faktiskt) ICAs recept ”Lyxig kalops med mormorskokta morötter”, brutalt gott!

      Vi gjorde gulasch på högrev idag, blev riktigt gott ?

      Ett långkok i gjutjärnsgrytan ? Perfekt höstig söndagsmiddag ju. I med rödvin och kantareller om du har!

        Det är ju inte höst dock.

          På god väg där jag bor och riktigt höstiväder hela dagen imorgon ?

            Stackars. Regn här men varmt, inte höst än!

        Har du tips på ett bra recept?

          Jag brukar alltid höfta lite och tar de kryddor som jag tycker är goda. Stek grytbitar tillsammans med lök, vitlök o morötter, salt, peppar, tomatpuré. I med krossade tomater (helst Mutti) valfri buljong typ kalv/vilt/kött/grönsak. I med rödvin och vatten och kryddor du tycker om. Jag brukar ta lök/paprika/timjan/persilja/lagerblad och i med svampen om du gillar det. Låt puttra på låg värme i minst 3h och servera med potatis eller ris! Avsmaka innan servering ifall någon krydda saknas, går inte att misslyckas ?

            Lite chili måste man ha i också!!!

      Mexikansk taco

      Beuf bourgogne!!!

      Det enda vettiga är en burgundisk gryta. Googla ”beef bourgignon”, offra en flaska rödvin och njut. Förslagsvis med ännu mer rödvin.

      Dillkött!!!

    Någon rastar sina hundar på fotbollsplanen och förskolan(!?) där jag bor. Utan att plocka upp efter sig. Tips på vad man kan göra för att lösa problemet? Säga till hundägarna funkar tyvärr inte (jag och många andra har testat) också har jag en väldig respekt för hundar jag inte känner (speciellt när ägarna är rabiata och har noll koll).

      Filma dem och polisanmäl. Bor i grannland till Sverige och här är det iallafall olagligt att inte plocka upp. Alt. Plocka upp efter dem och gå efter dem hem och lägg utanför deras dörr eller i brevlådan (vet, väldigt tidskrävande haha).

        Det är olagligt här också men går under nedskräpning (vad det nu innebär).

        Finns det något man kan sprida ut som gör att hundar inte vill bajsa/kissa där. Hört att katter ex inte gillar vitpeppar

          Nää och gör inget olagligt eller elakt mot hundstackarn för att du är irriterad, det är ju inte hundens fel. Klart du kan ringa polisen men den bästa lösningen är såklart försöka ha ett samtal med ägaren. Släng absolut inte bajs i dens brevlåda som kommentatorn skrev, det är väldigt mycket mer olagligt än att rasta hunden på fotbollsplan…..

            Vet inte riktigt vad jag ska göra får liksom hem barn som trillat i hundbajs flera gånger i veckan samt trampat i hundbajs. Det luktar hemskt, jag vet inte vad jag ska sätta skorna och det är väldigt äckligt på massa olika sätt. Vill inte göra något olagligt eller elakt utan vill bara att hundägarna att rasta hunden någon annanstans. Skyltar och samtal hjälper lite. Tvivlar på att jag kan få polisen att ligga i buskarna och spana för att gripa intet ont anande hundägare

              Nää det är ju tyvärr det, jag tror egentligen inte heller det är något polisen skulle topprioritera. Men du har inte så mycket val, prata med ägaren eller polisanmälan. Kanske det får effekt om ni gör en anmälan och sen säger till personen att det är gjort? Så kanske personen fattar folk är upprörda på riktigt och att det skulle kunna få konsekvenser?

            Anmäl så får dom böter.

      Kan man, i brist på andra lösningar genom dialog och polis, påtala problemet för kommunen/statskontoret och se om förskola och fotbollsplan kan hägnas in?

        Det är redan inhägnat. Med stora skyltar med en hund på med ett rött streck snett över. Tycker att det borde räcka.

          Det verkar som att hundägare inte kan läsa skyltar.

            Hundägare här. Det är mig veterligt ganska ovanligt att folk tar med hunden till just skolgården och fotbollsplanen för att den ska bajsa..

              Jag har aldrig hittat hundbajs på förskolegårdar och inte ens i lekparker tror jag. Betydligt vanligare med fimpar i sandlådan.

              Tycker det låter som det kanske är en enskild person?

              Var idioter till hundägare som lät sina hundar bita sönder gungan i linbanan här så ofta att de fick ta ner den. Men det är ju ett väldigt litet antal personer som gör så, kanske typ en? Inget hundägare generellt tycker är en bra ide.

    Ni som jobbar som lärare på högstadiet, hur mycket tjänar ni?

      Jag tjänar 36700, har jobbat i två år

        Snittet i min kommun är 41.000 kr.

        Högst betalda hade 50.300 och lägst betalda 33.000.

      42000 kr, Stockholm, svenska/so jobbat i 2,5 är. Är 27.

      44000

    Har en 3,5 åring som är besatt av mat. Allt kretsar kring vad vi ska äta härnäst, till och med när vi sitter och äter.
    Har fått låsa kylen så hen inte ska gå in och ta något i ett obevakat ögonblick.
    Det känns som mat är en aktivitet eller sysselsättning vilket vi varit väldigt noga med att inte göra det till.
    Hen kan tex säga ”jag har ont i magen” när vi äter, då svarar vi ”då vilar vi magen lite och stoppar” NEeeeerj skriker hen, har måste äta upp!!!!
    Vi har också varit väldigt noga med att man inte behöver äta upp om man är mätt.
    Hat fasta rutiner med mat som vi haft sen hen började äta mat.

    Har pratat med BVC som remitterat oss till en dietist, men vill ändå ha lite råd och tips om någon varit i liknande situation.

      Nu är jag ingen expert men om hen har typ tvångstankar om att maten på tallriken måste ätas upp, och blir liksom proppmätt utav det, så kan man kanske ge mindre portioner? Köp en mindre tallrik så märker han kanske inte att det är mindre.

        Har små tallrikar (Ikeas plasttallrikar för barn) och ger små portioner och ser hellre att man tar mer isf men vi kommer aldrig dit utan magontet kommer och sen ”tvånget” att äta upp.

          Är hen ordentligt hungrig från början då?

            Mellanmål äts vid 14 på förskolan, vi äter middag vid 17.30 så det borde hen vara. Brukar inte äta något där i mellan.

      Vad gör en dietist i detta läge för ett så litet barn?
      Kan det inte bli kontraproduktivt att ha lås på kylen, känns som att det bara blir ännu mer fokus på maten som något speciellt. Vi har också ett barn som hade något liknande runt fyra års ålder. Jag såg det dock inte som något större problem(åt bra mat och ingen övervikt eller liknande) utan bara som en fas och det gick över. Men beror ju såklart på hur mycket problem det orsakar i vardagen.

        Det kan det kanske vara men annars är det en tjafs hela tiden om att hen går in i kylen och ska ta något. Och tycker det är så jobbigt att det blir ett jidder om just mat då jag försöker hålla det neutralt.
        Hen är överviktig, vilket är problem också men vi är extremt aktiva och försöker hålla oss utomhus hela tiden för att hålla oss borta från kylskåpet.

      Det går inte heller ha saker hen kan småäta utan att det behöver bli en grej? Typ morötter eller gurka i stavar, knäckemackor osv. Jag tänker att det ju är viktigt att få lära känna sin kropp och tex känslor för vad som är hunger och vad som kanske bara är rastlöshet, och att mer fri tillgång på mat (som inte nödvändigtvis behöver ha supermycket kalorier i sig om man är orolig över det) är ett sätt för barnet att lära känna sina egna behov. Rutinerna funkar kanske inte lika för alla.

        Kan testa med sådana snacks!

      Man undrar ju var det här beteendet grundar sig i. Hur funkar det på förskolan? Kan det vara ett sätt att få uppmärksamhet el testa er. Är barnet oroligt el osäkert på något sätt. Finns många ändar man kan nysta i. Det viktigaste är väl att inte göra en så stor grej av det. Gör upp ett tydligt matschema/matsedel och visa vad som serveras under dagen och berätta när. Var tydliga med att barnet INTE får plocka något i skåpen utan mat och mellanmål serveras av en vuxen.

        Hen har precis börjat förskolan och generellt fungerar det bra med maten. Ber alltid om mer och de ger två små portioner.
        Märker ingen osäkerhet eller oroligheter och hen är väldigt bra med talet så beskriver alltid sina känslor.
        Matsedel var bra, ska göra det!

      Tycker det låter klokt att gå till en dietist. Sara Ast skriver bra böcker om barn och mat.

      Prader-Willi syndrom

        Jag tänkte också tanken men det är väl sällan de barnen enbart lider av enorm hunger? Det syndromet brukar komma med intellektuella problem och annat så låter konstigt om ingen inom vården haft misstankar ännu.

        Kollade symptom och inget stämmer förutom hungern.

    Kan vi prata lite om det faktum att Vanja och Niklas (med andra konton) köper upp sina egna NFT:er för att hålla uppe floor price? Allt med projektet blir bara knepigare och knepigare… Och att sedan förklä allt i någon form av feministisk täckmantel känns, i alla fall för mig, väldigt obehagligt??

      Följer allt på Flashback, tycker det är så spännande att vara med i realtid. En dramafilm som jag inte vet hur den ska sluta

        Nu är Niklas inne och skriver på FB! Skulle så gärna vilja fråga några saker men orka vänta flera dagar på att bli insläppt.

        Kan någon fråga vad som hänt med deras investerare

          Har inte heller något konto där, men undrar samma sak som du.

      Fast nu kommer de väl inte köpa mer aå nu finns ingen chans att få tillbaka några pengar.

      Ja! Vill skriva om det på flashback men inte medlem och tar ett tag innan ens konto blir aktivt. Tkr detta är superintressant! Jag tror ärligt talat inte att de har haft en tanke som är att de ska luras, som i att de själva inte tror på det. Tror att de tror 100% på att deras projekt är toppen, men att marknaden nu dök (vilket ju stämmer) och gav dåliga förutsättningar. Och DÄR tror jag det spårade, för att de känner att om man bara håller projektet levande tills ETH stiger kan de leverera allt de lovat. Och då blir det snedtänket att alla vägar att göra det är ok, typ, för det handlar bara om att hålla allt vid liv tills marknaden blir bättre…
      Tycker ärligt talat synd om dem. Tror inte uppståtet vart ont (kanske är jag naiv!) och tror att de kanske… blåser sig själva. De har ju enligt egen uppgift gått in med ALLT kapital de själva har i detta.

