Öppet Spår

546 kommentarer

fayme elmen är gravid, otippat ? 6+0 la hon ut i en utländsk grupp för o få kön gissningar.

Okej…

Så du outar den här …

ja ? hon som skrev att hon inte ville ha fler barn efter utomkvedshavandeskaps, men det inlägget försvann hux flux ??

Hon ändrade väl sig

Man kan ju må annorlunda psykiskt efter en sån upplevelse, och sedan när man bearbetat/börjar gå vidare så inser man att man faktiskt vågar och vill försöka igen.

absolut. men hon är fachinerande som kan ändra sig så fort, på nån vecka ?

Hon var kanske lite påverkad av det som nyss hänt?

Det spelar väl ingen roll hur fort ngn ändrar sig? Finns inga rätt eller fel, hjärtat vill det den vill.

Det ville inte jag heller eftersom det var livshotande. Men nu har jag två barn!

Lägger man ut det på fb får man ju skylla sig själv

Känns som att hon kommer skaffa massa fler barn, inte klarar när de börjar förskolan och hon blir hemma själv typ.

jaa, så sorgligt men tror det åxå.

Tror inte hon klarar att behöva skaffa ett riktigt jobb framförallt. Instagramsamarbeten kan nog inte täcka tillräckligt mycket när föräldradagarna är slut.
Jag gillar att följa Fayme men jag instämmer i vad ni andra säger om att hon verkligen hänger ut sina barn och helt saknar integritet. Samtidigt pratar hon ofta om hur hon ångrar det där ung mamma-programmet hon var med i för att det var utelämnande för barnen. Förstår inte varför hon fortsätter då.

Jag tycker hon skriver helt fruktansvärt om sina barn. De är bara jobbiga och skriker. De barnen har noll integritet kvar. Så himla elakt hon har skrivit om sina barn, förutom den först födda.

Jag slutade följa henne av just den anledningen, hon hänger verkligen ut sina barn. och man funderar på varför hon ska ha en till, när hon klagar så över den yngsta redan. ?

Kanske för att slippa tänka att den tiden är förbi ? Alltså bebistiden? När jag fick mitt andra blev jag nästan ledsen över att tänka att jag kanske inte skulle ha fler. Ville skaffa ett direkt. ( gjorde ej)
Får känslan att det blir enklare att vilja ha ännu fler barn om man redan har många och dessutom när hon varit med om den sista traumatiska graviditeten ?

Är man så fastklamrad vid bebistiden kanske man inte borde skaffa barn alls. ? Kom igen, barnen ska bli äldre, växa och bli stora. Fyfan så hemskt om dom inte fick bli det. Alla åldrar har sin charm och jag är så tacksam att jag har fullt levande barn som växer och blir äldre.

Konstig kommentar. Vad menar du? Man kan väl sakna att ha en liten bebis med allt vad det innebär, samtidigt som man glädjs åt att ens barn växer och utvecklas? Jag har ett barn och väntar ett till. Ser fram emot att få ha ett spädbarn att bära runt på, amma och gosa men skulle ju inte vilja att mitt äldre barn backade i ålder för det. Glädjs åt det barnet också för den ålder det är i nu.

Hennes minsta är ju så liten. Varför stressa med en ny graviditet när hennes kropp så tydligt visar att den är stressad? Senaste graviditeten fick hon diabetes och gravt illamående, efter det ett missfall, efter det utomkvedshavandeskap.
Hon borde låta sin kropp vila.

Anonym 20:27 svarade väl på Anonym 20:23 som berättade om de känslor och tankar som HON hade? Och det var det jag svarade vidare på. Inte den där influencerns situation…

Fast det resonemanget känns lite sökt…. illamående är inget tecken på att det är något del på graviditeten, snarare tvärt om. Och väldigt många diagnostiseras med gravditetsdiabetes nu när de sänkt gränsvärdet.

Hon hade ju inte vanligt illamående utan kunde inte äta och gick ner i vikt under graviditeten? Det är inte farligt för barnet eftersom kroppen ger allt till fostret men det är såklart väldigt jobbigt för mamman. Och graviditetsdiabetes är definitivt inte bra för mamman.

Anonym 21:02
För många mammor så känner de ett behov av att ta hand om barn. Så fort barnet börjar klara sig själv och blir äldte så känner sig mamman vilse. Så länge hon har någon att ta hand om så känner hon sig hel. Sen har vi de som har ett starkt beroende av just tiden med spädbarn.

Det handlar många gånger bara om mammans känslor och behov.

ja dom redan levande barnen behöver ju sina föräldrar o ork med allt va som innebär med skola vänner mm.. skit jobbigt o ha ständigt små barn hemma. nåt sjukt att alltid vilja ha små barn hemma igen o igen o igen….

Menar att vissa tycks älska bebistiden ( och hon verkar ju vara en sådan) samtidigt som att det finns vissa som är uppe i typ 12 barn ? Det kanske är lite samma typ av person, som har fastnat i föräldraledigheten så att säga, inget sagt om att de inte gillar äldre barn också..

Hon får skaffa barn hur mycket hon vill, men varför skriver hon hela tiden att hon inte vill ha fler barn? Det är väl bara att hålla tyst om hon inte vill gå ut med att hon försöker bli gravid?
Och ärligt talat behöver hennes äldre barn ha föräldrar som orkar fokusera på dem.

Håller med dig! Blev så snopen att hon va gravid igen (vi är med i samma grupp därav såg jag ultraljudsbilden hon la ut) när hon ständigt klagar, säger att hon vill inte ha fler barn och att moltas ska sterilisera sig ??‍♀️

Om hon skrivit detta i en stängd facebookgrupp så känns det inte okej att outa det här.

nej den är inte stängd.

Förlåt men lägger hon ut ultraljud 6+0 och ber om gissningar om kön?
Hjärtat slår inte ens ännu i 6+0. Det är en liten cellklump.

Tydligen kan man se beroende på vart moderkakan ligger. ”Ramzi theory”

Man kan absolut se hjärtat slå i v 6+0. Jag har gjort tidiga UL på fertilitetskliniken, och det är ett litet litet litet pickande, fast det hela är mkt litet. ?

Till mig sa de att hjärtat inte bildas förrän tidigast 6+3

Jag har sett det i v 6+ båda gångerna. Andra gången va det svårare då det som sen blev hon, låg högt upp så det blev skuggit och det går inte se perfekt ur alla vinklar då det är vaginalt UL.
Båda gångerna har man sett hjärtslag vilket har bekräftat att jag va gravid.

Jag såg hjärtat slå 6+0 senast i december.

Seriöst? ”Jag ska inte ha fler barn, moltas ska sterilisera sig, jag orkar inte med all barn, jag ska aldrig vara gravid mer”.

Vad håller hon på med?

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Hur gör ni med egentid trots bebis? Måste ni be om det? Hur lägger ni upp nätter?

Känner att jag få ”panik”. Behöver inspiration hur vi ska tänka för att jag inte ska ta allt + aldrig få egentid (dvs duscha i lugn och ro osv).

Jag tar nätterna när sambon jobbar! Annars på helgen så brukar vi bestämma hur vi känner, ibland är jag ”pigg” och känner att jag tar de, ibland tvärtom. När jag ska duscha/gå på toa så säger jag bara ”jag går och duschar nu, så du vet” eller ”nu tänkte jag laga mat” eller ”nu tänkte jag åka och handla, vill du ha något speciellt?” Så ja jag kanske ”ber” om hjälp, men samtidigt. Säger jag inte att jag ska duscha, hur ska han få veta?Vår son är 1 år och 1 månad och det har funkat väldigt bra för oss hitintills!

Ja man måste ju på något sätt lämna över ansvaret, liksom när man kommer tillbaka så får den andra föräldern vara tydlig med att ansvaret överlämnas. Och alltid trevligt att höra om det är ok såklart, kanske behöver den andra desperat gå på toa och då kan man ju vänta med sin dusch. Men tror det är viktigt att få in en rutin på det så att det blir en självklarhet, jag duschade och gjorde mig i ordning i lugn och ro varje morgon tex, lagade mat själv och hade en stund på kvällen själv, sen blev det lättare att gå över till att tex ha en kväll ute eller bara gå ut en stund.

Men tror det är viktigt att man liksom inte får bebisen kastad i famnen så snart man är färdig med sitt toabesök eller liknande utan att den andra föräldern har barnet tills denne frågar om det är ok att gå och göra något annat.

Tycker det är så intressant att många gör så. ”Tar nätterna när sambon jobbar”… Alltså både jag och min man jobbar ju. Jag jobbar just nu hemifrån med barnen, och han åker iväg till sitt arbete. Vi båda är rörande överens om att mitt arbete med barnen är mer ansträngande mestadels, än hans arbete. Därför är det solklart för oss att dela på nätterna. Båda förtjänar att vila annat än på helgen. Sen gör alla som dom vill och funkar i familjen. Men har verkligen aldrig förstått dom som anser att arbetet utanför hemmet skulle vara mer viktigt, så att den som går hemma typ alltid är helt förstörd och trött ??‍♀️. Då ska tilläggas att min man har ett väldigt ansvarsfullt och ibland stressigt arbete.

Den som är hemma kan ju sova när barnet sover

Klassiskt. Funkar inte alltid så ?

Varför inte (om man bara har ett barn)

Av samma anledning som folk här blev helt galna när någon påstod att en frisk vuxen utan barn borde kunna vila om den vill efter jobbet. ”Allaaa ääär olikaaa”..

Personen påstod iofs att alla vuxna utan barn (ingenting om hälsa nämndes) inte KAN vara lika trötta som folk med barn därför att ingenting i deras liv kan vara lika krävande.

Nja det var mer folk som protest-citerade och tolkade in det så. Men såg många som gång på gång försökte förklara vad de menade, dvs att skillnaden ofta i slutändan blir att en trött person utan barn KAN komma hem och lägga sig och vila. Men skit samma inte meningen att dra igång den diskussionen igen.

Förlåt men blev så full i skratt… Ska jag sova när min treåring är här hemma i full gas när lillen sover i vagnen när vi leker?
Är extremt sällan man kan sova när barnet sover även om man bara har ett barn ?

Jag tänkte inte att personen hade två barn hehe då är det såklart svårare

Fast vadå extrema sällen man kan sova när barnet sover? VRför inte?

Jag kunde inte det under de första månaderna. Jättesvårt att förklara varför.

Dels har jag aldrig kunnat somna på dagen även om jag varit trött/sjuk etc. Min hjärna stänger liksom inte av för sömn när jag vet att det är dag. Sen blev det ännu svårare med bebisen. Kunde verkligen inte koppla av och somna. Det var väl någon blandning av hormoner, stressen/vetskapen att bebisen kan vakna när som helst, undermedveten oro att man inte har koll att bebisen andas.

Sen kanske man har en bebis som faktiskt bara sover ordentligt i 45-60 min per gång. Det är svårt att hinna somna och få nån sömn under den tiden. Och ofta kanske man också behöver passa på att gå på toa, få i sig någon mat, etc under en luckan.

För att man typ behöver trycka i sig en smörgås eller gå på toa! Kanske slänga in nåt i tvätten eller ta undan disken.

Glöm inte heller att man kan tvätta när bebisen tvättat, diskar när bebisen diskar, bädda när bebisen diskar osv ? Du har inte barn själv va?

Men alltså tvätta och diska kan man ju göra på kvällen igen när man är två. Hur gör man när båda jobbar heltid liksom?

Funkar EVENTUELLT om man har 1 barn. Men extremt sällan då oxå

Beror kanske på vilket jobb man har. Lättare att ta det lugnt och vila lite om man är hemma med barn (nej det är inte alltid lätt och lugnt men man bestämmer dagen och aktiviteter själv, finns lekhage och också skärmar i värsta fall). Är man kirurg eller hanterar farliga maskiner behöver man kanske va skärpt och inte ha sovit dåligt, större konsekvenser än ett skrivbordsjobb?

Detta. Självklart är det viktigare att busschaufförer, sjuksköterskor, poliser mm mfl får sova än att nån som kan såsa runt hemma göras det. Jag har själv två små barn och den som ska jobba får sova. Sen är det viktigt att få till att båda får vila, självklart

Men gud vad svart vitt det ska vara? Fört trycker någon att ALLA ska dela exakt lika. Sen gastar nästa att det minsann ALLTID är den som jobba och inte ”såsar” som ska få sova.

Det beror väl på omständigheterna såklart? Vilket jobb man har, absolut. Hur barnet sover. Vad barnet har för vanor dagtid. Om man har flera barn eller bara ett. Hur tåliga föräldrarna är mot sömnbrist och om någon t ex lider av psykisk ohälsa. Om man ammar. Osv.

Bryr man sig om varandras väl och ve går det att dela upp på ett så bra sätt som möjligt.

Alltså verkligen detta, att folk orkar dö på dessa olika pricipiella kullar. Två vuxna personer som bryr sig om varandras välmående löser det väl så bra som möjligt inom ramarna för sin situation.

Den som ”såsar hemma” ska också orka sitt 24/7 jobb…

De första veckorna är ju värst, när bebisen vill äta i tid och otid och man är rätt låst ifall man ammar.. Det blir lättare för varje dag! Men din partner kanske kan gå ut med vagnen, ta bebisen på biltur, bära i bärsele??

Tycker tvärtom. Då fick man mkt egentid de stunder bebisen inte ammade eftersom hen sov så mkt eller kunde läggas på en plats och stanna där. Så man kunde t ex duscha med bebisen i babynest i badrummet. När den blir större och kryper/går är det ju kaos hela tiden och inga pauser alls förutom 2 sovstunder.

Hmm jo jag tänkte mer på att i början är det ofta bara mamman som kan mata, lättare att lämna bebisen till partner/någon annan ju äldre den blir ? men det är ju så olika för alla det där, jag har min andra bebis nu och jag är nog ingen spädbarnsmänniska?

Mitt bästa tips är att lämna hemmet, vet inte hur gammalt ditt barn är men önskar att jag gjort så tidigt tex promenad, handla, fika, sitta på en parkbänk, gå till gymmet m.m. Tog mig allt för lång tid att lämna barnet ens korta stunder. Det har jag fått äta upp nu med ett barn som enbart tyr sig till mig. Så ja, lämna hemmet!

