Öppet Spår

538 kommentarer

Vad är det finaste en främling nånsin gjort för dig?

Erbjöd mig skjuts en gång när jag hade massa packning och skulle gå en bit. Det var i en glesbygd mitt i skogen och det var en gammal dam. Så det var inget obehagligt ?

Herregud, har du inte läst/sett Lida??

Haha har också hänt mig flera gånger ute på glesbygden ?

En okänd kvinna sa åt sin man att hjälpa mig borsta av massor av snö från bilen när jag gjorde det med min nyfödda bebis i sele på magen. En annan okänd kvinna gav mig sitt paraply när jag gick med samma nyfödda bebis i sele på magen i störtregn. Måste sett väldigt utsatt ut som nybliven mamma slår det mig nu, haha.
Men så fint gjort! Kommer aldrig glömma o kommer försöka göra liknande saker!

När jag var tonåring och klivit av nattbussen för att kräkas var det en man (främling) som betalade taxi så att jag skulle kunna ta mig hem.

Jag vet inte vad som är det finaste. Men ibland blir jag obeskrivligt glad om jag pratat med någon i kundtjänst som varit trevlig och tillmötesgående, särskilt om jag innan pratat med någon som inte varit det.

Stannade, erbjöd sig att köpa bensin, åkte rätt långt och köpte bensin och sålde sedan till oss för samma pris som annars då vi fick soppatorsk på vår bil mitt i ingenting på Cypern ?

Var gravid och frös av någon anledning så jag skakade när jag satt längst fram i ett flygplan en gång. Då tog en av flygvärdarna plötsligt av sig kavajen, la den över mina ben och sa ”du behöver nog den här mer än jag”. Blev så glad över den snälla gesten och att jag slapp frysa 🙂

Men vad var det för fly som inte hade filtar?

Ryanair har jag för mig det var, de sparar ju in på allt, så kanske därför ?

När jag haft en späckad dag med olika ärenden med båda mina barn (3 år respektive 4 månader) och var på väg hem helt slut. Min treåring var övertrött och fick ett fullständigt meltdown när vi gick på bussen varpå bebisen i vagnen vaknar och börjar skrika. Jag svettas, har hjärtklappning men försöker bara hålla mig lugn och prata lugnt med min äldsta och vagga bebisen. Men har hela tiden stressen i kroppen pga offentlig plats och oro att irritera övriga passagerare. När jag går av bussen med två ledsna barn lutar sig en person fram, lägger handen på min axel och säger: grymt jobbat, vilken mamma du är! Började nästan gråta!

Blev rörd av din kommentar, haha ?. Så himla fint gjort!

Åhh vad fint med sådant där oväntat stöd. Jag har själv upplevt det en gång av en underbar medmänniska när mina barn simultant fick härdsmälta på offentlig plats. Man blir så stärkt och varm av något så enkelt. Har försökt komma ihåg att skicka det vidare när jag råkar på andra mammor i liknande situationer.

Annars känns det mest som att folk bara glor ? mitt barn fick något härligt vredesutbrott när hon var typ 2 år, mitt från ingenstans blev hon så arg och bara gapade och skrek och vägrade gå eller cykla på sin cykel som vi hade med och var bara allmänt kaosig. Kände mig SÅ hjälplös, fick bära både skrikande barn och cykeljäveln samtidigt som 5-6 pers ställde sig och stirrade. Var dessutom väldigt ung själv + alltid sett mycket yngre ut så kände verkligen hur de säkert trodde jag var en hjälplös tonårsmamma. Kan skratta åt det idag men då var det inte kul ?

Samma här! Försöker också göra det så offra jag kan. En liten kommentar som inte kostar mig någonting i ansträngning, men som kan göra så stor skillnad för föräldern. Fint att du också fick uppleva det!

Åh så fint sagt ♥️ Fick mig att tänka på en liknande situation, men samtidigt helt annorlunda. Stod med mina tre pojkar på ett stort varuhus och vi väntade tillsammans på min man som hämtade en vagn eller nåt liknande. Var helt inne i samtal med barnen (4, 5 och 9 år), minns att vi skrattade och skojade och att jag kramade dem och pussade min äldsta i pannan. Då kommer en äldre man fram från ingenstans och säger till mig och barnen: ”vilken fantastisk mamma ni har” och bara ler och går iväg. Var glad så länge för det. Han hade väl sett oss på håll en liten stund. Kommer inte glömma honom.

Gud började gråta av detta. Så himla fint gjort! Ska också tänka på att säga sådana saker framöver istället för att bara tänka dem ?

Måste varit när jag gled av vägen med bilen under en snöstorm och hamnade i diket. Ringde min sambo som var hemma med vår bebis så han kunde ju inte hjälpa mig. Skulle ringa till polis/bärgare men var så chockad så slog bara fel nummer. Kom sen fram en yngre kille som hade stannat med sin bil och drog upp mig ? sen när jag kom hem och parkerade visade det sig att han kört efter mig hela vägen hem bara för att se att jag kom hem ordentligt. Så himla snäll! Glömde såklart i chocken att fråga om hans namn för hade velat tacka honom ordentligt.

Kanske var det en sjuksköterska som skjutsade hem mig från sjukhuset mitt i natten, efter att jag slagit mig i ansiktet. Jag tror till och med att hon gjorde ett stopp vid en mac, så jag kunde köpa något att äta.

En okänd man cyklade förbi mig och såg att jag hade problem med min cykel (styret lossna ?) och utan att tveka började han försöka laga cykeln. Han behövde några verktyg, så han sa att han behövde cykla hem och hämta dem och sedan komma tillbaka. Mycket riktigt kom han tillbaka och på några minuter lagade han cykeln. Jag insisterade på att betala honom för besväret men han tog inte emot, han var bara glad att få hjälpa till. :’)

Ska tilläggas att flertalet gick förbi mig där jag stod med cykeln i ena handen och styret.. men de gick bara förbi. Så denna mannen var verkligen en ängel från ovan vid precis rätt tidpunkt!

Gick ifrån en fest en regnig höstnatt , var ledsen och grät för jag hade bråkat med min vän. Det var kanske 2 på natten och mitt på vägen så stannar en kvinnlig busschaufför och frågar om jag ville hoppa på den .

När jag var yngre extrajobbade jag som butiksdemonstratör runt om i Sverige. Efter ett pass fick jag väldigt bråttom till tåget hem och lyckades i all hast hoppa på fel tåg, dock mot rätt destination. När jag väl insåg mitt misstag så hade tåget redan avgått. Tågvärden blev rasande och jag fick välja på att hoppa av i en liten ort där knappt några andra tåg stannade eller böta, och jag som aldrig varit i denna ort och inte heller hade särskilt mycket pengar som tonåring med hyra och räkningar fick panik. Rakt ifrån ingenstans kommer en medelålders man och ger mig sin biljett, innan han hoppar av på den lilla orten med orden att han ändå bodde nära. Är än idag otroligt tacksam.

Men gud vilken underbar människa ??❤️

Jag stötte på några killar när jag var ung, ensam, riktigt full och hade missat tåget hem. De stuvade in mig i en taxi och körde mig till ytterdörren. Ringde på och pratade med min mamma. Hon pekade ut dem några år senare, jag gick fram och uttryckte min oerhörda tacksamhet.

Tog nattbussen hem en gång och var ensam kvar på bussen. Busschauffören frågade var jag bodde och körde en liten omväg för att släppa av mig vid mitt hus så att jag inte skulle behöva gå ensam i mörkret.

❤️

När jag var liten och hade blivit bortglömd av mitt dagis efter pulkåkning i närliggande park. Stod och grät och en kvinna kom och frågade vad som hade hänt och följde med mig till dagiset.

Men gud?! Fruktansvärt allvarligt att man glömmer ett barn. Vilken tur att det gick bra. Hoppas verkligen att vem som helst går fram till ett barn som är självt för att hjälpa

En äldre kvinna kom fram till mig efter ett pass på gymmet, tog mig lite åt sidan och sa att hon hade sett blåmärkena på min arm och undrade om allt var bra hemma. Jag levde ensam och singel och hade fått blåmärkena av egen klumpighet men var ändå så fint att hon vågade fråga.

Alltså jag blir tårögd av era berättelser. Återfår min tro på mänskligheten

Ja, jag sitter också och gråter! Så fint!

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Hur många är gravida med kollegan efter julfesten? Det har ju gått ett par veckor nu så det borde synas på en sticka.

hahaha vilken ångest

Anonym 20:02
Kan se detta framför mig.
– Älskling vi ska ha barn!
-Nej det ska vi inte.
-Varför säger du så? Jag är gravid och jag har bara legat med dig.
– Jag är steril.

Haha

Japp, är i vecka 8 nu ❤️?

Flundra❤️❤️❤️???

lång historia kort, jag och min kille har gjort slut, han är ett svin och vi kom ÖVERENS om att säga upp kontakten för en vecka sen. ändå hörde han av sig på alla hjärtans dag för att önska en trevlig dag med ett hjärta? vad vill han mig ?????? jag svarade aldrig

Han kan vara ett svin med ånger och kanske tror att ni kan bli ihop igen. Det var bra att du inte svarade.

Han vill bara visa sin makt, hålla dig på halster.

manipulativ och narcisstist

Din kille? Ex ju?

Hur svårt kan det va? Det är väl uppenbart vad han vill dig: han saknar dig, har tänkt på dig och vill skicka en hälsning på en speciell dag.
Man behöver inte demonisera män bara för att man haft en dålig erfarenhet, du ska såklart inte svara men du kan samtidigt förstå att även han är en människa med känslor. Det är normalt att sakna ett ex.

Fast det är rätt hänsynslöst att skicka hjärtan till sitt nyblivna ex på alla hjärtans dag, även om man saknar dem. I synnerhet om man uttalat sagt att man inte ska ha kontakt.

”Hänsynslöst ”
Även jag som tjej har ibland varit svag och kontaktat ett ex även om vi hade bestämt att inte höras.,

Och du får väl räkna med att de kan tycka att det var hänsynslöst gjort av dig. Man måste inte ha en gemensam bild av en sak som händer, även om den involverar båda två.

Hmm ja tjejer kan ju också göra hänsynslösa grejer?

Ts säger ju att han är ett svin? Ganska rimligt då att tro att han messar av någon självcentrerad anledning.

Sedan jag fick ett nytt uppdaterat bankkort hemskickat i januari har det inte fungerat att blippa med telefonen. Inne på inställningar står det att kortet har gått ut. När jag ändrar uppgifterna för kortet, sparar och går tillbaka har ingenting hänt. Samma gamla uppgifter är kvar, som om inget hänt? Har försökt säkert 1000 gånger och det funkar inte.

Chattade med Apple och i deras system via iCloud kan de se att jag har rätt kort. Det är bara på mobilen det inte fungerar? De förstod inte vad problemet var heller.

Är det någon här som har haft liknande problem? Löste det sig någonsin för er?

ej haft så. men anmäla kortet borta. o, få det spärrat o så får du nytt kort.
Hoppas det funkar bättre då.

Basic förslag på lösning: starta om telefonen

Lol. Har såklart gjort, men utan framgång!

Haha men man måste alltid prova

Har du testat att blippa med mobilen ändå?? Jag hade samma problem men sen glömde jag mitt kort en gång och gav telefonen en chans ändå och det funkade trots att mina uppgifter inte ändrats! Har bara använt telefonen sen dess och det är inga problem, så det verkar vara nån bugg i apple bara

Har försökt blippa med mobilen flera gånger sedan jag bytte bankkort men det blir avvisat ? jag får kanske försöka kontakta min bank eller nåt.

Det hände mig, var tvungen att ringa min bank och de guidade mig fram till en lösning. Tydligen ett relativt vanligt problem.

Prova göra det via iTunes istället, hade samma problem men gick inte att lägga till det nya kortet så tog bort den gamla via mobilen och la sedan i det nya via iTunes under Betalningar eller nått.

Känner mig så liten när det blåser så mycket och regnet slår mot fönstrena ?

Några tips på hur man känner sig tryggare?
Är så trött och vill försöka sova men kan inte riktigt slappna av. Risken att något händer mig inomhus existerar ju knappt ens men får inte bort känslan.

Och ja, vet att jag är tramsig som frågar detta men tycker det är så obehagligt?

Vad är det mer specifikt som du känner dig rädd för? <3 kanske en varm dusch, tända doftljus, mysig filt, feel good film på TV:n kan skapa lite mysigare och ”varmare” känsla?

Typ rädd att fönsterna ska slå upp, att något ska flyga in i dom så dom krossas så min katt skadas ? Och hör ju själv att det inte är så sannolikt att det händer.
Hur jag tog mig igenom Gudrun är ett mysterium ??

Ska försöka med någon feel good film och krypa ner i sängen. Får bli att tända lite ledljus så jag inte råkar somna ifrån riktiga. Ska göra mig en kopp te också. Tack?

Jag tänker exakt likadant! Sa precis detta till min man ”tänk om rutorna krossas och så rusar katten ut och ramlat från ye våningen!”. Han fnissade och sa att katten hade blivit rädd och gömt sig i sovrummet istället…. 😛
Har tyvärr inget tips. Tycker blåsten är så jobbig…

6e*

Känns lite skönt att jag inte är ensam att tänka så ?
Märker din katt av blåsten? ❤️ min reagerade lite i början när det blåste till rejält men nu sover hon och bryr sig inte alls ?

Ja hon blir lite stirrig men har lugnat sig med åren. Blir 10 i sommar. Efter att ha ”vaktat” fönsterna i några timmar har hon gett upp och somnat nu… 🙂 Men kan nog bli en orolig natt för oss. 😛

Tänkte lite som dig i går men jämförde med Gudrun, att då gick det ju bra så varför skulle det inte göra det denna gång? Vid Gudrun var jag dock full och vi hade fest hemma. Alla på festen ville in till Kalmar men Ölandsbron var avstängd då. Vi ringde Trafikverket ett antal gånger för att kolla om bron var öppen. Känns ju rätt pinsamt nu att man gjorde så men ändå bra att vi aldrig kom över ?

Mitt inlägg hammade utanför.
Ett kedjetäckte och musik eller ljudbok i hörlurar och levande ljus. Gör det mysigt och gör något med händerna. Sticka eller lös korsord och ha på en radio som ger ifrån sig ljud

Lösa korsord lät mysigt? att jag inte tänkt på att använda hörlurar?

Tack?

Ingen fara, man ska hjälpas åt.?

Men så fin du är??

Bädda ner dig med flera täcken och filtar (så det blir varmt och tungt). Titta på nåt lättsamt som du får en bra känsla av, kanske nån gammal tvserie från barndomen.

Ska bädda ner mig och ta med katten, hon är duktig på att tynga ner ?
Ska nog se på Eva och Adam, älskade den som liten ?

Tack?

Du är inte alls tramsig ❤️ Kanske testa att sätta igång en mysig ljudbok (kan tipsa om ”En liten hattaffär på hörnet”) och, som flera nämnt, kanske tända ett doftljus som inger trygghet?

