Öppet Spår

462 kommentarer

Vad tycker ni om Bachelor 2022? Programmet, deltagarna, årets bachelors?

En rätt så trött säsong, börjar verkligen längta nu tills den är över ? Tror att Christoffer kommer välja Alicia (men hejar på Filippa) och Christian kommer ta Renée. Tror ingen av dom är ihop idag dock. Tyckte lite synd om Natalia som fått stanna kvar så länge utan att aldrig egentligen vara nån killes favorit, hon föll liksom lite mellan stolarna hela tiden tills hon till slut fick lämna.

Känner ingen kemi alls mellan Filippa och Christoffer?
Kan dock tycka att Natalia borde fatta för längesen och valt åka hem själv? Eller?

Nä kemi har dom inte riktigt haft men känner ändå att det skulle kunna finnas nånting emellan dom om dom bara gav sig hän liksom. Jo Natalia borde ha lämnat själv tidigare men kanske inte så lätt för henne att veta att killarna är mer inne på någon annan ☹️

Varför skulle man ge sig hän med nån man känner noll kemi för?

Tycker det är synd att TV4 ”slösade” Christian på det här sättet. Han känns om en bra kandidat för att vara en ”original-bachelor” från start. Göra bra tv helt enkelt.

Ja jag fattar inte varför de inte tog in honom från början? Klockren bachelor! Hoppas han gör en Felix och kommer tillbaka.

Han har ju dock redan gjort en Felix i och med sin medverkan i år. Han var med som deltagare i Bachelorette 2011 och vann dessutom 🙂

Filippa är outhärdlig, svårt att förstå hur hon kan vara lvar så här länge. Likaså Lucy. Man måste dock älska Alicia och Natalia ?

Så lågt av Christian att bara ”tjejerna kastade sig öööver miiiig” när det var så tydligt att han siktade på trippelhångel när Anna som upp, hon var ju ”va kyss?? eh okej” med hela kroppsspråket. Vägra stå för sitt egna hångelmission, lågt!

Jag verkar vara ensam om detta, men tål bara inte René. Hon känns så tillgjord, självupptagen och verkar ha noll självdistans.

Du är inte ensam, gillar inte heller henne. Och definitivt inte hennes läpp-penna ? men tror ändå att det är henne Christian kommer att välja.

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Någon här som tränar på gym? Precis köpt medlemskort på fitness24seven och hunnit gå dit två gånger. Några tips?

Gillar att springa på löpbandet och tycker viktmaskinerna är roliga. Alla lösa vikter som hantlar och kettlebells och sådanna saker känns dock så läskiga. Vet inte hur jag ska vara effektivast och nyttja på bästa sätt!

Om det gör någon skillnad så är mina mål med träningen att gå ner till en hälsosam vikt och känna mig fysisk kapabel till att leva ett normalt liv utan att typ bete mig som en 70-åring när jag rör mig trotts jag är i 20-års åldern

Vad känner du att du vill ha tips angående? Löpband och maskiner är en jättebra början och om du är sugen på de fria vikterna så småningom kan du prova när du känner dig mer bekväm. Det finns väldigt många bra videos och hela program med fria vikter på youtube om du behöver lite inspo. När jag var ny tyckte jag också att fria vikter var läskigt, så det tog ett tag innan jag vågade mig på dom.

Lycka till 🙂

Allmäna tips kanske för att hålla igång och nyttja min tid på bästa sätt. Kanske misstag man själv gjorde i början och värt att tänka på nu som nybörjare

Jag förstår! Jag tycker att det är väldigt inspirerande och motiverande att följa kontot hergardengym. Hon pratar om vikten av träning hela livet, visar övningar och är allmänt pepp. Den bästa träningen är den som blir av, så fortsätt gå dit bara.Ta inte i för hårt i början.

Jag brukar köra en kettlebellsövning där man håller kettlebellen i handflatorna ungefär i brösthöjd och sedan gör knäböj, reser mig rakt upp, knäböj, stå rak osv. Det tränar lite ben, core och gör höft-och knäleder lite smidigare.

Kolla på olika videos på Youtube eller låna bok med övningar på bibliotek och läs på lite. Alla känner sig obekväma i början, men kör på! Alla får vara på gymmet och ibland får man bra tips från andra som är där.

Någon som har tips till mig som har gymkort och inte kommer iväg dit! ? ??‍♀️

Mina tips! ❤️ En bra balans mellan kondition och styrka, de båda hör ihop mer än folk tror. Sen ta fram ett schema på de olika passen du vill köra så du får med hela kroppen och aldrig köra tungt. ?? Sen när jag började gymma eller nu när jag ska testa något nytt går jag in tidigt och testar mig fram ifred ? Lycka till! Tror på dig! ??

Heja dig som börjat! Som många andra skriver så finns det jättemycket tips på hur övningar ska utföras på youtube och Instagram.
När du kommer in i det mer så kan det vara en fördel att ha ett ”schema” för veckan.

T ex måndag: cardio + mage
Tisdag: axlar, rygg, armar
Onsdag: vila
Etc

Jag ser till att köra benpass på helgen då det är mindre folk då, gillar att göra utfall etc när det inte kryllar av folk!

Känn dig fram, gå inte ut för hårt och se till att fyll på med bra mat efteråt!

Har de ingen Instruktör som kan hjälpa dig igång? Det brukar de flesta gym ha?

Alltså de har ju PT-pass man kan beställa men är student och har inte råd att lägga ut så mycket pengar tyvärr :/

En enkel introduktion brukar man ofta få i samband med att man köper gymkort så kolla upp det.

Att våga träna och ta i. Inte tänka så mycket på hur du ser ut och framstår då du tränar. Alltför många, speciellt tjejer, som lite halvhjärtat gör några övningar på någon maskin sedan pausar för mobilsurfande och sedan några knappt ansträngande några till.
Våga träna på riktigt!

Fast bara att folk tar sig till gymmet är en vinst tycker jag ❤️ Om folk vill träna lätt, bara vara snygga eller surfa på mobilen mellan passen låt dem. Jag är den som är snygg, tränar stenhårt, dansar loss och surfar på mobilen ??? Jag kör mitt race och låter de andra köra sitt!

Du vet inte alls vad ”tjejerna” gör på sina telefoner. Det kan vara att byta låt, svara på ett personligt sms, vad som helst. Sluta döm och sköt dig själv.

Varför tog du åt dig? Kan förstå vad Nina menar. Surfa kan man göra när man kommer hem. Ta i nuuu för faaaaan!!

Haha men vad gör det att man kollar på mobilen mellan setsen? Jag kör tunga reps och sen kollar mobilen medan jag vilar:)

Ta det som det kommer, och var nöjd med vad du gör! Med tiden kommer resten ändå. När du är redo för att ta nästa steg kan det vara bra att följa ett program. Styrkelabbet har bra gratisprogram i sin app Strength log. T.ex. programmet starting strength, men det finns även fler för nybörjare. Om vikter är läskiga så skippa dem i början, men jag lovar att det inte är så läskigt som det ser ut!!

Jag och min sambo använder Styrkelabbets/StrengthLog app, där finns det bra pass/program med videos på varje övning! Var nybörjare när jag laddade ner den och nu känner jag mig säker på nästan alla baslyft ?

Love is blind, vad tror ni? Säger Bartise ja? Och vad säger dom andra nästa vecka? Jag känner att det typ är omöjligt att han säger nej efter allt dom känslorna han visade innan vigseln.

Bartise är ett sånt as!
Först var han så betagen av Nancys tuttar och utseende. Nu helt plötsligt har han svårt med det fysiska. Herregud hon är ju både vacker på ut och insida.
Han vill ju bara ha Raven.

Och på tal om Raven. Hon är rätt så kall. Väldigt svår. Jag tror inte att SK egentligen menar ”jag gillar att hon är så där, skulle inte vilja att hon var på något annat vis”
Han skulle behöva någon bubblig och varm, typ Nancy.

Är på avsnitt 8 bara men tror Nancy säger nej och Bartise ja. Tror bara på Brennon och Alexa och Cole och Zaynab (ursäkta eventuella stavfel i namnen) säger ja, resten säger nej.
Vad tror du?

Tror Bartise säger nej! Känslan, men också en scen i trailern till säsongen som får mig att tro det. Lika bra så Nancy slipper honom!!!

Tror tyvärr inte på något av paren långsiktigt men tror Alexa och Brennon håller ihop ett tag.

Michelle Hallström kommenterar kort men kul om säsongen på hennes stories idag – 100% enig där!! Kloka vackra tjejer och pantade killar :))

Jag tror kanske ändå att Bartise kommer att landa i ett ja för just nu känns han så himla kär! Men självklart förtjänar Nancy nån bättre än honom ? Enda killarna som är vettiga är ju SK och Brennon men tror inte att något par kommer hålla i längden och är så väldigt osäker just nu på vilka som säger ja och inte. Överraskningar har ju skett förr som vi vet. Kollade in hos Michelle, kuliga kommentarer ?

Efter ha sett senaste avsnittet så tror jag att han säger ja. Nancy är både framgångsrik och vacker och förtjänar bättre men tror ändå att båda säger ja.
Alexa och Brennan gillar jag och hoppas att det går vägen!
Colleens kille verkar ha väldigt dåligt alkoholsinne så tror inte att hon orkar med det.
Tror att Zanab och Cole säger ja.
Tycker att SK verkar vara en väldigt go kille och gillar Raven men tror nog att det skiter sig där.

Konstigt med det där kontraktet Alexas pappa la fram, om att han ska försörja henne vid en eventuell skilsmässa. Det är väl absolut ingenting man vill skriva under på och speciellt inte när man gifter sig med någon som man nyss träffat.
Man har ju sina spekulationer men när man tänker på att Barnett och hans fru från säsong 1 fortfarande är gifta så kan ju under ske. Trodde aldrig att det skulle hålla.

Någon som har testat Bobbys hårprodukter? Är det något att ha..?

Jag har, schampot samt torrschampot (använder aldrig torrschampo normalt,men fick tips om att ha det för att få lite stadga i håret) Tycker båda doftar väldigt gott, men 1, man blir alldeles vit i håret av torrschampot och svårt att få bort helt om man är lite mörkare. 2, tycker inte schampot var ngn höjdare tyvärr, tyckte inte håret blev el kändes riktigt rent. (Har lite självlockigt med tendens till frizzy.) Men doftar gott & lagom mkt gör båda.

Har blivit besatt av Tumblr igen. Så himla mysigt! Kan skrolla i timmar. Någon mer som fortfarande använder Tumblr eller har alla gått vidare? Haha

Alla mina favoritkonton är borta så nej. Är inget att ha efter all äckel pk-censur.

Blir lite nyfiken på vad du använde tumblr till.

Sex och död.

Well that escalated quickly

Här är en till?
Älskar allt nördande i fandom.
Var så länge sen jag hängde där sist så jag glömt bort hur mycket snusk det var… ( alltså det gamla snusket)

Älskar det!
Ja det var ganska vilt där ett tag, haha!

Japp! Skrollar alltid innan jag ska sova. Är så avslappnande att hänga där tycker jag, haha

Internet är fullt av meningslösa life hacks. Finns det något som ni har lärt er från intennret eller social medier som faktistk funkar?

Jag lärde mig till exempel nyligen att om man vill ha två halsband på sig samtidigt, men vill att de ska hänga i olika längd kan man knäppa ihop dem. Alltså att man sätter spännet från halsband A på öglan på hlasband B och tvärt om. Fukar jättebra.

kanske inte ett lifehack men för att få bort smuts runt om spiskanten/induktionshällen är det perfekt att ta en våtservett ovanpå en tandpetare och dra, kommer loss massa smuts

Var tvungen att prova nyss! Det funkade

Sånt kommer jag på själv när jag städar. Våtservetter och tandpetare fungerar lite överallt.

Jag använder potatisstickan ?

