Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
Dock undanber jag mig politiska diskussioner, tack!
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!
Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli satt på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts… 
Ps! Tjafsa mindre!
Föregående inlägg 
Hejsan❤️ Jag tänkte chansa och skriva här, är det någon som är terapeut/psykolog/läkare och kan svara på en undran gällande ångest efter en olycka? eller kanske själv varit med om liknande? För en vecka sedan var jag med om en olycka där jag brännskadades över benen så fick åka med ambulans till sjukhus. All personal har varit fantastiskt fin sedan start, får åka på såromläggningar var tredje dag och har fått bra smärtstillande medicin att ta hemma så jag klarar mig ändå okej (ligger still i soffan hela dagarna och ser på filmer). Men något som är helt nytt för mig är att jag plötsligt kan få hög puls och börja gråta (?) Det hände imorse bara när jag var nära kaffebryggaren och inte var beredd på att den var varm. Då kasta jag mig bakåt och började gråta från ingenstans. Är det normalt? Och är det något man ska bara nonchalera så försvinner det med tiden eller ska man gå och prata med någon? Jag har råkat ut för olyckor tidigare (men inte riktigt såhär illa) och det har aldrig skrämt mig på nåt sätt så det här är nytt. Och det kunde ju gått värre så det känns inte helt ’rätt’ att känna såhär. Men jag sover också lite sämre och drömmer mycket mardrömmar om det som hänt. Är detta något som är en normal reaktion och som försvinner självt eller bör man ta tag i det?
Det är normalt. Du har varit med om något traumatiskt och kroppen reagerar på det. Jag tycker absolut att du ska prata med någon så att du får hjälp att hantera det. Kanske kan KBT vara något att prova?
Hej! Jag är psykolog och jag tänker, apropå det du beskriver, att du ska ta kontakt med någon som kan hjälpa dig med din situation. Prata om det du upplever med verksamheten som har hand om vården av dina skador, be dem att råda dig om var du kan få samtalsstöd. Alternativt kontakta din vårdcentral. Gör detta så snart som möjligt. Att jag skriver så beror inte på att jag tänker att det du upplever är farligt eller akut. Utan jag tror bara att det är bra att ta jobbiga och ovanliga tankar/reaktioner på allvar för att man ska kunna ta hand om sig själv på ett bra sätt. Att ge dig själv omsorg efter det som du varit med om är viktigt. Lycka till, jag hoppas atr du får kontakt med någon som kan hjälpa dig vidare och genom det tror jag att du kommer att må bättre snart. Många kramar!
Du kan också kolla med de försäkringar du har, ex täcker många hemförsäkring stöd vid kris
Nu har jag inte varit med om nåt så allvarligt som du men var med om när tåget jag satt på körde på något så att det blev en krasch framtill på tåget och tvärbromsning. Efter det blev jag jätterädd och fick hjärtklappning varje gång jag satt på ett tåg och det krängde till typ bytte spår eller om det blev ett högt ljud på tåget. Som att den där händelsen satte sig i kroppen. Gick över efter nåt år.
Lovisa B var med om något liknande nu i veckan, följ workoutwlollob – kanske kan få dig att känna dig mindre ensam i läkningen
Jag blev mordhotad av en man på jobbet för några månader sen. Han blev gripen av polisen och det visade sig att han hade vapen på sig. Under ca en månad efter det grät jag för minsta lilla. Blev illa till mods om någon höjde rösten, drömde mardrömmar mm. Fick samtal med Företagshälsan och kände att han inte alls fattade så ringde en psykolog via vc och fick Prata av mig. Hon berättade att efter att man varit med om ett trauma så kan allt möjligt trigga det och det är normalt att det håller i sig upp till en månad. Om man fortfarande efter en månad känner samma känslor är det bra att gå till någon att prata för att inte utveckla ptsd. Kände där och då att FÖR I HELVETE!! JAG KAN INTE VÄNTA EN MÅNAD. Men nu 3 månader senare känner jag mig bra, får ökad puls och svårt att andas om någon som liknar honom höjer rösten men annars känns det ok. Så mitt tips ring och prata med någon men också ett tips att det kan gå över med tiden.
Det är normalt! En vecka är kort tid så ge dig själv lite tid, för de allra flesta försvinner sådana symtom av sig själv. Om det fortfarande är kvar efter en månad kan det vara bra att söka på vårdcentralen för att se om du behöver psykologisk hjälp och bedömning kring eventuell PTSD.
/Annan psykolog
Jag blev dödshotad på min arbetsplats och mannen greps sedan med vapen på sig. Efter det fick jag svårt att sova, svårt med höga ljud, grät för allt och undvek personer som påminde om honom. Fick prata med en psykolog via vc som berättade att efter trauma kan man få sådan besvär som jag fick och att de oftast går över inom ett par veckor. Om besvären håller i sig längre än en månad bör man söka vård för att inte utveckla ptsd. Jag fick panik över att behöva må så dåligt i en månad innan jag fick hjälp MEN nu såhär 3 månader efteråt inser jag att jag mådde skit i en månad och sen lättade det. Kan fortfarande få puls om någon liknar personer eller när någon skriker. Men inte alls som då. Så ring vc men försök också tänk att det kan gå över ?
Tror ni nån influencer kommer vara med i Let’s Dance i år och i så fall vem?
Hoppas jag verkligen inte!
Tone Sekelius. Om hon räknas som influencer
Om Tone Sekelius räknas så ska ju hon vara med.
Antonija Mandir skulle inte förvåna mig.
Camilla Hamid kanske
Tycker det hade varit på tiden att Alexandra Nilsson fick vara med.
Jaa! Det hade jag faktiskt kollat på. Hon har ju själv sagt flera gånger att hon gärna skulle vara med också.
Elsa B
Aha är det därför hon gått ner så mycket i vikt..!
Skulle snarare tro att det är pga depressionen efter hennes cancer.
Fast det var ju jättelänge sedan. Hon har ju gått ner massor nu, senaste tiden.
Det var ju i samband med att hon fick barn de upptäckte cancer och hon fick operera bort livmodern. Hennes son har väl börjat skolan nu så det måste vara minst 6 år sedan.
Absolut var sjukdomen ett par år sedan, men hon skrev i uppdateringen om sina årsmål att hon hade tagit tag i sin fysiska hälsa i februari och börjat gå till PT och sedan att hon kände sig väldigt låg under sommaren och balanserade på gränsen till depression. Men jag kan ha missuppfattat.
Nämen nån Wahlgren hade man ju velat se, det var ju inte igår…Lr Margaux med för mkt spraytan…
Skämtare där! Men skulle faktiskt inte förvåna mig med 4:ans casting, mellanbrorsan har ju inte varit med…Sen kanske nye killen får vara med, han verkar ju gilla rampljuset…
Mellanbrorsan är ju Benjamin
Ja, men tänkte på Wahlgrens, eftersom hon skrev just det, och då Pernillas brorsa.
Mellan har varit med= Niclas.
Yngsta, Linus, har inte varit med
Ja precis så är det, fel av mig, menade just Linus.
Aha då förstår jag ?
Margeux har ju redan varit med
TW: förstoppning, mage, tarm plus lite annat.
Första veckan på december fick jag svår influensa (enligt snabbtestet var det inte covid, men man vet ju inte…) och var sängliggande i en hel vecka med feber. Under den veckan åt jag knappt någonting för hade ingen aptit.
När jag blev frisk igen, och började få normal aptit och åt mer, fick jag förstoppning. Jag kunde inte gå på toa på flera dagar, så kontaktade Kry efter att laxermedel ej hjälpt så bra (kunde gå på toa igen men det kändes inte bra i alla fall). Hon rekommenderade mig att röra på mig mer, dricka mer vatten, äta fiberrik mat. Jag följde de råden och det blev bra igen efter jul.
Men förra veckan kom besvären tillbaka. Ont i magen, låg ”aktivitet” i tarmarna, typ att det var trögt. Känns som att det är jobbigt för kroppen att processa maten. Jag _kan_ gå på toaletten på morgnarna mest, men det känns inte som att allting kommer ut, utan det finns mer kvar där inne liksom. Jag har väldigt lite gas också. Magen är svullen och känns tung. Av och till är jag torr i munnen.
Nu idag har jag fått en jävla hemorrojd som ett brev på posten. Liksom, det känns som att något ”hänger ut” och det svider. Jag ringde Kry och hon skrev ut en rektal-lösning för att tömma allting jag har därinne och en salva för att det svider.
Jag vet inte riktigt vad jag vill med den här kommentaren. Bröt fan ihop när jag kom hem för jag orkar inte mer. Har det stressigt som fan över en master-uppsats nu som jag ligger efter med och allt bara byggs på. Jag tror jag tycker väldigt synd om mig själv och vill ha stöd bara… Vad ska jag göra? Är rädd för att använda den där lösningen jag ska köpa imorgon på apoteket haha.. Är rädd för att det här i magen/tarmarna ej kommer bli bra, trots lösningen. Oroar mig för hemorrojden och är rädd för att gå på toaletten igen för att det ska bli ”värre”. Jag har försökt trycka tillbaka den men det hjälper inte.
Har aldrig haft såna här problem förut. Jag vet att detta är en fett pinsam kommentar men jag når väl ett sammanbrott snart. Finns det någon här som varit i samma sits som mig (förstoppning, hemorrojder…) och kan dela med sig av sina erfarenheter, vad jag kan göra?
Har inte testat själv, men många tipsar om psylliumfröskal/fiberhusk för gravida med förstoppning. Kanske något att testa?
Tack, ska prova det 🙂
Köp Movicol, ta 3 påsar om dagen tills det känns bättre. Tar 1-2 dagar innan det börjar verka.
Har Movicol hemma, har tidigare bara tagit 1 g/dag. Så tack för svar, ska testa att ta större dos i så fall efter jag provat Klyx om det ej hjälper.
Men vad säger du? Movocol verkar ju direkt! Varning! Tar inte några 1-2 dagar innan det händer ngt. Så fort du tagit en pås, lämna inte så du inte har tillgång till toalett. Tänk på att Movocol används dagen innan man gör en tarmundersökning på sjukhus och då gäller att tarmarna är riktigt kliniskt rena! (förr sade man rektoskopi) Varning – ta inte så många påsar på en gång. Du kan ju börja med en påse.
Lycka till! / Anonym
Chilla Gunilla. Det verkar INTE direkt. Movicol binder vätska till sig och gör alltså avföringen mjukare.
Från FASS: Vuxna, ungdomar och äldre: 1-3 dospåsar dagligen i uppdelade doser beroende på individuellt svar.
Nej vad jobbigt! Jag har haft förstoppning vissa perioder i livet och för mig har tålamod och att vara väldigt noga med kosten funkat. Alltså dricka mycket vatten i kombination med mycket fibrer. Mycket frukt, grönsaker, havregryn. 1 msk psylliumfröskal i ett glas vatten varje dag. Undvika bröd och kött. Grönt te och proviva emellanåt. Vad gäller hemorrojden japp också varit där.. Jag köpte Sheriproct och grejen är, det funkar, MEN det tar tid! Fortsätt smörj, till slut får du resultat. Hoppas du mår bättre snart!
Tack för ditt svar. Ska verkligen se över min kost och hoppas på det bästa! Jag fick Sheriproct utskrivet så ska köpa det imorgon. Försvinner hemorrojden av det eller bedövar det ”bara”?
Den blir långsamt mindre men som sagt, det tar tid så man får ha lite tålamod. 🙂
Något som också hjälper är att röra på sig mycket 🙂
Ta en stor klump kokosolja, så ska du se att det släpper(med besked!).
Annars kan du alltid börja med att ta en större dos magnesiumcitrat.
Haha ja magnesium tog jag två av en kväll och så var den myskvällen i soffan över…?
Jag sket ner mig i sängen!
Lider så med dig, de är ett jävla elände de där!
Försök kyla med is i en liten strumpa på hemoroiden så minskar svullnaden och den börjar dra sig tillbaka. De bedövar lite om du har smärta också.
Var försiktig bara så du inte håller för länge så du får en frostskada istället ?
Sen gäller det att dricka VÄLDIGT mycket vatten OCH smörja ofta med xyloproct eller liknande. Går nog trycka tillbaka den lite sen när den minskat något.
Om du tycker den gör för ont nu hade jag provat med ovanstående i ett dygn och sen kört med supen. Håll emot med handen (med papper såklart) när du går på toa sen.
Tack snälla för svaret ?
Lider med dig. Förstoppning och hemorrojder är fruktansvärt när det påverkar hela ens vardag!! Fick det själv efter förlossning. Det som funkade för mig var rektalsalva + stolpiller, äta havregrynsgröt på fiberhavregryn med massa linfrön i. Hoppa allt du kan äta som kan verka förstoppande. Drick massa vatten. Ta smärtlindring innan toabesök, både lokalt (tex smärtlindrande salva) och centralt verkande (paracetamol). Ta paracetamol regelbundet under dagen.
När du fått ut det som ska ut, fortsätt med gröten, dricka vatten osv. Försök hålla avföringen fortsatt mjuk.
Prova även movicol (smakar skit men gör nytta. Tvinga dig i det) samt även klyx.
Lycka till!! Det är inte för evigt. Det kommer blir bra!!
Tack snälla för ditt svar ?? Ska följa de råden! Fick Klyx utskrivet och ska prova det imorgon, lite nervöst haha för aldrig använt den sortens laxermedel men jag hoppas det hjälper och att jag får ut allt.
Drick mycket vatten.
Höj benen när du ska gå på toa. Det blir en mer naturlig position för tarmen att tömmas.
Är du hemma kan du stå på själva toalettstolen.
Att stå på huk är en naturlig position för människor när man ska göra nummer två.
Alternativt kan du ha en pall framför dig och luta dig framåt!
Att röra på sig ska också vara bra för att få tarmen att komma igång! 🙂
Så gå promenader.
Man kan sitta hukande på golvet innan man går också. När man känner att det är nära så sätter man sig på toan.
Det är fibrer som är i framförallt grönsaker som är bra för att få igång magen! Pdykliumfröskal är också bra och tyvärr kan det bli värre av stress.
Ja. Jag måste lägga om min kost känner jag. Äta mer grönt, fullkorn, m.m. Känner mig stressad just nu och har gjort en tid, antar att det också är en bakomliggande faktor.
Hemmisar är ett HELVETE. Hade två vidriga jävlar när jag var gravid. Hade så ont att jag knappt kunde gå ?? Tålamod! Smörj med kräm + piller (Sheriproct). Smörj ofta. Xylocain bedövar lite om du har väldigt ont, kan vara bra att smörja med innan ?.
Man kan även dränka in kompresser med asollösning (obs!! Ej asolsprit) och lägga mot under natten tex. De ska tydligen dra ihop sig av detta.
Har du provat lactulos? Det har jag använt under graviditeterna. Man kan ta maxdos tills det känns som magen blir tömd, och sen underhållsdos så länge det behövs. Jag brukar blanda det med lite yoghurt eller fil så är det lättare att få ner. Och börja promenera mer, om du inte redan gör det! En halvtimme per dag bara så tarmarna och magen liksom kommer i fas! Lycka till!
Drick mer vatten?
Levt med det länge också! Blödde också ofta vilket var jobbigt. När jag började jobba efter examen blev det faktiskt lättare och skillnaden innan och efter att jag började jobba är att jag nog äter mer varierat nu men också nog att jag rör på kroppen många fler timmar om dagen jämfört med när jag pluggade (då är man ju stillasittande ganska mycket pga plugg, även om jag kanske snittade 2 timmar rörelse per dag då). Så kanske också försöka få in mer rörelse kan hjälpa dig. Hemorrojderna känner jag fortfarande av så fort jag är lite hårdare i magen men kan nu gå på toaletten mycket oftare och enklare jämfört med förut, ser ut som du fått lite tips kring det, hoppas det snart kommer bli bättre för dig!
Be om recept på Inolaxol som är ett pulver i dospåse du blandar m vatten. Dricker ett glas varje dag.
Jag hade okt i tarmöppningen samt en hemorrojd/hudflik i 10 år som de vägrar göra ngt åt. Sved i ändan o fick bla detta utskrivet så det ska underlätta tarmarnas jobb dvs göra bajskorven till en mjuk korv och inte till små tolkar typ.
När jag tar det på morgonen (man ska ej ta sent om man ej ska röra sig) så kommer bajset ut fint och i en enda korv haha!!!!
Märker skillnad.
När man har sprickor i rumpan eller hemorrojd vill man bajsa lätt och inte sitta och skita kanintollar, så jävla jobbigt.
Så be om inolaxol! Har en stor jävla box med minst 100 st i. Hahhaa
Jag har fått samma problem efter influensan som jag drog på mig i början på december. Var sjuk i totalt fyra veckor och avslutade med antibiotikakur.
Igår satt jag på toa i en halvtimme vilket ledde till en utbuktning som dock ganska snabbt fixade sig. Men så jäkla obehagligt när något av det mest vanliga vi gör inte funkar ?.
Angående hemorrojder: har tidigare i livet haft det som du och använt xyloproct (tror jag det heter). Alltså en supp som man stoppar upp i rumpan och den brukar hjälpa rätt fort.
Det fixar sig, drick mycket vätska (vatten!!!) samtidigt så att magen kommer ihåg ordentligt ?. Och sitt ner så lite som möjligt ???
Fick du möjligtvis antibiotika när du var sjuk? Kan slå ut magens goda bakterier och skapa de besvär du beskriver.
Vill tipsa om rörelse och mkt vatten, men främst probiotika. Även magnesium, men välj rätt sort som är för magen.
Är detta nu slutet för Margaux?
Har det hänt ngt mer eller vad?
Nån har grävt fram gamla saker. Läs Expressen.
Men var det verkligen så hemskt?
Ja, det var det verkligen om man kan någon historia överhuvudtaget!
