Dessa två inlägg dök upp överst i mitt Instagramflöde, direkt efter varandra.
Det ena är från Johanna Bladh och det andra från Karin ”Kajjan” Andersson.
De skriver om liknande saker, men som jag tror kommer få vitt skilda reaktioner utanför de egna kontona.
Det ska bli spännande att se vad ni tycker. 🙂
De handlar om kroppar, så förlåt på förhand till er som inte gillar sådant.
Föregående inlägg 
Trött på bägge och deras navelskåderi.
Och Kajjan kan ju börja med att reklammarkera sin bok…
Jag tycker bara att Johanna Bladh känns så himla oäkta. Härmar amerikanska framgångsrika influencers och kopierar rätt av. Det känns inte äkta att hon har misslyckats med chokladbollar (hur?) eller att hon har så stökigt på en bild. Känns väldigt stageat (stavning?). Natali Fikas visar också upp sitt stökiga hem, men det känns väldigt mycket mer äkta, där tror jag verkligen att det är precis så stökigt som det ser ut på bilderna. Och ingen lång bildtext med: någon annan som har ett hem som inte ser perfekt ut?
Förlåt, men blä.
Finns det inget annat att prata om än kroppar ett tag??
Jag är så vansinnigt trött på alla nakna tjockisar överallt! Dessutom har det bara fått mig att tänka på jag är ju faktiskt tjock också. Nåt jag aldrig tänkt på eller lidit av innan. Tack för det.
Fråga flunsorna. Det är dom som är maniska på att visa sina kroppar.
Trött på allt snack om kroppar, oavsett storlek eller hur den ser ut. Det är så sjukt oviktigt. Tänk om alla bara kunde sluta att ens säga nåt om kroppens utseende eller vikt. För det är inte viktigt, det spelar ingen roll.
Tyvärr så spelar det ju roll. Men jag håller med dig om att det vore skönt om alla slutade prata om sin och andras kroppar.
Nä, hur folks kroppar ser ut spelar faktiskt ingen roll.
Ok. Är ju bara att kolla på hur folk talar om andras kroppar för att se att det visst spelar roll. Man kan ju börja med att läsa lite kommentarsfält här inne tex. Då blir det väldigt tydligt att utseende och kropp spelar roll.
Eller som när de frågade män och kvinnor vad de var rädda för när de nätdejtade. Och kvinnornas största rädsla var att bli våldtagen och männnens rädsla var att hon skulle vara tjockare än på bilderna.
Eller vilka fördomar vi har om smala jämfört med fördomar om tjocka. Eller fördomar om de som har fillers, botox eller silikonbröst.
Klart det spelar roll. I alla fall så spelar det roll kring hur vi blir bemötta. Tyvärr.
Men jag ska kila till jobbet nu, jag vill poängtera att jag inte skriver den här kommentaren argt på något vis. Jag håller som sagt med dig om att jag skulle önska att vi slutade prata om kroppar😊
Jo, men det är ju för att vi gör det till nåt som spelar roll. Egentligen är det helt oväsentligt hur andra ser ut, tjock, smal, full med fillers, naturlig, lite fillers, kort, lång osv. Jag förstår ju hur världen funkar men jag önskar att det var annorlunda. ☺️ Hoppas du haft en bra dag på jobbet. 😊
Det borde inte göra det men det är ju en stor grej i vårt samhälle…
Det har alltid spelat roll, i alla kulturer i alla tider. Varför skulle vi sluta nu helt plötsligt?
För att det EGENTLIGEN inte spelar nån roll. Vi gör det till nåt som spelar roll. Vi gör det till nåt viktigt, fast det egentligen inte är det.
Det verkar för mig som att dessa kroppspositiva profiler, son Kajjan, Stina Wollter m fl, är minst lika besatta av sin kropp som de smalaste influencers.
Förstår tanken att normalisera alla sorters kroppar i offentligheten, men det verkar inte sunt med detta extrema fokus på den egna kroppen åt något håll.
