Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!
Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli satt på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts… 
Ps! Tjafsa mindre!
Föregående inlägg 
Winter is coming!
Och jag har ingen vinterjacka.
Är det någon som har tips på en snygg sådan? Helst med megastor pälsig luva. Och allra, allra helst med pälsigt foder.
Kolla på jackor från didriksson de har många fina, mysiga och varma ?
Nu kommer du tro jag driver men det gör jag inte. Jag såg faktiskt en skitsnygg ser ut som en blandning pile/fuskpäls aktig sak på Ica maxi i veckan.
Och jag såg en annan jättefin (dock ej päls el luva) på ICA Maxi idag faktiskt och tänkte, att vad otippat att hitta en så fin jacka på ICA.
Exakt vad jag tänkte också ?
Jaa, den såg jag också och blev svårt sugen på! Tror inte den är så varm (om vi menar samma), men funkar ju tills midvintern kommer iaf..
Stadium har massor!!
Navahoo kanske? Finns på Zalando. De använder endast fuskpäls också. 🙂 ??
Jaa, det är något sånt jag är ute efter!
Läste dock recensionerna på Navahoo och de var allt annat än bra.
En moose knuckles jocada parka 4 ?
Norrsken jackets har också jättefina!
Gold down jacket från Ahkka/ellos är den perfekta vinterjackan, rätt prisvärd dessutom.
Jag har en superskön och varm/snygg jacka, Columbia pike lake down jacket. Får massa komplimanger för den!
Jag kollade runt massor ifjol efter en ny vinterjacka, läste på massor om fyllning osv f att den skulle vara så varm som möjligt. Hittade många fina på stadium!
(Passus: hade sagt innan att jag skulle köpa den varmaste jackan jag hittade oavsett pris. 7000 spänn ? det hör till att jag bor långt norrut och jobbar på förskola där vi är ute stora delar av dagarna under vintern och vi ej fick några kläder via jobbet.)
Vad kan man göra under ett dygn i Austin?
Wonderspaces https://austin.wonderspaces.com/?utm_source=AustinCityGuide&utm_medium=content&utm_campaign=things_to_do
Tack för tipset!
Finns det något mer kul man kan göra?
Älskar Austin! Bott där, var sist där 2019 och ska dit igen om några veckor.
Jag skulle gå på SouthCongress, kika i butikerna där. Hade också besökt the GreenBelt, kanske paddlat kayak om möjligt. Sen hade jag också besökt Guadalupe vid Campus (W23) och strosat runt campus, kanske gått förbi Capitoleum. Om möjligt hade jag också besökt Mount Bonnell för bästa utsikten över Austin.
På kvällen hade jag gått förbi 6th street men hängt i barerna på Rainey street. White horse är stället för honkey tonk. Annars är the continental club och broken spoke bra med livemusik och cowboys 🙂
Restaurang tips beroende på vad du/ni är sugna på:
– Maudies (at the triangle) – TexMex
– Gueros – TexMex
– Wu chow – Vietnamesiskt
– Perlas – fisk
– Uchi – Japanskt
– Uchiko – Japanskt
– Bangers – serverar bara korv i olika former
– Plucker’s – kycklingvingar
– Franklins bbq (bäst i stan men långa köer)
– Black’s bbq – Bästa bbq stället efter Frankins’
– Torchys tacos – bäst frukost tacos
– Kerby lane café – bra comfort food
~ S.exproblem i relation ~
Hjälp! Jag och min kille har olika syn på vårt s.exliv.
Jag är nöjd och tycker att 2-3 ggr i veckan är toppen. Men min kille är missnöjd. Han önskar oftare och roligare s.ex mer fokuserat på honom. Han känner att han ger mig mer än vad han får tillbaka, vilket jag håller med om till viss del.
Igår ville jag ligga, men han kände sig upprörd över att han själv inte tog initiativet. Han älskar när jag tar initiativ, men igår kände han sig påmind om hur han brukade vara och hur han är nu – mindre s.exuell än tidigare. En stor sorg för honom. Vi bråkade och jag blev ledsen.
Jag vet inte hur vi ska komma vidare riktigt. I övrigt är relationen jättebra. Vi har varit tillsammans i snart 6 år och har två små barn tillsammans.
Detta problem har funnits i vår relation från start, vi har aldrig kunnat mötas i våra behov. Jag landar alltid i att det är jag som ska ändra mig, satsa mer och ge mer. Men jag lyckas aldrig hela vägen. Det slutar alltid med att vi har ett bråk där jag känner mig uppgiven kring situationen. Att jag aldrig kan lyckas vara den flickvännen som han vill att jag ska vara. Jag vill också vara den flickvännen.
Det kan låta lite sunkigt när jag skriver ut det såhär. Jag vill poängtera att han är en fantastisk person. Han har, i början av vår relation, varit mer mjuk kring det här. Nu är han mer uppgiven.
Har ni några tips till mig? Hur ska jag gå fram? Hur ska vi fortsätta?
Kram!
2-3 gånger per vecka när man har två småbarn plus jobb är mycket skulle jag säga.
Kan han inte tillfredsställa sig själv de dagar ni inte tar sex med varandra? Ni har olika behov och den enda lösningen kan ju inte vara att du ska lära dig att vilja mer
Varför vill du inte mer då? Förstår att han blir helt uppgiven efter 6 år
Idiot
Det blir ju väldigt svårt om han lyckas vända något positivt (att du tar initiativ) till något negativt ? Blir verkligen illa till mods av det. Då kan ju du inte göra rätt.
Det låter som att ni skulle behöva hjälp utifrån att hantera det hela så att det inte blir för mycket och orimlig press på dig. Vad tungt det måste kännas, känslan av att inte räcka till fast du gör så mycket du kan. 2-3 ggr i veckan är ju för det första mycket (vad dom nu är mycket eller lite eller lagom, det är ju enbart personligt egentligen men du förstår hur jag menar) under småbarnsåren! Och helt otroligt normalt om det inte är superspännande och supersexigt när det är så mycket annat i livet.
Jag tkr om Tanja Suhinina på instagram, psykolog och sexolog som skriver om bland annat att ha olika selust i en relation, hur man hanterar pch kommunicerar kring det. Följ henne och läs gamla inlägg ?
Vila i att du är nog, och att det inte är ditt ansvar att uppfylla alla hans behov och önskningar. Det måste fungera och kännas bra för er båda.
Oj, låter som att ni behöver hjälp. Inte för att sexlust kan variera men att han skuldbelägger dig för att du tar initiativ till sex? Tänker också att det kan finnas mer bakom den typen av kommunikation än han berättar. Sök parterapi.
Parterapi!! Kanske med en sexolog? Man kan aldrig kräva att en person ska ha sex när den eg inte vill ❤️
Självklart går man efter den som vill minst. Hur kan det ens vara en diskussion?
Lätt att säga om man är tillsammans med nån i tre veckor men lite knepigare under flera år om det är stora olikheter i lust…
Håller verkligen med herre gud. Ja hur man annars löser det ?
1, HAR SEX MED SIG SJÄLV
2, LÄMNAR
Tänker såhär. Alla måste ta ansvar för sin egen sexualitet. Den partner som har mer sexlust/behov är ansvarig för sin egen sexualitet, inte den partner som har mindre lust.
Men också, kommunikation ska genomsyra ens sexliv, kan man ligga kan man prata!
Två länkar som kan hjälpa:
https://www.thecut.com/2018/04/the-misunderstood-science-of-sexual-desire.html
https://open.spotify.com/episode/3xTx3WCpuHQ8odkJ6PmbR3?si=Lfe0oElOQxW3q3XLe4EJyg
Öppna upp relationen!
Vem är dessa människor som har sex 2-3 ggr i veckan i en relation?! Nu var det längesen jag var i en relation, men efter nyförelskefasen har jag alltid haft sex typ 1 gång i månaden, om ens det. Det sista halvåret i den senaste relationen hade vi sex 2 ggr på 6 månader. Man tröttnar ju på varandra. Första halvåret är det kul men sen så blir det ju bara tröttsamt att ha sex med samma person.
Två gånger på sex månader är ju väldigt sällan. Inte konstigt, men sällan. Har också varit i långa relationer men hade varit väldigt besviken om två gånger på sex månader var en rimlig ribba för min partner.
Tröttsamt att ha sex med samma person och tröttna på varandra? Kan förstå att sexlusten kan variera från person till person, men det där lät ju bara sorgligt. Aldrig tröttnat på min partner på det sättet, gör man det kanske man inte är rätt för varandra ?
Det är fantastiskt att utvecklas sexuellt tillsammans i en relation, då tröttnar man ju inte. Jag och min partner sedan 3 år är 50 båda två och har sex minst fyra gånger i veckan. Jag ser det nästan som en resa vi gör tillsammans.
Alla jag känner som har 2 elelr fler barn har sex lika många gånger om året som de har antal barn. Absolut INGET skämt, man hittar annat att göra ihop, är trötta osv. Generellt gnäller männen oavbrutet men iom samtyckeslagen så blir det inte lika mkt husfridssex.
Får ont i magen när jag läser detta. Har också varit i en relation där 2-3 gånger i veckan ansågs vara ”för lite” av min partner. Kämpade mycket med att försöka möta honom, för någonstans så ville jag inte begränsa hans sexliv (vi hade det ju bra i övrigt tyckte jag). Sen insåg jag att inget egentligen dög. Om vi skulle ha sex oftare så skulle den siffran höjas från hans håll. Jag tycker det är ett stort varningstecken att han bråkar när du tar intiativ. Går det att göra rätt? Handlar det om något annat? Det är i längden slitsamt att aldrig räcka till. Jag skulle aldrig vilja att min partner känner sig otillräcklig på det sättet. Det handlar också om respekt. Han kan lösa sitt behov på andra sätt.
Exakt! Vill man ligga med någon som inte vill ligga? Nej, ska svaret vara. Skuld och skam hör inte hemma i sängen, det gör ju vem som helst osugen.
Han kommer inte ändra sig. Du säger att ni haft det här problemet sedan ni började träffas, tror du verkligen terapi hjälper?!
Du får helt enkelt bestämma dig om hans bra sidor är nog bra för att acceptera de dåliga.
Förlåt…men byt man.. Skulle inte stå ut en sekund. Han får väl lätta på trycket m en handtralla. 2-3 ggr i veckan å småbarn…jag är imponerad av att det är s å ofta!
Du ska inte känna dig otillräcklig i din relation och du är inte onormal på ngt sätt. Kanske är han sexmissbrukare? Terapi?
Skulle aldrig mäkta med en man som är trulug på det sättet. Det föder inte mer sexlust om man säger så. Tvärt om.
Absolut inget ont om dig, TS. Men jävlar vad less jag är på män och deras totala fixering vid sex, att det skall ”utvecklas” – dvs trekanter med annan kvinna (så klart), sexleksaker som ska köras upp både här och var för annars blir de ju faktiskt ”inte tillfredställda”!.
Detta gärna i samband med att man, som kvinna, fött barn, ammat, ändrats i kroppen, har minst ett litet barn som vill sitta/ligga på en 24/7 etc.
Är det så oerhörr svårt att fatta att man bara vill ha sin kropp för sig själv en stund?
”Är det så oerhört svårt att fatta att man bara vill ha sin kropp för sig själv en stund?” ?? exakt så känner jag också!
Ja det är lite vidrigt faktiskt.
Hur ofta vill han ha sex då? För tänker att det är ju inte bara du som ska möta honom. Vill han ha sex varje dag och du en gång i veckan är ju 3 gånger mellan båda era ramar.
Problemet här är att han verkar göra dig till boven. Har han själv ifrågasatt sig själv, varför det måste vara mer? Varför det behöver utvecklas osv?
Men tror inte ni kommer vidare själva utan behöver nog hjälp för att ändra tankemönster och framförallt för din man att ändra sig.
Jag levde 4 år i en relation där min partner aldrig var nöjd och där man skulle ställa upp varje gång han hade ångest för annars mådde han så dåligt. Kan säga att det successivt bröt ner mig totalt. Så när relationen väl var över var redan allt med sex så infekterat. Blev aldrig riktigt bra förens jag träffade min man. Han är den första jag bara kan säga nej till. Inga förklaringar behövs utan ett nej är alldeles tillräckligt och det är aldrig några diskussioner efter eller humörsvängningar. Utan bara en puss och så myser vi i soffan istället tex. Något så enkelt gjorde mig hel.
Har precis samma erfarenhet, och trots att min nuvarande man är precis som du beskriver – Aldrig tjat, sura miner, krav eller någonting annat än full förståelse – Så är min lust fortfarande allvarligt påverkad av min gamla relation. Sex är så starkt kopplat till ångest och press att det är som att kroppen säger ifrån. Även om jag själv vill är den liksom inte med på tåget. Kommer aldrig förlåta mitt ex för allt han förstörde.
Hoppas innerligt att det inte går så långt för er, instämmer med de som nämner terapi här, för han måste verkligen förstå vilken skada det kan orsaka att inte acceptera dina gränser och lyssna till dina behov i det här fallet.
Sista delen var riktad till TS förstås, inte till dig Sara 🙂
Det här är verkligen tänkvärt för oss som har partners som vill ha mycket sex, att det inte är alltid lust som ligger bakom. Jag har haft relationer där killen vill bli bekräftad genom sex alltså mer att det är en grej med hans självkänsla. Nu har dessa relationer tagit slut men undrar vad som hänt om han fattat det ock försökt jobba på sig själv istället för att kräva sex och bli sur om det inte blir nåt.
2-3 gåner i VECKAN är MKT !! MKT MKT mer än de flesta har.
Men jag skulle nog säga, påminn honom som lagen om samtycke ? Gnäll o tjatsex är oxå ett övergrepp men ffa påminn honom om att han faktiskt äger sin egen sexualiet och får ha sex HUR OFTA han vill med sig själv – han äger inte dig och kan inte trakasera dig till att ha sex. Tipsar om IG kontot mansbebisar.
Har ni någonsin ”trollat” på öppet spår?
Ja. Massor med gånger
Ja. Har trollat om Egoina och Theorin. Om du med trolla menar att man skriver negativt om någon.