Det är du som inte kan någon historia! Att kalla en ne*ger på ett privat party. Samtidigt alla våldtäkter och hat mot etniska svenskar! Allt är inte rasism.
Kul det ska bli när pendeln svänger och vi kan sätta dit alla som sagt svenne-banan tjugo år tidigare.
Man kan ha två tankar i huvudet samtidigt
Men snälla! Gräva fram 14 år gamla grejer. Från nån fest? Vad är det att hetsa upp sig över?
Ja men eller hur. Så jävla löjligt
Tror tyvärr inte det. Men man kan alltid hoppas…
Finns alltid dårar som kommer fortsätta hylla och följa.
Ja!!!!!!
Nej , eftersom det inte var värsta grejen .
Fast kom igen, ”finns det plats för en n****?” Spelat ingen roll att det var 14 år sen, sånt säger man fan inte. Tyvärr är inte detta slutet för Margaux men visar mer och mer vilken extremt osympatisk människa hon är.
Alla sa det ordet för så många år sedan. Detta är så sjukt alltså, vi ska ju lära folk att göra bättre, inte hänga dem för hur det var förr.
Fortfarande ingen ursäkt
Det är det väl?
Haha nej det det gjorde verkligen inte alla.
Underförstått att ”alla” i sådana här kontexter betyder generellt el brett.
Ja? Använder ”alla” i exakt samma kontext som du.
Nja… tror faktiskt ordet var rätt tabu även när jag gick i skolan. Jag är tio år äldre än Margeux.
Sen tycker jag inte att du är något man kan dra upp och lasta henne för nu.
Snälla. Jag är vad många som skulle klassa som en woke person och jag sa absolut n-ordet ”på skoj” vid ungefär samma tidpunkt. Det är inget jag är stolt över, eller skulle säga idag, och jag är glad över att tiderna förändrats och att många av oss blivit mer utbildade. Margaux likaså, förhoppningvis.
För 15 år sedan spelade jag ”nigger” på skolgården. Vi spelade också kortspelet kung och neger.
Pippis pappa var negerkung och fortfarande kallas juniorer på stora båtar (sådana där som har ett helt bolag bakom sig med anställda osv) för boatnigger.
Just sayin
Nödvändigt att skriva ut ordet, 4ggr dessutom?Dags att läsa lite historia och lyssna på vad svarta personer har att säga om ordet
Vadaux?
?????
Tips mottages tacksamt! ?? Bebis har (….nää jag bara skoja haha!) Vår bebis har sovit i eget rum och egen säng sedan över ett år tillbaka. Han är nu 2 och ingen bebis längre så nu har han fått en ”riktig” säng istället för spjälsäng. Nån som har tips hur man får honom att ligga kvar i sin säng och inte gå upp hela tiden? Han går upp, tänder lampan och kommer ut. ”Tröttnar” de på detta när det har gått några dagar eller finns nåt dunderknep?
Kan tillägga att vi aldrig nattat tills han somnar utan vi läser, myser, säger godnatt och går ut. Har funkat toppen i spjälsängen. Vill helst undvika att börja sitta där tills han somnar då jag på nåt sätt tror att det är bra för honom att kunna somna ”själv” och vara trygg i det.
Hade han vuxit ur spjälsängen eller varför bytte ni? Tror det bara är att vänta ut, säkert nyhetens behag.
Haha, min då 1,5-åring klättrade ur spjälsängen och höll på att slå sig rejält, då fick vi sätta dit den låga gaveln med hål i redan då, barn är olika och spjälsäng fungerar inte för alla barn högt i åldrer. Man kan ju inte ha dem instängda, hur ska de då kunna gå på pottan/eller komma över till föräldrarna utan att skrika om de vaknar och behöver trygghet?
Exakt. Tack. Vår tvååring är väldigt ”självständig” och tidig med det mesta. Han klättrar och klänger, vill göra saker själv, kommuncerar bra, etc. Det kändes liksom… lägligt. Men som jag skrev nedan: första barnet. Omöjligt att veta vad som är rätt.
Varför bytte ni så tidigt från spjälsäng? Min treåring sover fortfarande i sin och trivs toppen.
Låter som ni bytte säng innan han var redo för det
Tror som tidigare att det är nyhetens behag, i hans värl öppnade sig Sesam nu och han kan bestämma själv när han vill kliva ur sängen!
Fortsätter det väldigt länge så skulle jag dock byta tillbaka till spjälsäng, tror att vi ibland har bråttom med att ungarna ska bli ”stora” fort! Min blir 4 i Mars och vi har precis bytt till stor-barns-säng. Hennes spjälsäng var dock en sån som man kan göra om till säng, så den var lite större än gemene spjälsäng!
Hur vet man? Och vadå redo? Det blir väl alltid en övergång tänker jag.
För övrigt för alla som ifrågasätter det beslutet istället för att komma med tips, så hade han börjat försöka klättra över kanten och kan potentiellt lyckas, och vi kände att det var en säkerhetsrisk. Samtidigt hade typ alla våra vänner med jämnåriga barn (från mammagrupp) bytt, så vi tänkte att det var läge. Första barnet så svårt att veta i förväg.
Precis, det blir alltid en övergång. Vi bytte när vår son var 2,5 för att vi hade den minsta spjälsängen från Ikea och precis som er försökte han klättra ur den (på morgonen när han vaknade) och sen började han bli för lång för den. När de börjar försöka klättra ur tycker jag definitivt det är dags att byta.
Och det är så mysigt när han nu kommer in tassandes på morgonen, älskar den väckarklockan oavsett tid ?
Hehe ja det vore mysigt att komma till den punkten när de tassar in själva på morgonen. Och sen tyckte vi också att det skulle vara skönt att kunna sitta hyfsat bekvämt å läsa å så vid nattningen i samma säng. Hoppas det löser sig… är inne på andra timmen här nu ?
Bara att vänta ut. Gör ingen grej av det utan gå bara lugnt tillbaka med honom, stoppa om och säg godnatt. Mina har fått vanlig vanlig säng redan vid 15 månader. Lite tålamodsprövande första dagarna när de går upp men sen inga problem. Tror det blir nyhetens behag oavsett när man byter.
Det tog ett par veckor för oss och sen körde kag klistermärkesbelöning en vecka så gick det.
Sen kommer han upp ibland ändå men det hör nog till.
Det tog några veckor för oss, men blev successivt bättre och bättre. Vi sitter dock numera bredvid tills han somnar, men nattningen tar oftast 10-15 minuter så oss gör det inget.
Så ge det lite tid så blir det nog bra ?
Jag vill en riktigt bra feel good-serie.
Tips? ?
Emily in Paris! ? Love on the spectrum om reality räknas som serie
Firefly lane (tror den heter vad som än händer på svenska) finns på Netflix
Fast den är inte bara feelgood kom jag på ?
A-Typical, Emily in Paris, Schitt’s Creek, Sex Education och good old FRIENDS!
Är kanske inte under strikt feel-good genre men sjukt roliga, enkla och bra!
The Middle
Kände alltid lite vemod när jag såg den serien på tv förut, familjen kändes så trasig ?
Klämde hela the middle under december och över nyår. Älskar den! Tänker på den varje dag haha ? ”year of Sue” ?
Reverend TimTom!
”Five bedrooms” och ”Wonderland”. Mysiga Australiensiska serier. Tv4 play tror jag, annars svt play.
The Bold Type! Finns på Netflix. Annars Younger, Viaplay, eller Emily in Paris, Netflix. Alla är väldigt lätta att se och mycket Feel good
Håller med!
Extraordinary Attorney Woo
Så bra!
Usch, jag slutade kolla efter typ avsnitt tre (precis när den autistiska killen dödat sin bror eller vad det nu var) för jag tycker koreanska serier visar funktionshinder på ett så jävla okänsligt sätt och denna var verkligen inget undantag.
Vad intressant, på vilket sätt tycker du den är okänslig?
Jag och mitt vuxna barn med autism nivå 2 har tittat på serien tillsammans och älskar den bägge två. Framför allt tycker vi att skådespelerskan som spelar Woo Yong Woo gör det med en sådan fantastisk exakthet i ansiktsuttryck, rörelsemönster och stressuttryck. Har aldrig sett någon spela autist så bra (om hon nu inte är autist själv, men det är iaf ingenting vi har hört). Karaktären framställs ju också som mycket älskvärd i serien. Det enda som är orealistiskt är att hon hela tiden blir bemött på ett sådant respektfullt och förstående sätt av omgivningen, vilket väl inte kan sägas vara normen i verkliga livet.
Du slutade lite för tidigt. I det fallet var det ju tvärtom.
Svar till Blubb!
Kanske inte direkt feelgood, men om du inte sett ”Min bästa väninna”, fruktansvärt bra, vacker och griper tag i en, sällan blivit så uppslukad av en serie.
Ha, ”Min fantastiska väninna” heter den visst..
Younger
Vilken åldersgrupp snackar vi om förresten?
Jag är 41 ?
Chesapeak Shores.
Pörni på Viaplay.
Åh ja, älskar Pörni ?
Gilmore girls, Emily in Paris ❤️
Ted Lasso, ser den just nu och det är det bästa jag sett på länge ?
Jaaaa!!! Ted Lasso är definitionen av feel good!
Love life
Virgin river
Crash landing on you!
Jane the virgin
Ja den slukade jag när jag var gravid. Kanske skulle se om den ?
Jag läser alltid ”öppet sår” – tycker det är mer passande?
Jaha?
Jaha på dig själv.
Senaste dagarna har varit sämsta på länge. Inte gått utanför dörren sen i tisdags, inte orkat duscha, ätit dåligt och bara känt mig allmänt död typ. Minns inte när jag senast såg solen, minns inte när jag kände mig utvilad och lugn. Har inget stressigt liv eller jobb direkt, men känner någon inre stress samtidigt som jag är rastlös. Allt är bara tråkigt och jag har inte lust att göra någonting.
Jag vill vakna utvilad imorgon, starta dagen med en kopp te och bara andas typ. Men jag vet redan nu att jag kommer fastna i mobilen bara, framför någon serie eller liknande, har noll disciplin.
Älskar egentligen att gå upp tidigt på morgonen, även när jag är ledig. Men nu vill jag bara sova hela tiden, så fort jag vaknar längtar jag efter att få gå och lägga mig. Vet inte hur jag ska hitta tillbaka till det lilla jag hade, eller hitta något nytt och fridfullt. Vill dra ner på skärmtid, vill dra ner på allt tvtittande, men vet inte vad jag ska göra. Orkar inte göra någonting heller direkt.
Vet inte riktigt vad jag vill ha sagt. Kanske bara klaga lite.
Vill finnas i nuet. Idag skulle jag dricka en kopp te och läsa lite, men inte ens det lyckades jag med. ”Jag gör det sen”, Nä, tydligen inte.. Sorry för all negativitet.
Låter som att du är riktigt, riktigt nedstämd. Jag tycker du skall söka din vårdcentral <3 De är ofta jätteduktiga på sådant här.
Man behöver inte professionell hjälp bara för att man har varit nere i några dagar. Det hör till livet. Har man däremot haft symptom på depression i flera veckor och inte tar sig ur det själv, då kan man börja tänka på att söka hjälp.
Vill inte vifta bort en eventuell depression men har du kollat ditt järnvärde? Jag hade fruktansvärt lågt värde och kände mig rastlös, dödstrött, svårt att komma igång med något och ingen motivation till skit. Blev hundra gånger bättre efter ett tag med kralliga järntabletter på recept! Förstoppad, men gla’.
Aldrig kollat upp mitt järnvärde vad jag vet. Tar mycket andra prover men osäker på det, ska se om man kan be dom lägga till det nästa gång jag ska ta prover, värt att kolla upp. Tack för tipset 🙂
Två veckor är kriteriet för depressionsdiagnos. Personen beskriver ju dock att dom senaste dagarna har varit dom sämsta på länge, därmed inte sagt att hen mådde bra innan dess. Utifrån symtomen skulle detta kunna vara depression eller någon form av ångesttillstånd – man kan dock inte annat än spekulera utan en gedigen utredning.
Ja, minst två veckor. Utifrån beskrivningen ovan så låter det dock ändå inte som depression. Men självklart ska det utredas om det behövs. Men poängen var att det verkar vara en väldig spridd uppfattning att man inte få må det minsta lilla dåligt för då måste man söka hjälp – och så är det inte. Först bör man också försöka själv och se om man kommer ur det, för oftast går det faktiskt ganska bra. Aktiviteter och fokus utåt brukar vara bra att börja med.
Har varit deprimerad förr, men senaste åren är jag rätt stabil. Går alltid lite upp och ner såklart men tror inte det är något sånt nu. Sen försöker jag nog vifta bort det lite för är jag inte på botten, skadar mig och vill dö så tänker jag att det inte räknas så man inte behöver hjälp, vilket såklart inte stämmer. Men detta är nog bara en liten svacka, måste komma in i bra rutiner och få vår tror jag haha. Tack för din omtanke<3
Jag vill och kan sova mycket just nu. Men tänker äsch får acceptera det. Vi har haft kallt sedan oktober. Solen har försvunnit? Längtar till mars och sedan påsken. Lite skillnad om man bodde i varmt land och fick d vitaminer. Dryg vinter här i norden.
Fan vad jobbigt. Du låter nästan lite deprimerad. Du skulle må bättre om du orkade träna och få igång lite endorfiner, men fattar att det är det sista du vill.
Ja röra på dig är superbra. Bara att ta promenader gör skillnad. Och kanske boka massage. Förstår dej som skrev du mår inte ok. Hoppas du snart mår bättre.
Träna skulle vara jättebra, även promenad skulle göra stor skillnad. Hur tar man tag i sånt? Hur får man rutiner?
Kunde liksom inte ens ta tag i att göra en kopp te som jag egentligen ville för jag kom inte igång ?
Har ADD, så min startmotor är seg, energin räcker knappt till att klara av livet ens ? Livet är tydligen ingenting för mig, fattar inte hur man gör.
Något du kan testa, om du vill få in rutin och motion, är att ställa klockan på morgonen för att gå ut på en promenad som du uppskattar. Rask takt, långsam takt, skogsmiljö eller stadsmiljö – välj det som känns bäst. Kanske köpa en god kaffe på vägen som ett litet ”mål” med promenaden?
Om du upplever att det inte går att få struktur och i vardagen och att du mår dåligt så tycker jag att söka hjälp. Det kan vara psykisk ohälsa, eller kanske att du behöver/behöver ändra ADD-behandlingen. Det är tufft med NPF-diagnoser (har själv autism), du är grym som kämpar på. Hoppas du kommer ur denna dipp snabbt och får må bra igen, kramar!
Om du upplever att det inte går att få struktur i vardagen och att du mår dåligt så tycker jag att du ska söka hjälp* – blev många fel där haha. Förlåt.
Det låter väldigt mysigt och något sånt jag skulle vilja göra. Ska försöka få in det som en rutin men tycker sånt är svårt. Får ibland känslan av att jag vill ut och gå en runda, men innan jag ens hunnit avsluta det jag håller på med (alltså typ stänga av tvn, släcka ljus eller något sånt som tar några sekunder) och fått på mig skorna så har den känslan redan försvunnit. Går från aspepp till noll energi innan jag ens öppnat dörren. Och vet att man då ska göra det ändå, men önskar känslan höll i sig. Är väl mitt största problem, kan bli sugen på att göra något med någon och medans signalerna går fram så har jag redan hunnit ångra mig lagom tills personen svarar..
Min medicin är enda hjälpen jag har för min ADD för tillfället. Så träffar bara läkaren på psykiatrin några gånger om året för uppföljning, men borde kanske be om mer. Mycket funkar inte just nu, och förstår inte hur man ska leva såhär hela livet där man precis lyckas hålla ihop vardagen helt okej.
Jag skulle vilja ha ett städat hem alltid, men orken finns inte. Skulle vilja träffa folk och hitta på saker, men måste även orka jobba dagen efter så det får gå i första hand såklart så därför blir jag bara hemma.
Detta blev nog rörigt. Började gråta massa av någon anledning och läst om ditt meddelande massa men glömt vad du skrev och vet inte vad jag vill komma fram till heller?
Vet inte om du läser det här så lång tid efter men jag var på samma plats som dig fram till nyår. Jag KOM inte ut på promenader heller. Hittade en video på youtube där man bara går på platsen man står. Gör lite rörelser osv. Lät as töntigt först för nån som tränat extremt mkt förr.
Men den energin det gav fick mig att vilja gå ut och ju sen vart det som en kedjereaktion. Nu står jag och joggar i lägenheten varenda dag som en idiot men det ger mycket för energin så det får vara så.
Kolla på https://youtube.com/watch?v=R3AUw3-jtEo&feature=share
Kör din egen takt. Jag sätter på annan musik och studsar som en tok.
Hoppas du snart kommer ur mörkret.
ibland är det tungt, kan du kanske fundera och känna efter riktigt ordentligt imorgon när du vaknar för vad du verkligen känner för imorgon. Stanna upp och fråga dig själv, diskutera om det behövs, gå inte på default. Små steg mot att börja göra annorlunda, endel säger att det bara är att göra, och ibland är det ju så, men det låter inte som det i ditt fall. Den inre rastlösheten kan ju ha olika orsaker, och ditt vilja att bara vilja sova likaså, så fråga dig själv, behöver du vila, aktiv vila, sova eller faktiskt kliva upp och koka en kopp te och andas ett par minuter…
Just nu tror jag att jag typ vilat för mycket på något sätt. Jag har gjort för lite dessa dagarna så svårt att komma ur detta. Har inte gjort något som tröttat ut mig så inte känt mig nöjd med något, inte gjort något som gör mig direkt glad.