Håller med, bra tips! Då hör man inte om bebisen är ledsen heller och lockas inte att lägga sig i om man tycker att sambon gör fel haha

TS här ☺️ Min bebis är 6 veckor nästan, och jag får väl göra det. Jag har eg inte problem att lämna, mer att sambon blir stressad och ja. Tyvärr

Vi hade det likadant dvs sambon blev stressad. Önskar ändå att jag lämnat tidigare i kortare stunder så att han vande sig. Han blev ju stressad ändå när jag började lämna och barnet var äldre hehe. Så ja lämna hemmet kortare stunder, går ju att hålla sig i närheten i början om det ballar ur. Tyckte bara en promenad själv var guld värt när bebisen var så liten.

Som någon skrev nedan om du ammar, amma och gå ut så vet du att bebisen inte är hungrig alt. testa att pumpa och ge flaska. Upplevde att min sambo blev mycket gladare också när han insåg att han visst kunde ta hand om barnet själv. Så win win för alla!

Gjorde det, ammade så hon va mätt. Åkte till mataffären i 29 minuter – kom hem och hans lösning var ersättning. Han vill inte ta åt sig av mina tips om att gå upp och röra sig, sjunga, napp osv osv. Jag har haft barnvakt i 3h, gick hur bra som helst. Men pappan – där kan jag inte gå och duscha utan att det knackas på dörren ☹️

Nej men gud.. Ni borde ha ett allvarligt samtal om det (om ni inte haft det). Kanske nån kan hjälpa till, släkting/vän till honom eller BVC/terapeut? Var han konstig innan barn också?? Det där kommer ju inte sluta bra liksom..

Jag vet. Vi får försöka lösa det. ?

Han får väl växa upp och inse att han är förälder ? Som om inte mammor blir stressade av nyfödda bebisar…

Jag tycker det med, men tänkte jag kunde få inspiration hur jag kan hjälpa på traven ?

Det är inte ditt jobb att hjälpa honom, men hans jobb att ta itu med det själv. Eller gillar han att vara en mansbebis?

Känns det jobbigt att säga tydligt vad du vill, t ex att fråga om du kan ta en dusch själv?

Alla är ju olika men vi frågar om egentid (eller vad man nu vill kalla det, är sällan att gå på spa liksom, men även om det är att jag vill dra igång ett projekt med att rensa garderoberna brukar jag fråga innan). Och det som fungerar upplever jag är helt enkelt att vara tydlig med vad man vill och inte vill, trots att det känns jobbigt ibland både att be om saker och att neka någon annan.

Jag vill inte behöva fråga, men får göra ☹️ Han går ju bara in i duschen, lagar maten osv. Men jag får duscha i stress osv.

Säg till bara – nu ska jag duscha, du är ansvarig.

Verkligen! Våga bara göra. Din egentid ska vara (är) lika självklar som hans.

Exakt. Nästan alltid så. Kvinnor ”frågar”. Män gör bara… De frågar inte om de kan gå och bajsa en halvtimme.

Okej. Vi frågar båda två. Men oavsett hur man gör så tycker jag man ska göra likadant. Travar han bara iväg och duschar – börja göra så du med!

Börja ta egentiden bara. Gå ut på promenad, handla, duscha, osv. Kommer vara obekvämt i början om du inte gör det ofta just nu, men ju mer du gör det desto lättare kommer det gå ?

Jag har en 6 månaders som jag helammar. Ammar sen ger jag bebis till pappan och säger att jag ska bada en timma eller så åker jag o dansar zumba en timma.

Min sambo tar alla nätter. Det var mitt krav för att skaffa en till. Så nu gör han det. Men också för att jag är så trött och sur på nätterna.

Dim bebis var väl bara 6 veckor, men när de blir lite större vaknar de ju oftast bara för att äta och ammar man blir det ju lite giver vem som tar nätterna 🙂

Nätterna är lugnt, men eftermiddagarna/kvällarna/helgerna är vårt problem. Men det ordnar väl sig nån gång ?

Nja det är inte säkert om ni inte reder upp det nu, han behöver steppa upp!

Angående sådant som att duscha och gå på toaletten så anser vi att det är det mest naturliga i världen att man gör det när man har behov av det. När den ena duschar har den andra barnet, och vice versa. Det har aldrig ens varit en ”fråga”.

När det kommer till sömn behöver man nog sätta sig ner och prata om behov och mående. Sätta egot åt sidan och verkligen vara ärlig med hur man mår. Alla människor har olika sömnbehov, olika lätt att somna, reagerar olika på sömnbrist, etc. Som i vårt fall upptäckte vi (hade ingen aning innan första barnet) att jag har extremt svårt att slappna av och somna ”på beställning” och jag mår jättedåligt av sömnbrist. Påverkas enormt, åker på varenda förkylning, etc. Min man kan somna på två röda och om han sovit dåligt en natt lider han inte så mycket av det om han får ta igen sig tex på helgen eller ett par timmar före middagen.

Så för oss var der naturligt att min man tog mest av nätterna för att hela familjen skulle må så bra som möjligt. När bebisarna varit små och vi inte vågat samsova hade min man ansvaret och kom in med bebisen till mig för att amma. Sen från typ 4-5 på morgonen så tog jag över för jag hade lättast att sova ”tidig natt”. När bebisen blev större samsov vi och då ammade jag halvt i sömnen och alla sov. När bebisen skulle sluta nattamma sov min man med bebisen i ett rum och jag i ett annat, tills barnet började sova i eget rum.

Vad skrattar ni åt ?

Återupptäckte Reuter och skoog nyligen , före din tid verkligen . Älskar jägarna-parodin ?

Winston i New Girl!! ??

I AM THEODOR K MULLINS, NICK’S LOVER ON THE DOWN LOW?

haha du säger winston och jag tänkte direkt att du menar schmidt ?

Bishop ofccc ??

De är fantastiska! Vad kul det vore att se dem två tillsammans igen, oavsett kontext. Har annars sett om båda båda säsongerna av Dips. Älskar serien!

Sveriges Roligaste Barn.

Annars är jag en sådan som kan tycka saker är kul, men skrattar inte. Lite tråkig, men sån är jag född.

Söttbollar ?

Just nu håller jag på att se om Grotesco, vissa sketcher är fortfarande helt briljanta.

Inser nu att jag inte ser så mycket komediserier men Mia & Klara är en gammal favorit, likaså Seinfeld.

Dyngbaggegalan levererar ju alltid, liksom Svenska nyheter ?

Låter som min humor , då skulle du nog uppskatta Reuter och Skoog också Violet 🙂

Ja jag får ta tag i det, har alltid tyckt om Reuters så det borde gå hem ?

Skrattar åt det mesta. Samtidigt som det finns jäkligt mycket jag inte tycker är roligt.

Arrested development

Kvarteret Skatan och Morgonsoffan är de serier jag skrattat mest åt genom åren tror jag. Nu är det många år sedan jag sett någon av dem, borde kanske se dem igen. Mia och Klara är också kul!

Jaa, Reuter & Skoog-bästa komikerparet (guppen i polisbilen!) Tätt följd av Mia & Klara, mest gillar jag Klara, lite underfundig svart humor. Killing gänget minus Schyffert och Lorry, Johan Ulveson är en favorit. Skrattar iofs även till program typ ”Hey baberiba” & ”Partaj”, är hyfsat lättroad. Tycker dock sällan (aldrig) ståupp är särskilt kul, eller roasting odyl.

8 out of 10 cats does countdown ?? men bara avsnitten med Sean och Jon

The office!

Bäst i test och Big Bang theory

Vilket är det dåligaste ”peppande orden” ni har fått av någon?
Tex åh du kommer hitta någon när du minst anar det

”Klart du ska ha barn!”

”Du kommer må bättre imorrn”

Berättade för en vän att jag haft upprepade missfall förra året och inte vet om jag kommer kunna få barn alls (är inte purung längre så tiden är knapp). Hennes peppande ord var typ: ”Äsch du överdriver bara! Det är jättevanligt med missfall, typ alla får det. Ja alltså inte jag då. Men bara kör igen så blir det säkert bra. Det var väl tidiga missfall bara ändå?”… Jag blev helt paff av att hon trodde det var ett rimligt sätt att försöka muntra upp en vän.

Kan du umgås med den vännen och på riktigt typ respektera personen?

Vi har alltid haft lite ”meh” relation men fortsatt ses då vi har en gemensam vän som är viktig för båda. Men detta var nog spiken i kistan. Jag tror att hon ogillar mig på något vis. Jag flyttade i höstas och när hon kom på besök gick hon runt med så trist attityd ”Ska denna väggen se ut så? Jaha… Och det där, ska det vara så?”. Alltid varit något off mellan oss. :/

Låter som en charmig människa.

Så trist att höra att du har fått sådana väldigt oschyssta kommentarer från en vän. Jag hoppas verkligen att du har andra fina vänner omkring dig som bara vill dig väl och får dig att må bra ❤️❤️

Jag blev lite berörd av det här. Har en vän som beter sig lite likadant. Oerhört mycket åsikter om allt vilket är sårande många gånger… Minns att hon sågade min första lägenhet rejält när hon kom på besök första gången.

Det är så himla otrevligt det där! 🙁 Varför vill de klanka ner på en väns lycka över nytt boende?
Känner du att din vän också är väldigt tävlingsinriktad? För jag känner att min vän väldigt gärna antingen vill vara bäst eller ha det värst. Antingen ska hon skryta om att ”Mitt hus är verkligen helt OTROLIGT för vi fick ju det till fyndpris men det är myyyycket större än ditt boende som du verkar ha betalt överpris för…” eller så är det ”Jaha har du huvudvärk? Jaja, jag har faktiskt haft ENORMA knäproblem sedan jag var 12 år så…”. Tycker det är så märkligt för jag känner inte att jag är en sådan person själv, men det är som att hon vill trigga fram det hos mig? :/

Jo, faktiskt! Min vän är väldigt fäst vid att det hon har/gör är det ”bästa”. T.ex…. det material de använt i sitt nya kök när de renoverat om är det ”bästa”, så som de lägger upp sin vardag med tider/annat är det bästa, osv… Besserwisser-beteende helt enkelt. Sen har den här vännen en så otroligt hög standard själv på hur hen vill att allt ska vara. Allt måste liksom vara top notch och det blir så oerhört stressande och absolut inte lättsamt när man ska umgås. Man kan aldrig hänga och dricka kaffe en stund utan vi måste liksom ha en heeel weekend med aktiviteter, osv. Känns inte genuint. Blir sånt fokus på allt annat förutom att faktiskt umgås.

Fy vad ledsen jag blev när jag läste det här, vad är det för reaktion på det du delar med dig av som faktiskt är en stor sorg.. Jag hoppas du fått bättre stöd från annat håll och att det går vägen för dig, för tolkar det som att du fortfarande har en önskan att få bli mamma.

Har också upplevt missfall år 2020 och 2021 och levt i ovisshet om det var något fel på mig osv, fick också höra av en bekant att det hade ju varit värre om det var ett senare missfall. Ja absolut men resultatet är ju detsamma, en dröm om ett barn som inte fick bli verklighet och alla är ju olika men jag kände en kärlek till ”bebisen” från första stund. Fick också kommentarer om att jag har aaaall tid i världen att få barn då jag var strax över 25 vid första försöket. Jag hoppas som sagt att du får bra stöd från andra i din närhet håller alla tummar att du får uppleva en fullgången graviditet!

Som tur är har andra vänner gett så fint stöd och förstått min sorg! Är så tacksam att de fanns där för mig när det kändes som värst i somras. Det var så illa så jag förstod inte riktigt varför andra ville att jag skulle vara vid liv, och jag fick söka kuratorsstöd. (Mår mycket bättre idag!)

Beklagar dina missfall. 🙁 Det är verkligen en hemsk upplevelse och jag tror det är svårt att förstå för de som inte varit med om det. De tror det är som riklig mens bara för att det är första trimestern, men så är det ju absolut inte. :/ Tack snälla, jag hoppas med!

Sämsta ?

Meningen med livet börjar när man får barn.

”Det var kroppens sätt att göra sig av med något som ändå inte hade klarat sig”

”Vi får alltid det vi behöver för att lära oss” och ”Vi får aldrig mer bekymmer än vad vi klarar av”.

Haha det där tycker jag är så peppigt! Iallafall att säga till mig själv.

”Livet går vidare” när min pappa precis hade dött.

När jag var 12 år och min pianolärare sa ”ska du verkligen fortsätta spela piano? Alltså, du är ju musikalisk å så men jag tror du skulle vara bättre på något annat, kanske gitarr”. Snacka om att totalt döda all motivation ?

Som min bildlärare sa i högstadiet inför betygssättning: ”Du har inte den där talangen”. ?

Fick gå ner i arbetstid pga arbetsbrist och skämtade lite om att ”nu blir det snabbnudlar” eller något liknande. En kollega med säkert dubbla min heltidslön försökte peppa med att han också hade skralt för hans utgifter var ju så höga. Har svårt att känna medlidande för hans lyxkonsumtion samma dag som jag fick min egen lön halverad.

Vet inte om jag är känslomässigt efter eller nåt, men… Jag tycker att många ovanstående är bra? Tex ”man får inte mer utmaningar än man klarar av” för ja, livet är orättvist men på något vis ändå peppande att höra att man kommer klara det, hur jobbigt det än är! Tycker även att ”det är kroppens sätt att ta bort något som inte hade klarat sig” är fint, lägger över ansvaret på naturen och skapar distans.

Men ja, jag kanske är ensam om att se det så här?

Sådant brukade vara det man sa i uppmuntran. Men folk är annorlunda idag mentalt tror jag? Äldre sätt verkar idag för oss moderna människor lite känslokalla tror jag? Därför vi ibland upplever äldre människor som lite plumpa.

Folk är sånna snowflakes nuförtin

Haha ”oss moderna människor” var ju också ett skönt sätt köra lite härskarteknik? Jag är 35, anser mig väl relativt modern i mycket men kanske inte i denna fråga då. Jag tycker att många idag är otroligt känsliga, övertolkar till det värsta istället för att välja att folk faktiskt menar uppmuntrande även om det inte är via de ord man själv hade valt. Inte bara yngre utan även folk en bit upp i åldern.

Men varför tog du det så? Jag höll ju med dig och talade i generella termer.

Fattar inte heller varför du tog så enormt illa upp av ett trevlig och välformulerat svar.