Att vika en papperservett och lägga i en öppnad påse med typ ruccola eller spenat, den samlar upp vätskan och då blir det inte dåligt lika fort 🙂

Smart! Hackar man ett isbergssalladshuvud och inte använder allt, kan man lägga resten i en bunke med lite vatten, håller sig fräscht & krispigt superlänge då. (Tvärtom mot ruccola hacket alltså)

Är du säker på att det inte blir massa bakterier där i istället? Det är en genuin fråga.

Nej häll i kallt vatten och in i kylen. Sen sköljer man salladen i durkslag när du ska äta den igen. Så har man iaf gjort på mina restaurangjobb (men då använder man den ju också dagen efter) ?

Du kan frescha upp lite sega morötter, mjuka sockerärtor eller slapp sallad genom att lägga i kallt vatten, gärna med isbitar.

?

Att om man skickar flygkoden på sms så kan mottagaren följa hela flighten. Det tycker jag är smart.

Det bästa jag lärt mig är ett par superbra tips till alla småbarnsföräldrar där ute! När små barn ska dricka Festis ur liten tetra med sugrör är det mer regel än undantag att ungen klämmer på tetran och typ hälften av festisen sprutar ut över både barnet och omgivningen. Detta undviks till 100% om man viker ut de små ”flärparna” längst upp på förpackningen så det blir som två små handtag som barnet kan hålla i.

Ett annat tips gäller också barn och mat:
Tacos med mjuka bröd är hopplöst med små barn som inte kan hålla i sin wrap så att innehållet stannar kvar inne i wrapen. Detta löses genom att sätta en stor påsklämma längst ner på wrapen så håller den ihop oavsett hur barnet håller i den (eller inte håller i den).
Håll till godo alla småbarnsföräldrar!

Men…hur får du barnet att hålla i flärparna och inte festisen?!

Hittills har alla ungar jag gjort detta för tyckt det varit roligt att hålla i ”vingarna” så det har inte varit några problem ?

FIRE-rörelsen gjorde mig ekonomist oberoende.

Är absolut inte där ännu men att aktiespara har gett mig en helt annan syn på pengar. Ser mitt sparande som en passiv inkomst och är därför otroligt tillfreds med lite lägre lön (kommun).

Hur man viker drapå-lakan hyfsat snyggt.

Imponerande. Löser du även rubriks kub?

Lundabo kanske inte löser ”rubriks” kub men säkert rubiks kub.

Tur att du förtydligade. Omöjligt att fatta innan du gjorde

Om du vill kyla vin snabbt genom att lägga in det i frysen så lägg det först i en plastpåse. För om du glömmer bort den så slipper du få glassplitter överallt när den exploderar?

Inte för att dissa ditt knep men vem glömmer bort sitt vin i frysen när man sitter törstig och väntar.

Hahahahah bästa kommentareren

Kanske kommer hem en kompis som har med sig kylt vin, så säger hon eller han ”vi kan dricka min flaska först”. Sen börjar ni diskutera intressanta ämnen, hittar en flaska nyponsherry, äter chips och skrålar till because the night med Patti Smith. Ja då kan man glömma en flaska vin i kylen

Åh, var sker detta?
Vill jag dricka nyponsherry och skråla ”because the night”?
Jamen, absolut!

(Hade inte glömt flaskan i frysen dock, så ni hade haft nytta av mig!)

Så rimlig kommentarer! Ändå har det hänt mig två gånger. Och precis som någon annan kommenterat så början man dricka något annat så länge, sen vips kanske man drog ut och flaskan i frysen glömdes bort.
Men helt klart är bästa lösningen att dricka upp den innan den får chans att explodera ?

Ställ alarm som påminnelse så slipper du det.

26 år tjej, längtar efter kärlek.

Alla i min omgivning har partner och haft flera mellan åren. Men jag hittar INGEN. ”det kommer när du minst anar det”, men fan jag är 26 bast… på tinder är alla ute efter en grej och jag är inte det. Jobbar hemifrån så träffar ej mycket folk…

Hur träffades du och din partner? Berätta gärna <3

Via gemensamt fritidsintresse/föreningsverksamhet.

Som vadå? Gymmet?

Vi var med i samma kulturförening.

Jag har haft flera olika partners under mina år. Vi har träffats genom gemensamma vänner, sociala medier osv. Min första pojkvän träffa jag på bussen till skolan. Han gick i gymnasiet och åkte samma buss som mig varannan vecka. Men min nuvarande kille träffade jag på tinder!

Får väl ladda ner tinder igen 😛

Jag känner faktiskt flera par som träffats via tinder, tro det eller ej!

Tinder för sex år sen.
Gifter oss nästa år. Vår dotter kom i februari. Min lilla familj ♥️

Låter som du skulle behöva utöka din bekantskapskrets kanske? Några singelvänner att gå ut och ha kul med och på så sätt träffa singel som också söker kärlek!

Prova hinge (stavning ?) – hört att det ska vara mkt bättre än tinder ?

Tinder! Jag var less och hade gett upp och bägge hade raderat appen i omgångar. Vi matchade, sågs och sen dess är det vi. ? Kanske inte det svar du ville ha men jag tänker att du måste träffa folk på något sätt? Prova någon ny hobby, gå en kvällskurs? Du kanske inte träffar en potentiell partner men lär kanske känna nya vänner vilket i slutändan kanske leder till att du träffar någon? Om inte annat har du kanske fått nya vänner. ?

Vet även flera andra seriösa par som träffats via tinder.

Jo men finns ju en anledning till att vissa gör det och andra inte. De kanske har sex på första dejten till exempel eller till och med andra. Hade jag aldrig klarat.

Nej men sluta, jag och min sambo som träffades på Tinder hade sex först sjätte dejten men det tycker jag säger varken bu eller bä.

Menar du att man ska ha sex direkt bara för att man träffats på tinder? De jag vet som träffats via tinder har inte haft sex på första dejten. Vill man så fine men du bestämmer själv när du vill ha sex med någon.

Haha och jag får väl bevisa er alla fel då som träffade snubben på tinder, låg på första dejten och nu nästan fem år senare bor ihop, har hund och bil och planerar husköp

Något så lökigt som att jag gick in i honom på en bar. Var i vår egna lilla bubbla resten av kvällen och har fortsatt vara lycklig med honom i snart 12 år! Kom också när jag minst anande det ?

Tinder! Inte alla på tinder vill bara en sak

Vi träffades på ett uteställe när jag var 30. Hade typ gett upp om att träffa någon men när jag minst anade det så hände det. Så ta det lugnt.

Vi träffades på en språkkurs i franska, har varit tillsammans och bor i Paris sen dess.

Äh ta det lugnt! Jag är 35 haha. Men orkar inte bry mig längre. Det kommer jag lovat men stressa inte! Då blir det bara fel.

Oooh vad tråkigt, hoppas du snart hittar den rätta! Jag märker på våra syskon som är män att de har väldigt svårt att hitta nån kvinna till sig då de är 30+, kvinnorna har så höga krav på vad de ska ha av en man ?

Jag och min man träffades i gymnasiet, jag 16år och han 18år! ? Nu 35/37 åringar! ❣️

Hade aldrig klarat av att träffa någon i så unga år. Kudos!

Via badoo! Idag är vi sambos.

Jag har, ända sedan jag var 15, träffat alla mina pojkvänner via internet ? Lunarstorm, Myspace, Emocore, Tinder. Vet inte vad det är för fel på mig som hamnat i det facket, alla klasskompisar/arbetskollegor jag får längs vägen av det motsatta könet sätter jag tydligen en stämpel direkt på som just klasskamrat/kollega.
Min nuvarande träffade jag via tinder för sex år sedan. Var inte ute efter något seriöst just då men det blev visst så ändå, och det är jag glad för!

Tinder i våras ❤️ Det dyker plötsligt upp ett guldkorn ?

Har träffat min kille och de flesta av mina ex på dans. Alltså ”dansbandsdans”, bästa stället att träffa vettiga killar. Tinder verkar fruktansvärt.

På extrajobbet. En fest. Innan tinder ens fanns, tack och lov.

Du måste nog våga dejta mycket om tinder ska funka.

Lycka till! Och du 26 är ungt även om det inte känns så där och då ❤️

Via gaming/gemensamma gamingvänner. Hade gjort slut med mitt ex 5 månader innan vi pratade, hade noll intresse av förhållande och trodde absolut inte vi skulle bli något mer än en liten flört. Nu är vi sambos sen 2 år tillbaka och något av det mest otippat som hänt i mitt liv!

Är 30 och längtar också efter kärlek. Vill ha någon som accepterar mig för den jag är, som är min bästa vän + mer. Vill ha den där att somna med, att vakna med. Att vara störttöntig med. Älskar den där grejen när man beter sig som muppar, fast självklart kan man ju vara seriösa när man behöver.

Swipar runt på tinder men är lite heartbroken och har svårt att börja om på nytt med någon igen.

Träffades via något värre än Tinder…. Nämligen Happypancake haha ?

Nej men vi snackade på HP/Sociala medier ett bra tag för jag jobbade krisavtal på IVA (började prata i mars 2020), sen sågs vi och åt pizza hos mig och sen dess har vi nog pratat varje dag! Nu bor vi tillsammans och han är mitt livs kärlek, men det har inte varit en dans på rosor. Det ÄR svårt att dejta i dagens samhälle, jag var också 26 och hade i princip gett upp.

Fortsätt kämpa!

<3

Vi träffades genom ett gemensamt intresse, en sport som han jobbar med och jag har som hobby. Jag hade varit totalt ointresserad av killar och relationer i ett år när jag ramlade över honom och det bara sa ”klick – honom ska jag ha” typ haha. Så ja, jag tror verkligen det händer när man minst anar det. När man är genuint fokuserad på sig själv och på att bygga ett liv man älskar, och inte går och trånar efter kärlek (hur jobbigt det är låter när man är mitt i en kärlekslängtan <3)

Fast nä, det är så mycket mer än så.

Hej!
I somras skrev jag en kommentar om att jag blev hotad av en mor och hennes dotter till att underteckna ett gåvobrev. Undrade om någon visste om det skulle gå att ogiltigförklara det, och nämnde även att jag skulle prata med jurist.

Nu har det gått ungefär 3 månader och jag vill bara meddela att situationen löste sig. Min jurist framställde ett krav där alternativen var att hon skulle betala begärt pris eller att polisanmälan skulle göras och stämningsansökan skulle skickas till tingsrätten. När hon mottog det så var hon inte så kaxig längre och processen gick ganska fort. Nu mår jag mycket bättre och kan börja gå vidare. Får dock gå i terapi pga att händelsen då det har gett mig svår ångest.

Det kanske inte är någon som bryr sig, men ville ge en uppdatering ifall någon läste det jag skrev i somras! Kram.

Vad skönt att det löst sig bra. Strongt av dig att kräva rätt hantering!

Kommer ihåg dig. Vad skönt att det löste sig. Klart att du har en del att bearbeta och bra att du tar professionell hjälp. Tappa inte hoppet på alla bra människor. De finns där ute! Kram ❤️?

Jag har fått sämre hälsa av en läkare. Han är dum och sarkastisk. Flera är drabbade. Värsta jag varit med om i vuxen ålder Hur kan man bli läkare och han sitter och säger du behöver inte ha ont?? så arg och besviken på honom. Han är en egoist.

Va? Fattar ingenting

Han kanske inte förstår vad du försöker säga till honom?

Va jag säger jag har ont. Menar du en läkare inte fattar dom orden. ??? Han vill inte hjälpa.

Byt läkare. Det har man rätt att göra.

Vanligt att läkare har dåligt socialt omdöme. Asperger är t.ex överrepresenterat inom den gruppen.

Vilken knäpp kommentar.

Hurså? Min son har asperger och detta var det första hans läkare berättade efter diagnos. Att det är vanligt bland hans kollegor.

Jag fattar inte hur det här hamna under min kommentar?