Börjar dessutom få avsmak för narcissismen i dessa inlägg. Jag, jag, jag. Min kropp, mina valkar, mina revben, min nya väska, mitt berg av fast fashion.
Exakt!
Tror dom måste skriva positivt om sin kropp, för att övertyga sig själv att de duger.
Har du någon tanke kring varför det behovet kan ha uppstått?
Ja, precis som att man kan börja tro på negativa ord om en själv så funkar positiva ord likadant. Tar bara lite längre tid ibland.
Det spelar ingen roll hur många gånger jag säger, jag är vacker för jag är lika ful nästa gång jag ser mig i spegeln. Det finns tjocka och mindre snygga människor, bara att acceptera.
För mig funkar det att prata snällt om mig själv. Det hjälper mig att acceptera mig själv. Vi är alla olika.
Nu följer jag bara kajjan av de du räknar upp men jag får inte känslan av att hon menar på att hon inte är besatt av sin kropp heller. Och jag tycker att hon är väldigt öppen med varför det har blivit så också.
Jag tänker att dessa konton hade spridit så otroligt mycket mer nyttigt tänk om de bara la upp bilder på sina kroppar i vardagen – på stranden, i sina outfits, på sin hy osminkad osv – UTAN att kommentera den.
Lite mer bara här är jag, såhär ser jag ut, utan den uppläxande texten till. Det är också ett sätt att ta plats och normalisera, utan att konstant belysa kroppen och ”problemen” kring det.
Lägg bara upp en bild på din mage om du vill, det är okej. Det hjälper nog fler människor än vad texten till den gör.
Sååå trött på främst Bladh.. Känns som hon bara vill plocka poäng ”se på mig, jag ammar offentlig – tihi”.
Jag ammade offentligt för 21 år sedan när jag blev mamma, inget konstigt då heller 😅
Nä, hur har amning blivit en sån infekterad fråga? Helt naturligt. När mamma ammade mig offentligt 1964 var det aldrig någon som kommenterade eller hade åsikter. Barnet skulle ha mat. Punkt. Sen om hon satt lite vänd eller hade en liten filt som skylde, men oftast inte, har hon berättat.
Det är väl bara en infekterad fråga i Johannas huvud.
Där kan jag ge Klara Tanby poäng, hon lägger helt oproblematiskt upp bilder och videos när hon ammar UTAN att ens kommentera det. Ingen problematik, utan bara rätt upp och ner normaliserat det. Så tycker jag fler influencers borde jobba! Att visa sitt liv utan att alltid koppla något samhällsproblem till det.
Ammade min 3-veckors bebis på tunnelbanan i rusningstrafik 2001. Allt gick bra, ingen svimmade av förskräckelse😂
Det är väl ingen som svimmar, man bara undrar varför någon vill sitta på tunnelbanan och visa brösten. Jag brukade amma innan jag åkte tunnelbana, så hon klarade sig tills jag kom fram. Men alla är olika.
Jag ammade mitt barn offentligt för ett år sen. Aldrig någon som sa nått eller ens verkade bry sig!
Johanna
Kanske kan det vara så att dem som inte tycker att det är helt ok håller tyst.
Hon har verkligen gjort en grej av att amma. För ett par dagar sedan la hon upp hur hon ammade dotter som satt fastspänd i bilstolen. Hon skrev något om ”vad bekvämt det är att vara mamma” när hon fick böja sig i en jobbig vinkel för att komma åt att amma. Bilen stod still. Men istället för att knäppa loss barnet för att kunna sitta bekvämt så böjer hon sig en knäpp ställning bara för att kunna plocka poänger på sociala medier.
Jag tror hon gjorde det bara för att härma det Sara Wimmercranz (draknästet) skrev i ett inlägg på IG nyligen, om hur hon ammade lutandes över babyskydded på autobahn på väg till något viktigt. JB har bara snott det rakt av.
Camcam! Detta hade varit kul att läsa om. Det handlar ju ändå om en influencers framhostade försök till content som då uppenbart fallerar pga att man ser att bilen står still
Känns som om hon tagit det från amerikanska influencers och kopierat. Jag ammade 2 barn i 1 år var. Ammat i bar, på finkrog, på jobbet, på gågata, under föreläsningar osv. Aldrig någon som reagerat annat än positivt.