Jag vill städa, handla och laga mat, vet att jag skulle må så bra av det. Men samtidigt vill jag inte göra ett piss.. Klarar jag inte av att göra allt det imorgon blir jag bara besviken på mig själv, så ibland är det inte ens värt att försöka.
Brukar inte vara såhär negativ, eller är inte världens mest positiva men detta låter väldigt deppigt.
Men ska gå upp tidigt imorgon, göra min kopp te och vira in mig i en filt och sätta mig på balkongen lite. Så tyst ute på lördagsmorgonen fast man bor centralt 🙂
Låter jättemysigt med te på balkongen ✨ Om du har lust får du gärna skriva här imorgon om det gick bra och om du såg nåt kul när du satt där 🙂
Vad gullig du är! Ska skriva imorgon 🙂 Blir lite extra pepp på något sätt att faktiskt ta tag i det också.
?❤️
Känner mig max stalkig nu men undrar om det blev nåt balkongte ?
Du behöver AKTIVERA dig!
Ta en promenad, gå och simma, gå och träna, storstäda etc
Min plan var storstäda idag. Men tog sovmorgon till kl 8, vilket inte är mycket egentligen, men kommer jag inte upp och äter frukost vid 6 tiden och kommer igång så är typ hela dagen förstörd.. Förstår inte. Borde ha mer energi om jag sover längre men får sån ångest och allt känns fel när jag sover längre än jag brukar. hahah, låter så sämst.. Jag diskade iaf, så fick någonting gjort ??
Hörde nånstans att om man vilat mycket så är aktivitet mer ”vilsamt” för hjärnan alltså om man är seg för att man legat ner länge så blir man piggare av en promenad.
Kanske att storstädning känns lite för mycket, vet inte om det kanske känns enklare att komma igång om du tänker att du ska städa i 10 minuter. Sen om du gör det nästa dag med och fortsätter så är det 70 minuter städning på en vecka ?
Det låter faktiskt rimligt. Blir ju inte piggare av att bara fortsätta vila, blir bara tröttare och deppig för man inte gör någonting.
Börja lagom hade nog varit bäst. Har svårt för det, vill få klart allt men orkar egentligen inte så kör slut på mig själv och blir besviken. Måste hitta en balans antar jag, och acceptera att jag inte har all energi i världen. Hur nu det ska gå till.
D-vitaminbrist. Och innan nån börjar härja; de flesta nordbor har det vid den här tiden på året.
Japp.
Precis! Jätteviktigt att vara utomhus varje dag samt att ta tillskott.
Alltid bra att vara utomhus men inte ens en solig dag såhär års får du någon d-vitamin. Men det kanske inte var så du menade ?
Gör man det till en vana så är det en fördel, både för d-vitaminlagret när man kan ta emot det, och för välmåendet överlag.
Det är klart det är en jättefördel med att vara ute! Förtydligade bara att man inte får d-vitamin då. Ser många på instagram som ”tankar d-vitamin” i solen på vintern, så tror det är en vanlig missuppfattning.
Vintersolen i då nordliga länder som Sverige ger ingen d-vitamin. Det får vi bara på sommarhalvåret. Därför svenskar historiskt soldyrkat och klätt sig lättare på sommaren. På vintern har man historiskt ätit fiskolja/torkad torsk och/heller renkött. D-vitamin brist är oerhört vanligt I norr och kan orsaka allt från depression, trötthet till ryggont och vertigo
(Långt svar, sorry!!)
Jag tycker alltid att man bör ta sitt psykiska mående på största allvar. Från en fellow ADD-kompis så har jag lite punkter jag brukar utgå från för att skatta mitt mående, som kanske kan va till hjälp för dig?
1. Har något förändrats den senaste tiden? Både arbetsmässigt/privat.
2.Har du varit extra stressad/haft extra mycket uppbokat i kalendern? Jag iallafall blir utmattad oavsett aktivitet och behöver därför en längre återhämtning (introvert och ADD är en fin kombo)
3. Tillåter du dig att faktiskt vila? Bara ligga rakt upp och ner och slökolla på något? Eller har du ”vilat” men samtligt tvättat/städat/utfört andra måsten?
Något som hjälpt mig att komma igång med t.ex promenader är att jag lagt in det i min kalender. Så när jag väl får en notis så tar jag på mig skorna och går ut. Att inte tänka så mycket, utan bara göra. För tänker man för mycket så finns risken att man hittar 100 viktigare/roligare/givande saker att göra.
Sen att vila och kalla det för vila!! Oftast om man pratar med någon som frågar vad man gjort under dagen/helgen/veckan så svarar man oftast ”ingenting”. Jag fick dock ett bra råd från min psykolog att sluta kalla det för att göra ingenting, för ingenting kopplar vi automatiskt till att vara oproduktiv/mindre ”duktig”. Kalla det istället för att vila, att du tog hand om dig själv och ditt mående. Bara det tankesättet kan göra att man sänker kravet på sig själv, och börjar lyssna på vad man själv behöver ☺️ hoppas det var till någon hjälp!
Vilken bra lista! Jag tänker oftast inte eller försöker förstå, utan konstaterar bara att allt plötsligt är skit, att jag är kass som inte har all ork i världen, undra vad det är för fel på mig osv.
Sparar din lista så jag kan använda den nästa gång, försöka att faktiskt bena ut var saker blir för mycket och se om det går att göra bättre så det inte blir likadant.
Vet inte riktigt vad som hände denna gången. Nu har jag verkligen bara vilat. I onsdags gick jag knappt upp ur sängen. Vilket resulterade i att jag bara åt en banan och lite glass, vilket inte förbättrar humöret eller energin direkt.
Så om du kollar på en serie tex, och får notis att du ska ut och gå så stänger du bara av och går?
Jag är duktig på att tänka lite för mycket. Ska testa detta tipset.
Åh, vilket bra råd av din psykolog! Älskar det! Är verkligen så, säger ofta att jag ej gjort någonting och det får en att känna sig dålig, ska börja säga vila.
Ville skriva ett bättre svar, trött och ledsen typ så ska stänga ner. Men tack så jättemycket ❤️
Lycka till ❣️
När notisen kommer för promenad så släpper jag det jag håller på med. Oftast så planerar jag in promenaden när jag vet att jag har tid, typ efter middagen/innan middagen. Behöver inte vara någon milslång promenad, utan ibland blir det bara ett varv runt kvarteret och ibland en längre sväng. Just längden kan man anpassa, bara man får lite rutin på att faktiskt göra det ☺️
Hej! Här kommer ett svar från ännu en person med ADD som likt du stundtals upplever dessa dippar. Mitt liv har helt förändrats sedan jag fick medicin, det går inte att jämföra. MEN, jag har även behövt justera saker i min vardag utifrån min diagnos och vad den medför.
Jag ser till att ha färre saker i mitt hem, saker såväl som möbler, det tar mindre energi. Inte lika jobbigt att städa heller!
Jag har avvecklat många av sociala medier, instagram, tiktok osv med tanke på vad de gör med belöningssystemet (och problem med dopaminregulation som adhd redan innebär). Mår mycket bättre och fått upp intresset/hittat tillbaka till andra saker.
Jag ser till att ha ingredienser till enkla, goda maträtter som även är nyttiga i mitt kylskåp/frys. När inte energin är där så är det desto mer viktigt att få i sig näring. Ännu ett tips är att ha frysta grönsaker. Då hinner du inte bli stressad av att de ska bli gamla, samtidigt var de skördade och frysta när de hade som mest näring = win win.
Jag går upp samma tid varje dag vid 06, oavsett om jag jobbar eller inte. Det är viktigt med samma tider för din cirkadiska klocka och sömncykeln. Jag går även och lägger mig samma tid varje dag, börjar sänka ljusstyrka vid 20-tiden för att signalera till kroppen att förbereda sig.
Jag följer min menstruationscykel. Beroende på vilken fas du befinner dig i, så kommer dina olika hormoner påverka dig. Dopamin spelar in även här. I vissa av dessa faser behöver du äta och vila mer, viktigt att du då lyssnar på kroppen och är snäll mot dig själv. Det finns ett samband mellan pms och adhd. Om du märker att ditt mående är cykliskt så finns det olika saker du kan testa.
Jag tränar yoga några gånger i veckan. Jag har upptäckt att dels är det väldigt roligt med statisk styrka, men också fantastiskt med avslappning och meditation för en hjärna med utspridda tankar.
Jag tränar kondition när jag lyckas få in det. Jag hatar kondition, men det har en stor effekt på ditt mående.
Vill mest säga att jag är likadan som dig och det var skönt att höra att jag inte är ensam om att ha det såhär!
Vet exakt hur det känns att vilja göra massa saker men inte kunna genomföra det av absolut ingen speciell anledning? Det är så konstigt, och man känner sig helt värdelös.
Jag har ingen ADD-diagnos men har länge misstänkt att jag skulle kunna få det om jag gjorde en utredning, vet dock inte om detta är anledningen till mitt beteende?
Det är så lätt för alla att säga att ”du måste röra på dig, då blir du piggare!”, ”aktivera dig!”, ”det är bara att bestämma sig och göra!”, men jag tror inte man fattar problematiken om man inte har den själv. Jag VET att jag skulle må bättre av att träna/promenera/whatever, jag VET att man behöver ha disciplinen att ta tag i det man vill göra men DET GÅR INTE! Det är liksom som en spärr i kroppen och i huvudet för mig som jag inte kan göra någonting åt bara genom att bestämma mig. Det låter säkert jättedumt för någon som inte har det såhär, därför tror jag inte man fattar.
Jag är expert på att bara tänkatänkatänka istället för att göra, jag kan tänka på en sak under längre tid än vad det skulle ta att göra den. När jag har flera saker jag vill göra så som göra en god frukost, ta en promenad, tvätta, städa, göra en kopp te, läsa en bok och köra ett träningspass blir det bara en gröt i mitt huvud och jag vet inte hur jag ska lägga upp det, det bara snurrar och tillslut blir det inget gjort.
Det du skrev om att ”livet verkar inte vara någonting för mig, jag vet inte hur man får det att gå ihop” är EXAKT som jag känner!
Jag har ett heltidsjobb, bor själv, har en städad lägenhet, tvättade kläder osv men det tar så otroligt mycket energi för mig att få det här vardagliga och för andra helt självklara (tror jag) saker att gå ihop. Ibland måste jag bara släppa detta i några dagar och göra absolut ingenting av det men då mår jag dåligt över att mitt hem är smutsigt och rörigt, inte har några rena kläder, inte har lagat ordentlig mat osv men det är som att energin går i botten tillslut efter att ha levt ett ”normalt liv” för länge.
Det blev en lång och rörig kommentar, men det var skönt att skriva av sig lite! Kanske kan man få lite tips över hur man lever haha
Duscha kallt. Snabbaste o effektivaste hjälpen mot deprimerad mood.
-Lång inlägg-
Hur vet man om man ska stanna eller gå?
Jag är tillsammans med min första pojkvän i vuxen ålder. Vi har varit tillsammans i lite mer än ett år och flyttade ihop efter bara två månader. I början kändes allt jättebra, men senaste tiden har jag börjat tvivla på vårt förhållande. Jag tror att det gick lite för fort och jag har insett att vi är väldigt olika och passar kanske inte så bra ihop.
Vi båda har heltidsjobb, men jag sköter allt i hemmet. Jag städar, lagar mat, tvättar osv. Jag har väl egentligen inget emot det, men grejen är att jag trivs med ordning och reda, och han är van att ha stökigt omkring sig och tycker inte att det spelar någon roll. Han plockar inte undan efter sig och det är saker överallt. Jag mår dåligt av att ha det så, men samtidigt vill jag inte behöva städa efter någon annan varje dag. Vi har pratat om detta flera gånger och han har lovat att bättra sig, men inget händer.
Vi bråkar allt oftare. Eller, han blir arg för saker som man i min värld inte borde bli arg för, och så får han det till att allt är mitt fel och han skäller på mig. Jag blir väldigt ledsen, vilket han vet. När han lugnar sig ber han om ursäkt och vill att vi glömmer det. Jag har svårt att släppa dessa bråk och mår dåligt över sättet han behandlar mig ibland.
Han säger ofta att han älskar mig, och jag säger såklart samma sak tillbaka, men jag vet inte om jag faktiskt gör det längre.
En del av mig ser det som en självklarhet att det är honom jag ska skaffa barn och dela mitt liv med, men en annan del av mig vill lämna honom.
Det som gör det hela svårare är att vi nyligen flyttat till en stad där han inte känner någon annan än mig, och han har ingenstans att ta vägen om vi gör slut. Det känns fruktansvärt och jag känner mig skyldig att kämpa mer.
Jag har väldigt dåligt självförtroende och är rädd att jag aldrig kommer att träffa någon annan om jag lämnar honom. Och tänk om jag gör slut och sedan inser att han faktiskt var ”the one”?
Jag är inte lycklig just nu.
Jag vet inte vad jag vill, eller vad som är rätt. Ska jag kämpa och hoppas att det blir bra, eller ska jag gå? Jag behöver era åsikter och erfarenheter.
Mitt psykiska mående är inte på topp just nu, så snälla var inte för hårda. Tack.
Låter som att du innerst inne redan bestämt dig för att lämna tycker jag ❤️
En del av förhållandet, kanske allra helst i ugn ålder, är ändå att växa tillsammans. Jag har varit tillsammans med min pojkvän i snart 4 år och vi har båda förändrats mycket under åren – vi har även lärt oss otroligt mycket om varandra vilket stärkt vår kommunikation något enormt. Att kunna kommunicera är så otroligt viktigt. Jag tycker du ska prata med din kille och förklara vad du tycker känns jobbigt, så att ni tillsammans kan försöka jobba er framåt. Kom också ihåg att det både handlar anpassning och acceptans – man behöver någonstans kunna mötas på mitten och låta varandra ha sina egenheter samtidigt som man såklart ska anpassa sig.
Tack för ditt svar❤️
Jag har nog tappat hoppet lite eftersom det gått ett år utan positiv förändring. Han är väldigt svår att prata med då han lätt blir arg och då lyssnar han inte alls, utan gör sig själv till ett offer och får mig att känna mig elak och dum. Men jag ska försöka prata med honom och förklara.
Självklart är jag villig att kompromissa, men hittills är det bara kompromisser från min sida och det känns inte okej.
Gud, känner ÄNNU mera ”lämna honom” nu! Han vill inte ändra sig, han låter inte vuxen än eller som han har nån störning. Eller så är det hans sätt att motverka förändring, vilket är jävligt osympatiskt. Han utnyttjar dig.
Om man inte ens vill ändra på lite saker de flesta året när allt är lite fluffiga moln, ja då tror jag ju inte att det kommer bli bättre sen
Lämna! Om han inte kan kommunicera och dessutom går i försvar och blir arg och gör dej ledsen så kommer det inte bli bättre. En stor varningssignal tycker jag.
Man ska inte anpassa sig till en som bråkar och skäller och behandlar en dåligt.
Nej självklart inte! I det så är det han som behöver anpassa sig genom att lära sig kontrollera sin ilska. Jag uppfattade inlägget mer som att kärleken troligen finns där men kvävs i att det skär sig mellan dom, och det är något man kan försöka jobba på. Men om han inte kan lära sig hantera sin ilska tycker jag inte att du ska stanna, du förtjänar att behandlas med respekt och bemötas med kärlek.
Hon har ju redan gjort det. Och det ska inte kännas sådär dåligt så tidigt i ett förhållande.
Lämna lämna lämna. Finns inget som binder dig att stanna. Snälla skaffa inte barn tillsammans när du känner så här. Du är värd så mycket mer och du är inte skyldig honom något ❤
Kommer naturligtvis inte skaffa barn så länge det känns såhär.
Tack för dina fina ord❤️
Om det här var en vän till dig som beskrev sitt förhållande såhär, skulle du då råda vännen att stanna?
Lämna nu, innan ditt psykiska mående försämras mer..
Att han skäller på dig är inte okej. Du förtjänar någon som också är villig att kompromissa som du är. Det låter som du vet vad du behöver. Det blir bra ❤️
Om ni hade varit tillsammans i 10 år hade jag kanske rått er att bli särbos och gå i parterapi för att reda ut om det är värt att rädda relationen eller gå vidare.
Men att ha det såhär efter ett år ihop? Nej, vet du vad. Jag är ledsen, jag förstår att du är kär i honom, men det kommer tyvärr inte att bli bättre. Jag tycker du ska bryta och hitta någon som från början är en team mate som självmant tar diskmaskinen för tredje gången i rad, som viker tvätten du hängde upp eller noterar att ni behöver köpa mjölk. Det är inte för mycket begärt, det är minimum när man bor ihop. Du ska inte behöva tjata en annan vuxen människa till handling över de mest banala grejer och sysslor.
Om kommunikationen havererar ovanpå det, för att han blir arg eller är svår att prata med, så är alla förändringar/förbättringar dömda att misslyckas. Du vet vad du behöver göra, du får väl stå ut så länge du orkar och tvekar men förr eller senare kommer du behöva riva av plåstret och gå vidare ❤️
Så där känner man inte när det är rätt. Jag tror du måste lämna faktiskt. Du har rätt att lämna, du är inte skyldig honom något. Han är en vuxen människa.
Tänk på dig själv om ett år, fem år, tio år. Vill du vara tillsammans med någon som får dig att må bra och också tycker att ett hem ska vara rent och städat eller vill du må lika dåligt eller sämre fortfarande?
Jag förstår om du är kär och att ett uppbrott är jobbigt, speciellt när man bor ihop. Men ditt framtida jag kommer vara så sjukt tacksam när du är med någon som gör dig glad varje dag.
Jag har varit där du är och jag lever i en drömrelation idag. Träffade min man ca ett år efter jag gjorde slut med min dåvarande sambo. Hade velat ett år nästan och mådde mest dåligt. Såhär i efterhand är det ett så självklart val, även om det inte kändes så då.
