Öppet Spår

515 kommentarer

Letar vänner och tips efter breakup

Jag letar efter tips på influensers (kvinnor) eller bara folk på Instagram som är singel / lever ensamma och har det gött ändå. Jag går igenom ett ofrivilligt uppbrott från min partner och letar efter konton man kan följa som inte är nyförlovade och så. Gärna i 30-35 års åldern (och kvinnor då alltså som jag).
Letar också efter vänner i Stockholmsområdet! Jag har inga nära vänner och vill gärna hitta någon som vill ses och dricka vin, ta en kaffe, gå promenad, och kanske åka på en weekend tillsammans någon gång. Vore så kul. Camilla har min mejladress ❤️

Fanny lyckan

Hej!
Jag skulle gärna gå på en vän-dejt! Bor i Stockholm och är 30 åring kvinna 🙂
Är dock inte singel utan har en särbo-relation, så inte så parig/kärnfamilj av mig eller vad man ska säga. Förstår om du hellre träffar en singel.

Hur förmedlas mail-adresser osv?

Åh vad kul! Jag har taggat Camilla och bett henne para ihop oss via mejl (kommentaren ligger i modd). ?

Jag bor också i Stockholm. Är 32 och singel! Tar gärna ett glas vin eller en fika någon dag ?

Jaa vad kul!! Skickar kommentar till Camilla och ber henne para ihop våra mejladresser ?

Är också nybliven singel, 32 år och bor i Stockholm. Hittar gärna på någonting 🙂

Blir så glad!! Jag ber Camilla para ihop oss ☺️

Snälla gervide para ihop oss via mejl ❤️

Du har alla mailadresser på mail. 🙂

Lägg gärna till min mail också ☺️

Jag vidgar gärna min vänskapskrets! Är 28 år och bor i södra Stockholm. Gillar träning, hästar, kaffe, promenader, vin och häng ?

Bor inte i Stockholm, men går igenom samma sak som dig exakt just nu och har skrivit i tidigare öppet spår.

Vill bara skicka en kram ❤️ och tipsar om några (ganska olika) konton. Kanske passar någon:

anderssoncharlotte
babe_ebba
cassklatzkow
juliaeriksson.se
lisettealf

Tack snälla för dina tips ❤️ kram!

Skrivit tidigare i öppet spår och frågat efter samma sak skulle det stå ❤️ Hoppas att vi får ännu fler tips nu. Kram till dig!

Var bor du?

Samma här, testade nyss Gofrendly och det var över förväntan! Man kan chatta med folk och så lägga det ut stora och små evenemang man bara kan dyka upp på. Tipsar om breakupvideos av Matthew hussey och Aron doughty på youtube, mkt samma budskap men jag har haft dem på repeat för att försöka hjärntvätta mig själv att gå vidare

Tack tack tack snälla ❤️

Jag är 35 i sthlm, jag är gärna med på vin eller resa ?

Jag är 30, bor i Stockholm och går just nu också igenom ett breakup. Ses gärna ☺️

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Jag har funderat på detta med livsförändring eller utveckling. Jag behöver skapa en stabil grund i mig själv där jag kan känna mig trygg och lycklig oberoende av andra. I mitt dejtingliv låter jag gamla triggers påverka mig och göra mig osäker trots att jag såklart inte vill känna så. Var börjar man? Hur gör man?

* Mindfulness – kolla kroppsscanning på t.ex. spotify eller poddar som gudiar. Att öka din medvetenhet i ögonblicket, i nuet, i ditt liv kommer ge dig mer kvalite och fokus. Försök göra små mindfulnessövningar varje dag, sitt i tystnad och t.ex. ät ett äpple och känn efter med alla sinnen, smak, lukt, känsla, hörsel, syn. Små små grejer som gör skillnad i att känna sig mer grundad och här och nu i sig själv. När du inte fokuserar eller lägger tid och energi på dåtid eller framtid, lever du på riktigt – i ögonblicket som sker. Varje ögonblick blir ett nytt – inget blir monotont. Allt är perfekt som det är – just i detta ögonblick.

* Läs läs mer! Vill du blir bättre på att kommunicera dina känslor & behov? Läs på om Non violent communication(giraffspråket), köp boken av Marshall! Lek med känslor och behov, försök koppla en känsla i kroppen till ett behov du har, vilka underliggande behov finns det bakom en känsla som behöver bli uppfyllda? Utforska ditt känsloliv, skriv ner på papper – ha en bok där du kan skriva av dig – inte som en daglig rutin(kan skapa press) utan mer som behovsbok – som en ventilation.

* Prioritera det som ger dig JOY. Fokusera må DINA må-bra grejer. Ha en struktur i vardagen där dina behov för JUST DEN DAGEN uppfylls. Gör en liten check-in varje morgon ”Vad behöver jag just idag” – Ger detta mig glädje? Ligg i sängen och känn efter innan du stiger upp. Och det viktigaste, var snäll mot dig själv! Självkärlek! Va medkännande med dig själv, nya vanor och tankebanor tar tid.

* Fokusera på dig själv, det innebär INTE att du är ego. Var bara tydlig och medkännande.

Lycka till. Du är perfekt som du är, genom utforskande av ditt inre utvecklas du.

Tack!

Håller med! Superbra svar!
När jag blev singel gjorde jag just detta, dejtade inte alls utan fokuserade på mig själv i ett halvår. Promenerade flera timmar om dagen, använde mindfullness ( walking mindfullness finns på book beat)
Åt hälsosamt, sov mycket, pysslade om mig själv, pratade hål i huvudet på vänner, nä skojar men analyserade mycket med hjälp av vänner för att reda ut vad jag hade för bagage när det gäller män osv.
Växte otroligt mycket av det här och har kunnat bryta destruktiva mönster ang kärleksrelationer och förstått varför.
Så rekommenderar verkligen allt det och prata med kloka vänner som kan hjälpa dig förstå eller en psykolog.
Pausa att dejta och fokusera 100% på dig själv under en tid.
❤️

Hur tror ni det kommer gå för Margaux karriär nu? Finns väl inte riktigt motstycket för det här, att det blivit så pass illa att flera stora tunga namn sagt ifrån? Tror ni allt är glömt om ett tag eller är influenserkarriären körd nu?

Tror det är glömt om ett par månader. Är ju ändå inte Paolo Roberto-nivå. Men vet såklart inte och har inte följt henne förut heller (mer än här inne).

Tror inte att det glöms bort särskilt snabbt. Flera stora nyhetstidningar har ju skrivit krönikor om det (t.ex. Aftonbladet, Svenska Dagbladet) så det är ju väl spritt.

Logan Paul filmade en död man som hade hängt sig själv och där det sedan blev en medial storm men där han bad om ursäkt och det verkar inte direkt gå dåligt för honom just nu…eller Paolo Roberto som köpte sex och som i för sig inte syns till i media lika mycket men han har fortfarande ett relativt stort instagram konto. Tänker att Margaux kanske håller låg profil i någon eller några veckor till för att sedan tuta på och köra som vanligt och ”skapa bättre och mer eftertänksam content framöver” enligt henne själv, hon har inga planer på att lägga av och tror dessvärre inte att någon förändring kommer ske på den fronten.

Kommer vara business as usual om någon månad.

Hon blir säkert sommarpratare om en stund.

Jag tror det går som det gjorde för blondinbella

Vad intressant att folk tror så olika!

Jag tror absolut hon tar sig tillbaka. Tycker inte BB är ritkigt samma sak för hon byggde ju ett ritkigt luftslott med lämna Sverige och satsa på privatjets (?) I NY och allt vad det var. En punktering blir mer dramatisk då. Och det skulle aldrig ha blivit något annat än punktering, oavsett skandaler osv, eftersom det var bara massa hittepå och luft.

Jag skulle gissa att företag vågar samarbeta med henne igen om några månader. Men, jag tror absolut det är dåligt för hennes varumärke och att hon förlorar ekonomiskt på det.

Men Isabella är i full fart igen, har samarbeten och visar upp sitt Lidingöfruliv. Utnyttjar barnen lagom mycket, dvs ungarna är med men aldrig deras ansikten.

När det gäller Margaux undrar jag mest varför filmen visas hela tiden när jag är inne här?

Fast Isabella känns betydligt lugnare nu, och mer sansad överlag, inte så speedad och verklighetsfrånvänd som hon var då (om än hon fortfarande kan vara lite i det blå ibland).

Ja, men hon satsar som tusan på relationen med läsare. Frågar sina läsare enkla frågor om hur hon ska lösa olika små problem, och bekräftar i nästa inlägg att se minsann hade helt rätt med sina råd.

Jag tror det är strategi bakom, och en smart strategi, men man vet ju aldrig.

Eftersom det så tydligt visade vem Margaux är och det är inte positivt minst sagt, så tror jag hon är bortgjord för en rejäl lång tid framåt.
Hennes stora problem är att hon inte har något positivt att falla tillbaka på. Hennes exploatering av sonen är knappast charmigt eller hennes fejkbröllop osv.

Det beror på hur hennes trogna följare reagerar säger jag. Fortsätter folk att följa henne och kolla på hennes videos så kommer hon att fortsätta. Tillslut kommer företagen tillbaka, när stormen har blåst över.

Hur många är på Katrin nu? Hur många samarbeten har hon fått tillbaka?

Vi kommer nog att få se Margaux i reklamsamarbeten till Black friday och garanterat till jul

Är det någon som vet var man kan se klippet från Bäst i test där Keyyo kör golfbil? Hittar inte på vare sig youtube eller SVT. Det är något av det roligaste jag sett på tv. Alltså hela klippet 🙂

Här är delar av det: https://fb.watch/gHJl22ceeT/

Jag vet. Skulle gärna vilja visa hela för min sambo. Men tack ändå! ??

Har sett att alla säsonger ska finnas på reddit!

Hela säsongen finns att kolla på om du söker Bäst i test reddit. Det är länkar som går till en google drive med alla avsnitt ?

Tack!!

Hysteriskt roligt!?

Hur kan så många bli stora på typ instagram när dom lägger upp bilder o filmer med så sjukt kass kvalitet? Är det något ni tänker på när ni börjar följa någon?

Ja går mest efter vad för känsla de förmedlar. Är de något jag fastnar för så är jag ganska förlåtande gällande annan kvalitet.

Hallå gör ett inlägg om nessa & Josef loco dramat!!!

Vad har hänt

Han exposar Nessa som driver exonphspoiler

Berätta mer haha

Såg något om det, men har ingen aning alls om vad han ”exposade” Vill också veta mera haha

Han visade skärmdumpar på en konvo mellan honom och Nessa. Hon ber honom hjälpa henne få ett samarbete med något företag, han svarar typ Självklart! Sedan skrev hon att hon ”skiter i Josefin”, ingen aning om vilken, men behöver henne för att få följare. Så hintade han också om att hon tagit d roger. Och lite omröstningar om vem han borde avslöja härnäst.

Varför följer man en våldtäktsman?

Sitter inte han i fängelse efter det vidriga han gjorde på Soap-Bar!?

Nope

JAAA??

Ni som jobbar i förskola och varit gravida! När blir man tvungen att ta gravidpenning, alltså vilken vecka? Eller finns dessa regler inte kvar?

Du kan få graviditetspenning från och med 60 dagar innan bf!

Om du menar när man blir avstängd pga Covid så är det olika regler i olika kommuner forfarande. En del blir aldrig avstängda och andra i vecka 20. Och det ändras också, har för mig att Stockholm nyligen slutade stänga av helt.

Du kan fortfarande bli avstängd från att jobba från v. 20. Detta beror på vad din riskbedömning visar för risker och om du ev. kan bli omplacerad. Annars är det 60 dagar före bf om du ska ha gravidpenning pga tungt arbete.

Jag blev avstängd men två dagar innan så tigs det bort (med vecka 20)! Så jag fick välja själv och fortsatte jobba. Och tänker jobba fram till en vecka innan bf. Är min plan iaf – så får vi se om bebisen håller sig inne tills dess ??

Någon som vet hur detta beskattas? Antar att behandlingarna erbjuds i utbyte mot positiva omdömen och följare som ev använder rabattkoden. Antar att det ska beskattas på något sätt. Någon som vet?
https://www.56kilo.se/prx-t33-hos-electa-helsingborg/

Tips på kurser eller böcker om förändringsarbete inom socialt arbete som faktiskt gett något? / sliten utvecklingsledare

Hör av dig kanske jag kan hjälpa.

Behöver boktips! Ska försöka minska scrollandet och återgå till bokläsande så behöver era bästa tips ?. Är lite av en allätare!

Läste precis en bok som hette Lisa och Lilly. Den var fantastisk!

Om man är lite trögstartad vad gäller läsandet så kanske man kan läsa en bok som det har blivit en serie eller film av för att på så sätt ha något att se fram emot. Jag gillar tragiska och något dekadenta böcker haha och läser just nu Mark Renton serien (där bl a Trainspotting är den andra boken). Eller typ: min kamp av Knausgård, en katts resedagbok, middlesex av Eugenides, animal farm och 1984 av Orwell. Låna hem en del böcker från bibblan och se vilken typ av genre som passar dig bäst 🙂

Allt av Maria Maunsbach!

De 7 systrarna, hela serien! Seg tidvis men otroligt bra det mesta av tiden.

Lite tips jag kommer på på rak arm: Stoner av John Williams är en av de bättre böcker jag läst. Stål av Silvia Avallone var en stark berättelse. Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson var väldigt bra skriven. Ett år av vila och avkoppling av Otessa Moshfegh blev jag helt uppslukad av!

Egenmäktigt förfarande. Aj aj aj, all olycklig kärlek jag upplevt kom tillbaka som ett slag i magen när jag läste den. Det är en bok som får en att KÄNNA och därför kan jag också varmt instämma i den rekommendationen

Räkna hjärtslag. Så bra!

Fredrik Backmans serie Björnstad är så bra! Annars någon klassisk deckare kanske? Typ Lars Kepler har många bra böcker. Och Nora Roberts har sjukt mycket bra böcker.

Just nu läser jag Det sista han sa av Laura Dave
Spännande, med bra flyt! Rekommenderar ?

Jag gillar Nora Roberts?

Brott och straff

Lindö-serien (två böcker hittills) av Elenore Holmgren. Jättemysiga böcker ?

Sagan om isfolket

Colleen Hoover!! Blivit extremt hypeat på TikTok men är verkligen så jäkla bra. Jag blev helt uppslukad i Reminders of him (finns översatta) och jag tror att har man inte läst på länge är de riktigt enkla att fastna i och bra att börja med.

Sen några av de bästa böckerna jag läst i år är Där kräftorna sjunger, den sista migrationen och the hate u give.
// en som läser minst 1 bok i veckan ?

Öppnas i händelse av min död

Stannar ni hemma från jobb/skola om ni är förkylda?

Självklart.

ja absolut 🙂 Det ska inte ens vara en fråga.