Samma som en av de senaste bilderna på bladhs ig från Öland. En uppenbart arrangerad bild där hon lite ”avslappnat” står och ammar och texten ”fri” ungen ser inte ens ut att amma mer som att Bladh bara håller ungen mot bröstet. Hennes följare tycker givetvis att det är en jättevacker och naturlig bild. Nu har inte jag ammat men känner kvinnor som har och ingen gör som bladh när det är dags att amma ungen på stranden eller vart det nu kan vara.
Hon vill verkligen plocka poäng på allt, förstora saker och skapa problem gällande saker som inte är ett problem.
Enligt mig har JB noll trovärdighet. Dels för att hon har kopierat andra profiler rakt av vid flera tillfällen, dels för att hon har hittat på flera historier och blivit påkommen (ägget på balkongen bland annat). Men framförallt att hon fortsätter langa inlägg som är mer eller mindre identiska där hon tjatar om att man ska äääälska och omfamna sina hängiga bröst, mjuka mage etc. varje, varje dag. Min åsikt är att hon inte bryter stigmat det minsta genom att konstant påpeka att ”valkar är ansett att vara fult” genom att lägga upp krystade bilder på en vit, normsmal kropp som anstränger sig för att se valkig ut. Eller på håriga ben med en lång text om att de är just håriga. Hade hon på riktigt velat bryta stigmat, och inte bara göra content, hade hon publicerat en bild på något av detta utan att lägga ut texten om håret/valkarna/amningen etc. Dessutom är ALLA inlägg likadana samt att hon är helt resistent mot kritik eller diskussion som inte är till hennes fördel (har själv fått kommentarer borttagna som inte var ”åhhhh du är så mooooodig” 🙃). Puh, det var det.
Håller med. Och bilden i solstolen såg sjukt stagead ut. Samma med amningen i bilskyddet. Liksom why?
Tycker det hade varit gött med konton som visar verkligheten (för många) utan att just poängtera det. Typ ”Vi har det härligt på semestern på Öland” och en bild med håriga ben/armhålor/snippis/whatever.
Haha nej, inga snippisar på semesterbilderna på Instagram tack 😅
Hahah nä men hon la ut det 😂 Och påpekade det, könshår
Har aldrig blivit så trött, och samtidigt förbannad, på JB som när hon lägger upp sitt benhår. För ärligt talat, var är håret??? Klart man kan gå orakad när man inte har nåt hår att raka bort!
Exakt så. Dom som gör en grej av att vara ”orakade”, är i regel dom som knappt har nåt att raka bort. Mvh Murvan
Det där om hur man pratar om sin egna kropp inför andra (speciellt barn) är så viktigt! Min mamma sa alltid att jag var så fin, söt och vacker MEN hon bantade ständigt, testade olika dieter, klagade på allt med hennes kropp och påpekade vad som var fult/tjockt med henne. Där och då lärde hon mig att det viktigaste som finns är att vara smal (fastän hon redan var det). Hennes ätstörning gick i arv till mig och jag tror hon fortfarande inte förstår varför det var skadligt för hennes dotter att höra henne prata och agera så. Gissar att samma risk finns för alla barn som ser sina mammor botoxa, fillers och/eller operera sig. Sorgligt!
Tror inte Johanna Bladhs sätt att se på sin kropp är speciellt bra för barn att lyssna på. Hon pekar ju hela tiden ut vad som är fel och fult med sin kropp?
Nej det tror inte jag heller. Jag menar, jag med mitt vuxna filter, mår dåligt av sådana inlägg. Att peka på att andra eller man själv en gång tyckt det är fult är INTE att normalisera. Tror på att låta alla slags kroppar bara få finnas, helt utan värderande text till bilder.
Precis, visa upp kan man ju göra men man normaliserar inte på sättet hon gör det på.