Du har bara ett liv, se till att omge dig med människor som får dig att må bra! Och dessutom är säkert han lyckligare med en partner som passar honom bättre (tex inte bryr sig om stök = mindre bråk osv)
Finns inget där för dig att hämta läser jag. Du gör allt, han bryr sig inte om röran, han har försökt ändra sig men det håller inte, han är taskig mot dig. Lyssna nu, han kommer ALDRIG ändra sig, inte med dig. Gå nu innan du slösar mer tid med honom och är ännu mer involverad, tex bostadsköp eller barn. För det kommer inte bli bättre om det redan nu är såhär.
Var han ska bo och göra med sitt liv är inte ditt ansvar, han ör vuxen och har gjort sina val. Låt inte ditt dåliga samvete stå ivägen för din lycka.
Om du känner sådär redan efter ett år så är det inte rätt ❤️ Du ska inte ha dåligt samvete över att du gör slut. Han kan alltid flytta tillbaka hem eller lära känna nya människor. Men du kan inte leva vidare i en relation som du inte trivs i. ❤️
lämna. att skaffa barn tär ÄNNU mer på dina sysslor, hjälpas åt i hemmet, sömnbrist irritation mm. det ska vara bra INNAN ni, skaffar barn. tänkt på att du sedan är fast för livet med den du har barn. med. tror mig inte kul. är ensamstående o en pappa som inte engagerar sig i barnen.
Har inga jättebra råd att ge förutom att jag själv inte skulle orka med ett sådant förhållande, har varit i det själv men insatt det i efterhand efter vi gjort slut och då känt hur det känns att vara lycklig på riktigt.
Vill bara ge ett litet svar på ”han har ingenstans att ta vägen om vi gör slut” – JO! Det har han, det finns en hel värld för honom att ta vägen om ni går skilda vägar. Ta inte ansvar för hans liv efter ett eventuellt breakup, han kan lösa det!
Någon skrev i ett tidigare Öppet Spår om 50+tant. Har själv passerat 50 och känner mig verkligen inte som en tant. Är i bra form. Hur tänker ni där? Gissar att hel del här är runt 25-30 och har en mamma som passerat 50. Tycker ni de är tanter för det?
Begreppet tant är kanske inte riktigt vad det en gång var. Tanter idag känns mer som medelålders kvinnor. Tanter förr var damer i persianpäls och grått hårt rullat hår.
Tant har inget att göra med åldern, har en kollega som är tant, hon är 42 år. En kompis till mig är 51, hon är inte en tant.
För mej är man tant vid 80. Men tycker det är ett nedsättande ord. Tycker åldern är en siffra bara.
Så ledsen för Lisamarie P. Vila i frid. ❤
Min mormor fyllde 80 och inte ens hennes ser jag som en ”tant. För mig har det typ alltid förknippats med att man hör dåligt, har kort grått permanentat hår osv ? Mormor är inte sån alls
Tror att ju äldre man blir, desto längre fram flyttas det man anser vara ”tant” och ”tantigt”. Men när är man tant då, om inte vid 50+? Eller tänker du att det är individuellt?
Tantigt är lättare att tänka sig. Klädsel, frisyr, svårare att röra på sig kanske, intressen.
Men där är man ju verkligen inte för att man passerat 50. Fast jag(TS)måste erkänna att jag tycker en del ser väldigt tantiga ut med kort frisyr och tältliknande kläder, fast de är yngre än jag.
Var och en får ju gilla vad de vill. Det var mest åldern och begreppet tant som gjorde mig nyfiken.
Ja men precis. Tillexempel Pernilla W är ju 50+ men skulle absolut inte påstå att hon är en tant. Det är nog själva utstrålningen och stilen som avgör om man ses som en tant eller inte.
Tant is a state of mind.
Min mamma är 53, hon är ingen tant enligt mig. Men hon var och besiktigade bilen och frågade tjejen som jobbade något och hon svarade ”ja det var faktiskt en annan tant som också frågade om…”, enligt mamma var tjejen typ 23ish.
Min mormor, när hon var runt 50 (hon var 46 när jag föddes) så tyckte jag att hon var tant, hon har alltid varit tant enligt mig.
Min mamma är 53 och jag ser absolut inte henne som en tant.
Jag är 30+ och har vänner som är 50+ (med barnbarn osv) som inte är ett dugg tantiga, vi går ut och käkar och hittar på saker som… vanligt? Visst vet jag att de är äldre än mig men de är absolut inga tanter och kan inte föreställa mig att de själva ser sig som det.
Nej, tycker inte tant är en ålder.
Känns som att det är de under 30 som sätter etikett pga av för lite livserfarenhet. Eller de som själva anser sig vara tant och begränsar sig själva.
Efter en viss ålder är åldern inte det mest aktuella och man kan ha vänner som både är 25 och 50.
Var det om de som kommenterade influencers med barn med ❤️❤️❤️????
Ja, kanske?
Det var jag som skrev det och jag definierar ordet tant på många olika sätt haha.
En gullig liten tant :75+.
Tant 50+ är såna som sitter och kommenterar lite märkligt på sociala medier på influencers de inte känner, typ kommenterar någons barn med ”lilla prinsessan” ”sån solstråle ni har” ”en liten trollunge”
Tant är också något man kan vara inombords oavsett ålder, tex gilla att göra, läsa, kolla på saker som den äldre generationen kanske anses gilla mer än den yngre. Jag är glad tant inombords och jag är 33 ?
Ja precis så! Jag får ibland höra att jag talar som en tant, men jag har talat så sedan jag var tonåring. Som att jag har en liten inneboende tant i min själ. 🙂
Jag fyller 39 om en dryg månad och har identifierat mig själv som tant sedan jag var 35.
Handlar mest om mindset och intressen enligt mig.
Har iofs drömt om att vara ”kulturtant” sedan jag var liten ?
Jo, jag ser nog runt 50 år som tant och det tror jag fler i min ålder gör. Jag vill dock poängtera att tant inte är synonymt med gammal och grinig för mig. En tant för mig är en medelålders kvinna, har hon barn så har dom troligen precis blivit vuxna. Det är liksom den där åldern där man definitivt passerat ungdomsåren, samtidigt som man inte ser pensionen i sikte och man troligen infinner sig på samma gympass som oss 20-åringar.
Tack för svar men där blev jag rejält överraskad. Har aldrig tänkt att någon ser mig som tant, möjligtvis ett barn som pratar om mig.
Medelålders är yngre än tant för mig. Medelåldern är ju halva den förväntade levnadstiden dvs runt 40. Tant är senior för mig. När man har fler år bakom sig än framför.
Jag är 32 och min mamma är 54. Tycker absolut inte att hon är en tant. Kommer inte tycka att jag själv är en tant i hennes ålder heller!
Många lever tills man är 85 idag. Det är sjukt att man ska behöva känna sig ”gammal” och avverkad redan typ vid 35.
Nej nej! Du är absolut inte gammal, ingen tant och du ska leva och ha kul nu.
Kram ?
Min mamma är över 60 och definitivt ingen tant! Starkare och mer fysiskt aktiv än mig också ? över 70 skulle jag säga är tant och först efter 80 är man gammal på riktigt ?
Kan tillägga att jag alltid velat vara äldre och sett 35 som ett mål. Jag är 30 nu och känner fortfarande att livet kommer vara bäst vid 35! Det är så mycket bättre nu än när jag var 20 och jag längtar efter vad framtiden har att ge ❤️
Exakt så! Min mamma fyller 70 i år… promenerar flera mil i veckan, åker långa turer med längdskidor, åker långfärdsskridskor och allt möjligt skoj. Har aldrig tänkt att hon är tant. Min pappa är snart 76 och han börjar kännas gammal typ nu… men fortfarande mer aktiv än jag 😀
Ja så ser jag det också. Tanter är gamla kvinnor. Inte äldre kvinnor som fortfarande arbetar och håller ett fullt liv.
Min mamma fyller 70 i år, jag har aldrig sett henne som nån tant, och gör det fortfarande inte 😀
Absolut inte! Min mamma är 70 och är inte en tant
Jag är 44 och kallar mig själv tant. Jag blir trött av bara tanken på fest eller sociala sammankomster, föredrar att vara hemma pyssla på och handarbeta och slänger runt med uttryck som ”det var bättre förr”. Folk skrattar för att jag använder ordet tant om mig själv men jag känner mig som en och stortrivs haha. För mig är det inget negativt ord alls.
Ni som ska sälja er bostad, har ni insett att prisnivåerna har gått ner eller hur resonerar ni? Förstår att man önskar att priserna är på samma nivåer men vad tror ni?
Huh?
Kan ju inte va nån som inte insett (förstått) det? Då måste man va bra trög.
Vadå insett? Det lär väl ändå alla insett. Däremot har det inte gått ner här då det är en väldigt eftertraktad lägenhet.
Egentligen spelar det mindre roll om man köper något annat (som ju också har gått ner). Man säljer och köper ju på samma marknad som en mäklare sa.
Jo det spelar roll om den handpenning man lagt in försvinner om man inte lyckats spara ihop en helt ny. Så det är lite naivt att säga att det inte spelar någon roll.
Jag sa inte ”ingen roll”, utan mindre roll. Just för att det man köper också är billigare. Sen beror det väl på var det är också. Detta gäller en mindre ort, och då är det kanske mer relevant att säga så.
Men man har ju betalat av lånen under åren och får då över till den summan?
Ja alltså jag bor i Sthlms innerstad , och min är forfarande en vinst om man jämför med vad jag gav. Däremot har vinsten kanske har blivit 400k mindre typ . Rör mig inte alls eftersom jag inte ska sälja förens om kanske 2 år så
Självklart visste vi att priserna gått ner men behövde sälja då vi hittat ett boende vi jättegärna ville ha. Fick ändå med vinst, men mindre än om vi sålt i våras. Så timingen var inte super men så är livet. Hade kunnat ha inget liksom, ingen idé att gråta över några hundratusen i utebliven vinst.
Tips på vloggar?
Vad för typ av vloggar söker du? Jag har fastnat för strippor i Australien och USA som vloggar ? kan tipsa om det om inget annat! Väldigt intressant när de berättar om deras ”gäster”. Har fått en helt ny typ av respekt för kvinnor som är i den branschen faktiskt!
Namn?
En som jag gillar extremt mycket är “Ginger Zephyr” (dock inte aktiv atm men hon har massa tidigare vloggar) Chloe King (aktiv) och Keila Misdom (lägger inte ut mycket men gillar henne ändå)
Sen brukar jag ibland bara söka på youtube och kolla på lite blandat från olika. Finns många men de ovan tycker jag känns mest ”seriösa” och vettiga samt lägger faktiskt ner tid på att göra bra videos. De hymlar inte om hur tufft det kan vara att vara strippa, särskilt Ginger pratar mycket om det!
Jag FATTAR inte hur Nicole pallar vara kompis med Tully när Tully är så nära vän med Eric å Hanna? Jag hade INTE efter ett sånt uppbrott kunnat vara nära vän med någon som är nära vän med mitt ex å hans nya? Och kommenterar varandras bilder på insta med hyllningar osv hela tiden, firar nyår ihop osv. Jag tycker inte Tully gör fel då man inte ska behöva välja sida egentligen och jag beundrar Nicole som klarar av det men jag hade INTE. Hade ni gjort det med handen på hjärtat?
Hon kanske får all inside-info från Tully. Hon verkar ju vara besatt av eric fortfarande så hon kanske vill hålla informationskällan nära
Vem är egentligen Tully? Vart kom hon ifrån? Känns som att hon känner ”alla” plötsligt?
Vad vill ni se i flödet hos dom influencers ni följer? Varför följer ni dom ni gör, vad har dom som ni uppskattar?
Gillar ni bilder eller reels? Perfekt eller ”vardagligt”?
Gratis marknadsundersökning här?
Någon här som arbetar som skadereglerare och kan berätta lite om jobbet?
Ingångslön? Stressigt? Får man bonus ibland? ?
Vad har man för utbildning för att bli det?
Många i min klass på universitetet hade det som
extrajobb/sommarjobb och tyckte det funkade bra :). Min uppfattning att det var ett helt ok kontorsjobb men enformigt och med få utvecklingsmöjligheter (utom att byta från t.ex olycksfall till sjuk). Lönen var ungefär som inom kundservice generellt
De senaste 1-2 åren har jag märkt att jag fått extremt svårt att hålla ögonkontakt med andra människor! Allt från kollegor till svärmor. Vet inte varför men känner mig bara så osäker när jag ser folk i ögonen nuförtiden. Försöker verkligen tänka på det och hålla kvar blicken men varje gång jag får en fråga känns det som att jag automatiskt vänder bort blicken när jag ska svara.
Någon som varit med om något liknande eller har tips på hur man ska komma över det? Inget speciellt har hänt eller ändrats i mitt liv.
Jag var sån (idag tvingar jag mig själv kolla folk i ögonen under samtalets gång) och jag har ADD, dålig självkänsla och en släng av autism (vem har inte det egentligen?).
Känner mest obehag av att hålla ögonkontakt med bekanta, men man/barn/släkt/nära vänner funkar ok.
Du får träna träna träna. Jag tränade på katten lol!
Oj, stackars katt!
Titta och blinka långsamt är ju ett sätt att säga ”jag älskar dig” på kattspråk…
Det var ju inte det hon skrev att hon gjorde.
Min katt skulle älska om all min uppmärksamhet föll på henne så. 🙂
Jag tror att min katt tränar detta på mig….
Den hatar dig. ?
Jag har känt av något liknande med mig själv och har funderat på om det kan bero på att jag har haft mycket mer begränsat umgänge sedan covid. Har t.ex. jobbat i stort sett 100% hemma sedan dess och ett tag 2020 såg jag ju knappt någon annan än min sambo och dotter, åtminstone inte för längre samtal. Kan det vara en teori även hos dig?
+1 har samma teori! Har blivit mycket mer obekväm med ögonkontakt sen covid. Bodde dessutom utomlands i strikt karantän där vi nästan i ett år var helt själva, jag och pojkvännen.
Jag brukar känna så i perioder då jag känner mig nedstämd
Gått och stört mig så mycket på detta nu så måste få höra vad ni anser om denna situation. Min dotter har en kusin (min mans systerson) som är några månader äldre än henne. Kusinen får många fler julklappar av sin mormor och morfar (min dotters farmor och farfar) och bara för att det ska vara rättvist får vi mellanskillnaden i pengar. Blir lite ledsen… det är ju ändå engagemanget och att de väljer ut julklappar.
De bjuder även de andra på middag regelbundet (minst en gång i veckan) för de längtar efter sitt barnbarn (själv hört de nämna det) medan vi bara får komma när det är högtid eller födelsedag. Blir ledsen över att de inte känner samma kärlek och längtan efter min dotter och är lite orolig över att hon kommer märka av detta längre fram när hon blir mer medveten?
Min farmor var så under hela min uppväxt och är det fortfarande. Hon var till exempel ofta barnvakt åt mina kusiner, men inte åt mig. När vi blev äldre så ringde hon ofta mina kusiner, hälsar på i deras egna boenden osv. Mig har hon aldrig hälsat på sen jag flyttade hemifrån, och hon ringer bara vid födelsedagar och jul. När jag var mindre brydde jag mig inte så mycket, men nu i vuxen ålder tycker jag att det känns tråkigt. Vi har av förklarliga skäl ingen nära relation, och jag har valt att inte höra av mig till henne. Hade gärna haft en nära relation med henne, men eftersom hon ”valt bort” mig när jag var liten så vill jag inte sträcka ut en hand till henne nu.
Jag tycker att du ska försöka prata med henne om det. Vill du inte göra det så kanske din man kan göra det? Hon kanske inte har reflekterat över att hon särbehandlar sina barnbarn.
Min mormor och farmor har aldrig ringt mig överhuvudtaget.
Farmor, när hon var i livet, hade barnbarn som bodde nära henne som hon umgicks mycket med. (i en annan del av landet än mig.)
Jag har aldrig känt mig ”avundsjuk” på kusiner som var närmare dem än mig. Varför skulle jag? Alla relationer är unika, dessutom gör ju avståndet sitt.
Låter otroligt konstigt.
Har det alltid varit så?
Gällande klapparna så tänker jag att din svägerska kanske pratar mer med sina föräldrar och ger dem tips om vad hennes dotter/deras barnbarn kan tänkas vilja ha/behöva.
Brukar din man prata med sina föräldrar om er dotters behov/önskemål?
Detta. Tror att TS man behöver jobba mer på relationen
Jag tror nog att det mest handlar om hur din svärmors relation till sin dotter vs sin son ser ut. Och det i sin tur påverkar umgänget med barnbarnen.
Kan det vara att farmorn/mormorn är närmre systern? Hon kanske känner sig osäker på om du (och din sambo?!) uppskattar hennes sällskap? Bara killgissar här.
Men gud, vilka människor! Har det hänt nåt mellan dem och din man? Har systern varit favoritbarnet? Låter otroligt märkligt och taskigt!
Kunde varit min farmor. Hon har aldrig intresserat sig för mig och mina syskon. Om vi inte var jättetacksamma över våra julklappar och födelsedagspresenter blev hon sur och skällde på oss. När min äldsta bror tog studenten ringde hon i sista stund och hittade på att hon var sjuk. Min andra storebror avgudar hon så hans student kom hon till. Min student orkade hon inte ens ta reda på när den var.
Jag tror att jag har svårt att ta tillvara på relationer och bygga vidare på relationer.
Jag har ca 5 nära kompisar som jag känt i minst 10 år och jag har lätt för att prata med folk.
Men jag tror jag borde bli bättre på att visa att jag tycker om folk. Dels för att jag vill att folk ska känna sig trygga med mig och inte tveka på om jag tycker om dom eller inte. Hur ska jag göra? Allt känns så fjäskigt och krystat av de jag kommer på.