Fråga Engla Höglund som blev våldt*gen och m*rdad av Eklund om hon håller med om att man aldrigfår mer än man klarar. Eller Lotta Rudholm som fick huvudet krossat av Martin Jonsson. Nej, visst ja, de är ju döda. ?

Vem sa det åt dom? Annars är det ju en helt absurd jämförelse.

Det tycker jag inte att det är om man kastar ur sig allmängiltiga ”visdomsord”.

Ingen har sagt det, men personen där uppe skrev att ”MAN får inte mer än man klarar av”, det inbegriper ju oss alla. Även engla och Lotta inbegrips i ”man”. Det är nog så hen menade.

Ja man kan ju plocka det mesta ur kontext och göra helt orimliga poänger av det.

Inte alls orimligt. Om man hasplar ur sig allmängiltiga ”sanningar” till höger och vänster så utgår man ifrån att det gäller alla. Vilka ska visdomsordet gälla då? Någon som spiller kaffet i knät? Eller som i mitt fall, då jag blev gruppvåldtagen och berättqde detta för min mormor som sa detta ”visdomsord” till mitt ansikte? Min poäng är att man ska vara försiktig med att kasta ur sig ”välmenande” sanningar för oftast vet man inte vad man pratar om.

Det ska väl gälla den man säger det till?!

Jag tror det beror på sammanhanget. Det blir lätt lite Marie Antoinette över vissa situationer. T.ex. om jag blir sjukskriven och har svårt att få ekonomin att gå runt, så känns det inte så peppigt om min friska vän med hög lön vräker ur sig ”Man får inte mer utmaningar än man klarar av från livet!”…
Man måste också få vara deppig och må skit ibland, få sörja, få vara arg. Jag upplever att många av dessa peppande uppmaningar ber en att vifta bort viktiga mänskliga känslor. Har ens närstående gått bort är det inte bara att rycka på axlarna och leva livet normalt igen några dagar senare.

Jag tror helt enkelt det är lätt att förminska andras känslor och upplevelser. En sak jag lärt mig på senare år att det finns en enkel och bra sak att säga när en person anförtror sig om något som får denna att må dåligt och det är ”Jag är ledsen för din skull. Kan jag göra något? Vill du prata om det?” Det räcker och är oftast inte sårande.

Det är väl mest så himla osant? Att man inte får fler utmaningar än man klarar av.

Jag tror folk tappat bort att det är menat som en uppmuntran. Så man inte ger upp. Men folk idag tar ju allt annorlunda.

Men hur uppmuntrande är det att säga något som uppenbart inte är sant? Varför skulle man få någon sorts kämparglöd av en uppenbar lögn?

Förstår absolut att det är välment, dock.

Har du funderat på vad alternativet är?

Håller lite med! Alltså vissa saker är ju absolut otrevliga och olämpliga att säga. Men tycker generellt folk är för lättkränkta. Tänker ofta ”det var väl inte så farligt” när folk berättar vad någon sagt till dem. De flesta menar inget illa och generationer har olika sätt att uttrycka sig. Det finns många människor som uttrycker sig klumpigt. Så länge det inte är kränkande eller rasistiskt eller likande tycker jag man kan se genom fingrarna med en del. Förstås är det säkert jobbigt om man får höra samma sak om och om igen gällande jobbiga situationer i livet. Men jag är väl också bara okänslig ? Tänker dock nog på hur jag uttrycker mig till andra!

Den om naturens sätt att ta bort något som inte hade klarat sig tyckte jag var den vidrigaste och mest empatistörda och iq-bristande i den här tråden. Man är ju inte bara ledsen för att barnet runnit ur en i form av en mens, man är ju ledsen för att barnet inte var livskraftigt nog att överleva. Det är ju inte avbrottet av graviditeten som är sorgen, det är förlusten av ett liv. Till och med jag som är totalt ointresserad av barn, att bli gravid eller att ägna en endaste minut åt mina bekantas barn kan se det okänsliga i det uttalandet. Man är verkligen trög om man säger sådär, både emotionellt trög och intelligens-trög.

Och jag som har genomgått missfall tyckte att en sån kommentar faktiskt var lite skön att höra. Absolut bryskt uttryckt, men andemeningen är ju mer ”du kunde inte påverka utfallet, det var inte meningen” i mina öron. Alla är vi olika!

Helt spot on. Jag fick missfall i december och exakt så känns det.

Tänk på att man aldrig får mer än vad man klarar av!

Jag har fått flera missfall och kämpat med barnlöshet, och jag tycker inte att det, per automatik, är en empatistörd kommentar. Självklart beror det på kontext dock, om jag sitter och gråter hos min bästa vän så hade ”äsch, det var inte livsdugligt ändå” varit en okänslig kommentar. Men om jag frågar en barnmorska varför jag fått missfall är det en rimlig sak att säga.

Jag och min man hade väldigt sakliga diskussioner om vad vi gick igenom, där vi absolut tröstade varandra genom att konstatera att just det här barnet inte var dugligt att leva, så vi får försöka igen.

Tycker verkligen folk får lugna sig med att kasta ”empatistörd” omkring sig. Att försöka hjälpa på ett sätt som inte landar helt rätt hos en person i sorg är _inte_ empatistört.

Men kan folk inte sitta ner i båten och inse att bästa sättet att hjälpa är att bara finnas där och lyssna och ge en kram istället för att tro att man behöver förklarar varför det gick som det gick?

Att få en förklaring från en barnmorska varför missfallet skedde var ju inte alls vad den här tråden handlade om utan de sämsta peppande ord man fått.

Att du och din man själva förstod att barnet inte var livsdugligt är inte heller i närheten av vad tråden handlade om. Du och din man har ju rätt så det är bra att ni förstod det och säkert kunde få lite lindring av den insikten men om man gråter hos sin kompis för att man är barnlös och nu fått missfall och får den där kommentaren så är det väldigt okänsligt.
Det känns som du kom lite in på helt andra spår i din kommentar.

Men att man inte får mer utmaningar än man klarar av är ju inte sant? Och därför en dålig tröst?

Det finns ju miljoner människor som finner tröst i Gud. Det hjälper ju dem. Många av oss känner oss tröstade av tanken på att vi klarar alla utmaningar, även om det är tufft ibland. Tröst behöver väl inte vara absolut sanning.

Det kommer inte alltid att vara såhär.

Mitt syskonbarn hade dött oväntat något år tidigare. Mina dåvarande vänner vågade av oklar anledning inte prata öppet om detta med mig. Förrän ett år senare frågade en vän lite om det och jag sa att mitt syskon hade mått förfärligt. Då sa hon ”Ja men det va ju tur att hen inte va så gammal, då är det säkert lite lättare att komma över”. Höll fan på att svimma av chock över vad människan sa.

Jag tror att folk ibland säger dumma saker när de är nervösa och inte har vett att hellre vara tysta.

Det som slår mig med kommentarerna här är att många ser ”sånt som inte landade rätt hos mig” som någonting elakt eller okänsligt. Jag läser en massa exempel på folk som faktiskt försökt trösta eller hjälpa någon, och antagligen sagt vad de själva mår bra av att höra eller tänka i ett försöka att muntra upp någon annan.

Är folk verkligen så dåliga på att se en annan människas uppsåt och intention? Det viktigaste är väl ändå att någon bryr sig tillräckligt mycket om dig för att försöka hjälpa till, att orden inte alltid blir det som faller dig i smaken är väl ändå ganska sekundärt, eller?

Obs allting beror förstås på kontext, tonfall, relation till personen som säger det, om det var råd man bad om eller en random kollega osv. Så jag pratar väldigt generellt här.

Det var ju de sämsta ”peppande orden” man skulle dela med sig av. Det är ju just kommentarer som var menat som tröstande och stärkande men istället får en att må ännu sämre.

Min empatistörda chef, var så glad att håret börjar växa ut igen efter bröstcancer men det är ju oviktigt det är ju bara hår tyckte hon! ? Säger aldrig någonsin en människa som tappat håret!

Team bli kliad i hårbotten eller inte? Jag avskyr det så mycket haha! Men en gammal KK fick man alltid hålla på och pilla i håret på när vi kollade på film.

Nej tack, men ryggen däremot JA! 🙂

Ja tack till håret!

Åh äääälskar det ??
Alla mina KK har fått hålla på med mitt hår. Tänkte att min drömpartner kommer vara proffs. Tyvärr är han det Inte, händer väl en gång per år.

Ja så underbart. Min kille klappar mig alltid i håret för att kunna somna själv och det är rena sömnpillret för mig. Snacka om jackpot

Haha nej! När jag är nyduschad vill jag inte för att håret blir smutsigt snabbare och när jag inte är nyduschad vill jag inte att någon ska pilla i min skitiga hårbotten.

Precis så! ?

Aldrig testat. Är håröm så tror inte jag skulle gilla, skulle nog va lite nervös hela tiden.

Jaaa! Bästa som finns att bli kliad i håret! Förstår däremot inte tjusningen med ryggkliandet.

Jag är en jäkla mästare på att klia hår och rygg och älskar att göra det. Somnar alltid gott när jag får klia någon tills jag somnar. Tyvärr är det ingen som kan eller vill klia tillbaka på mig sen.

Men du har ju redan somnat så du behöver ju inget kli då?

Men haha nej när jag är vaken givetvis. Vore väl nice att någon orkade ge tillbaka lite kli någon gång. Det är ju gött att bli kliad också.

Solklart ja

Älskar ?

Söker poddavsnitt där man pratar om medberoende som partner, hur man kan gå tillväga osv.

Vill även lyssna på poddavsnitt där man pratar om barndom, hur uppväxten påverkar. Varför man förträngt sin barndom osv.

Du känner säkert redan till det, men det finns ju Medberoendepodden. Tycker många avsnitt där är bra, men framför allt avsnitten med studiecirklar. De är hyfsat korta och man får höra flera kloka personers tankar och erfarenheter.

Ja samma! Tycker medberoendepodden är jättebra. Har gett mig mkt

Mina svärföräldrar… Varje gång de träffar oss så är det tjat om att vara barnvakt. Vi skulle ut på promenad men när alla är påklädda och redo så säger svärfar ”Nej vi ska vara kvar här inne och kolla på skidor. Ut och gå ni” eller upprepade gånger när jag sitter bredvid så sägs det till barnet högt så att jag ska höra ”Det blir bra när du blir lite äldre, då kan inte mamma bestämma”. Har en jättefin sambo, men varje gång när jag tagit upp detta med honom så har han bara sagt ”Men dom skojar ju, inget du behöver må dåligt över”. Visst säger svärföräldrarna detta på ett skämtsamt sett, men jag förstår ju mycket väl att det är sanning bakom det hela också… Detta gör ju bara att jag inte vill träffa dom alltför ofta för att jag känner mig obekväm och som att mitt barn blir tvingat till att sitta fast hos dem när vi träffas, trots att barnet gnäller och kollar på mig så som hon gör när hon vill till min famn. Blä är så less. Glad att de bor lite på avstånd. Det ska också jämföras med det barnbarnet som inte ens är fött ännu ”Honom kommer vi nog få vara barnvakt åt”. Var tvungen att spy ur mig lite.

Jag förstår inte ritkigt exemplet med att gå ut på promenad/ vara inne och se på skidor? Att se skulle stanna inne med barnet/ bebisen och kolla på skidor?

Svärfar ska i protest vara inne med bebis fast vi alla hade bestämt att vi skulle ut på promenad. Hade även anpassat bebis sovtid till promenaden så att hon skulle sova i vagnen.

Aha då förstår jag 🙂

I ditt ställe hade jag nog försökt be sambon prata med dem om att det känns stressande och hetsigt för dig med alla dessa skämt (förklädda påtryckningar?) och att du nog kommer känna dig tryggare snabbare om de lugnar ner sig lite.

Själv avskyr jag att gå promenad, skulle aldrig gå ut för att en annan människa anser att jag ska göra det ? Herre gud låt honom vara inne om han vill det.

Tror du missade poängen

Men säg bara nej??

Men är väl inte konstigt att de vill vara barnvakt?

Såklart vill de det! Men känner ändå att de nånstans borde ha i åtanke att man är en ny mamma med mycket känslor… sedan är det som sagt tonläget som används. Mina föräldrar vill såklart också vara barnvakt men där är det inget tjat eller gnälliga kommentarer

Eller så upplever du inte det så eftersom det är dina egna föräldrar.

Precis som att din sambo inte upplever det som ett problem med hans föräldrar.

Det är konstigt att kräva att få vara barnvakt jo. Det räcker att man erbjuder att ”om ni vill hitta på något själva så hjälper vi gärna till”. Bara för att det är ditt barnbarn har du ingen som helst bestämmanderätt som folk verkar tro

Förstår inte problemet faktiskt. Är väl jättebra att de erbjuder sig?

Det är skillnad på att kravlöst erbjuda sig och att anse sig ha rätt att vara barnvakt

Ja det verkar som att de kanske är lite plumpa i hur de uttrycker sig men fattar inte heller det där med att det skulle va ett problem att de säger att de vill va barnvakt.
Hur gammalt är barnet och har de varit barnvakt någon gång?
Alltså om det är så att du menar att de egentligen inte vill va barnvakt utan bara fejkar engagemang så fattar jag problemet.
Men det är inget problem att mor-och farföräldrar vill va barnvakt. Det är ett privilegium.
Har själv två barn, 6 och 2 år och har inte haft barnvakt för de en endaste timma, pga har ingen tillgång till det. Önskar mig inget hellre än en farmor och mormor som kunde finnas där för barnen och oss.

Det där med trista gubbiga skämt kan jag hålla med om. Min svärfar håller på så också och jag kan bli så sjukt less på det.

Wow. Du tjurar alltså över att svärföräldrarna vill vara barnvakt/umgås med ditt barn…

Se till att barnet känner sig tryggt med de äldre i familjen så har ni en fantastisk framtid framför er. Man vet aldrig när man står ensam utan sina föräldrar och då är det dessvärre försent. Tänk vilken lycka att de tycker om ert barn och vill umgås med henne.

Föreställ dig hur ditt tjurande känns för sin sambo. Engagerande föräldrar (som inte ens bor nära) som du är irriterad på.

Går utmärkt att vara trygg med sina far- och morföräldrar utan att de ska sitta barnvakt när man är en bäbis

Såklart. Det rörde sig om en promenad. Inte en vecka.