Hoppas att du får en mysig kväll, trots obehagligt väder ❤️

Du kan ju tänka på alla dem i världen som inte sitter inne i en varm lägenhet/varmt hus och har det bra? Typ tänk på jordbävningen i Turkiet och Syrien och på alla människor som dött. Tänk på de anhöriga som fått gräva i massorna för att kunna hitta sina nära och kära.
Eller så kan du väl helt enkelt skärpa dig och sluta vara så fånig!

Vad tycker ni om CAIAs läppennor? Är de bra? Funderar på att köpa några för att testa men ät osäker. Tycker att det är ganska dyrt och brukar annars köpa från NYX som jag gillar.

Ha en fin kväll!

Jag har en och är inte överdrivet nöjd. Tycker däremot den är rätt dryg men Nyx är också bra.

Vill bara skriva av mig. Är så less på min kollega. Så helgen är välkommen. Vet inte om min kollega är sjukt dum eller bara ofokuserad/less. Vi har mycket på jobbet nu och idag har kollegan gjort följande på arbetstid: ätit frukost, sminkat sig, fixat naglarna, pillat på sin privata mobil i tid och otid, försvunnit från kontoret 7 ggr (troligen toabesök), mottagit 3 privata samtal. Haft rast i totalt 2 timmar och gick hem 2 timmar innan arbetsdagen var slut. Hon hann med 4 arbetsuppgifter och alla var felaktigt gjorda och när jag påpekade det så påstår hon att det är mitt fel. När chefen kommer förbi låssas hon jobba. Kommer ta upp detta med chefen på måndag då kollegan hållt på så i flera månader och sabbar för oss andra. Hon borde fan inte få lön.

Så störigt. Vad jobbar du med?

Jobbar på en myndighet.

Drabbar hennes lathet dig? Alltså, får du mer att göra när hon inte gör sitt?
Hade det inte sabbat för mig eller gett mig merjobb hade jag bara skitit i det faktiskt. Jag försöker mind my own business så mycket det bara går….både på jobbet och privat. ”Det är inte min huvudvärk” är ett bra motto ??

Om det är på den här nivån, är det inte oärligt mot arbetsgivaren att inte säga något?.

Visst om det vore smågrejer men den här personen kan ju lampor hinna göra ett jota på arbetsdagen?

Det kan man väl tänka att det är såklart.
Jag jobbar på en stor arbetsplats och har kollegor som beter sig på precis samma sätt. Läääänge har jag irriterat mig på dem, ännu mer när de spammar hela Facebook med ”hur mycket de jobbat hela veckan och hur trötta de är”. En dag kände jag bara att jag inte pallar att irritera mig, för de är inte mitt problem ? Det tar mer energi av mig att irritera mig än att bara skita i dem. Känner att det är de som borde känna sig oärliga gentemot arbetsgivaren och inte jag.

Men känner inte du att du inte heller vill jobba så mkt då? Har kollegor på andra avdelningar som inte gör mkt alls, det påverkar inte mig men vi får ju lika mycket lön och de får inga konsekvenser, chefen ställer dessutom högre krav på de hon vet levererar. Gjort att jag levlar ner också, bara inte så mkt så det påverkar våra ”brukare”. Får ju inget för det liksom.. Påverkar verkligen arbetsmoralen på en arbetsplats.

Livet blir ju ohållbart om man ska gå runt och känna ilska över människor som fuskar eller inte drar sitt strå till stacken… Den energin har inte jag ?

Ilska o ilska.. Klart man blir irriterad, inget man kan styra över.
Men det är ju inte det jag skriver om utan hur motiverad andra blir att jobba när man ser hur dessa beter sig och kommer undan.

Ja tyvärr drabba det mig och andra. Jag är ”sist i ledet” och är beroende av att kollegan levererar i tid och rätt. Idag fick jag jobba över för vi hade en deadline. Först fick jag rätt kollegans fel och sen göra mitt jobb. Kollegan skulle leverera underlag till mig imorse, jag frågade henne om underlagen imorse och då sa hon att hon höll på med underlagen. Vid lunch frågade jag vad som hände med underlagen och då sa hon ”oj det hade jag glömt”.

Då hade jag helt klart rapporterat vad hon håller på med uppåt. Drabbar det dig är det verkligen inte ok! Jag hoppas cheferna steppar upp och gör något åt det.

Det drabbar alla oss skattebetalare om inte annat. Så, jo…

Precis! Samma på mitt jobb, kommunal skola. Så mkt slöseri med skattepengar på slackers som inte gör nåt vettigt.

Det är klart det gör det i slutändan. Men är det ens uppgift som kollega att uppfostra slackers? Jag anser inte det. Det är väl chefens jobb att sätta dessa muppar på plats ?

Ja och då måste man ju rapportera dessa till chefen så hen vet. Tyvärr göra inte tillräckligt åt det på min arbetsplats (skola) pga bristande kompetens och konflikträdsla hos chefen… Så det som återstår är att själv sänka ambitionsnivån och inte ge nåt extra.

Skulle absolut önska att fler medarbetare la sig i och ”uppfostrade”. Tänk vad jobbigt det blir för slackers då, kanske till och med säger upp sig ?❤️
Klaga mer på era lata kollegor!

Hoppas att er chef sätter f*nskapet på plats. Jag har också en kollega som aldrig gör nåt och så fort cheferna är på plats låtsas hen vara sååååååå flitig. Annars brukar hen arbetsvägra och har sagt att hen vill inte göra vissa arbetsuppgifter för att de inte är ”hens grej”. Cheferna är medvetna om det och gör ingenting.

Förstår inte hur sånna personer fungerar/tänker när de sabbar för alla andra 🙁

Vidriga människor.

ta upp med chefen. tyvärr kommer många sånna undan..

Det här gör mig redigt förbannad och helst då jag läser att fler upplever samma beteende på sina arbetsplatser och min kille har en kollega som gör exakt samma. Jag som sjukpensionär som alltid lever i otrygghet för att ”göra något fel” (fika på stan eller vad som sticker i ögonen), som står absolut lägst ner i samhällets hierarki och som anses parasitera på välfärden……men samtidigt sitter folk med riktiga löner, friska kroppar och status genom att de ”bidrar till samhället” och beter sig sådär.

Jepp, om det finns bidragsfuskare borde dessa kallas lönefuskare! De borde få leva som arbetslösa ett tag så de uppskattar vad de har och anstränger sig = gör vad de faktiskt har betalt för.

Ni som har partner och barn, blev ert förhållande med er partner sämre när ni fick barn? Är så trött på att höra föräldrar säga det hela tiden, jag vill inte tro att det måste bli så?

Ja

Älskar min man mer sedan vi fick barn, blev ett tightare team och har en helt ny uppskattning för varandra!

Har nyligen separerat efter 12 års förhållande, har haft världens finaste man på alla vis men han har tappat känslor för mig och det har nu lett till att vi separerar. Vi har ett barn tillsammans.
Jag är så himla ledsen. Har så svårt att se att jag ska kunna sluta älska honom och bli kär igen. Behöver lite pepp, kan man bli kär igen?

Jaa klart du kommer bli kär igen ❤️ Vet det känns som om hela hjärtat vrids om just nu men det kommer bli bra ?? Det är okej att säga hej då till människor som betyder mycket.

ja du blir kär igen och du kommer undra vad du såg i honom.

Jag var i exakt samma sits som du minus barn. Trodde aldrig jag skulle kunna älska någon igen (lite fånigt jag vet haha!) Sa till alla att om jag inte fick bli tillsammans med honom igen så skulle jag leva singel. Visade sig i slutänden handla om seperationsångest som hängt kvar sen barnsben. Ca 2 år efter uppbrottet skulle jag radera en dejtingsida som jag inte visste var en dejtingsida. Lång historia 😉 Men precis när jag loggade in skrev en kille till mig och jag svarade instinkttivt bara. Från den dagen har det varit vi. Han är det bästa som hänt mig och vi har nu delat 8 fina år tillsammans. Kan inte för min vildaste fantasi förstå att jag ville hänga kvar vid min x. Nu har jag min själsfrände?

Mitt ex tappade alla känslor (åt starka lyckopiller) och lämnade mig efter 15 år, inga barn. Nu efter sex år har jag accepterat att jag aldrig kommer sluta älska honom men har lagt honom långt bak i medvetandet och gått vidare med mitt liv.

+1

Det blev annorlunda och mer utmanande men också bättre.

Ja alltså för mig blev det separation. Men i efterhand så inser jag ju att det var många brister redan för början som orsakade det. Bara att själva livsstilen med ett barn gjorde att mam inte kunde bortse från det på samma sätt. Har man en grundstark relation så tror jag det till och med att barn kan stärka den.

Inser att jag skriver som en kratta också… skyller på fredagstrött ?

Bättre men annorlunda. Mindre ligg, men en helt annan förståelse och respekt för varandra.

Mitt förhållande med pappan var inte dåligt innan, men det blev absolut ännu bättre barn. Det var som att man såg och uppskattade varandra på en ny nivå.

Ännu bättre efter barn ska det såklart stå haha.

Japp. De första åren var ett helvetet.

Vi hade ett väldigt bra förhållande innan barn, när första barnet kom blev det lite skakigt mellan oss. Mest för att vi inte förstod varandra och det blev lite av en tävling om vem som va tröttast. När barn nummer två kom så blev allt så super. Måste ha varit att vi redan hade kommit in i allt och hade ett bra samarbete. Våra barn e strax över 10 år idag och vi har aldrig haft det bättre så jag är glad att vi höll ut de först ca 3 åren som var jobbiga.

Varken sämre eller bättre, det är inte så mycket som förändrats faktiskt. Dock är hon bara ett år, så den riktiga vardagen med barn och vardagspussel har inte riktigt börjat än.

Kämpiga 2 år , men det funkade. Lättare sen när barnet blev mer ”självständigt” göra sig förstådd, blöjfri, förskola etc.
Har ett till barn nu så laddar inför jobbiga första år igen ( dock mycket mer rutinerade nu och samspelta).
Småbarnsåren är tuffa med det sagt men kanske inte så många år egentligen som det handlar om, inte för oss iaf ( 1,5-2 år gick snabbt ?)

Inte sämre men annorlunda. Innan hade vi all tid i världen för varandra men nu när vi är föräldrar är vårt största fokus på barnet. Det krävs mer planering för att göra roliga saker ihop som par. Sömnbristen gör ju dessutom att man inte alltid är sitt bästa jag vilket ibland går ut över relationen. Men med det sagt så älskar vi fortfarande varandra och det är väldigt mysigt att vara tillsammans med vår lilla dotter, den stora kärleken till henne delar vi och det är fantastiskt.

Extremt mycket, ja.

Nej, nu är mitt barn bara 7 mån så kan ju inte uttala mig om vad som händer längre fram, men det tycker jag verkligen inte. Hade också hört väldigt mkt negativt så vet inte om jag bara gick in i det med extremt låga förväntningar haha. Gjorde en pakt med min sambo att vi inte fick göra slut de första 2 åren. Tycker typ att det är som förut men lite mysigare för att vi nu har en bebis, blir lite extra kär av att se hur glada de är i varandra. Vi bråkar inte mer än tidigare och försöker vara sjyssta mot varandra så att båda får sömn och egentid. Dock har jag inte varit så sugen på att ligga så ofta efter förlossning+nu amning men tänker att det kommer tillbaka i sinom tid.

Just nu är förhållandet… väldigt torrt ? Varje kväll är vi båda så trötta att vi helst gör saker på varsitt håll (vilket iofs är ömsesidigt från bådas håll). Samtidigt har vi varit tillsammans i 10 år och har en stark grund, gått igenom tuffa perioder tillsammans osv, så det känns som att vi just nu är i ”survival mode” med två barn under 2.5 år… Tror och hoppas att det kommer bli bättre när yngsta börjar sova bättre, kan ta sig fram själv och göra sig förstådd. Inte direkt så att relationen spirar nu direkt men vi försöker i alla fall att stötta och uppskatta varandra.

Ja

Absolut inte, snarare bättre. Vi älskar båda våra barn galet mycket och är ett bra team. Men jag tror det för vår del handlar om att vi var tillsammans i tio år och hann med en massa saker innan vi fick vår första.

Nej vi har det bättre efter barnen, vi blev ett team, en familj.

Nej det blev inte dåligt. Tycker snarare tvärtom. Vi har alltid haft en bra relation och bra kommunikation. Med barn tycker jag allt har blivit ännu bättre. Självklart kan man ha små tjafsat när man sovit dåligt t.ex. Men vi pratar mycket, gör det som ska göras utan att jämföra vad den andra gjort och delar lika på det mesta 🙂

Med mitt ex blev det sämre, men vi var olika redan innan och att addera ett barn då dök nya frågor upp. Uppfostran, fler barn?, hur man ville ha livet. Vi tyckte olika om allt (var unga – idag hade man pratat igenom innan). Vi skilde oss när barnet var 3 år och idag är hon 13.

Har barn 2 och väntar barn 3 med en annan och det är som natt och dag. Vi är nästan bättre och tightare som familj, är otrolig lycklig med honom och allt går så enkelt. Vi har samma grundvärderingar och är båda lugna. Passar varandra bättre helt enkelt:)

Nej, det blev något annat. Starkare. Visst är det kul att vara nykär och bara fokusera på varandra men att ha barn blir någon mer djup kärlek. Däremot är det kämpigt och jag förstår att många gör slut under småbarnsåren

Stämmer inte för alla! Man kan ha en djupare kärlek utan barn och inte djupare med.

Det är klar. Men svarade utifrån min relation.

Det blev separation. när barnen va 3 o 6 år. åren vs tuffa men mysiga tyckte jag
men mannen ville ha, lyx, bilar, sex minst 6-7 ggr i veckan, resa, mm så han drog då han tyckte värt liv var då fattigt.
att vi hade /har 2 friska härliga barn spelade ingen roll
idag har han knappt kontakt med sina barn
han kör tesla, lever med en kvinna som hatar barn o jobbar ihjäl sig typ för att få mer o mer pengar …

Men fy vad bittert på något sätt. Han verkar ytlig, ditt ex. Endimensionell. Inget fel på att älska lite lyx men familjen kommer alltid först.

ja han var jätte arg o bitter på mig i flera år fast HAN stack… sen har det gått bra för mig trots att jag stod på gatan i kvinnofällan… fick ett eget kontakt på lgh i. sthlm, fått god, ekonomi och barnen vill bara va med mig ❣️högsta vinsten. även om jag kan kan, sörja att jag valde en hemskt pappa. men han blev hemskt efter att han träffa den nya. innan va han en engagerad pappa…
blir skönt den dagen barnen är 18 o vi är helt fria fr honom.

Tycker inte förhållandet blev sämre, snarare bättre. Däremot får vi mindre tid för varandra, och kan till och med sakna honom (och att bara fysiskt nära honom. Har en bebis nu och bebisen är alltid klistrad på något av oss. ). Men det blir ju bättre med tiden.