Hamnade i modd så mitt trollande måste ha varit värre än jag vill kännas vid?
Trolla betyder väl att oseriöst driva under skenet att man är uppriktig?
Att skriva negativt är inte att trolla.
Nej, aldrig
Hmm, Lisa nu trollar du igen va?
ja jag låsas att jag inte kan stava
PantaMigIgen – hur gick det i söndags?
Själv tyckte jag mattedelen var svår och engelskan. Annars tror jag att det gick bra! Det kändes så i alla fall.
Hej! Ja matten var helt galet svår. Pratade med några som precis gått ut gymnasiet, dom tyckte tvärtom, att matten var enklast, för dom har ju precis pluggat matte.
Medan de tyckte svenskan och engelskan var svår.
Jag hade inga större problem med svenskan och engelskan mer än att jag var enormt trött och tiden gick för fort. Jag fick kasta in svar på flera ställen för att tiden tog slut.
Surt! Men jag kan bara skylla mig själv.
Drygt att behöva vänta så länge på resultatet bara, jag minns inte vad jag svarat så facit är ingen hjälp ?
Håller tummarna för oss bägge två!
Haha se där ja, gällande matten! Jag fick också kasta in svar på några ställen. På en del hade jag två uppslag kvar när han informerade om att det var 10 min kvar. Den paniken haha! (trots att jag kollade klockan flera gånger)
Jag tycker också det är lång tid. Jag skrev det för 13 år sedan och då fick jag för mig att man inte behövde vänta en månad men jag kan minnas fel.
Jobbar natt, jag hoppas att ni alla haft en bra dag ? Jag har spenderat dagen med att sova, ledig imorgon äntligen ?
Har vart arbetslös i flera år och imon har jag intervju , SAS reseadminstratör och är nervös. Känns som jag inte kommer få jobbet. Jag lyckas inte med något känns det som. Har ni några tips på hur jag ska försöka vara positivt till intervju ? Tacksam för svar
Undvik alla typer av klyschor, ”Jag är envis” osv. Försök komma på eget och originellt.
Var inte FÖR energisk och uppåt. Det gillar dom inte. Då kan dom få känslan av att man är ”klämkäck” eller rent av galen.
Snöa in på någonting personligt om den som intervjuar. Min chef (jag har precis fått jobb) började prata om sin fru och att hon hade samma hobby som mig. Fortsätt där! Fråga mer om frun i ett sånt läge! ”Men vad roligt att höra att vi gillar samma sak! Vad har hon för favoritblomma?” (både jag och chefens fru hade blommor som hobby).
Var beredd på att de kommer att fråga dig varför du inte har jobbat på flera år. Det gör dom alltid med mig. Där får man vara lite smidig. Jag har till och med ljugit och sagt ”Jag har jobbat utomlands”. ALLA ljuger i CV och på intervju, så skäms inte för det!
Fake it till you make it. Hur kan du veta det? Gå dit och bara gör det du ska och vill för att få jobbet. Om det inte känns som om du lyckas med något så har du i allafall lyckats med att att få en intervju så varför inte ta och tänka att du ska lyckas med resten 🙂
Exakt. Vi har så många sökande på varje tjänst som kommer ut. Att ens komma till intervju är otroligt svårt.
Du har något som intresserar. Kom ihåg att det inte är bara du som söker jobb, de söker en ny kollega.
Jag jobbar med rekrytering och jag kan lova dig att dom inte skulle ha kallt dig på intervju om dom inte såg en potentiell anställd. Dom har ju fastnat för dig! Kör hårt, var personlig men inte privat. Lycka till ?
Skrev en kommentar om en ”IVF-influenser” som börjar på H. Om att hon (då) höll hemligt hur många ägg som blivit befruktade, och att det känns icky eller kommersiellt eller vad jag nu skrev. Inte sååå elakt, men den blev borttagen. Är det för att man inte ska skriva ut hennes namn?
Men det var väl bara ”hemligt” i typ 5-6 timmar? För hon jobbade?
Hon har ju såklart rätt att göra hur hon vill.
Tror bara folk reagerar på att göra content på sin IVF-resa.
Att göra en cliffhanger för att locka trafik är det som skaver.
Som följare har man väl en egen vilja? Gillar man inte det personen delar så sluta följ. Jag har själv gjort ivf och skulle aldrig velat göra en grej av det som vissa andra gör, men då följer jag inte dem. Enkelt. Och om de nu gör content av sin resa; hur påverkar det någon annans liv?
Ja självklart.
Följer inte någon av dessa personer, utan är inne och tittar ibland.
Ser ett mönster och förstår att vissa följare reagerar.
Men med det sagt, hennes liv, hennes val. Bara avfölja om man stör sig, som du säger 🙂
Ja exakt sin lilla s skrev. För innan det så uppdaterade hon ju om hur hon mådde och snart så ringer de och jag är nervös etc, och sen då istället för att lägga upp på story ja det var sju som blivit befruktade – jippie – ja då skriver hon plötsligt att nu vet de men hon ska avslöja det i ett inlägg under kvällen. Det blev himla konkret eftersom hon spontanuppdaterade tidbits från dagen innan men när det faktiskt fanns info så var det som att det skulle mjölkas istället.
Det håller jag med om. Tycker dock H delar med sig väldigt mycket och aldrig tigger likes eller gör clickbaits… Hon informerar helt enkelt kring varje steg i processen. Hoppas verkligen det funkar denna gång för dem.
Till skillnad från F som tigger likes och kommentarer under varje inlägg, lägger upp bilder hela tiden när hon gråter. ”Lämna en kommentar om ni kan se hur mycket vi längtar efter vårt regnbågsbarn” ??
Den sista, tycker det är så jävla märkligt sätt att dra in folk att be om såna kommentarer ?
Hamnade inne på första tjejens live förra veckan. Plötsligt i kommentarerna kommenterade F och poff skrev alla massa om hennes resa istället. Det va liksom inte vad liven handlade om, så märkligt sätt att bli känd på.
Jag förstår att det måste vara fruktansvärt jobbigt att längta efter barn så mycket. Men jag blir uppriktigt bekymrad för F. Om hon mår så dåligt som innehållet på hennes konto ger sken av, då hoppas jag innerligt att hon får hjälp. Eller är hennes ”content” hur dåligt hon mår? Om jag skulle vara hennes vän så skulle jag vara orolig varje gång hon uppdaterar något…
Hela kontot handlar ju om hur dåligt hon mår över barnlösheten. Hon är inte direkt diskret om att hon är ute efter likes så jag tror inte det är fullt så illa som det ser ut.
Jag undrar mest varför F fiskar likes och kommentarer? Med H är det ju tydligt, hon vill ha pengar för att kunna leva på att uppdatera instagram och få gratisgrejer att göra reklam för. Men F har ju ett vanligt jobb och vad jag sett så syns inga samarbeten eller reklaminlägg. Vill hon i smyg också bli influencer? Eller dövar hon ensamhet och sorg med att känna sig ”omtyckt” på instagram?
Oavsett om man är influencer eller inte eller väljer att vara öppen med sin ivf resa så har väl ingen någon skyldighet att dela allt? Jag följer ett par som varit väldigt öppna med sin process och även medverkat i olika intervjuer och har ett gemensamt Instagramkonto som handlar enbart om skaffa barn-processen. De gjorde insättning för några dar sen men har valt att hålla testdatumet för sig själva.
Även om man blivit ”känd” för just sik process att försöka få barn så är man ju inte allmän egendom utan måste själv få avgöra vad och när man vill dela saker. Det är ju trots allt en oerhört känslig och utsatt situation man är i oavsett hur öppen man väljer att vara.
Ja absolut, fast om du hade sett det själv hade du förstått att det endast var en cliffhanger för att locka trafik. Och att ”jobbet” som måste göras bara var en ursäkt. För hon är inte så upptagen att hon inte uppdaterat story flera ggr om dagen lol
Jag har sett. Och ingen behöver en ursäkt för när och hur man delar med sig om saker. Jag förstår verkligen inte varför vissa stör sig så på influensers. På många låter det som att ni är deras arbetsgivare. Men ingen kräver nåt av er, bara sluta följ om ni inte gillar. Den makten sitter ju varje följare på själv. Vill man gnälla så gnäll på servitrisen eller kassörskan som ger dålig service, er kollega som smiter från arbetsuppgifter etc. Det är något som påverkar en själv, vad en inluenser gör hör inte dit.
Fast är man så öppen med allt i sitt liv är det givetvis människor som både kommer ha åsikter och ifrågasätta.
Äggisar?
Jag bryr mig inte om hur ofta hon lägger ut eller hur sällan….eller hur många cliff hängers det blir. Jag bara önskar att hon får sitt efterlängtade barn. Jag kan inte ens föreställa mig hennes situation men hon har delat så mycket av deras resa. Vilken kamp 🙁 Jag önskar henne all lycka <3
Håller helt med! Låt folk göra hur de vill, man behöver ju inte följa!❤️
Hon har själv sagt i en live att hon glömt bort att det är ett barn som ev. kommer. Det har blivit så mycket fokus på att ”skaffa barn” det är hennes sätt att locka följare, det är hennes arbete och det hon lever på.
Det behöver nödvändigtvis inte bero på hennes jakt på likes och följare. Jag är gravid efter lång och jobbig ivf-period inklusive många behandlingar och jag tappade helt bort mig själv och syftet med allt elände för det blev så otroligt stort fokus på själva processen, det är först nu när det är en månad kvar till förlossningen som jag på riktigt börjar förstå att det är ett barn som vi äntligen får.
Var på kicks idag , en som jobbar där följde efter mig och var dryg , hon drog läppstift från min hand o sa DU VET VÄL ATT DE INTE ÄR TEST , så var det , de ochså men hon sa inte ens förlåt ….
Hade gått där ifrån på en gång.
Skrivit ett mejl till kundtjänst och berättar om deras extremt dåliga kundbemötande.
Hur ser du ut? Är du icke-vit? Synligt tatuerad? Nåt annat utstickande? Undrar inte för att hitta ursäkt utan för att veta om världen suger.
Eller så kan man ju faktiskt säga det personligen till personen ifråga, så hon (eller han) kan ändra på sig direkt.
Hjälper ju dock sällan, tvärtom.
Kan vi inte prata om stroppiga brudar som säljer smink. Skulle köpa en herrdoft häromdagen och tjejen stirrade oskönt under hela besöket och blev plötsligt upptagen med hyllorna när jag ville betala ?
Vilken bitch! ?
Är aldrig så oskön stämning som på kicks eller liknande butiker. Biträden som absoluuuuut inte skulle rekommendera det man är där för att köpa utan hellre rekommenderar en produkt som man själv ogillar starkt. Tror att man inte har någon koll alls bara för att man råkade vara osminkad den dagen, som ska kränga på en det dyraste de har när man ber om råd osv osv.
Jamen precis! Haha
Hoppas verkligen inte att du köpte något där!!
Hör av dig till kundtjänst, det där beteendet är inte OK någonstans.
Var precis på väg att lägga en beställning hos Kicks, men nu när jag läste ditt inlägg så blev jag påmind om hur total ignorerad jag blivit i deras butiker (framförallt i Nordstagn Gbg) flera gånger, nu var det ett bra tag sedan jag var där så jag hade förträngt det. Nu läggs den här beställningen hos någon annan (som säkert har lika stroppig personal men jag har inte råkat ut för dem i alla fall).
Ignorerad?? Dom förföljer ju och flyger på en innan man ens kommit 5 meter in i butiken i nordstan tycker jag. Säkert någon idiotpolicy att de ska fråga om man vill ha hjälp direkt. Blir superstressad och brukar gå därifrån och beställa på nätet istället trots att jag helst skulle vilja titta och känna innan.
Absolut inte när jag har varit där, vilket inte är sedan före pandemin iofs, kanske bytt persoal sedan dess.
Jag mår illa så jäkla ofta. Negativa graviditetstest, helammar en 7 månaders. Har mått illa från och till flera gånger per dag i kanske 2 månader. Någon som varit med om liknande som kan säga vad det är? Ska kontakta läkare ja, men skulle vilja veta om någon varit med om samma sak?
Jag mådde konstant illa när jag ammade. Varför vet jag inte, men det försvann direkt när jag slutade amma.
Järnbrist?
Mådde också illa ibland när jag ammade. Äter och dricker du ordentligt?
Inte lågt blodsocker då? Minns att jag kunde få väldiga dippar under amning och må väldigt illa
Mådde också illa när jag ammade och det kan ha med hormoner att göra. När mjölken rinner till (varje gång man ammar) så kan man bli illamående av oxytocin. Om du var illamående under graviditeten så kan samma saker som hjälpte dig då hjälpa dig med detta. Äta och dricka kan hjälpa. När jag läste om detta så handlade det ofta om att det går över och det är bara några veckor men nope, det kom och gick under en längre period.
Jag mår illa under amningstiden ofta. Men nu senast hade jag även viss brister som tydligen kan ge lätt illamående? Hade väldigt lågt järn och D-vitam.
Jag har lätt för illamående, alltid haft. För mig är det uttorkning/vätskebrist. Blir bra igen om jag får i mig lite vatten och något salt, eller allra helst en resorb eller annan vätskeersättning. Blir värre av för mycket socker/godis och för flottig mat. Så om jag ibland äter lösgodis så ser jag till att dricka vatten till, kroppen fixar inte både godis och läsk samtidigt.
Erfarenhet av rädd hund?
Har en hund som är 7 månader. Han är så rädd för nya människor och andra hundar. Han hälsar inte på folk han inte känner och har inte hälsat på en enda hund sedan vi fick hem honom vid 3 mån ålder. Jag fattar att han är tonåring nu och många hormoner spökar. Och jag fattar att alla hundar inte ”behöver” leka/hälsa/känna andra hundar. Men, är det ”normalt” att vara så rädd för andra hundar och människor? Folk som hälsar på oss får inte ens hälsa på honom. Dock är han kvar i samma rum och är ändå nyfiken men vågar inte fram.
Med oss som familj är han social och härlig. Han har lärt känna folk som är hos oss ofta och hälsar glatt när dom kommer till oss!