Har någon här gjort en fertilitetsutredning och vill berätta lite om hur det går till, vad ni fick veta osv?
Lämnade blodprover (tyreoideastatus och äggreserv), gjorde ett ultraljud där de tittade efter avvikelser och räknade äggfolliklarna samt en spolning av äggledarna. Allt såg normalt ut men kunde ändå inte bli gravid. Det visade sig sedan vid kommande ivf-behandling att mina ägg sannolikt har dålig kvalité.
Yes! Precis som ovan skrivit, togs prover och AMH var under 0,1 (= urkasst värde!) och sen gjordes ultraljud som visade att äggreserven var kaputt. För mig gick det snabbt från remiss till utredning. Tyvärr kan jag inte bli hjälpt av behandling för att få barn på egen hand men min situation är nog ganska ovanlig, tror de allra flesta kan få hjälp.
Vi har läkartider nu under januari för att göra det! Blodprov, spolning, spermatest och ultraljud
Vilken är den otrevligaste kändisen ni har träffat och varför?
Kristin Kaspersen och Christina Schollin är jäkligt dryga och otrevliga båda två?
Haha, visste det om Kristin!! ?
what, de som framstår som så mysiga i tv i poddar
På vilket sätt? Kan du ge exempel utan att outa dig själv? ?
kan inte säga namnet tyvärr men när jag levde singelliv så hamnade jag i säng med en av Sveriges främsta manliga skådespelare. Och hans hybris var nog det sjukaste jag varit med om. Han sa på riktigt (gravallvarligt) ’tänk ändå, jag kan få vilken tjej jag vill… också nu ligger jag här med dig. Hur känns det?’
Jag som genuint hade tyckt att han var en fin person! Vi hade träffats i 3 dagar men när han sa sådär tog jag mina skor och gick rakt ut genom hotelldörren. Fick klamydia dessutom på köpet, sämsta jag varit med om
Du kan väl ge ledtrådar? ?
Men fy vem säger så!!!! All heder att du gick därifrån
Peter Haber?
Han är ju gammal?? Lite självrespekt har man ju ändå !
Persbrandt?
Jag gissar på Persbrandt, har hört liknande stories om honom.
jag hade gärna sagt namnet om det inte vore för klamydian …haha
Jag tror det finns risk att det blir förtal eller något. Minns när jag satt i telefon med en barnmorska/sjuksyster och innan jag skulle ge namnet på den jag legat med så bad jag henne att verkligen vara tyst om det eftersom det är oerhört pinsamt och det dessutom inte får komma ut med tanke på hans jobb. Så sa hon ’nejdå nejdå…. Men är det Persbrandt!??’
Så jäkla oproffesionellt så det är galet! Kan skratta åt det idag men där ville jag bara grina och dö
Men ingen kan ju hitta dig här. Alltså ingen vet ju vem du är så går inte att åtala.
Haha tycker det låter som Alexander abdallah eller Skarsgård (fast han verkar dock vettig)
Ernst-Hugo hade sån humor.
Har flera exempel haha…
Min svägerska jobbade i restaurangbranschen i många år. Hon och hennes kollegor drog seriöst lott om vem som skulle gå fram till Jonas Gardells bord för att servera honom. Även en bekant till mig som jobbar med event har berättat liknande historier. Han är h e m s k tydligen. Mark är dock jättegullig.
Henrik Schyffert är jätteotrevlig också (även fått höra detta från 2-3 oberoende källor). I en ICA-butik min kompis jobbade i stod han och skrek och gapade över att de inte hade någon grillkrydda han behövde.
Sofia Wistam ska också vara riktig bitch, samt Pär Lernström. Båda två otrevliga, diviga, höjer rösten.
Omg pinsamt. Insåg nu att det skulle vara kändisar JAG har träffat men nu blev det bara andrahandskällor ? sorry
Kan bekräfta att Jonas Gardell är sjukt otrevlig. Extrajobbade som tågvärd och hade med honom som resenär och han var sååå otrevlig mot personalen.
Snopet när Mark verkar så härlig.
Omg vad sjukt! En vän som är i skådespelar-branschen har också berättat massor av historier om Schyffert !! Han är ett AS.
Jag har träffat Pär Lärnström och tyckte inte han var otrevlig!
Träffat Johanna Nordström, hon var lite dryg. Anders Therese kille var världens gulligaste <3 Hahah nu sa jag iof inte vilka som var otrevliga…
Jag har jobbat med Johanna och var nästan rädd för att ens prata med henne för att hon var så otrevlig. Detta var innan hon blev känd.
Man blir lite besviken på att Per Lärnström ska vara otrevlig när han verkar så himla go i tv-rutan. 🙁
Har också haft att göra med schyffert på jobb och kan intyga
Det är kul, jag känner honom privat (alltså vi skulle hälsa på stan) och han är väldigt from i de sammanhangen.
Tror inte på det där med Pär lerndtröm. Jag hört från flera håll att han är precis så gullig som han verkar på tv och bryr sig om alla.
Kan bekräfta att Sofia Wistam är otrevlig, hon handlar på matbutiken jag jobbar på. Riktigt bitter uttryck i ansiktet, tackar aldrig för sig och är allmänt otrevlig. Fyfan. Ingen ängel där.
Lustigt, har träffat alla tre och dom var hur trevliga som helst?!!
Är det kanske att alla har väldigt hög integritet och kan lätt uppfattas som otrevliga? Alla sätter ju tydliga gränser tänker jag.
För de är ju hur trevliga som helst om man träffas i ett sammanhang som inte är speciellt publikt och offentligt liksom
Anis don Demina. En kompis dejtade hans kompis, vi var i en stad för en konsert samtidigt som han skulle uppträda där någonstans så vi mötte upp honom och kompisen för att turtorduvorna skulle säga hej. När jag sträcker fram handen för att hälsa på honom så tittar han bara på mig upp och ner, tar inte min hand och säger inget alls. Så jag försöker skämta bort det och då bara vänder han och går, jävligt dryg kille. Tycker han känns så överdriven och falsk (tyckte det innan detta också).
Hans brorsa verkar ju inte bättre själv heller (av det man såg i Robinson)
What?! Satan vad otrevlig!
Exakt samma uppfattning fick jag av honom när jag träffade honom. En mansgris.
Kändis och kändis men Isabella L var inte så trevlig när jag jobbade i en butik (under hennes storhetstid). Var mest dryg. Trevligaste kändisarna var Filip och Fredrik dom är preciiiis som på tv, har träffat dom vid två tillfällen i samma butik. (En butik i livsmedelssektorn i anslutning till transportmedel)
Har inte den erfarenheten, hon är alltid riktigt trevlig och samma sak med Paul. Men har också märkt att hon blivit en mycket trevligare kund sedan hon träffade Paul.
Känner lite att Paul fått hyfs på henne. Tror han är jäkligt stabil på det sättet.
Ja alltså hon kan ju ha förändrats detta var typ 13 år sedan tiden när hon drev egoboost mm
Zara Larsson som är kändis . Bland ”D-kändisar” är det helt klart Andrea Hedenstedt .
Oj berätta mer!! Min uppfattning om Andrea är att hon verkar supertrevlig.
Det var när jag jobbade på en restaurang för kanske 5-6 år sedan , så kanske hänt en del hos henne såklart. Minns inte exakt, minns bara att hon var en gäst som jag kom ihåg just för att hon var så otroligt otrevlig. Hade absolut ingen aning om vem hon var, utan såg senare på Instagram och tänkte ” OMG, det är ju HON dendär gästen”
Du skriver att han inte har något emot om det är stökigt men att det är viktigt för dig att det är ordning och reda. Ändå skriver du direkt efter : Eller, han blir arg för saker som man i min värld inte borde bli arg för, och så får han det till att allt är mitt fel.
Jag kan tänka mig att han känner exakt likadant. Att du blir arg för saker som han inte känner att du borde bli arg för tex att ha det stökigt . Så slutsatsen är, ni kanske helt enkelt är för olika och envisa om ni inte kan acceptera dessa saker som är så viktiga men olika för er?
Sarah Dawn Finer och Denise Rudberg är mina två otrevligaste ?
Men oj, vad konstigt! Denise Rudberg har följt mig på Instagram i flera år. Vi har haft en viss kontakt: hon har uppmanat mig att skriva och hon har skrivit många stöttande kommentarer.
Ola Rapace. Sur, aggressiv och riktigt konfliktsökande. Jag serverade honom när jag jobbade inom restaurang.
Otrevligast är klart Jonas Gardell och Ulf Brunnberg, tätt följd av Dan Ekborg.
Trevligast var Adam Alsing, om man får räkna med honom trots att han inte längre är med oss. Marie Göranzon är också underbar.
Anty ?
Jessica Almenäs. Inte lika härlig IRL som på TV.
Om ni måste välja, en förskollärare som är väldigt socialt kompetent men inte särskilt kunnig inom förskolepedagogik? Eller en förskollärare som besitter otroligt mycket kunskap kring förskolepedagogik som gynnar barnen men som saknar det sociala?
Barn imitierar ofta de äldre och jag vill personligen ha barn som är lite mer sociala. Jag hade valt förstnämnda. I en perfekt värld får båda jobb på samma avdelning och kan balansera ut varandra.
Sociala.. hur ska du kunna nyttja din kunskap om du är helt värdelös socialt? Behöver ju kunna bemästra det sociala spelet med barnen för att kunna lära ut något. Sedan vill jag som förälder ha någon som fungerar socialt. Vill känna mig trygg med personen som tar hand om mitt barn och om jag inte lär känna dig för att du inte kan det sociala kommer jag inte vara trygg med dig.
Man lär inte känna pedagogerna…
Nej jag lära inte känna dem så sätt, men jag personligen känner mig tryggare med pedagoger som hälsar, berättar om dagen barnen haft och kan föra ett samtal än pedagoger som inte ens kan säga hej för det är totalt inkompetenta i det sociala.
Haha ja det förstår. Det är ju lite grundläggande, verkligen… Jag är inte särskilt social men på jobbet gör jag ju sånt, man får spela en roll liksom. Bara kan man inte jobba med människor.
Hur har människan kunnat bli godkänd i en pedagogiksk utbildning utan att ha kunskaperna?
Undrar samma om alla politiker som knappt klarat gymnasiet? Hur kan de få jobba med politik när de knappt besitter kunskaperna?
Socialt kompetent. Kan man inte kommunicera med föräldrar, barn, kollegor och andra (tex habilitering, specialpedagoger, rektorer osv) blir barnen mycket mer lidande än om det finns vissa brister i akademiska kunskaper.
Är du en förälder, kollega eller student?
Bara jag som är skeptisk till att Joakim Lundell verkligen mår så dåligt? När man gör en 40 min lång yt-video om det känns det mer som att det är ”bra content”
Varför? Vem är du att döma vad man ska klara av att göra beroende på mående?
Jag kan på nått sätt förstå om han vill vädra ut det riktigt ordentligt dock. Var ju inga vanliga anklagelser precis.
Skrattar så åt vuxna människor som blir gravida och säger att det är SÅ OPLANERAT! Hur kan det INTE vara planerat? Alla vet ju hur barn blir till och hur man undviker att få några. Ja jag vet att några få procent per år blir gravida trots p-piller, spiral och liknande och då förstår jag förvåningen och chocken. Men alla andra… Hur kan det vara så ”överraskande och oplanerat” att man kan bli gravid av att ha sex?
Jag tror att ett plus på stickan alltid känns som en chock. Det är på något sätt overkligt att ett ligg för 2 veckor sedan idag är en cellklump som om några veckor blir en livs levande varelse. Det kanske är svårt att förstå konsekvenserna för att många ligger flera hundra gånger men får bara 1-2 barn, så det blir svårt att greppa varför man blev gravid just denna gång. Hjärnan förstår logiken och statistiken men medvetandet är ute och cyklar.
Kan dock finna det smått provocerande när folk inte vill ha barn men samtidigt vägrar använda skydd. Det är oansvarigt!
Första var oplanerat. Man har sex men skyddar sig vid ägglossning. För vår del överlevde spermien längre än vi trodde och en oppppssiii där. Eftersom vi inte försökte bli gravida och hade mycket annat omkring upptäcktes det av en slump i v 8. Väntade på mensen som jag trodde var någon dag sen. Man förtränger nog saker lite omedvetet helt enkelt ?
Då har man inte skyddat sex och borde inte bli överraskad, trodde inte vuxna gjorde så. Man kan bli gravid när som helst.
Jo vuxna har faktiskt oskyddat sex ? man kan bli gravid vid ägglossning. Du har ett fönster på några dagar att bli gravid. Men spermien kan leva rätt länge i livmodern så du behöver inte ha samlag vid ägglossning. Men jo det finns oss människor som inte vill ha olika hormoner i kroppen för det rubbar ens mående och som då väljer kondom vid ägglossning. Att man då blir chockad när man inte försökt borde inte vara konstigt. Självklart vet om riskerna vid oskyddat samlag.
Ja men sådär planerat? Det vet väl alla att man inte alltid kan veta när ägglossningen är, hur länge ägget stannar osv. Otrolig dumt beteende om man inte vill ha barn, har aldrig hört om nån som gör så nej. De som inte vill använda andra precentivmedel har valt kondom.
”Man” förtränger väl inte sånt alls. Låter oansvarigt.
Har du mycket annat som händer runt omkring i livet som flytt, nytt jobb etc så tänker du väl inte på mensen hela tiden? Man lever livet och är upptagen med annat, mensen kommer snart. Det är vad jag menade med att ”förtränga”. Jag var upptagen med annat än att ha koll på mensen under den perioden.
Ja beter man sig så dumt får man ta konsekvenserna. Låter oansvarigt och onödigt, abort eller ett barn man inte ville ha, yikes…
Men asså va e du för surpuppa? Det är väl ingen här som sagt något om att de inte tar konsekvenserna? Har någon skrivit det?
Jag känner flera som blev ”oplanerat” gravida (hur man nu vill definiera det) men samtidigt jätteglada av överraskningen och lyckliga över bebisen.
Om man tex är ett par, känner att man gärna får barn inom de närmsta 5-10 åren men kanske inte vill försöka aktivt redan nu, och så har man oskyddat sex när man tror att man ej är nära ägglossning och kondomsex kring ägglossning, och så blir man gravid. Då kan man ju inte säga att graviditeten var ”planerad” men man kan ju ändå bli jätteglad.
Surpuppa? Nej jag håller med ta bara att det är jättemärkligt att bli chockad över en naturlig grej, gravid vid oskyddat sex.
Tänker att abort inte är en jättemysig grej så man bör ju vilja undvika det. Eller så är det ingen fara om man får ett barn men då är det ju inte helt oönskat/oplanerat tänker jag. Att endast använda skydd när man tror man behöver låter ganska dumt ja, inte konstigt att man blir gravid då. Är det viktigt chansar man inte så.
Du slänger hej vilt med olika ord i blandade sammanhang. Du verkar tro att bara för att en blivande förälder säger att barnet var ”oplanerat” (som är ordet TS startade tråden om) så är det också oönskat. Det kan vara helt oplanerat och en glad överraskning.
Ja kan va eller bli men oplanerat betyder för mig att man inte ville planerade alltså inte ville ha barn just då? Sen kanske oönskat är ett starkt ord. Utgår från mig själv, jag vill verkligen inte ha barn just nu och då ser jag till att det inte kan hända med alla medel jag kan, en oplanerad graviditet skulle va väldigt oönskad och jobbig för mig.
Och har man inte skyddat sex borde man inte bli chockad över att det blir barn? På nåt sätt borde det ingått i planen/övervägandet att det kunde bli så? Förstår du hur jag menar?
Verkar som oplanerat betyder olika för olika människor, många här verkar tycka att ”ok, nu ska vi ha barn då” medan för mig vore det hemskt då det skulle innebära abort eller ett barn jag inte vill ha. Så de kanske inte sett det som en ”katastrof” om det skulle hända och därför varit mindre försiktiga, bara skydd vid ägglossning, kört med ”säkra perioder” som ju är långt från riktigt säkra? Men då kan det ju ändå inte varit så överraskande menar jag, då man troligen visste att det kan hända.
Men så betyder det ju verkligen inte för alla och tonen i den här tråden är extremt hård och nedlåtande i onödan. Vet inte om det är samma Anonym eller olika, men det är ju jättemärkligt att skriva med en sån ton och utgå ifrån att alla föräldrar ser på ordet ”oplanerat” på det sättet.
Tycker inte det varit hårt alls men men…
Man tänker ju ändå att oplanerat har en viss betydelse, att man gjort allt för att inte bli gravid?
Men tror också det finns mkt okunskap, en del verkar chockade att bli gravida för att de inte skulle haft ägglossning just då liksom.
Konsekvenserna är nu ett underbart barn på 5 år. Mitt bästa opppssii någonsin. ??
Ja och det var ju ditt val, tur att du blev nöjd. För andra hade det varit hemskt och då får vi hoppas de skyddar sig mer ordentligt.
Förstår verkligen din tanke! Jag blev ”oplanerat gravid” för två år sedan. Levde med någon slags katastroftanke att jag nog inte kunde bli gravid eller skulle ha väldigt svårt att bli det, så vid ett tillfälle tog jag inte ett akut p piller och levde på livet som vanligt.. Tre veckor senare började jag få symptom och ja, där var det ett starkt plus på stickan. Blev otroligt chockad på grund av mina tidigare katastroftankar antar jag 🙂
Hade lite samma. Trodde verkligen inte att jag kunde bli gravid och när jag och min sambo bestämde oss för att börja försöka var det mer ”om vi ens ska ha möjlighet att få barn inom några år måste vi verkligen sätta fart” och jag blev gravid direkt haha. Så oväntat men ändå planerat.