Nej, en period då andra barnet kom var det en svacka men sedan började vi dejta varandra igen och hittade nya sidor av varandra och nu är det bättre än innan ? s*xet är också mycket bättre än förr ??

Haha nä, tycker det blivit en mognare och bättre förhållande mellan oss två.

Tvärtom! Vi blev faktiskt mer kära, vi tjafsar inte om småsaker och vi är ett grymt team. Andra bebisen påväg!!!

Vårt barn är det bästa som hänt oss. Det behöver absolut inte bli ett sämre förhållande barn kommer in i bilden.

Vi har aldrig haft det så bra som efter att vi fick barn. Vi var ett starkt par innan men är ännu tightare nu som föräldrar med ett barn (nu 3 år med massor av vilja och stora känslor).
Men vi pratade, pratade och pratade ännu mer innan barnet kom om våra känslor, hur vi ville vara som familj, rädslor och förhoppningar och hur vi såg oss som framtida familj med barn. Och vi fortsätter prata.

Helvete vad det blåååååååser!

Men skämta.. hatar det!

Stormy weather~?

Om du är i en relation:
Hur länge har du varit tillsammans med din partner? Vad är det största problemet i er relation just nu?

Om du är singel:
Hur länge har du varit singel? Vad var det som knäckte din senaste relation?

Singel 4 år. UNDERBART!
Vi växte i från varandra inget dramatiskt.

12 år. Största problemet är väl att han jobbar så mycket och gör en bra karriär, så jag får ”nöja” mig med att ha ett 9-5 jobb och tacka nej till intressanta jobberbjudanden som krävt mer av mig. Utan barn hade vi båda kunnat satsa på karriär, men nu funkar det inte längre.

Vad tråkigt med förstår problematiken. Det finns ingen chans att ni kan byta vid tillfälle och du kan få satsa? Eller handlar det om pengar?

Han ser det som en självklarhet att jämt och ständigt vara tillgänglig, medan jag ändå kan uppskatta att jag inte förväntas vara tillgänglig 365 dagar om året eller svara i telefon klockan 22 på kvällen. När barnen är stora kanske jag också satsar på karriären igen, men då har vi det förhoppningsvis så pass gott ställt att vi båda kan jobba högst 100%.

Anonym 12 år: jag är äldre än du och har valt bort en ”jättekarriär” för barnen, har ändå jobbat ganska mycket.
Du kommer aldrig ångra att du prioriterade barn framför jobb! Karriär är så himla tomt. Ge tid till ett företag liksom. Det är inte värt det.

Så försöker jag tänka och jag är väldigt tacksam över att ha ett jobb som är roligt att gå till varje dag.

Klokaste jag läst på länge. Tack. Dessa meningar behövde jag läsa ikväll ❤️

Det är ju olika. Behöver inte va ett företag. Karriär kan ju också vara mer än att tjäna pengar och ”ge tid till ett företag”. Man kanske forskar, förbättrar något, utvecklar sig själv…

Singel 2 år i sommar.
Han misshandlade mig psykiskt under många år och när han tillslut tröttnat på att trycka ner mig släppte han äntligen taget och lät mig gå vidare.

Kram???

I relation i 18 år ?.
Vi har inget största problem, men vi tjafsar en del ibland. Vanligt vardagstjafs ’bara’.

Har det varit upp och ned under åren och blivit bättre? Eller har ni haft en jämn nivå hela tiden?

Ja verkligen upp och ner. Nu är det bättre ?. Vi ska på dejt nästa vecka. Bara han och jag. Utan barn för första gången (äldsta är 8).

Singel sedan 5 år. Har inte dejtat någon alls.

Jag gjorde slut för att han var en självisk idiot som bara tänkte på sig själv. Hans väl och ve gick före allt, inklusive barnen. Hotade att slänga ut mig ofta. Tillslut lyckades jag slänga ut honom istället.

Grymt bra gjort! Måste ha känts så skönt!

Tack ❤️ Ja det är så skönt att slippa ha en mansbebis hemma!

3 år!
Dålig kommunikation, blir ofta missförstånd och småtjafs. Det har dock blivit bättre!

Strax över ett år. Vårt största problem är att han är så tillbakadragen och inte tar några initiativ. Vet inte om jag vill vara med honom längre.

Varit singel hela livet för att jag har förmodligen ett fucked up anknytningsmönster och träffar ”fel” killar?‍♀️?‍♀️?‍♀️

Förhållande sen 4 år tillbaka. Vårt största problem är jag. Jag har stora problem med känslor och att vara i en relation ?

På vilket sätt?

Jag har samma problem som Mia, jag har borderline

Förhållande sedan 23 år.
Allt går upp och ner, just nu är väl det svåra att vi har så mycket båda två, jobb, tonårsbarn, föräldrar som åldras etc så vi har väldigt lite tid för varandra. Men det är en del av livet bara. Så är det för alla.

13 år tillsammans, vi träffades när vi var 16 och 19. För oss är det alltid samma visa – det går liksom i perioder och då vi är väldigt olika som personer så blir de jobbigare perioderna (vilket är när vi hamnar i osynk pga stress, trötthet osv) så tjafsar vi mycket om småsaker eftersom att energin till att försöka förstå varandra blir mindre.

Varit singel i fyra år. Vi var väldigt olika och det vart tydligare desto äldre vi blev. Vi växte ifrån varandra, jag ville så mycket medan det inte var så mycket ”go” i honom, vilket vart en frustation i mig. Sen så gick han över lite gränser som såklart tog mycket på relationen, som han då inte insåg, men som han efteråt insett och bett om ursäkt för nu i efterhand. Jag är tyvärr inte en sådan som gör slut så är glad att han till slut valde att avsluta relationen, som egentligen borde avslutats tidigare.

Jag har mer eller mindre varit singel hela livet. Dejtade en kille när jag var sexton år som sårade mig djupt och försökte utsätta mig för ett sexuellt övergrepp men jag hann därifrån. Sedan träffade jag en kille när jag var 24 år som mer eller mindre behandlade mig som om jag vore hans mamma. Vi sågs väl kanske en gång varannan månad för han gjorde mig obekväm. Vi höll trots det ihop i två år. Nu är jag 36 år och har aldrig sett åt en kille efter det. Jag vet inte vad jag är men jag har aldrig haft sex då det inte lockar mig så one night stands och smådejter går bort.

Nu sitter jag här och lär förmodligen dö ensam men det är väl okej det också.

Är 32 och också varit singel hela livet.

❤️❤️❤️❤️

14 år. Jag har inga känslor längre.

singel.
sedan 2021 ungefär.
det var hans psykiska hälsa, att han bodde hemma hos mamma och pappa (42 år), samt arbetslös, samt att jag har barn på heltid och noll avlastning och noll tid för oss att ens gå ut och äta en kväll.

Tillsammans i 16.5 år nu, var 16 då vi träffades.. ? största problemet är nog kanske då han inte är för tillfället tillräckligt närvarande med våra barn enligt mig, enligt honom tillräckligt. Han har massor på jobbet och har inte ett jobb man bara kan stänga av på kvällarna/helger osv .. Men annars är det bra!?

5 år i år. Vårt största problem är att när vi är oense så blir vi båda tysta och stela och pratar inte om det. Vi jobbar på det dock. Och det händer verkligen inte ofta.

Varit ihop i 6 år. Största problemet är väl att få ihop vardagspusslet med våra jobb, vi jobbar om varandra mycket för att det ska funka bra med barnen, kan tycka att det är tråkigt att jag inte kan jobba mycket mer än jag gör, jag vill klättra inom företaget jag jobbar på mycket snabbare. Men i övrigt har vi det bra, hinner liksom inte bråka om saker.
Snart ska vi gifta oss vilket jag ser väldigt mycket framemot. ?

7 år. Vi kämpar med att försöka få barn. Å ena sidan har det stärkt oss, men å andra sidan slitit på oss emellanåt. Det är lite både och när man går igenom tuffa perioder och det kommer man nog inte ifrån.

Singel, minst sju år. Säger minst, för den senaste var en sådan som ville hålla alla alternativ öppna (men bara för sig själv) och det var det som knäckte relationen.

17 år tillsammans (2 barn), största problemet är att jag vill ha mer egentid än honom. Han vill alltid vara med mig när han får chansen förutom när han tränar. Jag vill vara bara jag, typ se en egen serie inte se på en tillsammans när barnen somnat..

Vi har varit ihop i lite över 2 år och vårt största problem är att jag är en som vill planera och ha koll, medan han är en som tar det som det kommer. Blir tokiga på varann ibland?

Jag har varit singel typ hela mitt liv. Har bara träffat killar som inte vill välja mig fullt ut vilket jag för sent har insett att det har med min kassa uppväxt (pappa) att göra.

En man som vill välja mig av alla han kan välja på måste det vara något gravt fel på och en sån vill jag inte ha. Därför väljer jag bara män som inte egentligen vill vara med mig. Väldigt destruktivt måste jag säga.

Varit tillsammans i lite över 8 år. Vår relation har bara blivit bättre och bättre de senaste åren! Kan inte komma på ett enda problem. Vi har jobbat väldigt mycket på vår kommunikation, så varje gång vi tjafsar (vilket inte är ofta till att börja med) löser vi det i princip direkt.

Låter spännande!

15år – inga stora problem (men har definitivt haft det, rekommenderar varmt parterapi) men lever ganska separata liv (dock ngt som vi båda vill och som funkar) men han sköter sitt, jag sköter mitt och så gör vi saker tillsammans?

6,5 år (gifta i ett halvår). Egentligen inga problem alls men som för många andra just nu är ekonomin tajt. Dock pluggar jag och vet att det kommer bli bättre om något år!

Ett kedjetäckte och musik eller ljudbok i hörlurar och levande ljus. Gör det mysigt och gör något med händerna. Sticka eller lös korsord och ha på en radio som ger ifrån sig ljud.

Mitt förhållande med pappan var inte dåligt innan, men det blev absolut ännu bättre barn. Det var som att man såg och uppskattade varandra på en ny nivå.

Tips på serie?

Precis kollat klart på den jag kollat på och känner mig typ tom ?

Jag gillar Breaking bad, The walking dead, The 100, Outlander, You, Grey’s anatomy, Euphoria, Gilmore girls, Supernatural, One tree hill, The Fosters, Friends, Gossip girls och Pretty little liars för att nämna några.

Tack på förhand! Ha en fin fredag och var rädda om er❤️

Du ska absolut se the last of us på HBO!

Just det! Den började jag ju se. Sett två avsnitt, glömmer bort när nan behöver vänta en vecka på nytt ?

Aldrig spelat spelet, kan tänka mig serien är ännu bättre då. Älskar miljön, tycker det är så fascinerande att se naturen ta över ?

Arkiv X, Nurse Jackie, cold Case, hmm

Inte sett någon av dom, tack!

Astrid och Raphaëlle är värd att se.

Ska kolla upp, tackar!

Ginny & Georgia

Så bra! Hatar att det tog en evighet innan säsong två kom. Hatar även att jag såg klart den så snabbt?

Queens gambit. Även om den handlar om shack, ge den en chans! Sååå bra!

Dark. Tysk mystisk serie med tidsresor.

The good place. Rolig och samtidigt lite filosofisk. Har lite sämre avsnitt då och då men värd att titta på till slutet.

Black mirror. Alla avsnitt är inte bra men de som är träffar en så jävla hårt.

iZombie. En tjej går på fest och blir zombie men lyckas dölja det för alla utom kollegan som jobbar på bårhuset där hon börjar jobba för att i smyg äta hjärnor. Börjar hjälpa polisen och låtsas att hon är synsk, men eg får hon flashbacks och personligheten av den människa vars hjärna hon åt. Komedi blandat med mycket allvar, jättebra är den!

Min lista över serier att se fylls på ikväll!

iZombies lät väldigt intressant! Den står högt på listan vad jag ska se på, tack!

The OC! Alltså första säsongen är ren tv-magi, det är verkligen en sån serie jag önskar jag kunde ”glömma bort” så jag kunde få återuppleva den på nytt igen. Är dessutom samma skapare som gjort Gossip Girl så du kommer nog känna igen dig en del!

Älskar The OC! ? Det är serien som fick mig att gilla serier. Kollade inte så mycket på tv då som nu men kollade bara på filmer + lite svenska serier innan jag såg den?

Sån nostalgi❤️ Hade också velat se den igen för första gången. Kan fortfarande se framför mig hur jag hade mitt tonårsrum möblerat, såg den på datorn och minns fortfarande känslan?

Game of Thrones, Vampire diaries, true Blood antar jag nästan att du har sett? Netflix-serier: Suits, Ginny and Georgia, the good place, Vikings, Orange is the new black, how to get away with murder, dead to me, You, me, her… skulle kunna hålla på länge ?

Har precis börjat kolla på the Boys på Amazon Prime, den verkar väldigt lovande ?

Och om man har Prime så måste man se This is us!! Såå otroligt bra serie.

Började kolla This is us på Disney+, minns inte varför jag slutade ?

Sett två säsong av Game of Thrones men fastnade aldrig, borde kanske ge den en ny chans.
Älskar Vampire diaries, började kolla om den för någon månad sedan så kollar något avsnitt så och då?
Inte sett True blood, är den bra?

Sett Ginny and Georgia och Orange is the new black. Några säsonger av Suits, How to get away with murder och Vikings, borde ta upp och se klart.
Skriver upp dim andra på min att se lista, tack! 😀

Jag älskar True Blood, men såg den ju första gången när jag var tonåring så det är ju lite nostalgi för mig ? Men tror du borde gilla den, känns som din smak baserat på vad du skrivit här! Tycker definitivt du ska ge dom andra en chans till ?

Blir oftast lite mer speciellt när man sett något första gången då, helt underbar känsla ? Ska leta upp var den finns och börja kolla 🙂

Hbo?

Perfekt, tack! 😀

Kollar just nu om på The Mentalist (finns på HBO) för sjuttioelfte gången. En av mina absoluta favoritserier.

Aldrig sett, tack för tipset! 😀

Har du kollat Good Trouble? Det är spin-off på The Fosters. Den gillade jag 🙂
How to get away with murder och Scandal är två grymt bra serier från Greys-skaparn??

Blev så ledsen när The Fosters tog slut men inte sett den, ska helt klart kolla på den 🙂

Sett några säsonger på How to get away with murder, måste ta upp den igen. Minns knappt inget så måste kanske se om allt ?
Scandal har jag aldrig sett eller ens läst något om, skriver upp den. Tack! 😀

Chicago fire tycker jag är så bra och det finns flera flera säsonger. Och det finns även Chicago Pd och Chicago Med. Och de tre hör ihop typ.

Inte sett någon av dom. Perfekt om jag gillar Chicago fire att det är många säsonger + två serier till som typ hör ihop 😀 tack!

Virgin River

Alice in borderland.
All of us are dead.
Squid game.

Men då har du ju avsnitt tre framför dig!
Det absolut bästa serieavsnittet jag NÅGONSIN sett! Så sjukt bra!