Jag har ingen erfarenhet av en sådan här rädd hund så jag vet inte riktigt hur man ska göra, ska man acceptera att han är såhär? Alla är ju olika individer liksom.. men jag skäms och ursäktar alltid att han är rädd och är så ledsen när folk påpekar ”feg hund” ”vad tråkigt att han är så där” ”vad tråkigt för er” osv osv osv
Hundar är ju individer men tycker du ska uppsöka en etolog så får du bättre svar och tips än här. Det är jättesvårt säga nånting utan att ha träffat hunden.
Vår hund var också rädd när han var valp. Ville inte gå utanför tomtgränsen. Han är inte längre rädd men hälsar aldrig eller sällan på folk eller andra hundar vilket vi tycker är bra. Han är alltid avvaktande mot nya människor, tills han lärt känna dem. Tycker du ska skita i kommentarerna och var istället glad att du har en hund som föredrar att vara med er istället för att springa till okända människor eller hundar. Då vår är så ointresserad av andra människor/hundar har vi möjligheten att ha honom lös i de flesta miljöer där det är lämpligt. Är det så att er valp är så pass rädd att han mår dåligt då skulle jag kanske ta hjälp istället.
Gå en kurs med hunden. Då både ni och hunden mår dåligt av det och det är inte bra med en hund som är rädd för nya människor och andra hundar. Men att börja en hundkurs där har både andra hundägare och ledare förståelse och ni ska ju leva med varandra i många år så att göra det är en liten sak för framtiden. Det blir bra. 🙂
Är han räddrädd eller mer blyg?
Jag vet inte.. jag märker att han är mer avvaktande mot män iallafall. Vet inte vad skillnaden går mellan räddrädd eller blyg? Men vill en annan hund hälsa på honom och jag står och pratar med ägaren så sitter min hund och skakar. Han blev dock påhoppad när han var 4 mån av en lös hund, som jagade honom och bet honom i rumpan (gick inte igenom tack och lov). Jag förstår att det förmodligen ärrat honom mycket också.
Det är garanterat det som ärrat honom. Hade en superkäck unghund som blev skrämd av ett framrusande barn med trätofflor hemma hos oss. Efter det gick det aldrig att lita på henne igen bland folk. Dock var hon en skönhet som vann allt under några år och hemma var hon drömhunden. Men vid utställningar och bland folk krävdes all min uppmärksamhet för att hålla koll och vara förutseende för att skydda henne så hon inte skulle känna sig trängd eller bli överrumplad. Man vande ju sig såklart men det krävdes mycket av oss som ägare.
Därför är det så viktigt och jag kan inte säga nog många gånger att skydda era valpar och unga hundar för saker som händer kan ge men för livet.
Går vi promenad bredvid en annan hund så går han normalt men håller dock koll på den andra hunden så den inte kommer för nära
Kan det vara rasen? Att det är en enmanshund liksom?
Ta kontakt med ngn kunnig å få råd å stöd. Å försök skita i människors dumma kommentarer ❤ alla djur är ju olika individer. Kram!
Rekommenderar Jessica Manns bok om blygerhundar https://www.adlibris.com/se/bok/blygerhundar-sa-gor-du-din-hund-till-en-superhjalte-9789198339529?gclid=Cj0KCQjwteOaBhDuARIsADBqReiBZ0_P21vWDUmFpESz3XqujY9AadHVHy9xSGgJs8DrsgHsrtIYBw0aAkAMEALw_wcB
Obs redan pratat med kvinnokliniken och dom sa att jag kunde avvakta.
Är det någon som gjort medicinsk abort och sedan fått infektion? Nu har det gått en vecka sedan aborten och jag har fortfarande ont. Inte galet ont men typ som mensvärk. Känner mig även lite hängig och svag men ingen feber. Är orolig för infektion, men vården sa att det är lugnt så länge man inte har feber. När jag googlat verkar dock erfarenheterna helt olika…
Saker att hålla koll på: feber och dålig lukt från underlivet.
Hoppas du slipper infektion och mår bättre snart!
Inte fått infektion men hade molande värk ett tag efter, de sa att de skulle gå över inom en vecka, vilket de inte gjorde. Så jag ringde och bad om kontroll. Fanns lite rester kvar, fick välja att avvakta och se om kroppen stöter ut de eller få ny tablett hemma som ska sätta igång igen. Tog ny tablett. Och denna gången kom allt ut. Så stå på dig om de inte avtar inom ett par dagar . Man känner sin kropp bäst själv.
Åh får nog ringa igen då…skönt att det gick bra för dig med den nya tabletten!
Hej! Jag har gjort abort nyligen, från min egna erfarenhet så gör det ont som mensvärk ungefär. Levde på Naproxen och Alvedon första tiden. Jag var orolig för att få en infektion, så ringde flera gånger till 1177 och kvinnokliniken, men det var ingen fara!
Hur länge hade du ont som mensvärk? Skönt att du slapp infektion!
Det kan ta flera veckor för allt att komma ut så ring och be att få komma in om ett par veckor och kolla att allt kommit ut (såvida du inte får feber eller stark lukt från underlivet då ska du åka in och kolla direkt). För mig tog det nästan 2mån av blödande innan jag äntligen fick komma på återkoll och det fanns rester kvar så jag behövde skrapas också.
Jag är så rädd för ormen som är på rymmen. Området den ”ska” vara på är bara 200 kvadrat. Hade den varit där hade dom naturligtvis hittat den nu efter fyra dagar, den är ju 2,5 meter lång. Det betyder att den har tagit sig ut, men det säger dom såklart inte så att folk inte ska bli rädda. Tror nog att den kommer att dyka upp hemma hos någon snart, kanske i ett badkar eller i en toastol.
Det som är skönt med just ormar är att väldigt få klarar vårt klimat, så de flesta ormar som rymmer eller släpps ut av galningar dör när det blir kallt. Så får hoppas på kall vinter ?
Fast nä. Hittar den nån källare/vind/garageplats så överlever den nog vintern med.
Det är ju mer troligt att den dör i en vrå i något mellanrummen där över terrarierna pga vätskebrist..
Känner lika, tror verkligen inte heller den är kvar på skansen åtminstone inte i huset. Fatta hur mycket resurser och kameror osv de använt i flera dagar nu och de verkar inte ens ha lokaliserat den…hu!
Och jag tycker synd om den. Stackaren ville väl ha frihet från det hemska stället.
Hm ja det är lite obehagligt, men känns långsökt att den dels ska kunna ta sig ut i avloppssystemet och sedan överleva och röra sig så långt att den kommer till ett vanligt badrum hemma hos någon… vet ifs inte hur rör och avlopp sitter ihop under Stockholm. Om jag bodde på djurgården skulle jag kanske vara liiite mer nervös. ?
Varje gång jag behöver gå på toa tänker jag oj om det kommer en orm och biter mej i rumpan. ? roligt när dom berättade att en lemur rymnt från skansen till gröna Lund. Där satt den i en karusell och åt popcorn. ?
Men herregud va gulligt med lemuren! Han va väl less å ville ha kalas ??
Jag har också haft den tanken i flera år! Särskilt utomlands i exotiska länder haha
Jag undrar om Skansen har motgift/serum tillgängligt för dessa giftormar. Läste det finns väldigt lite, tillverkas i Indien & Thailand tydligen och väldigt svårt att få tag på. Egentligen inte klokt att den kunnat rymma, allt är ju ”alltid så säkert” på Skansen och liknande ställen, men nu lyckades den ju rymma iaf och då heter det ”den kan inte ta sig ut”…jag undrar jag.
Nej, inte på plats på Skansen, men det finns tillgängligt och ska enligt de själva gå så snabbt att få fram att det kommer vara på plats på sjukhuset när någon som blivit biten kommer fram.
Vad läser ni just nu?
Öppet spår…
Spindeln av Lars Keppler
Är den ny? Har läst allt av Kepler men missat den här!
Den kom förra veckan ?
Japp, den är ny. Längtar efter att läsa den.
Jag med! Fast i ljudboksform. Lika bra som deras tidigare böcker. Kommit halvvägs, måste spara lite så den inte tar slut för fort.
Ääääälskar verkligen både boken och Jonas Malmsjö som läst in den!
Gud jag har så svårt för Jonas Malmsjö, ryser när han gör kvinnoröster som låter som dumma våp. Vet att många tycker om hans uppläsningar men hans kvinliga karaktärer är nästan en dealbreaker för mig.
Tänk så olika man tycker!
Blev besviken
Fick den idag och har lust att skita i min bok jag började förra veckan, vill läsa Kepler NU!! ?
Men princip människa som jag är så då jag börjat den förra boken så ska jag först läsa klart den.
Harry potter
En dålig bok jag köpte för 15 spänn på loppis.
Där kräftorna sjunger
Älskade den. OCH filmen! Grät hejdlöst.
Hade svårt för filmen ändå. Eller den var på nåt sätt gullig men gick liksom inte att bortse från frågan varför en tjej som blivit övergiven i ett träsk när hon var barn inte hade mer kroppsbehåring och skrynkligare kläder…
Haha ja, väldigt amerikansk och tillrättalagd film
Ja. Filmen var alldeles för fin. Skjulet är en möblerad stuga med porslintallrikar på väggarna. Hon gick i skira, vita klänningar. Långt böljande, glansigt hår.
Det är alltid svårt när böcker blir film och inte ”stämmer” med varje läsares bild men det kändes som manusförfattaren läst en helt annan bok?
Skrattade högt när jag såg hennes släta hårlösa armhålor. 😀 Så typiskt amerikaner att vara rädda för att visa lite ”verklighet”.
Fallet Julian Assange
Liv Strömquists astrologi
Je m’appelle Agneta – Emma Hamberg
Kärlek på svenska – Marit Kapla
Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattade kroppar – en antologi av Arbetarskrivare
Sedan får vi se om jag lyckas läsa ut böckerna, hur bra de än är (:
Läste precis ut Yani och ska börja på Den vidunderliga kärlekens historia
Åh gud! Den vidunderliga kärlekens historia!! Du har nåt magiskt framför dig. En bok som kommer ta sig in på din topp 5 lista! (Och några till!!!!!!)
Älskade den vidunderliga kärlekens historia. Egentligen inte alls min typ av bok, men det är ?????? Verkligen topp 5, om inte topp 3!
Dagtid lyssnar jag på nya Kepler – Spindeln. Men jag är mörkrädd och dom böckerna är alltid ruggiga så på kvällen lyssnar jag på Camilla Läckberg Gökungen
Alltså gökungen kan vara det sämsta på länge.. blev då besviken
Tre olika parallellt, Där kräftorna sjunger (ännu inte kommit så långt att jag förstår hypen), och så två relationsböcker; Kärlekens språk-din guide till lyckliga relationer, och Medan vi fortfarande älskar.
Tog mig typ hundra sidor innan jag fastnade i ”Där kräftorna sjunger”, tyckte den var riktigt seg i början.
På tal om att komma igång i en bok… Det tog mig ca 200 sidor i Ett litet liv, innan jag tyckte den var bra. Min syster hade övertygat mig om att den var så jävla bra. Och det är den! (boken har 700 sidor)
Överskattad och 150 sidor för lång.
Samma här. Tog säkert 200 sidor innan jag faktiskt drogs in i den boken, men då var jag helt fast!
Vargattacken
Har precis, precis läst ut Kungariket av Jo Nesbø.
En saga av Stephen King
Tack för tips!
Får ta en vända via bokhandeln i morgon.
Civilrätt, straffrätt, processrätt
Ruben Östlunds nya, kan verkligen rekommendera den!
?
Läste precis ut Przewalskis häst av Maja Lunde. Mycket bra bok. Blev väldigt sorgsen av den.
Rekommenderar alla tre av henne.
Binas historia.
Blå.
Przewalskis häst.
Det slutar med oss, inte helt ännu kommit in i den
Organisationslärande: från kunskap till kompetens ?
Ska påbörja Przewalskis häst av Maja Lunde. Rekommenderar hennes böcker!
Morgonstjärnan av Knausgård! Rekommenderas ?
Arbetsbinas kärlek, av Aleksandra Kollontaj.
Flygrädd här. Ska snart resa långt, har fått lugnande utskrivet (verkar dock vara väldigt svag dos) men hur gör man fram tills dess? Mår så fruktansvärt dåligt och är bara en månad till resa. Skulle beställa något till hemmet med kunde inte för att ”jag ändå ska dö snart”, mitt liv är helt satt på paus och jag kan inte njuta av resan pga flygrädsla. Har för övrigt flugit säker 50+ gånger med visst obehag men efter senaste barnet har det låst sig helt.
Rekommenderar appen Headspace. Finns faktiskt ”Fear of flying” i appen.
Kommer aldrig förstå hur 100 ton, eller vad det nu väger, kan sväva runt i luft utan att falla ner. Det är helt sjukt. Inte ens ett pappersflygplan kan hålla sig uppe i luft. Tycker att det är så löjligt när folk säger ”Det är större chans att dö i en bilolycka”. Fast det blir ju som att jämföra äpplen med kameler. I en bilolycka har man ju alltid chansen att överleva, i en flygolycka finns det ju ingen chans, då dör man ju alltid, om det är en krasch. Tänk att sitta på ett plan som man vet om ska krascha, som 9/11. Tänk att behöva tänka ”Snart ska jag dö”, och veta om att man sitter instängd och kommer ingenstans. Aldrig att jag sätter mig i ett flygplan igen.
Varför kommenterar man något sånt här under det som Jojo skriver?
Tack för varningen. Läste typ tre först orden och nope. Kommer inte läsa mer. Men kan tänka mig vad som står.
Är glad att du inte hann läsa! Läs inte, personen beskriver hens rädslor och det gör dig ingen nytta❤️ Tipsar om att hitta lite flygvärdinnor och piloter på sociala medier, dom flyger konstant och lever än (samt älskar ofta deras jobb!)
Sök på hashtaggen flightattendantvlog på TikTok. Tänker att det kanske kan vara lugnande? Finns massa flygvärdinnor som gör vloggar om sina resor.
Trams, alla dör inte alls i en flygolycka, och det är mycket säkrare att flyga än åka bil!
Fysikens lagar är fantastiska!
