331 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Någon tandläkare eller liknande kunnig här?
    Sist jag var hos tandläkaren blödde det när de petade i tandköttet. De sa att jag skulle använda tandtråd för att motverka detta. Hur lång tid tar det ungefär att få bort detta (blöder ibland lite vid tandborstning/tandtrådsanvändning)? Undrar eftersom jag ska boka en ny tid när det är bättre så jag kan undersökas för tandvårdsförsäkring, vill inte boka för nära eller för långt fram.

      Om du använder tandtråd varje dag nu så borde det sluta blöda efter cirka 2 veckor, men vänta minst en månad innan nästa besök skulle jag säga ☺️

        Eller också kan det vara inflammation i tandköttet som det tar tid att bli av med.

          Det var det inte enligt dem.

            Vad sa dom att det berodde på då? Det är ju viktigt att veta.
            Om jag var du, skulle jag köpa tandkrämen Paradontax och använda mellanrumsborstar som komplement till tandtråd.

        Tack!

      Om det är på folktandvården kak du nog boka tiden nu för det är så jävla lång kö där..

        Finns tider om en månad hos min.
        /TS.

          Vad bra för dig. jobbar i FTV, det är långa köer här. I hela landet i princip. Din klinik verkar va ett undantag

            Finns inte många tider men några. Södra Stockholm.

            Så varför gå till FTV? Det finns ju andra tandläkare.

      Har du manuell eller elektrisk Tandborste? Det blev som natt och dag när jag bytte till elektrisk. Blödde hela tiden oavsett hur mycket jag använde tandtråd, plackers etc när jag hade vanlig Tandborste.

        Manuell, vill helst inte ha el. Så hoppas det funkar utan…

      Ta inte Folktandvårdens tandvårdsförsäkring (Frisktandvård kallas den). Det är lurendrejeri. Jobbade som tandläkare på Folktandvården i 15 år. Det är rent och skärt lurendrejeri och många av mina kollegor bytte jobb för att de inte kunde stå för den verksamheten. Fråga mig inte varför, jag är trött och orkar inte skriva ner den långa förklaringen. Men du kommer ångra dig.

        Jag har den och tycker det skönt att slippa betala klumpsumma, plus att jag besökt tandakuten och sluppit betala multum. Kommentera gärna på annat öppet spår någon dag om varför det lurendrejeri, ifall vi är några som behöver tänka om!

        Jag har dåliga tänder och är sjukt tacksam över denna försäkring.

        Min man och flera vänner har och de är nöjda. Jättedyrt att fixa saker annars ju.

        Nån hundring i månaden, tror inte jag kommer ångra mig så grovt att det är nån fara ?

          Det är ju 1200 kr på ett år om det inte faktiskt är en bra grej…

            Jag betalar 19kr/mån så för min del är det ändå väldigt fördelaktigt

              Då ingår ju dock ingenting.

                Allt ingår (alltså samma för alla) oavsett vilken premie du betalar.

                Premien beståms eftrr din munhälsa.

                Jag betala 124kr i månaden och är 42, började med typ 40kr i månaden. Rimligt med tanke på alöt jag behövt göra senaste 6 åren.

        TACK! Detta har jag sagt sedan det infördes och alla säger emot mig (jag är inte tandläkare men kan tänka själv). 😉

        Hade vänner som hade den och vid minsta antydan till hål flyttades de till en mycket dyrare premie.

        När det slogs ut blev det lite dyrare om inte dyrare än att inte ha det där friskvårdsavtalet.

        De enda som tjänade på det var de som aldrig hade hål eller annat krångel, men hur många vuxna har det så med sina tänder?! Missar personer att gå eller bokar om sig för många gånger utesluts de ur avtalet.

          Fast få ljuger de.
          Man flyttas inte varje gång utan man gör en utvärdering var eller vartannat år där de ställer frågor om kost och rökning samt om du gjort större ingrepp. Litet karies räknas inte.

        Jag är så tacksam för min tsndvårdsföräkring!
        Efter 35, och efter varje graviditet har lagningar börjat lossna pch under varje graviditet har tandhälsan blivit sämre.
        Ska göra min sista del av en rotfyllning idag om en timma och sen tillbaka när kronan kommer,
        Är så glad att jag slipper punga ut med dessa pengar på ett bräde.
        Sen har jag en totfyllning som jag gjorde när jag var 29, där ser det ut som det är lite bakterier vid roten så ska öppna uppifrån och ta bort.
        Kostar skitmkt, och tänderna blir ju inte bättre med åren direkt.

        Dock har jag bytt tandläkare 4 ggr inom folktandvården innan jag hittade en som jag var nöjd med.

      Om du bor i eller nära en stad som har tandläkarutbildning kan högskolestudenterna, som nästan är klara med sin tandläkarutbildning laga dina tänder med mera (görs under uppsikt av legitimerade tandläkare). Du får en behandlingsplan och även ett kostnadsförslag innan någonting görs, så du vet exakt hur mycket du betalar. Du får även det vanliga statliga tandvårdsbidraget som du kan slå ihop om du går varannat år (600:-) eller få ut 300:-/år.

      Jag har själv testat när jag var yngre och tyckte att det var extremt dyrt att gå till tandläkaren. Träffade en tandhygienist, drog ut en visdomstand, lagade ett hål- vilket sammanlagt kostade knappt 500:- (tandvårdsbidraget+ att det blev mycket billigare att gå hos tandläkarstudenterna, gjorde att lagning+extraktionen inte förstörde ekonomin). Hade jag gjort en vanlig undersökning hos tandhygienist, lagning av ett hål och dragit ut visdomstanden på en vanlig tandläkarklinik, hade det kostat mig flera tusen.

      Pensionärer, ensamstående och barnfamiljer (föräldrarna), studenter och arbetslösa och folk i allmänhet som vill spara in pengar på sin tandvård går till tandvårdshögskolan och fixar sina tänder. Smidigt och blir toppen (studenterna gör ingenting utan att den legitimerade tandläkaren handleder och tycker studenten något blir för svårt säger de alltid till och den legitimerade tandläkaren som är deras lärare, går in och fixar det istället). Behandlingarna håller och studenterna är superförsiktiga, är min och många andras upplevelser av den behandlingsformen.

      Ett tips om nån tycker det är jobbigt med ekonomin nu!

        Tipsar om samma men närmste gäller gymnasieelever. Har man möjlighet så klipp er där, laga bil osv. De får lära sig och du får tjänsten billigare.

    Har ni några bra tips på restauranger i Stockholm/typ av restauranger där man lätt kan äta enligt keto? Eller några rätter som funkar att äta ute?
    Recepttips mottages också tacksamt, särskilt frukost!
    Just det, är dessutom vegetarian! (Äter ägg- och mjölkprodukter).

      Vegetarian keto? Really?

        Ja?

          Absolut inte. Jag skrev c-uppsats ensam förra året. Började i januari/februari och höll intervjuer i mars. Blev klar med uppsatsen i slutet av maj och då la jag ner ca 8h varje dag (ibland ink helger). Ingen direkt stress utan kunde göra allt noga och i min egen takt, men det tar längre tid än vad man tror. Bara transkribering av i mitt fall sex intervjuer på 45min-1h vardera tog en vecka. Börja i god tid och lycka till!

        Alltså, det är inte omöjligt, en hel del som gör.

      Vad äter du som vegetarisk keto? Mäter du din ketos?

        Tillåtna grönsaker, olika ostar, quorn.
        Har köpt stickor.

      Får du i dig allt ditt protein via ägg och mjölkprodukter? Undrar iom att baljväxter(om man äter det för proteiner) innehåller alldeles för mycket kolhydrater för att kunna vara keto.
      Äggmjölk är ett säkert kort till frukost(eller närsomhelst). Likaså omelett, äggröra, Romansalladsrullar med ett tjockt lager smör, ost och skinka(du får hitta på ersättning själv), skivad gurka, rädisor och broccoligroddar.
      Om du funderar på att äta fisk, ger det dig fler möjligheter.

        Åt inte så mkt baljväxter innan heller, magen tål inte för mkt och gillar inte smaken.

    Hur ofta slänger ni kläder? Använder ni dem tills de typ ramlar av kroppen för de är så slitna eller slängs de så fort de är lite obekväma, sitter lite fel, tappat färg osv?
    För jag växte upp med att man använder kläder tills de verkligen inte kan användas längre, typ hål i strumporna om det var stora hål under hälen och vid tårna. Då var det okej att slänga.
    Men jag har en kompis som typ slänger strumporna så fort de blivit lite missfärgade i tvätten ??

      Jag är mer som du! Däremot kan jag skänka bort till Röda Korset och/eller olika textilinsamlingar. Det tycker jag känns mer okej än att rakt av slänga.

      Här slängs ta mig tusan ingenting! De kläder som blivit konstiga blir typ arbetskläder när jag målar eller gör något smutsigt. Är det T-shirtar blir de pyjamasar. På vintern använder jag fula och trasiga linnen under tjocktröjor eftersom de ändå inte syns.
      När de inte ens duger till pyjamas längre blir de trasor.

        Haha, kör exakt samma och ofta blir sista station för kläder/sängkläder att de rivs upp och blir till trasor. Det är perfekt så slipper man förstöra något man är rädd om och så är det mer miljövänligt än att torka av diverse saker med en massa hushållspapper (vid t.ex. fönstertvätt och andra projekt).

        De saker som är i gott skick blir tvättade och lämnas bort till vänner eller organisationer om jag verkligen har tröttnat, alternativt vill få mer plats i garderoben eller av någon annan anledning inte vill behålla kläderna.

      Jag är som du! Slänger strumpor, underkläder och pyjamasar när de har fått hål. Allt annat skänker jag bort.

      Har vissa plagg som SLITS ut, men sen har jag absolut de plagg som hänger i garderoben, tänkt för nåt speciellt tillfälle och sen hänger de där och slängs/skänks efter ett par år. Men har börjat gilla att rensa garderoben så nu kanske jag har börjat rensa lite smått ca 2 gånger om året.

      Små hål lagar jag. Plagg som blivit urtvättade, tappat formen eller som fått fläckar som inte går bort eller som gått sönder slänger jag eller klipper till trasor. Plagg som inte passar längre eller som jag bara tröttnat på skänker jag till Röda korset eller liknande. Behöver vara proper på jobbet, och har inte lust att gå omkring i trasiga kläder privat så sparar därför inte sånt som är för slitet och fult. Är ingen storkonsument av kläder, så det jag har vill jag känna mig fin i.

      Oj, slänger aldrig kläder om de inte är verkligen helt trasiga och även då kan jag spara dem för att laga andra kläder med eller som städtrasor. Kläder som jag inte kan ha längre eller inte vill använda (rensade nyligen ut massa crop tops jag hade som yngre t ex ?) lämnar jag till second hand.

      Slänger ingenting. Men skänker/säljer sånt jag tröttnat på eller inte längre passar brukar gå igenom två gånger per år. Sånt som går sönder lagar jag om det går, mycket fixar jag själv och en del lämnar jag in på kemen. Sånt som inte går att laga, underkläder och sånt med hål slänger jag i textilåtervinning.

        Att slänga i soporna känns ungefär lika främmande som att kasta glasflaskor i soporna för mig.

      Tips för trasiga eller noppriga kläder är att lämna in på H&M. Då får man 50kr rabatt. Visserligen fortsätter konsumtionskedjan men perfekt när man behöver köpa typ strumpor eller skönhetsartiklar.

      Har fortfarande kvar kläder från min tonnårstid och jag är en bit över 30. Säljer eller skänker kläder jag inte vill ha och slänger om de är trasiga.

      Slänger väldigt sällan kläder. Lämnar in till textilinsamling, typ HM om det är små hål eller typ en urtvättad t-shirt som jag vet inte kommer kunna säljas. Skänker en del till myrorna och röda korset, sånt som fortfarande är bra och så säljer jag sånt som är lite dyrare eller bra kvalitet men som jag inte använder längre. Brukar också försöka plocka ihop till ett klädpaket så jag blir av med mycket plagg på en gång. Har just nu en t-shirt som jag gillar massor men som fått en fläck av nåt rengöringsmedel på ena ärmen, fläcken stör mig men tröjan känns för ny för att slängas. Råkade ha en sån sprayflaska fel väg då jag skulle städa…..