Har samma smak som du annars och jag älskar Haunting of Hill house.

Min kommentar hamnade fel, det skulle vara ett svar på första svaret om The last of us. Avsnitt 3 är sjukt bra!

Såg precis det och fattar inte vad alla snackar om. Visst, det var en fin lite story, helt ok avsnitt. Men fattar verkligen inte hypen, blev besviken. Sett så mkt bättre tv.

Jag med!

The magicians är underbar.

Några miniserier jag varmt rekommenderar: Dopesick, The Dropout, Chernobyl och Welcome to Chippendales.

Är ni miljömedvetna? Så som sopsorterar allt, går istället för att ta bilen osv?

Ja och nej. Typ om det är ost på extrapris så köper jag alltid – för annars slängs det ju, men om jag inte köpt osten kanske mejeriet gått i konkurs och det hade varit bättre för klimatet.

Vänta va. Hur kan det vara miljövänlig att ett mejeri går i konkurs? Kommer människor äta mindre ost för att ett mejeri går i konkurs? Eller kommer man börja ysta egen ost och du tänker att det är bättre för miljön?

olönsamma kor -> färre kor = bättre för klimatet

Färre kor=mer plantager/mer vatten/lågavlönad personal/tärd och exploaterad natur. Kolla Spaniens vegan-farmer.

Men nu är det väl ändå så att korna behöver foder, och att det går åt en hel massa vatten och mark till odlingen av detta foder. Det blir inte mycket kött och ost på marknaden om vi bara ska äta produkter från betesdjur. Och även betesdjuren behöver foder på vintrarna när det inte finns tillräckligt med gräs på betet.

Den lågavlönade personalen är ett helt annat problem som kräver politiska lösningar. Och bara för att man inte äter produkter från kor så betyder det inte att man måste äta stora mängder importerad mat från länder med dåliga arbetsvillkor.

Du har helt rätt.

Inte alltid och med allt. Men försöker att tänka till och göra bra val.

Nej

Nej. Pantar och slänger plast/pappersförpackningar på återvinningen men gör det inte pga miljötänk. Bilen måste jag ta till jobbet och jag måste ta den till träningen för det går inte kollektivtrafik som passar och jag pallar inte cykla med tennisväskan.
Tar bilen till affären, men det är för att jag brukar handla på vägen hem från jobb eller träning.

Vi sorterar inte matavfall etc där jag bor heller så har bara en soppåse för allt.

Det går lite i perioder för mig. Jag vill bli bättre och försöker men ibland ”fuskar” jag.

näää skiter i det totalt. blandar alla sopor o gör inget för miljön.
det enda jag är noga med är att inte slänga tuggummi ute så inte fåglarna kvävs.

Alla ni som svarar att ni skiter i miljön och inte ens gör enkla saker (som tex sopsorterar). Varför? Vad är anledningen? Okunskap? Naivitet?

orkar inte bry mig. det kommer gå bra ändå. jag är lat också.

Jag är också jättenoga med att kasta färdigtuggat tuggummi i en soptunna även om jag är superless på tuggandet, för jag skulle aldrig kunna spotta ut det med tanke på någon som skulle bli lidande.

Sopsorterar allt sedan -97, elbil, biodlare, går och cyklar om vädret tillåter vid korta eller snabba ärenden, åker kollektivtrafik men har inte satt på värmen i huset på hela vintern. Vi har värmt upp huset endast via kaminen av egenhuggen ved så jag är nog inte så miljövänlig trots allt.

Varför skulle det vara icke miljövänligt att elda med ved?

”Men vedeldning är i dag en av de största källorna till att sot sprids i Arktisområdet, vilket påskyndar issmältningen och orsakar klimatstörningar i hela världen.”

Nja. Sopsorterar inte (endast lite kartong) men har ingen bil och går nästan överallt. Åker oftast tåg om jag ska längre bort. Flyger inte så ofta (även om det mer är pga ekonomi och tid än miljö). Har inga barn.

Jag sorterar sopor som jag kör till återvinningen och försöker promenera så mycket som möjligt istället för att ta bilen.

Handlar även mycket saker begagnat (i synnerhet på min ort, så att det slipper skickas). Finns så mycket fint som är som nyskick – t.ex. pussel, leksaker och kläder till barnen.

Sedan flyger jag aldrig (men det har nog med självbevarelsedrift och bekvämlighet att göra också – ingen dröm för mig att ge mig ut på flygtur med tre barn under 5 år ?)

Sopsorterar, bytt till elbil, åker mest kommunalt till jobbet eller jobbar hemma. Äter vegetariskt typ hälften av veckans dagar.

Väldigt blandat. Sopsorterar rätt noga (ibland om jag är jättetrött/stressad kanske jag slänger en liten plastbit i vanliga sopen). Är vegetarian. Har inte rest med flygplan på 5 år.
Men jag kör en bensindriven bil (har varit rätt sjuk i en neurologisk sjukdom och beroende av bil). Handlar ny hudvård, nya kläder osv.

Sopsorterar allt sedan jag flyttade hemifrån för ca 12 år sedan, har inte haft bil på tre år men ska nu skaffa elbil då min man börjat jobba längre bort.
Tänker på vad jag köper hem för mat och får den hemlevererad (tänker att det är väl bättre att en lastbil kör ut med massa leveranser istället för flera bilar som åker och handlar?).

Har dock rest mycket i mitt liv och nästan alltid med flyg, så det går nog på ett ut ändå.

Vad brukar ni ha ångest över?

Att jag inte genomfört något som jag borde gjort för länge sen.

Döden. Allt jag aldrig kommer att få uppleva.

Livet

Har ångest konstant för allt, vet inte ens varför men så är det. Får mer ångest vid stress eller pressade situationer.

Vad brukar jag inte ha ångest över??

Haha word!

Jobbet. För att de tror att vi är robotar och kan göra hur mycket som helst. Nu sitter jag dessutom i ett stort kundprojekt men lik förbannat förväntar de sig att jag ska få ut lika mycket timmar som under en vanlig arbetsdag, då har vi suttit i dessa projektmöten varje dag den här veckan så det tar ju på min tid men de verkar inte förstå det.

Får även ångest över att jag är 30 år och inte har pluggat vidare än. Och för att det känns som att jag har missat så mycket i livet. T.ex fortfarande inte upplevt första stora kärleken och börjar nu mer fundera på om jag någonsin kommer göra det för jag är så van vid att vara ensam.

Och överlag mår jag dåligt och får ångest över dåliga prestationer. Kan på riktigt sätta mig i bilen efter en träning och börja gråta för att jag är så missnöjd med hur jag spelade. Så tänk hur det blir efter en match…grejen är dock att det känns som att det är genom bra prestationer som jag är värd något, vet inte hur man kommer från det tänket..?

Oj vad jobbar du med?

allt har gad o för 2 är sen mådde jag som värst i, mitt liv med grav hälsoångest. livet var hemskt ??? idag mår jag bättre men en kamp varje dag.

Kram, har haft samma problem❤️

?❣️

Att jag inte har några vänner att umgås med. Har alltid haft det förut men nu lever alla sina egna liv utspridda över landet och även andra länder. Hoppas på att kunna hitta iaf nån att umgås med i år för jag är rätt rolig och jag är väldigt snäll. Men det är svårt att knyta nya relationer när man snart är 40 upplever jag..

Jag har tampats med diverse ångesttillstånd under halva min livstid. Så i princip allt, skulle jag säga.

Allt

Jag hade en situation förra året när jag hade en grej med en kille men sen kom en av mina kompisar och blev tillsammans med honom istället. Jag hade känslor för denna kille och hon visste om det men hon brydde sig inte så mycket om det. De hanterade det väldigt dåligt emot mig tycker jag, typ slutade prata med mig och sa att jag var så dramatiskt och påfrestande när jag sa att jag var glad för deras skull men var väldigt ledsen själv.
De gjorde verkligen ingenting för att visa att de ville ha kvar mig som kompis utan de bara slutade prata med mig typ. Och jag har varit vän med båda i över fem år men de hade aldrig träffats förens förra året och blev då tillsammans efter bara någon månad.
Jag har nu noll känslor kvar för denna kille och har knappt kontakt med min kompis.
Men ibland kommer det typ upp tankar i mitt huvud då jag inser hur mycket de sårade mig osv, jag blir då typ ledsen och frustrerad.
Och jag förstår inte varför jag inte bara kan släppa dem i mina tankar och vara glad istället. Vet inte riktigt vad jag ville komma med detta, behövde nog mest skriva av mig..

Klart du är ledsen ❤️ Jag tror inte man någonsin kommer över att man blivit sårad av någon men man lär sig att leva med det. Och de stunder tankarna ploppar upp i huvudet kommer att bli färre med tiden.
Kram på dig.

Vilka vider! Du får hoppas de blir olyckliga. Och hitta mycket bättre vänner och kille.

Ok! Förbjudna åsikter/tankar är alltid kul ! Kör!

Min. Jag stör mig på ht. Jag vet jag kan ju skita i att gå in och titta ,sluta självplåga mig så att säga, men jag kan inte hålla mig, varför ? ( obs skulle aldrig skriva något elakt hos henne) Stör mig på klämkäckheten och på att hon nu skriver som att hon typ alltid varit ”superdupergravid”. det är klart att hon är värd allt sånt såklart. Känner på mig att det kommer x antal sypertidiga magbilder inom någon vecka och över lång tid framöver. Någon annan eller är det bara jag som är hemsk och inte förstår hennes person ?

Har svårt att störa mig på någon som är glad. Tänker att allt hon drömt om är att få ha just ”gravidsymptom” och få känna sig ”supergravid”, trots att det är vecka 6 typ. Låt henne då, känner jag 🙂

Något som känns som en förbjuden åsikt just nu är väl…. Att skita totalt i miljön. ? Önskar verkligen att jag KUNDE bry mig, på djupet och på riktigt. Men jag gör inte det… ?

Tycker inte om barn och vill inte att de kommer nära mig.

Om du tänker tillbaka på när du var barn, skulle du gilla det barnet?

Nej verkligen inte.

Nej fyfan, var ett jätte jobbigt barn. Förstår inte ens hur mina föräldrar orka.

Tänkte på det här igår på jobbet och kom på så himla mycket, nu kommer jag inte på något?

Godhetssignalering. Klarar inte av det. Man sitter på ett fika eller så med bekanta eller kollegor och ingen vågar gå utanför boxen och tycka nåt annat än det som de blivit lärda att tycka eller som ger mest godhetspoäng.

Sånt sker väl mest med ytligare bekanta som tur är? Typ kollegor…

Va vem?

Stör mig som mest när hon har med sin sambo som ska gestaltas som en väldigt rolig och karismatisk människa.

Stör mig på weekly revolt. Det är liksom inget nytt?? De som ligger bakom och är sponsrade pratar om huur fantastiskt det är men i praktiken ör det bara en kaloribegränsad diet med vanlig träning och sen efter 66 dagar vad händer då?

Kan inte sympatisera med föräldrar i tvåsamhet som gnäller på trötthet och behovet av avlastning. Tycker bara det låter gnälligt och bortskämt. (I de fall där man har ett sunt förhållande och hjälps åt med hushållssysslor, barn etc. Vet att det finns många som lever med mansbebisar.)
Känner att om det är så dessa föräldrar känner så skulle de inte klara av två dagar som ensamstående.

Word! mvh ensamstående

förstår. men jag tänkte att jag ändå vill låta henne hålla på?
tänk vilken glädje att dom kommit en bit på vägen.
hennes liv verkar inte så kul i övrigt med rusta o Youtube o inga vänner, så låt henne glädjas o grejja. jag håller tummarna på att det går vägen ❤️

Håller med! Har själv haft problem med att bli gravid och lyckades med ivf tillslut, men blir ändå provocerad av hur klämkäckt allt ska vara. Men är nog mest för att jag själv skulle vara orolig och inte riktigt kunna tro på det förrän efter första ultraljudet osv. Samtidigt är jag väldigt glad för hennes skull!

Jag klarar inte hennes orangea ansikte! Sluta med bronzer för i… Sen hon och andra som handlar på Lidl utan att tänka på produkternas ursprung (menar de som har råd att köpa svenskt kött etc).

Jag blev lite förvånad , när jag var gravid slutade jag med att färga håret, göra naglarna etc pga att det kanske skulle skada fostret eller göra det svårare att bli preggo med nr två. Följde vulverine som ändå säger en del bra saker ( även om man ska vara kritisk ) och hon är ju extrem med att inte använda produkter på exempelvis hud. Tänkte ändå att folk som hållit på så länge och försökt skulle ta efter där en del ?

Fast vissa tror mer på vetenskap än hörsägen.

På min Lidl är säkert 80% av köttet inhemskt, precis som väldigt mycket annat man använder i vardagen såsom mjölkprodukter, ägg, mjöl, socker, rotfrukter och så vidare.

Jag stör mig enormt på människor som skaffar tusen barn de inte har råd med och sedan klagar över det vid varje tillfälle. Har en sån person i min närhet. Hmm, vems idé var det att skaffa alla de där barnen?

Jag stör mig på folk som inte kan skriva ut namn. Vem fan är ht? Helen Torsgården?

Hanna Theorin

Vad är det egentligen folk stör sig på så mycket med henne? Hon kommer upp i varenda ÖS (i negativa ordalag)… Hon är ju en helt vanlig person? Fattar inte att det finns så mycket att störa sig på ?

Är man fri från klimatskuld om man köper en begagnad mobil, om säljaren sedan köper en ny mobil?

Vet inte om jag kan köpa en begagnad med gott samvete 🙂

Har man sådan skuld och ångest så behöver man nog hjälp.

Den personen kommer ändå köpa en ny mobil och i värsta fall slänga den gamla bara om ingen köper – så jag tycker inte att det är på ditt samvete 🙂

Inne på tredje försöket med att försöka bli gravid. Gjorde en abort för två år sedan (fick panik och ville absolut inte ha barn när jag inte hade ett fast jobb) och nu när vi väl vill och det inte går så ångrar jag aborten något fruktansvärt. Känner mig så dum och naiv.
Något som varit i samma sits och tips på hur man får bort dessa tankar? :-/

Inte går? 3 mån är en väldigt kort tid i sammanhanget om du inte är runt 40. Ett tips för att få bort dessa tankar är att tänka på att du redan varit gravid en gång och då ökar chanserna väldigt mycket för att du kommer att bli det igen. T.ex. anses missfall som något ”positivt” om man är ofrivilligt barnlös, eftersom man då vet att man faktiskt kan bli gravid.

Lider med dig som har sådana tankar och inte kan sluta älta i det. Försök kanske tänka att det inte var menat då, det var ett rätt beslut i förhållande till den situation du var i då, det hade kanske inte heller blivit ett barn av det och att det inte heller var det barn som du nu går och väntar på ( om du förstår hur jag menar). Alltså det valet har inte påverkat hur det är nu för dig, det har inte minskat dina chanser att bli gravid lixom.
Slutligen Hoppas du lyckas blir gravid snart igen.