Därför att det inte stämmer. Det är absolut inget fel att ha Aspberger/autism. Men att säga att det är vanligt att läkare har det är desinformation. Det förekommer absolut i yrkeskåren eftersom att människor som har Aspbergers antingen är normalbegåvade eller högintelligenta. Men jag skulle verkligen inte säga att det är vanligt då det kräver hög funktion hos den med funktionsvariationen. Att bli läkare kräver stor social kompetens och förmågan att vara lättlärd. Annars failar du nog läkarprogrammet innan du ens är klar.

Det finns ju vissa yrkesgrupper där det är vanligare (Obs ej alla). Till de grupperna hör bland annat läkare och piloter. Minns ej hur mycket vanligare det är i dessa grupper än i en random grupp.

Jag minns dig! Grattis och bra jobbat! Vad stolt du ska vara över dig själv som stod på dig, bravo!

Ni som efterlyste Sailor Moon-tidningar-

Här är de som jag har. Ifall någon har tidningar som inte jag har kanske ni kan scanna in dom, så samlingen blir komplett ?

https://drive.google.com/drive/folders/1-LkRfppEm4aOu3mYjv2JqYA8VEA4udCM

Nej men åh så glad jag blev av din kommentar! Att du minns <3 Jag har just dessa nummer, letar med ljus och lykta efter några specifika från 1996 och 1997. Jag hade jättegärna kompletterat din samling men tidningarna ligger i flickrummet hemma hos föräldrarna! 🙂

Vilka nummer letar du efter?

Nr 3 1996 och nr 1997 ?☺️

Blev fel, såhär ska det vara: Nr 3 1996 och nr 3 1997 ?

Vad tycker ni om Bachelor 2022?

Hur är folk funtade som inte plockar upp efter sina hundar? Jag bor i stan och får dagligen parera för att inte trampa i hundskit. Ibland i kanten på trottoaren men ofta mitt på. Hur kan man vara så nonchalant? Det är ju knappast så att man missar att hunden bajsar…. Ok i skogen eller i ett djupt dike, men i stan…??

Håller med, det är jättekonstigt. Kommer aldrig glömma när jag skulle hälsa på min sambo på sjukhus med min dotter i barnvagnen. När jag ska lägga in vagnen i bakluckan så ser jag att jag rullat i hundbajs. Satte mig ner på trottoaren och grät :))))

Och då försvann bajset?

Jag har hund och håller med om att det är ett oskick. Men jag måste erkänna att jag också låter bli att plocka upp efter henne om det är nere i diket men självklart inte på gatan eller precis bredvid.

Äckligt av dig faktiskt. Och kul för andra hundägare vars hundar går i diket. Skärpning!

Haha gud vi skrev exakt samtidigt samma sak

Men det är ju jätteäckligt och slött av dig att du bara lämnar kvar det? Hur kul hade du tyckt det varit om din hund rullat i kvarlämnat bajs?

Fast hur? Har ni inte era hundar kopplade? Går förbi kvarlämnad hundskit varje dag men inte får min hund stanna och rulla sig i dem.

Min hund får nosa fritt i lite längre koppel då och då på promenaden.

du får följa efter dom hem och skita utanför deras dörr

Ja det vore egentligen det enda vettiga.

Ja och på våren när snön försvinner ? Det går inte ens gå här på trottoarerna då. Det är så jäkla äckligt när det ligger och flyter eller man måste gå ut i vägen för att inte kliva i det. Inte sällan passar folk på att strunta i att ta upp när det nysnöat så plogbilen har dragit omkring skiten långt.
Brukar träffa hundägare dessa sträckor och de tycker det är lika bedrövligt. Det är inte trevligt för nån att gå fram där det ligger skit.

Vi har idioter på gatan som låter hunden skita på vår tomt, även kissa på postlådan (sån man öppnar med lås). Vår vita låda är oftare gul på vintern. Så jävla respektlöst.

Instämmer. Självklart ska man plocka upp efter sin hund. Jag har valp, plockar alltid upp men mitt största problem är att folk skräpar ner så in i helsike. Jag har plockat tuggummi, fimpar, snus, plast och annat äckligt ur munnen på min valp. Så jo det är riktigt grisigt beteende från folk och jag undrar hur de tänker?

Har också en valp och satan vad skräp folk lämnar efter sig ? Min hund är en dammsugare och hittar allt möjligt äckligt.

Jag håller med om ”satan vad skräp folk lämnar efter sig”. Plockar alltid upp efter mina hundar. Dessutom har jag som rutin att under en av våra dagliga promenader plockar jag även upp skräp som människor slänger. Allt från fimpar, plastpåsar, burkar, snabbmatsförpackningar, tamponger, portionssnus, barnblöjor, krossat glas, diverse förpackningar, trosor (ja du läser rätt), mm. Så att vi alla kanske ska öppna våra ögon och se ALL skit ?

Bara ett litet tillägg till ovan. Håll Sverige rent!

Kan bara instämma. Så fruktansvärt äckligt och så djkla nonchalant. Tycker oxå det blivit mer och man får gå och kolla var man sätter fötterna. Mardröm att trampa i. Minns en klasskompis som trampat i en, hela skolasalen stank och flera fick gå ut och spy.

Haha kanske var det någon av deras spya jag trampade i när jag var på väg till jobbet.

Ja usch, på vintern rullar det runt frusna korvar överallt och på våren tinar det upp till bajspölar. Fattar inte att man inte plockar upp, uppenbarligen går man samma sträckor själv och riskerar själv att trampa i det?

Har flera gånger legat hundskit rakt utanför vår port. Hur fan tänker man då?

Men verkligen!!! Och själv står man febrilt och lyser med mobilen i en buske för att leta efter ?

Hahaha ja klassikern på hösten med liten hund, får göra en arkeologisk utgrävning i alla bruna höstlöv för att hitta det som plockas skall. Måste se ut som en galning när jag står där hukad i flera minuter med mobillampan i högsta hugg

Det här jag ska skriva nu handlar inte om att vara elak, empatilös eller dryg.

Men jag undrar på fullaste allvar hur man kan skaffa fler än ett barn?
Och skaffar man fler än TVÅ är man ju lite av en dåre. ”Hur kan man ens skaffa barn överhuvudtaget tänker många?”
Och ja, jag fattar verkligen att många inte kan förstå hur man kan skaffa barn.
Det är ett otroligt krävande jobb att leva med och uppfostra barn.

Jag älskar min unge, men herregud så stressad jag är hela tiden. Om jag då hade haft fler än bara ett barn.
HUR klarar/orkar föräldrar?
Vilket många inte verkar göra.
Senast idag läste jag många mammors desperata inlägg på mamma-forum. Mammor som undrade hur de skulle överleva lovet med flera barn i olika åldrar som ska ha två mål mat om dagen och underhållas. Jag läser ofta dessa inlägg året om, men under lov och semester är de mer frekventa.
Jag förstår inte hur man kan utsätta sig för detta.

Många frågar mig när jag ska skaffa ett syskon till mitt barn.
Aldrig! Jag skulle aldrig ha tid och ork att ta hand om ett till barn.

Jag är redan en sönderstressad morsa som det är.

Klokt av dig! Många skaffar fler än de klarar av bara för att ”man ska” eller för att de inte tänker efter eller bryr sig.

Fast är barnen äldre än typ 1,5 äter de väl i princip alltid samma mat så vad är skillnaden att göra mat för ett eller två barn?

Hurgammalt är sitt barn om du är sönderstressad hela tiden? ?

Varför är du så stressad?

Jag har tre barn, de är nu 14, 16, 18!år.
Jag ser ingen stor skillnad mellan 1 eller 2 barn att man är mitt i småbarnssmeten ändå. Tredje barnet var lite mer av en utmaning eftersom vi föräldrar blev i numerärt underläge, samtidigt var ju äldsta barnet 4 år när yngsta föddes och därmed ganska lätt att hantera.
Sedan min yngsta började skolan har det faktiskt bara blivit roligare och roligare. Nu har jag tre underbara tonåringar och det är ju snarare de som orkar med mig än tvärtom :)))

Människor har olika energinivåer och olika stressnivåer. Vissa klarar av att ta hand om fem barn alldeles själv, medan vissa knappt klarar en. Man är olika helt enkelt och det klokaste är att anpassa sitt liv efter vad just man själv mäktar med. Jag har två barn och hade från början velat ha fler men livsomständigheter gjorde att jag förstod att två var allt jag själv skulle mäkta med.

Sedan kan ju saker upplevas som givande även om man blir stressad av dem i stunden. Det kan vara superstressigt att ha några småbarn hemma på lov i 1-2 veckor, men det kan samtidigt vara roligt och givande.

För att man vill ge sitt barn ett syskon. Och för att hjärtat expanderar för varje barn. Dessutom är det inte dubbelt så jobbigt med två barn (osv) eftersom man redan vet hur man gör + de så småningom kan underhålla varandra stundtals.

Hur gammalt är ditt barn?

Det enkla svaret på den frågan är att alla inte är som du, Singel-Britta.

Enkelt – om de är två underhåller de varandra så du slipper?

Har tre barn mellan 5 och 10 år. Tycker det blev enklare för varje gång. Första barnet var kaos. När jag nu tänker på det undrar jag hur och varför jag ens skaffade en till? Men som sagt, det var inte samma utmaning och trean var ännu lättare. Det som jag upplevt som svårare är väl då själva logistik kring schema och blir fler aktiviteter o.s.v, men då tänker jag med att så kanske man inte ska ha så mycket aktiviteter.

Vi har tre barn i olika aktiva åldrar. Ja det är mycket med allt och alla men ärligt talat så har vi ganska bra rutin på rulljangsen numera och jag är inte mer trött nu än när jag arbetade heltid på kommunen, innan vi skaffade familj.

För att dessa morsor hänger på forum. Alltså fattar inte hur man pallar grupper på fb eller andra forum av den anledningen.

Jag förstår verkligen inte varför man bara har ett? Tycker att det är skittaskigt emot barnet att inte få ett syskon (om det är medvetet dvs och inte för att man inte kan).
Och sen kan jag inte förstå det svåra med barn? Jag har 2 st under 5 år och visst, det händer mycket men aldrig har jag känt att det är övermäktigt. Jag är dessutom ensamstående med båda och har varit det hela tiden. Jag vill såå gärna ha ett nr 3 också. Kan inte tänka mig att det är så mkt jobbigare.
Allt handlar om rutiner! Mina barn är involverade pga nära föräldraskap och allt bara flyter på.

Nu har jag två barn… men varför ska du trycka ner föräldrar som valt att ”bara” skaffa ett?
Nej det är inte ”synd” om barn utan syskon. Man kan inte skaffa fler barn bara för att eventuellt vara snäll mot första barnet… Vet nog fler syskon som har skitkass relation än som inte har det. Dessutom ska man orka som förälder.
Men jag ser att du är en självutnämnd supermamma där allt bara flyter på, så klart du har rätt.

Anonym 22:27 är inte samma som mig, som skrev om forum (så du vet ?)

Fast jag håller med personen, nu när jag läste kommentarerna. För det första är det inte säkert att det är ett eget ”val”. Och är det det så är det så jävla vidrigt att folk lägger sig i på det viset. Skaffa du tre ungar som ensamstående (hur skittaskigt nu inte det isf är), men låt alla andra skaffa ett eller tio utan att skamma.

Två mål mat om dagen? Haha, det var ju nästan roligt…

Jag är gravid nu med fjärde barnet. Både jag och min sambo jobbar oregelbundna tider samt gått ner i %. Vi har inte den vardagliga stressen som jag tror att föräldrar kan ha när båda jobbar mån-fre 07-16.
Vi hjälps alla åt hemma (inte 3:an som är 2 år), jobbar hela tiden för att ha en lugn miljö hemma. Det är det som funkar för oss iaf!