    Vad fin THK är. Jag njuter också av värmen och solen. Härligt. ????

    Familjeliv, barnvagnsfråga:

    Syskon nummer 2 kommer i november då storebror är 1 år och 4 mån, behöver en syskonvagn men skulle också gärna vilja ha en cykel/springvagn i sommar och funderar därför på hamax outback, är det någon som haft bara den som vagn från nyfödd ( eftersom det finns spädbarnsinlägg till dem)? Eller måste man köpa en vanlig syskonvagn?

      Åker du mkt buss är det ganska osmidigt men annars funkar de fint

        Nix inte buss, däremot kommer vagnen lastas i bilen när vi åker till våra föräldrar osv, det kanske är mer krångligt med en sån vagn då?

      Hur blir folk gravida på så löpande band? Ni är supermänniskor

        Huh? Varför? Det är en ganska naturlig sak (ja jag vet att det inte är lätt för alla men det är inget konstigt för många liksom.)
        Varför man vill så tätt inpå är en annan fråga.. ?

          För att vi ville ha barnen tätt, inte mer med det ?

            Rent medicinskt är det bra att låta kroppen vila mellan graviditeterna. Det stod något om detta i Läkartidningen för något år sedan och jag har något minne av att det är en allmän rekommendation.

            Sen att det går och att en del vill att barnen kommer väldigt tätt är en annan sak så klart!

      Inte samma vagn men jättenöjd med vår Thule urban glide (köpte till liggdelen). Är 14 mån mellan mina barn. Dock inte en cykelvagn såklart men funkar väldigt bra för att springa/terräng samt även stad.

        Tack för svar! ?

    Snart är det dags för lönesamtal och på mitt jobb går det till som så att chefen meddelar vad man fått och sen är det klart. Man har inget att säga till om, lönen är redan satt. Facket har tydligen sagt att vi ska få 7% löneökning på två år… Men förra året sa de typ 3% eller nåt men jag fick 1,5%. Hur funkar detta egentligen? Känns som att chefen har noll koll på vad jag gör på jobbet så vad baserar de ens löneökningen på..? Jag jobbar kommunalt.

      Jag är chef inom privat äldreomsorg. Vårt upplägg är så att under hösten har vi målssamtal med medarbetarna. Medarbetarna får även lönekriterierna skriftligt (tex genomföra obligatoriska webutbildningar). Därefter hålls uppföljningssamtal och slutligen lönesamtal. Vid lönesamtalet meddelas inte lönen då den först ska godkännas av fackförbundet. Vid väldigt låg löneförhöjning måste man tex upprätta en handlingsplan med medarbetaren. När löneförhöjningen sedan meddelas skriftligt har medarbetarna rätt till förstärkt lönesamtal om medarbetaren inte upplever förhöjningen korrekt. Den % som anges är inte vad man bör räkna med då man kan få både under och över, beroende på prestation.

      Ifall ni inte har individuell lönesättning, vilket det låter som eftersom det är lönesamtal, inte löneförhandling så bestäms löneökningar via förhandling mellan fack och arbetsgivare. Det är då inte din eller dina kollegors individuella prestation som bedöms utan mer facket som försöker driva på för ökade löner för er som kollektiv, så att er ökning är i nivå med andra branscher osv.

        Oftast sågar man en miniminivå som alla måste gå och sen finns ofta en pott som chefen kan dela ut. Vissa ger alla samma medan vissa premierar några stycken. Facket bryr sig mest om att totalen stämmer

      På mitt jobb så har facket bestämt en procentsats och utifrån den så får chefen en summa att fördela mellan de anställda. Så procentuellt så kan man få högre eller lägre.
      Angående samtal så bokar chefen in ett samtal där hen meddelar vad min löneökning är.
      Men innan att löneökningen sätts så kan jag boka in ett möte med chefen för att trycka på vad jag gjort bra och varför jag förtjänar en högre löneökning, men det är mitt ansvar att boka in till det mötet.

    Jag igen med killproblem! Hur kommer man över sitt ex på riktigt? Har gått väldigt upp och ner från glada veckor till väldigt djupa svackor, har känt att jag stått och stampat väldigt länge. Kopplade äntligen ihop det med dejtande, det blev väldigt tydligt nyss när jag gick på en dejt med en person jag skrivit väldigt mycket och länge med och som när vi väl sågs blev en stor besvikelse. Skickade mig rätt ner i svackan, drömt att mitt ex ångrar sig och det blir vi igen flera morgnar på raken nu. Blir galen, snart har det gått längre tid sen jag blev dumpad än vad förhållandet varade och jag vill kunna gå vidare med livet.

      Det är svårt. Många på nätet beskriver just detta. En känsla som slingrat sig in i ens innersta förvinner inte. För min del känns det som en diamant som alltid finns där men ibland leder till stort lidande.

      Affirmationer, självhypnos och meditation hjälper när det spökar som värst.

      Sen så ska man ju också landa i verkligheten och den som kom undan kan man applicera stora drömmar på. Hade förhållandet pågått så kanske man hade hatat vederbörande efter åtta år eller nåt.

      Men det bleknar och det går att ha fullständiga förhållanden med andra där man glömmer bort den personen alla dagar på året utom två timmar på onsdag 5 mars typ.

        Tack för ditt svar, kanske behöver söka lite mer på de metoder du nämner för det har ju helt klart satt sig i mitt undermedvetna. Tänker att det kommer gå över när jag bli kär i någon annan men det är ju inte heller ett val jag kan göra och hittills har jag inte varit i närheten. Har nog träffat runt 15 killar en första gång och två av dem var jag intresserad av men de avbröt efter andra respektive tredje dejten.

        Börjar landa i att jag ska sluta dejta och ”välja” singellivet, typ volcel, och se om jag mår bättre. Samtidigt vill jag en dag starta en egen familj och jag har inte hur mkt tid som helst på mig så det är dubbelt. Har levt svinnöjd som singel i flera år innan men då hade jag ingen tidspress alls.

          Det låter som att du behöver sortera lite mer aktivt i dina känslor och tankar. Fånga upp dig själv när du dagdrömmer om ditt ex och på ett mer konkret sätt vara närvarande (t.ex. reflektera över varför det tog slut). Det kan få dig att sluta gå tillbaka till att han skulle vara ett bra alternativ. Separera honom från din önskan om ett familjeliv och stress kring det. Om du är ärlig mot dig själv, hade du verkligen velat ha familj med honom och försöka skaka liv i den relationen och få den att bli långsiktig? Tillåt dig att inte höja honom och se på det på ett uppriktigt och ärligt sätt.

          Ta kontroll och låt dig inte rutschas med! Det är du som styr din tankar och val inte dagdrömmarna eller stresskänslorna. Det går och du kommer rätt snart märka en förändring om du går in mer aktivt och navigerar om. Det räcker med att du står emot genom att tänka ”nej, gå inte in i den tanken”, när du börjar fantisera om hur det skulle bli bra med sitt ex igen.

          Till slut kommer drömmarna försvinna för du underhåller inte dem. Bara för att vi har en känsla behöver vi inte bli en slav under den.

            Tack för svar, det kommer inte tillbaka varje dag men ibland tar det verkligen tag i en och hade en sån kväll igår… Ska jobba mer på det. Tankarna om familj är det som tar emot att välja att inte dejta men just nu verkar jag inte klara av det utan att tänka för mkt på mitt ex. Hade vi fortsatt varit tillsammans hade jag ändå inte velat ha barn på flera år men det är stressen att hitta en ny som väcker de känslorna. Raderade min tinder igår iaf.

      Du har ju fått svar flera gånger på din fråga tar du inte till dig det folk skriver?

        Ja låt livet gå och sluta älta om exet. Om du skriver om honom här och pratar om honom hela tiden så försvinner han ju inte direkt ur dina tankar.

          Kul att ni vet så mycket om vad jag pysslar med både här på bb och utanför!

            Rent objektivt har du tydligt uttryckt ditt förhållningssätt, det är inte längre gissningar hur ditt förhållningssätt är i den här situationen (här och utanför). Du berättar att du underhåller tankar och känslor om honom och du visar att du inte vill släppa taget genom att skapa situationer (som här), där du engagerar andra att prata om det (upprepade gånger). Om du försöker att inte vara defensiv ska du se att du blir av med det och mer aktivt bearbetar det.

              Håller med om att en del av problemet är att jag innerst inne inte riktigt vill släppa känslorna, jag tyckte verkligen om att vara kär. Anledningen att jag skrev just igår var att jag var väldigt frustrerad över att det hade bubblat upp igen, ofrivilligt. Tankarna kom före ältandet den här gången, om du förstår hur jag menar. Det betyder verkligen inte att jag inte låter livet gå, har skaffat både nytt jobb och flyttat under den här perioden. Skrev också här för att jag inte vill prata om det utanför, tror de flesta i mitt liv inte ens vet om att jag fortfarande tänker på exet.

        Usch vad otrevligt! TS behöver bara lite stöd.

      var lite i samma sits. men för mig hjälpte det att inte dejta alls och va själv och bara va mamma och jobba, va hemma, träna se serier och läsa och kapa allt kring killar. kom över både ex och dejter jag fått känslor för men som blivit besvikelse.
      tiden är det enda som hjälper. ju, länge tid som går desto lättare blir det och ex och känslor suddas ut, mer o mer.
      kanske skriva ner dina känslor liten stund varje kväll och ge dig 30 min att tänka o sörja och resten av vaken tid säga nej till sånna tankar. så att du har kontrollen. ❤️

        Tack för svar, låter som att du gjorde ett klokt val där. Ska nog köra på samma!
        Tack för tipset, ska testa det ❤️

      Det tar sin tid och svårt att bestämma att NU är jag över hen. Det man skall göra är väl att se till att man inte följer på tex sociala medier och inte har någon kontakt och tror att man ”kan vara vänner”. Försöker leva livet som man vill och kanske hitta nya rutiner/intressen som inte påminner om personen

        Ja nä ingen kontakt här faktiskt, det hade nog varit katastrof haha. Är väl tid jag får ge det ändå, var bara så frustrerad igår när jag skrev över att det känns som det redan gått så lång tid.

    Familjelivsfråga,
    Ni som har haft barn med försenat språk (uttalet) när släppte det och hur?
    Min son är precis fyllda 4 och kan alla ord men uttalet blir fel. Många kombinationer är svåra.

      Min son blev 5 i december och pratar mycket bättre vara det senaste halvåret men det är fortfarande stunder vi inte förstår vad han vill ha sagt. Det känns som att han inte har tid eller ork att säga alla ord korrekt. Han uttalar fortfarande inte R varje gång men han kan uttala det om man ber honom ? men ja det har blivit bättre men är inte helt 100% än ??

      Be BVC om remiss till en logoped. Bättre att få en bedömning av barnets språkutveckling och tips/råd än att ”vänta och se”. Var hos logopeden med minsta barnet när hen var tre. Hen var ganska sen med talet och vi tyckte dessutom det haltade med språkförståelsen. Dock lossnade det när hen var lite mer än fyra och ett halvt (bytte till en bättre förskola i den vevan, vilket gav hen en rejäl skjuts) och logopeden tyckte inte vi behövde komma på fler besök. Idag är hen åtta, pratar som en kvarn och är väldigt bra på att läsa, stava, har bra ordförråd etc.

      Hej! Nu svarar inte jag för att jag har barn med försenat språk men vill tipsa om att gå till logoped eller be om remiss till logoped. Finns olika sätt att träna på fonologiska svårigheter/uttalssvårigheter.

        Te-dipp, te-dapp, te-dull. ?

          Vi gick hos logoped med vår dotter och det släppte vid 6 år för henne 🙂

    Har ni några bra tips på restauranger i Stockholm/typ av restauranger där man lätt kan äta enligt keto? Eller några rätter som funkar att äta ute?
    Recepttips mottages också tacksamt, särskilt frukost!
    Just det, är dessutom vegetarian! (Äter dock ägg- och mjölkprodukter).

    Faniljelivsfråga,
    Ni som har haft barn med försenat språk (uttalet) när släppte det och hur?
    Min son är precis fyllda 4 och kan alla ord men uttalet blir fel. Många kombinationer är svåra. Vi går hos logoped men det går liksom inte så mycket framåt? När han väl säger orden hemma blir det fel.