Tänk på att du behöver intyg med dig om du tänkt flyga med narkotikaklassade läkemedel 🙂
Oxascand heter den 5mg så vet inte om det behövs? Verkar vara väldigt lätt dos. Är till USA och jag talade om det för doktorn som inte nämnde något om intyg
Finns bra sida på 1177 om att resa med läkemedel. Men läkemedlet är narkotikaklassat och den allmänna rekommendationen utanför Schengen är att kontakta ambassad för att kolla vad som gäller.
MEN de flesta reser utan intyg med små doser så beror nog lite på vad man är bekväm med och vågar riskera.
Oxascand är inte starkt. Tycker du skulle fått något annat.
Oxascand duger gott och väl, mvh läkare
Men du, du måste få KBT för att handskas med detta. Man kan bli helt bra. Jag lärde mig själv KBT med lite hjälp av en psykiatriker och har relativt fort blivit nästan av med min flygskräck.
Huvudprincip nummer 1 är exponering utan distraktion. Dvs när du känner paniken ska du inte göra något annat än att känna på paniken. Se inte ut, ta inte tag i stolen, blunda inte. Bara fokusera på paniken.
Kroppen är gjord så att om man klarar sig genom panik utan att något dåligt hände blir paniken mindre nästa gång. Man lär kroppen att det inte var farligt. För varje gång blir det bättre.
Om man distraherar sig från paniken lär sig kroppen att det man gör är farligt, och man måste göra något för att vara trygg, typ hålla fast sig i sätet.
Tro mig det funkar. Jag kunde ta tåg 100 mil hellre än att flyga, nu flyger jag hela tiden (tyvärr måste jag pga jobb), och det går alltid bra.
Åh jag vet precis, är likadan själv. Jag tar lugnande. Men på senaste resan förde mina barn ett sånt liv att jag ibland glömde bort att vara rädd, för blev mer fokuserad på att inte barnen skulle förstöra alla andras humör.
Men andingsövningar och att tvinga dig själv att tänka typ ”att gör jag inte detta får inte mina barn uppleva det fantastiska med att resa, rädsla ska INTE få styra mig.
Sen har jag en släkting som är pilot och en som är flygvärdinna, båda med över 25 år i yrket och de lever ju fortfarande hehe.
Min pilotsläkting sa att man aldrig någonsin på någon flight tummar på säkerheten. Även om flygen är försenade eller någon/något krånglar.
Vid ett tillfälle flög med min släkting som är flygvärdinna på en resa, vi kom in i ett oväder och det var turbulens som jag aldrig varit med om. Hon lyfte inte ett ögonbryn. Utan sa att det var skönt med lite gung så hon kunde sova.
Andas, slappna av och önskar dig verkligen lycka till. Jag känner med dig. Väljer tåg alla dagar i veckan. Men det går ju inte att ta tåget överallt och man vill ju få uppleva saker och inte låta rädslan styra.
Tack mumsan. Vet att min rädsla inte är rationell, är inte heller lagd åt det nervösa hållet i livet generellt. Det är något som slår slint med flygningen.
Men det var ändå upplyftande att höra dina historier, tack för att du delar med dig.
Inför något jag var rädd för att något skulle hända mig så var min metod, om än inte så ekonomisk, just att jag beställde en massa saker att njuta av efteråt – som att då var det lugnt. Allt kommer gå bra, för jag har ju köpt en massa saker att använda efteråt, tänkte jag. kanske kan det hjälpa dig lite 🙂 så beställ du det där du hade tänkt till hemmet ocu visualisera att du inreder med det när du kommer hem igen☺️
Jag är/var också extremt flygrädd, men försöker bara acceptera att jag kommer ha panik x-antal timmar, sen är det över. För varje gång känns det lättare också. Är inte alls lika rädd som för några år sen. Ett tips är att INTE dricka alkohol eller bedöva känslorna på något sätt, då lär du bara hjärnan att det här är något farligt som borde undvikas…
Statistiskt sett är det mycket högre risk att dö om du uppsöker vården, 1200 dödsfall årligen i Sverige relaterade till vårdmisstag, än att omkomma i en flygolycka. Ändå är det inte så vanligt att människor oroar sig för att dö pga ett läkarbesök gissar jag. Försök att tänka att du löper en mycket liten risk och att du får ett värde av resan. Lycka till.
Alltså, varför kan jag inte vara glad för att min sambos bror & sambo troligtvis har blivit gravid nu efter flera års försök. De var så sinnessjukt arga och betedde sig SÅ illa när vi skulle ha barn (skrev om det här inne då också). Men nu när det är deras tur så kan jag inte glädjas för dom, känner mig så elak men samtidigt kan jag inte ”skärpa till mig”. Ångest.
Vad vare de gjorde som var elakt mot er?
Fattar att det känns jobbigt att de typ ”sabbat” för dig när det är en av de saker man ”borde” glädjas av, av familj och vänner.
Nu vet jag inte vad de gjorde emot dig under din graviditet, men kan de ha varit grundat i avundsjuka över att de trodde de inte kunde få barn/de kämpade med det och så ”fick ni det så lätt”?
De ursäktar dock inte deras beteende, och jag förstår att du nu finner det svårt att glädjas över deras graviditet.
Du behöver inte glädjas åt dom om du inte vill. Känner du att dom gick över gränsen då så är det en konsekvens dom får ta nu. Gör det som känns bäst i magen för dig.
Du är nog bara en missunnsam person. Väldigt vanligt och inget att ha ångest över.
Haha löjlig kommentar.
Troligtvis är det en reaktion för du blev sårad och fortfarande känner dig besviken över hur de hanterade situationen. Har de bett om ursäkt? Om inte så är det kanske inte så konstigt? ♥️
Du måste ju inte vara glad för deras skull. Menar så klart inte att du ska vara taskig, men du behöver ju inte ha ångest för att du inte är glad för deras skull.
Om det de gjorde mot dig var pga att de själva kämpade för att få barn så tycker jag du är en extremt småaktig person. Nej ofrivillig barnlöshet är inget frikort för att behandla andra illa och självklart borde de i efterhand be om ursäkt. Men som sagt, om det är det som varit deras problem så tycker jag att man gott kan vara den storsinta när man själv sitter där och har barn och/eller är gravid. Annars beter ju du nu dig lika illa som du säger att du själv blev så påverkad av att de gjorde mot dig.
Hmmm…Jag vet faktiskt inte. På nåt sätt ”bevisar” man väl i sådana stunder (barnlöshet och liknande) vem man verkligen är och vad man är kapabel till. Det är enkelt vara trevlig när allt är toppen. Hursomhelst så fattar jag om TS inte litar på det här paret längre & jag tror inte hon har fel. Men tycker hon ska skita I dem/deras graviditet istället för att fokusera på nåt toxiskt och bli bitter på köpet.
Håller inte med.. när man går igenom något väldigt tufft så agerar man många gånger inte rationellt. Och tycker inte man kan ha som hållhake på någon hur dom betedde sig i kris/trauma, det är inte representativt för hur personen är.
Fast att gå igenom nåt tufft och jobbigt är inte samma sak som att ha en krisreaktion och många människor som går igenom trauma och krisreaktioner skulle fortfarande inte ta ut sin ångest eller sina aggressioner på en vän eller släkting som blivit gravid/får barn. Så jag står fast vid det jag sa, det är när vi människor mår som mest skit och har det svårast vi visar vilka vi är.
Fast har man själv inte varit i den situationen specifikt så kan man nog inte säga hur det är och inte heller hur man själv skulle agera i liknande situation. Och sen ska man inte underskatta svartsjuka/avundsjuka vilket ett sånt agerande lär bottna i. Absolut att man inte ska bete sig grisigt, inte okej, men förstår faktiskt att man beter sig märkligt när man går igenom tuffa saker.
Skillnaden är att en person som är genuint snäll, hade bett om ursäkt vid en sådan situation om man betett sig illa!
Varför tror du att jag inte har varit i den situationen?
För jag tror om du hade varit det så hade man kanske varit mer empatisk mot något som går igenom samma sak. Med det sagt så reagerar alla olika, vi alla är olika och det som är rätt för mig behöver inte vara rätt för dig osv. Jag tror att människor i grund och botten är snälla och vill väl men en människa som lever i sorg (såsom ofrivillig barnlöshet) agerar inte rationellt många gånger. Sällan jag stött på en människa som är utstuderat elak och är dom det så är dom så hela tiden. Därför anser inte jag en tuff tid, sorg osv säger vem man verkligen är som person. Den här personen som varit elak kanske inte ens ha uppfattat själv hur elaka dom varit eller hur dom sårat TS, och vet man inte det så är det svårt att be om ursäkt. Utifrån vad TS skriver så förstår jag att hon har svårt att känna glädje för dom men det finns mycket som vi inte vet
Distansera dig. Säg ”grattis” och bete dig snyggt men häng inte med dem och engagera dig inte. Men sänk dig inte till deras nivå utan distansera dig ifrån dem. Nån jul sådär får du överleva men träffa dem så sällan som möjligt.
Alltså om de har betett sig illa mot dig så är det inte så konstigt att du inte gläds med dem. Det behöver du inte skämmas för. Det är sällan man gläds med folk som varit elaka mot en! Däremot kanske det kan vara värt att fundera på hur du vill att er relation ser ut i framtiden? Kanske är det värt att bara stryka ett streck över gammalt tjafs, låtsas vara glad och peppig för deras skull, och så kan ni förhoppningsvis komma bra överens framöver? Ibland är det bättre att se framåt. 🙂
Kan säga att jag är ofrivilligt barnlös men tycker inte att man får bete sig hur som helst bara för att man mår dåligt över det. Min mans bror väntar barn nu och det högg som fan i hjärtat när jag fick veta det, men skulle aldrig bete mig illa mot dem. Ibland gör det ont inombords men det är ingenting som andra ska behöva straffas för, tycker jag.
Är med i en grupp där barnkläder säljes (märkeskläder för småbarn) och reagerar på hur många som skriver ” köper om betalning vid lön” eller ”betalning vid bb”.
Jag förstår inte detta?
Jag tänker ju att man då inte har några pengar men får inte ihop det. Om man inte har pengar varför köper man då märkeskläder till barn? Något som barn är för små för att uppskatta och skulle troligtvis bli gladare att få typ ett körkort i vuxen ålder.
Eller missar jag något för ser detta så oooofta.
Tänkt EXAKT samma!!! Är också med i en sån grupp. Blir lika ställd varje gång
Undrar samma. Tycker det är lite märkligt att man inte har någon buffert alls utan lever lön till lön samtidigt som man shoppar ”onödiga” saker. Har man en buffert lånar msn lite av den och lägger tillbaks när bb/lön kommer.
Det kan ju också vara så att man köper märkesgrejer begagnat just för att man inte har pengar? Då dessa förhoppningsvis håller bättre än typ kläder från h&m
Fast det är ju barnkläder, även om de skulle hålla i fem-tio år så växer barnet ur kläderna direkt. Märkeskläder till barn är verkligen slöseri med pengar.
Fast jag kan tycka det är skillnad på skillnad i kvalité även fast kläder såklart blir urväxta snabbare för barn. Tex leggings för 50kr från h&m brukar mina barn få hål i knäna på efter bara ett litet tag. Sedan tycker jag det ofta blir urtvättat och tråkigt. Nu köper jag knappt märkeskläder för jag har inte det intresset, men tycker att tex pop håller bättre. Och på köp och sälj är det ju i regel billigare än vad det är på typ lindex, kappahl och såna ”billigare” ställen.
Sedan är jag snål och köper kläder det finns utrymme att växa lite i, och det kanske är synd om mina barn men de kan ha samma kläder i åtminstone 1 år. Klänningar funkar storleksmässigt säkert i 2 år. Så urväxta direkt kan jag inte hålla med om, så länge man inte pratar bebisar.
Nä eftersom de går att sälja vidare.
Nja, tänker inte på märken som pop. Utan Mini Rodini, Bobo chooses osv. Där en tjocktröja kan kosta 800 kr. Sen nya kläder från Mini Rodini är kvalitén kass på, jättebra att företaget försöker ta ansvar för miljön men kläderna håller knappt 1 barn nu.
Tänker att ett barn på 1 år bryr ju sig knappast om att ha en tjocktröja för 500 kr begagnad eller en begagnad hm tröja för 50 kr. Finns det inga pengar kanske de 450 kr kunde sparas till roligare saker för barnet.?
Ingen här inne som känner igen sig och vill dela mer sig hur man resonerar? Jag kanske missar något?
Håller helt med
Håller inte alls med. Har tillsammans med min man en bra buffert och höga inkomster men skulle ändå aldrig ta av den för konsumtion. I och med höga inkomster kommer också höga utgifter och därför finns det absolut månader då pengarna är slut (utöver månadens sparade dvs) och då skulle jag fråga om jag fick betala vid lön.
Om man nallar av sitt sparade är det svårt att få ett stort sparande.
Tips på filmer med svartsjuka/kontrollerande pojkvänner. Av någon anledning älskar jag såna. ?
Fear!
The Boy Next Door
Enough
The Juror från med Demi Moore och Alec Baldwin! Fear från 1997 med Mark Wahlberg. Han är riktigt äcklig i den, haha. Och Fatal Attraction är en klassiker även om det är kvinnan som är obsessive och inte mannen 🙂
Älskar filmer med svartsjukedrama!
Sleeping with the enemy (med Julia Roberts)
Secretary (med Maggie Gyllenhaal)
Förstår inte varför mina kommentarer fastnar i något filter.
The invisible man
Endless love
Va? Det är väl hennes pappa som är kontrollerande i den? Inte hennes pojkvän?
Sova med fienden med Julia Roberts
Skjuta upp mensen ?
Jag har aldrig skjutit upp mensen förut och är lite nojig över att det inte ska funka. Vill verkligen inte ha mens som planerat nästa månad pga olika omständigheter. Går ej på p-piller utan har fått andra tabletter utskrivna.
Dela gärna med er av erfarenheter ☺️
Jag har gjort det några gånger med hjälp av tabletter, har funkat jättebra. Inga biverkningar som jag märkt av. Man kan gå in på t ex menskollen.se så behöver du inte ens gå till vårdcentralen. Smidigt! Svara bara ärligt på frågorna så att du inte har någon medicinsk risk.
