Jahapp, då har Carina Bergfeldt äntligen avslöjat anledningen till att hon övergav sin son hos sin pappa och senare hos mormor och (vad jag tror är) moster, och förmodligen traumatiserade honom för livet.
Hon har varit i den amerikanska södern tillsammans med Tareq Taylor för att spela in ”Drömlandet, en roadtrip genom den amerikanska södern.
Det är ju skandal asså! Om inte det HÄR resulterar i hundratals av arga orosanmälningar så vet jag inte vad!!
Gudars skymning!
Jag undrar hur många kommentarer, dms och orosanmälningar Tareq Taylor fått om sitt tveksamma föräldraskap efter att ha övergivit SINA barn till förmån för en inspelning i USA?
Visst, hans äldsta barn är myndig och känner sig kanske inte så övergiven, men det mindre.
OCH! Han har även övergivit sin gravida flickvän ”PT-Fia” med den gemensamma bebisen i magen, herregud! Fel fel fel!
Jag läste den här och var inte tillräckligt nogrann.
Men visst, någonting ska väl barnen ha att prata om med sina framtida psykologer och det här är väl så gott som något tänker jag?
Visst visst?
Föregående inlägg 
Pt-Fia är väl inte gravid?
Tycker jag följer henne slaviskt på insta och borde sett detta?
Följer inte PT-Fia (skrev Fis först ?) men en snabb googling visar nej.
Så.. Blir ju lite pinsamt att ha skrivit detta inlägget då ? Rätt dumt faktiskt.
Eller så har Camilla outat en graviditet?!
Vore ju ännu dummare.
Jag googlade en hel massa och hitta det här, men inser nu att ni har rätt.
Nej, jag har inte outat någons graviditet, fy det hade varit värre.
https://www.hant.se/noje/pt-sofia-stahl-visar-upp-gravidmagen-se-bilderna-har/8736511
Har du läst artikeln?
Läste du vad det stod i artikeln? Det är en fem år gammal bild på hennes dotter.
Bra gräv.
Haha…gräv? Jävligt grunt gräv oavsett…:-)
Att använda Hänt som nyhetskälla och särskilt deras rubriker känns ganska oprofessionellt… ?
Tarek har väl bara ett barn? En vuxen dotter.
Ja det blev många fel i det här inlägget
Tareq fick ett extra barn som aldrig nämts innan och han och Fia ett gemensamt ofött barn. Så från att han bara hade en dotter igår är han enligt Camilla trebarnsfar idag. Snabbt jobbat ?
Visst, och jag blir inte så upprörd. Men med det sagt, småbarnsåren kommer aldrig tillbaka, och det finns en risk att man önskar att man varit mer med längre fram.
Tröttsamt med alla som älskar att berätta hur bra det är att vara borta från sina barn typ..
Barn behöver kvantitetstid mer än kvalitet, och så är det hur blodig hon än vill stånga sig.
Sen kan ju barnet ändå ha det finfint om det finns fler starka anknytningpersoner…
Men föräldrar är nr 1 såklart, speciellt för de minsta som inte förstår vart mamma eller pappa är
Jag tror det är exakt detta som gör att jag har lite svårt för just den här sidan hos bergfeldt. Hon får det nästan att låta som att det är viktigt och bra att vara borta från barnet och han är så lycklig som har så många andra vuxna. Hade hon skrivit lite mer som du att ”visst är föräldrarna viktigast, men vilken tur vi har som har så många som hjälper till nu när vi båda behöver vara borta på jobb” så tror jag kanske inte att jag hade haft det där skavet i mig när jag läser de här inläggen.
Är ju inte alls konstigt att hon försöker förklara sin livssituation på ett något överdådigt sätt eftersom de flesta av oss, med barn, (och kanske även utan) vet hur mamma-maffian är.
Men varför blir killar aldrig pepprade med samma argument när de jobbar borta.
Fast även om män inte hör det lika ofta betyder ju inte att det är bra. Bara aat folk i allmänhet bör uppmärksamma mäns brist på närvaro mer. Inte att mamman bara för det ska ha rätt att vara borta.
Min sambo veckopendlade till annat land men det blev ohållbart och våra barn mår så mycket bättre och är lugnare när han är stadigt hemma. Tror varken det är bra för någon av föräldrarna att vara borta i långa perioder.
Men det blir min man kan jag lova. Jag som kvinna har däremot ALDRIG blivit ifrågasatt.
Ja precis. Barn vill bara att man ska finnas där.
Varför ska hon tävla med sin man om vem som är borta mest från deras son? ”Men han får minsann ingen skit för sin frånvaro”. Nähä, gör det saken bättre? Om hennes man är borta från sonen 30-40 % av sonens liv (!) och hon själv är borta 30-40 % av sonens liv så tycker jag hemskt synd om sonen. Varför skaffar dessa karriärister barn? Som någon annan skrev så är kvantitetstid långt viktigare än kvalitetstid med barn. Det finns inga miljon-ballongerskalas eller dyra presenter som kan väga upp kvantitetstid i vardagen. Hemskt också att hon lägger upp intima stunder med sin son för tusentals följare. Och sparar pengar för hans framtida terapi. Kanske lättar det hennes samvete något.
Skaffar man ungar så kan man ju va med dem, bara en tanke oavsett om man är mamma el. Pappa. Att SVT gör en repotageserie om Amerikanska södern(för femtielfte gången?), Brasilien o Chile då eller?
Varför denna besatthet av usa från stats-tv.
Som barn till två heltidsarbetande föräldrar är min egen upplevelse att jag aldrig någonsin led av det? Det är ju inte som att föräldrarna övergav en, ibland jobbade de och det fanns alltid någon nära en. Är det inte en 2020 grej att allt ska curlas så himla mycket? Klart att föräldrarna kan känna skuldkänslor men det är ju inget barnen märker av så länge de har mamma eller pappa eller mor och farföräldrar bredvid sig?
Men ett barn saknar ju både sin mamma och pappa, behöver inte röra sig om många timmar. Och här snackar vi veckor..
Forskning om barns utveckling har ju bidragit till att barn under 3 år med skilda föräldrar ska köra 3-3-2 schema istället för att behöva vara borta från en förälder en hel vecka..
Tror du inte barn saknar sina föräldrar för att de är hos mormor eller farmor? Eller blir ledsna alls? Så mycket händer ett barn under dagen, och i utvecklingen hela tiden..