När gör hon det? Hon lägger ju upp bilder och visar att det är normalt att se ut så. Ge mig gärna ett exempel på inlägg där hon skriver det du anser hon gör
Hon skriver ju hela tiden om att andra tycker det är fult med hängiga magar, platta bröst osv
Samhället ja och det hon skriver är ju sant
Hon lyfter kroppsliga saker så att de blir till komplex.
T ex randiga magar, platta bröst osv. Skinnkanten som hänger ger över byxan osv.
Så har man innan sett det som normalt så blir det liksom fint när hon ska försvar och peta i det hela tiden.
För mig har hon motsatt effekt.
Fint=fult
Hela mitt liv (sedan jag var 5 år) har min mamma bantat sig själv OCH även mig. Finns knappt ord att beskriva hur mycket det förstört i mitt liv. Jag satte ner foten för några år sedan och då lugnade hon ner sig mot mig. Men ändå är hela smalhetsen inprogrammerad i min skalle (trots terapi). Jag isolerar mig i perioder för jag är övertygad om att alla andra ska hata mig enbart p.g.a. att jag är överviktig.
Det värsta är att många 90-talsmammor var övertygade om att det var bra för deras runda barn att få höra hur man bantar o.s.v. De trodde genuint att de kunde mobba sina barn till en normal vikt. Och där tycker jag ändå att det finns många influencers och författare som sätter ner foten på ett bra sätt idag, och säger sanningen som är att mobbning aldrig kommer leda till någonting hälsosamt hos någon som drabbas.
Gäller även mig som är tidig 80-talist. Min mamma bantade ständigt samt tjatade om min vikt och om andras vikt (hon kunde kommentera folks utseende hemma vid matbordet, typ ”hon är ju så storvuxen, inte konstigt att hon inte vill vara på stranden” om folk jag nu tänker på som normalviktiga
Det är många som inte förstår och pratar om just det här! Många lägger fokus på förebilder och hur de ”förstör” deras barn psykiskt.
Jag har själv en vän som var överviktig när ni var barn. Hon led i tysthet hela barndomen och hade en mamma som ständigt kommenterade hur fort hennes dotter åt och lade alltid upp maten åt henne (hon fick aldrig heller reglera sina portioner utan det gjorde mamman). Om hon någon dag kände sig mindre hungrig för att hon inte hade varit lika aktiv, brukade hennes mamma säga åt henne att hon inte behövde låtsas att äta lite för det syntes att hon smygåt och för hon var tjock. Mamman sa även till sin dotter att hon var tvungen att banta och det hände första gången när min kompis var 7 år gammal. Mamman tvingade även dottern att klä av sig naken varje vecka och vägde henne och varje gång hon hade gått upp i vikt slog hon henne (drog henne i håret, klämde på hennes lår och nöp henne i magen med mera). De här ständiga kränkningarna och våldet har fortsatt i vuxen ålder fram till att dottern bröt kontakten med sin mamma. Min kompis har varit inlagd för svår anorexia och hon har även nu problem med bulimi och hetsätning. All vårdpersonal trodde på mamman när hon sa att hon inte visste varför dottern hade blivit sjuk. Tanken i samhället är att föräldrar alltid vill och gör det bästa för sitt barn (särskilt mammor anses vara perfekta samtidigt som de föraktas av samhället, vilket är knepigt). Det hon alltid säger är att hennes mamma är orsak till hennes ätstörning och ingen annan. När vi var tonåringar och köpte ”tjejtidningar” och såg smala tjejer, har min kompis berättat att hon önskade att hon var lika smal som tjejerna i tidningarna för att då hade hennes mamma kanske accepterat henne och älskat henne. Aldrig någonsin har hon skyllt på utomstående och deras kroppar för hennes sjukdom uppkom av dysfunktion i hemmet. Hennes hjärna skadades av mammans psykiska och fysiska våld och de trauman som uppstod! De enda gångerna min kompis mamma sade något ”snällt ” var när dottern hade bantat en massa (alltså svält sig och kräkts och tränat för mycket). Hela sitt liv med mamman fick hon höra att hon var ”fel/ful/oattraktiv/lat/självisk/ångvält/fet osv.”!