Reagerar mest över tonen. Redan så missnöjd utan tänka på hur värdefulla de kan komma att bli för barnet.

Jag känner mest… att man ens har mage att klaga på att ens svärföräldrar tycker om att vara med sitt barnbarn. Förstå vad fint det är i stället. Var fan glad att han redan älskar den lilla så mycket. En del är bra bortskämda alltså.

Hon klagar inte på att de vill umgås med sitt barnbarn utan att de kräver och gnäller om att de inte får vara ensamma med barnet

Säg nej och se det som något positivt att de finns där. Det är mitt tips.

Fast de kan väl bli lika värdefulla för barnet genom att umgås med dem samtidigt som mamman och pappan är närvarande? Varför måste de vara ensamma med barnet som i det här fallet verkar vara rätt så litet? Förstår faktiskt inte varför det är så himla viktigt att få vara barnvakt till spädbarn.

Kom tillbaka när du själv fått barnbarn och ditt barns sambo tycker att du är störig och tjatig så fort du bryr dig.

Eftersom jag inte skulle tjata på att få vara barnvakt skulle det inte hända

Visst. Av alla trådar i öppet spår här så räcker det med att existera som svärmor för att mammor ska bli tokiga.

Håller med, ingen annan får så mycket gnäll som svärmödrar. Antingen bryr vi oss för mycket,eller bryr vi oss för lite. Som om vi aldrig kan göra rätt.

Tänk när alla mammaflunsor blir svärföräldrar ?

Och pappor.

Haha det är skillnad på att bry sig och att tjata om att vara barnvakt herregud

Du har rätt. Bäst att bryta kontakten med svärföräldrarna faktiskt. Kanske dumpa sambon när hon ändå håller på. Ensam är stark. No bad vibes osv.

Kan dom inte få va barnvakt då? Hur gammal är bebisen?

Svärföräldrar alltså ? barnvakten låter ju toppen! Men jag förstår att det inte är lika toppen om du känner att de inte beter sig så som du önskar, då kan du inte riktigt slappna av kring dem och vill ännu mindre lämna ditt barn. Är också känslig med för mycket tjat!

Jobbigt att ha svärföräldrar som vill barnvakta. Bryt kontakten helt.

Exakt ??

Fruktansvärt att svärföräldrarna bryr sig ??? Bryr dom är det fel bryr dom sig inte är det också fel, förstår verkligen att svärföräldrarna inte trivs med svärdottern och tvärtom

Men… varför kan de inte få vara barnvakt om de vill? Behöver väl inte vara en hel dag men att ni tar en promenad i närheten en timme typ. Alltså jag menar inte att du har fel, jag undrar bara varför det inte är ett alternativ? För min mamma räckte det typ att få vara ensam på nedervåningen med barnbarnet medan jag gick upp och vilade en stund.

Handlar det inte mer om att de anser sig ha rätt att vara barnvakt än att de bara erbjuder sig får jag känslan av? Skulle också bli sjukt irriterad om folk tjatade. I början kanske man inte vill lämna ifrån sig sitt barn och det får alla acceptera oavsett

Det var därför jag frågade ts. Framgick inte ålder på barnet tex. Igen, jag menar inte att hon måste låta svärisarna vara barnvakt. Jag undrade bara varför inte.

Lider med dig. Tycker de gott kan vara tysta och bara respektera läget.

Som kontrast så kan jag berätta att min fina svärmor kom oss ett par dagar när vi fått våra dotter och hjälpte till lite med några praktiska saker. Sista dagen innan hon skulle åka hem igen så frågade hon lite försynt om hon fick hålla i tösen. Jag höll på att skämmas ihjäl för jag hade inte ens reflekterat över att någon annan skulle hålla henne. Att hon så försynt och andaktsfullt frågade smälte mitt hjärta. Inga krav, inga kommentarer. Bara respekt för situationen och barnet.

Läget är att det även är sambons barn. Som inte verkar ha några problem med sina päron.

Ja eller hur?!

Hanna
Mammor har ensamrätt till sina barn och får ångest symptom om någon annan vill ta hand om barnen.

Fast de kan inte säga det rätt ut. Andra ska magiskt läsa deras tankar.

Sitter ni och hittar på egna scenarion här?

Precis. Det är inte svärföräldrarna som är problemet utan det sitter hos henne.

Om mina päron gav sådana kommentarer till min partner så hade jag stått på partnerns sida. Så jäkla onödigt att hålla på så.

Nej men pappor och mammor har ensamrätt om de vill det. Ingen annan har rätt att kräva något alls faktiskt

Ja jag förstår vad du menar Hanna men hur skulle pikar hjälpa menar du? Om en förälder inte är riktigt bekväm så går man ju oftast efter det. Båda måste känna sig bekväma i sådana här saker.

Min svärmor höll på likadant:
VÄNTA BARA tills jag får vara helt själv med dig.

Passar det inte nu så kan ni inte förvänta er att vi ska vilja vakta barnen när de är äldre heller.

Är kommentarer jag så tydligt kommer ihåg, hon har även konstiga regler som att mina barn inte får dricka något förens de ätit upp all mat (man ska minsann inte dricka sig mätt).

Behöver jag säga att jag på 14 år inte varit beroendes av hennes eller någon annans barnvakt ?

Handlar väl inte om att vara beroende av någon?!

Så onödigt av din svärmor. Bara ett jäkla maktspel egentligen. Om man verkligen bryr sig så håller man inte på så. Man närmar sig situationen med en önskan att få stå nära. Inte med krav.

Förstår att de är lite tjatiga och plumpa. Men från en som har tre barn men absolut noll barnvakter blir jag grön av avund. Att nångång få höra att nån vill vara barnvakt skulle vara en dröm.

Vi älskar att vara med barnen och har ju obv valt detta själva. Men att ha en farmor/mormor som bryr sig skulle vara en sån bonus (farfar/morfar har gått bort). Farmor som bor utomlands halva året kom aldrig hit under sina 6 månader fast vi bjudit flertalet gånger. Istället har vi setts två ggr på släktkalas. Så jävla deppigt!
Jag och min man pratar ofta om att vi kommer vara så investerade i våra barn och framtida barnbarn (hoppas) att vi ev kanske blir som dina svärföräldrar?

Jag är sååå jävla glad att jag har låtit mina barn vara mycket med alla sina mor- och farföräldrar. De har så fin relation nu när de är 6-7 år och umgås mer än gärna. Och det ger så mycket för alla inblandade.
Min mardröm är på riktigt att en av mina grabbar kommer träffa en tjej som blir som du om de får barn. Som bara ser problem med farmor och farfar. Och inte ger en chansen att få en så fin relation som mina barn har med sina farföräldrar. Det är din sambos föräldrar och det är inte bara ditt barn. (Ja Jag antar att det är en han)

Mina barn fick en väldigt bra relation med sina farföräldrar när de blev lite äldre. När de är små så bestämmer föräldrarna hur och när de ska lämnas bort. Småbarnsåren är korta och för en del mammor lite känslig.

Ja och vissa mammor borde skärpa till sig lite..

Tillägg: och vissa pappor borde ta större ansvar för relationen till farföräldrarna!

Varför då? Deras instinkter kanske är överdrivna ibland för en annan men är det verkligen något man måste problematisera och vara passivt aggressiv över?

För att det kan gå ut över relationen till barnens farföräldrar kanske, i just det här fallet då. Jag är mamma men har små barn, så jag är inte passivt aggressiv över något särskilt än men jag reagerar över många andra mammors orimliga beteende..

Och då gör svärföräldrarna att det går ut över relationen med svärdottern. De kan lika gärna backa och vara lite mer lyhörda

Ja absolut, de verkar väl lite osmidiga.

Ja absolut kan det vara så.

Men i TS fall verkar det mest vara hon som bestämmer när och till vem de ska lämnas bort och inte föräldrarnas
Jag har väl dock aldrig varit så känslig över att lämna bort mina barn till dom som älskar dom.

Lågaggressiv kommentar av dig. Tror faktiskt du kommer få problem med framtida svärdöttrar om det är sådär du kommunicerar.

Och för att inte få problem så ska man typ aldrig hälsa på och bara hålla sig undan. Win win.

För att jag är av en annan åsikt än TS?

Det är väl två föräldrar? Inte bara en mamma i TS fall?

Ja känner exakt samma ? Är väldigt glad över mina två pojkar och har aldrig drömt om en dotter, men kan känna mig orolig över att eventuella framtida svärdöttrar kommer ha konstiga ”spärrar” mot oss svärföräldrar som dom inte har mot sina egna föräldrar ?

Ja, en farmor verkar allt som oftast stötas bort som besvärlig och i vägen ?

Maxon ❤️❤️❤️❤️ så fint av dig.

Det är inte svärföräldrarnas barn så de kan inte kräva ett dyft. Bara för att man inte vill att någon ska barnvakta ens barn när det är litet betyder det inte att man inte vill att de ska umgås med sina farföräldrar. Kan man inte umgås utan att barnvakta? Skrattretande hur få som faktiskt förstår vad TS ens menar

De få miserabla misstolkar med flit. De flesta förstår vad beskrivs. 🙂

Tycker inte att det är en misstolkning alls. Tycker att det är ni andra som har en märklig syn, eller att ni kanske bara utgår från era egna relationer och personligheter.

TS svärföräldrar verkar ju inte genuint vilja hjälpa till och visa omtanke, för då hade de respekterat hur TS känner som ny mamma. Man tjatar inte på någon att få vara barnvakt eller ”lurar till sig” att få vara hemma ensam med en bebis om mamman är obekväm med det. Särskilt inte om det är en förstagångsförälder med en liten bebis.

TS kanske inte levde upp till svärföräldrarnas förhoppningar när hon fick deras barnbar och det är ju trist. Men TS har inte skaffat barn åt svärföräldrarna.

(Tredje gången jag försöker få in en kommentar i den här tråden men servern som den här bloggen ligger på är ju så att man blir galen!!)

Ja, jag tänker att med ett så litet barn så vill man ju dels att personen som vaktar verkligen ska känna personen. Dessutom vill man ju briefa lite innan, det sker mycket i den åldern och svärfar kanske inte har koll på allt, ens vart blöjorna förvaras? Att bli tillfrågad plötsligt gör att man blir ställd och liksom stressad för att man måste tänka efter på stående fot om den här personen faktiskt har tillräcklig koll. Var kanske länge sen de hade hand om ett litet barn?

Kan man bara skapa en relation om man som farmor får vara helt ensam med sitt barnbarn ? Barnet ska gärna sova över hos farmor redan som spädbarn annars är det kört ?

Vet inte hur gamla dina barn är men förklara för svärföräldrarna att barn inte förstår ironiska skämt förens dom är typ 6-7 år.. så skämt som ”Det blir bra när du blir lite äldre, då kan inte mamma bestämma” känns inte så smidiga..

Alltså jag förstår inte många av kommentarerna härunder. Jag skulle inte heller lämna min 7 månaders bebis med farmor och farfar ELLER mormor och morfar om de inte följer era val, de har fått sina egna barn och gjort sina val med er/dem och nu är det er tur. Om ni har bestämt att ni ska gå på promenad så är det promenad som gäller, förstår inte vad som är så svårt. Mina svärföräldrar älskar att gå ut och gå med henne och jag tycker det är en rikedom att de får spendera tillsammans. Men att måla upp dig som the big bad wolf med regler tycker jag är tråkigt, det säger ju sig självt att de inte tycker om dina och sambons val och att de vet bättre. Näe, skulle nog säga rakt ut att ni vill att man respekterar era val och beslut

Förstår att alla upplever saker på olika sätt. Och att din upplevelse är ju din. Själv hade jag varit så himla glad om mina svärföräldrar brydde sig om våra barn.
Det är verkligen noll intresse från deras sida och skulle knappt vilja lämna bort en vandrande pinne i deras vård. Än mindre då barnen. Min man känner exakt samma sak.
Tyvärr är mina föräldrar inte jättemycket bättre själva. Det är en stor sorg för oss.
Förstår dig också, men ur mitt perspektiv hade jag försökt uppskatta svärföräldrarna som ändå bryr sig på sitt sätt!
Kram

Min mamma och pappa ställer alltid upp om vi frågar om barnvakt. Berättar ofta att det är ”alltid så mysigt när X äter middag hos oss/sover över hos oss/får hämta på förskolan”. Frågar dagligen hur X mår och frågar oss ibland inför nya säsonger om de får bidra med tex en ny overall.

De bryr sig och är närvarande och får gärna vara barnvakt och vi är så tacksamma.

De har dock aldrig – och skulle aldrig – bete sig så som TS beskriver. Jag är jättetacksam för den fina relation vi alla har men jag hade inte varit ett dugg tacksam för de farföräldrar som TS beskriver (om man nu utgår ifrån att allt är precis så som TS skriver här).

Då är vi olika! Jag hade uppskattat att någon bryr sig. Är väldigt svårt att läsa in hur någon beter sig enbart skriven i text, men jag tolkar det inte som du gör. Sen har hon såklart rätt till sin upplevelse 🙂

Vi måste ju tolka det TS skriver ordagrant och inte ta hänsyn till att hon tex överdriver eller misstolkar, just eftersom vi inte känner någon av dom och bara har TS inlägg att utgå ifrån.

Hade du uppskattat att någon bryr sig på bekostnad av att de ”lurar till sig” att få vara ensamma med bebisen? Om bebisen visar med kroppsspråk att den inte vill sitta hos farmor/farfar? Tjatar om att få vara ensamma med bebisen trots att mamman sagt nej? (Iom att de sa ”honom får vi nog vara barnvakt åt” om den ofödda bebisen så tyder det ju på att mamman HAR sagt nej till att lämna bort).

Alla är ju inte bekväma att lämna bort sina bebisar till andra. TS beskriver ju också att de inte bor så nära och inte ses så ofta. Mina svärföräldrar är jättefina och vi har roligt när vi ses allihop men det blir inte ofta så jag är verkligen inte bekväm att lämna bort mitt barn med dom, för det skulle inte mitt barn vara trygg med. Och det är så självklart att de inte ens frågar/förväntar sig det. De leker och myser ihop när vi är i samma hus.

Vad jag menar är att visst att släkt och familj är jättefint och värdefullt, men om nån inte kan respektera gränser och sätta barnet och barnets föräldrars trygghet i första rummet så får det ju rak motsatt effekt. Om din släkting helt plötsligt dök upp och sa ”nu vill jag vara involverad! Gå till frisören nu!” Skulle du bara lämna ditt barn och gå? Oavsett hur barnet verkade reagera?