Även om mor och farföräldrar är omtyckta de också, så är det inte som att vara med mamma och pappa (om de är primära personer)
Jag och min bror spenderade ibland flera veckor (ibland hela långa sommarlovet) hos våra morföräldrar i ett annat land när vi var små för att både mamma och pappa jobbade och jag kan lova att vi är fullt normala idag och verkligen inte led av det alls!
Så länge det inte är totala främlingar man lämpar över barnen till utan nån man är nära och litar fullt ut på så ser jag absolut inga problem, ”it takes a village…”
Fast du vet ju inte om du har ett beteende som beror på att du är traumatiserad…
Varför skulle jag vara traumatiserad? Den tiden vi fick spendera med våra morföräldrar var guld värd, vi älskade att vara hos dem och ingen av oss har några anknytningsproblem eller beteendeproblem idag.
Alla barn är såklart olika och vissa kanske har ett större behov att vara nära sina föräldrar mer men det betyder inte att alla barn skulle bli traumatiserade av att spendera tid med andra nära anknytningspersoner, som jag skrev, det var ju inte så att vi blev bortlämnade till totala främlingar utan till släktingar vi stod väldigt nära, de var ofta hos oss i Sverige så vi träffade dem regelbundet.
Sen är jag helt säker på att våra föräldrar hade gjort annorlunda om de eller våra morföräldrar märkt att vi mådde dåligt av att vara borta så länge.
Min man var hos sina morföräldrar på västkusten varje sommar från tidig ålder. Han är en framgångsrik man idag och jag har tillbringat alla semestrar där hos hans underbara morföräldrar i 20 år.
Dessa somrar har bara stärkt honom och givit honom många positiva livsperspektiv.
Framgångsrik har väl inte med saken att göra?
Mammamaffian får det ju att låta som att alla barn som går långa dagar på förskolan kommer bli anknytningsstörda heroinister så…
Både jag som barn och mitt barn nu har/hade ingen annan vuxen än mina föräldrar. De var aldrig borta. Jag hade inga mor eller farföräldrar andra släktingar som brydde sig. Likaså har mitt barn ingen annan vuxen att knyta an till. Varken mor eller farföräldrar är intresserade. Tycker det är förjäkligt. Det hade breddat både mitt och mitt barns liv att få det.
Som bonus ja. Inte istället för.
Så Carina och hennes man är inte föräldrar (ansvarsmässigt) påstår du? Wow.
Jag har ofta sörjt också att jag inte hade mor och farföräldrar.
Det enda som spelar roll dock är om barnen får kärlek från föräldrarna NÄR de är tillsammans.
Så trött på bergfeldt, hon känns så oproffsig och kränkt jämt.
Såg ett annat klipp där hon lät barnet leka och kräla på golvet i butiken med leksaker de ej tänkt köpa.
Fräscht
Blandar du ihop med e-type och hans tjej?
Lätt att blanda ihop E-type med Bergfeldt???
Jag menar tareq och att hans tjej skulle vara gravid.
”Överge”?
Uppenbar sarkasm ju.
Undra hur det låtit om det var vissa andra. Hur gammal är sonen, hur länge blir hon borta? Jag kan nog tycka det är lite märkvärdigt att en del kvinnor ”måste jobba” genom att vara iväg flera veckor eller månader från ett barn som är litet oavsett om barnet är med pappa, mormor eller moster…. men karriär är väldigt viktigt för somliga kvinnor nu för tiden. Ett barn under 1 år ska egentligen inte vara åtskild från sin mamma alls. Läckberg är en som rest iväg från sin lilla dotter mycket, Jessica Almenäs har varit länge iväg på jobb också .. som sagt karriär och pengar verkar väldigt viktigt, men det är upp till dem hur de vil göra, dömer ingen.
Jo du dömer ju hur mycket som helst. Tycker du samma sak om frånvarande pappor?
Snabb googling – han är över 2 år. Snart 3 ?
Och nä varför ska en kvinna ge upp sin karriär för att hon fått barn? Tror säkert hon hade önskat att vara hemma 24/7 med sitt barn men man måste ju också jobba för att få resten av livet att hålla ihop. Och hon är säkert hemma mer i omgångar än många 7-16 arbetare är.
Tror inte alls hon vill vara hemma med sitt barn 24/7. Vilken normal person vill det haha, givetvis vill man ha ett vuxet sammanhang utan ungar också. Och det är inget fel med det 🙂
Vilken skitfånig kommentar. Klart man vill vara så mycket som möjligt med sitt barn. Sen betyder inte det att du ligger på golvet och leker 24/7 Man kan ha ett liv tillsammans med sitt barn.
Nu är ju hennes son 2,5 typ. Så vad ett barn under ett egentligen inte ska är väl inte relevant längre?! Och med det sagt så skiter jag fullständigt i hur hon reser och jobbar. Live and let live.
Håller med. Utgår alltid från att alla gör det bästa för just sin familj.
De vidrigaste momshamearna är just andra mammor ?
”alla gör det som är bäst för ens familj” så kan vi ju säga om alla problematiska föräldrar också då ??
Så en resa i jobb är lika problematiskt som vadå..? En misshandlande förälder? Missbruk?
Du kanske har svårt att inte se saker svart eller vitt men jag tror att de flesta kan avgöra när man kan utgå från att en familj gör på bäst sätt för sig och när man bör lägga sig i. Men visst. Oroanmäl du.
Skitdum kommentar. Du fattar precis vad hon menar. Och sluta upp med de där hjärndöda emojisarna.
Ja och det går inge bra för hat-mammornas egna barn. Dom kanske skulle soc anmält sig själva?
Nej, det är nog säkrast att vi sätter fotboja på alla kvinnor så de håller sig hemma och gör det de är bäst på. Pappor är ju ändå helt inkompetenta som föräldrar så säkrast att inte ens låta de försöka, de får försörja familjen och fatta alla viktiga beslut om pengar och sånt. Det är ju ändå bra om folk vet sin plats liksom, ge pojkarna en blå bil direkt de föds och flickorna en docka med rosa klänning så vet de både vad de ska ägna sig åt i livet och vilken färg de ska gilla.
Men hur är detta ens relevant i sammanhanget? Ingen har sagt att mammor och pappor inte kan jobba, men att det är skevt att inte träffa sina barn på flera veckor är verkligen inte samma sak som att gå hemma med fotboja!!