Det har i vuxen ålder visst sig att min vän hade ett medicinskt problem och det var orsaken till hennes övervikt i uppväxten. Även om det inte hade varit fallet så är det så ledsamt att hon inte blev omplacerad och fick växa upp i ett kärleksfullt hem utan psykiskt och fysiskt våld. Hon är tyvärr långt ifrån ensam om att växa upp och få den här behandlingen av en förälder. Det kommer även vara personer här som läser detta och kan minnas att de har fått höra liknande saker från en förälder. Många tror att bara ett barn är helt och rent, får mat, skjuts till aktiviteter, har kompisar är artigt så är allting bra. Många föräldrar ska inte ha ansvar för ett barn!
En annan kompis fick en ätstörning för att den växte upp i ett hem där man alltid berömde smala kroppar och hånade tjocka kroppar, vilket resulterade i en enorm rädsla att hamna i facket där det var tillåtet att håna personen.
Tror också att många föräldrar missar att lyssna på sina barn och verkligen sätter sig ner och ställer intresserade frågor om barnets tillvaro och tankar. Och även låta barnet få ha sina uttryck ifred utan tystande som ”det ordnar sig/det var nog ett misstag/den menade det nog inte så”. Där överger man barnet och barnets känsla får inte utrymme. Den känslan av kontrollförlust kan vara förödande. Ni har säkert hört många med ätstörningar säga att ätstörningen började i en förhoppning att ta kontroll över sin tillvaro och sedan blev det till något de inte kunde hantera (sjukdomen/ätstörningen bröt ut).
Jag tycker att ni som kritiserar och ursäktar er med att en förebild skadar unga, bör se till ert beteende och vad ni bidrar till! Utomstående kan inte lösa dysfunktionen i er familj. Det får ni själva bearbeta för det har tagit åratal av grundning innan det ni ser händer era tonårsdöttrar och döttrar som är unga vuxna! Bianca Ingrosso har ej uppfostrar era döttrar det är det ni som har gjort och ni får söka svaren hos er själva.
Det här är verkligen något jag har börjat reflekterat över mycket sedan jag själv blev mamma.
Har sagt till alla i min omgivning och familj att det inte ska pratats om vikt eller vad som är ”bra vs dålig mat” inför mitt barn.
Samt att kommentera kroppar på ett negativt sätt får absolut inte ske, vare sig det är sin egna kropp eller andras (andras ska man aldrig kommentera!!)
I hela mitt liv har båda mina föräldrar pendlat i vikt och det går i perioder då de äter inget socker för att några månader senare sluka allt socker som kommer i deras väg. Kommenterande av kroppar osv. Vill inte att mitt barn ska växa upp med den synen själv!
Heja dig!
Jag började gå upp i vikt när jag var 16-17 år och jag blev viktmobbad av min mamma, syster, kusiner och mostrar i flera år. Kände mig rejält attackerad av de. De tyckte jag var för stor (jag var inte ens det när jag kollar på bilder på mig från den tiden, såg typ lite mullig ut bara) ful, fet äcklig osv. Nästan varje vecka tjafsa de om mitt utseende. Idag är jag nästan 40 år och jag har jättesvårt att visa upp mina armar. Pga de avskyr jag min kropp. Jag är dessutom större idag.
Jo världen är ytlig. Och med mer press att tjäna pengar så tar många till fillers m m. Och även vanlisar hänger på. Grupptryck har nog funnits sedan stenåldern. Så mycket mer acceptabelt med att en man har lite större mage änn en kvinna.
Tänk vad många miljonindustrier som skulle falla om alla kvinnor beslutade sig för att inte ägna sig åt sitt utseende. 😉
Så många kvinnor som totalt skiter i sitt utseende.
🥱🥱🥱
Intressant reflektion med hår. Jag pratar aldrig om hur kroppar ser ut framför barnen men jag ursäktade mina håriga ben i helgen. Finns verkligen en poäng där.
När jag känner att jag börjar bli för kritiskt inställd till min kropp och mitt utseende vet jag att det är dags att hänga mindre på instagram och mer i vanliga världen.