        Jag tror inte heller deras avsikt var en scam från början. MEN efter vägen har de definitivt manipulerat och förvillat betydligt mer än vad jag anser är acceptabelt. Speciellt när de hela tiden ska säga hur transparenta de är.

        De säger att försäljningen rullar på – samtidigt som de själva är de enda som handlar i princip.

        De säger att floor price är så otroligt bra – samtidigt som de själva är de enda som håller priset uppe.

        Tror vi ser början till slutet nu. Kan det bli mer luftslott än detta? Måste vara jobbigt att fejka att vara så käck och positiv när allt faller runt en

          Den där käcka och passivt aggressiva tonen ger verkligen inga bra vibbar alls. Undrar hur länge det hela kommer att hålla ihop som sagt? Kan tillägga att jag inte vanligtvis följer Vanja eller brukar engagera mig i bloggvärlden i övrigt, men hela det här projektet och allting runtomkring det har verkligen fångat mig. Man kan bara hoppas att de som investerat i projektet inte har gått in med mer pengar än vad de klarar av att eventuellt förlora.

        De har väl inte sagt hur mycket pengar de gått in med? Och de har ändå dragit in några miljoner, så mycket kan inte konsten och en hemsida kosta. Tror inte vi behöver tycka synd om dem. Jag tycker synd om investerarna.

          Självklart mer synd om investerarna. Det är klart att man inte vet hur mycket de gått in med (eller om det om sparkapitalet stämmer). Men tänker att kraschar detta kraschar ju även det personliga varumärket i Vanja, som försörjer hela familjen? Vanja är väl (i praktiken) ensamstående ensamfärsörjare och där är det ju gött att ha ett influencerjobb med flexibilitet i kombination med goda inkomster. Men kanske underskattar jag hur väl det går att rädda upp på sikt. Om krypto och blockedja och till och med NFT blir stort på sikt, långt efter att detta projekt kraschat, kommer väl narrativ kunna vara ”vi var för tidiga helt enkelt, folk var inte redo” vilket låter sympatiskt. Men känns som den potentiella förlusten för dem personligen i närtid är stor, framförallt i oroliga ekonomiska tider.

            Jag tror inte att hennes personliga varumärke kraschar så länge hon gör en smart exit. De flesta av hennes läsare har inte investerat. De scrollar förbi inläggen.

            Det här kommer ju inte sluta med att hon tar ansvar för detta vilda högriskprojekt utan det kommer vinklas, just som du säger. ”Vi var för tidiga. Vi blev motarbetade. Sverige är för rädda för att hänga med i utvecklingen”. Så det kommer istället vara synd om henne och därför måste alla ställa upp ännu mer och köpa grejer via hennes andra projekt.

            Narrativet att de satt sitt rykte på spel har jag aldrig köpt. Det är bara ett marknadsföringsknep.

            Det är klart, om det kommer en riktig granskning i media av hur pengarna använts och hur de manipulerat och ljugit under projektets gång – då kanske det kommer svida lite i plånboken. Men folk glömmer också snabbt. Kolla vad mycket sjuka saker många andra influensers gjort och de cashar fortfarande in

              Gud du har så rätt! Jag är lite för naiv och godtrogen för att förstå samtiden utan hjälp av internetkommentarsfälts uppfriskande realism!

        Ja, håller med. Tror inte heller att de gick in i detta för att lura folk, men någonstans har de bevisligen gått vilse på vägen.

      Om det är någon som läser som har en NFT hos Woa: gå på mötet på måndag, säg att floor price ska hållas högt och sälj sen dina så snabbt du kan. Det är din enda chans att få några pengar tillbaka för det FINNS ingen andrahandsmarknad för woa utöver Vanja och Niklas.

        Och nu har det mintats några stycken på raken trots at det i princip stått HELT still sista tiden. Gissar att de försöker även där?

        Sån krisstämning på att gå ut i discorden en lördagskväll och föreslå plötsligt möte om två dagar om floor price…

          Hahaha tänkte också på det. Aja alla medel verkar vara tillåtna nu

            Nåt jag undrar är hur snacket går i den stängda gruppen på discorden. Den för de som har en enlightened eller varit mest aktiva. Tycker det har varit lite tystare i de öppna kanalerna sista tiden? Funderar på om det är för att det är mer snack där, och om det i så fall dryftas mer funderingar kring läget där än i de öppna. Eller om det är ännu peppigare stämning?

    Bor utomlands och har precis lärt mig språket någorlunda. Jobbar på ett extremt pressat jobb och känner verkligen hur självförtroendet körs i botten av att inte kunna uttrycka mig helt bra, inte kunna visa vem jag är, vara social och intressant. Man sitter tyst vid lunchen för att man försöker hänga med vad som sägs. Det kan va kul att bo utomlands men också så jobbigt att alltid känna sig som en outsider.. nä idag är jag bara nere och dagdrömmer hur mkt lättare livet skulle va om man bodde i Sverige.

      Flytta tillbaks?

      Kolla om det finns fb-grupper i staden du bor, tex svenskar i Barcelona, ofta connectar man på ett annat sätt.

    Behöver råd.
    Jag och min sambo har vi bara glidit mer och mer isär. Vi har identifierat grundproblemet till detta, vilket är att jag fått projektleda hemmet och är less på att sambon är en mansbebis. Vilket medför att jag inte orkar ge närhet. Han har nu kommit på ett bra förslag på ändring så jag slipper projektleda och jag tror även det är en bra lösning. Vi älskar varandra men även om vi hittat en ”lösning” så känns förhållandet så deprimerande just nu. Hur hittar man tillbaka? Tror inte gräset är grönare på andra sidan och vi vill lösa detta men det är verkligen så svårt. Hur fasiken får man förhållanden att fungera i längden?

      Hoppas lösningen är att han ska ta mer ansvar… förstår dig, skulle känna mig bitter och ledsen över att han låtit det bli så illa…

    Är det någon här som köpt ringar från Glamira? Bra eller dåliga erfarenheter?

      Jag vad köpt tre ringar därifrån. Superbra service och sjukt snabb leverans! Behövde göra om storleken på den ena efter ett halvår och det var inga problem. Fick label till Dhl express och paketet blev hämtat hemma hos mig, var hos dem u Budapest (tror jag det är) på under 12 timmar. Svarar snabbt på Mail (Max en timme) och uppdaterar om ordern hela tiden. Är otroligt nöjd!

        Åh, tack för svar!! Har sett en förlovningsring jag vill ha men känns lite läskigt att beställa! Tycker du att ringarna såg ut som de gjorde på bild?

          Tycker de såg exakt ut som på bild faktiskt. Tycker de har extremt bra bilder och stort plus att man kan zooma in så mycket på bilderna på hemsidan. De vi köpt är min fästmans förlovningsring samt bådas vigselringar. Alla i vitt guld och min vigselring med vita stenar. Var också lite nervös först men efter en så bra upplevelse med förlovningsringen tvekade vi inte att beställa därifrån igen när vi skulle ha vigselringar ?

            Tack!!! Kanske ska våga beställa ändå!

          Jag har köpt både förlovningsring och vigselring därifrån. Supernöjd!!! Ser ut precis som lovat och har hållit hittills (3 år på den första) älskar ringarna så mycket ❤️

      Jag beställde min vigselring därifrån, är supernöjd! Frakten gick snabbt och utan komplikationer, man får mejl hela tiden om uppdateringar, ringen såg ut exakt som på bild. Man får även bra information på mejl om hur man går tillväga om ringen exempelvis går sönder eller behövs fixas. Jag rekommenderar det verkligen 🙂

        Tack!!!

      Jag har en ring därifrån. Håller med övriga om sjukt bra service och bra hemsida. Dock tycker jag min ring (18k rött guld) är något grön (mer åt mässingshållet), så jag vet inte om man faktiskt får det man köper men men 🙂 Älskar ringen, använder den varje dag och har inga spår av slitage efter 1,5 år

    Varför följer ni influencers? Intressanta? Underhållande? Givande?

    Börjar själv ifrågasätta varför jag ens bryr mig om Kenzas nya lägenhet, vad Alexandra Brings tredje barn ska heta eller vad för perfekt bild Victoria törnegren lägger upp. Men alltså whats the point. Känner mer och mer att Instagram är världens bästa plattform för alla mean girl i skolan som får fler unga tjejer att se upp till dom och deras livsstil. När det egentligen inte har något speciellt? Möjligtvis mer pengar än gemene man. Men annars? Dom bara gottar sig i sin självgodhet och alla ”du är så snyggggg” eller den värsta kommentaren av alla ” mom of two WHO?!”. Det är bara skryt och reklam. Alexandra brings senaste vlogg var 10 minuter av löst snack till kameran och 20 minuter betalt samarbete. Jag vet inte, borde ju avfölja alla. Den enda som ger riktigt mysigt content är Helen torsgården.

    Blir inte ni bara helt jävla trötta på denna ytliga skitvärld som vi vanlisar konsumerar?

      Intressant frågeställning. Men tror det är lite som kändisar förr. Varför ville man veta vilken diet Madonna gick på? Varför Michael Jackson blev vit? Om Mariah Carey hade opererat brösten?

      Följer bara hästkonton. Inga stockholmsflunsor. Så skönt ? vad ska jag med dom till? Helt värdelösa på annat än reklam. Varför tittar man på deras reklam men spolar på tv?

      Jo självklart trött så därför konsumerar jag det mycket sällan, så enkelt var det. Noll komma noll lockar Alexandra Brings senaste vlogg så mitt tips är att bara sluta om det inte ger dig så mycket 🙂

      Jag går in på instagram ca två gånger i veckan totalt. Följer typ inga kändisar utan bara vänner (några vänner är dock kändisar) men klickar in ibland på C Gy.. A Shu.. E Hos… för att nämna några och omg så ytligt knasigt allting är. Barnen exponeras så mycket också, det är beklämmande 🙁

      Nä du, ta upp nån hobby istället för att titta på nästa vlogg med A Bri… Bor du med någon/några så gör hobbyn med dem, typ baka med barnen, cykla med partnern osv och om du bor ensam så köp hem fina papper och pennor och sitt och rita något, köp en gitarr och lär dig, gå till utegymmet, ring en släkting… ja listan kan göras lång med saker man kan göra med sin tid och sitt liv istället.