Det brukar inte vara några problem! Den kommer tre dagar efter att du har slutat med de 🙂
Jag har använt dom! Va på bröllop utomlands och har endometrios, min mens fick liksom bara inte komma. Dock i efterhand ångrar jag mig. Blev så fruktansvärt vätskefylld och fick så sjukt mkt finnar på ryggen och ansiktet. Mådde skit på dom, hade hellre haft mina smärtor (och de är inte nådiga).
Men samtidigt skönt att kunna bada och sola, inte bara bli liggandes på rummet.
Har du fått provera eller Primolut nor?
Det är lite speciella mediciner för många. Primolut brukar fungera bättre rent tekniskt, mensen stoppas tills du salutar ta tabletterna, men man blir lätt svullen och irriterad av dem.
Provera är mildare men har också sämre effekt.
Herregud vad trött man är, cellgifterna tar kål på allt ?
❤️❤️❤️
Hoppas det går bra för dig !
Ger en massa kramar
Blivit kallad som målsägande biträde i ett mål där en man klev in på min arbetsplats (arbetar på ett kulturhus) och sa att han skulle sticka en kniv i mig och skära halsen av mig. Detta är 3 veckor sen och jag har nu kraschar totalt och är hemma från jobbet (jobbar heltid sen dess..)
Så är det någon här som kan berätta hur en rättegång går till?
Har du kontaktat brottsofferjouren? De brukar kunna bistå med väldigt bra stöd, både före, under och efter rättegångar. Tips!
Du kan läsa på här: https://www.domstol.se/amnen/brott-och-straff/sa-gar-en-rattegang-till/huvudforhandlingen/
Du behöver inte titta på den tilltalade om du blir rädd, utan titta ner i bordet om det känns bättre. Det är förstås ett trauma att bli hotad till livet och det kommer att vara jobbigt att berätta om det, men du kan som sagt också tala med brottsofferjouren både före och efter huvudförhandlingen om du vill ha stöd.
Hej, menar du att du är målsägande? Målsägandebiträde är nämligen en advokat som kan företräda dig och stötta dig i processen. Det kan vara väldigt hjälpsamt då advokaten är på din sida, förklarar alla steg under rättsprocessen och ger dig stöd i vad du kan svara på olika frågor. Man har rätt till målsägandebiträde helt kostnadsfritt i de flesta brottsfall där man utsatts för något.
Om man får barn i juni, hur lägger man smartast upp semester/föräldraledighet?
Menar inte vara dum men ÄR uppenbarligen dum ? men vad är det för skillnad mot juli, december, osv?
Ingen aning. Första gången för mig.
Sorry läste dig helt fel. Trodde det var nåt speciellt med föräldraledighet om man föder just i juni.
Jag skulle ta semester först när barnet är beräknat och sedan ta f-penning. Alternativt bryta för lite semester kring jul så man får mer pengar då.
Jag födde i juni. Gick på semester 2 veckor före BF. Var hemma och vilade, ångrar inte dom dagarna en enda sekund.
Jag tog ut alla mina semesterveckor direkt. Så i början på juli tog jag föräldrapenning när semesterdagarna var slut.
Ta först semester i fyra v, låt din partner ta sina tio dagar plus föräldraledighet i fyra v. Sen nästa månad switchar ni, dvs du tar fl och partnern fyra v semester. Då får ni två månader tillsammans, och jag lovar er ni kommer inte ångra er! Har själv gjort så med båda mina barn och det har varit så värdefullt att ha den tiden tillsammans. Och grattis ?
+1 på den!
Vi gjorde samma. Alltså beundrar folk som bara är ihop 10 dagar och sen ensamma med barnet. Wow!
Som ensamstående mamma (har skaffat barn på egen hand) är det alltid så fascinerande med såna här kommentarer…. Nej det är inte ett dugg synd om mig, men det blir verkligen tydligt att det inte finns utrymme att göra sig så ”hjälplös” när man inte har en partner.
Har inte skrivit att det är synd om er ensamstående. Skrev bara att jag beundrar er som inte har mer tid tillsammans. Order beundrar betyder inte tycker synd om. Betyder att man är imponerad.
Herregud, snacka om att försöka hitta fel i allt.
Smart! Vill jättegärna att vi är lediga hela sommaren tillsammans med den lilla. Hade vart så tråkigt (och läskigt) om han skulle behöva gå tillbaka till jobbet efter bara 2 veckor. Och tack ☺️
Kom ihåg att under första året behöver du inte ta ut 5 dagar i veckan föräldraledigt, du behåller din SGI ändå. Genom att inte ta ut fem dagar kan du sedan barnet har fyllt ett ta ut fem dagar i veckan (och behålla SGI) och vara hemma längre. Detta gäller förstås bara om ni har råd med att inte få ut så mycket under första året. Och de billigaste dagarna går att ta på helgerna sen trots att du jobbar heltid när du väl är tillbaka på jobbet. En sak som också måste komma ihåg är att det är typ 96 sparade dagar man får har tillsammans efter att barnet fyllt 4. Så innan det behöver dagarna över 96 dagar vara tagna så att de inte brinner inne.
Någon här som sitter på gamla tidningsnummer av Sailor Moon från 1997? Läste och såg och älskade serien som liten (är 90-talist) och har fått tag i några nummer på Tradera men tänkte att jag chansar och frågar här! 🙂
Så härligt nördigt det lät!
Tyvärr har jag inga i min ägo längre men jag hoppas att någon här har något nummer att erbjuda ?
Jag vet inte hur desperat du är men Serieboden i Stockholm är bra, likaså Seriebörsen i Linköping. De skickar till andra orter så det kan vara lönt att maila/ringa och kolla i fall de har något inne. Men var beredd på att det kan kosta då man vet vad man säljer.
Bokbörsen.se kan också vara lönt att hålla koll på, fanns något nummer ute nu.
Lycka till i sökandet!
Åh tack snälla för dina tips! ? Köpt böcker på Bokbörsen tidigare (riktigt bra sida) men känner inte till Serieboden. Ska kolla vad de har! ?
Någon som har gjort lpg? Vad har ni märkt för skillnad?
Mina ben är stela (bindväven) och jag vill göra något mer effektivt än helkroppsmassage :). Har en del celluliter där också så det vore najs att minska.
Gjorde LPG på mina ben och varenda cellulit är borta. Dock stel
Tack för svaret ?
Upptäckte idag att jag gjort en rejäl miss när det kommer till försäkringar. Jag är under utredning och i sluttampen av en allvarlig och troligtvis medfödd sjukdom men som debuterat först nu. Diagnosen är väl i stort sett klar men att det är lite detaljer som ska kollas. Och jag upptäckte att jag bara har olycksfalls och livförsäkring. Alltså ingen sjukförsäkring. Jag trodde verkligen att jag hade det. Men har såklart tecknat en idag. Men hjälper det mig ifall att det blir problem med sjukdomen, operationer, ärr osv när den är tecknad såhär sent.
Skäms ju nästan för att jag inte haft större koll. ?
Varför behöver du en sjukförsäkring? Vad ger det mer än den vanliga sjukvården? Det är väl inte jättevanligt att man tecknar, eller?
Jag fick till mig att man kan få försäkringspengar pga sjukdomen. Och att man kan få ut pengar pga missprydande ärr och ev. inkomstförluster i samband med sjukdomen. Jag vet inte hur sjuk jag kommer bli framöver eller hur den kommer påverka mig och mitt arbetsliv. Förhoppningsvis ingenting efter operationer och rätt medicinering.
Trodde i min enfald att sjukförsäkring var något som är en standardgrej.
Du kan väl inte teckna en sjukförsäkring när du redan är sjuk? Du måste väl också skriva under och lova att du är frisk vid tecknandet? Det är ju bedrägeri. Som att du tecknar bilförsäkring när du har krockat.
Den är guld. Jag va sjukskriven och fick en liten summa genom min försäkring varje månad så man inte blev totalt ruinerad. Så rekommenderar alla att skaffa! Man vet aldrig när nåt händer som kräver lång sjukskrivning ??
Vet inte om det är någon tröst men jag har varit i samma sits. Fick en allvarlig autoimmun sjukdom när jag var 25 år och hade enbart den enklaste typen av person/olycksfallsförsäkring. Skyller på att jag var ung och student och mina föräldrar hade haft samma försäkring sen jag var barn och jag tog över den utan att kolla. Hade jag haft rätt försäkring så hade jag fått en ersättning på nästan 100 000kr ?
Min mamma hade mig försäkrad men den gick ut sen när jag blev vuxen. Nu hade jag bara försäkringar via mitt jobb förutom min hemförsäkring då såklart. Trodde verkligen att jag hade mer koll än såhär då jag är noga med övriga familjemedlemmars försäkringar, hade bara glömt bort mig i det hela. ?
Tror det är ganska vanligt att man inte har stenkoll ändå förrän den dagen man behöver försäkringen. Det hade aldrig slagit mig att jag skulle ha ett medfött fel såhär.
Man måste nog genomgå en hälsodeklaration innan man får teckna en sjukförsäkring…vad jobbigt för dig.
Jag fick fylla i en hälsodeklaration i ansökan.
Och då fick du väl bedyra att du inte har någon sjukdom?
Jag skrev i vilka besvär jag haft och när jag sökt för det samt hur det behandlats. Så jag har varit helt transparent.
Vanligtvis täcker inte försäkringar skador som redan är kända. Vilket är ganska självklart. Men läs igenom alla villkor ordentligt, det ska stå med där, eller ring och prata med försäkringsbolaget direkt.
Jag tänkte eftersom diagnosen inte helt är satt än och inga åtgärder gjorts än så kanske det går att försäkra ändå. Om inte, så är det så. Och då har jag iaf försäkring ifall nåt ytterligare skulle hända mig i framtiden. Men ska läsa det finstilta, så otroligt mycket info hos alla försäkringsbolag. 🙂
Bästa är nog att prata med dem direkt. Du vill inte undanhålla något som senare kommer fram. Det är brottsligt.
Nej, alltså jag tänker inte undanhålla något. Jag svarade sanningsenligt på alla frågor. Skulle det vara att en försäkring inte kan hjälpa mig på nåt sätt så får jag var utan. Det är inte hela världen. Det var bara att flera påpekat att jag måste kolla mina försäkringar nu och då började jag kolla upp det hela. 🙂
Det är många som inte får en sjukförsäkring öht för att dom inte är friska.
Dom menade väl att du skulle kolla upp vad som ingår i dom försäkringar du ev redan har.
Det är väl inte direkt bra ekonomiskt för ett försäkringsbolag att försäkra någon som redan är sjuk?
Åh, har varit i exakt samma situation två gånger i år… fått både en neurologisk sjukdom och problem med hjärtat (lätt hjärtsvikt) endast 30 år gammal. Hade också bara olycksfall…..
Förlorar ju inget på det, men hade ju varit väldigt skönt att ha när man är ung och kroniskt sjuk.
Jag hoppas att du får bra hjälp!❤️
Åh beklagar verkligen, inte nåt vidare att få såna fel i ung ålder. Jag är några år äldre än dig och har också hjärtfel som dessutom slår ut lungorna. Man vill ju bara få vara frisk. Hoppas att du ändå mår okej i dagsläget. ❤️
Om du redan påbörjat din utredning så skulle jag tro att du inte får ut någonting på din sjukförsäkring i och med att du tecknat den i efterhand. Försäkringsbolag gör allt för att slippa betala ut pengar. Dom är löjligt duktiga på att hitta kryphål!
Fast det är ju inte direkt ”kryphål” att inte betala ut pengar till någon som försöker teckna en försäkring när man redan är sjuk.
Ofta har de två års karenstid på standardförsäkringen, d.v.s. de täcker inte problem som man haft de senaste två åren (om du hade ett problem tidigare i livet men inte senaste två åren brukar det dock täckas). Om det är så så kan man alltid köpa en försäkring utan karens, men priset är då högre. Vet inte hur det är med din dock, men hade letat efter karens i villkoren 🙂
När jag tecknade fick jag svara på massa frågor. Har du uppsökt sjukvård, behandlas du för något, utreds något osv. Villkorat att man skulle vara ärlig sen signerat med BankID. Så skulle säga att du åker dit i och med det.
Men kolla upp om du kan teckna via företaget du arbetar på. I vissa fall slipper man då lämna en hälsodeklaration. I sådana fall kanske det går innan diagnosen är satt.
Tips på Instagramkonton som väntar barn 2023? Obs, vill ha kontinuerlig uppdatering inte nån som lägger upp en gång i veckan eller så ? Nån känd/influencer som ska?
Jag har bf 2023 🙂
@louisehenriksson kanske? Inte så stort konto men har sett att hon ”umgås” med andra influencers
Isabellaa Jedler!
Inte riktigt samma sak men det brukar finnas Facebook-grupper alla årets månader (sök tex ’gravid bf januari 2023’) där alla mammor är i samma stadie, så man kan fråga om och dela med sig om mående, prylar, namn, förlossningar, krämpor etc och när barnen fötts så blir gruppen oftast en mammagrupp så man kan fortsätta följa varandra och få tips. Min grupp är 4år gammal och det är inte jättemkt aktivitet längre men nu diskuteras tex tips på julklappar och vinteroveraller ?
Någon mer än jag som länge tänkt sälja sin bostad nu snart och bara känner jaha?
Ska man försöka ändå eller sitta kvar? Planen var att flytta närmare familj efter plugg och nu är jag klar. Vantrivs inte här men känner att jag verkligen hade mått bättre och fått leva mitt liv 30 mil härifrån.
Skulle försöka hyra ut, och sälja om något år?
Vart ska man bo då medan man hyr ut?
Om personen vill flytta 30 mil, så måste personen ordna nytt boende oavsett. Så då skulle jag hyra ut och flytta och skaffa hyresrätt ett tag.
Alltså flytta 30 mil och skaffa hyresrätt i nya staden.