Ja jag har tre och vet ibland fan inte ?
Fast de är nu lite större, yngsta är 10, så de tar hand om varandra rätt bra också. Kul att se deras relation utvecklas och så. Vet själv inte hur jag hade överlevt barndomen ytan mina syskon.
Vet dock att en del inte har bra relation med sina syskon, men om man har är de guld värt att ha någon/några att dela allt som rör familjen med.

Haha men alla är inte sönderstressade dock. Inte jag iallafall. Dock vägrar jag ändå skaffa fler än de två som jag nu har, för kroppens skull.

Varför tror Fayme att hon är den enda i världen som har ”många” barn? Bild på barnen i en affär med texten ”undrar vad folk tänker när de ser oss”. Varför skulle de tänka något särskilt?

Jag skulle definitivt tänka ”hur tusan orkar och vågar man handla med fyra barn”.? Usch stressmoment nummer ett att handla med barn, det undviker jag alla dagar i veckan! ??

Där jag bor (utomlands) så handlar mammorna med alla 6 barnen i släptåg typ. Nog bara i Sverige det ska fokuseras så på hur många barn folk har. Aldrig sett det i något annat land.

Hur tänkte du nu? Tror du att alla mammor tänker som Lisatanten. Snälla du, butiker är fyllda av mammor med sina barn.

Fast jag talade om att det är ett ämne, inte att det inte sker.

Folk tycker alltid att de är så himla speciella

Jaaa men Fayme tycker ju att hon är så himla speciell. Jag har tre barn, ok hon har ett mer än jag, men jag höll aldrig på sådär och identifierade mig som ”x-barnsmamma”.

Fyra barn är ju inte ens särskilt många. Börjar hon komma upp i sex-sju-åtta, ja då är det en del. Fyra är rätt standard

Standard i Sverige är väl ändå 2?

Hon har ju inte alls skrivit så?

Jo här om dagen på sin Instagram. Story tror jag.

Vilka är de realityhändelse som du aldrig kommer glömma? Mina bidrag:
– Han i Robinson (Carl Hamilton?) som förlorade för sitt lag medvetet och sedan pressade produktionen på pengar.
– Hon i Farmen som blev mobbad av en annan deltagare och sedan slängde en skål gröt i hennes huvud, vilket hon sen fick böter för
– Simon i Biggest Loser som startade ett ”Biggest Loser utan kameror” efter han gjort succé i programmet. Visade sig att han hade lurat folk på pengar

När det kom in en fejkkaraktär i Big Brother, han låtsades vara väldigt frireligiös. Det var samma år Linda Rosing var med.

Familjen i Lyxfällan där kvinnan inte kunde åka kollektivt eftersom hon fick ont i ryggen av det samtidigt som hon la 8k/månad på konståkning

Det avsnittet av lyxfällan alltså. Magiskt! ?

Hahaha bästa avsnittet! Hon brukar för övrigt ha lives på TikTok. Hon blir jättesur om man frågar något om programmet.

Minns även att Lyxfällan inte fick sälja hennes mans cykel pga hon ville att han skulle cykla. Vad han ville var liksom inte relevant för henne ?

Killen från Lyxfällan som typ börjar gråta när dom ska ta hand Xbox och förtvivlat säger ”jag har inget annat” och programledaren iskallt svarar ”du har fru och barn”.

Den andra snubben från Lyxfällan som räknar tiden när diskmaskinen går. ”jag diskar fyra timmar om dagen”. Det är ett otroligt klipp som jag ofta refererar till.

Haha skrattar bara åt din återberättelse. Alltså.

Åh HUR har jag missat detta?! Någon som minns vad hon heter?

Nevermind, Google was my friend ☺️

När Molle inte kom till Baren och istället hoppade på en liten motorbåt och tänkte att det var en jättebra idé att styra mot Gotland.
Finalen i Robinson där Robban målade sig blå pga ”reklam för ett visst blått piller” och försökte äta upp sin röst.
När Paula och Christoffer förlovade sig.
Den oförglömliga pungmassagen.
Och av någon konstig anledning, när Fanne låg och sov i bollhavet och någon kastade en boll rakt på näsan på honom.

Han Carl-Stefan har jag verkligen tänkt på sedan han var med i Robinson. Jag fattar inte att TV4 kom så billigt undan efter incidenterna kring honom – han startade ju bl.a. en ”T-shirt shop” efter att hans, få till antalet, avsnitt sänts. Där tryckte han upp T-shirts som hånade Adnilsons brytning.

Sedermera skrev han under eget namn på Flashback (och öste upp bevis på att det de facto var han som skrev) där han, utan skrupler, erkände att han var både rasist, homofob och kvinnohatare. Han använde n-ordet, jämförde feminism med cancer och Gud vet allt.

Än idag kan jag inte begripa varför det inte uppmärksammades mer vilken fullblodspsykopat TV4 valt att ta med i programmet.

Nej men han var SÅ sjuk?! Tänker ofta på honom ??

Fullblodspsykopat är väl ändå personer som typ Dahmer.
Den här personen verkar ju mest bara vara ”opassande”.

– När Peter kissade i sin resväska
– När Robinson-Robban var blå i ansiktet

Hahah tänker orimligt ofta på när Peter kissade i väskan.

Det var så himla roligt att han inte mindes ett skit av det ???

Peter Pung.

Jo, jag tog väl i lite. Det kan jag medge. Men att han ”bara var lite opassande” är däremot en underdrift, i mitt tycke.

Han var fruktansvärt elak och obehaglig och visar verkligen noll tecken på att besitta någon som helst empati och förståelse för andra människor.

Hoppsan, detta hamnade fel. Förlåt.

När Hildegard fångade ägg i tröjan i Robinson. Har letat efter klippet sedan dess utan att hitta det igen, men jag minns det som det roligaste jag sett.

Jag säger bara: naken-Janne i Farmen.

– När Freddy i Robinson år 2000 försökte påkalla hjälp ute på havet genom ”internationella SOS-signaler” (hans ord) men övriga deltagare fattade nada. Han flöt sen iland, arg som ett bi.

– När en kvinna i Baren ska ringa och beställa karaoke, minns väldigt lite av detta mer än att jag grät av skratt. KARRA-ÅKE.

Det var bättre tv förr…

Ingen ren dokusåpa händelse, men avsnittet i Outsiders, där fullvuxna män lever för sockiplast..

När Micke rev ut tänderna när han åt kött i en tävling i Robinson???

När Isabel i BB 2020 sa att hon hatar judar.

Om du måste välja, vad föredrar du av Burger King, McDonalds och Max? ?

Donken har godast pommes och Burger King godast burgare. MÅSTE jag välja säger jag BK.

Tycker jag bara fått ej tillräckligt tillagade pommes på Mc D de senaste åren

Jag har bara fått mjuka. Som om de friterats i förväg och värmts på när jag beställt.

Definitivt Max!

Max!

Max, utan tvekan!

Beror på vad jag ska beställa. Men blir oftast McDonalds. Av gammal vana. ? men Max har bättee utbud. Annars att köpa en burgare från gatukök tycker jag är gott.

Älskar också gatukökshamburgare! Det är något med hamburgare som är lite mer… hands on? ?

Och jag tycker precis tvärtom. Gatukökshamburgare har ju ofta sådana där djupfrysta med vita sen/brosk klumpar i (ryser)som finns i frysdiskarna i random mataffär. Nä, en halv special skall det vara om det är gott gatukökskäk man vill åt. Burgare gör jag helst själv, i nödfall MCD el BK.

Max alla dagar i veckan ?

Absolut Max

McDonalds.

Max!

max, de andra är skämtföretag av amerikansk kvalitet

Donken! Tycker att max fallerat.

Max!!!

McDonalds. Max har goda strips men deras hamburgare?

Håller med exakt!

Mcd. Godaste Nuggetsen och chili cheese. Och de enda goda pommesen.

Asså inte donken efter deras äckliga hamburgerbyte ??

Och jag undrar hur donken lyckas med konststycket att till och med göra pommes dåliga.

Jag älskar Donkens pommes. Föredrar dom sladdriga ?

Max ❤️ Deras växtbaserade milkshake är ju ?

Jaaa ? Och deras växtbaserade måltider. Så goda.

Donken!

BK har så goda hamburgare som smakar grillat, annars är en cheeseburgare på McDonalds aldrig fel.

Max. Så klart.

Donken har bättre pommes och nuggets, men annars Max lätt .

Kan även välja beroende på tillfälle : typ i bilen påväg till fjällen – McD (barndomsminnen) eller riktig stökig utgång McD. Alla andra tillfällen – Max .

Burger King

Max! Anledning? Det finns fler alternativ om man inte äter kött.

Hur vet man om man fått missfall? Utan att veta om man var gravid..
Jag började blöda igår och det var slem och annat och jag ska inte få mens än på ett tag. Mensen har annars varit regelbunden.

Prova ta gravtest eller eget hcg blodprov via typ werlabs, ibland har hcg värdet på gravtest eller blodprov inte hunnit gå ner helt när blödning börjar

Så sjukt! Hände mig oxå igår

Ta ett gravtest. Det är positivt under pågående missfall (kan va positivt veckor efteråt till och med). Så vet du sedan.

Känner redan sorg över vad som kommer meddelas i polisens presskonferens ikväll ang den döda person som påträffats i Vetlanda ?

Ja så hemskt. Så många liv som förstörts på olika sätt.

Verkligen. Fy f*n rätt utsagt.

Så jäkla fruktansvärt. Såna där händelser som får en att fundera över livets meningslöshet. Fyfan vad jag hoppas anhöriga får bästa hjälp och stöttning.

Verkligen. Alla tankar till familj och anhöriga ❤

Vad var motivet?

Har inte framgått än, de två anhållna har inte erkänt till något (vad vi vet iallfall). Dock hade de två haft något slags bråk med offret under kvällen/natten innan försvinnandet, som även det är oklart vad det gällde (igen, vad vi vet iallfall).

Något hade framkommit under förhör som gjorde att dom sökte just där hon hittades. Två unga tjejer som inte bara förstört offrets liv, utan också alla nära och käras liv, som vänts upp o ner och aldrig blir sig likt.
Och sina egna liv. Att sitta i fängelse istället för att börja sitt vuxna liv.

Jag känner också vrede

Fullt förståeligt.

Helt vidrigt hur så kallade vänner förråder sin väninna såhär.

Vad hände?

Avundsjuka på hennes skönhet.

Så oerhört sorgligt, hade ändå hopp om att hon skulle hittas vid liv. Mina tankar går till Ts anhöriga.

Bästa åldern att få barn? Hur lång tid tog det för er när ni började försöka och hur ofta låg ni då?

34,2 år. Noll dagar. En gång.

Hmm bra fråga. Finns ju massa ”PK-svar” men skulle säga mellan 24-28 för första barnet OM man hunnit få en stabil ekonomi och en stabil partner då. Jag fick första barnet när jag var 28 och hade gärna fått tidigare men ville verkligen ha en något sånär bra ekonomi innan.

Det tog ca ett halvår att bli gravid och vi låg mer eller mindre varannan/var tredje dag från mensens sista dag.

Första barnet tog sig på fjärde försöket, andra barnet på första. Låg 2-3 gånger runt äl i ”bli-gravid”-syfte sen mer utöver det då.

Det kommer aldrig att finnas en bästa ålder.

Bästa åldern beror ju helt på en själv (förutsatt att man fortfarande är fertil alltså). Du lär ju inte få samma svar från karriärister som av yngre flerbarnsmammor.

20-åren är förstås bäst rent fysiskt.

För mig har det inte handlat om ålder utan mer känslan av att vara redo.
För mig har det varit viktigt med rätt partner, utbildning, fast jobb, buffert, hus innan barn.
Blev gravid som 29 och har känts skönt att inte behöva stressa med ovan utan har känt mig trygg med där jag är i livet.
Gick på första försöket.