Det skeva är ju också, tycker jag då, att nu när mamman är borta i flera veckor, inte ens då kan pappan finnas på hemmaplan hela tiden? Är det för mycket begärt av honom att ta ett steg tillbaka en kort period för att låta mamman göra detta jobb? Jättebra att det finnas andra släktingar i barnets liv men ärligt, klart det är bättre för barnet att ha stabilitet i vem som finns där när en förälder är borta lång tid, träffs mormor kan man göra ändå.
Bra poäng!
Om en mamma måste läggas in på sjukhus hur gör man då?
Det väljer hon såklart inte själv(oftast), men att en längre frånvaro av en förälder påverkar ett litet barn negativt finns det ingen tvekan om.
Tarek Taylors flickvän är inte gravid och dom har ingen gemensam bebis i magen.
Och han har EN vuxen dotter.
Har aldrig förstått varför man ska ha barn om man vill lämna bort dem i långa perioder till förmån för annat?
Gillar inte Bergfeldt, tycker hon verkar oäkta på något sätt och är trött på att hon ska synas överallt.
Vill och vill, de flesta måste väl jobba även när de har barn?
Man MÅSTE inte jobba i ett annat land flera veckor/månader när man har barn. Det måste man verkligen inte, men hon VILL, uppenbarligen, och det tycker jag är otroligt märkligt.
Ja säg det till alla de föräldrar som arbetar på sjön, inom oljeindustrin, flyget mm att de kan söka sig ett arbete där de slipper vara borta.
Håller med här. Barn är ingenting man tar hand om när det passar och lämnar bort så fort man har något annat roligt på gång. Fattar inte hur hon kan tycka att pappans Frånvaro balanserar upp hennes. Snarare tvärtom.
Mina barn har också världens bästa mormor, men hon är just en mormor och ingen förälder.
Ja helt sjukt resonemang. Pappa borta massa så då kan jag också?
Sista stycket var ju verkligen kallt..
Fick hem min treåring från en övernattning hos farmor en gång, han blev bara ledsen och saknade mig mycket. Så kan det vara även om barnet älskar dem oxå
Samma här. Man skaffa inte barn för att lämna bort dom med en gång.
Vet de som farit iväg på två veckors träningsreor utomlands fast barnet varit under året. ”Barnet har en pappa också”. Ja men att man som förälder ENS gör nåt sånt frivilligt?? Tror inte att man har äkta mammakänslor om man dumpar sitt barn snabbt.
Ja, fy bövelen för alla pappor som går till jobbet fast de har ett barn hemma. Usch! Har de inga pappakänslor?
Men LÄS. Vi snackar frånvaro veckovis nu.
Men det är ändå mammorna som tas upp…
Pratar inte jobb. Pratar om frivilliga resor.
Carina jobbar väl dock?
Har väl tackat ja till just det här jobbet där hon blir borta från sitt lilla barn i veckor/månader?
Eller så bara låter man folk göra vad som passar dom. Vill/behöver du inte åka iväg så gör inte det. Men en annan kanske behöver för att kunna vara en bra mamma. Och pappan är en pappa. Fast det förminskar ju ca alla. Varför? Är era partner inte den pappa ni vill/önskar han ska vara? ?
Det ”roliga” är alla mammor som momshamear för fullt MEN sitter med sin telefon i handen och skriver/läser/svarar på kommentarer om hur hemska folk är som åker iväg/gör saker. Man må vara i rummet, men man är inte närvarande när man har näsan i telefonen ?
Som sagt, det viktiga är att man FINNS där om barnet vill nåt, kvantitet före kvalitet. Inte är borta i över tre veckor!
Behöver du vara borta i flera veckor från ditt barn för att vara en bra mamma kanske du inte ska skaffa barn. Och när barnet är på förskola/sover får man inte hålla på med mobilen eller? ?
Kan väl tycka att de som lämnar sina barn på ”dagis” vid 6.30 och hämtar vid 17-tiden, måndag till fredag ca 300 dagar om året är de riktiga förlorarna vad gäller tid med barnen. Eller: de barnen är de verkliga förlorarna som tvingas upp i ottan, borta i 10 timmar, hämtas, hem och äta, bada och godnatt! Fruktansvärt.
Om ett litet barn inte mår det ”minsta dåligt” av att inte träffa sina föräldrar på flera veckor, så är det verkligen nåt med anknytningen som brister.
Herregud din okunskap…
Har äldre barn och skulle aldrig vara borta från dem så länge heller
EXAKT!!!!
Kanske man behöver dessa två veckor för att orka vara den bästa mamman man kan vara. Just en träningsresa efter en graviditet/mammaledighet känns ju ändå som en vettig grej. En kickstart till att få igång träningen igen
Ojojoj vilka undanflykter. Så jävla egoistiskt tänkande. Jag jag jag. Inte konstigt att barnen mår som de gör idag när föräldrar prioriterar sig själv först hela tiden.
Hur mår carinas eller s barn?
”Jag som mamma måste göra det här för att må bra”, ”om en mamma mår bra mår även barnen bra”, ”en förälder känner sitt barn och vet vad som är bäst för denne” kan tydligen sägas om allting idag. Visst stämmer det in ibland men långt ifrån alltid så snälla sluta stoppa huvudet i sanden och kom med en massa ursäkter. Det har inte ett dugg med momshaming att göra, snarare är det oroväckande hur mycket man går efter vuxenbehoven idag.
Så du är en bättre mamma än de mammor som åker på träningsresa när barnet är under ett år?
För många av oss går det nog inte alls ihop att man som nybliven förälder (som Tareq ju faktiskt inte är, hand barn är äldre) VILL vara borta så länge. Mamma som pappa, dock är det ju vanligare att mammor delar jobb och privat på sociala medier upplever jag. Men de allra flesta föräldrar vill ju faktiskt prioritera att vara nära sina barn, inte 24/7 men flera veckor är ju lång tid – oavsett om ”pappor får inte kritik bla bla”.
Sen kan hon ju prata hur mycket hon vill om att barnet har det så bra med olika personer som har hand om honom. Vi kan ändå inte fråga barnet om upplevelsen.
Hon är inte nybliven förälder, han är snart 3. Tycker inte man lämnar en 3åring heller men rätt ska vara rätt. Och Tareks dotter är vuxen.