      Just ja, för att svara på din fråga så går jag in på dessa bloggar då och då: Elsa, Sandra, Sofia, Ebba och Sofi, Underbaraclara och Malin Wollin. Detta är lite tidsfördriv och lite inspiration eller lite gaaah vad sega folk är, S som bara äter korv (sinnes mängder korv och donken… jag fattar ingenting), E som ju har sina hjärnspöken minst sagt, andra E som typ aldrig skriver och sen kommer bara 14 samarbeten, varför inte skriva om barnlitteratur, musik, konst… men som jag gillar ändå, ja osv. Sofia W tycker jag skriver lite mer intressanta texter och inslag än de andra, glad att hon börjat blogga men förstår om det är kämpigt med ogillande kommentarer osv också, hoppas hon fortsätter. Clara och Malin är roliga och smarta. Sofi, tja men lite inspirerande från och till. Mest dock plock av kläder… zzz.

      Jag gillar öppet spår 🙂 och väntar fortfarande på typ Josefine Gregorios artikel om ös. Eller Essy Klintberg, ja vem som helst som skriver någon längre artikel och något smart/kul/intressant om detta ös-fenomen.

      Jag har en annan fråga: hur många tror ni att ni känner här inne en vanlig lördag, t ex ikväll? En person? Fler än tio? 50? Eller 0? Jag tror alltid att folk som känner mig känner igen hur jag skriver och formulerar mig så hej hej om du känner mig. Säg pip om du vill. Hej!

      Har också ifrågasatt detta och slutat följa. Ger mig ingenting och får en faktiskt ibland att må dåligt över hur ”perfekt” liv vissa visar upp. Satsar på att följa konton som faktiskt ger mig inspiration som träning och inredning.
      Hoppas allt fler börja avfölja dessa meningslösa flunsor.

      Slutade följa Bianca för någon vecka sedan.
      Fokuset på hennes kropp senaste månaden är något utöver det vanliga. Jag blir aldrig triggad av kroppshets (menar inte att Bianca hetsar) men kände att fortsätter jag följa henne så kommer jag snart börja vara elak mot min egna kropp, vilket jag absolut inte vill!

      Jag följer endast konton som ger mig något innehåll till det jag tycker är intressant. Tex gillar blommor = följer trädgårdskonton. Gillar att rädda gamla möbler = följer personer som är jätteduktiga på att göra gammalt till nytt. Lärt mig väldigt mycket faktiskt.
      Att följa en person och vad den äter, shoppar känner jag inte ger mig så mycket. Så följer inga sådana konton.
      Kan ibland kika in, scrolla lite men det är typ det.

    Sitter med datorn i knät och jobbar, samtidigt som Cityakuten är på i bakgrunden. Tog ledigt tors-fredag så försöker jag jobba ikapp lite. Inte superkul, men ändå lite mysigt. Lär få jobba till mid att minst, om jag inte ökar takten 😛

    Hoppas alla har en fin kväll.

      Tack och hoppas du kan ta sovmorgon i morgon!

      Vill bara säga hejhej, annan kvällsjobbare här (slutar nu i alla fall). Har varit tvungen att prioritera andra uppgifter alldeles för länge och deadline närmar sig.
      Hoppas du kan vara ledig imorgon!

    Hur handskas med kollega som gnäller och klagar på ALLT HELA tiden?

      Säg till på ett snällt sätt att du inte orkar höra så mkt negativitet och att ni kan prata om annat. Börja undvika hen annars. Svara inte på gnället.

      Kontra varje gnäll med att vara väldigt positiv.

      Om kollegan säger ”åh vad tråkigt att det regnar” så säger du ”jaha jag tycker det är så mysigt när det regnar”. Om kollegan klagar på nån chef så säger du att du tycker hen är så trevlig och kompenent.

      Den typen av person vill att du ska vara med och klaga. Gå inte i den fällan. Efter ett tag kommer nog kollegan fatta att det inte är nån idé att försöka få med dig.

      Du kan också alltid fråga vad hen tycker är bra med det ni jobbar med just nu eller diskuterar. Liksom tvinga hen lite grann att tänka ut vad som är positivt

      Annars kan du ta hen åt sidan och fråga vänligt hur hen mår. Om hen undrar varför du frågar så kan du ju berätta att du sällan hör något positivt från hen och att den typen av dysterhet kan vara tecken på att man inte mår bra. Kan kanske bli en tankeställare.

        Men vilka bra tips! Är inte ts men ska spara detta till mittemot jobb!

      Klaga tillsammans lite, sen säger du ”nej nu får vi sluta klaga/vara negativa för idag” eller nåt liknande, på ett mer lättsamt sätt.

      Tak för alla tips!

    Fyfaan för att vara 30 veckor gravid, hur i helvete ska jag orka 10 veckor till????

      Vad är det som känns jobbigt?

        Kan inte andas, har halsbränna från helvetet och mår psykiskt dåligt. Vill aldrig göra om detta igen ?

          Tänk på det som kommet sedan! En underbar liten person!

          Kände precis som du och kunde stå och skrika att ungen skulle ut!
          Ut kom han lite för tidigt, och jag önskar så att han legat kvar och bakats färdigt.
          Inga stora komplikationer med honom, men jobbiga nog.
          Hade tagit det jobbiga med att vara gravid framför outvecklade tarmar alla dagar i veckan.
          Han kom btw natten då jag gick in i v 36, så inte alls farligt för tidigt

            Åh❤️ jag bröt fan ihop igår jag med, låg och skrek/grät i sängen för att jag inte kunde komma till ro. Känner inte igen min kropp, vill bara ha ut bebis och bli mig själv igen. Men såklart ha ut en frisk bebis. Hoppas ni mår bra idag ❤️

          Ät rennie! Tabletter mot halsbrännan alltså, funkade för mig när jag var preggo!

      Du ska försöka tänka att man faktiskt inte har en aning om hur långt man faktiskt går. Jag höll på att få i v.29 De lyckades ha kvar bebisen i magen i fem veckor till, efter sjukhusinläggning och mediciner.

      Så försök att inte tänka så mycket, även om du är less.

        Menade inte att låta otrevlig. Menar att det är dumt gruva sig för veckor.

          Ledsen att det blev så för sig. Jag hatar varje sekund av det dock?

            Menade som sagt inte att låta otrevlig.
            Prata med din bm om hur du mår. Har du testat nåt för halsbrännan?

            Hoppas det känns bättre snart. Tiden går snabbt, även om det inte känns så just nu.

              Ingen fara! Tog det inte så? ja, barnmorskan är väldigt bra men det är ändå sjukt påfrestande.

              Mot halsbrännan funkar fan ingenting ?

              Tack! Just nu känns varje dag som ett år.

                Har du kollat med bm/läkare om du får ta omeprazol? Det brukar vara effektivt mot halsbränna.

                  Jajemen, äter de varje dag pga magkatarr men fungerar inte ?

      Hade samma men det blir snart bättre när bebisen sjunker ner osv 🙂

        Så svårt att tänka på att det blir bättre bara när man har det skit haha?

    Vart är det bäst och enklast att sälja designer väskor? Ska man använda typ tradera eller köra via the vintage bar eller likande? Har kvar kvitton och dustbags.

      Har sålt på Tradera. Men är många som budar och struntar i att betala tyvärr..

    Jag har ett problem..
    Min sambo vill att vi ska skaffa barn, vi är 30, har det ordnat ställt på alla områden i livet. Fasta anställningar, villa, bra inkomster mm. Jag har en väldigt stor barnlängtan, det är inte det. Saken är den att jag är orolig över hur räntorna kommer att utvecklas, elpriserna, kriget i Ukraina, börsen.. Jag vet inte helt ärligt om det är rätt att skaffa barn i denna osäkra tid? Min sambo förstår mig inte alls eftersom att jag mer än något annat i livet vill bli mamma. Men förutsättningarna för att kunna ge ett barn en trygg uppväxt känns minst sagt oförutsägbar..
    Hur tänker ni kring det här?

      Om putte får för sig att använda kärnvapen är det ju kört för alla hursomhelst. Annars tror jag inte att du behöver vara superrolig egentligen, alltså inom de närmsta åren kommer ditt barn inte behöva mycket mer än mat och en anknytningsperson. Mat till barn under typ 3 år kan ni vid kris få till genom att bara dela med er lite av era portioner, alltså så mycket extra pengar går det inte (eller jo man kan såklart lägga hur mycket pengar som helst på barngrejer men om vi ser till det absolut nödvändigaste) och det ska väl mycket till innan ni kraschar två fasta anställningar.

      Jag har två förskolebarn och en ytterst medioker inkomst och jag är i alla fall inte så väldigt orolig över de saker du nämner, och då är jag ändå en ytterst orolig människa överlag.

      Du har ju rätt, det kommer bli väldigt svårt för de som ska växa upp nu… Men kanske du blir olycklig om du inte följer din dröm?

        Tänker mer på miljökrisen då.

        Jo, men är jag inte egoistiskt om jag utgår från vad jag vill snarare än vad som är det bästa för ett framtida barn?

          Jo.

          Jo, det är alla som skaffar barn. Rent krasst. Men allt annat också nästan. Svårt det där, glad att jag inte vill ha barn och behöver ställas inför det valet.

      Människor har skaffar barn i alla tider och i alla situationer. Vi lever i ett av världens mest priviligierade länder. Vi har otroligt bra förutsättningar för våra barn, globalt sett.

      Vill du sitta på åldern höst och ångra att du inte försökte skaffa barn pga ränteläget? Om folk tänkt så på 90-talet hade det varit många som inte varit födda.

      Skaffa barnen du vill ha, livet är här och nu.

        Tack, det var nog detta jag behövde höra.

        Finns mkt värre saker än ränteläget dock.

      Förstår dig helt och hållet, känner likadant och är i liknande situation (fast min man också känner lite mer som oss). Även om alla de sakerna du nämner skulle magiskt ordna sig, så är ju en klimatkris garanterad oavsett där även om jag själv klarar mig från det värsta (dör innan alltså) så tror jag tyvärr att mina framtida barn kommer få känna av rejäla konsekvenser och lida av det på olika sätt och vis. Tycker det känns jättesvårt rent etiskt faktiskt. Får jag barn kommer de förmodligen vara de personer jag älskar mest i hela världen och vill beskydda så gott jag kan, men att sätta de till livet mer eller mindre garanterar att de kommer lida och kanske i utsträckningar jag inte ens kan föreställa mig.