Tänker också att det är viktigt att markera vad som känns okej och inte. Att dom bryr sig om barnet är uppenbart, men klart barnet inte ska sitta och gråta i knät och kräva att vara barnvakter. Viktigt att skapa en relation. Det jag menar är att viljan verkar finnas där. Och det hade jag varit glad över personligen. Men jag har ju å andra sidan ingen som ens är intresserad av det. Så det är ju från mitt perspektiv. Sen borde hennes man/barnens pappa markera tydligare för sina föräldrar 🙂
Annars kan jag tolka in att mycket är skämtsamt från deras sida. Och att TS förmodligen har en helt annan jargong i sin familj.

Hej!

Jag undrar om någon har tips på böcker ni gillar som ljudböcker? Vill varva radio/ poddar med ljudböcker när jag går på barnvagnspromenad. Har inte lyssnat på så många ljudböcker tidigare men tänker att det passar bättre för vissa böcker än andra?

(Inte massa mord och sånt läskigt dock)

Jag lyssnade på Räkna hjärtslag och Värma händer som ljudböcker nyss dock och tyckte de passade väldigt bra, tips till den intresserade 🙂

Jag lyssnar sällan på ljudböcker men minns att jag tyckte mycket om ”Rosengädda nästa!” av Emma Hamberg som även var uppläsare. En mycket mysig stämning!

Och så Harry Potter då hehe.

Tack! 🙂

Hehe ja Harry finns alltid där!

Jag är ett stort fan av Moa Herngrens böcker, väldigt bra uppläsare också (Charlotta Jonsson). Till exempel ”Skilsmässan”, ”Svärmodern”, ”Jag ska bara fixa en grej i köket” och ”Allt är bara bra, tack”.
Hoppas att det gav dig något!

Tack!

Rekommenderar Emma Hambergs serie om rosengädda. Riktigt mysig feel good och hon läser den så himla bra. Lyssnar på den typ en gång om året för att jag älskar den.

Såg nu att Violet redan tipsat om den. Men den är riktigt mysig!

Tre systrar, 66 delar och beroendeframkallande. Det räcker till många långa promenader?

Dejligs vackraste händer (och de två andra böckerna i trilogin)

Upplever att ”raka” berättelser är lättast att lyssna på. Alltså inte sådana böcker som hoppar mycket mellan olika personer och tidpunkter. Är lätt att tappa bort sig annars få det inte alltid blir så tydligt när det blir nytt kapitel eller stycke

”Där kräftorna sjunger”
”Drömmarnas flod”
”Blå längtan”
Tre fantastiska böcker⭐️

Ungefär hur många steg går ni på en dag?

alldeles för få, ca 7000

Runt 4-5000, mer på helgerna

cirka 20 000

10503 enligt min telefon. Det är dock mindre än normalt för mig. Har en liten valp som begränsat mig i några månader ?

Runt 6300 per dag är mitt snitt senaste 4 veckorna. Lite dåligt. Siktar på 8000-10000 men har ett stillasittande jobb så går jag ingen promenad blir det få steg den dagen… :/

snittar 12000 sedan ungefär ett år tillbaka då jag började promenera till och från jobbet varje dag ?

20-30 000

Har du något speciellt jobb som gör att du rör dig så mycket?

Nä, tränar kanske 2-3 timmar om dagen och har jag inte kommit upp i minst 20 000 då tar jag en promenad eftersom 20 k är mitt minimum mål. Har ett extremt stillasittande jobb. Bara väldigt mycket energi.

Tränar du 2-3 timmar om dagen? Eller menar du att du promenerar så mycket.
Inte för att vara sån… men det låter inte hälsosamt att ”tvinga sig” till att gå så mkt varje dag. I all välmening! Hoppas att det bara är att du har massor av energi och att det inte är tvångsmässigt för dig

15000 i snitt

15-20k/dag. Är hundägare och har ett aktivt jobb så det blir en hel del. När jag jobbade på kontor låg det mellan 10-12 har jag för mig.

Minst 10.000 per dag. Är mammaledig och ute med barn och springer efter mina ungar hela tiden både inne och ute ?

Sträckan soffan – kylskåpet ett par gånger, sedan går jag till toaletten ibland också. kanske 200 steg avrundat uppåt. På ett ungefär.

Pluggar hemifrån alltså, katastrof för hälsan på många sätt.

Samma här! Försöker motivera mig till att gå ut på lunchen men det går trögt ?

Nej men gud nej! Det är på tok för snöigt ute. Eller kallt. Ibland för varmt. Sedan är det ju väldigt mycket sånt här dagsljus ute nuförtiden. Tack men nej tack.

Men gå ut på en kort promenad några gånger om dagen. Jag går ut tre ggr om dagen under mitt uppsatsplugg. Morgon eftermiddag och kväll. Går jättekort, typ runt kvarteret. Tänk dig en kortare hundpromenad. På en riktigt dålig dag får jag iaf ihop 5000 steg. Inte särskilt mycket, med tanke på att jag förut gick 20 000 steg. Tar jag en lång promenad om dagen blir det 10 000 steg. Inte alltid det hinns med men satsa på de där 5000 i alla fall!

För att få positiva hälsoeffekter så räcker det med att gå 4000 steg per dag.

Drygt 10000 enligt telefonen. Men i verkligheten är det nog kanske 2-3 tusen till, för telefonen är ju inte alltid med. Tycker inte jag rör på mig överdrivet. Är väldigt lätt att komma upp i 10000 på vanliga vardagar.

Ca 2000

Idag har jag gått 8000 steg enligt mobilen men var på gymet innan och den räknar ju inte det jag sprang på löpbandet.

En dålig dag 8-10 000, en normal dag 13-18000.

Har 7000 som mål, men lediga dagar blir det bara runt 4000. Mer om jag går promenad såklart.

Ca 10 000 steg var mitt snitt förra året och håller mig runt det. Mer på helger än vardagar! Men mobilen är inte med på gym/pass så de stegen räknas inte in. Har stillasittande kontorsjobb men åker kollektivt, går gärna några stationer extra, försöker gå ut på lunchen etc.

Jobbar jag så blir det 15000-20000 typ. Idag 24”
Helgerna beror ju på vad man hittar på

Typ 200 steg när jag jobbar hemma. Kanske 3 000 när jag åker in till kontoret

Ca 12k enbart på jobbet. Så blir nog + några tusen till på en dag, men tar bara på mig applewatch precis innan jobb och tar av mig den direkt efteråt

17.000 minst

Alla som skriver ”alldeles för lite” om ni är under 10000, eller nu som skriver ”det är lätt att komma upp i 10000”, som om just den siffran är det magiska målet – visste ni att den siffran troligen kommer från en japansk reklamkampanj från 60-talet? Ett företag skulle marknadsföra en stegräknare som råkade heta det japanska ordet för 10000 och sen dess har det fastnat, trots att det egentligen inte finns något belägg för att just så många steg skulle ha någon magisk hälsopåverkan.
Rör på er så mycket ni kan och orkar, blir det 12000 steg en dag och 12 nästa så heja er ändå!

(Källa: https://jamanetwork.com/journals/jamainternalmedicine/fullarticle/2734709)

Någon mer som är less på vinter och snö nu och längtar till sol och vår? ☀️ ? ?

Jaaa något så otroligt! Men idag är det första mars – officiellt en vårmånad!

Nej jag vill fortsätta ha det kallt och snöigt. Älskar mina varma vinterkläder. Våren är dammig och äcklig, torrt, beige, grå och geggig omvartannat. Det är först sista veckan av maj som det blir trevligt.

Både och. Inte mycket snö i Skåne tyvärr… 🙁 gillar både snö och mörker annars. Men trött på blåsten och 0-gradigt. Våren här nere är fin och ska bli skönt med lite tunnare jacka och slippa vantar och sånt.

Nja, mars och april är mina värsta månader. Men gärna slutet av maj tack! Får gärna vara snö och kallt några veckor till.

Håller med mars och april är lätt årets värsta månader. Det ser alltid varmt och soligt ut men är svinkallt när man går ut. Så man måste ha vinterkläder på dig. Sätter man sig i lä blir det istället för varmt. Går inte att klä sig.

Det är det jag älskar med mars och april. Solen skiner men det är inte varmt <3

Självklart

Kollar ni era kompisars sociala medier hela tiden eller är det någon ni undviker för att ni inte tycker om allt de lägger upp? Tex för många stories så ni inte orkar kolla igenom allt osv? ?

Räknas Facebook?

Undviker en person för att hon 1) är jobbig, 2) dokumenterar ALLT på först story, sen alltid en sammanfattning varje helg med en bildbomb.

Går ju inte aktivt in på dem, men för ju upp dem i flödet. De flesta lägger inte ut så ofta, men om de gör det så brukar jag nog gilla det mesta. Nu pratar vi vänner och inte bekanta

Ska flyga från Arlanda imorgon. Var äter jag bäst frukost?

På RC. Deras valnötsbröd är fantastiskt gott

Men det är väldigt dyrt där!!

där du landar

Loungen

Är det normalt att sluta med p-piller efter 15 års användande och ha mens som varar i bara två dagar per gång de efterföljande tre månaderna? Jag är 36 om det spelar någon roll.

Det kan ta tid innan mensen blir ”normal” efteråt. Min varade typ 10 dagar de första månaderna efter att ha slutat med p-piller. Sedan började den återgå till mer rimliga 7 dagar. Hade även en del spottings som lugnade sig med tiden.

Så jag behöver inte vara rädd att jag är i klimakteriet baserat på den korta mensen då? Är orolig för tidigt klimakterium då jag fått märkliga förändringar i kropp och mående. Slutade med p-pillren för att se om jag fortfarande har mens. Hade jag haft tiodagarsmens som du hade jag känt mig lugnare än vad jag gör nu med mina två dagar.

(De förändringar jag märkt är;
-viktuppgång (mage midja lår och höft)
-rumpan har försvunnit på bara ett par tre månader och blivit helt platt.
-tappat muskler i låren
-fått problem med födoämnen vilket tydligen kan utlösas av den hormonella obalans som uppkommer i klimakteriet.
-ser generellt äldre ut ”mogen kvinna”. Har sett ut som en 20-åring i kroppen fram till 35 års ålder när dessa förändringar plötsligt skedde; först sakta viktökning under ett år (gått upp två storlekar totalt) sen försvann musklerna pang bom under hösten.)

Jag slutade med p-piller i några månader sen och är orolig för samma sak. Har mens 2 dagar, är 31 år

Kände du oro för klimakteriet även innan du slutade med p-piller?

Jag vill verkligen inte vara okänslig men just efter 35 sägs det att åldrandet verkligen märks av. Finns någon biologisk brytpunkt där tydligen. Upp till den punkten så är det ingen större skillnad på 25 och 35 typ biologiskt sett. Men efter 35 så blir det mycket mer synligt.

Jag kan visserligen tänka mig att det är så men har ändå lite invändningar.
För det första gick det så fort! Från supersmal och fräsch och tonad av nästan ingen ansträngning alls till fullfjädrad tantkropp på ett år. Är det inte lite väl fort? Mitt utseende har hittills sett ut som ”bra gener” men nu är nu väldigt mediokert vad gäller kroppen. Mjuk, omusklad och omformad och med celluliter på konstiga ställen där man inte ens brukar ha celluliter. Är det inte lite väl snabb och drastisk förändring?
Har även så många vänner omkring mig som det där med att man börjar rasa ihop efter 35 inte verkar stämma på och jag trodde samma skulle gälla för mig. De ser fortfarande ut som 24-åringar så den biologiska gränsen kan ifrågasättas.
Hade jag inte haft den där problematiken med födoämnen hade jag kanske accepterat att jag bara blivit gammal men nu är jag främst orolig att det är förtida klimakterie som spökar då födoämnesgrejen ändå är den sjukaste förändringen. (Orkar inte gå in på detalj om det men som sagt är klimakteriet en utlösande faktor för det och ihop med mina kroppsliga förändringar har jag börjat grubbla på om det hela är hormonellt.)

Gå till läkaren

Ja gå och be om ett blodtest, det låter ju faktiskt lite märkligt om förändringen kom så plötsligt.

Eftersom du märkt av andra skillnader i fysiken/med hälsan än bara kort mens så kan det vara läge att boka tid hos läkare. Sköldkörtelproblem kan också ha påverkan på vikt och ork m.m. så det kanske vården till ta prover på.

Jag har kontakt med läkare. De säger att det är psykiskt. Vet inte hur jag skulle fått allergi för mat av psykiska orsaker? De har tagit blodprov för sköldkörtel och glutenintolerans- inga konstigheter där.
Jag får hög puls och blir yr som att marken för sig när jag ätit. Hjärnan slutar fungera och jag får onda trötta och ljuskänsliga ögon. Lägger på mig mycket vätska och kan variera en del i kroppsformen pga det. Får även insomni, eksem och förstoppning när jag ätit något särskilt livsmedel.
Jag har försökt råda bot på problematiken i magen med probiotika men då mår jag ÄNNU värre! Dagen blir helt förstörd och jag är lika funktionerande som en enormt sjösjuk människa. Helt utslagen.

Nja skulle säga att 35 är lite väl tidigt. Däremot efter 40 så börjar det märkas mer tydligt.

Jag tänkte mig att jag skulle vara en sån som hamnat i för tidigt klimakterium i så fall. Eller något förstadium. Det kan väl hända ännu yngre till och med? Jsg är inte kärnfrisk så jag utgår från att det skulle kunna hända mig.

Någon här som har fått astma i vuxen ålder? Känns som jag har fått det men trodde inte det funkade så, utan att det var medfött/man fick det som barn.

Jag fick konstaterad förkylningsastma när jag var ca 32, så sen dess har jag inhalatorer som jag använder när jag blir förkyld. Försöker förhindra att jag drar ner det i luftrören som jag alltid gör om jag slarvar.

Men är jag inte förkyld tar jag ingenting. Som barn hade jag noll problem med hosta och luftrören.

Ja men det är precis så för mig! Blev förkyld för flera månader se och sen dess är det pip och rossel med andningen även om själva förkylningen borde varit borta sedan länge.