Jag har många barn och DRÖMMER om egentid, så pass mkt egentid att jag faktiskt mår helt bra igen. Har under 16 års tid haft minst 2 barn i sängen, tvättat lagat mat skjutsat betalat tröstat peppat och levt för mina barn. Är det ok för dig att jag längtar och drömmer om MINST 1 v egentid helt utan barn?
Påminner om att jag lämnat/hämtat varje dag i 16 ÅR, haft minst 2 barn i sängen osv
Du kan drömma om det. Men verkställer du det är du, enligt fellow ”mammavänner”, en fruktansvärd mamma som sätter fel prioriteringar överst och sannolikt inte borde ha skaffat barn.
Varför kan man inte vilja ha båda två ?
Man får inte vilja något annat än vad som har med ditt barn att göra, om du väljer att skaffa barn. Punkt och slut hälsar Mammagruppen
Du är ironisk men typ så, ja. Barnen ska och bör komma på plats 1-100 i ditt liv när de är små. ?♀️
Kvinnor som inte vill ha barn blir ofta bemötta med ”neeeej, du behöver inte alls ge upp karriären, kvinnor kan ha allt idag. Skaffa barn, det blir kuuuul!”
Samma personer till kvinnor med barn ”men vad gör du?!?! Du kan väl inte bada när du är MAMMA, fattar du väl?! Du kan ju inte jobba, är du helt dum i huvudet?!?!!!”
Okej. Absolut. Visst.
Haha EXAKT detta!!
Vem säger att de är samma kvinnor?
Klart att du KAN, men beror ju också på vad man vill offra gällande tid mm med barnet
Vad säger att det är samma kvinnor? För att jag har befunnit mig i ett personalrum och har sett samma kvinnor säga exakt det här. Ja, fast utan delen med att bada då.
Älskar dock delen med att bada. ? Framförallt för att jag tror att den inte ligger för långt bort från sanningen hos det gänget.
Värsta momshamearna är just mammor ? Blev gravid och jävlar vad mkt åsikter det kom från alla håll o kanter plötsligt – av just MAMMOR.
Vem ska annars momshamea menar du? Det är mammor som vet hur det är att vara mammor
Tänker spontant att alla med en åsikt kan momshamea. Bara för att man är mamma så vet man inte allt om föräldraskap.
Och en mamma vet bara hur det är att vara mamma till sina barn. Jag vet bäst hur det är att vara mamma till mina barn med våra förutsättningar. Vill jag har råd och tips så frågar jag. Tills dess, knip.
Men Jaaa! Mammor som ger sina oombedda råd till andra stup i kvarten, plus måste berätta en roman om hur de minsann har gjort med sina barn & jada, jada. Så otroligt tröttsamt om man inte bett om råd el input öht. Låt var och en göra det som fungerar för dem bäst, är rätt säker på att Carina B och hennes man (som f.ö är SÅ vacker imo) är ansvarsfulla personer och känner in hur deras barn mår av hur de valt att leva sitt liv.
Fast de berättar ju inte om deras erfarenheter av att vara mamma. De berättar om det ENDA RÄTTA sättet att vara det.
Jag undrar om pappor dadshamear andra män så fort de nämner att de ska bli pappor. Finns det ens ett liknande fenomen mellan män?
Jag fattar inte varför man VILL åka bort ifrån sina små barn i långa perioder? Jag kan sakna mina barn bara jag går till jobbet eller är borta ifrån dem en kväll för att träffa vänner. Tanken pä att lämna mina barn i flera dagar eller tom veckor skulle krossa mitt hjärta, oavsett hur bra de har de med sin andra föräldrar eller ev barnvakt. Att både Carina och hennes man tycker att jobb är viktigare än en vardag med sitt barn är helt skevt för mig.
De tycker nog inte sina jobb är viktigare. Men de måste ju sköta dom. Ska dom inte få göra nåt på 18 år?
Tror alla föräldrar hade velat vara lediga med sina barn och bara vara med dom (eller ja typ iaf). Men jobb måste skötas, oavsett om man jobbar som läkare, veterinär, i kassan på Ica eller som programledare.
Jo men ff, att jobba åtta timmar om dagen är ju inte samma sak som att åka bort i 3,5 veckor!
Är ju skillnad på att gå upp i rök i 3,5 veckor och att höras ofta samt ha facetime som man har numera. Jaja nu kommer moralmammorna fräsa att en moders kärlek kan ju inte kompenseras med en surfplatta!! men för barnet är ju föräldern inte borta utan bara nån annanstans. Visst inte optimalt men ibland får det väl bli så.
Vart exakt går gränsen enligt dig?
Fast det handlar ju inte om att det här stackars paret tvingas vara borta veckor i sträck och borta båda samtidigt för att ha mat på bordet och tak över huvudet.
Man kan ju byta jobb
Varför skulle Carina byta jobb? Hon älskar ju det jobbet hon redan har? Dessutom skriver hon ju själv att pappan till och från har varit hemma med barnet också, så det är ju knappast så att barnen har varit borta från båda föräldrarna i 3,5 veckor?
Stackars dina barn som du sätter i en sådan sits att de ” krossar ditt hjärta”. Har du inget eget liv? När ska du släppa taget? När de är tonåringar? Blir myndiga? Eller ska du hänga som en kvarnsten runt deras halsar hela livet?
Men snälla. När barnen är små tycker jag att det är en helt normal känsla. Att vilja vara med dem mest och helst av allt.
Hur länge anser du att barnen är små? För mig som har barn upp till 16 år kan jag lova att behovet av min närhet är prick lika stort som när de var 1 år. De behöver ärligare närvaro oftast tar saker mkt längre tid och barnen har alla olika instressen så att ta med alla på samma sak funkar inte.
Usch osympatisk du är Madde. Oälskad uppväxt förmodligen.
Annars resonerar man inte som du gör.
Men herregud alltså.
Att vara självständig tycker jag visar på en bra uppfostran.
Tack men jag var ett oerhört älskat barn med underbara föräldrar och många andra vuxna människor att vara trygg med. Som tack och lov alltid sett mig och behandlat mig som en älskad individ och inte som någon sorts ägodel. Skulle önska fler en sådan uppväxt som min.
En människa som dömer någon annan på det sätt som du skriver till Madde, gör mig oroad.
Hon kanske har tid att träffa barnet mer när hon väl är hemma än en som är på jobbet nio timmar om dagen
Kvantitet framför kvalitet. Än en gång.