Tror helt ärligt att många bara säger så för att det suger att berätta att man försökt i en evighet och halvt förstört allt spontant och lustfyllt med med själva ”barnagörandet” så det känns bättre att säga att det bara hände. Och ja, jag är absolut den personen jag pratar om ?
Jag är just nu oplanerat gravid och det kan visst hända. Första barnet var också oplanerad tog till och med dagen efter piller då jag visste att det fanns risk så jag var genuint chockad. Denna gången äter jag preventivmedel men var sjuk under en period med kräkningar och det verkar ha rubbat mitt skydd så då blev det bebis såklart. Så det är väl klart man kan bli förvånad? Jag har haft sex i många år med preventivmedel som funkat så då är det väl inte konstigt att man blir förvånad!? Nu är jag i ett stabilt förhållande med samma pappa till alla barnen så ingen ko på isen men klart man kan få bli förvånad och kalla det oplanerad eftersom att det är just det är – inte planerad graviditet.
Förstår inte din chock i båda fallen faktiskt då det är inte är nåt okänt att det kan hända.
Börjar tro troll på dig tbh
Hahaha! Varför? Alla vet väl att dagen efter piller inte är en garanti och att det är risk att p-piller inte verkar om man är magsjuk? Så ingen chock att man blir gravid när man är oskyddad? Håller alltså med ts.
Tror folk måste lära sig om biologi…
Men asså det är väl en sak att veta att det finns en liiiiten liten risk, men man kan väl fortfarande bli överraskad och man kan fortfarande kalla det oplanerat.
Ni verkar tänka utifrån att alla dessa gravida verkligen INTE velat bli gravida och trott att de gjort allt för att undvika. Så behöver det inte vara. Man kanske är i en stabil relation och att ett barn är välkommet om det skulle bli. Om man då tagit dagen efter piller så är det väldigt liten risk att man blivit gravid, så självklart kan man bli lite förvånad?
Om man vet lite mer om biologi så vet man också att ja, man KAN bli gravid när man har sex – tom om man går på ppiller samtidigt. Men för de flesta tar det flera försök innan man lyckas. Det är mycket som ska klaffa och vissa håller på i år. Mitt ena barn var planerat men blev till på ETT ligg första månaden vi började tänka att vi ville ha barn. Ja – jag var förvånad. Positivt överraskad! Men inte trodde jag att det skulle gå så fort!
Ja så tänker jag. Om man är förvånad att man blir gravid förutsätter jag att man gjort allt för att inte bli det. Annars är det konstigt att bli förvånad om man visste att det fanns en risk? Men jag tror jag tänker mer fyrkantigt och logiskt än vissa.
Om man är öppen för att det kan bli barn och man tycker det är ok, som i ditt första exempel så tycker jag inte det är direkt ”oplanerat”. Men man får ju kalla det vad man vill, folk har olika synsätt
Tror inte det är så svårt som folk verkar vilja få det att framstå
Helt ärligt och med risk för att låta jäkligt dryg: Väldigt många vuxna är okunniga vad gäller fertilitet… Be valfri person i din närhet beskriva en kvinnas menscykel. En majoritet kommer ha helt fel. 🙂 Så nej, det förvånar mig inte att folk blir förvånade av att ha blivit gravida trots att de kört avbrutna samlag eller säkra perioder lol
Nä man ser ju här hur tänker går… Chockade över minsta lilla, självklara saker.
Vet när Jonas Fagerström sa i podden att dom inte använde preventivmedel men dom försökte inte få barn. Sen blev dom chockade när Malin blev gravid ?
Har själv märkt i omgivningen att det ofta är tredje barnet som blir till genom ”olycka” och då känns det som att tjejen vill ha en trea men inte mannen så ”råkar” det bli så ändå.
Men gud ??♀️
JA! Exakt det här! Har också hört flera par berätta om graviditeten, där tjejen alltså slutat med preventivmedel och killen ba ”men vi försökte inte”.
Är killar på riktigt så jäkla pantade? De förstår liksom inte att nu är det fritt fram för barn VARJE gång ni ligger, utan liksom litar blint på att tjejen ansvarar/har koll och blir CHOCKADE när hon blir gravid?
Och tjejerna, ibland tänker jag tyst för mig själv att ”wow, du visste”. Jag har på riktigt tjejer i min närhet som jag misstänker ville ha barn och inte kommunicerade det tydligt till sin partner, utan lite vagt att hon inte ”vill ta hormoner” osv.
Hur kan man inte vara överens och tydliga innan det beslutet? Förstår inte icke-kommunikationen hos vissa par, hur lever de ens ihop
Ja så jävla fult av tjejerna och korkat av killarna. Bra föräldramaterial! ?
Och som du säger, vad har man ens för förhållande, utan kommunikation och gemensamma beslut?
Och sen blir tjejerna chockade när de är oengagerad pappor..
Jag blev oplanerat gravid. Jag använde natural cycles i ett par år med min dåvarande och det fungerade som önskat. Vi gjorde slut, blev tillsammans med min nuvarande, använde kondom + natural cycles. Kände mig trygg efter 2 månader att slopa kondomen (iom inte längre ny sexpartner) och – gravid direkt!
Nu förstår jag inte, varför skulle det va tryggt att slopa kondomen? Natura cykles är ju inte ett väldigt säkert preventivmedel.
Natural cycels är ett godkänt preventivmedel och har för mig att de skriver att de har 99% säkerhet, samma eller mer än ppiller.
Nu får ni ge er med era dömande kommentarer här inne! Ja, man kan blir gravid trots ppiller, NC och kondom som spricker + dagen efter piller. Men hur sannolikt är det? Man kan liksom inte gå runt och förutsätta att man ska bli gravid varje månad man haft sex om man använder sig av dessa godkända preventivmedel på rätt sätt. Väldigt få blir det och de som blir – låt dom bli ”förvånade”! Vad rör det er?
Vad är det egentligen ni vill få fram här? Att alla borde leva i avhållsamhet tills man vill ha barn?
Oj, nej det är fel. Det är godkänt ja men säkerheten är långt från p-piller, tror det är runt 70 %. Kolla pearl index, där finns allt listat. Inte konstigt att folk lir ofrivilligt gravida om de tror det, så snälla, sprid inte sånt!
Dömer ingen. Man behöver inte leva i celibat men naturligt att skydda sig om man inte vill ha barn.
Om man använt p-piller eller liknande är det extremt ovanligt att bli gravid men det händer några få, det är ju inte det som diskuterats här ovan dock.
Jag tror att säga ”inte planerat” har olika betydelse.
Jag är själv oplanerat gravid – vet hur barn blir till men ser det såhär:
Om jag aktivt valt att ej ta preventivmedel men inte heller försöker att bli gravid, utan det händer om det händer. Vi ligger när vi känner för det, kontrollerar inte någon ägglossning.
Sen ska tilläggas att bli chockad över graviditeten blev vi ej, för vi vet ju att det kan hända.
Så för mig och min sambo är det en oplanerad graviditet.
Innan någon börjar snacka om att ”du har väl koll på när du har ägglossning”, givetvis! Nu råkar detta vara en jävel som överlevde bra länge.
Oj, ja verkligen olika. För mig är det för nån slags planerat ändå, alltså man har ju räknat med det och är inte emot att få mot barn om man gör så? Men du skrev ju att ni inte blev chockade och det ör ju vettigt.
Ja, om de aktivt tagit beslutet att sluta med preventivmedel så har de ju aktivt tagit risken att bli gravida? I min bok är inte det oplanerat utan medvetet?
Men precis! Då är man mkt medveten om det och troligen vill det.
Blir uppriktigt upprörd över när människor ifrågasätter forskning och antyder att den är ”köpt” av industrin. Det var allt…
Men sjukt mycket forskning är köpt ?? speciellt gällande kost. Är väl bra om man är kritisk till saker?
Kan lägga till att gör du en kvantitativ studie är det ”enkelt” att vinkla svaren med. Det är statistiskt framtaget med en viss procent osäkerhet. Men låt oss säga att du tar fram en studie kring vad konsumenter kollar på i butiker. Finns specifika glasögon för ändamålet. Om du då i frågeformuläret kring testpersonen har med lite bakgrundsfakta som exempelvis utbildningsnivå, lön, kön, ålder etc etc kan du göra olika statistiska tester för att dra slutsatser. Så du kanske gör ett test att på utav dina 60 personer som handlade på Ica visade det sig att de som var längre än 170cm handlade fler varor. De med blåa ögon kollade på fler produkter än de med gröna ögon. Allting stämmer utifrån din studie men är det verkligen relevanta frågor i sammanhanget?
Hängde tyvärr inte med i ditt resonemang. Påstår inte att forskning är oproblematiskt eller fredad från viss kritik, men det är ju en annan fråga.
Om du inte hängde med på detta så kanske du inte ska ifrågasätta de som ifrågasätter heller.
Det hade hjälp om kommentaren var skriven med korrekt stavning och grammatik ? Väldigt triggade att tro på vetenskap märker jag.
Självklart är inte all vetenskap bullshit, det tror väl ingen. Men vem som helst kan ju göra en studie på att det finns ett statistiskt samband mellan antalet bävrar i skogen och hur finanskrisen utvecklar sig. Så att ifrågasätta då och då är väl sunt.
Med all respekt, en seriös forskare gör inte en studie på en löjlig frågeställning. Det krävs, förutom mycket pengar, år av utbildning, erfarenhet och handledning för att självständigt kunna formulera en kvalificerad frågeställning, samla in data, analysera och skriva en vetenskaplig artikel.
Jag tror du missar poängen. Forskare kan ju ha tvivelaktiga övertygelser precis som vem som helst och ”bevisa” det genom en undersökning. Sedan kan ju frågeställningen såklart låta mer seriös än så, det var ett exempel bara för att poängtera orimlighet.
Du får ursäkta att kommentaren inte levde upp till ett nivå. Men om du läser kommentaren med lite öppenhet kan du nog se vad jag försökte få fram i lite stress ?
Vill dock tillägga att jag TROR på forskning men man behöver ju fortfarande vara kritiskt till det man läser. Forskare använder ju bevis som stöttar deras hypotes. Och många inom livsmedel betalar stora pengar för att forskare ska bevisa att just denna diet är den bästa osv..
Hahah dålig bortförklaring. Inga som helst problem att förstå kommentaren…
Men du kan inte tro att varenda studie är 100% opartisk och 100% trovärdig, eller hur menar du? Rent statistiken så bör en viss del av det forskningen säger vara fel/mindre rätt, vi kan omöjligt förvänta oss att alla forskare och vetenskapsmän är helt ärliga och kunniga. Jag tror absolut att ”big X” kan vara med och påverka resultaten i vissa studier. Sen ska man självklart inte missvisa allt, det mesta är nog sanning.
Nej, det tror jag absolut inte och jag är medveten om att det finns forskning som är sponsrad av företag med intressen. Men att insinuera att all forskning är det och därmed inte går att lita på underminerar det enda verktyg vi har för att komma i närheten av någon form av ”sanning”. Sjukt problematiskt, särskilt när det görs av mer eller mindre kända personer.
Det är inte att insinuera. Innan du läser en forskningsrapport nästa gång(som om du någonsin gjort det), se själv efter vilka som finansierar den.
Jag läste en senast idag. Ett flertalet igår och denna vecka. Om du någonsin läst en artikel (som man brukar kallar det, snarare än ”rapport”), vilket jag för övrigt starkt betvivlar, vet du att det är väldigt lätt att ta reda på vem som har finansierat den, eftersom det står i artikeln. De senaste artiklarna jag läste var finansierade av Vetenskapsrådet och Forte. Men för all del, länka gärna till den uppsjö av forskning med industriell finansiering, jag väntar ?
Du kritiserar(och insinuerar att de kommer med falsk information)att några ifrågasätter att t.ex. kostforskning är finansierad av livsmedelsindustrin, men du har inte bemödat dig med att läsa denna forskning själv. Ja, det säger väl det mesta om dig…
Vilken människa du verkar vara! Taggarna är så långt ute att du får se upp så du inte fastnar. Sedan får du nog sluta se ner på andra människor, det är ett riktigt obehagligt vilka höga hästar du sitter på.
Vill man blunda för fakta så varsågod, men låt oss andra ha ett sunt kritiskt tänkande.
Länka gärna till den ”fakta” som ”bevisar” att forskning är finansierad av industrin.
Forskande läkemedelsföretag gör mängder av olika studier varje år…
Rosa bandet och Yoplait finansierar forskning på bröstcancer men mörkar hur mejeri kan påverka cancer negativt. De tillverkar yoghurt men vägrar visa på samband mellan mejeriprodukter och bröstcancer.
1996 stämdes Big Tobacco för att de mörkade negativa konsekvenser som rökning orsakar.
De hade vetat att rökning leder till bla cancer i flera år men mörkat studierna.
Finns flera bra dokumentärer på SVT play. Både om tobaksindustrin som kände till orsakssambandet mellan rökning och lungcancer och oljeindustrin som redan på 70-talet insåg co2 utsläppens konsekvenser på klimatet. Sedan finns hur mycket skandaler som helst inom kemtech såsom duPont som mörkade teflonets hälsorisker.
Bias är ett vanligt problem. Därför man försöker ha forskare från världens alla hörn och med olika bakgrunder med på ett projekt. Kolla et.al när du läser ett papper.
Forskning och forskare finns som säger allt möjligt knas, en del köpt. Jag brukar kolla om det är publicerat och ”peer reviewed” i känd tidskrift, då är dom också tvungna att uppge kopplingar och jäv accepteras inte. En annan sak är folk som påstår att en viss vetenskaplig artikel säger något som den inte alls gör, det går enkelt att kolla även om den ligger bakom betalvägg för ”abstract”, (en kort sammanfattning) är alltid gratis.
Gått och stört mig så mycket på detta nu så måste få höra vad ni anser om denna situation. Min dotter har en kusin (min mans systerson) som är några månader äldre än henne. Kusinen får många fler julklappar av sin mormor och morfar (min dotters farmor och farfar) och bara för att det ska vara rättvist får vi mellanskillnaden i pengar. Blir lite ledsen… det är ju ändå engagemanget och att de väljer ut julklappar.
De bjuder även de andra på middag regelbundet (minst en gång i veckan) för de längtar efter sitt barnbarn (själv hört de nämna det) medan vi bara får komma när det är högtid eller födelsedag. Blir ledsen över att de inte känner samma kärlek och längtan efter min dotter och är lite orolig över att hon kommer märka av detta längre fram när hon blir mer medveten?
Tror detta är relativt vanligt. Så himla tråkigt och ja, ditt barn kommer känna av det när hon blir äldre.
Har alltid varit lite ledsen över att min kusin som är 6 månader äldre alltid varit mormors favorit. Det har alltid varit så och idag har de tät kontakt medan jag är glad om jag får ett sms på min födelsedag. Tycker att det är så tråkigt men känner inte heller riktigt att jag kan göra något utan jag har verkligen ansträngt mig…
Tyckte nån slog huvudet på spiken längre upp: om kvinnor (döttrar) tar mer socialt ansvar för relationen till sina föräldrar (barnens far/morföräldrar) än vad män (söner) gör med samma föräldrar – så kommer också dotterns barn ha en bättre relation till mormor och morfar än vad sonens barn har till samma farmor och farfar. Rannsaka era män om de är söner, det kan vara där problemet ligger.
Men föräldrarna kan väl bjuda in sina barn lika mycket??
En relation är väl inte envägskommunikation? Om föräldrarna bjuder sina barn exakt lika mycket och utöver det tar sen dottern egna extra initiativ medan sonen inte gör det, så kommer de träffa dottern oftare?
Är väl JÄTTEBRA! att dom inte köper julklappar bara för att? Barnen får ju ändå för samma peng? Mina föräldrar gör det samma till sina barnbarn och jag ser absolut inga problem eller ens reflekterat över att det skulle vara ett problem? Varför måste barnen ha lika många paket, roligare för ert barn att ha mer pengar på sparkontot när det blir större ändå.
Hur går det med Vanjas WOA egentligen? Verkar inte komma igång ordentligt eller är det snart ett avslutat kapitel?
Någon som blivit förstoppad efter en antibiotikakur? Trodde det var tvärtom ?
Tar du några andra läkemedel samtidigt?
Nope, inget
Det hände mig också! Fanns mycket bra tips ang förstoppning högre upp.
Det slår ut magens goda bakterier, antibiotika dödar inte vara de dåliga bakterierna utan även de goda. Så ös på med probiotika!
HUSLÅN/RÄNTA
Det är dags att villkorsändra bottenlånen i huslånet snart…
Vi har haft en ränta på 1,69% i flera år men känns som att det är omöjligt att få fortsätta med det nu ?
Vi har Handelsbanken. Trogna kunder sedan vi köpte huset (8år sen). Vad skulle ni säga är en rimlig ränta att förhandla om?
Erbjudandet som vi kan se på internetbanken ligger på 4,39% ?
Har tyvärr inget svar men är i nästan exakt samma sits som er (t o m samma bank och har varit trogen där i hur många år som helst). Men funderar på att förhandla överhuvudtaget? Behöver man ha flera olika lån hos banken då? Har bara huslånet. Hur tänker ni?
Vi har hus och bil där. Funderar på att dra till med att vi ”funderar på att byta bank” och se om vi får ner räntorna lite då ?
Alldeles för lite info. Vad är belåningsgraden?
Belåningsgraden är ca 50-60%
Och vi har tänkt låsa den nya räntan på kanske 1 år i taget framåt för att se hur det utvecklar sig med allt
Det kommer ni bara att förlora på. Kör rörligt istället.
Känns läskigt att köra rörligt. Tänk om det skenar?
Alla prognoser säger att läget ska lugna sig till nästa år. Ser ingen anledning till varför de skulle ha fel.