      Jobba ihop en riktigt rejäl bebisbuffert?

      Tror tyvärr det kan vara knepigt att vänta på god a tider för sämre ekonomiska tider kommer ju ofta oförutsett. Genom ett helt liv kommer ert barn hinna med både sämre och bättre tider.

        Kloka insikter.

    Varje höst när mörkret kommer blir jag så OTroligt trött. Somnar sittandes i soffan varje kväll. I år har jag i och för sig ett spädbarn men det är samma varje höst. Vad kan jag göra åt det? Jag är ute mycket och går ca 10 000 steg om dagen, försöker äta hälsosamt. Men inte kul att däcka av trötthet varje kväll.

      Kolla din D-vitamin, släck inte ner hemma på kvällarna, använd sollampa, ta en promenad med barnvagnen efter middagen istället för att sätta dig framför tvn.

      Samma för mig. Alla passar inte för höst, mörker och kyla. Blir så provocerad när folk längtar efter den (ja alla är olika jag veet), mm kul jag dör lite då liksom. Lever upp igen i april.

      Ät mycket fet fisk, köp torkleverolja eller D-vitamin(men då måste du ha koll på K2, A-vitamin och Magnesium också)

    Lyssnade på Inga Beiga morsor , och satan vad stressad jag blev av hur dom rest och flängt i sommar . Inte en chans att jag hade orkar detta , oavsett inkomst

      Ellinor är så wannabe överklass att det är pinsamt.

        Och ska tjata om sin dåliga uppväxt och att hon är så TRYGG med sin kille och ÄLSKAR sitt hus

        Vill så gärna lyssna på Melina, men kan ärligt knappt lyssna klart pga Ellinor. Önskar så att det hade varit med någon annan.

      Jag undrar mest varför man startar en podd med någon man inte känner sedan innan?

        För att de ska kunna säga i varje avsnitt hur sjuuukt det är att de tänker så lika om aaaallt. Å så är det saker som typ ”jag dömmer inte andra” och ”jag tar inte dro ger”.

        Man ba oj vilka sammanträffanden. Så unikt.

    Igår började jag tänka på en tjejs blogg jag brukade följa, minns inte alls hur stor hon var. Absolut inte Paow, Kissie eller så. Men har ändå för mig hon hade rätt mycket kommentarer och så.

    Detta var kanske 2009-2011. Hon hette typ Eva, Evelina eller något men stavade med W eller kanske dubbel E eller något.
    Hon hade alltid väldigt urringat och push up-bh och hade tatuerat in en tass på varje bröst. Mörkt hår har jag för mig, hon hade även en piercing i överläppen på sidan (vet inte vad det heter och orkar inte googla?).

    Någon som vet vem det kan vara?

      Evahle?

      Evah-le typ tror jag hon heter!

        Åh, ja! Tack!! Undra varför jag har minne av att hon slängde in ett W eller något.

    Min hund är en känslig hund.

    När han träffade sin kompis sist, så hade han en reaktion som jag aldrig sett. Han lät inte henne vara en sekund, och pussade på henne hela tiden som en bebis.

    Nu efter en vecka, så har det visat sig att hon är sjuk, och ska få somna på måndag.

    Det är så sorgligt, för det är en hund som jag själv har varit bästis med sen vi lärde känna varandra, och hon valde verkligen mig till sin person. Blev väldigt ledsen av detta besked, även fast det inte är min hund.

      Men uuu, stackars vovvis! Så sjukt hur mycket hundar vet och kommunicerar utan att vi fattar ett jota.

      Förstår din känsla! Min kompis hund som valde mig också somnade in i veckan och jag blir alltid så ledsen när det gäller djur. Har alltid varit så och blir typ mer berörd och på ett helt annat sätt när det gäller djur ?

        Beklagar❤️
        Är en djur- och barnmänniska.

        Hon var verkligen min kompis, och denna veckan har hon varit väldigt extremtextremt nära. Trodde bara hon hade en period, så låg och kramade henne en hel dag och blev nästan irriterad, – men jaaa nu är det bra, det är du och jag, det har det ju alltid varit”

        Lilla hund. Jag borde lyssnat på min hund?

    Jag stör mig på en superlöjlig sak.
    Vi får ofta mejl från vårt hyresbolag, med diverse information och sånt. De är alltid väldigt röriga och fulla med grammatiska fel. Idag fick jag ett där det konsekvent stod ”dem” istället för ”de”. Jättelöjligt av mig att störa mig på, jag vet. Men det känns så nonchalant att inte ens låta en kollega korrläsa innan man skickar massmejl till flera tusen.

    Jag vet inte, är väl bara en gnälltant förmodligen.

      Ja det var faktiskt lite löjligt att störa sig på ?

      Förstår dig, väldigt oproffsigt. Fel person som skriver de mailen…

      Nej det är inte löjligt! Det är pinsamt att skicka iväg mail från ett företag och inte kunna stava. Om man vet att stavning och grammatik inte är ens starka sida då skriver man i Word som kan rätta åt en eller så ber man någon läsa

      Läst Aftonbladet på sistone? Katastrof

        Åh gud, har fått läsa om rubriker flera gånger för att jag verkligen inte förstår vad de menar

    Vilka godissorter hamnar alltid i eran godispåse?
    Jag väljer alltid rosa Ferrari, Haribos Cola-nappar och även skumbananer.

      Häxvrål, sura körsbär, pussmunnar, geléhallon ?

      Rosa sura skumbananer, salmiakpulver av nåt slag (typ hockeypulver), rosaröda skumhjärtan och nån typ av choklad ?

      Rödsvarta döskallar, gulröda döskallar, stora gott&blandat-bitar, sura colanappar, sura grönrosa melon-stänger, lakritsfiskar. Och blå ögon, men de hittar jag tyvärr sällan…

    Nybliven tvåbarnsmamma i stort behov av en glow-up. Kan ni inte tipsa mig om några produkter jag borde köpa?! Har ej prioriterat beauty mycket senaste åren så känner mig ”ute” på den marknaden. ?‍♀️ Vad ska jag investera i för att känna mig höst-fräsch?

      Naturliga oljor.

      Borde förtydliga.

      Hemgjord ros-olja. Använde den i ett år. Och när jag förnyade mitt pass, såg jag yngre ut än vad gjorde 5 år tidigare. Till och hon på receptionen blev chockad när hon jämförde passen.

      Min bästa prestation?

      För mig hjälpte de att gå till en frisör och byta hårfärg och klippa lugg ?
      Men jag klär mig som en hipster också så mitt hår passade till stilen så jag kände mig snyggare och coolare ?

      Mina personliga beauty-måsten som jag alltid känner mig märkbart fräschare och vackrare av:

      Ansikte:
      * färg till ögonbrynen
      * brun utan sol-face mist (använder Bronzas) som man med några sprut innan sovdags varje kväll får en perfekt helt naturlig glowig solkysst look av
      * ögonfransserum (jag tycker X-lash funkar bäst!)
      * d-vitamins serum innan dagkräm och ögonkräm på morgonen! Fått märkbart jämnare hudton och mer lyster sen jag börjande med det!
      * Påtal om ögonkräm – en som innehåller koffein till morgonrutinen, stramar åt och piggar upp kring ögonen!
      * om du ej ammar – botox i panna, argrynka och kring ögon… känns på riktigt som att småbarnsårens slitage försvann från huden när jag började med det…

      Gör jag allt detta känner jag mig snygg även när jag inte har smink (vilket jag oftast inte har när man mest är hemma och tar hand om barn!)

      Hår:
      * vet ej vad du har för hårfärg såklart men för mig som är naturligt svenne-mörkblond/råttfärgad så behöver jag lägga i några få (betoning på FÅ) och väldigt tunna naturliga slingor kring benan och sedan nyansera med askig toning för att känna att håret är trevligt!
      * fönar håret efter tvätt numera också för volym och liv! Investera i en bra rundfön för att slippa trixa med rundborste och vanlig fön

      Kropp:
      * ta lite förtjänad och välbehövd egentid i form av träning. Känner mig aldrig så fräsch som efter jag tränat helt ärligt. Också skönt att få lämna hemmet lite och få vara för sig själv några få gånger i veckan!
      * naglar! Antingen på salong eller genom nagelvård själv. Personligen föredrar jag korta naglar när man har en bebis att ta hand om (för att ej råka rivas med också för att långa är svårare att hålla fräscha). Brukar peta ned nagelband, klippa bort hudflisor på sidorna, fila till en kort rund form, nagelbandsolja runt om och eventuellt en naturlig ljusrosa nyans om jag vill vara extra fräsch! Tånaglarna samma rutin men här har jag alltid färg på (för det håller så länge ändå haha)
      * börjat vaxa benen hemma för det håller så länge, smörjar in med bodylotion som ger lite lyster och glow så har man fräscha spiror trots att man inte orkar raka dem dagligen!

      /en annan tvåbarnsmamma!

        Blev lite fel ? D-vitaminsserum ska vara C-vitaminsserum! Använder lumenes. Men påtal om d-vitamin tar jag alltid d-vitamin som kosttillskott, ger mig märkbart mer energi, jämnare humör och blir gladare = inget gör en så fräsch som ett glatt humör ?

        Haha exakt detta kör jag med

        TS här! Herregud jag har verkligen gett upp allt sen min första kom ? Måste ta tag i detta igen. Tack för peppen! Lät härligt alltihopa! ? Frisör borde vara prio ett men det är ju så jäkla dyrt att klippa + slinga = tar emot när man går på föräldrapenning… Men kanske får unna mig det ändå.