Jag arbetar visserligen hemma, men är väldigt noga med att inte gå till affären eller så när jag är sjuk eller förkyld.

Nej. Det har jag inte råd med tyvärr

Inte vi andra heller. Men sjysst att du smittar ner folk ?

Nej inte om jag inte är riktigt hängig. Beror tyvärr på att en del lärare på högskolan har obligatoriska moment som man inte får missa.

Faktiskt fullt förståeligt.
Obs jag brukar va hemma från jobbet när jag är sjuk men det händer ju liksom inget förutom mindre pengar och mer jobb när man kommer tillbaka.
Men ändå riktigt taskig sits för högskolestudenter om man nu ska va hemma vid minsta symtom.

Nej men håller avstånd till kollegor osv och tar covid test innan. Jobbar hemma om jag kan de dagarna.

Förmånen att kunna jobba hemma så gör det

Alltid och något av det värsta jag vet är ta mig fan folk som jobbar sjuka. Så bedrövligt hänsynslöst och egoistiskt. Jag är immunförsvarsnedsatt och blir sjuk så fort nån annan i min närhet är det och inte håller sig hemma. Och det är det naturligtvis fler än jag som är.

Lågavlönade har inte råd att vara hemma för lite förkylning.
Karensavdraget borde tas bort så folk faktiskt kan vara hemma när de är sjuka.

Jag är lågavlönad, jobbar deltid och kroniskt sjuk, hur mycket pengar tror du jag har? Om jag kan vara hemma när jag är sjuk kan de flesta andra också det. Att karensavdraget ska bort håller jag definitivt med om. Att bara bry sig om sig själv håller jag inte med om, men det förklarar ju varför corona fortfarande är kvar om man resonerar så.

Snälla corona kommer aldrig försvinna ens om alla höll sig hemma vid minsta nysning.

Nej men det kan gå från pandemi till vanligt förkylningsvirus. Än så länge är vi kvar på pandemi-stadiet vad jag vet.

”För lite förkylning”. Den där förkylningen kan innebära döden för andra.

De bryr sig inte om det, det är ju uppenbart. Men att gapa om hur empatilös margaux är går bra? (vilket hon är, missförstå mig rätt)

De bryr sig inte om det, det är ju uppenbart. Men att gapa om hur empatilös en viss MD är går bra? (vilket hon är, missförstå mig rätt)

Men om en liten förkylning kan innebära döden kan man väl ändå inte jobba på en vanlig arbetsplats? Det finns ju förkylningsvirus exakt överallt.

Om det innebär döden för någon med lite förkylning så får väl den personen hålla sig hemma?
Den personen kan ju inte gå i affärer heller då. Inte ha barn i skola eller förskola. Inte gå på restaurang. Inte flyga. Inte åka buss.

Eller är det BARA den lite smått förkylda kollegan på kontoret bredvid som är dödligt farlig för denna person?

Särskilt inom vården. Massa gånger man mött personal som hostar och nyser.

Hosta kan man ju dock göra i många många veckor eller av andra orsaker än smittsam sjukdom. Nysa är ju också högst normalt att göra även om man inte är sjuk. Och det kan ju också va av en mängd olika orsaker som allergi till exempel.

Läste att barn i genomsnitt hostar 17 dagar vid en förkylning (vet ej om det är samma med vuxna). Det är ju förbannat länge och kanske inte rimligt att isolera sig så länge.

Dock kan man nysa och hosta av andra orsaker än sjukdom. Är ganska ordentligt allergisk och reagerar ofta på patienter som har pälsdjur, börjar nysa och kliar i ögonen.

Jag kör samma regler som förskolan. Snor och lite hosta är ok, feber, magsjuka och dåligt allmäntillstånd får man stanna hemma för. Det värsta jag vet är folk som är hemma för att de är snoriga

Ja vissa vintrar är man snorig hela säsongen utan att vara sjuk.

Snoret smittar ju dock. Så nej, älskar folk som är hemma för att de är snoriga.

Du kommer inte från Norrland va?

Så vissa ska vara hemma flera månader om året då?

– Är jag lite snorig men känner mig pigg & inget halsont eller feber, nej.
– Har jag varit sjuk men blivit frisk med lätta symptom kvar, nej.
– Känner jag att jag håller på att bli sjuk/blir sjuk under natten. Ja.

F*cking självklart. Hur ska vi annars bli av med corona

Du vet att virus aldrig försvinner va. Vi ökar vår tolerans.

Smittkoppor?

Vaccinet mot smallpox gjorde oss toleranta. Vi insjuknar inte i det men viruset finns kvar i världen.

På svenska säger man smittkoppor, inte smallpox.

Tack ”L”!
Vaccinet mot smittkoppor gjorde oss toleranta. Vi insjuknar inte i det men viruset finns kvar i världen.

Fast smittkoppor finns ju inte kvar. Det har väl inte vaccinerats mot smittkoppor på typ 50 år i Sverige

Nej eftersom det inte längre är farligt för människan.

Tänker du att det finns någon som helst chans att vi någonsin skulle bli av med covid? Förstår inte alls hur det skulle gå till. Det går ju inte ens i Kina trots extremt ambitiösa försök.

Va..? Vad menar du ens?

Hur blev vi av med spanska sjukan? Det blev vi inte, den florerar fortfarande runt i form av muterad, mild förkylning. Precis som Covid. Vi kommer aldrig bli av med Corona-viruset det fattar du väl själv?

Men fultolka inte så ska du nog se att du förstår vad personen menade.

Fast jag har träffat många som verkar tro att det kan upphöra existera så man vet ju aldrig. /annan anonym

Gjorde inte det innan corona (om jag inte var dunderförkyld). Tyckte typ ingen gjorde det, är det förväntades att man kom till jobbet ändå?

Nu efter corona har vi fått möjlighet att jobba hemifrån, så nu behöver man ju inte ens fundera. Men absolut, om jag har någon fysisk grej så stannar jag såklart hemma från den om jag blir förkyld.

Arbete ja, eftersom jag jobbar på distans. Gällande studier stannar jag hemma om jag kan, men är det obligatoriskt har man sällan så mycket val annat än att åka in till skolan. Säkert olika på olika utbildningar, men på min utbildning är möjligheterna till att ta igen missade obligatoriska moment ofta begränsade.

Nej jag gör det inte om jag bara är lite förkyld. Vet att många önskar att man ska det men sanningen är att det inte funkar om alla gör det. Fanns en anledning att man tog tillbaka karensavdraget och inte längre uppmanar folk att stanna hemma vid minsta symptom. Det blev för dyrt. Och en enorm personalbrist i många yrken. Är ju lätt att säga om man har möjlighet att jobba hemma men för en knegare funkar det inte och tror att väldigt många arbetsgivare håller med mig. Vid feber och magsjuka, stanna hemma, annars tycker jag att man jobbar. Om alla stannar hemma vid minsta förkylning så stannar Sverige

Håller med, går tyvärr inte att ta hänsyn till alla som t.ex. har nedsatt immunförsvar till vilket pris som helst. Om jag nu inte kunde jobba hemma, vilket jag kan så därför är jag hemma även under förkylning, så skulle jag absolut gå till jobbet om jag var lite snuvig/ont i halsen men se till att vara extra noga med hygienen och hålla avstånd i den mån den går.

Jag fattar att det är jobbigt att ha dåligt immunförsvar eller vara allergisk eller funktionshindrad, you name it. Trots det kan vi inte anpassa samhället till 100% efter det.

Jag tror inte att du alls fattar hur jobbigt det är med nedsatt immunförsvar (vilket för övrigt är ett funktionshinder). Fattar du att en ”vanlig förkylning” kan leda till lunginflammation för nån som är immunförsvarsnedsatt? Och vet du ens hur jävla pissdålig t.o.m nån med normalt immunförsvar blir av tex en lunginflammation? Det är ju exakt den där mentaliteten som gjorde att Sverige fick så många coronarelaterade dödsfall.

Vet du L att nu har fler dött i världen på grund av överförsiktighet under pandemin, än som dog av covid när det var som värst.

Hur tänker du då?

Hur gör du om du måste handla?

Är kollegan på jobbet farligare än alla människor i affären?
Har du barn?

Oftast beställer jag mat, men jag går till affärer ändå såklart. Två lunginflammationer hittills. Lika bedrövligt varje gång men jag när inte dödligt nedsatt som vissa andra är. Tycker dock att det här är en alltid lika fascinerande diskussion för som mycket som folk har diskuterat just empatilöshet lex margaux de senaste dagarna är empatin för andra när man själv är smittsam sanslöst låg.

Men jag förstår inte hur du menar att vi empatilösa ska göra i praktiken. Om jag skulle gå till VC och be om läkarintyg för att jag är lite lätt snorig men i övrigt mår bra och är pigg, skulle jag inte få det. Never. Det funkar inte så. Så vad ska man göra då? Säga upp sig från sitt jobb hela vinterhalvåret?

Hade såklart helst stannat hemma så fort jag känner mig lite kass, men jag kan tyvärr inte riskera csn och att inte uppnå spärrar i min utbildning för att jag är lite snuvig.

Nej. Med förkylning räknar jag snuva, huvudvärk, ont i halsen, lite hosta och liknande. Ej feber. Om jag känner att jag fixar att jobba som vanligt trots förkylningen går jag absolut till jobbet, skulle inte sjukanmäla mig för det. Har förmånen att kunna jobba hemifrån då och då och skulle jag känna mig mer sjuk än förkylning men ändå arbetsduglig hade jag jobbat hemifrån.

Gud va sjukt. Såna som du som gör att andra blir sjuka. Respektlöst!

Vilket är ert bästa life hack som ni önskar att ni visste tidigare?

Dammsuga hyllor osv istället för att damma.

Att man kokar ut fläckar på bomullsplagg. Doppa fläcken i kokande vatten och vips.

Att lägga nytvättade kläder i solljus eller bara ett fönster med dagsljus för att få bort tex tomatfläckar från kläderna. (Har småbarn hemma)

Nej men den var ny för mig! Tack för tips!

Heatless curls.
Asså rulla håret runt strumpor innan man ska sova. Tar max 5 minuter. Tar 1 minut att ta ut det på morgonen och håret blir så jävla snyggt. Bästa bästa skönhetshacket ngnsin

Hur då runt strumpor? 🙂

https://youtube.com/shorts/y6W5KnpJHto?feature=share

Asså nu gör jag inte exakt såhär. Men finns hur många tutorials som helst och man kan göra på en massa olika sätt.
Men det blir så jävla snyggt alltså.

Men det går ju inte att sova med dom i, iallafall inte för mig, jag kan inte ligga still? Du har inga problem att sova med det?

Jag sover ändå rätt kass faktiskt så ingen skillnad. Sover dock oftast på rygg och tänker att det är sidosovandet som är problem kanske, inte så bekvämt då

Det kostar att ligga på topp som man sa på nittiotalet.

Skapa en förkortning för sin mailadress i telefonens tangentbord. Jag skriver bara de första tre bokstäverna och så dyker hela mailadressen upp, otroligt skönt.

Snälla berätta exakt hur man gör, för att spara den. Gör jag är så jäkla trött på att skriva den om och om igen.

Sök på kortkommandon på inställningar i mobilen.

Ah den är en lifesaver ❤️

Att man ska använda en torr tops, inte blöt, när man tar bort mascararester på ögonlocket efter sminkning. Så sjukt mycket bättre de blir

Att tvätta varje familjemedlems tvätt för sig så man slipper sortera efter
Trä på ett drag på lakan över tvättställningen om man torkar tvätten ute, skyddar mot pollen och solblekning
Bara köpa exakt samma sorts strumpor så man slipper sortera (alla passar med alla)
Bara ha 2 Max 3 uppsättningar lakan istället för att ha en hel garderob full

Fann Handmaid’s Tale för några månader sedan och är totalt fast, så pass att jag funderar på att läsa böckerna. Någon som läst dom? Vad tycker ni? ?

Böckerna är FANTASTISKA

Yes! Precis det svaret jag hoppades på ?

Jag läste Tjänarinnans berättelse tidigt 2000-tal och blev helt fast. Vad jag vet finns en uppföljare som heter Gileads döttrar. Men ej läst den. Men Tjänarinnans berättelse är ngt av det bästa jag läst.

Nu blir jag ännu mer taggad!! Tack ??

har läst första boken (på engelska) och den var!! så bra!!! läste den dessutom EFTER serien och det drog inte alls ner betyget, tycker serien återberättar elisabeths tankar och hela gilead såå bra 🙂 läs!

Blir så glad! Ska unna mig att köpa böckerna i fysisk form ?

Andra boken är skriven efter att serien gjordes och blev totalsågad (money grab från atwood tyvärr). Boken The Handmaid’s Tale som alltså egentligen är fristående är vad första säsongen är baserad på och den är helt fantastisk. Rekommenderar även Oryx & Crake-trilogin av henne.

Nån som kan ge mig tips om urvalsprovet för medicinsk sekreterare?

Ska göra den imorgon och är rädd att falla i mållinjen. Har inte pluggat sen urminnes tid ?

Var bra på svenska ? Var ska du göra det? När jag testade inför mitt i Göteborg var det mycket att kunna skilja på användandet av de/dem.

Hur gick det sen med utbildningen och vad jobbar du med nu?

Jobbar på Sahlgrenska, dåligt betalt men det finns ju alltid jobb.

Vad är dåligt betalt?

Tack alla för svar. Så fina ni är ❣️

Beror ju på vilken skola du ska gå på, jag vet åtminstone 3 olika urvalsprocesser från 3 olika skolor.

Frans Schartaus Handelsinstitut på söder i Stockholm.

Det ska vara matte, engelska och intervju också. Vad vill man ha för person då tänker jag? ?

Jag har läst på Frans Schartau men en annan utbildning. Var ganska många år sen men tyckte inte att testen eller intervjun var svåra. Intervjun var som en enkel arbetsintervju, de vill nog bara säkerställa att de får dedikerade studenter. Lycka till!

Det är väl inget man direkt kan plugga till? Är nog bara att försöka vara utvilad och hålla sig lugn. 🙂 Jag läste till medicinsk sekreterare 2013, klar 2015. Vårt prov var bara att skriva typ 2 sidor på engelska och 2 på svenska på ett visst ämne som var något i stil med ”vad tror du en medicinsk sekreterare gör på jobbet?”. Tyckte inte alls det var svårt… Var inte i Sthlm iofs.

Lund? ?

Ja! ?

Hahaha min var typ ”skriv om din bästa vän” ?

Haha jösses… Lite roligt när man hör hur andra faktiskt fått göra mer ”riktiga” tester.

Svenska , engelska och datorkunskap.

Ett tips är att inte skriva nån utan någon.
Har inte pluggat sedan urminnes tider istället för tid.
Undvik förkortningar när du skriver. Vara noggrann med grammatik i testerna.
Ev görs en test hur många ord du kan skriva på tid.

