Öppet Spår

413 kommentarer

En klagovisa (och eventuellt en desperat tipsförfrågan).

Min man har alltid sovit väldigt djupt. Som tonåring fick hans mamma alltid väcka honom för att han inte skulle försova sig till skolan. Han förlorade ett sommarjobb pga detta under samma period.

Sen dess har det varit jag som väcker honom. För att han ska vakna måste man nästan ropa och skaka honom hårt. Ljus hjälper inte heller. Till saken hör att vi har två småbarn och alla nätter och tidiga morgnar faller på mig. Finns inte en chans att han skulle vakna av barnskrik. Jag har funderat på att åka bort en natt med några vänner, men det går ju inte att lämna barnen ensam med honom en natt. Förra hösten låg jag inne på sjukhus i en annan stad med det ena barnet och han sov en natt i samma stad med andra barnet på hotell. Han skulle då byta av mig klockan 8 på morgonen. Klockan 10 fick jag ringa hotellet och ha receptionisten att knacka högt på hotelldörren två omgångar innan han vaknade. Treåringen hade säkert varit vaken ensam där flera timmar.

Börjar verkligen tröttna på att varje morgon väcka en trettioåring, när väckningen behöver upprepas x antal gånger innan han till sist vaknar så ordentligt att han inte somnar om. Har någon tips tar jag gärna emot, men känns rätt hopplöst. Så en klagovisa fick det iallafall bli.

Så om han levde ensam skulle han inte klara av att ha ett jobb? För han, som är en vuxen människa, skulle inte kunna sätta klockan och gå upp i tid och ta sitt ansvar? Det låter som ett klassiskt fall av curling som började med hans mamma och nu har fortsatt in i vuxen ålder. Om andra alltid har tagit och tar ansvar att han vaknar i tid samt alltid går upp med barnen sångare han ju aldrig behövt skärpa till sig. Jag tycker det låter som att det är hög tid att han får börja ta sitt eget ansvar.

Folk som har det som TS gubbe har behöver andra hjälpmedel. De sover så tungt att de inte hör klockan eller att någon skriker i örat.

Se det som att de är i koma liknande tillstånd.
Der brukar inte spela någon roll om de lägger sig tidigare då de inte vaknar. De kan sova hur länge som helst.

Men då kanske han ska ta sitt ansvar och ordna dessa hjälpmedel istället för att låta andra sköta det åt honom?

Var samma med mitt ex. Jag tröttnade också och slutade väcka. Han kom sent några gånger, med sedan mirakulöst kom han upp varje morgon och löste det själv ?

Förstår att det blir betungande. Låter som någon form av hypersomni, han borde kanske börja med att kolla upp sig, rent medicinskt. Förutsatt att även han förstår att det är ett problem?

Det låter ju som han har något medicinskt problem? Att inte vakna när man är själv med barnen verkar ju oerhört märkligt. Sover också hårt och min man tar nätter och går upp när barnen vaknar, men det är ju just också för att det blivit en invand rutin hos oss båda. Är han iväg vaknar jag ju givetvis lättare.

Låter som en klassisk mansbebis. ?

Kroppen lär sig. Börjar det hända otrevliga saker när klockan ringer på morgonen så kommer han automatiskt vakna för att slippa det. Typ kallvatten rakt i nyllet. Nu har hans kropp lärt sig att andra sköter allting och ingenting jobbigt kommer hända så han kan fortsätta sova tryggt.

Har han varit hos läkare och kollat att allt är som det ska? Annars hade jag börjat där.

Som de andra säger så borde han kolla upp det där. Det är farligt att inte kunna vakna om någon tex skriker vid brand eller annat.

Om inte barnen kan väcka sin pappa så är situationen ännu farligare.

men köp en ny klocka? telefon eller vad ni nu använder funkar uppenbarligen inte, det finns ju riktiga klockor anpassade med höga ljud för svårväckta. kanske jobbigt för barnen dock men det är ju mer fara för dom om han inte vaknar

Så trots att han har fått till sig att han låtit sin treåring vara i princip ensam pga han inte går att väcka har han inte sökt hjälp för detta?

Nu säger jag inte att det är så i ditt fall, men vin vän hade samma problem. Han kunde inte klara av skola och sen jobb tack vare detta.
Sökte tillslut hjälp och det visade sig att han hade andningspauser som var ganska långa när han sov. Detta var det som gjorde att det inte gick och väcka honom.
Han fick en maskin att ha på sig på nätterna ixh hans liv vändes.
Inte helt ovanligt så det kan vara värt att kolla upp!

Hej! Jag vill tipsa dig om att använda ”på grund av” i stället för ”tack vare”, i relation till att inte klara av jobb eller skola. ?

I all välmening, jag skulle vilja tipsa dig om att många anser att kommentarer som plötsligt diskuterar form i stället för substans förstör potentiellt intressanta diskussioner. Absolut att du har rätt i ditt inlägg som rör grammatik men min upplevelse är att du kvaddar ett inlägg som faktiskt var intressant även om inte grammatiskt helt korrekt. Hellre intressanta kommentarer än korrekta och poänglösa.

Inte ett dugg poänglöst tycker jag. Skriv ordentligt så blir det inte kvaddat.

Äsch, det var en trevligt skriven och upplysande kommentar från Hannah.

Kommentaren rörde inte grammatik utan semantik.

Mitt ex var likadan, förutom att hans mamma och pappa var kaos så ingen väckte honom. Han har inte ens betyg från grundskolan. Nu har han ett jobb där han börjar tidigast 12, det är seriöst det enda som har funkat. Att helt enkelt inte behöva gå upp på morgonen, utan senare när hans knäppa hjärna går att väcka. Att detta är ett problem för er som har barn förstår jag är jättejättejobbigt. Tyvärr är det ju så att vissa förutsättningar får man leva med om man väl har valt en sådan man. Det kan vara ungefär som att säga, jag gifte mig med en rullstolsburen man och det är svinjobbigt att det bara är jag som städar övervåningen.

Nu behöver det ju inte vara så i din mans fall utan det kan vara så att han bara inte har tagit ansvar för att hitta en metod som fungerar. Så börja där.

Annars får ni hitta strategier för att du ska bli kompenserad för allt extraansvar du får. Tex att han gör allt hushållsarbete, tar alla hämtningar och lämningar på dagis etc.

Mitt ex gjorde sömnundersökningar osv, de hittade inget fel på karln. Men han kunde ta mig tusan sova igenom precis vad som helst. Iskallt vatten inkluderat.

Det konstiga är väl att det sällan är kvinnor som har såna problem.

Hur vet du det? Är väl mer bara att det är vi kvinnor som diskuterar sådana här saker offentligt med andra kvinnor. Finns säkert många män som har likadanes historier om deras fruar/flickvänner ?

Sjukligt avtändande med en sådan curlad mansbebis. Jag hade seriöst lämnat. Du har tre bebisar/barn där hemma, inte två. Han borde för länge sedan sökt hjälp för detta.

Finns kuddar som skakar som väcker svårt sovande människor. Hade en tjej i mitt
Gymnasium som kötid försov sig till alla klasser förutom svenskan rör svenska läraren låste dörren så då missade en typ halva lektionen om en var de minsta sen. Så de tyckte jag var intessant för annars var hon alltid jätte sen till första lektionen.

Låt han lösa detta han kan ju bara luta sig tillbaka eftersom du tagit över mammans jobb.

Hade blivit så sjukt irriterand och rest iväg länge i ren protest på ett sånt beteende.

Och hans problem blir ju ditt problem pga du måste göra allt.

Du skaffar dig noise canceling hörlurar så får han komma till liv på natten, jag vaknar också lätt och har liksom behövt chilla med att springa upp om vårt barn varit ledsen. Vips så vaknar min partner de bara de att det tar en lite stund extra. Din kille måste nog bara öva upp den här reflex mässiga som de flesta (kvinnor) har som gör att vi flyger upp som ett skott av minsta gny.

Tror en längre resa för dig hade hjälpt dig och honom att komma in i nya jämställda rutiner.

Jag kan verkligen inte ta sånt här ansvarslöst beteende på allvar! Det hade varit skillnad om han var omänskligt trött även dagtid, somnade utan anledning och inte klarade av sitt arbete mm. Men att inte vakna på morgonen av väckarklocka eller dina barn låter som ren bekvämlighet och slöhet.

Finns det inte något slags elhalsband att sätta på? Koppla till telefonen och i samband med väckningen ges en elstöt eller två.

Det kanske låter som ett skämt men det känns ärligt talat som det mest rimliga.

Min sambo är likadan, vet hur frustrerande det kan vara. Först trodde jag bara han var lat men har sakta men säkert insett att så är inte fallet. Antingen kan han inte sova alls eller så sover han extremt djupt. Ibland går hans alarm i flera minuter om och om igen på högsta volym utan att han vaknar så jag får gå in i sovrummet och stänga av och väcka honom. Innan vi träffades sov han en gång igenom ett brandlarm, vaknade först när brandmannen stod i sovrummet och han var den enda som inte var ute ur sin lägenhet. Han drömde då att letade efter timern i köket och att det var de som lät. Det har blivit lite bättre med tiden men han ska kolla upp det, han är själv orolig för den dagen vi får barn och det är jag med. Kanske vore bra om din man kollar upp detta med, om det skulle finnas hjälpmedel som underlättar er vardag? Tack för att du delar med dig!

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Tw vikt och viktnedgång.

Jag fick barn i juni och har sen dess kämpat på för att bli av med mina 30 kg som jag gick upp genom träning och bra mat.
Jag väger nu 64 kg till mina 175 cm och jag är tre kg plus innan graviditet. Nu till problemet, vågen står HELT still de tre senaste veckorna. Jag äter inget godis, ingen snabbmat och går minst 10 000 steg varje dag plus tre gympass i veckan. Vad ska jag göra för att gå ner de tre sista omöjliga kilona???

Låter som rätt lite vikt till dina cm! Och som att du gått ner mycket, fort. Behöver du gå ner de sista?

Jag är rätt smal i mig själv men jag måste inte gå ner de kilona och absolut inte till vilket pris som helst men jag får inte på mig alla mina byxor vilket som jag gärna hade velat göra

Fast grejen är ju att din kropp förändras när du är gravid, ditt bäckenben kan ha utvidgats så mycket att även om du går ner 10 kg till kommer du inte i byxorna för du har helt enkelt blivit bredare.
Personligen kan jag gå upp och ner 3 kilo under en helg och det påverkar ju inte huruvida jag kommer i mina byxor eller ej, så du ska nog bara släppa det där med de 3 kilona.

Ja det har du ju absolut rätt i. Tack

För mig tog det 2 år att komma tillbaka till samma vikt som innan graviditeten och kan ändå inte ha gamla jeans. Mina höfter är bredare och rumpan sitter längre ner ? Jag äter hälsosamt som vanligt men jag tränar inte, förutom att jag bär mitt barn extremt mycket. Köp nya byxor är mitt tips. Jag har fyndat en hel del fina på loppis!

Har du fått mer muskler? Du kanske förlorar övervikt men tjänat muskler, då rör sig vågen inte lika snabbt nedåt.

Hmmmm det är faktiskt möjligt. Har tränat styrketräning med PT sen strax efter förlossningen och tidigare har jag bara kört cardio så det kanske är lite muskler?

Slappna av! Kroppen har förändrats jättemycket i och med graviditeten och det där är kanske din nya ”rätta” vikt. Tycker verkligen synd om dig om viktfokus verkligen tar så mycket tid och energi av dig när du så nyss fått ditt barn och borde unna dig att leva i nuet, älska ditt barn och dig själv.