”Än en gång.” Haha som att det är allas sanning. Jag har svårare att förstå halvdant föräldraskap med föräldrar som ger upp allt sitt privatliv för att de är ”sååå bra föräldrar och barnet är allt” än en förälder som åker bort 3-4 veckor EN gång men resterande tid ger kvalitativt föräldraskap. Jag tycker inte det är svart eller vitt och har själv växt upp med en mamma som är så nöjd över sitt föräldraskap för hon alltid fanns där, FYSISKT, trots att vi aldrig har pratat om det som är viktigt för mig, som tuffa erfarenheter, känslor och drömmar.
Sista meningen i din kommentar passar väldigt bra in på hur jag också känner det. Uppväxt med en pappa som jobbade mycket (var borta ofta på resor i tjänsten) och en mamma som förvisso var hemma mycket, och som själv tycker att hon varit den perfekta föräldern på grund av det. Men några djupare samtal om känslor/drömmar har aldrig ägt rum och idag i vuxen ålder känner jag mig inte särskilt nära henne. Hon känner liksom inte mig.
”Än en gång.” Somatt det är allas sanning. Jag har personligen svårare att förstå halvdant föräldraskap där en förälder ger upp allt sitt privatliv för att de är ”sååå bra föräldrar och barnet är allt” än en förälder som åker bort 3-4 veckor EN gång men resterande tid ger kvalitativt föräldraskap.
Jag tycker inte det är svart eller vitt och har själv växt upp med en mamma som är så nöjd över sitt föräldraskap för hon alltid fanns där, FYSISKT, trots att vi aldrig har haft en djup relation och pratat om jobbiga saker som jag varit med om, känslor och drömmar.
Det är många perfekta mammor som sitter med näsan i mobilen hela tiden och varje dag… kanske inte det som känns helt ok. Att alla familjer har sina lösningar på hur man sköter jobb/fritid/föräldraskap på det sätt som passar är kanske inte så konstigt för de flesta måste jobba och vissa har resande som del i sitt jobb.
Men jisses! Sjåpiga barn det lär bli. Vill du inte vara en förälder som har ett liv?
Min mor var som du. Önskar ännu hon ska skaffa sej ett liv istället för att jag ska stå för det.
Jag har inga barn själv men tre brorsbarn som jag älskar över allt annat. Och jag SAKNAR och längtar efter dem varje dag. Men jag träffar dem inte varje dag. För jag har ett jobb, en sambo, andra vänner, mat som ska handlas. Och de har ju också aktiviteter och kompisar att vara med och läxor att göra. De vill inte vara med mig varje dag. Man kan sakna och längta efter något men ändå finna det sunt att inse att man inte kan vara tillsammans jämt.
Förlåt men det är verkligen inte samma sak som dina egna barn.
Nej, det fattar jag absolut, det var heller inte min poäng.
Men har Carina valt bort en ”vardag med sitt barn”? Hon har väl det när hon är hemma från jobbresan. Personligen förstår jag inte varför man behöver lägga en värdering i huruvida andras vilja är rätt eller fel, bara för att den inte är som ens egen.
Om du träffar en vän en torsdagskväll, innebär det då att du ”väljer bort vardagskvällar” med ditt barn? Innebär det att ditt barn inte är lika viktig som att umgås med din vän? Om inte, vart går gränsen?
Det är väll vedertaget att barn klarar av att lämnas ungefär 1 dag per år de är gamla när de är små. Det betyder inte att de blir totalt traumatiserade, men de påverkas negativt och relationen påverkas. Har inget med Skam att göra utan det är bara så det är.
Hur vet du det? Man kan inte påstå en sak så bestämt utan källa.
Det är knappast taget ur luften?
Då borde det vara lätt att ange källan om det är så vedertaget.
Det står i alla publikationer för nyblivna mammor. Du upptäcker väl det så småningom du med
Det går att läsa i valfri psykologibok. För såna läser ni väl föräldrar…? Eller just det det ska bra läsas på om allt som händer under graviditeten inte efter som ju är det viktigaste.
Din sista mening… Så onödig. Varför är den så viktigt för dig att skriva bara för att någon frågar dig vad din ”fakta” kommer ifrån?
För att den är så galet enkel att verifiera? Ska jag visa ”källor” på att jorden är rund också?
Det går ju att skriva det. ”Det är galet enkelt” utan att lägga till andra onödiga meningar som inte fyller något syfte.
Frågan är: ska vi normalisera att kvinnor lämnar bort sina barn lika mycket som män, eller ska vi bli bättre på att hålla män ansvariga?
Eller ska vi försöka att eftersträva en tillvaro där vi inte behöver lämna bort små barn länge stunder alls?
Varför ska vi sträva efter en sådan tillvaro? Vad är motiveringen till det? Ska bara kvinnor som ger upp sitt arbete och lovar att bli hemmafruar få skaffa barn?
Skrev jag bara mammor nånstans? Tycker båda föräldrarna ska vara så närvarande när barnen är små som de bara kan.
Men lämna bort? Hans mormor tar hand om honom. Hur kan det vara farligt? Verkar toppen för alla inblandade.
Apropå nåt helt annat så har Hanna Widerstedt fått ändtarmcancer, https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/8JQmME/hanna-widerstedt-har-andtarmscancer
Aj då. Ja HPV kan ju krypa upp på andra ställen än livmoderhalsen med….
Har du källa på att hennes cancer beror på HPV?
Nä, bara gissning.
Google?
Ptfia är väl ändå inte gravid? I så fall verkar det inte vara något de gått ut med. Det enda som står att finna om ptfia på ämnet är att hon absolut inte vill ha fler barn?
Läste en tråd om en familj som tänkte ta hela familjen på solsemester, utom ettåringen som skulle lämnas hos mormor…. de ville vila upp sig…
Varför skaffar man då så många barn om inte alla får vara med i familjen?
Hur kan man vilja skiljas från den allra yngsta i veckor?
Jag jobbade på förskola i många år och har tyvärr sett flera gånger hur familjer åker på semester utan sina yngsta barn. Eller utan barn alls. Minns speciellt en familj som glatt informerade att mormor och morfar skulle hämta och lämna barnen hela nästa vecka för föräldrarna skulle åka till Disneyland. De berättade om allt roligt de skulle göra, alla karuseller och alla figurer de skulle träffa FRAMFÖR BARNET. ”Vi kommer ha såååååå kul och träffa Musse Pigg och åka karusell varje dag! Men Kalle ska vara på förskolan extra långa dagar, för morföräldrarna är inte pensionärer än. Hejdå, älskling, ses om en vecka!”