Du var inte dum, du gjorde det som var rätt för dig då. Självklart ska man ha fast jobb. Tänk inte att aborten påverkar, det är väldigt ovanligt och då ska man ha fått nån skada/infektion.

Lyssnade på dagens Alex och Sigge . Det pratades om en 40 årig kvinna i Finland som på något vis låtsas vara 13 år och gått i grupper/aktivitet med 13åringar. Låt säga att detta kvinna just identifierar sig med 13åringar och kanske saknar delar från barndomen som hon ej fick uppleva .. Vad är egentligen skillnaden på någon som är född man, men identifierar sig som kvinna? Är det samma sak?

Detta är bara en filosofisk tanke, och jag undrar genuint hur långt man kan dra ”att identifiera sig som” vem bestämmer det?

Läste själv, bor utanför Vasa. Garanterat hennes man som har pedofila tendenser och ville ha hem barn till huset. (Mannen lätsades vara 40-åringens pappa). En förälder till ett barn som blev hembjudet att sova över var den som först reagerade och polisanmälde.

Jag har inte hört nåt om en inblandad sambo med pedofila tendenser. Vart kan man läsa om detta?

Hur är det möjligt att ingen reagerat. Baserat på bilder med några år på nacken ser hon ut att vara minst 25 år gammal. Här snackar vi inte någon kort och smal tjej som ser yngre ut än sin ålder, utan om en överviktig vuxen kvinna. Visst kan 13-åringar vara överviktiga, men det känns inte så vanligt med en 13-åring med bröst som hänger strax ovanför naveln. Hon hann ju dessutom delta i klubben i något år och en 11-åring med den kroppen känns ännu mer ovanligt.

Vart har du sett bild på kvinnan??

Hennes namn finns på ett finskt forum och då är det lätt att googla fram henne.

Och bara för att du tror i ditt huvud att du är 12, av motsatt kön, av annan hudfärg så är det inte sanning och verklighet.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/8JROWA/40-arig-kvinna-latsades-vara-13-ar-och-deltog-i-barnklubb-i-ett-ar

Skillnaden är att det är ett olämpligt beteende. En vuxen människa ska inte låtsas vara ett barn för att få umgås med andra barn.

Har ni någonsin ringt 112? Varför och hur gick det?

Nej men många i min familj har ring för min del. Alltid kommit snabbt och fått bra hjälp.

Dom har alltid tagit det säkra före det osäkra så känner mig trygg ?

Yes, pågående missandel och skadegörelse vid tunnelbanan. Folk var efterblivna i huvudet och ingen ringde , så jag ringde. Polis kom fort som fan och allt gick toppen.

Bra jobbat!

Ja! För 4 år sedan när vi hade ett pågående inbrott hemma och för 2 månaden när jag vittnade ett rån/misshandel… offret skrek att jag skulle ringa 112.. sen tog de iofs 25 min innan polis och ambulans kom så den misstänkta var borta sen länge…

Ja, bodde nära central kroggata och vaknade av slagsmål utanför. Polisen kom fort.

Ringt 11414 några gånger också, sist pga hemlös förvirrad man. Polisen kom då också.

Åkte bil med en kompis och voltade av vägen. Ringde 112 men hade kanske räckt med 11414 för vi var ju vid liv liksom. Var väldigt chockad så visste inte riktigt vad man skulle göra?

Har tack och lov aldrig varit med om något hemskt, sett något brott eller liknande så jag behövt ringa.

Har du gjort det A?

Man ska ALLTID ringa 112 och sitta kvar tills hjälpen kommer!

Har hört om en kille som var i en bilolycka, gick ur bilen oskadd. Någon pratade med honom, han vände på huvudet och dog.

Hade brutit nacken utan att märka det, och när han vände på huvudet så gick det isär vid frakturen.

Oj. Bilen slog runt och hamnade på rätt sida så vi gick ur och gick upp på vägen.

Seriöst?! Fy fan vad hemskt! Är det för han var chockad och hade massa adrenalin då? Eller man kan bryta nacken utan att få smärta?
Stackars kille och alla nära och kära?

Förlåt men det där låter som en skröna.

Det var min lärare när jag läste medicin-kurs som berättade detta. Jag tror på det även om jag inte kan bevisa sanningshalten. Han hade ingen anledning att ljuga om det.

Jag har ringt två gånger när två olika personer i min omgivning försökt ta sitt liv. Senast igår kväll. Personen är omhändertagen och polisen agerade riktigt bra och snabbt. Men är fortfarande skakad av händelsen.

Det måste vara ett av dom hemskaste samtalen att ringa ?
Bra att polisen agerade bra och snabbt, det och att du fanns och ringde räddade hen.
Hoppas personen får bra hjälp och tar sig upp❤️

Ta hand om dig?

Tusen tack för dina fina ord kringlan ❤️ det var riktigt tufft eftersom det var emot personens vilja men hem är tvångsinlagd nu och hoppas på rätt hjälp. Första gången slutade det bra för den andra personen.

❤️❤️
Kan tänka mig att det var riktigt tufft när personen blir tvångsinlagd ? Man vill ju inte att någon ska skada sig eller ta livet av sig men samtidigt vill man ju inte behöva tvinga någon heller. Men tyvärr är det självklart de enda rätta i en sån situation.
Livet ska inte behöva vara så mörkt att någon får gå igenom detta?

Man kan såklart inte jämföra men det finns ändå hopp när det gick bra för den andra, förhoppningsvis blir detta en vändpunkt ❤️

Ringde polisen när mina föräldrar bråkade och min pappa blev helt galen.
Ambulansen när jag fick ett ep anfall men ambulansen kom aldrig.

?

Ringde ambulans pga äldre man trillat och var förvirrad, slagit i huvudet och blod överallt. Sjukhuset med akutmottagning låg 15 minuter gång därifrån men han kunde inte stå upp. Ambulansen tog 50 minuter och det värsta var att hon som operatör försökte prata med honom och han sa bara att allt var bra och att han ville hem. Där satt man och försökte stoppa blödningen och bara nej allt är inte bra du behöver hjälp, var livrädd att hon skulle tro honom och inte skicka någon över huvudtaget.

Ja. En gång när en kille hotade mig med att bränna mina bilar. När jag kom hem så stod han utanför min lägenhet med vänner. Polisen kom och fick alla därifrån och en anmälan upprättades.
En annan gång när jag och en kompis åkte bakom en bil som krocka med en annan bil och smet från platsen. Vi följde efter bilen och föraren dumpa bilen. Polisen kom och sökte efter mannen.
Sist jag ringde så var det för att en man i området var full och våldsam. Polisen kom men han gick in i sin lägenhet och kom inte ut mer.

Ja, vi stannade för en pojke som gick utmed E4. Vi ringde 112 för att tala om det. Under tiden jag ringde så pratade min man med pojken och vi erbjöd att skjutsa hem honom i stället för att vänta på polisen. De tog våra namn, personnummer och bilens regnr och vi fick okej på att köra hem honom.

Ja, pga rådjur på fel sida viltstängslet

När jag var 15 ramlade en man ihop utanför vårt hus när jag skulle cykla iväg till en kompis. En kvinna som också kom gående samtidigt sprang fram till mannen och ropade till mig att ringa ambulans. Kommer ihåg att jag var helt skakis när jag skulle låsa upp telefonen… (Det gick bra med mannen, han vaknade till innan ambulans komma)

Lite sidospår men min kompis ringde 112 förra året, hon fick vänta tre minuter på att komma fram. En person hade fått hjärtstopp… Som tur var så var det en person i sällskapet som var utbildad i räddningstjänsten och kunde HLR utan och innan.

Oj, innan ambulansen kommit fram* menade jag

Ja två gånger, en gång när jag såg en gräsbrand och andra gången när det skedde en skjutning utanför mitt hus ?

Ja, tre olika tillfällen när någon skadat sig, inga akuta fall tack och lov. Läskigt på något sätt men kändes ändå fint att hjälpa till att ringa och försöka stötta personen i väntan på ambulans och vård.

Som 112-operatör tycker jag att det är så himla fint med er människor med civilkurage som hjälper främmande människor som inte mår bra. Det är ett sånt samhälle man vill leva i. ?

Två gånger. En gång cyklade en man på racercykel in i sidan av vår stillastående bil och flög upp på rutan, ingen allvarligt skadad mer än hans cykel. Andra gången när jag jobbade i butik och en äldre man kom in och klagade på bröstsmärtor och bad mig ringa ambulans, sagt och gjort. Vet faktiskt inte hur det gick, men han var vid medvetande när ambulanspersonalen tog honom därifrån.

Ja, när jag och min kompis var 18 och på besök i Stockholm. Vi var fulla och kanske inte supersmarta. Vi gick vad jag minns var Sabbatsbergs sjukhus, eller en vårdcentral och det stod en kvinna på knä och försökte bryta sig in där genom att köra in ett kort i dörren och få upp låset. Hon såg ut som en narkoman, men vi var som sagt lite fulla så vi vet inte. Vi tänkte att vi skulle vara duktiga och ringde 112, men de avfärdade oss ganska snabbt och sa att de kanske skulle kolla in det.

Vet inte om vi ringde i onödan men i stunden trodde vi att vi bevittnade ett inbrott….

Flera gånger, ena gången när en motorcyklist körde in i en sten och min man höll honom vid liv tills ambulansen kom med inblåsningar . En gång när en man hoppade ur bilen framför oss i farten, det var i ca 50 km i timmen.
Några gånger när folk varit sjuka och behövt hjälp

2 gånger då jag bevittnat misshandel och en gång när ett barn svimmade och inte kunde få luft om vart annat på jobbet (panikattack tydligen men det visste vi inte då). Det som hände – polisen kom de två första gångerna och tog hand om folk, ambulansen kom till jobbet och allt gick bra med barnet.

Ett par gånger, en gång när min lagkompis ramlade på isen och lyckades skära upp sitt eget lår så djupt att man såg ben och en gång när min kollega fick ett astmaanfall och svimmade av under arbetspasset.
Första gången fick vi ett toppenbemötande och andra gången ville hon som svarade prata med min kollega trots att kollegan inte kunde andas så det fick jag till slut nästan skrika till henne i telefonen ??‍♀️

Vilken kändis skulle ni allra minst vilja ett er partner skulle ha som frikort?

Influencer – Gabriella Joss. Älskar henne och hon är superfin, men hon är allt jag inte är utseendemässigt så skulle kännas konstigt.

Megan Fox, så jävla icke originellt

Haha gud vad alla trånade efter henne när första transformers kom! Nu känner mn knappt igen henne

Haha tror att alla våra killar hade blivit så galet nervösa om de faktiskt fick möta henne/annan supersnygg kändisbrutta irl i sängen

Bianca

elaine eksvärd

Kim K

Var bor du och hur mycket blåser det hos dig just nu?

Närke, inte mycket alls vad jag har märkt!

Svedala (utanför Malmö), 30-31 m/s

Ingenting. Sundsvall

Lund. Som in i bängen!

Västra götaland i sydväst, blåser en hel del här!

Märker knappt något, centrala Gbg

Stockholm, ingenting.

Mycket bättre! Lite slitigt emellanåt under småbarnsåren men överlag bra. Gäller att fatta att båda vinner på bra samarbete.
Nu är yngsta över 10 år och vi har det bättre än någonsin.
Skönt att leva med någon som är lika intresserad av barnen sim en själv.

Har skrivit här i förbifarten ngn gång om min situation.
Jag vet att jag kommer va ute på hal is med min inlägg då man brukar bli avhyvlad om man klagar på svärföräldrar som inte avlastar.
Så. För 6 månader va min man med om en olycka. Han va länge på sjukhus men hemma sen ett par månader. Han är fortsatt helt sängliggande i princip, på den nivån att han inte klarar av att sittande äta middag med resten av familjen.
Vi har tvillingar på knappt 2 år. Jag har ett krävande jobb inom psykiatrin. Jag gör allt hemma. Det är ok. Min pappa är död. Min mamma lider av fysisk och psykisk ohälsa och bor cirka en timme bort. Ses ändå cirka varannan vecka och barnen älskar verkligen ”mommo”, frågar efter henne hela tiden och älskar att vara där och leka. Men då är ju kag med, och behöver också ofta ordna vissa tyngre praktiska saker åt mamma, hon brukar dock ha lagat med och är alldeles för generös med tanke på hennes låga förtidspension. Hon gör så gott hon kan.
Så till svärföräldrarna. Båda är 60 år. Fullt friska och arbetande individer. De bor 2 timmar bort med bil (vilket de har). De har god ekonomi och inget socialt aktivt liv. Kollar mest tv på fritiden. De har varit här 1 gång sen olyckan. Totalt 4 ggr sen barnen föddes. Min man klarar inte av att resa dit så som det ser ut. Jag hade kunnat acceptera att de är allmänt ointresserade. Men det som stör mig så mycket är att de hela tiden säger att de skulle göra allt för sina barnbarn, stt de är viktigast, att jag är som deras dotter osv. Varför säger man så när det inte är sant? Jag fattar verkligen inte. Min man klagar inte till mig på detta och jag vill inte gnälla till honom om det. Men stör mig.

Har du vågat be dem om hjälp? Sagt till att du/ni behöver den?

Det är mest min man som har kontakten med dem på telefon, den är ganska typ. Både han och jag har ju sagt uttryckligen hur dåligt han mått och fortfarande gör. Men det är inte ens det att du behöver hjälpa till, men komma på besök bara för att träffa sina barnbarn och sin son. Jag behöver liksom inte en kväll pp krogen och barnvakt, bara att någon är här så man kanske kan gå och bajsa utan att ha 1-2 barn med sig.

Ganska frekvent skulle jag skriva. De hörs i stort sett dagligen.

Om jag vore dig skulle jag ringa upp dem och tala klarspråk! De är hög tid för dem att vakna upp och ta sitt ansvar! Deras son är handikappad med små tvillingar och du jobbar fulltid, behöver man säga mer egentligen?! ??‍♀️

Vilket ansvar? Helt krasst har de inget ansvar.
Sen kan man ju tycka att de borde vilja hjälpa/umgås med sin son och hans familj men det är en annan sak. Bor de två timmar bort är det inte mkt de kan göra i vardagen heller.

Som förälder har man ansvar tills den dagen man dör.

Nej, så funkar det inte. Varken juridiskt eller på annat sätt. Dock kan man tycka eller känna så, men det är nog inte det vanligaste. Vuxna människor anses klara sig själva.

Juridiskt nej såklart inte, men moraliskt, jo!

Sen ska man inte ta vad som helst från sina barn. Men jag tycker man har visst moraliskt ansvar att hjälpa vuxna barn som hamnar i olycka och även visst moraliskt ansvar att sörja för sina åldrande föräldrar.

Sen fattar jag att inte alla skulle hålla med mig, men inte alla skulle hålla med dig heller.

Kan du inte skicka ett sms/mail till föräldrarna och förklara hur du känner? Då kan du i lugn och ro väga ord och formuleringar, och behöver inte se den direkta reaktionen?