Ibland är det också viktigt att fundera på varför man vill ha barn. Tyvärr väljer många det valet på grund av en ganska märklig samhällsnorm.

Individuellt. Jag var 26, nu i efterhand så önskar jag på det egoistiska planet att jag väntat lite. Men jag fick en fantastisk unge så det är verkligen ingenting jag ”ångrar” bara att vissa saker hade varit lite lättare med ett par år till på nacken.

PS. Tog 4 månader med ca 3 ligg i veckan att bli gravid.

Försökt i snart två år. Tre missfall. Legat dagarna runt ägglossning, annars när vi har lust. Finns nog ingen bästa ålder. Det viktigaste är att ni båda känner er mogna och redo 🙂

Nästan samma här Jenna. <3 Försökt i 1,5 år och fått 2 missfall… Har ibland tänkt att jag skulle börjat försöka för flera år sedan men vad gör man när man inte alls är redo? Har verkligen lärt mig av detta att livet inte går att planera.

Bästa åldern är 26 om du vill ha fler än 2. 28-29 om du vill ha 2.
Blev gravid med första barnet 28 år gammal. Tog bara ett enda försök och var i chock.
Andra barnet 31 år gammal. Tog 2 försök! Låg ca 4 ggr/veckan och varje dag den mest fertila veckan.

Fick första när jag var 23. Tog 2 år av försök innan det gick! Har varit skönt att vara så ung och alert som mamma. Nu när jag närmar mig 30 så känner jag att jag aldrig skulle palla vara gravid och ha bebis nu haha

Hur tar man upp med sin partner att man inte längre känner sig lycklig i relationen? Vill inte att det ska sluta i att vi går skilda vägar utan att vi borde försöka göra något åt det. Vi har varit ett par i 8 år och har två barn. Men det har inte varit särskilt bra senaste 6-8 månaderna. Vill inte såra utan vill försöka ta upp det på ett så odramatiskt sätt som möjligt. Tips? Hur gör man?

Jag har aldrig förstått mig på sånna här ”hur pratar jag med min partner om bla” frågor. Du bara pratar om det. Säg exakt det du har skrivit. Hur annars ska han förstå och kunna göra något åt det?

Jag hade sagt typ ”Livet känns lite tråkigt just nu, kan vi hitta på något kul ihop?”. Kan ju vara så att det är något särskilt man stör sig på hos ens partner, men tror det kanske tar bättre om man pratar kring själv situationen? Istället för ”du städar fan ta dig aldrig!” så typ ”Det känns som det enda jag gör är att städa efter barnen. Pisstråkigt, hur kan vi lösa det”.
Har själv fått personliga påhopp i relationer och det gör en himla osugen att ändra sig liksom ??

Försök formulera vad det är du längtar efter och fråga honom vad han längtar efter.

Jag längtar efter att vi skulle ha mer tid tillsammans tex. Eller Jag saknar att vara nära dig.

Lyckas man hitta en gemensam vilja här får man försöka hitta kreativa lösningar på problemen. Man kan också få hjälp med detta och med att kunna samtala med varandra av en parterapeut.

Är du säker på att det är relationen som är problemet och inte något i dig själv? Jag frågar bara för att jag själv har en historik av att må sämre i perioder och då tänker jag alltid att det är relationens fel, men sen när jag mår bra igen känns relationen toppen.

Vi hamnade i en svacka nåt halvår. Jag skrev ner det jag grubblade på, hur jag mådde, vad jag trodde var våra problem osv. Sen fick han läsa det. Och så diskuterade vi. Och jobbade på vår relation. Nu har vi fått ordning på skutan igen, känner mig mer kär och lite pirrig, allt är inte 100 men vi är på rätt håll och har lagt av med dåliga vanor för relationen. Ett enkelt exempel är att sluta slöscrolla på varsin skärm varenda vardagkväll utan faktiskt lägga undan skiten och umgås utan TV, telefoner osv. Vips har man satt det i rutin, skapat nya vanor och därmed en ny bana för relationen.

Kan också varmt tipsa om att ha en ”konferens” med varann. De positiva effekterna var inte bara slutsatserna och målen vi kom fram till (vill vi samma i livet? Hur tar vi oss dit?) utan hela övningen i sig går ju ut på att prata med varann i flera timmar, lite som man gjorde när man var nykär:
https://open.spotify.com/episode/2VP3DFUaHyd8gUaI3TdWZW?si=3gxYNz_6RuaSnmi8bq4Jqg

Håller på att plugga till körkortet och har teoriprov snart. Använder mig av korkortssidan.se och kör med körskola.

Hur är frågorna på provet?
– Är det A, B, C och D svar?
– Hur lika är frågorna de man övar på?

När jag kör testprov så hamnar jag ofta 1-2 poäng över godkänt, typ 41 av 50 frågor. Tycker det är lite väl på marginalen :/

Har du någon körkortsbok? Är det samma typ av kategori på dom frågor du faller på? Så var det för mig att jag såg ett mönster på dom kapitel jag inte var lika kunnig på. Då läste jag på i boken och använde mig av appen enbart för den typen av frågor jag hade svårt för tills det satt. Klarade sen provet på första försöket.

Hur kommer det sig att så många blir gravida naturligt efter att ha gjort IVF? Eller blir gravida när de vet att de kommer få hjälp?
Man får ju absolut inte säga att folk ska sluta hetsa för att stressen gör att de inte blir gravida (för då är man en dålig människa), men ändå hör man ju gång på gång om att folk blir gravida så fort de slappnar av.

Det där ska man nog ta med en rejäl nypa salt. Finns inget vetenskapligt belägg för att man blir gravid bara man slappnar av. Snarare skuldbelägger och stressar det folk som kämpar. Sen finns det alltid dem som blir spontant gravida efter många års försök, tidigare ivf mm. Men minst lika många som aldrig lyckas utan kämpar på år efter år. Men det är dessa solskenshistorier som hörs tror jag. Sen får var och en sjävklart ha sin egen tro på vad som funkar och inte. Bara man är finkänslig nog att inte kläcka kommentarer om att ”bara slappna av” till barnlösa. Inget, absolut inget blir bättre av det.

Precis. Det är verkligen inte så lätt. Bara dumt att ens skriva det.

Pja, min gynekolog sa faktiskt till mig att många av hens patienter blivit gravida efter att de gett upp och skaffat hund istället. jag upplevde inte den kommentaren som stressande utan som om hen ville ge mig sitt bästa tips:)

Skuldbelägger för att någon är stressad? Är det något man dör av?
Jag har 3 personer i min närhet som blivit gravida efter mycket försök, när dom gett upp/adopterat. Solskenshistorier? Ganska logiskt ändå.

Precis som du säger, att stressen släpper. Hypotalamus som har en betydande del i menscykeln (behövs för att skicka signal till hypofysen att kunna ägglossa) är jättekänslig för exempelvis stress, depression, hårdträning osv. Mycket stress i att inte vara gravid (eller stressen att bli) = hämmad ägglossning. Så därför när stressen släpper, exempelvis när de får hjälp eller adopterar eller vad som = minskad stress, som då leder till att ägglossningen blir normal igen och tadá, gravid! 🙂

Hahahha

och du skrattar åt? evidens? hormonhälsa? stressens inverkan på hormoner? Inte så roligt tycker jag men okej 🙂

Hur betydande del då? Jag tänker att den måste vara försvinnande liten. Eller?

Rätt individuellt som mycket annat, men det är fler än vad man kan tro! Så skulle inte hålla med om ”försvinnande liten”. Så som vi alla har olika känsliga magar har vi alla olika känslig hypotalamus. Men det finns så pass mycket evidens som stärker ex. stressens påverkan på hormonhälsa (och fertilitet är hormonell) ändå, därav att det lärs ut till de som jobbar med kvinnosjukvård/kvinnohälsa. Sen kan man aldrig säga såklart att detta fungerar för alla, så som vi ser i kommentarerna ”det funka inte för mig!!!”. Nä.. Men dessa personer kan ju ha en POI, PCOS eller andra faktorer som påverkar fertiliteten. Det är ju oftast de utan förklarliga fertilitetsproblem som kan bli gravid när stress eller andra känsliga faktorer reduceras.

Du har så rätt. Och som det är nu så måste det ju vara ett ständigt stresspåslag med att ha sex hela tiden, att kolla ägglossning, att ta gravtest, helst 4-5 stycken varje dag.
Lev som vanligt. Ha sex som vanligt.

Kan du sluta fara runt och ljuga?!? Den här myten måste sluta spridas. Finns INGA studier som bevisar att stress har sådan inverkan. Enda bevis som finns är att en påfrestan på kroppen (en slags stress för kroppen) så som svält, anorexia, annan sjukdom har påverkan på fertiliteten. Inte generellt stress så som en önskan att bli med barn. Du måste förstå studierna innan du härjar om dom.

Viss annan sjukdom* skulle det stå

Det hände mig!! Försökte få barn i flera år, gjorde en Ivf och lyckades på första försöket. Hade ingen eller extremt sällan ägglossning innan. Efter första barnet kom ägglossningen igång och jag blev gravid. Kände när ägget fäste t.o.m. och bara visste att jag var gravid, och det stämde. Så för mig handlade det om ägglossning.

Men då hade det ju en fysisk och logisk förklaring. Det handlade om hormoner inte stress. Stor skillnad.

Njaej. Stress påverkar dina hormoner (rätt enormt också)

Stressen påverkar ju hormoner ”Anonym”… Stress = Inget GnRH från hypotalamus = inget LH och FSH från hypofysen = ingen ägglossning = ingen graviditet. TS var mindre stressad efter att ha fått ett barn = GnRH kan frisättas från hypotalamus = ägglossade normalt, vilket resulterade i graviditet. Stressens påverkan på hormonhälsa kan ha en sådan himla stor betydelse för fertilitet.

Stress producerar kortisol (ett hormon)

Äh, ja och så kan det ju vara för fler?

Kan ju vara så att de fått prova på så pass mycket innan ivf. Spola äggledare, ätit tabletter för att få ägglossnings osv så kroppen kanske får in en lyckträff till slut.

För oftast har man ju testat mycket innan det blir tal om ivf.

Sen är det ju knappast så att många är stressade inför att försöka, man tror det ska gå lätt. Så ingen stress från början men inget barn ändå. Då faller din tes med att det bara är att slappna av.

1. Ju längre tiden går desto fler blir gravida. Du får starta utredning redan efter ett år och när den är gjord kan du få behandling. Nu vet jag inte om man får IVF vid oförklarlig barnlöshet eller om det måste finnas någon yttreorsak som exempelvis alla spermier?

2. Hormoncocktailen man får vid IVF lär ju också hjälpa till att få kroppen att kicka igång. Det är ju också många som får lättare att bli gravid efter första barnet eftersom graviditetens hormonchock har fått igång kroppen bättre. Gäller tex vid PCOS.

Kanske är något som händer i kroppen när man ”vet” att barn är på g. Kanske något hormonellt och inte just frånvaro av stress.

Grejen med att säga till nån att sluta hetsa/stressa är bara onödig. Det är lättare sagt än gjort och kan uppfattas som väldigt okänsligt.

På riktigt. Hur känslig får man vara? Tål folk ingenting? Om du tycker att det är BS det någon säger till dig, vifta bort det bara. Man kan inte bryta ihop av några ord.
Livet måste vara så sjukt jobbigt för många av er som mår dåligt av så mycket.

Många har dock manlig faktor och då spelar detta absolut ingen roll!

Nä men då manlig faktor står för 20-30% så har ju de allra flesta inte det problemet 🙂

1/3 beror på manlig faktor, 1/3 på kvinnlig och 1/3 på en kombination eller så hittar man ingen förklaring. Så jo, många har faktiskt det problemet.