Det kändes superkonstigt.
Man får väl inte lämna barnen på fsk när man själv har semester?
Om detta är för mycket OT är det bara att säga till, men jag planerar att bli ensamstående mamma och har läst att man ska räkna med att arbeta deltid fram till att barnet är 6 år. Är det vanligt att göra så?
För jag trodde, ev i min enfald, att man kunde börja på heltid tidigare än efter 6 år. Skulle aldrig våga ställa frågan på familjeliv för jag antar att svaret är typ aldrig heltid resten av livet…
Apropå att lämna sina barn för tidigt alltså.
Det beror väl på vilka tider man arbetar och hur långt arbeter och förskola ligger ifrån varandra, och om man har andra personer som kan hämta. Arbetar du 8-16:30 och har mer 30min pendlingstid, ja då blir det långa dagar för ens barn. 9+ timmar är länge att vara på förskolan. Är man två kan man anpassa sitt arbete på ett annat sätt för att barnet inte ska få långa arbetsdagar
Vi är två föräldrar men pga våra oflexibla arbetstider kommer våra barn gå 8/9h per dag (exkl. restid) om inte någon av oss går ner i tid. Vi tycker det är alldeles för länge för barnen att vara på förskolan (de är ju där längre än vad vi är på våra heltidsjobb) så jag kommer gå ner till
80% när föräldraledigheten är slut. Känns som rätt beslut för vår familj, men jag förstår att alla inte har den möjligheten eller resonerar på samma sätt.
Tror inte jag kommer börja jobba heltid innan vår yngsta är fem år, förutsatt att vi klarar av det ekonomiskt. Men tänker att vi får utvärdera hur det funkar och bestämma därefter! Är förskollärare och det är så otroligt individuellt hur barnen mår av att vara på förskolan långa dagar. Vissa verkar stortrivas och andra tycker det är jättetufft.
Tack för fina svar!
Om man skulle kunna fixa max 8 timmar totalt inkl restid, är det ok för en 4-åring eller borde jag räkna med att jobba 80% fram till hen blir 6 år så att det blir typ 6 timmar?
Vill göra det bästa och vågar inte köpa föräldraböcker etc än av risk för att jinxa (ja jag vet att det sitter i mitt huvud).
Det beror förstås på barnet/barnen man får. Jag tex har jobbat deltid i 19 år för att få ihop det med barnen (men hör förstås inte till vanligheterna).
Man gör det som passar ens familj, men det är nog klokt att förbereda sig på att deltidsarbete kan krävas längre än man tror.
NEEEJ! Fel. Du har rätt till att jobba 50% om du har barn under en viss ålder. Hur mycket du vill eller framförallt hur mycket du behöver jobba, det bestämmer du själv. Lycka till❣️
Mitt barns första tre år så var det definitivt deltidsjobb som gällde. Annars så fick man betala i vabb och störd nattsömn pga en stressad liten kille. Efter tre år så har jag och pappan kunnat gå omlott med våra jobb, men vi har fortfarande försökt ha vårt barn mindre än 40 timmar i veckan på förskolan. Pga att vi annars märker att barnet är sjuk ofta, sover sämre, sämre humör, stressad etc. Vi har även haft hjälp av mor och farföräldrar som hämtar tidigare och varit hemma med sonen. Nu fyller han sex år men fortfarande så är det så att jag upplever att han blir sliten av långa dagar på förskolan. Se över ditt kontaktnät och spara eventuellt pengar till en barnvakt. Dom här åren kommer aldrig åter och som förälder så får man problem längre fram om man kör över sitt barn för mycket.
Återkom när du gett ditt 2a 3e eller 4e barn samma tillgänglighet.
Jobbar också i förskola och blir inte förvånad. Tänker också på föräldralediga som låter sina barn vara på förskolan nästan hela sommaren alternativt hela sommaren trots föräldrar hemma. Absurt! Eller de familjer som bara låter barnet vara sommarledig de veckor den ena föräldern är på semester trots att den ena föräldern är föräldraledig. Kan man inte ge sitt barn mer än tre-fyra veckors ledighet under sommaren när man ändå är hemma? Försök inte inbilla mig att en förälder inte kan ta hand om två-tre barn när förskolepersonal har hand om 15-25 barn dagarna i ända. Eller de barn som just fått syskon men inte ens får vara hemma en vecka med sin nya familjemedlem. För det mesta får de inte vara hemma ens en dag. Sorgligt.
Personligen tycker jag mest att det verkar så stressigt att ha barn på fsk samtidigt som man är föräldraledig. Mycket enklare (men mindre vila dagtid) att ha alla barn hemma.
Hoppsan, min kommentar skulle ju vara nedanför Disney-inlägget.
Nu låter jag säkert ond men första veckan med en nyfödd är ju inte direkt bara mys plus ett syskon som precis blivit nedslängt från enbarntronen, noll sömn, blödande br*st och sn*ppa… Nja jag var mycket tacksam för att förskolan fanns för storebror medan panikkaoset la sig.
Har jag hävdat att det bara skulle vara mysigt då? Tror du det är mysigt att vara i förskolan hela tiden? Barn får väl ta del av både det mysiga och jobbiga och ofta är ju pappan hemma i 10 dagar. Har svårt att se varför två vuxna inte skulle kunna ta hand om ett nyfött och ett äldre barn. Ofta kan man ju ta hjälp också av andra närstående. För övrigt, så vill ju det äldre syskonen också lära bebisen, det är det ju inte bara föräldrarna som ska göra. Det är en stor sak för ett barn. Varför måste det lämnas i förskolan det första det gör? Snacka om att känna sig utanför när man ser mamma (och ibland också pappa) gå hem från förskolan med en nyfödd.
?
Äh många barn har redan blivit nerputtat från enbarnstronen. Alla ammar inte. Just sayin.
Och som hon tjatar om det där terapikontot till sonen. Fattar inte kändisar att det enbart låter väldigt inövat när de drar samma replik i intervju efter intervju? Hon nämner det som en rolig grej i varje artikel hon är med och i det här inlägget lägger hon också till att hon är säker på att han inte kommer behöva pengarna till terapi. Det enda hon vill ha är bekräftelse på att hon valt rätt.