    GIFT VID FÖRSTA ÖGONKASTET-TRÅD
    1. Va hände mellan Alex & Lina?
    2. Tycker ni Stina & Fredrik (?) verkar ha roligt? Allt är så allvarsamt?
    3. Öppnandet av bildörren…?

      3. Visst att det var onödigt men fyfan vad överdriven reaktion av henne. Herregud så trist om allt ska bli världens grej, hon beter sig väldigt präktigt som att det HON tycker är rätt och fel är absolut sanning. Men hon gillar inte honom och då blir allt han gör en stor sak och en chans att agera de känslorna på honom antar jag.

        Instämmer. Herrejösses, blir hon så rädd av en sån grej så kanske hon faktiskt inte ska köra bil då man får vara beredd på att det händer oväntade saker. Det var dessutom ett kontrollerat öppnande och inte bara en dörr som åkte upp och där någon fick kämpa för att få igen den. Sen är det absolut onödigt av honom att ens öppna den, tycker han ofta beter sig som ett ouppfostrat barn som bara går på impuls.

        Tänker att hans reaktion på hennes reaktion gör det svårt för henne att släppa det? Istället för ”oj förlåt det var inte meningen att göra dig rädd” så får hon ett ”när jag ser din reaktion vill jag provocera dig ännu mer” (parafraserat). Jättekonstigt bemötande av Agust och man fattar varför han (eller ja, båda två) är singel.

          1)försvånad men tror att Lina kanske tycker Alex inte bryr sig så mkt. om dukningen, tända ljusen, startar o äta innan henne osv. och så tjafs om tröjan. hon verkar stressad och ängslig.
          2) hoppas det håller. tror Stina har det jobbigt med självförtroende, men tror att detta par vinner i längden. dom har vardag och allt är inte glättigt och kul hela tiden.
          3) onödigt och dumt.
          men Carros agerade i allt skriker ju spring… detta förhållande är dödsdömt. Agust behöver en mer fri själ och det är inte Carro för hon bjuder inte till alls i detta experiment.

            Agust är inte en fri själ han är ett ouppfostrat barn, hans reaktion när hon inte ville att han skulle öppna dörren igen ”nu vill jag bara göra det mer”, förstår att hon gick. Sen var det inte livsfarligt som caroline sa men tycker hon får oförtjänt kritik ofta..

              Men hennes reaktion på detta handlar väl inte bara om bildörren i sig utan antagligen på att hon har gått och stört sig på hans omogna beteende länge utan att ha tagit upp det. Så bygger det upp och till slut så kommer det att handla om en bildörr. När det egentligen handlar om att hela hans personlighet är ett problem för henne. Vilket jag kan förstå, jag hade blivit vansinnig på en person som Agust. Skärp dig för fan ?

          Håller med, jag hade blivit galen av att få ett sånt bemötande som Agust gav henne när hon berättade att hon blivit rädd.

          Ja, det här året är det glasklart i åtminstone 3/4 par varför de är singlar. Det tråkiga paret tror jag håller för de verkar redan ha settlat (brunetten och killen med det stela håret), men de övriga sex deltagarna verkar vara helt hopplösa fall.

          Det där låter precis som jag och min sambo. Tror jag måste se det här programmet nu.

          Jag tyckte ändå att han flera gånger sa exakt det du skriver, alltså ”förlåt, det var inte meningen att göra dig rädd”. Sen var han också ärlig med att han inte riktigt förstod varför hon tyckte att det var så läskigt, men det måste man väl ändå acceptera – Så länge han ändå inte gör om det liksom. Det var väl först när hon inte kunde släppa det utan ba ”men det är fel, det är dumt, du _måste_ förstå för det är fakta att det är farligt” som han blev defensiv. Hade hon släppt det när han bad om ursäkt hade det ju varit klart där?

      1. Ja så skumt? Hon ville att han skulle ta på sig en tröja men han ville inte och så började de bråka om integritet? Så onödigt bråk om ingenting tycker jag, alla är olika på den fronten det får man ju acceptera.
      2. Stina är alldeles för allvarlig och han är alldeles för stel. Tråkigt verkar de ha det.
      3. Haha orkar inte med den killen. Han beter sig som ett barn hela tiden.

      1. Minns inte ens vad deras bråk handlade om, tror det var en grej som Lina (?) förstorade upp? :’)
      2. Håller med! Känns som att Fredrik är en kul o försiktig men ändå skojig kille och Stina typ inte bemöter hans skojiga sida? Snarare att hon känns allvarsam ja, snäll men lixom lite ängslig.
      3. Hahah alltså vad sker, det är en sån miss match.. nej man öppnar inte bildörren när någon kör.

      Tips är att gå med i gruppen Vi som vill diskutera gift vid första ögonkastet på f acebook. Diskussioner efter varje avsnitt med 100-200 kommentarer. Väldigt underhållande och intressant!

        Alltså grupperna på Facebook är enda anledningen att vara där. De är så bra och många.

      Pga bloggstrul blir det kanske dubbelkommentar men ett tips är att gå med i gruppen vi som vill diskutera gift vid första ögonkastet på fb. 100-200 kommentarer om varje avsnitt och väldigt underhållande och intressanta diskussioner!

      1. Det var väl något om att han inte ville sätta på sig en tröja när dom låg i sängen och skulle spela in en hälsning? Hon tyckte väl att han inte hade någon integritet? Minns jag rätt?? konstig grej.
      2. Jag tycker dom verkar vara det mest stabila paret. Årets tacopar? jag hoppas känslorna växer och håller i sig för dom!
      3. Jag fick panik på honom för att han gjorde så! Förstår Carro fullt ut. Hade heller aldrig orkat med en person som ska bete sig så barnsligt hela tiden, gå över avspärrningar osv. Nej tack! Och vem öppnar ens bildörren i farten sådär när man kör 80??

      1. Verkar som att de började tjafsa när de skulle spela in en hälsning till någon från sängen. Alex ville inte ha tröja på sig och Lina blev sur?
      2. Tycker också deras relation hittills är väldigt mjää men det kanske utvecklar sig.

      Jag tycker Stina och Fredrik påminner lite om tacoparet. Verkar lite anonyma och ”tråkiga” i början men sen visar det sig att en väldigt stabil och fin relation växer fram. Fick en bra känsla av dem i senaste avsnittet. Hoppas det håller.

        Tänker också på dem lite som tacoparet! Att det där högintensiva uteblivit, och att det kanske inte är lika intressant för tittarna men ser lovande ut i det långa loppet.

      Klarar inte av att se det. Caroline är så elak och svinig och Lina är inbillningssjuk.

      1. Konstigt att det blev bråk, det verkade ju så fint och stabilt mellan dem. Vad hände med att snälltolka som det var så mycket prat om förra säsongen?
      2. Roligt och roligt, (grisar ska inte har roligt), nej men jag har inte funderat så mycket på om det är roligt mellan dem men de verkar ju absolut trivas och känna sig trygga i varandras sällskap. Kanske de är mer avslappnade off cam.
      3. Alltså, då han märkte att hon blev rädd, irriterad och upprörd hade han ju bara kunnat bemöta det genom att säga att han inte trodde det var så farligt, be om ursäkt och lova att aldrig göra det igen. Inte provocera genom att säga att man vill göra det fler gånger……………….

    Det där är ju olika, jag kan inte ha en lite missfärgad tröja eller en kofta som helt tappat formen på jobbet. Om det då inte är bekväma kläder som kan användas hemma och för slitna för att skänkas blir det ju tyvärr soptunnan.

    När jag hade ett jobb med arbetskläder slängde jag i princip ingenting för jag behövde inga ”fina” kläder utan levde i tjocktröja och jeans och de kan man ju ha tills de faller sönder.

    Vilka flunsor har gett sina barn knasiga namn? Blev inspirerad av tråden om Dasha och hennes söner Atlas och Cosmos…

      Fokis barn heter Zelda och Atari.

      Fornis nya bebis Gaia tyckte jag var ett konstigt namn.. krystat för att vara unik

        Älskar faktiskt namnet Gaia!
        Tycker namn som Juvelia och Julina är fruktansvärda men de är ju inte så knasiga iofs… Bara väldigt WT.

          Tycker det låter som hon ville döpa till Caia haha men inte vågade, Gaia låter som ett första ord barn lär sig att säga. Men ja de andra du nämnde är verkligen WT

        Gaia får mig bara att tänka på The 100, och nu blev jag sugen på att kolla om på den ?

        Tänker på någon som inte kan uttala Caia ?

        Jag känner typ tre Gaia…

          Enligt svenskanamn.se så finns det 69 personer med tilltalsnamnet Gaia i sverige. Sjukt att känna 3 stycken då.
          Aldrig ens träffat ngn.
          Jag gillar dock namnet. Tycker att det är fint.
          Men du kanske bor ngnstans där namnet är vanligare?

      Jag gillar namnet Atlas ??

        Som en av gladiatorerna…..

          Mm eller mer en titan då.

      Kolla in Familjen Annorlunda-flunsorna säger jag bara. Antingen är det konstiga hittepånamn eller också jättelånga märkliga dubbelnamn som föräldrarna tröttnar på med en gång och börjar halvera namnen av praktiska skäl.

        Matilde-Isabell…. snacka om tungvrickning.

    Jag var inne på Instagram och kollade på en del reels och då dök det upp ett klipp där de visade raggningsknep. Och då pratade de om en grej jag har hört lite om förut.
    Det är typ ”the triangle method”. Då när man pratar med den man är intresserad av, så kollar denna i ansiktet och så ska man kolla den i ena ögat, sen flyttar man blicken till andra ögat och sen till munnen och sen till ögat igen. Som en triangel i ansiktet typ. Nu till frågan. Är det någon som har testat det och isf hur gick det? ?

      Haha har hört om den, vill också veta om den funkar!

      Det är ju ett mönster man gör lite automatiskt när man gillar någon. Sänder säkert en signal.

    Annica Englund gör samarbete med natural cycles?? Hon helammar och har varit öppen med sitt IVF-kämpande. .. Ingen skugga på henne, men hur känns trovärdigheten kring företagets val av ansikte utåt?

      Trovärdigheten = 0 i detta fall.
      Samma med alla som gör reklam för Twistshake och liknande innan dom ens skaffat barn.

      Men hon försöker väl inte bli gravid just nu?

      Kollade nu, och hon förklarar ju hur hon använt den. Att det var för att försöka bli gravid, och tvivlar inte på det, hon gjorde nog verkligen allt hon kunde. ?

      Natural Cycles kan användas både när man önskar bli gravid, när man inte vill det, och även om man bara vill ha bättre koll på sin cykel. Innan jag började med NC hade jag ingen aning OM jag ägglossade, när, eller hur min personliga cykel ser ut. Jag trodde jag hade en vanlig 28 dagars cykel som beskrivs på biologin i skolan typ. Har lärt mig jättemycket av den appen!

    Tagit typ 20 min att ta sig in på bloggen och får Bad Gateway varenda gång jag försöker skriva en kommentar… Vad är det för fel på bloggen egentligen!

      Besökte hemsidor 1997 som var snabbare och mer stabila än den här bloggen…

      Samma här! Så störigt

      Känns verkligen som man sitter och surfar på datorn 1995, ett skämt

      Och det är ALLTID på ÖS också. Jättestörande.

    Familjelivsfråga:
    Ni som har haft barn med försenat språk (uttalet) när släppte det och hur?
    Min son är precis fyllda 4 och kan alla ord men uttalet blir fel. Många kombinationer är svåra.

      Vi går hos logoped med vår 5 åring (gått ca 6 månader hos logopeden). Och det gäller bara att nöta, passiv korrigering etc. Vi fokuserar just nu på SV -ljudet, 1 månads träning och det sitter inte riktigt ännu. Men vi kämpar på, alla uttal hon haft problem med har vi behövt träna på, varje dag i flera veckor. Så jag säger håll i och håll ut, det kommer. Jag lovar 🙂

      Taldyspraxi kanske?

    Jag och min man har börjat ha ett öppet förhållande och jag ska på min första dejt nu på tisdag. Känns pirrigt, spännande och läskigt på samma gång!