Så är det verkligen inte, vet fler som inte blir det än som blir det. Varit i ”IVF-svängen” senaste fyra åren. Så nej! Och argumentet att man ska ”slappna av” och sluta stressa är väldigt skuldbeläggande mot personerna som försöker. Dessutom är det det sista man kan göra att slappna av och inte tänka på det när man är mitt uppe i det. Så nej, undvik gärna såna okänsliga kommentarer!

Det är väl antagligen dom du hör om. Inte de som harvat på i evigheter utan att lyckas.

Kan säkert vara en del konfirmationsbias. Har man försökt i flera år har man kanske haft perioder till och från där man inte försökt lika aktivt och blir man slumpmässigt gravid just då känna det såklart som att det skedde när man slappnade av (även om man kanske ”slappnat av” en hel del även tidigare, utan att bli gravid. Att bli gravid pga skaffat hund är ju också svårt att avgöra, även om graviditeten inte inträffar förrän säg 6 månader efter hundköpet så är det nog lätt att koppla hunden till graviditeten.

Men vad gäller hormoner och stress kopplade till detta, det lär det ju finnas studier på? Om det verkligen är sant alltså. Är inte tillräckligt intresserad för att kolla upp själv dock.

Det finns massa studier på stress r/t hormoner. Därför detta lärs ut både på barnmorskeprogrammet och om man pluggar till gynekolog. För att förstå hur mycket faktorer så som stress, depression, hård träning kan påverka hormonhälsan..

Fast stress som i högt stresspåslag när man tex är utsatt för direkt fara och ”stress” av att vilja bli gravid är ju ändå väldigt olika? Så det går ju inte att applicera forskning på när någon är utsatt för en viss typ av stress, tex vara på flykt från krig, på någon som gärna vill bli gravid. Man går väl inte omkring med hög puls dagarna i ända för att man hoppas på ett plus på stickan?

Ja men visst, är ju olika. 🙂

Man går inte omkring med konstant hög puls för att det är krig heller. Den fysiologiska reaktionen kan nog vara mer snarlik än du tror.

Alltså om du imorgon måste FLY ett krig, med allt vad det innebär i oregelbundenhet sömn och mat och stress så är det nog rätt många som skulle få rubbad menscykel och minskad fertilitet. Men lever man i ett land i krig i flera år och mestadels lever normalt så är det ju en annan sak. Var går ens gränsen för långvarig stress och vad som är normal stress i en vardag? Behöver man ens vara stressad för att man vill ha barn? Är den stressen värre för fertiliteten än stress över ekonomi etc? Alltså skillnad på mer akuta stressreaktioner och känsla av stress i bakgrunden så att säga.

Du utgår från att folk inte blir gravida pga stress. Men det finns så många medicinska orsaker till infertilitet också. Min endometrios försvinner inte för att jag ”slutar stressa”. Och det är dessutom typ omöjligt att sluta stressa över barn när det tillslut är det enda man vill ha. Usch och fy blir så ledsen för okänsliga kommentarer. Som dessutom gärna kommer från folk som själva har noll procent erfarenhet av ofrivillig barnlöshet. Blä!

Rätta mig om jag har fel, men får man inte injektioner, folsyratillskott och dylikt vid IVF? Tänker mig att man kanske ger kroppen dom bästa förutsättningarna till en graviditet, och därmed lyckas bli gravid naturligt.

Ja, det har absolut större påverkan än stress.

Men sluta. Stress har enorm påverkan på din fertilitet (liksom massa andra kroppsfunktioner och även sjukdomstillstånd). Att man inte säger till stressade människor att ”sluta stressa” är för att det stressar dem ännu mer, du går inte heller fram till någon som är utbränd och säger ”om du bara inte stressat.” Men det innebär ju inte att vi inte generellt ska kunna diskutera stresspåverkan eller låtsas som att den inte har betydelse för fertilitet.

Nja, det finns studier som talar både för och emot att stress skulle påverka fertiliteten. Så några konkreta bevis finns inte idag. Saker man däremot vet påverkar fertiliteten negativt är ensidig näringsfattig kost, högt koffeinintag, bristande fysisk aktivitet, över- och undervikt, vissa sjukdomar, vissa läkemedel så som NSAID, rökning och vissa könssjukdomar. Sen kan det absolut vara så att stress påverkar, men i dagsläget finns ingen stark evidens för det.

Jag har en vän med motsatsen till såna historier. 😛 De bokade in privat IVF, hade gått igenom en utredning, allt var färdigt för att betala in 70 000 kr och så. Det var sista ägglossningen innan de skulle köra igång och då, så sista chansen att spara en rätt rejäl summa pengar – Hon blev gravid! Kunde avboka allting, spara pengarna och bara ta det lugnt. Så under ”extrem press” – sista försöket liksom, så lyckades de…

Är det någon som bor på Ekerö och kan berätta vad ni tycker? För- och nackdelar? Vilket eller vill områden på Ekerö rekommenderar ni och varför?

Vi letar hus och Ekerö är ett av alternativen. Jag tycker att det är vackert och lugnt där, men att det ligger långt borta från ”allt” ?

Nej inte Ekerö! ?

Det finns ingen gymnasieskola på Ekerö och mina barn (vi bor i Stockholm) har fullt av Ekeröungar i sina gymnasieklasser och Ekeröbarnen är traumatiserade av de långa bussresorna in till civilisationen för att vara i skolan vid 8. Fruktansvärt!

Hahah jag förstår dem!! Skämt åsido, det är exakt detta som är min oro. Tack för input!

Är de traumatiserade av en bussresa!! Blir inte lätt att klara sig i livet.

Även avsaknad av humor försvårar livet

?

??? instämmer, hälsningar en traumatiserad fd. Ekeröbo som busspendla som ung.

Ekerö är väldigt fint och mysigt! Men ja, långa bussresor. Men det är väl lite som att bo ute på landet, fast när bussresan är slut är man i Brommaplan och inte i nån håla.

Någon som vet vad Lisanna Carmen gör i Dublin?

Också orimligt nyfiken. Verkade flyga privatplan dit

Inte så svårt att lista ut…

Berätta då

Vad heter hon på Instagram?

lisanna.carmen

Hur gamla var era/ert barn när ni satte ner dem för att aldrig mer plocka upp dem igen?

Nu förstår inte jag din fråga?

Någon gång är den sista. Man plockar ju inte direkt upp en 15 åring. Låter lite sorgligt. Tror inte att så många tänker på det i stunden att det var sista gången.

Ingen aning, man bör ju ganska gamla barn om de skadat sig tex, så någon gång mellan 7-9 skulle jag tippa.

Denna fråga är lite märkligt formulerad … Det enda rimliga jag kan svara är … aldrig? Så länge jag orkar hiva upp ungen om jag får feeling på en liten snurr så kommer jag att göra det, hehe.

”Det kommer komma en dag, när du kommer sätta ner dit barn på marken/ golvet och inte plocka upp hen igen. Du kommer sluta bära på barnet”

Är detta ett citat eller? Min unge är för övrigt 13 och det är väl klart som sjutton att jag inte bär runt dagligdags. Men som redan påpekats, ibland bär man större barn. Och ibland, om man är en tramsig morsa som jag, kan man hiva upp sitt barn för skojs skull.

Inget citat, men heller inget jag har kommit på själv. Därav ” ”

Men alla fattar vad som menas om man vill fatta.
Självklart kan du bära ditt tonårsbarn, du kan säkert bära ditt fullvuxna barn. Men det finns en dag (som du egentligen inte har någon koll på) där du sätter ner ditt barn och sedan inte plockar upp och bär på hen igen.
Sen såklart så sker detta successivt. Inte så att du tvärt slutar bära på ditt barn. Utan kanske slutat bära i trappen ena dagen, sedan någon månad senare, slutar du bära upp för sängen osv.

Jag tycker det är melankolisk tanke. Handlar väl om livets ändlighet och tidens gång.
Ingen vet när något är sista gången, aldrig mer.
Det är kanske därför många har så svårt att hantera och förhålla sig till döden. Totalt slutgiltig och helt oförhandlingsbar.

Älsk på.dig,,anonym 21:45, blev,glad av ditt inlägg!

Är du en kängurumamma?

Haha va? Orkar inte bära min sjuåring men hon sitter i famnen ganska ofta. Räknas det som att plocka upp?

Åh ?❤️

Gud så sorgligt. Mina barn är 3 år och 7 månader. Vill aldrig att dom ska bli stora. Samtidigt längtar jag eftersom småbarnsåren kan vara slitsamma enligt mig. Ska krama barnen extra nu efter att jag läste det där. Det finns verkligen en sista gång för allt.

Konstig logik. Hade det varit så enkelt att bara slappna av hade många aldrig behövt göra ivf för troligtvis var man inte stressad månad ett, två eller tre av försök…

Fast du vet att man inte ens har ägglossning alla månader?

Hur ofta byter ni toaborste?

Troligtvis alldeles för sällan ??

?

Insåg för en vecka sen att man kanske borde byta den regelbundet. Har haft den i 9 år. Inte tänkt på det förrän nu men tycker det är självklart att jag borde byta den oftare! Det är ju faktiskt är rätt äcklig pryl.

..9 år?! ? Tycker jag byter sällan, och då byter jag 1-2ggr om året ?

när den börjar bli lite sliten och sne, tar kanske 6 mån.

Någon som har tips på boots och/eller stövlar för lite större vader? Tack på förhand ❣️

Ellos eget märke har några modeller med stretch i bak, passade på mig som annars inte kan ha något.

Dagens dilemma – om er partner var med om en svår olycka eller sjukdom och blev helt invalid, t ex helförlamad och oförmögen att prata, kramas, umgås osv. Skulle ni vilja bryta upp eller skulle ni klara att leva utan kärlek och fysisk kontakt och fortsätta relationen?

Jag hade varit kvar i relationen. Min kärlek till min partner hade inte minskat på grund av hans sjukdom eller skada. Min partner hade behövt mig mer i det läget och hade aldrig lämnat honom.

Går ju inte att svara på. Det man hör tycker jag är att många stannar i några år men orkar till slut inte mer och lämnar. Den som blivit skadad genomgår också sin egen process och vissa blir riktigt jävliga att leva med.

Håller med. Det går ju inte att vara med om en sådan sak utan att båda förändras, liksom relationen mellan personerna. Men om min partner bara kunde ligga i en säng och inte kommunicera med mig så hade jag inte stannat i den kärleksrelationen, nej, däremot hade jag såklart fortsatt besöka honom och sådär, som man gjort för en vän.

Tänkte precis på det också, att främst handlar det ju om personen genomgår stora personlighets förändringar som somliga gör efter traumatiska händelser. Men generellt så skulle jag absolut stanna, vi har varit tillsammans i 21 år och kan inte tänka mig att överge honom.

Skulle stanna, om partnern till exempel hade fått ALS hade i alla fall jag velat ta till vara på varje minut tillsammans. Kärleken försvinner ju inte. Hur hade du själv gjort?

Jag vet faktiskt inte. Såklart vill man stanna och stötta den man levt länge med men uppoffringen är ju samtidigt enorm. Att aldrig igen uppleva en kram, kyss osv. Ständig oro för komplikationer, att kanske mer bli en vårdare än en partner..

Fast ALS, då dör man ju oftast efter något är. Är man förlamad och inte kan prata osv så kan man leva så i väldigt många är. Så ändå skillnad?

Med risk för att låta hemsk… Jag skulle stanna men jag misstänker att jag efter några är hade fallit för någon annan. Det blir ju inte direkt en kärleksrelation när partnern är så förändrad/sjuk och då tror jag att jag hade dragits lite till andra… Har ett stort behov av att prata intimt, vara fysisk (inte sex utan mer vara närhet i vardagen)…

Klart jag hade stannat kvar ❤️

Jag hade stannat men förmodligen blivit mer som vän/familj och tagit hand om honom, men sett mig som singel tillslut.

Med en regnbågsbebis syftar man ofta på ett barn som kommer till när ett annat barn har förlorats.