Förhandla ska ni såklart göra men det är svårt att råda kring vad som är bra nivåer utan att veta mer.. Är det rörligt (3 månaders) ni tänker alt binda vissa delar på längre tid? Är dåligt läge att binda på lång tid nu..
Vi har 4 delar och har tänkt att binda alla på 1 år, men det kanske är smartare att endast binda 3 månne taget nu? Så himla svårt…
Månader*
För att få någon slags måttstock, kolla på snitträntor på compricer.se Handelsbanken låg på 4.01% på 1 åriga i december, då kan du räkna med att det är ännu högre idag med tanke på den aviserade räntehöjning
Hade 0,99% bundet som gick ut nu i januari. Ny ränta: 3,47% på SBAB ?
jag har handelsbanken och har förhandlat ner den rörliga från 4.29 till 2,85%
Någon annan som fått extremt ont i brösten av att börja äta mellanpiller? I så fall, gick det över? När gick det över?
Fick mellanpiller av gyn istället för ppiller, just för att slippa bli så svullen. Men fick alltså ändå bröst som sten :’)
Ska ju ta tre månader för kroppen att vänja sig vid hormonerna, men går det verkligen över?
P.s ska såklart rådfråga gyn också
Jag! Dock många år sen så minns tyvärr inte märket men det gjorde svinont i flera veckor, slutade ta dem då. Gyn sa vänta ett halvår men jag stod inte ut, kunde knappt gå, springa var uteslutet.
Lisa Marie Presleys förmodade hjärtattack,
Tror ni att det var självförvållat på något sätt?
Eller bruset hjärta?
Eller bara otur?
Sådana sorger den familjen haft.
Tror hon har missbrukat droger och slitit hårt på hjärtat + hjärtproblem finns (uppenbarligen) i släkten.
Så sorgligt. Jag gillade henne.
Hon var en druggie och då blir det så. Som man bäddar får man ligga.
Det var ingen hjärtattack, utan ett hjärtstopp. I övrigt passar det inte att sitta och spekulera om sjävförvållat, droger mm.
Camilla, du borde radera dessa spekulativa kommentarer, precis som du raderade dem som spekulerade i Patrick Grimlunds alkholhalt när han körde in i lastbilen.
Lisa Marie var själv öppen med att hon knarkade som tonåring och sedan fastnade i ett opiatmissbruk mera nyligen. Det är inga spekulationer.
Och Patrick Grimlund har tidigare åkt fast för rattfylla och varit inblandad i andra trafikolyckor, så då är inte det heller spekulation att han var onykter denna gången också?
Bröllop! Att bjuda eller inte bjuda. Bjöd ni kusiner, kollegor och alla i kompisgänget (fast ni kanske inte är nära alla).Bjöd ni bekanta till bröllopet för att inte såra någon? Hur togs det emot när de som förväntade sig att bli bjuden inte blev det? Ångrar ni att ni bjöd vissa nu i efterhand.
Bjöd endast de vi verkligen ville ha där. Blev ca 40 pers. Märkte flera vänner som blev ”närmare mig” och hörde av sig mycket mer året innan bröllopet för att de ville komma. Men bjöd inte dem. Kändes så falskt. Ångrar inget! Även om ca 10 pers inte kunde komma blev vårt bröllop allt vi drömt om. Bjud inte folk du inte verkligen vill ska komma och dela er dag med er! Tänk på hur sjukt mycket pengar ni lägger på varje kuvert också.
Lät lokalen sätta gränsen, var det 50 personer kanske, gjorde en lista i prioritetsordning och drog ett streck. Ångrar ingen vi bjöd, kanske hade det varit kul att bjuda ett fåtal personer till men vi ville inte ha för stort heller.
Vi drog gränsen och bjöd bara folk som vi aktivt umgicks med. Det ångrar jag idag faktiskt. Skulle bjudit några barndomsvänner såhär i efterhand. Men har heller inte haft någon tur med personerna vi bjöd på vårt bröllop…
Ångrar inte att jag inte bjöd alla släktingar.
Blev inte bjuden till ett bröllop jag verkligen trodde att jag skulle bli det till, sa i princip upp kontakten. Uppenbarligen betydde hon mer för mig än jag för henne. Men det är väl så, naturlig gallring. Så tänk över om du har bekanta eller liknande om du vill ha dem i ditt liv liksom 🙂
Vi bjöd bara familjen och två vänner. Är inte så nära andra släktingar, träffar några av dem iofs men ville hålla det litet. Ingen blev kränkt vad jag vet. Min bästa kompis gifte sig med endast två vittnen, sånt får man acceptera bara.
Vi bjöd alla närmre vänner och släkt (har stor och väldigt nära släkt, många kusiner osv) + respektive. Våra pluggkompisar samt barndomsvänner (som vi träffar väldigt sporadiskt) fick inte ta med sina respektive. Vi blev 87st och jag är mycket nöjd med hur gästlistan blev. Men jag ville också ha en stor fest. De vars respektive inte fick komma var också helnöjda att få en kväll med ”gamla gänget” utan en massa partners.
Det är ju de som gifter sigs dag, inte alla andras, så man ska ju bjuda de man verkligen vill ha där, när/om jag gifter mig kommer jag inte bjuda släkten på pappas sida för vi träffas aldrig eller hörs så varför ska de vara där? Tänker jag.
Trevlig helg alla.
https://blogg.loppi.se/kina/
Trevlig helg ! ?
Finns inte Macadamia nöten bland naturgodiset längre? Det var min favorit!!
Den är för dyr. Snart finns det bara jordnötter där.
En fundering från en okunnig: om någon annan kommit över ens bankkontonummer- kan den personen göra något med den informationen? Typ lura av pengar på något sätt?
Nä det vore ju märkligt eftersom man kan ge sitt kontonummer till nån som ska betala in t.ex. om man sålt på Tradera (för hundra år sen före swish).
På Tradera förekom bedrägeri med just kontonummer. Offer1 lägger ut en vara jag vill lura till mig, jag frågar då efter och får kontonummer. Därefter lägger jag ut en annan icke existerande vara till samma summa med ett högre värde mot snabb affär och ber offer2 som nappat sätta in pengarna i förskott men uppger offer1 konto som mitt och så hämtar jag den betalda varan hos offer1.
En annan variant var att sätta in pengar och be kontoinnehavaren betala tillbaka mot en hittelön. Pengarna fanns disponibelt på kontot och offret förde ”tillbaka” pengarna, men då insättningen var via check och checken saknade teckning eller var falsk drogs den ursprungliga insättningen automatiskt tillbaka efter en viss tid.
Ungdomar idag luras att låna ut sina swishkonton för överföringar för att sen få sina konton spärrade och misstänkta för penningtvätt.
Nu har Tradera tjänster för säker betalning, checkar finns knappt och inget kommer hända med ditt konto. Men om det är något som känns konstigt så kontakta din bank, inte ett anonymt internetforum.
Den kan sätta över pengar till dig
Nej. Däremot ska man vara försiktig med sina kortuppgifter.
Jobbar med ekonomi och lön. Är sorgligt nog många (främst unga) som förväxlar dessa två med varandra och gladeligen anger sina kortuppgifter när man efterfrågar kontonummer.
Slutade amma idag. Alla tips mottages för att få detta gå så smidigt som möjligt, både för mig och dottern. Hon är 9 månader, snart 10.
Har du trappat ner innan eller avslutat ”cold turkey”? ? ha på så ”otillgängliga” kläder som möjligt, alltså ej så urringat eller linne typ. Försök undvika ställen/tillfällen som ni brukar amma på. Tex. i soffan på morgonen, häng någon annanstans ett tag. Ge mat/ersättning innan hon blir tillräckligt hungrig för att sakna bröstet!
Blev less inatt för jag kunde inte sova då hon har börjat nafsa och bita, och då tänkte jag att detta kommer inte upphöra och vi har haft en så fin amning enda från start, så då beslutade jag där och då att det fick räcka direkt. Försökte på morgonen igen men det tuttades bara lite sen var det dags att bitas. Har haft på mig polotröja hela dagen + under nattningen. Än så länge har det gått bra för hennes skull, men min ångest och mitt hjärta går i tusen bitar 🙁 Var verkligen så mysigt och ”våran” sak liksom, så svårt att förklara…
Åh okej.. Vill du verkligen fortsätta så tror jag att det kan gå över, finns nog tips i amningshjälpens Facebook-grupp. Om det är möjligt så skulle jag försöka trappa ner istället, skönare för brösten ? Förstår absolut hur du känner, ammade ganska länge själv och det var så mysigt när han inte var mini-bebis längre!
Man kan pumpa ur också, för att trappa ner för brösten. Så slipper du bitandet!
Jag mådde också SKIT när jag slutade amma min dotter (också vid 10 mån). Jag slutade för att jag skulle börja jobba och hon var helt tuttgalen och ammade hela nätterna vilket jag inte pallade när jag skulle orka jobba också. Trots att jag var trött på att amma grät jag sååå mycket de dagarna, blev sentimental på en helt ny nivå. Precis som du beskriver var det ju vår stund, ett band mellan oss. Hon tog aldrig napp heller utan bröstet var verkligen hennes mys och trygghet. Tyvärr mådde jag både dåligt psykiskt och fysiskt av att sluta så tvärt ? Gjorde så fruktansvärt ont i brösten. Ringde BVC dag två och frågade om jag kunde göra något åt smärtan ”jaa du kan ju låta henne amma lite, lite bara för att släppa på trycket” och då började jag störtböla igen för att det skulle kännas så sorgligt att amma ”en sista gång ??”. Haha, jag var verkligen ett vrak… Det enda fina är väl att dottern verkade ta det hela med ro, hon tillbringade nätterna med pappa och på bara någon vecka var brösten som glömda. Förstår dina känslor i alla fall.
Åh börjar gråta bara av att läsa din text, är också SÅ sentimental nu… Hur långtid tog det för dig innan du blev bättre både psykiskt och fysiskt? <3
Det tog kanske knappt en vecka innan jag var mig själv igen ❤️ Men det är klart att det är en sorg, och så mycket hormoner i omlopp. Det jag tröstade mig med då var att jag troligen skulle få amma en till bebis i framtiden. Nu ligger jag här med min 7 månaders och bävar för den dag det är dags för amningsslut, för jag vill inte ha fler barn än två, så det blir mitt sista ? Kommer nog vara ännu jobbigare men hoppas att jag kan trappa ner på ett annat sätt nu i alla fall. Lycka till, det kommer att gå bra! ? Fördelen tyckte jag var att nattningarna blev mysigare på ett sätt för det blev som att JAG fick natta henne istället för bröstet. Kunde ligga och gosa med hennes kind istället för att hon gosade med bröstet ? Så du får försöka tänka på fördelarna!
Tror ni att smartphones har nåt samband med ångest och depression? Genom att den alltid är tillgänglig och lockar med stimuli för hjärnan så att man får för mycket intryck och hjärnan får för lite vila.
Har nån testat begränsa mobiltiden och mått mentalt bättre?
Kan nog stämma delvis.
Återhämtning är a och o!
Tror man lätt tänker att ligga och scrolla är återhämtning. Men börjar misstänkta att det nog inte är det.
Vill förresten tillägga till min fundering att jag inte menar att de med ångest och depression har mobilat för mycket, fattar så klart att det finns många andra anledningar bakom.
Funderar mest över om överstimulansen leder till ångest mer än vad man tror.
Inte just smartphones kanske, men sociala medier.
Sociala medier är lite extra lömska för många appar och sidor är tydligen konstruerade för att locka hjärnan extra mycket.
Eller du kanske menade mer att vi jämför oss och blir stressade och får ångest.
Jag glömde min telefon hemma hos mina föräldrar och var ofrivilligt utan den i lite drygt en vecka. Märkte redan efter ett par dagar att jag kände mig lugnare, mindre stressad och sov bättre.
Intressant!
Lyssnade på en forskare (Sissela Nutley) som sa nåt åt det hållet, att man får ha strategier tex lägga mobilen längre bort eller som du glömma den. Man behöver inte ha dåligt samvete för att man inte kan kontrollera hjärnan utan istället göra det svårare att kolla på mobilen. Lägga den i annat rum vissa tider och såna strategier.
Anders Hansen har väl pratat mycket om just detta. :/
Har precis kommit ut ett klipp på SVT-play där han pratar med en forskare om just det här. Sök på ”Anders Hansen möter”. Kan varmt rekommendera!
Tycker också alla rön är jätteintressant och man vill typ slänga sin mobil i en sjö efter att ha lyssnat på forskarna ? Men steget känns ändå lite långt till att inte ta till mobilen när man är stressad och borde ta itu med det som stressar en. Samt att det känns lite för diffust också, som att ens mentala mående verkligen skulle bli bättre av att ha mindre mobiltid.
Oh ja! Lyssna på podden hälsorevolutionen när gästen David Phillips är med. Han pratar bla om hur vi påverkas av att ”dopaminstapla” alltså att söka snabbt dopamin genom att exempelvis skrolla på telefonen och när det inte räcker så söker vi mer och mer dopamin genom att stapla flera saker på varandra som ska ge oss dopamin. Folk kan idag inte ens köra bil utan att kolla på mobilen för att vi behöver kickar (inte alla, men många fler än man vill tro).
Känner igen det där t.ex. när jag kollar film och jag inte aktivt tänkt att jag inte ska mobila, så blir det lätt att jag nästan automatiskt kollar reels medan jag tittar på filmen.
Jag känner mig så trött och orkeslös nu för tiden, önskar man kunde gå i ide till sommaren?
Ni som är singel och ingen partner, hund, etc. Om ni är ledig en dag och känner er lite extra trött. Kan ni ligga på soffan en halvdag utan dåligt samvete?
Jag är singel, utan barn och hade inga saker att ta hand om idag osv. Har städat lägenhet i veckan osv. Men när jag kom hem från jobbet idag. (hade halvdag på jobbet idag) O
Jag har känt mig trött och sliten hela veckan. Typ på gränsen till att bli förkyld. Så när jag kom hem så la jag på soffan och har vilat sen dess. Men samtidigt får jag dåligt samvete för att jag inte gör något ”produktivt”. Är det någon annan som känner igen sig?
Jo, kvällstid kan jag nog det. Om jag är trött och inte har något annat som måste göras efter jobbet kan nog en hel kväll (halv dag) spenderas i soffan. En ledig dag behöver jag ändå ”uträtta” något på dagen för att känna att jag kan unna mig att slappa sen. Skulle aldrig kunna ligga inne en hel dag som vissa kompisar kan göra på lediga dagar. Det sker nog enbart om jag typ har feber.
Jag älskar att kunna ligga på soffan en halv/nästan hel dag när jag är ledig och spela mobilspel, scrolla, kolla på serier, klappa en katt, chatta med en kompis.. Känner inte ens att jag slösar tid, känns som väl använd tid, att jag verkligen vilar och är ledig, gör precis vad jag vill. ❤️
Får så jäkla mycket ångest när jag tar det lugnt, och det är så jobbigt. Varför kan jag aldrig unna mig att slappa? Min karl kan kolla fotboll hela dagen utan att må det minsta dåligt.
Nej nej, det är ju asnice och behövs verkligen ibland. Vila på!
Hej
Hej
Kanske dum fråga men jag har precis fått min första tillsvidareanställning någonsin nu efter examen. Jag skulle vilja gå ner på 80% nu sista året innan mitt yngsta barn börjar i skolan, men planerar samtidigt att flytta och därmed byta jobb inom en snar framtid. Kommer det vara en nackdel för mig när jag söker nytt jobb att jag inte just nu i så fall jobbar 100% fast jag är anställd på det?
Ja
Äh, 80% eller 100% same same . Har endast fått frågan om ”hur lång är din nuvarande uppsägning?” Givetvis skillnad om man är timanställd , men äh .
Nej. Du har rätt att gå ner i tid till 75% fram tills barnet är 8 eller nått sånt (minns inte vilken exakt ålder). Du tar föräldraledigt de procenten upp till 100 och behåller din 100% anställning. Om den nya arbetsgivaren ifrågasätter varför du inte jobbat heltid så är det nog ingen arbetsplats man vill jobba på ändå.
Tack! Måste man ta föräldraledigt för att ha rätt att gå ner i tid, eller handlar det om att inte förlora sgi bara?
Du har rätt att gå ner i tid till 75 procent oavsett om du har föräldradagar kvar eller ej. Du förlorar ditt SGI på 100 procent om du går ner i tid utan att kompensera bortfallet med föräldradagar.
Det beror nog helt på. Är det jobb som är lätta att få, typ sjuksköterska, så kommer det absolut inte spela någon roll. Handlar det om väldigt karriärsinriktade jobb där du förväntas konstant visa framfötterna och göra allt och lite till, ja då kan det såklart vara en nackdel. Men tänk på att de som rekryterar också är människor, att säga att du gått ner lite i tid nu men vill satsa fullt ut nu på nya jobbet kan ju till och med låta bättre i vissas öron. Lycka till oavsett.
Hur ska dom ens få reda på det?
Hej!
Jag har ett väldigt jobbigt dilemma. Jag har alltid tyckt att en av mina systrars sambo är lite skum och misstänkt att han ljuger väldigt mycket. Han gillar att skryta och säger att han drar in mycket pengar. Min syster säger att han är slarvig med pengar men trots det är det han som sköter hushållens ekonomi (betalar räkningar osv). Jag vet att detta inte är okej men jag kollade upp hans ekonomi och tydligen tjänar han ca 25 kr/månad och verkar ha en den skulder (äger ingen lgh eller bil osv) och har dessutom betalningsanmärkning. De planerar en framtid tillsammans och jag vill berätta detta för henne men då kommer hon att förstå att jag kollat upp honom. Vad borde jag göra?