Varför har alla andra 35-åriga kvinnor stenhårda magrutor, miljoner på banken, porlös hy och koll på sitt liv? Oj, nähä, så var det visst inte om jag bara lyfter näsan lite och slutar hjärntvätta mig själv. Whoops.
Det bästa stället för att inse hur vanligt folk ser ut är i omklädningsrummet på badhuset.
Inte ens de smala med nästintill perfekt utseende är nöjda, utan måste använda filter.
Har aldrig upplevt ett destruktivt förhållningssätt till mat och min kropp. Men efter det senaste 6-12 månaders tjatet om kroppar , har det börjat trigga. Så jävla trött på tjatet om smala och stora kroppar.
Då är det verkligen dags att se över vilka man följer och har i sitt flöde. Ett bra tips är att fylla sitt flöde med folk som gör saker med sin kropp som enbart ett verktyg. Folk som målar, drejar, pysslar, rider, spelar handboll eller vad man nu tycker är roligt själv. Låt kroppen vara ett verktyg för att göra det man tycker är roligt. Där fokus är på prestationen och inte kroppen. Och kom ihåg att man kan dölja inlägg via de tre prickarna och på så sätt styra vad som dyker upp i ens föreslagna flöde också.
Det som triggar har en underliggande orsak. Få fatt i det så slipper du problemet! Du nämner symptomen.
Vem har tjatat om kroppar dom senaste 6-12 mån menar du?
Tål inte ordet ”semesterkilon”. Det liksom förväntas att man under semestern ska gå upp 20 kg i vikt för att sedan i arbetsplatsens kafferum klaga över hur man inte kan äta bakverk osv. 1) Håll en bra livsstil även under semestern. Jag har själv aldrig gått upp i vikt under semestern, äter typ som vanligt även om jag är ledig. Unnar mig goda saker fastän jag inte är på semester. Hitta en balans istället! 2) Gnäll inte över ”semesterkilon”. Ingen vill höra om det och det känns väldigt toxic och triggande för vissa.
Duktiga du. Låt andra äta hur de vill på sin semester. Ja, det är tröttsamt med folk på fikarasten som ska prata vikt men lika jobbigt med sådana som du ”men jaag…” som tror att alla vill rätta sig efter ditt sätt att leva.
Och ja, jag har vaknat på fel sida idag. Semestern är slut. So sue me.
Förlåt för min sura kommentar.
Det är okej 🩵
Det jag menade är att det i slutändan lönar sig att äta balanserat och intuitivt, oavsett om du är på semester eller inte. Då slipper du även semesterkilon och stressen/tjatet kring det.
Då är det väl bättre att sluta jaga upp sig över ett kilo eller två. Njut av semestern och väg dig inte nitiskt. Livet är inte över för att du gick upp ett kilo under semestermånaden.
En person med en ätstörningsproblematik kan inte förlita sig på att äta intuitivt. Jag har inte heller någon ätstörning och det skulle bli larvigt om jag kom med ”goda råd” om hur personerna med ätstörningar eller ett ätstört beteende ska sköta sin kost. Utan en ätstörning eller någon emotionell förankring till ätandet, blir det inget svårt alls att reglera sitt matintag året om.
Jag tror inte att det förväntas att man går upp kilo, utan snarare att minsta viktuppgång känns ångestladdad och astronomisk. 800g upp på en månad? Katastrof!
Det blir lätt så om man lägger stort fokus på vik och väger sig varje dag.
Alltså jag går upp 800gr om jag är bajsnödig
Hur tänkte du där?
Håller helt med dig om nummer 2. Det finns ingenting värre än de som högljutt ska beklaga sig över sin vikt (ironiskt nog ofta ganska smala kvinnor) eller gasta om hur ”enorma kanelbullar som görs idag!” när det bjuds på fika. Det är ett extremt triggande gnäll! Det drar ner stämningen för alla andra att höra dem ropa ut att man minsann inte behöver äta mer på 24 timmar om man tar en halv bulle till fikat. Önskar de fattade hur de förstör stämningen.