Ja men det är precis som för mig! Var förkyld för flera månader sen och sen dess är det rossel och pip i luftrören och kan inte dra djupa andetag.

Fick det när jag var 28, förkylningsastma när jag var ish 17 dock

Man kan få astma i vuxen ålder. Uppsök primärvården för att ta första steget för utredning.

Jag fick astma när jag var 35 och den utlöstes av en långdragen och svår förkylning. Inhalerar Pulmicort (kortison) morgon och kväll sen dess och behöver göra det livet ut.

Varför kan jag inte sluta tänka på den kille jag träffade i september efter en lång tids sms:ande?

Eller, jag kunde sluta tänka på honom. Sen dök han helt plötsligt upp i en dröm och därefter nästan varje natt i två veckor. Det började 27 december och nu, två månader senare, tänker jag fortfarande på honom så till den grad att jag inte ens orkar hitta någon ny.??

Varför slutade ni träffas?

Han ville inte fortsätta ses. ”Du är en jättefin och härlig tjej blablabla, men…”??

Jag har hört att det är svårare ibland att komma över någon man inte varit tillsammans med, just för att man bygger upp idén om hur det skulle varit om man faktiskt blev tillsammans. Tycker det kan trösta, att försöka förstå att man ju egentligen inte känner personen på det sättet man hade gjort om det blivit något mer, och då hade ju säkert andra sidor också dykt upp som kanske inte var lika attraktiva.

Ja säkert, men varför har han dykt upp igen…visst, jag blev rätt knäckt där och då och var nere i några veckor men bestämde mig snabbt för att jag faktiskt inte kände honom såpass och att jag därför kunde gå vidare med mitt liv. Så jag började med att träffa en bara för en kväll. Sen två andra i syfte att dejta (inte samtidigt), men nja, det kändes aldrig rätt. Känner inte att jag skyndade att träffa nya heller eftersom jag där och då ansåg att jag var över killen..?

Du har fått en låsning. Det är din hjärna som behöver ledas om. Man blir kär i personer i sin egen hjärna.

Vilka fritidsaktiviteter har era barn och vilken ålder är dom i? Tycker ni att aktiviteterna tar mycket tid från vardagen eller rullar det på?

8-år kille: bandy, fotboll, ishockey och thaiboxning. Nu vill han börja rida också

5-år tjej: fotboll, bandy, ridning och thaiboxning

Mycket pengar varje månad men värt det

Var får ni tiden från? ?

Jobbar 75% och spenderar den mesta lediga tiden på någon läktare el i bil 🙂

Vilken ynnest för barnen! ?

Det där är typ min mardröm haha! Mina barn har haft en aktivitet i taget som de har testat på, sedan en annan osv. En gång i veckan är lagom för oss. Vill göra annat med barnen också än bara skjutsa/lämna till deras aktiviteter. Skolan tar ju mycket tid också. Vi går mycket på museum, restaurang, bio, är ute, reser, åker på utflykter, umgås med andra familjer och släkt osv

Du är en mönsterförälder, en förebild som fler borde ta efter!

Alldeles för mycket.

Men hur orkar barnen med detta? Mina ungar är nog trötta av all lek på förskolan typ.

En tioåring, går på friidrott en gång i veckan. Kostar 300:- om året + pengar för kläder då.

Tjej 10 år
Ridning, trimgymnastik och konståkning ?

Har en femåring och en sexåring som gick på gympa i höstas, annars ingenting. Väntar på tider för simskola dock.

9 åringen scouter handboll fotboll totalt 4 dagar i veckan
12 åring gymnastik fotboll totalt 7 träningar i veckan
14 åring fotboll samt handboll totalt 8 träningar i veckan
Kostnad är nog ungefär 3-4 000 i månaden året runt för alla barnen (utrustning cuper föreningsavgifter osv).
Vissa dagar har vi föräldrar 6-7 körningar, inget barn har träning nära varandra eller samma tider.

Åttaåring: bild och form på kulturskola, simskola och dans.

Femåring: vill inte göra något

☺️ tre aktiviteter per vecka är max.

7-åringen och 10-åringen har en fysisk och en kulturell aktivitet var, just nu handboll och körsång för båda. Räcker gott och väl för oss.

Det är perfekt tycker jag, hade jag också som plan för eventuella barn!

Nyfiken fråga till er svarat: åker inte barnen själva till/från sporterna från en viss ålder? Minns att jag åkte själv till träning från typ sexan och det gjorde de flesta. Få skjuts var liksom lyx? Skjuts hem var en annan sak eftersom det blev sent (typ 19.30-20) och man skulle äta. Och så samåkte vi flera familjer oftast.

Två barn 9 och 12, de har 4 aktiviteter var i veckan. Tycker det är värt tiden det tar i och med att de rör på sig och har mindre skärmtid varje dag istället.
Sedan har vi sagt att det inte är hela världen om man missar någon vecka om det dyker upp något annat som lockar.

Flicka 12 år: egen häst

Flicka 5 år: simskola och dans (+ en del tid i stallet).

Pris och tid: dyrt som satan och jag känner mig redo att checka ut ibland?

Kanske en dum fråga om insta….

När jag kollat på någons live och den tar slut så kommer förslag på andra live som pågår just nu. Kan man hitta dessa förslag på lives på något vis utan att det är efter en annan live? Om ni förstår frågan ?

Nu är Kenzas första mage + Maldiverna-bilder uppe! ?

Mm alltså tråkigare jävla människa får man leta efter ?

Hahaha ?
Vill inte kolla men vågar gissa att kommentarerna under lyder : fiiiiiiiin , döööör, snyyyyggaste!

Förresten tror ni att hon valde Maldiverna bara för att få ta en tredje magbild just därifrån.
Alek bad om att åka någon annanstans ” snälla kan vi inte bara åka till ”landstället”.?

Hon får ju knappt några kommentarer med tanke på sina 1,7 miljoner följare… så skumt

Jag är såå ledsen. Jag tappade min mobil, en galaxy A71, och nu sprack skärmen. Kommer behöva köpa en ny mobil. Har ni tips på en bra mobil, helt bra kamera i prisklass 2500-3500 kr max. Spelar inte, utan mobilen används till ringa, smsa, surfa på nätet och youtube. Tyvärr är jag en fattig student så jag kan inte gå över budget. Tacksam för alla tips/ en oteknisk tjej

Går det inte att laga skärmen då?

verkar kosta 1500-3000kr då glaset är ihoplimmat med displayen

Min skärm sprack och det gick på hemförsäkringen. Fick en helt ny telefon.

Kontakta ditt försäkringsbolag?? Så kanske du antingen får ersättning för en ny telefon eller att du bara behöver betala självrisken vid lagning❤️

Min ångest släpper aldrig. Är helt slut.
Så trött och deprimerad, uttråkad och allt negativt man kan tänka sig.

Hur ska jag göra för att må bättre?

Kan du kanalisera varifrån ångesten kommer? Eller är det bara allmänt?

Det är många saker som orsakar min ångest.
Har en kroppslig skada som påverkar hela mitt fysiska mående som i sin tur ger mig ångest.
Sedan är det att jag är känslig för stress och förväntningar från andra.

Har en del jobbiga saker som hände i barndomen som gjort att jag många år upplevt att jag vill ”fly” från livet, men har samtidigt inget att fly till.

Så det är en kombination av livssituationen, jobbiga minnen och min fysiska hälsa.

Läs lite om micro dosering av svamp.

Jag läste ett så fint inlägg på
Instagram om att ångest egentligen beror på en känsla vi kanske inte ens vet om att vi har. Personen skrev att hon haft ångest i 1,5 vecka innan hon förstod att det berodde på att hon var ledsen. Kanske kan det hjälpa på något sätt?❤️

Jag har lidit av ångestsyndrom halva mitt liv, och i jobbigare perioder behöver jag läkemedel för att tackla den. SSRI och anxiolytika gör under för mig. Två basala saker enligt mig är att minska stressen och pressen på sig själv och att sova tillräckligt. Min ångest blir alltid mycket värre vid påtaglig stress, höga krav och dålig sömn. Bra musik och en promenad ute i frisk luft tycker jag hjälper. Om du har obearbetade trauman, ta tag i det, för dom kommer tyvärr inte bearbeta sig själva.

För 2 dagar sedan brann det hos min granne. Det var helt övertänt och det var jag som upptäckte det tidigt på morgonen. Jag vaknade av lukten, tittade ut och såg ett hav av eld typ.

Allt gick ändå bra, branden spred sig inte till huvudbyggnaden och dem var dessutom inte hemma.

Men jag mår sjukt dåligt över detta och vet inte hur jag ska ta mig ur det. Blev så chockad och var inte beredd på den synen när man är yrvaken.
Kan typ inte tänka på något annat. Har svårt att vara hemma själv. Står mest och tittar ut på resterna..

Samtidigt känner jag mig så löjlig och överdriven eftersom allt ändå gick bra..

Det är inte överdrivet. Det är en traumatisk händelse.
Både rädslan för ditt liv och den potentiella faran för ditt hus, och så såklart dina grannars liv och deras ägodelar.

Tillåt dig att känna det du känner. Det är okej att gråta och vara förtvivlad.
Inget fel med känslor.

Vad jobbigt! Bränder är läskiga. 🙁
Tillåt dig att vara chockad och processa det. <3 Det är mycket tankar som snurrar när man får se något jobbigt. Låt dig själv tänka, reflektera och känna, varvat med att träffa vänner, hitta på saker och leva ditt liv. Med tiden kommer det kännas bättre. Om de fortfarande är tungt om typ 3 veckor ring VC och se om de har kuratorstid så du kan få ventilera lite.

Kolla om du kan få krishjälp via din försäkring. Du överreagerar inte alls! Låter som ett hemskt trauma. Ta det på allvar och sök hjälp!

Tack för fina svar ?

Jag var med och ett trauma med mitt ena barn för några månader sen (vi är oskadda men det vi såg var väldigt traumatiskt). Jag reagerade precis likadant och har fått samtalsstöd och träffat en psykolog en gång. Helt naturlig reaktion av traumat. Kroppens sätt att bearbeta. Tips att prata med någon och om det är till någon hjälp: efter en månad ungefär så kände jag mig återställd.

Var träffar man som bisexuell kvinna andra kvinnor i Stockholm? Finns det liksom klubbar och annat för enbart kvinnor. Känns som alla gaybarer mest är riktade mot män

Moxy, tjejfesten, klubb eve, who’s your mami är några klubbar. Hotellhänget anordnar kvällar en gång i månaden, är mer lounge vibe. Det finns typ inga barer för flator, men föreslår morfar ginko pga många går på deras event som kaffe kaka karaoke. Eller jo, den enda lesbiska baren i Sthlm är whippet lab. Spills är en nystartad lebb event/häng som gästar olika ställen. Föreslår att du går med i någon Facebook grupp för lesbiska. Det tipsas väldigt ofta där:) //en annan bisexuell

En gång var det en tråd om roliga saker ens päron/övriga sagt genom ens uppväxt som fastnat. Så var det en som skrev att så fprt någon i familjen klagade på någonting sa hennes mamma alltid ”gå o bajsa lite så känns det bättre”. Den kommentaren skrattade ja så mycket åt och kom o tänka pä det.

Någon som har något mer roligt från ens uppväxt att dela med sig av en kväll som idag?

Johan Glans säger precis det i en av sina shower?

Liten uppdatering och särskilt till Sofia ❣️?

Sofia. Jag såg att du skrev i ÖS och undrade hur det gick för mig, jag blev så glad över din omtanke! ❤️

Jag skrev ju här i ÖS i januari och var så orolig pga problem med magen och blod i avföringen.
Nu har jag gjort två undersökningar av tarmen och fått diagnosen Ulcerös kolit.
Mer än så vet jag inte, men jag blev så lättad över att få en diagnos och äntligen medicin som jag använder nu och som gjort allt mycket bättre.

Så skönt att höra hur det gick för dig. Jag har också gått och tänkt på dig.
Hur känns allt nu då?

Hej och ursäkta mitt sena svar, hoppas du får en notis om min kommentar!

Tack snälla för dina ord, blir så glad över att det finns människor som dig.

Det känns bra, jag var så orolig och så inställd på ett mycket sämre besked så att fått den diagnosen är jag typ tacksam över.
Den perioden gav mig mycket ångest men fick mig också att fundera mycket, tankeställare ❤️

Jag mår så pissigt, jag avskyr varenda dag och längtar efter att barnen lägger sig på kvällen. Men då börjar ettåringens natthosta istället, som jag hinner förtränga dagtid. Den är ihållande mer eller mindre hela natten, vilket resulterar i varierande nattsömn.
Det känns som om mina axlar aldrig är lägre än öronen, jag kan aldrig helt slappna av.

Jag behöver byta vardag, vilket jag ska då ettåringen ska skolas in om ett par veckor. Fast de senaste dagarna undrar jag om jag faktiskt kommer att orka hålla ut tills dess.

Jag vill fly, fly mitt hem, fly min kropp. Jag vill inte vara kvar!

Jag behövde mest skriva av mig.

Låter jobbigt! Ger du barnet hostmedicin?

Du behöver verkligen avlastning. Finns barnets pappa med i bilden? Be någon släkting mormor/farmor/farfar/morfar.
Om ingen erbjuder sig att vara barnvakt måste du fråga själv. Berätta hur du mår och att du inte orkar mer.
Sök vård på vc för hostan. Kan va allergi/astma om det pågått länge. Eller så kan barnet behöva antibiotika.
Du kan också söka vård på bvc för dig själv. Berätta hur du känner, prata med någon.
Fattar hur det känns, har själv varit exakt där… stor kram ?

Jag vill också lägga till att om ingen finns som kan ställa upp så vänd dig till… hjälp mig någon.. var är det man vänder sig för att få stöd och hjälp? Soc? Hjärnan stannade av medan jag skrev..

Nåja, våga be om hjälp. Ingen vill att du ska må dåligt och hjälp finns att få.

Jag har berättat hur jag mår för min familj, det togs på stort allvar med grandiosa planer för återhämtning.
Sen blev ett barn sjukt, och ett till, det går hela familjen runt innan något annat jävulsskap slår till.

Den där tiden för återhämtning tror jag redan har seglat förbi.

Åh ❤️ angående hostan: be dem utreda om det är förkylningsastma. I så fall finns medicin som kan göra underverk!