Hej Minna,
Tack för omtanken men jag älskar både mig själv, mina barn och lever i nuet men skulle ändå gärna vara tillbaka i ursprungsvikt 🙂

Precis som andra har skrivit så har du nog hamnat på en platå. Oftast när man på ett eller annat sätt går ner i vikt så hamnar man ibland på en platå och där kan man bli ”fast” några veckor innan kroppen vaknar till igen och tappar kilon.

Fattar den grejen man vill komma i sin garderob, kan ju bli hyfsat omfattande och så trist att inte kunna ha favoriterna längre, men är det bara brallorna som inte passar, så unna dig nya, ut och prova, du har ju jobbat hårt, tränat och ätit rätt, nya snygga brallor låter välförtjänt.

Din ursprungsvikt?
Den ligger väl på ca 3kg gissar jag.

Periodisk fasta (fast det är inte rekommenderat om du ammar). Om du ammar så fortsätt amma, förbränner mkt!

Ammar så det är tyvärr inget alternativ. Varken det eller någon shakediet 😀

Då får du nog bara vänta, ofta hamnar man ju på viktplatåer några veckor här och där, snart släpper nog det sista.
Sen en sidnot, periodisk fasta har många hälsofördelar (cell-reparerering bla) till skillnad från shake-dieter som bara är skit, socker, kemikalier och dyrt.

Körde 5:2 efter min första graviditet och älskade det! 🙂 Men den bebisen kunde inte amma så behövde inte ta hänsyn till det. Är väl bara tålamod som gäller framåt helt enkelt

Finns en del artiklar om att periodisk fasta inte är så bra för kvinnor dock. Jag har kört det själv och det satte mina hormoner helt ur spel, så då började jag googla… Men visst, funkar säkert bra för många!

Jag tror just 5:2 kan störa men 16:8 har jag, som typ alltid är homonsprängd, känt varit bra.

Låter som om du ska inse att du har fått barn och att det påverkar kroppen, inte troligt att du kommer gå tillbaka till samma vikt du verkar redan ha en förhållandevis låg vikt. Slappna av och inse att kroppen förändras annars kommer hela livet gå ut på att jaga kilon och det kommer bara göra dig olycklig

Köper det du säger men gick upp även 30 kg med mitt första barn som är tre år och gick ner alla dessa kilon med 5:2, han kunde inte amma så jag behövde inte ta hänsyn till amningen. Så det har gått en gång innan och borde gå igen. Detta är alltså inget som upptar hela min vakna tid som vissa verkar tro men jag vill gärna kunna ha allt i min garderob

Jo men det är ju kanske inte rimligt att tro att man ska ha samma vikt hela livet. Jag tillhör en av dem som gick ner all vikt efter mina graviditeter på en vecka utan att göra något men idag när yngsta är 10 år väger jag ändå som när jag var gravid, och varför? För att jag inte ägnar hela livet åt att jaga kilon och att jag vill njuta och leva. Typ ingen jag känner väger som 40 åring detsamma som de gjorde som 20, sånt är livet liksom.

Ta en paus i viktjakten tänker jag.
Lägg det helt åt sidan och börja med kanske en annan sorts kost, nån ny träningsform eller nytt program på gymmet.
Tyvärr brukar de sista kilona kräva ren bantning om man stressar. Så vill du inte banta så ge din kropp tid. Platåer tar olika lång tid att ta sig förbi.

Fokusera inte på antal steg, börja jogga? Öka vikter på gymmet? Det finns mkt annat man kan göra än promenera och gymma.

Tack för konstruktiva tips. Äter rätt ensidigt pga vegetarian så skulle absolut kunna se över det

Så lite så. Hoppas du hittar en lösning ?

Äter ensidigt pga veg?
Alla veg jag känner, mig själv inkluderat, äter mycket mer varierat än slentrianätare. Vad är din idé om veg-mat?

Haha jag hade säkert ätit ensidigt även om jag åt kött. Sorry, glömde att alla vegetarianer är oerhört lättkränkta när det gäller kost.

Aha, när du åt kött var det:
Köttbit + potatis + salladsblad/gurkskiva + sås
Så nu är det:
potatis + salladsblad/gurkskiva

Jag har fött två barn och kroppen är inte densamma som innan. Har ingenting med siffran på vågen att göra utan kilon är omfördelade. Det finns säkert dem som kommer tillbaka in i sina gamla kläder men inte heller ovanligt att man får en annan kroppsform. Varför är siffran på vågen och dina gamla kläder det viktigaste?

Vet inte riktigt vad du menar men det viktigaste men jag har en rätt fin garderob som jag hemskt gärna hade velat kunna använda men jag köper absolut det du säger om att kroppen ser annorlunda ut. Jag gick dock ner 30 kg efter min första graviditet och såg ut exakt som innan så hade väl önskat att det blev så igen bara

Oj jag fick också barn i juni och känner ingen stress alls, varit mer orolig att gå ner för snabbt om det skulle påverka amningen negativt. Gick ”bara” upp 16 kilo och efter förlossningen var det 9 kg kvar och första månaden hände inget alls. De extra kilona var dock helt enligt plan pga på gräns till underviktig innan och ville ha lite att ta av till amningen. Vägde 57kg till 174 cm innan graviditet.

Sen har det gått i perioder. Ibland har det stått still och ibland försvunnit ett kilo snabbt, men jag har inte gjort någonting alls för att gå ner i vikt. Har hittills gått ner 4 kg tror jag och går helst ner 2kg till för att kläderna ska passa perfekt. Vill dock inte ner till den vikten jag hade innan. Jag tänker att det löser sig av sig själv och nu passar byxorna även om de sitter lite tight. Om några månader är det säkert bra igen och om inte så får jag väl köpa nya brallor ?

Tycker din vikt låter helt normal till din längd och det har bara gått FYRA månader. Sluta tänk på det så sitter nog byxorna som en smäck om ett halvår, annars får du köpa nya ?

Under graviditeten ändras kroppskonstitutionen och man får bland annat mer vätska i kroppen. Första tiden efter förlossningen kan man därför gå ner ganska mycket i vikt, särskilt om man ammar eftersom amning i sin helhet är energikrävande. Det är alltså inte konstigt att viktnedgången stannar av efter en tid. Dock kan jag inte nog poängtera att kroppen förändras under en graviditet och att du inte bör fokusera på vikten. Det viktigaste är att du och bebis mår bra och att ni båda får i er den näring ni behöver. Nu vet jag inte hur din kost och träning ser ut, men om den är för restriktiv respektive hård så kan kroppen anpassa sig och sänka ämnesomsättningen genom att lägga mindre energi på vissa kroppsliga funktioner.

Jag är 160 cm och jag väger 64 kg. Hade vägt 90 kg för över 3 år sen. Mitt mål var 60 men kände mig nöjd med att väga 64 kg. Men ibland när jag läser om långa kvinnor som väger mindre mig så känner jag att jag kanske ändå borde fortsätta gå ner i vikt. ?

Min kropp ändrades efter graviditeten, innan var jag alltid 62kg, men nu efter graviditeten har jag alltid varit +-65, går inte märkvärdigt upp eller ner vad och hur jag äter, tror kroppen har hittat sin nya bekvämlighetes vikt! Nu efter nåt år så är jag också nöjd! Förr stressa jag massor men näe, har en fullt fungerande kropp!

kalorier in vs kalorier ut, det enda som räknas i längden

Beror på vad kalorierna kommer ifrån och hur de påverkar din kropps hormoner också.

Vad har ni för spartips? Och hur slutar man shoppa sånt man egentligen inte behöver? Har avprenumererat på nyhetsbrev och försöker anpassa flöden på sociala medier men tycker det är svårt att stå emot. Någon som varit likadan men lyckats förändra sitt beteende? ?

Spara redan när du betalar räkningarna. Tex en fondrobot på Avanza, med autogiro. Bara en femhundring per månad gör stor skillnad över tid.

Undvika att gå i butiker så att du inte blir sugen på att shoppa något. Om du vill köpa något, ha som regel att du måste tänka igenom köpet en dag innan du får köpa det. Håll koll på öppet köp och lämna tillbaka om plagget inte känns hundra.
När det gäller spartips beror det helt på hur du lever idag! En bra sak som kan kännas jobbig men: gå igenom ditt kontoutdrag för en månad och kategorisera vad du lägger pengar på. Finns säkert bra appar för det eller om nätbanken kan kategorisera. Verkligen en aha moment om vad pengar försvinner iväg på!

När jag känner att det är dags att spara lite extra eller att det blivit för mycket utgifter på sistonde sparar jag alla kvitton den månaden.
Köper jag en burk cola eller vara en banan tex så sparar jag det kvittot. Sparar kvitto på allt. Då drar jag mig för att köpa för det blir så många kvitton och jag tänker till. I slutet av månaden räknat jag ihop allt och ser över vad jag spenderar för mycket på och försöker dra ner på det nästa månad samt att försöka slå den totala utgiften. Det blir en tävling mot mig själv.

Jag snålar inte men det blir att jag tänker till. Är jag verkligen sugen på godis eller är jag bara rastlös?

Finns massor av bra konton på Instagram med spartips. Tips.

Sätt undan på sparkonto direkt, så att du minskar din disponibla inkomst. Jag har ett ”livskvalitet-konto”, där jag korttidssparar. Sen har jag max 1000 kr på kontot kopplat till kortet, så om jag vill shoppa så måste jag aktivt föra över pengar o då tänker man till 🙂

Jag har flera underkonton på mitt bankkonto.
I dem lägger jag in pengar direkt när jag får dem.
Hyran betalas med en gång, och vill jag handla på nätet så använder jag kontot som är enbart åt shopping.

En klump summa kan man bli lite blind på och därför har jag flera underkonton.

Jag sätter alltid undan en fast summa på mitt sparkonto i samband med att CSN och lön kommer in på kontot. Detta är en summa som jag vet att jag kan avvara och därför absolut inte får röra. Pengarna som sedan är kvar på lönekontot vid nästa inkomst sätter jag över på ett annat sparkonto som jag får röra (gör dock sällan det). På så sätt har jag hållit mitt sparkonto helt orört sedan jag började spara. Fonder är generellt också ett tips då man tenderar att inte röra dom pengarna samt att dom förhoppningsvis växer, men just nu är väl inte börsen den stabilaste.

I vardagen finns det massor man kan göra som i längden ger utslag. Köp kort datum-produkter i matbutiken och bunkra vid extrapriser, och köp det billigaste från budgetmärkena. Köp kläder och prylar begagnat på t.ex Sellpy eller Tradera, det brukar vara markant mycket billigare än nytt i butik. Köpte själv en Filippa K-tröja i 100% kashmir för 60 kr nyligen, den var i princip i nyskick dessutom. Sen såklart att bara köpa saker du faktiskt behöver, ta för vana att tänka till en extra gång innan du köper något.

Stort tack för alla tips ?

Idag hörde jag en ung tjej säga att hon ska flytta till en begagnad lägenhet.

Hahah

???

Åh haha. Hon kanske ska flytta ihop med en begagnad pojkvän/flickvän?

Kanske var det hon menade egentligen?

nämnde hon detta till sin begagnade vän? har hon syskon så var det kanske sin begagnade mamma hon pratade med

Så underbar kommentar.?