Vi skrev en valfri historia om en upplevelse man haft i vården, samt lättare it-uppgifter. Var inte speciellt svårt. Jag tycker att utbildningen är jätterolig och jag känner verkligen att jag har valt rätt! Om du är kan behärska det svenska språket så kommer det att gå bra. Lycka till! ?

Stelt att jag själv stavade fel i ovanstående inlägg… Men ja, du fattar! ?

Vi går igenom IVF, och satte för en vecka sedan in ett nytt embryo. Jag har så mycket ångest för att tänk om det inte lyckats den här gången heller. Jag försöker att tänka att jag inte kan påverka resultatet nu, men blir ändå orolig att jag har varit för aktiv / för lite aktiv / burit för tungt / ätit fel / inte tagit medicinerna på rätt sätt osv senaste veckan. Har någon här gått igenom IVF och känner igen sig?
Det positiva är i alla fall att jag har levt på som vanligt, samt hunnit med att göra roliga saker inemellan. Så jag tänker inte på det hela tiden ?. Min pojkvän oroar sig knappt alls, han är väldigt lugn och rationell som person. Men jag har alltid haft mycket ångest. Och det blir ju värre eftersom det är jag som ju tar alla hormoner, och bär på embryot. Så det känns som att det är min kropps fel om embryot inte klarar sig.

Hur många gånger har ni försökt med IVF tidigare?

Vi har satt in tre embryon före detta. Och efter det här har vi två kvar.

Jag har gjort ivf 2 gånger. Andra gången försökte jag bara släppa alla förhoppningar som jag hade första gången, blev ett missfall då. Andra resulterade i vår dotter. Jag kommer ihåg att jag knappt vågade hosta för då kanske embryot skulle åka ur. Jag vet att det är svårt, nästintill omöjligt, att tänka att du kan inte påverka något bara hoppas. Men jag vet hur det känns, nu är det upp till din kropp om det ska gå hela vägen. Jag önskar er all lycka och hoppas att det går bra ❤️

Varför är det så många som gör ivf idag? Vad händer??

Alla hormoner i dricksvattnet.

Troligen en blandning av att förstagångsföräldrar blir allt äldre och att forskningen går framåt. Idag har vi helt andra möjligheter vid infertilitet än vad vi hade för bara några decennier sedan. Sedan tror jag att man pratar mer om det idag.

Det tror jag också. Ofrivillig barnlöshet är inte ett nytt fenomen. Men förr slutade det helt enkelt i just barnlöshet.

precis och så adopterade folk i större utsträckning.

Men asså va fan. Diskutera inte det här. Skapa egen tråd isf. Vissa lite respekt för ts.

Spermakvaliteten har gått ner typ 50% sen 70-talet enligt forskning!

Folk har även råd att bekosta det själv många gånger och väljer då detta snabbare än det gått om man skall gå via landsting

Har inte gjort ivf men tänkte ändå tipsa om att du kanske kan prova en meditationsapp? 🙂 Kanske låter flummigt men finns studier som visar att meditation hjälper, sänker blodtryck och lugnar ner m.m. Har själv verkligen uppskattat Insight Timer när jag gått igenom stressiga perioder. Lycka till! Kram

Tack för tipset! ☀️

Gick också igenom IVF och kände exakt likadant. Du är absolut inte ensam med dem tankarna. Blev dock gravid så småningom (via IVF) och väntar bebis nu i dec. Hela processen är så stressande. Mitt enda tips är att ta hand om dig själv (på det sett som känns bäst för dig – akupunktur etc etc är absolut inte för alla) och försök att inte oroa dig för allt som kan gå fel. Håller tummarna för dig!

Känner så igen känslan (är gravid i vecka 25 nu efter IVF PGD) och det finns ingenting som du kan göra för att påverka det som händer. Sjukt jäkla jobbigt men likväl är det sant. Fortsätt göra saker som du mår bra av och ta hand om dig! Håller tummarna för att det fungerar för er ?

Jag gjorde 3 ivf:er, första två gångerna försökte jag göra ALLT rätt. Sista gången struntade jag i allt och drog på möhippa och drack i två dagar och sov knappt, kom hem och tränade hårt. Då gick det vägen! Så tror INTE du kan påverka det själv :).

Det är INTE din kropps fel om det inte skulle gå vägen denna gång heller. Det är många faktorer som spelar in men din kropp är INTE ensam ansvarig.

Ok varnar för töntigaste frågan här nu…. men kan vi prata om det här med att höra av sig när man är dejtingsstadiet med en kille? Har varit på fyra dejter med en kille som det känns helt fantastiskt med när vi ses men däremellan hörs vi endast för att boka in ny dejt i princip och stämma av detaljerna. Han har ett väldigt hektiskt liv så förstår att han kanske inte har tid att höra av sig hela tiden, och man funkar ju olika där. Efter senaste dejten har vi inte hörts, jag hörde av mig först sist samt styrde upp förra dejten så hade gärna velat att han hör av sig först nu för att bekräfta mig lite. Även om jag annars tycker att vi har investerat ca 50/50 i att styra upp dejter och att höra av oss. Det har gått fyra dagar nu. Ska tillägga att han är borta i ca två veckor så kommer inte kunna ses på ett tag. Tycker ni jag ska höra av mig ändå eller ligga lågt? Vill ju inte svansa efter någon som inte är intresserad tillbaka.

Han låter ointresserad (men min sambo var lite likadan, han fattade inte att jag behövde bekräftelsen ? hur nu det är möjligt, tänker jag). Jag tycker inte man behöver spela så svår – hör av dig till honom och berätta om dina tankar. Om det kan kännas pinsamt och jobbigt? Ja. Om han kan strunta i det? Ja. Om det kan gå bra och leda till förbättring? Också JA. Lycka till ???

Hör av dig tycker jag! Du lever bara en gång. Orka vänta. Om han inte är intresserad kommer han visa det. Om du inte vill vara den som bokar in varje dejt kan du avvakta efter nästa gång.

Sånt där är svårt, det brukar sägas att man tar sig tid för något sms om man gillar någon. Men idag ska alla spela svåra också, fruktansvärt. Kan inte svara på vad han vill, men oavsett tror jag inte du kan skrämma bort någon som är intresserad genom att höra av dig. Lika bra att få reda på det ”förr snarare än senare” ändå.

Fattar inte varför killar ska spela svåra? Vill de bli jagade? Så omaskulint.

Jag skulle säga att killar hävdar att tjejer är lika svåra

Hör av dig men skriv något neutralt, inte fråga om nästa dejt. Kolla hur det går på resan, skicka nån bild från din vardag etc. Nämn inget om att ses förrän i slutet av en konversation, om det blir nån. Om det inte blir nån, avvakta några dagar innan du initierar kontakt igen. Skriv bara ett meddelande, även om han inte svarar (det är svar nog, tyvärr).

Någon som jobbar eller har jobbat på hvb? Berätta gärna om dina upplevelser. Hur var arbetsgivaren? Har gått två intropass och är splittrad om jag ska fortsätta.

För mig var det fantastiskt, men otroligt dränerande psykiskt. Det ger otroligt mycket och man kommer väldigt nära personerna, men jag klarade inte mer än 1.5 år. Det blev för tungt tyvärr. Jag var också väldigt kluven i början innan jag kom in i alla rutiner och lärde känna personerna, men sedan var det verkligen fantastiskt i några månader. Har dock insett att jag inte har psyket för det, tyvärr.

Men ska också tillägga att min ”chef” var sämst på sitt jobb och tog inget som helst ansvar, vilket gick ut över personal och de boende.

Tack för ditt svar. Så uppskattat att höra din reflektion. Hur är psyket för det tänker du?

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Rr77qd/aftonbladet-direkt?pinnedEntry=986660

Mm, såg det där. Kanske inte underlättade mina funderingar just nu ?

?Hundhjälp?

Vi har börjat fundera på att skaffa hund igen, efter att vår fyrbenta kompis tragiskt gick bort i förtid.

Jag arbetar hemifrån på heltid och driver eget. Jag vill gärna ha en hund som tycker att det är kul att träna mentalt, men som gärna hänger med på en löprunda också. Jag funderar på någon typ av terrier kanske? För mig är det viktigt att hunden inte är superstor, typ Leonberger, eftersom det blir så knöligt att ta med den.

Min man vill gärna ha en whippet eller Greyhound, men jag är lite tveksam på grund av jaktinstinkten och att jag har hört att de inte är så intresserade av mental träning.

Vi är inte sugna på överdriven pälsvård. Finns det en ras för oss?

Pudel?

Borderterrier! Spaniel? Kanske stor skillnad från vad din man vill ha dock.

Någon typ av retriever kanske skulle passa? Golden/labrador/flatcoated? Eller en rakryggad schäfer kanske skulle passa om du inte tycker de är för stora. Ca 100% säkert kort på hund som älskar båda mental och fysisk aktivitet.
Border collie skulle nog också passa!

Jag har en flat och tänkte på rasen tills jag läste att ts inte vill ha en så stor hund. Min hund är helt fantastiskt på alla sätt och vis men om jag fick önska något är det att han var minst 10 kg lättare, gärna 20. Han väger 40 kg och är en väldigt stor flat. Att han skulle bli så stor var inte riktigt något vi räknat med då det är en bit över medel. Största problemet är dock att han råkar vifta ner allt i sin väg och att kollektivtrafik är lite bökigt när det är trångt mellan sätena.

Oj jäklar, det var en stor flat?
Jag tänker att det kan variera rätt mycket inom raser hur stora de blir, vill man ligga i det nedre spannet så är det säkrast att satsa på en tik eftersom de oftast är lite mindre. En vän har en rätt liten Golden-tik som brukar springa under min schäfer när de busar?

Sheltie, lagom stor. Jag cyklar milen på mountainbike med henne, fjällvandrar, åker längdskidor, går på turskidor mm och hon älskar mental träning, agility, rallylydnad, you name it. Allt fluff till trots kräver hon typ 0 pälsvård. Ingen direkt jaktinstinkt, såklart nyfiken om en ekorre eller hare spurtar fram rakt framför oss men hon är ju vallhund och håller sig hellre nära matte.

Tänkte också på sheltie!

Shelties är jättebra. Har energi att träna oavbrutet en hel dag men kan lika gärna chilla på soffan en annan dag.

Kromfohrländer är den PERFEKTA hunden för dig!

Irish Soft Coated Wheaten Terrier!

Bordercollie! Jag har förvisso en blandras bordercollie/stövare, men han älskar all mental träning (smart som fan), är en energisk hund och hade absolut kunnat följa med på löprunda (om jag hade hållt på med sånt) men kan lika väl ligga och chilla i soffan. En otroligt fantastisk hund, kan nog inte hitta en bättre.

Förvisso är storleken dryga 65 cm i mankhöjd så kanske egentligen för stor för vad du sökte.

Staffe! Magisk hund ❤️

Vill du ha en liten hund med mycket driv så tycker jag att du ska satsa på Jack Russell Terrier. Dom är med på allt och väljer du släthårig så är det inte mycket pälsvård. Själv haft 2 och dom är väldigt lätta att träna.

Det är ju dock jakthundar? ?

Jag och min sambo ska försöka få barn! När slutade ni dricka alkohol? Alltså ett glas här och där, inte supa sig full. När ni började försöka eller när ni upptäckte att ni var gravida? Vill inte att det ska bli uppenbart för kollegor och vänner då jag även precis slutat röka.

Om du slutar dricka nu när du också slutat röka kan du ju låtsas om att du lagt om din livsstil rent allmänt?

Jag körde på att inte dricka från att vi började ligga under en cykel, till att mensen kom (eller plus på stickan såklart). Sen från att mensen kom till att vi började ligga i nästa cykel kunde jag dricka vin osv som vanligt ?

Så ni låg inte mellan cyklerna? ?

Nä. I och med att vi låg varannan/var tredje dag i princip mellan cykeldag 7 till typ 25 så nä. Det fick räcka kände vi. Vad är det som är lustigt med det?

Vi slutade båda dricka alkohol samtidigt som vi började försöka. Så våra kroppar skulle vara så hälsosamma som möjligt ??

Samma här! Vi tänkte också på spermakvalitet mm och inte bara att embryot i sig inte skulle bli påverkat av alkohol.

Efter att ha testat positivt – om ni dricker måttligt finns ingen anledning att stressa över det. Om du har koll på din cykel kan du ju alltid skippa veckan innan väntad mens om du är oroligt lagd.

Inga svar på dina frågor, men tycker du är grym som slutat röka och som tänker på alkoholen. Du kommer bli en bra mamma!

Vid positivt gravtest har jag helt slutat med alkohol. Men jag är så nyfiken så typ alltid testat samma dag jag har beräknad mens, så inte dragit ut på det direkt.

Det är ju onödigt eftersom de planerar att bli gravida. Sluta genast istället. De flesta barn som föds med alkoholskador fick det ju just för att mamman drack väldigt tidigt i graviditeten.

Väldigt mycket är ”onödigt” ja… Då kan man lika gärna sluta med allt som en gravid kvinna ska undvika? Alkohol, nikotin, koffein, charkuterier, mögelost, ej genomstekt kött, örtté, o.s.v. för det kan ju eventuellt vara så att man är jättetidigt gravid…?

Men jag menar ju om man försöker bli gravid och alkohol är ju vad TS frågade om. Hur orkar du ens skriva ett inlägg emot vad jag skrev?

Men varför kommenterade du ens på min kommentar om du inte vill debattera saken? Det var DU som ifrågasatte mig i en kommentar där jag skrev hur jag valt att göra, inte tvärtom.

Menar du att örtte ger samma skador som alkohol? ?

Nope. Jag syftar bara på Livsmedelsverkets tydliga rekommendationer. 🙂 ”Livsmedelsverkets råd är att man bör undvika att dricka örtteer när man är gravid. Om man vid några enstaka tillfällen eller några dagar har druckit ett örtte behöver man inte vara orolig för det. Däremot är det bra om man inte regelbundet dricker örtte.”

Men varöfr sluta med alkohol och inte det andra då? Slappna av…

Källa på det? Hittade själv denna text på en sida om fetalt alkoholsyndrom:
”Graviditeter är inte alltid planerade, så det är inte alltid möjligt att undvika alkohol under den tidiga graviditeten. Nya riktlinjer försäkrar att risken för ditt barn är låg om du bara drack små mängder innan du visste att du var gravid. När du väl vet om att du är gravid bör du undvika att dricka mer.”

Fysiska skador (litet huvud, abnormalt ansikte) från alkohol under graviditet uppstår under den första trimestern. Det finns inga säkra mängder alkohol. Ett eller två glas KAN ge svåra problem men risken ökar så klart ju mer mamman dricker. Psykiska skador upptäcks ibland inte förräns i förskoleåldern.

Ser ingen källa fortfarande.
Första trimester är ju fram tilll v 13. Om man dricker precis innan v 4 (vilket egentligen är v 2!) så är väl det skillnad mot att dricka i v 12?