Jahaaaaa det visste jag inte! Thanks

Kan bli förvirrande eftersom iaf jag förknippar regnbåge med regnbågsfamiljer. Var tvungen att googla

Är det någon som tagit antidepp och faktiskt BARA mått bra av det? Jag vill verkligen inte ta antidepp, men jag har snart inget val längre för verkligen ingenting lindrar min ångest och den äter upp mig. Men det känns som att folk bara mår skit på ett annat sätt av antidepp, typ man går från att känna för mycket till att inte känna något alls eller ett konstant illamående, rejäl viktuppgång, noll sexlust och sen att det verkar vara rätt svårt att sluta på det. Samtidigt vet jag att man ofta bara får höra de dåliga historierna, snälla säg att det finns några bra?

❤️❤️ Jag har ätit antidepressiva i sjutton år. Det enda jag minns är hur dåligt jag mådde när jag började äta den. Kroppen skakade och jag mådde illa och hade ännu mer ångest än tidigare. Men efter några månader hade kroppen stabiliserats och jag har aldrig mått bättre. Skulle aldrig kunna leva utan mina Zoloft. Det är den bästa tabletten jag har ätit.

Så skönt att höra❤️

Jag har ätit antidepressiva sedan 2011. Den jag tar nu har jag tagit sedan 2015, har inga negativa biverkningar alls.

Det finns miljontals bra historier! Men man hör, och har lättare att ta till sig, de trasiga historierna. Jag mådde bra när jag åt antidepp. Första veckorna var lite svajigare, men säkert mycket på grund av all negativt jag fått höra så jag kände efter väldigt mycket (plus att insättning kan ge lite fler biverkningar innan man stabiliserats). Efter det åt jag dem i flera år, trappade ner långsamt och lever nu utan. Blir jag deprimerad någon gång i framtiden igen är jag trygg med vetskapen att det finns hjälp.

Vad har du gjort för att försöka lindra och leva med din ångest? Jag mådde bra på antidepp i början men efter 4-5 år kände jag inte igen mig själv så jag slutade. Varit ”ren”i ca 6 mån, slutade för 1 år sedan. Har fortfarande ångest men inte lika grov som i början av året. Det tar tid att lära sig hantera den och att acceptera att den kommer finnas där o olika mängder i olika faser av livet.

Har levt med ångest så länge jag kan minnas men den började bli ett större problem för typ 6 år sen så jag har haft rätt mycket tid att testa allt som inte är antidepp? Kbt, konstant samtalskontakt, ångestlindrande, mindfulness, träning, kost och vitaminer, rutiner, andningsövningar, meditation, utsätta mig för det som triggar ångest osvosv. Nu går jag i nån typ av kbt igen fast privat, men ja som sagt så börjat alternativen ta slut och jag mår tyvärr bara sämre med tiden

Men snälla har du gjort allt det där och aldrig ätit SSRI??? Lider med dig. Har ätit escitalopram i ett år nu och är tacksam för det varje varje dag. Kan inte med ord beskriva de under escitalopram gjort för mig. Kan bryta ångestspiralerna i hjärnan, fastnar inte i ältande, inte haft en enda panikångestattack eller ens stark ångest.

Japp? Kämpat röven av mig för att slippa ta antidepp men nu är jag så trött på det

Så himla skönt att höra att det funkar bra för dig! Det är escitalopram som jag fått utskrivet, men jag hämtade aldrig ut det. Men jag hoppas att rädslan släpper lite snart, historier som dina hjälper!❤️

Jag åt antidepressiva mellan 2008 och 2010. Och jag skulle inte vilja påstå att jag blev något vidare gladare eller lyckligare av dem. Men jag såg aldrig tabletterna som lösningen på mina problem utan bara som ett hjälpmedel för att hamna liksom på den lägstanivå där jag själv orkade reda ut mina problem. Tabletterna var flytvästen som höll mig över ytan men jag behövde själv ta mig in till land om du förstår vad jag menar. När jag slutade med mina mediciner våren 2010 hade jag kanske egentligen som mest anledning att må dåligt, var med om en ordentlig personlig kris då, men hade tack vare tidigare medicinering och kbt verktyg att ta mig genom den krisen utan att behöva vara medicinerad.
Jag får fortfarande ångest idag men har lärt mig att känna igen den, hantera den och rida ut den.

Jag hade inga insättningsbesvär, inga biverkningar. Och det var inga besvär vid nedtrappningen heller. Tog i 2 år. Det räddade mig.

Tycker så synd i ungdomar som får ångest. Har dom inte råd gå privat är det jättelånga köer. Dom skulle ju satsa på vården men dom pengarna försvann. Blir kämpigt för många och dom ska få
det stöd som behöver. Men så är det inte.

Hade mått dåligt i flera år och på olika sätt försökt arbeta med mig själv när jag tillslut gav efter för antidepp. Ångrar att jag inte började tidigare! Plötsligt skrattade jag igen. Mina vänner och min familj märkte stor skillnad på mig. Åren innan antideppen är förlorade år, åren därefter har jag inte bara varit levande utan levt. Var inte rädd för medicin. Ibland är det precis vad vi behöver. Lycka till!

Man mår ofta sämre dom första veckorna, men det är en övergående process. Även biverkningar tenderar att mattas av. Att första tiden är jobbig ska man vara förberedd på, men det är det värt. Man kan även få ångestdämpande i samband med insättningen. Jag hade aldrig tagit mig ur min djupa depression utan SSRI, dom gav mig verkligen livet tillbaka. När tiden var inne så var det inga problem att sluta. Se dock till att trappa ut behandlingen och inte sluta tvärt.

Min systers enda biverkningar är att hon svettas på natten, i övrigt mår hon toppen.

Antidepp funkade jättebra för mig, kände mig mer i kontroll över min ångest och mina känslor och mer som mig själv, enda biverkningar var väl muntorrhet. Trappade ner och slutade för ca 3 år sen, de gav mig orken att ta mig upp ur sängen och göra vissa förändringar i livet som behövdes

För mig var de en räddning och jag hade inga biverkningar att tala om, förutom väldigt starka och ibland otäcka drömmar vid utsättningen efter cirka ett års användning. Är väldigt tacksam att medicinen hjälpte mig så bra då jag hade mått väldigt dåligt en lång period innan jag sökte hjälp.

Har bara mått dåligt av det. Enda positiva var brist på aptit som gjorde att jag gick ner några kg. Annars var jag helt känslokall och kände mig som i en konstig bubbla.

Det va ju det här jag INTE ville läsa?

Men alltså vad tror du om du tänker till själv då? 1 miljon svenskar går på antidepressiva – uppenbarligen finner de flesta det mer positivt än negativt?
Däremot förstår jag inte poängen med att totalt förneka att alla inte mår bättre av de medicinerna. Du kan se på FASS att bipacksedeln är typ 3 meter lång så det är inte direkt en hemlighet att biverkningar kan uppstå. Med största sannolikhet – om du har en bra läkare så lär din läkare upplysa dig om eventuella biverkningar också. Ska du då hålla för öronen? Ursäkta om jag är hård men att leva i förnekelse är så omoget.

Inget med dina kommentarer har hjälpt mig det minsta, vilket jag ändå tänker att man borde förstå själv. Jag skrev klart och tydligt att det känns som att ingen mår bra av det, och frågade specifikt om bra historier för att jag redan VET att folk mår skit av det. Såklart jag kan räkna ut själv att det finns folk som mår bra av det, men det är inte lätt att övertala en katastroftänkande ångesthjärna något sånt utan ”bevis”.

Jag lever inte i förnekelse. Jag lever med förjävlig ångest och en tydlig medicinrädsla som jag försöker övervinna. Men om det är omoget enligt dig så visst, so be it.

Jag! Jag mår dåligt varje gång jag tar bort mina antidepressiva. Nu har jag inte höga doser men ändå. Är född förtidigt och behöver alla möjliga tillskott av olika signalsubstanser. Älskar mina mediciner ?♥️

Började med antidepp för ca 6 månader sedan efter att ha tackat nej till det i mååånga år. Det var verkligen det bästa jag kunde göra.. för första gången någonsin känner jag sinnesro och en helt annan harmoni i kroppen. Enda nackdelen är att sexlusten avtagit lite, men för egen del har det varit värt det.

Jag tog sertralin i några år. Stod där med den första tabletten i handen och var livrädd. Precis som om jag trodde att det skulle hända något direkt när jag tog den, haha. Men så bra det blev ? fick inga biverkningar och kände att livet började komma tillbaka redan efter nån vecka. Den lille tabletten räddade mitt liv! Fick lära mig att man kan vara glad också och att saker kan vara roliga. Heja antidepp!!! Nu var det 2,5 år sen jag slutade och jag mår fortfarande bra.

Fick efter 1,5 år ett plus på stickan idag! Livrädd för missfall men lever på hoppet??

Stort grattis!!❤️❤️

Åh stort grattis! Håller tummar och tår att du får välkomna en bebis 2023! ❤️

Grattis!

Grattis ❤️❤️

Ni som jobbar inom hotell/restaurang. Är det vanligt att era kollegor har ihop det med era gäster då? Det är ju inte helt lämpligt men vad jag har hört av folk som jobbar inom den branschen så verkar det som att det sker titt som tätt ändå ??

Haha va. Aldrig hört! ? kan tänka mig de som jobbar på nattklubb men hur mkt kontakt har man med gäster på ett hotell?

Jag är ofta sjuk. Inte så att jag måste vara hemma från jobbet men har ofta problem med kroppen. Har ofta huvudvärk, yrsel, ryggproblem, värk i leder, stumma trötta ben, ont i magen, mår illa, inre pirr, stel nacke, stela leder osv osv. Det är något nästan varje dag. Fått lämna blodprov på VC men inget mer och proverna visade underfunktion av sköldkörteln, fått levaxin men känner 0 skillnad. Kan ju inte vara normalt detta. Har någon en teori? För min läkare har det inte…

Det kan ta flera månader innan du får god effekt av läkemedlet.

Gällande sköldkörteln så kan det ta ett tag innan man uppnår rätt dos. Om du inte tagit Levaxin så länge, hör av dig till din läkare och kanske du kan få dosen justerad.

Utöver det, hur ser din livsstil/livssitation ut i övrigt? Äter du bra? Rör på dig? Lagom vikt? Stressar du mycket (jobb och/eller privat)? Kanske självklara grejer, men inte alla som tänker på att sådant kan vara orsaken för att man levt likadant länge utan problem tidigare. Men det är ju sådana grejer som liksom kan ackumulera och börja orsaka problem tillslut fastän man inte kännt av det tidigare. Typ som hur jag vid 20 år kunde utan problem sätta i mig två Ben & Jerry på en kväll, sitta upp hela nätter och studera pigg som en lärka, eller ha fullt upp 24/7 med organisationer, studier, jobb och privatliv, men idag vid 30 år mår illa efter 1/3 B&J, inte pallar en hel natten vaken alt. känner mig död under tiden/dagen efter, och får ont i magen av stress på bara tanken av det liv jag levde för 10 år sedan.

Mer än så har jag tyvärr inga riktigt tips annat än att om din Levaxindos är korrekt och det inte finns några problemområden i din livsstil, så gå tillbaka till din VC/läkare och påtala att du fortfarande har problem. Det är ju rätt generella symtom du har, menar inte att de inte är jobbiga (låter väldigt jobbiga), men att det är symtom från väldigt många olika sjukdomar så det blir svårt att gissa. Man behöver isåfall fortsätta göra tester för att utesluta potentiella problem, och då måste du tyvärr stå på dig och fortsätta söka vård för det även om du känner dig tjatig.

På riktigt, ring kry (ja, jag vet men när vården fallerar måste man), förklara symptomen och be om remiss till specialist. Samtidigt, printa en egenremiss från 117 och remittera dig själv till specialist. Jag gissar att krys remiss går igenom snabbare men egenremissen har du iaf inom tre månader. Vilken specialist som är lämplig här får gärna nån annan hjälpa till att förklara då jag inte är medicinutbildad men jag tänker invärtesmedicin?