          Jag slingar själv hemma! Paketet kostar inte mer än typ 60 spänn på Ica! Hemligheten är att göra extremt tunna slingor med blekningen, tänk typ att en slinga är lika tjock som en tandpetare. Ju tunnare desto naturligare och ser ut som solblekta slingor typ. Sen lägger jag bara i överhåret, längs några olika varianter av bena. Och allra flest framåt ansiktet. Så en stor del av håret är min naturliga färg men jag tycker det är nice, vill mest ha en liten uppljusning mot ansiktet för att känna mig fräschare. Sen brukar jag nyansera med någon askig toning som är nära min naturliga hårfärg, senaste gångerna har jag använt ”four reasons take away colour” i nyansen ”satin pearl”. Den kostar typ 139kr

          Klipper mig dock hos frisör för kan INTE klippa själv, inte ens barnen klarar jag av att klippa snyggt… men bara klippning är inte så fasligt dyrt ändå.

            Jag har alltid slingat hos frisör, men kanske ska våga mig på att göra det hemma… Det är ju betydligt billigare. Hittade klipptid hos en frisörelev som var billigt, hon går åk 3 på frisörgymnasium så kan säkert klippa okej. Jag har ingen avancerad frisyr men liksom du vågar jag inte göra det hemma. Tack igen för tipsen, jag blev jättepeppad! Blir att lägga en tusenlapp på att beställa krämer och diverse nu. Det är jag värd efter två täta graviditeter och att ha sunkat runt i fulkläder större delen av senaste tre åren ?

            / TS

    Ni som gjort medicinsk abort, hur länge blödde ni?
    Gjorde abort för 5v sedan, har blött typ konstant sedan dess.
    Haft ett uppehåll några dagar. Men sen har det börjat blöda igen och mängden har ökat. Har t.o.m. haft ont i magen. Ska det verkligen blöda så länge? Och så mycket framförallt?

      Jag blödde mycket första veckan, som en mens (vilket det ju typ är, fast framtvingad..) och lite molande värk, sedan blödde jag lite mindre under andra veckan och tredje veckan inget blod alls. Exakt fyra veckor från abort-dagen kom mensen igång igen som vanligt. Läste då när jag gick igenom detta att en blödning på 4-6 veckor är normalt 🙂

      Kontakta vården!! Kan vara en infektion som ställer till det.

      En vecka. Gjorde i v. 5+3.

      Gjorde du det hemma? Iså fall boka kontroll, kan vara rester kvar som inte kommer ut.

      Jag blödde som du i veckor, visade sig att delar av fostret var kvar så fick göra en skrapning. Kontakta vården asap.

        Samma här.

          jag med!

      har du inte haft en återkontroll på dessa fem veckor? man brukar ju komma tillbaka efter några dagar eller om det är veckor och tar ett nytt gravtest för att se så allt är borta

      Be om en kontroll. Kan finnas rester kvar. Jag gjorde medicinsk abort pga uteblivet missfall och blödde ca 10 dagar. Fick höra jag skulle be om kontroll om jag blödde i mer än 4 veckor.

    Gör ett försök…
    Är det någon mer här som lider av kronisk migrän?
    Jag har haft daglig huvudvärk i 18 år och kronisk migrän sen ca 5 år tillbaka. Vi snackar 3-5 migränanfall per vecka. Har slussats runt på vårdcentraler, tagit tusen prover, röntgat huvudet, provat hur många mediciner som helst – ingenting hjälper. Tar sen 4 månader tillbaka en spruta i benet varje månad med monoklonala antikroppar – det ska vara det bästa, men inte ens det hjälper. Har även testat botox, naprapati, kiropraktik, hård träning, mjuk träning, alla dieter, sjukskrivning, terapi – you name it.
    Jag har inte kunnat få rätt specialisthjälp på vårdcentral, ingen kontakt med neurolog, utan har just nu kontakt med Migränhjälpen – en privat mottagning via app där alla läkarbesök är på chatt.

    Min fråga – har någon av er samma diagnos och har hittat något ni blivit hjälpta av, eller kan rekommendera en vårdcentral, mottagning, enhet med specialister? Jag bor i stockholm.

    TACK ❤️

      Hej,

      Så ledsen att höra att du verkar ha gått igenom exakt samma resa som jag i princip! Dock fungerar botox för mig ganska okej. Hur många gånger har du provat och har du gått till en neurolog då så du får på rätta ställen och rätt dos? Vet att många läkt sin migrän med Medical medium. Tyvärr fixade inte min mage allt frukt och grönt. Men det kan vara värt att prova sellerijuice 5 dl minst på tom mage. Vissa mår super på det andra inte. Kan kanske vara värt att prova iaf? Ser att du även testat kiropraktik. Jag tycker det är enorm skillnad beroende på vem man går till. Har gått till x antal olika genom åren. Men enligt mig finns ingen bättre än Farah på Barkarby wellness och kiropraktik. Ett litet tips. Hoppas för allt i världen att du ska få må bra snart!??

      Min syster lider av samma. Är det aijovy du tar? Jag tyckte hon skulle testa det men precis då blev hon gravid så gick inte… Men hon har blivit hjälpt av botox som neurolog behandlar med, i kombination med ”vanlig” migränmedicin när det blir för illa. Det har fått ner anfallen till kanske ett i veckan max. Så synd du inte fått bättre hjälp. 🙁

      Neurology clinic är fantastiska
      fick saroten o sumatriptan mot jobbig huvudvärk o migrän

      Det enda som hjälpte min vän med kronisk migrän var en piercing i vardera öra. Daith, heter det. Han gick från 5-6 attacker i veckan till någon enstaka attack per år när han stressar för mycket.

      Jag har kronisk migrän. Det som hjälpt mig är Botoxinjektioner i nacke, axlar, käke, huvud och panna. Samt Ajovyinjektioner varje månad.
      Får fortfarande migrän men bara som en lätt värk, yrsel och ångest. Då hjälper triptaner.
      Gav upp med vårdcentralen för några år sedan och går nu hos en privat smärtläkare.
      Jag har fått ett liv och vågar planera saker, kan gå upp en ledig dag och äta frukost och sedan fortsätta dagen. Känns lite som ett mirakel!
      Innan var det att klara jobbet och återhämtning som tog upp all tid.

      Inte riktigt så illa som för dig men extrem migrän och ingen hjälp från vården. Till sist provade jag också daith. Gå till en professionell! De mäter nervernas aktivitet med ett speciellt instrument så de vet exakt var de ska sätta piercingen. Detta i kombination med att jag träffade en ny läkare som gav mig medicin som sänker mitt blodtryck. Hade inte för högt blodtryck innan men en läkare misstänkte att trycket i huvudet blev för stort ändå.

      Gått från fler anfall i månaden till kanske ett var tredje månad, och det är alltid stressutlöst.

        Tack alla underbara ni som svarat, ska testa allt ni skrivit. Tar just nu Ajovy sen 4 månader tillbaka och ska ha uppföljningsmöte med läkare imorgon. Har inte funkat hittills, men kanske att en annan variant kan hjälpa. Eller att en speciell diet i kombination med botox, piercing och Ajovy kan hjälpa… Har hört om piercingen men aldrig provat det faktiskt, det blir helt klart nästa steg. Skönt att höra att man inte är ensam, och beklagar också ni som lever med samma problematik ❤️❤️?? tack för att ni skrev.

          Uppdatera oss hjärna hur det går. Lycka till♥️

        Åh vilken studio gick du till?

    Hej! Mår dåligt i relationen med min man, men känner inte att jag har de ekonomiska förutsättningarna att kunna separera. Låter ju heltragiskt, jag vet. Har två ganska små barn. Inga besparingar men har väl ca en miljon i vårt gemensamma hus. Men hur klarar man sig ekonomiskt under betänketiden? Någon som har erfarenhet? Eller som har erfarenhet av att omvända sin kritiserande, ständigt negativa partner?

      Har du jobb? Då borde det väl gå?

        Ja jag har arbete. Men ingen bostad på gång. Bor i en stad där det är svårt hitta något.

      Hur länge har ni varit ihop, och hur länge har du mått dåligt? Vad mår du dåligt över?

      Är problemen så svåra så barnens dåliga mående av en separation och deras framtida mående är värda att riskera för att du mår dåligt just nu?

        Finns inget som säger att barn till separerade föräldrar automatiskt mår dåligt.

          Jo det gör det.

            De mår sämre om föräldrarna bråkar/har en dålig relation. Plus vad ger man dem för relationsförebild??

        Jag har haft tålamod med hans svängiga humör i 12 av de 13 år vi varit tillsammans. Jag har anpassat mig och varit den som vägt upp hans humör, fixat till stämningen i olika sammanhang.
        Det är mycket barnens mående jag tänker på. Tror mitt humör skulle bli mycket stabilare. Och de skulle slippa konflikter. Mitt ena barn säger t o m ibland att han vill att jag ska lämna hans pappa.

          Är det misshandel inblandat så ska man så klart lämna, även för barnens skull.

          Eftersom du och erat barn har sådana dialoger, så är det antagligen så gammalt så hen är ”färdig” och mogen för att ni går isär.

          Gick tillbaka till din ursprungskommentar.

          13 år helvete, två småbarn.

          Ta ansvar. Sluta klaga. Sluta tänk på dig själv. En 4åring skulle inte säga att hen vill bli av med pappa. Dom vet inte ens att man kan det.

            Elände. Mitt långa svar försvann tror jag.
            Men tycker dina kommentarerr motsägande och förstår dem inte riktigt. ”Sluta klaga. Sluta tänk på dig själv”? Jag har inte tänkt på mig själv på en massa år. Det är nog ett av problemen. Tycker du att man till varje pris ska hålla ihop för barnens skull? Det barn som yttrade det är 7, har en NPF-diagnos och skulle ha behövt en lågaffektiv pappa i stället för en som brusar upp.
            Psykisk misshandel skulle det nog klassas som.

              Skaffar man två barn och köper ett hus med en man som misshandlar, så tänker man på sig själv.

              Du säger själv att ditt humör är instabilt.

              Nej jag säger inte till varje pris. Det läste du i mitt andra svar.

              Du gjorde val, men dina barn har inte varit med och valt sin far. Det är ditt ansvar som mor att se till att göra dom bästa valen för dom, deras framtid, inte för dig.

              Du är nog inget mähä. Se till och lös dina äktenskapliga problem. Bjud hem soc när du vet att han är hemma om det är så att han vägrar att gå i parterapi. Gå ner i arbetstid om det behövs. Finns massa att göra, men det är nog obekvämt.

