Julia Franzen är på kurs med sin betala coach Kristover och diskuterar ”hur man är snäll” på Instastory och menar att det är att vara ärlig med vad man tycker. Att det inte är snällt att sitta och hålla på eller undanhålla vad man tycker om exempelvis en partner som gör en vän olycklig. Det är inte snällt att hålla på att man tycker att partnern gör vännen olycklig, och inte säga någonting förrän relationen är över.
Att det är snällt att vara personen som utmanar sin kompis undermedvetna och får dem att tänka på nya sätt.
Håller ni med?
Brukar ni vara den där obekväma vännen som säger det som alla andra kanske tänker?
Hur har det funkar för er?
Föregående inlägg 
Var en gång ärlig med hur jag tyckte middagen smakade hos några gäster. Dålig idee.
Fast det är ju en helt annan sak, det handlar om hyfs ?
Den är svår…
Har alltid sagt till barnen om min kokkonst, säg ärligt vad du tycker annars kommer jag laga det igen!
Lite svårare när man är bortbjuden. Man kanske inte skall överösa med positiva ord för risken är att det blir samma nästa gång.
Fast är de inga man trivs med så kan man ju göra dom du, de verkade rätt känsliga ändå så kanske ingen förlust ?.
Hade jag blivit bjuden på typ bläckfisk hade jag ätigt artigt (väldigt lite) och sen förklarat att ”jag är inte så bra på just bläckfisk”
Om du sagt så till barnen så är det ju såklart fine att de berättar när det inte är gott. Men bjuder någon dig på mat så förolämpar man inte personen som bjuder och säger att det är äckligt, speciellt inte om hon/han själv äter och tycker det är gott. Är en annan sak om tillagades själv erkänner att det inte blev så lyckat.
Den som tillagat det själv erkänner*
Hade aldrig sagt något illa om jag blir bortbjuden. Herregud vilket ohyfs.
Ja, det är en dålig idé. 😛 Jag skulle äta men kanske inte ta två gånger.
Förresten, är det inte du som är gästen? Man kan väl inte befinna sig hemma hos några gäster och bli bjuden på mat ?
Endast människor som inte har någon utbildning eller annan likande kunskap behöver en livscoach!
Jaha? Men är väl jättebra att det finns sådana då, alla har inte haft samma möjligheter. Och sen finns det ju olika typer av livscoacher, ingen av oss kan allt.
Förstår liksom inte varför man hela tiden ska se ner på folk utan utbildning, är väl jättebra isåfall att man försöker lära sig något nytt.
Utbildning och klass är det viktigaste i livet enligt många här inne.
Folk med utbildning och klass har inte horfester!
Well… ?
TBF så behöver man inte ha klass bara för att bara råkar vara född in i en viss samhällsklass. :’)
Det gör man under hela livet lär sig nytt. Och det är roligt. ?
Sunt förnuft lär du dig av dina föräldrar inte av en livscoach!
Ja, om du har föräldrar med sunt förnuft. Det har långt ifrån alla…
Va? Med tanke på hur många som mår dåligt och missnöjda med sina liv så är det väl jättebra med folk som (oavsett hur de mår) tar hjälp för att utvecklas. Oavsett om det är via vänner, terapeuter eller coacher.
En vän stöttar en vän i vännens situation.
Bra och dåliga.
Att berätta vad man ser som skadar vännen men ändå finnas där oavsett vad vännen väljer för väg, det är en sann vän.
För att bryta ett mönster, en dålig vana, en skadlig relation sker inte över en natt.
Och då behövs en vän som inte ger upp, som försöker stötta vännen i rätt riktning.
Håller med, men det är svårt. Jag har en vän som gett upp allt hon drömt om för en kille som inte är snäll. Jag vet att hon kommer att ångra sig så mycket om ett par år. Hennes högsta önska är bland annat barn och han säger nej och har gjort i flera år. Hon stannar och tänker att det löser sig men nu är det snart försent om det inte redan är det. Han ger henne inget och hennes liv är inte vad hon trodde det skulle vara (det har hon sagt själv). Jag står bredvid och fattar inte varför hon inte lämnar när det är så uppenbart att hon mår skit… men hon är vuxen, det är hennes liv och jag kan inte lägga mig i hur hon väljer att leva det livet.
Men det finns ju nivåer mellan att stå och se på och att typ tvinga någon att lämna. Du kan ju exempelvis ta upp med henne att du tycker dig märka att hon mår sämre och fråga hur allt är, och beroende på vad hon berättar så kan ni prata om det och du kan ge dina tankar utifrån din syn.
Jag har försökt, speciellt i början när hon gick från en person till en annan men hon är tydlig med att det är hennes liv och att jag inte ska lägga mig i och att om hon väljer att må dåligt så får hon skylla sig själv.. ☹️
Då behöver du respektera det, även om det är svårt. Man kan inte fixa andra människor eller ta beslut åt dem även om man vet att man kommer få rätt i slutändan. Frustrerande men sant.