En fin sak med vårt rättssystem är ju att man som medborgare har rätt att närvara vid rättegångar (med vissa undantag). Har börjat göra detta en del på sistone och tycker det är jätteintressant, men funderar på om det alltid är så schysst gentemot målsägande. Nyligen besökte jag en rättegång som jag på förhand visste handlade om olaga hot, men hade inga fler detaljer än så. Sedan visade det sig handla om en man som hade betett sig svinaktigt mot sin dåvarande flickvän. Det framgick att rättsprocessen hade varit väldigt jobbig för kvinnan, och hon sa dessutom uttryckligen under förhandlingen att hon tyckte det var jobbigt att det var främmande åhörare i salen. Får i efterhand så dåligt samvete för att jag närvarade. Hur bör man göra här egentligen? Ska jag i fortsättningen enbart gå på rättegångar om typ konkurser och bostadsrättstvister?

Beror väl lite på varför man går tycker jag. Gör du det som en form av true crime live-podd i underhållande syfte så är det respektlöst tycker jag.

Borde ha nämnt det i min kommentar, men jag har dels gått för att jag vill lära mig mer om rättssystemet, dels för att teckna (alltså som en rättegångstecknare, fast inte yrkesmässigt då). Så jag har väl knappast något egentligt skäl att gå dit, såsom en juriststudent

Lära sig om rättssystemet kan man väl förvisso göra på fler sätt än att gå på rättegångar.

Ja absolut, har börjat läsa på mer om allt och tror jag ska satsa på att fortsätta med det istället för att göra det jobbigare för dessa offer.

Däremot har jag inte med samma dåliga samvete närvarat vid en rättegång beträffande rattfylleri

Läs förundersökningsprotokoll istället. Tycker det är lite märkligt att gå på rättegångar som ”nöje”.

Kan tycka att det är märkligt att läsa fupar också i underhållande syfte. Snaska i sig alla personliga detaljer om offer och anhöriga som om det vore en roman.

Det kan man förstås tycka om man vill, men då slipper åtminstone målsäganden exponeras för främlingar i rättssalen.

Jag tycker att man ska avhålla sig från att närvara vid huvudförhandlingar rörande kvinnofridsbrott och sexualbrott om man inte har anledning att närvara.

Jag har en gång i tjänsten suttit med vid en muntlig förhandling i en vårdnadstvist. Det kändes väldigt obekvämt och jag tycker synd om parterna. Rådmannen frågade visserligen dem om det var OK att jag närvarade så de hade chans att säga nej, men ändå.

Ja, håller med om att det går en gräns där. Har fram tills nu dragit gränsen vid rättegångar om våldtäkt och även mord. Hade jag på förhand vetat att detta mål handlade om ett infekterat bråk i en relation hade jag inte gått.

Du kanske ska bli nämndeman så får du dessutom betalt för att vara med på rättegångar. Kraven för att komma in känns nästan obefintliga så bara att ansöka när perioden är öppen.

Tänk tvärtom, om det var du som suttit där och vetat om att någon annan var åskådare mest för att det är ”intressant”, hur hade du känt?

Minns när jag var i typ 13-14 års ålder och blev mordhotat av två elaka och avundsjuka tjejer i skolan. Det blev rättegång , och jag trodde påriktigt att jag skulle kräkas innan. Så nervös. Det dundrar sedan in en HEL jävla skolklass i min ålder. Jag är så GLAD att jag sa till mitt målsägandebiträde att jag inte ville ha dem där, så klassen fick gå ut. Skönt för både mig och en tilltalade (som var en sorglig tjej från dysfunktionell familj) så jag tycker inte att någon som inte är relaterad till målsägande/tilltalad har så mycket där att göra.

Vi skulle gå på en rättegång med min gymnasieklass. Som en del av samhällskunskapen. Läraren hade väl inte kollat upp det så noga så när vi kommer dit inser vi att det är en tjej i parallellklassen som har blivit misshandlad av sin pojkvän. Vi kunde gå på en annan rättegång som började strax efteråt och vår lärare tog tillfället i akt att förklara för oss det fullständigt olämpliga för klassen att delta på en sådan rättegång.

Trodde att det brukade bli slutna rättegångar om det var minderåriga som var inblandade.

Jag är domare och att vi har åhörare i sal under förhandlingar är inget konstigt. Många ungdomar kommer med sina skolor till exempel. Det är en viktig del av rättssäkerheten att förhandlingarna är offentliga, och verkligen bra att folk vill lära sig mer. Personligen tycker jag att folk vet alldeles för lite om rättsskipningen. Fortsätt gå du! Vi har stängda dörrar när det är särskilt känsligt.

Rättegångar är i regel offentliga och det är viktigt för rättssäkerheten. Det är meningen att vi ska ha tillgång till dem. Tycker det är jättebra om du går på rättegångar för att du finner rättssystemet intressant och vill lära dig mer.
Det kan såklart vara jobbigt för målsäganden i vissa mål men det är för en god och viktig sak. Visst kan man välja vilka rättegångar man sitter med på för att visa extra hänsyn men tycker inte man kan lägga någon börda på någon som sitter som åhörare på en offentlig rättegång. /jurist.

Det är viktigt att veta hur en rättegång fungerar tycker jag. Många vet alldeles för lite om det. Fortsätt gå tycker jag. Är du fortfarande intresserad så kan jag tipsa om volontärarbete som vittnesstödjare ?

Bra att veta hur en rättegång går till också ifall du hamnar där själv någon dag som ex vittne

Kan man gå till vc för att få en remiss till kiropraktor/naprapat? Har haft problem med ont i nacke/huvudvärk nästan dagligen i månader. Huvudvärken har hållit på i flera år. Är föräldraledig så att boka tid direkt känns i plånboken, och att unna mig själv något står längst ner på listan.

Ja, det kan man! Det gjorde jag för min spånningshuvudvärk och fick gå till en fysioterapeut med kunskap om spänningshuvudvärk.

Ring din VC o kolla. Vissa kiropraktorer har avtal med landstinget men vissa är privata. Så kostnaden för ett besök kan variera.

Jag gick till en naprapat som har avtal med regionen! Kostade 200kr och ingen remiss behövdes. Jag bor i en liten stad, så jag hoppas det finns någon med sådant avtal där du bor också. Också föräldraledig, så kan relatera både till nackont och plånbok!

Tack så mycket för era svar! ? Borde ju kunna bli hjälpt på något sätt via vårdcentralen. Är bara så dålig på att ta tag i det när det gäller mig själv. Tänker att det bara är jag som är klen och mesig ?

Sjukgymnast b rullar väl vara det man kommer till.

Tips på bra spänningsromaner som finns på Storytel? ?

Vad jobbar youtubern Emelie Bergström med? Hon har ju pratat om party planning förut men fattar inte om hon jobbar med det på riktigt?

Hon jobbar med sina sociala medier bara som jag förstått det. Sen har hon och syrran en dröm om att jobba med party planning, men jag tror mest att det bara är en ursäkt för rentvå deras shoppingberoende.

Men ingenting, hon tjatar ju om sin psykiska ohälsa som gör att hon ingenting kan typ så kommer nog inte växa som influenser heller då hon pg av sitt knepiga sociala sätt ihop med andra inte riktigt får roliga samarbeten eller syns i större sammanhang. Hon klarar ju inte av annat än att åka till Ikea och rusta med sin mamma det är ju typ Max vad som hon bloggar om.

Jag misstänker av flera anledningar att jag har fel på sköldkörteln och ska till endokrinologen nästa vecka. Tänkte bara kolla om någon läkare här vet om det är normalt att sköldkörteln (den stora knölen jag har) rör sig tydligt när man sväljer? Gör den det även om man är frisk?

Nej den ska inte synas öht.

Ja, det är helt normalt att den rör sig när man sväljer! Vid undersökning av sköldkörteln brukar läkaren känna på halsen och be patienten svälja samtidigt.

Sköldkörteln ska följa sväljrörelsen, så ja.

Sköldkörteln ska normalt inte synas. Förstorad sköldkörtel kallas struma, det kan dock orsakas av flera olika saker.

Usch, idag känns som första dagen jag verkligen tappade tålamodet med min bebis. Hon är drygt ett halvår och går igenom någon period där hon gnäller eller skriker typ hela tiden (inte gråter utan bara skriker rakt ut). Jag har så svårt att förstå vad hon vill. Kanske är det ett språng eller nåt. Hon är aldrig nöjd känns det som.

Min kille har varit på svensexa och idag har jag verkligen inte orkat. Har typ bara hyschat och sagt ”tyst” fast jag vet att det såklart inte fungerar och att hon försöker förmedla något jag borde hjälpa henne med. Men jag har inte orkat utan snarare bara känt panik när hon skrikit.

Nu på kvällen när jag försökte krama och vagga henne skrek hon rakt in i mitt öra och jag, i ren frustration, liksom la ifrån mig henne väldigt hastigt på sängen och sa ”nej skrik inte” med så arg ton. Usch. Skäms så mycket (gjorde såklart inte illa henne!). Hennes blick såg förvirrad ut och så började hon gråta. Jag tog upp henne direkt och kramade och ammade henne för att trösta. Kände ånger och skam omedelbart.

Hon sover nu men jag mår så dåligt över att jag ”tappade det”.

Normalt är jag ganska tålmodig och känner mig så ”i kontakt” med min dotter och är nära henne så mycket hon vill och behöver. Men idag var det som att jag bara ville lägga ifrån mig henne och stänga in mig ensam i ett rum, vilket jag känner att jag skäms över att erkänna.

Svamlar nu. Behövde vara skriva av mig. Önskar jag kunde väcka henne och säga förlåt och att hon skulle förstå.

Har du testat öronproppar mot brus?

Menar du brusreducerande hörlurar? Eller något annat smart?

Vi har fram till nu varit ett förskonade med skrik faktiskt. Men det händer att jag har använt öronproppar!

Ja det menar jag.

Vet du. Du är bara människa och ha barn är väldigt intensivt i perioder. Även om vi älskar dom till döds. Jag har själv haft en sjuk 4 åring som hängt på mig som en orangutangunge och varit gnällig medan jag försökt jobba hemma samtidigt nu i 2 dagar. Igår när hon vaknade efter nattning för 37626 gången gick jag och grät på toan.

Vi är inte perfekta. Det som brukar funka bäst när jag känner så är att acceptera att jag inte mår helt bra just nu och ringer så ibland min dotters pappa (vi är inte ihop) för att få stöd och pepp. Imorgon är en ny dag ❤️

Tack för pepp och igenkänning. Du har rätt, imorgon är en ny dag ❤️

Händer alla ibland, förstår känslan! Det är bara att ta nya tag imorgon 🙂

Tack! Ja, det känns skönt att höra, även om jag förstår att ingen förälder där ute är felfri. Nya tag imorgon ?

Du verkar vara en jättebra mamma ❤️ ibland räcker inte tålamodet till och det har troligtvis hänt dom flesta.

Hoppas att det känns bättre för er imorgon!

Alla blir irriterade och trötta ibland. Förlåt dig själv och gå vidare. <3 Ha öronproppar redo, det märker inte din bebis att du skyddar hörseln med och så får du vara på lite bättre humör. Lycka till, hoppas morgondagen blir bättre!

Du är mänsklig. Förlåt dig själv genast ❤️
Du gjorde ju helt rätt i att lägga ner henne istället för att tappa det totalt. Vissa perioder i bebisens liv är så jobbiga. Har varit i precis den fasen med ett barn för några år sen och är där nu igen med en lillebror. Man fattar ingenting. De skriker, vill fara omkring, samtidigt kan de inte, de vill äta men ändå inte… osv.
Man gör så gott man kan ❤️ Du är tillräcklig!

Förstår verkligen känslan och har själv tappat tålamodet såå många gånger. Oftast beror det ju på trötthet/överbelastning. Jättejobbigt när det händer, men din bebis kommer inte minnas eller påverkas av att sånt här händer enstaka gånger. Hon kommer minnas känslan av trygghet och all kärlek hon får av dig ❤️

Jag blev så irriterad på min tvååring imorse när hon ville sitta i mitt knä och typ trumma på bordet precis när jag skulle mata hennes lillebror på 8 månader som var supergnällig och hungrig. Sa åt henne med en sur ton att hon skulle sluta banka på bordet och då blev hon jätteledsen, hon kände sig säkert missförstådd ? Förstår ju att hon bara ville busa men där och då kändes det som det absolut mest störiga i världen… Sa förlåt sen och förklarade att hon inte gjort något fel men har lite dåligt samvete ännu. Med det sagt, du kommer att ha fler sådana dagar men det är okej. Det är mänskligt. Det viktiga (förutom att inte skada sitt barn förstås) är väl att man reflekterar över sina handlingar och strävar efter att göra sitt bästa.

Det är helt lugnt. Det är ju bara en gång det hänt så inget att lägga stor vikt vid. Nästa gång så se till så hon ligger säkert å gå ut å andas ett par min. Hörselkåpor är bra med ? Ibland undrar man ju så klart varför de skriker utan anledning , så inget konstigt att säga till ungen att ”tyst snälla” även fast de så klart inte fattar.

TACK alla för era snälla, lugnande och förstående kommentarer, de gjorde stor skillnad för mig! ❤️

Jag har en kollega som jag gillar så himla mycket. Vi pratar ofta och går på promenader tillsammans och så. Han frågar om jag vill hänga med på AW och olika sporter och vad jag gör under helgerna. Han vänder sig alltid om när jag kommer och ler gulligt men kan lika gärna vara vänskapligt. Hur tolkar man ens det här!

Well. Låter som du överanalyserar ? Antingen fråga rätt ut – eller låt det va. Man får vara trevlig av naturen ☺️

Var ju i och för sig inte det jag menade. Men okej.

Jaha vad undrade du då? Tycker svaret var rimligt /annan anonym

Han är intresserad såklart! ?

Jag har svårt att se att någon är intresserad av mig men kan ju alltid hoppas.

Vad menade du då?

Om du menade att du gillar kollegan som en trevlig individ men inte vet om han flirtar; antingen låter du det vara eller så frågar du honom. Om du menade att du gillar kollegan på ett sätt där du är nyfiken så kan du ju antingen testa att flirta lite, eller fråga om ni ska ses utöver jobbrelaterade sammanhang/ ”skulle du vara intresserad av att gå på en dejt?” eller så frågar du honom bara om rakt ut om han är intresserad av dig 🙂

Det kan jag inte. Jag är superblyg och han är också blyg så jag väntar ut situationen lite. Har bara lite svårt att tolka killars signaler ibland.