Jag jobbar i bostadsbranschen och brukar höra skämt om att ”begagnade lägenheter” är det som inte är nyproduktion

Roligt att första tråden var om vikt för här kommer en till… men jag är normalviktigt men senaste månaderna kan jag inte sluta äta. Är snart överviktig. Varje dag börjar jag bra men kvällen går åt helvete. Försöker inte ”banta” utan äter lunch och mellanmål osv. Men har kommit in i ett hungerflow, äter mycket mat. Typ 6 knäckebröd med smör på kvällen, överdrivet stora portioner för att jag inte kan sluta osv. Hur gör man för att komma ur ätspitalen?

Jag har använt mig av mealsizer. Det har funkat bra för att få kontroll på portionsstorlekarna.

Jag får samma i perioder, det som hjälper mig är att sysselsätta mig med annat. Träna, träffa en kompis, måla osv.

Te tycker jag hjälper, och sen borsta tänderna, ingen mat är god med tandkräm.

haha ja borsta tänderna och drick lite apelsinjuice efter så är man inte så gottesugen sen ?

Om du känner att du tappar kontrollen över mat, så kanske det är någon bakomliggande som orsaker det? Matproblem kan ofta vara ett biproblem av ett dåligt mående. I så fall skulle jag rekommendera att du i första hand tar hjälp för det. Plötsligt hungersug skulle annars kunna grunda sig i att du har någon form av näringsbrist, det kan du kolla upp med blodprov.

Det kallas disciplin. De flesta som är normalviktiga eller ”smala” har disciplin. Vissa kallar det ätstörning men det är det inte, att inte kunna sluta är en ätstörning.

Bullshit

Någon rekryterare här? Trivs ni med jobbet? Hur är det?

Jag arbetar som rekryteringskonsult. Trivs jättebra! Hade inte velat arbeta inhouse med rekrytering, det tycker jag verkar rätt tråkigt. Men att få stötta olika kunder som jag gör nu trivs jag med 🙂

Är inte rekryterare idag men har varit tidigare. Ett yrke med många olika ingångar vilket gör att intrycket nog skiljer avsevärt beroende på vart man jobbar och med vilket upplägg. Är det något speciellt du funderar på?

Någon som har erfarenhet av att praktisera på ambassad? Vad önskar ni att ni visste innan?

Har nyligen fått en praktikplats på en mellanstor ambassad i Europa och jag vill vara så väl förberedd som möjligt.

Wow vad coolt! Hur fick du det? Vad pluggar du?

Tack! Vad glad jag blir. Läser statsvetenskap och skriver en kandidatuppsats som har relevans för landet jag ska praktisera i. Har höga betyg, men ingen arbetslivserfarenhet som sträcker sig över servicejobb. Man ansöker via regeringskansliets hemsida och sedan var det några intervjuer som gällde samt enklare uppgifter som skulle skickas in. Betydligt mindre dramatiskt än vad man kan tro 🙂

Fan vad coolt! Duktig!

Grattis till din praktikplats. Jag har också praktiserat på en svensk ambassad i Europa. Otroligt roligt! Något som jag fann intressant var dynamiken mellan de lokalanställd och de utsända. Det var lätt att komma nära det lokalanställda samtidigt som jag upplevde att de tidvis saknade respekt för sitt arbete på en svensk myndighet. Väldigt intressant att delta på briefings på utrikesministeriet inför toppmöten. Det var ett stort flöde av information från andra ambassader och utlandsmyndigheter som var roliga att följa. Det kommer att gå jättebra och var väldigt roligt!:)

Jag undrar om jag tänker helt galet..
Det är så att jag ska genomgå en överviktsoperation inom en snar framtid och jag berättade för min sambo om det nyligen. Han är den enda jag berättat det för eftersom jag generellt inte vill att folk ska veta saker om mig och prata om mig. Hans släkt gillar att skvallra mycket och jag har ingen lust att vara deras samtalsämne. Sambon däremot tycker att det är dumt att mörka detta och att folk ju kommer fatta eftersom jag troligtvis kommer gå ner mycket i vikt. Men jag känner ändå att jag vill hålla det mellan mig och honom. Jag vill inte ens berätta för mina barn.
Det är liksom ett känsligt ämne för mig och jag tycker det är pinsamt att jag inte lyckas gå ner tillräckligt på egen hand. Anledningen att det nu blir operation är för att jag har bakomliggande sjukdomar som i värsta fall kan sluta med döden om jag inte har en sund livsstil och sund vikt. Så jag gör den ju för att få leva längre och inte för min fåfängas skull. Är det dumt av mig att hålla det för mig själv? Min chef kommer såklart också få veta eftersom man är sjukskriven en period efteråt. Men vill inte heller att kollegor vet om det…

Nä inget dumt med det, det är din egen ensak. Precis som med sjukdomar, sexualitet, politik eller vad som helst, man delar med sig av det man vill.

Det är mellan dig själv och ingen annan.
Min man gjorde också en sådan operation och det var inte efter drygt 1,5 år som han kände sig redo att berätta.
Du är inte skyldig någon att berätta.

Men, om jag får ge ett oombett tips så är det att samtidigt prata med en psykolog om mat och din relation till mat. För tror operation så är det väldigt enkelt att hamna på samma plats som du var innan. ❤️

Tack för tips. Jag har redan haft kontakt med psykiatrin angående det och kommer även att få prata med kurator framöver. Jag äter en ganska bra kost men får i stort sett inte träna nånting pga sjukdomar och mitt hjärta så jag går inte ner lika lätt som jag gjorde innan jag blev sjuk. Men jag har en rak och fin kommunikation med sjukvården. ?

Jag tycker inte alls att det är dumt att du vill hålla det för dig själv och det är helt upp till dig, oavsett vad din sambo tycker. Jag själv gick igenom en operation nyss, där det absolut kan synas vad jag har gjort. Jag har berättat för mina närmsta vänner, min familj & sambos familj. HR på jobbet vet för hon ska ju ha läkarintyget men min närmsta chef vet inte. Eller kollegor. Gällande de sistnämnda så har jag tänkt att berätta nu i EFTERHAND. Men ville verkligen inte det innan. När kollegorna frågade, för chefen hade väl informerat att jag skulle vara sjukskriven ett tag, så frågade de vad jag skulle göra/vad för operation. Då svarade jag bara att det vill jag inte säga, och då var det aldrig någon som frågade mer om just operationen.
Som jag skrev i början, det är helt upp till dig och jag tycker inte alls att det är dumt.

Bakomliggande sjukdomar som kan leda till döden? Ändå kan du inte motivera dig själv att gå ner i vikt?

Idiotisk kommentar Lilo! Det är inte så simpelt!

Lägg av. Om det var lätt att gå ner i vikt hade INGEN varit tjock.

Jag försöker gå ner i vikt på egen hand och har gått ner en del genom att lägga om kosten. Jag får tyvärr inte träna alls i dagsläget så vikten har stannat av. Därav operation. Förhoppningen är att mitt hjärta och mina lungor ska klara av mer belastning när kroppen är lättare. Tro mig, operation är inte mitt förstahandsval.

Så jävla onödig kommentar. Äckliga människa.

Fast äcklig….?

Usch vilken kommentar. Att du inte ens kunde bemöda dig hålla käften!

”Precis som att någon föds med en viss ögonfärg, kan somliga med fetma födas med en tendens att gå upp i vikt.”
Från faktaomvikt.se som är en forskningsbaserad sida om fetma.

Dvs vissa kan relativt lätt gå ner i vikt bara genom att ändra matvanor, medan det för andra är en kamp varje dag. Självklart orkar inte alla med detta.

När ska myten om att det bara handlar om disciplin försvinna??

Jag förstår dig fullt ut, var i samma sits och bara min sambo och mamma vet om min operation. Jag sa kort och gott att jag börjat träna och tänka på mitt matintag när folk frågade hur jag gjort (för det var ju sant, men anledningen till VARFÖR jag börjat tänka på matintaget hoppade jag över). Frågade någon rakt ut om jag opererat mig sa jag nej, och sen om någon skvallrar ändå och tror en massa saker, låt dom! Vill du inte att någon ska veta bör din sambo respektera det! Han får helt enkelt dra en vit lögn för sin släkt när/om det kommer på tal.

Tack! Jag uppskattar så mycket att du och fler har svarat samma sak. Det gör det lättare för mig att stå på mig om att hålla det privat.
Jag förstår ju att folk kommer märka att jag blir smalare, men samtligt så är det ju min kropp och vad jag gör med den är min ensak. Jag hoppas dock slippa massa frågor och snack. Kollegorna är jag inte orolig för då dom är väldigt fina och vettiga. Men vissa i sambons släkt gillar liksom att gotta sig i andras förehavanden vilket jag inte vill bidra till. ?

Fast varför ljuga om någon faktiskt frågar rakt ut? Förstår att man inte behöver informera om att man opererat sig men om någon frågar rakt ut så ljuger du?
Alltså du har gjort en operation som påverkar ditt utseende ganska drastiskt.
Du går ner i vikt för att din magsäck är opererad. Du måste absolut lägga om din kost, något som din magsäck hjälper dig med annars dumpar du. Så att säga att du gått ner i vikt pga ändrad kost och motion, är ju inte hela sanningen. Hade det varit så enkelt hade du faktiskt inte ens gjort operationen från början.
Tycker det sänder helt fel signaler till omgivningen att påstå att man gått ner i vikt för att man helt plötsligt fick pannben och ändrade kosten och började träna. Nej! Du går ner i vikt för du gjort en operation som antingen du själv eller landstinget betalat 100 000kr för. Ett extremt hjälpmedel för att du ska lyckas med din viktnedgång!

Så absolut att man inte behöver säga något, men ljug inte heller. Bättre att inte säga eller nämna något alls om din operation överhuvudtaget. Alltså säg inte att du har gått ner i vikt för att du varit duktigt med kosten. För det är inte hela sanningen

Nej, jag tycker inte att du tänker helt galet, men samtidigt inget som är pinsamt. Tror att om hans familj skulle prata ”bakom ryggen” på dig så skulle det mest vara av välvilja och omtanke då du ju är en del av familjen. Vet inte hur gamla dina barn är men tänker ändå att du kan nämna att du ska göra en operation för hälsan (alltså inte p.g.a. olycka/sjukdom etc.) och sen när de blir äldre kanske gå in mer på detalj att det var en operation som du själv valt att göra för att må bra och känna dig stark i kroppen. Kollegorna tycker jag inte har något med det att göra, säg typ att du är sjukskriven för att du har opererats om någon skulle fråga.

Nja, några i den släkten gillar liksom i att gotta sig åt andra. Det blir att fokuset hamnar fel ofta.
Mina äldsta barn är i tidiga tonåren så dom vet ju mycket och förstår saker. En av dom har själv haft lite problem med sin syn på sig själv och därför har jag varit väldigt noga med att aldrig diskutera vikt eller utseende här hemma utan alltför försökt vara inkluderande och öppen inför alla sorters människor och utseenden, att normalisera precis allt. Det barnet vet inte ens att jag mår dåligt pga vikten. Så tänker att det här är nåt man får diskutera när barnen är större och kan ha ett annat perspektiv i det hela. Jag vill inte påverka nån negativt på nåt sätt.

Du verkar vara en väldigt fin mamma ?

Åh tack, det var fint sagt. Mina barn är så oerhört viktiga för mig, gör vad jag kan för att dom ska få må så bra som möjligt. 🙂

Ska också opereras o kommer hålla det för mig själv. Förstår dig verkligen!

Skönt att inte vara ensam om det. ?

Du har ingen upplysningsplikt mot någon, aldrig någonsin.