Jag sålde min lgh i juni och hade jag sålt typ 3 månader tidigare hade jag kunnat fått 150-250 tusen till om man kollar vad liknande gick för. Nu i veckan fick jag dessutom veta att min bostadsvärdering är -200 tusen i den nya lägenheten ? är bara glad att jag fick en hyfsat ok bunden ränta!
Kan Fayme bara sluta humble braga om vilken fantastisk, skön och lekfull mamma hon är? Hon är säkert toppen och ska såklart vara stolt över det, men säg bara det då? Humble brag är så genomskinligt och töntigt.
Humble brag = skryta
Nja?
”Definition of humble brag: to make a seemingly modest, self-critical, or casual statement or reference that is meant to draw attention to one’s admirable or impressive qualities or achievements.”
Så jag tycker inte att ”skryta” duger som översättning.
Ödmjukt skryt är det.
To brag är att skryta så det spelar ingen roll vad din åsikt är.
Jag menar inte att brag inte betyder skryta. Jag menar att humble brag inte kan översättas till enbart skryt.
Ja ödmjukt skryt är det.
Ja, hade kommentaren jag ursprungligen svarade på skrivit det hade jag inte haft någon invändning ?
Jamen LD då! Hon är inne i någon extrem självförälskelse och beskriver vilken perfekt mamma hon är som lär barnen goda värderingar och att folk med andra uppfattningar är idioter. Hela kontot är bara selfies på olika saker hon fixat (ögonbryn, hår) och hon är så otroligt tråkig numera.
Fayme som skriver om att hon vill ha fler barn. Jag tänker att det blir nog så mycket om några år när de äldre killarna är tonåring/nästan tonåring samtidigt som föräldrarna har två yngre döttrar som behöver närvaro. En bebis på det vore inte optimalt.
Fast hon avslutade väl den storyn med att hon INTE ville ha fler barn?
Och sen fortsatte hon igen med att hon vill ha
Har ni någonsin fått ett dåligt råd? Lite mer åt det komiska hållet, så man undrar liksom vad människan tänkte när man fick det rådet.
Alla som säger/skriver saker i stil med ”det förändrades för mig när jag fick barn, så skaffa barn så löser det sig!” Idioter.
En person i min närhet gick med i ett pyramidspel eller vad det heter. Hon försökte sälja på mig Omega-3 mot min bipolaritet… ?
En medpatient tipsade mig om att lägga Bibeln under kudden för att bota min depression.
Jag har tagit hål i brosket i örat. Helix. Det läker fint, men jag har bara hört skräckhistorier om att det tar flera år att läka och krånglar hela tiden.
Någon som har lite roligare erfarenhet?
Hade inga problem med läkningen alls. Visst, det tog lite längre tid men det var också allt.
När jag som ung fick tips av en nära släkting att skriva i ansökningsbrevet att anledningen till att jag sökte jobbet var för att jag ville ha högre lön! ???
Tror ni att jag fick komma på anställningsintervju? ?
Haha. Ja den har jag också fått.
”Jag söker jobbet för jag behöver pengar”
Ooookeeeejjj. Tack för din ansökan…
?
Sämsta rådet ever!
För jag köpte precis en skivstångsställning! Nu blir snart hemmagymmet komplett.
Nån mer med hemmagym i vardagsrummet? ?
Ghosting?
Varför håller folk på så?
Folk är fega. Konflikträdda osv.
Fast ibland kan man råka ut för knäppgökar. Och då är ghosting bra att ta till. Sedan kanske personen får sig en tankeställare.
För att spara tid och energi tänker jag.
För att de inte bryr sig, en del tycker väl det är enklare att bara strunta i personen, men är ju ganska taskigt såklart. Iallafall om man träffats/skrivit ett tag.
Hej.
Jag hr skrivit här förr ang mitt barns pappa och att jag nu väntar en till bebis med honom. Han lämnade mig när jag var i vecka 17, orkar inte ta om hela historien men kort och gott är det väldigt destruktivt och jag är den som behövt vända mig till kriscentrum vid tre tillfällen (varje gång har jag gått dit under en längre period för att klara av att hantera den ångestfyllda situation vid lämningar av vårt barn till pappan då han alltid kallat mig det ena och det andra, bland annat att jag säljer min kropp, spottat åt mitt håll, skrikit att jag är en hora osv allt inför vårt barn. Vårt barn är under 2. Jag är dessutom den som fått gå till psykolog under senaste åren från och till pga att han lyckas gång på gång trycka ner mig med sina ord, använder och använt exakt allt han vet om mig som är känsligt och sårbart och vänt det emot mig. Hans grej är att slå mig under bältet, alltid varit. Han har dock aldrig slagit mig. Men väldigt mycket psykisk misshandel, jag vet.
Jag har sökt hjälp och stöd på alla möjliga ställen, soc, familjerätten osv osv. Men nu till ”problemet:
Jag blir så trött på mig själv att jag blir ledsen och sårad över att HAN valde att lämna mig mitt i graviditeten och att det är HAN som varit förbannad på mig sen dess. Det rimliga vore väl att JAG skulle vara den som är förbannad nu? Eller? Jag känner inte att jag har utrymme att även jag vara förbannad och arg för vårt barn hamnar mellan och barnet måste ha EN stabil förälder vilket jag är inför barnet, alltid.
Trots allt som hänt blir jag väldigt sårad över att han nu plötsligt i vecka 30 i graviditeten påstår att han förmodligen inte är pappan till barnet i magen och kräver ett DNA test när bebis är född. Detta är ännu ett sätt för honom att frångå all sorts ansvar och dessutom göra mig ännu mer illa känslomässigt. Jag blev otroligt ledsen av detta men sa att självklart ska du få göra ett DNA test. Hur hade ni själva mått? Jag känner att jag behöver lite olika perspektiv på saken för att se på det med andra ögon än mina egna som är så blinda av allt ont han gjort mig. Han frågar inte någonting efter bebisen, frågar inte hur jag mår, jag fick mycket värkar för nån vecka sedan men han vägrade komma ner vår stad (han hade åkt bort 6-7h bort för att festa med sina vänner och jag behövde honom här så han kunde ta vårt barn ifall jag skulle in på förlossningen men han vägrade komma ner på hela helgen). Jag blir så ledsen att han förmodligen träffar andra medan jag är höggravid. Varför blir jag ledsen över det?? Förstår inte det och blir halvt galen på mig själv över det för jag vet ju hur lite jag nånsin vill ha tillbaka honom igen efter allt detta.
Har varit i en liknande situation. Det som förlöste mig var en mening i en bok om psykologi:
”Vi förlåter aldrig de vi har sårat.”
P.S. Det låter som om ditt ex är narcissist.
❤️❤️❤️
Vet inte vad jag ska skriva.
Tycker du ska försöka glömma honom rent känslomässigt (lättare sagt än gjort) och fokusera på ditt barn och bebis i magen.
Du och era barn förtjänar bättre!
Försök också tänka att om det hade varit din dotter (vet ej om ni har en dotter eller ej, men föreställ dig bara) hur hade du velat att hon hade agerat i denna situation om hon var i samma sits som du? Hade du velat att hon stannat kvar, och blivit behandlad som skit?
Du trollar va?
Det finns ingen som skulle skaffa ett till barn med en sådan man. VARFÖR??????
Du borde läsa på om psykisk misshandel.
Men alltså. Du har väl ändå hört talas om destruktiva relationer och psykisk misshandel? Lever du under en sten? Ja det suger men ja kvinnor är tillsammans med såna män. Det blir inte lättare för kvinnan att lämna, eller inse att de är värda bättre, våga lämna, bara för att de har barn.
Oj, läs på
Absolut förstår jag det psykiska övertag mannen har över kvinnan. Att hon inte vågar eller kan lämna, att hon är helt isolerad och troligtvis utan en endaste kontaktpunkt utanför hemmet.
OAVSETT har hon innerst inne sitt förnuft kvar, att sätta ett till barn i en sådan destruktiv relation kan inte var något hon själv förespråkar. Oavsett kunna lämna eller ej är hon själv och barn 1 (erfarenhetsmässigt) prioritet ett. Varför fängsla sig själv ytterligare?
Jag är GENUINT nyfiken på om detta barnafödande är påtvingat. Och hur kan man annars motivera att behålla med en sådan hög tröskel till välmående?
Inget elakt jag förstår att situationen är något som ingen kan föreställa sig
Självklart är vi inte tillsammans längre. Jag trodde jag var tydlig med det i min text, att han lämnade mig mitt i graviditeten osv. Och att jag absolut aldrig nånsin vill bli ihop med honom igen. Barnen är min högsta prio, hade han inte varit en pappa som älskade sitt barn hade jag inte valt att skaffa en till med honom. Ville dock inte blanda in en ev ny man som far till nästa barn (för det finns inga garantier att nästa man inte är lika hemsk) utan eftersom jag har ett barn med honom, som han tar väl hand om 50% av tiden, kände jag, under en bättre period med honom, att vi kunde skaffa ett syskon till vårt barn. Jag ville mer veta hur ni ser på min situation, är det något att ens må dåligt över att han fortfarande kan säga elaka saker till mig om mig som person, att han ligger runt med andra nu när jag är gravid, att man kan må bättre igen trots en sån här person i mitt liv, även om jag håller han på avstånd.
Tack alla som svarat mig, jag har läst allt och uppskattar att ni tog er tiden ❤️
Du är nog så van att ha han i ditt liv, vilket gör det så svårt att släppa honom.
Försök tänka att du inte behöver honom i ditt liv och se ditt eget värde. Ha självrespekt! Du förtjänar något mycket mycket bättre.
Jag har själv varit gravid nyss och det gör mig riktigt ledsen å höra att män behandlar sina kvinnor som du blir behandlad.
Jag minns ditt tidigare inlägg, blev väldigt berörd av det. Hemskt att höra att skiten fortsätter och att det är såhär kämpigt i slutet av graviditeten.
Dina känslomässiga reaktioner är helt normala utifrån det du utsatts för. Det låter som du skapat en sk traumabindning (googla) till mannen.
Kanske har du inte heller släppt hoppet om att få ”va familj”. Som gravid och med en liten där hemma så är det såklart något helt annat man drömmer om och längtar efter. Du verkar ju veta och ha insikt i att det inte är sunt eller okej. Sen är det ju gaslighting/manipulation på hög nivå han håller på med. Att anklaga dig för att ligga runt eller att barnet inte är hans skapar förstås en vilja hos dig att få honom att tro dig, försvara dig osv vilket leder till mer kontakt och att det är du som ska övertyga honom om saker.
Fullt förståeligt som sagt dina känslomässiga reaktioner. Försök lyssna på dina logiska resonemang och inte agera på känslorna han väcker hos dig. Utan tro på dig själv och om det är svårt försök att utgå från barnens bästa och hur hans beteende påverkar 2-åringen och snart den lilla bebisen.
Konkreta förslag (som du kanske redan provat)
-ansök om umgängesstöd hos soc. Dvs en person som är med vid överlämningar då det verkar va särskilt besvärande situationer.
-kolla upp om det finns tex föräldragrupper för ensamstående mammor i din stad, så kan du få träffa andra som du iaf har något gemensamt med.
-om möjligt, försök se till att det finns ngn annan stand-in person vid förlossning.
-fortsätt prata med psykolog/kriscentrum. Du är fortfarande utsatt för psykiskt våld och det kan va bra att ha ngn att bolla med mitt i allt det nya med en till bebis osv.
Jag hoppas verkligen situationen blir bättre för dig och barnen❤️
Förlåt om jag låter okänslig, men du är skyld barnen är lämna honom. Kan han behandla dig på detta sätt kommer han med stor sannolikhet även behandla barnen på samma sätt. Barnen är värda bättre och DU är värd bättre. Lycka till!
Jag är gravid ?
Grattis❤️
Åhh grattis! ♥️
Jag med ?
?
Jag skrev för några veckor sedan på öppet spår att min sambo sedan 13 år (och ett gemensamt barn) ville separera. Några av er skrev att han träffat en annan och mycket riktigt, det stämde. Han har i somras signat upp sig på en otrohetssajt och träffat en tjej där..
det värsta är att vi försökte skaffa ett syskon i somras ?
Fyfan vad hemskt. Kan bara föreställa mig hur du måste må ?! Så ledsen för din skull. Det positiva är att du nu slipper ha en så falsk person i ditt liv. Kanske inte känns så nu, men du kommer träffa någon annan. Som inte beter sig såhär!!
Ja det är fruktansvärt!
Tack för fina ord ❤️
Men fy fa-an…
Kram! ❤️❤️
Om ni var gifta, ta allt du kan.
Vi var inte gifta..
Men också vad är det för fel på kvinnor som blir tillsammans med män som de vet är i ett förhållande?! Mannen din kan brinna i h*lvetet, men kvinnan han träffat borde ju verkligen göra en självrannsakan också.
Hon kanske också var i ett förhållande, eftersom det var en ”otrohetssajt”.
Jag fattar verkligen inte den här inställningen. Okej, om de träffades på en otrohetssida så var det väl i det här fallet två shady personer, men rent generellt – Ni som pratar om att kvinnor ”stjäl” män från andra eller att det är vidrigt att inte hålla sig borta från ”någon annans man”… Tycker ni att man äger människor man är tillsammans med? Det går inte att tvinga någon att lämna en person de inte vill lämna. Det är såklart osnyggt att inleda en fysisk relation innan mannen har avslutat med sin tidigare partner – Det håller jag med om att man borde undvika. Men blir man kär i någon som har en partner tycker jag inte man har något som helst ansvar att backa från det, man får väl berätta vad man känner och sen gör ju mannen som han vill med den informationen. Är det inte ömsesidigt stannar han ju i sin nuvarande relation.
Jag tycker inte att det handlar om att man äger människan man är tillsammans med men som i vårt fall där vi har barn tillsammans så kanske man ska tänka sig för en extra gång. Nummer 1 så signar man ju inte upp sig på en sådan sajt. Men i vårt förhållande så har jag inte ens varit öppen för en annan person. Jag har fokuserar på oss och vår familj.