Åh vad jag känner igen mig i det här! Gick igenom samma senario för några år sedan. Jag är dock väldigt ärlig och sa vilket idiot han verkligen var. Och hur han lekte med hennes känslor. Hon offrade precis ALLT för honom. Helt plötsligt så var inte barn viktigt längre. Något som hon velat ha sedan hon var 12 år! Ja så tidigt som 12 år. Det slutade tillslut med att hon bröt kontakten med mig för att jag sa sanningen och la mig i. Nu flera år senare har han såklart dumpat henne och hon börjar bli för gammal för att kunna få barn på naturlig väg. Otroligt tragiskt. ?
Åh vad jag känner igen mig i det här! Gick igenom samma senario för några år sedan. Jag är dock väldigt ärlig och sa vilket rövhål han verkligen var. Hon offrade precis ALLT för honom. Helt plötsligt så var inte barn viktigt längre. Något som hon velat ha sedan hon var 12 år! Ja så tidigt som 12 år. Det slutade tillslut med att hon bröt kontakten med mig för att jag sa sanningen och la mig i. Nu flera år senare har han såklart dumpat henne och hon börjar bli för gammal för att kunna få barn på naturlig väg. Otroligt tragiskt. 🙁
Hur gammal är din vän?
Jag kommer ihåg att Isabella Löwengrip en gång sa något i stil med att hon bara vill ha stöd från sina vänner. När hon har bestämt sig för vad hon vill, vill hon inte höra massa negativitet. Bara stöd och välvilja. Det tycker jag var fint. Så behandlar jag mina vänner, om de gör slut med sin kille är han en idiot, om de tar honom tillbaka är det jättebra för dom. Vem fan är jag att komma med massa åsikter
Obs något helt annat vid fysisk/psykisk misshandel osv.
…fast IL s strategi med endast JA-sägare runt sig var väl inte så bra för hennes affärer.
Men privat så ja, är det inga rent livsfarliga grejer så är det bara surt med negativitet.
Så bra skrivet anonym!
Hade en vän som alla tyckte var snål. Tog tillsist upp detta med hen i all välmening. Vi är inte vänner längre (:
Man får ju överväga, för vem är detta ett problem. Om svaret blir ”för mig” då är frågan, kan jag acceptera det? Om svaret då blir nej- ja, då finns inget mer att göra för att lösa det än att göra som du gjorde.
Bättre vara ärlig och ge hen en chans än att bryta helt kall kalkon
Det var inte jag som valde att avsluta, kritiken togs inte emot väl så det blev lite ”kill the Messenger”
Fast vem är du att bestämma att man inte får vara snål? Du accepterade inte henne och hennes tankesätt och därav valde hon att avsluta.
Tycker inte det är snällt att alla pratar bakom ryggen på varandra. Föredrar ärlighet och uppriktighet 🙂
Hen får gärna vara snål! Sa bara att jag inte kommer acceptera det längre och därmed sluta betala. Då blev det väl inte intressant längre!
Andrea, du satte en sund gräns för dig. Bra jobbat.
Förlåt, var problemet typ att vännen var en freeloader som lät er betala/inte betalade tillbaka/lät er bjuda på saker men inte bjöd tillbaka? Jag uppfattade det först som i att hon var snål som typ sparsam och ni blev irriterade på att hon kanske inte ville spendera pengar på tex aktiviteter men om det var som i att hon kanske alltid kom tomhänt till bjudningar och åt/drack hos värden men aldrig bjöd in hos sig så fattar jag!
Bestämma och bestämma. Frågan är väl vad man som vän accepterar. Om jag har en vän som är sparsam så är det såklart upp till personen själv. Men är det någon med Ove-tendenser som försöker åka snålskjuts på andra och smita undan att betala för sig så är det ju något som drabbar andra och inte bara hens ensak.
Kall kalkon? har jag aldrig hört ?
Tycker att man är snäll när man är trevlig mot en kassörska trots att hon är otrevlig och verkar ha en dålig dag. Hon kanske går igenom en separation, har ett mobbat barn, känner sig olycklig över något dåligt livsval. Detta går att applicera på alla man möter såklart.
I vänskapsrelationer försöker jag tänka likadant. Man måste inte dumpa och slänga bort alla relationer så fort någon har snäst åt en. Jag tror på mer tolerans och förståelse, även när människor inte är sitt bästa jag. Man ska bara vara brutalt ärlig om man tror att en sårande sanning kan vara nödvändig av någon anledning. Annars är det gamla ordspråket ”har man inget snällt att säga, så säger man inget alls”.
Går jag på en restaurang och är missnöjd, skickar jag konstruktiv kritik i privat meddelande. Man måste inte dissa alla med en förödande google rescension så fort ett missöde händer. Tänk på den hårt arbetande entreprenören som satsat sina livsbesparingar. Var snäll.
Ärlighet varar längst, hur man leverar det gör en stor skillnad.