Fattar inte heller det. Ger ju ångest av att bara tänka tanken. En del skaffar barn bara för att.
Hur man än vrider och vänder så är det så förbannat svårt att göra ”rätt” som mamma. Sen går det liksom inte att komma ifrån det faktum att en pappa aldrig hade fått samma reaktioner om han åkte iväg och jobbade, det är tragiskt. Än idag är synen på föräldraskap så extremt ojämställd.
Så svårt är det inte att göra rätt. Älska dem, ge dem rimlig mat, använd inte ohumana sovmetoder, lämna inte bort ungen en hel månad så undviker man 90% av all momshaming. 10% är en del av livet.
Maggan G ” hotar”sina barn med att de ska bo i bilen, utanför skolan, innan nästa lägenhet. Hoppas på att ingen blir kränkt…?
Tycker det är obehagligt på något sätt, vad en enskild mamma gör som mamma visavi som yrkesperson ska diskuteras i sociala media, det är verkligen öm punkt det är så många som är dömande. Det finns som väl de som stöttar Carina Bergfeldt jag gör det.
Det handlar ju inte om att ”skamma” föräldrar när man påpekar att de gör val som uppenbarligen inte gynnar barnet i första hand. Allas liv ser ju dock olika ut och ibland går det inte att ändra på men det finns nog ingen barnpsykolog som skulle hävda att barn mår bra av långa separationer från sina föräldrar i så ung ålder. Om barn inte skulle påverkas så finns det ju ingen anknytning där. Sen kan ju ”skadan” självklart kompenseras till stor del med att få vara med andra personer som barnet är trygg med. Men Om en som förälder inte förstår det så verkar de ju inte heller förstå hur viktiga de är för barnet vilket ju är sorgligt i sig. Tycker även att det var osmakligt att skriva att de har ett terapikonto till sonen, även om det var ett försök till att vara rolig och stilla det dåliga samvetet.
Sen kan man faktist välja som kändis vad man skriver om och vill man inte ha kritik så får man vara tyst om det i första hand. Nu verkar ju Carina ha en stor hejaklack som påstår sig se att barnet inte far illa på något sätt och att han är så glad och trygg, hur man nu kan se det på en video, så hon kan lugna sig lite.
Eller hur. Dessa inlägg är ju bara till för att hon ska kunna stilla sitt inre. Gäller inte bara henne utan andra föräldrar brukar göra likadant. En hejaklack och så stillas alla tankar om man gjort rätt eller inte. Hanapee håller på likadant fast i sin pod.
Man kan inte jämföra t.ex. en farfar med en mamma/pappa liksom, kom igen…. Eller en lektant som kommer över att passa för en peng… Det är ju föräldrern som också ofta har det högsta tålamodet/toleransen, just för att det är ens EGET barn. Sånt känns ju, det som gör relationen så stark.
Mamman har fött, matat och tröstat barnet, vakat på nätterna (ja även pappan..). Barn minns sånt omedvetet.
MIna barn älskar sina mor- och farföräldrar, men de första åren satt de ändå oftast klistrade på mig vid besök. De kommer till en för att tanka närhet, även på släktträffar…
Du kan inte lämpa över föräldrarollen på någon som inte är förälder till ditt barn. Vill du det så har du nog valt fel.
När min dotter var 2,5 år skulle jag aldrig rest iväg från henne, men vi är alla olika.
Diggar inte Carina oavsett.
Tycker hennes son verkar trygg och ser ut att må jättebra. Värre med barn som är klistrade vid sin mamma till 5 års ålder…
När ska folk lära sig att det som visas upp inte behöver ha något med verkligheten att göra.
Att vara ”klistrad” vid mamman/pappan när du är ett småbarn är normalt.
Ja och det har inte ett piss att göra med hur tryggt barnet är om det kan bli bortlämnat hur som helst utan att uttrycka negativa känslor. Snarare tvärtom. Trygga barn visar öppet vad de känner och söker sig till sina anknytningspersoner när de blir ledsna. Små barn som ofta blir bortlämnade lär sig till sist att stänga av sina känslor. Samma sak med de barn som blir utsatta för femminutersmetoden.
Det märks att hon fortfarande präglas av sin uppväxt med en tyrann till pappa.
Åh det här inlägget är ju mammamaffians våta dröm. Nu fick ni er dos för dagen antar jag ?
Fjant
Tänkte precis detsamma. ? Nu kommer de fram. Och hörs, det gör de. ? Stackars alla mammor med ett liv som inte kretsar etthundra procent runt deras barn. Nu får de höra minsann.
Ok 23-åringen (eller barnlösa 45-äringen). Kom igen när du växt till dig ??
Fast du. Med den inställningen och tonen till människor så är det skrämmande på fler sätt en ett om du skulle vara ansvarig för en annan persons uppfostran.
Tycker du det där var hårt eller? ?
Fjant
Tre synpunkter: varför ska just hon laga mat i Södern med Taylor? Trodde hon var journalist/programledare typ. Förstår inte varför man tuttar ihop dessa två alls – om inte skälet är att Bergfeldt så gärna vill.
Synpunkt två: igår såg jag min sanning med johan renck. Vid en inspelning krävde han ateljé i new york pga ville inte vara ifrån sina barn, annars blev det inget jobb. Så gör en person som vet sitt värde. Verkar inte som Bergfeldt gör det utan vill vara underhållare i tramsprogram (som ngn skriver däruppe: hur många sådana program har vi sett? Jill johnson, någon?)
Synpunkt tre: barn behöver närvaro, inte frånvaro. Av bägge föräldrarna. Inte raketforskning.
Kan inte lova bli att skratta åt den sista bilden på henne i klippet. ? Jag tror säkert att Carina liksom andra får sådana där kommentarer men det är lite fånigt när de gör inlägg efter inlägg efter inlägg om det. Och när hon konstaterat det vanliga snacket (att en pappa också är en förälder osv) så fortsätter hon att posta storys och inlägg på sonen för att visa att hon inte åker på jobb och sedan struntar fullkomligt i sonen.
Tror egentligen att små barn lever i nuet och inte har samma tidsperspektiv som vi mammor har.
Mammor har konstant dåligt samvete, vi lämnar bort guldklimpen på dagis ( förskola heter det kanske nu? )8-10 timmar om dagen
Kanske inte alltid orkar vara pedagogisk och laga precis all mat ekologisk och från grunden
Tar ett glas vin när barnet vaknar och tror lilla guldklimpen får men resten av livet
Helt krasst tycker jag att små barn klarar sig ganska bra med mormor kusiner barnvakter personal osv.