Two week wait kallas den perioden på engelska, man avråds från att dricka alkohol eller röka under den tiden trots att man inte plussat än, I de flesta länders generella hälsoguider.

Ska man undvika allting i upp till ett år då? ? Trist. Det är ingen stor fara att dricka innan man vet att man är gravid nej.

Dagen då jag plussade, med båda! Vi planerade att bli gravida men tänkte inte att det skulle gå så fort.. med första drack jag 1vecka innan plus med andra 4 dagar innan ? båda mår bra nu som 7 och 9 åriga! ??

Nyår? Så är det nyårslöfte att sluta dricka och röka?

Slutade dricka när jag misstänkte att jag var gravid, det är väl vad man brukar säga. ”Lev inte som du vore gravid innan du är det”.

Någon som jobbar eller har jobbat på hvb? Berätta gärna om dina upplevelser. Hur var arbetsgivaren? Har gått två intropass och är splittrad om jag ska fortsätta.

Hej!
Inte nåt svar på frågan, sorry, men vad är det som gör att du känner dig splittrad?

Har inte arbetat på HVB, men bodde på ett i tonåren. Ur mitt perspektiv handlade allt om pengar. Många i personalen hade ingen utbildning förutom sedvanlig gymnasieutbildning vilket bevisligen var långt ifrån tillräckligt. Folk smugglade in droger och självskadade hejvilt, då och då skedde självmordsförsök, och aldrig gjordes något utöver att dumförklara. Under hela min tid där dök den utlovade psykologen aldrig upp, troligen även det i besparingssyfte. Är du bra med människor och innehar adekvat utbildning tror jag absolut att du kan uträtta ett viktigt arbete, men jag tror tyvärr att arbetsgivarna generellt är av det sämre slaget.

Jobbar inom socialtjänsten och instämmer tyvärr i din bild. Har haft kontakt med många hvb-hem och upplevt brister i kompetens, bemötande och säkerhet hos de allra flesta.
Det är riktigt pissigt att privata företag tjänar multum på att göra ett så dåligt jobb med våra mest utsatta barn och ungdomar.

Ja, jag instämmer i det sista och det är väl egentligen varför jag dras till jobbet, fast kanske tvärtom: att försöka göra ett bra jobb just för de barnen och ungdomarna. Men, verkligheten är hård. Misstror hela mitt val av studier efter en dag.
Tack för ditt svar, det bekräftar nog en stor del av min magkänsla.

Hej!
Tack för att du delar din upplevelse. Gjorde det någon skillnad för dig? Vad gjorde personalen bra?
Det är både synd och egentligen konstigt att arbetsgivarna inom hvb dels dras med dåligt rykte och dels verkar förtjäna det dåliga ryktet. Tänker att det också finns så många vettiga, kloka och varma människor på golvet också. Eller orkar dem inte tro? Hm. Tack igen för ditt svar!

Det här sista skulle hamna under Belles inlägg.

Jag undrar en grej, eller ja – med några följdfrågor: Säg att jag svimmar på Ica, och blir okontaktbar. Ambulansen kommer och tar med mig därifrån. Tar de även med mina tillhörigheter? Hur vet de vem de ska kontakta sen, de kan ju inte kolla min mobil? Vem kontaktar min arbetsgivare?
Tänk om jag gått hemifrån och lämnat tonårsbarnen hemma själva, hur får de veta att nåt hänt mig?
Jag är ensamstående, och såna här saker funderar jag över ibland. Låter kanske fånigt, men för en person med ångest blir det stort i huvudet när man inte vet vem man ska fråga.

Man kan lägga in nödkontakter i sin mobil. Den har man oftast på sig. Har du en väska som uppenbart är din tar de med den. De kan slå upp i register vem i tex dina föräldrar och barn är. Som personbeviset även visar.

Tack! Har lagt in vissa personer som nödkontakter nu ? Kan man alltså se dem även om mobilen är låst?

Har du en iPhone? I så fall kan man ställa in ”medicinskt ID” under hälsa, nödkontakter ingår där också. Man kan klicka i så att det går att komma åt även om telefonen är låst.

Intressant fråga faktiskt. Hoppas någon sjukvårdare kan svara! I iPhone finns i alla fall så att du kan se ICE-kontakter även vid låst mobil om man lagt in det

Tack!

Googla ICE kontakter så får du svar på många av dina funderingar.

Har också funderat på det men i min klocka kan jag lägga in nödkontakter så det har jag gjort och även i telefonen, den är dessutom inte låst så de lär ju kunna hitta ”mamma” och ”pappa” snabbt

Socialtjänst här. Kan bara svara på en av frågorna.
Men om vården ser att du har barn och du inte är i tillstånd för att redogöra för vem som tar hand om dem så gör de en orosanmälan.
Om vården fått tag pp till exempel din mamma eller barnens pappa eller liknande och fått bekräftat att ngn tar hand om barnen görs sannolikt ingen anmälan. Men är barnens omsorg oklar aå anmäler de.
Framförallt får vi in många anmälningar från psykiatriakuten eller utifrån intox och där patienten då inte kunnat redogöra för vem som tar hand om barnen. Nästan alltid är det ju ngn som tar hand om dem.

Tack för svar!

Hej, jag heter Linn och går sista året på korrespondensgymnasiet, inriktning ekonomi-juridik. Detta innebär att jag nu skriver mitt gymnasiearbete, som handlar om två specifika influencers och hur de förhåller sig till marknadsföringslagen. Därför söker jag personer som följer både Bianca Ingrosso och Isabella Löwengrip och som vill ställa upp på en intervju. Intervjun handlar om hur du som mottagare upplever reklam hos dessa influencers. Intervjun kommer ske via mejl. Du är givetvis anonym om du så vill och dina svar kommer bidra till min fortsatta undersökning. Mvh, Linn.

Är du rätt person? Mejla isåfall mig till linn.rensvik@korr.se
Detta vore guldvärt för mig, för att jag på så sätt kan fortsätta mitt arbete.

Någon här som kan känna igen sig i rädslan att vilja ha barn samtidigt som man känner vild panik? Jag har precis fyllt 39 och har aldrig velat ha barn. Jag tycker det är onormalt med graviditet (för mig själv alltså), jag har fobi för förlossning och skulle behöva kriga för ett kejsarsnitt (vilket jag också är rädd för haha), är sinnessjukt rädd för att något ska hända mig eller barnet. Är också superobekväm runt barn, kan inget om dem osv. Nu har jag träffat mannen som ändrat hela mitt liv och jag kan känna en längtan efter att skapa något som är 50/50 av oss. Jag vill ge honom en familj. Samtidigt som jag då är livrädd. Jag är inte redo – men mina ägg är väl typ överredo vid det här laget. Om de ens lever och inte är som skrumpna russin… Jag är så full av motstridiga känslor och är så rädd och känner att något är fel på mig. Känner någon här igen sig och kan ge mig tips eller råd?

Längtan att vilja ha barn skulle det stå.

Hmm men alltså förutom att du vill skapa någon som är en 50/50 blandning av er, vill du verkligen ha barn? Småbarnsåren men dålig sömn, sedan ska du leda denna människa igenom liksom hela livet. Det låter inte som något du faktiskt vill?

Kör ba kör!

Jag ville absolut inte ha barn, men vi skaffade ett ändå och jag har inte ångrat mig en sekund. Något hann hända och helt plötsligt kändes det som världens mest naturliga sak att skaffa barn, trots allt negativt jag känt innan.

Han föddes strax innan jag fyllde 36 och jag vill gärna försöka hinna med ett barn till innan det är för sent.

Ojojoj, dåligt råd! Skaffa absolut inte barn om du inte är säker, det finns många som ångrar sig! Det är inte för alla.

Kör ba kör? Bara för att du inte ångrade ditt val så betyder det inte att det skulle vara samma för trådstartaren. ALLA ÄR OLIKA och det låter som TS faktiskt inte vill ha barn, eller i alla är väldigt osugen. Då får man ju verkligen fundera ordentligt innan man gör det valet, inte bara köra.

Tycker inte det låter som om du vill ha barn. Låter mest som en stor oro kring det hela, en stor risk är att den oron inte försvinner när barnet kommit. Man kan ju ha en familj utan barn med. Men rent generellt kring förlossning så är det Max några dagar av ens liv och förlossningsrädsla går att överkomma. Att få snitt är verkligen inte omöjligt. Tipsar om att det finns snittdoulor. Jag hade kejsarsnitt pga medicinska orsaker och det var verkligen hur chill som helst. Kände aldrig någon riktig smärta. Såklart obehag de första dagarna men det var verkligen görbart iaf för mig.

Obs med reservation för eventuella förlossningsskador, jag menar själva förlossningen.

Kolla upp dina äggreserver.

Jag relaterar! Blev gravid och svimmade nästan av ångest när jag läste om förlossningar. Men allt gick bra, även att känna moderskänslor och hela den grejen att kunna uppskatta och älska ett barn vilket jag aldrig förstått tidigare. Det är vi nu, vi är ett team.

Jag kände rätt mycket som du gör. Ville aldrig ha barn, men hände något för några år sedan som förändrade hur jag såg på det (åldern kanske – alla runt mig blev gravida och ensamheten kröp fram). Var livrädd medan vi började försöka. Efter två missfall är jag dock rädd för det motsatta: att aldrig få barn. :/ Så rädslan är utbytt. Kan fortfarande tänka att jag är en väldigt orolig själ och om jag får barn kommer jag nog oroa mig och vara en hönsmamma… Men då får det väl vara så. 😛 För mig har tanken på det fina med en egen familj blivit påtaglig de senaste åren. Men vad som skulle göra det värt för dig vet nog bara du själv.

Man måste inte välja att ha egna barn! Utifrån din text låter det som något din sambo vill men inte du.. Hur skulle du gjort om han inte vill ha barn??

Jag vågade inte skaffa barn länge pga förlossningsrädsla. Den rädslan har har funnits hos mig sedan barnsben och vet inte vad den grundar sig i.
Jag bestämde mig för att lita på sjukvården och fann tröst i att de vet vad de gör. Ville också ha snitt men nackdelarna (att det är farligare för både mamma och barn, att man inte kan bära och smärtan efter osv) gjorde att jag valde att lita på bm. Har ni två barn som båda är födda naturligt.

I dagens läge är det nog inte farligare…

Jag föreslår att du verkligen reflekterar och funderar mer på VAD DU VILL. Det är läskigt att nån nedan skriver ”Kör bara kör” för det är ett beslut som förändrar hela ditt liv, för alltid.

Man måste inte ha barn för att leva ett fulländat liv. Fundera på om det verkligen är tillräcklig anledning att sätta en människa till världen för att ni ska ha en 50/50 person i er familj.

Vänta tills du inte är nykär, då känner nästan alla sådär. ”Nåt som är 50/50 av oss båda” är en romantiserad bild av vad skaffa barn är. Inte tillräckligt motiv.

Vänta för guds skull… tills förälskelsen är över. Kolla hur ni klarar vardagen UTAN barn. Barn är extremt påfrestande för psyke relation och ekonomi. Skönt att ha sånt utrett innan man är gravid. Läser dagligen om kvinnor vars män ”jobbar borta” 2 i sträck o de är nu utbrända o mannen VÄGRAR byta jobb osv osv Har någon av er ett ekonomiskt eller tidskrävande intresse ?
KS var inte svårt när jag ville ha det, jag behövde bara be och förklara att jag gör abort om jag inte får KS.
Inte alls säkert att barnet blir som er öht – just sayin.
Att rusa in i en graviditet är på riktigt otroligt dumt och orättvist mot barnet. Har han du är ihop med uttryckt en barnlängtan ?

Var lite i samma sits som du. Skaffade barn. Skulle inte gjort det igen om jag kunde backa tiden.
Man älskar sitt barn absolut osv, men barn förändrar livet på alla sätt. För alltid. Så har man inte det där suget i sig så nej är mitt råd.

Hannaholiero… Hur länge tar det innan hon avslutar utbildningen hon nyss börjat?

Hon hat väl börjat den i samband med att hon fått anställning? Tror hon går klart den däremot undrar jag hur lång tid det tar innan hon blir av med jobbet sedan.

Fy vad elaka ni är! Skäms!!

Sitter någon här på bra tips på smyckesdesigners som tillverkar fina smycken under 3000 kr? Jag har tittat på Caroline Svedbom, men hur är kvaliteten? Orolig att pläteringen ska släppa. Andra tips? ☺️✨

Nu kostade mina örhängen från Caroline Svedbom bara 400, men nästan daglig användning sen mars/april och de har hållit jättebra hittills.

??‍♀️ haft mindre panik ikväll ? installerat family link, som är en gps app istället för min son. 11 år och vi var tvungna att göra ett nytt gmail konto till honom då så vi gjorde det och tänkte att vi lägger till hans gamla gmail sen då det nya är det som är kopplat till appen family link

men då går inte det!! då det nya skapade gmail kontot är kopplat till family linken fast jag inte ens ser mitt barn där i appen(??) sonen blev jätteledsen? då han vill ha tillbaka hans. gamla mail i telefonen och nu fattar jag inte hur jag kan ändra detta. el radera på nåt sätt. ????‍♀️är är trött o ledsen på allt detta strul. ?
jag håller på att blir knäckt av all teknik ? tycker så synd om min son också som blev så ledsen. men han är inloggad på min dator så hans gamla gmail finns kvar men han vill ha den i telefonen…o där ser vi bara det ta gmail kontot… fan tungt o va ensamstående vissa dagar..jag är helt slut på all teknik då allt annat ska fixas på dygnets vakna timmar.. ??‍♀️?
Någon som kan hjälpa mig??
/MVh ensamstående
_

Myriam Jabert

Ni som jobbar på förskola; hur ska man egentligen göra vid jul och sommar med presenter om man vill visa sin uppskattning? Mitt första barn och känns som föräldrar man frågat gör så olika så vill veta vad man som pedagog faktiskt uppskattar. Tycker det känns konstigt att ge varsin grej till 4 personer liksom. Kan man ge nåt gemensamt ätbart?

Jag vet att i bland annat Malmö får personalen inte ta emot personliga saker. Alltså allt ska vara till alla och ställas i personalrummet, gåvan får inte innehålla nötter eller kosta mer än…tror det var 100 kronor. Det handlar om mutor och jäv. Fler och fler kommuner blir hårdare med det.

När jag arbetade på förskola blev jag gladast för något som var ”från hjärtat”, typ en teckning från barnet där föräldrarna hade skrivit något om att barnet trivdes eller nåt. Men det är ju olika så klart.

Knasig regel! Vi delar ju inte ut betyg i förskolan, tror de att barnen blir särbehandlade om personalen får presenter?
Jag brukar upskatta en vinflaska, fin tvål, choklad eller det finaste av allt ett personligt skrivet kort med uppskattande ord. Om det är många att handla till är en chokladask eller fika jättebra!