Haha, åh. Tomma tunnor skramlar mest. Dock är det väl inte superanmärkningsvärt att ha skulder och anmärkning, tror det är relativt vanligt. Jag tål inte skrytisar så jag hade berättat för syrran vad jag vet, sen lämnat det till henne och låtit henne göra vad hon vill med infon.
Skryter man massor får man skylla sig själv om nån vill dubbelkolla/syna skrytet tycker jag ?
Jag håller med om att många har skulder och så men han låtsas ju bara att han har pengar men verkar istället ta krediter för att finansiera sina utgifter.
Jag vill berätta men vet inte hur jag ska lägga fram det. Jag har ju ringt SKV och fogden för att få ut informationen.
Jag håller med om att det inte är ovanligt med skulder men det verkar som om han finansierar utgifterna med krediter. Jag gillar inte att han ljuger om det.
Jag hade bara sagt som det var: typ att jag kände genuin oro för min syster och hade en dålig magkänsla att han inte är ärlig gällande ekonomin… Tror inte hon kommer bli arg på dig ❤️
Har han haft en skrytsam attityd har han själv satt sig i situationen att nån ev kommer kolla upp om det han säger stämmer.
Säg att det går rykten om att han har mycket skulder och att hon borde kolla upp det.
Jag tror inte att hon går på det. Vi har inga gemensamma bekanta.
Vi har knappt några gemensamma bekanta så det blir lite märkligt.
Berätta!!! ❤️
Jag tycker du ska säga till henne. Jag hade velat veta om jag var hon. Hade nån halvbekant berättar hade jag tyckt de var konstigt. Men hade min syrra berättat hade jag inte blivit sur på henne. Jag hade gjort likadant
Men hur ska jag ta upp det?
Egentligen borde jag inte lägga mig i men hon ser en framtid med denna man men det blir ju svårt att få lån tillsammans med någon som har betalningsanmärkningar och kreditlån på 300 tusen.
Det är exakt så du ska säga.
Om du gjorde en kreditupplysning på honom kan det ju vara värt att tänka på att de inkomster du ser är som senast från 2021. Så egentligen vet du inte alls vad han tjänar nu, om du inte gick någon annan väg för att kontrollera inkomst (typ ringde arbetsgivaren) ?
Jag ringde Skatteverket och fick uppgifter från 2018-2021 så du har rätt i att jag inte vet årets inkomst. De jag känt varandra sen 2018 och han jag alltid sagt att han har mycket pengar men inkomsterna har varierat från 30-21 tusen/månad sen 2018.
Uppgifterna om skulder fick jag reda på genom att ringa till fogden.
Då blev det plötsligt så mycket värre. Är det skulder till KFM MÅSTE du berätta. Det kan nämligen påverka henne väldigt negativt och hon kan bli av med grejer vid en eventuell utmätning! Ett lån är väl en sak med skulder hos KFM är inget man ska bortse från…
Om jag förstått det rätt har du inte gjort en vanlig kreditupplysning och vet inte vad hans totala lån ligger på, bara de som förfallit till betalning och gått till KFM med betalningsföreläggande (uppgifter du lyckats få från KFM utan det medgivande som krävs). Berätta för syrran, det finns tjänster att ta kreditupplysningar anonymt (annars skickas ett meddelande till honom om vem som kollat). Se till att ha en flaska vin hemma det kan behövas. OM hon väljer att vara ihop med ett stolpskott ska hon i varje fall ha chansen att hålla isär sina grejjer och inte bli indragen i hans ekonomi. Lycka till.
Jag tycker du ska vara ärlig mot henne och berätta vad du vet. Men var beredd på att att hon kanske inte är öppen för det du har att säga oavsett hur diplomatiskt du framför det. (Men om hon inte lyssnar nu så kanska du spr ett frö som kommer hjälpa henne senare.) Säg som det är att du fick en magkänsla att allt inte riktigt stämde.
Jag vill att någon berättar för frun till snubben jag legat med i 1,5 år (visste ej om att han var gift förrän nu), men jag vill inte göra det själv. Vill inte riskera att bli indragen. Vill inte att hon ska veta vem jag är. Men vill att hon ska få veta. Någon som känner sig på krigsstigen och vill göra livet surt för en otrogen snubbe?
Såklart hon ska få veta! Hur kan jag hjälpa till?
Skriv namn, adress, mail och telefonummer här, så fixar vi det.
Polisen här. Ge mig namn och nummer på snubben så åker jag dit!
Fast du. Du vet inget om henne. Låt henne vara. Hon kanske har en älskare som hon vill behålla och ha sitt lugna äktenskap vid sidan?
Hon kanske vill att han ska ha andra?
Hon kanske har andra problem just nu och du skulle vara droppen som gör att hon inte orkar?
Det kanske blir extremt mycket bråk och barnen lider?
…ska jag fortsätta? ”Du vill” men du kanske inte är huvudpersonen här.
Just eftersom hon inte vet något om henne så förtjänar hon väl att veta? Jävla sorgligt att vara tillsammans med nån som varit otrogen i minst 1,5 år ifall det inte finns nån form av samförstånd.
Jag berättade för mitt ex nya tjej att han hade varit otrogen mot henne med mig. Något jag fick veta senare. Jag låtsades vara en kompis till mig själv på en fejkad fb. Var väldigt enkelt och dom gjorde slut. Svinet fick vad han förtjänade ??♀️
Mitt råd är att inte agera på sorgen du känner nu. Arbeta dig igenom det du känner på ett annat sätt.
Ingen tror att du legat i 1,5 år med en gift snubbe som har någotsomhelst förhållande kvar med sin fru utan att du i så fall vetat om det. Det har inte hänt. Vi är inte din personliga arme. Släpp snubben vare sig ni legat eller inte och lev ditt bästa liv.
Skapa ett fejkkonto på Instagram eller liknande, berätta åt henne via det kontot.
Häromdagen kom jag att tänka på en blogg jag läste för längesen. En tjej som blivit dumpad och startade en blogg där hon gav sig själv 100 dagar eller vad det va att komma över honom? Exet va polis, kan hon ha hetat Sara? Senare träffade hon en ny kille och dom fick barn. Någon mer som minns? Och vad hände med henne?
Jag minns henne! Vill oxå minnas att hon heter Sara. Vet att hon startade en ny blogg men ingen koll alls på vad som hänt sen dess? hette inte hennes brustna-hjärta-blogg 365 dagar något??
Jaa!! Hette inte bloggen någonting med 365 dagar?
Jag minns! 365dagarnu eller nånting hette den. Jag läste den SLAVISKT när jag själv gick igenom ett brutalt heart break.
https://trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se/
Jag minns!!!! Guud läste den bloggen som besatt när jag var olyckligt kär. Hon har en ny blogg, dock inte uppdraterad på ett år. Men hon verkar vara på en fin plats i livet nu!! <3 <3
Jaaa tack alla! Så hette den, jag tyckte väl att 100 dagar kändes lite kort ? Minns att det ibland kändes fejk det hon skrev, att man tvekade på ifall det va på riktigt. Men sen när hon fick barn och med nya killen slutade jag nog tvivla.
Insåg också nu när jag gick in på nya bloggen att jag hängde med där ett tag också men nä nu va det inte uppdaterat på ett tag.
Allt är sant i bloggen, eller den slutsatsen har iaf jag dragit. Tyckte så mycket om bloggen & bestämde mig för att luska ut vem hon var vilket jag till sist lyckades med. (Taskigt av mig kan jag känna så här i efterhand, men sa ingenting till någon om vem hon var). Kan ju säga att det inte gick superbra för expolisen. Läste på FB att han fick sluta som polis.
https://trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se/
Nu har även Ellen Bergström ”tappat” sin dialekt. Nu är det sthlmska för hela slanten… liksom HairtalkbyEmelie och molimenti…dialekter som är så fint!
Det är lätt att tappa sin dialekt vare sig man vill eller ej… jag saknar min dialekt (men inte till den grad att det vore värt att flytta hem?).
Men att dialekten blir grövre än en stockholmare som bott där i 40år är väl ändå lite töntigt.
Ellen hade en gnällig sörmländska, det senaste halvåret så är det grov stockholmska.
Malin norlander är också från Norrland och hon har då dialekten kvar.
Hej, jag undrar om det är någon som har cystisk fibros eller någon vara barn har det?
Vad upplevde ni i sånt fall för symtom?
Tack på förhand.
Fredagen den trettonde ju, har ni haft otur idag?
Killen jag var intresserad utav sa idag att han kände att han inte ville träffas något mer. Det tog lite såklart. Gråtit till och från under dagen, hoppas det slutar snart.
Nej inte ett dug. Tvärtom en ovanligt bra dag både på jobbet och hemma.
Skit också, lite otur med stavningen bara.
ja orkade inte gå o skriva mattetentan idag
Nu har jag bokat en sportlovsresa. Hälften glad och hälften skiter knäck över att det var så dyrt… Men vad fan, man måste unna sig ibland.
Man ska kunna njuta och leva lite också här i livet!! Hoppas din resa blir superbra! ??
Härligt! Vart bär det av?
Skiter knäck ?
Ts här som blev lurad av en långvarig dejting-kille som, varit otrogen hela tiden. efter några dagars gråt så tog jag mig ut på nätet igen. klicka o matcha med en kille o vi skrev långa sms i, 4 dagar. sen dog det… och jag blev gosthad.. alltså blir så less HUR omöjligt ska det va?? jag 47 år. 2 barn. försöker ha varannan helg hos pappa men har mina barn mkt mer. ordnat liv, ser okej ut, söt o ung för min ålder i ansiktet men några kg för mkt, lite mullig, men kvinnliga former, fast jobb, gulliga o relativ enkla barn, inga större problem, god ekonomi, egen lägenhet, vänner, glad och positiv. känns som INGEN är intresserad av något seriöst!! blir så less… har inte möjlighet att gå ut på krogen o inga singlar på jobbet el i umgängeskrets. så nätet är min enda chans. vill inte va ensam längre ??
Var det du som hade att göra med en kille som du inte fick följa på instagram? Och efter att ha skrivit här skickade du ett sms och tackade för dig? Du ville något mer och han ville bara ha sex och inte ”prata vardagligt”?
ja o kom på otrogenheten o det blev kaos men sen ingen kontakt mer. bara så sårad. vi dejta on off 1 år och hela tiden hade han en flickvän och sedan i somras en sambo…. så less på att bara gå på minor varje gång ? vill träffa någon!!!
Har missat att han hade sambo. Vilket svin. Jag tänker såhär: det var din lärdom du behövde ha. Nästa gång du möter en man som beter sig som honom så säger du nej tack och går vidare direkt. Vissa personer är mer för relationer, andra inte. Du kanske trivs bäst i en relation och det är helt okej. Håller med personen som skrev att du kan försöka omvandla ensamtid till egentid. Vad gillar DU att göra? Hur mår du bra? Kan du utveckla ett intresse? Umgås med vänner mer, när barnen är hos sin pappa? Försök att grunda dig i att trivas med dig själv (i din egentid) så kommer du lättare att spana ut de män som vill umgås med just DIG. Kanske vara lite mindre ”desperat” efter kärleken, om du förstår hur jag menar? Personligen tar jag lite avstånd från sådana personer, kan känna mig lite kvävd? Uppskattar att någon trivs i sitt eget sällskap och det gör också att det känns som om personen är mer intresserad av MIG som person, och inte endast ute efter en relation (med typ vem som helst som kan ge det). Hoppas du förstår hur jag menar! Önskar dig all lycka till med allt. Och bearbeta klart det där aset. Nätdejting är svårt, även för mig som är rätt många år yngre än dig ??
❤️tack din kommentar värmde ?haft en jobbig kväll. hjärtklappning ångest o lite sorgen. avinstallerat tinder o mötesplatsen. gått långpromenad, tog ett glas vin med mina föräldrar på en bar och sett på tv och nu lagt mig för att läsa. försöker skapa egentid ist för ensamheten. Tack igen ?
Du har ju allt, en fin familj, jobb, vänner. Kan du inte bara landa i det, och ta det lugnt?
Sluta hetsa efter att hitta kärleken. Ibland träffar man någon, ibland inte. Du är 47 och har redan barn, du behöver ju inte stressa för att hitta en man och starta familj, för du har redan en familj och du är för gammal för att bli gravid. Så ta det lugnt istället och njut av allt du har.
ts här. jo egentligen men känner mig så ensam ? och får panik att åren går och barnen blir äldre och jag sitter mer o mer ensam. fibt att du tycker jag har allt❤️ känns inte så… längtar så mkt efter en partner.
Men jag tänker att du måste vara snäll mot dig själv. Du får panik över att barnen blir äldre och du ser dig själv sitta ensam. Börja istället se ”ensam ibland” som egentid. Gör saker du tycker om, spelar ingen roll om det är skogspromenader, fixa naglarna, mysa i soffan med en påse godis och Netflix, det kan vara vadsomhelst, huvudsaken att du gör de ensamma stunderna till positiv egentid.
Var mer aktiv med vännerna och försök kanske återknyta till gamla vänner och/eller skaffa nya vänner.
Våga tro på dig själv och att du kan må bra utan en man.
sant ❤️ du har rätt. känns extra jobbigt då barnen är hos din pappa som denna helg. men ja ska ta vara på den egna tiden i helgen.
Man kan också umgås med vänner, då är man inte ensam.
Hej!
Jag kom in på ett instakonto igår som var väldigt gripande. Nu minns jag tyvärr inte vad hon hette. Ung kvinna, drabbad av cancer, hund som heter Frida. Någon som vet?
Kan hunden ha hetat Freja?
kan det vara elin? ?
Emma Skoglund?
Någon här som lyckats göra en höjning på 0.5+ normeringspoäng på HP mellan två HP dvs höst till vår eller tvärtom och som har några tips på hur ni gick till väga? Har sån grav ångest inför vårens HP då jag verkligen vill prestera och komma in till hösten.
Någon här som lyckats göra en rejäl höjning av normeringspoängen på HP mellan två HP dvs höst till vår eller tvärtom och som har några tips på hur ni gick till väga? Har sån grav ångest inför vårens HP då jag verkligen vill prestera och komma in till hösten.
Sen undrar jag också om någon vet om det kommer mer Wahlgrens värld och isåfall när?
HP guiden och göra gamla prov under tidspress. Jag pluggade 3h varje dag i snitt och hade ett heltidsjobb. Var inställd på att det inte skulle bli den roligaste perioden i mitt liv. Gick från ca 1.0 till 1.45. För frågorna du inte kan försök att rensa bort 1 eller 2 svarsalternativ genom logik så vipps har du 50% chans att få rätt. Beror också på vilken del du är bättre/sämre på. Matten är enklare att förbättra. Lycka till!
Någon av mina grannar har fått en bäbis för några månader sen. Vet inte om det är de bredvid mig eller om det är de snett under mig, ljudet är svårt att lokalisera.
Hur som helst. Jag hör ofta mamman skrika på den ”DET RÄCKER!!!!”, skrek hon upprepade gånger en förmiddag under några timmar och hörde henne även skrika från balkongen och ungen var inne för jag hörde den med.
Häromdagen skrek mamman ”SLUTA!!!!!” en massa gånger och nu har ungen skrikit ett bra tag igen och till slut hörde jag mamman gapa ”VAD ÄR DET?!”, som att bäbisen kan svara… och hon låter visserligen trött och förstörd (vilket jag kan förstå om man inte får sova och så) men också arg…?
Har aldrig sett någon granne med bäbis heller, eller ens någon vara gravid, så jag kan inte säga säkert vem av dessa två alternativ till mammor det är. Men finns det öht något att göra i det här läget? Vet ju att folk slänger sig med orosanmälningar för minsta lilla, jag vill inte slösa tid och resurser från någon som verkligen behöver men det här låter inte bra när jag hör det. Men när jag inte vet vem det är, går det att göra något då? Sen vill jag inte ”lägga mig i” egentligen, men jag hör ju vad jag hör…?? (kan man vara anonym om man skulle anmäla?) Och jag har inga egna barn så jag kan inte relatera till en situation där ens barn går en på nerverna, så jag kanske inte behöver reagera alls???
Om du går ut i trappen kan du kanske lättare höra från vilken lägenhet det kommer.
Mitt råd är att anmäla. Ja, man kan vara anonym.
Du anmäler för barnets skull. Jag vet hur obehagligt det känns att göra en anmälan. Jag hade en granne som skrek liknande på sina barn. Jag rådfrågade en psykolog och fick rådet att anmäla.
Tack för ditt svar, dock hör man ingenting från grannarna i trapphuset sen vi fick nya dörrar, jag kan ha hört hög musik från grannen när jag är i mitt sovrum, men går jag ut i trapphuset hörs det inte, så jag skulle inte höra detta heller tyvärr. Det skulle inte förvåna mig om det är de bredvid mig för jag har hört en del konstigt därifrån, men jag kan inte anta och jag har som sagt inte sett dem på länge och jag har inte heller sett någon gravid granne, men någon har en bäbis, det går inte att missta för något annat. Så jag förstår ju att jag borde göra något för barnets skull, men jag måste ju veta vem det är?
Socialsekreterare här. Jobbar i ett mottag för barn och unga, dvs tar emot och bedömer orosanmälningar.
Utifrån din beskrivning tycker jag absolut det låter klokt att göra en orosanmälan.
Du behöver inte veta exakt vem det är.
Om vi har en adress kan vi kolla i folkbokföringen för att se vem som har en bebis.
Skulle det mot förmodan finnas flera bebisar i huset som är några månader aå kan det ju vara svårt att avgöra men inte annars.
Detta förutsätter ju att de är skrivna på adressen, men i de flesta fall är man ju skriven där man bor.
Kan du inte börja med att lokalisera mamman och bebisen? Knacka på och kolla läget. Säga att du hört ljud och undrar hur läget är.