Det som många missar är att det är otroligt viktigt att finnas till hands, vara med , vara närvarande och finnas där. Inte dricka vin när tonåringen är borta på fest .Därför just då behöver du snabbt kunna köra bil och hämta din tonåring..Små barn små bekymmer ,stora barn- tonåringar behöver närvarande föräldrar
Fast det där är ju inte heller riktigt sant.. För ett litet barn kan ett par timmar kännas som en evighet som aldrig tar slut, just därför de inte har nåt tidsperspektiv. Som att mamma eller pappa aldrig kommer tillbaka.
Min dotter blev så chockad av att bli lämnad på förskolan att hon började störtböla varje dag vid hämtning i början, hon måste trott att hon blivit övergiven där.
Tyvärr i Sverige är det ju just tonårsföräldrar som abdikerar. Mina tre barn är tonåringar, en går i högstadiet och två går gymnasiet. Varenda gång någon av dem gått från 12 till 13 års ålder har den stora massan föräldrar liksom lutat sig tillbaka och börjat rabbla mantrat ”man kan inte styra över tonåringar” och så släpper de all kontroll. Med resultatet att barn som inte är mogna för att ta allt ansvar dräller runt utomhus på nätterna, ligger medvetslösa av alkohol, andas in hela lustgaspatroner, umgås med alldeles för gamla män, osv.
Alla ni mammor som måste hävda ”JAG skulle aldrig göra så!” Nej ingen tvingar er. Ni lever era liv med era barn precis som ni vill och känner era barn bäst. Så låt andra föräldrar göra sina val och de känner sina barn bäst. Har aldrig fått så mycket kommentarer och oombedda tips och åsikter sen jag blev mamma. Pratade med min bror om det som också är förälder och han skrattade högt åt mammors hysteri mot varandra. Han har aldrig märkt av det från andra pappor.
Så alla mammapoliser: lev era liv precis som ni vill och låt andra göra detsamma. Hur kan det inte vara en självklarhet? (Och nej, det gäller självklart inte om barn blir misshandlade eller så, då ska man sjävklart agera)
Debattforum kallas det
Går det? För det är inte vad jag ser bland de allra flesta kommentarer.
Skönt ändå med så många förnuftiga personer med fokus på barns bästa som kommenterat här. Man måste tillåta sig själv att stanna upp lite i livet när man får barn. Så få år där största delen av ens fokus behöver vara på barnen men herregud vad mycket positivt det för med sig även för framtiden.
Om man uppskattar alla dessa gapiga mammapoliser som härjar här så är man garanterat en själv. Att sitta och drömma andra och mästra om hur man borde göra är inte förnuftigt det är att vara en riktigt oskön besserwisser. Det är en väldig skillnad på att uttrycka ”jag gör på detta sätt” och ”de som inte gör som jag för fel”.
Grattis alla mammapoliser! Nu har ni ett inlägg där ni kan sitta och raljera och döma andra mammor. Och samtidigt påpeka er egen förträfflighet. Kanske bäst att bloggbevakning gör nåt sånt här inlägg typ varannan vecka så ni får utlopp för era besserwissertankar.
Så om man inte håller med om ett sätt att vara mamma ska man hålla käften, för annars ”visar man bara sin förträfflighet”? Ledsen om din ömma tå blev trampad på. Det är inte topp att åka ifrån ditt lilla barn i flera veckor, hur du än vrider och vänder på det?
”Om man inte håller med” inleds det med. Och avslutas med den självklara ”faktan” att ”så ÄR det”, ”hur man än vrider och vänder på det”. Helt plötsligt var det inte längre att uttrycka en åsikt där man inte håller med, utan det var du som berättar om hur det MINSANN ÄR.
Ja men det ÄR ju så. ?♀️
Jag förstår inte varför hon orkar hålla på. Hon tjänar inte ens pengar på att uppträda som en influencer så varför utsätta sig för detta om det är så jobbigt med ”alla kommentarer”?
Hon vill ha bekräftelse på att det hon gör är rätt.
Alltså. Det jobbiga/störiga med Bergfeldt är ju inte att hon lämnar sin son och är borta jättelänge. Det får väl de avgöra själva.
Grejen är att hon gör så himla stor grej av att det INTE är ett problem så att man nästan börjar tro att det är ett problem. Det är långa texter och många inlägg om hur fantastiskt det är att inte ses typ. Hon verkar rättfärdiga det hela rätt mycket inför sig själv.
Vidare är det också så att hon får typ 1000 positiva kommentarer från sina fans och sen kommer det in 3 negativa och då görs det ett mycket stort nummer av hur otroligt hemskt det är med alla dömande personer. Trots att en överväldigande del av allt som skrivs är positivt och hurra-rop för att hon gör allt rätt.
Till sist. Hennes man får inte samma kommentarer. Nej. Det kanske beror på att han inte har 184 000 följare och inte lägger ut sådana mängder av den typen av inlägg. Kan ju åtminstone förklara en del.
Håller med och det är ju så vi människor fungerar, känner vi skuldkänslor över något så vill vi ha bekräftelse på att valet man gjort är rätt. Man söker alla dessa trösterika tankar och i det här fallet får just Carina det (bland annat) på Instagram. I podcasten Surret håller de ofta på likadant (senaste inlägget om att gå långa dagar i förskolan). Det är klart att det är fullkomligt normalt att som förälder ha skuldkänslor för mycket MEN genom att prata om vissa saker från en viss utgångspunkt får man också den sortens bekräftelse man strävar efter. Tänk vilken effekt det måste ha på föräldraskapet att tusentals människor är positiva till ens tankar. Och när någon säger så börjar tvivlet (alltså det man egentligen känner) luckras upp igen och tvivlet ska snabbt sättas på plats i form av protester i allt från att barnet mår bra av att ha många som bryr sig om det till kommentarer om att inte en pappa skulle ifrågasättas på samma sätt (och nej så är det i många fall) men det är också bara en liten del av det hela.
Det som stör folk i den här frågan beror väl kanske på att en förälder sätter sina egna behov/ mål före sitt barns (bästa). Detta gäller väl båda föräldrarna egentligen men kvinnor är aldrig sena att hoppa på varandra.