Nej de är inte orimligt. Jag fick en diagnos som jag bara berättade för närmsta familj. Finns ingen anledning att någon annan ska veta. Men min mamma berättade direkt för sin syster, blev väldigt ledsen, då hon vet att jag är väldigt privat av mig. Bad henne sluta prata om mig, men fick veta att hon ändå pratade om mig med henne månader senare. Blir så ledsen när folk inte kan respektera

Det är såklart upp till dig vad du är bekväm med men kan kanske personligen tycka det är lite problematiskt. För det du säger är att motion och bra kost har gjort att du gått ner massa. Vilket faktiskt inte stämmer. Så det du själv vet inte har fungerat för dig för att gå ner i vikt kommer du sen själv säga funkar. Vilket kanske är problematisk för de du möter som vill göra samma resa men känner att de misslyckas när de inte når ditt resultat. Det är sen följdfrågor och då behöver du bli bekväm med att ljuga och komma ihåg vad du har sagt. Så är du bekväm om någon säger, vad duktig du har varit, hur gjorde du? Vad åt du? Hur ofta tränade du? Vilka övningar tyckte du var bra. Osv.

Har en 6-årig tjej som börjat förskoleklass nu denna termin. Grejen är att hon (från att inte ha brytt sig om kläder överhuvudtaget) vill gå till skolan i typ magtröja, korta kjolar och sånt som ”stora” barn har. Hur ska man bemöta detta? Känner ju spontant att det känns sjukt att låta små barn ha såna kläder, samtidigt som det ju är viktigt att få passa in också. Hon har även börjat prata om märkeskläder vilket jag kan gå med på av just anledningen att passa in, även om det känns sjukt i den här åldern också. Men gränsen går liksom vid magtröjan. Själv satt jag i lerpölar fortfarande i den åldern och jag tycker väl att de ska kunna få vara små liiiite längre åtminstone. Eller hur tänker ni?

Ja, du tänker rätt, stå emot sånt så länge det går. Det är inte rimliga kläder för så små barn.
/lärare.

Är det vanligt nuförtiden eller är det ett varningstecken på en kanske sämre skola?

Inte sämre skola men föräldrar med sämre förmåga till gränssättning. Du tänker helt rätt när du tänker att ditt barn ska just vara det – ett barn.
/ en annan lärare

Mina barn går i F-klass, 3:an och 4:an och vet inte ens vad märkeskläder är. Aldrig nämnt. Mycket handlar om skolan och område tror jag.

Och föräldrar som tillåter det såklart!

Emma
Tyvärr är många föräldrar mer som barnens vänner och har svårt med att sätta gränser.

Du kanske bor i ett posh område?

I ett vadå?

fint område

Nej snarare tvärtom! Socioekonomiskt mer utsatt område, även om en del är ifrån medelsvenssonfamiljer.

Anonym 22:15
Posh område får mig att tänka på dyra märken på skor, kläder och accessoarer. Kläderna är mer kostym och skjorta på pojkar och klänningar på flickorna m.m

Ja, jo, jag menar att vårat område inte är så 🙂

Beror på vilken typ av område. Vi bor i mycket välmående förort men typ akademisk medelklass, och här är det väldigt lite märkeshets

Det är bara att säga nej, det är du som förälder som bestämmer.

Så du läste alltså där att barnet bestämmer?

Förstår ditt dilemma. Gick själv på en skola där i princip alla hade märkeskläder. Jag ville också ha det, men mina föräldrar tyckte det var onödigt och för dyrt. Där och då tyckte jag det var tråkigt, ville ju vara som alla andra, men när jag ser tillbaka på det är jag glad att mina föräldrar stod emot och inte gav efter! Det är ju absurt att en 13 åring ska ha jeans som kostar typ 2-3 tusen/paret bara för att det är ett märke… (ännu mer absurt om det är en sexåring!). Det gick alldeles utmärkt att få vänner och passa in ändå, även utan märkeskläder.

Appropå mer ”vuxna” kläder tänker jag att små barn inte förstår problematiken med tex superkorta kjolar och att det finns de som sexualiserar barn. Även om det är oskyldigt från barnets sida kan det slå fel, och där får vi föräldrar stå för omdömet och bedöma vad som är lämpligt och inte.

bemöter med ett nej. men sen, ser jag hn säljer magtröjor till barn.. jag efter med en, större storlek.. men blir mkt nej o n o nej.. smink tjat kommer strax..

Får lite märkliga vibbar av Sanna Bråding. Hon skriver väldigt mycket om sin ena sons problematik i skolan, att han mår väldigt dåligt samt att båda barnen beter sig respektlöst mot henne. För det första känns det väldigt integritetskränkande mot barnen att vara så öppen när man har ett öppet konto med många följare som inte känner dem personligen. Sen har hon ju också från i princip dagen hon blev mamma pratat så oändligt mycket om hur bra och viktigt det är med nära föräldraskap, hur just hon är så lyhörd och nära sina barn. Verkar vara mycket motstridiga känslor i den familjen.

Riktigt illa att exponera sitt barn på det sättet. Betydligt värre än att ”bara” publicera mängder av bilder på sitt barn.

Men nu uppmärksammar ju du problemen med sonen ännu mer genom att beskriva här. Skriv till Sanna direkt istället på hennes kanaler

Håller med.

Hon har alltid varit totalt gränslös. Hon skrev till och med att barnet inte ville leva längre. Hur gammalt är barnet? Kan inte vara mer än högst 10 år.

Åh jag tycker det är så mkt som är konstigt med den kvinnan. Helt slutkörd men vägrar se till att få sova ostört i egen säng, pressar sig konstant med att göra allt så jäkla perfekt till ungarna. Har uttryckt att hon ALDRIG skulle låta pappan ha barnen varannan vecka även om han skulle vilja/kunna det eftersom hon är MAMMAN..
förutom då exponeringen som jag HELT instämmer i

Vilken låt skulle ni helst välja om ni skulle sjunga karaoke?

Någon som ligger bekvämt i mitt register.
Inget stilla, smäktande då det är svårare att hålla rena toner med nervöst påslag.
Gärna något som andra kan sjunga med i refrängen.
Många karaokesånger är ju från stora röster och helt omöjligt för oss vanlisar.
Typ Mariah Carey, Adele, Whitney osv.

Eloise med Arvingarna ?

Hold me closer

Its my life, Jon bon Jovi.

Queen – Don’t stop me now ?

Jag skulle nog välja en låt som alla kan sjunga med i.

Don’t stop believin’ såklart!

Något med Gyllene Tider

Rap God av Eminem.

Haha hade jag velat se

Ja snälla ??

Piff och Puff räddningspatrullen.

Kommer fortfarande ihåg intromusiken.

Nånting.. händer.. det är något skumt på gång
Våra.. vänner.. de vaktar dagen lång

Och de finns i trakten häromkring

ABBA obv…

Jolene – varje gång ☺️

Ligger med omfattande blodproppar i bägge lungor och en lunginfarkt på det också. ? Känns som att man har dansat tango med döden, vet inte riktigt hur jag ska ta mig igenom det här rent psykiskt. Fått sån grov dödsångest, är orolig hela tiden och kan inte slappna av.

Är du ensam i detta? Alltså bor du ensam och är hemma ensam nu?
Vad har du för kontaktnät? Familj och vänner? Kan du vända dig till dom? Annars skulle jag vända mig till vårdcentralen och be att få prata med någon, en del har egna psykologer etc.
Du ska inte vara ensam med dina känslor ❤️
Kämpa på och krya på dig.

Har du fått någon förklaring till varför just du drabbats? Tänker att detta med blodproppar verkar ha ökat bland unda sedan de nya covidvaccinen började användas..

Vad läskigt! Krya på dig!

Låter som att det kanske skulle vara bra att prata med nån proffesionell om detta?
Förstår oron, dödsångest är inte roligt alls och så svårt att skaka av sig.
Kanske någon form av KBT-samtal? Har upplevt att kbt hjälpt till med att ändra tankesättet och ge andra perspektiv och ett lugn i sig själv.
Hoppas att du snart får må bra, på alla sätt och vis.

Om du befinner dig på sjukhus just nu så borde du kunna få en stödperson att tala med? Jag hoppas att du snart mår bättre!

Kan du få någon kurator att tala med. Själv haft dödsångest pga tumör. Fick lugnande så jag slapp
oron. Krya på dej. ?

Be om att få prata med en kurator som är kopplad till den avdelning du vårdas/vårdats på. Behöver du vidare hjälp därifrån så kommer de att hjälpa dig. Gå inte en dag till och känn så utan att kontakta någon!

Krya på dig! Hoppas på snabb återhämtning ❤️

Men gud vad läskigt!! Hoppas du blir bättre snart?
Förstår att du är orolig, men har du fått läkarvård? Behöver du vara orolig?

När jag var med om liknande scenario så ”hjälpte” det att hålla fingrarna igång, rita etc. Pratade även sjukt mycket med mina nära och kära i telefon det hjälpte också, att få prata av sig❤

Rings of Power – bra eller dåligt? 😀

Tycker de är bra!

Bra faktiskt! Har lite problem med alla alver i korta/fula frisyrer, men annars så.

Haha och jag som annars vill att saker i filmatiseringar ska vara som böcker är så glad att Elrond är korthårig för tycker han är så snygg ??

Jag är lite besviken på den faktiskt. Den går att se men inte så mycket mer. Kanske hade för höga förhoppningar innan. ?‍♀️

Helt ok men ändå rätt besviken på att vissa saker inte alls följer böckerna. Som Halbrand….och om det är Gandalf

Jag tror inte han är gandalf utan saruman!

Ahaa jag tänkte eftersom han sa samma citat om att följa sin näsa som Gandaöf säger i LOTR ?

Tycker den varit helt okej men inte fantastisk. Galadriel är inte så karismatisk direkt.

Dålig impulskontroll/känslostyrd

Jag har så sjukt dålig impulskontroll, eller jag vet inte i slutändan brukar jag kunna hålla mig när det gäller större saker. Men när jag får för mig saker känns det så starkt i prick hela kroppen att jag behöver göra detta NU! Jag kan liksom känna och tänka att nu bara kör vi, typ vilja köpa ett sommarhus, flytta till en annan stad/land, skaffa en tredje unge osv, boka sista minuten. I vardagen leder det här till att jag planerar upp spontana infall som ska inträffa senare (typ resa med kompis, evenemang osv), att jag överäter, köper saker jag ångrar, och ett värsta kanske att jag har varit otrogen. Saken är att jag ångrar mig ju sen, redan efter någon dag, typ sommarstugan jag inte kunde leva utan på fredagen är jag redan trött på när söndagen kommer.

Snälla är det någon som känner igen sig? Är det normalt? Jag har inte adhd det är jag helt övertygad om.

Har samma problem. Har bipolär typ 2 och eips.

Typ 2, är det när ”skoven” kommer tätt? Från några timmar till några dagar?

Nej, man får hypomani istället. Man blir oftast inte psykotisk utan får mer energi och blir mer speedad

Ett maniskt skov låter det lite som.

Men dom maniska skoven kommer liksom och kan vara från 30 min till en dag max. Och jag har inga ”nere-perioder” då är jag bara som vanligt. Är mer som att mina känslor blir så hiiiiimla starka och jag är som ett barn som känner att får jag inte som jag vill går jag under. Typ ”jag kommer aldrig bli lycklig om jag inte får XX”

Jag har alltid varit sån. Är 40+ och först förra året frågade en läkare om jag hade utretts för ADHD.
Nu är jag HELT säker på att jag har det och väntar på utredning.
Läs på om vuxen-adhd och sök mycket info, jag trodde inte heller jag hade adhd men nu börjar jag kunna lägga pusslet om mig själv och det är en enorm tröst.