      Berätta mer! Hur länge har ni varit tillsammans? Vem tog initiativ till att ni skulle gå över till ett öppet förhållande? Vad har ni för ”regler”?

      Så ni älskar inte längre varann men ska ändå bo ihop och dejta andra? Varför?

        Fast det skrev hon väl ändå inte?

          Nej men låter ju så. Att man är trötta på varandra, men vill ändå inte lämna tryggheten, och är pirrig för att träffa ny. Kommer ju antagligen sluta upp med att någon av dem får känslor för någon ny.

            Du projicerar dina känslor på någon annan. Inget av det du beskriver är synonymt med ett öppet förhållande. Har du tappat intresset för en kompis för att du umgås med en annan? Har du slutat älska ditt barn för att du skaffar den ett syskon?

              Nu var vi 2 olika personer som kommenterade, så det är inte att ”projicera mina känslor” Dessutom låter det ju skrämmande att du inte känner skillnad på kärleken till din sambo eller till en kompis eller ditt barn?

            Det finns olika relationsformer helt enkelt. Det du beskriver är snarare synonymt med att vara otrogen, men inte vilja släppa taget om partnern.

            Personen ovan beskrev snarare något hälsosamt som båda var överens om…öppenhet i förhållandet och hur folk sedan utformar det är så klart individuellt.

            Man behöver inte förkasta andras val bara för att man själv kanske hade valt något annat.

      Det här kommer ta en ände med förskräckelse. Men visst, you go girl osv…

      Ofräscht.

    Blir mobbad av en kolega på jobbet.
    Tog upp det med chefen som bestämde att vi skulle prata ut om händelsen. (Tillsammans med min mobbare)

    När jag berättar för chefen vad min kolega har sagt och gjort så blånekar min kolega.

    Kändes dumt att vi satt där med ord mot ord.

    Har ni varit med om något liknande? Och hur hanterade ni det i så fall?

      Men fy, stackars dig! Inte så bra hanterat av chefen, vad trodde hen skulle hända?!

      Jag blev också mobbad på jobbet men min chef sa rakt ut att det inte fanns något att göra. Också helt knäppt men jag slapp i alla fall sitta där med mobbaren. Mobbaren slutade självmant något år senare och då blev det jättebra på jobbet men sån tur har man ju inte alltid. Har du möjlighet att söka ett nytt jobb? Inte för att du borde behöva göra det men uppenbarligen kommer inte din chef orka ta ordentligt i frågan.

      Jag håller tummarna för en lösning!

      Köp en liten diskret diktafon som du har med dig och använder vid behov. Kostar en femhundring på Clas Ohlson. Tar upp ljud tusen gånger bättre än en mobil och är diskret. Alla samtal du själv deltar i är lagliga att spela in. Däremot måste du vara försiktig med hur du använder inspelat material och inte sprida det hur som helst.

      Tycker även du ska be facket om råd och kanske även ha ett enskilt samtal med chefen där du frågar chefen hur du bör göra eftersom ord står mot ord.

    Tror ni att det är möjligt att skriva en hel c-uppsats på en vecka, alltså att själva undersökningen med tex intervjuer är gjord men att börja från noll med själva skrivandet?

    (Är inte i den situationen nu men är tvungen att ändra mycket i mitt arbete nu i sista sekund så tanken slog mig bara)

      Har du tillräckligt med disciplin och dedikation kan du klara det. Men inte säkert att det blir bra för det. I första hand försök rädda det du skrivit hittills, kanske kan du hitta en annan infallsvinkel?

      Nej, verkligen inte.

      Absolut inte. Jag skrev c-uppsats ensam förra året. Började i januari/februari och höll intervjuer i mars. Blev klar med uppsatsen i slutet av maj och då la jag ner ca 8h varje dag (ibland ink helger). Ingen direkt stress utan kunde göra allt noga och i min egen takt, men det tar längre tid än vad man tror. Bara transkribering av i mitt fall sex intervjuer på 45min-1h vardera tog en vecka.

      Absolut inte. Jag skrev c-uppsats ensam förra året. Började i januari/februari och höll intervjuer i mars. Blev klar med uppsatsen i slutet av maj och då la jag ner ca 8h varje dag (ibland ink helger). Ingen direkt stress utan kunde göra allt noga och i min egen takt, men det tar längre tid än vad man tror. Bara transkribering av i mitt fall sex intervjuer på 45min-1h vardera tog en vecka. Börja i god tid och lycka till!

      Ja det kan du. Jag skrev min uppsats på mindre än en vecka och fick ett högt betyg. Lycka till, du klarar det!!!

      Med flinka fingrar skriver du ett godkänt arbetet på 12 effektiva timmar. Utan problem.

      Ja! Och det värsta som kan hända är ju att du bara får komplettera??

      Nu skriver jag iofs en d-uppsats, men jag och min uppsatspartner har suttit varje arbetsdag i 8 timmar sedan slutet av januari och börjar känna oss lite stressade. Vet inte exakt vilken nivå c-uppsats ligger på, men bara att förstå tex analysmetoderna och läsa all litteratur man ska använda tar ju ett tag. Skulle säga absolut inte.

      Jag gjorde det men skulle inte rekommendera någon att göra det. Om du gjort alla intervjuer och vet hur du vill strukturera upp det – kör hårt! Lycka till!

      Jag skrev min C-uppsats på juristprogrammet på cirka en vecka och fick högsta betyg. Dock tog det i praktiken lite mer tid eftersom man har obligatoriska delavstämningar med handledare och sånt där som man inte riktigt kan schemalägga själv (för oss var det så i alla fall). Men själva knappandet på datorn hemma tog cirka en vecka

      Ja

    Någon som vet vad som hänt Tess Montgomery? Hon skrev på insta story att det händer en stor livsgrej men att det snart är över och hon bearbetar det typ?

    Känner mig så ledsen. Ett barn på mitt barns förskola är väldigt utåtagerande. Mitt barn har fram till nu ändå lekt ganska bra med detta barn och de verkar gilla varandra även om de såklart ryker ihop ibland på barns vid (de är båda 4 år). Men senaste veckorna får jag var och varannan dag vid hämtning höra från pedagogerna att hen har knuffat eller slagit mitt barn. Och idag vid lämning fick jag se det med egna ögon. Mitt barn är ofta lite blyg precis vid lämning och det tar ett tag innan hen börjar prata och leka med de andra. När detta barn då inte får en omedelbar kontakt så går hen fram och knuffar mitt barn hårt.
    Mitt barn har alltid älskat förskolan men nu har hen börjat säga att hen inte vill vara där och att detta barn är dum hela tiden.
    Jag vet att detta barn har varit igenom många förändringar den senaste tiden, mamman har flyttat ihop med sin nya partner och de har alla tre flyttat till en ny lägenhet.
    Men jag börjar känna detta är ohållbart. Hur kan jag ta upp detta med pedagogerna och/eller föräldrarna? Jag vill inte svartmåla det andra barnet och har aldrig sagt något negativt inför mitt barn. Men känner att det blir svårare och svårare att förhålla mig neutral när mitt barn blir så påverkat.

      Förskolan ska ha en plan mot kränkande behandling, tycker du ska ta upp detta med pedagogerna. Eller rektorn om du tycker det är lättare. Ditt barn ska absolut inte ha det så!

      Det kan vara så att det andra barnet har någon typ av diagnos och inte själv kan behärska sig eller tänka på konsekvenserna av sitt eget handlande. Nu är det ju ingen ursäkt, men det kan vara därför.

        Jo så kan det säkert vara. Jag har anat det ett tag. Och sjävklart hoppas jag att barnet i så fall får det stöd och hjälp som behövs. Men det förtar inte min känsla av vanmakt inför hur mitt barn har det. Jag vill inte trampa föräldrarna på tårna, men känner att jag snart skulle vilja ta upp det med dem. Även om deras barn har det svårt så kan det inte ske på bekostnad av mitt barns mående och trivsel på förskolan.

          Och vad exakt tror du föräldrarna kan göra åt saken? Du tror inte de redan är medvetna om sitt barns problematik? Det är ju förskolans ansvar att få det att fungera för barnen under förskoledagen, inte föräldrarnas ansvar.

          Blir så trött på ni som tror att det är så enkelt som att bara säga åt föräldrarna att de ska prata med sitt barn och så är problemet löst. Barnet vet med största sannolikhet vilket beteende som inte är okej, men behöver stöd i olika situationer här-och-nu. Vad ska föräldrarna göra som då befinner sig på sin arbetsplats??

            Föräldrarna kan själva prata med förskolan för att få hjälp med interventioner, extra resurser osv. DET är förälderns ansvar. Bara för att man inte är på plats betyder ju inte att man inte kan påverka?

            Menar personen verkligen att det skulle vara så enkelt som att bara prata med föräldrarna?
            Ser man ett problem så är det väl inte konstigt att man skulle vilja prata med föräldrarna och förskolan om vad det är som sker? Förhoppningsvis säger de då att de redan håller på att jobba på problemet. Kanske inte föräldrarna förstått riktigt vad som händer

            Vet precis. Mitt barn var ett av dom som var utåtagerande.
            Jag lovar att hens föräldrar mår sämre än dig.
            Ångesten att inte kunna vara där och hjälpa sitt barn att hantera sina känslor är fruktansvärt.
            Tar inte bort din känsla heller för det är så klart inte okej att ditt barn känner så, bara ville meddela att det är jobbigt för alla

              Ja för det är verkligen mer synd om den som mobbar än den som blir mobbad ??‍♀️

              Det är ju mest synd om det barnet som blir utsatt, det spelar ingen roll om det utåtagerande barnets föräldrar får ångest, det hjälper inte det utsatta barnet. Det ska kunna vistas på förskolan och vara trygg utan att behöva vara rädd för våld.

      Du förklarar att det andra barnets agerande påverkar ditt barn negativt och att något måste göras. Lägg fokus på ditt barn och hur det påverkar ditt barn.
      Att prata om den andra barnets familjesituation tror jag inte kommer göra något bättre, vill du nämna nått så tänker jag att det räcker med ”jag förstår att det kan finnas en problematik som jag inte vet något om och som gör att barnet är utåtagerande”.

        Vad tänker du att de stressade och överarbetade pedagogerna på en undeebemannad förskola ska göra? Sätta barnet i ett eget rum?
        När jag arbetade på förskola fick jag väldigt många samtal från föräldrar om att ”jag vill inte att mitt barn leker med det barnet”. Förskolan är till för alla, även barn som slåss, bits, sparkas osv. Personalen kan inte förbjuda barn att leka och även ugåtagerande barn har rätt till kompisar. Optimalt? Nej, absolut inte. Men ofta är förskolans händer ganska bundna. Tyvärr.

          Förlåt men va?! Pedagogerna gör ett fantastiskt jobb och har säkert utmanande arbetssituation på många sätt. Men det innebär ju knappast att de ska sitta med armarna i kors om ett barn dagligen blir slagen och knuffad, är ledsen och rädd och inte trivs på förskolan längre…. Har du den inställningen så hoppas jag verkligen att du inte jobbar på förskola längre.
          Vad tycker du jag som mamma ska göra då när mitt barn blir behandlad på detta sätt samt är ledsen och inte gillar förskolan längre?
          Otroligt slapp inställning du verkar ha.

            Nej, jag arbetar inte på förskola längre. Delvis just för att jag gick hem med dåligt samvete varje dag pga det fanns så lite vi kunde göra. Vanmakten som uppstår när man gör allt i sin makt för att rädda ett sjunkande skepp.

            Jag tycker nog inte att jag föreslog att pedagogerna skulle titta på när barnen slogs, utan snarare framhöll att det vanligtvis inte finns så mycket att göra.
            Jag frågade också vad ni tycker att pedagogerna ska göra, mer konkret. De vet garanterat redan om problemet och gör allt de kan.

              Då vill man väl prata med dem och faktiskt veta vad som händer och vad de försöker göra för att lösa problemet?