Bor du i Stockholm finns ingen chans att komma till en endokrinolog, om du inte är väldigt sjuk.
Man mår väldigt dåligt av att ha underfunktion. När du får din första dos Levaxin oftast, så ska den inte höjas förrän efter x antal veckor. Det är farligt att höja för fort.
Har inte din läkare koll, byt läkare. Be att få en som vet en del om Hypotyreos.

Älskar att du ger råd att söka specialist men inte vet vilken specialist! Otroligt intelligent

Hur mår du psykiskt?

Det är ganska vanligt med psykosomatiska symptom vid psykisk ohälsa. Trivs du i livet med jobb? privatliv? Relationer?

Krya på dig ❤️‍?

Hon berättar att hon fått diagnos underfunktion i sköldkörteln. Har man det så mår man dåligt i hela kroppen. Hjärnan ”är trög” Har ont på massa ställen är jättetrött fryser går upp i vikt.
Problem med mer eller mindre allt.

Bli medlem i facebookgrupper för de med underfunktion i sköldkörteln! Där har jag lärt mig massor. Det är väldigt låg kunskapsnivå inom vården kring detta. Själv har jag sökt privat på medicheck (app), i deras sköldkörtelklinik. Du kommer behöva ta stort eget ansvar för din vård, och läsa på själv, men det går att må så mycket bättre. Känner igen mig i samtliga av dina symtom.

Be om att bli remitterad till en endokrinolog pronto. Du behöver träffa en läkare som är expert på sköldkörtelsjukdomar och det har du rätt till med din diagnos.

Tyvärr fungerar det inte så i alla fall i Stockholm.

Jag och min pojkvän hade ett stort bråk igår. Vill bara skriva av mig lite och höra hur ni hade gjort för det känns som något jag inte kan ta upp med mina kompisar riktigt.
Min pojkvän kommer från en väldigt förmögen familj (inte i Sverige btw), det är mycket familjedrama men en fin fasad utåt. Så igår meddelade deras hembiträden att de ville sluta, alltså alla samtidigt. Jag tyckte att detta var jättekonstigt och gjorde mig ledsen och obekväm. Det var många arga samtal på telefon fram och tillbaka mellan familjemedlemmarna hela dagen.
När jag försökte gräva lite mer i vad som hade hänt berättade min kille att deras hembiträden jobbar varje dag i veckan (!) och att en av dem hade fått avslag från att ta ledigt för att åka hem till sina barn som bor i ett annat land, därför ville hon sluta och de andra backade upp henne genom att säga ”går hon, går vi”. Min pojkväns familj verkar tycka att det här är helt orimligt och jag känner att jag är helt på de anställdas sida och så ledsen (och typ äcklad och besviken) att min pojkvän tar sin familjs sida. De erbjöd henne högre lön och tycker att de har löst situationen men jag har typ ont i magen över allt som hänt.

Läs lite Karl Marx och tuffa till dig! Hembiträdena är inte hjälpta av dina stilla tårar.

Nej, alltså inte jag som har hembiträden!! Hans familj har det.

Men frågan är väl inte om hembiträdande ändå, mer rörande att TS känner avsmak för hur hennes pojkvän reagerat på det hela. Snarare en relationsfråga med andra ord.

Men oj. Hur verkar din pojkväns människosyn vara i övrigt? Av det du skriver verkar han komma från familj med klart unkna värderingar.
Vad tycker din pojkvän om att du tycker det är rimligt att godkänna en ledighetsansökan för att träffa sina barn. Är hembiträde i fråga mindre värd på något sätt? Och att jobba 7 dagar/veckan. Hur kan det anses okej? Hur rättfärdigar han det?

(TS) Ja, jag tror aldrig jag har blivit så här arg på en annan person någonsin. Vi har inte setts sen igår. Jag försökte att argumentera med honom typ om jag var den som jobbade som hembiträde och det hade varit våra barn jag ville åka hem och träffa. Visste inte om att de jobbade så pass mycket förrän i går, vi bor inte i samma land. Han kan inte försvara det, för det är inte rimligt. Hans ”försvar” när vi bråkade var att han också jobbar konstiga tider – han är kirurg, men hans lön går inte att jämföra med ett hembiträdes.

(TS) En liten update, min pojkvän och jag har bestämt att vi ska åka till hans familj nu i helgen för att prata med de anställda. Vi ska även prata med hans föräldrar om att anställa fler så att det blir en jämnare arbetsfördelning. Känner ändå att min pojkvän har tagit till sig av det vi bråkade om och tänkt över det själv medan vi var ifrån varandra igår.
Tack för alla svar och reflektioner!

Oj. Vilken konstig grej. Men tycker du verkar vara en himla fin människa.

Jobbigt, jag känner igen situationen. För oss funkade inte den här typen av kultur- och värderingskrockar i längden men kanske gör den det för er. Du kan inte göra så mycket mer än förklara för pojkvännen hur du ser på saken.

Arabland?

(TS) Ja, UAE.

Förstår dina känslor helt men det känns lite som att du måste ta sedan dit du kommer och acceptera att det är så där. Kan inte se någon annan lösning annat än att lämna landet.

(TS) Hans familj bor där, vi bor i ett annat land i Europa.

Ah ok, förlåt tror inte det framgick? Nä men just sådana här kulturskillnader är svåra. Man måste acceptera dom hos varandra annars är det svårt att klara det.

Tanbyklara, hur orkar hon sminka sig så mycket varje dag? Eller lagt märke till att typ alla influensor gör det men Klara alltså wow! Och alltid är hon hemma hos någon eller med någon. Liksom verkligen inte klarar av att vara själv ever. Lite sorgligt med tanke på hennes ålder.

Vi alla har ju olika behov av sällskap. Hon känns som en person som inte klarar av att vara ensam ?
Men hon har väl inget hem för tillfället? Eller hennes lägenhet renoveras?

Självklart är det så! Men känns som att hon alltid var ute och flängde innan flytten också. Men nu är det extremt. Ja men precis, hon klarar inte av att vara ensam. Tror inte det är hälsosamt att aldrig kunna vara själv.

Med tanke på att Linn Ahlborg häromdagen var tvungen att lägga ut en story om hur hon jobbat hela 9 timmars arbetsdag så tror jag att tiden till smink generellt finns med råge. Tycker man det är kul och har tiden så varför inte. Det där med att vara ensam eller inte är väl mer en personlighetsaspekt än en åldersaspekt.

Ja så är det ju. Men jag älskar också smink och sminkar mig gärna när jag har tid, men tycker ändå att den sminkningen hon har varje dag, har knappt så mycket till fest liksom. Tycker tex att det ser fräschare ut med något mer halvtäckande till vardags och inte så starka kontraster i ansiktet, som tex brun ögonskugga i globen. Men bara min åsikt såklart. Vi är ju alla olika. Men ändå, tänk att ha den tiden att kunna sminka sig varje dag. Vilken grej!

Du får väl prioritera om så att den tiden finns för dig också. Hon har inte fler timmar på ett dygn än vad du har.

Hade jag haft tid hade jag ändå inte spacklat mig till vardags på det sättet. Usch

Gör inte det då. Vad är problemet?

Haha nej det gör jag inte. Lugn nu Kerstin❤️

Varför är det sorgligt? Hon är en social person som gillar att vara igång. Jag önskar att jag hade lite av hennes energi istället för att spendera kvällarna i soffan.

Fast det med smink, varför antar du att det är ”jobbigt” för henne att sminka sig? Hon kanske tycker det är kul/avslappnande/trevligt? Jag sminkar mig rätt mycket, varje dag, och det är en trevlig morgonrutin för mig. Blir bara irriterad när medelålders bittra tanter ska påpeka ”oj JAG hade aldrig lagt den tiden och energin på det där… Att du orkar!” för det är ju min tid och min energi? Den får väl jag spendera som jag vill? Jag tycker golf verkar extremt tråkigt och meningslöst men jag påpekar inte för de som älskar golf ”ååh hur orkar du med något sååå tråkigt och dyrt?”… Alla får ha olika intressen och rutiner tänker jag.

Nej jag älskar också smink och tycker det är askul! Men skulle ändå inte sminka mig sådär mycket till vardags, mest det jag finner fascinerande. Full face varje dag är waaay too much enligt mig.

Ja och någon annan tycker väl att svart maskara är ”way too much” till vardags? Vem bestämmer vad som är ”lagom”? Det tycker jag man själv gör bäst.

Singel för första gången sedan dejtingapparnas tillkomst. Vilken dejtingapp ska man ställa sig in på och varför. Är 35 år och vill träffa någon som också är ute efter seriöst förhållande.

Tinder

Tinder är mest för korta flings eller tidsfördriv. Happypancake är för de som vill gifta sig igår. Badoo är för de som vägrar träffas och mest trollar. Så ja…

Haha alltså vad ÄR detta för konstigt rykte om tinder? Jag, min sambo och de allra flesta i vår bekantskapskrets har träffats via tinder

Och jag träffade min man via bodycontact. Är ju fortfarande en sida för sexuella kontakter för det.

Lite random kanske men Elsa Billgren ser ut som en modell dessa dagar. Så fin på de senaste bilderna, tror seriöst hon skulle kunna extraknäcka som modell om hon ville.

Ugh.

Hon är sååå vacker!

Ja verkligen. Hennes ansikte har verkligen kommit till sin rätt.

Dagens samarbete. Usch alltså, så osmakligt.

EKONOMER!
Vad har ni för titel, arbetsuppgifter och lön? Jag är missnöjd med min löneförhandling och funderar på att byta arbetsplats istället. Är idag ekonomichef över en koncern som omsätter 150-200 miljoner, 15 anställda.

Har på en mässa vunnit en gratis hälsoundersökning från zinzino….typ omega3/6 balanstest.. Är kluven, är zinzino bara skräp eller faktiskt något att ha? Vill inte bara åka dit och sen bli påprackad massa saker.

Pyramidföretag, så passa dig. Innehåller dessutom syntetiskt E-vitamin och massor med olivolja(du betalar alltså massor med pengar för olivolja av okänd kvalitet). Vill du ha bra Omega-3, ät fet fisk(300g/v) eller köp Rositas torsklever olja. Omega-6 behöver du algrig ta tillskott på, då du får i dig det ändå på andra vägar.

Cissi Wallin. Å herregud vad är det som händer? Varför skulle hennes följare vara intresserade av 105000 bilder på henne varje dag i olika vinklar med öppen mun och röda läppar med en ursäktande text typ ”Okej det var sista bilden, /häxan” nått i den stilen…
Förstår inte vad som hänt. Och nu ska hon sjunga? 40-årskris?

Hon har sjungit länge. Och har bra röst. Varför skulle det vara en kris?

Jag tycker absolut att hennes röst är okej, men inte jättebra om jag ska vara ärlig…
Tycker bara att hon har förändrats mycket.
Men det kanske alla gör.

Liite kris tror jag, ja.

Ex-svägerskan LD med! Typ enbart selfies med särade läppar

Någon mer som använder Goodreads? Laddade ner det nyligen då jag ville prova att få en mer översiktlig bild av min läsning. Tycker det är så kul att sammanställa och betygsätta alla böcker jag kan komma på att jag läst under de senaste åren, är uppe i över 100 vilket är betydligt mer än förväntat. Har tidigare ofta tänkt att jag är en så dålig läsare, men så kanske inte är fallet. Känner konkret att jag tack vare denna sida blivit sporrad till att läsa mer också, vilket är så himla kul! Det enda tråkiga är väl att man ibland kan börja jämföra sig lite för mycket med andra användare (som ofta läst betydligt mer än jag), men det har lyckligtvis börjat släppa nu.

Jag älskar goodreads men har börjat använda The Storygraph istället, för att slippa Amazon som goodreads ägs av numera.