                Mitt humör är inte instabilt. Eller det är gott de stunder det är harmoniskt i hemmet. Det senaste året har mitt bristande tålamod/nyttiga insikter gjort att jag brinner av när han beter sig illa.
                Vad skulle soc göra åt hans beteende?
                Hur hjälper det att jag går ner i arbetstid (vilket jag redan gjort, då min karriär inte är lika viktig som hans samt för att orka med att ta hand om allt, vilket jag kämpar på med trots klagomål om att allt görs för dåligt)?

                När man är i centrum av något dåligt, som successivt förvärras kan det vara svårt se klart. Att kalla det egoism tycker jag är lågt.
                Det bästa för barnen vore nog i detta fall en separation. Men det är inte lätt.

                  Soc har parterapi och familjehjälp.

                  Eftersom du aldrig tänker på dig själv, så kan man gå ner i tid för att skapa utrymme till sig själv när barnen är i skolan.

                  Du svarar på allt utom ditt ansvar att du skaffade barn med en man du påstår utför misshandel redan från början.

                  Om allt du gör är dåligt, varför gör du saker? Vem ska du bevisa något för?

                  Jag är inte hård för att sätta dit dig, utan för att få dig att tänka, på ett annat sätt än du kanske tänkt förrut.

                  Barnen valde som sagt inte sin far. Det gjorde du, två gånger. Och ja, jag tycker faktiskt att man som mor får suga i sig det, och göra det bra för barnen man fött, utan att dom blir av med sin far.

                  För det måste väl ändå vara värre för barnen och för dig, att dom ska vara ensamma med honom varannan vecka, än att ni bor ihop? Om han nu är så hemsk.

                  Vänta tills barnen är 12 år, så kan dom välja att bara bo med dig. Annars får du nog offra att dina barn mår dåligt varannan vecka utan dig helt.

                  Det är ju en prioritering man får göra.

                Att lämna en sån man ÄR att ta ansvar. Nej, man borde inte skaffa barn med en sån man om han hade sånt humör innan men det är ju försent nu och ibland blir kvinnor manipulerade av såna män.

      Du kan inte omvända honom! Han måste vilja förändras själv och göra jobbet som krävs.

      Står du i bostadskö? Om inue, gör det omgående. Kolla med privata värdar osv. Så länge du har en bostad så löser sig det mesta. Du kommer att klara dig fint. Visst, du kommer inte kunna köpa ett hus själv de närmaste åren och vissa saker kommer du inte ta råd med men har du en vanlig inkomst så kan du leva ett bra liv även ensam med två barn. Låt inue pengar vara det som håller dig kvar i en destruktiv relation. Varje dag du är kvar i en dålig relation är en dag mindre du potentiellt kan lägga på en relation med någon som är fantastisk och positiv

        Tack ❤️

        Verkligen!
        Tycker att a ovan har helt fel syn på dig. Du tar just ansvar för både dig och barnen genom att separera. Att pappan inte klarar av att hantera sitt mående och söka hjälp är inte ditt fel. Ta ansvar för dig och barnen och lämna.
        Börja lägga undan lite pengar i kontanter. Ställ dig i bostadskö. Hur i andra hand om du behöver och ta inte för stor lägenhet så att du inte har råd. Bättre att bo lite trångt i början och byta upp sig när allt stabiliserats.
        Har du dina föräldrar eller vänner nära. Lufta och be om hjälp.
        Och om han visar minsta tecken på våld vid separationen så ringer du både polis och kvinnojour. Det är viktigt att inte förminska sigsjälv och sina behov. Män lever på att kvinnor gör det och det låter precis som din partner.
        Lycka till!

    Jag vet inte om jag och sambon kommer att separera.. snälla hjälp mig. Vi har två fantastiska barn, ett som är två år och ett dom bara är några veckor gammalt men vi har helt ärligt haft det tufft i 4 år. Barnen är glada överraskningar, men inget steg vi aktivt valt att ta och jag känner att vi aldrig kommer någonstans medvetet. Vi är väldigt olika i hur vi är som personer och intressen, har svårt att komma på en enda sak vi båda finner roligt att göra. Han kommer bra överens med min familj och jag kommer inte alls överens med hans.

    De senaste månaderna har vi tjafsat om allt som går och egentligen inte borde gå att tjafsa om. Vi är rätt otrevliga mot varandra och som jag sa till honom, vi beter oss mot varandra som vi inte skulle göra mot någon annan, dvs tar varandra fullständigt för givet. Jag blir glad när han kommer hem från jobb, men mestadels för avlastning när det gäller barnen, han är en otrolig pappa på alla sätt och vis, och när vi har det bra så har vi det verkligen bra. Men denna dippen har gått för djupt och jag vet inte om vi kommer upp igen. Jag tog upp det ikväll och sa att vi antingen får göra något drastiskt, eller ingenting alls och separera.. hans svar var parterapi. Men jag vet inte om vi är förbi det. Någon som har historia av parterapi som vill dela med sig? Slutade ni som gifta och lyckliga i alla era dar eller separation? Jag vill inte ha barnen på halvtid, vet inte hur jag skulle klara det, men jag skulle heller inte vilja att mina barn mådde såhär i ett förhållande.

      Försök med parterapi iaf ä, bra att han är öppen för det. Låter som ni kanske inte borde varit ihop från början eller såhär länge men kanske försöka då barnen är så små?

      Menar inte på nåt sätt att kränka eller förminska men jag hoppas folk läser och ser att det inte alls är en bra idé att alltid behålla en graviditet och att det alltid blir bra att skaffa barn. Man är fast med perosnen en jävligt lång tid.

        Vilket vidrigt svar. Tänker inte ens ”tacka för ditt råd” och jag hoppas att du inte själv har barn, för då skulle du inte säga så, och om du har det, så tycker jag synd om dom.

    Jäklar vilka kraftiga vrister Caroline Kejbert har.

      ?

      Aldrig tänkt på det. Dock, vad spelar det för roll? Alla kroppar är olika men lika fina för det. Är väl bra för en gång skull att någon inte bara har pinnsmala kroppsdelar för det är inte så majoriteten av oss ser ut

      Trist kommentar

        ???

          Du verkar vara en trevlig person.

            ?

      Riktigt oskön och nedsättande kommentar. Skärp dig och jobba på att vara snäll istället.

        ?

      Men ta en titt på dina kraftiga lår innan du snackar.

      Haha va?? Konstigaste grejen att lägga märke till

    Någon som kollar på KSI ikväll? Låt vår fatneek vinna ?

    Någon som har instagram och vet varför Challizz inte uppdaterar sin blogg?

      https://www.instagram.com/charlene_stardust/

      Behövs inte konto för att se.

    TW Familjelivsfråga/kass morsa:
    Skrev i en tråd här för rätt länge sen att jag helt enkelt fått tvinga mitt barn att ta sin pencillinkur (barnet var då typ 1.5). Fick svar som fick mig att känna mig som världens sämsta förälder, om att man ALDRIG ALDRIG får tvinga utan det ska gå på annat sätt, typ lek/bus. Undrar nu helt uppriktigt hur ni andra lyckas med detta, inte just när det gäller medicin utan andra måsten typ ta på byxor när man ska ut, ta av skorna när man kommer hem, tvätta händerna, gå och lägga sig? Det är inte så att jag inte försöker, jag förbereder/erbjuder alternativ/leker/busar/distraherar/kompromissar/väljer strider/förklarar så mycket jag bara någonsin kan och orkar. Men till syvende och sist kokar det ibland ner till att jag får avlägsna skor/gnugga hand med tvål/ta på barnet nattblöjan med ”milt” tvång (kan man ens kombinera de orden) för annars skulle det helt enkelt inte hända. Tyvärr är ju små (just fyllt två) barn inte världsbäst på konsekvenstänk. Hur gör ni superföräldrar som aldrig tvingar?! Hjälp!

      Tycker verkligen inte att det låter som ngt du ska ha dåligt samvete. En sak jag lärt mig är att inte ta råd från föräldrar som inte verkar förstå ens situation. Kanske fungerar det oftast för de föräldrarna att göra på det sättet, både barn och föräldrar är olika.
      Om du generellt försöker vara lekfull och glad med ditt barn så är det inte i hela världen om du ibland behöver vara mer bestämd.
      Det skiljer sig mycket i hur mycket barn testar gränser eller trotsar.
      Om jag var du skulle jag söka mig till föräldrar som verkar förstå din situation.

      Hahaha va vilka konstiga svar du verkar fått! Självklart tvingar jag barn när det behövs. Jag är vuxen och har både en färdig hjärna och mer livserfarenhet. Jag kan se att saker MÅST3 ske som jag inte får barnen att inse. Kul för er som aldrig behöver forcera,så ser det inte ut med mina barn men jag är en toppenmamma ändå.

      Tyvärr är det ju så att vissa saker måste göras. Borsta tänderna till exempel. Det är inget man kommer undan bara för att man inte vill. Om man försökt allt annat och bara tvång kvarstår så är det ju supertråkigt, men tänderna ska borstas ändå.

      Jag tror att barn blir trygga av ett visst mått tvång. Det är inte meningen att barn ska fatta alla beslut själva. Ibland vet föräldrar bäst, och mänskliga barn förlitar sig på just det på ett helt annat sätt än djurungar tex. Ibland måste barn göra saker de inte vill för deras eget bästa tex ta äcklig medicin, borsta tänder, tvätta ett sår som gör ont. Då är det tryggt att ens förälder går in och styr upp det, även om det inte blir särskilt harmoniskt. Det är en del av vårt omhändertagande av våra barn och att få uppleva den känslan tror jag bidrar till en trygg uppväxt. Sen ska man kanske inte brusa upp eller vara hårdhänt men det finns ett slags ”mjukt tvång” som blir en bra balans mellan auktoritet och omhändertagande som är nyttig för barn att få uppleva.

      Men herregud, ibland måste man såklart ”tvinga” (på det sättet du beskriver). Vanlig uppfostran, den vuxna bestämmer.

      Att en del saker har man ju inget val till. Och vad är alternativet? Inte tvätta händerna- riskera bli sjuk (typ).

      Inte ta medicin- inte bli frisk osv

      Jag pratade med BVC om det när jag var tvungen ge mitt 1 1/2 åriga barn penicillin. Att jag hade försökt gömma det i puréer och liknande men att barnet vägrade. Hon på BVC sa åt mig att sätta mig på golvet och hålla fast mitt barn och spruta in medicinen på ena sidan av kinden. Usch jag kände mig som en hemsk mamma. Men hon på BVC sa att jag varit en sämre mamma om jag inte gav medicinen och att jag inte hade annat val. För varje dag jag gjorde det så lättade lite av det dåliga samvetet, även om det var jobbigt.