            Lyssna inte på den här fd arbetaren på en förskola. Hen är garanterat inte pedagogiskt utbildad. Prata med pedagogen om orsaken till att inte ditt barn trivs och vad den har för lösningar till att ditt barn ska göra det. Om du ser att ditt barn blir slaget är det helt ok att säga ifrån till den som slår(oavsett var det sker).
            Om det dåliga beteendet fortsätter från det andra barnet kan du gott ta ett snack med dens föräldrar. Det är ju trots allt de som uppfostrar barnet.

          Klart att utåtagerande barn har rätt till kompisar, tror du läste in väldigt mycket i min kommentar!
          I min mening så behöver det utåtagerande barnet stöd, säger vi vuxna inte ifrån och trycker på så kommer barnet inte få det stödet den behöver. De flesta barn är inte utåtagerande för att vara elaka.

          I min sons klass så har det varit stora problem som gjort att min son inte längre gillade att gå till skolan, han fick ingen arbetsro och det var bråk och slagsmål i klassrummet nästan dagligen. Skulle jag i den situationen inte gjort något för att pedagogerna är stressade och överarbetade? Så klart inte, då står man bakom pedagogerna och trycker på hårdare till rektorn!
          Tillslut delades klassen upp i två grupper och det har blivit avsevärt mycket lugnare!

            Din inställning borde både föräldrar och personal ha! Tar till mig av det du säger och kommer prata med förskolan imorgon. Jag har som sagt aldrig sagt något negativt om detta barn eller uttryckt att mitt barn inte bör/får leka med hen. Men såklart jag inte bara kan stå och titta på när mitt barn mår dåligt. Och oavsett personalens situation så lämnar jag ju mitt barn hos dem flera timmar varje dag. Så sjävklart måste jag kunna förvänta mig att hen trivs och mår bra där.

            Problemet är väl att barnet kan mista alla sina kompisar som den har om det fortsätter också?! Man måste väl kunna prata om problemet?

          Så du menar att det ska vara så? På vilken arbetsplats skulle detta accepteras?
          Det jobbiga barnet får väl gå i förskola för speciella barn, jag blev mobbad i skolan som liten och det påverkar fortfarande hur jag känner inför vissa situationer.

            Vilken förskola för speciella barn syftar du på? Det finns inte särförskola och om det fanns skulle det ha samma regler som särskola.

            Eh? På väldigt många arbetsplatser i Sverige gör man inget åt varken mobbning eller kränkande särbehandling. Bara en massa dokument men i verkligheten görs ingenting och några konsekvenser finns inte.

          Men va? Vilken fruktansvärd kommentar. Ska det tillämpas på alla yrken, anser du? Polisen exempelvis: ”Vad ska de göra om folk är kriminella, alla har rätt att vara utomhus?” eller?

          De får punktmarkera barnet som slåss.

      Prata med förskolan. Det låter som att det knuffande barnet har svårt att kommunicera. Barn tar ofta till fysiska medel när kommunikationen blir svår. Inte ok, men en förklaring.

        Instämmer i att ts bör prata med förskolan. Inte med de andra föräldrarna. Det är inte din uppgift utan du får ha förtroende för att förskolan gör det de kan och tycker blir bäst. Upplever du att de inte tar det på allvar så gå till rektorn. Men inte barnets föräldrar.
        Som förälder hade jag tyckt att det va supermärkligt om en annan förälder som jag inte känner särskilt väl skulle klaga på mitt barns beteende. Överlåt det till förskolan

          Precis, sedan så vad ska föräldrarna göra åt vad som händer i förskolan? Där måste ju pedagogerna jobba för att det ska funka för alla barn.

      Prata med rektorn. Har varit i samma situation. Det slutade med att de fick punktmarkera barnet som slog/knuffade mitt barn.

      Skulle säga till mitt barn att inte leka med och hålla sig undan från det barnet. Tyvärr, men det lär inte bli bättre.

      Blir ditt barn slaget mitt framför dig så måste du såklart säga till det andra barnet! Hade liknande problem för mitt barn, pedagogerna sa hela tiden att dom skulle lösa det men det hände ändå. Tillslut sa jag till mitt barn att hon skulle slå tillbaka i självförsvar eftersom pedagogerna inte löste något. Berättade även för pedagogerna att jag sagt så. Dom blev jätteupprörda men sen hände det aldrig igen så dom steppade väl upp sin övervakning helt enkelt…

        Tokig morsa du verkar, heh nån diagnos på dig gumman.

          Lär dina barn att bli slagna så lär jag mina att försvara sig, gumman♥️

            Haha euw på dig. Soc knackar snart…

        Wow vad sjukt att säga åt sitt barn att slå tillbaka.

          Varför det? Blir man slagen gång på gång måste man få ta till självförsvar. Gäller även vuxna?! Alla har rätt att skydda sig själva. Speciellt barn när vuxenvärlden (pedagogerna) inte hjälper till, kan jag tycka.

          Jag håller med Viktoria. Alla har rätt att försvara sig själva och det är viktigt att lära barn att sätta gränser, speciellt när vuxna inte gör det.
          Ett barn ska inte behöva gå till förskolan varje dag för att bli misshandlad. Vad lär det barnet tror du? Vad har det för konsekvenser för barnets självkänsla? Det tär på barnets psyke som går runt helspänd och rädd för nästa attack.

        Håller inte med alls om din strategi. Känns bara som att skapa en ond cirkel samt lära sitt barn fel saker. Om mitt barn slår ett annat barn hoppas jag att detta förmedlas till mig så att jag kan agera och prata med mitt barn. Inte att det andra barnet istället bara blir tillsagd att slå tillbaka.

          Två saker kan ske parallellt. Vill absolut inte lära mitt barn att det bara är att ta emot tills det eventuellt slutar när man blir misshandlad. Då det inte hjälper att säga till en vuxen så är nästa steg att försvara sig. Samtidigt kan föräldrarna till barnet som slår försöka prata med sin lilla gulleplutt (autocorrect ville skriva fylleolycka hahahhh) men som alla som känner utåtagerande barn i förskoleålder vet så hjälper det sällan omedelbart, speciellt inte när föräldrarna inte är med på förskolan utan bara kan prata hemma. På förskolan finns bara pedagoger o dom hjälper ju uppenbarligen inte till.

    Nån som tycker det var väntat med skilsmässa mellen Kroy Biermann och Kim Zolciak? Och han kräver hemmet, barnen och underhåll av Kim. Det är lite oklart vem som har sökt skilsmässan. De har ju stora skatteskulder också så huset verkar ska säljas för att få in pengar.

    Hela den familjen är ju rätt absurd. En av de som har låtsas vara rika sämst av alla.

      Kanske ska du låta dom sköta sin skilsmässa själva?

        Det är personer från Real Housewives of Atlanta och stora på SoMe. Vi får diskutera sånt här.

        Jag tycker det låter som om hon har satt dem i ekonomisk knipa och de försöker lösa det såhär.

        /Ej TS

    Tror ni Anna Nyström (8,3m följare) har köpt dom? Fick på en bild 52 kommentarer, men på de flesta 750st typ.

      Ja!

      100% köpta.

    Har Bianca kvar sina hundar?

      Verkar inte så?

      Har för mig jag såg en story för någon dag sedan när hon var ute och gick med dom. Men tror Oliver har dom mycket. Tycker man brukade se dom varje dag på Biancas instagram innan, men inte lika ofta nu.

    Varför det?

    Jaaaaaa (men jag får bara skit varenda gång jag nämner det). Men ja. Jag slutar aldrig förundras över dom. Jag undrar verkligen hur det kommer gå för HT när barnet kommer. Hon har ju inte arbetat på flera år men blir trött av att ringa ett telefonsamtal. Hur tror hon det kommer bli med ett barn att ta hand om?

      Ja FD är verkligen pinsam, med hennes stela danser, gråtande men väldigt posade bilder, like-fiskeri ”kommentera ett ? om du kan se hur mycket vi längtar efter ett levande barn”, och hur hon på andras bilder alltid måste promota sitt eget trauma ”grattis till XX, tänk om vårt levande barn en dag också kommer få leka med er”

      Håller verkligen med dig. Jag hade ett komplext och intensivt arbete innan jag blev mamma. Hade även varit sjuk på olika sätt under min graviditet och arbetade ändå. Trots detta var det en chock för mig att bli mamma och hur jobbigt och svårt det faktist var. Tror hon kommer ha det kämpigt. Hon verkar helt ärligt rätt lat.

    Varning långt. Men tacksam för hjälp/inputs

    Min sambo kommer relativt ofta (2-3) gånger i månaden hem från jobb eller ja ibland när han vaknar hemma också en helg, och är på sånt dåligt humör. Drar bokstavligen ner pesinerna och lägger sig mitt på dagen och till svar får man bara ”de är så mycket låt mig vara ifred tjata ej”

    Detta kan inträffa vilken dag som helst så känner att jag går på spänn för hans humör för när han är sådär ”låg” så kan man knappt hälsa på honom utan han ser typ rakt igenom och svarar knappt och jag blir ju automatiskt att kännas som jag gjort något? då säger han att allt inte handlar om mig.. Och att han inte orkar ”låtsas” när han är hemma utan behöver får vara som han är? Att han inte orkar slå ”frivolter” runt mig för att jag ska vara ”nöjd”… Ur mitt perspektivt vill jag bara ha ett vänligt bemötande och inte alls sådär överdrivet som han säger att jag ”kräver” av han.

    Jag säger något i stil med de är ok att må dåligt/vara trött osv men känns som att jag får ut för humöret och då säger han att JAG är hänsynslös som inte låter han vara ifred och ur mitt perspektiv ”sura”…Han är 35 år och ingen tonåring. Är detta normalt? Jag har också dåliga dagar som alla andra och vet ej hur jag ska förhålla mig till detta är en helt ny nivå för mig.

      Så länge han inte skriker, är elak eller ignorerar viktiga saker tänker jag att du kanske ska ta det för vad det är och bara låta honom vara? Det handlar inte om dig utan förmodligen grejer på jobbet och han kanske behöver de där timmarna ifred med persiennerna neddragna för att orka med. Men händer det mer eller mer kan det vara bra att ha lite koll, kan vara förstadiet till utbrändhet. Så pröva prata med honom om hur han mår när han inte är trött och utan anklagande ton om surhet osv, säg att du oroar dig för honom.

        Tack för perspektiv. Får kanske bara acceptera att han är såhär då eftersom jag valt att leva med honom (vi har barn). Brukar ibland vänta ut honom tills han själv blir på bättre humör. Brukar aldrig säga surt eller anklagande utan tex idag frågade om de finns ngt jag kan göra då får jag bara snäsiga svar att jag ska låta han vara ifred.

        Nejnej aldrig skriker eller är dum men väldigt sur och känns som att jag får gå på bomull och vet lixom aldrig vilket humör han ska vakna på… I min värld blir han väldigt trött/behöver vara ifred av små saker som jag har svårt att förstå att man behöver ett kolsvart rum till och noll kontakt med sin familj.

          Jag skulle aldrig i livet leva med mitt barns pappa och tycka det är ok att han beter sig som en skitstövel.
          Man beter sig inte så i en familj. Fråga honom vad han vill göra med erat liv. Flytta isär?

          Fast det här är en sådan enorm kvinnofälla. Vi ska lirka, trippa på tå, visa hänsyn etc etc etc. Hela det känslomässiga ansvaret.

          Det här ligger INTE på dig. Du har inte ”valt att leva med honom” bara för att ni skaffat barn – man har full rätt att ändra sig och faktiskt kräva förändring.

          Tänk även på vad detta ger för bild till dina barn ( säger absolut inte att du ska bära det ansvaret – men din man verkar ju totalt inkapabel att inse sina tillkortakommanden på egen hand) men dina barn SER att det är helt OK, att som man och pappa, strunta i resten av familjen och bara ”checka ut” när det passar.

          Mamma/kvinna får fixa istället för ”pappa behöver lugn och ro”.

          Vem behöver inte det?

          Men i en familj är det faktiskt inte man själv som alltid kommer först, och man kan inte leva efter; ”My way or the highway”. Det är verkligen något din man borde komma till insikt med.

          Jag tycker du kan kräva att han tar tag i sitt problem, speciellt när det är barn involverade. Det är inte rimligt att du 1) ska känna dig obekväm och illa till mods hemma därför att du inte vet hur du har tillåtelse att bete sig kring honom (om han blir sur för att du tex undrar vad du kan göra), och 2) att du ska ansvara för barn medan han tar all tid han vill ha att sura. Han har valt barn, han har ett ansvar att göra vad han kan för att vara en fungerande förälder.