Håller med, asjobbigt. Sams när man har folk över på födelsedag eller liknande. Det ska gapas om fikat och om figur osv. Samtidigt som de äter så klagas det. Så märkligt beteende. Lika irriterad blir jag om man på tex jobbet säger nej till fikat. J-lar viket liv det blir.
Du glömde vaktandet på vad andra äter! Jag har en väldigt aktiv sköldkörtel, tydligen på gränsen att ligga utanför referensvärdet, men inget som behöver åtgärdas enligt läkarna. Jag kan äta mycket utan att det sätter sig (påverkar hälsan) och när jag jobbade på ett ställe som överdrev med fikastunder för de anställda, fick jag ofta höra en massa kackel från kvinnor i åldern 30-60 om att jag ofta tog mer än en sak. Men hallå, gott ju haha!! Varför ska man som kvinna behöva låtsas att man inte gillar efterrätter? Nu äter jag sällan sånt för mina smaklökar har tyvärr ändrats sedan jag var 20 år. Min ena bror jobbade också där och han var ”värre” och kunde trycka ett helt rör Ballerina-kex själv under en dag. Aldrig att någon av kvinnorna kommenterade vad han åt. De kunde ibland t.o.m. göra honom medveten om att fikat var framställt för de visste att han gillade fika- eller rentutav gå och hämta en bricka med saker de visste att han tyckte om. De pratade också gärna om sina söner där hemma som också var glada i mat och sötsaker. Inte en enda gång hörde jag någon av kvinnorna skryta om sina döttrar som var matglada och gillade sötsaker. Fult tydligen att tjejer/kvinnor inte har som högsta prio att svälta sig. Suck!
För min del var det inga problem men de kommentarerna, men det hade kunnat sätta igång för någon med problem eller mindre motståndskraft.
Det är nästan som att en kvinnas värsta fiende rent psykiskt, är andra kvinnor med låg självkänsla som tror att lösningen är att försöka sänka kvinnor i sin omgivning.
Hur kan det förstöra stämningen för att en kvinna känner att en stor kanelbulle är för mycket? Det är du som har problem.
Hur svårt är det att bara dela på en bulle utan att göra en grej av det? Måste allting ventileras? Oförskämt att prata om hur något är alldeles för mycket, när någon står och äter exakt samma grej som det ondgörs över.
Det är lite samma mentalitet som normviktiga som pratar om hur fula de är för att de inte är tillräckligt smala. Samtidigt står deras överviktiga vän bredvid och mår säkert inte toppen av att få höra sånt.
Det är lite kvinnligt att deklarera hur duktig man är om man inte vill ha för mycket och gärna ska alla i omgivningen höra att egentligen är hon inte sååå intresserad av något som äts enbart för att det smakar gott.
Det är verkligen ingen som bryr sig om hur mycket som ryms i din magsäck!
Jag har gått genom livet med en bra självkänsla som mormor planterade inom mig. Det trots att både hon, mostrar, fastrar o annat löst folk ”jojo-bantade” så in i. Alla barn som överhör det vuxna pratar om behöver alltså inte bli kroppsaktivister, få ätstörningar, börja hata sin kropp lr känna sig tvungna att raka sig! Samma gäller nu som då – ge barnen kärlek o plantera lite jävla självkänsla så löser sig resten. O nej skyll inte på sociala medier, det ligger hos föräldrarna själva.
Punkt.
Hur planterar man självkänsla hos barnen då?
De barn som blir inte blir knäckta psykiskt slipper problem med självkänslan. Många föräldrar ironiserar och är sarkastiska gentemot sina barn och ”skämtar” på barnets bekostnad. Det finns en uppsjö anledningar. Många tycks ha en aversion till att läsa på lite om barnpsykologi och anser att det går bra att gå på sin egen känsla. Det är synd för många hade fått kunskap om de satte sig in lite mer, vilket hade gjort att många fällor hade undvikits och gett barnen ett bättre mående. Personligen tycker jag att det är märkligt att något som kräver så extremt mycket ansvar inte kräver mer kunskap!