Känner igen mig i det du skriver. Blev diagnostiserad med Adhd för två år sedan. Äter numera medicin som hjälper mig bra när det kommer till detta. Slutade äta medicin under sommaren och märkte direkt att jag hamnade i samma mönster igen..

Jag är exakt likadan, är väldigt dagdrömmig av mig dessutom vilket kan spä på det ytterligare. Har en del andra drag som gör att jag tror jag kan ha adhd eller add men tycker i dagsläget inte jag ”behöver” någon utredning då mitt liv ändå fungerar

Random fråga kanske, men är ditt stjärntecken tvilling?

JA. Så sjukt kände jag nu, du hade ändå ganska många att gissa på

Jag gissade inte. Jag är också tvilling. Känner igen mig i allt du beskriver. Trodde till en början att jag var bipolär. Men har inte heller ”nedturerna”. Man får tro vad man vill om astrologi, men jag tror att det ligger någon form av sanning i alla de antika kulturerna. De visste trots allt otroliga saker om rymden som vår kultur inte kunde upptäcka förens teleskopet var uppfunnet.

Hur som helst, skulle säga att du är en typisk tvilling 🙂 Du älskar att få känna dig fri! Därav alla dina impulser du beskriver att du har, även tendensen till att nästan vara otrogen.

Jag har accepterat att jag är som jag är, och ser det istället som en fördel. Är så otroligt nyfiken på världen och vill göra absolut ALLT. Sen att jag aldrig avslutar något projekt är en annan femma haha. Men ändå härligt att vara en person med impulser. Livet blir lite roligare då! Man får bara ha någon vid sidan som säger stopp ibland till alla galna idéer.

Äsch, hade en färdigskriven fråga som jag tänkt på under lång tid och gärna ville dela med er. Den hamnade tyvärr i modd och syns inte ännu. Får väl gå och lägga mig. ?

Jag blev orimligt nyfiken på vad det var för fråga. Har den kommit upp än?

Känsligt ämne
Jag är 25 år (tjej) och jag har insett att jag har urinläckage. Jag har aldrig fött barn så det beror inte på det. Jag kissar extremt många gånger varje dag, speciellt när jag är hemma. Känns som att jag inte kan tömma blåsan ordentligt. Har trängningar ibland, men mest på morgonen. Det går sedan över under dagen när jag dricker. Dricker väldigt lite på dagarna numera för annars är jag konstant kissnödig. Kan sitta på toa och kissa, och om jag sitter kvar en stund så kan jag kissa igen. Vaknar på nätterna och måste på toa, måste på toa 2-3 gånger efter att jag har lagt mig för att sova. Vad fan kan man göra? Har haft det såhär länge men det har blivit värre senaste åren. Tror inte att jag har tänkt på det innan för jag är så van. Det är så hemskt och jobbigt och jag vet inte vart jag ska söka för att få hjälp.

Jag tror du bör söka till vårdcentralen. De kan därifrån remittera dig till rätt specialist.

Precis, ständigt kissande kan ju vara symptom på exempelvis diabetes. Nu påstår jag ABSOLUT inte att TS har diabetes – jag vill bara ge exempel för att rättfärdiga att söka vård, överdriven urinering är ett helt vanligt förekommande symptom som läkare gärna reder ut orsaken till. Gå dit.

Du kanske behöver en urolog. Gå till vårdcentralen och begär en remiss. Jag ska själv göra det pga annat. Du ska nog ha med dej ett urinprov med.

Sök hjälp då så ska du inte behöva ha det! Låter som överaktiv blåsa men kan också vara problem med njurarna och då är det viktigt att det kollas upp ??

Alltid bäst att kolla upp (gå till en gynekolog), men kanske kan hjälpa att träna upp bäckenbotten, alternativt lära dig att slappna av/kontrollera musklerna i bäckenbotten om de är överansträngda p.g.a. fysisk träning.

Varför gynekolog? Är VC hon ska gå till ?

Ja så klart, jag var nog mest inne på spåret att det hade med svagt eller överansträngt bäckenbotten att göra men du har rätt

Låter som överaktiv blåsa, och det kan man få hjälper på vårdcentralen.

Precis, låter som OAB, överaktiv blåsa. Sök på VC så får du hjälp!

Gräddrumpan ?

Åh gud ja!!! Mår dåligt över att följa henne. Försöker undvika det men jag är orolig för hennes psykiska mående samtidigt.

Jaa! Hur ska detta sluta?

Dealbreakers när ni ska dejta någon, vilka är era?

Kom att tänka på det efter tråden i Biancas talkshow-inlägget om att uttala ord fel. Det är en dealbreaker, men nästan ännu värre när en kille inte kan skriva ordentligt. Jag blir ointresserad direkt om en kille på t.ex Tinder inte kan stava och/eller särskriver. Undantag finns, men allt som oftast slutar jag skriva om jag märker att han är dålig på det.
Känns lite elakt, men att behärska språk tycker jag är attraktivt.

Vad har du för dealbreakers?

Om killen inte gillar hundar och skriver som en kratta. Skulle aldrig vara med en kille som röker eller har tatueringar heller. Och ingen med barn för jag avskyr barn.

Om han inte hör av sig varje dag och inte tar sig tid för mig varje dag. Om det har gått 24 timmar och han inte har hört av sig, då ryker han direkt.

Om det finns tendenser till dessa saker vill jag inte ha honom: Bil- eller sportintresse, mansgris, SD, religiös, macho, kort, bodybuilder, dåliga tänder, festar mycket, nära tjejkompisar, stavar illa eller särskriver, dålig musiksmak, har barn, kattmänniska, pälsdjursallergiker, utan stadig anställning, vegan, & skuldsatt.

Det var en lång lista men som tur är har jag en kille som inte är något av detta.

Samma här vad gäller särskrivningen, hade tyvärr lagt ner den killen direkt ?

Annars är en riktig dealbreaker dålig hygien, men särskilt om han har fula tänder. Tycker att brungula tänder är sååå jäkla äckligt och förstår verkligen inte hur folk kan acceptera stt se ut så i munnen. Särskilt inte när man fortfarande är hyfsat ung.

Åh håller med om att god språkförmåga är attraktivt! Mina dealbreakers som jag kan komma på på rak arm är killar som går alldeles för fort fram, inte är välutbildade/inte har planer på att utbilda sig, inte delar samma övergripande livsmål, har lite för tajta kläder, tatueringar/piercingar, fragil maskulinitet, för introvert eller extrovert, dålig musiksmak, inga egna projekt och idéer som driver honom framåt, tråkig att diskutera med.

Lägger till dålig hygien och andedräkt. Begriper inte hur vissa kan sakna sån självinsikt!

Så om du träffar en kille som brinner för sitt yrke men inte är välutbildad så dissar du honom? Så himla konstigt tänk tycker jag

Rökning, dåligt ordförråd, slö och långsam, inte kan köra bil, dålig hygien… Hmmm..

sotarmössa och polotröja
Killar som inte tycker om djur eller tycker djur är töntigt

samma som dig med svenska, fast med engelska också! jag drar alltid skämt, referenser, one-liners osv på engelska så kan inte en vuxen man förstå språket så är det så avtändande!

När någon röstar borgerligt eller skriver undermåligt.

Blir ledsen för alla svar för ni låter så himla osympatiska ur en pedagogs perspektiv när jag ser hur många som kämpar med dyslexi och liknande och så är det en dealbreaker.

Killar som älskar hundar ? tycker det är så osexigt. Om han gillar barn dock! Då smälter jag

Röstar vänster eller miljö

Om han är dålig på att kyssas, är respektlös mot sin mamma (om han inte har extremt bra skäl, typ hon är helt galen), röstar borglig eller har riktigt fula skor så går man bort

Killar med dataspel, hund och snäva matpreferenser går tyvärr bort.

Ja, dataspel! Hade det som ett big no no förut men alla spelar? Skulle aldrig dejta någon som spelar hela nätterna och sådär, men är det vad han gör för att koppla av så fine. Men ingen typisk dataspelskille, det går bort!

Förstod att typ alla spelar när t.o.m den typen av kille jag drömmer om spelar.

Alla gör verkligen inte det!

Bara som en annan infallsvinkel till vad du beskriver angående killar som är dåliga på att stava/skriva – min bror har dyslexi och ordblindhet, så han stavar som en kratta (alltså verkligen illa, kan stava fel på ord som ”och” till exempel). Tyvärr så tolkar de flesta människorna (jag är likadan, så jag dömer dig inte ett dugg) detta som ett tecken på ointelligents eller slarvighet, så när han var på en dejtingapp där det skrivna ordet är sättet alla kommunicerar på, valdes han ofta snabbt bort. Detta är dock lite dumt, då han är en extremt intelligent person, gått en av de mest prestigefyllda utbildningarna i världen, har ett galet bra jobb (tjänar mycket pengar), är sjukt social/rolig/omtyckt, etc. Så man ska nog vara lite försiktig med att döma för snabbt på det där med stavning 😉

Bachelor! Är ni lika övertygad som jag att Sia kommer välja att lämna med Isa i måndagens avsnitt? Eller är det en stor click bate från TV4s sida?

Ja, det har varit min tanke också!
Men kan ju dom du skriver också vara en click bait och då har dom ju verkligen lyckats, jag är så nyfiken!

Kommer lämna! Iaf enligt skvallerbloggar

Han lämnar.
Det kommer komma in en ny bachelor.

Vad för typ personer/personlighetsdrag har ni svårt för?

Högljudda.

De som ständigt vill stå i centrum och ska synas och höras mest.

De som hela tiden ska vara bättre än andra och inte kunna glädjas åt någon annan.

Folk som inte kan skriva ordentligt ? Lat, skjuter upp saker ?

Blir alltid så ledsen när jag läser liknande inlägg som att man är en sämre människa när man inte har lika lätt dom vissa andra att uttrycka sig i skrift. Med vänlig hälsning från en med både dyslexi och dyskalkuli.

Ska rätta mig själv. Det jag menade var inte folk som har svårt med stavning, särskrivning osv utan mer dom som inte orkar skriva ordentligt. Typ kmr istället för kommer. Lr istället för eller. Jag tycker det är störigt tyvärr ?

Härskarteknik. Att bara prata om sig själv och aggressiva människor. Orkar inte med det.

Dramaqueens

Ej ödmjuka. Folk som hade sina glansdagar på högstadiet och lever kvar i det än..

De som tycks vara finare av sig, prata på ett finare vis och ser ner på andra. De som konstant skryter över sina barn eller sig själva. De som alltid pratar om hur mycket de tränar och hur bra de äter.

Fast mina barn är genier bara så du vet

Besserwissrar

Storkäftade, kaxiga, påflugna typer som inte håller avstånd.

Allt ovanstående. Och undrar vad det säger om mig?

De som klagar (på typ allt), men känns som att de inte ens vill hitta en lösning.

Inställsamma människor som är så snälla att det går ut över dem själva.

Tycker vi behöver mer snällhet i dessa tider!

Jo absolut, håller såklart med! Men tror det är viktigt att vara snäll mot sig själv också och sätta gränser, annars blir man överkörd

Ja, det är sant. Är man för snäll blir man lätt utnyttjad.

Ja, fast jag stör mig nog inte på dem när jag tänker efter. Som sagt, mer snällhet åt folket. ?

Folk som inte kan svara i tid, planera och följa upp saker. Begär inte att man ska svara på studs men en del tar bara sanslöst lång tid på sig!