Jag skulle kanske skrivit något i stil med: ”hej, som ni såklart vet är er son fortfarande väldigt svag efter olyckan och de senaste sex månaderna har jag i stort sett varit som ensamstående med två barn, heltidsarbete (gissar) och tar även till stor del hand om X. Jag känner att jag börjar bli helt slut och känner mig så ensam i detta. Det skulle vara så svårt för barnen om jag inte skulle mäkta med och bli sjuk. Jag undrar därför om ni skulle vilja hjälpa oss en tid framöver tills X är bättre? Vi kanske kan komma på något sätt tillsammans? Förslag jag kan komma på är om ni kunde stötta ekonomiskt så vi kan få hjälp med hemmet, eller om ni vill vara med barnen några dagar i månaden så att jag får återhämta mig lite och hinna med sånt här hemma som jag hamnar efter med? Det skulle verkligen uppskattas!”

Ja asså jag förstår och uppskattar förslaget. Men jag känner faktiskt att jag klarar allt helt okej och inte är nära bli utmattad eller så.
Men ja när jag varit sjuk så har det ju varit helt fruktansvärt. Men man kan ju inte gärna be ngn komma när man har magsjuka.
Jag vill mest bara att de ska bry sig tillräckligt för att komma hit.
Och jag har ju frågat några gånger om de vill komma.
Jag förstår inte varför det är såhär. Varför säga såna saker som att det inte finns ngt de skulle göra för sina barnbarn när de inte ens kan köra två timmar ngn gång i månaden eller varannan månad för att träffa dem. Fattar inte. Ngn som varit med om liknande?

Om du inte behöver hjälp och avlastning så skulle jag bara släppa det och get on with my life.

Om du känner att du behöver avlastning skulle jag skriva till dem och förklara det och skriva hur jag kände. Mitt förslag var ju just ett förslag. Du kan ju ta bort/lägga till som du vill. Men det verkar ju som att du känner att du skulle vilja att de hörde av sig och kom och umgicks med barnen mer nu när ni har det såhär, så då är det väl det du ska skriva?

Tycker du ställer väldigt märkliga krav på dem. Hur ska de kunna läsa era tankar? De kanske tror att ni inte vill ha dem på besök? Varför inte skriva och be om avlastning? I en perfekt värld skulle folk alltid göra som man tycker, läsa ens tankar men så är det inte. De kanske väntar på att bli bjudna, de hade kanske själva jobbiga svärföräldrar när deras barn växte upp och vill själva inte vara såna som dyker upp i tid och otid. Oavsett anledning då är bollen hos er, ni måste ta initiativ till att de kommer, det kan inte vara deras ansvar.

Som jag har skrivit så har vi vid flera tillfällen bjudit hem dem. Så det handlar inte om att jag kräver att de ska läsa tankar. Och även om jag inte hade gjort det så tänker jag att de borde kunna räkna ut det.
Min mamma som har ms behöver inte be mig om hjälp då jag kan räkna ut att hon inte kan utföra vissa saker själv.
Men det handlar inte ens om hjälp. Utan att besöka sina barn och barnbarn när vi inte kan åka dit

Jag tror det alla försöker säga är att du borde berätta för dem hur du känner, eller i vart fall be dem komma (alltså i stilen ”be dem om hjälp” inte bara bjuda in som ”kom gärna till oss”) om du vill ha en förändring.

Och hur menar du med ”varit med om liknande?” Alltså vilken del i din beskrivning är det som du undrar om nån varit med om? För det är ju en väldigt särskild situation med många omständigheter som hör ihop liksom.

Jag har tex också ”friska arbetande” svärföräldrar som bor ca två timmar bort men sällan kommer på eget initiativ och har aldrig erbjudit sig att avlasta på nåt sätt. Men jag tänker liksom inte på det för jag har inte tvillingar, inte en partner som legat i sängen i 6 månader och jag har två friska egna föräldrar.

En del snackar mkt helt enkelt, vill att det ska låta bra. Stöter jag på ofta, kollegor tex.

De kanske är såna att de inte ”vill klampa in” och tror att de stör, därför dyker de inte upp. Har du provat be dem om hjälp? Vad skulle ske om du bad dem om hjälp?

Jag är ganska säker på att det inte är det som det handlar om eftersom vi sagt så många gånger att de är väldigt väldigt välkomna.
Därtill kommer vare sig min eller min mans familj från kulturer där man bryr sig om man klampar in och stör…rent generellt.

Skillnad på att säga ”välkommen på fika” eller uttrycka att man gärna skulle vilja att de kom och avlastade lite och/eller var mer med barnen.

Nej jag/vi har sagt flertalet gånger att vi saknar dem och frågat om de vill komma i allmänhet samt specifika datum. De säger att de ska titta på det men det blir aldrig av och de föreslår inget själva. Eftersom det av ngn anledning som jag inte förstår mig på verkar va svårt för dem att ta sig hit har jag inte velat lägga det på att vi/jag vill ha hjälp utan bjuda in dem som gäster för att umgås och för att vi saknar dem.
Det här är förstås en lite känslig fråga för mig då jag bla ser min man må dåligt och är väldigt ensam utan familj som besöker honom. Jag tycker att några svar här (inte alla) tolkar mig så himla hårt och menar att jag ställer orimliga krav medan jag tycker man besöker sina närstående i kris. Jag vet inte om jag vill fortsätta diskutera för känner mig redan väldigt missförstådd. Tackar dock för de trevliga och konstruktiva svar jag fått.

Såg bara en person som skrivit något ”hårt” men håller med övriga kommentarer att om du vill att de ska förstå och vill ha en förändring då behöver du nog säga lite mer tydligt till dom. Oavsett om du lägger fram det som att du vill ha hjälp av dom, eller att du berättar det du skriver här nu om hur din man verkar må av att de är så frånvarande, så måste du nog säga något sånt tydligt OM du vill att nåt ska hända. Annars kommer det nog tyvärr fortsätta vara såhär.

Om jag får fråga: vilken respons/typ av tips hade du hoppats på? Vad skulle du vilja höra? Undrar bara i största välmening.

Ja jag sansade mig och läste igen, och det va bara en otrevlig kommentar, stämmer. Ja flera är inne på att prata med dem vilket jag tycker att jag gjort. Skulle absolut kunnat vara tydligare men är nog feg/rädd att de ska ta det som kritik. Sen vill jag inte lägga upp det som att be om hjälp av den enkla anledningen att om de skulle komma hit med inställningen att de skulle passa barnen så skulle de nog bli besvikna då jag är gansla säker på att barnen inte skulle vilja de, de är ju knappt 2 och känner inte sina farföräldrar och har inte sett dem pp snart ett halvår.
Jag vet inte exakt vad jag hade hoppats pp och inser ju att det är ännu svårare för er att veta.
Men mest kanske intresserad av andras historier och om fler upplevt svagt engagemang från egna föräldrar eller svärföräldrar och i så fall om det blivit bättre..

Jag förstår dig fullt ut. Klart man vill att ens mor/farföräldrar ska vilja engagera sig och vara en del av ens barns liv. Det handlar inte om att man behöver avlastning eller egentid. Och jag tycker det låter som att du har försökt på olika sätt att verkligen bjuda in dom för att få dom att känna sig välkomna att besöka er. Jag har varit med om liknande med min svärmor. En droppe som var bägaren att rinna över slutade med att sambon berättade för henne hur vi kände. Hon sa att hon förstod oss och vad vi menade osv. Sen har det inte förändrat ett skit men jag har enklare kunnat acceptera att det är så det är… tyvärr. Hoppas ni kan få en dialog med dina svärföräldrar om hur ni känner med hopp om en förbättring (jag lät min sambo ta det samtalet pga av hans mamma = bättre än att det kommer från mig som svärdotter)

Då är de nog inte så intresserade helt enkelt? Hur är relationen mellan dem och din man?
Men det låter kanske inte fint att säga utåt, särskilt om ni är från en kultur som värderar familj väldigt högt. Du får nog bara släppa det.

Det känns som du borde försöka få gå ner i arbetstid om du inte orkar med? Eller kan din man få nåt stöd från kommunen? Avlastningsfamilj för barnen?

Jag jobbar 75% så det va inte det som det här handla om. Handla inte heller om att jag inte orkar utan om farföräldrar as oengagemang trots att de utgör sig för att va jätteengagerade.

Aha ok. Tyckte det lät jättejobbigt bara.
Ja men det är nog bara för att de vill att det ska låta bra/deras självbild men vill egentligen inte. Inget att göra åt eller lägga tid att tänka på.

Vilken kändis skulle ni vilja vara vän med?

Jag gillar verkligen Pernilla W så hon är mitt svar?.

Jennifer Lawrence. Hon verkar så himla rolig och härlig.

Keyyo eller Helen Torsgården ?

Keyyo jaa! Klara Doktorow, Emma Frans, Sissela Benn

Vet inte om hon är känd men hon har en podd iaf, Magnus Ugglas dotter.

Hon var med i Bergfeldt och åh gillade henne inte alls.

Gillade henne inte i början utan lyssnade på podden pga Magnus, men hon har växt och nu tycker jag hon är störtskön?

Sanna Guidetti, Gabriella Joss, Maria Borda ???

Jamie Cambell Bowet

*Bower

jelena Meacham ❤️hon är så himla rolig och gullig ?och Josefin Bäck. ❤️så cool!

Har alltid haft regelbunden mens i 15 år. Den här månaden har den inte kommit, tagit typ 3 gravtest men alla är negativa. Vad händer??
Är 30 år.

Har du varit sjuk? Min mens har alltid också varit regelbunden men uteblev i december när jag hade världens influensa och 40 graders feber.

Faktiskt inte, har inte heller ändrat något i kosten/motion osv.

Min mens brukar hoppa över en månad efter covidvaccination, kan det vara det? Den kommer igång som vanligt sen.

Inte det heller tyvärr, tog aldrig vaccinet.

Vad är oddsen att man är gravid i alla fall? Har dock inga gravidsympton what so ever.

Stress? Eller så är kroppen bara fucked up

Fler som tittar på Året jag slutade prestera och började onanera?
Har inte sett klart än men störde mig på att killen hon tar med till kompisens soffa (han som liknar Eminem) ska föreställa 24 år? Frisyren, kläderna, hans ansiktsuttryck och rörelser? Skådisen måste vara minst 40 år. Är det bara jag som tycker att såna missar kan förstöra en hel film? ?

Jag tänkte så om Jonathan i Stranger Things, senaste säsongen… De andra skulle typ kunna vara 20 men han ser ut som en sliten 39-åring…

Håller på att kolla på The Dropout, och även om Amanda Seyfried ser väldigt ung ut och absolut kan passera för en 23åring, så har jag svårt att köpa henne som 19åring där i början. Kanske för att man minns hur hon såg ut när hon faktiskt var tonåring…

Nu har ansökan för sommarkurser öppnat och undrar om någon har tips på någon kurs som ni tyckte var givande som man kanske inte tänker på kan vara det?

Lönefråga:

Jag har jobbat ca 1.5 år som timvikarie i ett yrke där man har ingen direkt utbildning utan det är mer ”learning by doing” som gäller. Jag lärde mig arbetsuppgifterna snabbt och kan sköta jobbet lika bra (i vissa fall även bättre) som mina kollegor som jobbat mycket längre. Jag har även fått lära mig vissa arbetsuppgifter som de flesta andra kollegorna inte kan. (Jag tog ett eget initiativ och frågade om jag fick lära mig dessa då jag kan ge ännu bättre service åt våra kunder + vikariera för kollegor från en annan avdelning).

Jag kommer nu ha möjlighet att söka en heltidstjänst och undrar det här med lönen. Medellönen i yrket är runt 28 500-29 500 kr/månad (varierar lite i olika källor), mina kollegor som har jobbat länge (minst 15 år längre än jag) har en lön på 31-32 000 kr/månad. Jag undrar hur mycket jag kan be om i lön? ?

Hör med nån från facket skulle jag säga 🙂 beror ju på bransch också. Men tagit ur luften så säg ett löneanspråk på typ 32 så får de gå neråt.

Jättesvårt att svara på när man inte vet vilket yrke det gäller. Men du får ju ge ett löneanspråk på det du tycker din erfarenhet är värd och sen se vad du får för moterbjudande.

33.000 kr

Någon annan som reagerar på hur sjukt stökigt och skitigt det alltid är hemma hos Tanbyklara? Alltid saker över hela golven, gammal foodora mat och ba allmänt rörigt?

Kan du länka någon video där det är stökigt ? För jag måste ha missat Det

Stör mig lite på henne rent generellt dock, ja jag vet det är dumt av mig men bara småsaker som att hon ler hela tiden för att visa att hon fixat gaddarna, att hon hackar på jhon hela tiden. Att hon måste hetsa om att hon är gravid

Jag har bara noterat det via hennes instastory

Samma som i mitt hem med jämna mellanrum. ? Alla är inte bara så bra på att hålla det rent och fint.

Tycker det är sjukt befriande och härligt med en influencer som fullständigt skiter i att det ska se perfekt ut! Hon är härlig på det sättet.

Varje månad mensen kommer vill jag bara gråta. Tiden går och jag har nu fyllt 39. Tänk om jag aldrig får bli mamma? Ni som kämpat länge med att bli gravida – hur stod ni ut i ångesten?

För mig hjälpte det att veta att de allra flesta får barn via ivf, speciellt om man kan tänka sig att använda donerade äggceller om det inte funkar med de egna. Sen måste man ju ställa sig in på att man kan tillhöra de där som ändå inte får barn, men jag försökte och lyckades ändå att hålla hoppet uppe.

4 år efter första försöket föddes vår dotter.

Åh grattis! Lyckades ni ”naturligt” eller med ivf?

Ivf, eller rättare sagt FET.

Samma här. Fyller 36 i år. Hur många fertila är har man kvar? Vissa hamnar ju i klimakteriet innan 40… 🙁
Jag har dock en kluven relation till negativa gravtest. Å ena sidan leden för jag inte blir gravid. Å andra sidan glad för då kan jag inte få missfall igen…

Hur står man ut? Jag vet inte… Jag försöker att inte hänga upp ALLT på menscykeln varje månad. Planerar och fokuserar på annat. Försöker acceptera att jag inte kan kontrollera allt i livet så får ta det som det kommer. I mitt fall är inte ivf relevant i nuläget, annars hade jag kanske slängt pengar på problemet…

barn 1 36 år barn 2 39 år
Håll modet uppe❤️??