Har ni nägra exempel på större (kroppsmässigt) flunsor som ”bara är”? Utan att förespråka kroppspositivism eller liknande. Tex Browbyfelicia. Hon bara är. Hon gör mycket mer för mig kroppsligt än någon som tjatar om acceptans hela tiden.
Grääs kanske?
Nu är det ett tag sedan jag följde fitnessfeministen men vill minnas att det var mycket fokus på träning och styrka där, alltså inte utseende på kroppen men funktionen. Kan minnas fel och kanske ändå för mycket kropp, jag vet inte riktigt vad du tycker.
Sen följer jag ett par mindre konton. Tex kärlekslinda som driver en butik med bland annat sexleksaker i Luleå, postar mycket om andlighet och meditation osv. Om det är intressant. Ingen typisk flunsa men man kan hitta mycket bra bland de mindre också 😊
Kom på superpaddan också. Både hennes personliga konto som handlar mycket om familj men hennes konto för fotografi är väldigt fint att följa tycker jag.
Jag äälskar themirnavator på insta. Följer henne inte slaviskt men blir alltid glad när hennes träningskonto dyker upp i flödet. Rörelsepositivt – pratar knappt om att hon är större men hennes sponsrade inlägg om t.ex. kläder osv. (på amerikanska marknaden) – sport-bh:ar t.ex. handlar såklart om att de stödjer där de ska stödja för någon med större byst.
Jag tycker det är så jäkla härligt allt och blir riktigt motiverad att träna och bara få endorfinkickar och må bättre – inte för att gå ner i vikt.
Jag skulle säga att Jenny S Freed (jennysfreed) är nog det bästa som hänt Instagram. Hon förespråkar inte kroppspositivism på det sättet, utan mer i så fall att hon försöker plocka ner rädslan för mat. Visar att man behöver äta för att vara stark. Och jäklar vad hon är POWER.
Johanna Nordström pratar aldrig om sin kropp eller att hon är tjock, förutom skämtsam i podden
Hon fixar ögonbryn men ”bara är”?
Stilkontot_ är min favorit på instagram. Hon är absolut inte tjock, men inte heller smal. Jag tycker det är skönt att se en kropp som ser ut som min ungefär som är svinsnygg i kläder utan att hon kommenterar sin kropp på något sätt.
Man kanske inte vill ”hålla en bra livsstil” under semestern. Det är ju ändå ens semester och man kan göra vad man känner för. Kallar man det semesterkilon är det nog sånt som försvinner rätt fort efteråt ändå och betyder inte att man hatar sin kropp eller klagar.
Längtar till semestern och på den ska jag ha tid att springa långt och styrketräna så kroppen blir full av endorfiner och blir riktigt fysiskt trött. Sen blir det ett glas rödvin på balkongen🥰
Håller med! Dricker vin varje dag på semestern så känns skönt att väga upp med dagliga sköna träningspass 😇
Aja baja, inte träna för en onyttig belöning!
Har läst att lite rödvin kan vara bra för hjärtat. Väljer att tro det. Bättre att jag tränat och dricker lite vin istf bara dricker vin. Livet är en svår balansgång.
Alkohol är ett nervgift! Det är sedan länge konstaterat att alkohol även i små doser ej har några fördelar för hälsan. Den bästa hälsan kommer genom att helt avstå alkohol. Alkohol är inte medicin!
Ja det låter ju såklart härligt. Men har man en bra rutin resten av året så spelar det ju ingen roll om man är onyttig på semestern. Kan ju vara bra för kroppen att vila ett tag också om man tränar väldigt mycket.
Är det någonstans det är kroppshets så är det ju här inne. Ett jävla tjat om folks kroppar hela tiden.
exakt. Jag såg en kommentar igår tror jag om att en kvinna hade ångrat sig att hon hade rökt och uppmanar andra att inte göra det för att hon har fått mörka ringar under ögonen. Ursäkta mig jag har aldrig rökt i mitt liv och har både påsar och mörka ringar under ögonen.
Så då blev du kränkt?