Usch alla dom sakerna är jag och det är även sidor jag hatar hos mig själv haha

Folk som får ”saker gjort”, dvs går på och pressar även andra till att vara AKTIVA och komma igång, ger sig på de som inte är så snabba att få saker ur händerna osv.

Älskar folk som får saker gjort.
Avskyr mycket snack och lite verkstad.

Extroverta utan social kompetens eller passivt aggressiva manipulativa människor som slår kilar mellan människor med flit.

Snåla människor. Långsamma människor. Fyrkantiga människor. En kombo av dessa och det är riktigt jobbigt.

Överklassmänniskor.

Pick me-girls
Folk som är för högljudda och skräniga och tar för stor plats på bekostnad av andra
Folk som är blyga och inte vågar ta för sig ?

Tycker man ska vara på en lagom nivå

Vad är en pick me-tjej egentligen? Jag har bara sett det ordet här i sammanhang där tjejer nämner att de har mycket killkompisar, men är en tjej automatiskt något vad jag antar är ett nedlåtande ord bara för att hon har killkompisar?

Brukar vara vänstermänniskor som säger det om ”tjejer” som inte håller med dom.
Girl power?

Nej nej. Det är en tjej med inställning ”jag är en av killarna, inte någon fånig tjej” och trycker ner tjejerna i omgivningen med kränklimanger (alltså elaka kommentarer förklädda som en komplimang).

Nej, jag tror inte att det handlar om killkompisar alls, utan snarare killar/män som pratar nedsättande om kvinnor som grupp och då kommer ”pick-me”-tjejerna och håller med och ska framhäva att de själva inte är som alla andra kvinnor/tjejer, utan mycket bättre, så ”Pick me!”

Du märker det när du väl träffar en!

En tjej jag jobbar med kanske? Hon sa bara för några dagar sen ”jag hatar fan tjejer alltså. Så mycket drama. Jag har bara killkompisar. En tjejkompis har jag men hon är grabbig”.

Märkligt att störa sig på blyga människor som inte vågar ta för sig, kan ju ligga så mycket bakom till varför man blivit sån. Ingenting man direkt valt själv och att veta att folk stör sig på en gör ju bara saken ännu värre.

de med glasögon

Haha va?

Ja de jävlarna

Personer som lägger kommentarer på t.ex. Facebook utan att ens läst artikeln eller svarar på en fråga de gissar svaret till?

”Jag är bara ääärlig”-typen

Ja!!! Oftast blir det bara elakt, men jag har en där jag jobbar som ”bara är ärlig” när han ger mig komplimanger som jag sagt att jag inte vill ha (nu låter jag väl otacksam men det finns en lång historia här). Så man bör inte vara ärlig hela tiden, känn in läget istället.

Vågar inte ta antibiotikan under ägglossning!
Är det någon som vet ifall Pencillin mot
UVI (selexid/penomax) försvårar chansen för ett foster att utvecklas i tidigt skede? Kan antibiotikan förhindra att ägget befruktas? Bör jag bara ta en tablett för att få smärtan att gå över, men lämna resten av tabletterna om jag känner mig orolig för att inte bli gravid denna månad pga antibiotikakuren?

Är nogrann med att gå och kissa jädrans diiiiirekt efter samlag annars.. Urinvägsinfektion typ 10 ggr i bagaget! ?

Antibiotika skrivs ut av flera fertilitetskliniker/specialister inom IVF framförallt i Grekland och London. Blev äntligen gravid för några år sedan efter en hästkur antibiotika som skulle rensa hela kroppen från gömda infektioner och därmed dämpa mitt överaktiva immunförsvar.

Summa summarum, tror du kan äta antibiotikan utan av vara orolig över att det påverkar chansen för graviditet ?

Men ät kuren du har fått och strunta i att försöka bli gravid denna månad om du är orolig.
En tablett hjälper ju inte, det är viktigt äta hela kuren. Om du haft det så många ggr förr borde du ju veta det.

En antibiotikakur ska alltid fullföljas. Annars finns det en risk för att bakterier blir kvar och i värsta fall då utvecklat resistens mot antibiotikan.

Kan användas under graviditet så ingen fara. Ta hela kuren, det är viktigt. Annars kan du lika bra strunta i det.

Nej, du kan äta antibiotikan med gott samvete. Den är dock för att läka ut infektionen så du kan inte ta en tablett för smärtlindring, då är det t.ex Alvedon som gäller. Men ät för guds skull hela kuren, annars kan bakterierna överleva och föröka sig igen samt att risk för resistens finns. Apotekarhjärtat gör lika ont varje gång någon inte fullföljer kuren.

Som någon skrev ovan så ska man alltid äta hela kuren antibiotika man fått förskrivet. Tänker att en obehandlad urinvägsinfektion kan ställa till mer problem än en antibiotikakur om du försöker bli gravid /ssk

Tack för era lugnande svar som bekräftade att jag oroar mig i onödan! Jag påbörjade kuren igår och kommer absolut fullfölja hela 🙂 Det har jag gjort varje gång tidigare, eftersom jag vet precis som ni skriver att det viktigt att alla bakterierna försvinner.

Men ät kuren du har fått och strunta i att försöka bli gravid denna månad om du är orolig.
En tablett hjälper ju inte, det är viktigt äta hela kuren. Om du haft det så många ggr förr borde du ju veta det.

Hamnade på fel ställe

När jag ligger med någon får jag alltid höra att jag är tight. Innan jag visste bättre tog jag det som en komplimang, men nu undrar jag vad det egentligen betyder? Kan man verkligen vara olika tight/slapp, eller har det att göra med killens omkrets? eller hur kåt man är?

Sånt får vi alla höra, att vi är tighta, att vi suger bra, att vi är fantastiska i sängen osv. Säg den kvinna som aldrig har fått höra det. Det har vi allihopa fått höra. Det beror inte på att vi är det, utan det beror på att dom bara säger sånt som dom vet om att kvinnor vill höra så att dom ska kunna få mer sex. Män är djur.

Det har att göra med hur kåt du är.

Om en kille berättade för mig att han låg med en tjej som var tight så säger det mig att hon inte var tillräckligt upphetsad.

Haha! Tror dig delvis, men brukar inte killar tycka det är najs om man är tajt? ”Alla” säger ju det. Och ”alla” säger ju att de är rädda för att bli slappa och att det väl t.o.m finns övningar för att inte bli slapp..??

Brukar vara både kåt och våt som f*n men får ändå höra att jag är tight… tränar ”knipmusklerna” regelbundet och tror det är därför.

ja men som andra säger här: det får alla tjejer höra ?

Brukar också ta det som en komplimang? en kille var dessutom rätt liten och jag kände honom knappt, men han sa att jag var det så jag undrar om det bara var något han sa eller om han faktiskt tyckte det??

Alla snubbar säger det. Det ska vara en komplimang. Betyder nada.

håller med, inte tycker vi tjejer alla killar är så stora som vi låter dom höra att dom är? ?

Säger du det om du inte menar det? Jag har bara sagt det om det stämt, annars säger jag inget?

Tar man det verkligen som en komplimang? Så otroligt onajs och osexigt om en kille säger så tycker jag, har aldrig fortsatt träffa någon som sagt att jag är ”tight”

Är det konstigt att min svägerska (som är lika gammal som jag) kopierar saker jag skriver på instagram? Jag har t.ex. en höjdpunkt där jag sparat stories och sen ser jag att hon skriver EXAKT samma saker på sina stories typ ett halvår senare. Samma typsnitt, samma ordval. Hon har även gjort likadana höjdpunkter som jag och döpt dem till exakt samma saker… Jag fattar ju att jag inte är helt unik i den här världen, men det är ju skumt att rakt av kopiera meningar, särskilt från en person man träffar så ofta. Jag hade nog tyckt att det var lite skämmigt. (Vi är inte direkt vänner privat men umgås såklart familjärt, vi har båda barn dessutom så de är ju kusiner). Känns väldigt märkligt och inte direkt något jag kan adressera… Vilket nästan gör det ännu mer märkligt. ? Vad hade ni tyckt?

Ta det som en komplimang och lägg ingen mer energi på det.

Ja, tycker nog det är konstigt. En tjejkompis till mig brukade under en period lägga upp mina bilder från Instagram på sitt flöde med text som om att det var hon som tagit bilden eller varit på festen etc. Så konstigt, gjorde mig jätteobekväm. Känns som att detta är lite liknande fast kanske inte lika extremt.

Men gud vad konstigt! Det var ju verkligen creepy.

Ja, det tyckte jag också (vi är inte vänner idag) hon sa att det var för att jag tog så fina bilder och att vi ändå inte hade samma följare. Men jag tror inte att din svägerska är creepy, snarare osäker och tycker att det du lägger upp är snyggt -men det blir ju konstigt när hon kopierar dig rakt av gång på gång även om det inte är illa menat.

Se det som en komplimang och att hon inspireras av dig.

Har också några som gjort detta mot mig genom åren… har alltid tagit det som en komplimang bara, att de tycker jag skriver kul/fina grejer och vill skriva samma typ

Ja alltså det är inte så att jag stör mig på det utan mest att jag tycker att det är ett lustigt beteende som jag själv hade skämts för i och med att vi ses så pass ofta… Tänker hon typ att jag inte ska reagera på det?! Eller har hon kollat på mina bilder så många gånger att hon ”härmar” mig omedvetet ?

Blocka henne i smyg från att se dina stories ett tag för att se vad som händer

Ja jag tycker det är konstigt och hade inte tagit det som nåt komplimang. Jag blir galen på de som alltid ska hörna en.

Bra hipsters/boxers? Har haft sensual fresh from Sloggi under lång tid men de har jag tröttnat på för de åker in i baken hela tiden.

Björn Borg

Jag spanade in deras core mini shorts men vet inte om de är höga i midjan. Det hatar jag!

Pierre Robert ?

De är alltid så stora i grenen haha

Calvin Klein Bottoms up. Dyra men sköna.

Använder nästan uteslutande Björn Borgs mini shorts. Provar jag annat blir jag alltid besviken. Hemskt med obekväma underkläder.

Hur får man igång sexlivet igen? Båda vill men ingen orkar ta tag i det.

Omg jag tänkte just fråga detta! Fast med tillägget att han vill men jag orkar inte. (Vi har två barn varav en bebis på 3 månader så kanske förståeligt men). Jag känner iaf själv att jag får bättre lust av att onanera, lite som att träna. Ju mer jag gör det desto mer lust får jag.

Vad skönt att båda vill. Då kommer det gå bra när ni väl anstränger er. Försök hitta tillbaks till det som gjorde er tända tidigare. Köp sån där sexkalender och öppna luckor varje dag.

I mitt fall är det bara jag som är intresserad, sambon är inte ett dugg intresserad att hitta tillbaks till vårt sexliv. Men när ni båda vill så kommer ni komma tillbaks. Kanske börja skriva lite sms till varann vad ni skulle kunna tänka er på kvällen? Bestäm er för några dagar då ni har sex. Det brukar ju sexologer tipsa om, att det blir en del av vardagen igen. Och lust föder lust så ni kommer säkert hitta gnistan igen.

Vi har försökt ”sätta en dag” där vi ska ha sex, men när den dagen kom ville inte han och dagen efter ville inte jag. Känns ofta som att vi är väldigt osynkade i kåtheten hahah. Och sexting etc är något han tyvärr aldrig kmr göra. Jag är väl den som gärna prövar nytt och försöker hetta upp det lite men där krockar vi då han är lite mer vaniljig SÅ ATT säga. Ja det är väl nästa problem…Men en sak i taget!! Onanerar också hellre tyvärr, orkar liksom inte va den som hela tiden drar i alla trådar. Sätt på mig bara!!!! Ja nu sa jag så.