          Det låter ju som att något är på tok – kanske om någon sa att han är på väg in i väggen, kanske depression, ångestproblematik osv. Det finns saker att göra – Det allra första är ju kontakt med allmänvården och/eller terapi om man har råd att gå privat. Jag förstår att det är riktigt jobbigt för dig, och han kommer säkert bli ännu mer irriterad, men situationen som den är nu är ohållbar, och risken är att du själv går in i väggen pga den psykiska stress det innebär att leva med någon vars humör man inte kan lita på.

        Det här kan vara det dummaste jag läst. Det är vuxna människor det handlar om.

        I synnerhet som förälder har man en skyldighet att kommunicera sina behov OCH även vara beredd att sätta sina egna behov åt sidan, av hänsyn till resten av familjen.

        Att gå och sura, plötsligt inte prata med familjen och sedan dra ner persiennerna i ett rum och fortsätta sura är fullkomligt vettlöst.

        Tror du att folk uppför sig så på sina arbeten? Ignorerar kollegor och chefer och sticker hem utan ett ord.

        Är man på gränsen till utbrändhet (eller är utbränd) så talar man om det. Man tar ansvar och söker hjälp.

        Man plågar inte resten av en familj genom lynnighet, oberäknelighet och fullskalig jäkla egoism.

        Vad i det som beskrevs var inte elakt? Det är ett fruktansvärt bemötande. Majoriteten av deras tillvaro i hemmet handlar om hans risiga humör och hur han spelar ut mot henne och sedan slänger i ansiktet att hon kräver för mycket och att allt inte kan handla om henne. Hur kan han säga det när han ligger som ett enda stort tyngdtäcke över deras tillvaro i hemmet, persiennerna ska dras ner och hon ska behöva tassa runt och t.o.m. vara rädd för att ens kunna hälsa på honom för han kan annars flyga ut mot henne.

        Självklart kan en individ få lov att må dåligt, men det här är ett depressivt tillstånd som han inte tar tag i aktivt, utan han kräver att partnern ska acceptera hans inaktivitet, obehagliga humör och tilltal. När han bara stänger av och lägger sig är han uppenbarligen inte heller ansvarstagande, det är flera lager av ansvar som han skjutsar över på sin partner som bara ska köpa läget för att ”han vill få lov att må dåligt utan att behöva låtsas att må bra”. Det är ett svartvitt tänkande och en totalt felaktig hantering av problemet. Han verkar inte heller alltid ha mått och betett sig så här risigt. Som vuxen måste man agera och inte överlämna ansvaret på omgivningen, som när man var ett barn.

        Säg att rollerna var ombytta…inte en chans att en man hade tolererar att hans kvinnliga partner betedde sig så illa mot honom samtidigt som hon krävde att han skulle tvingas se på när hon gick längre och längre in i sitt depressiva tillstånd.

        Det här är inte normalt och kommer inte hålla i längden. Långt förbi en eller två pressade arbetsdagar, det är ett allmäntillstånd som beskrivs här och det är väldigt allvarligt.

        Det går inte att vila sig ur en depression!

      Ni kanske kan kommunicera när han är på bättre humör? Troligen blir situationen inte lika laddad då, och kanske blir det enklare för er att prata. Jag kan känna igen mig i din sambo och i de situationerna vill jag också bara vara ifred. Jag har haft ångestproblematik länge och tar väldigt lätt åt mig av saker omkring… Man anstränger sig mycket när man inte är hemma och när man kommer hem behöver man få ”bara vara” ibland. Jag är ganska introvert så att vara iväg på jobb och annat tar ganska mycket kraft.

        Fast livet funkar så att man faktiskt jobbar. Blir man så jäkla ångestfylld och dränerad av ett sedvanligt heltidsjobb, så får man nog inse att man inte är lämpad att bilda familj.

        Man kan inte skaffa barn och sedan bli fullkomligt tagen på sängen över att man inte är störst i sitt eget hus längre.

        Den här snöflinge-generationen börjar gå mig mer än lovligt på nerverna – ni är ”HSP”, ”introverta”, ”det är oeeeerhört jobbigt att arbeta” etc etc.

        Livet ÄR jobbigt. Man är inte glad JÄMT. Så funkar det.

      Förstår dig precis!!!! Min sambo är exakt likadan. Han brukar säga ”jag kan bara inte låtsas vara glad?!” Och nä, det är inte det jag vill heller, det räcker med neutral. Så länge han inte är dryg/otrevlig/kall som jag tycker han är när ”han har en dålig dag som inte beror på mig”.

      Jag har tyvärr inga tips… mer än att det är sjukt påfrestande och känns som man trippar på tå.

        Lider med dig för de är så jobbigt att ha de såhär. Min blir också nedlåtande och kall mot mig när han har motgångar i livet minsta ”lilla” enligt mig. Känns som att jag får ut för om de varit mycket på natten med barnen,eller att han jobbat mycket han jobbar (50%)
        . Jag blir aldrig kall om jag varit uppe med barnen eller haft mkt på jobbet tex och jag jobbar mer än honom och tungt jobb (missbrukavård) plus att jag ammar så jag tar inprincip allt med barnet. Så tycker ibland att han tar på sig en stor offerkofta. Har svårt att sympatisera med honom…

          Har man barn så kan man inte sätta i system att bete sig så. Hade blivit väldigt sur om min man gjorde så!

        Hur kommer det sig att ni accepterar att leva med någon sån?

      Ta upp det med honom men inte en dag han är på dåligt humör. Jag kan relatera till honom, vissa dagar är jag så trött och blir irriterad på allt och vill bara vara ifred.

      Det låter sjukt jobbigt för dig! Det låter också som att han behöver prata med någon/ha en plan för hur han ska göra för att slippa må så? Det måste tära på både honom, dig och ert förhållande. Det låter inte ”normalt”, tror inte att det är så vanligt för de flesta. Jag hade pratat med honom om det när han mår bra och förklarat din oro och att du bara vill att han ska må bättre. Det är ju ohållbart att leva så i längden, o jag förstår att du tassar på tå och är rädd för hans humör, och så kan du ju inte ha det.

      Jag hade en sambo en gång i tiden som hade liknande beteende och efter ett tag var jag konstant rädd för att det skulle hända ngt, jag försökte ändra på mig för att han skulle bli glad osv. Det kändes inge bra att göra så mkt avkall på mig själv för en person som inte gav lika mkt tillbaka. Är man vuxen har man också ett ansvar för sig själv, att se till att man inte mår så dåligt så man tar ut det på andra (vilket det låter sol att han gör på dig). Hoppas du kan prata med honom ❤️

      Kanske han har något hsp-liknande och blivit överstimulerad? När jag känner att jag blivit överstimulerad måste jag låsa in mig själv i mörkt, tyst rum.

        Men har man familj får man liksom göra lite avkall på sin ”HSP”, ”Överkänslighet” och whatever.

        Det är inte rimligt att inte kunna bete sig som folk för att man ”inte får stänga in sig i ett mörkt, tyst rum” för att man ”har nära till sina känslor”.

        Att ens partner och/eller barn bara ska få finna sig i sådant för att ”det är sådan man är”.

        Då får man själv ta ett ansvar för sitt mående och se till att man faktiskt fungerar och kan uppföra sig. Alla andra ska inte behöva tassa på tå för att en annan vuxen inte ska sura/få utbrott/brista ut i gråt flera gånger i veckan.

        En person som har en HSP-personlighet tenderar att ha en finkänslighet gentemot sin omgivning. De har oftast ett milt och empatiskt förhållningssätt.

        Det här är inte personer som tenderar att spela ut aggressioner.

      Nej det där är inte normalt eller acceptabelt beteende. Man kan ha dåliga dagar och ändå inte bete sig som ett arsel mot de man säger sig älska och bo tillsammans med. Med tanke på att han också nästintill gaslightar och påstår att du behöver få ”frivolter” slagna runt dig för att vara nöjd så hade jag:

      1. Tagit ett rejält snack med honom om hur det påverkar vårat förhållande, och om det är så han har tänkt att fortsätta bete sig så:
      2. Övervägt att faktiskt lämna förhållandet eller se om det är möjligt att istället vara särbo ett tag.

      Jag kan tyvärr känna igen mig lite i din sambo, jag har vissa dagar då jag är helt tom på energi och absolut inte vill prata med någon. Bara att behöva säga hej gör att det skriker i hela kroppen. Men jag gör mitt bästa för att säga till min man att ”nu är jag lite nere igen”, och att det inte har med honom att göra. Två perioder när det har varit som mest har jag gått hos psykolog här i Göteborg. För jag vet att det handlar om mitt eget psykiska mående, det är inte min man som är problemet. Om din sambo har det så väldigt ofta kanske han ska gå till en psykolog?

    Någon mer än jag som hatar att vara gravid? Jag vet inte om det är för att jag är lite äldre och klenare (40 år, första barnet) men jag mår skrutt! Är i v 13 och jag är konstant trött, mår illa, magen värker som AS och är utspänd som en hård öm ballong. Jag blir andfådd av ingenting, brösten värker, jag är yr, har värk i hela kroppen. Listan tar banne mig aldrig slut. Jag är så ledsen för hela upplevelsen än så länge, jag trodde inte det skulle vara riktigt såhär illa… Jag försöker känna djup tacksamhet men vissa dagar vill jag bara sätta mig i ett hörn och tjuta. Blir det bättre???

      Önskar jag kunde säga något peppande. Men tyvärr blir man bara otympligare och mer krämpor (för mig iaf) jobbigare att andas och magen är ivägen jämt och bara att böja sig ner är en ”kamp”… Förlåt för opepp svar är själv gravid i v.35 och jag tyckte att de var glansdagar från typ vecka 12-30. Jämfört med nu. Så är nog bra om du ställer in dig på det kanske. Prata med ditt barnmorska och försök se graviditeten ur positivta aspekter. Jag tycker de är fint med mage är stolt över den och älskar att känna när bebis rör sig tex. Men avskyr att känna mig tung och svullen och hindrad i min motorik.

      För mig har det blivit bättre! Efter typ v. 17 började jag bli piggare (behöver inte vila varje dag längre), illamåendet är nästan helt borta, har sällan gaser i magen. Är i v. 21 nu med andra barnet och mår nästan som vanligt, lite foglossning men det är lättare än allt jag hade i början ? så det KAN bli bättre ?

      Jag hatade det alla gångerna. Jag mådde kasst. För mig blev det inte bättre men det är värt det. Det är det verkligen. Annars hade jag inte utsatt mig för det igen.

      Kämpa på!

      Säkert de flesta… Det är ju inte asnice…

      Brukar bli tyngre och otympligt men mindre illamående efter v16. Innan andra säger något, ja jag veeet att det är olika men generellt sett försvinner illamående och trötthet då.

      Försök påminna dig om att det är temporärt. Du kommer gå din kropp tillbaka inom en relativt snar framtid ändå. Graviditeter är en så kort del av ens liv.

      Om det är till nån tröst så blir det snart oftast bättre just med dom grejerna du nämner! Illamående brukar avta, brösten blir mindre ömma, tröttheten går över, man slutar känna sig så uppblåst osv… Sen upplever iofs många att dom sista veckorna är värst men då av lite andra anledningar än det man känner i starten. Har du möjlighet så försök köra typ daglig gravidstretch o sånt, håll dig aktiv, kan hjälpa en del och motverka krämpor. Kämpa på 🙂

    Alltså Gabjoss inlägg på bloggen angående magsjuka, är inte hennes åtgärder lite väl överdrivna? Klorin på väggar och golv, städa flera gånger om dagen, tvätta allt i 90 grader, använda handskar och munskydd? Antar att barnet inte får någon närhet alls när han eller hon är magsjuka.

      Jättebra ju. Det är bara så man får bort viruset, som är jättesmittsamt och långlivat.
      Önskar fler gjorde som hon.

      Tyckte det lät rent sjukligt hysteriskt, faktiskt.