Men det verkar som han bjudit in dig till saker… tacka ja och häng med. På jobbet är det ju svårt att något skall ”hända”

Ås, det låter ju som att han kan vara intresserad

Jag ska försöka hänga med haha

Generella tips inför jobbintervju?

Tänkt att intervjun är lika mycket för dig som för dem. Du ska se om det är en arbetsplats du matchar med och vill vara på. Våga Fråga frågor!

Se det även som en chans för dom att övertyga dig om att du vill jobba just där.

Om ni fick säga en enda sak till ert femtonåriga jag, vad hade ni sagt då?

Du är inte galen!

Du är inte tjock.

Ta inte någon för givet.

Skit i de som fryser ut dig. Du är faktiskt värd bättre än att bli utfryst av osäkra tjejer

Ha inte sex bara för att få för bekräftelse. Du är värd så mycket mer!

Gud, trodde först OP hade skrivit ”femåriga jag” och satte nästan kaffet i halsen av din kommentar ?

Lev livet.

Dumpa honom NU! Och stå ut ett par år till i hålan och ägna tiden åt sådant du tycker är kul och intressant på riktigt, sen kan du börja gymnasiet och skaffa vänner med liknande intressen.

Berätta för någon hur du har det och hur du mår. Sluta ljug för soc.

Sola aldrig mer solarium.

Om 15 år har du allt du någonsin önskat, en egen familj ❤️

Köp bitcoin

?

Bli inte tillsammans med den 3 år äldre killen, han kommer skada dig för resten av livet.

Ställ dig i bostadskön.

Lyssna inåt, gör inte saker som ”alla andra” förväntar sig. Plugga länge.

Skit i Johan och hans gäng.
Hitta en annan vän än Jenny.
Våga vara som du är och göra vad du gillar.
Gör inte dumheter. Var mer med dina föräldrar. Drick inte sprit. Var glad för hemlagad mat. Är skolmaten. Hälsa på dina gamla släktingar mer. DU DUGER.

Sluta inte träna efter din tid som elitidrottare, du kommer ångra att du inte har en träningsvana i 30-årsåldern ?

Är det någon som har testat ”underyourskin”schampoo?

Yes, fick tyvärr fruktansvärd klåda i hårdbotten. Var väldigt besviken men min hårdbotten gick från frisk till jättejätte irriterad efter bara 2 tvättar tyvärr.

Varför finns ingen tråd om Hov1 på Flashback? Måste ju finnas något gossip om dem tänker jag

Jag är så sjukt dålig på att storstäda i hemmet! Den dagliga städningen görs med nöd och näppe men allt annat, som att torka ur skåp, damma otillgängliga ställen, rensa i förråd, städa i kylen, göra rent bakom spisen mm. Sånt gör jag aldrig! Kommer mig inte för, tycker det är sanslöst trist. Såklart görs allt nångång men alldeles för sällan.

Gör nån sånt särskilt ofta? ?

Fråga som har fastnat i min hjärna av någon anledning, hur kan Alexandra bring fotfarande få samarbeten med klädesföretag? Hon visar ju näst intill aldrig outfits i något annat sammanhang än lite snabbt i spegeln. Förstår att det inte blir mycket med en liten bebis men tycker det varit så länge…
Älskar dock hennes content i övrigt!

Har just läst ut Agota Kristof – den stora skrivboken/ beviset/den tredje lögnen

Och….känner mig helt yr ? någon mer som har läst detta underliga mästerverk och kan ha liten bokcirkel med mig? Jag vet inte vad jag just har läst ?‍?

Kan inte nån skriva nåt lugnade åt mig?
Jag är så sjukt mörkrädd.
La mig precis i sängen med min dotter, det är bara vi hemma och så hör jag på övervåningen hur en av hennes leksaker går igång och spelar oavbrutet. Och det slutar inte.
Jag är så rädd att jag får panik och min sambo jobbar.
Känns som jag kommer ta ungen och springa ut i sovkläder snart för jag får panik.

Vet att det är löjligt men usch vad det är obehagligt. 🙂

Gå upp och tänd lamporna. Stäng av leksaken. O hoppas att du inte visar ditt barn att du är rädd.

Hon sover som en stock, så det är lugnt för hennes del.
Jag vågar inte kliva ur sängen. Vågar inte ens tända lampan. 🙁

Gå upp. Tänd lamporna. Stäng av leksaken som låter.

Jag är sjukt mörkrädd och har liksom aldrig sett ett jävla spöke men är l i v r ä d d (ja jag är en vuxen människa) för det. Så jag förstår dig. Men rent logiskt, hur troligt är det att du har en demon på övervåningen, jämfört med hur troligt det är att nån leksak fått dåliga batterier eller nåt? Tänd alla lampor, ring nån och gå upp och kolla.

Eller sätt er i bilen och åk till typ nån kvällsöppen mataffär.

Jag hade helt klart valt alternativ två men rent objektivt är det inte det rimliga att göra.

Nä jag fattar ju rent logiskt att det inte är nån där uppe. Vi har ju varit där uppe tidigare idag i alla rummen och jag brukar vara ensam med barnen annars också. Men ikväll är stora barnen inte hemma.
Jag brukar aldrig vara rädd annars konstigt nog. Men nu har jag panik inombords och pulsen rusade iväg rejält en stund.
Hade inte min lilla tjej sovit så gott så hade jag satt mig i bilen och åkt en sväng.
Nu ligger jag och bara väntar på sambon som slutar om en timme. Och hoppas att det inte drar igång igen. Men jag vågar inte somna.

Är mer läskigt att hänga i nattöppna butiker tycker jag ?
Nä men gå upp och slå av leksaken. Ring någon under tiden och snacka lite skit.

Förmodligen spöken som satte igång leksaken, men spöken är ofarliga och oftast är det någon anhörig från den andra sidan som spökar så du har nog beskydd. Annars brukar det hjälpa att be dem gå så ni går sova ifred.

Haha den där kommentaren hjälpte inte. ?
Jag vill inte ha spöken här, spelar ingen roll om det skulle vara syrran eller nån av mina föräldrar. Det är för läskigt. ?

Skoja, spöken finns inte. Säkert bara nåt glapp. ?

Nu drog den igång igen. Kommer få hjärtsnurp av det här. ?

Tänk om du går upp och så finns det inte ens batterier i den ???

Jag kommer inte gå upp på övervåningen på en mycket lång tid nu. Överväger att flytta till enplanshus.

Sambon får kasta den där jäkla my little ponnyn så fort han kommer hem. ?

Säkert nåt glapp bara, annars ta ur batterierna eller lägg den ute i trädgården så får den ligga därute och spela. ?

Verkar vara svårt att fixa servrarna

Är desperat behov av tips på en bra primer som ”suddar ut” stora porer. Den jag använt i flera år är nu utgående produkt?
Snälla ge mig tips! Ska funka under flytande foundation och inte vara för mattande då jag är en torris.

Smashbox
Photo Finish Original Smooth & Blur Foundation Primer

Bästa jag prövat!

Smashbox
Photo Finish Original Smooth & Blur Foundation Primer
Bästa jag prövat!!

Tack! <3

Tyckte makethemake var ganska bra men vill gärna också ha andra tips!

Tänker på J*lena M*acham. Hon och hennes kille gjorde nyligen slut med sin kille vilket hon var öppen med, nu har hon då och då lagt upp bilder och videor på dom tillsammans och dom verkar uppenbarligen vara tillsammans igen. Igår hade hon frågestund och svarade tröttsamt på en fråga om att 90% av alla hennes frågor är om hennes och hennes kille/ex. Hur kan man själv inte förstå att det är naturligt att dessa frågor kommer komma?

Är det någon mer än jag som upplever ibland att man får typ huvudvärk och ansiktet men mestadels pannan blir typ jättevarm men man får ingen feber?
Någon som vet vad det beror på?
Är väl inget allvarligt men jag är mest nyfiken på varför pannan blir varm så ofta?
Och jag är strax 30 så det är väl inte klimakteriet redan ?

Spänningshuvudvärk.

Absolut! Händer mig jämt när jag har huvudvärk. Tror det är för att allt liksom ”sväller” pga spänningarna och då blir det varmt! Brukar hjälpa att lägga en blöt, kall handduk på pannan samtidigt som man tar en tablett eller två (i alla fall för mig).

Tips på present till pojkvän i 30 års åldern?

Parfym kanske? Någon lite dyrare och lyxigare?
Eller en övernattning på hotellet?
Biljetter till någon match om han är inspirerad av någon sport?
Fiskegrejer?
Något lyxigare redskap köket om han gillar att laga mat?
Ett tält så kan ni ta en romantisk tältning till sommarn?
Biobiljetter om han gillar film?

HT har gravidcravings ?

Hon kommer ha ALLA gravidsymtom som finns och ALLT extremt långt före det ens är möjligt.
Gravidbyxorna är väl redan på ?
Foglossning imorrn ?.

Vad elak du är.

Du känns som en sån som går in hos henne i hopp om att få se att den här graviditeten också gått åt helvete.

Absolut inte! Finns det sådana? klart det måste gå vägen ! Tänker bara vad som kan väntas , det kommer bli MYCKET graviditet och mycket symtom!

Och jag unnar henne varenda sekund av det. Prova göra det du också.

Nu menar jag inte specifikt just HT men jag blir orimligt provocerad av alla som är gravida 1 minut och har just cravings på allt! Alltså man kan vara sugen på saker utan att det är gravidcravings. Cravings för mig är när man man verkligen avviker från vad normalt brukar gilla och konsumerar ovanliga mängder av just detta.

Är väl inte ens fastställt att cravings är en riktig grej? Att det kan va psykologiskt, man har det för man förväntar sig det. Saknar vetenskapliga bevis och belägg vad jag hört.

Ok hur tror ni de olika flunsornas gender reveals kommer att vara ?

Hanna teorin – hon och sambon gråthulkar till den rosa eller blåa färgen som kommer ur lidl-tårtan

Biderman- kanske någon sminkning / styling som avslöjar ?

Vilken karaktär som har dött i en tv-serie har ni gråtit mest över?

Poussay

Mufasa ??

Och nr2: Leonardo DiCaprio i Titanic när jag var ett barn.

Ja fy fan, Mufasa sörjer jag fortfarande.

Draken i GoT. Grät som ett barn när den gick ner under isen. ?

Och Leah. Samma där. Fulgrät!

Mark Sloan och Lexie Grey i Greys anatomy

Eddie munson

Opie i Sons of Anarchy ? Fy fan vad jag hatade det där andra gänget.

Detta!!! Satte djupa spår i mig

Ja! Jag blev mig aldrig lik efter det…. (känns det som)
Fan vad traumatiskt det var. Jag mådde riktigt dåligt.

Gråter aldrig till filmer och serier, men när Lillefots mamma dog i Landet för längesedan grät jag hejdlöst. 20 år senare minns jag fortfarande scenen.

Det hade jag lyckas förtränga. Nu blev jag ledsen igen ?

Lillefot❤️

Ingen tvserie men till filmen Min tjej (my girl) när bästisen dör och hon skriker åt honom att vakna på hans begravning.
Såå hjärtskärande! Även som ung tonåring när jag såg den som mest.

Bambis mamma!

Marissa Cooper

Mike Delfino i Desperate Housewives ?

Ska jag vara orimlig o begära mkt mer i lön o se om uppdragsgivaren vill avtala eller ej??? Vad hade ni gjort.

Jag har ett konsult uppdrag på en ort ingen i princip vill ha uppdrag på o har varit här snart 1 år. Nu har de gjort ett nytt avrop varför jag kan välja att låta mig presenteras helt på nytt, alltså med nya villkor. Uppdraget innebär 5 dagar i v på plats o i princip 0 möjligheter att åka hem (avlägset o för få anställda för att ta ledigt i princip). Utöver ordinarie heltid har man jour dygnet runt 1 v var 5-6:e v. Jag har en hög timlön nu, 550 kr h (0,15 procent av timlönen de timmar som inte kräver aktivt arbete under jourtid). MEN tjänstepension & semester ingår i min timlön så det måste jag lägga undan från min lön.

Det är mkt svårt för dem att få folk att söka arbete eller ta konsultuppdrag här tyvärr.

Man blir ju fast här & frågan är vad det är värt i lön? Det gick inte att begära betald ledig tid så det enda jag kan göra är att begära mer i lön (allt försvinner då nästan i skatt). Har ni några andra idéer & vad skulle ni begära i löneökning? Jag har råd att vara orimlig i mina krav vilket betyder att jag kanske inte får uppdraget. Orimlig kan ju vara rimligt att vara utifrån fängelseförutsättningarna & tillgång & efterfrågan ?. ??? Eller vad tänker ni? Jag trivs bra här, men kan även tänka mig att hoppa på uppdrag någon annanstans & gå ner i lön. Vore tacksam för råd!

Kan tyvärr inte något om det upplägget som du jobbat med. Du är alltså konsult på frilansbasis?!

Nej men jag är så nyfiken på vilken person eller vilket företag Isabell Adrian skriver om på sitt senaste inlägg, någon som vet?

Det står på dumpen

Robbie Williams i globen i dag var GRYM!
Tack för mig

Han var så in i helvetes bra!!

Åh jag är så AVUNDSJUK på er!! Har inte missat någon konsert han haft i Sverige förrän nu.
Vad glad jag är ändå att han var bra! ?

Min man har blivit uppsagd från sitt jobb, han är så deprimerad och nere… nu har det gått 2 månader och jag har varit jätte förstående och stöttat till 100%. Men nu tycker jag att han borde ha sörjt klart. Hans dagar går ut att spela spel, gå en långpromenad, och sen spela igen, pratar knappt med mig och ännu mindre vill ta i mig:(
Jag känner att luften hemma är tungt och jag får svårt att andas. Till saken hör att vi är vana att vara ifrån varandra / få egentid hemma då det är en stor del av våra arbete.
Behövde bara skriva av mig…

Har han sökt för sin depression?

låter som han är en tonåring

betalar han hyra?

Nej, han är övertygad att det är ett fas och allt blir som vanligt när han vet var han vill jobb…

Hallå!!
Kan vi diskutera att Sarah Tjulander är gravid igen??
Så galet taggad på allt mys-content!! <3<3