Jag tänkte bara skriva av mig lite, har en kollega på jobbet som är horribel om man får säga så.
Alltså hen ska alltid vara i centrum, alltid synas och höras. Man kan aldrig berätta något för då avbryter hen och börjar prata om sig själv eller sin familj.
Hen fake skrattar hela jävla tiden och försöker mästra alla men mest mig för jag är yngst på jobbet.
Det har gått så långt att jag gömmer mig i ett förråd istället för att sitta i mitt arbetsrum där människan också sitter.
Blir tokig och snart kommer jag skrika rakt ut. Satt till och med o kika på andra jobb även om jag älskar min nuvarande arbetsplats men jag står inte ut med människan.
Och jag vet att fler inte heller gör det.
Jag funderade till och med på att bli gravid 6 gånger på rad för då kanske hen hunnit gå i pension tills jag kommer tillbaka ?
För att summera, va fan gör man åt en sådan kollega!?

Talar med din chef och säger att du inte får arbetsro och behöver sitta med någon annan eller själv.

Problemet är att vi inte har fler arbetsrum, alla har sin plats.
Ja har liksom gjort ett temporärt skrivbord i det där förrådet ?

Jag bytte jobb så jag slapp den vidriga narcissisten.

Gränssätt hen.
Enda sättet

Gahhh har en exakt likadan kollega, fyfan vad det DRÄNERAR en på energi. Blir irriterad bara jag tänker på att gå till jobbet och möta hens ansikte på måndag. Vi har olika arbetsrum tack och lov men min strategi är att 1. Inte skratta åt hens idiotiska skämt/beteende, t om gränssätta genom att gå därifrån när hen håller på. 2. Sätter mig bara med hen om de är andra roliga kollegor så man kan sätta sig närmst de andra. 3. Sätter mig aldrig vid hens bord. 4. Pratar med andra kollegor om det och får ut min frustration. 5. Letar nya jobb:)))))))

Gud har också en sådan kollega. Personen pratar högt non-stop och tror att hen är så mycket mer kompetent än vad som är fallet. Är inte chef nen talar gärna om för oss andra att hon är högre upp än oss fast hon inte är det. Det finns väldigt mycket saker hon gjort som inte är okej men hon manipulerar för att få sin vilja igenom.

Hade en sådan kollega på tidigare jobb och så dränerande och mentalt jobbigt. En gång satt vi och hade lunch ihop. Hon, jag och två andra, varpå människan efter en stund spänner ögonen I mig och utbrister ”Men Nina, du säger ju aldrig nåt! Varför är du så tystlåten?!” Svarade typ med ett ”Hehe…” feg som jag är. Men egentligen borde jag svarat mer sanningsenligt. Att visst är jag ganska introvert, men med en människa som tar sådan plats som hon så tystnar jag helt.

Har nu bra självkänsla och känner er själva bra? Vet hur ni är och reagerar i olika situationer?

Jag har inte det och kan bli överraskad över mig själv, vilket kan kännas lite märkligt ibland.

Min självkänsla är bättre än mitt självförtroende.

Tycker jag känner mig själv bra, har god självinsikt och vet till exempel tydligt vilka mina mindre charmiga sidor är. Tycker det är lättare då att hantera situationer när jag vet att jag kanske inte brukar reagera så bra ?

Menar du självkännedom?

Jag känner också så.
Ibland blir det nej men oj varför reagerar jag såhär. Ofta med en negativ känsla tyvärr

Samma här! Tyvärr är jag för självkritisk och då är det kanske lättare att skipa analysen eftersom det bara blir negativt. Tyvärr lär man sig inte så mycket om sig själv då.

Har tagit de ”kloka” beslutet att börja snusa istället för och vape:a (jag vet väldigt oglamoröst och farligt) men nu vill jag ha tips på eran favorit snus. Provat 2 olika sorter velo samt zyn. Och gillade verkligen zyn citrus. Men som sagt tips tack! Är ju tusen olika sorter.

Själv använder jag Ace Mint. Men med det sagt så klarar jag inte av några andra smaker än just mint och Ace är lite kraftigare i smaken än andra sorter jag har provat.

Catch spearmint liten grön dosa ??

Haha mer tuggummi än snus

General xr White strong ?

Någon som vet hur ”farligt@ eller ohälsosamt e-cigarretter är i förhållande till t ex snus eller vanliga cigg.

Är det tobak i är det ju typ lika dåligt som vanliga cigaretter (så sa polisen iallafall när vi var på möte på skolan). Men jag fattade inte riktigt om det alltid behövde vara tobak i?

Alltså måste snart avfölja Hanna Persson om hon inte efter denna helg slutar tjaaaaata om att hon jobbar med Biancas show och hur fantastisk den är. Jag spyr

Avfölj. Hon är snorjobbig.

Varför ens följa en person man tycker är jobbig?

För jag följt henne i över 10 år och vill egentligen fortsätta gilla henne ?

Jag har inga probbe (är ju ändå premiärhelgen!) men tyckte det var weird det hon la ut med SD-Rebecka och att hon i en sekund trodde det var bianca och deras show

Ok

Tack för din kommentar. Den värmde verkligen. Den lyfte hela min kväll och blev som ett varmt härligt ljus i min tillvaro

Men hjälp vilken ounnig kommentar ? har man jobbat hårt med något är det väll inte konstigt att man vill prata om det? Det låter som en kanonidé att avfölja tbh

Hej

Vad använder ni för preventivmedel?
Är 39 år, vill inte ha fler barn, fast relation. Har kopparspiral idag men funderar på att kanske eventuellt byta. Men till vad. ?

Minipiller. Har inte haft mens på 7 år. Inga biverkningar vad jag kan komma på. Äter Desogestrel.

Alltså måste fråga, får du inte minskad sexlust? Jag åt minipiller i 12 år, slutade när vi vill försöka få barn och kände bara OMG vad minipillren dämpat min lust. Blev som en annan människa. Men så skönt att slippa ha mens osv och hade inga problem i övrigt men kluven om jag vill börja ta igen

Annan person men jag fick inte minskad sexlust av det. Det är individuellt.

Okey tack för svar!

Nej, jag har snarare mer sexlust nu, vill ligga varje dag men det vill inte min man, ligger kanske varannan dag i snitt. Hade ingen sexlust med mitt ex och då använde jag inget preventivmedel så i mitt fall berodde det nog på vem jag låg med.

P-piller

Hormonspiral, funkar bra för mig. Normal mens, inga mellan blödningar, ingen viktuppgång eller tappad sexlust.

Varför vill du byta?

Hoppas vara i din sits om några år och i så fall kommer min man att sterilisera sig. Kopparspiral för mig tills dess.

Hormonspiral. Ingen mens och inga problem. Men annars kan ju sterilisering av dig eller din partner va ett bra val.

Mannen steriliserdade sig efter vårt tredje barn och var säkra på att vi inte ville ha fler. Bästa beslutet för oss. Jag har gått igenom allt jobbigt med graviditeter, missfall och förlossningar så då kändes det mest rättvist/logiskt att han kunde göra det. Och så jobbigt verkade ingreppet inte vara för honom. Och efter typ svullen/öm pung några dagar bara.
Så skönt att slippa allt vad p-piller, kondom, spiraler etc heter!

Vasektomi. Det absolut bästa!

Inget men försöker bli gravid. Annars kondom. Tänker aldrig mer ta hormonstörande p-medel.

Någon mer än jag som stör sig lite lätt på Egoinas ’underton’ i sina blogginlägg numera? Som en viss bitterhet om hur jobbigt föräldraskapet är. Men såklart mer inlindat o med ’glimten i ögat’, typ ?

Jag har nån skitjobbig typ av ångest som förstör mitt liv och jag får ingen hjälp alls för den av vården (får bara antidepp kastad på mig) och jag måste veta om någon har något tips

Den är helt oprovocerad, ibland får jag rätt starka tankar som att allt är meningslöst och tappar all motivation jag har, men efter nån minut lugnar det sig lite. Dock sitter det dock i kroppen nästan hela tiden, inte det där trycket över bröstet som är typiskt vid ångest utan det är nån känsla jag helt ärligt inte kan förklara. Det är som att ångest/oro kryper lite lätt genom hela kroppen och den känslan är så jävla jobbig

Har GAD-diagnos sen några år tillbaka, och min ”vanliga” ångest är väldigt annorlunda från den här. Men största skillnaden, och det som förstör mest är att den här nya ångesten är helt OMÖJLIG att lugna, jag har verkligen testat precis allting men den är alltid exakt likadan och lika jobbig? Vafan kan det här bero på?? Är det ens ångest? Kan väl inte vara helt ensam?

Sök till en ångestmottagning.

Ta hjälp via Mindler eller annan mottagning som kan hjälpa dig och guida dig rätt ❤️

Ångest och rädsla är utbytbara termer och betyder samma sak, så om du är osäker på om det är ångest eller något annat testa att byta ut ångest mot rädsla. Rädsla inför att misslyckas, rädsla inför att göra bort sig, rädsla inför att inte räcka till.
Jag tycker inte utifrån din text att det verkar vara ångest i begreppets ”sanna” betydelse, men det är svårt för mig att avgöra.
Lägg märke till vad du gör/tänker på när dessa känslor uppstår för att få ledtrådar till orsaken. Har det funnits en tid när du inte känt såhär, vad är isf skillnaden då/nu? Har något särskilt hänt precis innan tankar uppstår? Vilka personer är du med? Hur mår du fysiskt? Etc.

Haft liknande problem och har också GAD. Äter escitalopram nu och det har på riktigt förändrat hela mitt liv.

Har fått det utskrivet för jag verkligen inte orkade kämpa mer för annan typ av hjälp men har inte vågat testa? Är så rädd att bli helt känslokall som så många blir, behöver verkligen få känna den där lilla glädjen ibland

Jag har så, har adhd och gad..har alltid sedan jag var barn..vet inte heller vad man kan kan göra hehe

Har också adhd!❤️ Har fått den här ångesten på senare tid, börjar fundera lite på om det kan ha med min adhd-medicin att göra

Någon som köpt melatonin via tex amazon och kan tipsa om något bra märke?

https://www.expressen.se/nyheter/karolina-44-anfallen–och-biten-av-hundar/

Sanslöst att han hade sålt alla hundarna och att de inte kan göra mer. Han ska inte få ha djur. Och de där djuren borde blivit avlivade. Tänk om det var ett barn de hade hoppat på, det barnet hade ju aldrig klarat sig.

Stackars hundar. Svin till ägare.

Idag är det internationella minnesdagen för spädbarnsdöd. Måste man lägga ut en bild på sitt döda barn då? Alltså bild på när det är avlidet? Lite gränslöst kan jag tycka. En av dessa ivf-influencers (om man ens kan kalla dom det) har gjort det.

H.T? Hon har beställt en tavla med det motivet. Lite magstarkt enligt mig.

Nä, den andra. F.

Tycker det är vidrigt med alla ”Gilla och kommentera om du tror vi får barn nästa år” ? Tycker absolut det är bra med forum för sörjande. Men när man lägger ut ALLT och ”gilla och kommentera” så vill man bara bli känd på sin sorg. Tycker det är sjukt.

Fast det där är bara ett kulturellt fenomen, att svenskar är otroligt rädda för allt som rör döden. De flesta från andra länder har familjealbum med ett antal foton på döingar, begravningar med öppen kista osv. 😛 Tycker inte det finns några rätt eller fel där.

Men då är det i ett album och på begravning bukett betyder ändå att det är till för de närmsta? Inte hela internet.