Självklart, jag förstår att du är otroligt sårad och besviken på din man – Han har absolut ett ansvar gentemot dig och ert förhållande. Jag pratar specifikt om att lägga ansvar på kvinnor som ”tar upptagna män”, för att män lämnar sina fruar, som i kommentaren jag svarade på där de skrev ”vad är det för fel på kvinnor som..”. Att din man gjort fel som signat upp på en otrohetssida bakom din rygg är jag helt med på, och beklagar verkligen din sorg.
Jag tycker att det är lika mycket bådas fel i det här fallet, absolut inte bara tjejen!
Och jag tycker inte det är tjejens fel alls, det är inte hennes ansvar att din man är trogen. Däremot kanske hon gjort fel gentemot sin egen partner, om hon hade en sådan.
Håller med 09.04. Är otroligt trött på ”vad är det för fel på kvinnor som tar upptagna män”. Man blir väl inte tagen om man inte vill bli tagen. Eller anser ni som tänker så här att män är så svaga att de ej kan stå emot om de blir ”flörtade med”. Alltid ska kvinnan smutskastas.
Men varför flörta med en upptagen person oavsett man eller kvinna?
Man kanske är intresserad av personen?
Du är uppenbarligen en homewrecker som sätter dina behov före mannens ev familj. Det är sådana som du som får mig att h*ata kvinnor som går på upptagna män.
Haha nej, jag har inte personligen (så vitt jag vet) haft någon relation med någon upptagen man. Det här är mina åsikter baserat på att jag inte anser att man har äganderätt över andra människor.
Är så otroligt trött efter jobbet. Bara kraschar och orkar varken laga mat eller göra några hushållssysslor. Är liksom inte direkt sömnig utan energilös. Som ett urladdat batteri. Hur håller man kvar nån form av ork med ett intensivt jobb? Är det bara träning som gäller?
Samma här. Men går upp kl 4 också så det är därför. Mitt enda tips är att inte sätta sig ner när man kommer hem utan att direkt göra något. Ta en promenad eller vad som helst men sätter man sig ner är det ofta kört?
Ingen aning haha och skulle aldrig träna efter jobbet ens. Vem fan har tid och lust med det – jag är dödstrött!
Jag tycker mig ha blivit riktigt duktig på att se att en influenser har separerat från sin partner, alltså att märka det innan hon berättar om det. Det uppenbara tecknet är ju att partnern inte längre figurerar i innehållet, men vissa partners är med väldigt sällan så det behöver inte betyda något. Men andra STARKA tecken:
– Det delas många ”tänkvärda” citat, mycket på temat att prioritera sin egen lycka.
– Filmar sig själv till sorglig musik.
– Umgås och festar mycket mer med kompisar.
– Lägger upp mycket mer snygga och sexiga selfies.
Har två influensers just nu där jag bara väntar på inlägget om att de gått skilda vägar.
Vill du berätta vilka det är?
Jag brukar vara duktig på att lista ut sånt men nu kommer jag faktiskt inte vilka det kan vara
Linda Blom och Rebecka Dufwall. Kanske är de så pass ”små” influensers så det är taskigt att ta upp dem här?
Vill förtydliga att jag såklart inte vet utan bara spekulerar.
Det var ju någon här inne som listade ut att Louise Lundsten och hennes sambo Lina skulle gå isär innan de gick ut med det själva.
Verkar finnas en del såna personer här inne som kan se sånt?
Även Lady Dahmer skrevs det om härinne i stort sett samtidigt som hon började dejta karategubben, innan någon annan visste praktiskt taget.
En klassiker är också när de har typ barn eller hund och lägger upp bild med barn/hund och skriver ”du och jag mot allt❤️” eller liknande ? Slår aldrig fel.
Ja!!!
Linda B har jag tänkt länge nu ?
Nån mer än jag som har jättesvårt för att poopa på jobbet?
Alltid. Om jag är på en ny arbetsplats letar jag efter den mest avlägsna och ödsliga toa jag kan hitta. Helst i typ ett omklädningsrum eller källare. Där kan jag sen kräma i lugn och ro ?. Är fruktansvärt att hålla sig en hel dag.
Det bästa är att skita när alla andra gör något annat. Jag jobbar inom vården och brukar gå och skita när det är som mest att göra. Skiter riktigt snabbt så ni behöver absolut inte oroa er.
Poopa = bajsa
Ja, för sånt gör man förslagsvis hemma. Om det inte är akut och i undantagsfall endast.
Ingen aning vad du pratar om. Jag bajsar när jag är bajsnödig oavsett var jag är (nästan).
Jobbet är en toppenplats att bajsa. Jag får va själv på toa och hinner till och med bajsa klart.
Trams. När man behöver gå så ska man gå! Att hålla sig skapar bara magproblem som sedan kan bli svåra att få bukt med. Toaletter finns till för att användas!
Haha nej varför skulle jag? Alla skiter även om folk tror att det doftar supergott och vi skiter ut karameller. Inte så att en kollega kommer gå in på toan och bara: HERREGUD ALLTSÅ MÄNNISKAN BAJSAR!
Känner mig som världens sämsta valpägare! Har en liten tjej på fyra månader som är lite försiktig i möten med nya människor och hundar. Tyvärr träffade hon aldrig några valpar de första veckorna vi hade henne och nu har vi den senaste veckan haft ett gäng dåliga upplevelser… Var själva i en hundrastgård förra veckan när en annan hund plötsligt kom in och började jaga henne. Pip och skrik från min tjej. Ägaren kopplade sin hund och sen kom även en annan hund som inte brydde sig ett skit så min hund fick avsluta med att bara nosa omkring lite.
Igår träffade vi en annan valp i samma ålder och då var hon väldigt försiktig och vågade inte fram och nosa. Gick en promenad istället och det gick jättebra och hon var avslappnad!
Idag blev vi nerskällda av min nyinflyttade grannes tre hundar när vi gick ur hissen. Superdumt på alla sätt att ett hundmöten sker i ett utrymme där de inte har någonstans att ta vägen… Hon blev skrämd, såklart.
Sen träffade vi hennes uppfödare och min hunds föräldrar för att träna lite ihop. Föräldrarna blev övertaggade och jagade in henne under en bil. Avslutade även här med en promenad där hon fick strosa lite bakom. Då var hon glad och såg inte spänd ut i kroppsspråket.
Känns som jag förstört min lilla valp genom att bara ge henne dåliga upplevelser. Kan någon komma med lite pepp och solskenshistorier? Jag vet att hon fortfarande är liten och förmodligen ganska formbar men har katastroftankar om att hon alltid kommer att vara rädd när hon träffar nya hundar ?
Oh holy vilken roman det blev! Hon är ingen harkrank i övrigt. Inga problem med ljud eller nya miljöer. Men det enda jag läser om är valpar som flyger på andra hundar av glädje och så har jag min som det bara blivit pannkaka med.
Tips är att försöka undvika hundrastgårdar eftersom du aldrig vet vilka hundar/ägare du träffar där. Kan gå riktigt illa, vilket är synd om de är en valp som kan få trauma för livet.
Dock kan man ju såklart hitta fina hundvänner där också bör tilläggas 🙂 kanske dock när hunden inte är valp.
Annars kan du skriva i din lokala fb-grupp att du söker hundkompis till din valp? Brukar folk göra där jag bor. Att den får träffa en annan valp eller trygg och lugn vuxen/äldre hund?
alt gå valpkurs/unghundskurs! Där får ni socialisera med andra vovvar i samma ålder och kanske hittar lite vänner ?
Lycka till!
Ja det där med hundrastgården var riktigt dumt och kommer inte göra om det. Trodde det var en oskriven regel att fråga innan man bara dundrar in med sin hund ?
På fb har jag träffat den lilla valpen vi träffade häromdagen! Ska träffas i helgen igen och bara gå en liten liten promenad utan att hon behöver hälsa.
Valpkurs är vi anmäld till och börjar nästa vecka!
Det är ju toppen!
Nej jag vet, jag brukar alltid fråga om det är ok att man kommer in vid rastgårdar men vissa struntar i det. Men det är sånt man lär sig allt eftersom som hundägare, så var inte för hård mot dig själv!
Ifall du märker att din vovve blivit rädd för något, typ hissen där den blev utskälld så försök ge den godis varje gång ni ska åka hiss och belöna den dör varje gång ni går in i hiss exempelvis. Försök vända det negativa till något roligt helt enkelt! ?
Det kommer bli bra!
Finns det något tecken man kan använda sig av för att visa att man är bisexuell? Jag tänker som hål i ena örat kan visa att en man är homosexuell exempelvis
Det är väl inte många som tolkar in sådant från örhängen längre? Jag skulle rekommendera ett tygmärke, pin eller halsband eller liknande med den bisexuella flaggans färger av rosa, lila och blå. Googla den!
Vill ta mitt liv. Är 29 år gammal. Har en kandidat men dock ingen bostad så det blir lite klurigt att söka jobb. Ingen pojkvän heller. Försöker se ljusglimtar men just idag är det tungt.
Men så jobbigt❤️ Om du har självmordstankar så ta genast kontakt med vården. Det finns hjälp att få, du ska inte behöva må så. Snälla sök hjälp.❤️
Varför? Hur hjälper de mig? Tung medicinering men ingen bostad
Kan du flytta in hos någon?
Nej vad hemskt att läsa. Får jag fråga… Har du liksom planer på detta och vet hur du ska gå tillväga? Eller är det mer att du känner att du inte orkar med livet, men ändå inte vill dö?
Var bor du nu, du säger att du inte har en bostad? Varför känns allt så tungt tror du?
Jag ville också ta mitt liv för ca 8 år sen. Mår väldigt bra idag. Hade väldigt jobbiga ätstörningar som mynnade ut i en depression.
Idag har jag man, barn och mår helt ärligt riktigt bra.
Vet hur det känns. Det är en så hemsk känsla. Kan verkligen inte uttrycka hur mycket jag hoppas att du söker hjälp, att du har någon att vända dig till.
Det finns hjälp att få, och det är inget att skämmas över. Så jag hoppas att du inte skäms.
Åh, vill bara krama om dig. Snälla håll ut ❤️
Stockholm, inneboende men måste snart flytta ut. 13 år i bostadskön. Tycker typ att man får välja själv. Ingen har hjälpt mig i livet.
❤️❤️❤️
Försök fokusera på det du åstadkommit i livet.
En kandidat är så bra jobbat av dig!!! Var stolt över det!
Vad är du utbildad inom?
Vart i landet finns du?
Lärare för yngre åldrar. Och nej, sökt stört mycket jobb. Får inte ens komma på intervju
Hur har du det med släktingar och kompisar? Någon som vet att du mår dåligt och känner såhär??
Alla vet hur jag mår, men ingen kan hjälpa.
Men kan du vara rak mot dom och säga att typ någon kan bo med dej ett tag. Prata är att hjälpa kan du ringa en stödlinje.kram
Nä, de har lyckliga liv.
Tycker du verkligen ska söka vård! Ditt liv är värdefullt även fast du inte ser det själv just nu❤️
Det finns coaching för cv och personligt brev, tex hos facket. Du kanske är medlem i facket? Det är ju gratis för många studenter. Annars kan du be om hjälp med det hos Arbetsförmedlingen eller kommunen.
Sådär fungerar depression med självmordstankar. Allt är mörkt och man ser ingen ljusning.
Var i samma tillstånd tidigare i livet. Fick hjälp och idag är jag så glad över att vara vid liv då allt blev så mycket bättre. Jag såg ju inte det då, hade inte förmågan att reda ut det själv. Liksom du nu inte har det. Sök hjälp! Du är nu sjuk och behöver vård.
Jo men nina, jag antar att du hade fast boende? Har man inte fast boende spelar det fan ingen roll hur dåligt man mår tyvärr.
Tolkar det som att du är hemlös och att jobbsök därför blir svårt? Jag känner med dig och tror på att det kan bli bättre <3
Du tolkar rätt.
Du borde leta efter möjligheter utanför Stockholm, det är ju klar lärarbrist så nog lär du hitta jobb.
Och jag bor var?
Antog att du är samma anonym som svarade Stockholm ovanför.
På små orter – små små orter (jag kommer från en med 7000 invånare) – så finns det brist på lärare men ingen brist på bostäder. Finns bostadsrätter att köpa för 3000-10.000 kr (yes, you heard me, alla Stockholmare kan nu byta tröja från den de just spottat ut kaffet över). Vissa får inte sina lägenheter sålda utan får skänka dem till föreningen. Det är inte omöjligt att få tag i en hyresrätt heller. Det kan du till och med villkora din anställning med, finns många rektorer ute på landsbygden som är på desperat jakt efter behöriga lärare och just nu får ersätta dem med obehöriga vikarier (bl.a. en del 30-ish-åringar jag gick i grundskolan med och som knappt hade godkända betyg) för att ens fylla klassrummen med vuxna. Det bör alltså finnas stor benägenhet att hjälpa till med bostadskontakter för den som är beredd att flytta dit för en anställning.
Så är det i stockholm också. Finns verkligen ingen bostadsrätt för så lite ❤️
Kan du ringa socialjouren i din kommun kanske gällande boendesituationen? Det finns hjälp att få. Får du akuta tankar om att ta ditt liv så ring 112, jag lovar att hjälp finns även om du befinner dig på botten. Jag hoppas verkligen att det löser sig för dig.
Nej, i stockholm får man ingenting. Ja, man Ju hoppas. En bekant till mig med diagnoser seglade före 25 + år i bostadskön. Kanske skulle lösa en diagnos..
Hur får man förtur i Stockholms bostadskö pga diagnoser? Vadå för diagnoser?
Ja, hon fick rejäl förut. Pga ”ej arbetsför” men att kunna sitta och måla akvarell går bra.
Det är ingen mänsklig rättighet att bo i Stockholm. Ibland får man flytta till en ort där jobb finns.
Hej! Vill bara säga att jag var i precis samma sits när jag var 29. Hade inget hopp och mådde skit. Nu är jag 31 och har bostad, ett jobb jag trivs med, fantastisk sambo och ny-gravid. Det hjälpte mig att söka vård, behövde inga mediciner men fick terapi, sök hjälp så får du se vad som erbjuds. När jag började må bättre i skallen föll fler bitar på plats en efter en. Får ibland nypa mig i armen för att det löst sig så fort för mig. Saker kan vända, snälla tro på det. Livet händer!