Nej, ärlig är inte lika med snäll i min värld. Tror de flesta stött på den där personen som säger sårande kommentarer för att sen gömma sig bakom ”men jag är ju bara ärlig”.
Julia sätt att tänka känns väldigt fyrkantigt.
Kolla på KZ. Tvivlar inte en sekund på att hon är ärligheten själv i sina åsikter. Men hon är nog en av dom osnällaste personerna i Stockholm.
Håller med dig. Min erfarenhet är att det oftast är tjejer mellan 20 och 30 som skryter med att de minsann alltid är ärliga, och använder det som försvar för att vara elaka mot alla. Det går inte att umgås med sådana människor om man inte är självplågare.
För mig handlar det om att vilja väl, göra något i välmening. Och det kan vara att hjälpa någon som behöver, sätta gränser, finnas tillhands och lyssna, ställa upp vid behov, vara ärlig, tydlig och lite obekväm om det behövs. Hjärtat på rätta stället och utifrån vad en medmänniska behöver.
Jag är definitivt den där jobbiga och obekväma typen som säger var jag tycker. Men jag värderar i vilka lägen jag gör det, jag behöver inte alltid säga det jag tycker. Ibland är det bättre att faktiskt vara tyst. Det är viktigt för mig med högt i tak. Jag är den där personen som man inte ska fråga om man inte vill ha ett ärligt svar. Men jag är aldrig elak utan jag jag tänker mig för hur jag säger saker och ting. Jag föredrar att människor vet var de har mig än att vara den där typen som vänder kappan efter vinden och som man aldrig vet vad de egentligen tycker.
Angående Julias resonemang så tycker jag att det är svårt. Man kanske inte behöver säga rakt ut att man tycker personerna verkar olyckliga tillsammans men man kan fråga lite försiktigt hur de har det.
Om man är SNÄLL eller ej när man är ärlig handlar ju bara om vad det är man är ärlig om. Man är snäll om man bryr sig om andras välmående och känner empati, det har ingenting med ärlighet att göra.
Du kan vara ÄRLIG när du säger att du hatar din kompis kille men frågan är ju om du gör det för hennes skull eller för att du bara är en vidrig person med dålig människokännedom och mindrevärdeskomplex.
Snygg formulering och bra exempel 🙂
Jag har vid två tillfällen vridit lite på perspektiv ”i all välmening” när det för mig varit helt uppenbart att killar säger en sak till dessa tjejer som nog har känslor, bara för att få sex, eller i ett fall, förhoppningsvis få sex.
Den ena var en nyskild fyrabarnspappa (tvillingar på tre som yngsta barn) som sa till min kompis att han gärna vill ha barn med min kompis. I called bullshit. Hon konfronterade honom. Det tog slut, jag tror hon var tacksam.
Den andra var en nyskild kompis vars gifta kollega sa att han skiljer sig så fort de skolat in den yngsta (alltså under 1 när det begav sig) för att kunna bli ihop med min kompis och flytta ihop och få barn. Helt uppenbart att han bara skulle hitta något annat att skylla på när tiden för inskolning infann sig. Blev inget där heller. Och jag har kvar min kompis.
Jag är den där obekväma vännen men det är ju bara idiotiskt av mig. Hittills i mitt liv har det inte hänt en enda gång att någon har lyssnat när jag har varnat för en dålig kille eller erbjudit hjälp till vänner/bekanta i svåra situationer. Bara efteråt säger de att jag hade sett rätt.
Jag tycker att om man känner att det man säger faktiskt kan såra någon så säger man ingenting. Man behöver inte säga allt. Man kan även rannsaka sig själv och tänka till varför man säger saken, för att man vill väl så säg, bara för sin egen skull låt bli. Det är snällt.
Läste nyss ditt inlägg om smycket ”bend over…” och läser nu Kristover. Uttalar det i mitt huvud Christ-over ?
Att frågan ens tas upp är ju en fråga i sig.
Jag hade en vän som dejtade en kille. Var och varannan vecka gjorde hon slut och blockade honom överallt, för att sedan ta tillbaka honom. När han tillslut fick nog och gjorde slut med henne började hon maila, skicka brev osv för att han ”måste förlåta henne så att hon kan gå vidare”. Jag sa åt henne att hon är toxisk och att han inte har några skyldigheter gentemot henne. Det var sista gången jag pratade med henne.
Jag stöttar gärna en vän när hen har det svårt, men jag kommer inte ta mina vänners sida när dom skadar andra.
Jag tänker att vara snäll är att vilja andra människor väl. Vad det innebär är så klart olika, utifrån den person man vill vara snäll mot och hur situationen ser ut.
Det känns lite egocentriskt att tro att snäll=dela sin åsikt. Vem är jag att tro att min åsikt, hur ärlig jag än må anse den vara, skulle vara något slags facit som alla har rätt att ta del av? Har man en kompis vars kille är en röv är man snäll om man lyssnar, erbjuder hjälp, finns där när hon går tillbaka, förklarar att hon förtjänar mer, svarar när hon ringer osv.