      Så att tänka vad alternativet är kan vara ett tips.

      Ett bra tips jag läst är att när man försökt och till slut måste tvinga säga ’jag vet att du inte vill/att du kommer bli arg men jag kommer sätta på dig säkerhetsbältet nu för din säkerhet’, att alltså bekräfta barnets känsla även om man går emot det. Lycka till!

      Tack alla för svar. Känner mig lite mindre hemsk, och ska prova att ”bekräfta att jag går emot”.

      Lätt att ge såna råd om man har mer ”enkla” och medgörliga barn. Men ja, ibland måste man helt enkelt ta till tvång när man har försökt med allt.

      Hej,

      Jag är en ” gammal” mamma till stora barn och dessutom gift med en lärare (pedagogisk utbildning) Barnen är 19 och 21 och det kommer alltid tillfällen när man är världens sämste förälder. Bland annat när penicillinet ska ner. Ge barnet medicinen trösta och gå vidare, ingen behöver ringa soc för det. Lycka till, du kommer bara en älskad mamma ändå❤️

    Hoppas det här var sista dagen med hettan utomhus ?

      Längtar till krispig höst! ?

        Fy fan. Dör på insidan av det som väntar.

        Jag med. En solig oktoberdag är svårslaget.

      Provocerande med allt detta gnäll om värmen. Snart så är vi där ändå i rugg och snöslask i minst 9 månader…

        Hur kan det vara provocerande? Vissa gillar värme, sol och sommar. Andra tycker värme är jobbigt och uppskattar kanske kyla, sol och höst. Vissa av oss gillar både sommar, höst och vinter och är sugna på ny säsong nu. Varför stör det så många att man är redo för höst? Förstår verkligen inte!

    Ni som har en ljusslinga på balkongen som verkligen lyser fint under höst/vinter utan att förlora sin styrka för snabbt, var har ni köpt er nånstans/vilken variant är det? Jag vill ha en som drivs av batteri då vi inte kan koppla in någon sladd. Så den ska ju tåla att vara ute och samtidigt SYNAS ordentligt trots att den är batteridriven. Tack på förhand 🙂

    Jag är så jävla ledsen. Börja första terminen i min skola. Gjorde uppgifterna och gick igenom allt material för veckan och kände att jag förstod allting perfekt. Sen kom veckans huvuduppgift som ska vara inlämnad i morgon, och jag har pluggat och pluggat, men jag fattar ingenting. Är så jäkla ledsen över att alla andra verkar förstå men inte jag. Känns pinsamt på måndag när vi ska prata om den här veckans projekt och alla andra har lämnat in något bra, och jag kommer kanske inte kunna lämna in någonting alls. Känner mig så jävla dålig….

      Stopp och belägg! Du är inte dålig, bara en tillfällig svacka! ?

      Jag sätter 500 kr på att minst 1/3-del av klassen känner precis som du.
      Nu har det bara gått en vecka, men se till att hitta några att plugga med och föreslå en messenger/whatsapp där ni kan ställa dumma frågor.

      Lugn, du är där för att lära dig!

      Skolan är till för att lära sig, ingen kommer dit helt färdigbakad ❤️ (Då hade man ju inte behövt gå i skolan). Hugg tag i en lärare/lektor/professor på måndag (via mejl/korridor/knack på kontor eller personalrum) och be om hjälp och tidsfrist. Förklara att du inte förstår och känner dig ledsen över det. Finns det klasskamrater du vet är duktiga, som du kanske kan börja plugga ihop med? Då kan man alltid bolla med varandra när man inte förstår nåt och få lite hjälp. Kroka arm, helt enkelt. Det är inte meningen att du ska kunna allt, så häng inte läpp, detta fixar du bara du vågar be om hjälp!

        TACK för alla svar. Nya tag idag ❤️ Känns lite bättre nu, behövde bara lite pepp tror jag ❤️

    Hur gick det för dig som förrförra(?) ÖS hade en sambo som tok-smsade med en kvinnlig kollega? Bjöd du på middag?

      Det undrar jag också!!! Var hände?

      Kolla onsdagens ÖS.

      Läste i onsdagens ÖS (långt ner), han har gått med på att hon ska få läsa hans meddelanden ibland och att han ska försöka tänka på hur han skriver så det inte låter flirtigt, men den andra tjejen har inte blivit hembjuden än. Ts tror att tjejen gillar hennes kille mer än killen fattar.

    Ni som har två barn. Hur var förändringen att gå från att ha 1 barn till att ha 2 barn?

    Ni som har barn tätt (ca 1,5 år mellan), hur upplever ni det? Jobbigt? Givande? Jobbigt först men sen värt? Hade ni med facit i hand hellre väntat?

    Allt som handlar om livet som förälder till 2 efterlyses. Jag är så pepp på att bli tvåbarnsmamma med 1,5 år mellan barnen men vill höra allt vad andra som varit där känner

      För mig var övergången 1 till 2 myyyycket lättare än vad 0 till 1 var! Kände verkligen att jag genuint kunde njuta av bebistiden och av hur liten och söt bebisen var, eftersom jag denna gång visste hur förgänglig tiden är och hur fort den går. Hör dock till saken kanske att jag upplevde bebistiden med min första väldigt omtumlande och tuff (var eventuellt förlossningsdeprimerad).

      Andra gången kände jag mig också så självsäker och självklar i min mammaroll att jag inte var så orolig för varje liten sak = kunde njuta mer av det härliga med en bebis. Denna gång var jag säker på hur jag ville göra och maxade närhet och hud mot hud första tiden. Bar bebisen i sjal all tid som jag inte ammade eller hade den i famnen och gosade typ, all närhet tror jag bidrog till att barnet var extremt nöjt och tillfreds trots att den hade reflux och mjölkproteinallergi och antagligen rätt mycket ont i magen på grund av detta.

      Min äldsta var dock äldre än din äldsta (3,5 år) och var väldigt självständig (blöjfri, somnade självständigt osv) och ett väldigt ”lätt” barn som var nöjd för det mesta. Stora var också mycket med sin pappa iväg och gjorde ”storbarnsgrejer” bara de två där den fick 100% uppmärksamhet och fick känna sig sedd och bekräftad!

      Jag hade aldrig kunnat föreställa mig hur jobbigt det skulle vara. Aldrig. Har 3 år mellan mina och trodde att det skulle vara perfekt med den åldersskillnaden pga stora barnet förstod mycket mer och var lite mer självständig. Men nej. Två med totalt helt olika behov. Dåligt samvete typ varje dag pga att man inte kunde tillgodose bådas behov samtidigt. Att man blev arg på stora som ropade högt på en eller började leka högt när man preciiiis nattat lilla barnet efter en lång stunds kamp. Då fick man börja om igen vilken innebar att stora barnet fick vänta ännu längre på uppmärksamhet, vilket ledde till att stora barnet tröttnade och sedan ropade högt igen och därmed väckte minsta barnet igen osv osv osv. Detta hände i princip varje dag. Och när lilla barnet sover då har man äntligen tid till att fokusera 100% på stora, men då är man så jäkla slut. Och innan deras mattider är tajmade så är det amma/mata lilla sen fixa mat till stora, sen amma/mata lilla sen mellanmål till stora osv osv. Det kändes som att det enda man gjorde var att amma och plocka fram och plocka undan. Första året var ASjobbigt. Nu är barnen 5 och 2 och det är mycket lättare nu. Men fortfarande jobbigt ? Men fifan för det första året. Jag kan verkligen inte förstå dem som skaffar 3 barn. Kan verkligen inte förstå hur man ens kan få den tanken efter att ha fått känna på två småbarn. Men inser att de måste ha haft ”lätta” barn (jag vet att detta inte är poppis att säga men det är så jag känner), eller har ett mycket högre tålamod än vad jag har. Med detta sagt så är ju detta så totalt olika och alla barn är olika. Men ja, kul för dem som tycker att det inte är så jobbigt. Jag undrar så hur dem som har det så känner, hade velat känna på att ha deras barn för en dag ?
      Men som med allt så blir det ju lättare ju tiden. Det är asjobbigt men ändå värt det (även om det väldigt ofta inte känns så ?). Men tips är att försöka hitta på saker med bara det stora barnet, att inte skylla på det lilla barnet för att stora inte får uppmärksamhet (Dvs inte säga: nej, du får inte göra det för nu måste ”bebis” göra detta) och att ta hjälp med avlastning om man har möjlighet.

        Var du ensamstående? Annars låter det illa att det bara var du som nattade… ?

          Nej, men jag var föräldraledig så konstigt om min man skulle behöva komma hem för att natta under dagarna ? och sen på kvällarna så somnade hon lättast vid bröstet så blev att jag nattade på kvällarna också fram till ca 9 månader, men efter det har vi turats om ?

        Jag tänkte samma det första året när jag hade ett barn ”hur faaaaaaan är folk funtade som skaffar TVÅ?” ?
        Men sen blev det lättare och nu är jag en av de psykfallen som är ofattbart sugen på att försöka skaffa en tredje… Minsta är dock bara 11 månader så ska i så fall försöka få till ca 3 års åldersskillnad mellan dem också

        Känner exakt samma. Lillasyster tre månader nu, storasyster tre år. Känner varje dag att vad fan har jag gjort. Haha. Det är SÅ jobbigt. Trodde att jag var trött innan med bara ett barn, men det här är något annat. Känner mig otillräcklig åt båda KONSTANT, lillasyster får sömnbrist och storasyster en tråkig morsa som bara försöker söva en bebis. Och dagarna är så jävla tråkiga att jag dör. Får panik och känner mig ensammast i världen. Hinner inte ens bajsa. Haha. Fyfan.
        MEN. Shit vad man älskar dem. Försöker visualisera en mysig semester när de är typ tre och sex år. Då ska jag njuta.

      Alltså. Alla i min mammagrupp på fb som barn tätt säger att deäääälskar det för barnen alltid har nån att leka med osv. Men! Jag känner flera som har syskon som är tätt i ålder och de (speciellt tjejer) har bråkat så otroligt mycket med varandra tills de blev typ…18 ? säkert olika men över lag får jag känslan att det kan bli mycket bråk mot när storasyskonet är närmare tre år eller äldre. Förlåt för detta inlägg men tror inte alla är beredda på det ?