Absolut att du kan ge något gemensamt ätbart. Det har jag och mina arbetskamrater fått av några föräldrar.

Om du måste så ge något ätbart som räcker till alla. Obs! Inget hembakat/lagat.
Helst inget krimskrams,barnens teckningar/målningar,eller något sånt. En chokladask eller dylikt räcker.

Ja chokladask är den bästa presenten någonsin när det kommer till arbetsplatser eller liknande miljöer. Alltid uppskattat och fräscht.

Ni behöver inte ge något! ?? Men om ni verkligen vill ge något så har jag/vi uppskattat tex chokladask (nobless tex). Annars är personliga kort (alltså inte foton, utan en liten personlig hälsning) sååå himla uppskattat ?

Har fått allt möjligt i uppskattning, men det som ligger varmast är alla kort med personliga hälsningar ❤️

Det jag uppskattar mest är kort/teckning/dyl med några välvalda ord från barn+VH. Absolut det jag blir gladast över! Choklad/godis är också ett säkert kort 🙂

Gemensamt ätbart absolut annars är nått gott te/kaffe och någon pralin bra gåva:-)

Jag brukar skicka ett mejl till rektorn om hur bra personalen på min dotters avdelning är. Kanske är lite fjäskigt men arbetar själv inom skola och där har rektorn inte en aning om hur vi lärare är i klassrummet, all lönesättning går på personkemi och rena ”rykten” om hur man är i klassrummet.

Rent lagligt får man faktiskt bara ge gåvor som är till hela avdelningen eller hela förskolan, precis som i skola. Gåvan ska vara till alla och det ska framgå tydligt, samt att olika kommuner kan ha olika maxsummor man ska följa.
Sen vet jag att många ger till enskilda personer men det är tyvärr inte egentligen okej ❤️

Tycker inte det låter som om du vill ha barn. Låter mest som en stor oro kring det hela, en stor risk är att den oron inte försvinner när barnet kommit. Man kan ju ha en familj utan barn med. Men rent generellt kring förlossning så är det Max några dagar av ens liv och förlossningsrädsla går att överkomma. Att få snitt är verkligen inte omöjligt. Tipsar om att det finns snittdoulor. Jag hade kejsarsnitt pga medicinska orsaker och det var verkligen hur chill som helst. Kände aldrig någon riktig smärta. Såklart obehag de första dagarna men det var verkligen görbart iaf för mig.

Jag ska äntligen flytta till min första riktiga lägenhet som är bara MIN!!! Är så glad och peppad och vill ha inredningsinspiration! Följer redan alla stora på Instagram och har tröttnat på typ Elsa Billgren och Sofia Wood, vill ha nåt nytt! Nån som har nåt roligt tips på bra konton att följa?!

Åh vad kul! Grattis??? Du får jättegärna kika på min Instagram! Bor i en gammal skola som är flyttad och uppbyggd igen, delar mycket second hand och loppistips och nu inför julen kommer jag dela mycket (med betoning på mycket hehe) av det också?

Heter houseofherdreams där!

Grattis! Vad gillar du för stil?

Grattis! ?

Denna kommentar är 100% skriven av dig Michelle.

Någon som ägt en Airedaleterrier?

Jag vill ha en aktiv hund som älskar att jobba. Jag har bara haft brukshundar, men vill testa något nytt

Ja! Underbar, men egensinnig ❤

Alltså strumpor som inte åker ner? Är det bara sportsockar som sitter bra? Blir knäpp på mina som hasar sig och krullar ihop sig!

Ankelsockar eller vanliga? Kan det vara på grund av dina skor?

Vanliga! Nej bara slappa sockor som är lösa som åker ned. Alla sockor är så höga och det avskyr jag när jag jobbar och fryser i ankelsockor den här tiden på året.

Jag köpte från Monki. De sitter avsevärt mycket hårdare än alla andra jag har.

Tack för tips! Ska spana in

Vogue joggi, sockar som säljs i en rulle.

Jag köper oftast strumpor i barnstorlek. Gå alltid efter största storleken. Jag har tex smala fötter i storlek 37-38 men köper alltid barnstrumpor i 34-36

När tänker ni börja julpynta. Jag börjar om ca 2-3 veckor. I år ska det vara i färgerna isblått och silver. Tror det blir jättefint. ⛄❄⛄❄⛄❄

Brukar börja 1 december, men det känns inte lika kul i år med massa mysiga lampor, pga elkrisen…

Det kostar nästan ingenting, särskilt inte om du använder LED.

Här har de räknat på 1 kr/ kWh och då blir det 80 öre för HELA säsongen för en adventsljusstake som.är.tänd dygnet runt. Även om det i ett skräckscenario skulle vara typ 10 sek/ kWh hela säsongen skulle du alltså vara betala 8 spänn totalt per ljusstake.

Dyrare med glödlampor men forfarande väldigt lite pengar även då.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/sodertalje/hur-mycket-kostar-det-egentligen-att-ha-igang-en-ljusstake

Julgardiner+ljusstakar åker upp till 1a advent, julpynt och gran tar jag till 3e.

Hade tänkt till veckan. Brukar julpynta minst en vecka innan advent.

Brukar bli lite olika. När jag sätter fram adventsljusen så kan jag även ta fram några små prydnader. Ex snögubbar och inte alltför juliga tomtar. Ibland kommer det inte fram mer än så, ibland plockar jag fram mer kanske ett par veckor innan jul

Läste på Cass Klatskows instagram att hon tagit körkort efter två misslyckade uppkörningar. Och att hon aldrig varit stoltare av sig själv. Jag tänker bara att man haft det så jävla lätt i livet när man är stolt över sig själv för att lyckas med att ta körkort? Jag tog det lite på sidan det sista året på gymnasiet och efter det har jag lyckats med att ta en universitetsexamen och fått ett jobb där jag sysslar med krävande projekt nästan varje dag. Jag har aldrig känt mig stolt över att lyckats ta körkortet, och om det är det svåraste Cass har gjort på sina 36 år så känner jag att hon verkligen glider genom livet. Goood for her, men är det bara jag eller är det lite pinsamt att vara så glad och stolt över ett körkort?

Nej, det är inte pinsamt?

Låt folk vara glada och stolta? Alla har inte samma förutsättningar. Märklig sak att störa sig på.

Men att ta körkort kan väl ändå inte räknas som något som är svårt?

1. Varför inte?
2. Man kan väl vara glad och stolt ändå?

Ja varför inte? Jag doktorer på ett universitet och har generellt lätt att lära. Har förmodligen klarat av många uppgifter som på pappret varit mer avancerade än att ta körkortet.
Men körkortet va riktigt svårt för mig att ta. Tog det som 27-åring och hade dels svårt att lära mig en del av det praktiska och därtill har jag tidigare varit med i en bilolycka som gjorde att jag upplevde enorm stress när jag körde. Nu cirka tio år senare så gillar jag fortfarande inte att köra men gör det ibland när jag mer eller mindre behöver. Jag klarar av det och är förmodligen en ganska säker bilförare då jag aldrig kör fort och alltid har fullt fokus på körningen. Men tycker fortfarande att det är jobbigt, det handlar inte om intellekt eller svårighetsgrad. Människor är helt enkelt olika bra på olika saker.

Min körskolelärare bad mig att köra ut till ett öde industriområde och försökte tafsa, blev inga fler körlektioner efter det. Bor centralt nu och har aldrig behövt en bil, men hade jag tagit körkort idag hade jag blivit både glad och stolt!

Och här har vi någon som saknar förståelse för att saker är olika lätt för alla!

Va? ?
Tycker verkligen inte det är pinsamt att att vara så glad över ett körkort!!! Tvärtom ju!!
Även Anis Don Demina har ju precis tagit körkort o han va så glad! Roligt att se!!
Alla är inte så duktiga som du som lyckas ta det lite på sidan av gymnasiet

Det är nog bara du.

Eh, va? Känns mer som att du vill skryta och få bekräftelse om hur duktig du är.

Ganska ocharmig egenskap faktiskt.

Nej alltså jag tycker bara att jag gjort saker i livet som jag är mycket mer stolt över än att ta körkortet. Känner ingen i min umgängeskrets (>30) som skulle sagt att de är stolta över att de lyckades ta körkort. Trodde att många kände som mig men där hade jag fel! Glad för er skull om ni är stolta över er själva!

Varför skulle de inte va stolta? Jag fattar inte? Vart bor ni nånstans?

Vi bor i en större stad i Europa (>10M invånare) och har prioriterat karriär fram till nu. Jag skrev också att jag överkommer saker nästan dagligen i mitt jobb (stora projekt som går i mål, stora presentationer etc) som gör mig stoltare. Men jag förstår härifrån att för många är körkort en stor grej – alla är vi olika och har olika lätt för saker. Jag förstår!

Men man kanske är stolt för stunden, kan du verkligen säga att dagen du tog körkortet och var klar med utbildningen så var du inte stolt?

Du är bra på humble brag du

Så du tänker att folk är stolta över exakt samma saker som du trots att alla har olika förutsättningar, utmaningar, bakgrund, intressen, fallenhet osv. Logiskt.

Men alla har ju olika utgångslägen. Jag var med i en allvarlig bilolycka när jag var i tonåren, och tyckte ett bra tag efter det att det var jätteläskigt att köra bil. Jag blev superglad och stolt när jag klarade uppkörningen. Det betyder ju varken att jag inte har åstadkommit något annat i livet, eller att jag har glidit på en räkmacka.
Kul för henne med körkortet!

Man är ju stolt i stunden tänker jag. Men om tio år så kommer hon förmodligen inte sätta detta som sitt bästa minne

För vissa människor är körkortet svårare än för andra, kanske inte ens för att de är dåliga förare utan för att det är en väldigt nervös situation att köra upp. Jag tog mitt på första men kan självklart relatera till att man kan vara stolt över en sån sak? Man kanske tyckte tre år på universitetet var skitlätt men ett körkort svinsvårt? Konstig grej att störa sig på.

Va? Jag har ingen aning om vem det här är men körkort ska man väl vara jätteglad och stolt över!? Speciellt om man haft svårt att få det, inte bara pga. många uppkörningar (vilket i sig gör lyckan större) men t.ex. svårt att bekosta det eller hitta någon i sin krets att övningsköra med. Den som tar allt det här för givet är ju snarare den som glider genom livet.

Jag har förresten skitlätt för att plugga, gjorde det lite vid sidan av, så om din universitetsutbildning är det största du åstadkommit så har du inte haft mycket motstånd i livet. /21:19

Jag håller med! Såg det inte som en stor grej utan mest praktiskt att ha.

Kan och andra sidan avundas folk som är lite mer pepp och hittar tillfällen att fira lite allt möjligt.

Mer stolt över att jag klarade min uppkörning än att jag tog min civilingenjörsexamen, för det förstnämnda var betydligt svårare för mig och jag var aldrig lika säker på att det skulle gå.

Man kan vara stolt över att man klarat något som varit kämpigt, oavsett hur hög eller låg status det har i andras ögon.

Tycker inte heller att det är en stor grej att ta körkort.

Men vem är du att avgöra vad en annan människa är att vara stolt över?? Det är en stor grej för många att ta körkortet. Inte konstigt vara stolt över en sån sak.
Ditt jobb kanske inte alls hade varit lika krävande för någon annan. Även om du är stolt över det.

Det är väl snarare du som kanske haft det lite för lätt i livet och inte kan förstå att andra kan behöva kämpa med sådant som är lätt för dig?
Hela ditt inlägg luktar humble brag och det är inte klädsamt.

Det är en citygrej tror jag. Bor på landet och där tar varenda kotte körkort max nån vecka efter 18-årsdagen för att öht kunna ta sig till ett jobb osv. Det är väldigt udda att nån över 20 ej har körkort.

I Stockholm och andra storstäder kan du ju i princip klara dig ett helt liv utan körkort, har mött folk i 30-40-årsåldern som inte har det. Så det blir väl en större grej där, medan vi lantisar tycker det är ungefär lika unikt som att ta studenten eller gå ut högstadiet

Prata om dig själv du. Här är en annan lantis men nog fasiken var varenda en jag känner stolt när de klarar körkortet.

Haha ja klart man är stolt/glad men ungefär som man var på utspringet för studenten. Det är ju inget unikt?

Dessutom är det ju oftast svårare att ta körkortet inne i en storstad.

Jag är så besviken över att mina föräldrar och min mans föräldrar inte vill träffa våra barn mer och skapa en egen relation till dom. Finns ingen ork, inget intresse och ingen tid. Det är en stor sorg att ointresset är så stort, då jag hade hoppats på mer. Och nej, det handlar främst inte om ”barnvakt” om nu någon väljer att tolka det så. Att få ha närvarande mor-och farföräldrar är en ynnest som jag hade velat att mina barn fick. Flera vuxna som bryr sig och älskar. Sen saknar jag såklart egentid med min man. Det man man skaffa nanny till, men det är inte ens i närheten av samma sak som ni nog förstår.
Någon mer i samma sits? Hur kommer man över besvikelsen? Man kan ju aldrig ändra någon annan och har känslan att många mor/farföräldrar idag prioriterar sig själva och sina egna liv.
Vet bara att jag alltid kommer finnas där för mina potentiella barnbarn och alltid avlasta och stötta mina barn.

Jag upplever att det är ganska vanligt att folk tar upp samma sak här, så ensam är du inte.

Jag förstår att du känner besvikelse.

Så typiskt svenskt med mor och farföräldrar som bara är intresserade av sina egna liv.

Ja det ligger något i det du skriver. Sen undrar dom varför inget barnbarn kommer och hälsar på dom sen. Oh well, ni känner inte varandra…

Men de känner knappast sina barnbarn när de föds heller men förväntas vilja ta hand om dem ?
De ÄR faktiskt helt ok att inte orka ta hand om små barn men att senare vilja ha en närmare relation, helt ok om barnen inte vill av någon anledning men det krävs knappast 30 helgers av barnvakt för att få ett besök på hemmet när man blir gammal.

Haha va? Man känner inte sina barn heller när dom föds ? Sjukaste kommentaren. Du lär inte få besök med den inställningen i alla fall…

Typiskt boomers. Generationen innan var annorlunda.

Beror väl lite på hur deras liv ser ut och vilka intressen de har. Många jobbar ju fortfarande och har sin åtaganden. Men Vissa är tex inte så intresserade av småbarnsåldern.

Nej det är ju det många är besvikna över. Att man skaffar barn utan minsta tanke på att man en dag kan få barnbarn. Sen när började allt handla om ”mig, mig, mig”?