Tack ❤️
Känner ändå en hel del som fått barn sent i livet. Min mamma var 36 med mig och två mostrar var 40… Får hoppas jag är en av dem. 🙂

Vårdade en kvinna här om dagen som blev spontant gravid och väntar nu sitt första barn, född 1978. Vill bara med detta säga att det finns hopp 🙂

Tack !❤️
Känner ändå en hel del som fått barn sent i livet. Min mamma var 36 med mig och två mostrar var 40… Får hoppas jag är en av dem. 🙂

Jag blev gravid när jag var 38 år efter nästan två års försök och flera missfall på vägen. Jag stod knappt ut, är väl mitt korta svar. Det är fruktansvärt tungt att bära på barnlängtan, så ensamt. Ovissheten är värst. Jag fann tröst i poddar som Jag vill ha barn, konton på Insta som Frallansfertilitet, forum som Familjeliv. Hade ingen vän att prata med riktigt. Jag läste också mycket om fertilitet och försökte göra allt jag kunde för att maximera den. Sen började jag ta tillskottet NMN och efter tremånaders var jag gravid (blev ett friskt barn). Googla om du vill. Och lycka till!!

Jag har en kunglig fråga.

Om kungen dör och Victoria tar över som statschef, ändras hennes titel då? Borde hon då inte bli drottning? Och drottning Silvia då, man kan ju inte ha två drottningar…? Hon kan väl inte ändra till prinsessa?

Snälla, be mig inte att gå tillbaka till skolan ?

Victoria blir drottning och Silvia änkedrottning.

https://www.svenskdam.se/kungligt/kartlaggning-det-hander-med-silvia-nar-victoria-blir-drottning/7506316

Intressant fråga! Visste inte men googlade rätt på följande: Victoria får drottning som titel och drottning Silvia kommer kallas för änkedrottningen.

Victoria blir drottning och Silvia änkedrottning ?

Såg inte att fler svarat redan ?

Tack så mycket! ☺️

Min sambo fick besked idag att hans mamma har cancer. Han är väldigt svår att prata med om såna här saker, hans pappa dog i cancer för många år sedan men han har aldrig låtit mig följa med till gravplatsen. Han är alltid så himla glad men ibland på fyllan kan det komma ur honom hur ledsen han egentligen är. Och nu när det här hände så känner jag bara att det känns skitjobbigt att han inte kan vara sårbar med mig. Han ville inte ens sova hemma ikväll för han behövde vara själv. Någon som vet hur man kan nå fram till någon som blir såhär? Känns ju spontant inte så hälsosamt och jag vill ju hjälpa honom.

Psykolog

Sorry men måste fråga, vart sover han?

Att vi män kan ha svårt att hantera känslor är en sak, men att inte sova hemma låter extremt konstigt..

Lite sent svar, sorry. Men han sov i lägenheten vi har inne i stan, vi bor i ett hus några mil utanför så vi brukar sova i lägenheten när det vankas alkohol i stan. Han öppnade upp sig om allt när han kom hem så tror bara han behövde en natt för att samla tankarna.

Vad oskön Lisa och Henrik är i dagens program av Good luck guys.

Jag tycker det var orimligt från båda håll faktiskt ?

Efter att min skit chef gav mig sparken med motiveringen att jag plockat skräp på fel sätt fick jag och sambon ett infall att söka lägenhet i Falun (bor nu i gbg ) fick lägenheten och nu skall man flytta upp i maj , utan att känna någon där förutom min sambo då och inget jobb har jag där än :s . Sjukt läskigt.
Någon mer fått ett infall pga av något liknande.

Plockat skräp på fel sätt? Vad menas med det?

Jag blev också lite nyfiken på det där…

Japp fick höra att han tyckte att mitt sätt att plocka skräp va inte va bra , för att jag gjorde på ett annorlunda sätt och inte på det sättet den gamla medarbetaren gjort , (kan säga att jag städat noga ) Men eftersom att jag tagit lite väl mycket eget initiativ och bytt tillvägagångssätt så va det nog för att han inte tyckte att jag passade på företaget. Eller så gillade han mig bara inte och ville ha en anledning till att inte ha kvar mig xD Hade ju hoppats på att man kunde haft en liten dialog om det nu va ett problem. Men men det finns människor till allt.

Är du inte med i facket?

Ne tyvärr har inte haft riktig haft tanken på att va med tyvärr , smart att va efterklok typ

Nytt kapitel. Kanske blir jättebra. Annars flytta tillbaka.

Nej men liknande infall. ?
Det blir säkert bra! Du får bara fortsätta vara spontan när du flyttat så kommer du jobb och kompisar ska du se?

Jag gissar att det var du som skrev om det i en stor tjejgrupp på Facebook också, om ni inte är flera som ”plockat skräp på fel sätt” och fått sparken senaste tiden. Där skrev du ju lite mer om hur du lyssnade på musik/fipplade med mobilen på arbetstid samt gömde dig i trapphus när det var dåligt väder. Jag tror inte skräpplockningen var ditt största bekymmer.
Men lycka till med flytten, hoppas den går bra och håll dig till dina arbetsuppgifter på nästa jobb ?

Nopp har inte skrivit nått på fb

Du menar att du inte är samma Nathalie som skrev på fb om samma sak, och som på sin profil har en länk till en gammal dayviewssida med smeknamnet ”Bissen”?
Otroligt sammanträffande att ni är två Bissen i Göteborg som inte kan plocka skräp!

Ooops… Busted.

Asså ja uppenbarligen är hon busted men varför hålla på och outa ngn så? Otroligt taskigt och onödigt.

Hon skrev på fb från eget namn i en grupp med 150 000 medlemmar. Kanske var onödigt ändå men tyckte det var en så konstig sak att ljuga om efter att ha gjort det haha.

Hur gammal är du? Intressen? Jag pluggar i Falun men hade gärna haft fler vänner ?

Vad kan förkortad mens bero på? Alltså när den är förkortad jämfört med vanligt flera månader?

Menar du att den pågår färre dagar? Vet inte hur gammal du är men för mig har den blivit kortare och mindre intensiv ju äldre jag blivit men ändå regelbunden.

Nja, främst att blödningen är mycket mycket mindre (knappt nämnbar), men fortfarande samma antal dagar.

Det kan bero på en ”svag” ägglossning, alltså att hormonerna är låga typ.

”svag” ägglossning kan i sin tur bero på stress, kost etc ?

Aha, tack! Ska kolla upp.

Hur kommer det sig tro att man kan vara så glad och positiv på arbetsplatsen men på fritiden så är man mer småsur och trött? Inte alls lika social. jag gillar bäst hur jag är på jobbet faktiskt. Sprider mer glädje då.

Känner samma. Privat är jag som en citron känner jag ?

Jag med! Vill också veta

På jobbet går man in i jobbrollen, man är social och glad och trevlig och håller sig uppe, men även om man trivs jättebra i rollen så tar det ju energi att vara på topp. Så när man kommer hem så tar tröttheten över och man orkar inte vara social och glad och trevlig för all den energin la man på jobbet.

Min teori!

Tror också på detta!

Tror jag är en av dom få som inte uppskattar öppet spår. Kommentarsfältet blir helt överfyllt med hundratals kommentarer snabbt man måste skrolla igenom allting för att ta sig till något man eventuellt intresserar
Sig av och det ökar upp hela tiden med kommentarer ?

Jag orkar oftast inte ens gå igenom kommentarerna alls eller bemöda mig skriva
Något. Nu gjorde jag det så fick ni ett klaga inlägg här ?

Håller med dig, tycker även Öppet spår börjar likna familjeliv. Camilla tjänar pengar men behöver inte anstränga sig därav Öppet spår. Camilla skulle även kunna reprisera Öppet spår och ingen skulle märka nåt.

Älskar ös men hatar scrollandet! Önskar Camilla kunde hitta något bättre system. Ev att alla svar flikades in så nav kunde öppna dem genom att klicka på ev pil under inlägget t ex.

Det va det absolut bästa jag läst här på länge! Vore fantastiskt om det skulle funka med en sån funktion ?

Sedan ”färska kommentarer” togs bort tycker jag öppet spår är helt ohanterbart. Ska jag scrolla genom hela kommentarsfältet upp och ner varenda gång jag vill se om det finns en ny kommentar?! Nej, bättre då att bara klicka på de översta bland de färska och se vad som skrivits.

Älskar ÖS! Ju fler kommentarer desto bättre, är avkopplande att ligga och läsa.

älskar det också ?❣️✌️✨

Bara gravid och jobbfrågor… snark

Åh vem som är kär i sin kollega
Åh vem man skulle rädda sin hund eller okänt barn?

Tinnitus

Jag har haft ljud i öronen sedan förra måndagen, så lite drygt en och halv vecka ungefär. Jag *hoppas* att detta är temporärt då jag fick det i samband med eksem i hörselgångarna, så har inte varit utsatt för något yttre trauma som höga ljud, buller eller liknande. Försöker att inte tänka på det hela tiden, men det är ganska svårt. Kan dock maskera ljudet nästan helt med andra ljud, ocn när jag dushar, diskar, dammsuger eller göra andra saker som låter hör jag det inte. Är dock frukktansvärt påfrestande att veta att ljudet är där, och är ganska rädd för att jag aldrig mer kommer att få uppleva att det är helt tyst.
Ljuden jag hör är ett konstant brusande i vänsterörat, och ett pip i högerörat. Pipet i högerörat har dock blivit mycket bättre de två senaste dagarna, det kan vara borta långa stunder, och både igår och idag när jag vaknade tog det ca 30-35 min innan ljuden började. Vågar man hoppas på att detta är något som kan läka ut?
Sorry för lång text men behöver verkligen få lite input. Har du tinnitus, i så fall – hur lång tid tog det innan du vande dig? Har du haft tinnitus som förvunnit – isåfall, försvann det lika plötsligt som det kom, eller bit för bit?

Ha en fin kväll alla!

hade så. mitt avtog /försvann delvis . fick pga stress ångest oro spänningar o medicin. försök. undvika stress. gå till naprapat. mkt avkoppling yoga går nog över om om du inte haft trauma mot huvud.

Ni som har lite äldre barn, när kände ni att ni fick tillbaka lite av livet igen? När blev det mindre kaos och att allt kretsar kring barnen hela tiden? Tänker typ när barnen börjar leka med varandra, hälsa på kompisar, gå på aktiviteter eller så…

När de kom upp i mellanstadieåldern och kunde gå iväg själva till saker och vara ute själva (kan de iof tidigare) så att man hinner dricka kaffe i lugn och ro var den första milstolpen. Sedan byggs det på hela tiden.

Jag tycker det blev annorlunda (beror på vad man är ute efter, lite mer egentid typ?) när min dotter var runt 7-8, då lekte hon helt själv med kompisar och kunde vara på sitt rum själv och pyssla. Nu är hon 13 och är skoltrött, mår dåligt, strul med kompisar osv. Kommer på mig själv att sakna småbarnstiden då problemen var så enkla att fixa. Tycker tonåren är enormt tärande och svårt och ger mig ångest (och då är jag bara precis i början av perioden). Little did i know?

Jag tycker att småbarns åren var enklare än vad det är nu. Mina barn är 8 och 10. Visst är de självgående men det är så jäkla mycket annat. Så mycket att hålla reda på. Så in i nordens mycket läxor, aktiviteter, konflikter som man ska reda ut tillsammans med andra föräldrar, saker som inträffar som man fan inte trodde var möjligt. Jag är helt slut! Och så vet man att det förmodligen kommer bli ännu mer. Deras läxor tar kål på mig och då har jag ändå två högskoleutbildningar själv så borde väl inte vara helt borta…

Vår fyraåring har börjat gå på aktiviteter själv, kalas osv, samt kan lämnas hos kompis.

små barn små problem ( förutom olyckor och operationerna då) menar i vardagen.. stora barn stora problem är väl ganska bra beskrivning över våra liv…

Min lägenhet ligger ute till försäljning men den blir inte såld.. 6 pers har varit på visning men ingen är intresserad. Vill bara att någon ska köpa den så jag slipper fanskapet (bor i hus som är extremt lyhört med endast ungdomar och behöver LUGN OCH RO). Börjar bli desperat nu, särskilt eftersom jag köpt en annan lägenhet med villkor vilket betyder att min ska vara såld inom 2v, annars får jag den inte ???

Det är tyvärr väldigt svårt just nu på grund av inflationen ? Men önskar dig all lycka till ❤️❤️❤️

Kan du sänka priset? Ibland är det enda lösningen

Hur funkar det med handpenningen pp den nya om du inte får den gamla såld?

Håller tummarna för dig! Så jobbig period att sälja i:/

Hur menar du med ätstörningsvibbar?

Antagligen vibbar av att tanbyklara har ätstörningar

Bara jag som är otroligt glad för Hanna T och hoppas det är deras tur nu? Får panik när andra går igenom sorg så vill inte att det ska gå åt skogen igen. Fattar inte varför ?

Ja snälla snälla låt dom få behålla sitt lilla embryo!!

Alltså en sån pinsam grej som hände på gymmet idag som egentligen inte borde vara pinsam för alla tömmer tarmen liksom men det var ändå jobbigt.

Skulle gå på ett pass på gymmet men behövde snabbt gå på toa innan. Väl där inne känner jag att det vore skönt att göra nr 2 innan passet för att känna sig lättare liksom. Gör det och det känns riktigt bra. Ursäkta TMI men har lite förstoppningsproblematik så det var liksom lagrat det som kom ut och luktade därför mer än vanligt. MEN när jag öppnar och ska gå ut därifrån (och hoppas på att ingen ska in efter mig) kommer precis en snygg kille förbi och precis när jag snabbt smiter ut ser jag i ögonvrån hur han byter riktning och går in på toaletten jag just lämnat ?

????? Alla bajsar! Skit i det!

Hoppas på att någon vänlig själ vill/kan svara på denna kommentar:

Jag träffar en man, exklusivt, sedan ett halvår tillbaka. Superfin, lyhörd, omtänksam. Hans familj och vänner känner till mig, träffat några av dem. Han är tydlig med att han vill fortsätta träffa mig och att han tycker om mig och blir glad av mig. Vi hörs av flera gånger om dagen, ses varje vecka. Ja, ni förstår.

Men – han vill gärna beskriva det som att han inte är kär eller förälskad. Säger själv att han har en bild av hur det ”ska kännas” samtidigt som han inte själv vet hur det egentligen känns att vara kär. Vet inte hur jag ska tänka kring detta? Snälla, hjälp en orolig själ ??

Om ni träffats så mycket under ett halvår och han säger att han inte ens är förälskad skulle jag nog vilja trappa ner eller avsluta. Mest för att jag skulle övertänka och må dåligt av den obalansen.

Även om man aldrig varit kär och inte vet hur det känns, så vet man ju när man väl blir det ändå? Alla har vi gått från att aldrig varit kära till att bli det nångång och då visste man väl bara. Eller?

Tack snälla för dina tankar! Håller med dig angående obalansen och övertänkandet. Börjar nog landa i att ge det lite tid nu efter att vi pratat om detta så får jag se hur det ter sig och hur jag känner kring det hela ??.

Tillägger att han dock möter mina tankar/känslor/behov. Korrigerar sitt beteende, kan man säga så? Vill inte ”försvara” honom och vara naiv (aka inte se saker för vad de (kanske) är?) men vill inte heller avfärda honom allt för lättvindigt heller. If it makes sense. Tack igen för svar!