      Haha reagerade också på det inlägget… Hon SLÄNGER alltså en helt fungerande hink om hennes barn kräks i hinken utan att hon har en påse i. Wtf? Hon riskerar också att totalt förstöra sina golv och väggar med tanke på att klorin är starkt blekande och är känt för att förstöra känsliga material.
      Hon beter sig som om hennes barn har ebola.

    Väldigt larvig grej att haka upp sig på men jag måste bara fråga om det är fler som titt som tätt också får cringe de luxe när Rania och Thomas leder Nymo ihop??? Det blir typ som ett barnprogram, stökigt och stela intervjuer? Vet inte hur skyldig Thomas är dock, har sett honom i andra konstellationer utan att reagera.

      Rania avskyr jag precis som Soraya. Väldigt dåligt stämning när de är omkring. Tackar vet jag Anders och Maria

      Du får alltså pinsamt?

    Jag har utvecklat någon slags känslomässig affär med en gammal flamma som jag inte träffat på flera år. Vi har knappt haft någon kontakt, men under våren har vi börjat skriva igen lite sporadiskt. Mest skickat roliga klipp och memes till varandra, men aldrig skrivit något olämpligt. Jag har sambo sedan flera år. Tror att han och jag befinner oss i en svacka just nu och mitt liv känns tråkigt. Jag har kommit på mig själv med att i princip vänta på att den här killen ska skriva till mig under dagarna, och blir glad när han väl gör det. Jag förstår ingenting. Detta kommer från ingenstans. Jag känner mig som en skithög, som uppenbarligen har behov av bekräftelse/dopamin från någon annan än min sambo. Vet inte vad jag vill säga med detta, mer än att jag ville skriva av mig.

      Fy för sånt. Exakt då alla ex hör av sig när det ör tråkigt el jobbigt hemma. Sluta genast!

      Så klart har du det dåligt med din sambo, du håller ju på att flörtar med någon annan. Illa.

      Om du vill vara med din sambo så bör du nog klippa kontakten med den andra, hur svårt det än är. Innan det blir värre. Tro mig.

      Känns som upplagt för en jobbig sits, lika bra att sluta innan det blir riktigt illa om du inte vill göra slut med sambon för att försöka med exet…?

      Ursäkta men du är ett riktigt svin.

        Skulle du vilja att det var ombytta roller? Att din sambo gjorde så här mot dig? Gör slut på det gamla, innan du påbörjar något nytt.

      Du har identifierat att du har ett bekräftelsebehov (tillfälligt eller inte, spelar ingen roll egentligen), så då är det dags att göra ett aktivt val – Var en bra eller en dålig människa. Att ha de känslorna är helt mänskligt, det är sånt som händer i relationer och jag tror helt ärligt att det är orealistiskt att förvänta sig att man inte ska känna attraktion eller dragning till någon annan någonsin.

      Det är hur du agerar på de känslorna som spelar roll. En schysst person hade antingen slutat flirta med den gamla flamman och kanske lyft med sin sambo att man känner sig lite låg i relationen och ansträngt sig för att jobba på det, ELLER avslutat med sambon om man nu landar i att man inte vill vara med honom längre. En oschysst person låter sitt eget behov av bekräftelse gå först och väljer aktivt att svika sin partner för att tillfredsställa det.

      Bara att fundera på vem du vill vara – och vill du vara schysst så är det bara att agera schysst. Man är inte ett offer för sina känslor, du bestämmer över dem, inte tvärt om.

    Håller med. HT och alla samarbeten, en dags jobb är att filma en video och prova kemiska snacks. Sen måste hon ligga ner resten av dagen?

    Är det någon som vet vad det betyder när en person på linkedin har en röd fyrkant på snedden efter sitt namn? Har försökt googla men hittar inteeee

      Är inte det bara att personen har lagt till en emoji-symbol bara för att? Alltså att det inte är någon LinkedIn-funktion.

      Låter som att personen har lagt till en emoji i sitt namn, antagligen för att stå ut och synas.

        Ja det tror jag med men frågan är vad det står för! Men kanske ruter dam ?

      Medlemmar i Ruter Dam kanske? Chefsnätverk för kvinnor ♦️

        Låter rimligt!!

      Ruter Dam-nätverket (om personen är kvinna)

      Jag tror det betyder att man är med i nätverket ♦️ Ruter dam. Något kvinnligt nätverk för chefer om jag förstått det rätt. Min förra chef var engagerad i det men det var ett tag sedan så minns inte i detalj.

    Kanske dags att byta plattform nu? Bad Gateway Error hela tiden och segt att posta kommentarer. Så störande

    Var det verkligen folk som efterfrågade video på när de äter helt vanliga jafar donuts??!! Alltså vad är det för människor isf. I övrigt, känns det inte som att hennes samarbeten sinar lite?

    Ngn som har erfarenhet av mellanpillret Slinda? Jag har ätit Slinda i 1,5 månad efter att ha ätit Yasmin i 2 år. Fick sluta pga hög risk för blodpropp. Iaf så har jag fått väldigt dålig hy sedan jag övergick till Slinda trots lovord om att Slinda ska vara bra mot acne. Är det vanligt att reagera med dålig hy när det kmr till byte av piller? Ngn som känner igen sig och vill dela med sig??

      Ja! Mådde skit. Deprimerad till tusen, så fick sluta.

      Började med slinda då jag pga migrän inte får äta hormonella ppiller (som jag nådde toppen av) och minipiller inte fungerade (mellanblödningar konstant). Slinda fungerade toppen i en månad men sen gav de mig mellanblödningar jämt och ständigt, tappade sexlusten totalt (så då behöver man ju inga preventivmedel) vilket gjorde att jag mådde allmänt skit bara. Gav upp efter halvår, använder numera endast kondom.

      Testade lite olika p-piller ett tag vintern 20/21 men inget funkade och blödde som en galning till och från, vilket jag inte ville göra alls. Gick över till Slinda och de har funkat TOPPEN för mig, jag har dålig hy från början (inte acne kanske men finnar och fet hy) och har tyvärr inte sett jättestora förändringar i hyn sen jag började med Slinda då för över 2 år sedan, men de gör vad de ska annars – jag har inte blivit deprimerad, minskad sexlust eller gravid!

    Vem är Alice nya ragg??! ??

      Det får man tydligen inte lov att kommentera för då blir den borttagen ???

        Maska då ?

          ****** ******

            Kanske med någon liten bokstav med i mixen? Haha är så otroligt nyfiken!

      Kolla in Exonph ☺️ hon har lagt ut lite hintar

    Alltså… för 8 månader sen fick jag mitt första barn. Mensen har kommit igång sen några månader tillbaka. Nytt för mig, är att jag nu får an*lkramp vid ägglossning. Har aldrig upplevt det förut! Är det någon som känner igen sig? Hur kan man lindra? Kan liksom vakna mitt i natten av att det gör ont…

      Inte just det. Men har också smärtor vid ägglossning efter graviditeten. Hade aldrig det innan.

      Och jag tvärtom! Har endometrios, och min första mens just nu efter förlossningen. Står på benen, har inte svimmat, inte spytt. WHAT? En helt ny värld ??? Fått ta alvedon och ipren men inte mer. Så jävla sjuk känsla ?

      Förlåt det va inte svar på din fråga. Men är så löjligt glad att slippa vara sängliggandes ?

      Jag har det ibland i samband med mens, så ovärdig smärta på något sätt. Pratade med en kompis som är gynekolog och det man kan göra själv är tyvärr inte så mycket. Varma bad lindrar, man kan försöka stretcha (du typ ligger på rygg och drar upp/ut benen) och försök ha bra balans på mat/dryck för risken att det ska hända ökar om man har för hård avföring. Om det är ett stort problem för en så kan man få muskelavslappnande kräm utskrivet.

      Ja. Visst är det fruktansvärt? Försök hålla igång magen. Förstoppning gör det värre. Upplever efter tredje barnet (och såklart några år äldre) en stor skillnad i min cykel just kopplat till magen. Jobbigt hård mage efter ägglossning och sedan bättre efter mens.

      Jag tror Vulverine har nämnt att det beror på att livmodern/livmodertappen ”justerar” sig lite när hormonerna svänger? För de flesta vid ägglossning eller mens. Tror inte man kan göra så mycket åt det tyvärr.

    Tips på rengöring av soffa och säng som känns jävligt äcklig efter en omgång av magsjuka? ?

      Jag investerade i en liten Bissel som sprayar, gnuggar och suger upp allt. Känns nödvändigt när man har barn och husdjur och fungerar storartat.

    Tankar om Ribeckas nya märke?

      Älskar! Äntligen någon som gör SNYGGA bikinis med bygel.

      Behöva det verkligen ett badkläders-märke till?! Sen säger hon att det är badkläder som hon inte hittar någon annanstans så vi får väl se vad som står ut. Såg ju rätt vanligt ut de hon lagt upp, men det kan ju ha med storlekar och snitt som man först märker när man skall prova.
      För min del så måste jag prova badkläder, så köpa på nätet känns inget för mig.

    Hur överlever man att vara ifrån sina barn hälften av tiden? Första veckan jag är ensam och barnen är hos den andra föräldern och jag går fan sönder av saknad, ångest och dåligt samvete.

      Man vänjer sig. Se det positivt och utnyttja tiden till att jobba extra, ägna sig åt intressen, umgås med vänner och mysiga kvällar i soffan! (Eller vad du nu gillar).

      Ja usch stackars!
      Men ja. Gör allt du kan för att kunna maxa tiden när barnen är hos dig. Städa, tvätta, handla, storkok, bak. Träna, träffa vänner. Om möjligt försök att ändra ditt schema så du jobbar lite mer barnfria veckor och lite mindre de andra.

      Dåligt samvete för att barnet får vara med sin pappa?

    Är det bara jag eller är det lite märkligt att Alice stenlöf spelar in halv 8 hos en youtuber med bland annat Nicole Falciani som uttalade sig väldigt taskigt i hennes podd om Alice kompis Filippa ???

    Nån som kan allt om skabb?
    I lördags fick jag små prickar vid sidan av knäskålarna som kliade. Efter det så har de spridits och nu har jag de små prickarna på anklarna, låren, höfterna, underarmarna och handlederna.

    Googlar jag så påminner det om skabb men enligt info på Google så verkar jag inte ha prickarna där man brukar ha dom.

    Sen tycker jag att det är konstigt att de små skabbdjuren har vandrat från knät till armen utan att stanna till på magen, ryggen eller bröstet. Men det kanske är vanligt att de transporterar sig en för dom lång sträcka utan att bita/äta eller vad de gör på vägen?

    F.Ds inlägg där vartannat är glatt och vartannat sorgset är så sorgligt att se. Måste vara fruktansvärt jobbigt att leva med någon som är så fixerad vid att få barn att det tar över hela ens liv totalt. Förstår hennes längtan och det kan inte vara lätt att vara ofrivilligt barnlös, men hon tar priset. Samma med H.T, dom har kämpat länge och all lycka till dom men det blir alldeles för mycket. Hur kan ens någon tycka det är kul att följa dom? Jag tycker bara det är sorgligt att se. Båda verkar också extremt ensamma förutom deras partner och föräldrar, så instagram har väl blivit det som ersätter verkliga vänner att umgås med och prata om deras liv med.

      Blir nyfiken om du som skriver det här själv har kämpat/kämpar för att få barn? Och ställer mig även frågande till meningen ”måste vara fruktansvärt jobbigt att leva med någon som är så fixerad vid att få barn”. Tolkar det då som att du syftar på tjejen men vad är det som talar för att deras pojkvänner inte känner samma längtan efter barn och samma sorg över att de ännu inte fått något levande barn?

      Säga vad man vill om de som personer men tycker det verkar så lätt att klanka ner på någon som befinner sig i en situation man kanske själv aldrig upplevt. Jag har själv haft en lång resa innan jag fick min dotter och har nära som fått änglabarn och det är fruktansvärt att gå igenom och det påverkar en på så många plan. Skulle väl dock aldrig tala om det så öppet men om det hjälper andra är väl det bara bra?

        Att prata om det för att det hjälper och kanske hjälper andra är väl en sak, men att kapitalisera på sin barnlöshet, göra filmer till ett jippo med ballonger vid en gravsten, ha en massa lågprissamarbeten gör ju att trovärdigheten försvinner. HT har inte haft ett jobb på flera år. Hennes jobb är att vara ofrivilligt barnlös. Det är hela hennes identitet.