Jag har inga barn men kan ha liknande tankar ändå. Tycker mina svärföräldrar är så otroligt ointresserade av min man och mig. När vi träffas så frågar de i förbifarten hur vi har det men sedan säger vi knappt någonting på hela kvällen. Känns som om de gärna frågar svågern och hans sambo massor och har koll på deras liv på ett annat sätt, men jag och min man blir helt anonyma i sammanhanget. Kan inte riktigt förstå varför och det har gjort att vi nog bara blir ännu mer tysta i deras närhet. Men med det sagt tror jag det är svårt att ändra på andra. Man kan försöka bjuda in till att umgås mer o.s.v. men i slutändan är det bara deras beslut.

Vad tråkigt att ni blir behandlade så ?! Det låter verkligen inte alls kul. Har ni sagt något till dom om det? Är ju dock svårt att ta upp, som i min situation ”Skulle ni kunna bry er lite mer om oss tack”.

Haha ja jag har haft samma tanke att det är så svårt att sätta ord på?! Låter lite knäppt att säga typ ”ni är inte så engagerade i vårt liv”. 😛 Man vill ju inte vara krävande utan det ska komma naturligt. Det som känns jobbigt är att svågern snart ska ha barn och då kommer det göra oss ännu mer ”meningslösa” i sammanhanget… Men ja, jag tror bara jag kommer låta det vara. Försöker sänka mina förväntningar på andra, man vet aldrig varför de gör som de gör.

Ja, man vill att någon ska fråga, undra, bry sig. Det är ju tyvärr inget man kan påtvinga. Så himla trist… förstår vad du menar verkligen. Hur tar din man att hans föräldrar är så ointresserade då?

Jag har faktiskt inte tagit upp det med honom. Vet inte riktigt om han själv märker av det, verkar så ibland, men jag vill inte göra en stor grej av det. Hur ställer sig din man till det?

Okej, men gör det? Eller känns det jobbigt? Jag ältar mycket med min man, och även han mår dåligt och är besviken över detta :/.

Samma situation med min sambo och mig. Hans syster blir särbehandlad av deras pappa och det blev extra mycket fokus sen de fick barn. Pappan bjöd med de på semester utan att inkludera oss (och betalade) för att de ville få chans att umgås med barnbarnet, min sambo blev arg och sa ifrån men gjorde ingen skillnad hos oss tyvärr. Då hör det till att vi aldrig blivit medbjudna före eller efter på något liknande.

Ska vi aldrig bli inkluderade om vi inte kan/vill skaffa barn? Och när slutar man vara ”viktig” när man går från barn till vuxen? Vi alla har ju varit barn någon gång, fattar inte tänket riktigt.

Kan beror på vilken relation de hade även tidigare? Eller så umgås de mer med den andra familjen, då blir man ju nära på ett annat sätt.

Du får helt enkelt jobba på det själv. Du kan inte förvänta dig att de ska ställa upp osv. De har ju egna liv med sitt, sen är drt klart tråkigt. Men dina egna känslor får ju du jobba på själv 🙂

Ts förväntade sig inte att de skulle ”ställa upp”. Visste att svar som ditt skulle dyka upp. TS är ju ledsen för att de inte visar intresse och känslor!

Ja precis, väntade mig också en sån kommentar. Skönt att några förstår vad man menar i alla fall ?

Jag tycker nog att man visst kan och borde förvänta sig att ens egna föräldrar ska vara intresserade av sina egna barnbarn. Och jo, enligt mig ställer man upp, precis som jag ställer upp och skulle ställa upp för dom. Tyvärr är det ofta inte så. Tycker det är något nedlåtande över din kommentar. ”Dina egna känslor får du jobba på själv”. Ja, är det inte exakt det jag gör?
Sen när började alla bara bry sig om sig själva och sina egna liv och bli så fruktansvärt egotrippde?

Jag håller med! Så märklig inställning vissa har? Eller vad kommer ni från för egocentriska familjer? I min familj är det en självklarhet att man finns där för varandra, hjälps åt om någon behöver det (vare sig det är flytta, skjutsas, barnvakt, skruva ihop ikea-möbler osv). Utgångspunkten är att man hjälper varandra.

Men har hon bett om hjälp? Eller förväntar hon sig att de skall ta initiativ? Finns ju folk som inte vill tränga sig på för mycket.

Det handlar inte om ”hjälp”. Det handlar om att jag hade velat se ett engagemang. Det har jag uttryckt till min mamma men inte de andra. Självklart hade det varit trevligare om alla mor/farföräldrar tog eget initiativ och försökte lära känna sina egna barnbarn.

Jag känner igen mig. Det är supertråkigt. Verkligen. Mina svärföräldrar planerar dessutom att flytta utomlands inom ett par år. Så de kommer missa samtliga av sina barnbarns uppväxt. Jättemärkligt val.
Det där med avlastning har jag gett upp tanken om men ja det hade verkligen varit kul om de hade haft lite närmre relation.
Jag bodde granne med min mormor som barn och hon va verkligen mitt allt. Mitt hem va inte aå tryggt men hon va min trygga person. Va hos henne varje dag under hela min uppväxt. Gick inte förskola eller fritids utan va hos mormor. Utan henne hade jag antagligen varit en ganska trasig individ.
Jag har jättesvårt att förstå hur friska och välfungerande mor-och farföräldrar inte kan vilja ha en fin relation till sina barnbarn.

Tack för din kommentar. Vad fint att du hade en så nära relation till din mormor. Vilken underbar mormor! Tänk om man hade en sån vuxen i sitt liv, vilken förmån och gåva. Exakt det som man hade velat ge sina egna barn. Jag beklagar att ditt eget hem inte var lika tryggt ?. Förstår verkligen inte det där heller, och kommer aldrig förstå. Dom kommer missa massor!

Känner igen mig. Mina föräldrar visade sig få en livskris när jag fick mitt barn. Nu kan man kanske inte lasta dem för denna kris men det är svårt att inte bli ledsen när de inte vill träffa barnbarn eftersom det påminner dem om att de blivit gamla. Sen plötsligt ibland är det någon typ av gubben-i-lådan-stunt men sen försvinner de lika snabbt. Har äldre generationer alltid varit undflyende i så hög grad som nu eller är det ett förtiotalistfenomen?

Haha jag skrattade när jag läste din kommentar. Min mans pappa kallar sig för ”farbror” istället för farfar och det är bland det sjukare jag upplevt. Så borde vara något liknande det du beskriver. Förstår bara inte hur man kan vara så uppe i sig själv och sitt eget åldrande att man missar att man fått barnbarn?!
Tror det ligger något i det du säger. Generationen som ska ”förverkliga sig själva” och där inget är omöjligt. 60 är det nya 40…

Min farmor var en av de äldre generationerna och minns att hon ofta stod utanför min lågstadieskola för att umgås och se hur jag hade det. På min födelsedag stod hon där med blommor. Så fin och snäll. Jag sov ofta hos henne när mina föräldrar hade något annat för sig. Men mina föräldrar har aldrig varit så när de fick barnbarn. Det verkar ha varit en social och kulturell förändring just mellan traditionalisterna och boomer-generationen.

Gud vilken underbar farmor ❤️ Då känner man sig så älskad som barn!

Personer är olika och har olika liv från början. Tänker att din farmor inte jobbade då utan var hemma och hade tiden och orken. Hon kanske dessutom gillade att umgås med barn och speciellt med dig för att du hade sån fin kontakt.
Om jag tänker på min mormor och farmor så var de helt olika när det kom till känslorna. Vi kramade tex aldrig mormor men alltid farmor. Mina kusiner var närmare mormor eftersom de bodde i huset bredvid och hade en vardag på ett helt annat sätt.

Min mamma och pappa visar i princip NOLL intresse för min dotter. Som tur är har hon en farmor som bryr sig (farfarn visar inte heller intresse). Mina föräldrar visar i och för sig inget intresse för mig heller så är kanske inte så konstigt. Jag mår dock jättedåligt över det och är bitter men ja, vad ska man göra? Förstår din besvikelse till 100% ❤️

Vad tråkigt att höra ? Skönt ändå att EN person bryr sig om er dotter, även om det är skamligt att resten inte gör det. Hemskt att dom heller inte har något intresse i dig ?
Fullt förståeligt att du känner dig bitter. Jag gör också det, och ledsen. Ältar detta mycket med min man. Har du någon att älta med?

Ältar också med min man. Sen går jag till psykolog regelbundet också och det hjälper väldigt mycket. Tur att du har din man ❤️

Vad bra. Skulle också behöva gå till psykolog faktiskt. Känner att det verkligen behövs för att få perspektiv på alla känslor. Skönt för dig att du också har din man och människor att prata med!
Tack så mycket för att du svarade! Betyder mycket. Jag håller tummarna för oss.. ❤️

Jag har upplevt en liknande situation med mina föräldrar. Min mamma har till och med sagt att hon helst vill vara en ”sommarlovsmormor”, det vill säga någon som barnen framför allt träffar på sommarlovet. Det har skapat en stor klyfta i relationen mellan mig och mina föräldrar, jag har känt mig oerhört sviken när de så tydligt signalerar att mina barn inte alls är viktiga för dem. Jag hade själv väldigt delaktiga mor- och farföräldrar när jag växte upp och hade verkligen önskat att mina föräldrar hade visat samma önskan om att ha en relation med mina barn, men så är dessvärre inte fallet. Så du är definitivt inte ensam.

Känner mest att jag har landat i samma slutsats som dig, att jag kommer att vilja vara en närvarande och delaktig mor- och farmor om/när den tiden skulle infinna sig.

Oj… wow, en ”sommalovsmormor”. Så att slippa ställa upp och finnas där, slippa engagera sig alls och bara ta någon vecka på sommaren som är lite skoj sådär. Förstår din besvikelse till tusen. Förstår också vad du menar med att det skapar en klyfta i relationen. Känner detsamma och det har skapat mycket bitterhet och irritation hos mig.
Det är väl inte så mycket man kan göra. Men känns ändå skönt (och tråkigt) att inte vara ensam om sina känslor. Jag brukar säga till vänner med väldigt engagerade föräldrar att verkligen uppskatta och ta tillvara på det. Ingen nanny i världen kan ersätta en mor/farförälders kärlek och omtanke.
Min mamma har meddelat att hon endast orkar ”passa” mina barn i några timmar i följd. Som att det var barnpassning jag ville ha.

Så det där med att ”passa på att skaffa barn nu, ni kan leva barnfritt sen” är bara bull? När ens egna barn blivit stora ska man börja om med små barnbarn och får inte ens flytta utan att barnen blir besvikna?

Jag tycker att såna här kommentarer är hårda mot era föräldrar. De kanske inte ens ville ha barn från början, eller inte trivdes i föräldrarollen? Eller gav upp allt de ville göra för er och drömde om att ha lite kul som äldre? Det kan ju faktisk också vara så att era barn är jättejobbiga och oförskämda.

Ja, jag är beredd på att bli hängd, utbuad och jagad med högafflar för det här.

Är du inte lite svart/vit i ditt tänk nu?
Alltså mina föräldrar har haft mina barn hos sig i totalt 2 nätter på 3 år och då har jag antingen fött barn eller flyttat. Jag skriver inte om att mina föräldrar ska vara ”extraföräldrar” till mina barn utan just mor/farföräldrar. Någon trygg vuxen som finns där, som bryr sig, intresserar sig, vill lära känna, vill leka ibland, kanske göra något kul bara dom. Man får en särskild relation om man engagerar sig och träffar barnbarnen ensamma.
Om man inte bor nära, nej men ring ofta då?
Kör facetime. Erbjud att komma och hälsa på eller bjud över familjen. Bara visa att man bryr sig om barnen. Man hinner nog göra ”roliga” saker också. Förhoppningsvis är barnbarnen en av dessa roliga saker.

Ber du om hjälp, bjuder över föräldrarna och försöker på så sätt skapa en relation mellan dem?! Hur gamla är barnen, arbetar dina föräldrar, gillar de barn? Det finns så många faktorer. Mina föräldrar hade aldrig sitt barnbarn över natten eftersom de kände att de inte orkade. Sen om det krisar så tror jag ju att de hade ställt upp, men det fanns andra i barnets närhet som kände att de ville.

Ja självklart gör jag det! Men eftersom det är en envägsrelation så ledsnar man.
Uppenbarligen gillar dom inte barn i alla fall. Mina barn är små, men lugna och absolut inte svårhanterliga.
Jag har inga andra i min närhet som kan ställa upp. Mina föräldrar ställde upp när jag födde andra barnet och när vi flyttade med att vara barnvakt. Kändes inte bra att lämna äldsta där då, så pass lite umgås dom tillsammans.
Enligt mig bör ju mor/farföräldrar anstränga sig själva också för att lära känna barnen. Är inte direkt mitt jobb att se till att dom får en relation. Men får inse att intresset inte finns, även om det gör ont.

Om man går på en slogan om att man kan leva barnfritt någon gång i sitt liv efter man fött barn så är man bra korttänkt. Man har ju barn hela livet. Det slutar aldrig. Det tar sig bara nya former.

Du förstår väl vad personen menar.

Och konstigt nog så är det den slogan som vi barnfria blir presenterade av föräldrar varenda gång vår barnfrihet dyker upp i diskussion på jobbet, bland släktingar osv. Att det ju bara är en kort period i livet, sen är dom också barnfria igen. Man bara mjaa eller så har man barn hela livet? Det är allt eller inget för mig och jag har landat i inget. Har stor respekt för de som landat i allt och sätter barnen först. Mindre för de som ska pådyvla mig nåt sorts mellanting.

Ja du har helt rätt. Du satte huvudet på spiken där!!! Exakt så är det. Skaffa inte barn om du inte tänker dig att du ska finnas där för dom resten av livet! Det inkluderar ju potentiella barnbarn givetvis.
Du har en så sund och rätt inställning och såklart ska du inte skaffa barn ”för att bli barnfri sen”. Så dumt sagt av människor i din omgivning!
Tack vare din kommentar förstår jag äntligen exakt VAD det är jag är ledsen över.
JAG känner mig ju ”övergiven” av mina föräldrar i och med noll intresse för det viktigaste jag har (mina barn). Har SÅ svårt att förstå hur det inte kan betyda något. Så jag ifrågasätter ju om mina föräldrar ens älskar mig så mycket som jag trott.

Det är synd att du inte vill ha barn för dina gener behövs ?
Skämtåsido! TACK

Det är skillnad på att ”leva barnfritt” och inte ens svara på sms som en tioåring skickar till mormor för det stod ”mormor” i det. Sen beskriver folk här hur de är ledsna över ointresse. Är det så konstigt verkligen?

Alltså wow. Kommer med högaffeln!

Jag förstår inte hur ”självförverkligande” kan vara mer givande än att bygga relationer till sin familj. Det är nåt allvarligt skevt med mänskligheten idag alltså. Allt ska bara vara kul kul kul kul, no strings attached. Snacka tom man blir.

När man är förälder är man det 100%. Att vara en närvarande mor/farförälder kräver engagemang lite då och då, höras av några gånger i veckan, hitta på någon aktivitet med barnen några helger om året, att de får sova över då och då. Du har typ 300 dagar om året att ägna dig åt att vara barnfri och SAMTIDIGT bygga en härlig, givande relation med dina barnbarn

Amen ????