Nej fast det kan man ju säga om det mesta idag? Våra gränser har förändrats sedan sociala medier och smartphones kom in i livet.

Unpopular opinion, men stör mig enormt på när folk skriver ”tw”.

Vad betyder det?

”Trigger warning”

Ok tack ?

Trigger Warning

Tack ?

Unpopular opinion? Hur är det en impopulär åsikt? Tror verkligen inte att någon ens tänkt tanken på att det skulle sticka ut att man stör sig på det, aldrig hört nån ens snacka om den förkortningen ?? en unpopular onion är något heeeelt annat

Håller med!!!! Såg en tjej på tiktok som lade trigger warning för materialet på hennes tröja, det var alltså en lurvig tröja.

Men det är ju bara för att få extra uppmärksamhet ?

Skrev igår om situationen med en elev som riktade en kniv mot en annan på skolan jag jobbar på. Kom och tänka på en annan sak jag funderat över.

Jag är relativt ny inom skolvärlden, speciellt med elever som är utåtagerande och våldsamma. När är det okej för en personal att vara fysisk mot en elev på något sätt? Jag förstår situationer som fysiska bråk att pedagoger får och bör gå in fysiskt och stoppa slagsmål. Men när det är mildare än så? Kanske bara en elev som är väldigt stökig och springer runt men inte kommer skada någon annan fysiskt? Har sett många andra pedagoger vara relativt fysiska med elever även under dessa plan, att de kan ta tag i eleven och leda den ut ut klassrum, eller få ta tag i eleven och ta en penna ur dennes hand eller sätta den ner på en stol. Jag ser inget fel i hur dessa pedagoger agerat i situationen för det är vad som krävts för att fysiskt kunna ha de eleverna i ett klassrum exempelvis. Men jag har så svårt för att bedöma när sådant är okej? Speciellt eftersom jag bara hoppar in när någon annan är sjuk och inte bygger upp en relation med eleverna över tid på samma sätt som ordinarie.

Jag är alltid väldigt noga att inte röra elever eller deras personliga saker om inte absolut nödvändigt. Jag gör inte ens det när jag försöker få deras uppmärksamhet och det är ju byggt på egna erfarenheter, men vet inte om jag överdriver?

Läs lagtexten?
Det må låta drygt men va påläst om vad du får/inte får göra.

Jo självklart. Men vad som står i lagtexten är inte en direktöversättning av vad som är okej i praktiken eller ens exakt hur det ska appliceras. Alltid lättare att fråga ex verksamma lärare med erfarenhet inom området.

Vad skulle verksamma lärare kunna hjälpa dig med?
Du frågade vad som är okej och inte.
Skit i vad dom säger och läs på själv. Är det oklart, konsulta en jurist

För någontign som är okej enligt lagtext är inte alltid lämpligt, speciellt om du inte är ordinarie lärare som eleven känner. Lagtexten går heller inte in på i vilka situationer du bör avvakta och vilka situationer du bör gå in fysisk. Som sagt, inte anpassad efter vad som utförs i praktiken.

Förlåt att jag svarar igen men jag blir fan irriterad.
Du har en fundering och ett problem, en juridisk fråga.
Och du ställer den i öppet spår på bloggbevakning?!
Och du tänker att ’aha.. Här sitter det människor som jobbar inom mitt yrke (helt anonyma, så det kan vara totalt bullskit) och kan hjälpa mig i mitt riktiga liv’

Jez. Lös det genom att fråga en jurist. Inte bloggbevakning
Helvete.

En jusrist kan bara svara mig lätt vad som man får och inte får göra enligt lag. Den juridiska delen. Hur man applicerar det kan de ju inte svara på eftersom de inte har praktisk erfarenhet inom yrket och behövt applicera det själva i verkliga livet. Ja att fråga här efter lärares erfarenhet blir väl lite samma som på andra forum, som jag dock inte ritkigt har tillgång till. Ser inte ritktigt vad problemet är.

Problemet är att här sitter vårdnadshavare, olika människor osv. Såna problem bör diskuteras i ditt arbetslag, prata på möten och konsultera med kollegor/chef istället. De vet vilka barn ni har, vad som krävs och om det finns extra behov av resurser så känner ni till barnen. Prata med dina närmsta istället.

Jag har inget arbetslag i och med att jag hoppar från skola till skola. Möter nästan aldrig samma klass mer än två gånger. Om min fråga berörde specifika elever så hade det varit super att ta upp det med personer som känner dessa elever. F¨år nästan aldrig veta något i förhand utan det ligger på mig själv att läsa av klassen som helhet och eleverna som individer. Problemet är att min fråga är generell hur man hantera stökiga elever. Därför var min tanke att höra med andra som är yrkesverksamma.

Läs praxis kopplat till lagen. Gå in på lagen.nu så kan du hitta praxis kopplat till specifika paragrafer där.

Tack!

Är du osäker så ta det med din rektor. Hen ska veta vad som gäller och se till att anställda vet det.

Inget mot dig , men provocerande att samhället går mer och mer mot det här hållet. Att en ungjävel inte bara åker ur klassrummet om 20 andra elever störs, utan hellre att den tillåts fortsätta så den inte ska bli krängt. Blir fan galen.

Ja det är svårt när man begränsade resurser och inte har möjlighet att ge en helt anpassad undervisning till exempelvis unga med större ADHD-problematik eller andra sociala problem. Egentligen hade många behövt mer hjälp än vad som kan erbjudas i ett vanligt klassrum.

Tycker du ska prata med din chef istället för att fråga random folk här 🙂 / Annan lärare

Var nog inte så tydlig men jag är på olika skolor hela tiden, annars hade detta varit ett jättebra förslag. Min fråga berör alltså inte specifika elever utan jag möter nya iprincip hela tiden och därav är min fråga generell hur man hanterar störande elever.

Jag tittar på biancas talkshow ikväll.
Det är inte speciellt djupt, alls, men jag tycker att det är rätt mysigt.
Det är inte en journalist, det är inte djupgående frågor men ändå bra.
Allt för mig, trevlig helg

Tycker att hon är för speedad och slarvar bort sina gäster. De hinner knappt svara förrän nästa fråga kommer osv. Bianca är inte socialt kompetent direkt.

Vet inte om det är jag som kanske är pryd eller så. Men jag kan till viss del förstå att Dani vill dela med sig av sitt barns födsel. Men blev samtidigt konfunderad över varför man delar en så intimt klipp på Instagram där allt, exakt allt från förlossningen syns. Är inget privat längre? Tyckte att det såg ut som en väldigt fin och avslappnad förlossning, men förstår inte grejen med att filma från midjan och ner. Vet inte var jag ville komma med denna kommentar. Blev mest chockad

Kände faktiskt inga sådana känslor alls, tyckte bara det var otroligt fint.

Håller med! Var exakt min tanke när jag såg det Också

Tycker det finns betydligt värre då, tex de som lägger ut på sina avlidna foster.

Men Dani ville väl visa att man fixar det trots oro. Tyckte deras förlossningsklipp va jättefint, man ser ju inte ”rätt in i snippis” så att säga.

Någon mer som stör sig på Egoinas pityparty-blogginlägg? Vet inte om det är jag som läser in, men det känns som att det är lilla offerkoftan på emellanåt ang. föräldraskapet..? Men att det liksom vävs in, lite ’glimten i ögat’.

Hej,

Jag har stora skulder vilket jag ångrar något så fruktansvärt , har ingen förklaring till varför det gått så illa men har byggts upp under många år. Har ett stort blancolån,ä och två lite mindre som blir totalt ca 570 000 landar det på (när jag inom de närmsta månaderna betalt av en stor mängd utöver av mindre skulder som jag beräknar kunna göra inom några månader då jag inte har någon boendekostnad tillfälligt)

Räntorna går upp och har redan höjts på mina lån en gång och kommer troligtvis höjas nu igen i november vilket jag räknar med. Jag har gjort en noggrann budget och räknar med att klara att min månadskostnad för lånen dubblas. Det är ändå tight med pengar om det skulle ske. Det är svårt att veta hur det kommer se ut om några månader igen. Jag är tyvärr okunnig inom ekonomi, och vet inte vad som är bäst att göra i detta läget. Jag försöker planera framåt för olika scenarion.

Planerar för att ta ett extrajobb utöver min heltidstjänst om räntorna stiger okontrollerat.

En annan plan är att under nästa år, när jag lyckats betala många mindre lån, kanske kan förhandla om räntan eller lägga om mina lån till ett enda.Omöjligt att säga om det kommer gå med tanke på situationen med inflation. Har även ökat min inkomst rätt mycket sedan jag tog lånen så hoppas på att kunna få ett lån längre fram med bättre ränta.

Vet att det är en katastrof men behöver tips/råd hur jag ska agera just nu mer än att budgetera och förvänta mig fler höjningar .
Skuldsanering är inget alternativ eftersom ett av kraven är giltig anledning till skulden, jag har svårt att ge det mer än psykiskt ohälsa under många år. Inget jag har dokumenterat.

Behöver lite peppande ord eller råd.
Vad är sannolikheten att ens månadskostnad dubblas ?

Vad händer med Helena Sörmander nudå, är det slut med snygg-Erik?

Hej!
Min kille mår jättedåligt sedan ungefär 3 år tillbaka.
Det är ingenting som märks utåt, speciellt inte när vi umgås, men vi pratar om det ibland när han känner att han behöver öppna upp sig o då försöker han förklara o berätta allt han tänker och känner, vilket jag uppskattar enormt.
Han känner sig i grund o botten väldigt ensam som han förklarar det som, jag finns alltid där (såklart), och vi hittar på extremt mycket roliga saker ihop, men han har knappt några vänner, han är inte särskilt social av sig o trivs bäst hemma och har även blivit mobbad en stor del av hans liv så han är väldigt osäker.
Vi har pratat mycket om att han borde ta hjälp genom att prata med någon professionell, men han tar liksom aldrig tag i det, (vilket jag förstår, då det såklart är ännu jobbigare när man väl är i det). Men jag vet liksom inte hur jag ska kunna hjälpa honom? Jag finns där hela tiden, vi har en väldigt öppen kommunikation generellt o kan prata om allt mellan himmel o jord så mellan oss är det inget problem, men det han lider av är ju psykisk ohälsa o något som behöver behandlas professionellt.
Han kan säga att han snart inte vill eller orkar mer och att det känns som att det aldrig kommer bli bra igen, vilket såklart gör mig helt förstörd då jag inte vill något annat än att han ska må bra.
Vad kan jag göra eller säga för att han ska må bättre o framför allt, hur får man sin kille att våga söka hjälp?
Allt jag vill är att han ska må bra.

Vad skönt att han har dig, men det är ju väldigt viktigt att han tar tag i sitt mående och inte har dig som sin enda stöttepelare då det blir väldigt tungt för dig också i längden. Jag tror att du måste sätta dig ner med honom och prata med honom på allvar så han förstår att det här är något han måste söka hjälp för. Speciellt delen om att han inte vill/orkar mer låter som varningsflaggor för mig och han måste inse att på samma sätt som man söker läkare för ett brutet ben måste man göra det för depression. Sen är det såklart svårt att ta initiativ när man redan är nere, men där tycker jag du kan hjälpa honom att sätta er tillsammans och gå in på 1177 och skriva till hans vårdcentral eller ringa dit för att få träffa en läkare som första steg. Tryck på att det är för att du bryr dig om honom och för att situationen inte är hållbar i längden utan det här är något han måste ta tag i även för er gemensamma framtid, och att du stöttar honom hela vägen.