Det är bra att han tar in vad du säger, men det låter ändå som att det är känslorna som behöver växlas upp hos honom. Kanske ses mindre så han får känna om han saknar dig och på så sätt låta nåt växa fram?
Förstår att du inte vill dumpa rakt av, han har inte gjort nåt fel. Det handlar väl om att man vill skydda sig själv och i det här fallet kan det ju räcka med att dra sig lite tillbaka.

Ja, precis! Att höras sker minst lika mycket på hans intiativ. Han vill alltid ha en fortsatt konversation. Av (för oss) förklarliga skäl ses vi oftast en gång i veckan, ibland två, ibland har vi inte kunnat setts. Jag hade gärna setts mer (om det hade varit möjligt).

Men har trots det övervägt att ”inte kunnat ses” för att se hur han reagerar/känner inför det. Egentligen skulle jag säga att hans beteende i allra högsta grad ÄR att han är förälskad/kär – så förstår inte vart det ”krockar”?

Låter som att han har en del att reda ut… att vara kär är inte en känsla man kan tänka sig till utan den måste kännas. Låter som att han inte tillåter djupare känslor för att han redan har en bild över hur det borde vara. Hur är kommunikationen annars? Vågar han visa sig sårbar och sådär?
Jag hade sett det som en röd flagga att någon säger så tyvärr☹️

Tack snälla för ditt svar as well, T! Jag skulle säga att han är väldigt fin just för att han kommunicerar väl. Om han så bara misstänker att jag känner något negativt, eller om jag uttrycker det, vill han alltid lösa det direkt. Han delar med sig av tidigare erfarenheter, sådant som han har upplevt som jobbigt etc. Tex har han haft relationer som varit rätt krångliga och osunda. En sak han ofta påtalar är att han tycker att det är så skönt att det är lätt mellan oss.

Men jag har också varit inne på det spåret, om att han kanske inte tillåter sig att känna djupare. Eller vågar tro på det, typ? Det jag oroar mig för är väl om hans uppfattning om kärlek är lika med ”problem” och att jag/vår relation då ska vara tråkig/att det är därför han inte ”är förälskad”. Att vara förälskad är väl att vilja träffa personen, sakna denna, längta, bli glad av att höras/ses etc. Eller? ?

Ja men precis. Det låter som att hans känslor för dig inte stämmer överens med det han tänker/tror är kärlek. Därav, han skulle behöva reda ut det.. är man van vid krångel och kärlek så blir det lite tokigt när det är lungt och kärlek. Jag var en sån som trodde att kärlek och kaos gick hand i hand, så när jag väl träffade en där det var lugnt så tog det tid innan jag förstod att det var kärlek. Men det gäller att man är medveten om det och aktivt försöker jobba med sig själv. Kanske tar hjälp av någon som är bra på anknytningsteorier osv?

Tack snälla för att du delar med dig! Kul att du nämner just anknytningsteorier, för det har även han själv gjort då han läst om det och fått några ögonöppnare. Ska som sagt ge det lite tid så det vi har pratat om landar hos oss båda. Har själv blivit, tja lite bränd/förd bakom ljuset tidigare så jag jobbar ju med att tex inte ta ut något dåligt i förskott osv. Tack igen!

Låter konstigt tycker jag. Varför skulle man träffa nån så länge och så seriöst om man inte kände nåt sånt? Känns som han ligger för mkt i ordet, förälskad är inte så himla starkt/seriöst ord. Dessutom märkligt med alla som dejtar i ett halvår eller mer, exklusivt, men inte vill säga att de är ihop…

Håller helt med dig, Anonym! Tack för ditt svar! (Det är verkligen märkligt)

Hur kommer jag igång med min viktminskning/viktnedgång ???? Behöver tips, försöker varje dag och ändå trillar jag dit och småäter sött osv… min kropp har börjat säga emot (extremt överviktig) med hjärtklappning, extrema svettningar, ont överallt, extrem trötthet och avstannad mens, ändå är det inte pushen nog som krävs för att komma igång

Jag skulle söka mig till en dietist som hjälpte mig att lägga upp en plan. Det är inte så enkelt att göra nåt sånt själv om man varit i samma mönster länge.

Lycka till<3

Jag deltog nyligen i en forskningsstudie, där deltagarnas BMR mättes (kalorierna du bränner under dagen utan att röra på dig). Min BMR var ca 1300, dvs väldigt lågt. Jag har ändå varit väldigt smal och fit hela livet. Min fettprocent mättes även (19%). Make this make sense! Jag har alltid fått höra om hur bra ämnesomsättning jag har, men det stämmer tydligen inte?!

Jag har ännu lägre bmr. Beror helt enkelt på att jag är liten, smal och kort. Min kropp behöver inte bränna så mycket för att hålla sig vid liv, liksom.

Det är sällan vikten beror på ämnesomsättningen, de flesta har lika snabb. Det är annat som spelar in. I mitt fall beror det delvis på att jag inte kan sitta still. Inte ens när jag är still är jag still, så att säga.

BMR är inte den mängd kalorier du i slutändan förbrukar. Det är den mängd du behöver för att överleva om du ligger i sjukhussäng, typ. Det är i alla fall vad jag fått lära mig. Men varje gång du gör något: sitter upp, tänker på något, går någonstans eller vad det nu kan vara, så bränner du lite till.

Nej, inte alls… Tycker hon äter allt hon vill och unnar sig en massa gott hela tiden. ?

Hej!

Jag är rädd att min ätstörning smyger sig på igen, och jag har svårt att släppa kontrollen.
Jag har funderat på att börja med Huel. Någon som har testat? Hur är det?
Jag tänkte börja med det inte för att gå ner i vikt, utan att öka och få i mig det jag behöver för jag kan inte göra mat till mig själv.

Jag sökte hjälp för ett år sen, men fick ingen. Jag har egenanmält mig igen, hoppas de svarar mig denna gång.

Har ingen erfarenhet av Huel. Men har haft anorexi. Hoppas du får hjälp. Jag är numera helt frisk, håller tummar och tår för dig. Vet hur det känns. ❤️

Idag sa en kollega att han hade blivit uppmanad att göra delegeringsprov för insulin. Han har ingen utbildning, kan man få delegering på insulin då? Har googlat som en galning men hittar inget bra svar.

Det är olika hos olika arbetsgivare och beror på MAS inställning. I en kommun kan det vara ok, i en annan inte osv.

Ja det kan man. Jobbar han som vårdbiträde?

Det är ssk som delegerar sådana uppgifter och anser de att de kan och vill lägga sitt ansvar på en person är det upp till dem.

Okej! Han var själv osäker då han kände att han egentligen ville, och trodde inte att han fick. Jag hade ingen aning, på min förra arbetsplats så fick man bara delegering om man var utbildad!

Jag fick delegering på insulin som outbildat vårdbiträde. Var förvisso över tio år sedan nu men ändå.

Finns det någon här som kan tipsa om hur jag kan få min man att sluta snarka? Han borde kanske genomgå en sömnutredning men vägrar av någon anledning gå iväg. Är dessutom inte vanliga snarkningar han sysslar med utan det låter som att det är något konstigt som fladdrar bak i näsan. Munnen är alltid stängd men det låter FÖRJÄVLIGT. Är det värt att testa en sån där näsring? Eller nåt annat. Hälsningar desperat

Varför vill han inte göra utredning, det är ju inte så svårt. Man sover med en liten apparat, min man fick en bettskena och snarkar 95% mindre nu. Både jag och han sover mycket bättre nu.

Han borde sova på soffan/annat rum/annan bostad till han går på utredning. Vafan är problemet? ? Tycler det är egoistiskt att han inte gör nåt åt saken, du lider ju av det?
Det kan va farligt också, sömnapné tex…

Googla på IQoro. (tror jag det stavas) En svensk uppfinning som man stoppar in i munnen och drar in andan med 3 gånger per dag i typ 30 sekunder. Den stärker musklerna bak i halsen. Typ styrketräning. Det hjälpte min man. Han har slutat snarka helt.

Är höggravid och har den senaste veckan fått så stark oro och ångest. Har GAD men har varit fullt hanterbar senaste året fram tills nu. Så trött VARFÖR måste jag tappa kontrollen precis nu i slutet. Suck. Vad gör jag? Jag har alla verktyg som behövs men dom biter inte riktigt/oron tar över ändå. Behöver ej psykolog har ju redan alla verktyg

Har du testat appen Dare? En av mina favoriter som alltid hjälper mig.

Jag skrev för några veckor sedan om min syster som funderade på att hoppa av gymnasiet, och hur jag bäst skulle stötta henne. Nu har hon hunnit ta beslutet och hoppade officiellt av alla kurser utom en tidigare i veckan. Att hon faktiskt har något att göra kvar i vardagen glädjer mig, men många dagar kommer bli helt innehållslösa i och med att hon inte jobbar och knappt studera. Jag är så orolig att hon ska börja må dåligt i och med detta. Den kurs hon läser är naturvetenskap och då jag själv är i sluttampen av apotekarprogrammet så har jag erbjudit min hjälp för att underlätta. Utöver det vet jag dock inte vad jag ska göra. Har någon varit i en liknande situation eller kanske hoppat av själv, och har tips på hur jag på bästa sätt kan stötta? Jag ser såklart gärna att hon tar upp studierna igen, men huvudprioriteringen gällande stöttning är att hon inte börjar må dåligt.

Jag får känslan av att du vill att hon ska leva sitt liv efter sina förväntningar? DU vill att hon ska ta upp studierna igen? Jaha? Tänk om HON inte vill det? Helt ärligt, släpp fokus på vad du vill och inte vill och stötta henne i ALLT hon gör, oavsett vad hon gör. Du ska bara finnas där för henne om hon behöver dig. Du behöver inte styra upp hennes liv eller berätta för henne vad hon ska göra i framtiden. Släpp dina egna förväntningar 100%. Hon kommer få ett bra liv med eller utan utbildning, med eller utan gymnasieutbildning. Kanske hon kommer sitta i kassan på Ica eller plocka skräp och då är det hennes val, hon som valt det. Kanske hon blir trött på det och börjar plugga senare igen. Kanske hon blir läkare en dag. Men det är hennes val. Du ska bara finnas där, fråga HENNE vad hon behöver stöd och hjälp med. Utgå inte från dig själv utan kommunicera med henne.

Vilken solstråle du är! Eftersom min systers enda sociala umgänge var skolan kommer hon att gå från en vardag sysslor och umgänge till att sitta hemma sysslolös och isolerad. Det sistnämnda mår ingen bra av i längden, och det är det jag vill stötta henne i. Sedan om det gäller studier, arbete eller annat är en annan femma – det jag är mån om är att hon får en meningsfull vardag som hon också själv trivs med. Sedan vill jag självklart att hon ska få en gymnasieexamen, för det underlättar otroligt mycket i vuxenlivet. Men viktigast är att hon mår bra.

Jag har aldrig försökt styra upp hennes liv och bestämma över hennes framtid, men jag vill kunna stötta henne i dom val hon gör oavsett vilka det är. Något min syster faktiskt vill är att studera vidare, och därför vill jag såklart peppa henne till att orka sig igenom gymnasiet. Men återigen, det viktigaste är att hon mår bra.

Varför frågar du inte henne hur du in stötta henne istället?

Och solstråle, nej inte direkt. Men det var väl inte solsken du efterfrågade heller?

Och du tror inte att jag gjort det? Men om ön snart myndig så är hon fortfarande bara ett barn och hon har aldrig varit i denna situation tidigare. Hon vet inte själv vad som väntar framåt och därmed blir det svårt för henne att säga vad som är hjälpsamt. Just det kan ju vara lättare för någon som redan gått igenom detta, därav frågan.

Nej jag frågade inte efter solsken. Men det betyder inte att man behöver bete sig som en privligerad rövhatt.

Skrivit ett svar men hamnade i modd.

jävla tjatande om den människan hela tiden. Så mycket otroligt ointressant person.

Nån mer som har planer på att flytta innan kriget är här? Ingen höjdare att bo i Stockholmdområdet särskilt. Har ni huvudet ner i sanden eller förstår folk hur allvarligt det är nu?

Jag är en av de som uppenbarligen inte förstår hur allvarligt det är trots att jag läser morgontidningen och kollar på nyheter. Kan du utveckla?

Alla ryska troll kan gå o lägga sig. Tack.

Någon mer som har planer på att flytta innan aliens invaderar? Ingen höjdare att bo i Stockholmsområdet särskilt. Har ni stoppat huvudet i sanden och ignorerar rapporter om UFO:n och mystiska fenomen på himlen eller förstår folk hur allvarligt läget är? Skrämselpropaganda är så löjligt genomskinlig.

Jag vet! I höstas var det ju flera kvällar i rad i Stockholm! De kallar det ”norrsken” , mmmhm, men vi som har vAKnAt vet!

Vilket krig? Får ni ha internet på era slitna avdelningar nu för tiden? Coolt.

Slutna, inte slitna. F*ing autocorrect att förstöra mitt skämt..

Vad är det för fakta du sitter på som ingen annan har tillgång till? Där du ser att det snart är krig i Sverige.

Vi är preppers och är förberedda på det mesta! Både i vårt hem i Stockholm län och i vårt torp i Dalarna.

Vilket realityprogram eller liknande hade ni helst vilja vara med i?
Jag hade nog valt tex Mästerkocken. Jag gillar att laga mat och tror att jag är rätt så bra men jag har extremt mycket prestationsångest när andra ska smaka min mat. Plus att jag är så blyg och gillar inte att träffa massa nya människor ?Så det får förbli en tanke bara ??

biggest looser. jag är överviktig. 85 kg o 1.61 lång. :((

Jag har fått en revbensfraktur och kan inte använda bh. Det har gått fint, har mest gått omkring hemma.
Men imorgon ska jag på en tillställning och jag funderar på vad tusan jag ska ha på mig!? Känner mig naken utan bh, och så blir det svettigt och varmt med hud mot hud.
Jag kan inte ha sportbh, det klämmer också åt för mycket. Jag har använt tajtare linnen under andra kläder, men det blir som ändå svettigt.

Kanske bara bita i det sura äpplet och känna mig naken, om inte någon har tips?

Det finns väl en särskild sort bh som man klistrar på brösten direkt, helt utan band

Kan det funka att typ tejpa brösten lite?
Så att det blir lite ”täckande ” iaf?
Jag har ibland kunna använt lite tejp när jag har tex haft något med öppen rygg.

Fast jag vet inte hur det känns att tejpa om du har ont osv.
Annars hoppas jag att du kryar på dig fort och att du får det riktigt fint imorgon!

Det finns bygellösa toppar i nästan varje affär, dom sitter inte hårt och håller normalstora bröst på plats.

https://www.lindex.com/se/underklader/bh/bygellos?page=1&sortorder=Relevancy#8009128|6722

https://cubus.com/sv/butik/sok/?q=bh%20utan%20bygel&origin=PHRASE_SUGGEST#page=6

Hon är precis som alla andra influencer. Ska framställa att dom äter så mycket men ändå är alla pinnsmala. Det går inte ihop.