Jag vet inte om du menade mitt inlägg när du skrev ”nu får man inte ens flytta”
Jag som skrev att svärföräldrarna planerar flytta utomlands.
Lite tillägg. De ska alltså flytta tillbaka till sitt hemland som är en militärdiktatur med inre stridigheter. Sälja sitt boende i Sverige och dra.
Deras barn är födda och uppvuxna i sverige. Vi har två barn. Bröderna är gifta och kommer troligen få barn båda två inom närmsta åren, den ena väntar barn.
Vi kommer inte ha möjlighet att hälsa på r de flyttar och de kommer komma till sverige som max en gång om året eller varannat år.
Skulle du själv vilja att dina föräldrar, oavsett barnbarn, flyttade iväg pp det sättet och i princip övergav sin familj?

Det är ju ngt helt annorlunda om mor eller farföräldrar inte kan träffas pga långt avstånd som kanske oftast handlar om att barnen flyttat till andra orter. Eller om det åtminstone är i sverige och man kan ses 2-3 ggr om året samt har ett fungerande internet och även kan ringa samtal till varandra.

Förstår precis, det är en stor sorg när det blir så! Mina föräldrar är närvarande så det är positivt men inte min mans. Vi har pratat med dem men ingen förändring har skett! Så det är väl mitt enda tips ändå att berätta för dem hur ni känner då har ni iaf gjort vad ni har kunnat gällande att visa att ni vill att de ska vara närvarande. Även om jag kan känna att det smärtar ännu mer att ingen förändring har skett trots att vi har sagt hur vi känner så känns det skönt för oss att vi kan säga till vår dotter att vi ville att de skulle vara mer närvarande men de valde ändå att inte bry sig när vi talade om för dem hur vi kände. Förstår fullt ut att de inte handlar om barnpassning etc, det är helt obegripligt för mig hur man inte kan vilja vara en del av sitt barnbarns liv. All styrka till dig!!

Boomer-generationen. Mest ego som finns..

Jag och min man passar våra barnbarn ofta, ibland flera nätter i sträck fast tänk er in i vår situation. Först skaffar man egna barn, sedan får man ta hand om sina gamla föräldrar och svärföräldrar. Samtidigt får man barnbarn som man ska passa och umgås med, kanske så många som 5-7 stycken om man har flera barn. Jobba ska man också, när tycker ni vi ska få leva lite också?
Ni som är unga med små barn, vänta till ni kommer upp i 50-65-års åldern och inser att ni aldrig är lediga och kan göra saker ni själva vill.
Bara en tanke från en farmor som försöker tillgodose allas behov, men jag är också människa med lust och längtan att göra saker på min fritid.

Tack för din synvinkel av det hela. Det låter som att du är en jättebra farmor som engagerar dig massor. Såklart ska det inte vara helt på bekostnad av dig själv. Självklart ska du också ha tid till dina egna intressen och aktiviteter.
Det jag ställer mig frågande till, som en person med små barn, är när inget intresse finns att lära känna sina egna barnbarn. Kräver absolut inga barnpassningar eller flera nätter. Mina barn har aldrig blivit passade i flera nätter, enbart 2 ggr när jag födde andra barnet och en gång när vi flyttade under flera års tid. Vi har aldrig någon mor/farförälder som säger ”åh vi saknar X så himl mycket, kan vi komma och hälsa på”. Det är sorgligt, tråkigt och något jag inte väntat mig då jag i övrigt har en hyfsat god relation till mina föräldrar.
Allt jag vill är att någon nån gång skulle säga så. Att dom saknar mina barn, gärna vill ses eller ”låna barnen” några timmar.

Hur är det möjligt att fem kvällar i veckan + helgen går åt till dessa saker? Jag tror du överdriver rätt rejält . Om inte så kanske det ställa för höga krav på dig och det finns andra runt omkring dig (syskon, partner, in-laws) som borde steppa upp?

Med sjuka äldre föräldrar går mycket tid till bara det. Alla har inte syskon heller. En partner har ju ofta egna föräldrar som också är äldre och kanske sjuka, eller barnbarn, eller jobb med långa pass. Kom tillbaks när du kommer upp i åldern så får du se vad mycket som tar tid. Givetvis kan man säga nej men du vet, samvetet.

Mina föräldrar vill hellre åka på små weekend trips eller umgås med goda vänner helg efter helg. Knappt en dag i månaden finns över för oss och deras vänner verkar likadana efter vad jag kan se utifrån.

Usch… Ja då har man verkligen missat något. Är så glad att jag själv inte kommer bli så egotrippad som farmor/mormor.

Låt era föräldrar ha kul och slippa sina barn. Varför är ni så missunsamma?

Troll…

Inte ett dugg. Jag tycker på riktigt att ni är gnälliga, ogina och småsinta. Det är otroligt barnsligt att kräva att folk vill umgås med era ungar bara för att ni råkar vara släkt. Det är helt orimligt att era stackars föräldrar inte ska få hitta på grejer som DOM vill göra i sitt eget liv?! Det är inte boomer-gemerationen som är ego, det är ni.

Tråkig syn du har på familjens roll. Det är ju inte som att någon kräver 100% umgänge dygnet runt. Det som bes om är genuint intresse och att man lägger kanske 5%, eller i alla fall 1%, av sin tid på att finnas där för människor som borde betyda någonting i ens liv. Jag förstår verkligen varför så många känner sig så fruktansvärt ensamma i dagens samhälle när anhöriga inte ens orkar engagera sig i ett barnbarn. Hur kan detta vara kontroversiellt?

Exakt ??

Jag tycker också det är så konstigt att människor inte vill ha meningsfulla relationer. Är det inte typ det livet går ut på? Dessutom tycker jag det är superkonstigt att man väljer att skaffa barn men sen på något sätt anser att ens plikt som förälder är avslutad då dessa skaffar egna barn. Självklart har man inte samma roll som föräldrarna men lite engagemang för barnbarn tycker jag hör till föräldrarollen (som man förstås fortfarande har även om barnen är vuxna). Barn är ingen rättighet, och det är ett livslångt åtagande. Jag själv som är 28 år idag ser det som en stor ynnest om jag hade fått barnbarn någon gång! Hur fan kan man vilja välja weekendresor, golfturer eller gårdsauktioner varenda helg/kväll forever över att fortsätta finnas i sina barns liv? Då kanske man inte var en kalasbra förälder från början.

Då läser du ju inte ens vad vi skriver. Varför är du så svart/vit? Är det möjligt kanske att både ha en fritid och eget liv OCH typ bry sig om sin familj tror du? Förmodligen är du själv en sån person som inte finns där för din familj. Ditt misstag och din förlust.

Småbarnsåren är inte för alla, var tydlig med att de absolut inte behöver ha något ansvar för små barn när ni ses så kanske de öppnar upp mer ?

Förstår helt din besvikelse TS… är själv uppvuxen med oengagerade mor- och farföräldrar. Undantaget var mormor, som verkligen förkroppsligade uttrycket ”barnbarn är livets efterrätt”. Hon hämtade mig och mina syskon på dagis och skola, firade jul med familjen och ställde upp för oss på alla möjliga sätt. Vet inte vad vi hade gjort utan henne. Något som följt med mig ända sedan jag var liten är att mormor varit den enda jag har kunnat kalla ”mormor” när jag ropat på henne. Med de andra har det liksom alltid tagit emot då det känts så onaturligt och för intimt. Farmor och farfar bodde långt bort, men även när man träffades var det som ett stort avstånd. Farfar var dessutom av den gamla skolan och verkade mest lyssna på för vad brorsan hade att säga. Tror egentligen farmor hade velat träffa oss mer, men farfar var helt enkelt inte så intresserad, de hade fullt upp med sina egna liv. Morfar och hans fru bodde relativt nära oss, men trots det träffades man knappt. Antagligen var de väl också upptagna med sitt eget. En bidragande faktor tror jag var att både min farfar och morfar var lite ”för gamla”. För många andra är deras årskull snarare tre än två generationer bort. De var av en annan tid och visste kanske inte riktigt hur man skulle handskas med småbarn. Utifrån denna tråd verkar det ju dock som att även andra generationer är ointresserade av sina barnbarn, så kanske har fenomenet i grunden att göra med individualismen i samhället.

Förlåt att det blev långt men det här är något jag burit på hela mitt liv, visste inte att fler delade denna erfarenhet. Lite lättande att läsa andras berättelser, men väldigt beklämmande också. Hoppas att TS barns mor- och farföräldrar ändrar sig.

Relaterar verkligen till din berättelse. Tyvärr hade jag inte förmånen att ha en engagerad mor/farförälder själv, men var så säker på att mina föräldrar skulle bli det där jag inte fick. Men nej… Min farmor har aldrig brytt sig, farfar var verkligen en farfar av den gamla skolan som liksom inte lekte eller pratade med en. Pratade mest över huvudet. Min mormor var underbar av det jag minns, men hon dog tidigt tyvärr och min morfar känner jag knappt.
Det ironiska är att min mans farmor och farfar (alltså barnens gammelfarmor/gammelfarfar) bryr sig mer än alla andra och dom är närmare 90 år nu. Det är så fint att se hur dom skriver ut bilder på barnen och sätter upp, försöker sätta sig på golvet och leka med barnen trots diverse krämpor och gärna vill umgås.
Det känns hemskt att åren verkligen är räknade där och att barnen förmodligen inte kommer minnas dom.
Jag tror som du, att vårt sjukligt individualistiska samhälle bidrar till att det är såhär.
Är glad för din skull över att din mormor var en fin person som lärde känna dig. Relaterar så mycket till det där att inte kunna kalla farmor för farmor. Hon var aldrig en farmor…
Nu blev det långt här med. Men tack för din kommentar ❤️

Får jag gissa att din mormor var ensamstående (hon lämnade inte din morfar kvar hemma när hon åkte till er o firade jul)?
Hon arbetade nog inte heltid (kanske inte ens gjort det alls i livet)?
Hon bodde relativt nära så hon fysiskt kunde hämta/lämna er på dagis ?
Allt detta är ju ovärderliga förutsättningar som många inte har.

Jag vill bara säga tack för den här tråden. Upplever exakt samma sak och det gör så ont djupt in i mig, och det får en ju såklart att ifrågasätta hela sin barndom och sina föräldrar i stort. Alla våra vänners föräldrar gör ALLT med och för sina barnbarn så vi trodde faktiskt vi var ensamma om detta.

Tack ❤️

Åh… Så tråkigt att du upplever samma ❤️ även om jag, som du, också tycker att det känns skönt att fler upplever samma sak. Visst gör det ont att se att en del mor/farföräldrar gör ALLT för att lära känna och träffa sina barnbarn? Som åker utomlands med sina barnbarn? Vill åka på simskola med sina barnbarn, uppleva saker ihop. Som engagerar sig, bryr sig, vill prata i telefon ofta, även om man inte kan ses hela tiden osv.
Gud jag är ledsen över detta faktiskt varje dag. Som en tagg i hjärtat.
Kan inte förstå hur man kan vilja missa det. Och självklart undrar man: Älskar ens föräldrar en så mycket som man trodde, när dom inte ens kan ta till sig sina barnbarn? Jag kommer älska mina barnbarn så otroligt mycket.
Har du pratat med dina föräldrar om hur du känner? ❤️

Klart du inte vet nu vad du kommer orka som gammal.
Men ett tips är att vara tydlig med att dina föräldrar absolut inte har något ansvar för barnen när ni ses, det har fortfarande du o din man, föräldrarna gör det de orkar kan o vill.
Jag har full förståelse för att man inte orkar kan eller vill, man har själv ett aktivt liv, kanske jobbar fortfarande och när helgen kommer är man HELT SLUT.

Vill verkligen tacka er alla för att ni svarat så utförligt och fint i denna tråd. Trodde aldrig att jag skulle få så många svar och så många som känner igen sig.
Betyder så mycket att ni svarat och tagit er den tiden! Beklagar att ni känner samma sak och håller tummarna för att förbättringar kan ske för oss alla ❤️
/ TS

Ett par tips om du inte redan provat:
Erbjud dig att hämta och köra hem dina föräldrar till er för umgänge.
Var alltid med när barnen umgås med dina föräldrar, var extremt tydlig över att de INTE har huvudansvar för barnen alls.
Fråga hur DE vill ha det ?
Och det är HELT ok att inte orka med ansvar för små barn HERRE GUD dina föräldrar har gjort ”sitt” liksom. Det är även PRECIS lika OK att senare vilja ha närmare kontakt, lika OK om dina barn inte vill det då men generellt komemr INTE gamlingar o kräver att man ska hälsa på dem på hemmet liksom.
Egentid med din man kan du ha på dagtid, ta båda en semesterdag o umgås eller anlita en nanny som du själv skriver.

Vi har det exakt likadant. Finns noll intresse och så har de bara ett. Världens snällaste en med. Lättsam och glad. Men de skiter i honom. Kommer varken till födelsedag eller jul. Han saknar ju med. Ha att hitta på saker med, sova hos osv som hans vänner gör.
Och vi som föräldrar har inte haft ett dygn tillsammans på 10 år..

Men är er son 10 år kanske han kan sova över hos en kompis någon gång ? Går han på någon aktivitet så brukar läger osv komma redan vid 10 års åldern.
Kan inte du o din man ta semester ch umgås på dagtid ?
Ta in en barnvakt som ni betalar o ta själva in på hotell elelr låt sonen åka till en annan stad med barnvakten o en kompis o sova på hotell gå på grönan badhus något rologt event ?

Kanske lite tråkigt fråga men tips på en bra microvågsugn? ?
Gärna en som inte låter så himla mkt heller o piper vid varje tryckning.

Inte den från Claes O. Redan lite rost på utsidan kanten. Köp ett bättre märke.

Är ni avundsjuka på andra människor ofta? I så fall, på vad?

Ja tyvärr. På alla som har nån typ av gemenskap. Som kan fira jul, nyår, födelsedagar med andra människor. Eller bara äta middag tillsammans, vad som helst. Så trött på ensamhet nu ?

❤️ önskar jag kunde bjuda in dig och ”tvinga” dig lära känna mig och min krets.

Samma här och börjar få ångest nu över att jul och nyår kommer och alla har så stora firanden. Själva julafton gör inget, trivs bra med min lilla familj, sammanlagt är vi ca 15 pers på julafton, utspritt under två firanden så det är jag fine med. Men nyår. Jag vill så gärna ha det där med middag, trerätters, man är finklädd och har det trevligt! Någon att kyssa på tolvslaget vore inte heller fel, haha.

Och jag drömmer om ett litet kompisgäng, behöver inte vara många, 4-5, där man någon gång före jul samlas, har lite glöggmingel, spelar lite spel, ja, trevligheter och mys liksom! Men jag hinner inte skaffa detta umgänge till det här året heller?