        Haha ja gud vad sant det är! Gäller alla jag känner ?

      Det var skitjobbigt… Skulle haft lite längre mellan dem eller bara ett…

      Har 15mån mellan mina och när den yngsta blev 2år blev det lättare, de leker och har kul och sover bättre. Men det beror ju så mkt på personligheterna på barnen, min första är lugn och ’enkel’ medan andra har varit lite bångstyrigare ? hade tvåan vart lika enkel som ettan hade det gått mkt fortare att tycka det var värt det. Oavsett så tycker jag det är värt det då perioden man dras med blöjor och uppvak i natten overlappared barn så tätt. Har man 2-3år eller mer mellan så har man ju precis kommit ur blöj och sovstrulet och så ska man börja om, då hade jag nog nästan hellre väntat 4-5år emellan för nåt års paus ?

      Ligger här med ett tvåmånaders småsyskon på magen (enda sättet hen sover). Storasyskonet är 23mån äldre och har gått in i tvåårstrotsen. Hittills har övergången varit kaos big time, men då hade resp har båda mina barn kolik. Så jag är så trött att jag vissa dagar bara vill dö (inga självmordstankar men en uppriktig önskan att slippa orka mer). Finns ingen tid att vila/andas om vi inte lämnar storbarnet till barnvakt och då saknar jag henom så förfärligt. Så avis på alla med lugna bebisar. Alla stunder jag får det att funka känner jag mig dock som en hjälte. Och alla dagar när jag typ fått sova börjar hjärnan smida planer för ett tredje barn, WTF.

      Med det sagt tror jag det är olika för alla och att det kommer gå toppen för dig! Lycka till! ?

    Nån i er BRF glömmer att ta ut ludden ur torktumlaren. Är ni en av dem som blir arga då och skriver lappar? Eller tar det lite mer chill?

      Vem ? orkar bry sig om sådant?!

      Tar bort luddet, tar ca 15 sekunder så känns onödigt att bli sur för en sån sak.

      En gång är ingen gång men varje gång? Inte ok. Har dock egen tvättmaskin, pallar ej tvättstuga.

    Ska bjuda en kille på en första date på fredag. Ska bjuda på middag. Tips. Han äter allt utom lax.

      En riktigt god pasta ??
      Matinspo har några bra recept. Lyxa till det med parmesan, färsk basilika, surdeg baguette och rött vin. Behöver inte vara så invecklat

        Glöm inte glass med kolasås och färska bär till efterätt! Sen är du hemma!! ??❤️

      varför är han så lack(x) på lax?

      Förstår honom, lax är äckligt.

      Typ alla män vill äta kött. Så stek ett par ordentliga entrecôter medium rare, koka en rödvinssås eller en god pepparsås
      /kantarellsås och gör antingen hasselbackspotatis, smashed potatoes eller friterade pommes till. Servera med fransk tomatsallad med silverlök och gräslök.

      Oftast är det bara vi tjejer som vill ha pasta till huvudrätt. Finns det en köttbit på menyn så väljer män den 8 av 10 gånger.

    Jag tror min sambo kommer göra slut med mig när som helst.

      Varför tror dudet

      Gör slut först

    Känner att jag vill skaffa nya vänner och lära känna nya människor. Umgås nästan bara med barndomsvänner men alla de har pojkvänner och vill sällan gå ut ( ta en drink, hitta på saker osv)
    Någon som har erfarenhet av appen Go freindly?Hur har ni skaffat nya bekantskaper o vänner?

      Var bor du?

        Stockholm

          Då borde GoFrendly funka! Hur gammal är du?

    Tips sökes!
    Jag älskar bekväma skor. Jag gillar sketchers sneakers tex. Gärna memory foam etc. Har deras boots.
    Ska köpa stövlar nu till hösten. Alltså inte gummistövlar utan skinnstövlar eller oäkta skinn. Viktigaste är att de ska vara sköna som nästan ett par sneakers och med lite stötdämpning.
    Någon som vet var jag kan hitta sköna stövlar?

      Kavat kanske?

      Jobi tycker jag har mycket bra och snygga skor.

    Någon som rest (långt avstånd) utan barn?

    Nästa vecka åker jag och sambon till andra sidan jordklotet (bröllopsresa) och har redan ångest över att lämna barnen ( 2 åring & 3 åring) hemma. Vi kommer vara borta i 10 dagar och känns som att man inte kommer kunna slappna av och bara sakna barnen..

    Någon som gjort samma? Hur gick det?

    Barnen kommer vara hos våra föräldrar som barnen är trygga/bekväma hos.

      Nej, skulle aldrig lämna så små barn så pass länge.

        Kommer dom få men för livet tro? Risken är ju alldeles överhängande

      Min kompis drog till Maldiverna med sin man och lämnade sin 2-åring hos mormor, funkade jättebra. Beror på vad du är för person, jag har inte sovit borta från mina barn än (de är 4 resp snart 3år). Men jag har inte heller en jätteengagerad familj som hjälper till så det räknar nog in…

      Det kommer att gå jättebra! Det är så bra för små barn att vara utan föräldrarna så det fastnar djupt i deras hjärnor att lära sig att klara sig utan föräldrarna och att anpassa sig till andra människor. Jag lämnade ofta bort mitt barn och hon gick dessutom på förskola på heltid från hon var 1 år och hon är idag i tidiga tonåren extremt social, vettig och skötsam, kan anpassa sig till allt och alla, helt självständig, osv. Så det är bara positivt att vara utan föräldrarna!

    RESMÅL i december/januari?
    Jag vill åka på solsemester, typ all inclusive, med min karl i dec/jan. Var är det varmt då? Är det tillräckligt varmt på Kanarieöarna? Skulle vilja ha 27-30 grader och sol, god mat, gärna all inclusive. Finns så mycket ställen, vet inte var jag ska börja leta!

    Har ni tips??

    Fastnar i modd..
    Tips på resmål i dec/Jan med värme, sol och god mat? Är kanarieöarna tillräckligt varmt för att steka? Vill gärna ha 27-30 grader och sol, god mat och all inclusive!

      Så varmt är det oftast inte på Kanarieöarna då, mer runt 20-22.

      Kap Verde är mer solsäkert än Kanarieöarna

        Men rätt så blåsigt

    Har Bianca Ingrosso anställt två nya assistenter, och är en av dom inte Lukas syster? Av hennes senaste video att döma kändes det mer som kompishäng än jobb.

    Denna blogg är så sjukt värdelös att kommentera på. Vill man kommentera på ett lite äldre inlägg så funkar det så sjukt dåligt att komma tillbaka till där man var. Så pinsamt att kalla detta sitt jobb ?

      Gud vad taskig du är, dra då, du är pinsam

      Nu har C inte byggt denna blogg utan använder den bara i sitt bloggande. Och jag kan kommentera gamla inlägg utan problem så måste vara handhavande problem

      Brukar du alltid klaga såhär tidigt en söndagsmorgon?

    Nu är jag ganska sent ute i denna tråd, men provar ändå om någon kan komma med tips! ?
    Jag har en termin kvar på universitetet, är alltså rätt nära en examen. Nu har jag haft en stor barnlängtan senaste månaderna. Tagit upp det på allvar med min sambo, vi är båda 27 år.

    Har varit student senaste åren och var bara timmis innan studierna också, därför tror jag min SGI fallit bort. Jag skulle högst troligt bara få grundnivå i föräldrapenning, det är ju inte mycket.. Min sambo har däremot en bra månadslön efter sina studier.
    Vi bor hyfsat stort med en otroooligt billig hyra för ett så bra läge, inga andra utgifter knappt. Alltså skulle vi antagligen få det att gå runt med min grundnivå på föräldrapenning och hans lön. Men frågan är ju: bara för att det skulle GÅ med grundnivå, betyder det ju kanske inte att vi BORDE.. :/ Borde jag/vi istället vänta för att slippa grundnivån? Någon som har liknande erfarenhet av grundnivå? Är det jättejobbigt eller klarade ni det?

      Nu vet jag inte läget gällande er ekonomi , men som många säger – barn kostar ! Om jag hade varit ni skulle jag ta det lugnt , ta examen och försöka få jobb i branschen du är utbildad för. Jobba så du får fast tjänst , samt spara allt ni kan . När du har den fasta tjänsten (brukar vara 6 månader) så hade jag försökt bli gravid ( man vet ju inte hur lång tid det tar eller om det ens går) Du har du även mer sparade pengar , högre föräldrapenningen samt att du vet att du har ett jobb att komma tillbaka till efter mamma-ledighet.

      Att få barn är redan en utmaning , och kommer tära på en som person som som partner ändå. Man vill inte ha ekonomin som är ”precis” då heller .

        Vänta något/några år iaf innan du blir gravid, inte så populärt att börja med det på nytt jobb och du hinner inte komma in i det/lära dig ordentligt.

          Äh det är helt ok att gå på mamma-ledighet efter 1,5 år man börjat ett jobb.

      Vill du inte jobba med det du utbildat dig till innan under flera år först? Ha bra ekonomin och kunna njuta av det, tillsammans med din partner?

    Som en skrev högre upp, man vet aldrig hur lång tid det kan ta. Om någon kunde garantera mig att det kommer gå för oss att få en bebis om 2-4 år, då hade jag lätt väntat för att livet skulle vara lite mer iordningställt med ekonomi och jobb osv, men ingen kan garantera mig någonting såklart :’)
    Och stressen att inte kunna få egna barn är någonting jag tänker på heeela tiden. Är jag beredd att leva med denna stress i några år till? Så svårt.

    Någon som jobbar som tågtrafikledare?

    En sak som irriterar mig mer och mer är alla influensers som skriver: `Ni är många som undrar varifrån mitt läppstift/mina kaffekoppar/min kappa/barnens kläder kommer och det är X` (med reklamlänk). Ändå har jag aldrig sett sådana frågor på bloggarna i fråga. Innebär det att följare kontaktar influensers privat för att ställa frågorna?! Varför svarar de senare i så fall inte via PM? Det känns som ett sätt att göra mer reklam samtidigt som det sägs vara på följarnas begäran…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.