Ta ett första steg. Ring vårdcentralen. Sen går du in på Arbetsförmedlingens sida, där finns olika vägar att få hjälp. T ex Arbetsträning, rusta & matcha, coachning som kan hjälpa med cv och konsultjobb, vikariat etc. Det svåraste är att ta första stegen men när man väl börjar så upptäcker man fler möjligheter istället för att se allt i svart. Lycka till, vi är fler som varit där.
Du vill inte fundera på att starta helt om från noll i en kommun långt bort där de behöver lärare?
Jag fick out of the blue jobb i Arvika (aldrig varit där innan). Ringde kommunen och frågade och 10 min senare hade jag en hyresrätt. Så jag tror att boende och jobb finns – men man behöver kanske flytta. Kan det vara en möjlighet?
Absolut ? låter kul
Min pappa tog sitt liv, jag vill bara berätta för dig att du kommer saknas på jorden, han saknas mig varje dag, och jag kan lova dig att du kommer saknas de som står dig nära också. Du är betydelsefull!!! Snälla, ta hjälp, ring självmordslinjen eller någon nära dig och berätta att du har det tungt idag! Jag skickar dig all kärlek och önskar att du ska må lite bättre imorgon, och att du väljer att stanna kvar ❤️
Bostadssituationen i Sthlm är en mardröm om man inte hittat sig in till ett kontrakt eller kan köpa. Har själv varit i den och hoppat från inneboende till inneboende och där jag i perioder fick sova på kompisars soffor för att ha tak över huvudet. Gick ju inte hur länge som helst för man vill inte tränga sig på. Har idag flyttat från Stockholm och livet är helt annorlunda.
Att byta stad är ett äventyr för någon som mår dåligt och behöver något livsomvälvande för att komma på rätt bana. Möjlighet att träffa nya människor som kan bli till vänskaper eller en relation. Det bästa jag gjort när jag mått sådär mörkt är att hoppa av spåret jag är på och byta till ett annat.
Narcissistisk förälder.. hur ska man orka? Verkar bara bli värre med åren och människan är bara bitter, pratar alltid illa om någon annan. Dricker mycket alkohol.
Jag har försökt prata om vad jag behöver för att må bra i vår relation, men det viftas bort och han börjar prata om sig själv istället.
När ska man ge upp?
Narcissisten kommer aldrig att ändra sig, när man inser det så blir det lite lättare. Jag har tagit avstånd, mår mycket bättre men såklart är det jobbigt ibland.
Hur lägger man fram det? Känns som att när jag försöker prata allvar så viftas det bort eller så börjar han prata om annat. Eller svarar något väldigt oklart.
Känns inte som att han hade tagit det jag säger på allvar..
Jag har bara slutat att höra av mig, vet att det aldrig skulle kunna diskuteras på ett vettigt sätt. Har blivit som en grå sten, när det inte finns känslor att manipulera eller något annat intressant så minskar intresset.
Du skulle gett upp för länge sen, ingen normalfungerande orkar med såna människor.
Du verkar inte ha speciellt mycket erfarenhet, lätt att vara nedlåtande/ dömande då. Narcissister kan vara oerhört manipulativa.
Nej man gör ju inte det. Han lever nu ensam, har inga vänner och ingen partner. För ingen orkar med honom. Men som ”barn” är man på något plan inlärd med att det är bara så min förälder är och mer tolerant till det, som i andras ögon, avviker.
Vet inte om min mamma är just narcissist men hon är extremt självcentrerad med i princip noll självinsikt. Efter många många år fick jag nog och bröt kontakten (hon förstår fortfarande inte varför). Bästa jag gjort.
Det är som min pappa. Det är nu på senaste tiden jag har insett på riktigt att han är narcissist. Jag vet att han inte skulle förstå om jag valde att bryta. Självinsikt existerar inte – det är ju alla andra som är idioter.
Vi hade en paus på några veckor (på hans initiativ) då jag blivit upprörd och markerade min gränser mot hans beteende. Det var såå skönt bortsett från att mitt barn gillar sin morfar..
Nu har han börjar försöka komma tillbaka men jag är restriktiv och svarar inte mer än vad jag behöver.
Någon som ser på Love is blind? Åsikter om paren?
Tyckte Matt visade rätt läskiga sidor i ett av de senaste avsnitten efter pool partyt. Har innan tyckt han verkar okej men han visade rätt kontrollerande sidor.
Cole är bara en douche. Bartise är för barnslig för Nancy.
Enig!!!
Sen tror jag inte en sekund på att raven och SK kommer hålla…
Jaa!!
Absolut skräpmänniskor: Bartise och Cole pga jätteytliga och empatisvaga människor. Så osmidiga saker de säger. Matt pga kontroll och ilskeproblem.
Enda vettiga personerna är typ Sk och Nancy och Brennan.
Alexa och Brennan de enda som har en rimlig chans att hålla typ.
Sk är bäst faktiskt. Så gullig.
Verkligen!! Har så svårt för Raven, Cole, Bartise. Matt växer inte heller på mig tyvärr. Tycker om SK och Nancy. Hoppas på Brennon och Alexa men skrattade till åt hennes familj och stepmom!
Blev chockad av Matts beteende gentemot Colleen, inte ok någonstans. Så många rödflaggor! Jag tänker att om han agerar sådär när de fortfarande är ”nya” då man brukar visa sitt bästa jag + att kameror filmar – hur ska han då bli sen? Han beter sig så som misshandlade kvinnor ofta beskriver att mannen började bete sig innan det spårade ur, skitläskigt.
Vad beror det på att alla kyrkor luktar likadant?
Stearin och sten ❤️
Hur kan vissa ha följare på youtube?
Tex. Tully… Hon filmar ju som en kratta! Man blir ju helt yr av hennes filmande.
Hur tacklar man att vara helt totalt ensam? Ingen familj, ingen partner, inga vänner? Har bara min hund, livet känns meningslöst. Känner mig störd (menar något måste ju vara fel med mig?) så drar mig för att träffa folk också, vet inte ens hur jag skulle göra det heller. Är 27 år gammal så borde leva mitt bästa liv
Du börjar ta initiativ. T ex i jobbet, någon hundgrupp, gamla bekanta på facebook, gå en kurs, volontärarbeta, gå till en kyrka, appdejta. Lyft blicken och se folk! Är du trevlig så kommer du att möta trevliga människor! Det kan ta ett tag innan man blir bästis med någon men det händer faktiskt att man får nya vänner i vuxen ålder.
Gör saker du tycker om i grupp. Jag är riktigt crossfit nörd och brukar alltid signa upp mig på ett crossfit gym när jag flyttar till ny stad.
Här även gått till salsa/dans-lektioner för att träffa folk. Vandringsgrupper.
Jag tyckte den här videon var väldigt givande:
https://youtu.be/0xknBmy8lfc
du känner dig så eftersom du bara kollar på alla som har det du inte har. Jag har inte heller någon annan utan mina hundar. 29år
I vilka svenska fysiska butiker kan man hitta sminkmärket Essence?
Behöver hjälp!
Idag ringde mig pappa mig om en nära äldre släkting till oss som inte har jättemycket kontakt med oss , min farmor har försökt ringa personen sedan igår utan svar. Jag pratade med denna släkting för en vecka sedan i telefon.
Min pappa åkte förbi lägenheten personen bor i men ingen öppnade dörren och han fick inget svar när han pratade igenom brevinkastet heller.
Jag anser ju att vi måste ringa polisen nu! Tänk om personen ligger skadad i lägenheten eller ännu värre? Min familj tycker vi ska avvakta då personen tidigare har åkt iväg utan att berätta osv. Men aldrig varit ”borta” mer än en dag.
Kan polisen åka till lägenheten och gå in? Eller ska jag ringa hyresvärden? Hjälp, kommer inte kunna sova inatt för oron. Medan det känns som att min familj knappt bryr sig
Ring till polisen och fråga vad de skulle rekommendera att göra!
Hade jag varit du hade jag ringt Polisen. Inte på 112 då, och fråga vad dom tycker att du ska göra.
Samma hände med min granne för 2 år sen. Polisen kom men de kunde inte gå in utan bara åka dit och försöka få kontakt med personen. Vet inte hur det gick, minns att detta var en måndag och på lördagen fick jag höra av en annan granne att på fredagen hade man fått tag på personen, dock varit kvar i sin lägenhet hela tiden.
Har ni någonsin gjort slut med någon och sen ångrat det?
Nä.
Nej aldrig ?
OMEGA KLOCKOR
Rensade ut det sista av min pappas grejer och hittade en Omega klocka i Omega box. Denna fick min farbror någon gång på 80-talet som en present då han arbetat 25 år på Saab. Vad gör jag med denna klocka? Är den värd något. La ut den på marketplace för 1000kr men förstod snabbt (baserat på mängden svar) att den kanske är värd mer.
Kan man värdera gamla klockor enkelt? Skulle ni köpa en klocka med ett namn ingraverat på baksidan?
Gå till en pantbank och få den värderad.
Du googlade inte innan vad en Omega-klocka kostar idag??
Gå till en urmakare, kan säkert hjälpa dig med en värdering!
En omega från 80-talet kan vara värd ungefär 10 000, de är inte så dyra. Men omöjligt att säga utan att se vad det är!
Är det en guldklocka är den värd mer med tanke på guldpriset idag.
Lägg ut en bild på den på forumet ”klocksnack” så kommer du få veta EXAKT vad den är värd 🙂
tror mer om den är i låda och i princip oanvänd trots ingraveringen. Beroende på modell så klart.
SNÄLLA gå och få den värderad innan du lägger ut den för på tok för lite
Har varit hemma från jobbet ett par dagar. Imorgon ska jag tillbaka och känner bara ångest. Vantrivs med kollegor, vårdnadshavare. Hade det inte varit för mina elever hade jag aldrig kunnat motivera mig till att gå. Men känner panik över att gå dit imorgon. Kan inte sätta fingret på vad som är felet. Vill bara ligga under täcket och inte göra ett dyft. Ser inte fram mot något vare sig i privatlivet eller arbetslivet. Vill bara spola fram livet ca 60 år.
Menar du att du hellre dör, än att du byter jobb?
Kära du, be din läkare om en mild antidepressiv. Exempelvis Voxra är fantastiskt bra för att öka initiativförmåga och ork. Stor kram
Var supertaggad på nya säsongen av Expeditionen men Nikki Aminis skratt känns så påtvingat att jag får spola förbi när hon är med. Har ingen koll på henne sen tidigare men skrattar hon alltid så eller är det fake-skratt?
Varit tillsammans med min kille i snart 7 år och undrar när han tänker fria? Alla hans vänner har friat och gift sig för flera år sedan. Undrar om han väntar på något annat eller vad han väntar på?
Efter 7 år så kan man fråga sin partner om hur har/hon ser på giftermål.
Han*/hon
Din kille är sin egen person, ni två måste väl ha pratat om hur ni själva det på frieri/giftermål osv?
*ser
Det bästa är nog att fråga rakt ut hur han tänker om giftemål. En del personer behöver rak information och raka frågor. En del tänker sju steg fram medan andra inte tänker något steg fram.
Varför väntar du på att han ska fria? Det är 2022 och tjejer springer halvnakna på stranden, men när det kommer till giftermål, då ska vi minsann hålla på traditionerna?
Han kanske inte vill gifta sig. Min kille vill inte gifta sig, inte med mig eller någon annan heller för den delen heller. Vi har det bra ändå liksom.
Precis, alla är ju inte sugna på att lägga flera tusen på ett bröllop eller ens fenomenet att behöva stå där uppklädd på nåt altare framför massa folk
Fråga rakt ut hur han ser på frieri/äktenskap/bröllop. Han kanske tycker det är helt onödigt och då lär inget frieri komma ur honom bara sådär.
Finns det någon här som gjort ADHD utredning i vuxen ålder?
Mitt barn genomgår just nu en ADHD utredning och jag känner igen mig i så mycket. Mitt barn är ej utåtagerande och jag får ofta höjda ögonbryn, typ ”men hen kan ju inte ha ADHD, som så snäll.
Just nu lever jag ett ordnat liv. Men jag närmar mig 40 och har väl uppordnade rutiner med träning, listor osv för att få allt att fungera.
Men jag skulle vilja förstå mig själv bättre och kanske få en större förståelse för mitt liv bakåt i tiden.
Jag drömmer om ett liv utan att känna mig konstant rastlös eller uppe i varv oavbrutet tills jag kraschar. Men jag är rädd över hur vården ska bemöta mig om jag framför detta.
Man behöver inte bara hyperaktiv för att ha adhd, man kallade den typen för ADD innan.
Det är många i samma situation som du, som utreds. Kontakta vården och beskriv på vilket vid dina svårigheter märks, dina krascher och den ansträngning som du måste lägga ner på att få ihop vardagen.
Hur får man bort akneärr (pigmentfläckar + gropar)?
Kolla hudspecialisten på Instagram.
Har inte varit en flitig besökare, varken på Dumpens IG eller på deras hemsidan men… De skriver hela tiden att de hänger ut folk men kan man verkligen hitta identitet på dessa folk eller är det mest suddiga ansikten och nicknames? Vem är det som säger att dessa folk ens finns?
Jag kikade för första gången förra veckan, det var inte blurriga ansikten och de gick ut med namn.
Såg nyss om Selma på din story Camilla. Beklagar sorgen och sov gott Selma ?️?
Senaste avsnittet av Surret med Nea och Hanapee (avsnitt 55)! Vilken/vilka influenser tror ni de syftar när de pratar om en PK-influenser som är på alla demonstrationer och ”gör gott” men som egentligen är självisk och otrevlig? Är så nyfiken!
Säkert Linnea Claesson. Eller Cissi Wallin?
Någon som gjort invisalign? Nöjd? Missnöjd?
Min kollega har gjort och hon är nöjd. Hennes ena framtand var lite sned innan, nu är den rak och i linje med de andra tänderna.
Så nöjd!!! Gör det, du kommer inte ångra dig! Min behandling tog ganska precis 6 månader ?
LUGGMÄNNISKOR! ? Hur gör ni på sommaren när det är varmt och klibbigt?