Hoppas att du finner en sån gemenskap du drömmer om och kan få fira med större sällskap och fester i framtiden. Från mitt perspektiv verkar din jul dock redan drömmig ? Fast man ska såklart inte jämföra, men kunde inte låta bli när du svarade på det sättet…

Nej julafton tycker jag om, jag har inget emot alls att fira som jag gör och vet att det inte är alla som har den möjligheten, det var inte meningen att trycka upp min julafton i ansiktet på någon. Jag relaterade bara till att jag också vill ha en gemenskap och fira saker med. Som sagt, jag firar jul med familj och släkt. Men jag har i princip bara min närmsta familj att fira födelsedagar med, inte stor umgängeskrets nog för att fira varken midsommar eller nyår. Har en kompis här och hon har sagt (ja, exakt, rakt ut) att hon inte vill bjuda in mig till sina andra kompisar för hon är rädd att de ska tycka om mig och vilja umgås med mig utan henne.
Jag hoppas vi alla kan få en gemenskap, ofrivillig ensamhet är inte rolig❤️

Tycker inte din kompis låter som en jättebra kompis. ?

Nä jag vet?

Avdunsjuk ja men inte missunsam. Är avundsjuk på de som inte kommer från ett dysfunktionellt hem, som är nära syskon och föräldrar, som har en stor glad familj där man har trevligt vid högtider. Även avundsjuk på de som har sex en halv gång och blir gravida och får friska barn. Avundas de som har en gemenskap och ett kontaktnät som skapar trygghet… Är så jäkla tacksam för min fina man men ibland är vi väldigt ensamma. 🙁

Ja avundsjuka på människor med snygg kropp.

Väldigt sällan men när jag är avundsjuk så är det typiskt när jag ser ett par där mannen synbart älskar sin fru och de har genuint trevligt ihop.

Jag, TS, är avundsjuk på människor som har många människor som genuint bryr sig om dom. Som undrar ofta hur dom mår och känner på ett djupare plan. Sen är jag avundsjuk på människor som aldrig någonsin behöver tänka på pengar utan har så det räcker gott och väl.

Är just nu bara avundsjuk på kärleksfulla par, haha. Är heartbroken så det gör extra ont??

Annars är jag inte det. Eller, på vissa. De som lever mitt drömliv men tänker att jag ska sikta på att få det livet istället så det är mer en inspiration.

Japp! På alla som har det gott ställt och kan unna sig utlandsresor och tex har råd att ta in hantverkare till renovering..

Jag har precis byggt en altan, eller ja, anlitat någon till det. Nu är jag avundsjuk på att andra kan anlita folk till exakt allt de vill göra om hemma. Vill ha Pernilla Wahlgrens pengar.

Ja på andra människor sexliv ? Förmodligen är det inte så intressant som min hjärna får det till. Min man har ett fysiskt problem som gör att jag varit utan sex i flera år. Men jag hoppas att det ska ordna sig snart, även om behandlingen/operation tar några månader de med.

Vad har din man för problem? Om du vill berätta? Mitt sexliv brukade vara bra. Nu har jag knappt någon sexlust efter barn. Om det är till någon tröst så har nog de flesta bara ett perfekt sexliv första året eller så ?

jag är avundsjuk på alla med bra föräldrar

Åh. Jag med..

Jaa, på alla som är snygga, har mycket pengar och starka vänskaper (som firar midsommar och nyår, festar och reser utomlands tillsammans osv)…

Ja, på alla som har en fungerande kropp. Är så
jävla avundsjuk på de som klarat studier eller som kan ha ett vanligt jobb, skulle göra precis vad som helst för att få känna mig så uppskattad av samhället?

Avundsjuk på de som har vänner. Behöver inte vara många heller, en enda hade jag varit glad för. Även avis på dem som har avlastning en endaste gång någonsin så man åtminstone kunde prata med sin sambo en stund ifred

Ovveinvigning i helgen!! Hur överlever man? Vad ska man tänka på? Vad är bra att ha på sig eller ha med?

Så peppad men vill höra de ultimata tipsen. 🙂

Vad är en ovve? 🙂

Förkortning för Overall, ett plagg studenter vid universitet ibland bär och som man kan sätta olika märken på:)

Jaha. Låter som stockholmsslang. 😉

Åh gud jag hade så kul! Var full som ett jäkla ägg alltså ? Ta helst med dig så lite som möjligt för du kommer tappa bort allt

Klä dig varmt under ovven. Typ underställ, är skittråkigt att frysa. Se till att ha ätit en stadig frukost innan ?
Och sen njut av dagen ?? Var pluggar du?

Ha med en egen penna så folk kan skriva på ovven!! Sen brukar jag alltid ha med massa snacks så man orkar hålla igång hela dagen ?

Alltså någon som ser Paows storys ikväll?? Väldigt fundersam på vad hon/josefin gör i Thailand??

Filmar varandras skrev verkar det som.

Haha ja men perukerna?? Klubben?? Lite Pretty woman-vibes eh

Appropå det – kom in på Josefines instragram och OMG vad är det för klipp hon lagt upp??? Ser ut som amatörporr. Så pinsamt

Alltså Malin Norlander och Alexandra Nilsson, vad har hänt? Saknar att se som ihop, sån underbar duo!

Försöker andas och säga till mig själv ”detta är början på mitt liv, inte slutet”. känns som att mitt liv faller samman igen. Gick superbra med extrajobbet och kurserna ett tag, men allt har raserat och kunde inte ta mig ut till lektioner idag. Känns som att mitt liv delvis raserat. Försöker säga till mig själv att det inte är hela världen om jag failar kurserna nu eftersom jag har tid att rycka upp mig själv, men det är svårt i praktiken när hela ditt liv har gått ut på att ”försöka rycka upp dig själv”, när ska jag faktiskt få stå stabild på mina två fötter?

Det är inte slutet på ditt liv och ingenting är kört för evigt. En missad dag är bara en missad dag. Försök tänka ”jag behövde bara vila idag, i morgon kommer det att gå bättre”. Den ångest du nu känner slösar bara upp din energi. Klappa om dig själv och säg högt ”jag är nöjd med att ha vilat idag när jag behövde det, i morgon kommer det att se annorlunda ut”

Tänk också på om det är något du behöver förändra för att må bättre. Plugga mindre, jobba mindre, lära dig bättre studieteknik, sova mer eller något annat. Att identifiera vad man behöver är början till att hitta en lösning.

Inget är kört, det kommer att ordna sig. Till och med om livet skulle visa sig ta en annan riktning kan det bli riktigt bra. Så länge det finns liv finns det hopp!

Problemet är att det tyvärr inte bara var idag. Pågått i kanske 4 veckor nu, men just idag blev det extra tydligt och det gick upp för mig att detta inte var något ”litet enstaka gupp på vägen” så att säga.

Är väldigt självmedveten om mina problem men att fixa de i praktiken är å himlans svårt

Pluggar du på heltid? Behöver du i sådant fall göra det? Du kanske skulle må bättre av att gå ner i studietakt? Eller sluta med extrajobbet om du inte behöver pengarna för att klara hyran? Finns det någon form av studenthälsa där du pluggar? Där brukar man kunna få hjälp.

Någon som också följer Bonde söker fru?
Vem tror ni J-K väljer? 🙂 Han verkar döförälskad i allihop haha!?

Tror tyvärr att han väljer hon som han dejtat tidigare, vilket är synd för att han verkar bara intressant för henne nu när det plötsligt fanns konkurrens, han förtjänar bättre!

Hon är så osäker, den blonda passar honom bäst.

Hon känns som den där kompisens flickvän som man försöker prata med men som knappt svarar på tilltal.

Finns det någon länk till Svt där Camilla pratar med Margaux och en polis?

Till Sofie- Hon pratar inte med Margaux utan om hela händelsen. Polisen tillför typ ingenting mer än det uppenbara att man ska larma 112 och inte stå ivägen och filma. Ungefär så. Sändes sista 20 minutrarna i dagens Gomorron Sverige så bara att kolla där på SVT Play.

Tips på ljudböcker som man kan lära sig något utav? Inte sånt barnsligt som ”omgiven av idioter” utan något med lite ”tyngre” kunskap man kan lära sig eller inspireras utav?

Kan tipsa om ”why we sleep”, vet inte vad den heter på svenska men jag lärde mig jättemycket om sömn och förklaringar till saker som är kopplat till det.

Kung Leopoolds vålnad av Adam R-någonting, handlar om Kung Leopold den II men även övriga västvärldens brutala övergrepp på befolkningen i Kongo. Sen är Knaster av Pontus Wasling superbra, Sapiens, etc?

Finns det någon här som fått första barnet vid 40? Jag behöver solskenshistorior ?

En kollega till mig fick trillingar när hon var 45.

Min farmor var 48 när min pappa föddes.

Ja! Jag var 42 när min dotter föddes för ett år sedan. Hade då försökt att få barn i ca 3 år. Och tillslut gick det! Lycka till ?

Mina fastrar som är tvillingar fick båda sina första barn när de var 40-41 år. Nu har de båda tre barn var ☀️☀️☀️

Jag blev gravid vid 42 och det första min barnmorska sa var att ”sluta googla!” Och ”Du är inte ensam, det blir bra det här”.

Ja! Jag var 42 när min dotter föddes! Hade försökt i 3 år och tillslut lyckades vi. Lycka till ?

Ska sätta in spiral i morgon, men är så orolig och nojig för biverkningar eller att bli gravid. Någon som har positiva erfarenheter?

Äääälskar min hormonspiral. I princip det säkraste näst efter sterilisering. Haft i 7 år nu (bytt en gång). Gjorde ont som en mother att sätta in första men bara i några sekunder! Sen lättnad, molande mensvärk och 5 bekymmersfria år. Aldrig upplevt bieffekter och har fler bekanta som är nöjda.

Hade Kyleena utan problem i 5 år, den åkte ut för 1.5 månad sen ungefär. Mindre blödning, mindre mensvärk och blev inte gravid under de 5 åren heller. Min första mens var hemsk dock och blev nog lite nedstämd, men i det stora hela gillade jag spiralen!

Jag satte in min första för lite över fyra år sedan nu. Och jag har bara positiva erfarenheter. Gjorde rätt så ont vid själva insättningen, typ som rejäl mensvärk men det gick fort över.
Hade lite småblödningar fram och tillbaka i cirka tre fyra månader men sen blev det bra. Och sen fick jag mycket mindre mensvärk och mindre mens. Ibland kan jag få rejäl PMS men det hade jag utan preventivmedel också. Enda minuset är att jag har fått ligga så otroligt lite sen jag satte in spiralen ??

Tack tjejer! Min största förhoppning är att slippa tömma lekskolorna fyra gånger om dagen och slippa smärtan vid ägglossning som är 10 gånger värre nu än innan barn ?

Tömma lekskolorna?

Hahaha men gud – MENSKOPPEN!!

Jag är otroligt nöjd med min kopparspiral. Jag hade den några år innan jag fick barn och satte in den efter igen. Barnmorskan sa att jag kunde få ännu mer mens än innan, men det har visat sig snarare tvärtom. Annars har jag inga biverkningar över huvud taget.

Gravid lär du inte bli! Ett av de allra säkraste preventivmedlen.

Fast så kan du ju inte säga. Börjar man läsa på lite och prata med folk är det ju många vars spiraler har lossat och antingen trillat ut eller fastnat i kroppen…

Väldigt ovanligt det du beskriver. Och det kan jag visst säga, kolla pearl index för hormonspiral! Supersäkert.

Det finns visst kvinnor som blivit gravida trots spiral.

Och blir man gravid trots spiral så är risken ökad att få utomkvedshavandeskap och man riskerar då att förlora ena äggledaren.

Ja det finns alltid några, inget är 100 procent säkert. Men det är 99,98 procent, kolla pearl index. Inget man behöver gå runt och orka sig för alltså.

Iiiiih någon som sett sista avsnitten av Love Is Blind?

Heter Alexandra Brings nyfödda dotter Pang? Fattar ingenting.

Hahahaha

vad gör man om man fått fast tandtråd mellan två tänder? får inte ut tandtråden

Haha har hänt mig med 🙂 För mig hjälpte det att ta ny tandtråd på samma ställe, då kom den ut till slut!

Här innan JLC lär få skit för hur de uttalar sig i dagens poddavsnitt, om det ej hinns tas bort. Lite roligt att de pratar om cancel culture och där tar upp Therése som exempel, med den reklamen för Arbetsförmedlingen. Det de inte verkar ha fattat är att hennes ansikte klipptes in på en annan persons kropp. De antar att de redigerat Theresé för reklamens syfte och kommenterar om hur absurd kroppen är. ”Kolla den bilden, kolla tårna (de är helt klyvna säger de innan), det är som att de såhär ”vet ni vad, nu gör vi dig så annorlunda *avbruten*…” -Jonas

Fyfan vad okänsligt. Fattar inte varför de aldrig läser på om saker innan de uttalar sig. Stackars Natalie, hoppas hon inte hör avsnittet om hur de nedvärderar hennes kropp. Ni som inte vet så är det en tjej som heter Natalie som ställde upp som modell för just denna kampanj, där de redigerade in Thereses ansikte på Natalies kropp.

Verkligen, fruktansvärt okänsligt. Hur de skrattar och verkligen hånar. ”Ja, det finns ju folk som ser ut så men..” typ. Nä usch. Tack, kom inte på vad hennes namn var när jag skrev, hoppas verkligen också på att Natalie inte ska behöva höra det.

BACHELOR!

Vilka är tjejerna i Tjejerna berättar allt, som sitter med alla tjejer men inte var med i programmet? Har jag missat något :/

Alla var ju med men de som åkte ut första tiden känner man knappt igen. Och hon som var Sias hyresgäst kom väl in och var där några dar bara innan hon åkte ut.

Haha jag funderade precis på samma sak!
Blev helt förvirrad ?

Nån som vet mer om Holy Crap podcast och det borttagna avsnittet med Forntida astronauter? Det var ju väldigt kontroversiellt på ett sätt, men att dom nu bara tagit bort det och inte säger varför, man blir ju nyfiken ?

Min teori är att de har fått nys om eventuella andra åsikter/teorier han har. Obs jag vet inte mycket om honom (men han verkar knäpp, sorry) men inom den världen florerar konspirationsteorier som är antisemitiska. Kan ju vara så att han uttalat sig om sådant också och att tjejerna i efterhand sett det. Jag såg i hans instagram stories att han skrev att aliens ”kom ner och kn***ade våra kvinnor” så frågan är hur det är med kvinnosynen hos den tomten? Jag tror de upptäckt skit om honom men de vill inte starta en konflikt och försöker därför i smyg få bort honom från sitt innehåll.

Selma med världens finaste valpmage ❤

Är det någon mer än jag som tycker att Prins Daniel ser helt brutalt olycklig ut? Ser ut som om han vill typ lämna allt och dra – på egen hand.