          Exakt så känner jag, bra formulerat! Och det i kombination med att innehållet/hennes ”content” ofta är så tråkigt att klockorna stannar gör att det blir fascinerande att följa på avstånd.

          Då syftar jag bara på HT dock och ej FD, följer ej henne.

    Roliga kvinnliga komiker/skådespelare? Reuter&Skoog är typ de enda jag kommer på? Även kvinnan som spelar Jen i The IT-crowd. Finns det fler?

      Högklackat på SVT

    Nu ska jag försöka formulera mina tankar utan att bli hatad eller låta respektlös.
    Jag börjar närma mig 30 och har varit tillsammans med min kille i 8 år. Vi har inga barn men vill ha det med varandra. Jag stöter ofta på folk som pratar om hur jobbigt det är vilket jag förstår. Men det jag inte kan förstå är när mammor skriver/säger att dom inte har tid för att duscha, inte har tid för att laga mat. Hur kan man inte ha tid till det? Min svägerska till exempel, behövde få hjälp av min svärmor varje gång hon skulle duscha, alltså dagligen. Då fick min svärmor åka hem till henne och passa barnet medan mamman duschade. Är det jag som är bakom flötet när jag tänker att man snabbduschar väl när bebisen sover eller ställer in ett babygym eller liknande på toagolvet så bebisen är med där inne? Om inte pappan skulle vara hemma givetvis. Samma med maten. Har en vän som säger att hon aldrig hinner äta när hon är hemma själv med barnet. Äter man inte när barnet sover? När barnet ligger och chillar i gymmet? Brer en macka i farten?
    Jag vill inte framstå som en idiot och fattar att det är skitjobbigt och en gigantiskt omställning. Men är det verkligen så illa som vissa får det att låta? Beror såklart på hur barnet är, men generellt?

      Om du råkar få ett barn med kolik så kan det vara så att barnet på riktigt skriker konstant. Du har då konstant ett ledset skrikande barn intill dig och det går inte stt jämföra ditt eget barns skrik med ”annat högt ljud”, utan det går liksom in i själen på ett helt annat sätt. De som har det så… asså jag kan inte ens föreställa mig det. Tror absolut att man då behöver hjälp utifrån för så banala saker som att få ta en dusch.

      Jag passade på att sova när min bebis sov så jag behövde hjälp när jag skulle duscha. Vi prioriterade det så eftersom sömnen blev knapp på natten och jag blir gnällig utan sömn. Antingen duschade jag tidigt på morgonen innan min man gick till jobbet eller på eftermiddagen/kvällen när han kom hem. Så för mig var det absolut nödvändigt med hjälp den första tiden.

        Jag håller med dig – nu, när barnet är större, jag har en 2,5 åring och en välfungerande medförälder till mitt barn – vi har inga bekymmer att varken städa, laga mat eller få duscha. Under föräldraledigheten så gjorde vi som du säger med dusch: snabbdusch om barnet sov eller så fick barnet vara i babysitter/ligga på golvet. Förbereda så barnet är mätt och nöjt. Vi har dock noll och ingen avlastning av föräldrar eller släktingar, så det vi saknar lite är egentid tillsammans men vi försöker få till mysiga kvällar när barnet sover för att ändå få vara vuxna utan att behöva vara föräldrar.

        Jag tror att det är bra att ställa in sig på ett litet helvete första året med barn, räkna med kolik, räkna med sjukdom, räkna med bråk och noll egentid. För då blir allt som inte är fullständig panik åtminstone lite bättre.

      Första tiden, asså typ första månaden är det svårt att få till en dusch för bebis ska amma hela hela tiden. Men ju större bebisen blir så blir saker och ting lättare, men det är bara det att en dusch inte är ”likadan” igen. Jag har absolut med min bebis i babysitter om jag tar en dusch när sambon jobbar, men då har det också krävts lite jobb innan i form av matning, blöjbyte, underhållning, sovit innan osv. Så har du tur och inte får en bebis med kolik tex ( som en ovan beskrev så bra) så hinner du såklart duscha, men det krävs bara lite jobb och teamwork med din partner för att få duschen. Spontana låååååånga långa duschar utan lite stress kan du nog glömma ett tag ?

        Varför glömma det? Så länge partnern är hemma, passa på då. Hamna inte i den fällan, att mannen inte kan ta hand om barnet.

      Jag håller med dig. Många som har det så är tillsammans med mansbebisar. Man kan duscha när partnern är hemma eller om bebisen är nöjd kan den sitta/ligga i nåt i badrummet som du säger.

      Vissa bebisar vill bara sova i ens famn

      Äsch kolla på Gab Jobb. Hon har massor av ungar och duschar, skrubbar, rakar och sminkar sig varje dag. 😉 Också tänkt på att NadiaKenza som har trillingar ofta har tid att duscha och piffa till sig lite.
      Tror många gillar att leka martyrer helt enkelt. Eller är extrema hönsmammor som tror att barnet kommer dö om de inte kollar att de har puls 24/7.

      Mammor har en fäbläss för att måla ut mammalivet som SÅÅÅÅ jobbigt. Visst, vissa dagara känns det som att man har haft ungen klistrad inpå kroppen hela dagen, men en dusch och äta hinner man med. Barnet kan sitta i babysitter/ligga på filt på golvet/stå i vagnen utanför duschen de 2 min du behöver för en snabbdusch. Och OM det skulle bli så att barnet bli argt och skriker så är det liksom ingen fara, då kan man snacka lite med sitt barn medan man gör klart, och så kan man vara ihopklistrade igen inom 5 min. Men pga pretatiösa och ängsliga föräldrar så tror alla att man måste agera på minsta lilla pip barnet ger ifrån sig, vilket man inte behöver.
      Har man inte ett barn med extra behov (kolik eller annat) så skulle jag säga att det går fint att duscha och äta även med småbarn i hemmet.

      Hade inga problem att duscha eller äta, passade på när barnet sov eller så tog jag med babysittern in i badrummet. Sen var det såklart lugnare att äta när/ om någon annan hade hand om barnet eftersom man aldrig visste när det skulle vakna eller börja skrika.

    Har en fyra-månaders och kände precis som du innan. Det är så svårt att förklara innan man själv upplever det. Vår bebis gnäller högljutt om han sitter självständigt mer än 5 min och ett bra tag somnade han dagtid bara i vagnen på promenad (så göra nåt medans han sov funkade liksom inte). Upplever att det är mkt enklare nu än i början iaf och att det äntligen finns lite tid, men alla bebisar är så himla olika. Hinner inte skriva längre för måste sova lite nu innan han vaknar för nästa amning haha!

      Svaret skulle till Lisen ovan alltså:)

    HUR COOLT att Sofia Richie har på sig Matilda Djerf?

    Ska lämna på förskolan om 1 timme. Behöver pepp till att säga ifrån idag. De 2 senaste gångerna vi hämtat vår 2 åring har han haft LAGER med intorkat snor i hela ansiktet, ögonbrynen har varit ”limmade” och luggen suttit fast i huden. I måndags var det fruktansvärt, fick skrubba i en evighet med olja för att få bort. Och under har huden spruckit på kinder & haka.

    De går ur 14 var dag året runt och har barnen ute till man hämtar. Han snorar massor utomhus nu pga av pollen.

    Hade jag låtit mina patienter se ut såhär hade det lex maria anmälts och kallats vanvård.

    Har lagt pappersnäsdukar i hans byxfickan och jacka nu. (Kräm och olja har dom redan fått)

    Jag gillar inte och säga ifrån, speciellt inte när de är en sak de bara borde göra naturligt? Torka en 2 årings näsa liksom. Dessutom är de väldigt lätt kränkta och defensiva. Det vet jag av erfarenhet när jag nämnde att det är omöjligt han gjort av med 46 blöjor i mars månad (då han enbart var på förskolan 13 timmar sammanlagt) det är liksom redan lite irritation i luften. Då de frågade om jag trodde de tog hem dom och använde själv? Nej men möjligtvis till andras barn sa jag då.

    Önskar ni kunde sett bilderna på hur han såg ut, tänk er ett lager snor limmat i hela ansiktet illröd undertill och luggen fast limmad i pannan. Känner spontant att det inte är konstigt mitt barn i snitt varit frisk 3 dagar varje månad sedan september då han började där. Om alla barn får kleta runt med snor och ha det på huden i timmar.

      Hoppas det går bra, strongt att du säger till. Känner igen mig i saker du skrev.

      Men fy vad jobbigt! Hoppas det gick bra idag! Ens barn är det viktigaste man har, gör ont i hjärtat att tänka att ens barn skulle ha det dåligt på förskolan.
      Hoppas dagen blir fortsatt bra ❤️

      Usch vad hemskt… Stå på dig! Låter ju helt galet att de är så nonchalanta. De behöver nog någon som hugger ifrån!

      Jag hade absolut bytt förskola . Tänker även att en 2-årings mående och hygien går före bittra jävla kärringar (som borde bytt yrke för längesen ) känslor och lättkränkthet .

      Fyfan vad ledsen jag blir av att läsa det här. Människor som man anförtror det allra finaste i sitt liv…. ?

      Jobbar själv på förskola och förstår att det inte känns trevligt, men de flesta barn är väldigt snoriga väldigt ofta. Visst snyter man dem så ofta man kan, men emellanåt känns det som att barnen kanske borde hållas hemma om deras näsa rinner av tjockt snor precis hela tiden. Och det känns som att det till slut inte är nån vits att hela tiden torka deras näsa. Dessutom hatar många barn i 1-års ålder att få sin näsa snyten, de krånglar sig bort eller skriker, då orkar man kanske inte ta den fighten hela tiden.
      Angående blöjorna låter det ju väldigt konstigt, antagligen har de lånat av dina barns blöjor till nån annan, men då borde de ju såklart lägga tillbaka. Det skulle jag absolut ta upp med personalen. Sen måste jag också påpeka att man ibland behöver byta blöjor på ett barn tre gånger på en 8 timmars dag, det händer ofta i mitt jobb.

    Hur gör man om man verkligen inte vill leva. är 32 år, toksingel, 0 kr i sparpengar, fattiga föräldrar och en lärarutb där de ”skriks” efter jobb men finns inga så får avslag på avslag. Nu vill jag bli jurist men det kan jag fetglömma. Döden lockar.

      Varför tillåts de ljuga?

      Och du kan visst bli jurist om det är det du vill. Ge inte upp! ❤

    Du är inte ensam!! Jag har varit i samma situation som du, jag tvivlade på mig själv och mitt liv. Men jag försökte ta till mig det jag lärt mig under tidigare omgångar i terapi, fokusera på här och nu. Ett steg i taget. När ångesten kryper på blundar jag, tar ett andetag och öppnar ögonen och tänker för mig själv på det jag ser framför mig (sitter jag på bussen så t.ex. där är stoppknappen, en kvinna med lila hår, den blåa himelen, etc) låter löjligt kanske men hjälper mycket mot den direkta ångestvågen. Det långsiktiga är klart svårare men det enda jag kan säga som alltid hjälpt mig är terapi treapi terapi, framförallt KBT då jag lidit av mycket dödsångest.

    Pengar är inte allt, jag vet att det betyder mycket för livskvalitén men inte ALLT. Kan du flytta? Ta dig utomlands om du känner att du inte har något som håller dig här. Kan rekomendera London alla dagar i veckan. Sök jobb där, kör ett år och stanna längre om du vill, bo i houseshare i zon 3-5 så är det inte så dyrt. Eller ännu bättre utanför London. Människorna och miljön där är något annat! Öppet, fint och välkomnande.

    Fayme vill flytta från Segersäng, de har visning på huset. Undrar varför vänskapen med LD tog så slut? De var jättetajta och LD hyllade Fayme som hade hjälpt henne hitta sig själv, LD separerade etc etc. Nu är LD med maken igen och Fayme är borta ur bilden, podden de hade är inte aktiv osv. Har någon av dem berättat om detta?

      Vad får dig att tro att ld och Fayme inte är vänner längre? För att de inte instagrammar om varandra? För att Fayme ska flytta?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.